Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m.
Betänkande 1993/94:UbU2
Utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UBU02
Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m.
Innehåll
1993/94 UbU2
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1992/93:250 om ny läroplan och nya betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Ett 70-tal motionsyrkanden om olika gymnasieskolfrågor behandlas i anslutning till detta.
Utskottet tillstyrker på alla punkter regeringens förslag. Det innebär att den nya läroplanen skall vara gemensam för de angivna skolformerna. I läroplanen skall den gemensamma värdegrunden anges, men också de skilda målen för de olika skolformerna.
En mer kursutformad gymnasieskola skall underlättas. I varje ämne skall det liksom i dag finnas en eller flera kurser. Utskottet räknar med att det normalt blir kurser som är längre än 30 timmar. Ett poängsystem införs så att eleverna skall kunna gå igenom gymnasieskolan även på kortare eller längre tid än tre år. Systemet med program, som riksdagen beslutade om för två år sedan, behålls. Utskottet anser att utvecklingsarbetet i gymnasieskolan bör följas av en parlamentarisk kommitté, vilket (s) föreslagit i en partimotion.
Den femgradiga s.k. grupprelaterade betygsättningen avskaffas och ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. I gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning blir betygsskalan fyragradig, med stegen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. Betyg sätts på varje kurs. Motionsyrkanden från (s) om att betyg inte skall sättas på kärnämnet estetisk verksamhet avstyrks, liksom yrkanden (m och nyd) om att införa betyg i ordning och uppförande. Krav på godkänt betyg från grundskolan i ämnena svenska, matematik och engelska för tillträde till de nationella programmen i gymnasieskolan införs.
Den frivilliga särskolan byter namn till gymnasiesärskolan och får också ett system med program i stället för linjer.
Socialdemokraterna avger 10 reservationer. De vänder sig mot att läroplanen görs gemensam för de fyra skolformerna. Vidare avvisar (s) den centralt reglerade kursutformningen och särskilt dess koppling till betygen. De avstyrker också behörighetsvillkor för tillträde till nationella program och betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet. Svenska som andraspråk bör enligt (s) ha en egen kursplan.
Ny demokrati reserverar sig när det gäller skolans värdegrund. De ser i regeringens riktlinjer en målkonflikt mellan att hävda kristen etik och västerländsk humanism och samtidigt välkomna ett mångkulturellt samhälle. Ny demokrati reserverar sig också för betyg i ordning och uppförande.
Vänsterpartiet tar i en meningsyttring upp det internationella perspektivet i läroplanen, avstyrker kursutformning av gymnasieskolan och pläderar för en betygsfri gymnasieskola och för självförtroendeträning och undervisning i självförsvar för flickor. (v)-suppleanten instämmer i (s)-reservationerna om gemensam läroplan, betygssystemet, betyg i estetisk verksamhet, behörighetsvillkor för nationella program och kursplan i svenska som andraspråk.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux föreslagit
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100), 2. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (avsnitt 3.1), 3. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2), 4. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för regleringen av friluftsdagarna (avsnitt 5.3), 5. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1), 6. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.5), 7. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2), 8. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya betygssystemet för den reformerade utbildningen (avsnitt 10).
Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:250
1993/94:Ub37 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norden i läroplan och kursplaner.
1993/94:Ub38 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens lagförslag om ändring av 5 kap. 5 § första stycket punkt 1 skollagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gymnasieskolan ej nu skall kursutformas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utvecklingsarbete inom gymnasieskolan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommitté för fortsatt utvecklingsarbete samt redovisning för riksdagen av detta arbete, 5. att riksdagen avslår regeringens lagförslag 5 kap. 4 a § och därmed avvisar regeringens förslag om gymnasiepoängsystem samt om att betygssystemet anpassas till en kursutformad gymnasieskola, 6. att riksdagen godkänner riktlinjer för ett nytt betygssystem i enlighet med vad som redovisats i motionen, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny gemensam läroplan för gymnasieskolan, komvux, SSV, gymnasiesärskolan och särvux, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan gymnasieskolan och komvux.
1993/94:Ub39 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av utbildning i hushållsekonomi med kostkunskap, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klart betona kontinuiteten i denna utbildning [i hushållsekonomi] mellan grundskolan och gymnasieskolan och vidare till högskolan.
1993/94:Ub40 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att läroplanerna i definitionerna av det internationella perspektivet bör inbegripa ett globalt synsätt.
1993/94:Ub41 av Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i läroplanerna förstärka det nordiska inslaget.
1993/94:Ub42 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning.
1993/94:Ub43 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till kursutformad gymnasieskola, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de internationella överenskommelserna, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag till betyg grundat på en kursutformad gymnasieskola.
1993/94:Ub44 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till riktlinjer för läroplanen avseende den gymnasiala utbildningens värdegrund i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarprofessionalitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betygssystem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syo.
1993/94:Ub45 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att betoningen av de globala frågorna får samma utrymme som tidigare i den nu föreslagna läroplanen för gymnasieskolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges långa tradition av solidaritet och bistånd med tredje världen bör komma till uttryck i den nu föreslagna läroplanen.
1993/94:Ub46 av Rose-Marie Frebran och Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formuleringarna om skolans värdegrund i läroplanerna.
1993/94:Ub47 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m) vari yrkas att riksdagen i den nya läroplanen för gymnasieskolan klart anger att varje svensk elev skall få korrekt information om nazismen, andra världskriget och Förintelsen.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:Ub404 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat samarbete mellan kronofogdemyndigheten och skolan i konsumentekonomi.
1992/93:Ub405 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (m) vari yrkas 2. (delvis) att riksdagen beslutar att ämnets namn skall vara "Idrott och hälsa" både i grundskolan och gymnasieskolan.
1992/93:Ub412 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av 5 kap. 6 § gymnasieförordningen vad avser undervisningsgruppernas storlek i C-språk.
1992/93:Ub415 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskrav och meritvärdering vid lärartillsättning.
1992/93:Ub420 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad samverkan mellan kronofogdemyndigheten och skolan för spridande av grundläggande ekonomisk information.
1992/93:Ub421 (delvis) av Ulla Orring och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bevarande av nuvarande antal timmar för ämnet idrott och hälsa såväl i grundskolan som i gymnasieskolan.
1992/93:Ub423 (delvis) av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av idrottsämnet och gymnastiken samt gymnastikbetygets betydelse.
1992/93:Ub424 av Lars Sundin och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer flexibel och kursutformad gymnasieskola.
1992/93:Ub427 av Inger Lundberg och Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att graderade betyg ej skall ges i det obligatoriska ämnet estetisk verksamhet inom gymnasieskolan.
1992/93:Ub428 (delvis) av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelser bör utfärdas, som ålägger idrottslärare och övriga lärare i grundskolan och gymnasiet att genomföra i motionen nämnda åtgärder för att förebygga att eleverna får arbetsskador.
1992/93:Ub432 (delvis) av andre vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skilda undervisningsgrupper för pojkar och flickor i grund- och gymnasieskolan.
1992/93:Ub439 av Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om schemalagd gymnasieundervisning i självförsvar för flickor.
1992/93:Ub442 (delvis) av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsämnets stora betydelse och att några nedskärningar i timplanen ej bör verkställas.
1992/93:Ub444 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med ett samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan.
1992/93:Ub457 av Margitta Edgren och Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolbetyg i original på två språk.
1992/93:Ub460 (delvis) av Birgit Henriksson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg i ordning och uppförande inom grund- och gymnasieskolan.
1992/93:Ub462 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om geografiämnet i gymnasieskolan.
1992/93:Ub463 (delvis) av Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av betyg.
1992/93:Ub469 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska som andraspråk i gymnasieskolan.
1992/93:Ub470 av Olle Schmidt och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter till flexiblare gymnasiestudier.
1992/93:Ub472 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överklagande av betyg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning för annan lärare.
1992/93:Ub492 (delvis) av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen nedskärning får ske av idrottsämnet i skolan.
1992/93:Ub494 av Marianne Carlström och Gunnar Thollander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning om fördelar och nackdelar med en kursutformad gymnasieskola omgående bör tillsättas.
1992/93:Ub499 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning med syfte att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för att införa ett nytt lärlingssystem i Sverige.
1992/93:Ub501 av Maj Britt Theorin och Sylvia Lindgren (s) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dansen bör inarbetas i grundskolans schema och beredas plats bland de estetiska programmen i gymnasieskolan.
1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 8. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att självförtroendeträning med inslag av självförsvarsträning bör ingå i flickornas utbildning på högstadiet och gymnasiet, 12. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av en betygsfri skola.
1992/93:Ub503 (delvis) av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betygsättningen i grund- och gymnasieskola.
1992/93:Ub507 av Stina Gustavsson och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ämnet kost--hälsa i gymnasieskolan.
1992/93:Ub509 av Lars Sundin och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas 2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk och korrekt undervisning i grundskola, gymnasieskola och folkhögskolor om andra världskriget och nazisternas folkmord.
1992/93:Ub510 (delvis) av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka bildämnet såväl i grundskolan som i gymnasieskolan.
1992/93:Ub511 (delvis) av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minst tre veckotimmar för ämnet idrott och hälsa införs i läroplanen genom hela skolan.
1992/93:Ub515 (delvis) av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnastikundervisningen i grund- och gymnasieskola.
1992/93:Ub516 (delvis) av Sinikka Bohlin och Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ämnet bild i ungdomsskolan.
1992/93:Ub522 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att lösa problemet med sexual- och samlevnadsundervisningens organisation i gymnasiet.
1992/93:Ub526 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad användning av interaktiv television i undervisningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skiftanvändning av skollokaler, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av skiftklasser.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett lärlingssystem.
1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierade undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism.
1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad och mer kvalificerad undervisning om rasism och främlingsfientlighet i alla skolor.
1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skolan bör få ett utökat ansvar för att behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot kvinnor.
1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studier i svenska som andraspråk samt om eventuell behörighet till högskolestudier för elever med betyg i detta ämne.
1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans sex- och samlevnadsundervisning.
1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av hemortsalternativet för gymnasiestuderande idrottsaktiva ungdomar.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas 40. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syo-funktionärernas arbete med flickors yrkesval.
Motion med anledning av förslag 1992/93:RR4
1992/93:Ub32 av Anders G Högmark och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kursutformad gymnasieskola.
Utskottet
Inledning
I proposition 1992/93:250 lägger regeringen fram förslag om riktlinjer för en ny läroplan och nya betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Det föreslagna nya betygssystemet för gymnasieskolan anknyter till lagförslag som också läggs fram för att bereda vägen för en mer kursutformad gymnasieskola. Den frivilliga särskolan föreslås få ett nytt namn, gymnasiesärskolan, och organiseras i nationella, individuella och specialutformade program.
Behovet av förändrade läroplaner har vuxit fram ur förändringar dels i styrsystemet för skolan, dels i organisationen av utbildningen inom de olika skolformerna.
Genom beslutet hösten 1990 om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU9, rskr. 58) slutfördes uppdelningen av ansvaret mellan staten och kommunerna. Genomförandet av skolverksamheten blev helt kommunernas ansvar, medan staten skulle ange nationella mål och följa upp och utvärdera skolans resultat.
Gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) har genom ett antal beslut av riksdagen under 1990-talets första år förändrats kraftigt. Gymnasieskolan var tidigare uppbyggd av två- och treåriga linjer och ett stort antal specialkurser. Med början läsåret 1992/93 ersätts dessa av ett system med treåriga nationella och specialutformade program och individuella program av varierande omfattning. Reformen skall vara genomförd senast läsåret 1995/96 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356; prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311). Den kommunala vuxenutbildningen förändrades läsåret 1992/93 då det infördes en ny grundläggande vuxenutbildning som vänder sig till dem som saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan, men inte är en direkt anpassning av grundskolan såsom tidigare var fallet med etapp 1 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Särvux utvidgades läsåret 1991/92 till att omfatta även viss utbildning på träningsskolenivå (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) och läsåret 1992/93 till att omfatta även yrkesutbildning (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr. 285).
1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna
För gymnasieskolan gäller för närvarande en läroplan, som fastställdes av regeringen år 1970 (Lgy 70) och därefter har reviderats flera gånger, senast 1992 med anledning av besluten om ny gymnasieskola. Vuxenutbildningen fick år 1982 en egen läroplan, Lvux 82, som också reviderades våren 1992 med anledning av besluten om ändringar i komvux och särvux. För den frivilliga särskolan gäller fortfarande Läroplan för särskolan, som utfärdades av Skolöverstyrelsen år 1973. (För den obligatoriska särskolan utfärdades en ny läroplan år 1990.)
Möjligheten att ha en gemensam läroplan för gymnasieskolan och komvux aktualiserades i direktiven (dir. 1991:9) till den i februari 1991 tillsatta Läroplanskommittén. Kommittén skulle överväga om det var möjligt och önskvärt med ett gemensamt måldokument med mål och riktlinjer för hela skolväsendet och även barnomsorgen. När den tillträdande regeringen hösten 1991 gav kommittén nya direktiv (dir. 1991:117) avfördes barnomsorgen från uppdraget, och det angavs att kommittén skulle utarbeta förslag till dels en ny läroplan för grundskolan, dels en ny läroplan gemensam för gymnasieskolan och komvux.
I Skola för bildning (SOU 1992:94) lade Läroplanskommittén fram sitt förslag till bl.a. en ny läroplan för gymnasieskolan och komvux. Detta förslag har sedan inom Utbildningsdepartementet bearbetats för att kunna avse även gymnasiesärskolan och särvux. Läroplanskommitténs förslag i sålunda bearbetat skick har bifogats förevarande proposition som bilaga A.
Läroplanskommitténs betänkande har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena har publicerats separat som bilaga 1 resp. 2 till förevarande proposition och propositionen om ny läroplan m.m. för grundskolan (prop. 1992/93:220).
Regeringens förslag är att en ny läroplan skall vara gemensam för gymnasieskolan, komvux, statens skolor för vuxna (SSV), gymnasiesärskolan och särvux. Regeringen vill främja en ökad samverkan mellan alla frivilliga skolformer, och de bör då i så stor utsträckning som möjligt ha gemensamma mål. Genom den gemensamma läroplanen uppnår man enligt regeringen att värdegrunden, de övergripande målen och riktlinjerna och ansvarsfrågorna blir gemensamma för hela det frivilliga skolväsendet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan om även den nuvarande svenskundervisningen för vuxna invandrare (sfi) skall följa samma läroplan.
Regeringens avsikt är att när riksdagen har fattat beslut om riktlinjer utforma och fastställa läroplanstexten. Därvid kommer regeringen att använda Läroplanskommitténs förslag till text, bearbetad för att kunna användas även för gymnasiesärskolan och särvux (och återgiven som bilaga A i propositionen), som utgångspunkt och göra justeringar i texten i de avseenden som redovisas i propositionen. Bl.a. anser regeringen att det i läroplanen skall anges inte bara mål att sträva mot, utan också krav, dvs. sådana mål som skolan har ansvar för att alla elever uppnår. Kraven skall självfallet anpassas till de olika utbildningarnas målgrupper och uppgifter. Regeringen avser också att i läroplanen föra in de programmål som är gemensamma för alla nationella program i gymnasieskolan och som anger målen för kärnämnena. Läroplanen skall vara en författning för mål- och resultatstyrning och avses få en helt ny struktur jämfört med tidigare läroplaner. Den skall varken innehålla sådant som redan står i andra författningar eller anvisningar om hur målen skall nås, dvs. arbetssätt, arbetsmetoder och val av stoff.
Förslaget om en för gymnasieskolan och komvux gemensam läroplan avvisas i motion 1993/94:Ub38 (s) yrkande 7. Motionärerna framhåller att även om det finns stora likheter mellan komvux och gymnasieskolan finns det anledning att slå vakt om den kommunala vuxenutbildningens särskilda prägel som en utbildning för vuxna medborgare. De båda skolformernas målgrupper -- heltidsstuderande tonåringar resp. deltidsstuderande vuxna med försörjningsansvar och kanske mångåriga erfarenheter av yrkesarbete -- skiljer sig från varandra i så många avseenden att en gemensam läroplan löper risk att bli en urvattnad produkt utan nämnvärt styrande effekt, anser motionärerna. De betydande skillnaderna mellan gymnasieskolan, komvux, särvux resp. sfi motiverar att skolformerna hålls isär. Komvux viktigaste särdrag är att pedagogiken är -- eller åtminstone bör vara -- annorlunda än i gymnasieskolan.
Samma motionärer anför i yrkande 8 att det i flertalet kommuner inte finns elevunderlag för både gymnasieskola och gymnasial komvux i ett betydande antal ämnen. För att undervisning alls skall kunna komma till stånd i vissa kurser måste vuxna och ungdomar undervisas i en gemensam grupp, men enligt motionärerna ställs det då stora krav på lärarna, och undervisningen måste organiseras och tidsförläggas så att den passar för båda elevkategorierna.
Utskottet vill framhålla den svenska kommunala vuxenutbildningens unika ställning, sedd i ett internationellt perspektiv. Enligt utskottets mening är det viktigt att bevara den särskilda kompetens och prägel som komvux har genom att vara en speciell utbildningform för vuxna medborgare, inte minst kvinnor. Särskilt viktig är komvux kompensatoriska uppgift dvs. att ge möjlighet för vuxna människor med begränsad utbildning att komplettera och uppdatera denna.
Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan, särvux och sfi enligt regeringens förslag även i fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att värdegrunden är densamma för alla dessa skolformer har inte ifrågasatts. Genom en gemensam läroplan klargörs detta enligt utskottets mening tydligare än om varje skolform skulle ha en särskild läroplan. Det framgår av propositionen att regeringen i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som är specifika för denna. Där utgår utskottet från att komvux särart och skillnaden mellan dess förutsättningar och gymnasieskolans skall komma till uttryck.
Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering, inlärningsmetoder etc. skall enligt regeringens förslag -- som utskottet ställer sig bakom -- inte regleras i läroplanen, och inte heller i andra centralt fastställda dokument, utan ankomma på lärarna och skolledarna såsom professionella. Liksom regeringen (prop. s. 44) anser utskottet att den målstyrda skolan ger läraren möjlighet att anpassa sina metoder och sina preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den inlärningssituation som eleverna befinner sig i. Denna kan otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana vuxna i komvux å den andra. Utskottet anser för övrigt att lärarna inte bara kan utan har skyldighet att anpassa sin pedagogik till skilda elevgruppers förutsättningar, eftersom deras uppgift är att hjälpa alla elever att nå målen för utbildningen. Målen å andra sidan anges i läroplanen och kursplanerna, som fastställs centralt av regeringen resp. -- för flertalet kursplaner -- av Skolverket.
Den del av komvux som enligt regeringens planer skall styras av samma kursplaner som gymnasieskolan är den gymnasiala vuxenutbildningen. Det förefaller också vara på det området som farhågorna är störst att kommunerna skall dra in på den särskilt för vuxna organiserade utbildningen och i stället hänvisa vuxna till undervisning tillsammans med gymnasieelever. Utskottet vill här peka på att kommunerna i skollagen (11 kap. 17 §) är ålagda att sträva efter att erbjuda vuxna gymnasial utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Av specialmotiveringen till denna bestämmelse i proposition 1990/91:85 (s. 200) framgår att därmed avses bl.a. att kommunerna skall ge utbildningen en med hänsyn till resor, tidsplanering och uppbyggnad lämplig form. Att kursplanerna är gemensamma för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning och att skolformerna har en gemensam värdegrund och vissa gemensamma mål fritar inte kommunerna från denna skyldighet.
Ansvaret för hur utbildningen organiseras och genomförs är numera i mycket stor utsträckning överlämnat till kommunerna. Inom ramen för de ekonomiska och andra resurser som kommunerna förfogar över skall de på bästa möjliga sätt uppfylla de krav som statsmakterna ställer på dem när det gäller utbildning för barn, ungdomar och vuxna. Att ungdomar och vuxna erbjuds undervisning i gemensamma grupper är ett sätt att på orter där underlaget är litet ändå kunna erbjuda undervisning som invånare i olika åldersgrupper behöver. Självklart gäller de mål som anges i läroplanen för resp. skolform även i sådana situationer, vilket ställer särskilt stora krav på hur undervisningen organiseras och genomförs. Statens skolverk har till uppgift särskilt att följa upp och utvärdera skolverksamheten i förhållande till de mål som ställts upp och de riktlinjer som givits i de riksgiltiga styrdokumenten, främst skollagen och läroplanerna.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och godkänner regeringens förslag till riktlinjer för en ny, gemensam läroplan.
Regeringen begär riksdagens godkännande av de riktlinjer för läroplanens principiella uppbyggnad som redovisas i propositionen. Därefter avser regeringen att formulera och utfärda läroplanen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen godkänt. Läroplanen skall enligt regeringens förslag ange dels värdegrunden och målen för utbildningen av ungdomar och vuxna, dels -- som redan nämnts -- särskilda mål för de olika skolformer, för vilka läroplanen skall gälla och dels riktlinjer för arbetet i skolan. Målen och riktlinjerna skall enligt regeringens bedömning grupperas i följande huvudområden:
Kunskaper Normer och värden Elevernas ansvar och inflytande Utbildningsval -- arbetsliv Rektors ansvar Betyg och bedömning
Läroplanen skall ange vem som har ansvar för olika delar av verksamheten i skolan och vad detta ansvar innebär.
De föreslagna riktlinjerna innebär i vissa avseenden förändringar i förhållande till Läroplanskommitténs förslag, som således kommer att bearbetas ytterligare (utöver vad som skett i bilaga A till propositionen), när riksdagen fattat sitt beslut.
Under rubriken Den gymnasiala utbildningens värdegrund tar regeringen bl.a. upp det internationella perspektivet i utbildningen. Den pågående internationaliseringen motiverar enligt regeringen att skolan skall ge både djupare språkkunskaper och kunskaper i fler språk än i dag. Vidare är det viktigt att underlätta och stimulera internationellt utbyte för elever och lärare. Skolans uppgift att förmedla vårt kulturarv får ny aktualitet som grund för internationell samverkan och för förståelse av andra folks kulturer. Skolan skall bidra till att människor får en identitet som kan innefatta och relateras inte bara till det specifikt svenska utan också till en nordisk, europeisk och ytterst en global identitet. Till utgångspunkterna för läroplaner och kursplaner hör ett antal internationella fördrag och konventioner som Sverige har undertecknat. Dessa bör på lämpligt sätt göras tillgängliga och kända för dem som arbetar i skolan, men det är enligt regeringen inte lämpligt att förteckningen över dessa dokument -- så som Läroplanskommittén föreslagit -- ges förordningskaraktär genom att tas in som bilaga till den av regeringen utfärdade läroplanen.
Det internationella perspektiv som regeringen skisserar är enligt motionerna 1993/94:Ub40 (m) och 1993/94:Ub45 (kds) för snävt inriktat på det europeiska och på den industrialiserade världen. Skolan måste ha ett globalt perspektiv, vilket inte kommer till tydligt uttryck i propositionen, anser motionärerna. Enligt den sistnämnda motionen riskerar undervisningen om tredje världen och de globala sambanden att minska betydligt och solidaritetsaspekten att tonas ner i gymnasieskolan, när den nya läroplanen införs. Samma motionär anför också att de internationella fördragen och konventionerna borde ingå som bilaga till läroplanen. Förslag om detta framförs i motion 1993/94:Ub43 (v) yrkande 2.
I motionerna 1993/94:Ub37 (c) och 1993/94:Ub41 (m) efterlyses en starkare betoning i läroplanen av den nordiska dimensionen.
Utskottet erinrar om att såväl regeringen som riksdagen i samband med propositionen om skolans internationalisering (prop. 1992/93:158, bet. UbU12, rskr. 329) understrukit att det internationella perspektivet inte får begränsas till den västeuropeiska integrationen. Utskottet utgick (s. 4 f.) från att de aspekter som framfördes bl.a. i en motion från Vänsterpartiet -- de grundläggande frågorna om rika och fattiga länder, de globala problemen, mänskliga rättigheter, arbetet mot rasism och fredsfostran -- kommer att finnas med i ett kommande regeringsförslag till läroplaner när det gäller undervisningens mål och innehåll. Det ankommer på regeringen att fastställa läroplanen, sedan riksdagen tagit ställning till riktlinjer för denna. Mot bakgrund bl.a. av riksdagens ställningstagande till propositionen om skolans internationalisering och av omnämnandet i förevarande proposition av såväl en nordisk som en global identitet förutsätter utskottet att regeringen avser att ge det nordiska och det globala perspektivet ett tydligt uttryck i den nya läroplanen. Regeringen har den 23 september 1993 givit Skolverket i uppdrag att göra kända de internationella deklarationer och rekommendationer som Sverige har förbundit sig att beakta i skolan.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub37, 1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41, 1993/94:Ub43 yrkande 2 och 1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer som regeringen föreslagit när det gäller det internationella perspektivet i läroplanen.
När det gäller de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt hänvisar regeringen till det resonemang som förs i proposition 1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m. rörande skolans värdegrund och etiska ansvar. Som normer som skolans verksamhet skall bygga på nämns respekt för människans värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet mellan kvinnor och män, omsorgen om dem som har det svårt samt det personliga ansvaret. Dessa värden har en djup förankring i vårt land och vår kultur. Det är normer och grundläggande värden som har djupa rötter i vår historiska utveckling. Som särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i kristen etik och västerländsk humanism. Skolan har en viktig uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram och förankrats, och att hjälpa eleverna att utveckla ett personligt förhållningssätt till dem och till den grund de vilar på. En ökad invandring och mångkulturella inslag i samhället leder enligt regeringen till att etiska frågor kräver större uppmärksamhet, bl.a. för att bemöta tendenser till främlingsfientlighet som i grunden strider mot de mest fundamentala värden om alla människors rätt till värdighet, respekt och integritet. Det är en viktig uppgift för skolan att aktivt motarbeta åsikter och uttrycksformer som träder andra för när och att ingripa mot alla slags trakasserier eller kränkande behandling av medmänniskor i skolan.
Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 1 begära ett nytt förslag till riktlinjer för läroplanen när det gäller den gymnasiala utbildningens värdegrund. Enligt motionärerna finns det en uppenbar målkonflikt i att dels säga sig välkomna ett mångkulturellt samhälle, dels vilja värna vår kristna etik och vårt västerländska humanistiska kulturarv. De ser en risk att läroplanen lämnar ett dubbelt budskap, genom att denna målkonflikt inte tydligt behandlas i propositionen. Det finns enligt motionärerna ingenstans på jorden exempel på harmoniska mångkulturella samhällen.
Formuleringarna "människolivets okränkbarhet" och "allas lika värde" bör enligt motion 1993/94:Ub46 (kds) finnas med i läroplanstexten om skolans värdegrund.
I motion 1992/93:Ju618 (v) yrkande 1 anförs att skolans undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism måste förstärkas. Enligt motion 1992/93:Ju619 (s) yrkande 1 behövs en utökad och mer kvalificerad undervisning om rasism och främlingsfientlighet i alla skolor, och lärarnas kvalifikationer för detta behöver förbättras.
Enligt utskottets mening har regeringen i proposition 1992/93:220, till vilken hänvisas i förevarande proposition, gjort helt klart att de grundläggande värdena skall upprätthållas i skolan. Den tolerans och respekt för medmänniskor som skolan skall fostra till innebär inte att vilka åsikter som helst skall bejakas i skolans verksamhet. Enligt utskottets mening föreligger det inte någon motsättning mellan att vara öppen för och se möjligheterna i ett mångkulturellt samhälle och samtidigt värna om och få en fast förankring i det nationella kulturarvet. Medvetenhet och kunskap om kulturarvet och en trygg identitet är viktiga att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan har, sägs det i Läroplanskommitténs förslag (prop. s. 115), som social och kulturell mötesplats en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. Utskottet, som delar denna uppfattning, föreslår att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub44 yrkande 1.
Såväl i den nuvarande läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) som i direktiven till Läroplanskommittén (dir. 1991:117) framhålls de etiska normer, bl.a. människolivets okränkbarhet och allas lika värde, som skolans verksamhet även i fortsättningen skall bygga på. Utskottet delar de värderingar som dessa formuleringar ger uttryck för. Det ankommer på regeringen att slutligt formulera läroplanstexten. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub46.
Insatser för att motverka främlingsfientlighet och rasism är redan i dag en förpliktelse för skolan mot bakgrund av gällande läroplaner. De riktlinjer för en ny läroplan som regeringen nu föreslår innebär att denna förpliktelse bekräftas. På vilket sätt och i vilka former den skall uppfyllas kommer dock enligt regeringens förslag inte att föreskrivas i läroplanen, utan skall bestämmas av den professionella personalen i skolorna. Varje kommun skall ha en skolplan av vilken det framgår vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. Kommunen skall kontinuerligt följa upp samt utvärdera skolplanen (2 kap. 8 § skollagen). Statens skolverk har i uppgift att på riksnivå följa upp och utvärdera hur väl skolverksamheten uppfyller de mål som statsmakterna har fastlagt. Skolverket skall också ge stöd till kommunernas utveckling av skolan. Det sker bl.a. genom insatser för kompetensutveckling och genom att verket ger ut referens- och annat idématerial.
Ett särskilt anslag för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism infördes budgetåret 1992/93 under Kulturdepartementets huvudtitel. Anslaget (D 11), som fördelas av regeringen, omfattar innevarande budgetår 10 miljoner kronor. Medel ur anslaget, med uppdrag att vidta åtgärder, har tilldelats Skolverket, Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Statens invandrarverk. De fyra myndigheterna, som samverkar, har i en skrivelse till regeringen den 30 september 1993 begärt att tiden för uppdraget förlängs och att medel anvisas även budgetåret 1994/95. Enligt Skolverkets rapport över det första årets verksamhet kan långsiktiga effekter av åtgärderna ännu inte påvisas, men vissa omedelbara kortsiktiga effekter redovisas. Skolverkets insatser hittills har bestått i stöd till projekt i 23 kommuner, spridda med avseende på geografiskt läge, storlek, skolstorlek samt befolkningsstruktur och social struktur. Målet är att få fram goda exempel på insatser i skolan för att påverka attityder och normer. En broschyr om skolors arbete mot rasism och främlingsfientlighet publicerades i september 1993 och sprids i kommunerna. Vidare har Skolverket, med medel ur reguljära anslag, gjort insatser för fortbildning av skolpersonal och rektorsutbildning på detta område. Ett samarbete med SIDA har genomförts i fyra av SIDA:s åtta regioner och har enligt Skolverkets bedömning visat goda resultat på kort sikt. Under innevarande budgetår planerar Skolverket att även rikta sig till universitet och högskolor som har lärarutbildning.
Utskottet anser liksom de berörda myndigheterna att de långsiktiga effekterna av de påbörjade insatserna ännu inte kan bedömas. Regeringen har anlitat en forskare att utvärdera insatserna som görs med medel från det särskilda anslaget. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis och 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för de frivilliga skolformernas värdegrund som regeringen föreslagit.
Motionerna 1992/93:Ub509 (fp) yrkande 2 och 1993/94:Ub47 (fp, s, m) rör undervisning om nazismen, andra världskriget och Förintelsen. Motionärerna anser att det finns risk för att sådana händelser som Förintelsen kan upprepas, särskilt som nynazistiska och närbesläktade grupper bedriver en antisemitisk propaganda som bl.a. går ut på att Förintelsen aldrig ägt rum. Det är därför nödvändigt att alla elever genom skolan får korrekt information om vad som hände. Detta är av så övergripande betydelse att det enligt motionärernas mening hör hemma i läroplanen och inte enbart i kursplanerna.
Utskottet erinrar om vad som sagts i det föregående om skolans ansvar att hävda varje människas värde och värdighet och att motverka främlingsfientlighet och rasism. Detta kan inte ses skilt från skolans kunskapsförmedlande uppgift. Det är enligt utskottets mening naturligt att den massiva kränkning av människovärdet som Förintelsen utgör tas upp i skolans undervisning i historia. Detta ämne är obligatoriskt i grundskolan. I gymnasieskolan, där historia inte ingår i alla elevers program, är det också naturligt att ta upp dessa händelser som ett led i skolans insatser mot främlingsfientlighet och rasism, vilka självfallet skall rikta sig till alla elever. Utskottet utgår från att den kommande läroplanen för de frivilliga skolformerna, i likhet med Läroplanskommitténs förslag, kommer att stryka under vikten av att eleverna lär sig att kritiskt granska påståenden om fakta och att de tillägnar sig ett alltmer vetenskapligt sätt att tänka och arbeta. För att utveckla elevernas kritiska tänkande och för att motverka rasistiska värderingar skulle den antisemitiska propaganda, som motionärerna talar om, kunna användas som arbetsmaterial. Utskottet noterar i detta sammanhang att de fyra nyss nämnda myndigheterna, som samverkar om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, avser att utveckla samarbetet bl.a. med Svenska kommittén mot antisemitism (enligt rapport från Statens invandrarverk 1993-09-30). Det är enligt utskottets mening en självklarhet att den information som skolan förmedlar till eleverna skall vara sakligt korrekt. Om detta skall komma till uttryck i läroplanen bör det ske som en generell princip och inte knytas till undervisningen på något särskilt område. Utskottet anser inte att det är lämpligt att i läroplanen för de frivilliga skolformerna -- som i övrigt inte specificerar vilket stoff som skall behandlas i undervisningen -- föreskriva att Förintelsen skall behandlas. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening avslå motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2 delvis samt 1993/94:Ub47.
Studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan tas upp i två motioner. Enligt motion 1993/94:Ub42 (c) ställer kursutformningen ökade krav på denna vägledning, och det är viktigt att den bedrivs av för ändamålet utbildad personal. Motionären anser att det i gymnasieskolan bör avsättas en minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning. I motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 4 anförs å andra sidan att de bästa och mest kvalificerade syo-insatserna kräver kunskaper och erfarenheter som mera sällan finns inom skolans enligt motionärerna slutna värld men som med fördel kan hämtas från olika håll i arbetslivet.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att i läroplanen slå fast rektors ansvar för att eleverna får studie- och yrkesvägledning (prop. s. 28). Med utvecklingen mot allt mera variation och fler alternativ och möjliga vägar såväl inom högre utbildning som arbetsliv, måste enligt propositionen gymnasieskolans avnämare, dvs. universitet och högskolor, branscher och arbetsgivare ta ett mycket större ansvar för information och rekrytering i gymnasieskolan. Därför anser regeringen inte att syo-personalens uppgifter bör definieras i läroplanen, vilket Läroplanskommittén föreslagit.
För egen del anser utskottet att riksdagen inte bör göra några sådana tillkännagivanden som begärs i de två motionerna. Riksdagen har tagit ställning för att det bör finnas professionell personal för studie- och yrkesvägledning i skolorna. Det kommer till uttryck dels i skollagens bestämmelse om att kommunerna får ge tillsvidareanställning för sådan verksamhet endast åt den som har en utbildning avsedd för detta (2 kap. 6 § skollagen), dels i att det vid universitet och högskolor på riksdagens initiativ har inrättats en särskild studie- och yrkesvägledarexamen (bet. 1992/93:UbU3, rskr. 103). Utskottet är helt överens med regeringen och motionärerna bakom motion 1993/94:Ub44 när det gäller behovet av att även intressenter utanför skolans organisation engagerar sig i studie- och yrkesvägledningen av gymnasieskolans elever. Det är viktigt att gymnasieskolans avnämare, inom universitet och högskolor och inom arbetslivet, medverkar i studie- och yrkesvägledningen i skolan. Också lärarna i gymnasieskolan bör spela en viktig roll i denna vägledning. I linje med det nya styrsystemet har den centrala regleringen av tidsanvändningen i gymnasieskolan begränsats till att timplanen, som anger den minsta garanterade undervisningstiden i olika ämnen, ingår som bilaga till skollagen. Utskottet ser inte anledning att frångå den ordningen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub42 och 1993/94:Ub44 yrkande 4 och godkänner de riktlinjer för läroplanen som regeringen föreslagit beträffande studie- och yrkesvägledning.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen föreslagna riktlinjerna i övrigt för den principiella uppbyggnaden av läroplanen.
2. En mer kursutformad gymnasieskola
Huvuddragen i den nuvarande gymnasieorganisationen beslutades av riksdagen våren 1991 efter förslag i propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Under rubriken Gymnasieskolan i framtiden anförde föredragande statsrådet (s. 52) att förutsättningar måste skapas för en övergång till en på sikt kursutformad gymnasieskola. I en sådan kan innehållet i enskilda kurser förändras och kurser avvecklas och nya kurser inrättas när behoven förändras, utan att systemet i övrigt påverkas. Något ställningstagande av riksdagen begärdes inte i denna del, och gjordes inte heller. Därefter gav den dåvarande regeringen i uppdrag till Skolverket att utforma kursplaner för gymnasieskolan och komvux. Detta har resulterat i att Skolverket har utfärdat kursplaner där flertalet ämnen är indelade i olika kurser.
Regeringen föreslår i förevarande proposition ett antal förändringar i skollagen i syfte att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola. De fördelar som regeringen vill uppnå med detta är enligt propositionen (s. 32)
ökad valfrihet för eleverna att påverka sin utbildning, bättre möjligheter att successivt och i takt med arbetslivets förändrade behov förnya utbildningen genom utbyte av kurser, större möjligheter för kommunerna att profilera sin utbildning mot det lokala arbetslivets behov, möjligheter att sätta samman utbildning med klarare definierad yrkesinriktning än vad nationella program och grenar ger, ökade möjligheter till en flexibel planering, möjligheter att utveckla ämnesinstitutioner som i sin tur kan bidra till lärarnas kompetensutveckling, större möjligheter för eleverna att kombinera studieförberedande och yrkesförberedande kurser än de nuvarande nationella programmen, större möjligheter för eleverna att sätta samman sina program efter individuella önskemål, vilket ökar elevernas studiemotivation, möjligheter för elever att gå långsammare eller snabbare igenom gymnasieskolan än på normaltiden tre år, möjlighet att låta elevernas studier börja på vars och ens egen kunskapsnivå, varigenom anknytningen till grundskolan blir lättare, förberedelse inför den högre utbildningens arbetsformer, utvecklad samverkan med komvux bl.a. genom möjligheter till samläsning och möjligheter att utnyttja komvux erfarenhet av kursutformning, både vad det gäller organisation och pedagogik.
Regeringen pekar också på vissa risker som måste undvikas. Kurserna får inte bli så hårt strukturerade att elevernas inflytande inom kursen försvinner. Förutsättningarna i kommuner av olika storlek måste också uppmärksammas.
De förslag som regeringen nu lägger fram innebär inte att systemet med program överges. En modell av total frihet att välja kurser är inte aktuell för ungdomsskolan, åtminstone inte för närvarande, framhåller regeringen.
I skollagens 5 kap. föreslås en ny paragraf, 4 a §. Där fastslås att utbildningen i varje ämne sker i form av en eller flera kurser. Vidare introduceras begreppet gymnasiepoäng som mått på omfattningen av en fullständig gymnasieutbildning och av olika kurser. Gymnasiepoängtalet för varje ämne motsvarar det minsta antal undervisningstimmar som eleven garanteras enligt timplanen (bilaga 2 till skollagen). I 3 § i samma kapitel står nu att gymnasieskolans nationella och specialutformade program omfattar tre årskurser. Detta föreslås ändrat till att sådana program är avsedda att kunna genomgås på tre läsår.
Genom att utbildningens omfattning definieras i gymnasiepoäng och inte i undervisningstid blir det därmed möjligt för elever att genomgå ett nationellt program även på kortare eller längre tid än tre år. Elever i gymnasieskolan har rätt till undervisning i hela den omfattning som timplanen anger. Kommunen kan dock, om det finns efterfrågan, erbjuda samma kurser även med färre undervisningstimmar, så som nu vanligen sker inom komvux. En gymnasieelev skall i sådana fall kunna välja att gå kursen med den mindre omfattande undervisningen, om han eller hon så önskar. Poängtalet för kursen är inte beroende av den undervisningstid som eleven faktiskt har utnyttjat, utan är förknippat med kursen som sådan och de mål för den som anges i kursplanen. En elev som har uppnått kursens mål och fått godkänt betyg tillgodoräknas kursens poängtal, och eleven kan inte göra anspråk på ytterligare undervisning inom den kursen. Ingen elev i gymnasieskolan kan tvingas att välja mindre undervisningstid än den som följer av timplanen.
En möjlighet att kombinera kurser från både studieförberedande och yrkesförberedande program finns redan genom möjligheten att få ett specialutformat program. Regeringen föreslår vissa förändringar av 13 § i 5 kap. skollagen i syfte att tydliggöra att specialutformade program kan erbjudas både en enstaka elev och en grupp av elever. I det senare fallet skall enligt regeringens förslag styrelsen för utbildningen fastställa programmål för programmet.
Liksom hittills skall det för elever i individuella och specialutformade program finnas en individuell studieplan, som fastställs av styrelsen (5 kap. 13 § fjärde stycket). Någon reglering i skollagen när det gäller individuell studieplan för elever i nationella program föreslås inte i propositionen. I Läroplanskommitténs förslag till läroplan ingår som en punkt under rubriken Rektors ansvar att varje elev -- alltså även elever i nationella program -- vid olika tillfällen under utbildningen skall göra upp en individuell studieplan i dialog med skolan. Regeringen säger sig dela kommitténs uppfattning.
I propositionen redovisas också regeringens bedömning av hur kurser och kursplaner bör vara beskaffade för att underlätta en ökad grad av kursutformning av gymnasieskolan. Ingen kurs bör få omfatta mindre än 30 gymnasiepoäng (motsvarande en garanterad undervisningstid på 30 timmar), men detta är i flertalet fall en alltför liten omfattning för att eleverna skall få sammanhang och djup i sina studier. Ämnen med stort timtal och som vanligen läses under hela gymnasietiden bör enligt regeringens mening delas upp i något mindre kurser. För detta talar både planeringsskäl och betygsskäl, heter det i propositionen. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att göra en sådan uppdelning.
Kurserna skall vara påbyggbara, utbytbara eller sidoordnade. Det skall inte vara möjligt för en elev att i något program ha med flera kurser med innehåll som täcker varandra helt eller delvis. Kurser som överlappar varandra bör därför enligt regeringens uppfattning inte förekomma.
Varje kursplan skall innehålla kursens syfte och mål samt de kunskaper som eleverna skall ha fått genom undervisningen. Detta skall anges så tydligt att det inte råder något tvivel om vad som avses. Kursplanerna skall inte innehålla några anvisningar om metoder för undervisningen eller preciseringar av stoff. Lärarna skall i samarbete med eleverna lägga upp undervisningen så att eleverna når kunskapsmålet. Eftersom det i många ämnen skall kunna förekomma kurser som bygger på varandra, anser regeringen till skillnad från Läroplanskommittén att kursplanerna för gymnasieskolan inte skall innehålla mål att sträva mot.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vänder sig i var sin partimotion mot regeringens förslag om en mer kursutformad gymnasieskola.
I den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 anförs (yrkande 2) att regeringens förslag är dåligt underbyggt och att regeringens avsikt med att framhålla kursutformning är otydlig. Regeringen hävdar att den inte vill tvinga in kommuner i denna modell, men det blir enligt motionärerna resultatet av förslagen. Motionärerna saknar en beskrivning i propositionen av hur de olika ämnena skall delas in i kurser och en presentation av betygskriterier för dessa. De avstyrker (yrkande 5 delvis) regeringens förslag om 4 a § i 5 kap. skollagen. Det viktigaste nu är enligt motionärerna att reformen med den programbaserade gymnasieskolan genomförs i kommunerna. De förordar (yrkande 3) ett fortsatt utvecklingsarbete inom gymnasieskolan längs olika vägar, där kursutformning är en modell. Andra modeller bör också prövas, där särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen uppmärksammas.
Vänsterpartiet avstyrker i motion 1993/94:Ub43 yrkande 1 regeringens förslag till kursutformad gymnasieskola. Förslaget leder enligt deras mening till att valfriheten för eleverna bara blir att välja kurser från en redan dukad bricka, och att klassgemenskapen försvinner genom kurssystemet. Motionärerna påpekar också att erfarenheterna av den nya programbaserade gymnasieskolan är begränsade. De ifrågasätter vidare om en indelning i kurser verkligen är rätt sätt att tillvarata lärarnas professionalism och kreativitet.
Tveksamhet inför kursutformningen framförs också i motion 1992/93:Ub494 (s). Motionärerna anser att en utredning om fördelar och nackdelar med kursutformning omedelbart bör tillsättas. Denna motion väcktes innan propositionen lades fram för riksdagen.
Tre andra motioner, också väckta innan propositionen lades fram, pekar på fördelar med en kursutformad gymnasieskola. I motion 1992/93:Ub32 (m) sägs bl.a. att lärarresurserna skulle kunna utnyttjas effektivare i en sådan gymnasieskola. Den bästa metoden att motivera elever är att låta dem själva ta ansvar för sin studieplanering, heter det i motion 1992/93:Ub424 (fp). En friare studietakt och möjligheter att gå ut och in i gymnasieskolan skulle vara till fördel framför allt för de skoltrötta tonåringarna, enligt motion 1992/93:Ub470 (fp). I övrigt framhåller motionärerna liknande fördelar som också anförts i propositionen.
Utskottet vill först och främst slå fast, att regeringens förslag inte innebär att den programbaserade gymnasieskolan överges. Nationella, specialutformade och individuella program skall finnas kvar. Såväl för nationella som för specialutformade program skall även i fortsättningen gälla att samtliga kärnämnen skall ingå i utbildningen. De lagändringar som regeringen föreslår ökar utrymmet för att lokalt organisera utbildningen på olika sätt men tvingar inte kommunerna att ändra sin gymnasieorganisation om de inte vill. Systemet med gymnasiepoäng gör det enligt utskottets uppfattning lättare att anpassa studietiden till olika elevers förutsättningar och ökar därmed gymnasieskolans karaktär av en skola för alla.
Ämnenas indelning i kurser är en fråga som närmare kommer att övervägas av regeringen och Skolverket. Utskottet konstaterar att regeringen inte har uttalat sig för en uppdelning av alla ämnen i småkurser. Minimitalet 30 gymnasiepoäng för omfattningen på en kurs är föranlett av den timplan som riksdagen fastställt, och som omfattar tre kärnämnen med 30 undervisningstimmar var, nämligen religionskunskap, estetisk verksamhet och naturkunskap. För de omfattande ämnen där regeringen bedömer att en uppdelning i kurser kan vara lämplig, är det uttryckligen fråga om en uppdelning i något mindre (kurs. här) kurser (prop. s. 46). Utskottet tolkar detta som att det i allmänhet torde bli fråga om kurser av större omfattning än 30 gymnasiepoäng. När den nya läroplanen har utfärdats, skall programmål och kursplaner utfärdas, som är anpassade till denna. Regeringen har den 23 september 1993 givit Skolverket i uppdrag bl.a. att senast den 1 februari 1994 lämna regeringen förslag till kursplaner i kärnämnen. Skolverket skall också, i den utsträckning som den nya läroplanen och de nya riktlinjerna för kursplaner kräver, utarbeta nya eller revidera befintliga kursplaner i övriga ämnen för de frivilliga skolformerna.
Utbildningen i gymnasieskolan skall vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. För likvärdighetens skull är det nödvändigt att indelningen i kurser när det gäller nationella program och grenar fastställs på riksnivå och att kursplanerna för dessa också är nationellt fastställda. Utskottet erinrar om att det för behov som inte täcks av någon nationell kursplan kan inrättas lokala kurser med lokalt fastställda kursplaner. Sådana kurser kan förekomma inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen, som individuellt val och lokalt tillägg på nationella program, inom lokala grenar av sådana program och på specialutformade och individuella program.
Utskottet tillstyrker de i det föregående beskrivna lagändringarna. Dock anser utskottet att ordföljden i andra meningen i 4 a § bör ändras. Meningen bör enligt utskottets uppfattning lyda: För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i ämnet.
Utskottet delar uppfattningen att ett fortsatt utvecklingsarbete inom gymnasieskolan bör äga rum. Sådant förekommer också i många kommuner. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som följer utvecklingen av kursutformad gymnasieskola i ett antal kommuner. Arbetsgruppen har publicerat en delrapport (Ds 1993:69) med titeln Centrala frågor i utvecklingen av kursutformad gymnasieskola. Där beskrivs i ett inledande avsnitt vad regeringens förslag om en mera kursutformad gymnasieskola betyder och vad det inte betyder. Rapporten innehåller bidrag från företrädare för några kommuner samt Svenska kommunförbundet, som diskuterar olika frågor kring utvecklingen av en kursutformad gymnasieskola. Ett bidrag handlar om frågan om klassgemenskapen. Arbetsgruppen framhåller vikten av att en kursutformning inte tvingas fram och att förändringen förankras hos alla berörda parter inom skolan. Utskottet anser inte att något tillkännagivande till regeringen om fortsatt utvecklingsarbete kring olika modeller är påkallat.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424, 1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkandena 2, 3 och 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring av skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a samt 13 §§, med den ändringen att 4 a § ges den lydelse som utskottet i det föregående har förordat.
I partimotionen 1993/94:Ub38 (s) yrkande 4 föreslås att regeringen skall tillsätta en politiskt sammansatt kommitté för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Den bör enligt motionärerna bestå av företrädare för riksdagen och kommunerna och samarbeta med den nyss nämnda arbetsgruppen.
Utskottet delar uppfattningen att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att följa utvecklingsarbetet. Enligt utskottets mening bör den bestå av företrädare för partierna i riksdagen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion 1992/93:Ub444 (s) som föreslår en försöksverksamhet med ett samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan. Motionärerna anser att det är otidsenligt att dela upp gymnasieutbildningen på det ekonomiska området i ett studieförberedande program (samhällsvetenskapsprogrammets ekonomiska gren) och ett yrkesförberedande program (handels- och administrationsprogrammet). Det skulle vara mera ändamålsenligt med en ekonomisk utbildning i gymnasieskolan som förbereder ungdomarna både för yrkesarbete och fortsatta studier senare i livet.
Utskottet hänvisar till att en sådan utbildning som motionärerna avser kan inrättas som ett specialutformat program. Detta kan ske genom lokalt beslut i den eller de kommuner som är intresserade. Ett initiativ i frågan från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte påkallat, varför motionen bör avslås.
3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
I gymnasieskolan har i mer än 20 år tillämpats ett system med s.k. grupprelaterade betyg i en femgradig skala (1--5 med 5 som högsta betyg). Betyget skall ge en anvisning om elevens kunskaper och färdigheter i förhållande till övriga elever i samma årskurs i landet som helhet.
Det relativa betygssystemet har varit mycket omdiskuterat ända från sin tillkomst. Flera betygsutredningar har genomförts under åren. Den senaste, Betygsberedningen, tillsattes i november 1990 och avgav sitt förslag Ett nytt betygssystem (SOU 1992:86) i september 1992. Betygsberedningen var parlamentariskt sammansatt. Dess uppdrag och dess förslag avsåg både grundskolan, gymnasieskolan och komvux.
Regeringen begär nu att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning som framläggs i propositionen. Liksom Betygsberedningen föreslår regeringen att det relativa betygssystemet ersätts med ett mål- och kunskapsrelaterat system med en definierad gräns för godkänt. Betygsättningen knyts till varje kurs, inte till termin. Varje elevs kunskaper skall jämföras med de kunskapsmål som anges i kursplanen. Betyget skall ange i vilken utsträckning eleven har nått målen. Regeringens förslag innebär till skillnad från Betygsberedningens att skilda betygsskalor skall gälla för grundskolan å ena sidan och gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning å den andra.
För gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslår regeringen att en fyragradig skala skall användas, nämligen Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG). Till skillnad från i dag skall betyg sättas även på specialarbetet, vilket även Betygsberedningen föreslagit. Regeringen avser att till kursplanen för varje kurs låta foga betygskriterier för betygen Godkänd och Väl godkänd. Det överlämnas till lärarna att själva definiera den högsta kvalitetsnivån, alltså nivån Mycket väl godkänd.
Betygsättning i ämne i stället för på kurs förordas i den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 yrkande 6. Som framgått av det föregående avvisar motionärerna den föreslagna nya 4 a § i 5 kap. skollagen och därmed också att betygsättningen anpassas till en kursutformad gymnasieskola (yrkande 5 delvis). Betygssystemet bör i stället anpassas för den programbaserade gymnasieskolan, enligt motionärerna. De godtar den föreslagna fyragradiga skalan men anser att betyg skall sättas terminsvis i ämne. De kommuner som under utvärderingsperioden utvecklar och genomför metoder för kursutformning och vill ha rätt att prova betygsättning på kurs föreslås kunna få dispens av Skolverket för att göra det.
I motion 1992/93:Ub503 (m) anförs att betyg enligt centrala direktiv endast borde sättas efter årskurs 3 i gymnasieskolan. I övrigt skall enligt motionären varje skola avgöra när och hur betyg skall ges.
Avslag på regeringens förslag yrkas i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub43 yrkande 3. Behovet av betyg för urval till universitet och högskolor kvarstår inte längre. Dessa har numera stor frihet att bestämma om sin antagning, och motionärerna anser det inte nödvändigt att gymnasieskolan tillhandahåller dem ett sorteringsinstrument. Det borde därför finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en helt betygsfri gymnasieskola, heter det i motionen. Även i motion 1992/93:Ub502 (v) yrkande 12 framställs förslag om utredning av möjligheter, villkor, arbetssätt etc. som en betygsfri skola skulle ge.
Ny demokrati anför i sin partimotion 1993/94:Ub44 yrkande 3 att huvudlinjerna i regeringens förslag till nöds kan accepteras. Motionärerna anser att betygens viktigaste funktion är att ge eleven feedback om sin kunskapsutveckling i förhållande till läroplaner och kursplaner. Däremot är de inte avsedda att vara urvalsinstrument till högre studier. Utöver de ämnesinriktade betygen bör eleverna i samtliga årskurser få en kort verbal beskrivning av sina starka sidor och var resp. elev har sin förbättringspotential. Likaså bör i samtliga årskurser betyg ges i ordning och uppförande (enligt en tregradig skala).
Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen nu tar initiativ till en ny utredning, som skulle gälla en betygsfri skola.
När det gäller riktlinjerna för betygssystemet konstaterar utskottet att enighet råder om själva betygsskalan och om att betygen skall relateras till målen för undervisningen sådana de beskrivs i kursplanerna. Den timplan som gäller för gymnasieskolan är en stadietimplan, som inte reglerar i vilka terminer eller årskurser som ämnet skall förekomma. Det är därför inte möjligt att med betygsättning terminsvis eller i endast en viss årskurs åstadkomma betyg som är jämförbara mellan elever i olika skolor när det gäller vilka kunskaper eleverna har uppnått. Att betygen blir jämförbara i den bemärkelsen är enligt utskottets mening angeläget från flera synpunkter. Dels är det en rättvisefråga för elever från olika skolor som söker till högre utbildning och blir jämförda med hjälp av betygen, dels har det betydelse för möjligheterna att bevaka i vilken mån principen om likvärdighet förverkligas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt yrkande 6 och 1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens förslag till riktlinjer för betygssystemet för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning.
Graderade betyg bör inte sättas i kärnämnet estetisk verksamhet, hävdas det i motion 1992/93:Ub427 (s). Ämnets funktion att ge utrymme för kreativitet och gemensamma upplevelser motverkas av kravet att sätta betyg. Det tvingar läraren att fokusera intresset på enskilda prestationer i stället för en kreativ helhet. De elever som av olika skäl vill ha betyg i ämnen inom ämnesblocket estetiska ämnen kan antas välja t.ex. bild eller musik som individuellt val, och får där sina betyg. Den obligatoriska delen -- kärnämnet estetisk verksamhet -- blir inte sämre om det i slutbetyget endast markeras att eleven deltagit i verksamheten.
Utskottet konstaterar att betyg hittills har satts i alla praktisk-estetiska ämnen. De skäl som motionärerna anför för att undanta kärnämnet estetisk verksamhet från betygsättning räcker enligt utskottets mening inte för att riksdagen skall gå emot regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub427.
Som nämnts i det föregående föreslås i motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 3 att betyg skall ges även i ordning och uppförande. Förslag att betyg skall ges i ordning och uppförande framförs också i motion 1992/93:Ub460 (m).
Utskottet noterar att Betygsberedningen haft i uppdrag att överväga frågan om betyg i ordning och uppförande borde återinföras. Utskottet ansluter sig till beredningens slutsats att sådan betygsättning inte bör ske, men att skolan bör rekommenderas att använda sig av regelbundna individuella samtal med varje elev. I sådana samtal mellan en lärare och en elev kan frågor om normer och värden behandlas och redas ut på ett sätt som utvecklar eleven och som kan få en förebyggande effekt när det gäller sådana förseelser som eljest begås under anonymitetens täckmantel. Regeringen har inte föreslagit att betyg skall ges i ordning och uppförande. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och 1993/94:Ub44 yrkande 3.
I motion 1992/93:Ub463 (m) anförs att alla elever bör ha rätt att genom kompletterande studier och prövningar förbättra sina betyg och att få tillgodoräkna sig dessa i merithänseende. Motionen väcktes innan propositionen lades fram för riksdagen.
Utskottet hänvisar till vad regeringen i propositionen anför om komplettering av betyg (s. 59 f.). Betyg får redan nu kompletteras genom prövningar, oavsett om det gäller ett ämne som eleven inte har betyg i eller om det gäller att försöka höja ett betyg. Det som hittills inte har varit möjligt är att generellt få tillgodoräkna sig ett genom prövning höjt betyg vid ansökan till högre utbildning. Hittills har endast s.k. behörighetskomplettering beaktats. Det är numera varje universitet och högskola själv som har att ta ställning till hur man vill göra urval bland sökande till högre utbildning. Det finns inte längre några centrala föreskrifter om hur betygspoäng skall beräknas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub463 delvis.
Ett avgångsbetyg bör enligt motion 1992/93:Ub472 (m) kunna överklagas (yrkande 1). Exakt samma skrivning kan enligt motionären bedömas med helt olika betyg av olika lärare, vilket visar att lärarna är vanliga människor med sympatier och antipatier. Systemet behöver därför en kontrollfunktion via en överprövningsmöjlighet. Motionären föreslår att överklagande skall kunna göras av eleven till skolstyrelsen eller möjligen Skolverket. Om överklagningsmyndigheten misstänker en subjektiv bedömning, bör eleven få rätt till ny prövning för annan lärare (yrkande 2). Motionären anför också att det bör vara regel att man använder medbedömare vid betygsättning i avgångsklasser.
Frågan om möjligheten att överklaga betyg diskuterades av 1957 års skolberedning, som föreslog att frågan skulle utredas. Till det förslaget anslöt sig 1960 års gymnasieutredning. Utredningen genomfördes enligt Kungl. Maj:ts uppdrag inom Skolöverstyrelsen av kanslirådet Gunnar Wejle och redovisades i PM om elevbetygens rättskraft (Skolöverstyrelsen 1968). Utredarens slutsats var att lärares ämnesbetyg inte bör kunna överklagas. Skälen för detta var dels farhågor för överväldigande belastning på den eller de myndigheter som skulle pröva överklaganden, dels olägenheter med att andra beslut, avhängiga betygen (t.ex. antagning till högre utbildning), skulle försenas vid sådana överklaganden, dels sannolikheten för att överklaganden inte skulle kunna leda till ändring av besluten annat än i sällsynta undantagsfall, eftersom det torde vara svårt att förebringa bevisning för att det överklagade betyget varit felaktigt. Även i de fall då sådan bevisning skulle kunna företes, skulle det enligt utredaren bli nödvändigt att skaffa underlag för att sätta ett riktigare betyg. Därmed skulle det bli nödvändigt att eleven genomgick en ny prövning, exempelvis för en annan lärare.
På den högre utbildningens område har det under lång tid varit stadgat att beslut om betyg inte får överklagas. Frågan aktualiserades år 1968 av Universitetskanslersämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar, som hänvisade till ett Kungl. brev den 15 april 1829. I den nuvarande högskoleförordningen (SFS 1993:100) räknas i 13 kap. upp de ärenden som får överklagas. I övrigt gäller (4 §) att beslut av en högskola får överklagas endast om det är särskilt medgivet i annan författning. Så är inte fallet med beslut om betyg, som således inte får överklagas. I den högre utbildningen fanns i äldre tid en rätt till offentlig tentamen, som gav en student som ansåg sig orättvist bedömd möjlighet att få sina kunskaper bedömda av mer än en lärare. Denna anordning ersattes år 1977 i högskoleförordningen (1977:763) av en rätt för studenten att, sedan han underkänts två gånger i samma prov, begära att en annan lärare skall förordnas att bestämma betyg för honom (7 kap. 6 § andra stycket). I den högskoleförordning som utfärdades i februari 1993 (1993:100) finns ingen motsvarande bestämmelse. Behovet av en "omprövningsmöjlighet" sattes av Berit Sandqvist-Örnberg i Högskolan i lag och förordning (Liber UtbildningsFörlaget 1977) i samband med föreskriften att betyg inte får överklagas.
Syftet i motion 1992/93:Ub472 kan enligt utskottets mening tillgodoses genom möjligheten att genomgå ny prövning och tillgodoräkna sig ett därvid höjt betyg. Denna möjlighet har eleven utan att behöva övertyga någon myndighet om att det redan satta betyget grundar sig på en subjektiv bedömning. Utskottet utgår från att en elev som önskar pröva på nytt kan få göra det för en annan lärare än den som satt det tidigare betyget, om eleven begär det. Detta bör gå att lösa på det lokala planet utan särskilda åtgärder från riksdagens sida.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub472.
I motion 1992/93:Ub457 (fp) föreslår motionärerna att skolbetyg skall utfärdas i original på två språk (t.ex. svenska och engelska). Det skulle underlätta för elever som planerar att studera utomlands både genom att spara dem tid och pengar och genom att öka förtroendet för betygsdokumentet på det främmande språket.
Utskottet hänvisar till gymnasieförordningens 1 kap. 15 §. Enligt denna fastställer Skolverket de formulär som behövs för tillämpningen av förordningen. Därmed avses bl.a. betygsblanketter. Ingenting hindrar att Skolverket även fastställer betygsformulär på engelska. Enligt vad utskottet erfarit överväger Skolverket att utarbeta ett internationellt slutdokument som kan vara av värde för elever som önskar studera eller arbeta utomlands.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen.
4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan
Elever som i den nya grundskolan inte når godkänd nivå i något av de grundläggande ämnena svenska, matematik och engelska bör enligt regeringens bedömning hänvisas till studier på ett individuellt program i gymnasieskolan. De saknar nämligen förutsättningar att följa undervisningen på ett nationellt program innan de kompletterat sina kunskaper genom studier på individuellt program. Regeringen föreslår en ändring i 5 kap. 5 § första stycket skollagen i enlighet med detta. Denna ändring föreslås tillämpas först fr.o.m. läsåret 1998/99. Den innebär att det införs ett allmänt behörighetsvillkor för tillträde till nationella program.
Det är regeringens mening att samma krav skall gälla för specialutformade program, som i fråga om utbildningens nivå skall motsvara nationella program.
Socialdemokraterna avstyrker i motion 1993/94:Ub38 förslaget om ändring av skollagens 5 kap. 5 § första stycket (yrkande 1). Även om huvudregeln enligt motionärerna måste vara att elever som börjar på ett nationellt program skall ha godkända kunskaper i alla basämnen är det olämpligt med stela behörighetsregler som stänger ute elever som visserligen har brister i sina kunskaper, men intresse och fallenhet för visst utbildningsprogram. Lokala intagningsmyndigheter bör kunna ta in sådana elever i nationella program. I sådana fall krävs det en individuellt upplagd studieplan inom det program som eleven valt.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag medför att elever som inte har godkända betyg i de tre basämnena blir hänvisade till individuella program. Det kan gälla såväl svenska elever som invandrarelever som inte nått upp till godkändnivån i svenska eller inte har läst engelska i grundskolan. Elever som har fått undervisning i svenska som andraspråk uppfyller behörighetsvillkoret, om de fått godkänt betyg i svenska.
Utskottet erinrar om regeringens förslag i proposition 1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m. Där anförs (s. 39) att grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt utbildning (kurs. här).
Utskottet ser förslaget som ett uttryck för ett tydligt resultatansvar för grundskolan. Alla lärare skall kontinuerligt följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder sättas in tidigt för att de kunskapsmål skall kunna nås som alla elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i grundskolan. Utskottet vill också peka på elevens möjligheter att erhålla ett godkänt betyg genom en förnyad prövning för att därmed bli behörig sökande till ett nationellt program. Utskottet vill vidare understryka kommunernas ansvar för att erbjuda individuella program till de elever som inte tas in på nationella eller specialutformade sådana. I ett individuellt program bör självfallet kurser som eleven har speciellt intresse eller fallenhet för kunna tas med. Möjligheten till ämneskombinationer utanför de på förhand fastställda programmen är en av huvudpoängerna med att gymnasieskolan byggs upp av kurser.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Regeringen tar i propositionen också upp frågan om behovet att ha särskilda behörighetsvillkor för vissa nationella program. Sådana kan enligt skollagens nuvarande lydelse bara fastställas för lokala grenar eller utbildningar på främmande språk (prop. 1991/92:157, bet. UbU20, rskr. 311). Regeringen tänker sig nu att det kan finnas anledning exempelvis att ställa krav på godkänt betyg i musik eller bild för tillträde till det estetiska programmet. Därför föreslås en ändring av 5 kap. 5 § fjärde stycket skollagen, som öppnar möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att fastställa särskilda krav på förkunskaper för vissa utbildningar. Därmed kan regeringen fastställa sådana krav även när det gäller nationella program.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
5. Gymnasiesärskolan
För elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan och som inte kan gå i gymnasieskolan finns den frivilliga särskolan (fram till den 1 juli 1992 benämnd yrkessärskolan). Den är fyraårig och organiserad i yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning. Yrkesutbildningen anordnas på ett antal linjer och i vissa fall grenar.
Regeringen föreslår i propositionen att den frivilliga särskolan skall benämnas gymnasiesärskolan. Yrkesutbildningen i gymnasiesärskolan föreslås bli organiserad i nationella program, som omfattar kurser i kärnämnen och karaktärsämnen (yrkesämnen) och som ger utrymme för dels elevens individuella val, dels lokal profilering. Program och programmål skall fastställas av regeringen. En elev skall också kunna få ett specialutformat program, som sätts samman av kurser ur gymnasiesärskolans yrkesförberedande nationella program. Av det totala timtalet i gymnasiesärskolans nationella och specialutformade program bör minst 15 % utgöras av arbetsplatsförlagd utbildning.
Regeringen föreslås få bemyndigande att föreskriva att utbildningen i gymnasiesärskolan skall omfatta minst vissa ämnen och omfattningen av dessa ämnen. Kärnämnena i gymnasiesärskolan bör enligt regeringens bedömning vara desamma som i gymnasieskolan, men varken innehållet i eller proportionerna mellan kärnämnena kan vara desamma som i gymnasieskolan.
De ungdomar, som styrelsen för särskolan bedömer kan klara av att gå en yrkesutbildning, skall erbjudas ett urval av nationella program. Vilka olika utbildningar som erbjuds skall avgöras av styrelsen för särskolan i resp. kommun. Urvalet skall anpassas till elevernas önskemål.
Ungdomar som inte kan eller vill delta i nationella eller specialutformade program i gymnasiesärskolan skall erbjudas utbildning på individuella program. För elever som får yrkesträning inom ramen för individuella program bör utbildningen enligt regeringens bedömning omfatta ämnena svenska, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa samt praktik. Elever som får verksamhetsträning inom individuella program i gymnasiesärskolan bör få undervisning i kommunikation och socialt samspel, verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt vardagsaktiviteter. Den minsta garanterade undervisningstiden för varje elev i gymnasiesärskolan föreslås vara 3 600 timmar.
De föreslagna förändringarna av gymnasiesärskolan medför ett antal ändringar i 6 kap. skollagen. Bestämmelserna om särvux i 12 kap. skollagen anpassas till de nya bestämmelserna om gymnasiesärskolan. Vidare införs termen gymnasiesärskolan i 9 kap. om fristående skolor.
I proposition 1992/93:220 om en ny läroplan m.m. för grundskolan m.fl. skolformer, som utskottet behandlat i betänkande 1993/94:UbU1, föreslås att stadieindelningen i grundskolan avskaffas. I förevarande proposition föreslås mot den bakgrunden även en ändring i 6 kap. 3 § andra stycket, innebärande att den obligatoriska särskolans stadieindelning slopas.
Inga motioner har väckts med anledning av regeringens förslag om gymnasiesärskolan.
Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag. Det är enligt utskottets mening särskilt viktigt för gymnasiesärskolans elever att, som ett led i sin yrkes- och arbetslivsorientering, under skoltiden få vara ute på olika arbetsplatser. Utskottet vill liksom regeringen understryka att 15 % av den totala undervisningstiden är en minimiregel, och att andelen kan höjas genom lokala beslut. Det är också viktigt att kommunerna anstränger sig att finna arbetsplatser för gymnasiesärskolans elever, så att möjligheten att byta ut den arbetsplatsförlagda utbildningen mot motsvarande utbildning i skolan kommer till användning så litet som möjligt.
Även i 14 kap. skollagen förekommer uttrycket "den frivilliga särskolan" i 4 §. Det bör enligt utskottets mening ersättas med "gymnasiesärskolan".
Utskottet föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring av skollagen såvitt avser 6 kap. 3 och 7 samt 9--11 §§, 9 kap. 16 § och 12 kap. 1 § första stycket, dels antar utskottets förslag till ändring av 14 kap. 4 § skollagen.
Regeringen ger i propositionen även förslag till riktlinjer för betygssystemet för gymnasiesärskolan. Av varje kursplan skall framgå vilka mål varje elev avses uppnå. Enligt förslaget skall elever som uppnår målet kunna få betyget Godkänd eller Väl godkänd. Betygskriterier skall fogas till kursplanerna. För elever som inte når upp till målet utfärdas intyg om att eleven har deltagit i kursen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen föreslagit.
6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i vuxenutbildningen
Betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux föreslås ändrat så att betygsgraderna blir Icke godkänd, Godkänd och Väl godkänd. Regeringen anför att den nuvarande tvågradiga betygsskalan i och för sig skulle kunna bibehållas i grundläggande vuxenutbildning och särvux. Mot bakgrund av att regeringen nu föreslår ett utökat antal betygssteg i grundskolan och att gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslås få en fyragradig skala anser regeringen det dock befogat att införa en möjlighet till överbetyg även i de nu aktuella formerna av vuxenutbildning. Fler steg än tre behövs dock inte i en utbildning vars slutbetyg inte används för urval till fortsatt utbildning, anser regeringen.
Den tregradiga skalan föreslås också gälla för påbyggnadsutbildning i komvux. Där har hittills den femgradiga sifferskalan gällt för vissa utbildningar och en tvågradig skala (Icke godkänd och Godkänd) för andra.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen föreslagit.
Regeringen föreslår också vissa lagändringar beträffande komvux och särvux. I 11 kap. 1 § och i 12 kap. 1 § skollagen föreslås bestämmelser om att utbildningen inom komvux och särvux skall anordnas i form av kurser. Vidare föreslås bestämmelser i skollagen om att elever i komvux och särvux har rätt att fullfölja en kurs som de har tagits in på och påbörjat (11 kap. 7 a § första stycket samt 12 kap. 12 § första stycket). Bestämmelsen att undervisningen skall upphöra, om en elev saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör tillfredsställande framsteg, föreslås även omfatta elever i gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning (11 kap. 7 a § andra stycket samt 12 kap. 12 § andra stycket). I vilka fall en elev, för vilken utbildningen upphört enligt nämnda stycke, på nytt kan eller skall beredas utbildning föreslås bli reglerat i 11 kap. 7 a § tredje stycket. Den nya 7 a § motsvarar i huvudsak tidigare 13 §, som föreslås bli upphävd. I 11 kap. 22 § regleras vem som beslutar i sådana frågor, och i 23 § hur sådana beslut kan överklagas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
7. Lärarfrågor
Regeringen för i propositionen ett resonemang om lärarprofessionalitet. Den ansvarsfördelning som läroplanen utgår från innebär att ansvaret för att välja arbetssätt och precisera innehåll i undervisningen för att eleverna skall kunna uppnå de nationellt fastställda målen ankommer på lärarna. Rektorernas pedagogiska ledningsansvar får ökad tyngd. Det utökade ansvar för elevernas uppfostran som skolan fått i och med att de flesta barn och ungdomar befinner sig i skolan i 12 år medför ökade krav på lärarna och rektorerna. Detsamma gör de ökade kraven från elever och föräldrar på inflytande över skolan. Lärarna har också genom decentraliseringen av ansvaret för skolan fått ökade möjligheter och skyldigheter att utveckla den egna skolan och att delta i beslut om hur dess resurser bäst skall användas.
Regeringen påpekar att lärarnas karriärmöjligheter inom skolområdet är starkt begränsade. Det är viktigt att kommunerna erbjuder möjligheter till karriär och kompetensutveckling, anför regeringen. Den förändrade gymnasieutbildningen med program inriktade mot bredare yrkesområden medför att det i framtiden blir mycket svårt för lärare i yrkesämnen att besitta alla skilda yrkeskompetenser inom ett program. En översyn av kompetenskraven för gymnasielärare med inriktning mot yrkesämnen aviseras. Regeringen pekar också på möjligheterna att skapa nya kombinationer av tjänster för lärare i olika utbildningsformer.
Ett led i lärarkårens professionalisering är enligt regeringen att kraven på lärarna görs tydliga. Ett annat är att utbildning, fortbildning och forskning ordnas så att de stödjer en professionalisering. Regeringen framhåller att professionalitet bara kan utvecklas av de professionella själva. Med den pågående debatten om lärarcertifikat har lärare och skolledare visat vilja och intresse att göra detta. Det finns enligt regeringen skäl att följa den vidare diskussionen om lärarcertifikat och lärarlegitimation med stor öppenhet.
Utskottet noterar att en särskild utredare numera har tillsatts för den aviserade översynen av kompetenskraven för lärare i yrkesämnen (dir. 1993:79).
Fram till den 1 januari 1991 reglerade staten i skolförordningen att det i gymnasieskolan skulle finnas forskarutbildade lärare, lektorer, i vissa ämnen och i viss omfattning. I och med övergången till mål- och resultatstyrning har denna reglering upphört. Riksdagen har på senare år på olika sätt sökt slå vakt om att lektorstjänster bibehålls i tillräcklig omfattning och besätts med forskarutbildade. Det skedde bl.a. genom ett tillkännagivande till regeringen i december 1990 (bet. 1990/91:UbU4 s. 24 f., rskr. 76), till vilket utskottet återkom våren 1991 (bet. 1990/91:UbU16 s. 61 f., rskr. 356). Frågan om gymnasieutbildningens forskningsanknytning har förutsatts ingå i den statliga uppföljningen och utvärderingen av skolverksamheten. Våren 1992 hänvisade utskottet på nytt till sina tidigare ställningstaganden rörande vikten av lektorstjänsterna (bet. 1991/92:UbU20 s. 35).
Regeringen föreslår nu att det i skollagens 2 kap. 3 § införs ett nytt stycke, i vilket kommuner och landsting åläggs att sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning använda lärare som har forskarutbildning.
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 2 kap. 3 § skollagen.
Enligt regeringens mening (prop. s. 83) bör som lektor kunna anställas även personer som avlagt licentiatexamen enligt den nuvarande ordningen. Utskottet konstaterar att skollagen enbart reglerar att den som anställs som lärare med förordnande tills vidare måste ha en lärarutbildning med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser, eller motsvarande utbildning. Det är numera kommunernas sak att bestämma vilken benämning de vill ge olika lärartjänster liksom vilka kvalifikationer i fråga om ämnesutbildning som skall fordras. Licentiatexamen kunde avläggas enligt äldre bestämmelser fram till den 1 juli 1971. Denna examen gav behörighet till lektorstjänst enligt de tidigare bestämmelserna i skolförordningen. Med början år 1983 infördes vid de filosofiska fakulteterna en ny licentiatexamen, som utgör en etapp i forskarutbildningen. Den nya licentiatexamen har hittills inte ansetts ge tillräcklig kompetens för att bli lektor i gymnasieskolan.
Riksdagen avslog för fyra år sedan ett motionsyrkande om att lektorstjänster skulle kunna besättas med sökande som avlagt den nya licentiatexamen (bet. 1988/89:UbU22 s. 13, rskr. 197). Därvid hänvisade utskottet till att uppställandet av doktorsexamen som behörighetsvillkor till vissa tjänster hade stor betydelse för rekryteringen av unga forskare. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att öka antalet lektorer i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Om även personer med den nya licentiatexamen kan anställas på sådana tjänster, kan antalet lektorer sannolikt ökas. Möjligen kan också detta bidra till en ökad rekrytering till forskarutbildningen. Risken för att studenternas motivation för att avlägga doktorsexamen samtidigt minskas måste emellertid beaktas. Utskottet utgår från att regeringen -- som i den senaste forskningspropositionen föreslagit att antalet doktorsexamina skall fördubblas till år 2000 (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388) -- håller dessa frågor under uppsikt.
Lärare vid svensk skola måste vara väl förtrogna med och behärska det svenska språket, framhålls i motion 1992/93:Ub415 (m). Motionären hänvisar till skolans viktiga roll som förmedlare av kulturarvet bl.a. till de "nya" svenskarna. Därför, anför han, måste kravet på kompetens, behörighet och ett därtill anpassat meritvärdessystem vara ett väl genomarbetat instrument. Riksdagen föreslås göra ett tillkännagivande till regeringen om kvalitetskrav och meritvärdering vid lärartillsättning.
Utskottet erinrar om att skollagen nyligen ändrats så att krav införts på att lärare i den svenska skolan skall behärska svenska (prop. 1992/93:100 bil. 9, bet. UbU11, rskr. 274). I detta avseende är alltså motionen tillgodosedd. Regeringen anmälde i budgetpropositionen 1993 också sin avsikt att upphäva meritvärderingsförordningen. En motion om att bibehålla denna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen (mot. 1992/93:Ub502 yrk. 3, bet. UbU11, prot. 106). Utskottet har inte funnit anledning att ändra sitt ställningstagande på denna punkt. Meritvärderingsförordningen upphörde att gälla den 1 juli 1993 (SFS 1993:301). Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415.
I skollagens 2 kap. finns en bestämmelse (7 §) om att varje kommun och landsting skall se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Regeringen föreslår nu ett tillägg om att de skall vinnlägga sig om en planering av personalens fortbildning. Bakgrunden är en rapport från Skolverket från september 1992, i vilken det visats att en stor del av kommunerna saknade planer för sin fortbildning inför gymnasiereformen, något som regeringen bedömer som otillfredsställande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor betydelse för skolans utveckling att det finns en genomtänkt planering för kompetensutvecklingen av personalen, och att denna planering görs utifrån klara prioriteringar. Riksdagen bör därför anta regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §.
Motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 2 tar upp begreppet lärarprofessionalitet och framhåller att det finns gott om skickliga lärare även ute i arbetslivet, utan att de för den skull har formell lärarutbildning. Skolan skulle enligt motionärerna bli mycket bättre om man hade modet att ta till sig denna kompetens och erfarenhet från yrkeslivet. De påpekar också vikten av att ställa krav på redovisning av faktiskt genomförda åtgärder, vilket enligt deras mening är mera verkningsfullt än att kräva att kommunerna håller sig med planer på olika områden.
Utskottet konstaterar att skollagens bestämmelse om villkor för att anställas som lärare har införts för att slå vakt om kvaliteten i skolans verksamhet. Motionärerna föreslår heller inte någon ändring av skollagen.
De nya bestämmelserna om entreprenadverksamhet i skolan ger utrymme för att anlita företag för att genomföra utbildningen i gymnasieskolan i yrkesämnen och yrkesinriktade inslag inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen och tekniska ämnen (prop. 1992/93:230, bet. UbU17, rskr. 406). Därvid krävs att de som handhar undervisningen hos företaget har kompetens för denna, men inte nödvändigtvis lärarutbildning.
Utskottet anser att det kan tillföra skolan värdefull erfarenhet, om personer som är verksamma i yrkeslivet anlitas för att medverka i undervisningen i lämpliga sammanhang. Detta bör dock ske efter de professionella lärarnas och skolledarnas bedömande och på deras ansvar. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om det nödvändiga i att kommuner och skolor redovisar vad de faktiskt gjort i olika avseenden. Den mål- och resultatorienterade styrning som numera gäller för skolan innefattar bl.a. att Skolverket följer upp och utvärderar skolverksamheten. Uppgifter av de slag som motionärerna nämner insamlas regelbundet inom ramen för uppföljningsarbetet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något sådant tillkännagivande som föreslås i motion 1993/94:Ub44 yrkande 2, som alltså bör avslås av riksdagen.
8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och betygssystem
Utskottet har ingenting att invända mot lagförslaget i övrigt utan föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående.
Den nya läroplanen skall enligt regeringens förslag träda i kraft den 1 juli 1994 och då gälla för all utbildning -- alltså även utbildning som påbörjats dessförinnan -- i de berörda skolformerna. De nya betygssystemen skall likaså tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994 för de reformerade skolformerna. För kvarvarande utbildning på linjer och specialkurser i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skall dock hittillsvarande betygssystem tillämpas fram till dess de gamla utbildningarna upphör. Detsamma gäller hittillsvarande kursplaner och timplaner för dessa utbildningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
9. Vissa ämnen och kunskapsområden
Ett stort antal motioner, flertalet väckta under allmänna motionstiden 1993, behandlar innehållet i eller utrymmet för vissa ämnen och kunskapsområden i gymnasieskolan.
Bilden är ett kommunikationsmedel precis som ordet, framhålls i motion 1992/93:Ub510 (fp). Skapandet av bilder kan också i sig bidra till att teoretiska kunskaper blir lättare att lära in. Motionären anser att bild bör vara ett obligatoriskt ämne både i grundskolan och i gymnasieskolan. Liknande synpunkter på bildämnets betydelse framförs i motion 1992/93:Ub516 (s), som särskilt invänder mot Läroplanskommitténs förslag att skära ner den obligatoriska undervisningen i ämnet bild i grundskolan.
Utskottet behandlar frågan om ämnet bild i grundskolan i betänkande 1993/94:UbU1.
När det gäller gymnasieskolan erinrar utskottet om att estetisk verksamhet utgör ett av kärnämnena, som läses på alla nationella och specialutformade program. Kärnämnet omfattar 30 timmar. När timplanen fastställdes gjordes ingående överväganden om utrymmet för olika ämnen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16). Enligt den kursplan för kärnämnet estetisk verksamhet som regeringen fastställde våren 1992 skall eleverna efter genomgången utbildning kunna använda något eller några estetiska uttrycksmedel för att gestalta en idé, kunna hämta stimulans ur kulturella upplevelser och kunna reflektera över och diskutera olika konstnärliga uttryck. Utskottet utgår från att alla elever i nationella och specialutformade program inte minst i ämnet svenska kommer i kontakt med bild och får erfarenhet av bildskapande, bildtolkande, kritisk granskning och värdering av bilder i olika medier. Motionärerna kan därför anses vara tillgodosedda.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub510 och 1992/93:Ub516, båda delvis.
I motion 1992/93:Ub501 (s) yrkande 1 föreslås att dans skall beredas plats bland de estetiska programmen i gymnasieskolan. Några kommuner tar nu in dansen i det estetiska programmet, heter det i motionen, men ytterligare kommuner bör stimuleras så att dansen blir tillgänglig i fler gymnasieskolor.
Utskottet noterar att det estetiska programmet innefattar en gren för dans och teater. Detta program med denna gren anordnas redan eller planeras nu i betydligt fler kommuner än det antal som hade den tidigare försöksvis anordnade estetisk-praktiska linjen med en gren för dans eller dans och teater. Kommunerna har skyldighet att anpassa sitt utbud av program och grenar i gymnasieskolan med hänsyn till elevernas önskemål. Motionärerna påpekar att intresset för dans växer påtagligt, vilket således redan har visat sig leda till att fler elever än tidigare får tillfälle till utbildning i dans i gymnasieskolan. Utskottet anser inte att något initiativ av riksdagen är påkallat i denna fråga och avstyrker därför motion 1992/93:Ub501 yrkande 1 delvis.
Ämnet geografi bör enligt motion 1992/93:Ub462 (m) återinföras som ett självständigt ämne i gymnasieskolan. Det bör enligt motionären ha en inriktning på både natur, människa och miljö.
Utskottet konstaterar att motionärens yrkande är tillgodosett i och med att geografi -- på utskottets initiativ -- har införts som ett karaktärsämne på två av grenarna inom samhällsvetenskapsprogrammet. Elever som följer andra grenar eller program kan välja ämnet som individuellt val. Den kursplan som Skolverket har utfärdat för geografi är inriktad på både natur, människa och miljö. Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen avslår motionen.
Idrott och hälsa omfattar enligt skollagen 80 timmar på samtliga program utom samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren. De senare har 130 timmar. Läroplanskommittén föreslog (Skola för bildning, SOU 1992:94) att ämnets timtal på de studieförberedande programmen skulle minskas till 80 timmar för att bereda utrymme för utökad undervisning i svenska inom dessa. Hur utökningen av svenska inom naturvetenskapsprogrammets tekniska gren skulle åstadkommas berördes inte av kommittén.
Under allmänna motionstiden -- alltså innan proposition 1992/93:250 lades fram för riksdagen -- väcktes ett antal motioner om idrottsämnets utrymme i gymnasieutbildningen. Motionerna 1992/93:Ub421 (fp), 1992/93:Ub423 (fp), 1992/93:Ub442 (c), 1992/93:Ub492 (s) och 1992/93:Ub515 (kds) pläderar alla för att någon minskning av timtalet inte skall ske. I motion 1992/93:Ub511 (s) anförs att minst tre veckotimmar bör avsättas för ämnet idrott och hälsa genom hela skolan.
Ämnets innehåll berörs också i flera motioner. I motion 1992/93:Ub515 anförs att ergonomin måste få plats i ämnet. Motion 1992/93:Ub423 (fp) tar upp gymnastiken, som enligt motionären i undervisningen fått träda tillbaka för andra aktiviteter, framför allt bollspel. Hon menar att varje idrottslektion borde inledas med uppvärmning i form av fristående gymnastik. Poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger vidare enligt motionären fel signal till unga människor att idrott skulle vara mindre viktigt.
I motion 1992/93:Ub405 (m) yrkande 2 anförs att ämnets namn bör vara "idrott och hälsa" både i grundskolan och gymnasieskolan.
Utskottet vill inledningsvis framhålla, att regeringen inte lagt fram samma förslag som Läroplanskommittén när det gäller hur utrymme skall skapas för ytterligare undervisning i svenska på de studieförberedande programmen. Något förslag till riksdagen om minskning av den garanterade undervisningstiden i idrott och hälsa föreligger alltså inte. Timplanen har fastlagts av riksdagen efter ingående överväganden (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) och under stora svårigheter att tillgodose alla befogade önskemål. En utökning till tre timmar per vecka under vart och ett av tre gymnasieår skulle -- om en veckotimme avser en lektion à 40 minuter per vecka under ca 32 veckor -- innebära en sammanlagd garanterad undervisningstid på ca 190 timmar à 60 minuter.
Ämnets namn är i gymnasieskolan redan "idrott och hälsa". Ergonomi ingår i ämnet enligt den kursplan som regeringen har fastställt för idrott och hälsa som kärnämne och enligt den kursplan som Skolverket har fastställt för undervisningen utöver kärnämneskursen på de studieförberedande programmen. Dessa kursplaner gäller för närvarande, i avvaktan på en ny läroplan. I kursplanen för kärnämnet sägs att undervisningen skall bidra till att eleverna, var och en utifrån sina förutsättningar, får möjlighet att uppleva glädje, rekreation och gemenskap i fysisk aktivitet av olika slag. Eleverna skall bl.a. få pröva hur olika former av gymnastik, rörelse och dans till musik kan ge motion och rekreation. När det gäller värderingen av betyget i idrott och hälsa vid antagning till högre utbildning noterar utskottet att detta numera är en fråga som avgörs av varje universitet eller högskola själv. Enligt vad utskottet erfarit har universiteten och högskolorna hittills i allmänhet fortsatt att beakta betyget i idrott, om det är lika med eller högre än medelvärdet av betygen i övriga ämnen i avgångsbetyget, men att bortse från det om det drar ner medelvärdet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några sådana tillkännagivanden som föreslås i motionerna. Riksdagen bör enligt utskottets mening alltså avslå motionerna 1992/93:Ub405 yrkande 2, 1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442, 1992/93:Ub492, 1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga delvis.
För att förebygga att flickor utsätts för våld, eller tvingas inskränka sin frihet på grund av hot om våld, bör enligt motion 1992/93:Ub502 (v) yrkande 8 självförtroendeträning, eventuellt med inslag av självförsvar, ingå i flickornas utbildning i gymnasieskolan. Motionärerna framhåller att pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och ofta drabbar flickorna. Förslag om obligatorisk undervisning i självförsvar för flickor framläggs också i motion 1992/93:Ub439 (nyd). Enligt motionären kan detta utan någon nämnvärd kostnadsökning relativt omgående införas i undervisningen i idrott och hälsa.
Utskottet vill peka på att skolans uppgift bl.a. är att främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Det är viktigt att skolan medverkar till att stärka självförtroendet hos elever som har dåligt sådant. Skolan måste på alla tänkbara sätt motverka våld och hot om våld mellan människor, både inom och utom skolan. Åtgärder av de slag som föreslås i motionerna kan komma i fråga i detta syfte. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör ta ställning till det närmare innehållet i kursplanerna i olika ämnen och inte heller till formerna för undervisningen. Riksdagen bör därför avslå motionerna 1992/93:Ub439 och 1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis.
Behovet av kunskap om sambandet mellan kost och hälsa tas upp i motionerna 1992/93:Ub507 (c) och 1993/94:Ub39 (m). Enligt den förstnämnda motionen bör ett par obligatoriska veckotimmar i någon årskurs på samtliga program i gymnasieskolan avsättas för kost--hälsa-ämnet. I båda motionerna understryks vikten av undervisning i praktisk matlagning även i gymnasieskolan. Den sistnämnda motionen slår vakt om hushållsekonomi med kostkunskap. Motionärerna menar att läroplanens avsnitt om kunskaper bör formuleras tydligare, så att det klart anges i vilken omfattning fördjupad kunskap skall kunna nås inom hemkunskapens områden och vilka mål som skall gälla för gymnasieskolan när det gäller vardagskunskaper. Vidare betonar de vikten av att det i gymnasieskolan ges möjligheter att sätta samman utbildning med klarare definierad yrkesinriktning också vad gäller hem- och hushållskunskap och hushålls- och konsumentekonomi.
Utskottet konstaterar att alla elever i gymnasieskolans nationella och specialutformade program skall få kunskaper om kostens betydelse för hälsan inom ramen för kärnämnet idrott och hälsa enligt den kursplan som regeringen fastställt. En grundkurs i matlagning ingår obligatoriskt i naturbruksprogrammet. Utbildningen i gymnasieskolan är organiserad så att det finns ett betydande utrymme för enskilda elever att inom de nationella programmen välja ämnen och kurser efter eget intresse. Systemet med specialutformade program gör det också möjligt för kommuner och skolor att erbjuda ämneskombinationer utöver dem som kan förekomma inom de nationella programmen. I femton av de sjutton nationella programmen och i den ekonomiska grenen av samhällsvetenskapsprogrammet ingår för närvarande en kurs i företagsekonomi, kallad Ekonomi -- grundkurs. Enligt den av Skolverket fastställda kursplanen skall kursen ge insikt i ekonomins betydelse för individen (kurs. här), företagen och samhället. Som individuellt val eller som av kommunen beslutat lokalt tillägg kan denna kurs ingå i utbildningen också för elever på de program och grenar där den inte är obligatorisk enligt Skolverkets föreskrifter.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att något tillkännagivande av riksdagen är påkallat, varför motionerna 1992/93:Ub507 och 1993/94:Ub39 bör avslås.
I motionerna 1992/93:Ub404 (fp) och 1992/93:Ub420 (s) anförs att skolorna i större utsträckning borde samverka med kronofogdemyndigheterna för att sprida grundläggande ekonomisk information till ungdomarna.
Riksdagen behandlade ett motsvarande yrkande vid riksmötet 1991/92. Utskottet anförde då att frågor om samarbete mellan skolan och olika myndigheter och organisationer bör avgöras i kommunerna med utgångspunkt i lokala förhållanden (bet. 1991/92:UbU4 s. 17). Utskottet står kvar vid denna uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/92:Ub404 och 1992/93:Ub420.
Skolans sex- och samlevnadsundervisning måste effektiviseras, enligt motion 1992/93:So475 (fp) yrkande 4. I motion 1992/93:Ub522 (s) yrkande 4 anförs att ett huvudproblem är att denna undervisning på flertalet gymnasielinjer inte kan anknytas till något visst ämne, och att det har medfört att enstaka gymnasieskolor helt försummar detta område, medan undervisningen på andra håll uppvisar en mycket hög nivå. Motionärerna anser det inte tillfredsställande att ålägga rektor ensam ansvaret för att undervisning bedrivs i ämnet. De vill att det olösta problemet med sex- och samlevnadsundervisningens organisation i gymnasieskolan blir föremål för en utredning. Enligt motion 1992/93:Ju839 (fp, s, kds, nyd, v) yrkande 6 bör skolan få ett utökat ansvar för att behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. Syftet bör vara att påverka attityderna och att förmedla information om hur man bör agera då en kvinna utsatts för sådana övergrepp.
Utskottet anser det viktigt att undervisning om sex- och samlevnadsfrågor inleds i grundskolan och fortsätter i gymnasieskolan. Det är allvarligt, om det i några gymnasieskolor inte förekommer sådan undervisning. Utskottet förutsätter att det i den nya läroplanen kommer att markeras att eleverna i gymnasieskolan skall få kunskaper inom detta område. Form, innehåll och tyngdpunkt i denna undervisning måste anpassas till elevernas successivt ökande mognad. Regeringen har i proposition 1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m. (s. 61 f.) nämnt sex och samlevnad bland de ämnesövergripande frågor som Skolverket bör stödja med kommentar- och referensmaterial. I det kommande kursplanearbetet avser regeringen att beakta sådana frågor, som ofta berör flera ämnen och där kunskapsområdet inte naturligt i sin helhet kan infogas i ett enda ämnes kursplan. Utskottet utgår från att regeringen har samma avsikter när det gäller sex- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan. Skolans viktiga uppgift att påverka elevernas attityder till våld mot medmänniskor har utskottet behandlat i det föregående.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6, 1992/93:So475 yrkande 4 och 1992/93:Ub522 yrkande 4.
Svenska som andraspråk tas upp i två motioner. Enligt motion 1992/93:Sf644 (s) yrkande 4 är det angeläget att detta ämne förstärks och får ställning som kärnämne för berörda elever. Vidare bör det övervägas om betyg i ämnet skall ge allmän behörighet till studier vid universitet och högskolor. I motion 1992/93:Ub469 (fp) påtalas som ett problem att det är obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i detta om det bedöms att elever har behov av det, men inte obligatoriskt för elever att delta. Antingen bör obligatorium införas för eleven eller obligatoriet för kommunen avskaffas, anser motionären.
Utskottet konstaterar att propositionen inte tar upp frågan om detta ämnes ställning i gymnasieskolan och vuxenutbildningen. För närvarande gäller att för elever i gymnasieskolan som har annat språk än svenska som hemspråk och som behöver och önskar delta i undervisning i svenska som andraspråk skall sådan undervisning anordnas. Det kan ske antingen inom ramen för individuellt val, i utbyte mot ämnet svenska (om eleven bedöms ha så bristfälliga kunskaper i svenska att han inte kan följa den ordinarie undervisningen i svenska på ett tillfredsställande sätt) eller i form av utökad studiekurs. Bland de kursplaner som regeringen och Skolverket fastställt att gälla provisoriskt till dess ny läroplan utfärdats finns också en kursplan för svenska som andraspråk. Därav följer att betyg också kan sättas i ämnet. I grundläggande vuxenutbildning är svenska som andraspråk ett kärnämne som alternativ till svenska. Slutbetyg från grundläggande vuxenutbildning skall utfärdas när en elev fått godkänt betyg i samtliga kärnämnen. I gymnasial vuxenutbildning finns ämnet också med en egen kursplan, för närvarande en annan än den som gäller för gymnasieskolan.
Enligt vad utskottet erfarit är det en ganska samstämmig uppfattning bland språkpedagoger att elever med annat modersmål behöver en annan undervisning i svenska än den som övriga elever får i kärnämnet svenska. Detta behov finns kvar också när eleverna har lärt sig att klara svenska språket i vardagligt umgänge. Det förefaller vara ett problem att elever tenderar att övergå till "vanlig" undervisning i svenska alltför tidigt. De går då miste om en specialanpassad undervisning som skulle ha kunnat hjälpa dem att utveckla sin språkfärdighet så att svenskan kan bli ett intellektuellt redskap för deras studier i alla ämnen. Skolverket redovisade den 31 mars 1993 ett regeringsuppdrag om regelförenkling avseende svenskundervisning för invandrare, sfi, och svenska som andraspråk. I anslutning till detta har Skolverket givit ut ett arbetsmaterial, bestående av bl.a. förslag till kursplan i svenska som andraspråk och avsett att under läsåret 1993/94 kunna utgöra underlag för planering och diskussioner i skolorna. Skolverket understryker att det inte ersätter de provisoriskt fastställda kursplanerna som nämnts i det föregående. I nämnda arbetsmaterial sägs bl.a. följande (s. 7).
Ungdomar som studerar ämnet skall utveckla två språk samtidigt, både sitt modersmål och sitt andraspråk, svenska. Studiesituationen är krävande, eftersom dessa elever måste inhämta faktakunskaper i skolans olika ämnen genom ett språk som de ännu inte behärskar. De bör, som stöd för sin språk- och kunskapsutveckling, få riktad språkundervisning även på fördjupad nivå. Utvecklingen av ett andraspråk till en så hög nivå att man kan följa gymnasiestudier i teoretiska ämnen är en tidskrävande process som i allmänhet förutsätter undervisning i svenska som andraspråk under hela skoltiden.
Skolverket beskriver i arbetsmaterialet kurser på fem nivåer. Den lägsta nivån anger mål för kurser för nybörjare i svenska. Den femte nivån i ämnet svenska som andraspråk beskriver den språkfärdighet som eleverna bör uppnå i slutet av gymnasial utbildning. Om denna nivå sägs att målen för kursen är språkfärdighet och kunskap om språk på samma nivå som elever får som läser kärnämnet svenska i gymnasial utbildning.
Utskottet anser det mycket angeläget att elever med annat modersmål än svenska under sin gymnasietid får en undervisning som ger dem lika goda förutsättningar som övriga elever att tillägna sig kunskaper i de ämnen som de valt för sina gymnasiestudier, och att gå vidare till högre utbildning. Den senaste tidens omfattande invandring på grund av händelser i vår omvärld förstärker behovet av medvetna åtgärder för att detta skall bli verklighet. Principen om mål- och resultatstyrning gör att kursplaner framdeles inte avses styra hur undervisningen bedrivs eller vilka lärare som skall sköta den, utan renodlas till att ange vilka mål som skall uppnås i olika ämnen och kurser. Målet för invandrarelevers undervisning i svenska skall enligt utskottets mening sättas lika högt som för svenska elevers. Riksdagen avslog vid föregående riksmöte ett motionsyrkande om att betyg i svenska som andraspråk skulle ge allmän behörighet till högskoleutbildning. Utskottets motivering var att målet för undervisningen i svenska som andraspråk var lägre än för undervisningen i kärnämnet svenska (bet. 1992/93:UbU3 s. 30 f.). De kursplaner som därvid åsyftades är de som fortfarande provisoriskt gäller i avvaktan på en ny läroplan.
Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Det är ett viktigt ansvar för kommunerna att anordna undervisningen för olika elevgrupper på det sätt som bäst hjälper eleverna att nå målet. Utskottet utgår från att undervisning i särskilda grupper och med lärare med särskild kompetens i stor utsträckning kommer att behövas för undervisningen i svenska för elever med annat modersmål. Frågan om obligatorium för skolan resp. för eleven har hittills reglerats av regeringen i förordning. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu ändra på det förhållandet.
Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469.
10. Övriga frågor om gymnasieskolan
Regeringen föreslår att den nationella regleringen av friluftsdagarna skall slopas. Hittills har denna reglering skett i gymnasieförordningen. I riksdagens beslut år 1991 om ny gymnasieskola (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) ingick ett tillkännagivande om att läsåret bl.a. skulle omfatta friluftsverksamhet under 4 dagar, vid sidan av den garanterade undervisningstiden.
Utskottet har inget att erinra mot att den nationella regleringen av antalet friluftsdagar i gymnasieskolan slopas. Riksdagen bör alltså godkänna regeringens förslag därom.
Ett nytt lärlingssystem bör enligt motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 15 och 1992/93:Ub499 (båda nyd) införas. Motionärerna hänvisar till de goda erfarenheterna av det tyska lärlingssystemet och vill ha en lärlingsutbildning där yrkesutbildning i ett företags regi kombineras med studier av vissa ämnen i skolan.
Utskottet konstaterar att den nuvarande skollagen just innebär möjlighet att ordna individuella program i gymnasieskolan för elever som vill kombinera yrkesutbildning i ett anställningsförhållande med studier av vissa ämnen i skolan. Denna form av lärlingsutbildning infördes den 1 juli 1992 efter förslag i proposition 1991/92:157 (bet. UbU26, rskr. 311). Det tyska lärlingssystemet innebär enligt motionärerna att staten reglerar även den yrkesutbildning i företagsregi som ingår i lärlingsutbildningen. Så är inte fallet med det svenska systemet. Utskottet har inte funnit anledning att förändra den nuvarande svenska lärlingsutbildningen i det avseendet och föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 15 och 1992/93:Ub499.
En översyn av bestämmelserna om undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk begärs i motion 1992/93:Ub412 (s). Det gäller bestämmelsen i 5 kap. 6 § gymnasieförordningen (SFS 1992:394), där det sägs att kommunen är skyldig att anordna undervisning i andra C-språk än tyska och franska endast om antalet elever som önskar detta uppgår till minst fem i kommunen. Enligt motionären är detta ett mycket högt krav som kan bli kostsamt för kommunerna och innebära att stora besparingar måste göras i övrig undervisning. Statsmakterna bör understryka vikten av att eleverna kan få sina önskemål om olika ämnesinriktningar tillgodosedda, men det bör inte ske på ett sätt som omöjliggör ett effektivt resursutnyttjande i de olika kommunerna.
Utskottet noterar att den bestämmelse som motionärerna åsyftar infördes på regeringens initiativ den 1 juli 1991. Tidigare fanns bestämmelser om att undervisning fick startas endast om antalet elever på en viss gren eller variant var lägst åtta vid undervisningens början. För vissa grenar och varianter gällde andra gränser. Dessa regler, som hade samband med det tidigare statsbidragssystemet, upphörde att gälla den 30 juni 1991.
Den nya bestämmelsen utgör en garanti för att de "mindre" språken skall förekomma i gymnasieskolan i verkligheten och inte bara i teorin. Utskottet ser inte anledning för riksdagen att göra annan bedömning av detta än den dåvarande regeringen gjorde och föreslår därför att riksdagen avslår motionen.
I motion 1992/93:Ub428 (nyd) föreslås bestämmelser som ålägger idrottslärare och övriga lärare i bl.a. gymnasieskolan att låta eleverna under alla lektioner utföra vissa rörelser i syfte att förebygga arbetsskador.
Utskottet anser inte att föreskrifter av detta slag hör hemma i den mål- och resultatstyrning som statsmakterna numera tillämpar. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub428 delvis.
Riksdagen bör uttala ett fortsatt stöd för hemortsalternativet för idrottsaktiva ungdomar, anförs det i motion 1992/93:Kr514 (s) yrkande 4. Motionärerna anser att det är bra att allt fler idrottsgymnasier har startats under de senaste åren. De anser det viktigt att också det s.k. hemortsalternativet blir kvar och utvecklas, när gymnasieskolan nu reformeras.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
I den gymnasieorganisation som föregick det nuvarande programsystemet fanns det två former för gymnasiestudier där elitidrottande ungdomar kunde förena idrottsträning med studier. Det ena var de s.k. idrottsgymnasierna, där ungdomar från hela landet kunde söka till en specialanpassad utbildning i vissa kommuners gymnasieskola. Många av eleverna fick alltså gå i denna utbildning långt från hemorten. Det andra var försöksverksamheten med s.k. hemortsalternativ. Det innebar att eleven genom individuella timplanejämkningar fick byta ut högst fem veckotimmar per årskurs i ämne eller ämnen på sin studieväg för att under motsvarande tid ägna sig åt idrottsträning utanför skolan. Förutsättningen var att eleven hade särskilt goda förutsättningar inom den idrottsgren som träningen avsåg, och att han eller hon hade gynnsamma träningsförhållanden på skolorten.
Idrottsgymnasierna är i den nya gymnasieorganisationen riksrekryterande. Hemkommunerna är skyldiga att betala för sina ungdomar om de söker och antas till sådan utbildning. I det nya systemet finns däremot inte hemortsalternativet kvar som en särskild anordning. De nationella programmen ger utrymme för individuella val och lokala tillägg som totalt omfattar 290--320 timmar, varierande mellan programmen. Såväl individuellt val som lokalt tilläg kan användas för ämnet specialidrott, för vilket det finns en särskild kursplan. Det ankommer på kommunerna att bestämma på vilka sätt och i vilken utsträckning som elever med olika specialintressen skall få utrymme för att utveckla dessa inom gymnasieskolans ram. Utskottet har noterat att regeringen den 14 oktober 1993 har givit Skolverket i uppdrag att göra en översyn av systemet med riksrekryterande idrottsgymnasier. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 1994.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514 yrkande 4.
Det finns enligt motion 1992/93:Ub432 (fp) mycket som tyder på att pojkar i skolan gynnas på flickornas bekostnad. Pojkar tar för sig och flickor sitter tysta och väntar på sin tur. De tysta flickorna kan enligt motionärerna iakttas särskilt på gymnasiet. Detta skulle kunna motverkas genom att undervisa flickor och pojkar i skilda grupper. Motionärerna nämner som ett exempel på en möjlig åtgärd i sammanhanget att Skolverket tar initiativ och uppmuntrar sådana anordningar i grundskolor och gymnasieskolor.
Utskottet har noterat att Skolverket har fått i uppdrag att utforma en strategi för utvärdering och utveckling av jämställdheten i skolan. I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1994/95--1996/97 kommenterar Skolverket detta uppdrag och anför bl.a. följande (s. 23).
En förutsättning för att förverkliga skolans jämställdhetsmål är att könsskillnader i skolan definieras som en pedagogisk fråga där skolans ansvar och hur man hanterar könsskillnader i undervisningen betonas. Samundervisning av flickor och pojkar är här den givna grunden för arbetet, vilket inte utesluter tillfälliga enkönade undervisningsgrupper med tydliga syften.
Att främja väljande och inflytande oberoende av kön innebär att se, ta hänsyn till och förstå könsskillnader och deras relationer till existerande skolkoder. Intresset har hittills i hög grad koncentrerats till att nå en kvantitativt jämn könsfördelning i skola, undervisning och läromedel. Framöver måste intresset mer riktas mot kritisk granskning av hur kunskaper förmedlas och införlivas samt effekterna av innehåll och budskap i läromedel och undervisning.
Med dessa förutsättningar som utgångspunkt för en vägledande strategi behöver insatser planeras på flera plan. Skolverket skall i första hand utveckla och sammanställa sådan kunskap som kan ligga till grund för lärares, skolledares m.fl. eget tänkande och utvecklingsarbete. Ny kunskap skall tas fram i form av forskning om bl.a. könsskillnadernas betydelse i klassrumsinteraktionen.
Regeringen tillsatte i februari 1993 en arbetsgrupp för att arbeta med frågor om kvinnligt och manligt i skolan. Utskottet förutsätter att frågor rörande könsaspekter på bl.a. pedagogik och klassrumssituationer behandlas av denna grupp. Arbetsgruppen har nyligen publicerat en antologi med bidrag från olika forskare (Visst är vi olika!). Antologin syftar till kunskap och debatt om likheter och olikheter mellan pojkar och flickor och deras olika villkor och förutsättningar i skolan.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432.
Mot bakgrund av den könsuppdelade arbetsmarknaden och flickors tendens att välja traditionellt måste syofunktionärerna ges ökat utrymme för att arbeta med flickors yrkesval, framhålls det i motion 1992/93:A811 (c) yrkande 40. Motionärerna vill att riksdagen gör ett tillkännagivande om detta.
Utskottet erinrar om att riksdagen ställt sig bakom vissa mål för jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105, bet. UbU34 och AU27) som bl.a. innefattar en könsmässigt betydligt jämnare rekrytering till olika utbildningsvägar. Ansvaret för att genomföra skolverksamheten så att de av riksdagen och regeringen angivna målen i olika hänseenden uppfylls åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis.
I motion 1992/93:Ub526 (nyd) framförs förslag om ökad användning av interaktiv TV, skiftanvändning av skollokaler och inrättande av skiftklasser. Därigenom skulle enligt motionären nya utbildningsmöjligheter kunna skapas, vilket är angeläget i den nuvarande sysselsättningskrisen.
Utskottet delar uppfattningen att man bör utnyttja tillgängliga resurser så att så många medborgare som möjligt kan erbjudas en bra utbildning. Det är emellertid kommunernas ansvar att -- eventuellt i samverkan -- finna vägar för detta på respektive ort. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub526.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna
1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolformerna att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
res. 1 (s)
2. beträffande det internationella perspektivet i läroplanen att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub37, 1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41, 1993/94:Ub43 yrkande 2 och 1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
men. (v) - delvis
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande 1 och 1993/94:Ub46 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
4. beträffande undervisning om Förintelsen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2 delvis och 1993/94:Ub47,
5. beträffande ansvaret för studie- och yrkesvägledning att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub42 och 1993/94:Ub44 yrkande 4 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
6. beträffande den principiella uppbyggnaden av läroplanen i övrigt att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
2. En mer kursutformad gymnasieskola
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424, 1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkandena 2, 3 och 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a samt 13 §§, med den ändringen att andra meningen i 4 a § ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i ämnet.,
res. 3 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande kommitté för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande ett samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub444,
3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt yrkande 6 och 1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens förslag,
res. 4 (s) men. (v) - delvis
11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub427,
res. 5 (s)
12. beträffande betyg i ordning och uppförande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och 1993/94:Ub44 yrkande 3,
res. 6 (nyd)
13. beträffande komplettering av betyg att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub463 delvis,
14. beträffande överklagande av betyg att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub472,
15. beträffande skolbetyg i original på två språk att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub457,
4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan
16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans nationella program att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,
res. 7 (s)
17. beträffande särskilda behörighetsvillkor för vissa nationella program att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § fjärde stycket,
5. Gymnasiesärskolan
18. beträffande lagregleringen av gymnasiesärskolan att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 3, 7, 9--11 §§ samt 9 kap. 16 § och 12 kap. 1 § första stycket, dels antar utskottets förslag till ändring av 14 kap. 4 § skollagen, innebärande att uttrycket den frivilliga särskolan ersätts med uttrycket gymnasiesärskolan,
19. beträffande betygssystem för gymnasiesärskolan att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i vuxenutbildningen
20. beträffande betygssystem för grundläggande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
21. beträffande vissa lagändringar rörande komvux och särvux att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11 kap. 1, 7 a, 22 och 23 §§ samt 12 kap. 1 § andra stycket och 12 §,
7. Lärarfrågor
22. beträffande lektorer i gymnasieskolan m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 3 §,
23. beträffande kvalitetskrav och meritvärdering vid lärartillsättning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415,
24. beträffande kompetensutveckling för skolans undervisande personal att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §,
25. beträffande lärarprofessionalitet att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub44 yrkande 2,
res. 8 (s) - motiv
8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och betygssystem
26. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 7, 16, 17, 18, 21, 22 och 24,
27. beträffande ikraftträdande av ny läroplan och nya betygssystem att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,
9. Vissa ämnen och kunskapsområden
28. beträffande bild att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub510 och 1992/93:Ub516, båda delvis,
29. beträffande dans att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub501 yrkande 1 delvis,
30. beträffande geografi att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub462,
31. beträffande idrott och hälsa att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub405 yrkande 2, 1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442, 1992/93:Ub492, 1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga delvis,
32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för flickor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub439 och 1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis,
men. (v) - delvis
33. beträffande kostkunskap och hushållsekonomi att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub507 och 1993/94:Ub39,
34. beträffande samverkan med kronofogdemyndigheten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub404 och 1992/93:Ub420,
35. beträffande sex- och samlevnadsundervisning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6, 1992/93:So475 yrkande 4 och 1992/93:Ub522 yrkande 4,
36. beträffande svenska som andraspråk att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469,
res. 9 (s)
10. Övriga frågor om gymnasieskolan
37. beträffande regleringen av friluftsdagarna att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer,
38. beträffande ett nytt lärlingssystem att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 15 och 1992/93:Ub499,
39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub412,
res. 10 (s)
40. beträffande åliggande för lärare att förebygga arbetsskador att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub428 delvis,
41. beträffande hemortsalternativet för idrottsaktiva ungdomar att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514 yrkande 4,
42. beträffande skilda undervisningsgrupper för pojkar och flickor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432 delvis,
43. beträffande syofunktionärernas arbete med flickors yrkesval att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis,
44. beträffande interaktiv TV, skiftanvändning av skollokaler och skiftklasser att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub526.
Stockholm den 2 december 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Hans NyhageI beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Marianne Jönsson (c), Ewa Hedkvist Petersen (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s), Krister Örnfjäder (s), Lena Öhrsvik (s) och Christer Lindblom (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolformerna (mom. 1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 12 slutar med "gemensam läroplan" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och sfi enligt regeringens förslag även i fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att värdegrunden är densamma för alla dessa skolformer är enligt utskottets mening självklart. Det framgår av propositionen att regeringen i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som är specifika för denna. Även när det gäller vem som har ansvar för olika delar av verksamheten i skolan kan det finnas anledning att skilja mellan skolformerna.
Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering, inlärningsmetoder etc. skall liksom för närvarande inte regleras i läroplanen, och inte heller i andra centralt fastställda dokument, utan ankomma på elever, lärare och skolledare. Läraren skall självfallet anpassa sina metoder och sina preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den inlärningssituation, som eleverna befinner sig i. Denna kan otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana vuxna i komvux å den andra.
Utskottet anser det viktigt att slå vakt om den kommunala vuxenutbildningens särskilda prägel som en utbildning för vuxna medborgare. En för ungdomsutbildning och vuxenutbildning gemensam läroplan riskerar att bli en urvattnad produkt utan nämnvärt styrande effekt, och som inte heller uppmärksammar de särskilda behov som vuxna studerande har när det gäller både utbudet av ämnen och kurser och när det gäller undervisningens uppläggning, tidsplanering, läromedel etc. Utskottet anser därför inte att de nu skilda läroplanerna för å ena sidan gymnasial ungdomsutbildning, å andra sidan kommunal vuxenutbildning, bör ersättas med en gemensam läroplan för gymnasieskola, gymnasiesärskola, komvux, SSV, sfi och särvux.
Den del -- -- -- (= utskottet) -- -- -- denna skyldighet.
Ansvaret för -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och läroplanerna.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna och om samverkan mellan gymnasieskolan och komvux.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolformerna att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna och om samverkan mellan gymnasieskolan och komvux,
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige bör slå vakt om den kulturella homogenitet som kännetecknar vårt land och som är en viktig del av förklaringen till dess jämförelsevis harmoniska tillstånd. Tolerans, förståelse och respekt för medmänniskor är grundläggande värden som skolan skall slå vakt om, och som genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land. Det ligger en uppenbar målkonflikt i att samtidigt hävda detta och välkomna ett mångkulturellt samhälle. Regeringen behandlar i propositionen inte alls denna målkonflikt, vilket är en allvarlig brist. Det är viktigt att nationella styrinstrument och kulturbärare -- där läroplanen är en av de viktigaste -- inte lämnar tvetydiga och dubbla budskap. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till betydligt mer preciserade riktlinjer i dessa frågor där målkonflikten antingen eliminerats eller tydligt behandlas och diskuteras. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 1 och med anledning av propositionen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "regeringen föreslagit" bort utgå,
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 1, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis och 1993/94:Ub46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mer preciserade riktlinjer,
3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet vill" och på s. 22 slutar med "har förordat" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att framhålla att riksdagen nu har att ta ställning till frågan om en kursutformad gymnasieskola. Frågan har således inte tidigare varit föremål för ett ställningstagande från riksdagens sida. Däremot har föredraganden i propositionen Växa med kunskaper (1990/91:85) bedömt att förutsättningar måste skapas för en övergång till en på sikt kursutformad gymnasieskola. Utskottet noterar också att många kommuner och gymnasieskolor kallar sitt förnyelsearbete för kursutformning. Den nya stadietimplanen för den programutformade gymnasieskolan ger stort utrymme för lokalt utvecklingsarbete. Begreppet kursutformning har i dag en mycket skiftande innebörd.
Regeringen har i nu föreliggande proposition olyckligtvis valt ett språkbruk som inte korrekt beskriver innebörden i förslagen. Regeringen talar om att "Övergången till en mer kursutformad gymnasieskola skall underlättas". Förslagen innebär dock att en kursutformad gymnasieskola skall införas över hela landet redan från den 1 juli 1994. Utskottet anser att detta förslag innebär en oacceptabel central styrning av skolarbetet. Detta åstadkoms genom kombinationen av centralt fastställd kursindelning och centralt fastställda betygskriterier för dessa kurser. Gymnasieskolans ämnen föreslås bli uppdelade i kurser, där många av dem inte omfattar mer än 30 timmar garanterad undervisningstid. Till varje kurs utformas centrala kursplaner där precisionen i kunskapsmålen enligt propositionen föreslås vara sådan att "det inte får råda något tvivel om vad som avses". Vidare fogas till varje kursplan centralt fastställda betygskriterier i två steg.
Utskottet anser att ämnena i gymnasieskolans program skall ha den omfattning som redan fastställts av riksdagen i bilaga 2 i skollagen.
Ökad valfrihet för eleven är angeläget. Den programutformade gymnasieskolan som håller på att genomföras medför enligt utskottets mening ökade möjligheter för den enskilde eleven att få en utbildning som är anpassad efter dennes behov och intresse. Denna för eleven ökade valfrihet är således mycket positiv. För att kunna förverkliga dessa möjligheter är det ibland nödvändigt att dela ämnen i kurser. De positiva konsekvenser som enligt vår mening kan erhållas med kursutformning förtas av den centralstyrda modell som regeringen valt.
En centralt fastlagd uppdelning av ämnen i kurser och för varje kurs centralt fastställda betygskriterier innebär att lärares och elevers frihet att tillsammans planera och genomföra arbetet inskränks. Det innebär en minskad flexibilitet i arbetet på att uppnå de mål som studierna i ämnet bör syfta till.
Ökade valmöjligheter är en bärande tanke bakom den programutformade gymnasieskolan. När det t.ex. gäller att möjliggöra det individuella valet eller det lokala valet kan det vara nödvändigt att dela upp ämnen i kurser. Det bör dock göras endast då det är nödvändigt för att åstadkomma den flexibilitet som den programutformade gymnasieskolan kräver. Den enskilda skolan bör vara den som avgör när och hur en kursindelning skall göras. Skolverket bör utarbeta rekommendationer i dessa frågor, vilka lämpligen fogas till kursplanen för ämnet. Utskottet anser således inte att det i skollagen bör föreskrivas att utbildningen skall ges i form av kurser (5 kap. 4 a § andra och tredje styckena i regeringens lagförslag).
När det gäller den föreslagna 4 a § första stycket anser utskottet att ordföljden i andra meningen bör ändras. Meningen bör enligt utskottets uppfattning lyda: För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i ämnet.
Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motion 1993/94:Ub38 (yrkande 3) om vikten av fortsatt utvecklingsarbete inom gymnasieskolan, längs olika vägar, där kursutformning är en modell. Genom sådant lokalt förnyelsearbete kan erfarenheter vinnas till stöd för en analys av förutsättningen för mer kursutformade gymnasieskolor. Utvecklingsarbetet bör också omfatta andra modeller, där särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen uppmärksammas.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 2, med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete i gymnasieskolan. Utskottet föreslår vidare att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3 §, 4 a § första stycket samt 13 § med den ändringen att andra meningen i 4 a § ges den av utskottet förordade lydelsen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3 §, 4 a § första stycket samt 13 § med den ändringen att andra meningen i 4 a § ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i ämnet., dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 2, med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete i gymnasieskolan,
4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "gymnasial vuxenutbildning" bort ha följande lydelse:
När det gäller riktlinjerna för betygssystemet ansluter sig utskottet till uppfattningen att det bör anpassas till den programbaserade gymnasieskolan. Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag att det nya betygssystemet skall grundas på betyg på varje avslutad kurs. Betyg bör enligt utskottets mening sättas i varje avslutat ämne, med användning av den fyragradiga skala som regeringen föreslagit. Betygskriterier för nivåerna Godkänd och Väl godkänd bör anges i kursplanerna. För ämne som studeras under minst två terminer bör även terminsbetyg ges, enligt samma skala. I ämnen som inom ett program kan studeras under olika minsta garanterad undervisningstid anges på betyget den omfattning i minsta garanterad undervisningstid som eleven studerat ämnet (gymnasiepoäng). I ämne som en elev studerat både obligatoriskt och frivilligt kan det komma att behövas betyg dels för den obligatoriska, dels för den frivilliga delen med angivande av minsta garanterad undervisningstid (gymnasiepoäng) för resp. betyg. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet (mom. 11)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion 1992/93:Ub427" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att betyg inte bör sättas i kärnämnet estetisk verksamhet. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Betyg i ordning och uppförande (mom. 12)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att eleven utöver de ämnesinriktade betygen på kurser bör få betyg i ordning och uppförande. Eleven bör nämligen få en strukturerad och bra erfarenhetsåterföring inte bara på sin kunskapsutveckling i de olika ämnena utan också på sin personlighetsutveckling och på sitt sätt att utvecklas och förhålla sig till andra elever och till sina medmänniskor. Utskottet delar inte Betygsberedningens bedömning att betyg i ordning och uppförande skulle vara uttryck för bestraffning. För denna betygsättning föreslår utskottet omdömena Utmärkt (som bör vara normalomdömet för skötsamma elever), Godtagbart resp. Klandervärt. Därutöver bör eleven i gymnasieskolan varje år få en kort verbal beskrivning av sina framträdande personliga egenskaper. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3 och med anledning av motion 1992/93:Ub460 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande betyg i ordning och uppförande att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3 och med anledning av motion 1992/93:Ub460 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans nationella program (mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet ser" och slutar med "och övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Utskottet understryker att alla lärare kontinuerligt skall följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder sättas in tidigt för att kunna nå de kunskapsmål som alla elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i grundskolan.
Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste vara att elever som börjar ett nationellt program skall ha godkända kunskaper i alla basämnen och att individuella program normalt bör användas för elever som inte har sådana. Gymnasieskolan skall vara öppen för alla ungdomar. Genom den föreslagna ändringen av 5 kap. 5 § första stycket skollagen skulle lokala intagningsmyndigheter bli förhindrade att ta in en elev, som saknar godkänt betyg i något av basämnena, på ett nationellt program, fastän eleven har intresse och fallenhet för detta. Enligt utskottets uppfattning bör de ha möjlighet att göra detta, om det befinns lämpligt för eleven. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen på denna punkt.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans nationella program att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,
8. Lärarprofessionalitet (mom. 25) -- motiveringen
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "De nya" och slutar med "nödvändigtvis lärarutbildning" bort utgå.
9. Svenska som andraspråk (mom. 36)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Sedan riksdagen" och slutar med "och 1992/93:Ub469" bort ha följande lydelse:
För barn och ungdomar som invandrat till Sverige är det av särskilt stor betydelse att skolan kan ge dem goda kunskaper i svenska språket för att de skall kunna utnyttja sin kompetens på en framtida arbetsmarknad och finna sig till rätta i det svenska samhället.
Många elever även i gymnasieskolan måste tillägna sig det svenska språket som ett främmande språk. Det förutsätter att svenska som andraspråk kan studeras utifrån en egen metodik med egen kursplan och med lärare utbildade för svenska som andra språk. Målet skall vara att eleven genom studier av svenska som andraspråk kan erhålla likvärdiga kunskaper som erhålls efter studier i ämnet svenska.
Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Utskottet utgår från att det finns ett behov av svenska som andraspråk och av lärare med behörighet i detta. Det bör som nu vara obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i svenska som andraspråk för de elever som har behov av detta.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
36. beträffande svenska som andraspråk att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk (mom. 39)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avslår motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att bestämmelsen infördes på regeringens initiativ den 1 juli 1991. Tidigare fanns bestämmelser om att undervisning fick startas endast om antalet elever på en viss gren eller variant var lägst åtta vid undervisningens början. För vissa grenar och varianter gällde andra gränser. Dessa regler, som hade samband med det tidigare statsbidragssystemet, upphörde att gälla den 30 juni 1991. Utskottet anser det inte befogat att så som nu skett prioritera främmande språk framför all annan undervisning. Det absoluta kravet på en särskild undervisningsgrupp för fem elever i t.ex. portugisiska kan betyda att undervisningsgruppen i engelska för industriprogrammets elever måste öka från 16 till 32. Gymnasieförordningens absoluta krav på undervisningsgrupper bör ses över i syfte att möjliggöra en mer effektiv organisation på skolorna. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub412 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub412 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Det internationella perspektivet i läroplanen (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anför:
I vår motion med anledning av regeringens proposition 1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m. har vi utvecklat vår syn på betydelsen av internationell och kulturell förståelse. På gymnasieskolan är det minst lika angeläget att behandla mänsklighetens stora överlevnadsfrågor.
Arbetet för internationell och kulturell förståelse måste därför få stort utrymme i gymnasieskolan. Det internationella beroendet ökar på alla plan, politiskt, tekniskt och ekonomiskt.
För de unga är frågor om hur världsfattigdomen kan utrotas och miljöförödelsen hejdas avgörande. Insikt måste skapas om livsvillkoren i u-länderna. Grundläggande mänskliga rättigheter kränks på många håll. Klyftan mellan de rikaste och fattigaste länderna ökar. Det kommer att kräva enorma insatser att skapa goda levnadsvillkor för jordens ökande befolkning och för att upprätthålla en balans mellan befolkning, resurser och miljö.
Mot bakgrund av detta måste solidaritets- och rättviseperspektivet mellan nationer, grupper och människor ägnas stort utrymme i gymnasieskolan. Sveriges långa tradition av solidaritet med och bistånd till tredje världen måste återspeglas i gymnasieskolans arbete.
I dag breder främlingsfientligheten ut sig i Sverige liksom i övriga delar av Europa. Förenklade och förljugna budskap sprids som skapar oro bland människor. Det är en viktig uppgift för gymnasieskolan att genom debatt och ställningstaganden med kraft motverka främlingsfientlighet och rasism.
Vi beklagar att världen utanför Europa och de stora för mänsklighetens framtid avgörande överlevnadsfrågorna har tonats ner av regeringen i förhållande till nu gällande läroplan. Vi utgår vidare ifrån att de nordiska länderna i förhållande till övriga Europa måste få ett större utrymme i kommande läroplan.
2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anför:
Med anledning av att utskottet här i referatet av propositionen nämner skolans värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk humanism vill vi hänvisa till utskottets betänkande om läroplan för grundskolan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1). Där föreslår utskottsmajoriteten att skolan inte skall vara konfessionell. Det är också vår uppfattning. I en reservation föreslår vi att begreppen kristen etik och västerländsk humanism inte skall användas om skolans värdegrund i läroplanen eftersom dessa begrepp ger utrymme för motstridiga tolkningar och riskerar att skapa osäkerhet om den gemensamma uppslutningen kring allmänmänskliga värden som respekt för människovärdet och individens frihet. Vi har samma uppfattning när det gäller de frivilliga skolformerna.
3. Ett nytt lärlingssystem (mom. 38)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (alla s) anför:
Socialdemokraterna reserverade sig mot förslaget i proposition 1991/92:157 (bet. UbU26) om införande av en ny typ av lärlingsutbildning med kombination av studier och anställning och ansvaret uppdelat mellan skolan och arbetsgivaren. Det fanns redan en väl fungerande gymnasial lärlingsutbildning där skolan hade ansvar för hela utbildningen. Vi står kvar vid uppfattningen att den tidigare gymnasiala lärlingsutbildningen är att föredra framför systemet med delat ansvar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
När det gäller frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolformerna instämmer jag i reservation 1.
Det internationella perspektivet i läroplanen har i propositionen beskrivits alltför snävt. Det måste av läroplanen tydligt framgå att det gäller en strävan mot ökad solidaritet och global internationell förståelse. Jag anser också att förteckningen över de internationella överenskommelser som Sverige har åtagit sig att beakta i skolverksamheten skall förtecknas i en bilaga till läroplanen.
I fråga om de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt anser jag att skolan inte får överge sin tidigare hållning i livsåskådningsfrågor. Formuleringen om skolans värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk humanism kan enligt min mening uppfattas så att det krävs av lärare att de har en kristen grundinställning. Detta kan i sin tur få förödande konsekvenser för lärarutbildningen. Det finns enligt min mening inget skäl att framhärda med formuleringar som vållat så mycket oro. De farhågor om begynnande religiös intolerans som formuleringen har väckt borde räcka för att helt ta bort den. Jag menar att stor försiktighet bör råda med användningen av sådana formuleringar då Sverige nu sakta omvandlas till ett mångkulturellt samhälle med olika religioner och livsåskådningar. Riksdagen bör därför göra ett tillkännagivande om att begreppen kristen etik och västerländsk humanism inte skall användas om skolans värdegrund i läroplanen.
Jag vänder mig emot regeringens förslag om åtgärder för att underlätta övergång till en mer kursutformad gymnasieskola. Den valfrihet för eleverna, som regeringen säger sig eftersträva med förslagen, blir i praktiken begränsad till det utbud en viss skola kan erbjuda. Elevernas möjligheter att påverka inskränks till att välja mellan på förhand centralt planerade kurser. Eleverna görs med regeringens förslag till konsumenter som skall välja och vraka från en redan given meny, i stället för att betraktas som skapande varelser med intresse för att aktivt påverka sin situation. Klassgemenskapen försvinner, vilket är till nackdel för elevinflytandets utveckling. Det är tveksamt att efter så kort tid som bara något år gå in och ytterligare detaljstyra i den nya programbaserade gymnasieskolan, som det ännu finns mycket begränsade erfarenheter av.
Jag anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag till riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, anpassat till en kursutformad gymnasieskola. Högskolor och universitet har nu "frihet" att själva bestämma om sin antagning och finna sina urvalsinstrument. Det är då inte nödvändigt att gymnasieskolan står till tjänst med något sorteringsinstrument. Det borde därför finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en helt betygsfri gymnasieskola. Jag instämmer i den kritik mot regeringens förslag som framförs i reservation 4.
Jag instämmer i reservation 5 om betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet och i reservation 7 om allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans nationella program.
Likaså instämmer jag i reservation 8 (lärarprofessionalitet).
Pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och drabbar ofta flickorna. Självförtroendeträning med inslag av självförsvarsträning bör enligt min mening ingå i flickornas utbildning i gymnasieskolan.
Svenska som andraspråk bör enligt min mening ha en egen kursplan. Jag instämmer i reservation 9.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 2, 3, 7, 10 resp. 32 bort hemställa:
2. beträffande det internationella perspektivet i läroplanen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 2, med anledning av propositionen och motionerna 1993/94:Ub40 och 1993/94:Ub45 och med avslag på motionerna 1993/94:Ub37 och 1993/94:Ub41 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande 1 och 1993/94:Ub46 som sin mening ger regeringen tillkänna vad som ovan anförts,
7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub494 och 1993/94:Ub38 yrkandena 2, 3 och 5 (delvis) avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a samt 13 §§ jämte motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470,
10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3, med anledning av motion 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis och med avslag på regeringens förslag och motionerna 1992/93:Ub503 delvis samt 1993/94:Ub38 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för flickor att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub439 och 1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis, som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 1
Översikt av utskottets behandling av motionerna Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 9 Inledning 9 1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna 9 2. En mer kursutformad gymnasieskola 18 3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning 23 4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan 27 5. Gymnasiesärskolan 29 6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i vuxenutbildningen 30 7. Lärarfrågor 31 8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och betygssystem 34 9. Vissa ämnen och kunskapsområden 35 10. Övriga frågor om gymnasieskolan 41 Hemställan 44 Reservationer 49 1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolformerna (s) 49 2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (nyd) 50 3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad gymnasieskola (s) 51 4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning (s) 53 5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet (s) 54 6. Betyg i ordning och uppförande (nyd) 54 7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans nationella program (s) 55 8. Lärarprofessionalitet (s) -- motiveringen 55 9. Svenska som andraspråk (s) 56 10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk (s) 56 Särskilda yttranden 57 1. Det internationella perspektivet i läroplanen (s) 57 2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (s) 58 3. Ett nytt lärlingssystem (s) 58 Meningsyttring av suppleant (v) 59 Bilagor 1 Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) 62 2 Översikt av utskottets behandling av motionerna 72