Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Betänkande 1993/94:KU37
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU37
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Innehåll
1993/94 KU37
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området. I propositionen föreslås att två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten för radio och TV, skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.
I propositionen föreslås också vissa ändringar när det gäller överklagande m.m.
I betänkandet behandlas, förutom motioner som väckts i anledning av propositionen, de motioner med anknytning till radio- och TV-området som väckts under den allmänna motionstiden 1994.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en ny myndighetsorganisation m.m. och tillstyrker framlagda lagförslag. Motionerna, utom såvitt avser yrkanden angående lokalisering av myndigheterna, avstyrks.
I ärendet föreligger ett yttrande från kulturutskottet.
Till betänkandet har fogats två reservationer, ett särskilt yttrande och en meningsyttring.
Propositionen
1993/94:160 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
4. lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,
5. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,
6. lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,
7. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),
8. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om inrättande av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket,
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om Radio- och TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om uppgifter för Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,
11. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall läggas ned,
12. att riksdagen till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,
13. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om en medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida,
14. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio- och TV-området.
Lagförslaget, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Motioner som väckts i anledning av propositionen
1993/94:K36 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av Mediaombudsman (MO) och Mediernas opinionsnämnd (MON).
1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de nya myndigheterna bör lokaliseras till Sundsvall.
1993/94:K38 av Jarl Lander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av myndigheterna till Karlstad.
1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Radio- och TV-verkets ledning och organisation.
1993/94:K40 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de kulturpolitiska målsättningar som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall ledas av en av regeringen tillsatt styrelse som speglar olika politiska och samhälleliga intressen,
3. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall finansieras genom registreringsavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall kunna fördela stöd till lokal programverksamhet samt svara för forskning och utredningar inom området i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att registreringen av alla som sänder radio och TV till den svenska allmänheten i fortsättningen skall göras lika för alla,
6. att riksdagen beslutar att Granskningsnämndens beslut angående överträdelser av olika reklam- och sponsringsbestämmelser omedelbart skall gälla och att de inte skall kunna överklagas,
7. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV ges det fullständiga ansvaret för tillämpningen av det europeiska TV-direktivet,
8. att riksdagen beslutar att den nämnd som i regeringsförslaget benämns Granskningsnämnden för radio- och TV ges namnet Radio- och TV-nämnden.
1993/94:K41 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrelsernas sammansättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya myndigheten placeras i Jönköping.
1993/94:K42 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att placera de nya myndigheterna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV i Sundsvall.
1993/94:K43 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av myndigheterna.
1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till Haninge.
1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det lämpliga i en lokalisering av de föreslagna nya myndigheterna Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV till Sundsvall.
1993/94:K46 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:160,
2. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning av tänkbara organisationsmodeller inom massmedieområdet i syfte att skapa bästa förutsättningar för en fri åsiktsbildning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:K408 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att ha en egen parabolantenn.
1993/94:K413 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring av 39 § lokalradiolagen i enlighet med vad som i motionen anförts.
1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk kommitté med uppgift att granska lagstiftningen om den privata lokalradion mot bakgrund av vunna erfarenheter.
1993/94:K422 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program, jämte annan berörd lagstiftning, i syfte att bl.a. åstadkomma större konkurrensneutralitet vad avser sändning av reklam, försäljning av programtid m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det fjärde markbundna nätet för regionala TV-sändningar.
1993/94:K437 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i vissa delar ompröva avtalet med TV 4 Nordisk Television AB i syfte att stärka konkurrensneutraliteten,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av radiolagen i syfte att stärka konkurrensneutraliteten mellan olika distributionsformer.
1993/94:K444 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det fjärde markbundna nätet för regionala TV-sändningar.
Utskottet
Propositionen
Inledning
Våren 1991 angavs i proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor att en utredning skulle tillkallas för att se över myndighetsstrukturen på radio- och TV-området. Översynen skulle omfatta dels Radionämndens, Kabelnämndens och Närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten. Syftet var att få till stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om sådana sändningar. En särskild utredare fick i uppgift att utarbeta förslag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten (dir. 1991:68). I april 1992 lade utredaren fram betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett. Betänkandet har remissbehandlats. Propositionens förslag bygger, med vissa avvikelser, på detta betänkande.
I ärendet har kulturutskottet yttrat sig över frågor med anknytning till sitt beredningsområde, se bilaga 2.
I ärendet föreligger också en skrivelse från Radionämnden och en skrivelse från företrädare för de fackliga organisationerna SACO och ST vid Kabel- och Närradionämnderna, Radionämnden och styrelsen för lokalradiotillstånd.
Bakgrund
Myndighetsstrukturen inom etermediernas område är ett uttryck för hur villkoren för radio och television har sett ut i Sverige. Den helt dominerande ställningen har innehafts av de avgiftsfinansierade programföretagen inom den tidigare Sveriges Radio-koncernen. Vid sidan av Sveriges Radio-företagen tillkom sedan närradion som en specialradio för föreningslivet, och senare infördes möjlighet att bedriva sändningar i kabelnät till allmänheten. De olika sändningsformerna var klart avgränsade från varandra och styrdes av olikartade regler. Flera små myndigheter har skapats med uppgift att huvudsakligen behandla var sin sändningsform. Radionämnden har till uppgift att granska att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen utövar sin sändningsrätt i enlighet med radiolagen och avtalen med staten. Närradionämnden har hand om tillståndsgivning och tillsyn i fråga om föreningsradion och Kabelnämnden har motsvarande uppgift för kabelsändningarna. Styrelsen för lokalradiotillstånd planerar och beslutar om tillstånd att sända privat lokalradio.
Sedan början av 1990-talet har dock förutsättningarna i grunden förändrats. Nya sändningsformer har tillkommit, och villkoren för verksamheten har liberaliserats genom att möjlighet till reklamfinansiering har införts. Principen om etableringsfrihet så långt tillgängliga frekvensresurser medger det håller på att genomföras. Skillnaden mellan olika sändningsformer håller på att suddas ut och konkurrensen om frekvensutrymmet ökar.
I denna nya situation medför, enligt propositionen, den nuvarande splittrade myndighetsstrukturen problem. T.ex. fattar olika myndigheter, utan någon egentlig samordning, beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma frekvensutrymme. Ett annat problem är att efterlevnaden av reglerna om t.ex. reklam, vilka i stort är desamma för olika former av sändningar, granskas av olika myndigheter. Därmed finns risk för att olika myndigheter kommer till motstridiga resultat i fråga om tillämpningen. Små myndigheter innebär också en mer sårbar organisation och att det blir svårare att upprätthålla tillräcklig kompetens inom olika administrativa specialområden. För närvarande saknas också ett organ med uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att en mer sammanhållen och överskådlig myndighetsorganisation än den nuvarande bör införas på radio- och TV-området.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV området skall införas den 1 juli 1994. Två nya myndigheter föreslås ersätta de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.
Radio- och TV-verket föreslås bli organiserat som ett enrådighetsverk med ansvar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket föreslås vidare ansvara för registrering och avgiftshantering, ha tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.
Granskningsnämnden för radio och TV skall enligt förslaget ha en domare som ordförande och få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll, både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen, samt besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha tillsynen.
Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten att överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite. Viteförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa uppgifter föreslås dock inte kunna överklagas. Vidare föreslås att beslut om föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten skall gälla omedelbart även om beslutet överklagas.
Radio- och TV-verket föreslås bli helt finansierat via statsbudgeten. Granskningsnämnden för radio och TV föreslås bli finansierad dels med anvisningar från rundradiokontot, dels via statsbudgeten.
Ny utredning m.m.
Motionerna
I två motioner, 1993/94:K46 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) och 1993/94:K36 av Bengt Harding Olson (fp), begärs ny utredning om andra tänkbara organisationsmodeller inom massmedieområdet. I motion K46 yrkas att propositionen skall avslås i avvaktan på en sådan ny utredning, medan motionären i motion K36 anser att den föreslagna Granskningsnämnden, i avvaktan på annan ordning, kan inrättas.
I motion K46 hemställs att propositionen avslås (yrkande 1) och att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning (yrkande 2) av tänkbara organisationsmodeller inom massmedieområdet. Syftet skall vara att skapa de bästa förutsättningarna för en fri åsiktsbildning. I motionen hänvisas till att motionärerna tidigare föreslagit bl.a. att myndigheternas roller skall renodlas och delas upp i en beslutsmyndighet och en utredningsmyndighet, att vissa uppgifter bör handläggas av domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol inrättas. En annan möjlighet, enligt motionärerna, är att med Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd som förebild skapa ett självsaneringssystem även inom radio- och TV-området.
Även i motion K36 tas frågan om ett självsaneringssystem upp. I motionen ifrågasätts förslaget om en granskningsnämnd i statlig myndighetsform för radio och TV. I motionen anförs att det i stället borde tillskapas ett granskningsorgan med samma utformning som på pressområdet. Detta skulle, enligt motionen, vara särskilt naturligt i en situation då det statliga etermediemonopolet upphävts och allt fler privata radio- och TV-stationer etableras på marknaden. I motionen anförs vidare att det mest rationella skulle vara att låta mediernas övertramp, oavsett i vilken medietyp de förekommit, behandlas i ett och samma organ. Därför borde, med utgångspunkt från Allmänhetens pressombudsmans och Pressens opinionsnämnds roller och verksamhet, förutsättningarna för en medieombudsman och en mediernas opinionsnämnd utredas. I avvaktan på en sådan granskningsverksamhet torde det dock, enligt motionären, vara ofrånkomligt att den föreslagna granskningsmyndigheten inrättas.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att nackdelarna med den nuvarande myndighetsorganisationen på radio- och TV-området är stora och att det finns ett påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation. Kulturutskottet anser att den myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig samt att den bör träda i funktion så snart som möjligt. Kulturutskottet avstyrker motion K46.
Utskottets bedömning
Mot bakgrund av den utveckling på radio- och TV-området som närmare beskrivs i propositionen anser utskottet liksom regeringen att en mer sammanhållen och överskådlig myndighetsorganisation bör införas på radio- och TV-området. Organisationen bör därvid, som föreslås, inte ske efter sändningsform utan efter olika uppgifter, såsom tillståndsgivning och granskning.
Propositionens förslag om en samordning så att ansvaret för tillståndsgivning läggs på en myndighet och ansvaret för granskning av efterlevnaden av programreglerna läggs på en annan myndighet har motiverats av att tillsynen över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är fristående från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd. Utskottet delar denna bedömning. Härigenom görs tillsynsverksamhetens oberoende ställning tydlig samtidigt som en klar ansvarsfördelning mellan myndigheterna skapas.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om att två nya myndigheter bör inrättas och ersätta de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Detta innebär att utskottet avstyrker yrkandet i motion K46 om avslag på propositionen liksom yrkandet i samma motion och i motion K36 om ny utredning. Till enskildheter i lagförslaget återkommer utskottet nedan.
Kulturpolitiska målsättningar
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 1, av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att riksdagen skall besluta att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de kulturpolitiska målsättningar som närmare anges i motionen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anför att de kulturpolitiska målsättningar som redovisas i motionen i viss utsträckning överensstämmer med de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen lade fast år 1974. Vidare anför kulturutskottet följande:
Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning följa bestämmelserna i den lagstiftning som reglerar närradio- och lokalradiosändningar. Verket skall också förordna lokala kabelsändarföretag och har därvid att följa bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att instruktionsvägen tillföra ytterligare prövningsgrunder som verket skall ta hänsyn till vid sin tillståndsgivning. De uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma på Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn vid bristande efterlevnad av regler som inte avser sändningarnas innehåll samt vissa sanktionsbeslut. Inte heller dessa uppgifter ger utrymme för sådana prövningsgrunder som anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974 fastställda kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för översyn inom den kulturpolitiska utredningen. Denna utredning skall slutföra sitt arbete under året. I direktiven för utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom massmedierna. Utskottet vill här också erinra om att det framför allt i avtalen mellan staten och public service-företagen finns bestämmelser som avser statens kulturpolitiska ambitioner då det gäller företagens programutbud. De företag som svarar för radio- och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar och avtal som gäller för innehållet i sändningarna. Granskningsnämnden för Radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar kulturutskottets bedömning och avstyrker motion K40 i nu aktuell del.
Radio- och TV-verket
Propositionen
I propositionen anförs att Radio- och TV-verkets myndighetsutövning bör präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar dels gentemot de företag och sammanslutningar som verkets beslut kommer att riktas till, dels gentemot regeringen. I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Överdirektören skall tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom verket. Här hänvisas till att det under senare år tillkommit en rad nya myndigheter där regeringen valt enrådighetsverk som ledningsform, i stället för den traditionella modellen med lekmannastyrelse. Vidare anförs att Radio- och TV-verkets uppgifter med tillståndsgivning och liknande inte är av det slaget att det kan sägas kräva ett kollektivt beslutsfattande. Det föreslås att ett särskilt råd inrättas med uppgift att säkerställa en fortlöpande insyn i verksamheten. Insynsorganet skall inte delta i handläggningen av enskilda ärenden. Ledamöterna i rådet föreslås utses av regeringen. För vissa av verkets uppgifter, framför allt den att följa utvecklingen av radio- och TV-sändningar till allmänheten, krävs, enligt propositionen, att verksledningen vid behov kan rådgöra med personer utanför myndigheten. Därför föreslås att det vid verket skall finnas extern expertkompetens eller annan kompetens i form av ett rådgivande organ.
Motionerna
I flera motioner framförs invändningar mot förslaget om att Radio- och TV-verket skall organiseras som ett enrådighetsverk. I motionerna 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s), 1993/94:K41 av Nils Nordh m.fl. (s), yrkande 1, och 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att Radio- och TV-verket i stället bör ledas av en parlamentariskt sammansatt styrelse. I motionerna framhålls att radio- och TV-verksamheten är unik så till vida att ingen annan verksamhet har en så bred medborgerlig betydelse och att detta bör avspeglas i den föreslagna myndighetens ledningsfunktioner. Verket bör därför, enligt motionerna, styras av ett kollektivt beslutsorgan med bred folklig förankring, vilket även ger en klarare ansvarsställning än ett enrådighetsverk.
I motion 1993/94:K40, yrkande 2, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att Radio- och TV-verkets ledning bör utgöras av en av regeringen utsedd styrelse med representanter från olika partier och verksamhetsfält, vilket garanterar att verkets beslut får en medborgerlig förankring. I motionen anförs vidare att verkets framtida beslut kommer att innebära grannlaga avvägningar mellan olika intressen och att detta kommer att medföra ett stort tryck utifrån. Även detta talar, enligt motionärerna, för en kollektiv och politiskt förankrad ledning.
I motion 1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) anförs att det i dagens situation vore olyckligt om riksdagen fattar beslut som minskar medborgarnas insyn och möjligheter att ge synpunkter. Radio- och TV-verket bör därför inte organiseras som ett enrådighetsverk, utan besluten bör fattas av en styrelse. I styrelsen bör intresseorganisationer, t.ex. Sveriges närradioförbund och Pressens opinionsnämnd, och experter i form av medieforskare och mediejurister ingå. Detta skulle ge en medborgerlig förankring och en bredare bas vid myndighetens beslutsfattande. I motionen hänvisas också till de förslag som presenterats i SOU 1993:58 om effektivare ledning i statliga myndigheter.
Gällande ordning
För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och nämnder finns i princip tre grundmodeller. En innebär att verkschefen ensam har den yttersta beslutanderätten, en annan att det vid sidan av verkschefen också finns ett rådgivande organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och större myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som ordförande.
De nuvarande principerna för ledningen av de centrala förvaltningsmyndigheterna fastställdes av riksdagen år 1987 genom det s.k. verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29).
Enligt detta beslut skall förvaltningsmyndigheterna ha en lekmannastyrelse. Funktionen för styrelsen skall vara både beslutande och rådgivande. Den huvudsakliga uppgiften skall vara att öva insyn i verksamheten samt tillföra sakkunskap och medborgerligt omdöme. I vissa fall anses att styrelsen skall ha en beslutande roll. Detta gäller generellt i fråga om beslut om anslagsframställning och avrapportering av genomförd verksamhet samt föreskrifter riktade till enskilda, kommuner och landsting.
I de flesta myndigheter följer som regel ansvarsfördelningen mellan styrelsen och myndighetschefen den huvudprincip som angetts i verksledningsbeslutet. Det innebär att chefen för myndigheten inför regeringen är ansvarig för myndighetens verksamhet. Styrelsen skall dela verkschefens ansvar inför regeringen i samma mån som den tilldelats beslutanderätt.
År 1992 beslutade riksdagen, med ändring av verksledningsbeslutet, att intresserepresentationen skulle slopas i vissa statliga myndigheters styrelser, främst inom arbetsmarknadsområdet (prop. 1991/92:123, KU36). I propositionen anfördes bl.a. att det var av avgörande betydelse för en effektiv och väl fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till organisationers eller andra intressegruppers särintressen. En intresserepresentation kunde leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan myndigheter och intresserepresentationer. Intresserepresentation borde få komma till uttryck på något annat sätt, t.ex. genom att rådgivande organ knyts till myndigheterna i fråga.
Vid behandlingen i konstitutionsutskottet motsatte sig utskottets socialdemokratiska ledamöter i en reservation regeringens förslag och ansåg att propositionen borde avslås.
Utredning om verkens ledningsformer
Mot bakgrund av att de allmänna villkoren för de statliga myndigheternas verksamhet successivt förändrats efter verksledningsbeslutet beslutade regeringen i februari 1992 att tillsätta en utredning (Fi 1992:03) med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m.
I juni 1993 avlämnade kommittén sitt betänkande (SOU:1993:58) Effektivare ledning i statliga myndigheter.
I betänkandet anförs bl.a. att man klarare bör skilja mellan frågan om ledningen av en myndighets verksamhet och frågan om insynen i denna samt att det är svårt att förena kravet på tydligt ansvar med den nuvarande uppdelningen av befogenheter mellan styrelse och myndighetschef.
Kommittén understryker, liksom i verksledningsbeslutet, vikten av medborgerlig insyn i den statliga förvaltningen. Kommittén anser dock att insynen inte behöver vara kopplad till ledningsfunktionen i myndigheterna. Enligt kommittén bör de generella former för insyn som finns vara tillräckliga för den övervägande delen av statsförvaltningen.
Enligt kommittén är en väsentlig förutsättning för regeringens styrning av myndigheterna att ansvarsbilden inom myndigheterna är klar. En utvecklad dialog mellan regeringen och myndigheterna och en ökad delegering av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar till myndigheterna kräver att det är tydligt var ansvaret gentemot regeringen ligger. Enligt kommitténs uppfattning framstår ansvaret mera entydigt i ett enrådighetsverk än i en myndighet med styrelse. Kommitténs slutsats är att enrådighetsverk bör vara huvudmodell för ledningen av de centrala förvaltningsmyndigheterna.
För vissa myndigheter kan det dock, enligt utredningen, finnas särskilda skäl att ha en styrelse. Avgörande för om en myndighet skall ha en styrelse bör enligt kommittén vara att styrelseformen anses vara effektiv för myndigheten. Avgörande bör också vara att regeringen finner det ändamålsenligt att lägga ansvaret för ledningen av myndigheten på ett kollektivt organ.
Proposition om förvaltningsmyndigheternas ledning
Den 31 mars 1994 avlämnade regeringen propositionen 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning.
Propositionens förslag överensstämmer med vad som föreslagits av kommittén. I propositionen föreslås således att regeringen som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter i fortsättningen i första hand skall välja formen enrådighetsverk om inte vägande skäl talar för annat.
Vid en övergång till fler enrådighetsverk är det enligt regeringens mening av särskild vikt med demokratisk insyn och kontroll samtidigt som ansvarsbilden i myndigheterna måste vara tydlig. Därför bör, vid bildandet av enrådighetsverk, regeringen i regel inrätta ett särskilt råd vid myndigheten med insyn som främsta uppgift.
Genom att insynsrollen är klart skild från ledningen av myndigheten blir det möjligt för företrädare för t.ex. politiska partier och andra intressegrupper att ingå utan oklarhet om vem som har ansvar för besluten och utan besvärande lojalitetskonflikter. Liksom i de nuvarande styrelserna kan således också riksdagsledamöter ingå.
Enligt propositionen bör det vid sidan av enrådighetsverken finnas utrymme för alternativa ledningsformer. Om det finns vägande skäl som motiverar att en myndighet leds på något annat sätt än av en enrådig chef skall en styrelse närmast övervägas. Verksamhetens art och regeringens behov av att styra den enskilda myndigheten på visst sätt bör enligt propositionen vara utgångspunkten vid denna prövning.
Enligt propositionen skall en styrelse i normala fall ha ett totalt ansvar för verksamheten inför regeringen. Styrelseledamöterna skall utses mot bakgrund av styrelsens roll att leda myndigheten.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser inte att Radio- och TV-verket skall vara ett enrådighetsverk utan i stället ledas av en styrelse. Styrelsen bör enligt kulturutskottet ha en parlamentarisk sammansättning och behovet av expertis lösas på det sätt som föreslås i propositionen. Kulturutskottet tillstyrker de motioner som förordat styrelseformen.
Utskottets bedömning
Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda den av regeringen föreslagna lösningen då det gäller ledningen av Radio- och TV-verket. Som framhålls i propositionen bör verkets myndighetsutövning präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag, närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart var ansvaret för besluten ligger. I sammanhanget bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med bl.a. tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas kräva ett kollektivt beslutsfattande.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att det skapas goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet. Detta bör enligt utskottets mening lika väl kunna tillgodoses genom den av regeringen föreslagna lösningen med ett särskilt råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.
Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av verkets uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske på det sätt som förordas i propositionen. Utskottet tillstyrker således att regeringen eller, om regeringen så bestämmer, verket skall kunna besluta att verket skall tillföras extern expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ vid verket. Utskottet anser att detta är en lämpligare metod att tillföra verket sådan kompetens än genom att låta experter ingå i en styrelse för verket.
I enlighet med det anförda anser utskottet att motionerna i här aktuella delar bör avslås. Regeringens förslag bör godtas.
Registrerings- och anmälningsskyldighet
Propositionen
I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket bl.a. skall vara registreringsmyndighet i de fall då det krävs att den som bedriver radio- och TV-verksamhet riktad till allmänheten anmäler sig för registrering hos en myndighet.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 5, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att skäl saknas för att särbehandla vissa sändningsformer. För att tillgodose en effektiv myndighetsorganisation för granskning av radio- och TV-sändningarnas innehåll bör, enligt motionen, registreringen omfatta samtliga aktörer på området och inte endast de som skall sända lokalradio, närradio eller satellit-TV.
Gällande ordning
Enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen) skall den som är utgivare för sändningar av närradio anmälas till Närradionämnden (3 kap. 3 § ), den som är utgivare för sändningar av lokalradio anmälas till Styrelsen för lokalradiotillstånd (3 kap. 6 a §) och den som är utgivare för egensändningar i kabel anmälas till Patent- och registreringsverket (3 kap. 13 §). Enligt 6 § lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten skall vidare satellitprogramföretag och satellitentreprenörer anmäla sig till tillsynsmyndigheten, som för närvarande är Kabelnämnden.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan skall den som är utgivare för egensändningar i kabel anmälas till Patent- och registreringsverket. Enligt propositionens förslag skall anmälan i fortsättningen göras till Radio- och TV-verket. Någon särbehandling beträffande kabelsändningar sker således inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Granskningsnämndens sammansättning m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och TV skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör enligt propositionen vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällslivet. Samtliga ledamöter föreslås utses av regeringen för en bestämd tid. Nämnden föreslås vara beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Rutinärenden, dvs. ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse, får enligt förslaget avgöras av ordföranden eller en vice ordförande.
I utredningen föreslogs, med tanke på den väntade ärendemängden, att nämnden skulle bestå av tolv ledamöter, varav två ordförande och två vice ordförande, vilka skulle vara eller ha varit ordinarie domare. Vidare föreslogs att ledamöterna skulle cirkulera.
I propositionen anför regeringen att Granskningsnämnden, trots ett större ansvarsområde, inte bör ha fler ledamöter än den nuvarande Radionämnden. En större nämnd där ledamöterna cirkulerar skulle enligt regeringen stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Genom förslaget att ordföranden eller en vice ordförande får fatta beslut i rutinärenden kan nämnden, enligt regeringen, koncentrera sig på principfrågor och andra ärenden där en allsidig bedömning är betydelsefull.
Motionerna
I motion 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s) anförs att en lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt bör utses för att handlägga nämndens uppgifter. Styrelsen bör ha nio ledamöter plus en ordförande. I motion 1993/94:K41, yrkande 1, av Nils Nordh m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden bör ha en styrelse med bred kompetens, med inslag av parlamentariskt valda ledamöter och jurister. I motion 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden bör ha en lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt och med inslag av parlamentariker. Inslaget av jurister bör begränsas. Styrelsen bör bestå av nio ledamöter plus ordföranden.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara större än vad som föreslås i propositionen. Nämnden bör därför enligt kulturutskottet ha parlamentariskt inslag samt utökas till nio ledamöter, förutom ordföranden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen då det gäller nämndens sammansättning. Ordföranden och vice ordförande i Granskningsnämnden bör vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv. Enligt utskottets mening bör nämnden ha ett parlamentariskt inslag. Att som föreslagits i utredningsskedet inrätta en nämnd som är större än den nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.
Överklagande
Propositionen
Vitesföreläggande är i de flesta fall den åtgärd som valts för att kunna genomdriva olika reglers efterlevnad enligt lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. Om någon av de nuvarande nämnderna inom sitt område finner att de aktuella reglerna överträtts får den förelägga den felande att följa bestämmelsen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. I propositionen föreslås att rätten att överklaga förelägganden skall bli enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite.
Enligt propositionen finns dock vissa skyldigheter som rimligen kan anses vara av begränsad betydelse för det enskilda programföretaget. För dessa fall föreslås att ett föreläggande inte skall gå att överklaga. Det gäller skyldigheten att lämna inspelning av program, att lämna uppgift om registrering om vem som äger ett satellitprogramföretag, att lämna uppgift om vem som är satellitentreprenörens uppdragsgivare och att lämna uppgift om andelen europeiska program.
I propositionen föreslås vidare att ett vitesföreläggande skall gälla omedelbart även om det överklagas.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 6, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att Granskningsnämndens beslut angående överträdelser av olika reklam-och sponsringsbestämmelser skall gälla omedelbart och inte gå att överklaga. I motionen anförs bl.a. att besluten i allmänhet är av den arten att programbolaget uppmanas att följa gällande regler samt att Granskningsnämnden kommer att hantera en stor mängd ärenden och att det därför krävs någon form av rationalisering och att nämndens beslut får omedelbar genomslagskraft.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om rätt att överklaga förelägganden som förenats med vite behandlades av utskottet i samband med regeringens förslag om privat lokalradio (prop. 1992/93:70, KU15, s. 37--39). Förslaget innehöll bestämmelser om att förelägganden fick förenas med vite (30 och 31 §§). Vitesföreläggandena fick dock, enligt förslaget, inte överklagas. Som skäl för detta anförde regeringen att sådana förelägganden inte kan innehålla något annat än att gällande bestämmelser skall följas. Regeringen erinrade också om att ett vitesföreläggande inte innebär att vitet också döms ut. Vidare anfördes att en rätt till överklagande skulle kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av den aktuella bestämmelsen.
I ärendet förelåg ett yttrande från kulturutskottet vari anfördes att det för att stärka rättssäkerheten borde införas möjlighet att överklaga vitesförelägganden.
Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning, vilket föranledde ändringar i bl.a. radiolagen och närradiolagen.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning bör det av rättssäkerhetsskäl vara möjligt att överklaga förelägganden som förenats med vite. Utskottet kan dock acceptera de undantag från denna huvudregel som föreslås i propositionen. Motion K40 avstyrks i denna del.
Motionens förslag om att vitessanktionerade förelägganden skall gälla omedelbart överensstämmer med propositionens förslag. Utskottet har ingenting att erinra mot propositionens förslag i denna del.
Det europeiska TV-direktivet
Bakgrund
EG:s ministerråd antog den 3 oktober 1989 direktivet 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k. TV-direktivet. Genom EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994 blev TV-direktivet giltigt för Sverige i förhållande till EG och de EFTA-länder som är med i EES. TV-direktivet innehåller en gemensam reglering av alla televisionssändningar oavsett spridningssätt och spridningsområde och syftar till att TV-program inte skall stoppas av nationsgränser. Direktivet innebär bl.a. att det land som har jurisdiktion över programföretaget skall se till att sändningarna är i enlighet med direktivets bestämmelser. I proposition 1992/93:75, Satellitsändningar av TV-program, föreslog regeringen att reglerna i TV-direktivet om satellitsändningar skulle införlivas i svensk rätt bl.a. genom en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.
Propositionen
I den nu aktuella propositionen föreslås att det skall ankomma på Granskningsnämnden för radio och TV att följa de utländska TV- och radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten och att rapportera sina iakttagelser till regeringen.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 7, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV skall ges det fullständiga ansvaret för uppföljningen av tillämpningen av det europeiska TV-direktivet. Motionärerna anser att Granskningsnämndens uppgift enligt propositionens förslag närmast blir en hjälpinsats till departementets åtgärder, vilket, enligt motionärerna, inte överensstämmer med att Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.
Utskottets bedömning
Utskottet som finner det lämpligt att regeringen i dessa sammanhang företräder Sverige avstyrker motionsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag.
Namnfråga
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 8, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att Granskningsnämnden för radio och TV i stället ges namnet Radio- och TV-nämnden.
Utskottets bedömning
Utskottet, som finner att motionens namnförslag skulle kunna innebära viss risk för sammanblandning med namnet Radio- och TV-verket, avstyrker motionsyrkandet.
Lokalisering
Propositionen
I utredningsbetänkandet föreslogs i enlighet med direktiven att den nya myndighetsorganisationen skulle ligga i Stockholm. Vid remissbehandlingen lämnades förslag om lokalisering till andra orter.
I propositionen anförs att regeringen inom kort kommer att tillkalla en organisationskommitté med uppdrag att förbereda och genomföra den nya myndighetsorganisationen på radio- och TV-området. I kommitténs uppdrag kommer bl.a. att ingå att anställa personal i de nya myndigheterna. Regeringen räknar därvid med att huvuddelen av personalen vid de nuvarande fyra myndigheterna får anställning i Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV när dessa myndigheter bildas. De föreslagna förändringarna i myndighetsstrukturen är, enligt regeringen, att betrakta som en ren omorganisation av en etablerad verksamhet. En utlokalisering skulle, enligt regeringen, utan tvekan medföra ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på radio- och TV-området. Vidare är, enligt regeringen, ett utnyttjande av de nuvarande myndigheternas lokaler en förutsättning för att kunna genomföra den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994.
Motionerna
I motionerna 1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) och 1993/94:K42 av Hans Stenberg m.fl. (s) samt 1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) föreslås att Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden skall lokaliseras till Sundsvall. I motionerna anförs bl.a. att detta skulle ge närhet till Journalisthögskolan och till Mitthögskolan, med dess mediebibliotek och institution för media och kommunikationsvetenskap, samt medföra lokal- och personalkostnadsbesparingar. Dessutom har Sundsvall, enligt motionärerna, under senare år drabbats hårt av omlokaliseringar och avvecklingar, t.ex. har Telestyrelsens verksamhet flyttats från Sundsvall. En lokalisering till Sundsvall skulle till viss del kunna kompensera dessa omstruktureringar samtidigt som man skulle kunna ta till vara den kvalificerade personal som annars blir arbetslös. Även den kompetens som finns vid Patentverkets bolagsavdelning skulle kunna utnyttjas vid uppbyggnaden av en effektiv hantering av registreringsfrågorna.
I motion 1993/94:K38, yrkande 2, av Jarl Lander (s) föreslås en lokalisering till Karlstad. Detta skulle, enligt motionären, medföra kostnadsbesparingar samt fördelar bl.a. ur rekryterings- och verksamhetssynpunkt. Karlstad har också goda tele- och datakommunikationer.
I motion 1993/94:K41, yrkande 2, av Nils Nordh m.fl. (s) föreslås Jönköping som lokaliseringsort. I motionen anförs att Jönköping har såväl ett brett medieutbud som juridisk kompetens.
I motion 1993/94:K43, yrkande 2, av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att det i propositionen saknas förslag till och konsekvensanalys av lokalisering av de nya myndigheterna. Motionärerna anser att även andra kommuner än Stockholm, med brett medieutbud och kvalificerad kompetens, bör komma i fråga.
I motion 1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att man delar regeringens uppfattning att de föreslagna myndigheterna skall ligga i Stockholmsområdet. Motionärerna förordar att myndigheterna av inomregionala skäl placeras i Haninge där det, enligt motionärerna, finns ändamålsenliga lokaler och kompetens inom kommunikationsområdet. Här pekas på att Telia Mobil AB och Telia Research AB ligger i Haninge.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden bör lokaliseras utanför Storstockholmsområdet och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
Allmänna principer för lokalisering
Riksdagen har våren 1990 lagt fast allmänna principer för omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter (prop. 1989/90:76, AU13). Dessa principer går i korthet ut på att en omlokalisering i första hand bör ske till länscentra eller vissa andra orter i eller i anslutning till ett stödområde. En utgångspunkt skall enligt riktlinjerna vara att myndigheterna även efter en omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter effektivt. Förutom regionalpolitiska aspekter skall förutsättningarna för att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter med andra myndigheter och medflyttandes möjligheter till arbete m.m. beaktas. Lokalisering även till andra orter än stödjepunkterna kan således komma i fråga. Beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i dessa avseenden. Riksdagen har också betonat vikten av att besluten föregås av information till och samråd med den berörda personalen.
Våren 1993 uttalade riksdagen att dessa allmänna principer för omlokalisering låg fast (1992/93:AU13 s. 27). I betänkandet framhölls vidare att arbetsmarknadsutskottet när det gäller lokalisering av nya myndigheter vid flera tillfällen uttalat att det är viktigt att välja annan lokaliseringsort än Stockholm.
Regeringen har vidare utfärdat generella direktiv (dir. 1992:50) till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag. Enligt direktiven skall kommittéer och särskilda utredare med hänsynstagande till verksamhetens karaktär och omfattning vid förslag till större och mer omfattande omorganisationer eller bildande av nya myndigheter eller motsvarande redovisa överväganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, med anledning av motion K43, att regeringen bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan kommun än Stockholm. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Finansiering
Propositionen
De nuvarande fyra myndigheterna på radio- och TV-området finansieras i dag på olika sätt. Radionämnden anvisas medel direkt från rundradiokontot för sin verksamhet. Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd anvisas medel via statsbudgeten. I propositionen föreslås att verksamheten vid Radio- och TV-verket skall finansieras helt via statsbudgeten och att Granskningnämnden för radio och TV skall finansieras dels med anvisningar från rundradiokontot, dels via statsbudgeten. De medel som tidigare budgetår anvisats till Radionämnden bör således, enligt propositionen, för budgetåret 1994/95 i stället anvisas direkt till Granskningsnämnden för radio och TV. Granskningsnämnden skall redovisa medelstilldelningen från rundradiokontot på statsbudgetens inkomstsida.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkandena 3 och 4, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att Radio- och TV-verket skall finansieras med registreringsavgifter från nätinnehavarna. En avgift på 10 kr per år och ansluten bostad skulle ge ca 18 miljoner kronor per år. Detta skulle, enligt motionen, mer än väl täcka kostnaderna för myndigheten och dess konsulter och utredningsverksamhet. Med ytterligare avgifter för registrering skulle även visst stöd till den lokala programverksamheten kunna återinföras.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om finansieringen av de nya myndigheterna och avstyrker motionsyrkandena.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
Propositionen
I propositionen föreslås att de medel som tidigare budgetår tillförts Radionämnden från rundradiokontot och de anslag i statsbudgeten som anvisats för Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd för budgetåret 1994/95 skall beräknas under ett nytt gemensamt ramanslag under elfte huvudtiteln, benämnt C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 skall anvisa ett ramanslag på 15 467 000 kr till Myndigheter på radio- och TV-området.
Från anslaget skall verksamheten vid Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV finansieras. Även kostnader för avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd kommer, enligt propositionen, under en övergångstid att belasta anslaget.
I propositionen föreslås vidare att Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95 skall anvisas medel från rundradiokontot på 4 618 000 kr som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.
Slutligen föreslås att utgående anslagssparande eller anslagskredit för innevarande budgetår från ramanslaget C 1. Styrelsen för lokalradiotillstånd bör överföras till ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Övrigt Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på behov även av en ändring i 18 § lotterilagen (1982:1011). Ändringarna bör göras på det sätt som framgår av bilaga 3.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
Sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen
Motionen
I motion 1993/94:K413 av Björn von der Esch m.fl. (m) begärs en ändring av 39 § lokalradiolagen så att det blir möjligt att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning. I motionen anförs att sändningsområdenas omfattning har en avgörande betydelse för de kommersiella stationernas möjlighet att skapa ekonomiska förutsättningar för driften. Utan erforderliga finansieringsmöjligheter kan yttrandefriheten, enligt motionärerna, framstå som en chimär. Genom otillbörlig styrning av sändningsområdenas omfattning kan myndigheterna inskränka yttrandefriheten. Det är därför av synnerlig vikt att beslut om sändningsområdenas omfattning kan prövas av domstol. I motionen hänvisas till att Lagrådet vid granskningen av förslaget om lokalradiolagen uttalade att övervägande skäl talade för att förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning skulle utgå. Motionärerna anser vidare att de motiv som angavs i propositionen för att det inte skall gå att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning avsåg förhållanden som var aktuella i uppbyggnadsskedet och därför saknar relevans i dag. Motionärerna hänvisar också till artikel 6 i Europakonventionen, vari bl.a. föreskrivs att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång.
Gällande ordning
Enligt lokalradiolagen skall varje sändningstillstånd ge tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett angivet sändningsområde. Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med beaktande av vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge, hur möjligheterna på andra håll att ta emot sändningar påverkas samt vad som är naturliga lokala intresseområden (5 §).
I propositionen (1992/93:70) om privat lokalradio anfördes bl.a. att de tekniska möjligheterna att anordna störningsfri mottagning har en avgörande betydelse för vilken omfattning varje sändningsområde kan få. Eftersom det krävs ett visst geografiskt avstånd mellan sändare som använder samma frekvens för att mottagningen inte skall störas kan det för att bedriva sändningsverksamhet på en viss ort vara nödvändigt att på olika sätt begränsa räckvidden hos sändare på andra orter. Vid bestämmande av ett sändningsområde bör vidare eftersträvas att dessa överensstämmer med naturliga lokala intresseområden. Det kännetecknande för ett naturligt lokalt intresseområde område är, enligt propositionen, att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattas som en enhet av invånarna. Sändningsområdenas omfattning bestäms av tillståndsmyndigheten och anges när sändningstillståndet annonseras ut.
Om det vid planeringen av sändningsområdena uppkommer konflikt mellan önskemål om mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare och möjligheten att bereda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter bör, enligt propositionen, det förstnämnda intresset vika.
Sociala, regionala och ekonomiska förändringar kan medföra att ett sändningsområde kan behöva justeras. Hänsyn bör då också tas till behovet av stabilitet för dem som innehar sändningstillstånd. Med berörda tillståndsinnehavares godkännande kan sändningsområdenas omfattning justeras under löpande tillståndsperiod.
Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken det meddelats. En tillståndsperiod är åtta år. Om tillståndshavaren före en tillståndsperiods slut begär det, skall tillståndet förlängas med ytterligare en tillståndsperiod (8 §). Vid en tillståndsperiods slut kan tillståndsmyndigheten förändra indelningen av sändningsområdena. Om en berörd tillståndshavare motsätter sig en viss förändring får den bara vidtas om det föranleds av tekniska förhållanden eller om indelningen annars framstår som olämplig (9 §). Innan myndigheten beslutar om ändrad indelning bör den samråda med berörda tillståndshavare.
Ett beslut om sändningsområdenas omfattning får enligt 39 § inte överklagas. Detta sammanhänger med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga eller planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt skulle kunna omintetgöras.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning behandlades utförligt av utskottet under hösten 1992 i betänkandet 1992/93:KU15 Privat lokalradio m.m. (s. 36--37), till vilket här hänvisas. Regeringens förslag innebar att ett förbud mot överklagande måste accepteras eftersom alternativet till reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att inte tillåta förlängning alls, måste anses vara en för tillståndshavarna väsentligt sämre lösning. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte en motion med liknande innehåll som den nu aktuella.
Utskottets bedömning
Utskottet som inte finner skäl att ändra sin ovan redovisade uppfattning avstyrker motionen.
Parlamentarisk översyn av lokalradiolagen
Motionen
I motion 1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) begärs en parlamentarisk översyn av lokalradiolagen. I motionen anförs bl.a. att ett viktigt syfte med den lokala privatradion var att den skulle bidra till att öka mångfalden och ge lokala radioföretag chansen att starta egna, självständiga radiostationer. Enligt motionärerna har dock, sedan så gott som samtliga nu aktuella sändningstillstånd utauktionerats, tre av fyra tillstånd hamnat hos någon av de fyra privata mediedominanterna -- Bonniergruppen, kretsen kring Svenska Dagbladet, Jan Stenbecks Medvik och de stora liberala landsortstidningarna i SRU (Svensk Radioutveckling AB) -- i stället för hos en mängd lokalt förankrade radiostationer. Dessutom har radiotillstånden i några fall, enligt motionärerna, köpts upp av samma person genom bulvanförfarande. Med hänsyn till detta utfall av auktionerna bör, enligt motionen, en parlamentarisk översyn av lokalradiolagen nu komma till stånd.
I propositionen om privat lokalradio konstaterade regeringen bl.a. (s. 42--43) att möjligheterna att förutse de framtida regleringsbehoven var begränsade, bl.a. var det oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio skulle komma att utveckla sig. En säker bedömning av det nya regelsystemet skulle därför kunna göras först när konkreta erfarenheter förelåg. Enligt regeringens bedömning borde en översyn av lokalradions regler göras i god tid innan den första tillståndsperioden löper ut. Därigenom skulle riksdagen få tillfälle att ta ställning till eventuella förändringar av regelsystemet innan de först meddelade tillstånden skall förnyas. Översynen borde enligt regeringen ske under parlamentarisk medverkan.
I två motioner i anledning av propositionen föreslogs att tillståndsperiodens längd skulle bli kortare än åtta år eftersom bl.a. frekvenstekniska eller mediepolitiska skäl skulle kunna föranleda att reglerna behövde omprövas tidigare. Utskottet (1992/93:KU15, s. 23) tillstyrkte propositionens förslag om tillståndsperiodens längd och avstyrkte motionerna.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om ägarkoncentrationen i massmedier behandlades utförligt av utskottet under hösten 1993 i betänkandet 1993/94:KU3 Massmediefrågor m.m. till vilket här hänvisas. Utskottet underströk då att det för mångfald i information och opinionsbildning är angeläget att tendenser till alltför stor ägarkoncentration inom massmedieområdet motverkas. Utskottet hänvisade till att regeringen genom uttalande i propositionen (1990/91:149) om radio och TV- frågor och i lokalradiopropositionen (1992/93:70) ställt sig bakom ett sådant synsätt och förordat åtgärder för att i de sammanhangen begränsa ägarkoncentration. Utskottet förutsatte vidare att regeringen med uppmärksamhet skulle följa utvecklingen när det gäller ägarförhållandena inom massmedia. Utskottet hänvisade vidare till att den då aviserade pressutredningen skulle få anledning att ta upp även dessa frågor.
I direktiven (dir. 1993:118) till utredningen om den framtida presspolitiken (Pressutredning-94), som utreds av en kommitté med parlamentarisk medverkan, anges bl.a. att den expertkommitté som är knuten till utredningen skall genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet och att särskild vikt därvid bör läggas vid bl.a. ägarstrukturer. Expertkommitténs analyser av det svenska massmedielandskapet skall redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994.
I utskottets betänkande 1993/94:KU27 Presstöd m.m. behandlades frågan ånyo utförligt av utskottet. Utskottet uttalade därvid att utvecklingen är sådan att lokalradioreformen måste utvärderas och lagstiftning mot ägarkoncentration inom massmedia allvarligt måste övervägas. Utskottet ansåg därför att Pressutredningen borde ges tilläggsdirektiv med sådant innehåll. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1993/94:192).
Utskottets bedömning
Med hänsyn till utskottets ovan redovisade uttalande om tilläggsdirektiv till Pressutredning-94 får motionen anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker motionen.
Regionala TV-sändningar
Motionerna
I två motioner, 1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) och 1993/94:K444 av Anita Johansson m.fl. (s), begärs ett tillkännagivande om att det fjärde markbundna TV-nätet skall upplåtas för regionala TV-sändningar. I motionerna anförs bl.a. att det nationella TV-utbudet i dag riktar sig till tittare, i hela landet och att möjligheterna till en djupare bevakning av landets regioner därmed är begränsade. Det regionala TV-utbud som finns lockar dock ett stort antal tittare vilket bekräftar att det finns en stor efterfrågan på sådana program. Därför bör det fjärde markbundna TV-nätet upplåtas för regionala TV-sändningar.
Utredning om tekniska förutsättningar för utökade sändningar
Utredningen (U 1991:10) om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten (tilläggsdir. 1993:99) överlämnade i februari 1994 sitt slutbetänkande (SOU 1994:34) Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. I betänkandet redovisas bl.a. två alternativ till hur sändningarna med den nuvarande analoga sändningstekniken kan arrangeras, riksnätsalternativet och tätortsalternativet. Enligt riksnätsalternativet bedöms utrymme kunna skapas för två nya nät av marksändare, M 4 och M 5. Tätortsalternativet har utformats för att ge flera sändningsmöjligheter i tätbefolkade områden. Om sändarnas räckvidd begränsas till ca 30 km kan, enligt utredningen, tre nya marksända program sändas lokalt över nitton större tätorter. I tre större tätorter finns plats för två nya program. Båda alternativen kan användas för regionala sändningar. Utredningen är nu föremål för remissbehandling. Remisstiden utgår den 16 maj 1994.
Utskottets bedömning
Båda de alternativ som föreslagits i ovan nämnda betänkande ger möjlighet till regionala sändningar. Utskottet anser dock inte att riksdagen under den nu pågående beredningen av betänkandet skall göra något uttalande om framtida sändningar. Motionerna avstyrks.
Konkurrensneutralitet
Motionerna
I motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2, båda av Henrik S Järrel (m), tas frågan om konkurrensneutralitet upp. I motionerna konstateras att samma regler om reklam och sponsring gäller för TV-program under svensk jurisdiktion oavsett distributionsform. I motionerna anförs att detta innebär att t.ex. TV 5 Nordic, som satellitsänder program, och TV 4 Nordisk Television AB diskrimineras i förhållande till TV 3 som satellitsänder från brittiskt territorium till publik i Sverige och som inte är underkastad den svenska lagstiftningen om bl.a. reklam. I motion K422 begärs en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program och i motion K437 begärs en översyn av radiolagen. Syftet med översynerna skall vara att åstadkomma större konkurrensneutralitet.
Gällande regler
I propositionen (1992/93:75) till lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten anfördes bl.a. att de bestämmelser för sponsring och reklam som finns i radiolagen skulle ligga till grund för regleringen av satellitsändningar. Regeringen fann det rimligt med ett enhetligt regelsystem för all annonsering och sponsring under svensk jurisdiktion, oavsett distributionsmetod. Detta skulle, konstaterade regeringen, visserligen medföra en konkurrensnackdel för svenska program i förhållande till utländska men enligt regeringens uppfattning vägde önskemålet om en enhetlig lagstiftning tyngre.
Vid riksdagsbehandlingen anförde utskottet (1992/93:KU12, s. 8--9) bl.a. att de bestämmelser om reklam och sponsring som gäller för den svenska marksända televisionen beslutats i stor enighet i riksdagen. Utskottet konstaterade vidare att det s.k. TV-direktivet (8774/89) medger föreskrifter som är mer detaljerade eller striktare inom de områden som omfattas av direktivet, under förutsättning att de inte bryter mot EG-rätten i övrigt. Möjligheten till mer restriktiva regler innebar, enligt utskottet, att de bestämmelser för sponsring och reklam som fanns i radiolagen kunde behållas och även ligga till grund för regleringen av satellitsändningar. Utskottet, som delade regeringens bedömning att likartade regler bör gälla för all annonsering och sponsring under svensk jurisdiktion, tillstyrkte propositionen i denna del och avstyrkte samtidigt motionsyrkanden om att reglerna om reklam i radiolagen och i satellit-TVsändningar skulle anpassas till TV-direktivet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:117).
Tidigare behandling
I utskottets betänkande 1993/94:KU3 om massmediefrågor m.m. hösten 1993 behandlade utskottet motionsyrkanden angående en översyn av lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten samt ändringar i radiolagen. Motionerna angavs syfta till att åstadkomma mer neutrala konkurrensförutsättningar. Utskottet som avstyrkte motionsönskemålen anförde därvid bl.a. (s. 17--18) att de svenska lagreglerna om reklam i radio och TV är resultatet av avvägningar mellan skilda intressen där särskilda hänsyn, beroende bl.a. på mediets genomslagskraft, tagits till publikens behov av ostörd upplevelse och till barns särskilda känslighet. Enligt utskottets mening saknades anledning att frångå dessa bedömningar.
Utskottets bedömning
Utskottet har fortfarande den uppfattningen att likartade regler bör gälla för all annonsering och sponsring under svensk jurisdiktion. Utskottet finner därför inte skäl att föreslå riksdagen begärda översyner. Motionerna avstyrks.
Avtalet mellan staten och Nordisk Television AB
Motionen
I motion 1993/94:K437, yrkande 1, av Henrik S Järrel (m) tas avtalet mellan staten och TV 4 Nordisk Television AB upp. Motionären vill ha ett tillkännagivande om att vissa delar av avtalet skall omprövas i syfte att stärka konkurrensneutraliteten. I motionen pekas bl.a. på att programföretaget har ålagts ett public service-ansvar men inte får del av den s.k. mottagaravgiften samt att huvuddelen av den fasta årliga koncessionsavgiften tillfaller Sveriges Radio-bolagen. Vidare anförs att konkurrensen i etern har skärpts betydligt under de senaste fem åren, inte minst mellan reklamfinansierade programföretag, men att konkurrensförutsättningarna inte är helt neutrala. TV 4 får t.ex. enligt gällande reklamregler inte sända reklam annat än i block mellan programmen medan konkurrentkanalen TV 3 inte omfattas av denna begränsning.
Tidigare behandling
Även frågan om omprövning av avtalet mellan staten och TV 4, i syfte att stärka konkurrensneutraliteten, behandlades av utskottet i ovan nämnda betänkande under hösten 1993 (1993/94:KU3). Utskottet ansåg inte (s. 17--18) att gällande reklamregler utgjorde skäl för en omförhandling av avtalet. Vidare anförde utskottet att bestämmelsen i lagen (1992:72) om koncessionsavgift om att intäkterna för koncessionsavgiften från det reklamfinansierade TV-företaget skall tillföras Sveriges Radio-koncernens verksamhet motiverats av att reklam-TV-företaget på sikt kan få betydligt högre intäkter än vad som varit möjligt om det från början fått konkurrera med Sveriges Television om annonserna. Utskottet ansåg fortfarande att det fanns fog för att public service-företagen skulle kompenseras genom koncessionsavgiften. Utskottet fann därför att det inte heller i denna del fanns anledning att omförhandla avtalet mellan staten och TV 4. Utskottet avstyrkte därmed de motionsönskemål som framförts i denna fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet har fortfarande samma uppfattning som ovan redovisats. Motionsyrkandet avstyrks.
Parabolantenn
Motionen
I motion 1993/94:K408 av Charlotte Cederschöld (m) hemställs att lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen) skall ändras så att de boende själva får avgöra om de vill ha en parabolantenn eller inte. I motionen framhålls vikten av att svenskarna får möjlighet att via TV-utbudet utveckla sina språkkunskaper. I motionen pekas bl.a. på att kabel-TV-företagen placerar kanaler med t.ex. engelsk- och franskspråkigt programutbud i svårtillgängliga paket, som dessutom kostar extra. Vidare ger kabellagen, enligt motionären, kabel-TV-företagen möjlighet att förbjuda boende i flerfamiljshus att ha en egen parabolantenn. Kabellagen bör därför ändras.
Gällande ordning
Kabellagen innehåller inte något förbud mot innehav av parabolantenn.
I princip får en fastighetsägare utan samtycke av annan eller tillstånd av myndighet bestämma vilken utrustning för TV-överföring som skall finnas i eller tillföras en fastighet. Förhandlingsöverenskommelser som reglerar förutsättningarna för installation och drift av kabel-TV kan träffas mellan hyresvärd och hyresgästorganisation med stöd av en förhandlingsordning. Om förhandlingsklausul finns intagen i de enskilda hyreskontrakten blir hyresgästerna bundna av förhandlingsöverenskommelsen.
Hyresgästernas riksförbund har träffat en överenskommelse med SABO och Sveriges fastighetsägareförbund om vissa riktlinjer för installation och utnyttjande av kabel-TV.
Enligt vad utskottet inhämtat förekommer det att avtal om installation av kabel-TV innehåller förbud mot parabolantenner. Detta är således en fråga som regleras genom avtal och inte i gällande lagstiftning.
Tidigare behandling
Bostadsutskottet har flera gånger, med anledning av motioner, behandlat frågor rörande hyresgästers inflytande över installation och drift av kabel-TV (se bl.a. BoU 1986/87:14, 1989/90:BoU1, 1990/91:BoU1 och 1992/93:BoU24). Bostadsutskottet har därvid ett flertal gånger uttalat att de regler som finns i hyreslagstiftningen och i de riktlinjer som bostadsmarknadens parter enats om nöjaktigt uppfyller de krav på hyresgästinflytande som kan ställas.
Utskottets bedömning
Den aktuella frågan regleras som ovan framgått inte i kabellagen. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K46 godkänner vad regeringen föreslår om inrättande av Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV,
res. 1 (nyd)
2. beträffande etablering av Mediaombudsman m.m att riksdagen avslår motion 1993/94:K36,
3. beträffande kulturpolitiska målsättningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 1, men. (v) - delvis
4. beträffande Radio- och TV-verket att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del, 1993/94:K39, 1993/94:K40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och 1993/94:K43 yrkande 1 i denna del godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,
res. 2 (s)
5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 5,
men. (v) - delvis
6. beträffande Granskningsnämndens sammansättning m.m. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uppgifter för Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,
7. beträffande antalet ledamöter i Granskningsnämnden att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del , 1993/94:K41 yrkande 1 och 1993/94:K43 yrkande 1 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser 17 § tredje stycket,
8. beträffande överklagande att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 6, men. (v) - delvis
9. beträffande det europeiska TV-direktivet att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 7 godkänner vad regeringen föreslår i denna del,
men. (v) - delvis
10. beträffande namnfråga att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 8 godkänner vad regeringen föreslår i denna del,
men. (v) - delvis
11. beträffande lokalisering att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K37, 1993/94:K38 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 2, 1993/94:K42, 1993/94:K43 yrkande 2, 1993/94:K44 och 1993/94:K45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande nedläggning av nuvarande myndigheter att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall läggas ned,
13. beträffande finansiering att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 godkänner vad regeringen föreslår i denna del, men. (v) - delvis
14. beträffande nytt ramanslag att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,
15. beträffande medelsanvisning från rundradiokontot att riksdagen godkänner regeringens förslag om en medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida,
16. beträffande anslagssparande m.m. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio- och TV-området,
17. beträffande radiolagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt,
18. beträffande regeringens övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i dels närradiolagen (1982:459), dels lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, dels lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, dels lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område, dels lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, dels lokalradiolagen (1993:120),
19. beträffande lotterilagen att riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag om lag om ändring i lotterilagen (1982:1011),
20. beträffande överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen att riksdagen avslår motion 1993/94:K413,
21. beträffande parlamentarisk översyn av lokalradiolagen att riksdagen avslår motion 1993/94:K421,
22. beträffande regionala TV-sändningar att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K433 och 1993/94:K444,
23. beträffande konkurrensneutralitet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2,
24. beträffande avtalet mellan staten och Nordisk Television AB att riksdagen avslår motion 1993/94:K437 yrkande 1,
25. beträffande parabolantenn att riksdagen avslår motion 1993/94:K408.
Stockholm den 19 april 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd), Torgny Larsson (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m) och Björn von der Esch (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot bakgrund av" och slutar med "återkommer utskottet nedan" bort ha följande lydelse:
Motionsvägen har kritik tidigare riktats mot den nuvarande ordningen med Kabelnämnden och Närradionämnden. Dessa centrala myndigheter har domstolsliknande nämnder i vilka flertalet ledamöter är tillsatta på politiska meriter. Även Radionämnden har en liknande sammansättning.
Närradionämnden och Kabelnämnden lämnar sändningstillstånd, granskar sändningarnas innehåll, återkallar tillstånd samt beslutar om vitesförelägganden. Radionämnden har hand om granskning och beslut om sanktioner, medan det är staten som lämnar tillstånd till Sveriges Radio och TV och TV 4.
Beträffande privat lokalradio ligger tillståndsgivning och granskning på olika myndigheter, Styrelsen för lokalradiotillstånd resp. Radionämnden.
Med hänsyn till bl.a. rättssäkerheten anser utskottet att myndigheternas roller bör renodlas. En funktionsuppdelning bör ske så att tillståndsgivning, sanktioner, återkallande av tillstånd samt uttalanden eller bedömningar av programinnehåll handläggs av en myndighet, beslutsmyndigheten, medan frågor om granskning och utredning handläggs av en annan myndighet, utredningsmyndigheten. Utredningsmyndigheten bör också ha till uppgift att anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av tillstånd hos tillståndsmyndigheten samt vara sakkunnig i radio- och TV-frågor och svara för internationella kontakter.
Utskottet är dock inte främmande för att även andra organisationsmodeller kan tänkas, t.ex. att vissa uppgifter hos Närradionämnden och Kabelnämnden förs över till domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol inrättas. Oavsett viken modell man väljer är det viktiga att skilja mellan utrednings- resp. beslutsfunktionen.
Det skulle också kunna vara tänkbart med ett självsaneringssystem liknande det som finns på pressområdet.
Utskottet anser därför att propositionens förslag inte kan godtas. I stället bör, såsom föreslås i motionerna K46 och K36, en allsidig utredning med ordentliga konsekvensanalyser av olika tänkbara organisationsmodeller göras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K46 avslår proposition 1993/94:160,
2. Radio- och TV-verket (mom. 4)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar Johnsson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Vid sina överväganden" och på s. 13 slutar med "bör godtas" bort ha föjande lydelse:
Utskottet anser att de riktlinjer för insyn i myndigheternas verksamhet som slogs fast genom verksledningsbeslutet alltjämt bör gälla. Beträffande den föreslagna radio- och TV-myndigheten kan insynen, enligt utskottet, bäst tillgodoses genom att myndigheten leds av en styrelse. Såsom framförs i flera av motionerna finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan, t.ex. bättre möjligheter till medborgerlig förankring och en klarare ansvarsställning. Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Radio- och TV-verket att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del, 1993/94:K39, 1993/94:40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och 1993/94:K43 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen (mom. 20)
Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd) anför:
I fråga om förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen anser vi -- i likhet med Lagrådet -- att övervägande skäl talar för att förbudet upphävs. Riksdagen har nyligen i särskild lag beslutat om inkorporering av den s.k. Europakonventionen med svensk rätt. I konventionen föreskrivs bl.a. att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång. Rättssäkerhetsskäl talar för möjligheten att kunna överklaga administrativa myndighetsbeslut.
2. Konkurrensneutralitet samt avtalet mellan staten och Nordisk Television AB (mom. 23 och 24)
Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd) anför:
Enligt vår mening torde den snabba utvecklingen inom medie- området i allt högre grad frammana behovet av en striktare konkurrensneutralitet, dvs. likartade konkurrensvillkor, mellan medier inom samma sektor, typ tidningar eller radio eller TV. Inte minst inför en ny avtalsperiod (fr.o.m. den 1 januari 1997) med de s.k. public service-företagen (Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB) torde en bred diskussion bl.a. om de finansiella driftsförutsättningarna för dessa och med dem konkurrerande etermedier bli nödvändig.
Vi hade gärna sett att utskottet delat denna uppfattning men avstår i nuläget likväl från att reservera oss till förmån för yrkandena i motionerna K422 och K437.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Kulturpolitiska målsättningar (mom. 3)
Enligt Vänsterpartiets uppfattning verkar det som om regeringen anser att radio och TV i huvudsak är affärsverksamhet och möjligen, i andra hand, en fråga om kultur, opinionsbildning och demokrati. Ingenstans i propositionen anges några kulturpolitiska ambitioner eller ett mål som går att diskutera, ifrågasätta eller bejaka. Det saknas en värdering av den nuvarande organisationen. Enligt Vänsterpartiets mening behöver ett ställningstagande till myndighetsfrågan en plattform att utgå ifrån, en beskrivning av hur olika funktioner tillgodoses eller borde tillgodoses, i förhållande till angivna mål. För Vänsterpartiet är det självklart att radio- och TV-politiken är en del av den nationella kulturpolitiken. Enligt vår mening skall ett Radio- och TV-verk inrättas endast under förutsättning att de kulturpolitiska målen tydligt anges i myndighetens instruktion.
2. Radio- och TV-verket (mom. 4)
Enligt Vänsterpartiets mening skall ett Radio- och TV-verk inrättas endast under förutsättning att dess ledning utgörs av en av regeringen utsedd styrelse med representanter från olika partier och verksamhetsfält. Vänsterpartiet ansluter sig här till vad reservanterna anfört i denna del.
3. Registrerings- och anmälningsskyldighet (mom. 5)
Vänsterpartiet anser att propositionens förslag om att Radio- och TV-verket skall föra register över ansvariga utgivare är bra. Enligt Vänsterpartiets mening bör dock registreringen omfatta samtliga aktörer på området även t.ex. nätinnehavare och programbolag. Detta är en förutsättning för att Granskningsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift. Lagstiftningen kan i annat fall bli ett slag i luften.
4. Överklagande (mom. 8)
I propositionen pekas på att ständiga överklaganden av reklambeslut av många programbolag används som ett sätt att kringgå lagstiftningen. Enligt Vänsterpartiets mening bör sanktionerna för överträdelser av reklam- och sponsringsbestämmelserna inte kunna överklagas. Besluten är i allmänhet av den arten att programbolagen uppmanas att följa reglerna, och reklamöverträdelserna är i de här sammanhangen ofta av trivialt slag. Dessutom kommer ärendemängden att kräva en rationell hantering och att Granskningsnämndens beslut får omedelbart genomslag.
5. Det europeiska TV-direktivet (mom. 9)
Enligt Vänsterpartiets mening bör Granskningsnämnden i sina instruktioner få hela ansvaret för den uppföljning som krävs även beträffande utländska sändningar. Inga oklarheter bör råda om arbetsfördelningen mellan nämnden och departementet. Propositionens förslag överensstämmer inte med syftet att Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.
6. Namnfråga (mom. 10)
Enligt Vänsterpartiets mening låter det föreslagna namnet -- Granskningsnämnden -- något negativt och är litet intetsägande. Vänsterpartiet föreslår därför att den nya nämnden ges namnet Radio- och TV- nämnden.
7. Lokalisering (mom. 11)
I betänkandet föreslås ett tillkännagivande till regering med innebörden att regeringen bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan kommun än Stockholm. Detta kan inte regeringen göra på ett meningsfullt sätt om myndigheterna skall börja sin verksamhet redan den 1 juli 1994. Inte heller finns ännu den lagstiftning som skall ligga till grund för myndighetens verksamhet. Det är också oklart om de budgeterade medlen till myndigheter på radio- och TV-området räcker för att finansiera både de gamla och nya myndigheterna under övergångstiden. Konstitutionsutskottet har dessutom en stor arbetsbörda. Enligt min mening hade det därför varit rimligt att skjuta upp behandlingen av betänkandet till hösten.
8. Finansiering (mom. 13)
Enligt Vänsterpartiets mening bör alla aktörer på radio- och TV-området bidra till finansieringen av de nya myndigheterna. Radio- och TV-verket bör således finansieras genom registreringsavgifter. Med den av Vänsterpartiet föreslagna avgiften, 10 kr per år och ansluten bostad, skulle kostnaden för både myndigheten, dess konsulter och utredningsverksamhet kunna täckas in. Med ytterligare registreringsavgifter skulle Radio- och TV-verket kunna fördela stöd till den lokala programverksamheten och svara för forskning och utredning inom området i enlighet med de övergripande målsättningar som angivits i Vänsterpartiets motion.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 och 5, 8--10 samt 13 borde ha hemställt:
3. beträffande kulturpolitiska målsättningar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. beträffande överklagande att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. beträffande det europeiska TV-direktivet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 7 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
10. beträffande namnfråga att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 8 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
13. beträffande finansiering
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande
1993/94:KrU6y Bilaga 2
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 22 mars 1994 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området jämte motioner som väckts med anledning av propositionen.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1993/94:K36--K46.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området införs den 1 juli 1994. Två nya myndigheter ersätter de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.
Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk och ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.
Granskningsnämnden för radio och TV skall ha en domare som ordförande och får till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha tillsynen.
Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten att överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite. Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa uppgifter bör dock inte kunna överklagas. Vidare bör beslut om föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gälla omedelbart även om beslutet överklagas.
Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande av två nya myndigheter på radio- och TV-området
Motionärerna bakom motion K46 (nyd) vill att riksdagen skall avslå propositionen och begära att regeringen skall tillsätta en allsidig utredning som skall undersöka olika tänkbara organisationsmodeller för de myndighetsuppgifter som behandlas i propositionen. Syftet skall vara att bästa möjliga förutsättningar skapas för en fri åsiktsbildning.
Motionärerna uppehåller sig utförligt vid tidigare framförda förslag på området. De redovisar utförligt ett förslag om en funktionsuppdelning innebärande att en beslutsmyndighet svarar för bl.a. tillståndsgivning, beslut om sanktioner och bedömningar av programinnehåll medan en utredningsmyndighet svarar för granskning och utredning och har i uppgift att hos beslutsmyndigheten anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av tillstånd. Utredningsmyndigheten skulle också vara sakkunnig i radio- och TV-frågor samt svara för internationella kontakter på området. Beslutsorganet skulle kunna få karaktären av en radio- och TV-domstol.
Kulturutskottet anser att den redovisning som lämnas i propositionen (se bl.a. s. 32--33) visar att det finns ett påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området. Nackdelarna med den nuvarande myndighetsstrukturen är stora. Myndigheter kan utan någon egentlig samordning fatta beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma frekvensutrymme. Då det gäller efterlevnaden av de olika regelsystemen finns risk för att olika myndigheter kommer till motstridiga resultat i fråga om tillämpningen av liknande regler. Utskottet anser med hänsyn till det anförda och till vad som i övrigt anförs i propositionen att en ny myndighetsorganisation så snart som möjligt bör träda i funktion.
Utskottet anser att vad som framkommit under remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till grund för propositionen med styrka talar för att den myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig. Den innebär att tillsynen över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är fristående från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motion K46. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att det skall inrättas två nya myndigheter den 1 juli 1994, nämligen Granskningsnämnden för radio och TV som skall ha tillsynen över efterlevnaden av programregler och Radio- och TV-verket som skall ha till uppgift att bl.a. besluta om sändningstillstånd enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten.
Radio- och TV-verket
Regeringen föreslår att Radio- och TV-verket ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket svarar vidare för registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter. Verket får också till uppgift att följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten.
Enligt motion K40 (v) bör riksdagen besluta att det i instruktionen för Radio- och TV-verket skall föreskrivas att verket skall arbeta efter de kulturpolitiska målsättningar som redovisas i motionen. Dessa överensstämmer i viss utsträckning med de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen lade fast år 1974.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet framhålla följande. Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning följa bestämmelserna i den lagstiftning som reglerar närradio- och lokalradiosändningar. Verket skall också förordna lokala kabelsändarföretag och har därvid att följa bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att instruktionsvägen tillföra ytterligare prövningsgrunder som verket skall ta hänsyn till vid sin tillståndsgivning. De uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma på Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn vid bristande efterlevnad av regler som inte avser sändningarnas innehåll samt vissa sanktionsbeslut. Inte heller dessa uppgifter ger utrymme för sådana prövningsgrunder som anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks (yrkande 1).
Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974 fastställda kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för översyn inom den kulturpolitiska utredningen. Denna utredning skall slutföra sitt arbete under året. I direktiven för utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom massmedier. Utskottet vill här också erinra om att det framför allt i avtalen mellan staten och public service-företagen finns bestämmelser som avser statens kulturpolitiska ambitioner då det gäller företagens programutbud. De företag som svarar för radio- och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar och avtal som gäller för innehållet i sändningarna. Granskningsnämnden för radio och TV skall, som framgår av följande avsnitt, utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.
I flera motioner framförs kritik mot förslagen i propositionen om Radio- och TV-verkets ledning och organisation.
Enligt propositionen skall myndigheten organiseras som ett enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Denne skall tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom verket. Ett särskilt insynsorgan skall inrättas vid verket. Dessutom skall extern expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ kunna finnas vid verket. Verket skall självt få bestämma sin inre organisation.
I fem motioner, nämligen K38 (s), K39 (c), K40 (v), K41 (s) och K43 (s), motsätter sig motionärerna att myndigheten skall vara ett enrådighetsverk. De vill att en styrelse skall leda verket. Beträffande sammansättningen av styrelsen finns inbördes variationer mellan motionerna. I flera av dem förordas att styrelsen skall ha en parlamentarisk sammansättning eller bestå av dels ledamöter som har en parlamentarisk förankring, dels ledamöter som har juridisk eller annan specialistkompetens. I en av motionerna uttalar sig motionärerna för att företrädare för intresseorganisationer skall ingå i styrelsen liksom experter, t.ex. forskare och mediejurister. I motionerna understryks genomgående att en konstruktion med en särskild styrelse för Radio- och TV-verket är ägnad att förbättra den medborgerliga insynen i verksamheten.
Utskottet kan inte acceptera förslaget i propositionen att Radio- och TV-verket skall vara ett enrådighetsverk. Utskottet anser i enlighet med vad som föreslås i motionerna att verket bör ledas av en styrelse. Som framhålls i flera av motionerna finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan. Fördelarna med sådana organ är bl.a. att de ger bättre möjlighet till medborgerlig förankring och en klarare ansvarsställning än en ledning med en chef som ensam högste beslutsfattare.
Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Behovet av expertis bör kunna lösas på det sätt som föreslås i propositionen.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet de här behandlade motionsyrkandena, i vissa fall med de modifikationer som följer av utskottets ställningstagande ovan.
Granskningsnämnden för radio och TV
I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och TV skall få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha tillsynen. Nämnden bör enligt propositionen också ha i uppgift att följa innehållet i utländska TV- och radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten.
Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen i enlighet med det anförda har föreslagit i fråga om Granskningsnämndens uppgifter.
Utskottet tar härefter upp frågan om Granskningsnämndens sammansättning. Granskningsnämnden skall enligt propositionsförslaget bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare. Samtliga ledamöter skall enligt propositionen utses av regeringen.
Nämnden skall vara beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. För att förenkla ärendehanteringen skall enligt propositionen nämndens ordförande eller en vice ordförande ges rätt att fatta beslut i ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse.
I fråga om sammansättningen av Granskningsnämnden framförs ändringsförslag i motionerna K38 (s), K41 (s) och K43 (s). Utskottet uppfattar innehållet i förslagen på följande sätt. För att Granskningsnämnden skall få så bred kompetens som möjligt bör den ha fler lekmannaledamöter än vad regeringen föreslagit. I två av motionerna, K41 och K43, anges att det -- utöver ordföranden -- bör ingå nio mot av regeringen föreslagna sex ledamöter. I dessa motioner förordas också att parlamentariker bör ingå i Granskningsnämnden. Även i motion K40 (v) görs uttalanden som innebär ett förordande av en större nämnd än vad regeringen föreslagit.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara starkare än vad regeringen föreslagit. Nämnden bör därför i enlighet med vad som föreslås i motionerna utökas. Den bör bestå av nio ledamöter utöver ordföranden. Genom en sådan utökning av nämnden i förhållande till regeringens förslag förbättras möjligheterna att tillföra nämnden en bred kompetens av värde för nämndens arbete. Nämnden bör få ett parlamentariskt inslag.
Lokaliseringsfrågan, m.m.
Regeringen föreslår att när de båda nya myndigheterna på radio- och TV-området inrättas den 1 juli 1994 skall Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd läggas ned.
Utskottet tillstyrker förslaget.
De angivna myndigheterna är sedan en tid tillbaka samlokaliserade i Gamla stan i Stockholm.
I sex motioner framställs yrkanden som syftar till att de båda nya myndigheterna skall lokaliseras till olika platser utanför Stockholm. De kommuner som nämns är Haninge, Jönköping, Karlstad och Sundsvall. I motion K43 (s) anser motionärerna att även andra kommuner än Stockholm med ett brett medieutbud och kvalificerad kompetens bör komma i fråga då lokaliseringsort för de nya myndigheterna skall bestämmas.
I propositionen anförs att de föreslagna förändringarna i myndighetsstrukturen är att betrakta som en omorganisation av en etablerad verksamhet (prop. s. 47). En utlokalisering skulle, anförs det i propositionen, utan tvekan medföra ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på radio- och TV-området. En förutsättning för att kunna genomföra den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994 är enligt propositionen att de nuvarande myndigheternas lokaler utnyttjas.
Utskottet anser för sin del att Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV bör lokaliseras utanför Storstockholmsområdet. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna K37, K38, K41, K42, K43 och K45 i här aktuella delar som sin mening ge regeringen till känna.
Finansieringsfråga
Kulturutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.
Stockholm den 30 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Richard Ulfvengren (nyd) har inte deltagit i besluten under rubrikerna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV.
Avvikande meningar
1. Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande av två nya myndigheter på radio- och TV-området
Richard Ulfvengren (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande av två nya myndigheter på radio- och TV-området som börjar med "Kulturutskottet anser" och slutar med "till allmänheten" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till bedömningen i motion K46 (nyd). Propositionen bör således avslås och riksdagen bör begära att regeringen skall tillsätta en allsidig utredning som skall undersöka olika tänkbara organisationsmodeller för de myndighetsuppgifter som behandlas i propositionen. Syftet skall vara att bästa möjliga förutsättningar skapas för en fri åsiktsbildning.
I första hand bör den förordade utredningen undersöka lämpligheten av att -- i enlighet med vad företrädare för Ny demokrati tidigare föreslagit -- i fråga om myndighetsuppgifterna på radio- och TV-området göra en funktionsuppdelning som innebär att en beslutsmyndighet och en utredningsmyndighet inrättas. Beslutsmyndigheten skulle med en sådan konstruktion kunna få karaktären av en radio- och TV-domstol.
2. Radio- och TV-verkets ledning och organisation
Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson (c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Radio- och TV-verket som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "ställningstagande ovan" bort ha följande lydelse:
Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda den av regeringen föreslagna lösningen då det gäller ledningen av Radio- och TV-verket. Som framhålls i propositionen bör verkets myndighetsutövning präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag, närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart var det yttersta ansvaret för besluten ligger. I sammanhanget bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med bl.a. tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas kräva ett kollektivt beslutsfattande.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att det skapas goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet. Detta bör enligt utskottets mening lika väl kunna tillgodoses genom den av regeringen föreslagna lösningen med ett särskilt råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.
Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av verkets uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske på det sätt som förordas i propositionen. Utskottet tillstyrker således att regeringen, eller om regeringen så bestämmer, verket skall kunna besluta att verket skall tillföras extern expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ vid verket. Utskottet anser att det är en lämpligare metod att tillföra verket sådan kompetens än genom att låta experter ingå i en styrelse för verket.
I enlighet med det anförda anser kulturutskottet att motionerna i här aktuella delar bör avstyrkas. Regeringens förslag bör godtas.
3. Granskningsnämndens sammansättning
Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson (c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Granskningsnämnden för radio och TV som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "parlamentariskt inslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att motionärerna inte föreslår någon ändring av regeringens förslag då det gäller nämndens beslutförhet. Inte heller uttalar sig motionärerna om vad som bör gälla i fråga om antalet ersättare eller om Granskningsnämndens arbetsformer. Bl.a. dessa omständigheter gör att det inte är möjligt att föra en närmare diskussion om vilka faktiska skillnader i fråga om Granskningsnämndens arbete som de båda aktuella förslagen -- regeringens och motionärernas -- innebär.
Utskottet anser sig böra godta den bedömning som görs i propositionen då det gäller nämndens sammansättning. Ordföranden och vice ordförandena i Granskningsnämnden bör vara eller ha varit ordinarie domare (jfr 7 kap. 4 § YGL). Övriga ledamöter bör vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv. Att som föreslagits i utredningsskedet inrätta en större nämnd än den nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.
4. Lokaliseringsfrågan
Charlotte Branting (fp), Göran Åstrand (m), Richard Ulfvengren (nyd) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Lokaliseringsfrågan, m.m. som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
I överensstämmelse med den uppfattning som kommer till uttryck i motion K43 bör, anser utskottet, regeringen göra förnyade överväganden om möjligheterna att lokalisera Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till en annan kommun än Stockholm.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Då det gäller den i motion K40 (v) upptagna frågan om innehållet i instruktionen för Radio- och TV-verket vill jag framhålla att det framför allt vid beviljande av sändningstillstånd enligt lokalradiolagen (1993:120) hade varit önskvärt att kulturpolitiska bedömningar fick göras. Jag accepterar dock att det inte i detta sammanhang är möjligt att få till stånd en lagändring i detta syfte.
Av utskottet framlagt lagförslag Bilaga 3
6 Förslag till Lag om ändring i lotterilagen (1982:1011)
Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1982:1011) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
18 §1y
Utan tillstånd får i Utan tillstånd får i
samband med utgivande av samband med utgivande av
tryckt periodisk skrift eller tryckt periodisk skrift eller
i samband med i samband med
rundradiosändning eller lokalradiosändning enligt
trådsändning som sker lokalradiolagen (1993:120)
med stöd av tillstånd av eller rundradiosändning som
regeringen eller sker med stöd av
kabelnämnden anordnas tillstånd av regeringen
lotteri, varigenom utses anordnas lotteri, varigenom
pristagare som har deltagit i utses pristagare som har
en tävling som har deltagit i en tävling som
anordnats i skriften eller i har anordnats i skriften eller
sändningen, under i sändningen, under
förutsättning förutsättning
1. att det som villkor för deltagande i lotteriet inte fordras att skriften innehas eller att insats erläggs samt 2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1986:1217.