Ny kyrkolag
Betänkande 1991/92:KU32
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU32
Ny kyrkolag
Innehåll
1991/92 KU32
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas propositionen 1991/92:85 Ny kyrkolag, med undantag för förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, samt fyra följdmotioner. Samtidigt behandlas en rad motioner från allmänna motionstiden 1992 som rör kyrkliga frågor. I propositionen läggs fram förslag till en ny kyrkolag, en lag om införande av kyrkolagen och ytterligare ett antal lagförslag. I den nya kyrkolagen samlas sådana lagregler som i princip bara riktar sig till Svenska kyrkan och dess organ. Den nya kyrkolagen avses ersätta 1686 års kyrkolag och ytterligare 34 författningar på kyrkans område. I förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget till ny kyrkolag vissa ändringar i sak bl.a. beträffande de icke-territoriella församlingarna.
Kyrkomötet har i enlighet med punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen avgett yttrande över civildepartementets upprättade förslag till bl.a. kyrkolag och lag om införande av kyrkolagen.
Den nya kyrkolagen och övriga lagändringar som föreslås i propositionen avses träda i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om val av ledamöter och ersättare i Svenska kyrkans centralstyrelse skall dock träda i kraft den 1 augusti 1992. Med hänsyn till att de nya reglerna om ärkebiskopsval bör kunna tillämpas redan vid nästa val av ärkebiskop föreslår utskottet att även dessa bestämmelser skall träda i kraft den 1 augusti 1992.
Utskottet har i huvudsak tillstyrkt propositionens förslag.
Till betänkandet har fogats en reservation och en meningsyttring. Förslaget till kyrkolag har med hänsyn till omfattningen inte bifogats detta betänkande.
Propositionen
1991/92:85 vari yrkas såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2 kap. och 29 kap. 1--13 §§ i det i propositionen framlagda förslaget till kyrkolag,
2. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av kyrkolagen,
3. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om Svenska kyrkan,
4. att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§ och 30--47 kap. i det i propositionen framlagda förslaget till kyrkolag,
5. att riksdagen antar 1, 3--15 §§ i det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av kyrkolagen,
6. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag med undantag för förslaget till ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan.
Med vidtagna redaktionella ändringar har under punkterna 2--3 och 5--6 lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1991/92:K16 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att begravningslagen SFS 1990:1144 skall inarbetas som en ny avdelning i kyrkolagen,
1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1991/92:85 om ny kyrkolag,
1991/92:K18 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att församlingen erhåller befrielse eller om detta icke är möjligt uppskov åtminstone till den 31 december 2002 från anslutning till kyrkofonden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kyrkoherdevalet alltid skall bibehållas inom församlingens beslutsrätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Finska församlingen i Stockholm erhåller befrielse från valet av kyrkorådsmedlemmar som skall förrättas i slutet av år 1992,
1991/92:K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändringar i kyrkolagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992
1991/92:K203 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen att den påtalade motsättningen mellan dessa lagrum undanröjs,
1991/92:K204 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för medlemskap i trossamfund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förtydligande av regeringsformens stadgande om positiv och negativ religionsfrihet så att därav klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i landet i enlighet med sin karaktär.
1991/92:K213 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan,
1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av statskyrkosystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en plan för åtskiljandet.
1991/92:K225 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 4 § successionsordningen,
1991/92:K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att undanröja motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen,
1991/92:K608 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kyrkofondsstyrelsen skall avskaffas och dess arbetsuppgifter i framtiden lösas på i motionen föreslaget sätt,
1991/92:K609 av Monica Öhman och Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkorådens sammansättning,
1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande av stat--kyrka från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen beslutar att de obligatoriska medlemskapen i svenska statskyrkan upphör enligt vad i motionen anförts om aktiv handling för medlemskap,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en fond eller stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark enligt vad i motionen anförts om förvaltning av kyrkans egendom,
1991/92:K612 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplåtaren bör visa vederbörlig hänsyn och respekt för gravrättsinnehavarens vilja att själv bestämma gravvårds utseende,
1991/92:K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för relationerna mellan kyrkan och staten,
1991/92:K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt reformarbete inom Svenska kyrkan,
1991/92:K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk beredning för att klargöra riksdagspartiernas inställning till de olika modeller som framläggs i utredningen om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden,
1991/92:Jo214 av Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens indrivning av avgifter till de större inom landet förekommande trossamfunden.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den kyrkliga lagstiftningen är enligt propositionen i vissa delar ålderdomlig och onödigt splittrad. Det långvariga utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och kyrkan sägs ha fördröjt en genomgripande översyn av hela det kyrkliga författningsmaterialet. Visserligen har lagregleringen av Svenska kyrkan moderniserats i väsentliga delar under det senaste decenniet. Kvar finns emellertid en hel del lagregler utöver 1686 års kyrkolag och anslutande författningar som behöver moderniseras. Det gäller bl.a. regleringen av de icke- territoriella församlingarna, där den äldsta alltjämt gällande författningen är från år 1571.
Argumenten för att samla en lagstiftning av den omfattning det här är fråga om är bl.a. att författningsmaterialet blir lättillgängligt, överblickbart och därmed också enklare att använda. Den nya kyrkolagen skall innehålla sådana regler som i princip riktar sig bara till Svenska kyrkan och dess organ. I allt väsentligt innebär det att lagen kommer att innehålla sådana lagregler som kräver kyrkomötets medverkan enligt punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt sådana regler om grunderna för de kyrkliga kommunernas organisation och verksamhetsformer och deras befogenheter som kräver lagform enligt punkt 13 övergångsbestämmelserna till regeringsformen. I den nya kyrkolagen föreslås ingå bl.a. de bestämmelser som i dag finns i lagen om Svenska kyrkan med undantag för bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet. Mot bakgrund av att kyrkomötet sedan 1989 haft möjlighet att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet har dessa bestämmelser inte överförts till den nya kyrkolagen.
Inte heller har bestämmelser om medlemskap tagits med i kyrkolagsförslaget. I propositionen hänvisas till att konstitutionsutskottet under senare år vid flera tillfällen bekräftat att det föreligger en bristande överensstämmelse mellan religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap och bestämmelserna om s.k. negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 § regeringsformen. Mot den bakgrunden är det enligt propositionen inte möjligt att ersätta de nuvarande medlemskapsreglerna med nya föreskrifter utan att man samtidigt anpassar dem till bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. En sådan anpassning kräver ytterligare överväganden och samtycke av kyrkomötet.
Utanför den föreslagna lagstiftningen ligger också bl.a. lagen om kyrkofullmäktigeval och begravningslagen. När det gäller begravningslagstiftningen hänvisas till att kyrkolagen inte bör innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig till Svenska kyrkan och dess pastorat men som också riktar sig till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter.
Den nya kyrkolagen delas in i elva avdelningar och 47 kapitel. Den första avdelningen består av endast en paragraf, som innehåller en sammanfattande uppräkning av de centrala bestämmelser som tagits in i lagen.
I den andra avdelningen har tagits in de grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkan som trossamfund som i dag finns i lagen om svenska kyrkan.
Den tredje avdelningen innehåller en hänvisning till religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska kyrkan.
Fjärde avdelningen innehåller regler om den kyrkliga indelningen. I 4 kap. 2 § föreslås en grundläggande föreskrift om vilka icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska kyrkan. Också bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket är ny. Där slås fast att varje icke-territoriell församling utgör ett pastorat, vilket överensstämmer med den ordning som redan gäller. I förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget vidare den förändringen att kyrklig samfällighet ges möjlighet att också väcka fråga om ändrad församlingsindelning (5 kap. 4 §). Den skyldighet som nu finns för kammarkollegiet att överlämna vissa ärenden om ändrad pastoratsindelning eller om samfällighetsbildning till regeringen föreslås falla bort. Bestämmelsen i 9 kap. 15 § är ny. Enligt denna skall i indelningsdelegerades arbetsutskott alltid ingå en präst som ledamot utsedd av domkapitlet. Bestämmelserna i 10 kap. är nya. Den myndighet som beslutar om indelningsändring eller en samfällighetsbildning skall fastställa namnet på den kyrkliga enheten när en ny territoriell församling bildas, vid ändringar i den territoriella pastoratsindelningen och i kontraktsindelningen samt när flerpastoratssamfälligheter bildas eller ändras. I andra fall skall frågor om namn på kyrkliga enheter prövas av kammarkollegiet.
Den femte avdelningen behandlar den lokala organisationen. I 17 kap. 14 § andra stycket har i överensstämmelse med vad som gäller för ordförandeskap i kyrkofullmäktige tagits in en bestämmelse om att ordförandeskapet i direktvalda kyrkoråd och gemensamma kyrkoråd intill dess kyrkorådet förrättat ordförandeval skall utövas av den som varit ledamot längst tid. 20 kap. 10 § inehåller en förändring i förhållande till vad som nu gäller beträffande preskriptionstiden för skadeståndstalan vid vägrad ansvarsfrihet. Tiden föreslås börja löpa när fullmäktige eller stämman beslutat vägra ansvarsfrihet.
Sjätte avdelningen innehåller bestämmelser om den regionala organisationen. Bestämmelsen i 22 kap. 2 § 2 är ny och innebär att stiftssamfälligheterna får kompetens att främja församlingsarbete inte bara på teckenspråk, finska och samiska utan även andra språk. Förslagets 27 kap. 5 § innehåller en ny bestämmelse i fråga om sammansättningen av domkapitlet i de stift som har medeltida kyrkor. När domkapitlet i dessa stift handlägger ärenden som rör domkyrkan skall det utökas med en lekmannaledamot som skall utses av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. Vidare föreslås i 27 kap. 7 § en ny bestämmelse i fråga om behörighetsvilkor för domkapitlets sekreterare att annan nordisk juristutbildning skall jämställas med svensk jur. kand.-examen eller juristexamen. Bestämmelsen i 28 kap. 2 § är också ny. Med stöd av den får ärkebiskopen delegera sina arbetsuppgifter som stiftschef till biträdande biskopen i Uppsala stift.
I den sjunde avdelningen Den centrala organisationen tas in bestämmelser om kyrkomötet, Svenska kyrkans centralstyrelse och kyrkomötets besvärsnämnd. I förhållande till vad som gäller i dag föreslås den förändringen att 29 kap. 8 § skall innehålla att en biskop skall utses som ersättare för ärkebiskopen som ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse.
Den åttonde avdelningen Biskops- och prästtjänster innehåller de bestämmelser i prästanställningslagen och de grundläggande bestämmelser i lagen om offentlig anställning som nu gäller för dem som har prästtjänster i Svenska kyrkan. Till denna avdelning (36 kap.) överförs nu gällande bestämmelser om tystnadsplikt i lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst i svenska kyrkan. Bestämmelsen i 33 kap. 13 § är ny. Enligt denna får prästtjänster i nybildat pastorat tillsättas av indelningsdelegerades arbetsutskott. Genom förslagets 35 kap. 40 § införs bestämmelser om verkställighetsförbud i fråga om beslut om löneavdrag som disciplinpåföljd samt om avgångsskyldighet vid uppnådd pensionsålder i syfte att uppnå full överensstämmelse i dessa delar med andra statligt reglerade tjänster.
I den nionde avdelningen Kyrkomusiken tas in bestämmelser om kyrkomusiken i Svenska kyrkan och om kyrkomusiker. Förslaget innehåller inte någon bestämmelse som ställer upp krav på medlemskap i Svenska kyrkan som ett allmänt behörighetsvillkor för anställningar som kyrkomusiker. Bl.a. framhålls att en författningsreglering i ett sådant avseende skulle kunna innebära att en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna skulle komma att särbehandlas på ett inte önskvärt sätt. Det bör i stället enligt propositionen också i fortsättningen ankomma på den enskilda kyrkokommunen att bestämma om ett krav på medlemskap skall ställas upp för den som anställs på en kyrkomusikertjänst.
Den tionde avdelningen Den kyrkliga egendomen innehåller bestämmelser om domkyrkor och församlingskyrkor, om förvaltningen av den kyrkliga jorden samt om kyrkofonden. De föreslagna bestämmelserna i 38 kap. om församlingskyrkor motsvaras i dag inte av uttryckliga regler men överensstämmer med den ordning som tillämpas. I 40 kap. föreslås bestämmelser med innebörd att ärkebiskopen, stiftsbiskopen eller den biskop som fullgör stiftsbiskopens uppgifter skall få använda domkyrkan och andra kyrkor i stiftet för biskopliga ämbetshandlingar. Präster som tjänstgör i ett pastorat skall för församlingens gudstjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör pastoratet få använda församlingskyrkor och andra kyrkor i pastoratet. I andra fall krävs enligt förslaget i överensstämmelse med vad som gäller i dag medgivande till upplåtelsen av församlingens kyrkoråd. I förslagets 40 kap. 3 § har utelämnats nuvarande bestämmelse att kyrka inte får upplåtas för något ändamål som är oförenligt med Svenska kyrkans ordning. Skälet är att Svenska kyrkans gudstjänstrum numera av ekumenisk gästfrihet vid behov upplåts också för andra kristna trossamfunds gudstjänster och kyrkliga handlingar. I 41 kap. om förvaltningen av kyrklig jord har föreslagits den förändringen i förhållande till vad som gäller i dag att egendomsnämnden i stället för kammarkollegium skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft. Bestämmelserna om kyrkofonden i 42 kap. föreslås -- i motsats till vad som gäller i dag -- bli tillämpliga på de icke-territoriella pastoraten med undantag för Hovförsamlingen. I kapitlets 21 § har tagits in en bestämmelse om att stiftsbidrag också skall kunna beviljas för betalning av lönekostnader för sekreterare till biträdande biskopen i Uppsala stift.
I den elfte avdelningen De kyrkliga valen tas in bestämmelser om val av stiftsfullmäktige, val av ledamöter i domkapitel, biskopsval och kyrkomötesval samt föreskrifter om proportionellt valsätt vid kyrkliga val. Däremot hålls föreskrifter om val av kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd utanför kyrkolagen. I 45 kap. om biskopsval föreslås vissa ändringar i förhållande till nuvarande regler. 2 § innehåller en förändring som innebär att stiftsstyrelsens ledamöter skall ingå i valkorporationen tillsammans med domkapitlets ledamöter. Vidare skall samtliga innehavare av prästtjänster i pastorat i stiftet och i stiftssamfälligheten samt vikarier på sådana tjänster ha rösträtt vid valet. Däremot skall inte längre präster som är föreståndare för diakonianstalt i stiftet ha rösträtt.
Bestämmelserna om val av lekmannaelektorer vid biskopsval föreslås ändrade på så sätt att utöver vad som nu gäller skall de pastorat där pastorsadjunkter placerats utse elektorer till motsvarande antal. Vidare skall inom varje kontrakt det pastorat som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmar utse elektorer till det antal som motsvarar antalet kontraktsadjunkter i kontraktet. Beträffande biskopsvalen föreslås slutligen att röstvärdena ändras så att röstvärdena i fråga om Uppsala stift ändras till fyra, två och ett från sex, tre och två. I 46 kap. 9 § har föreslagits den förändringen att det för ledamöter i kyrkomötet skall utses lika många ersättare, dock minst fyra ersättare i varje stift. I dag gäller att det dubbla antalet ersättare skall utses. En annan förändring föreslås i kapitlets 25 §. Valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare skall kunna ske i ett sammanhang också då valet är proportionellt.
Genom lag om införande av kyrkolagen föreslås förutom 1686 års kyrkolag ytterligare 34 författningar bli upphävda. Vidare föreslås en rad övergångsbestämmelser som till väsentlig del rör de icke-territoriella församlingarna.
En ny lag om proportionellt valsätt föreslås ersätta 1955 års lag om proportionellt valsätt. Den nya lagen avses omfatta förutom proportionella val inom kommunfullmäktige, kommunala indelningsdelegerade och landstingsfullmäktige också uttryckligen sådana val inom kommunförbunds fullmäktige och bli tillämplig på styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun eller landsting.
I en ny lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar föreslås föreskrifter bl.a. om medlemskap i dessa församlingar och om deras upptagningsområden. Enligt förslaget är det i överensstämmelse med vad som gäller i dag skattemyndigheten där personen är folkbokförd som prövar frågor om medlemskap i en icke-territoriell församling och som registrerar medlemskapet.
De övriga 17 lagförslagen avser i huvudsak konsekvensändringar med anledning av den nya kyrkolagen. Lagen om Svenska kyrkan föreslås bli upphävd i de delar som inte avser föreskrifter om kyrkliga ämbetet. De återstående föreskrifterna 12--17 §§ avses bli upphävda när kyrkomötet har meddelat motsvarande föreskrifter i kyrklig kungörelse.
Utskottet
Stat--kyrka-frågan
Motionerna
I motion 1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att propositionen avslås. Motionärerna hänvisar till att det understrukits i propositionen att ett samlat lagverk om Svenska kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta uttalande tolkas av motionärerna så att regeringen vill lagfästa fast kyrkan i ett fortsatt statligt kyrkoverk.
Frågorna om relationerna mellan stat och kyrka tas upp i en rad motioner från allmänna motionstiden bl.a. i motion 1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v). I denna motion yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande av stat och kyrka från den 1 januari 1993 (yrkande 1). De problem som kan uppstå vid ett principbeslut kan enligt motionärerna lösas med generösa övergångsregler och väl tilltagen tid för att lösa praktiska problem.
I motion 1991/92:K213 av Bo Holmberg m. fl. (s) framhålls att det fortsatta arbetet med stat--kyrka-frågan bör garantera Svenska kyrkans möjlighet att markera sin identitet som trossamfund. Detta bör ske samtidigt som goda förutsättningar för en trygg ekonomi och en demokratisk beslutsstruktur bibehålls. I en sådan lösning bör ingå en begränsad ramlagstiftning som reglerar några få grundläggande principer för Svenska kyrkan, en tryggad ekonomi, förutsättningar att utan särskilda åtgärder kvarstå som medlem samt tydliga åligganden för stat och/eller kommun beträffande ansvaret för kulturskyddade kyrkliga byggnader. Slutresultatet av den aviserade parlamentariska beredningen bör bli föremål för en bred remissbehandling och därefter ställningstagande.
I motion 1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) framhålls att statskyrkosystemet som den rest det är från forna tider måste avvecklas. Det är då enligt motionären viktigt att betona en strikt neutral syn på religionen och att det inte blir någon reviderad lösning där kyrkan får behålla exempelvis beskattningsrätten. En total brytning framhålls som nödvändig.
I motion K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) framhålls att det vore djupt olyckligt om inte ERK-utredningens omfattande arbete tas till vara. En parlamentariskt sammansatt beredning bör tillsättas som nära samarbetar med företrädare för Svenska kyrkan. Det fortsatta reformarbetet bör enligt motionärerna inriktas på att ge Svenska kyrkan garantier att kunna verka som en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka samtidigt som den blir så fri som möjligt i förhållande till staten.
Stat--kyrka-frågans fortsatta beredning tas också upp i motion K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp). Motionärerna framhåller att ERK-utredningen självklart måste sändas ut på bred remiss inom och utom Svenska kyrkan, men alternativet eller alternativen till de nuvarande relationerna stat--kyrka måste vara klart formulerade. Vad regering och riksdag anser om utredningens modeller måste vara klart, annars diskuterar man i blindo inom de organ som skall svara på remissen. En parlamentarisk beredning bör enligt motionärerna tillsättas för att klargöra riksdagspartiernas syn på de olika alternativen i ERK-utredningen.
Även motion K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c) behandlar stat--kyrka-frågan. Enligt motionärerna bör den svenska folkkyrkan bevaras i huvudsak inom de ramar för den samverkan som nu finns mellan kyrka och samhälle.
I motion Jo214 yrkande 3 av Jerzy Einhorn (kds) framhålls att om och när kyrka och stat skiljs bör åtgärder övervägas för att staten skall kunna driva in avgifter för samtliga större inom landet förekommande religiösa samfund.
Utskottets bedömning
Stat--kyrka-frågan har vid ett flertal tidigare tillfällen behandlats av utskottet. Senast behandlades denna fråga i november 1991 (1991/92:KU8). Utskottet hänvisade då till den expertutredning genom hovrättspresidenten Carl-Axel Petri som pågår i syfte att närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden (ERK-utredningen).
Utredningen har i januari 1992 lagt fram betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar i förhållandet mellan stat och kyrka redovisas. I modell 1 ges Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten. Modell 2 ger mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all lagstiftning avvecklas.
ERK-utredningens betänkande kommer enligt vad som framgår av budgetpropositionen 1992 (bil. 14 s. 14) att bli föremål för ett brett samrådsförfarande. För det fortsatta arbetet med angelägna frågor som rör regleringen av Svenska kyrkans förhållanden bör enligt budgetpropositionen en särskild beredning tillkallas med parlamentariskt inslag och med företrädare för kyrkan.
Stat--kyrka-frågan har varit föremål för diskussion under lång tid. Sedan förutsättningarna för förändrade relationer nu redovisats av ERK-utredningen föreligger en god grund för det fortsatta arbetet med frågan. Utskottet förutsätter att ERK-utredningens betänkande kommer att bli föremål för ett brett remissförfarande. Enligt utskottet är det angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka och stat får en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning och att arbetet bedrivs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Resultatet av beredningens överväganden bör avvaktas innan några ställningstaganden görs i stat--kyrka-frågan från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena i motionerna K17, K213, K214 yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1, K614, K616, K718 och Jo214 yrkande 3.
Begravningslagen
Motionen
I motion K16 av Stina Eliasson (c) begärs att begravningslagen skall inarbetas som ny avdelning i kyrkolagen. Motionären hänvisar till uttalandet i propositionen att alla lagregler av central betydelse för Svenska kyrkan bör samlas i en ny kyrkolag. Enligt motionärens mening utgör begravningslagen en sådan lag som har central betydelse för Svenska kyrkan.
Kyrkomötet
1991 års kyrkomöte förordade att begravningslagen infogas i den nya kyrkolagen. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det framgår av begravningslagen att begravningsverksamheten är en angelägenhet för de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan, varigenom klargjorts att verksamheten är en lagreglerad uppgift för Svenska kyrkan. Utskottet ansåg att detta var ett starkt motiv till att begravningslagen bör ingå som en del i den nya kyrkolagen.
Propositionen
Enligt propositionen bör kyrkolagen inte innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig till Svenska kyrkan och dess pastorat men som också riktar sig till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter, vilket särskilt gäller för begravningslagen.
Utskottets bedömning
I ERK-utredningen framhålls att religionen har spelat en mycket stor roll för begravningsväsendets utformning men att de samhälleliga intressena vid sidan härav gör sig gällande. Den rena begravningsverksamheten kan därför inte sägas vara en rent kyrklig uppgift.
Utskottet gör inte någon annan bedömning. I likhet med regeringen anser utskottet därför att begravningslagen inte bör införlivas i den nya kyrkolagen. Motion K16 avstyrks följaktligen.
Medlemskap i Svenska kyrkan
Motionerna
Medlemskapsfrågan tas upp i flera motioner från den allmänna motionstiden bl.a. i den tidigare nämnda motion K611 av Lars Werner m.fl. (v) om kyrkans skiljande från staten. Medlemskap i Svenska kyrkan bör enligt motionen (yrkande 2) bygga på aktivt medlemskap. Det obligatoriska medlemskapet i statskyrkan bör därför upphävas. I motion K203 av Ingela Mårtensson (fp) framhålls att staten bör ta initiativ i frågan utan att avvakta den pågående utredningen inom Svenska kyrkan. Motionären begär en sådan ändring i 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen att motsättningen mellan dessa lagrum undanröjs. De övergångsbestämmelser som införts i regeringsformen, eftersom religionsfrihetslagens bestämmelser strider mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog, har nu gällt i 12 år och riskerar att bli permanenta, vilket inte kan vara avsikten med övergångsbestämmelserna.
Också i motion K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) begärs ett initiativ av regeringen i syfte att undanröja motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen. På grund av den långa tid som förflutit sedan riksdagen gjorde ett klart ställningstagande vad gäller denna uppenbara motsättning är det enligt motionärerna nu helt nödvändigt att riksdagen, utan sidoblickar på ett långt utdraget och motsägelsefullt kyrkligt utredningsarbete, ger tydligt besked om sin inställning till regeringsformens fri- och rättighetsförklaring och dess förhållande till de nu gällande medlemskapsreglerna.
Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) framhåller i motion K204 att regeringsformens uppenbarligen oklara stadgande om den positiva och den negativa religionsfriheten bör förtydligas så att det klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro och ordning. Dessförinnan bör emellertid regeringen redovisa för riksdagen vilka möjligheter det finns för dessa trossamfund att verka i vårt land.
Propositionen
I propositionen föreslås i denna del endast att det i 3 kap. 1 § kyrkolagen görs en hänvisning till medlemskapsreglerna i religionsfrihetslagen. Regeringen framhåller att religionsfrihetslagens bestämmelser inte har ansetts förenliga med bestämmelserna i grundlagen till skydd för den s.k. negativa religionsfriheten och hänvisar till att konstitutionsutskottet sedan 1983 årligen behandlat medlemskapsfrågan och vid ett flertal tillfällen därvid bekräftat den bristande överensstämmelsen mellan regeringsformen och religionsfrihetslagen.
Utskottets bedömning
ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den negativa religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den juridiska doktrinen men understryker att när regeln om den negativa religionsfriheten tillskapades valde man att uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. Därmed tog riksdagen definitiv ställning.
Utskottet förutsätter att medlemskapsfrågan kommer att bli föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknas anledning att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna K611 yrkande 2, K203, K601 och K204 yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.
Vissa kyrkorådsfrågor
Motionerna
Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 yrkande 3 att övergångsbestämmelsen till 17 kap. kyrkolagen skall innehålla en befrielse för Finska församlingen från skyldigheten att förrätta val till kyrkorådet under 1992.
I motion K609 från den allmänna motionstiden av Monica Öhman och Bruno Poromaa (s) tas frågan om kyrkorådens sammansättning upp. Motionärerna anser att kyrkoherde som inte är förtroendevald utan självskriven ledamot inte bör ha beslutanderätt. En sådan rätt bör förbehållas de folkvalda ledamöterna. Däremot bör kyrkoherden kunna tillerkännas förslags- och yttranderätt i likhet med vad som gäller för biskoparna i kyrkomötet.
Propositionen
Propositionens förslag till lag om införande av kyrkolagen innehåller i 5 § en övergångsbestämmelse till 17 kap. i kyrkolagen med innebörd att för varje icke-territoriell församling skall kyrkoråd utses under november eller december 1992 för åren 1993 och 1994.
I propositionen föreslås beträffande kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet inte någon förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt 17 kap. 5 § i kyrkolagsförslaget är kyrkoherden ledamot i kyrkorådet. Övriga ledamöter väljs direkt eller av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman (6 resp. 8 §).
Utskottets bedömning
Beträffande frågan om kyrkoråd i Finska församlingen anser utskottet att övervägande skäl talar för att sammansättningen av kyrkoråden i de icke-territoriella församlingarna inför kyrkolagens ikraftträdande anpassas till vad som gäller för övriga församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 3 avstyrks följaktligen.
När det härefter gäller frågan om kyrkoherdes självskrivenhet i kyrkorådet vill utskottet hänvisa till vad som i förarbetena till församlingslagen (prop. 1987/88:31 s. 97) framhållits om att det från kyrklig synpunkt ansetts angeläget att det självskrivna ledamotskapet kvarstår oförändrat. Det var enligt departementschefen mot bakgrund av den s.k. dubbla ansvarslinjen i Svenska kyrkan naturligt att den som har ansvaret för gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av församlingskyrkorådet som har till uppgift att främja gudstjänstlivet och församlingsvården. Med hänsyn till kyrkoherdens centrala ställning bl.a. som arbetsledare och till att så många viktiga och för församlingsvården väsentliga beslut flyttades till pastoratsnivå fann han det rimligt att kyrkoherden också blev självskriven ledamot i pastoratskyrkorådet.
Enligt ERK-utredningen kan kyrkorådets ställning som församlingens eller samfällighetens förvaltande och verkställande organ bevaras i sina nuvarande former också vid en framtida relationsförändring. Den dubbla ansvarslinjens princip, dvs. kombinationen av folkligt ansvar och en prästerlig ämbetsförvaltning, som inte är underställd de demokratiskt valda organen, bör enligt utredningen finnas kvar även i framtiden. Liksom för närvarande bör det enligt utredningen finnas en obligatorisk prästerlig representation i beredande och verkställande organ bl.a. på församlingsnivå.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att göra en annan bedömning än den regeringen gjort i fråga om kyrkoherdes självskrivenhet i kyrkorådet. Motion K609 avstyrks följaktligen.
Tillsättning av kyrkoherde
Motionen
I motion K18 av Liisa Rulander (kds) (yrkande 2 ) begärs att den s.k. tredjegångstillsättningen inte skall tillämpas inom Finska församlingen. Kyrkorådet bör få göra kyrkoherdevalet alla tre gånger. Enligt motionen har kyrkorådet bättre förutsättningar än domkapitlet att bedöma i Finland utbildade sökandes kompetens och meriter rättvist.
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall föreskrifterna i den nya kyrkolagen om prästanställningar i sin helhet tillämpas också på präster anställda i icke-territoriella pastorat. I 33 kap. 10 § i kyrkolagsförslaget föreskrivs att första och andra gången av tre, när en tjänst som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat, tillsätts den i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet. Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat tillsätts den av domkapitlet (11 §). Dessa bestämmelser överensstämmer i sak med vad som gäller i dag för de territoriella församlingarna. Av 4 kap. 4 § framgår att varje icke-territoriell församling utgör ett pastorat. Enligt regeringens mening är det värdefullt om domkapitlet får samma roll i fråga om de arbetsledande tjänsterna i de icke- territoriella pastoraten som de i dag har för de övriga pastoraten.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka vad som framhållits i propositionen om att den föreslagna ordningen med s.k. tredjegångstillsättningar självfallet inte hindrar att kyrkoråden i församlingarna i likhet med vad som gäller i dag aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya präster. Sålunda bör till kyrkoherdetjänsten i Finska församlingen kunna hämtas präster från Finland, om de i övrigt uppfyller de behörighetskrav som gäller för präster i Svenska kyrkan. Denna ordning bör som regeringen framhållit kunna upprätthållas också vid tredjegångstillsättningar utan någon särskild författningsreglering. Övervägande skäl talar mot denna bakgrund för att också tillsättningsförfarandet för kyrkoherdetjänster i Finska församlingen anpassas till vad som gäller i övriga församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 2 avstyrks följaktligen.
Tystnadsplikt
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs att i bestämmelsen om tystnadsplikt i 36 kap. 1 § kyrkolagsförslaget i stället för "Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet" skall anges "Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst, biskop, diakon eller diakonissa". Konsekvensändringar bör göras i 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 1 kap. 10 § sekretesslagen. Enligt motionärerna innebär vigningen till biskop, präst, diakon eller diakonissa i Svenska kyrkans ordning ett livslångt uppdrag från kyrkans sida och likaledes åtagande från den vigdes sida. Det är därför av särskild betydelse såväl för den vigde som för Svenska kyrkans trovärdighet som trossamfund att det särskilda uppdraget för kyrkan respekteras. Det är alltså i detta avseende ingen skillnad mellan de olika uppdragen.
Propositionen
I propositionen hänvisas till att kyrkomötet i Den svenska kyrkohandboken I föreskrivit att den kyrkliga handlingen bikt och därmed sammanhängande själavårdande samtal bara får ledas av en präst. Vidare hänvisas till den nyligen införda bestämmelsen i 7 kap. 33 § sekretesslagen som innebär att inte bara präster utan även diakoner, diakonissor och andra anställda inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet har tystnadsplikt i fråga om uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de inom ramen för sin anställning har fått del av. Något behov av att utsträcka tystnadsplikten till uppgifter som erhållits utanför denna verksamhet har enligt propositionen inte kommit fram. Beträffande tystnadsplikten för biskoparna sägs i propositionen att enligt praxis inom Svenska kyrkan biskopsvigs bara den som dessförinnan prästvigts. Samtliga biskopar i Svenska kyrkan omfattas därför av tystnadsplikten.
Kyrkomötet
Både 1989 och 1991 års kyrkomöte har förordat en sådan tystnadspliktsbestämmelse som föreslås i motionen.
Utskottets bedömning
Beträffande prästernas tystnadsplikt har i propositionen understrukits att en avgörande förutsättning för att ett själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. En annan omständighet av betydelse är att tystnadsplikten inte är knuten till de samtal som förs inom ramen för prästens utövande av en tjänst utan till det förhållandet att vigning ägt rum. En präst har således tystnadsplikt för de uppgifter som kommit fram under ett själavårdande samtal även om han eller hon inte upprätthåller en tjänst.
Liknande skäl gör sig enligt utskottet gällande beträffande diakoner och diakonissor. För att även sådana själavårdande samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet skall kunna omfattas av tystnadsplikten bör övervägas om inte bestämmelsen i 36 kap. 1 § kyrkolagen borde utvidgas till att gälla diakoner och diakonissor, vilka i likhet med prästerna vigts i Svenska kyrkans ordning. Frågan bör emellertid utredas ytterligare. Utskottet tar således inte någon slutlig ställning. Det bör ankomma på regeringen att på lämpligt sätt behandla frågan och återkomma till riksdagen i saken. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion K19 i denna del får därmed anses tillgodosedd.
Kyrkomusiker
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs att 37 kap. i kyrkolagen skall få en ny paragraf, 11 a §, av följande lydelse: "Behörig att inneha en tjänst eller ett långtidsvikariat på en tjänst som organist eller kantor är bara den som är medlem i Svenska kyrkan."
Motionärerna understryker att medlemskap måste vara ett krav för kyrkomusikern inte minst med tanke på den roll denne spelar i gudstjänstliv och kyrkliga handlingar.
Propositionen
I propositionen hänvisas till att nu gällande lag (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan inte föreskriver något allmänt behörighetsvillkor för kyrkomusikertjänster. Regeringen anser att det inte nu finns skäl att göra en annan bedömning än den riksdagen gjorde 1988 när lagen infördes. Dessutom framhålls att en författningsreglering torde kunna innebära att en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna kommer att särbehandlas på ett icke önskvärt sätt. Enligt regeringens mening bör det också i fortsättningen ankomma på den enskilda kyrkokommunen att bestämma om ett krav på medlemskap skall ställas upp för den som anställs på en kyrkomusikertjänst.
Kyrkomötet
1991 års kyrkomöte har förordat att kyrkolagsförslaget kompletteras med en bestämmelse om att medlemskap i Svenska kyrkan skall vara ett behörighetskrav för innehav av kyrkomusikertjänst. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det framför allt av principiella skäl är motiverat med ett sådant villkor och att de skäl som i olika sammanhang anförts mot en sådan ordning inte väger tillräckligt tungt.
Utskottet
Frågan om medlemskap i Svenska kyrkan som behörighetsvillkor för anställningar som kyrkomusiker har behandlats av riksdagen i samband med införandet av lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Med anledning av en motion i frågan hänvisade kulturutskottet (1988/89:KrU6) till att reglerna om medlemskap övervägs inom Svenska kyrkan samt till en rekommendation som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund utfärdat om att det vid ledigförklarande av befattningar inom församlingarnas verksamhet som avser gudstjänstliv, undervisning m.m. uppställs krav på medlemskap i Svenska kyrkan. Mot den bakgrunden avstyrkte kulturutskottet den yrkade lagregleringen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte nu finns skäl att göra en annan bedömning än den riksdagen tidigare gjort. Det skall enligt utskottets mening inte heller bortses ifrån att en författningsreglering, som regeringen framhållit, kan innebära en icke önskvärd särbehandling av en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna. Motion K19 i denna del avstyrks följaktligen.
Förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig jord
Motionen
I motion K611 (yrkande 3) av Lars Werner m.fl. begärs att en fond eller stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark som ett led i skiljandet av kyrkan från staten.
Utskottet
Enligt ERK-utredningens mening bör en naturlig utgångspunkt vara att den kyrkliga egendomen även vid längre gående relationsförändring mellan staten och kyrkan skall stå till kyrkans förfogande. Utredningen pekar på olika vägar att reglera frågan.
Frågan om den kyrkliga egendomens ställning har ett starkt samband med stat--kyrka-frågan. Också i detta avseende bör enligt utskottets mening beredningen av ERK-utredningens betänkande avvaktas. Motion K611 yrkande 3 avstyrks.
Kyrkofonden
Motionerna
Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 (yrkande 1) att Finska församlingen inte skall anslutas till kyrkofonden. Om detta inte är möjligt bör uppskov till år 2003 medges. Finska församlingens budget skulle inte tåla den kostnad om två miljoner, som skulle bli följden av församlingens anslutning till fonden. Följden skulle bli att man tvingades reducera verksamheten och minska antalet anställda, som redan nu är minimalt.
I motion K608 av Anders Svärd (c) från den allmänna motionstiden begärs att kyrkofondens styrelse skall avskaffas och att det samlade ansvaret för Svenska kyrkans ekonomi flyttas från regeringen och kyrkofondens styrelse till kyrkomötet och Svenska kyrkans centralstyrelse. Motionären hänvisar till att kyrkan förutsätts klara finansieringen av sina uppgifter inom ramen för sin beskattningsrätt och med stöd av den omfattande insamlingsverksamhet som av tradition förekommer. Motiven för statsmaktens engagemang i utseendet av kyrkofondsstyrelse och förordnande av dess ordförande sägs inte längre föreligga.
Propositionen
Genom 42 kap. 2 § föreslås bestämmelserna om kyrkofonden bli tillämpliga också på de icke-territoriella församlingarna, vilket inte är fallet i dag. Dock skall Hovförsamlingen inte omfattas av bestämmelserna.
En tillämpning av bestämmelserna innebär i praktiken ökade kostnader för de icke-territoriella församlingarna. De får betala allmän kyrkoavgift, samtidigt som inget av pastoraten har ett så lågt skatteunderlag och en så låg skattekraft att allmänt utjämningsbidrag kan beviljas dem. Församlingarna kan dock enligt vad som framhålls i propositionen beviljas strukturbidrag och kyrkobyggnadsbidrag. Enligt regeringens uppfattning bör, med undantag för Hovförsamlingen, de icke-territoriella församlingarna, eftersom de är pastorat i Svenska kyrkan med egen utdebiteringsrätt, solidariskt delta i samma utjämningssystem som de territoriella pastoraten.
Utskottets bedömning
Beträffande Finska församlingens anslutning till kyrkofonden anser utskottet att övervägande skäl talar för att församlingen i samband med kyrkolagens ikraftträdande också i detta hänseende anpassas till vad som gäller för övriga församlingar inom Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 1 avstyrks följaktligen.
Utskottet behandlade i november 1991 en motion om avskaffande av kyrkofondens styrelse med ungefär samma innehåll som motion K608 (1991/92:KU8). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till ERK-utredningens pågående arbete.
I betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan framhåller ERK-utredningen att det med skäl kan ifrågasättas om staten bör ha det avgörande inflytandet över kyrkofondens förvaltning. Den kyrkliga verksamheten finansieras nämligen helt av kyrkans egna medel. Så länge statsbidrag utgick till kyrkofonden framstod det statliga inflytandet som naturligt. Mot bakgrund av att Svenska kyrkan står för sina egna kostnader talar enligt utredningen övervägande skäl för att det avgörande inflytandet över fondens tillgångar bör tillkomma kyrkan. Ett kyrkligt inflytande sägs kunna skapas genom att styrelsefunktionen för kyrkofonden överflyttas till Svenska kyrkans centralstyrelse och uppgiften att fastställa budget tillades kyrkomötet.
Utskottet förutsätter att också denna fråga kommer att behandlas under beredningen av ERK-utredningens betänkande. I avvaktan på detta saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att besluta om ett sådant tillkännagivande till regeringen som föreslås i motion K608. Motionen avstyrks.
Medlemskap i icke-territoriella församlingar
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) tas upp några frågor som rör medlemskap och upptagningsområde. Beträffande de båda tyska församlingarna (Tyska S:ta Gertruds i Stockholm och Göteborgs tyska församling) begärs att upptagningsområdet utsträcks till att gälla Stockholms resp. Göteborgs stift i stället för förslagets Stockholms resp. Göteborgs kommun. När det gäller Hovförsamlingen bör begränsningen av upptagningsområdet till Stockholm ersättas av en bestämmelse utan geografisk begränsning. Vidare bör även föreskrivas att de vilkas anställning vid Kungliga Hovstaterna och Kungliga Staberna upphört på grund av åldersskäl skall vara medlemmar i Hovförsamlingen i stället för att, som i den föreslagna bestämmelsen, medlemskapet anknyts till pensionsavgång. Slutligen föreslås att lagens övergångsbestämmelser ändras så att den som är medlem i respektive församling vid utgången av år 1992 kvarstår som medlem om han inte begärt utträde, oavsett folkbokföringskommun.
Propositionen
I propositionen sägs att det föreligger vissa tekniska problem som uppkommer om en församlings upptagningsområde omfattar mer än en kommun. Det rör frågor om beskattning, om val av kyrkofullmäktige och om gravrätt. Regeringen är därför inte beredd att utan ytterligare utredning föreslå en sådan ordning. Enligt regeringens mening bör därför tills vidare församlingarnas nuvarande upptagningsområden i princip inte ändras.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att de nationella icke-territoriella församlingarnas upptagningsområden inte kan utvidgas över kommungränserna utan ytterligare utredningsarbete främst i fråga om val till kyrkofullmäktige. Dessa hinder gör sig dock inte på samma sätt gällande i fråga om Hovförsamlingen. Redan enligt regeringens förslag gäller att medlemmar av Kungliga Huset inte behöver vara folkbokförda i Stockholms kommun, vilket överensstämmer med den nu gällande ordningen. En utvidgning i detta hänseende beträffande de kategorier som omfattas av bestämmelsen i förslagets 11 § framstår enligt utskottets mening som en godtagbar ordning. Utskottet tillstyrker således motion K19 i denna del. Utskottet vill också förorda en något annan lydelse av 11 § 2. lagen om medlemskap i icke-territoriella församlingar, varigenom bestämmelsen även omfattar dem som av åldersskäl lämnat sin anställning utan att erhålla pension från den anställningen. Motion K19 i denna del är mot denna bakgrund tillgodosedd.
Successionsordningen
Motionen
I motion K225 av Karin Pilsäter (fp) begärs att 4 § successionsordningen upphävs. Enligt motionen bör Konungen, drottningen, prinsar och prinsessor befrias från den andliga ofrihet som 4 § successionsordningen innebär.
Bakgrund
4 § successionsordningen lyder:
Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, såsom den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.
Enligt punkt 14 i övergångsbestämmelserna till 1974 års regeringsform gäller fortfarande 2 § i 1809 års regeringsform. 4 § successionsordningen fick sin nuvarade lydelse den 1 januari 1980 i samband med införande av kvinnlig tronföljd. I propositionen om kvinnlig tronföljd (prop. 1977/78:71 s. 13) hänvisade departementschefen till att frågan om huruvida kravet på viss religionstillhörighet skall upprätthållas också i framtiden skulle komma att aktualiseras under det kommande arbetet med regleringen av förhållandet mellan kyrkan och staten. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen avslogs ett motionsyrkande med samma innebörd som motion K225.
Utskottets bedömning
Utskottet vill hänvisa till att frågan om kravet på viss religionstillhörighet för statschefen och tronarvingarna kan komma att aktualiseras i det aviserade beredningsarbetet i frågan om regleringen av Svenska kyrkans förhållanden. Utskottet är inte berett att föregripa resultatet av detta arbete. Motion K225 avstyrks följaktligen.
Gravvårds utseende
Motionen
Elisabeth Fleetwood (m) hänvisar i motion K612 till att 15 § andra stycket lagen om gravrätt föreskriver att länsstyrelsen vid vite får förelägga gravrättsinnehavare att ta bort en anordning varigenom en grav försetts med gravvård eller annan anordning i strid med vad upplåtaren har föreskrivit. Enligt motionären bör i frågor av denna typ stor respekt visas gravrättsinnehavarens önskan, och det vore därför lämpligt att i lagen införa någon typ av bestämmelse om att upplåtaren bör visa hänsyn gentemot gravrättsinnehavarens önskan att välja gravvård.
Bakgrund
Lagen (1963:537) om gravrätt m.m. upphävdes den 1 januari 1991 då begravningslagen (1990:1144) trädde i kraft. Enligt 7 kap. 25 § begravningslagen får gravplatsen förses med gravanordning, om det inte strider mot vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där gravplatsen är belägen. I 7 kap. 26 § föreskrivs att gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta om de begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. I 9 kap. 4 § begravningslagen föreskrivs att en gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en gravanordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplåtaren har beslutat får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.
De ändringar i denna del som begravningslagen innebär i förhållande till gravrättslagen hade enligt förarbetena (prop. 1990/91:10 s. 115) till främsta syfte att tydligare ange gravrättsinnehavarens rätt att bestämma om gravvården eller någon annan gravanordning och att samtidigt renodla de möjligheter till begränsningar av denna rätt som kunde behövas för att upplåtaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att behålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick. Vidare underströks att det är gravrättsinnehavaren som bestämmer gravanordningars utseende och beskaffenhet och gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Det är sålunda enligt propositionen i grunden hans eller hennes värderingar eller tolkning av den avlidnes önskemål av vad som är värdigt, estetiskt tilltalande eller annars passande som skall få fälla utslaget.
Utskottets bedömning
I samband med de ändringar av begravningslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1991 betonades i förarbetena att det i grunden är gravrättsinnehavarens värderingar eller tolkning av den avlidnes önskemål som skall vara avgörande för hur en gravvård skall se ut. Det kan mot denna bakgrund förutsättas att gravrättsupplåtaren inom ramen för god gravkultur visar gravrättsinnehavarens önskemål om gravvård erforderlig hänsyn och respekt. Ett tillkännagivande till regeringen är därför enligt utskottets mening inte påkallat. Utskottet avstyrker följaktligen motion K612.
Vissa övriga frågor
Sedan ärkebiskopen numera begärt sitt entledigande fr.o.m. den 1 april 1993 har fråga uppkommit om inte det kommande valet av ärkebiskop bör ske med tillämpning av reglerna i den nya kyrkolagen även om valet kan behöva äga rum före den 1 januari 1993. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för en sådan ordning. Utskottet förordar därför att en övergångsbestämmelse till 45 kap. i kyrkolagen intas i lagen om införande av kyrkolagen och att en konsekvensändring till detta görs i lagens 1 §.
Vidare bör beaktas att skatteutskottet nyligen har förordat (prop. 1991/92:100, bil. 8, SkU18) att den andel av församlingsskatten som skall betalas av den som inte är medlem i Svenska kyrkan skall sänkas från 30 % till 25 %. Till följd härav bör 42 kap. 13 § förslaget till kyrkolag ändras i motsvarande mån. Det har även framkommit att det numera saknas behov av punkt 6 i övergångsbestämmelse till lagen (1989:8) om kyrkomusiken i Svenska kyrkan. Förslaget till lag om införande av kyrkolagen bör därför ändras i detta avseende. I förevarande lagstiftningssammanhang bör också i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) göras en konsekvensändring till riksdagens nyligen fattade beslut (1991/92:KU24) om tystnadsplikt för EFTA-delegationen.
De i propositionen framlagda lagförslagen tillstyrks i övrigt med de ändringar som förordats i det föregående. De av utskottet föreslagna ändringarna i regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2--4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:K213, 1991/92:K616 och 1991/92:K718 samt med avslag på motionerna 1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K611 yrkande 1, 1991/92:K614 och 1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en parlamentarisk beredning, men. (v) - delvis
2. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motion 1991/92:K17, men. (v)-delvis
3. beträffande begravningslagen att riksdagen avslår motion 1991/92:K16,
4. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K203, 1991/92:K204 yrkanden 1 och 2, 1991/92:K601 och 1991/92:K611 yrkande 2, res. (fp)- motiv.
5. beträffande kyrkorådet i Finska församlingen att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 3,
6. beträffande kyrkoherdes självskrivenhet i kyrkorådet att riksdagen avslår motion 1991/92:K609,
7. beträffande tillsättning av kyrkoherde att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 2,
8. beträffande tystnadsplikt att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del dels antar 36 kap. 1 § i regeringens förslag till kyrkolag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande kyrkomusiker att riksdagen avslår motion 1991/92:K19 i denna del,
10. beträffande förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig jord att riksdagen avslår motion 1991/92:K611 yrkande 3,
11. beträffande kyrkofonden att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K18 yrkande 1 och 1991/92:K608,
12. beträffande successionsordningen att riksdagen avslår motion 1991/92:K225, men. (v) - delvis 13. beträffande gravvårds utseende att riksdagen avslår motion 1991/92:K612,
14. beträffande allmän kyrkoavgift att riksdagen antar 42 kap. 13 § i regeringens förslag till kyrkolag, dock med den ändringen att paragrafens andra stycke i stället erhåller följande lydelse: Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften skall det antal skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar av Svenska kyrkan minskas med 75 procent,
15. beträffande grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan m.m. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar a) 2 kap. och 29 kap. 1--13 §§ i regeringens förslag till kyrkolag, b) 2 § i regeringens förslag till lag om införande av kyrkolagen, c) regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,
16. beträffande kyrkolagen i övrigt att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§, 30--35 kap., 36 kap. 2 §, 37--41 kap., 42 kap. 1--12 och 14--28 §§ samt 43--47 kap. i regeringens förslag till kyrkolag,
17. beträffande lagen om införande av kyrkolagen i övrigt att riksdagen dels antar 1, 3--15 §§ i regeringens förslag till lag om införande av kyrkolagen med den ändringen att 1 och 14 §§ erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels antar utskottets förslag till 16 § med rubrik,
18. beträffande medlemskap i icke-territoriella församlingar att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del antar regeringens förslag till lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar med den ändringen att 11 § erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
19. beträffande sekretesslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen med den ändringen att 16 kap. 1 § erhåller den i bilaga 4 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
20. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till:
a) lag om proportionellt valsätt,
b) lag om ändring i rättegångsbalken,
c) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
d) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
e) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
f) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
g) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
h) lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
i) lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,
j) lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade,
k) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), l) lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),
m) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
n) lag om ändring i lagen (1991:482) om införande av folkbokföringslagen (1991:481),
o) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
p) lag om upphävande av tre författningar om kungörande i kyrka.
Stockholm den 31 mars 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Elvy Söderström (s) och Göran Åstrand (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 4 -- motiveringen)
Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "ERK-utredningen tar" och slutar med "definitiv ställning" bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare år konstaterat föreligger en motsättning mellan regeringsformens regelsystem och gällande religionsfrihetslag. Utskottet har under de senaste åren hänvisat till ERK-utredningens arbete. ERK-utredningen har numera redovisat sitt arbete. Enligt utredningens bestämda mening råder det inte någon tvekan om att reglerna om medlemskapet i Svenska kyrkan är oförenliga med regeringsformens bestämmelser om skydd för den negativa föreningsrätten. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till att man valde att uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. Därmed tog enligt utredningen riksdagen definitiv ställning för att medlemskapsreglerna inte kunde anses förenliga med bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. För att religionsfrihetslagens regler om medlemskap i Svenska kyrkan inte skulle vara grundlagsstridiga krävdes sålunda enligt riksdagen en övergångsbestämmelse. Övergångsbestämmelsen har nu gällt i över 15 år och riskerar att betraktas som permanent. Enligt utskottets mening strider en sådan ordning mot syftet med en övergångsbestämmelse. Det är mot denna bakgrund, som även framgår av vad ERK-utredningen framhållit, angeläget att frågan får en snar lösning.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
1. Stat--kyrka-frågan (mom. 1 och 2)
Sambandet stat--kyrka framstår i dag som en anakronism och bör som framhålls i motion K611 yrkande 1 upphöra. Det kan förefalla negativt för kyrkan och den kyrkliga verksamheten att skiljas från staten. Svenska kyrkan spelar tillsammans med andra kristna trossamfund eller samfund som bygger på en religiös trosriktning emellertid en viktig roll i vårt samhälle. De problem som kan uppstå kan lösas med generösa övergångsregler och väl tilltagen tid för att lösa praktiska problem. Det är angeläget att den aviserade parlamentariska beredningens arbete bedrivs i samverkan med företrädare inte bara för Svenska kyrkan utan också för samfund av skilda trosinriktningar.
I propositionen hävdas att ett samlat lagverk om Svenska kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta får tolkas så att regeringen vill lagfästa fast kyrkan i ett fortsatt statligt kyrkoverk. Detta är som framhålls i motion K17 inte bara odemokratiskt, det är också förnedrande för aktiva och övertygade kristna.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om den parlamentariska beredningens arbete samt att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om kyrkans skiljande från staten. Vidare bör propositionen avslås.
2. Medlemskapet i Svenska kyrkan (mom. 4)
ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om huruvida religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den negativa religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den juridiska doktrinen men understryker att när regeln om den negativa religionsfriheten tillskapades valde man att uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. Därmed tog riksdagen definitiv ställning. Frågan har därefter vid flera tillfällen under senare år behandlats av riksdagen utan att riksdagen ändrat sitt tidigare ställningstagande. Det råder därför enligt utredningens bestämda mening ingen tvekan om att reglerna om medlemskapet i Svenska kyrkan är oförenliga med regeringsformens bestämmelser om skydd för den negativa föreningsrätten.
Det måste förutsättas att medlemskapsfrågan kommer att bli föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av ERK-utredningens betänkande och att därvid även tas fasta på vad utredningen anfört om att frågan bör lösas också oberoende av stat--kyrka-frågan.
3. Successionsordningen (mom. 12)
Det strider uppenbarligen mot bestämmelserna om den negativa religions- och föreningsfriheten i 2 kap. 2 § regeringsformen att påtvinga statschefen och hans familj en viss religion. Bestämmelserna i 4 § successionsordningen liksom den fortfarande gällande bestämmelsen i 2 § 1809 års regeringsform framstår som ett brott mot medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om upphävande av dessa båda bestämmelser.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2 och 12 borde ha hemställt:
1. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K611 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K213, 1991/92:K616, 1991/92:K718, 1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K614 och 1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K17 avslår propositionen,
12. beträffande successionsordningen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K225 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
I proposition 1991/92:85 framlagda lagförslag nr 2--5, 7--22
Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4