Ny kommunallag
Betänkande 1990/91:KU38
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU38
Ny kommunallag
Innehåll
1990/91 KU38
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:117 Ny kommunallag jämte en rad motioner, som väckts med anledning av propositionen. Samtidigt tar utskottet upp ett antal motioner från den allmänna motionstiden i skilda kommunala frågor. Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över vissa delar av propositionen som bl.a. hör samman med offentlighetsprincipens tillämpning i den kommunala verksamheten.
Utskottet, som i allt väsentligt godtar propositionens förslag, understryker vikten av insyn och demokratisk kontroll på det kommunala området. I sammanhanget konstaterar utskottet att bred enighet råder om att verksamheten i största möjliga utsträckning bör bedrivas i kommunala nämnder. Utskottet följer lagrådets förslag vad gäller handlingsoffentlighet i helägda kommunala bolag. På några punkter föreslår utskottet att regeringen vidtar särskilda åtgärder. Det gäller hur det kommunala partistödet bör vara utformat i framtiden. Vidare bör som lagrådet förordat en översyn av sekretesslagen komma till stånd med anledning av förslagen om handlingsoffentlighet i kommunala företag och om kommunernas och landstingens ökade frihet att organisera sin nämndverksamhet. Utskottet anser vidare att frågor om förtroendemännens personliga ansvar för kommunala beslut m.m. bör utredas ytterligare. Slutligen förordar utskottet allmänt att statsmakterna, dvs. regering och riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala området och om så påkallas snabbt vidtar de förändringar som samhällsutvecklingen ger anledning till. I ärendet har avgetts 49 reservationer och tre särskilda yttranden.
Propositionen
1990/91:117 vari föreslås att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. kommunallag,
2. lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,
3. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd,
4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
6. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
7. lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
8. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
9. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
10. lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1990/91:K46 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detaljregler för kommuners och landstings organisation genom speciallagstiftning.
1990/91:K47 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.
1990/91:K48 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala direktvalda organ med egen beskattningsrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av Sydafrikalagen enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger kommunerna möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon,
4. att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med följande paragraf:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,
5. att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget skall ha följande lydelse:
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de politiska partier som är representerade i fullmäktige under den tid som avses i bidragsbeslutet.
Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige,
6. att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet,
7. att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal verksamhet oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten ha rätt till insyn,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av reglerna för folkomröstning enligt vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket kommunallagsförslaget:
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet,
10. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet,
11. att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 34 §,
12. att riksdagen avslår förslaget om närvarorätt för personalföreträdare i 7 kap. 8--17 §§ kommunallagsförslaget.
1990/91:K49 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon rättighet att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att kommuner inte skall ha rätt att ge stöd till enskilda näringsidkare,
3. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd som handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna fastställa avgifter och taxor,
7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i motionen anförts,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall fastställas i den nya kommunallagen,
14. att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,
15. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande.
1990/91:K50 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen remitterar lagförslaget till lagrådet för granskning av bl.a. de i motionen anförda oklarheterna kring miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamhetsfält.
1990/91:K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte har rätt att bedriva näringsverksamhet framgår,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att offentlighetsprincipen gäller fullt ut i alla hel- eller delägda kommunala företag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndformen som huvudregel för kommunal verksamhet,
5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om att förslag till reglering av insyn och kontroll i kommunala företag träder i kraft den 1 januari 1995 för företag där kommunen ej är ensam ägare,
6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag införs,
7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller ej,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k. brukarinflytande utgår,
9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få bordläggning till stånd,
10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige,
11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att reglerna om personalföreträdares närvarorätt utgår,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självkostnadsprincipen,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.
1990/91:K52 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastighetsägande inte längre skall vara grund för kommunmedlemskap.
1990/91:K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.
1990/91:K54 av Martin Olsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen noga skall följa tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till lagändringar,
2. att riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd med minst nio ledamöter och nio ersättare skall vara obligatorisk i kommunal nämnd.
1990/91:K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av kommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala demokratin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktvalda lokala organ,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala folkomröstningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JOs tillsyn m.m.,
7. att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5 ny kommunallag:
5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det skall vara offentligt,
8. att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9 § ny kommunallag:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra,
9. att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap. förslaget till kommunallag:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen,
10. att riksdagen avslår 7 kap. förslaget till ny kommunallag,
11. att riksdagen beslutar om sådana övergångsbestämmande partssammansatta organ att nu gällande regler skall gälla så länge kollektiva avtal föreligger.
1990/91:K56 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala förtroendemannaorganisationen.
1990/91:K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:K58 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att direktval till lokala nämnder blir möjligt.
1990/91:K59 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala verksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdemokratisering med ekonomin som täckmantel,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av katastrofhjälpslagen i kommunallagen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av Sydafrikalagen i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen att genomföra opinions- och solidaritetsyttringar,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att även ekonomiskt stöd skall kunna ges med stöd av katastrofhjälpslagen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen för medverkan i internationella projekt av solidaritets- eller biståndskaraktär,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självkostnadsprincipen,
9. att riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels en fast, dels en rörlig del,
10. att riksdagen beslutar att miljö- och hälsoskyddsnämnd obligatoriskt skall finnas i alla kommuner,
11. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting,
12. att riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige innan beslut i delägda företag av principiell beskaffenhet eller av större vikt, i principiella frågor även rörande den löpande driften,
13. att riksdagen beslutar om rätt för kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera styrelseordföranden i kommunala företag,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till ledighet från anställningen för kommunalt förtroendevalda i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar att mindre partier skall ha närvarorätt i styrelser och nämnder,
17. att riksdagen -- om yrkande 16 avslås -- beslutar att partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha rätt att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång,
18. att riksdagen avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i regeringens lagförslag,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delegering direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut,
21. att riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om minst en tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det,
22. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se över regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att åstadkomma att kommunerna skall ha reell och säkerställd möjlighet till beskattning,
23. att riksdagen beslutar om utvidgning av turistbefogenhetslagen att även omfatta landstingen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:K205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade möjligheter för JO till talerätt på det kommunala området,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala förtroendemäns personliga ansvar för olagliga beslut.
1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JO-kontroll av kommunerna.
1990/91:K232 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N254.
1990/91:K238 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna i 3 kap. 4--7 §§ kommunallagen (1977:179) om personalföreträdares närvarorätt vid sammanträden med kommunala nämnder och styrelser.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A755.
1990/91:K239 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N292.
1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av kommuner och landsting.
1990/91:K602 av Bo Hammar (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:K603 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.
1990/91:K604 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning om ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag.
1990/91:K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder.
1990/91:K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas frihet att utforma sin nämndorganisation.
1990/91:K608 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge vårdnadsersättning.
1990/91:K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och kontroll i alla former av kommunal verksamhet.
1990/91:K611 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha den inriktning som anges i denna motion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkomröstningar i kommunerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna styrelse- och nämndsammanträden.
1990/91:K612 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att frikommunförsöket skall permanentas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktvalda kommundelsnämnder,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det kommunala området,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den kommunala miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter för kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll för landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:K613 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.
1990/91:K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar godkänna benämningen stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen stad.
1990/91:K619 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag för kommunala folkomröstningar,
3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av kommunallagen att en kommun vid lokala folkomröstningar skall informera kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för omröstning,
4. att riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall kunna utgå i form av grund- och mandatstöd samt att avtrappningsregler införs.
1990/91:K620 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.
1990/91:K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna, innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.
1990/91:K623 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna nämnd- och utskottssammanträden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.
1990/91:K628 av Lars Norberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de grundprinciper som bör gälla för den kommunala demokratin i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den kommunala demokratin skall utredas i enlighet med motionen.
1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.
1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
1990/91:Bo325 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av kommuner.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K623.
Utskottet
1. Inledning
Det nu framlagda förslaget till ny kommunallag m.m. har föregåtts av ett omfattande och grundligt utrednings- och beredningsarbete vilket pågått i drygt sex år och som avsatt bl.a. följande utredningsbetänkanden.
(SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag -- betänkandet avgivet av 1983 års demokratiberedning.
Betänkandet har remissbehandlats.
(Ds C 1987:5) Den ekonomiska förvaltningen i kommuner och landsting -- betänkandet avgivet av en arbetsgrupp inom civildepartementet, den s.k. kommunallagsgruppen.
Betänkandet har remissbehandlats.
(Ds 1988:46) Pengar är inte allt men .... betänkandet avgivet av en särskild utredare (f.d. kommunalrådet Carl-Gerhard Sjölander)
Betänkandet har remissbehandlats.
(SOU 1988:47) Kommunalt stöd till de politiska partierna -- betänkandet avgivet av nyssnämnda särskilda utredare.
(Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting -- betänkandet avgivet av den s.k. kommunallagsgruppen.
(SOU 1990:24) Ny kommunallag -- betänkandet avgivet av 1988 års kommunallagskommitté.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom civildepartementet och publicerats i Ds 1991:17.
(SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation -- delbetänkande avgivet av en särskild utredare (riksdagsledamoten Sören Lekberg).
Förslaget till ny kommunallag (lagförslag 1) bygger i väsentliga delar på det av den parlamentariskt sammansatta kommunallagskommitténs framlagda betänkandet (SOU 1990:24) Ny kommunallag. Förslaget omfattar följande 10 kapitel.
1 kap. Indelning, medlemskap.
2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter.
3 kap. Kommunernas och landstingens organisation.
4 kap. De förtroendevalda.
5 kap. Fullmäktige.
6 kap. Styrelsen och övriga nämnder.
7 kap. Medbestämmandeformer.
8 kap. Ekonomisk förvaltning.
9 kap. Revision.
10 kap. Laglighetsprövning.
Förslaget innehåller bl.a. följande nyheter i sak:
Flertalet av de grundprinciper som reglerar kommunernas och landstingens befogenheter skrivs in i lagen.
Kommunerna och landstingen får ökad frihet att organisera sin nämndverksamhet.
Fullmäktige får större möjligheter att delegera beslutanderätten till styrelsen och övriga nämnder.
Grundläggande regler om kommunernas och landstingens förhållande till de kommunala företagen tas in i lagen.
Fullmäktige ges möjligheter att entlediga förtroendevalda som vägrats ansvarsfrihet eller dömts för allvarliga brott.
De förtroendevalda ges rätt att få skälig ersättning för den arbetsinkomst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.
Fullmäktige får större frihet att bestämma om formerna för beredning av fullmäktigeärenden.
Möjlighet införs för ett snabbare valgenomslag för styrelsen och övriga nämnder.
Förvaltningslagens jävsregler blir i princip tillämpliga i hela den kommunala förvaltningen.
Nämnderna får större möjligheter att delegera beslutanderätt till enskilda ledamöter och enskilda.
Kommunerna och landstingen åläggs att ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.
Krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering införs.
Redovisningen ges ökad betydelse. Bl.a. införs krav på att årsredovisningen skall omfatta också kommunala företag.
Kretsen revisionsansvariga utökas till att omfatta även enskilda förtroendevalda i styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar.
Propositionen innehåller -- förutom förslaget till ny kommunallag -- förslag till ändringar i nio befintliga lagar. Åtta av dessa lagförslag har samband med förslaget om införandet av en friare kommunal nämndorganisation (lagförslagen 3--10). Det återstående lagförslaget -- förslag till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd (lagförslag 2) -- innebär en vidgning av kommuners och landstings möjligheter att lämna humanitärt bistånd till andra länder. I propositionen föreslås vidare ett antal följdändringar med anledning av den nya kommunallagen, vilka intagits i övergångsbestämmelserna till den lagen. Regeringen avser att under hösten 1991 i en särskild proposition återkomma till riksdagen med övriga följdändringar.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992.
Det i propositionen framlagda föslaget till ny kommunallag har fogats till detta betänkande som bilaga 1. Beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag hänvisas till propositionen.
2. Inhämtande av lagrådsyttrande
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) har förordats att lagrådet skall granska förslaget. I motion K50 av Mona Saint Cyr (m) har yrkats att riksdagen remitterar lagförslaget till lagrådet för granskning av "bl.a. de i motionen anförda oklarheterna kring miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamhetsfält".
Under utskottets beredning har utskottet, som anmärker att lagförslagen i och för sig inte faller under lagrådets granskningsområde enligt 8 kap. 18 § regeringsformen, funnit lämpligt att inhämta yttrande från lagrådet över det framlagda förslaget till ny kommunallag, såvitt det avser a) handlingars offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap. 16--17 §§), b) jävsregler (6 kap. 24--27 §§), c) delegering i nämnd (6 kap. 33--38 §§), d) laglighetsprövning (10 kap.).
Förslaget i dessa delar har föredragits inför lagrådet av tjänstemän från civildepartementet.
Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 2 till betänkandet.
3. Allmänt
Den nuvarande kommunallagen trädde i kraft den 1 juli 1977. Under 1980-talet har det skett stora förändringar i den kommunala verksamheten, som gett upphov till krav på ändrad lagstiftning. Utskottet delar bedömningen i propositionen att tiden nu är mogen för att genomföra sådana förändringar i kommunallagstiftningen som kan skapa goda förutsättningar för kommunernas och landstingens verksamhet under 1990-talet.
I propositionen anges följande utgångspunkter för den nya kommunallagen. De förtroendevalda ges bra arbetsvillkor. Formerna för att styra, leda och följa upp den kommunala verksamheten utvecklas. Kommunmedlemmarna garanteras goda möjligheter till insyn i och inflytande över den kommunala verksamheten. Kommuner och landsting får ökat handlingutrymme när det gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras och ges förutsättningar att göra denna effektivare genom bl.a. nya former för ekonomistyrning. Avsikten med den nya kommunallagen är att ge besked om vilka principer som skall ligga till grund för den kommunala verksamheten och de grundläggande demokratiska spelreglerna. Förslagen bygger på principerna för den kommunala självstyrelsen, som är förankrade i grundlagen.
Bred enighet råder i vårt land om nu angivna principer. Som redan inledningsvis framhållits har det nu framlagda förslaget föregåtts av ett grundligt och mycket omfattande utrednings- och beredningsarbete där politisk enighet uppnåtts i flertalet frågor. Utskottet anser att den värdegemenskap som föreligger utgör en betydelsefull grundval för det reformarbete som samhällsutvecklingen på det kommunala området gett anledning till. En fråga som diskuterats mycket i den allmänna debatten och som utskottet återkommer till nedan (se avsnitt 6.4) är hur långt insyn och demokratisk kontroll bör sträcka sig när det gäller kommunal verksamhet som bedrivs i bolags-, förenings- eller stiftelseform. Utskottet vill erinra om att bred enighet råder om att den kommunala verksamheten i största möjliga utsträckning bör bedrivas i nämndform. Propositionens förslag bygger på denna princip. En viktig fråga i sammanhanget är självfallet hur de förtroendevaldas villkor kommer att gestalta sig i framtiden med de organisatoriska förändringar som nu föreslås i fråga om en friare nämndorganisation m.m. Som framhålls i propositionen är det av största betydelse att underlätta för medborgarna att engagera sig i det kommunalpolitiska arbetet. En viktig uppgift är att skapa likvärdiga förutsättningar för dem som är beredda att ta på sig politiska förtroendeuppdrag. Utskottet är medvetet om att en friare nämndorganisation kan medföra vissa problem ur kommunaldemokratisk synpunkt. Den nedåtgående trend vad gäller antalet förtroendevalda som funnits alltsedan 1950-talet måste på sikt brytas. Som framhålls i olika sammanhang i detta betänkande är det angeläget att statsmakterna, dvs. regering och riksdag, noggrant följer utvecklingen på det kommunala området och inte tvekar att snabbt vidta de förändringar som samhällsutvecklingen påkallar.
Utskottet kan konstatera att det inte i någon av motionerna i ärendet riktas några principiella invändningar mot att den nuvarande kommunallagen nu ersätts av en ny kommunallag och ej heller mot det framlagda förslaget i stort. De frågor som tagits upp i motionerna avser olika enskildheter i det framlagda förslaget.
Utskottets behandling av förslaget till ny kommunallag och därtill hörande motioner följer förslagets kapitelindelning och de underrubriker i varje kapitel som intagits i lagtexten samt lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, se avsnitten 4--14 nedan. De frågor som lagrådet yttrat sig över redovisas därvid under resp. avsnitt. I avsnitt 15 behandlar utskottet de frågor i propositionen och därtill hörande motioner som gäller kommunernas och landstingens internationella engagemang m.m. I avsnitt 16 tar utskottet upp vissa i motionerna framförda förslag i frågor som antingen inte alls behandlats i propositionen eller som diskuterats i propositionen men inte lett till något förslag. Slutligen behandlas i avsnitt 17 motionsförslag gällande kommande utvärderingar m.m.
4. 1 kap. kommunallagen (Indelning, medlemskap)
4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1 kap. 1--3 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.1.1 (s. 22 f.); specialmotiveringen s.146f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
4.1.1 Delning av kommuner
Motioner
I fyra av motionerna i ärendet förordas att riksdagen genom ett tillkännagivande till regeringen uttalar en positiv inställning till kommundelningar.
I motion K 51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas i saken till en motion från den senaste allmänna motionstiden -- motion K619 yrkande 1 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I sistnämnda motion anges att de omfattande kommunsammanslagningarna, vilka genomfördes i syfte att skapa ekonomiskt bärkraftiga kommuner, i några fall varit till gagn för utvecklingen men att många exempel finns på motsatsen. Enligt motionen måste kommundelningar tillkomma på lokalt initiativ. Motionärerna anser det självklart att delning av kommun på önskemål av kommuninvånarna inte skall möta några hinder från statsmakternas sida.
Enligt motion K 55 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c) har de delningar som genomförts efter år 1976 varit positiva. I motionen framhålls särskilt att kommunmedborgarnas engagemang ökar när verksamheten bedrivs i former som är överblickbara för både förtroendemän och medborgare. Motionärerna anser att regering och riksdag bör medverka till att fler kommundelningar kan genomföras när detta är ett lokalt krav. Liknande synpunkter framförs i motion K611 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c).
Enligt motion Bo 325 av Anders Björck m.fl. (m) finns det många exempel på att tidigare genomförda omfattande kommunsammanslagningar inte gagnat utvecklingen. Motionärerna, som anser att regeringen intagit en alltför restriktiv hållning i fråga om kommundelningar, anser att möjligheterna att dela kommuner bör vidgas. Enligt motionärernas mening bör som princip gälla att regeringen tillåter en kommundelning som begärts av kommuninvånarna själva. Det framhålls att en sådan åtgärd kan vara ett medel att stärka den kommunala demokratin.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt motionsförslag som överensstämmer med de nu föreliggande, senaste gången hösten 1990 (1990/91:KU3). Utskottet har därvid bl.a. framhållit att demokratiska skäl kunde motivera att en kommun delas men att utskottet förutsatte att de kommunala demokratifrågorna i första hand löstes på annat sätt än genom ytterligare kommundelningar. Det har inte nu framkommit något som givit utskottet anledning att frångå denna ståndpunkt, som godtagits av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motionerna K55 yrkande 1, K611 yrkande 2, K619 yrkande 1 och Bo325.
4.1.2 Stad som benämning på vissa orter
Motion
I motion K623 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stad som benämning på vissa orter,
I motionen erinras om att införandet av det enhetliga begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket "stad" i andra sammanhang än när det utgör kommunalrättsligt och administrativt begrepp. Enligt motionen har utvecklingen i praxis inte heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet utan detta används inofficiellt på många håll, bl.a. som benämning på den centrala tätorten i en förutvarande stadskommun. Motionärerna anser det motiverat att genom en lagändring införa möjlighet för kommun som så önskar att bruka uttrycket stad även som kommunalrättsligt och administrativt begrepp.
Gällande ordning m.m.
1969 års riksdagsbeslut om införande av enhetlig kommunbeteckning (prop. 1969:63, KU 44) innebar att de dittillsvarande beteckningarna på de borgerliga primärkommunerna -- "landskommun", "köping" och "stad" -- mönstrades ut ur kommunallagarna och ersattes av den enhetliga beteckningen "kommun". I utskottsbetänkandet underströks att ändringen inte innebar att de tidigare begreppen skulle försvinna i den mån de har betydelse utöver sin administrativa innebörd. Detta gällde framför allt stadsbegreppet. Enligt utskottet var det sålunda sannolikt att beteckningen "stad" även i fortsättningen skulle komma att begagnas för de dåvarande stadskommunernas "tätbebyggelsekärna" och troligen dessutom tillämpas även för andra tätorter av större omfattning. Utskottet delade också departementschefens uppfattning att några särskilda föreskrifter om användandet av beteckningen "stad" inte behövdes, utan att en fri språkutveckling borde få vara avgörande härvidlag. Utskottets förslag var inte enhälligt. I en reservation framhöll således ledamöter från flera partier att förslaget var alltför långtgående och att de enskilda kommunerna -- med tillgodoseende av det berättigade kravet på ett enhetligt kommunbegrepp -- borde lämnas "viss frihet att framträda under hävdvunna beteckningar".
Demokratiberedningen redovisade i betänkandet (SOU 1985:29) Principer för ny kommunallag frågan om återinförande av stad som benämning på vissa tätorter men framlade inte något förslag till ändring av gällande ordning.
I kommunallagsgruppens (C 1986:A) slutbetänkande (Ds 1988:52) Ny lag om kommuner och landsting angavs att kommunallagsgruppen inte med tanke på riksdagens tidigare ställningstaganden och sakens ringa vikt såg någon anledning att föreslå att stadsbegreppet skulle lagfästas. Enligt kommunallagsgruppen borde det liksom hittills stå öppet för kommunerna att använda ordet stad i de fall där det saknar kommunalrättslig betydelse. Varken i kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommunallag eller i propositionen i detta ärende redovisas några överväganden i frågan.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner av liknande innebörd som den nu föreliggande (KU 1976/77:25, KU 1982/83:21, KU 1985/86:15, 1988/89:KU3, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3). Utskottet, som avstyrkt samtliga motioner, har därvid erinrat om att det inte finns något hinder för kommun, som så önskar, att använda beteckningen "stad" i de fall då detta inte har någon kommunalrättslig betydelse. Det har inte framkommit något som givit utskottet anledning att nu ändra uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför motion K623 yrkande 1.
4.2 Kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1 kap. 4 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.1.2 (s. 24 f.); specialmotiveringen s. 147 f.
I den nya lagen behålls de nuvarande grunderna för medlemskap, nämligen kyrkobokföring (folkbokföring enligt föreslagen ny terminologi), fastighetsinnehav och taxering till kommunalskatt. Frågan om fastighetsinnehav i framtiden skall utgöra grund för medlemskap bör enligt propositionen dock övervägas särskilt.
Den sistnämnda frågan tas upp till särskild diskussion i propositionen. Diskussionen sker mot bakgrund av den fr.o.m. 1988 års taxering genomförda ändringen av reglerna om hur fysiska personer skall beskattas för inkomst. Ändringen innebar bl.a. att ägare av fritidsfastigheter inte längre skulle erlägga skatt till den kommun där fastigheten är belägen. På grund av fastighetsinnehavet är berörda fastighetsägare dock ändå kommunmedlemmar och har kvar alla de rättigheter som följer med medlemskapet. Vissa av remissinstanserna i ärendet hade pekat på de problem som ligger i att kommuner med omfattande fritidsbebyggelse kan få betydande kostnader för denna bebyggelse, vilken inte helt kan täckas via avgifter. Detta innebar, framhölls det i dessa remissyttranden, att kostnaderna i stället delvis måste finansieras via kommunalskatten, vilket i sin tur medför en viss subventionering av de fritidsboende som inte är skrivna i kommunen och därför ej skall erlägga kommunalskatt till kommunen.
I propositionen redovisas sammanfattningsvis följande överväganden i saken (s. 26).
Skulle man ta bort fastighetsägande som en grund för medlemskap blir konsekvensen att rätten till kommunalbesvär på dessa områden försvinner. Dessutom kan det få vissa konsekvenser för tillämpningen av flera kommunalrättsliga grundprinciper, t.ex. likställighetsprincipen och lokaliseringsprincipen, som är svåra att överblicka i dag.
Frågan om man kan slopa ett medlemskap enbart grundat på fastighetsinnehav kräver därför ytterligare överväganden. Regeringen avser att ta initiativ till en sådan översyn.
Motion
I motion K52 av Sören Norrby (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastighetsägande inte längre skall vara grund för kommunmedlemskap.
Enligt motionen är regeringens argument mot en principiell renodling av kommunmedlemsbegreppet främst rätten till kommunalbesvär. Motionären anser emellertid att den särskilda besvärsrätt som nu tillkommer fastighetsägare utan annan anknytning till kommunen måste lösas på annat sätt än genom medlemskap. I motionen förordas att riksdagen ger regeringen till känna att den i propositionen aviserade översynen av medlemskapet skall syfta till att fastighetsägande inte längre skall vara grund för medlemskap.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte något att erinra mot propositionsförslaget i denna del. Utskottet, som i och för sig anser det angeläget att den aviserade översynen av frågan om fastighetsinnehav som grund för medlemskap kommer till stånd så snart detta är möjligt, anser det inte påkallat för riksdagen med ett tillkännagivande av det slag som begärts i motion K52. Med det anförda avstyrker utskottet motionen. Förslaget i aktuell del tillstyrks.
5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens befogenheter)
5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.1 (s. 26 f.); specialmotiveringen s. 148 f.
Reglerna om kommunernas och landstingens befogenheter samlas i ett särskilt kapitel. I en allmän kompetensregel anges den s.k. lokaliseringsprincipen och förbudet mot att ge understöd åt enskilda (1 §). I särskilda regler ges uttryck åt likställighetsprincipen (2 §) och förbudet mot beslut med retroaktiv verkan (3 §). (Beträffande särskilda regler om kommunernas och landstingens näringsverksamhet och förhållande till näringslivet, se nedan under avsnitt 5.2.) En ny bestämmelse upplyser om kommunernas och landstingens rätt att för skötseln av sina uppgifter ta ut skatt och meddela föreskrifter i enlighet med vad som sägs i regeringsformen (5§). Den nuvarande regeln om särskild kompetens för Stockholms läns landsting behålls (6 §).
Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya lagen. Den frågan tas i propositionen upp under det kapitel som avser den ekonomiska förvaltningen (8 kap.). Utskottet återkommer till frågan vid behandlingen av förslaget i den delen (se avsnitt 11.3).
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del har inte tagits upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning
Motioner
I två av motionerna från den allmänna motionstiden begärs att de hinder som föreligger för kommuner att utge vårdnadsbidrag undanröjs.
I motion K608 av Rosa Östh m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen så att det klarläggs att kommuner äger rätt att utge vårdnadsersättning.
I motionen förordas att kommunallagen ändras så att det tydligt framgår att kommunerna äger rätt att besluta om kommunala vårdnadsersättningar, dvs. ett generellt bidag till berörda föräldrar utan behovsprövning. Enligt motionen är rättsläget i fråga om kommunernas kompetens på förevarande område i viss mån oklart.
I motion K623 yrkande 4 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal vårdnadsersättning.
I motionen erinras om att det i ett flertal kommuner föreligger ett starkt intresse för kommunal vårdnadsersättning till föräldrar för vård av eget barn, men att det i förvaltningsdomstolspraxis emellertid ansetts att sådan ersättning inte är förenlig med de kommunala kompetensbestämmelserna. Enligt motionärerna är det angeläget att de hinder som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att utge vårdnadsersättning blir undanröjda genom en ändring av kommunallagen.
Utskottets bedömning
Frågan huruvida kommunal vårdnadsersättning är förenlig med de kommunala kompetensbestämmelserna har vid olika tillfällen prövats genom kommunalbesvär, varvid domstolarna hittills ansett detta ej vara fallet.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner med samma innebörd som de här aktuella (se KU 1982/83:21, KU 1984/85:6, KU 1985/86:15, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3). Utskottet har därvid avvisat framförda förslag om ändringar i lagstiftningen som möjliggör införandet av vårdnadsersättning. Utskottets ställningstaganden har godtagits av riksdagen. Utskottet, som vill erinra om att det i det föregående redovisade förslaget om ett lagfästande av vissa av de grundläggande kompetensprinciperna på det kommunala området inte syftat till någon ändring av gällande rättsläge, vidhåller sin tidigare uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna K608 och K623 yrkande 4.
5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.2 (s. 31 f.); specialmotiveringen s. 151 f.
I befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag tas in nya regler som ger uttryck åt kommunernas och landstingens kompetens i näringslivsfrågor.
För att kommuner och landsting själva skall få driva näringsverksamhet krävs att den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla kommunmedlemmarna allmännyttiga anläggningar eller tjänster.
Möjligheten att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder framgår också av lagen. Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får bara lämnas om det finns synnerliga skäl för det.
I den allmänna motiveringen anges bl.a. följande. Staten har det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. Man bör inte frångå principen om att direkt eller indirekt ekonomiskt stöd till enskilda företag i syfte att påverka företagens lokalisering och utveckling inte ingår i kommunernas och landstingens befogenheter. Det finns inte anledning att begränsa kommunernas och landstingens nuvarande befogenheter vad avser deras allmänt näringslivsfrämjande insatser. När det gäller lagregleringen är en utgångspunkt att kommuner och landsting har befogenheter att vara verksamma på de områden där fråga är om s.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Som exempel anges verksamheter inom kommunikationsväsendet och energiförsörjningen. På den sektor inom näringslivet som traditionellt är förbehållen den enskilda företagsamheten -- det egentliga näringslivet -- får kommunerna och landstingen inte driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat än under mycket speciella förhållanden.
Utgångspunkten för bedömningen av det tillåtna kommunala engagemanget inom området för sedvanlig kommunal affärsverksamhet är enligt propositionen allmänintresset. Verksamheten skall gå ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt kommunmedlemmarna. Till detta kommer det som ligger i förbudet att driva spekulativa företag, nämligen att det huvudsakliga syftet inte får vara att bereda kommunen eller landstinget vinst. Den föreslagna regeln i 7 § har utformats så att det skall framgå att det tillåtna engagemanget i näringslivsfrågor är av ren undantagskaraktär. Den föreslagna regeln ställer inte upp något absolut förbud mot vinstsyfte. Bedömningen av i vilken mån en kommunal verksamhet får generera överskott och hur detta får användas ligger i stället inom ramen för tillämpningen av självkostnadsprincipen.
När det gäller kommunala ingripanden på det egentliga näringslivets områden är sådana bara tillåtna om det handlar om allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Som exempel anges i propositionen markupplåtelser eller teknisk service till företagen. En sådan regel läggs fram i lagförslagets 8 § första stycket. Från huvudregeln att kommunala näringslivsinsatser av individuell natur inte är tillåtna finns dock undantag. Förslag i den delen läggs fram i 8 § andra stycket. I specialmotiveringen (prop. s. 151 f.) lämnas närmare motivering till dessa reglers tillämpning.
Motioner
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att landsting inte skall ha någon rättighet att allmänt främja näringslivet i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 1) samt att riksdagen beslutar att kommuner inte skall ha rätt att ge stöd till enskilda näringsidkare (yrkande 2).
Motionärerna anser att riksdagen bör begränsa den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 8 § första stycket om att kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet till att endast avse kommunerna. Motionärerna anser nämligen att landstingens verksamhet i princip bör begränsas till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. I motionen framhålls att den föreslagna inskränkningen av landstingets kompetens bör kunna ses som ett första steg i en översyn av landstingens allmänna kompetens och ställning.
Motionärerna vänder sig vidare mot förslaget i 2 kap. 8 § andra stycket om möjlighet för kommuner att lämna individuellt stöd till enskilda näringsidkare. I motionen pekas på olika negativa effekter som ett sådant stöd kan föra med sig. Motionärerna anser därför att kommunernas kompetens på detta område bör inskränkas.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att huvudregeln att kommuner inte har rätt att bedriva näringsverksamhet framgår (yrkande 1) samt att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att 2 kap. 8 § andra stycket utgår (yrkande 2).
Enligt motionen innefattar förslaget i 2 kap. 7 § om rätt för kommuner och landsting att driva näringsverksamhet inte en kodifiering av gällande rätt. I motionen erinras om att kommun enligt gällande rättspraxis endast fått bedriva näringsverksamhet i den utsträckning detta var nödvändigt för att garantera kommunmedlemmarna kommunal service, som annars inte skulle ha kommit till stånd. Kommunernas kompetens på detta område utgjorde ett undantag från huvudregeln rörande den kommunala kompetensen för kommuner, den regel som nu uttrycks i 2 kap. 1 § i förslaget. Motionärerna anser därför att 2 kap. 7 § bör utformas negativt, dvs. huvudregeln skall vara att kommuner inte skall driva näringsverksamhet. I motionen erinras om att ett betydande antal tunga instanser med juridisk sakkunskap uttryckt samma åsikt.
Motionärerna anser vidare att 2 kap. 8 § andra stycket i regeringens lagförslag helt bör utgå. Förslaget i denna del ger kommuner och landsting möjlighet att ge individuellt stöd till enskilda näringsidkare om det finns synnerliga skäl. Enligt motionen är kommunernas självpåtagna roll som understödjare av privat näringsverksamhet en företeelse som vuxit fram utan riksdagens medgivande, och regeringens förslag innebär i praktiken en eftergift mot de kommuner som önskar driva egen näringspolitik med kommunmedlemmarnas skattepengar.
I motion K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om möjligheter för kommunerna och kommunala bolag att konkurrera med privata företag vid offentlig upphandling och anbudskonkurrens, dels om rätt för kommunala bolag att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.
I motionen erinras om att debatten om den offentliga verksamheten under senare tid alltmer kommit att handla om omprövning, rationalisering och effektivisering i syfte att uppnå en bättre service åt medborgarna. Enligt motionen är det vid antagande av den nya kommunallagens befogenhetsbestämmelser av vikt att tillse att lagen inte kommer att omöjliggöra för kommunala förvaltningar och kommunala företag att konkurrera med privata företag vid offentlig upphandling och anbudskonkurrens. I motionen framhålls vidare att kommunala bolag som utvecklat hög kompetens inom visst område har rätt att erbjuda sina tjänster till andra kommuner.
I motion K232 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen konstateras att många kommuner och landsting numera bedriver viss del av den kommunala verksamheten i bolagsform. Enligt motionärerna är gränsen mellan sådan verksamhet och privat verksamhet oklar. Vidare framhålls det olämpliga i att kommuner och landsting genom att subventionera den ifrågavarande kommunala verksamheten direkt kan konkurrera med privata företag. I motionen erinras också om att det förekommer dels att kommuner går in som ägare i industri- och entreprenadföretag, trots att detta inte är en kommunal uppgift, dels att kommunerna med skattemedel subventionerat driften av krisföretag. Motionärerna anser med hänvisning till det anförda att kommunallagstiftningen entydigt bör förbjuda kommuner att engagera sig i normala affärsdrivande företag.
I motion K603 av Charlotte Cederschiöld (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommuner som bedriver näringsverksamhet och riskerar att fällas för illojal konkurrens omedelbart kan åläggas ett temporärt stopp av verksamheten.
Enligt motionen förekommer det att kommuner startar affärsdrivande verksamheter mer eller mindre indirekt samt "dumpar" priserna genom att skattemedel används för verksamheten, något som har lett till att företag på affärsmässig grund slås ut av skattefinansierad verksamhet. Motionären anser att en utredning bör tillsättas som tar sikte på att skärpa kommunallagen så att de kommuner, som bedriver illojal konkurrens, omedelbart kan stoppas innan det privata företaget konkurrerats ut, gått i konkurs eller lagts ned med stora skadeståndsanspråk som följd.
Utskottets bedömning
Som nyss framgått kritiseras de båda föreslagna kompetensbestämmelserna om kommunernas och landstingens kompetens i näringslivsfrågor i motion K51. Enligt motionärerna innebär utformningen av den föreslagna paragrafen 2 kap. 7 §, vari finns regler om kommunernas och landstingens möjligheter att själva få driva näringsverksamhet, en utvidgning av kommunernas kompetens på förevarande område i förhållande till dagens rättsläge. Motionärerna förordar att de i lagrummet intagna reglerna utformas negativt, dvs. huvudregeln bör vara att kommuner inte skall få bedriva näringsverksamhet. I motion K49 framförs invändningar mot reglerna i 2 kap. 8 § första stycket om kommunernas och landstingens möjligheter att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder. Enligt motionen bör landsting inte tillerkännas någon rätt att allmänt främja näringslivet. I de båda motionerna yrkas slutligen att de i 2 kap. 8 § andra stycket föreslagna möjligheterna till individuellt stöd till enskilda näringsidkare utgår. I motion K232 begärs bl.a. ändringar i kommunallagstiftningen för att förhindra kommunala engagemang i normala affärsdrivande företag.
Utskottet får för egen del anföra följande. En utgångspunkt vid utformningen av de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § om kommunernas och landstingens möjligheter att själva bedriva näringsverksamhet har varit att inte åstadkomma någon förändring av gällande rättsläge. Som framgår av lagrummet anges där som krav för att driva sådan verksamhet att den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna. Enligt utskottet finns inte något att erinra mot förslaget. Utskottet delar nämligen bedömningen i propositionen att bestämmelserna klart utvisar att det tillåtna engagemanget i näringslivsfrågor på det kommunala området är av undantagskaraktär. Det finns enligt utskottet således inte anledning att biträda motionsförslagen om en annan utformning av bestämmelserna. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del samt avstyrker motionerna K51 yrkande 1 och K232 yrkande 2.
Vad härefter gäller de i 2 kap. 8 § första stycket föreslagna bestämmelserna om kommunernas och landstingens möjligheter att allmänt främja näringslivsfrämjande åtgärder får utskottet anföra följande. Förslaget ger uttryck åt vad som för närvarande är tillåtet på näringslivsområdet. Utskottet, som inte finner något att erinra mot förslaget, anser därför inte att det finns skäl att -- såsom förordats i motion K49 -- begränsa landstingens kompetens på förevarande område. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i aktuell del samt avstyrker motion K49 yrkande 1.
Utskottet övergår härefter till de i andra stycket i förevarande lagrum intagna bestämmelserna om kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare. Enligt motionerna K49 och K51 bör sådana stödmöjligheter inte föreligga. Utskottet, som kan konstatera att de i förslaget uppställda kraven på "synnerliga skäl" på ett godtagbart sätt får anses återspegla den restriktiva synen på detta område, anser inte att det finns skäl att frångå förslaget som därför tillstyrks. Motionerna K49 yrkande 2 och K51 yrkande 2 avstyrks.
I förevarande avsnitt tas vidare i motionerna K53 och K603 upp vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor m.m. Utskottet får med anledning härav erinra om att en statlig utredning -- konkurrenskommittén (C 1989:03) -- getts i uppdrag att utreda frågor av bl.a. detta slag. Avsikten är att kommittén senast den 1 juli 1991 skall avge ett delbetänkande i saken. Mot angiven bakgrund finner utskottet inte att vad som anförts i motionerna ger riksdagen anledning att vidta någon åtgärd varför motionerna avstyrks.
5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar
Propositionen
Reglerna i lagen (1969:596) om kommunalt partistöd (partistödslagen) skrivs in i 9 § i förevarande kapitel. När det gäller övriga s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar kommunernas och landstingens kompetens görs i kapitlet (4 §) en hänvisning som allmänt talar om att dessa lagar finns.
5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.2.3 (Partistödet) (s. 36); specialmotiveringen s. 153.
Paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i partistödslagen. Detta innebär bl.a. att lämnat partistödsbidrag skall fördelas så att varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.
I propositionen erinras om att överläggningar i frågan om det kommunala partistödet -- på grundval av bl.a. förtroendeuppdragsutredningens betänkande (SOU 1988:47) Kommunalt stöd för de politiska partierna -- hållits mellan företrädare för de politiska partierna i riksdagen. Enligt propositionen har dessa överläggningar inte givit regeringen underlag för att vidta några materiella ändringar i partistödslagen.
Motioner
I motion K48 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar att 2 kap. 9 § kommunallagsförslaget skall ha följande lydelse:
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag till de politiska partier som är representerade i fullmäktige under den tid som avses i bidragsbeslutet.
Bidraget skall fördelas så, att varje parti får en fast del som är lika för alla partier och att varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige.
Enligt motionen bör partistödet utformas så att stödet består av en fast del och en mandatberoende del med hänsyn till att alla partier -- oavsett storlek -- måste göra ett lika stort inläsnings- och beredningsarbete.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till vad som anförts om kommunalt partistöd i motion K619 yrkande 4 av Birgit Friggebo m.fl. (fp). I sistnämnda motion yrkas att riksdagen beslutar att det kommunala partistödet skall kunna utgå i form av grund- och mandatstöd samt att avtrappningsregler införs.
Motionärerna anför bl.a. följande. Under en lång period har förhandlingar förts mellan partierna om en förändring av det kommunala partistödets konstruktion. Dessa förhandlingar har emellertid ej lett till något resultat. Vi anser därför att riksdagen nu bör besluta om en förändring. Enligt vår mening bör reglerna för det kommunala partistödet förändras med den statliga modellen som förebild.
I motion K59 yrkande 9 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att partistödet skall bestå av dels en fast, dels en rörlig del.
Enligt motionen bör partistödet bestå av en fast och en rörlig del efter förebild av det partistöd som utgår till de partier som är representerade i riksdagen.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del innebär att bestämmelserna i den nuvarande partistödslagen -- utan ändring i sak -- förs över till 2 kap. 9 § i förslaget till ny kommunallag.
I motionerna i detta avsnitt begärs bl.a. att riksdagen beslutar att partistödet skall kunna bestå av en fast och en rörlig del (grund- och mandatstöd) efter förebild av det partistöd som utgår till de partier som är representerade i riksdagen.
Utskottet, som sedan år 1981 vid ett flertal tillfällen behandlat motionsförslag gällande det kommunala partistödets konstruktion, vill här först redovisa några av utskottets tidigare ställningstaganden i denna fråga.
År 1986 uttalade utskottet (KU 1985/86:15) med anledning av tre motioner att en översyn av det kommunala partistödet inte borde ses isolerat från andra partistödsfrågor och att en sådan gemensam översyn borde föregås av partiledaröverläggningar. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. År 1988 behandlade utskottet ånyo motioner rörande det kommunala partistödet. Utskottet fann då inte påkallat med något särskilt initiativ i frågan från riksdagens sida (KU 1987/88:23). Uttalandet gjordes mot bakgrund av en av regeringen aviserad översyn av det kommunala partistödet (prop. 1986/87:91 s. 54 f.). En sådan översyn genomfördes sedermera av förtroendeuppdragsutredningen (SOU 1988:47, Kommunalt stöd till de politiska partierna). Nästa gång utskottet behandlade motioner om det kommunala partistödet var hösten 1988 (1989/90:KU3). Det angivna utredningsbetänkandet var då under beredning i civildepartementet. Utskottet, som från civilministern hade inhämtat att avsikten var att den fortsatta beredningen av frågan om det kommunala partistödets utformning skulle ske i form av överläggningar mellan företrädare för de politiska partierna i riksdagen, uttalade att det ansåg det angeläget att sådana överläggningar "nu" skyndsamt kom till stånd och att därvid en förutsättningslös prövning skulle ske av de förslag till lösningar som lagts fram i nyssnämnda betänkande och i motioner. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Slutligen behandlade utskottet tidigare under innevarande riksmöte (1990/91:KU3) en motion vari begärts förslag om ändrade partistödsregler för kommunerna. Utskottet, som hade inhämtat att från civildepartementets sida tagits initiativ till överläggningar av nyss angivet slag och som utgick ifrån att dessa överläggningar kunde slutföras inom en snar framtid, fann mot denna bakgrund inte anledning för riksdagen att ta ställning till i motionen upptagna förslag. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet får efter denna redogörelse för tidigare riksdagsbehandling i saken anföra följande. I den nu aktuella propositionen nämns om de ifrågavarande överläggningarna endast att dessa inte givit regeringen underlag för att vidta några materiella ändringar i partistödslagen. Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet med dessa frågor bör bedrivas i form av en parlamentarisk utredning. Beredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i frågan under hösten 1991. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna K48 yrkande 5, K59 yrkande 9 och K619 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5.3.2 Turistbefogenhetslagen
Avsnitt 4.2.3 (Turistbefogenhetslagen utvidgas inte) (s. 36).
Reglerna i lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet (turistbefogenhetslagen) har inte inarbetats i befogenhetskapitlet i förslaget till kommunallag. I propositionen diskuteras om, såsom kommunallagskommittén hade föreslagit, den kommunala kompetensen på förevarande område borde vidgas genom att bestämmelserna i lagen görs tillämpliga även på landstingen. Regeringens slutsats är emellertid att lagen inte bör ändras eftersom landstingen redan med stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen har vissa befogenheter på området. I sammanhanget hänvisas till ett rättsfall i regeringsrätten.
Motion
I motion K59 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar om utvidgning av turistbefogenhetslagen att även omfatta landstingen.
I motionen anförs följande:
I propositionen föreslås inga ändringar i lagen om vissa kommunala befogenheter beträffande turistområdet. Vänsterpartiet anser liksom kommunallagsgruppen och kommunallagskommittén att denna lag bör göras tillämplig även på landstingen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i propositionen har landstingen med stöd av den allmänna kompetensbestämmelsen -- i den föreslagna nya kommunallagen närmast 2 kap. 1 § -- vissa befogenheter på området. Utskottet delar regeringens uppfattning att någon ytterligare vidgning av kompetensen såvitt nu är i fråga inte behövs. Med det anförda avstyrker utskottet motion K59 yrkande 23.
6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens organisation)
I kapitlet, som saknar motsvarighet i nuvarande kommunallag, finns bestämmelser som beskriver kommunernas och landstingens politiska organisation och uppgiftsfördelningar mellan olika organ. Reglerna om fullmäktiges och nämndernas uppgifter är nya. Reglerna är utformade så att fullmäktige får större frihet att delegera ärenden. Kapitlet innehåller också nya bestämmelser som syftar till att stärka insynen i och kontrollen över sådan verksamhet som bedrivs i kommunala företag.
6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.3.1 (s. 37 f); specialmotiveringen s. 154.
Paragrafen är en ren upplysningsparagraf som säger att det finns en beslutande församling i varje kommun och i varje landsting. För landstingens del har det införts en ny term, nämligen "landstingsfullmäktige". När det i lagen talas om fullmäktige avses den beslutande församlingen i både kommuner och landsting.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
Motioner
I motion K616 av Göran Åstrand och Elisabeth Fleetwood (båda m) yrkas att riksdagen beslutar att godkänna benämningen stadsfullmäktige på fullmäktige i kommun som valt benämningen stad.
Enligt motionen används benämningen stadsfullmäktige allt oftare i stället för kommunfullmäktige. Motionärerna anser det närmast självklart att riksdagen ändrar lagstiftningen så att stadsfullmäktige kan användas som officiell benämning på fullmäktige i kommun som valt att kalla sig stad.
I motion K623 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige.
Enligt motionärerna kan det inte anses rimligt att en kommun, som beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning på kommunen, inte får använda beteckningen stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige. Motionärerna anser att kommunallagen bör ändras så att detta blir möjligt. I motionen framhålls att intresset av ett enhetligt kommunbegrepp inte kan anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (KU 1985/86:15, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motionsyrkanden av samma innebörd som det nu aktuella, varefter riksdagen har följt utskottet. Utskottet har därvid bl.a. åberopat intresset av ett enhetligt kommunbegrepp i rättsligt hänseende. Det har inte nu framkommit något som givit utskottet anledning att frångå denna ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motionerna K616 och K623 yrkande 2.
6.2 Nämnder (En friare nämndorganisation m.m.) (3 kap. 2--6 §§ KL)
Bakgrund
Riksdagen beslöt i juni 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse -- det s.k. frikommunförsöket -- skulle bedrivas i högst nio kommuner och tre landstingskommuner till utgången av år 1988 (prop. 1983/84:152, KU32, rskr. 368). Avsikten med försöksverksamheten var att de deltagande kommunerna och landstingen genom avsteg från föreskrifter i lagar och andra författningar skulle ges möjligheter att bättre anpassa den kommunala organisationen till lokala förhållanden, bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna samt åstadkomma ökad samordning och effektivitet i den kommunala verksamheten. Försöksverksamheten kunde också gälla att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommuner och landsting, liksom mellan kommunala och statliga myndigheter. Riksdagens beslut innebar att regeringen inom ramen för frikommunförsöket bemyndigades att få göra avsteg från anslagsvillkor, riktlinjer o.d. som riksdagen tidigare fastställt. Vidare antogs lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation (frikommunlagen). Genom denna lag öppnades möjlighet för i försöket deltagande kommuner och landsting att tillämpa en friare nämndorganisation både i fråga om de centrala nämnderna och de lokala organen. Frikommunförsöket har därefter förlängts till utgången av år 1991.
Det ankom på den år 1983 tillkallade stat--kommunberedningen, som hade i uppdrag att utreda frågan om ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling av statliga regler, m.m., att svara för att frikommmunförsöket genomfördes och utvärderades. Enligt riksdagens önskemål har regeringen vid olika tillfällen redovisat för riksdagen de åtgärder som vidtagits inom ramen för frikommunförsöket.
I slutet av år 1990 ombildades stat--kommunberedningen till en beredning med vissa statsråd samt ordförandena i de båda kommunförbunden som ledamöter. Syftet var att förstärka samarbetet mellan stat och kommun. I samband härmed tillkallades en särskild utredare för att fullfölja det uppföljnings-och utvärderingsarbete gällande frikommunförsöket som hittills hade bedrivits av stat--kommunberedningen.
I betänkandet (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation redovisade utredaren (frikommunutredningen) den del av utredningsuppdraget som gällde utvärdering av försöksverksamheten med en fri nämndorganisation. Som ett sammanfattande omdöme anser utredaren att erfarenheterna av försöken i huvudsak är goda. Det har påvisats positiva effekter både när det gäller den kommunala verksamhetens form och dess innehåll. En friare och mer decentraliserad nämndorganisation anses även ha varit till fördel från kommunaldemokratisk utgångspunkt. Från rättsliga utgångspunkter har inga avgörande hinder mot en friare nämndorganisation framkommit.
Betänkandet har inte remissbehandlats.
Propositionen
Avsnitt 4.3.2 (s. 38 f.); specialmotiveringen s. 154 f.
Den nya kommunallagen kräver bara att det i varje kommun och landsting skall finnas en styrelse med vissa övergripande uppgifter.
På de specialreglerade områdena ges kommuner och landsting ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra uppgifterna och att bestämma om deras verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Kraven på en särskild valnämnd och i vissa fall överförmyndarnämnd kvarstår.
Lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i landstingskommunerna upphävs. I stället framgår det direkt av kommunallagen att det är möjligt att inrätta nämnder på lokal nivå.
En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över hur kommunernas miljöarbete kan förstärkas.
Allmänt
Enligt propositionen (s. 20) är tiden nu mogen att ge samtliga kommuner och landsting ökad frihet att bestämma hur nämnderna skall organiseras. Ställningstagandet bygger på en stark tilltro till kommunernas och landstingens förmåga att ta ansvar för de samhällsuppgifter som statsmakterna har tilldelat dem. I propositionen framhålls att en friare nämndorganisation på ett värdefullt sätt kan bidra till att man lägger en helhetssyn på den kommunala verksamheten. En sådan ordning kan underlätta för kommunerna och landstingen när de skall utföra sina samhällsuppgifter.
Föreslagna lagbestämmelser till följd av ställningstagandet om en i princip fri nämndorganisation återfinns i första hand i 3 kap. 3--5 §§. Samtidigt föreslås att lagen (1979:408) om vissa lokala organ samt lagen (1985:127) om särskilda organ i landstingskommunerna upphävs (se punkten 2 i de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till ny kommunallag). I propositionen anges att viss speciallagstiftning behöver ändras som en direkt följd av förslaget om en friare nämndorganisation och förslaget om upphävande av nyssnämnda båda lagar. I propositionen tas därefter upp de förslag om ändringar i speciallagstiftningen som är nödvändiga för att slå fast principen om en friare nämndorganisation. Förslagen avser ändringar i lagen (1978:234) om trafiknämnd, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), hälsoskyddslagen (1982:1080), tandvårdslagen (1985:125), lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., räddningstjänstlagen (1986:1102), plan- och bygglagen (1987:10) samt lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (lagförslagen 3--10).
Särskilt om miljö- och hälsoskyddsnämnderna
I propositionen behandlas särskilt miljö-och hälsoskyddsnämndernas ställning, varvid anförs följande (s. 42).
Miljö-och hälsoskyddsnämnderna blev obligatoriska tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen (1969:389, omtryckt 1989:363) från och med den 1 juli 1989. Kommunerna fick härigenom en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i miljöskyddsarbetet. De har också tilldelats nya viktiga uppgifter bl.a. när det gäller kemikaliekontroll och avfallshantering.
Det lokala miljöskyddsarbetet är för närvarande under uppbyggnad. Med hänsyn till bl.a. detta förhållande räknar regeringen med att flertalet kommuner även i fortsättningen anser det vara ändamålsenligt att ha ett separat politiskt organ för miljöfrågorna. Det är självfallet viktigt att miljöskyddsarbetet ges en stark ställning och att den valda organisationen inte skapar oklarhet beträffande myndighetsfunktionen.
Samtidigt är det särskilt angeläget att låta miljöhänsynen komma in så tidigt som möjligt i all kommunal verksamhet och planering. Att hantera miljöfrågor tillsammans med andra frågor kan också vara till fördel på så sätt, att det kan leda till en tydligare helhetssyn och en mer aktiv miljödiskussion. Det är därför som man enligt vår mening även på detta område bör öppna en möjlighet till en friare nämndorganisation.
Regeringen ser det som utomordentligt angeläget att den påbörjade förstärkningen av kommunernas miljöarbete fullföljs. Vi kommer därför att tillkalla en särskild utredare som skall ha till uppgift att genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla myndighetsutövningen liksom kompetens-och organisationsfrågor. Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete skall kartläggas.
Vissa frågor om sekretess
Frikommunutredningen konstaterar i sitt delbetänkande (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation att en fri nämndorganisation inte innebär någon principiell nyhet för tillämpningen av sekretesslagstiftningen och att det redan i dag förekommer att kommunala nämnder sköter verksamheter med olika sekretessregler. Enligt utredningen bör emellertid sekretessfrågorna ägnas fortlöpande uppmärksamhet.
I propositionen (s. 44) konstaterar regeringen, som delar utredningens bedömning, att sekretessreglerna i och för sig inte hindrar en ordning med en friare nämndorganisation. Regeringen anger att den avser att följa utvecklingen och att överväga frågan om sekretesslagens tillämpning ytterligare vid en senare tidpunkt.
Motioner
Allmänna synpunkter
I ingen av motionerna i ärendet framförs några invändningar mot principen om en fri nämndorganisation.
I två av motionerna från den allmänna motionstiden -- motion K607 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) och K612 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) -- framförs önskemål om att kommunerna ges frihet att utforma sin egen organisation.
I motion K56 av Sonia Karlsson (s) varnas för vissa komplikationer och risker vilka anges kunna uppstå vid övergång till en fri nämndorganisation. Motionären, som pekar på att trenden i kommunerna är en centralisering med en dramatiskt nedskuren nämndorganisation, framhåller det nödvändiga i att grundläggande förändringar i arbetsformerna för kommunfullmäktige/landstingsmöte genomförs. I motionen pekas vidare på risken för att de tendenser som finns till att göra kommunpolitikerna till renodlade beställare medför att kommunpolitikernas ansvar för helhetssyn och långsiktig god planering, hushållning med resurser etc. blir lidande.
I motion K612 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur speciallagstiftningens omfattning skall minskas inom det kommunala området.
Enligt motionen har det på senare tid funnits starka tendenser att minska kommunernas självstyrelse med mer och mer speciallagstiftning. Motionärerna anser att detta är en tendens som måste brytas.
I motion K46 yrkande 2 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detaljregler för kommuners och landstings organisation genom speciallagstiftning.
Motionärerna erinrar om att det föreliggande förslaget om fri nämndorganisation inte innebär hinder att inskränka kommunernas och landstingens frihet att organisera sin verksamhet genom skilda speciallagstiftningar. Som ett exempel på sådan lagstiftning pekar motionärerna på proposition 1990/91:82 om folkbildning, vari föreslås att de kommuner och landsting som driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa. Enligt motionärernas mening finns det inte behov av detaljregler för kommuners och landstings organisation.
Särskilda synpunkter i fråga om vissa nämnder
I flera av motionerna tas särskilt upp frågan om miljö- och hälsoskyddsnämndernas samt byggnadsnämndernas organisation och verksamhet. I en motion berörs socialnämndernas ställning.
I motion K48 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar införa en ny paragraf med följande lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö-och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet.
I motionen anförs bl.a. följande:
Om samma nämnd kommer att behandla de frågor som i dag behandlas av byggnadsnämnden, tekniska nämnden eller gatunämnden blir risken ännu större att miljöfrågorna får det svårare att göra sig gällande. Erfarenheterna från frikommunförsöken med sammanslagning av byggnadsnämnder och miljö-och hälsoskyddsnämnder har inte heller varit positiva. Däremot skulle miljöfrågorna kunna behandlas i samma nämnd som konsumentfrågorna i en miljö-och konsumentnämnd.
Förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf för att garantera att miljöfrågorna inte kommer att behandlas i samma nämnder som har ansvar för miljöfarlig verksamhet, exploatering och planering av markanvändningen i kommunen.
I motion K49 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att kommun skall ha en viss nämnd som handhar vissa frågor inom byggnadsområdet i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 3), att kommun skall ha en viss nämnd för att handha frågor inom miljöområdet i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 4) samt att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande5).
Motionärerna anser det nödvändigt med vissa särregler på byggnadsområdet, miljöområdet och det sociala området för att säkerställa kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och likabehandling av kommunmedborgarna.
I fråga om byggnadsområdet föreslås det i motionen att handläggningen av frågor som gäller tillståndsgivning, föreläggande och tillsyn även i framtiden förs in under en obligatorisk nämnd.
När det gäller miljöområdet föreslår motionärerna att det i fråga om uppgifter av tillsynskaraktär inom detta område, där kommunerna enligt lag är ålagda tillsynsansvar, bör finnas en fristående kommunal miljöövervakningsverksamhet under en obligatorisk nämnd.
Vad slutligen gäller det sociala området erinras i motionen om att en majoritet i riksdagen beslutat att kravet på en särskild socialnämnd inte längre skall gälla efter den 1 januari 1992. Enligt motionen kommer ett genomförande av detta beslut, som alltså innebär att olika verksamheter integreras under ett politiskt organ, att ge upphov till olika sekretessproblem vilka måste lösas. I motionen föreslås som en första åtgärd att riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller. Motionärerna pekar på att ett annat alternativ är att överväga huruvida sekretesslagen kan ändras på sådant sätt att integritetsskyddet för den enskilde kvarstår trots att olika verksamheter förs in under en och samma nämnd.
I motion K47 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.
Motionären anser det nödvändigt att de sekretessproblem som kan uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden kommer att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den nya kommunallagen träder i kraft. I motionen erinras om att denna fråga varit aktuell under många år men att man från regeringskansliets sida endast "följt utvecklingen". Enligt motionären finns det, om inget görs, en risk för att det så småningom utvecklas en sådan praxis att sekretessbestämmelserna helt åsidosätts. En konsekvens av detta, framhålls det, kan bli att man anser att det i praktiken fungerar bra utan sekretessbestämmelser, vilket medför en inskränkning i den enskildes sekretesskydd.
Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) får den föreslagna ändringen i hälsoskyddslagen (lagförslag 5) mycket besvärande konsekvenser. Enligt förslaget skall bestämmelsen i lagen om att det i varje kommun skall finnas en miljö-och hälsoskyddsnämnd ersättas av en bestämmelse enligt vilken det i varje kommun skall finnas en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö-och hälsoskyddsområdet. Motionären fortsätter:
Det är inte självklart, att "en eller flera nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö-och hälsoskyddsområdet" verkligen ersätter det nu entydiga kravet på en speciell miljö- och hälsoskyddsnämnd. På denna har nämligen lagts ett stort antal specialförfattningar, som inte ryms inom begreppet miljö-och hälsoskydd. Hit hör sålunda hela livsmedelsområdet, import-och exportkontrollen vad gäller livsmedel, djurskyddet, smittskyddet etc. Dessa frågor inryms inte i begreppet miljöskydd och inte heller i begreppet hälsoskydd, som i paragraf 1 hälsoskyddslagen definieras som åtgärder för att motverka och undanröja sanitär olägenhet. Denna ändring i hälsoskyddslagen kan medföra omfattande följdförändringar i annan lagstiftning. Dylika konsekvenser av lagförslaget i nämnda hänseende har inte alls antytts av regeringen. Omfattningen härav är svår att bedöma.
I motion K54 yrkande 2 av Martin Olsson (c) yrkas att riksdagen beslutar att en miljö- och hälsoskyddsnämnd med minst nio ledamöter och nio ersättare skall vara obligatorisk i kommunal nämnd.
Motionären åberopar till stöd för yrkandet bl.a. följande. Miljö-och hälsoskyddsnämndernas viktiga myndighetsutövning talar för bevarande av nämnderna. Ett annat skäl är de motstående intressen inom en kommun som föreligger i fråga om olika miljöfrågor. Ett avskaffande av den obligatoriska miljö-och hälsoskyddsnämnden skulle kunna leda till allvarliga försämringar i stället för de förstärkningar av djurskyddsverksamheten som fordras för att djurskyddslagens intentioner skall uppfyllas.
I motion K59 yrkande 10 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att miljö-och hälsoskyddsnämnd obligatoriskt skall finnas i alla kommuner.
Motionärerna, som anser att huvudprincipen bör vara att kommunerna själva får bestämma hur de vill fördela sina uppgifter på olika kommunala nämnder, anser dock att miljö-och hälsoskyddsnämnden även i fortsättningen bör vara obligatorisk i varje kommun. Som skäl härför anförs följande.
Kommunerna har från och med 1 juli 1989 fått en förstärkt roll och ett eget ansvar angående miljöskyddsarbetet. Miljö-och hälsoskyddsnämnderna har en myndighetsfunktion och även en polisiär roll inom miljöområdet. Om dessa nämnder sammanslås med exempelvis byggnadsnämnder kan oförenliga funktioner förläggas i samma nämnd, vilket inte är acceptabelt.
I motion K606 av Annika Åhnberg m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha fristående miljö-och hälsoskyddsnämnder.
Enligt motionärerna är det, om förslaget om en fri nämndorganisation genomförs, nödvändigt att undanta miljö- och hälsoskyddsnämnden och alltså låta den även fortsättningsvis utgöra en egen, obligatorisk nämnd.
I motion K612 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den kommunala miljötillsynen skall kunna regleras enligt vad som anförts i motionen.
Enligt motionen är det nödvändigt att den kommunala miljötillsynen garanteras en självständig opartisk ställning även gentemot den egna kommunala verksamheten, något som medför att denna myndighetsutövning fortfarande måste regleras. Motionärerna anser det nödvändigt när den fria nämndorganisationen nu skall genomföras att frågan om den kommunala miljötillsynen ses över.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Principen om att kommunerna och landstingen skall få ökad frihet att organisera sin nämndverksamhet har inte ifrågasatts i någon av motionerna i ärendet. Utskottet, som i början av år 1988 -- vid behandlingen av proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting (KU 1987/88:23) -- inte ansåg tiden då vara mogen för att permanenta försökslagstiftningen på området, anser inte att det numera föreligger något sådant hinder. Utskottet får här till en början hänvisa till det underlag som riksdagen baserade sina under år 1990 fattade beslut på om att slopa kraven på särskild skolstyrelse (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) resp. särskild socialnämnd (1990/91:SoU9, rskr. 97). Utskottet vill vidare hänvisa till det ytterligare material som därefter erhållits genom den utvärdering av den bedrivna försöksverksamheten som redovisats i frikommunutredningens betänkande (SOU 1991:25) Frikommunförsöket -- En redovisning av erfarenheterna av försöken med en friare nämndorganisation. Genom det anförda får motionerna K607 och K612 yrkande 1 anses tillgodosedda.
Med anledning av vad som uttalats i motion K56 om olika risker som en dramatiskt nedskuren organisation kan föra med sig får utskottet framhålla följande. Enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 3 § kommunallagen skall fullmäktige tillsätta de nämnder utöver styrelsen som behövs för att fullgöra kommunala uppgifter på det specialreglerade området. Utskottet vill understryka det i anslutning till denna bestämmelse gjorda uttalandet i propositionen (s.155) att det inte torde vara praktiskt lämpligt att koncentrera alltför många specialreglerade uppgifter till kommunstyrelsen. Utskottet vill vidare hänvisa till den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 5§ som hindrar att sinsemellan svårförenliga funktioner handläggs inom en och samma nämnd och som vidare hindrar att en och samma nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn över den. I praktiken innebär det anförda att det alltid vid sidan av kommunstyrelsen kommer att finnas nämnder inom olika sakområden. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer den nya lagens tillämpning och i det sammanhanget uppmärksammar de frågor motionären berört. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Med anledning av vad som hävdats i motion K46 om att kommunernas frihet att organisera sin nämndorganisation kan komma att inskränkas genom förslaget i proposition 1990/91:82 om folkbildning -- förslaget innebär att de kommuner och landsting som driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa -- vill utskottet endast göra följande påpekande. Det angivna förslaget innebär inte tillskapande av något nytt, obligatoriskt kommunalt organ, eftersom det inte är något som hindrar att den angivna styrelsens uppgifter utövas av ett befintligt kommunalt organ. Med det anförda avstyrker utskottet motion K46 yrkande 2.
I förevarande sammanhang finner utskottet vidare anledning att ta upp motion K612, vari begärts ett tillkännagivande till regeringen om att speciallagstiftningen skall minskas inom det kommunala området. Utskottet vill erinra om att det inom regeringskansliet redan pågår arbete med denna inriktning. Utskottet får därvid särskilt peka på den del av frikommunförsöket som givit kommuner och landsting möjligheter till ökat kommunalt ansvarstagande genom avsteg från olika statliga föreskrifter. Utvärdering av dessa erfarenheter görs för närvarande av den ovannämnda frikommunutredningen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K612 yrkande 3.
I ett antal motioner har begärts att förslaget kompletteras med särregler gällande miljö- och hälsoskyddsnämndernas samt byggnadsnämndernas verksamhet. I motionerna har uttryckts farhågor för att ett slopande av dessa nämnder kan komma att medföra att kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och likabehandling av kommunmedborgarna eftersätts. Vidare har framhållits vikten av att vissa av dessa båda nämnders uppgifter även i fortsättningen kommer att handläggas av två olika kommunala organ. Utskottet får med anledning härav framhålla följande.
Utskottet har redan berört den särskilda bestämmelse i förslaget som skall förhindra att svårförenliga funktioner handläggs inom en och samma nämnd och som skall hindra att en och samma nämnd både driver en viss verksamhet och har tillsyn över den. Utskottet får vidare peka på vad som framhållits i propositionen (s. 41) om att en ökad organisatorisk frihet inte får innebära att nationella mål eller statliga regler som avser att garantera allmänna intressen av rikspolitisk natur överges och att ett slopande av kravet på en särskild byggnadsnämnd och miljö- och hälsoskyddsnämnd inte får leda till att kompetensen inom resp. område försämras. När det gäller miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning får utskottet också hänvisa till de särskilda -- av utskottet tidigare återgivna -- propositionsuttalandena i saken. Utskottet vill i sammanhanget tillägga att den aviserade enmansutredaren med uppgift att utreda kommunernas miljöarbete numera tillsatts. Enligt de utfärdade direktiven (dir. 1991:20) skall utredaren bl.a. belysa hur kommunernas tillsynsuppgifter och kommunernas arbete med miljöfrågor i övrigt skall förstärkas. Mot bakgrund av det ovan anförda finner utskottet inte att det finns anledning att tillskapa några särregler i fråga om organisationen av de uppgifter som handläggs av miljö- och hälsoskyddsnämnder resp. byggnadsnämnder. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna K48 yrkande 6, K49 yrkandena 3 och 4, K50, K54 yrkande 2, K59 yrkande 10, K606 och K612 yrkande 4.
I motionerna K47 och K49 tas slutligen upp några sekretessfrågor sammanhängande med förslaget i denna del. Enligt motion K47 är det nödvändigt att de sekretessproblem som kan uppstå genom att uppgifter från olika verksamhetsområden kommer att hanteras inom en och samma nämnd blir lösta innan den nya kommunallagen träder i kraft. I motion K49 förslås att riksdagen beslutar att kommun skall ha skilda kommunala nämnder för olika verksamhetsområden där sekretess gäller. Utskottet får med anledning av motionerna anföra följande.
I propositionen har regeringen behandlat de frågor som tagits upp i motionerna i ett särskilt avsnitt (s. 43 f.). I detta redogörs för gällande sekretessbestämmelser på området, och vidare redovisas de sammanfattande överväganden i saken som frikommunutredningen gjort i det delbetänkande som utredningen avgivit. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att gällande sekretessregler inte hindrar en ordning med en friare nämndorganisation. Vidare uttalar regeringen att den avser att följa utvecklingen och överväga frågan om sekretesslagens tillämpning ytterligare vid en senare tidpunkt.
Utskottet får för egen del anföra följande. Som regeringen konstaterat fordras inte någon ändring i gällande sekretesslagstiftning för att kunna genomföra förslaget. Utskottet är i och för sig medvetet om att förslaget -- genom att ett och samma kommunala organ kommer att handlägga frågor inom skilda verksamhetsområden för vilka olika sekretessregler gäller -- kan komma att medföra olika tillämpningsproblem. Utskottet anser emellertid inte dessa vara av den arten att de utgör något hinder för att nu genomföra förslaget. Lagrådet har i sitt yttrande angivit att det anser en översyn av sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst påkallad, vilket ställningstagande bl.a. motiverats med hänsyn till ovannämnda sekretessfrågor. Utskottet delar denna bedömning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av förslaget i här aktuell del och motionerna K47 och K49 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet tillstyrker förslaget i här aktuella delar.
6.3 Fullmäktigeberedningar; Revisorer; Fullmäktiges uppgifter; Nämndernas uppgifter (3 kap. 7--15 §§ KL); Kommunala arkiv (3 kap. 18 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.3.3 (Uppgiftsfördelningen mellan fullmäktige och nämnder) (s. 45 f.); specialmotiveringen s.156--160; 164.
Nya regler skall beskriva fullmäktiges och nämndernas uppgifter. Syftet är främst att på ett bättre sätt än i dag beskriva uppgiftsfördelningen.
I den nya lagen behålls den möjlighet som fullmäktige har att inrätta särskilda beredningar för att bereda fullmäktiges ärenden.
Fullmäktige ges större frihet att delegera ärenden till styrelsen och övriga nämnder. Vissa typer av ärenden skall dock inte få delegeras. Det gäller bl.a. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor samt ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten och om nämndernas organisation och verksamhetsformer.
Nämnderna åläggs en redovisningsskyldighet inför fullmäktige.
Regler om fullmäktiges beslutskompetens återfinns i 3 kap. 9 §. Innebörden av den bestämmelsen är att fullmäktige skall besluta i alla ärenden av större betydelse för kommunen resp. landstinget. Enligt den föreslagna lagregeln uttrycks detta med att fullmäktige skall besluta i alla ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget. Bestämmelsen har sedan kompletterats med en exemplifiering. I 10 § regleras sedan möjligheterna för fullmäktige att delegera ärenden eller ärendegrupper till styrelsen och övriga nämnder. Förslaget innebär att fullmäktige ges större frihet att delegera ärenden till styrelsen och övriga nämnder. Vissa typer skall dock inte få delegeras. Det gäller bl.a. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor samt ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten och nämndernas organisation och verksamhetsformer.
I propositionen anges i fråga om den kommunala avgiftsrätten bl.a. följande (s. 49).
I princip är det fullmäktige som utövar den kommunala avgiftsrätten. Detta hänger samman med att avgiftsnivån kan påverka skatteuttaget. Nämnderna har dock ett visst handlingsutrymme. Som exempel kan nämnas att fullmäktige har ansetts kunna bemyndiga kommunstyrelsen att fastställa badavgifter (RÅ 1976 Ab 538). Ett bemyndigande för styrelsen att utarrendera mark kan innefatta en rätt att bestämma arrendeavgifter (RÅ 1974 A 1905).
Utrymmet för att delegera avgiftsrätten bör enligt regeringens mening inte ökas. En större frihet för nämnderna på avgiftsområdet kan rubba maktfördelningen mellan fullmäktige och nämnder.
I specialmotiveringen till 3 kap. 10 § anges i saken följande (s. 158 f.).
De ärendegrupper som anges i 9 § första stycket faller också utanför möjligheten att delegera. En fråga är därvid hur man avgränsar gruppen "viktiga ekonomiska frågor".
Hit hör generellt sett beslut om avgifter. Det innebär dock inte att fullmäktige måste avgöra avgiftssättningen i varje enskilt fall. Om fullmäktige har antagit riktlinjer för avgiftsuttagen bör det vara möjligt att delegera till en nämnd, som t.ex. närmare svarar för en viss anläggning, att bestämma avgifter för nyttjandet av anläggningen.
Utanför gruppen "viktiga ekonomiska frågor" kan också falla andra avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för kommunalekonomin i stort.
Motion
I motion K49 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att endast fullmäktige skall kunna fastställa avgifter och taxor.
I motionen tas upp frågan om beslutanderätten i fråga om fastställande av kommunala avgifter och taxor. Enligt motionen innebär propositionen på denna punkt inte någon ändring, något som innebär att fullmäktige i princip skall besluta i dessa frågor men att -- på sätt medgivits i praxis -- viss delegation är tillåten. Enligt motionen är emellertid det gällande rättsläget oklart i fråga om var gränsen går för vilka taxebeslut som fullmäktige äger delegera på nämnd. Motionärerna, som betonar vikten av att klarhet skapas, ifrågasätter om inte samtliga taxebeslut får anses vara av sådan vikt för kommunens medlemmar att beslutanderätten skall utövas av fullmäktige. I motionen föreslås därför att fullmäktige inte får delegera denna typ av ärenden. Motionärerna påpekar att därmed även säkerställs att medborgarna -- genom den offentliga debatt som sådana frågor kan komma att föranleda -- kan erhålla bästa information om vilka taxeändringar som är aktuella.
Utskottets bedömning
Syftet med de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 9--12 §§ om fullmäktiges uppgifter är bl.a. att få till stånd en tydligare uppgiftsfördelning mellan fullmäktige och nämnder än den som gäller i dag. Med anledning av vad som anförts i motion K49 beträffande beslutanderätten i fråga om fastställande av kommunala avgifter och taxor får utskottet anföra följande.
Som framgått ovan innebär gällande ordning att kommunfullmäktige i princip utövar den kommunala avgiftsrätten men att det i fråga om vissa avgiftsärenden finns ett visst -- inom av fullmäktige givna ramar -- mindre utrymme att låta nämnderna handlägga dessa. Det nu framlagda förslaget syftar inte till någon förändring av rättsläget på denna punkt.
Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att ta det i motionen begärda initiativet. Med det anförda avstyrker utskottet motion K49 yrkande 6.
Med anledning av den i propositionen (s. 159) diskuterade frågan i vad mån bestämmelsen i 3 kap. 9 § första stycket om att fullmäktige inte får delegera ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innebär hinder mot delegering av frågor om upplåning får utskottet anföra följande. Enligt vad utskottet inhämtat torde för närvarande praxis i frågor om lånefinansiering vara att dessa i regel omhänderhas av styrelsen. Enligt utskottets mening finns det knappast anledning att begränsa denna praxis. Det får dock förutsättas att fullmäktige vid delegering fattar beslut om graden av lånefinansiering i budgeten och anger riktlinjer under treårsperioden, vilket kan ske med stöd av 8 kap. 3 och 5 §§ i den föreslagna kommunallagen (prop. s.212). Den i propositionen diskuterade uppdelningen på kort- och långfristiga lån torde härvid sakna större betydelse. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del.
6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§)
Propositionen
Avsnitten 4.3.4--4.3.6 (s. 49 f.); specialmotiveringen s. 161 f.
Någon särskild reglering av frågan om under vilka förutsättningar kommuner och landsting kan använda privaträttsliga organ för sin verksamhet föreslås inte. I propositionen erinras om att samma kommunalrättsliga principer -- bl.a. bestämmelserna om den kommunala kompetensen -- som styr den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och landstings verksamhet genom privaträttsliga subjekt. Vidare erinras om att det också finns begränsningar på de specialreglerade områdena och för ärenden som innefattar myndighetsutövning. Någon särskild reglering utöver detta är enligt propositionen inte nödvändig.
Genom förslaget åläggs fullmäktige i lag att se till att sådana enskilda juridiska personer som kommunen eller landstinget använder för sin verksamhet blir bundna av vissa villkor som skall trygga kommunens eller landstingets inflytande i och kontroll över verksamheten.
I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som kommunerna och landstingen bildar ensamma läggs vissa krav fast direkt i lagen. Det gäller krav på att fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, att utse styrelseledamöter och minst en revisor samt att se till att fullmäktige får yttra sig innan vissa principiellt viktiga beslut fattas.
I fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som en kommun eller ett landsting bildar ensam åläggs fullmäktige vidare att besluta om vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att ta del av företagens handlingar. I princip gäller detta även när en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i ett privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall göras utifrån vad som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
I propositionen anges att regeringens grundläggande uppfattning är att behovet av insyn är lika stort oavsett i vilken form som den kommunala verksamheten bedrivs. Ibland är dock verksamhetens art av ett slag som innebär att det finns ett berättigat intresse av sekretess. Det väsentliga är enligt propositionen att fullmäktigeförsamlingarna ordentligt diskuterar och tar ställning till hur insynen i de kommunala företagen skall förbättras och vilka undantag som skall finnas från huvudprincipen om offentlighet. I propositionen föreslås därefter att fullmäktige i fråga om helägda aktiebolag och stiftelser som en kommun eller ett landsting bildar beslutar om vad som skall gälla i fråga om allmänhetens rätt att ta del av företagens handlingar (3 kap. 16 §). I princip gäller detta även när en kommun eller ett landsting samverkar med någon annan i ett privaträttsligt organ, men en bedömning får i dessa fall göras utifrån vad som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt (3 kap. 17 §).
Motioner
I motion K48 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar att i fråga om all kommunal verksamhet oavsett i vilken form den bedrivs skall allmänheten ha rätt till insyn.
Enligt motionen bör all kommunal verksamhet, oavsett i vilken form den bedrivs, i princip vara offentlig.
I motion K49 yrkande 7 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om handlingars offentlighet i kommunala företag i enlighet med vad som i motionen anförts.
Enligt motionärerna talar övervägande skäl för att målsättningen bör vara att handlingsoffentligheten utsträcks till att omfatta även kommunala aktiebolag och stiftelser. Frågan kräver dock, framhåller motionärerna, ytterligare överväganden och bör bli föremål för utredning.
Enligt motion K51 yrkande 4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) bör en huvudregel för kommunerna vara att offentlig verksamhet i kommunal regi bedrivs i nämndform och inte genom kommunala företag. Detta anser motionärerna att riksdagen bör slå fast.
I motionen framförs därefter flera invändningar mot regeringens här framlagda lagförslag, som motionärerna anser helt otillfredsställande. Motionärerna pekar på att förslaget innebär att stora delar av den offentliga verksamheten även i framtiden kommer att vara undandragna medborgarnas insyn och att förslaget också innebär att olika grad av offentlighet kan komma att gälla dels i olika bolag i samma kommun, dels i bolag i olika kommuner. Enligt motionen skall en verksamhet, som en kommun eller en samarbetspartner i ett kommunalt företag inte anser kan drivas i full offentlighet, inte bedrivas i kommunal regi.
Motionärerna anser att offentlighetsprincipen skall gälla fullt ut i alla kommunala företag -- och att den således inte får vara kopplad till ett beslut i fullmäktige -- och finner det nödvändigt att saken lagregleras (yrkande 3). Enligt motionen måste dock en lagfäst offentlighetsprincip förses med rimliga inskränkningar för "affärshemligheter" i betydelsen uppfinningar, forskningsresultat m.m. Motionärerna föreslår att deras nyssnämnda förslag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser delägda kommunala företag (yrkande 5).
I motion K59 yrkande 11 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen skall gälla i företag som är helägda av kommun eller landsting.
Motionärerna anser att propositionens förslag om insyn för allmänhet och förtroendevalda i de kommunala företagen är otillräckliga. Enligt motionen bör en utredning tillsättas med direktiv att lägga fram förslag om att tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip skall gälla i de företag som är helägda av kommun eller landsting.
I motion K239 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagisering av kommunal verksamhet.
Enligt motionen bör bolagisering undvikas. Motionärerna pekar på att medborgarna får mindre möjligheter att granska sin kommuns förehavanden i det fall att verksamhet bedrivs genom kommunägda aktiebolag. I motionen understryks vidare det angelägna i att verksamhet som måste ligga i offentlig sektor skall bedrivas enligt de regelsystem som skapats för sektorn. Om verksamheten lämpligen drivs enligt andra regelsystem bör de enligt motionärerna inte ligga i den offentliga sektorn utan avvecklas eller avyttras. Motionärerna anser att kommunerna bör ges rätt att tillämpa sådana regler, som gör det möjligt att bedriva den kommunala verksamheten på ett effektivt sätt utan att verksamheten överförs i bolagsform.
I motion K610 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn och kontroll i alla former av kommunal verksamhet. Enligt motionen är det allvarligaste problemet med bolagisering av kommunal verksamhet begränsningen av medborgarnas kontroll och insyn i de kommunala bolagen. Motionärerna vänder sig mot en ordning som innebär att fullmäktige i varje enskilt fall skall kunna avgöra graden av offentlighet i de kommunala bolagen eftersom detta kommer att innebära variationer från kommun till kommun. Enligt motionen innebär den omständigheten att en majoritet kan komma att hemligstämpla ärenden av vitalt allmänintresse inom ett kommunalt bolag med skydd av aktiebolagslagen att möjligheter öppnas till ett godtycke som står i stark motsatsställning till medborgarnas krav på demokratisk insyn och kontroll av den kommunala verksamheten. Motionärerna anser att regeringen då den lägger fram förslag till en ny kommunallag måste beakta vissa i motionen angivna kriterier, bl.a. kravet på offentlighet och insyn i kommunal verksamhet.
I motion K612 yrkande 5 av Claes Roxbergh m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur offentlighetsprincipen skall kunna utvidgas enligt vad som anförts i motionen.
I motionen framläggs en rad förslag syftande till att på olika sätt engagera den enskilde i den kommunala verksamheten och till att öka insynen i denna verksamhet. Bl.a. föreslår motionärerna, som vänder sig mot att en kommun kan undgå insyn genom att bilda kommunala företag, att offentlighetsprincipen införs i bolag och stiftelser som drivs av kommun och landsting.
I motion K623 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig verksamhet på entreprenad.
I motionen anförs i saken bl.a. följande:
Det är angeläget att de legala förutsättningarna i fråga om kommunens överlämnande av förvaltningsuppgift till icke offentliga rättssubjekt preciseras och klarläggs. Folkrörelseutredningen har i ett i september 1987 till civilministern avlämnat betänkande -- (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för reformer samt förslag -- utrett vissa aspekter av frågan och bl.a. lagt fram lagförslag syftande till visst klarläggande av rättsläget på förevarande område. Den fortsatta beredningen av betänkandet, som har remissbehandlats, sker inom civildepartementet. Såvitt är känt har, trots den tid som gått sedan betänkandet avgavs, ställning ännu inte tagits till frågan om något förslag i saken skall föreläggas riksdagen eller inte. Mot angiven bakgrund vill vi framhålla vikten av att regeringen nu skyndsamt tillser att de i motionen upptagna frågorna löses.
I motion K59 yrkande 12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar om yttranderätt för fullmäktige före beslut i delägda företag av principiell beskaffenhet eller av större vikt, i principiella frågor även rörande den löpande driften.
Lagrådets yttrande
Lagrådet föreslår att förevarande avsnitt i kommunallagen -- i en särskild paragraf i 3 kap., betecknad 16 § -- inleds med en uttrycklig bestämmelse om kommuners och landstings möjligheter att överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett privaträttsligt subjekt och en erinran om regeln i 11 kap. 6 § regeringsformen enligt vilken förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning får överlämnas till ett privaträttsligt subjekt bara om det finns särskilt lagstöd för det. Vidare föreslår lagrådet att enhetliga bestämmelser -- av i huvudsak det innehåll som anges i 3 kap. 16 § i propositionsförslaget -- skall gälla för alla kommunala företag och att dessa bestämmelser tas in i kapitlets 17 §. Lagrådet anser dock att bestämmelserna i några hänseenden bör ges ett mera preciserat innehåll. De ändringar som föreslås innebär att en kommun eller ett landsting som lämnar över vården av en juridisk person skall se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna innehåller det kommunala företagets förpliktelser mot kommunen i fråga om insyn, inflytande och kontroll samt -- gentemot allmänheten -- i fråga om handlingsoffentligheten. Beträffande sistnämnda punkt föreslår lagrådet vidare att det föreskrivs att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos det kommunala företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.
Utskottets bedömning
Förevarande avsnitt i propositionen innehåller regler om kommunernas och landstingens förhållande till sådana privaträttsliga organ -- aktiebolag, stiftelser m.fl. -- som handhar kommunala angelägenheter. Genom förslaget ökar den kommunala och medborgerliga insynen och inflytandet i sådana organ. Enligt förslaget skall i den nya kommunallagens 3 kapitel finnas två paragrafer -- 16 och 17 §§ -- som reglerar dessa frågor. Det förstnämnda lagrummet reglerar det fallet att kommun eller landsting fullgör en kommunal uppgift genom ett aktiebolag eller en stiftelse som kommunen eller landstinget ensamt äger eller bildar (i fortsättningen helägda företag). Ensamkriteriet innebär att det inte får finnas någon annan intressent över huvud taget i företaget hur litet ett sådant andelsintresse än må vara. Finns ett sådant andelsintresse regleras förhållandena genom 17 §. Det lagrummet innehåller regler gällande det fallet att kommuner eller landsting samverkar med en annan kommunal enhet, staten eller enskild genom ett privaträttsligt organ (aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, handelsbolag eller ideell förening) för att fullgöra en kommunal uppgift (i fortsättningen delägda företag). Det bör här understrykas att regleringen endast omfattar sådan verksamhet i vilken en kommun är helt eller delvis engagerad. De fall då en kommun eller ett landsting låter viss förvaltningsuppgift ombesörjas av utomstående utan att kommunen själv tar någon del i verksamheten -- det kan t.ex. vara fråga om ett entreprenadavtal med ett fristående privatägt rättssubjekt -- berörs inte av förslaget.
Innan utskottet kommer in på de föreslagna reglerna och de därtill hörande motionsyrkandena vill utskottet först något beröra vad som gäller beträffande kommuners och landstings möjligheter -- befogenheter -- att driva verksamhet genom privaträttsliga rättssubjekt. Utskottet tar i det sammanhanget upp motionerna K51 och K239, vari bl.a. begärs att riksdagen ger regeringen till känna att huvudregeln bör vara att kommunal verksamhet bedrivs i nämndform. Motionärerna, som anser att s.k. bolagisering bör undvikas, har den uppfattningen att en verksamhet, som en kommun eller en samarbetspartner i ett kommunalt företag inte anser kan drivas i full offentlighet, inte skall bedrivas i kommunal regi.
En första grundläggande princip är självfallet att den verksamhet som överlämnas till privaträttsliga organ skall falla inom den kommunala kompetensen. Detta innebär att den ifrågavarande kommunala angelägenheten skall falla inom ramen för den kommunala kompetensen såsom den kommer till uttryck i det tidigare behandlade 2 kap. (jfr avsnitt 5.2 ovan). Till detta kommer kravet på att risken för kompetensöverskridande vid verksamhetens utövande skall vara ringa. En ytterligare begränsning gäller på de specialreglerade områdena. En kommunal angelägenhet får i princip inte överlåtas till ett särskilt rättssubjekt om det i en författning har angivits att ett visst kommunalt organ skall handha denna. Slutligen gäller enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) att en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning får överlämnas till ett privaträttsligt subjekt bara om det finns särskilt lagstöd för detta.
I propositionen diskuteras (s. 51) om det finns skäl att reglera frågan om under vilka förutsättningar kommuner och landsting kan använda privaträttsliga organ för sin verksamhet. Regeringen anser detta emellertid inte lämpligt, varvid bl.a. pekas på svårigheterna att åstadkomma en preciserad avgränsning.
Utskottet får för egen del anföra följande. Som ovan framgått gäller således att samma kommunalrättsliga principer som styr den rent kommunala verksamheten också styr kommuners och landstings verksamhet genom privaträttsliga organ. Sådana organ har funnits under mycket lång tid, och förekomsten av dem har under senare år ökat. Några principiella invändningar mot existensen av sådana organ riktades inte vid tillkomsten av den gällande kommunallagen. Däremot har i olika sammanhang diskuterats åtgärder av det slag som nu föreslås, dvs. förbättringar i fråga om den kommunala och medborgerliga insynen och inflytandet i samt den demokratiska kontrollen av dessa organ. Utskottet, som -- såsom i det följande kommer att framgå -- anser sådana förbättringar angelägna, finner inte skäl till införande av några regler som allmänt förbjuder eller begränsar förekomsten av kommunala hel- eller delägda företag. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vad utskottet redan inledningsvis framhållit om att bred enighet råder om att den kommunala verksamheten i största möjliga utsträckning bör ske i nämndform. Utskottet vill vidare framhålla vikten av att en kommun eller ett landsting innan den överlämnar vården av en kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag förvissat sig om att de krav som gäller härför är uppfyllda. Utskottet finner det mot angiven bakgrund inte påkallat med ett tillkännagivande av i motionerna begärt slag. Inte heller i övrigt ger motionerna anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd, varför motionerna K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1 avstyrks.
Som framgår av bilaga 2 har lagrådet föreslagit att förevarande avsnitt i den föreslagna kommunallagen inleds med en uttrycklig bestämmelse om kommuns och landstings möjligheter att överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett privaträttsligt organ och en erinran om den i det föregående omnämnda inskränkande regeln i 11 kap. 6 § RF. Utskottet biträder förslaget. Därmed får motion K623 yrkande 5, vari begärts att de legala förutsättningarna i fråga om kommuns överlämnande av förvaltningsuppgift till icke offentliga rättssubjekt preciseras och klarläggas, delvis anses tillgodosedd.
Utskottet övergår härefter till de i 16 och 17 §§ föreslagna reglerna för att tillgodose det kommunala inflytandet över privaträttsliga organ som anförtros vården av kommunala angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som upprättas hos eller kommer in till sådana organ. Som tidigare framgått innebär förslaget skilda regler för hel- resp. delägda företag. I motionerna K48 och K51 yrkas att riksdagen i stället för dessa regler beslutar att offentlighetsprincipen skall gälla i alla slag av kommunala företag. I motionerna K49 och K59 begärs tillsättande av en utredning med uppgift att lägga fram förslag om att offentlighetsprincipen skall gälla i kommunala företag. Frågor om ökad insyn i de kommunala företagen tas även upp i motionerna K610 och K612.
Lagrådet föreslår att reglerna i 16 och 17 §§ ersätts av en enhetlig regel av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets 16 § avseende helägda företag. Lagrådet anser dock att bestämmelserna i följande två hänseenden bör ges ett mer preciserat innehåll. Enligt lagrådet bör det föreskrivas att fullmäktige, innan kommun eller landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett kommunalt företag, skall tillse att de för detta företag gällande grundreglerna -- dvs. i aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag bolagsavtalet samt i föreningar och stiftelser stadgarna -- innehåller företagets förpliktelser gentemot kommunen i fråga om insyn, inflytande och kontroll och gentemot allmänheten såvitt avser handlingsoffentlighet. Propositionsförslaget i denna del innebär enligt lagrådet att dessa frågor kan regleras i beslut och dokument av vitt skilda slag. Lagrådet anser vidare att en bestämmelse bör införas som ger allmänheten rätt att ta del av handlingar hos kommunala företag enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Lagrådet erinrar om att propositionsförslaget innebär att det helt lämnas åt kommunens eget bedömande att besluta om det närmare innehållet i handlingsoffentligheten inom de kommunala företagen.
Enligt lagrådets förslag skall alltså en enhetlig regel gälla för de kommunala företagen. Den därvid föreslagna lagtexten innehåller en uppräkning av de olika juridiska personer som en kommun eller ett landsting kan överlämna en kommunal angelägnhet till utan angivande av om därvid är fråga om hel- eller delägda kommunala företag. Av lagrådets yttrande framgår att bestämmelsen är avsedd att tillämpas på företag som en kommun eller -- vid kommunal samverkan -- flera kommuner har ett avgörande inflytande över. Enligt lagrådet ger tidigare gjorda undesökningar vid handen att kommunerna och landstingen endast i ringa omfattning begagnar andra än helägda företag för vården av kommunala angelägenheter och att tendensen har gått i riktning mot att de av kommunerna helt dominerande företagen har ökat sin andel. I sammanhanget hänvisar lagrådet till kommunalföretagskommitténs betänkande (SOU 1982:13) Kommunalföretaget, som innehåller uppgifter i angivet hänseende för tiden t.o.m. år 1980.
Utskottet får med anledning av det anförda framhålla följande. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger delägda kommunala företag i ganska betydande omfattning. Övervägande delen av dessa utgörs av fall där en kommun eller ett landsting samverkar med antingen en enskild genom ett privaträttsligt organ -- denna kategori är den största -- eller med annan kommunal enhet. I en icke obetydlig del av dessa fall är kommunens eller landstingets ägarandel begränsad till en mindre andel av företaget, och något "avgörande inflytande" över företaget föreligger således inte. Ett antagande av lagrådets förslag kommer enligt utskottets bedömning att med all sannolikhet leda till att stor del av kommunernas och landstingens nyssnämnda delägda företag kommer att avvecklas beroende på att den part kommunerna och landstingen samverkar med inte kommer att acceptera vissa inslag i den föreslagna regleringen. Utskottet åsyftar då de krav som enligt lagrådets förslag måste uppställas på de kommunala företagen och som bl.a. innefattar att fullmäktige skall utse företagets styrelseledamöter. Det kan dessutom ifrågasättas om en sådan ordning står helt i överensstämmelse med det associationsrättsliga regelsystemet (t.ex. aktiebolagslagen). Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att biträda lagrådets förslag om en enhetlig regel för kommunala företag utan utskottet finner det nödvändigt att ha olika regler för helägda resp. delägda företag. Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen i nu aktuella delar, vilka dock bör kompletteras med lagrådets ovannämnda förslag om ökad handlingsoffentlighet, vilket innebär en värdefull förbättring i fråga om insynen i kommunala företag. Utskottets förslag till lagtext i förevarande avsnitt läggs fram i bilaga 3. Med hänsyn till utskottets i det föregående redovisade förslag om införande av en ny paragraf i förevarande kapitel kommer de båda i propositionens lagförslag aktuella paragraferna, 3 kap. 16 och 17 §§, att betecknas 3 kap. 17 och 18 §§. Lagtextbilagan omfattar vidare uppkomna följdändringar i 5 kap. 23 och 53 §§, 6 kap.1§ och punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. En ytterligare följdändring framgår av utskottets hemställan i förevarande del.
Utskottet finner i fråga om sistnämnda 3 kap. 18 § anledning framhålla följande. I paragrafen regleras fall när en kommun eller ett landsting samverkar med vissa andra subjekt genom ett privaträttsligt organ. Genom paragrafens hänvisning till 17 § kommer bl.a. att gälla att fullmäktige skall se till att det privaträttsliga organet blir bundet av bestämmelserna om handlingsoffentlighet i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt. Som framhållits i propositionen (s. 163) får frågan om vilka åtgärder som skall beslutas ytterst bero på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad särskilt gäller frågan om handlingsoffentlighet vill utskottet framhålla följande.
När det offentligas andel i det privata företaget är stort synes reglerna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i många fall kunna tillämpas fullt ut. Är å andra sidan det offentligas andel mycket liten bör kravet på handlingsoffentlighet kunna efterges. I gränsfall torde man i regel böra föredra att tillämpa handlingsoffentlighet framför att inte göra det.
När kommuner och landsting samarbetar enbart med varandra i ett privaträttsligt organ bör enligt utskottets mening huvudregeln i fråga om kraven på kontroll och insyn i sådana företag vara att dessa ställs lika högt som när en kommun eller ett landsting är ensambestämmande. Detta gäller särskilt i fråga om allmänhetens rätt att ta del av handlingar hos företaget. Vid tolkningen av förevarande paragraf bör därför enligt utskottet en avgörande betydelse fästas vid det förhållandet att enbart kommunala enheter ingår i ägarkretsen.
Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet avstyrker motionerna K48 yrkande 7, K51 yrkandena 3 och 5 samt K59 yrkande 12.
Lagrådet har förordat att en översyn av sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagen kommer till stånd, varvid lagrådet pekat på att även den av lagrådet föreslagna regleringen av handlingsoffentligheten har karaktären av ett provisorium. I lagrådets yttrande framhålls därvid särskilt att något egentligt rättsmedel inte kommer att stå till buds för den som vill hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot det kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse till vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. Utskottet delar lagrådets bedömning att en översyn är påkallad, något som innebär ett delvis tillgodoseende av de i motionerna K49 yrkande 7, K59 yrkande 11, K610 och K612 yrkande 5 framställda önskemålen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av förslaget i här aktuell del och de angivna motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda)
Propositionen
Avsnitt 4.4 (s. 57 f.); specialmotiveringen s. 164 f.
Reglerna om de förtroendevalda har samlats i ett kapitel.
7.1 Definition; Rösträtt; Valbarhet (4 kap. 1--6 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.4.1--4.4.3 (s. 57 f.); specialmotiveringen s.164f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.4 (s. 60 f.); specialmotiveringen s. 167 f.
Nya regler införs som ger fullmäktige befogenhet att entlediga förtroendevalda som vägras ansvarsfrihet eller som dömts för allvarliga brott. Bestämmelserna gäller förtroendevalda som fullmäktige har utsett.
Övriga regler om befrielse från uppdrag behålls oförändrade i sak.
Motioner
Några invändningar mot förslaget framförs inte i någon av motionerna i ärendet. Däremot tas i några av motionerna upp dels frågan om kommunala förtroendemäns personliga ansvar för olagliga beslut, dels frågan om JOs talerätt på det oreglerade kommunala området. Dessa frågor behandlar utskottet i avsnitt 16.3 nedan.
Utskottets bedömning
Utskottet finner i denna del endast anledning till följande påpekande. Enligt 4 kap. 10 § får fullmäktige återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts till fullmäktige, om den förtroendevalde har vägrats anvarsfrihet eller genom dom som vunnit laga kraft har dömts för brott av viss svårighetsgrad. I propositionen sägs att ärenden av detta slag kan förmodas bli sällsynta och att det inte behövs särskilda regler om beredning, beslut och verkställighet (s. 63). Utskottet instämmer häri. Det kan emellertid påpekas att ett beslut om återkallande självfallet kan komma att överklagas. Ett kommunalt beslut kan i princip verkställas när det protokoll som upptar beslutet har justerats. Detta gäller även om beslutet överklagas. När en förtroendevald entledigas på grund av brott bör beslutet omedelbart tillämpas. Så bör även i normalfallet ske, när entledigande grundas på att den förtroendevalde inte beviljats ansvarsfrihet. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del.
7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 168.
Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdragen. Förslaget innebär inga nyheter i förhållande till vad som för närvarande gäller.
Motioner
I motion K59 yrkande 14 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till ledighet från anställningen för kommunalt förtroendevalda i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen anförs i frågan följande:
Lagen ger inget direkt stöd för att en förtroendevald som har anställning med skifttjänstgöring har rätt till ledighet från ett nattskift som följer direkt efter utfört uppdrag som förtroendevald. Ledighetsregelns utformning innebär att den stora grupp på arbetsmarknaden som har skiftarbete är beroende av sin arbetsgivares godkännande om han eller hon skall ha möjlighet att åta sig kommande förtroendeuppdrag på människovärdiga villkor. Mot bakgrund av den vikt som tillmäts ett ökat politiskt engagemang hos medborgarna måste sådana förhållanden anses oacceptabla. Erforderlig ledighet för politiska förtroendeuppdrag, även med hänsyn till skiftarbetandes villkor, måste garanteras genom en ändring av denna bestämmelse. I motion K602 av Bo Hammar (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.
Enligt motionen innebär ledighetsreglernas utformning för kommunala förtroendeuppdrag att den stora grupp på arbetsmarknaden som har skiftarbete är utlämnad till sin arbetsgivares godtycke om han eller hon skall ha möjlighet att åta sig kommunala förtroendeuppdrag på människovärdiga villkor. I sammanhanget pekas också på att det inte på den privata sidan finns någon ledighetslagstiftning för uppdrag som nämndeman. Motionären anser det påkallat med snabba lagstiftningsåtgärder för att garantera behövlig ledighet för politiska förtroendeuppdrag för angivna kategorier arbetstagare.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Det nu framlagda förslaget innebär ingen ändring i sak av de i 1977 års kommunallag införda bestämmelserna om ledighet för kommunala förtroendeuppdrag. Utskottet tillstyrker förslaget.
Med anledning av det i motionerna framställda kravet om att riksdagen hos regeringen skall begära särskild lagstiftning för att garantera de i motionerna angivna kategorierna privatanställda ledighet för olika förtroendeuppdrag får utskottet erinra om följande.
I förarbetena till de gällande bestämmelserna (prop. 1975/76:187) framhöll föredraganden, som var av den uppfattningen att trygghet för de förtroendevalda borde kunna åstadkommas utan detaljerade lagregler, bl.a. följande (s. 230 f.):
Den bestämmelse om rätt till ledighet som föreslås anvisar inte lösningar på diverse praktiska problem som kan uppkomma. Ett sådant är den ekonomiska ersättningen, ett annat hur ersättare skall kunna ordnas på arbetsplatsen. Jag anser emellertid att kostnader som uppstår för den förtroendevalde genom uppdraget i princip bör betalas av kommunen resp. landstingskommunen. Frågan om ersättare på arbetsplatsen bör däremot ordnas genom arbetsgivaren. Jag förutsätter vidare att den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skall försämras på grund av förtroendeuppdraget. Frågor som rör den förtroendevaldes anställningsvillkor, arbetsförhållanden, ersättare m.m. bör enligt min mening regleras avtalsvägen efter behov.
I detta sammanhang vill jag även betona betydelsen av att kommunerna och landstingskommunerna har en sammanträdesplanering som ger arbetsgivarna och arbetstagarna tillfälle att planera behovet av ledighet och vikarier.
Jag avser att följa utvecklingen på detta område i framtiden. Om erfarenheterna visar att mera detaljerade lagregler skulle vara att föredra ämnar jag återkomma till frågan.
Mot angiven bakgrund gör utskottet följande bedömning. Självfallet anser utskottet det av vikt att förtroendevalda inte hindras från att åta sig kommunala förtroendeuppdrag på grund av sin arbetssituation. Utskottet anser det emellertid inte i ärendet klarlagt att den i motionen begärda lagstiftningen är påkallad. Utskottet, som utgår ifrån att regeringen följer tillämpningen av den här aktuella bestämmelsen och behovet av eventuella lagstiftningsåtgärder på området, avstyrker med det anförda motionerna K59 yrkande 14 och K602.
7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.5 (s. 64 f.); specialmotiveringen s. 168 f.
Förtroendevalda får rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för heltidssysselsatta förtroendevalda och deltidssysselsatta som fullgör sina uppdrag på en betydande del av heltid.
Fullmäktige får frihet att utifrån lokala förutsättningar bestämma om det system som skall tillämpas för ersättningarna men blir skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessa skall betalas.
Principen om lika arvode för lika uppdrag kvarstår.
I propositionen diskuteras möjligheten av att i stället för ersättning för förlorad arbetsinkomst införa ett arvode för fullgörande av förtroendemannauppdraget. Därvid pekas dock på de skillnader som då skulle uppkomma för en offentligt anställd resp. en privatanställd. Regeringen anser att rättviseskäl talar mot metoden att ha arvoden som enda ersättningsform för att täcka de inkomstförluster som de förtroendevalda drabbas av på grund av uppdragen.
Motioner
I motion K51 yrkande 7 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att kommunerna fortfarande kan välja huruvida ersättning skall utgå i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller ej.
I motionen anges att erfarenheterna av det ekonomiska ersättningssystem som läggs fram i propositionen och som kommunerna sedan ett antal år kunnat tillämpa är mycket blandade och att ett flertal negativa effekter har påtalats. Motionärerna är inte övertygade om att ersättning för förlorad arbetsförtjänst är överlägsen andra former av ersättning till kommunala förtroendemän som t.ex. ett rimligt, enhetligt arvode. Ett sådant system kan enligt motionen dessutom vara billigare att administrera. Motionärernas slutsats blir därför att kommunerna även i fortsättningen bör få bestämma i vilken form ersättning till förtroendemän skall utgå och förordar därför att det framlagda förslaget utgår.
I motion K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c) förordas -- utan att något yrkande framställts -- att arvoden även i fortsättningen skall kunna utgå till kommunalt förtroendevalda.
I motion K59 yrkande 15 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsinkomst i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen framhålls att vänsterpartiet i motsats till regeringen anser att ersättningsnormerna av rättviseskäl bör vara enhetliga för hela riket samt baseras på principen lika arvode för lika uppdrag.
Frågan om förtroendevaldas ekonomiska förmåner tas vidare upp i två motioner från allmän motionstid. I motion K604 av Bo Finnkvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning om ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag.
Enligt motionen är det nödvändigt att lagstiftningsvägen reglera frågan om ersättning i samband med politiska uppdrag. Motionärerna anser att lagreglerna bör utformas så att det klart och tydligt framgår att förlorad arbetsförtjänst skall ersättas utöver eventuellt arvode.
I motion K620 av Hans Nyhage (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med förtroendeuppdrag i samhällets tjänst.
I motionen pekas på att vissa personer vid utövande av ett förtroendeuppdrag -- i motionen nämns som exempel en lärare som innehar uppdrag som nämndeman vid domstol -- drabbas av ekonomisk förlust. Motionären anser att regeringen bör verka för -- i förhandlingar med landstings- och kommunförbunden och/eller på annat sätt -- att en sådan ordning kommer till stånd, att de ekonomiskt negativa konsekvenserna -- för i det här fallet den kommunaliserade läraren -- av ett förtroendeuppdrag i samhällets tjänst ej skall kunna uppstå.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Det framgår av propositionen att den år 1983 införda möjligheten för kommuner och landsting att ersätta sina förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst när de fullgör sina uppdrag endast kommit att utnyttjas av, när det gäller kommunerna något mer än hälften av dessa samt, när det gäller landstingen, av en dryg tredjedel av dessa. Utskottet delar regeringens bedömning att det mot angiven bakgrund och utifrån intresset av att i ökad utsträckning kunna rekrytera och behålla personer för kommunala förtroendeuppdrag nu finns skäl att införa obligatoriska regler på området. Utskottet har inte något att erinra mot den lösning som valts i propositionen. Genom förslaget får motion K604 anses tillgodosedd. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motionerna K51 yrkande 7, K59 yrkande 15 och K620 avstyrks.
7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut; Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.4.6--4.4.7 (s. 69 f.); specialmotiveringen s.170f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.4.8 (s. 73 f.); specialmotiveringen s. 172.
Fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet.
Enligt förslaget i denna del -- som i sak inte innebär någon förändring -- får fullmäktige besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid nämndens sammanträden, få delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet. Den gällande bestämmelsen har enligt sina förarbeten främst varit avsedd att tillämpas på sådana heltidssysselsatta förtroendevalda med övergripande arbetsuppgifter som saknar ordförandeuppdrag, på minoritetsföreträdare samt på ordförande i styrelsen som inte är heltidssysselsatta. Formellt har bestämmelsen emellertid omfattat alla ledamöter och ersättare i fullmäktige, styrelsen, övriga nämnder och beredningar. På flera håll har bestämmelsen utnyttjats så att företrädare för mindre partier har fått observatörsplatser, t.ex. i styrelsen. Enligt förslaget är det vid tillämpningen av den föreslagna nya bestämmelsen avsett att några begränsningar av nyssnämnt slag inte skall föreligga.
Kommunallagskommittén hade utöver nu angivna bestämmelse dessutom föreslagit följande. Ett parti som har mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen har rätt att låta en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin mening antecknad i protokollet.
I propositionen anges (s. 76) att regeringen av principiella och av praktiska skäl samt mot bakgrund av den mycket starka remissopinionen inte är beredd att föreslå en obligatorisk rätt för företrädare för mindre partier att vara närvarande på sammanträden med styrelsen, delta i överläggningen och få sin mening antecknad i protokollet. Enligt propositionen borde de mindre partiernas intressen tillgodoses på frivillighetens väg efter fullmäktiges egen bedömning av förhållandena i varje kommun och landsting.
Motioner
I motion K49 yrkande 9 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att fullmäktige får besluta att en förtroendevald som inte är ledamot eller ersättare i en viss nämnd skall få närvarorätt vid nämndens sammanträden i enlighet med vad i motionen anförts.
Motionärerna, som är beredda att godta förslaget till den del det ger en förtroendevald möjlighet till närvarorätt, anser det principiellt felaktigt att tillåta en företrädare för ett parti att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet, trots att valresultatet inte räckt till en plats i den aktuella nämnden. Detta är enligt motionen att gå vid sidan om valresultatet. Anledningen till att ett litet parti inte är företrätt i en styrelse är ju, framhåller motionärerna, ytterst att väljarna inte i tillräckligt hög grad lagt sin röst för partiet i fråga.
I motion K48 yrkande 4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar komplettera lagförslaget med följande paragraf:
Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna, men inte i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också rätt att få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
I motionen anges att miljöpartiet anser att kommunallagen bör kompletteras med den nyss angivna bestämmelsen, som överensstämmer med kommunallagskommitténs förslag.
I motion K55 yrkande 9 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen antar följande förslag att tillfogas 4 kap. förslaget till kommunallag:
Ett parti, som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
Enligt motionen bör inte reglerna om närvarorätt i den föreslagna 4 kap. 23 § utnyttjas för att inrätta s.k. insynsplatser för mindre partier utan i stället bör regler införas som specifikt tar sikte på denna grupp av partier. Motionärerna föreslår att partier som är representerade i fullmäktige men inte i styrelsen äger rätt att utse en representant med närvarorätt vid styrelsens sammanträden. Sådan representant bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att anteckna sin mening till protokollet.
I motionen pekas vidare på att genomförande av ett på annat håll i motionen framfört förslag om större minimiantal i styrelsen begränsar behovet av insynsplatser. (Det förslaget behandlas nedan under avsnitt 9.2.1.)
I motion K59 yrkande 16 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att mindre partier skall ha närvarorätt i styrelser och nämnder.
I motionen anges att vänsterpartiet ansluter sig till de ståndpunkter som kommunallagskommittén intog i frågan. Enligt motionen är det av utomordentlig vikt att mindre partier får närvarorätt, rätt att delta i överläggningarna och rätt att få sin mening antecknad i protokollet vid styrelsens sammanträden.
För den händelse förslaget inte antas yrkar motionärerna att partier som ej är representerade i kommunstyrelse skall ha rätt att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång (yrkande 17). Utskottet behandlar den frågan i avsnitt 8.3 nedan.
Utskottets bedömning
Enligt den föreslagna bestämmelsen får fullmäktige befogenhet att medge förtroendevalda rätt att vara närvarande på sammanträden med styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar som de inte är ledamöter eller ersättare i. Förslaget innebär vidare att fullmäktige skall kunna besluta att dessa förtroendevalda får delta i överläggningarna men inte i besluten och att de får göra protokollsanteckningar. Bestämmelsen omfattar alla förtroendevalda i kommunen eller landstinget.
Invändningar mot den föreslagna bestämmelsen framförs i motion K49. I motionen förordas att den del av bestämmelsen som ger fullmäktige möjlighet att låta förtroendevald få delta i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet skall utgå. Motionärerna anser det principiellt felaktigt att medge sådana befogenheter för en företrädare för ett parti vars valresultat inte räckt till en plats i den aktuella nämnden.
Utskottet får anföra följande. Förslaget, som motsvarar föreskrifterna i nuvarande 3 kap. 15 § KL, har tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig över detta. Utskottet finner inte något att erinra mot förslaget, varför detta tillstyrks och motion K49 yrkande 9 avstyrks.
I motionerna K48 och K59 har vidare begärts att nyssnämnda bestämmelse kompletteras med kommunallagskommitténs förslag om att s.k. småpartier skall få rätt att ha en observatörsplats i styrelsen. Enligt det förslaget har ett parti som har mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen rätt att låta en representant för partiet vara närvarande vid styrelsens sammanträden. Representanten skall vara ledamot eller ersättare i fullmäktige och utses av fullmäktige. Representanten har rätt att delta i överläggningen men inte i besluten och att få sin mening antecknad i protokollet. Kommunallagskommitténs förslag biträds även av motionärerna i motion K55, dock med den skillnaden att de inte anser att representanten skall få rätt att delta i överläggningen och att få sin mening antecknad i protokollet.
Utskottet får med anledning av motionsförslagen anföra följande. Kommunallagskommitténs ifrågavarande förslag avstyrktes av ett stort antal remissinstanser av principiella skäl. Bl.a. framhölls att det från principiell utgångspunkt kunde riktas invändning mot att ett parti ges närvarorätt i styrelsen när dess valresultat är sådant att partiet inte blivit representerat i styrelsen. I propositionen konstaterar regeringen att en avvägning måste göras mellan, å ena sidan, principen om valutslagets betydelse för ett partis ställning och inflytande samt, å andra sidan, det från demokratisk synpunkt angelägna i att de mindre partierna ges rimliga möjligheter att agera och att de får både en god information om verksamheten och insyn i den beredningsprocess som föregår fullmäktiges handläggning av ärendena. Regeringens slutsats blir att den förstnämnda principen måste ges företräde framför minoritetsintresset. Därvid vägs även in vissa praktiska intressen. Utskottet finner inte anledning att frångå denna bedömning. Utskottet vill dock i likhet med vad som skett i propositionen starkt understryka vikten av att de mindre partiernas intressen av information och insyn tillgodoses och får i denna del hänvisa till de överväganden i saken som redovisats i propositionen (se s. 76 f.).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna K48 yrkande 4, K55 yrkande 9 och K59 yrkande 16.
7.7 Borgarråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL)
Avsnitt 4.4.9 (Politiska sekreterare) (s. 77 f.); specialmotiveringen s. 173 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige)
8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.1 (s. 78 f.); specialmotiveringen s. 175.
Fullmäktige får liksom för närvarande bestämma antalet ledamöter i fullmäktige. Systemet med latituder som anger det minsta antal ledamöter som måste utses vid angivna antal röstberättigade invånare behålls.
En grundläggande regel om att det skall finnas suppleanter -- eller med förslagets terminologi ersättare -- för ledamöterna i fullmäktige tas in i den nya lagen. Övriga bestämmelser om ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige förs över till vallagen, där motsvarande regler om ersättare för landstingsledamöter redan finns.
Förslaget innebär inga förändringar i förhållande till gällande rätt.
Motion
I motion K46 yrkande 1 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.
Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges större frihet att själva fastställa antalet ledamöter än vad förslaget innebär. När det gäller landstingen anser motionärerna det -- med hänsyn till att dessa är relativt homogena befolkningsmässigt -- till fyllest om den undre gränsen för antalet landstingsledamöter bestäms till förslagsvis 51. Motionärerna anser att landstingen därutöver bör ges frihet att själva fastställa antal ledamöter och att därvid avväga detta mot organisationen i övrigt, strukturen i länet, antal valkretsar osv.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått innebär förslaget att nuvarande regler om antalet ledamöter i fullmäktige behålls. I propositionen diskuteras särskilt den i motionen upptagna frågeställningen, dvs. om lagstiftningen på området bör inskränkas till en bestämmelse om det lägsta antalet ledamöter som fullmäktige får innehålla. I propositionen avvisas en sådan ordning, varvid bl.a. erinras om att en fast minimigräns skulle kunna fungera som en spärr mot småpartier (s. 78 f.).
Utskottet, som delar bedömningen i propositionen att de nuvarande reglerna bör behållas av demokratiska skäl, avstyrker motion K46 yrkande 1. Förslaget i aktuell del tillstyrks.
8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.2 (Hur sammanträdena kungörs) (s. 79 f.); specialmotiveringen s. 175 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet finner i denna del endast anledning till ett påpekande beträffande föreskriften i 5 kap. 9 §. Den ingår i en grupp bestämmelser som handlar om hur sammanträden med fullmäktige skall kungöras. I paragrafens andra stycke sägs att kungörelse skall inom angiven tid på ett lämpligt sätt "sändas" till varje ledamot och ersättare. I den nuvarande bestämmelsen (2 kap. 10 § andra stycket gällande kommunallag) används det vidare begreppet "tillställas". Härmed täcks även den på sina håll förekommande formen för överbringande av kungörelse att denna läggs i "boxar" som fullmäktige disponerar. Enligt utskottets mening bör det nuvarande uttrycket bibehållas. Förslag till sådan ändring i propositionens lagförslag läggs fram i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som utskottets förslag i bilaga 3 betecknade lydelsen.
8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23--25 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 182.
I 23 § redovisas de organ som har rätt att väcka ärenden hos fullmäktige. I sådant ärende skall fullmäktige besluta. Med anledning av att kommunerna och landstingen får ökad frihet att bestämma om organisationen av sina nämnder upphävs lokalorganslagen och lagen om särskilda organ i landstingskommunerna. Bestämmelsen i 24 § behövs för att fullmäktige skall ha samma frihet att begränsa rätten för lokala nämnder att väcka ärenden som hittills.
Enligt förslaget (24 §) får fullmäktige föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige.
I motion K51 yrkande 10 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att lokala organ direkt underställda kommunfullmäktige behåller sin initiativrätt i fullmäktige.
Motionärerna anför i saken följande.
Regeringens förslag till kommunallag innehåller i 5 kap. 24 § en inskränkning i initiativrätten till kommunfullmäktige för dels lokala nämnder och dels nämnder som är underställda annan nämnd. Vi håller med om att nämnder som inte direkt är underställda fullmäktige inte heller behöver en direktkanal för att väcka ärenden i fullmäktige. Däremot kan vi inte acceptera att lokala organ -- som t.ex. kommundelsnämnder -- skall sakna initiativrätt. En sådan regel skulle innebära att t.ex. kommundelsnämnder med eget budgetansvar för vissa områden ej skulle ha möjlighet att väcka ärenden i fullmäktige. Riksdagen bör besluta om en ändring av lagtexten så att kommundelsnämnder tillförsäkras initiativrätt i fullmäktige.
I motion K59 yrkande 17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas -- för den händelse att yrkande 16 i motionen om att mindre partier skall ha närvarorätt i styrelser och nämnder inte antas -- att partier som ej är representerade i kommunstyrelsen skall ha rätt att lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång.
I motionen framhålls att mindre partier som inte är representerade i kommunstyrelsen och som inte där har närvarorätt ofta är förhindrade i det viktiga budgetarbetet att få sina alternativ prövade. Dessa partier har inte haft tillfälle att delta i budgetberedningen och där framlägga förslag, och de kan förvägras att få sina alternativ prövade vid fullmäktiges behandling. Samma partier kan likväl, framhåller motionärerna, ha avgörandet vid fullmäktiges omröstning om olika alternativ utan att ha kunnat påverka utformningen av budgetalternativen eller ens ha fått insyn i ärendet. Med hänvisning till det anförda föreslår motionärerna att de partier som ej är representerade i kommunstyrelsen får lägga förslag i fullmäktige utan beredningstvång.
Det skall här antecknas att utskottet i avsnitt 7.6 ovan avstyrkt ovannämnda yrkande 16 i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K51 om att de föreslagna bestämmelserna i 5 kap. 24 § ändras så att lokala organ direkt underställda kommunfullmäktige tillförsäkras initiativrätt i fullmäktige anföra följande.
Enligt förslaget i denna del är huvudregeln att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd får väcka ärenden i fullmäktige, dock att fullmäktige ges möjlighet att föreskriva att sådan nämnd inte skall ha denna rätt. Enligt utskottets mening kan det finnas situationer där det finns behov av en sådan undantagsregel. Ställningstagandet skall bl.a. ses mot bakgrund av den frihet att organisera nämndarbetet som kommunallagsförslaget medför. Utskottet finner därför inte skäl att på denna punkt föreslå någon ändring i förslaget. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K51 yrkande 10.
Utskottet får med anledning av yrkandet i motion K59 om att partier, som ej är representerade i kommunstyrelsen, skall ha rätt att lägga förslag i fullmäktige anföra följande. Utskottet har tidigare (avsnitt 7.6) understrukit vikten av att de mindre partiernas behov av insyn och information tillgodoses i kommuner och landsting. När så sker förbättras de mindre partiernas möjligheter att genom motioner lägga fram förslag till fullmäktige. Utskottet förutsätter att motioner som avser budgetfrågor bereds tillsammans med budgetförslaget, när så är möjligt. Därmed kan de mindre partiernas motioner behandlas av fullmäktige i samband med budgeten. På anförda skäl avstyrker utskottet motion K59 yrkande 17.
8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om kommunala folkomröstningar) (5 kap. 26--33 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.3 (s. 81 f.); specialmotiveringen s. 183 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.5.4 (s. 83 f.); specialmotiveringen s. 186.
Reglerna om kommunala folkomröstningar förs i sak oförändrade över till den nya lagen. Landstingen får dock anlita valnämnden utan att fullmäktige medgivit det.
I propositionen diskuteras frågan om en eventuell vidgning av folkomröstningsinstitutet. Slutsatsen blir emellertid att någon förändring inte skall göras. Därvid anförs bl.a. följande (s.17).
Sett från ett medborgarperspektiv kan det vara betydelsefullt att kunna ge uttryck för åsikter i olika frågor även mellan de allmänna valen. Möjligheten att ordna folkomröstningar som ett led i beredningen inför fullmäktiges avgörande bör därför finnas kvar. Regeringen är däremot inte beredd att gå längre genom att införa någon form av beslutande folkomröstningar eller minoritets- eller medborgarinitiativ, vilket har diskuterats. Detta skulle, enligt vår mening, innebära en icke önskvärd urholkning av den representativa demokratin.
Motioner
I motion K48 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av reglerna för folkomröstning enligt vad som anförts i motionen.
I motionen anförs i saken bl.a. följande.
Fullmäktige får som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning anordna "kommunal folkomröstning". Enligt motionärernas mening bör reglerna förtydligas ytterligare för att undvika osäkerhet eller konflikt mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas. Förfaranderegler bör utarbetas som bl.a. anger beslutsgången vid anordnandet av omröstningar, rätten till förtidsröstning m.m.
I motion K49 yrkande 10 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om vidgade möjligheter till kommunala folkomröstningar i enlighet med vad i motionen anförts.
Enligt motionärernas uppfattning bör möjligheterna att anordna kommunala folkomröstningar vidgas. Härigenom skulle den representativa demokratin vitaliseras. Förslaget fordrar att särskilda förfaranderegler m.m. införs, vilka bl.a. anger vad som skall fordras för att utlösa omröstning samt kommuns skyldigheter vad gäller att informera kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för omröstning m.m. Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå ökade möjligheter till kommunala folkomröstningar.
I motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas till motion K619 yrkande 2 av Birgit Friggebo m.fl. I sistnämnda motion yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag för kommunala folkomröstningar. Enligt motionen bör kommunala folkomröstningar kunna genomföras i olika konkreta frågor, något som stärker kommuninvånarnas möjligheter att påverka utvecklingen i sin kommun. Motionärerna erinrar om att folkpartiet liberalerna under lång tid drivit kravet att särskilda förfaranderegler skall införas för kommunala folkomröstningar i syfte att göra det enklare att ordna sådana omröstningar. Genomförandet av kommunal folkomröstning skall enligt motionärernas mening kunna ske efter beslut av kvalificerad minoritet, t.ex. en tredjedel i kommunfullmäktige. Även andra former för att utlösa en sådan omröstning, t.ex. folkinitiativ, bör utredas i sammanhanget.
I motionen yrkas vidare att riksdagen beslutar om en sådan ändring av kommunallagen att en kommun vid lokala folkomröstningar skall informera kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för omröstning (yrkande 3).
Enligt motionen bör det genom lagstiftning utformad av utskottet införas skyldighet för en kommun, som beslutat att hålla en lokal folkomröstning, att informera kommuninvånarna om de olika alternativ som är föremål för omröstning.
I motion K55 yrkande 5 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av regler för kommunala folkomröstningar.
I motionen anges bl.a. följande. Under de senaste åren har det politiska engagemanget hos människorna avtagit. Ett skäl för denna utveckling är det större avståndet mellan väljare och vald som finns i dag. I de större kommunerna saknas förutsättningar för de förtroendevalda att få vetskap om den folkliga uppfattningen i olika väsentliga frågor. När det gäller frågor av principiell betydelse för den enskilda kommunens framtida utveckling och struktur är det därför viktigt att skapa en möjlighet för befolkningen att direkt kunna delta i beslutsprocessen. Enligt centerns uppfattning bör reglerna på området förtydligas för att undvika osäkerhet eller konflikt mellan partierna vid de tillfällen som en omröstning skall genomföras. I en särskild utredning bör frågor som sammanhänger med beslut om och genomförande av folkomröstningar prövas. Vidare bör förfaranderegler utarbetas som anger beslutsgången vid anordnandet av omröstningar, rätten att formulera omröstningsfrågor, tidpunkt för genomförande av omröstning, rätten till förtidsröstning m.m.
I en motion från den allmänna motionstiden -- motion K611 yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) -- framförs liknande synpunkter.
Utskottets bedömning
Förslaget innebär som framgått att reglerna om kommunala folkomröstningar oförändrade i sak förs över till den nya lagen. Landstingen får dock anlita valnämnden utan att fullmäktige medgivit det. I motion K619 begärs att riksdagen skall besluta om att det i kommunallagen skall intas särskilda -- av utskottet utformade -- förfaranderegler för sådana omröstningar. Frågorna om särskilda förfaranderegler och en vidgning av möjligheterna till kommunala folkomröstningar tas vidare upp i motionerna K48, K49, K55, K611 och K619. I motionerna begärs att regeringen skall utreda saken och därefter återkomma med förslag till riksdagen.
I propositionen diskuteras särskilt de båda frågor, som tagits upp i motionerna i förevarande avsnitt, dvs. frågan om vidgade möjligheter till kommunala folkomröstningar resp. frågan om införande av särskilda förfaranderegler. I propositionen avvisas tanken på sådana förändringar (s. 84 f.). Beträffande den förstnämnda frågan framhålls därvid bl.a. att införandet av någon form av beslutande omröstningar eller en möjlighet till folkinitiativ skulle innebära en stor risk för en urholkning av den representativa demokratin. När det gäller den andra frågan uttalas bl.a. att regler av aktuellt slag skulle innebära en onödig formalisering.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen (KU 1980/81:2, KU 1983/84:32, KU 1985/86:15, KU 1986/87:21, 1989/90:KU3 och 1990/91:KU3) avstyrkt motioner av liknande slag som de nu aktuella, varefter riksdagen följt utskottet. Det har inte nu framkommit något som givit utskottet anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här aktuell del, att motionerna K48 yrkande 8, K49 yrkande 10, K55 yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619 yrkandena 2 och 3 avslås.
8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena; Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5kap. 36--48 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 186 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§)
Propositionen
Avsnitt 4.5.5 (s. 85 f.); specialmotiveringen s.191.
Rätten att ställa interpellationer och frågor till ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar behålls.
Fullmäktige får frihet att vidga kretsen av adressater till att omfatta även andra förtroendevalda.
Skillnaden mellan interpellationer och frågor markeras tydligare.
Motioner
I motion K51 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag införs.
Enligt motionen är det en brist i den medborgerliga insynen i kommunala företag att kommunfullmäktiges ledamöter inte har samma möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag som man har gentemot nämndordföranden. Denna brist skulle enligt motionen enkelt kunna lösas genom regler om rätt till interpellation till styrelsens ordförande eller annan lämplig företrädare för företaget som fullmäktige bestämmer. Motionärerna anser att riksdagen bör komplettera 5 kap. 49--56§§ i förslaget till ny kommunallag i enlighet härmed.
I motion K59 yrkande 13 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar om rätt för kommun-och landstingsfullmäktigeledamöter att interpellera styrelseordföranden i kommunala bolag.
Enligt motionen är det av stor vikt att fullmäktigeledamöterna får rätt att interpellera styrelseordföranden i kommunala företag. Motionärerna anser att den demokratiska insynen och kontrollen av de kommunala företagen härigenom stärks.
Utskottets bedömning
Utskottet finner i denna del endast anledning att närmare gå in på den fråga som tagits upp i motionerna K51 och K59. Enligt 5 kap. 53 § i propositionsförslaget får fullmäktige liksom hittills besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för ett kommunalt företag. Några regler som gör det möjligt att direkt kunna interpellera styrelseledamöter i sådana företag läggs inte fram. Motionärerna anser detta vara en brist och föreslår att interpellationsrätt införs gentemot ansvariga i kommunala företag.
I propositionen anförs bl.a. att främst principiella invändningar kan riktas mot att en interpellation skulle få ställas direkt till personer som inte har någon uppgift inom den egentliga kommunala förvaltningen och som formellt står utanför denna. Vidare framhålls att möjligheten att överlämna en interpellation ger tillräckliga möjligheter att i en interpellationsdebatt i fullmäktige kunna diskutera frågor som rör verksamheten i de kommunala företagen.
Utskottet delar regeringens bedömning av frågan och avstyrker därför motionerna K51 yrkande 6 och K59 yrkande 13. Förslaget i här aktuella delar tillstyrks.
8.8 Protokollet; Arbetsordningen (5 kap. 57--64 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 192 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9. 6 kap. kommunallagen (Styrelsen och övriga nämnder)
9.1 Styrelsens uppgifter; Nämndernas ansvar för verksamheten (6 kap. 1--8 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.1--4.6.2 (s. 88 f.); specialmotiveringen s. 195 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 KL §§)
Paragraferna motsvarar 3 kap. 2 och 8 §§ nuvarande kommunallag.
9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och nämnderna (6kap. 9 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 197.
Bestämmelsen i 6 kap. 9 § innebär att kommunerna och landstingen själva får bestämma antalet ledamöter och ersättare i nämnderna. Liksom i dag måste det dock finnas minst fem ledamöter i styrelsen.
Motion
I motion K55 yrkande 8 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen antar följande förslag till 6 kap. 9§ ny kommunallag:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra.
Enligt motionärernas uppfattning är fem ledamöter i styrelsen ett alltför litet antal för att ge en god proportionell fördelning. Detta gäller särskilt, framhålls det i motionen, om den omorganisation som nu pågår leder till att det i vissa kommuner endast kommer att finnas en styrelse med utskott. Antalet bör i stället sättas till minst nio. Detta antal bör också gälla som riktlinje för övriga nämnder som fullmäktige inrättar.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Bestämmelsen i den föreslagna 6 kap. 9 § motsvarar 3 kap. 2 § nuvarande kommunallag. Utskottet anser inte att det finns anledning att, såsom föreslagits i motion K55, göra någon förändring i fråga om det minimiantal ledamöter som styrelsen skall ha. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet, som tillstyrker förslaget i här aktuell del, att motion K55 yrkande 8 avslås.
9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.5 (s. 95); specialmotiveringen s. 197 f.
Fullmäktige åläggs att ta ställning till i vad mån icke tjänstgörande ersättare som är närvarande vid en nämnds sammanträde skall ha yttranderätt och rätt att få avvikande mening antecknad i protokollet.
I propositionen anges att frågan i vad mån man bör ge en nämndersättare som inte tjänstgör yttranderätt under beredningen av ärendet aktualiserades av några kommuner. Genom bestämmelsen i 6 kap. 11 § andra stycket åläggs fullmäktige att ta ställning i frågan. Enligt propositionen kan ett generellt beslut lämpligen fattas i början av en mandatperiod.
Motion
I motion K48 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 11 § andra stycket kommunallagsförslaget:
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet.
I motionen anges att ersättarna bör ha rätt att delta i överläggningarna och även få sin mening antecknad i protokollet.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Enligt förslaget skall den lagstadgade närvarorätten för icke tjänstgörande ersättare behållas. Förslaget innebär vidare att det skall ankomma på fullmäktige att besluta i vilken utsträckning sådan ersättare skall ha rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet. Utskottet anser inte att det, såsom förordats i motion K48, finns skäl att obligatoriskt tillerkänna ersättarna angivna befogenheter. Utskottet finner inte heller i övrigt något att erinra mot förslaget i nu aktuella delar. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motion K48 yrkande 9 avstyrks.
9.3 Mandattider (6 kap. 12--14 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.3 (Nämndernas mandattider) (s. 91 f.); specialmotiveringen s. 198 f.
Styrelsen skall liksom i dag väljas för tre år. Huvudregeln är att tjänstgöringen börjar den 1 januari året efter ett valår. De kommuner och landsting som så önskar får dock låta styrelsen tillträda tidigare.
Fullmäktige får bestämma övriga nämnders mandattider fritt.
Möjlighet ges att låta kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet tillträda tidigare än den 1 januari 1992 efter valåret år 1991.
Motion
I motion K621 av Bertil Persson och Inger Koch (båda m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om ändrade regler för att utse styrelser och nämnder i kommunerna, innebärande att samma fördelaktiga system som gäller för Stockholm kan tillämpas i landets övriga kommuner.
Enligt motionen innebär de för Stockholms kommun gällande särbestämmelserna om ett snabbare valgenomslag för styrelse och nämnder olika i motionen angivna fördelar. Motionärerna anser att övriga kommuner bör ges möjlighet att tillämpa dessa bestämmelser.
Utskottets bedömning
Som ovan framgått innebär det aktuella förslaget att motionärernas önskemål har blivit tillgodosett. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.6.4 (Utskott och nämndberedningar) (s. 94 f.); specialmotiveringen s. 199 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.6 (En ny jävsregel) (s. 96 f.); specialmotiveringen s. 201.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet anledning till något påpekande.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL)
9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 § KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 202.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.7 (s. 100 f.); specialmotiveringen s. 202.
Förslaget innebär inte någon ändring i sak, något som innebär att det för bordläggning av ett ärende i en nämnd liksom hittills krävs beslut av mer än hälften av de närvarande ledamöterna.
Motioner
I motion K48 yrkande 10 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 29 § kommunallagsförslaget:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
Motionärerna anser att den ordning som gäller för bordläggning av beslut i fullmäktige -- och som enligt förslaget bibehålls (se 5 kap. 36§) -- dvs. bordläggning om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna -- bör utvidgas till att gälla alla nämnder och styrelser. Enligt motionen innebär förslaget till ny kommunallag genom den vidgade delegationsrätten och det decentraliserade ansvaret att fler beslut kommer att tas i nämnderna utan att föras upp till fullmäktige för beslut. I motionen hävdas att det i vissa kommuner förekommer att minoriteten nekas bordläggning. Motionärerna anser det angeläget att alla förtroendevalda ges samma rätt till rimlig förberedelse- och samrådstid.
I motion K51 yrkande 9 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att en tredjedel av ledamöterna i kommunala styrelser och nämnder alltid har rätt att få bordläggning till stånd.
I motionen anförs skäl av det slag som anförts i ovanstående motion. Motionärerna erinrar i sammanhanget om att röstplikt gäller för nämndledamöter vid beslut som innefattar myndighetsutövning.
I motion K59 yrkande 21 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att ett ärende skall bordläggas om minst en tredjedel av närvarande ledamöter i en nämnd begär det.
Motionen i denna del har samma innebörd som de båda föregående motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande avsnitt begärs att den föreslagna regeln om att det för bordläggning av ett ärende i nämnd fordras enkel majoritet skall ersättas av en minoritetsregel enligt vilken det räcker om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär bordläggning. Utskottet, som erinrar om att propositionsförslaget i denna del inte innebär någon ändring av gällande rätt, anser inte att det finns skäl att på denna punkt frångå förslaget. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motionerna K48 yrkande 10, K51 yrkande 9 och K59 yrkande 21 avstyrks.
9.6.3 Protokollet; Delgivning; Reglementen (6 kap. 30--32 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 202.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; Brukarmedverkan (6kap. 33--38 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.6.8 (s. 101 f.); specialmotiveringen s. 203 f.
Nya lagregler om delegering införs som innebär
att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om ärenden om myndighetsutövning mot enskilda,
att nämnderna själva får besluta om delegering,
att nämnderna själva får besluta om i vilken utsträckning delegerade beslut skall anmälas,
att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra anställda,
att brådskande ärenden får delegeras.
Motioner
Förslaget i dessa delar tas upp i sex av motionerna. Dessa redovisas nedan i avsnitten 9.6.4.1--9.6.4.4.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till lagrådet för yttrande. Lagrådet, som påpekat att vissa av paragraferna bör underkastas en redaktionell omarbetning, har föreslagit en ändring av 6 kap. 35 §. Enligt propositionsförslaget får nämnderna själva besluta i vilken utsträckning delegerade beslut skall anmälas. Lagrådets förslag innebär en obligatorisk anmälningsskyldighet. Sistnämnda förslag redovisas nedan under avsnitt 9.6.4.3.
9.6.4.16 kap. 33 § KL
Propositionen
Enligt förslaget i denna del får en nämnd uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 34 §.
Motioner
I motion K48 yrkande 11 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen i stället för regeringens förslag antar följande lydelse av 6 kap. 33 § kommunallagsförslaget:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller suppleant eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget eller ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden, dock inte i fall som avses i 34 §.
Enligt motionen krävs det för att brukarinflytandet skall kunna ökas att delegeringsmöjligheterna vidgas till att avse särskilda brukarorgan såsom styrelsen för en skola eller ett daghem. Motionärerna anser att uppräkningen i 6 kap. 33 § KL av de organ och personer som en nämnd kan delegera beslutanderätten på skall kompletteras med "ett särskilt brukarorgan".
I motion K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (båda v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande genom självförvaltning inom offentlig verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts.
Motionärerna framhåller att det för att den offentliga verksamheten skall kunna utvecklas krävs att den blir en gemensam angelägenhet för alla de människor som är berörda. Motionärerna är kritiska mot att förslaget inte innehåller någon möjlighet att delegera beslut till grupper av brukare eller till några "brukarsammansatta" organ. I motionen framställs önskemål om att det skall bli möjligt för de politiskt valda i en kommun att delegera beslutanderätten till grupper av brukare eller brukarsammansatta organ. Motionärerna hänvisar i sammanhanget till den modell som framtagits av den av regeringen tillsatta ungdomskommittén i ett nyligen avlämnat betänkande, Ungdom och makt (SOU 1991:12).
Rapporten (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet!
En av stat--kommunberedningen tillsatt arbetsgrupp -- Arbetsgruppen för vidgat brukarinflytande -- avgav i februari 1991 sin slutrapport (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet! I rapporten erinras om att stat-kommunberedningens uppgifter behandlades i proposition (1988/89:1) Förlängning och utvidgning av frikommunförsöket. I den propositionen angavs att det enligt regeringens mening var en viktig uppgift att på olika sätt underlätta medborgarnas möjligheter att ta ansvar för och aktivt delta i det kommunala arbetet. Det framhölls vidare i propositionen att ett vidgat brukarinflytande utgjorde en betydelsefull del i det pågående förnyelse- och utvecklingsarbetet.
Arbetsgruppens rapport innehåller en beskrivning av bakgrunden och motiven till ett vidgat brukarinflytande samt försök till klargörande definitioner och avgränsningar beträffande begrepp och företeelser på området. Vidare redovisas den faktiska situationen i kommuner och landsting vad gäller arbetet med brukarinflytande och de möjligheter som föreligger enligt nuvarande bestämmelser. En genomgång görs av de sektorer inom vilka brukarinflytande är aktuellt. Rapporten avslutas därefter med en diskussion om hur brukarinflytande kan vidgas och spridas samt arbetsgruppens förslag till åtgärder. Det är arbetsgruppens uppfattning att det är nödvändigt med fortsatta, breda insatser för att vidareutveckla brukarinflytande.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motion K48 begärs att den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 33 §, som innehåller de organ och personer till vilka en nämnd kan lämna ett delegeringsuppdrag, skall kompletteras så att det blir möjligt att även delegera ärenden till grupper av brukare eller brukarsammansatta organ. Utskottet, som erinrar om att propositionsförslaget i denna del inte innebär någon ändring av gällande rätt, anser inte att det finns skäl att göra den i motionen föreslagna ändringen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del. Motion K48 yrkande 11 avstyrks.
Med anledning av yrkandet i motion K57 om att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ändring i kommunallagen för att möjliggöra brukarinflytande får utskottet anföra följande. Utskottet vill erinra om att regeringen i propositionen (s. 19) har angivit att det kan finnas anledning att återkomma till brukarfrågorna i annat sammanhang. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom civildepartementet ett beredningsarbete i denna fråga, bl.a. med utgångpunkt i dels ungdomskommitténs betänkande (SOU 1991:12) Ungdom och makt, dels det av ovannämnda arbetsgrupp avlämnade betänkandet (Ds 1991:18) Vidga brukarinflytandet! Med hänsyn till detta anser utskottet det inte nödvändigt med något tillkännagivande av det slag som förordats i motion K57 varför motionen avstyrks.
9.6.4.26 kap. 34 § KL
Propositionen
Enligt förslaget får följande slag av ärenden inte delegeras.
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att nämndens eller fullmäktiges beslut har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
I motion K49 yrkande 11 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen klargör gränsen mellan beslut och ren verkställighet i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen erinras om att flera av remissinstanserna vänt sig mot kommunallagskommitténs resonemang gällande gränserna mellan beslut och ren verkställighet. Motionärerna hänvisar särskilt till JOs remissvar enligt vilket resonemangen är både "grumliga och äventyrliga". Enligt motionärerna har de resonemang som JO vänt sig emot tagits med i propositionen. Motionärerna anser inte att riksdagen bör ställa sig bakom regeringens motiv i denna del.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Bestämmelserna om delegering av ärenden inom en nämnd innebär att den till vilken delegeringen sker skall besluta på nämndens vägnar. Från delegering får, på sätt närmare utvecklas i propositionen, skiljas uppdrag att vidta åtgärder som inte innefattar att det skall fattas beslut i lagens mening, utan som endast går ut på att företa vad som brukar kallas ren verkställighet. I propositionen (s. 204) ges flera exempel på de gränsdragningar som här får göras. Som ovan framgått anser motionärerna i motion K49 inte dessa uttalanden tillräckliga utan önskar att riksdagen ytterligare klargör gränsen mellan beslut och ren verkställighet. Utskottet för sin del finner emellertid inte detta erforderligt utan anser att uppkommande frågor på området får lösas i rättstillämpningen. Med det anförda avstyrker utskottet motion K49 yrkande 11.
Förslaget i här aktuell del ger i övrigt utskottet endast anledning föreslå den redaktionella ändring av lagtexten i 6 kap. 34§ som framgår av utskottets i bilaga 3 framlagda förslag.
9.6.4.36 kap. 35 § KL
Propositionen
Enligt den nuvarande kommunallagen skall alla beslut som har fattats med stöd av ett delegeringsuppdrag anmälas till vederbörande nämnd, som dock har frihet att bestämma på vilket sätt och hur ofta anmälningsskyldigheten skall fullgöras.
Enligt propositionsförslaget skall den obligatoriska anmälningsskyldigheten tas bort. Förslaget föreskriver endast att nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till dem.
Beslut som inte anmälts skall protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Motion
I motion K59 yrkande 20 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagreglerad anmälningsskyldighet av alla delegationsbeslut.
Enligt motionen anser vänsterpartiet i likhet med JO att anmälningsskyldigheten av delegationsbeslut även i fortsättningen bör vara lagreglerad. De vidgade möjligheterna till delegering gör det angeläget att nämndernas grundläggande ansvar för verksamheten klart markeras. En sådan anmälningsskyldighet kan enligt motionärerna rimligen inte vara särskilt betungande.
Lagrådets yttrande
Lagrådets yttrande i denna del har följande innehåll:
I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla, ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt finner lagrådet därför att den nuvarande obligatoriska anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6 kap. 35 § får följande lydelse:
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.
Utskottets bedömning
Lagrådets förslag innebär ett tillgodoseende av de i motion K59 yrkande 20 framförda synpunkterna. Utskottet biträder förslaget. Den utformning som 6 kap. 35 § därigenom erhåller framgår av bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar den lydelse som detta lagrum erhåller i den som Utskottets förslag i bilagan betecknade lydelsen.
9.6.4.46 kap. 36 § KL
Propositionen
Genom förslaget i denna del ges viss möjlighet att delegera brådskande ärenden.
Motion
Enligt motion K50 av Mona Saint Cyr (m) är lagtexten i 6 kap. 36 § oklar. Motionären erinrar om att det i 6 kap. 33 § anges att besluten på delegation fattas på nämndens vägnar, något som innebär att ett sådant beslut kan överklagas som ett vanligt nämndbeslut. I 6 kap. 36 §, som innehåller en bestämmelse om att ordföranden får fatta beslut i brådskande fall, anges däremot inte att sådant beslut fattats på nämndens vägnar. Enligt motionen är det alltså oklart om ett sådant beslut kan överklagas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner med anledning av påpekandet i motion K50 skäl att föreslå den redaktionella ändring av 6 kap. 36 § som framgår av bilaga 3. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här aktuell del.
9.6.4.56 kap. 37 § KL
Propositionen
Förslaget i denna del innebär bl.a. följande. Förvaltningschefer får vidaredelegera beslutanderätt till andra anställda. Enligt propositionen ankommer det på kommunerna och landstingen att i en arbetsordning eller liknade dokument bestämma vilka förvaltningschefer som skall ha rätt att vidaredelegera. Det framhålls att sådan rätt normalt endast bör tillkomma en person inom en nämnds verksamhetsområde, t.ex. en socialdirektör eller en fastighetschef. I propositionen framhålls vidare att rätten att vidaredelegera måste utnyttjas på ett sådant sätt att nämnden alltid har vetskap om vem som har rätt att fatta beslutet. Enligt propositionen är detta viktigt för att nämnden skall kunna utöva sin kontroll av verksamheten och återkalla ett sådant uppdrag om behov av detta skulle uppkomma.
Motion
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår 6 kap. 37 § om vidaredelegering i regeringens lagförslag (yrkande 18) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delegering direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet (yrkande 19).
Enligt motionen kan vänsterpartiet inte godta att förvaltningschefer får vidaredelegera till anställda, eftersom sådan delegering kan leda till oklara ansvarsförhållanden. Motionärerna anser att delegering alltid bör ske direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet, t.ex. personalgrupper.
Utskottets bedömning
I motion K59 hävdas att det framlagda förslaget om rätt i vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottets mening är förslaget utformat på sådant sätt att det rätt tillämpat inte skall behöva uppkomma någon tveksamhet om vem som bär ansvaret för ett fattat beslut. Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K59 yrkandena 18 och 19 avstyrks.
9.6.4.66 kap. 38 § KL
Propositionen
Bestämmelserna i denna paragraf-- som i sak motsvarar 3 kap. 13 a§ nuvarande kommunallag -- syftar till att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan ske genom att villkor om brukarmedverkan ställs upp när ärenden delegeras. Paragrafen har följande lydelse.
Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar åt en anställd att besluta på nämndens vägnar, får nämnden uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslut fattas.
Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet.
Motioner
I motion K51 yrkande 8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ny kommunallag att reglerna om s.k. brukarinflytande utgår.
Enligt motionen är begreppet "brukare" inte avgränsat på ett godtagbart sätt. Vidare hävdas att rättsverkan av ett beslut fattat tillsammans med "brukare" inte är klarlagd. Motionärerna anser att riksdagen med hänsyn till de kommunaldemokratiska principer som väglett arbetet med den nya kommunallagen i övrigt bör låta bestämmelserna om brukarinflytande utgå.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Förslaget i denna del innebär att de regler om s.k. brukarmedverkan som infördes i den nuvarande kommunallagen genom lagstiftning år 1988 (prop. 1986/87:91, KU 1987/88:23) överförts -- utan någon ändring i sak -- till förevarande paragraf. Utskottet finner inte att vad som anförts i motion K51 ger anledning till någon förändring av dessa regler. Utskottet tillstyrker förslaget. Motion K51 yrkande 8 avstyrks.
9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL)
Propositionen
Specialmotiveringen s. 206--207.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer)
Propositionen
Avsnitt 4.7 (s. 106 f.); specialmotiveringen s. 207 f.
Innehållet i de nuvarande reglerna i kommunallagen om partssammansatta organ och närvarorätt för de anställda flyttas över till den nya lagen och samlas där i förevarande kapitel. Bestämmelserna om partssammansatta organ finns i kapitlets 1--7 §§ medan bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare finns i de följande paragraferna i detta kapitel, dvs. 8--17 §§.
10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§ KL)
Motion
I motion K55 yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl. yrkas att de föreslagna bestämmelserna i 7 kap. 1--7 §§ om partssammansatta organ skall utgå. Som skäl anges bl.a. att lagstiftningen i fråga endast i begränsad omfattning kommit till användning.
I motionen yrkas vidare att riksdagen "beslutar om sådana övergångsbestämmande partssammansatta organ" att nu gällande regler skall gälla så länge kollektiva avtal föreligger (yrkande 11).
I motionen anförs i sistnämnda del följande. Med hänsyn till att frågorna om partssammansatta organ också är reglerade i kollektivavtal på den kommunala arbetsmarknaden bör en övergångsbestämmelse införas som innebär att äldre bestämmelser gäller så länge kollektivavtal föreligger. Därmed kommer de få partssammansatta organ som finns att verka intill dess att kollektivavtalen därom sagts upp. Motionens förslag leder till följdändringar i andra bestämmelser som talar om partssammansatta organ, se bl.a. 3 kap. 6 §.
Utskottets bedömning
De föreslagna bestämmelserna om partssammansatta organ överensstämmer med de regler rörande sådana organ som finns i nuvarande kommunallag. I motion K55 har yrkats att bestämmelserna skall utgå. Utskottet finner inte att vad som därvid anförts eller som i övrigt framkommmit i ärendet i denna del givit utskottet anledning frångå propositionsförslaget såvitt är i fråga. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget. Motion K55 yrkandena 10 delvis och 11 avstyrks.
10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL)
Propositionen
Förslaget i denna del innebär att innehållet i de nuvarande reglerna i kommunallagen om närvarorätt för personalföreträdare flyttas över till den nya lagen (7 kap. 8--17 §§). Dessa bestämmelser innehåller dock i två hänseenden ändringar i sak. Den första nyheten är en inskränkning i fråga om i vilka organ som närvarorätt skall få förekomma. Enligt 8 § andra stycket skall således närvarorätt inte få förekomma i revisionsnämnder, förtroendenämnder, valnämnder och överförmyndarnämnder. Den andra nyheten är en uttrycklig bestämmelse om att en utebliven kallelse av personalföreträdare inte skall leda till att beslut som fattas vid sammanträde upphävs.
Motioner
I motionerna K48 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp), K51 yrkande 11 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K55 yrkande 10 delvis av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare utgår. Enligt motionerna innebär lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare att de fackliga organisationerna getts en särställning som från olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Motionärerna anser inte att det går att motivera att dessa organisationer skall ha en rätt till representation i nämnder och styrelser som t.o.m. går längre än rätten för vissa partier som har representanter i fullmäktige. Enligt motionerna K51 och K55 har lagstiftningen vidare medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och en ökad byråkrati.
På liknande skäl begärs i motion K238 yrkande 2 av Sonja Rembo m.fl. (m) att närvarorätten för personalföreträdare i kommunala nämnder skall upphävas.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Gällande bestämmelser i nuvarande kommunallag om närvarorätt för personalföreträdare tillkom genom lagstiftning år 1985 (prop. 1984/85:200, KU 1985/86:3). Utskottet har därefter vid skilda tillfällen avstyrkt motioner vari begärts att bestämmelserna skulle upphävas, varefter riksdagen följt utskottet. Bestämmelserna har nu -- efter att i två smärre hänseenden ha ändrats -- överförts till förevarande kapitel i den föreslagna kommunallagen. I de nu aktuella motionerna begärs ånyo att närvarorätten för personalföreträdare i kommunala nämnder skall upphävas, varvid åberopas de skäl som tidigare anförts i saken. Utskottet finner inte att vad som sålunda och i övrigt förekommit ger anledning för riksdagen att frångå förslaget. Med hänvisning till det anförda får utskottet, som avstyrker motionerna K48 yrkande 12, K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2, tillstyrka förslaget.
11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning)
Propositionen
Avsnitt 4.8 (s. 108 f.), specialmotiveringen s. 210 f.
Kommunerna och landstingen föreslås bli skyldiga att upprätta treåriga ekonomiska planer som komplement till de ettåriga budgeterna (4--5 §§). Syftet med en sådan plan är att underlätta sådana strukturella åtgärder som kan skapa balans i kommunernas och landstingens ekonomi.
När det gäller frågan om redovisning framhålls det i propositionen (s. 21) att den pågående utvecklingen mot ökad målstyrning i den kommunala verksamheten gör att redovisningens roll som uppföljningsinstrument får större betydelse. Därför föreslås ett flertal åtgärder som syftar till att stärka redovisningen och revisionen. En principiell nyhet är förslaget att "koncernredovisningar" skall vara obligatoriska (17 § andra stycket). Detta förslag skall, framhålls det i propositionen, ses mot bakgrund av att alltmer kommunal verksamhet sker i privaträttsliga former och att det därför är av stort intresse bl.a. för medborgarna att få en fullständig redovisning av kommunernas och landstingens verksamhet.
Motioner
I motion K55 tas upp en redovisningsfråga, som utskottet återkommer till nedan under avsnitt 11.2. I övrigt innehåller motionerna i ärendet inte några yrkanden kopplade till förevarande kapitel.
11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen; Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll; Budgetprocessen; Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning (8kap. 1--13 §§ KL)
Propositionen
Avsnitten 4.8.1--8.2; 4.8.4--4.8.5 (s. 108 f.); specialmotiveringen s.210f.
Utskottets bedömning
Förslaget i dessa delar tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet finner endast anledning till ett påpekande i fråga om den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 3 §, vari anges att fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Av den diskussion som propositionen innehåller om kommunernas och landstingens ekonomiska hushållning (s. 110 f.) framgår vilken typ av föreskrifter som kan komma i fråga. Utskottet vill tillägga att sådana föreskrifter också bör avse placering och upplåning av medel och även sådana organisatoriska regleringar som kan vara påkallade. Med detta förtydligande tillstyrker utskottet förslaget i här aktuella delar.
11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL)
Propositionen
Avsnitt 4.8.8 (s. 120 f.); specialmotiveringen s. 215 f.
8 kap. 14--23 §§ innehåller bestämmelser om räkenskapsföring och redovisning. Enligt 15 § skall styrelsen bestämma när övriga nämnder senast till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår. I 16 § föreskrivs att styrelsen -- sedan den fått nämndernas redovisningar -- skall avsluta räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en årsredovisning. Enligt 19 § skall styrelsen till fullmäktige överlämna sin årsredovisning. Denna skall alltså omfatta såväl den kommunala verksamhet som bedrivits av styrelsen och nämnderna som den kommunala verksamhet som bedrivits i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag, oavsett hur stort kommunens eller landstingets andelsinnehav i den juridiska personen varit. Enligt 20 § skall fullmäktige godkänna årsredovisningen.
I motion K55 yrkande 3 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvartalsvis ekonomisk uppföljning m.m.
Enligt motionen kräver den pågående utvecklingen mot målstyrning en bättre redovisning och revision än den som förslaget innebär. Motionärerna framhåller det föga intressanta i att fullmäktigeledamöterna ett halvår efter verksamhetsårets utgång får en redovisning från nämnder och andra kommunala organ av hur målen uppfylls. Angelägenheten av att fullmäktiges ledamöter får regelbundna redovisningar ökar, framhålls det i motionen, med ökad delegering och nya styrformer. Behoven av en kontinuerlig redovisning ökar också om antalet nämnder starkt reduceras och antalet fullmäktigesammanträden blir färre. Riksdagen bör därför enligt motionärernas uppfattning uttala att delårsredovisningar bör ske kvartalsvis liksom brukligt är i företag och hos andra juridiska personer som driver verksamhet av betydande omfattning.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp det i motion K55 framställda önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning. Bestämmelserna i förevarande kapitel innebär att nämnderna en gång årligen till styrelsen skall redovisa sin medelsförvaltning under föregående budgetår, varefter styrelsen skall lämna en samlad redovisning till fullmäktige. Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att förslagets 3 kap. 15 § innehåller bestämmelser om nämndernas redovisningsskyldighet inför fullmäktige. Enligt den bestämmelsen skall nämnderna till fullmäktige bl.a. redovisa hur de genomfört en viss verksamhet beträffande vilken fullmäktige beviljat ett ramanslag. Vidare föreskrivs där att fullmäktige skall besluta om formerna för redovisningen, vilket bl.a. innefattar hur ofta redovisningen bör äga rum. Utskottet anser det inte erforderligt att komplettera förslaget med ytterligare bestämmelser om redovisningsskyldighet för nämnderna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K55 yrkande 3.
Utskottet finner vidare anledning till följande påpekanden.
I 8 kap. 17 § andra stycket föreskrivs att årsredovisning, som skall upprättas enligt 16 §, också skall omfatta sådan kommunal verksamhet som bedrivs genom vissa angivna juridiska personer. I propositionen uttalas att detta gäller oavsett kommunens eller landstingets andelsinnehav (s. 215). Utskottet vill anmärka att en kommuns eller ett landstings andel i t.ex. en ideell förening kan vara liten eller t.o.m. mycket liten. Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur att årsredovisningen i vad den avser sådana fall kan inskränkas med hänsyn till omständigheterna.
Enligt utskottets mening bör årsredovisningen ge upplysning om kommunala borgensförbindelser och liknande garantiförpliktelser. Upplysning härom är av vikt för bedömningen av kommunernas eller landstingens ekonomiska ställning. Utskottet förordar att en bestämmelse härom intas i 8 kap. 17 §. Förslag till sådan komplettering av propositionens lagförslag läggs fram i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som utskottets förslag i bilaga 3 betecknade lydelsen.
11.3 Självkostnadsprincipen
Propositionen
Avsnitt 4.8.3 (s. 112 f.).
Den s.k. självkostnadsprincipen skrivs inte in i den nya lagen. Frågan om principens närmare innebörd och gränser bör enligt propositionen övervägas ytterligare.
Självkostnadsprincipen, som är en av de kommunalrättsliga grundprinciperna, innebär att en kommun inte får bestämma sina avgifter till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst. Med undantag för viss begränsad del av den kommunala verksamheten har självkostnadsprincipen ansetts gälla för den kommunala avgiftsmakten i dess helhet. Den gäller således både frivilliga verksamheter och verksamheter där kommunernas och landstingens rätt att ta ut avgifter har stöd i lag eller annan författning.
Inom en del specialreglerade områden finns särskilda författningsregler om självkostnaden som avgiftstak. Det gäller bl.a. bygglovavgifter, gatukostnadsavgifter, va-avgifter och renhållningsavgifter. Ett flertal rättsfall med anknytning till bestämmelserna om avgiftstak och uttalanden i förarbetena till speciallagarna visar att avgifterna endast får motsvara självkostnaden. Självkostnadsprincipen har således ansetts vara en och samma oavsett hur den formulerats i lag eller annan författning. En annan sak är att kostnaderna kan variera och självkostnaden kan beräknas på olika sätt beroende på verksamhetens art. Grundprincipen, att avgifterna inte får bestämmas till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst, är dock densamma. Vissa undantag från principen finns i några specialförfattningar där syftet med avgifterna föranlett särskilda beräkningsgrunder. Det gäller bl.a. gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter.
Enligt propositionen bör det utredningsarbete på förevarande område som för närvarande pågår (angående detta, se prop. s. 113) avvaktas innan ställning tas till om självkostnadsprincipen skall skrivas in i kommunallagen. I propositionen understryks att detta ställningstagande inte innebär någon förändring av nuvarande rättsläge och att självkostnadsprincipen alltså, såsom den utformats i rättspraxis och kommit till uttryck i vissa speciallagar, gäller på samma sätt som tidigare.
Motioner
I motion K49 yrkande 13 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att självkostnadsprincipen skall fastställas i den nya kommunallagen.
Motionärerna instämmer i propositionens ställningstagande att det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens innebörd. Motionärerna anser dock att självkostnadsprincipen har en så central roll inom kommunalförvaltningen att det är motiverat att den nu skrivs in i det kapitel i den nya lagen som innehåller kommunernas och landstingens befogenheter. Motionärerna framhåller att för det fall att principen genom det utredningsarbete i saken som pågår ges en annan innebörd än vad som för närvarande gäller får detta komma till uttryck genom lagändring.
I motion K51 yrkande 12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självkostnadsprincipen.
I motionen anförs i denna del följande:
Regeringen väljer i sin proposition att inte lägga fram något förslag till lagreglering av den s.k. självkostnadsprincipen. Denna princip kommer dock fortfarande att gälla, även om den inte heller fortsättningsvis får en exakt formulering. Detta är av flera skäl en rimlig lösning. Ett viktigt skäl är att den sittande utredningen rörande självkostnadsprincipen skall få rådrum att lägga fram genomtänkta och välförankrade förslag. Ett annat skäl är att det inte är uteslutet att en "skälighetsprincip" för kommunal prissättning i realiteten kan visa sig lämpligare än en lagfäst självkostnadsprincip.
Vi vill också i detta sammanhang påpeka att självkostnadsprincipen inte alls ger några incitament till effektivisering eller rationalisering. Självkostnadsprincipen ger inte självklart lägsta möjliga pris för konsumenterna av kommunala tjänster. Att i stället tillämpa "skälighetsbedömningar" för att avgöra om en kommunal prissättning är laglig eller ej skulle enligt vår mening kunna ge just sådana incitament till effektivisering som vi saknar i dag. Självkostnadsbedömningar är vidare vanskliga att göra i fall då flera olika kommunala verksamheter -- vissa utsatta för konkurrens, andra inte -- bedrivs i samma bolag eller på annat sätt i en gemensam ekonomisk enhet.
En noggrant formulerad "skälighetsprincip" i kombination med professionell revision av kommunal verksamhet -- med möjlighet att redovisa olika verksamhetsgrenar separat -- skulle enligt vår mening kunna väl uppfylla de mål som självkostnadsprincipen i dag syftar till att uppfylla.
I motion K59 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självkostnadsprincipen.
I motionen anges att vänsterpartiet anser att självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som är konkurrensutsatt. Motionärerna understryker att det i vissa verksamheter är av stor vikt att det blir möjligt att generera överskott, som kan användas för framtida investeringar.
I motion K612 yrkande 8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter för kommunerna att avvika från självkostnadsprincipen.
Enligt motionen saknar storstadskommunerna tillräckliga verktyg för att lösa sina miljöproblem. I motionen läggs därefter fram olika förslag syftande till att ge dessa kommuner förutsättningar att lösa dessa problem. Ett av förslagen innebär att kommunerna vid sin prissättning på energi ges möjlighet att avvika från självkostnadsprincipen för att därigenom kunna påverka konsumtionen och på så sätt kunna förverkliga kommunens energiplanering.
I motion K613 av Jan Sandberg (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommunala avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.
Motionären pekar i motionen på olika negativa konsekvenser som kommunernas differentierade avgifter för med sig. Motionären förordar införandet av en enhetstaxa, något som är jämlikt och som innebär att administrationskostnaderna blir minimala.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Frågan om självkostnadsprincipens närmare innebörd och gränser bör enligt propositionen övervägas ytterligare innan ställning tas till om principen bör skrivas in i kommunallagen. I propositionen har därvid hänvisats till det pågående utredningsarbete som bedrivs av en särskild utredare och som bl.a. omfattar frågan om vilka kapitalkostnader som bör ingå i självkostnaden för en verksamhet.
I motion K49 har begärts att självkostnadsprincipen nu lagfästs. Motionärerna i motion K51 delar den i propositionen intagna ståndpunkten. I motion K59 anges att självkostnadsprincipen bör avskaffas i kommunal verksamhet som är konkurrensutsatt. I motion K612 begärs förslag som ger kommunerna möjligheter att avvika från självkostnadsprincipen. Slutligen förordas i motion K613 att den kommunala avgiftsprogressiviteten avskaffas och att det i stället införs en enhetstaxa.
Som framgår av propositionen gav regeringen våren 1990 stat- och kommunberedningen i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter imom kommunal verksamhet. En av utredningsfrågorna gällde därvid självkostnadsprincipen. Utredningen avgav hösten 1990 ett delbetänkande -- (SOU 1990:107) Den kommunala självkostnadsprincipens gränser. Betänkandet innehåller inga lagförslag utan är närmast att betrakta som ett diskussionsunderlag. En särskild utredningsman har därefter fortsatt utredningsarbetet och avsikten är att han i en senare etapp skall gå in på olika ekonomiska och juridiska aspekter inom berörda verksamhetsområden, bl.a. behovet av ändrad lagstiftning. Avsikten är att detta arbete skall vara avslutat under innevarande år.
Allmänt delar utskottet den uppfattning som kommit till uttryck både i propositionen och motionerna att självkostnadsprincipen skall gälla i den kommunala verksamheten. Som framhållits i propositionen är självkostnadsprincipens närmare innebörd och räckvidd inte till alla delar helt klar. Vissa bedömningsgrunder har kommit till uttryck i rättspraxis och i vissa speciallagar. Materialet är dock inte tillräckligt entydigt för att kunna läggas till grund för lagstiftning. Utskottet delar därför den i propositionen gjorda bedömningen att det pågående utredningsarbetet på området bör avvaktas innan ställning tas till frågan om principen skall lagregleras. Utskottet anser inte att det finns skäl att ge några särskilda direktiv för det fortsatta utredningsarbetet. Den omständigheten att vissa oklarheter föreligger om självkostnadsprincipens innebörd och räckvidd innebär naturligtvis att det är angeläget att det pågående utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdag med förslag till lösning av frågan. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna K49 yrkande 13, K51 yrkande 12, K59 yrkande 8, K612 yrkande 8 och K613.
12. 9 kap. kommunallagen (Revision)
Propositionen
Avsnitt 4.9 (s. 125 f.); specialmotiveringen s. 217 f.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet finner endast anledning till följande påpekande. Enligt utskottets mening bör, som några remissinstanser har förordat, lagförslaget kompletteras med en föreskrift om att revisorernas granskningsarbete skall ske i den omfattning som följer av god revisionssed. Detta är enligt utskottets mening naturligt med hänsyn till att den nya lagen kommer att innehålla ett krav på god redovisningssed. Utskottet vill framhålla att god revisionssed inte är något en gång för alltid fastslaget begrepp, utan det förändras över tiden. Det är väsentligt att det tillämpas på ett sätt som tar hänsyn till den kommunala sektorns särart, bl.a. att kommunal revision utövas av förtroendevalda revisorer och under offentlig insyn. Utskottet förordar att en bestämmelse i ämnet tas in i 9 kap. 7 §. Förslag till sådan komplettering av propositionens lagförslag läggs fram i bilaga 3. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som Utskottets förslag i bilaga 3 betecknade lydelsen.
13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning)
Propositionen
Avsnitt 4.10 (s.131 f.); specialmotiveringen s. 223 f.
Lagrådet
Detta är en av de delar av förslaget som remitterats till lagrådet för yttrande. Förslaget har inte gett lagrådet anledning till annat påpekande än att vissa av bestämmelserna i förevarande kapitel bör underkastas en redaktionell omarbetning. Utskottets bedömning
Förslaget i denna del tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget med de redaktionella ändringar av 3, 6 och 12 §§ som framgår av utskottets i bilaga 3 framlagda förslag.
14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Propositionen
Specialmotiveringen s. 227.
Utskottets bedömning
Utskottet har behandlat punkten 5 i övergångsbestämmelserna under avsnitt 6.4 ovan (Kommunala företag). Återstående delar av de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas inte upp i någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslaget.
15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang
Propositionen
Avsnitt 6 (s. 139 f.).
15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd
Propositionen
Avsnitt 6.2.1 (s. 142 f.).
Lagen om rätt för kommun och landstingskommun att lämna katastrofhjälp ersätts med en ny lag. Den innebär en utvidgning så, att humanitärt bistånd i form av utrustning som kan avvaras får lämnas i en nödsituation även om inte något direkt katastrofläge föreligger. Den nya lagen omfattar också kyrkliga kommuner.
I propositionen anges att utvidgningen bl.a. skulle kunna innebära att möjligheterna ökar att bistå de nya kommuner som nu byggs upp i Central- och Östeuropa. I dessa finns, framhålls det, i många fall t.ex. stor brist på elementär kontorsutrustning.
Motioner
I motion K49 yrkande 14 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår förslag till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.
Motionärerna, som tar avstånd från förevarande förslag, anger följande skäl för sin ståndpunkt. Redan den gällande lagen om katastrofhjälp innebar ett avsteg från principen att det är staten som skall handha utrikes- och biståndspolitiken. Lagen ansågs redan vid sin tillkomst i viss utsträckning stå i strid med denna grundläggande princip. En utvidgning av kommunernas rätt att lämna internationell katastrofhjälp kan inte accepteras. Förslaget om en ny lag bör därför avvisas av riksdagen och nuvarande möjlighet för kommun att lämna internationell katastrofhjälp således bestå.
I motion K59 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av katastrofhjälpslagen i kommunallagen.
Enligt motionen väger informationsintresset beträffande den föreslagna lagen så tungt att detta motiverar att den införs i kommunallagen, något som för övrigt kommunallagsgruppen hade rekommenderat.
I samma motion yrkas vidare (yrande 6) att riksdagen hos regeringen begär förslag om att även ekonomiskt stöd skall kunna ges med stöd av katastrofhjälpslagen.
Enligt motionen är det föreliggande förslaget alltför restriktivt. Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges rätt att lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt stöd.
Utskottets bedömning
Den föreslagna lagen om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd innebär en viss, mindre utvidgning av den kommunala kompetensen på förevarande område. Enligt motion K49 kan denna utvidgning inte accepteras. I motion K59 hävdas i stället att förslaget är alltför restriktivt. Motionärerna förordar att den föreslagna rätten att lämna bistånd i form av utrustning som kommuner och landsting kan avvara kompletteras med bestämmelser om rätt att utge bistånd i form av ekonomiskt stöd. I sistnämnda motion begärs vidare att bestämmelserna i katastrofhjälpslagen införs i kommunallagen.
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i propositionen gjorda bedömningen att det föreliggande förslaget inte möter något hinder från utrikes- och biståndspolitiska synpunkter. Utskottet anser de föreslagna biståndsmöjligheterna lämpligt avgränsade och avstyrker därför motionerna K49 yrkande 14 och K59 yrkande 6.
Med anledning av det i motion K59 framställda yrkandet om att bestämmelserna i den aktuella lagen skall införas i kommunallagen får utskottet anföra följande. I propositionen har särskilt diskuterats huruvida ifrågavarande lag -- liksom övriga s.k. smålagar och andra speciallagar som reglerar kommunernas och landstingens kompetens -- bör införas i befogenhetskapitlet, dvs. 2 kap. i den föreslagna kommunallagen. Regeringens slutsats blev dock att endast reglerna i den s.k. partistödslagen borde tas med i detta kapitel men att i kapitlet skulle tas in en regel (2 kap. 4 §), vari erinras om att det finns särskilda bestämmelser om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter. Som skäl för detta ställningstagande åberopas bl.a. att flera av smålagarna rör verksamhetsområden som är relativt udda och därför sällan föremål för kommunernas och landstingens intresse samt att det skulle vara olämpligt att förse kommunallagen med sådana detaljföreskrifter som många av bestämmelserna i smålagarna utgör. Utskottet delar regeringens bedömning av frågan. Utskottet avstyrker därför motion K59 yrkande 3.
Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot förslaget i här aktuella delar. Förslaget tillstyrks.
15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det internationella området
Motioner
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den kommunala kompetensen att genomföra opinions- och solidaritetsyttringar (yrkande 5). Vidare förordas i motionen att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter att medverka i internationella projekt av solidaritets- och biståndskaraktär (yrkande 7).
I motionen erinras om att sådana solidaritetsyttringar tidigare i princip ansetts falla utanför den kommunala kompetensen med hänsyn till att utrikes-, handels- och biståndspolitik ansetts om en angelägenhet uteslutande för riksdag och regering. Vidare erinras om att kommun på grund av den s.k. lokaliseringsprincipen ansetts sakna möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon. Enligt motionen är det angivna synsättet förlegat med tanke på intresset för en ökad decentralisering i samhället och det ökade politiska engagemanget hos medborgarna.
I motion K48 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger kommunerna möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon.
I motion K612 yrkande 9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny roll för landsting och kommuner i biståndsarbetet enligt vad som anförts i motionen.
Motionärerna anser att kommuner och landsting bör ges möjlighet att samarbeta med sina motsvarigheter i andra länder i frågor om olika former av biståndsstöd. Enligt motionen inbjuder en sådan decentralisering av biståndsfrågorna till närmare kontakter med u-länderna och bättre förståelse på alla nivåer i samhället för de globala frågorna.
I motion U6 yrkande 5 av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av kommunallagen så att vänortssamarbete underlättas.
Enligt motionen bör de kommuner som utvecklat vänortsutbyte med Sovjetunionen ges ekonomiskt stöd som ger möjlighet att utveckla och utbyta erfarenheter inom främst miljö- och hälsoskyddsområdet. För vänortsutbyte finns ofta mycket små budgeterade medel i kommunerna. Motionärerna anser att kommunallagen bör ses över så att vänortsamarbetet underlättas.
I motion U24 yrkande 12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att kommunerna ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet.
Motionärerna erinrar om att de kompetensbegränsande principer som gäller för de svenska kommunerna utgör en spärr i miljövänortssamarbetet. Motionärerna anser att denna spärr måste upphävas så att kommunerna även får möjlighet att ge ekonomisk hjälp inom miljövänortssamarbetet.
Utredningsbetänkande
I stat--kommun-beredningens delbetänkande (Ds C 1986:10) Kommunal medverkan i internationella frågor m.m. lämnas bl.a. följande redogörelse för kommunala vänortsförbindelser med kommuner i andra länder.
Det vanligaste är att kommunerna har vänortsförbindelser med kommuner i de övriga nordiska länderna. Vänortskontakter finns emellertid även med kommuner i andra länder. Sålunda har svenska kommuner vänorter i bl.a. USA, Sovjetunionen, Jugoslavien, Israel, Japan och Tjeckoslovakien. Nordiskt vänortsutbyte som sker inom rimliga ekonomiska ramar har i rättspraxis (RÅ 1981 2:81) uttryckligen förklarats falla inom den kommunala kompetensen. De svenska kommunernas deltagande i den internationella vänortsrörelsen torde vara allmänt accepterat. Kommunernas val av vänorter skulle visserligen kunna sägas ge uttryck för ett utrikespolitiskt ställningstagande. Valet av vänort överskuggas emellertid av det egentliga syftet med vänortsverksamheten, nämligen att vänorterna skall kunna ge varandra ett ömsesidigt utbyte på företrädesvis de kulturella och idrottsliga områdena. Det utrikespolitiska inslaget kan inte sägas vara särskilt stort, och någon avgörande vikt kan inte läggas vid vänortsverksamheten när det gäller att ta ställning till frågan om kommunerna och landstingskommunerna skall ges ytterligare möjlighet att avge opinions- och solidaritetsyttringar på det internationella området.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna K59, K612, U6 och U24 begärs att kommunerna och landstingen ges ökade befogenheter att medverka i internationella projekt av solidaritets- och biståndskaraktär inom ramen för s.k. kommunalt vänortssamarbete. I motionerna K48 och K59 begärs vidare bl.a. att kommun ges möjlighet att förklara sig som kärnvapenfri zon. Utskottet har tidigare vid flera tillfällen avstyrkt motioner av liknande innebörd som de nu aktuella motionerna (1988/89:KU3, 1989/90:KU 3 och 1990/91:KU3). Vad som anförts i sistnämnda motioner och som i övrigt framkommit i ärendet ger inte utskottet anledning att föreslå riksdagen att frångå sina tidigare ställningstaganden. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7, K612 yrkande 9, U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12.
15.3 Bistånd till utländska studerande
Propositionen
Avsnitt 6.2.2 (s. 144).
I propositionen föreslås att lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande behålls. Bl.a. följande skäl anges för denna ståndpunkt (s. 144).
Lagen om rätt för kommun att bistå utländska studerande ger kommuner och landsting befogenhet att vidta åtgärder i syfte att underlätta vistelsen och främja välfärden och trivseln för dem som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas här för studier eller annan utbildning. Befogenheten gäller således socialt eller kurativt betonade åtgärder för att ta hand om stipendiater men inte rena penningstipendier.
Enligt regeringens mening finns det även i fortsättningen ett behov av särskilt lagstöd för kommande insatser när det gäller bistånd till utländska studerande. Bl.a. när det gäller studerande från Central- och Östeuropa finns det ett klart intresse i kommuner och landsting av att kunna göra sådana insatser.
Motion
I motion K49 yrkande 15 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande.
I motionen erinras om att kommunallagskommittén föreslog att nyssnämnda lag skulle upphävas med hänsyn till att det får anses som en statlig uppgift att bistå utländska studerande och till att något behov av lagen inte tycktes finnas. Motionärerna anger att de delar denna uppfattning, varför de anser att riksdagen bör upphäva lagen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått har i propositionen till särskild bedömning upptagits den i motion K49 upptagna frågan, dvs. om den i förevarande avsnitt aktuella lagen skall upphävas eller ej. Utskottet finner inte anledning att frångå den av regeringen intagna ståndpunkten i frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion K49 yrkande 15.
15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika
Propositionen
Avsnitt 6.2.3 (s. 144 f.).
Enligt propositionen bör lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika inte ändras. I propositionen anförs följande skäl för detta ställningstagande.
Lagen om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika innebär att kommuner och landsting får vidta solidaritetsaktioner mot den sydafrikanska apartheidpolitiken genom att i samband med upphandling bojkotta varor och tjänster med sydafrikanskt ursprung. Denna befogenhet ligger i linje med den av riksdag och regering beslutade Sydafrikapolitiken. Någon risk för att kommunernas och landstingens beslut skall komma i konflikt med den svenska utrikespolitiken föreligger således inte.
I den svenska Sydafrikapolitiken finns däremot inga inslag av bojkott mot utländska eller svenska företag enbart av det skälet att de har ägarintressen i eller direkta eller indirekta affärsrelationer med Sydafrika. Enligt regeringens mening bör Sveriges sanktionsåtgärder mot Sydafrika vara enhetliga. Det är således inte rimligt att gå längre när det gäller kommuners och landstings befogenhet att vidta bojkottåtgärder än vad som gäller för statliga myndigheter och i övrigt enligt den svenska Sydafrikapolitiken.
Motioner
I motionerna K48 yrkande 2 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och K59 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) begärs att Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas. Motionärerna anser att lagen bör utvidgas så att kommuner och landsting ges möjlighet att fatta beslut om att ej sluta avtal med företag som har affärsrelationer, investeringar eller handel med Sydafrika. Enligt motionerna skulle detta inbegripa även dotterföretag till sådana företag. I förstnämnda motion föreslås vidare att lagen införs i kommunallagen.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Utskottet har i det föregående redovisat de skäl som regeringen åberopat till stöd för sitt ställningstagande att inte utvidga Sydafrikalagens tillämpningsområde. Utskottet finner inte att vad som anförts i frågan i motionerna K48 och K59 eller i övrigt framkommit i ärendet givit utskottet anledning att frångå regeringens angivna bedömning. Beträffande frågan om lagens införande i kommunallagen får utskottet hänvisa till vad utskottet i avsnitt 15.1 ovan uttalat i frågan om i vad mån den nya kommunallagen bör inrymma även bestämmelserna i s.k. kommunala smålagar. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4.
16. Vissa övriga frågor
16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden
Propositionen
Förslaget utgår ifrån nu gällande ordning, nämligen att kommunala styrelse- och nämndsammanträden inte är offentliga. Propositionen innehåller inte några särskilda överväganden i frågan.
Motioner
I motion K55 yrkande 7 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen antar följande förslag till 3 kap. 4 § p. 5 ny kommunallag;
5. att nämnd får besluta att sammanträde eller del av det skall vara offentligt.
I motionen anförs i denna del bl.a. följande. En ökad målstyrning innebär förändringar av nämndarbetet som i många fall talar för att nämndsammanträdena bör vara öppna. Kommunmedlemmarnas insynsbehov i verksamheten kan nämligen beräknas öka när styrningen av verksamheten övergår från direkt till indirekt sådan. Till detta kommer att det delegerbara området blir kraftigt utökat. Ökad öppenhet kan vidare motiveras utifrån intresset av att tillgodose människors inflytande på frågor om val av serviceform, serviceomfattning m.m. I den mån en kommunal nämnd eller styrelse har att behandla ärenden som rör myndighetsutövning riktad mot enskild person eller grupp av personer bör dock överläggningen vara sluten. Lagreglering av saken bör ske genom en komplettering av 3 kap. 4§ i förslaget.
I motion K51 yrkande 13 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör offentliga kommunala nämndsammanträden.
Enligt motionen bör alla ärenden som inte är sekretessbelagda behandlas offentligt i kommunala organ. Motionärerna framhåller att med folkpartiets förslag till direktvalda kommundelsfullmäktige följer på ett naturligt sätt en större öppenhet gentemot allmänheten, eftersom kommundelsfullmäktiges sammanträden kommer att vara offentliga. Enligt motionen bör de kommuner som önskar bibehålla nuvarande nämndorganisation ges möjlighet till större öppenhet genom helt eller delvis öppna nämndsammanträden. I motionen pekas vidare på att en möjlighet i stället kan vara att ha offentliga informationssammanträden men att beslutssammanträdena förblir slutna. De närmare formerna för de olika slagen av sammanträden bör enligt motionärerna beslutas lokalt. Regeringen bör därför återkomma med förslag som möjliggör öppna nämndsammanträden.
I motion K611 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna styrelse-och nämndsammanträden.
Enligt motionärerna är det viktigt att på olika sätt öka kommuninvånarnas möjlighet till information och insyn. Ett sätt att göra detta kan enligt motionen vara att ge styrelser och nämnder rätt att besluta om öppna nämndsammanträden. Motionärerna anser därför att en sådan rätt bör införas, dock att sådan öppenhet inte skall gälla vid myndighetsutövning mot enskild.
I motion K612 yrkande 6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentliga nämndsammanträden enligt vad som anförts i motionen.
I motionen framläggs en rad förslag syftande till ett utökat kommunalt självstyre. Som ett led i denna utveckling föreslås olika åtgärder syftande till att på olika sätt engagera den enskilde i den kommunala verksamheten och att öka insynen i denna verksamhet. I det sammanhanget föreslår motionärerna införande av offentliga nämndsammanträden. Enligt motionen bör dock av sekretesshänsyn undantas ärenden rörande vissa personfrågor.
I motion K623 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna nämnd-och utskottssammanträden.
Motionärerna anser att det vore värdefullt om en försöksverksamhet inleds som gör det möjligt för kommun eller nämnd att besluta om helt eller delvis öppna nämndsammanträden i ärenden som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. Enligt motionen skulle en sådan offentlighet öka medborgarnas insyn i den kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut som fattas.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner med förslag om regler som möjliggör öppna kommunala nämndsammanträden. Senaste gången var tidigare under detta riksmöte (1990/91:KU3). Riksdagen har varje gång följt utskottet. Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden, finner här endast anledning framhålla följande. En övergång till öppna eller delvis öppna nämndsammanträden skulle enligt utskottets mening innebära ett väsentligt merarbete genom att nämnderna då i många fall skulle tvingas att låta sådana sammanträden föregås av slutna förberedelsesammanträden. Utskottet vill vidare peka på att många av de frågor som nämnderna behandlar -- bl.a. ärenden rörande myndighetsutövning mot enskilda -- är av den karaktären att de inte lämpar sig för offentlighet. Enligt utskottets mening innebär motionärernas olika förslag sådana nackdelar att de inte bör genomföras. Utskottet vill dock tillägga att det självfallet inte är något som hindrar att en nämnd eller annat kommunalt organ vid behov anordnar särskilda informationssammankomster för allmänheten. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna K51 yrkande 13, K55 yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3.
16.2. Direktvalda kommundelsorgan
Propositionen
I propositionen avvisas ett system med direktvalda kommundelsorgan på följande skäl (s. 17).
En fråga som har diskuterats i samband med kommunallagsarbetet är om det bör införas en möjlighet till direktval av lokala nämnder. Regeringen är dock inte beredd att lägga fram ett sådant förslag. Remissbehandlingen av kommunallagskommitténs betänkande ger ett klart stöd för detta ställningstagande.
Det starkaste skälet för vår inställning i denna fråga är att direktval till lokala nämnder kan begränsa fullmäktiges möjligheter att ta det totala ansvaret för verksamheten i kommunen eller landstinget. Därmed uppstår också en oklarhet om hur valutslaget kommer att påverka verksamheten. Detta blir särskilt tydligt i ett system där fullmäktige styr mer genom mål och allmänna riktlinjer.
Motioner
I motion K48 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lokala direktvalda organ med egen beskattningsrätt.
I motionen anförs i saken följande. Som framgår av propositionen fäster regeringen stor vikt vid att kommunerna kan forma sin organisation och att uppgifter kan decentraliseras till olika former av lokala organ eller motsvarande. Medborgarna har större förutsättningar att få sin vilja kanaliserad i ett system med direktvalda lokala organ. Enligt miljöpartiet de grönas mening bör en utredning tillsättas för att ta fram förslag på hur direktvalda organ med egen beskattningsrätt skall organiseras.
Liknande synpunkter framförs i motion K612 yrkande 2 av Claes Roxbergh m.fl. (mp).
Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) bör en lag införas som möjliggör direktvalda lokala organ -- kommundelsfullmäktige. Något yrkande härom framställs inte i motionen.
I motion K55 yrkande 4 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktvalda lokala organ.
Enligt motionen är det viktigt att den lokala politiska uppfattningen kommer till uttryck i det lokala organet, varför dess ledamöter bör utses i direkta val. I motionen anges vidare bl.a. att centern inte delar den negativa syn som framförs från regeringen på ett ökat lokalt engagemang och ansvarstagande. Inte heller delar motionärerna den synpunkt som ofta framförs att de lokala organen skulle bli en "stat i staten" på grund av att de väljs direkt av folket. I motionen erinras vidare om att de lokala nämnderna har sin geografiska avgränsning, givna arbetsuppgifter, budgetramar och redovisningsskyldighet som fastställts av fullmäktige. Om det vid verkställigheten skiljer sig mellan olika kommundelar så är det, framhåller motionärerna, ett uttryck för lokala förhållanden som medborgarna har kanaliserat till sina valda representanter. Enligt motionen innebär den i motionen föreslagna lösningen att man uppnår en förbättrad samverkan mellan de valda och partier, föreningar samt lokala opinioner.
I motion K58 av Ylva Johansson (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i kommunallagen att direktval till lokala nämnder blir möjligt.
I motionen anförs i frågan bl.a. följande. Det finns skäl att anta att direktval skulle öka det politiska intresset samt även bidra till att göra de politiska skillnaderna tydligare och visa det demokratiska systemets fördelar. Det framstår som orimligt att ett parti som har föga stöd inom kommundelen/stadsdelen ändå kan sitta i majoritetsställning i den lokala nämnden. För att värna tilltron till det demokratiska systemet måste det finnas en direkt koppling mellan den politiska linje som medborgarna i kommundelen/stadsdelen ger utryck för och sammansättningen i den lokala nämnden. Det finns även skäl att anta att direktval har positiva effekter på ledamöternas engagemang i den lokala nämnden.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Utskottet har tidigare vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om införande av direktvalda kommundelsorgan. Riksdagen har därefter följt utskottet. I propositionen har regeringen på skäl som ovan redovisats avvisat en ordning med direktvalda kommundelsorgan. Utskottet, som inte finner anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden i saken, avstyrker motionerna K48 yrkande 1, K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2.
16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området
Motioner
I fyra av motionerna i ärendet tas upp frågor om kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut.
I motion K49 yrkande 8 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag angående förtroendevaldas ansvar för olagliga beslut i enlighet med vad som i motionen anförts.
Enligt motionen är det synnerligen angeläget att ett förslag inom detta område skyndsamt föreläggs riksdagen. Alltför många gånger har det, framhålls det, inträffat att kommunala politiker trotsar lag eller domstols avgörande utan att några följder inträffat. Enligt motionärernas mening måste en ny ordning införas, vilken bygger på att de som ansvarar för beslut som kränker lag eller domstols avgörande får bära ett personligt ansvar för saken.
I motion K51 yrkande 14 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om personligt straffansvar för kommunala förtroendemän som, i strid med domstolsutslag i mål om laglighetsprövning, på nytt fattar beslut av samma slag som det som förklarats olagligt.
I motionen erinras om att det under senare år förekommit ett antal fall där kommunala församlingar fattar beslut, som efter senare prövning i domstol visat sig olagliga, men där kommunerna trotsat domstolen och vidhållit sitt beslut eller t.o.m. fattat nya likadana beslut. Några rättsliga åtgärder mot kommunen har inte kunnat vidtas. Enligt motionen bör regeringen med det snaraste -- med beaktande av de i motionen angivna synpunkterna -- utarbeta ett förslag och återkomma till riksdagen. Påföljden bör drabba de personer som fattar besluten och inte de kommunala organen.
I en motion från den allmänna motionstiden -- K205 yrkande 12 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) -- framförs liknade synpunkter.
I motion K316 yrkande 2 av Lars Ahlmark (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till sanktioner för lagbrott av kommuner och landsting.
Motionären anser att det är de för brott skyldiga personerna som bör drabbas av straff. Enligt motionen bör regeringen skyndsamt ta upp frågan till prövning och därefter förelägga riksdagen förslag till lagstiftning.
I fyra av motionerna i ärendet tas vidare upp frågan om JOs talerätt på det oreglerade kommunala området. Enligt gällande ordning kan JO till domstol överklaga disciplinbeslut på det statliga området under förutsättning att vederbörande befattningshavare står under JOs tillsyn. Någon motsvarande talerätt gäller inte på det oreglerade kommunala området, där det disciplinära ansvaret regleras genom kollektivavtal. Motionärerna anser att JO bör ges sådan talerätt. I motionerna anförs bl.a. följande.
Enligt motion K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) finns det ingen hållbar motivering för att kommunal verksamhet i praktiken skall ligga utanför JOs kompetensområde. I motionen, som inte innehåller något yrkande i denna del, hänvisas vidare till vad som anförts i saken i motion K205 yrkande 10 av Bengt Westerberg m.fl. (fp). Enligt den motionen är det ologiskt och en klar brist att JO med nuvarande lagstiftning kan fullfölja anmälningar om disciplinansvar på det statliga men inte på det kommunala området. I motionen, vari erinras om att huvudparten av den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med numera sker i kommunal regi, understryks att det för den enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav på rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala som på det statliga området. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det kommunala området som på det statliga.
I motion K55 yrkande 6 av Bengt Kindbom m.fl. (c) framhålls att i en kommunal organisation med ökad delegation och målstyrning förvaltningen i större utsträckning än för närvarande kommer att fatta beslut som berör den enskilde. I motionen erinras om att kraven på rättssäkerhet och opartiskhet ställs högt när det gäller myndighetsutövning och att samma principer måste vara bärande när det gäller det kommunallagsreglerade området. Enligt motionärerna talar detta för att JOs granskningsområde bör utvidgas på det kommunallagsreglerade fältet och gälla på samma sätt som i statlig verksamhet.
I motion K216 yrkande 15 av Carl Bildt m.fl. (m) erinras om att huvudparten av den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med numera sker i kommunal regi och att det för den enskilde är av stor betydelse att det ställs lika höga krav på rättssäkerhet och rättsövervakning på det kommunala området som på det statliga. Motionärerna anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag, varigenom JO ges samma fullföljdsmöjligheter över disciplinbeslut m.m. på det kommunala området som på det statliga.
Propositionen
I propositionen (s. 61) erinras om att kommunalansvarsutredningen i betänkandet (SOU 1989:64) Kommunalbot behandlat vissa frågor om kommunernas och landstingens ansvar, att betänkandet har remissbehandlats samt att frågorna om kommunernas och landstingens ansvar med bl.a. detta som underlag bereds vidare inom civildepartementet.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har tidigare behandlat motioner av liknade innebörd som de här aktuella. Senaste gången var i början av innevarande riksmöte (1990/91:KU3) då utskottet avstyrkte de tre motioner som då var föremål för utskottets behandling. Utskottet ansåg inte att det -- mot bakgrund av det inom civildepartementet pågående beredningsarbetet på grundval av kommunalansvarsutredningens betänkande -- fanns anledning för riksdagen att ta ställning till de frågor som hade aktualiserats i motionerna i fråga. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. Frågor av det slag som tas upp i de nu aktuella motionerna har utretts av kommunalansvarsutredningen, som i sitt betänkande (SOU 1989:64) Kommunalbot bl.a. föreslagit införandet av ett ekonomiskt sanktionssystem (kommunalbot) direkt riktat mot vederbörande kommun eller landstingskommun. Under remissbehandlingen av betänkandet avvisades utredningens förslag av flertalet av remissinstanserna. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om kommunernas och landstingens ansvar vidare inom civildepartementet.
Utskottet vill erinra om att de i motionerna upptagna frågorna under lång tid varit föremål för olika utrednings- och beredningsåtgärder. Utskottet anser det angeläget att frågorna får sin lösning snarast. Utskottet förordar därför att regeringen på lämpligt sätt bereder dessa frågor. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna K49 yrkande 8, K51 yrkande 14, K55 yrkande 6, K205 yrkandena 10 och 12, K216 yrkande 15 och K316 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
16.4 Utredning om den kommunala beskattningsrätten
Motion
I motion K59 yrkande 22 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utreda den kommunala beskattningsrätten och se över regeringsformens bestämmelser i detta ämne för att åstadkomma att kommunerna skall ha reell och säkerställd möjlighet till beskattning.
Motionen i denna del har följande innehåll.
Enligt kommittédirektiven borde den nya kommunallagen utformas så, att den medverkar till att stärka de förtroendevaldas ställning. Vidare bör den präglas av stor frihet för kommuner och landsting att själva organisera sin verksamhet. Det kommunala skattestoppet motverkar dessa målsättningar och innebär ett stort ingrepp i det kommunala självstyret.
Den kommunala beskattningsrätten bör därför utredas särskilt med utgångspunkt från att kommunerna skall ha en reell och säkerställd möjlighet till beskattning. Regeringsformens bestämmelser i 1 kap. 7 § och 8 kap. 5 § om den kommunala beskattningen bör ses över i enlighet med denna målsättning.
Utskottets bedömning
I motion K59 har begärts en utredning om den grundlagsskyddade kommunala beskattningsrätten. Utskottet finner inte att vad som i motionen anförts i saken eller i övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning ta ett sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K59 yrkande 22.
16.5 Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
Motion
I motion K612 yrkande 7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgad beskattningsrätt för kommunerna enligt vad som anförts i motionen.
Enligt motionen är det nödvändigt att storstadskommunerna som ett led i bekämpningen av sina miljöproblem ges möjligheter att ta ut miljöavgifter. En utvidgad beskattningsrätt kan bl.a. gälla
kollektivtrafikavgifter av arbetsgivare i kommunen för uppbyggnad av en infrastruktur i form av ett förbättrat kollektivtrafiksystem,
miljöavgifter på miljöfarlig verksamhet,
miljöavgifter för att påverka bilkörning eller konsumtion av miljöfarliga produkter,
möjlighet till regional drivmedelsbeskattning,
kommunal fastighetsskatt, med lägesavgifter.
I motionen förordas vidare -- i samband med att förslag framförs om olika kommunala decentraliseringsåtgärder -- att direktvalda kommundelsnämnder tillerkänns egen beskattningsrätt.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motion K612 har begärts förslag om utvidgad beskattningsrätt för kommunerna. Utskottet finner inte att vad som i motionen anförts i saken eller i övrigt i denna del förekommit ger riksdagen anledning att ta ett sådant initiativ. Utskottet avstyrker därför motion K612 yrkande 7.
17. Utvärderingar m.m.
Motioner
I motion K49 yrkande 12 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att inom två år utvärdera kommunala nämnders delegering av ärenden i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen åberopas vissa av regeringsrätten under remissbehandlingen framförda synpunkter i fråga om förslagen till ökade delegationsmöjligheter. I sitt remissvar anförde regeringsätten i saken bl.a. följande:
En omfattande delegering och vidaredelegering i enskilda ärenden kan innebära att beslutsordningen blir svåröverskådlig för en utomstående. Därigenom kan medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala beslutsprocessen allmänt komma att försämras. Vidare kan från rättssynpunkt svårigheter skapas för enskilda som vill bevaka sin rätt genom att anföra kommunalbesvär. Inom området för förvaltningsbesvär skall ju den som ett beslut rör få del av beslutet. Detta gäller inte när rättsmedlet är kommunalbesvär. Om olika tänkbara beslutsfattare finns och det dessutom är oklart när beslut kommer att fattas kan det vara svårt för en enskild att bevaka ett ärende så att han eller hon inte försitter besvärstiden.
Enligt motionen är det av stor betydelse att kommunerna beaktar vad regeringsrätten har anfört. Motionärerna anser att det finns anledning för regeringen att noggrant följa kommunernas verksamhet vad gäller delegering av beslut. En utvärdering bör ske inom två år från lagens ikraftträdande. Skulle det visa sig att den vidgade delegationsmöjligheten skapat den typ av problem regeringsrätten pekat på måste enligt motionen delegationsmöjligheterna inskränkas i syfte att öka de enskildas rättssäkerhet och insyn.
I motion K54 yrkande 1 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen noga skall följa tillämpningen av den nya kommunallagen ur kommunaldemokratiska synpunkter och vid behov framlägga erforderliga förslag till lagändringar.
I motionen framhålls bl.a. följande. Motionären erinrar om att de grundläggande reglerna för att demokratin skall ha förutsättningar att fungera tillfredsställande i alla kommuner måste ges i lagstiftning. Enligt motionärens mening innebär förslaget till ny kommunallag inte en tillfredsställande reglering av nämndernas organisation såvitt gäller de mindre partiernas representation. Motionären anser det vara av stor vikt att det finns klara regler som förhindrar att en majoritet utformar system eller fastställer regler som begränsar minoriteters möjligheter till inflytande och insyn. De ändringar i förslaget som skulle kunna bli aktuella för att garantera kommunal demokrati i angivet hänseende gäller enligt motionen bl.a. regler om viss eller vissa nämnder, storleken på dessa, kommunfullmäktiges roll och krav på ett visst antal sammanträden med fullmäktige samt över huvud taget regler som garanterar de förtroendevaldas inflytande eller i vart fall insyn oberoende av majoritetens eventuellt goda vilja. Motionären anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vikten av att regeringen noggrant följer den kommunaldemokratiska utvecklingen och att den, om behov visar sig föreligga, lägger fram förslag om erforderliga lagändringar för att garantera ett tillfredsställande demokratiskt system i alla kommuner.
I motion K55 yrkande 2 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och utredning av den kommunala demokratin.
I motionen pekas på olika viktiga demokratiaspekter. Bl.a. framhålls vikten av att medborgarnas möjligheter till direkt medverkan i det kommunala arbetet inte inskränks till en alltför snäv krets. Motionärerna understryker vidare det angelägna i att regeringen noggrant följer den utveckling i kommunerna och landstingen som blir följden av den ökade frihet på olika områden som förslaget medför. I sammanhanget pekas bl.a. på vikten av att följa konsekvenserna av de nya reglerna på det ekonomiska området. En annan fråga som enligt motionen särskilt bör följas gäller hur den kommunala organisationen kommer att utvecklas ur demokratisynpunkt.
I motion K59 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsstyrning av den kommunala verksamheten (yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdemokratisering med ekonomin som täckmantel (yrkande 2).
I motionen anförs bl.a. följande. Vänsterpartiet anser att den kommunala självstyrelsen är av grundläggande betydelse för det demokratiska statsskicket i Sverige. Det demokratiska inflytandet och därmed den politiska kontrollen över den kommunala verksamheten måste bevaras och vidareutvecklas. Enligt motionen är vänsterpartiet starkt kritiskt till de allt vanligare strävandena att -- med ekonomin som täckmantel -- rusta ned, avlöva och minska den politiska organisationen, dvs. försök till avdemokratisering. Det är viktigt, framhåller motionärerna, att det finns det antal förtroendevalda som krävs för att -- med förankring hos medborgarna och de politiska partierna -- fullgöra sina uppdrag. Nämnderna och styrelserna får inte ges en beslutsfunktion som generellt baseras på färre förtroendevalda. De förtroendevalda har en central roll i utvärderingen av kommunala verksamheter.
I motionen pekas vidare bl.a. på riskerna med de allt större inslagen av marknadsekonomi. Motionärerna avvisar försöken att införa ekonomisk konkurrens -- marknadsekonomiska köp- och säljmodeller -- inom den kommunala verksamheten. Detsamma gäller beställare--utförare-modeller som bygger på ett företagsekonomiskt synsätt och som förutsätter privata alternativ på befintliga och nya områden. Motionärerna avvisar vidare privatisering som metod att lösa kommunernas problem.
I motion K611 yrkande 1 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha den inriktning som anges i motionen.
I motionen erinras om att förutsättningarna för de förtroendevaldas arbete under de senaste årtiondena markant förändrats, bl.a. genom att arbetsbördan kraftigt ökats. Motionärerna anser det mycket viktigt att de förtroendevaldas arbetsvillkor -- såsom möjligheterna att få ledigt för sammanträden och arvoderingen -- undersöks utifrån kommunaldemokratiska aspekter. En annan fråga som motionärerna anser bör utredas gäller rollfördelningen mellan olika kategorier förtroendevalda. I motionen erinras i det sammanhanget om att det från 60- och 70-talen blivit alltmer vanligt med heltidsengagerade politiker i kommuner och landsting men att någon utvärdering av denna utveckling inte skett. Motionärerna erinrar om att farhågor ibland rests för att systemet med heltidsanställda politiker lett till vissa i motionen beskrivna negativa effekter.
I motion K628 av Lars Norberg (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de grundprinciper som bör gälla för den kommunala demokratin i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 1) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den kommunala demokratin skall utredas i enlighet med motionen (yrkande 2).
Enligt motionen är det med hänsyn till de svaga i samhället och med hänsyn till intresset att bevara det demokratiska systemet önskvärt att stärka den lokala demokratin. Motionären anser att det behövs ett långsiktigt utvecklingsprogram för den kommunala demokratin, eftersom den hotas av urholkning om man ej stakar ut en bestämd utvecklingslinje och eftersom den behöver utvecklas. I motionen anges därefter det förordade utvecklingsprogrammets grundsatser, vilka bl.a. innebär dels ett förstärkande av den kommunala sjävlstyrelsen, även på lägre nivåer, dels att staten inte skall styra kommunerna genom anslag utan genom lagar. Enligt motionen var det av kommunalagskommittén avgivna betänkandet inte baserat på ovanstående principer. Motionären anser att de omfattande lagändringar på området som behövs bör utredas genom en ny statlig kommitté vars arbete bör samordnas med kommunalskattekommitténs arbete.
Utskottets bedömning
Utskottet får anföra följande. I motionerna begärs bl.a. att regeringen mot bakgrund av den ökade frihet på olika området som förslaget medför skall följa den kommunaldemokratiska utvecklingen i kommuner och landsting. Utskottet får med anledning härav framhålla att det självfallet ankommer på regeringen att noggrant hålla sig informerad om den nya kommunallagens tillämpning och om detta visar sig erforderligt lägga fram förslag till förändringar. Utskottet anser emellertid inte att det finns skäl för riksdagen att genom ett särskilt tillkännagivande lämna närmare anvisningar om hur en sådan uppföljning skall gå till. Inte heller i övrigt ger motionerna anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd. I sammanhanget bör här erinras om att utskottet i det föregående pekat på ett antal frågor som särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1 Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder /Vissa sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna K49 yrkande 12, K54 yrkande 1, K55 yrkande 2, K59 yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1 samt K628 yrkandena 1 och 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande delning av kommuner
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K55 yrkande 1, 1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande 1 och 1990/91:Bo325,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande stad som benämning på vissa orter
att riksdagen avslår motion 1990/91:K623 yrkande 1,
res. 2 (m, fp)
3. beträffande kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1 kap. 4 § KL)
att riksdagen avslår motion 1990/91:K52,
4. beträffande kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K608 och 1990/91:K623 yrkande 4,
res. 3 (m, c)
5. beträffande den kommunala kompetensen i näringsverksamhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 1 och 1990/91:K232 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:117 framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 §,
res. 4 (m, fp)
6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 1 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket,
res. 5 (m)
7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt näringsidkarstöd
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 2 och 1990/91:K51 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket,
res. 6 (m, fp)
8. beträffande vissa kommunala anbuds- och konkurrensfrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K53 och 1990/91:K603,
9. beträffande kommunalt partistöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 5, 1990/91:K59 yrkande 9 och 1990/91:K619 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande turistbefogenhetslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 23,
res. 7 (v)
11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K616 och 1990/91:K623 yrkande 2,
res. 8 (m, fp)
12. beträffande den kommunala organisationen -- allmänt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K46 yrkande 2, 1990/91:K56, 1990/91:K607 och 1990/91:K612 yrkande 1,
13. beträffande minskad statlig styrning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 3,
res. 9 (mp)
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 6, 1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkande 10, 1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4,
res. 10 (m)
res. 11 (v, mp)
15. beträffande den kommunala organisationen -- vissa sekretessfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K47 och 1990/91:K49 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av avgifter och taxor
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 6 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 §,
res. 12 (m)
17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform huvudregeln
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 4 och 1990/91:K239 yrkande 1,
res. 13 (fp)
18. beträffande lagrådets förslag till ny 3 kap. 16 § KL
att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag, såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion 1990/91:K623 yrkande 5 beslutar att i lagen närmast efter rubriken Kommunala företag skall införas en ny paragraf, 3 kap. 16 §, med i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 7, 1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 samt 1990/91:K59 yrkande 12 och med anledning av förslaget till kommunallag i nu aktuella delar beslutar dels att 3 kap. 16 och 17 §§ i förslaget till kommunallag skall betecknas 3 kap. 17 och 18 §§ och att dessa båda lagrum erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels att 3 kap. 18§ i förslaget till kommunallag skall betecknas 3 kap. 19§, dels att 5 kap. 23 §, 5 kap. 53 §, 6 kap. 1 § och punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 14 (m, fp, mp)
20. beträffande översyn av sekretesslagen m.m.
att riksdagen med anledning av förslaget till kommunallag, såvitt nu är i fråga, och med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande 7, 1990/91:K59 yrkande 11, 1990/91:K610 och 1990/91:K612 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. beträffande ledighet från anställning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K59 yrkande 14 och 1990/91:K602,
res. 15 (v)
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7, 1990/91:K59 yrkande 15, 1990/91:K604 och 1990/91:K620 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§,
res. 16 (fp, c)
res. 17 (v)
23. beträffande närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 9 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 23 §,
res. 18 (m)
24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 4, 1990/91:K55 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 16,
res. 19 (v, mp)
res. 20 (c)
25. beträffande antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige
att riksdagen avslår motion 1990/91:K46 yrkande 1,
26. beträffande initiativrätt i fullmäktige
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 10 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 §,
res. 21 (fp)
27. beträffande förslagsrätt i fullmäktige för småpartier
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 17,
28. beträffande kommunala folkomröstningar
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 8, 1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611 yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3,
res. 22 (m, fp, c, mp)
29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 6 och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 52 §,
res. 23 (fp, v, mp)
30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkande 8 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 §,
res. 24 (c, v, mp)
31. beträffande ersättarnas rättigheter
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 9 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11 §§,
res. 25 (mp)
32. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser och nämnder
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K621 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 12--14 §§,
33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 10, 1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 §,
res. 26 (fp, v, mp)
34. beträffande 6 kap. 33 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K48 yrkande 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 §,
res. 27 (mp)
35. beträffande ökat brukarinflytande
att riksdagen avslår motion 1990/91:K57,
res. 28 (v)
36. beträffande 6 kap. 34 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 29 (m)
37. beträffande 6 kap. 35 § KL
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 20 och propositionen i motsvarande del antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 35 § med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
38. beträffande 6 kap. 37 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 18 och 19 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 37 §,
res. 30 (v)
39. beträffande 6 kap. 38 § KL
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K51 yrkande 8 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §,
res. 31 (fp, c)
40. beträffande partssammansatta organ
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K55 yrkandena 10 delvis och 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 7 kap. 1--7 §§,
res. 32 (c)
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 12, 1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och 1990/91:238 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§,
res. 33 (m, fp, c)
res. 34 (mp)
42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K55 yrkande 3,
res. 35 (c)
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613,
res. 36 (m) res. 37 (v) res. 38 (mp)
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 14 och 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 antar förslaget till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd,
res. 39 (m) res. 40 (v, mp)
45. beträffande vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det internationella området
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 3, 1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9, 1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12,
res. 41 (v, mp)
46. beträffande bistånd till utländska studerande
att riksdagen avslår motion 1990/91:K49 yrkande 15,
res. 42 (m)
47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 2 och 1990/91:K59 yrkande 4,
res. 43 (v, mp)
48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K51 yrkande 13, 1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612 yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3,
res. 44 (m, fp, c, mp)
49. beträffande direktvalda kommundelsorgan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K48 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2,
res. 45 (fp, c, mp)
50. beträffande kommunala förtroendemäns personliga ansvar för beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande 8, 1990/91:K51 yrkande 14, 1990/91:K55 yrkande 6, 1990/91:K205 yrkandena 10 och 12, 1990/91:K216 yrkande 15 och 1990/91:K316 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. beträffande utredning om den kommunala beskattningsrätten
att riksdagen avslår motion 1990/91:K59 yrkande 22,
res. 46 (v)
52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
att riksdagen avslår motion 1990/91:K612 yrkande 7,
res. 47 (mp)
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K49 yrkande 12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628 yrkandena 1 och 2,
res. 48 (c, mp) res. 49 (fp)
54. beträffande av utskottet föreslagna ändringar i förslaget till kommunallag
att riksdagen antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 9 §, 6 kap. 36 §, 8 kap. 17 §, 9 kap. 7 § samt 10 kap. 3, 6 och 12 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
55. beträffande förslaget till kommunallag i övrigt
att riksdagen antar förslaget till kommunallag i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt,
56. beträffande återstående lagförslag
att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd, lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080), lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102), lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) samt lag om ändring i lagen (1990:1465) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Stockholm den 23 maj 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m), Kaj Larsson (s), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp).
Reservationer
1. Delning av kommuner (mom. 1)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet har" och på s. 16 slutar med "och Bo325" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen varit alltför restriktiv i sin syn på kommundelningar. Enligt utskottets mening bör regeringen inta en positiv hållning till en kommundelning som begärts av kommuninvånarna själva, och som princip bör gälla att regeringen tillåter en sådan delning. Utskottet vill framhålla att en sådan åtgärd är ett medel att stärka den kommunala demokratin. Erfarenheterna av de delningar som hittills genomförts är positiva. I sammanhanget bör erinras om att det under senare år har aktualiserats ett antal förslag till delningar av kommuner. I några fall har detta skett efter folkomröstningar eller andra opinionsyttringar vilka resulterat i ett mycket kraftigt medborgerligt stöd för delningsförslagen. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna K55 yrkande 1, K611 yrkande 2, K619 yrkande 1 och Bo325 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande delning av kommuner
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K55 yrkande 1, 1990/91:K611 yrkande 2, 1990/91:K619 yrkande 1 och 1990/91:Bo325 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Stad som benämning på vissa orter (mom. 2)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion K623 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att införandet av det enhetliga begreppet "kommun" inte innebär hinder för att bruka uttrycket "stad" i andra sammanhang än när det utgör ett kommunalrättsligt och administrativt begrepp. I praxis har utvecklingen inte heller gått mot en utmönstring av stadsbegreppet, utan detta används inofficiellt på många håll, bl.a. som benämning på den centrala tätorten i en förutvarande stadskommun. Utskottet anser det motiverat att nu -- genom en lagändring -- införa möjlighet för kommun som så önskar att bruka uttrycket stad även som kommunalrättsligt och administrativt begrepp. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion K623 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande stad som benämning på vissa orter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K623 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)
Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Frågan huruvida" och på s. 20 slutar med "och K623 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
I ett flertal kommuner i landet föreligger ett starkt intresse för kommunal vårdnadsersättning till föräldrar för vård av eget barn. I förvaltningsdomstolspraxis anses emellertid sådan ersättning inte vara förenlig med de kommunala kompetensbestämmelserna. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att de hinder som synes föreligga i fråga om kommuns rätt att utge vårdnadsersättning genom lagstiftning blir undanröjda. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K608 och K623 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K608 och 1990/91:K623 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Den kommunala kompetensen i näringsverksamhet (mom.5)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K232 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K51 får de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 7 § kommunallagen om rätt för kommuner och landsting att driva näringsverksamhet anses utgöra en vidgning av den kommunala kompetensen på förevarande område i förhållande till gällande rätt. Utskottet vill här erinra om att kommuner och landsting enligt gällande rättspraxis endast medgivits att bedriva näringsverksamhet i den utsträckning detta är nödvändigt för att garantera kommunmedlemmarna kommunal service, som annars inte skulle komma till stånd. För en kodifiering av gällande rätt på förevarande område fordras att bestämmelserna utformas så att det framgår att huvudregeln är att kommuner och landsting inte skall driva näringsverksamhet. Utskottet anser att det aktuella lagrummet bör ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande den kommunala kompetensen i näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:K232 yrkande 2 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 7 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Kommuner och landsting får inte driva näringsverksamhet, dock med undantag för det fall att sådan verksamhet drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.
5. Kommuners och landstings möjligheter att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder (mom.6)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Vad härefter" och slutar med "motion K49 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 8 § första stycket om att kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet bör begränsas till att endast avse kommuner. Som framhållits i motion K49 bör nämligen landstingens verksamhet i princip begränsas till huvuduppgiften hälso- och sjukvård. Den föreslagna inskränkningen av landstingens kompetens bör kunna ses som ett första steg i en översyn av landstingens allmänna kompetens och ställning. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion K49 yrkande 1 antar 2 kap. 8 § första stycket i förslaget till kommunallag i den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kommuners och landstings möjligheter att vidta allmänt näringslivsfrämjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket med den ändringen att paragrafen i denna del erhåller följande lydelse:
Kommuner får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen.
6. Kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt näringsidkarstöd (mom.7)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet övergår" och på s. 24 slutar med "K51 yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vad härefter angår de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra stycket om kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får utskottet anföra följande. Utskottet delar de bedömningar som gjorts i motionerna K49 och K51 om att förslaget kommer att medföra olika negativa effekter och att det därför inte bör genomföras. Utskottet, som således biträder motionerna K49 yrkande 2 och K51 yrkande 2, anser därför att lagtexten i lagrummets andra stycke bör utgå.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kommuners och landstings möjligheter att lämna individuellt näringsidkarstöd
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K49 yrkande 2 och 1990/91:K51 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 2 kap. 8 § andra stycket.
7. Turistbefogenhetslagen (mom. 10)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 23" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med vad som förordats i motion K59 att bestämmelserna i den s.k. turistbefogenhetslagen (1968:131), som för närvarande bara gäller för kommunerna, bör utvidgas till att även omfatta landstingen. Utskottet får här hänvisa till de skäl för en sådan utvidgning som anförts av kommunallagsgruppen och kommunallagskommittén. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K59 yrkande 23 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande turistbefogenhetslagen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige (mom.11)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet har" och slutar med "och K623 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan det inte anses rimligt att en kommun, som beslutat sig för att använda beteckningen stad som benämning på kommunen, inte får använda beteckningen stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige. Utskottet anser därför att kommunallagen bör ändras så att detta blir möjligt. Intresset av ett enhetligt kommunbegrepp kan inte anses vara så starkt att det utgör något hinder mot en sådan reform. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K616 och K623 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K616 och 1990/91:K623 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Minskad statlig styrning (mom. 13)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "I förevarande" och slutar med "motion K612 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Med anledning av det i motion K612 begärda tillkännagivandet om att speciallagstiftningen skall minskas inom det kommunala området får utskottet anföra följande. Som framhållits i motionen har under senare år den statliga styrningen av kommunerna ökat. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu finns skäl att vidta åtgärder för att minska speciallagstiftningen inom det kommunala området. Det bör ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen med förslag i saken. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K612 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande minskad statlig styrning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning (mom.14)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att det vid utformningen av reglerna gällande den kommunala nämndorganisationen är nödvändigt med vissa särregler på byggnads- och miljöområdena för att säkerställa kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och likabehandling av kommunmedborgarna. När det gäller byggnadsområdet anser utskottet det erforderligt att förslaget kompletteras med en föreskrift om att handläggningen av frågor gällande tillståndsgivning, förelägganden och tillsyn skall omhänderhas av en obligatorisk nämnd. Utskottet anser vidare att förslaget bör kompletteras med särskilda föreskrifter i fråga om sådana tillsynsuppgifter på miljöområdet där kommunerna enligt lag är ålagda tillsynsansvar. Enligt utskottet bör sådana frågor obligatoriskt handhas av en fristående kommunal miljöövervakningsenhet under en obligatorisk nämnd. Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion K49 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 6, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkande 10, 1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning (mom.14)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet har" och på s. 36 slutar med "K612 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Ett genomförande av förslaget riskerar som framhållits i motionerna K48 och K59 att få till effekt att kommunernas ansvar för miljöfrågorna, som under senare år förstärkts, kommer att försvagas. Till detta kommer att en sammanslagning av miljö- och hälsoskyddsnämnderna med exempelvis byggnadsnämnderna kan leda till att olika oförenliga funktioner kommer att handläggas av samma nämnd, något som kommer att medföra olika negativa, icke acceptabla effekter. Utskottet anser att 3 kap. i det framlagda förslaget till kommunallag bör kompletteras med en paragraf av följande lydelse: "Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet." Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motionerna K48 yrkande 6 och K59 yrkande 10 och med anledning av motionerna K49 yrkandena 3 och 4, K50, K54 yrkande 2, K606 och K612 yrkande 4 beslutar om en sådan komplettering av förslaget.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande byggnadsnämndernas samt miljö- och hälsoskyddsnämndernas ställning
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande 6 och 1990/91:K59 yrkande 10 samt med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkandena 3 och 4, 1990/91:K50, 1990/91:K54 yrkande 2, 1990/91:K606 och 1990/91:K612 yrkande 4 beslutar att det i 3 kap. i regeringens förslag till kommunallag skall införas en ny paragraf, 3 a §, med följande lydelse:
Den nämnd som har ansvaret för tillsynen enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i kommunen får ej vara samma nämnd som har ansvar för planering av markanvändningen och exploatering av mark, energiförsörjning, avfallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet.
12. Beslutanderätten vid fastställande av avgifter och taxor (mom.16)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Som framgått" och slutar med "motion K49 yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49 föreligger för närvarande viss oklarhet beträffande rättsläget i fråga om möjligheterna för fullmäktige att till nämnd delegera beslutanderätten i ärenden om fastställande av kommunala avgifter och taxor. Beslutanderätten i sådana frågor får anses vara av den vikten att den alltid bör utövas av fullmäktige. Det anförda innebär att utskottet anser att den i 3 kap. 9 § intagna uppräkningen av uppgifter som fullmäktige inte äger delegera till nämnd bör kompletteras med en bestämmelse om att fullmäktige även beslutar om "fastställande av avgifter och taxor".
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande beslutanderätten vid fastställande av avgifter och taxor
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 6 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 9 § med dels den ändringen att lagrummet kompletteras med en ny punkt 3 av följande lydelse: "fastställande av avgifter och taxor", dels den ändringen att punkterna 3--7 omnumreras till 4--8.
13. Kommunal verksamhet -- nämndform huvudregeln (mom.17)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K239 yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är en grundläggande utgångspunkt rörande kommunal verksamhet som drivs genom privaträttsliga organ att den måste bedrivas med yttersta restriktivitet och under så stor laglig och medborgerlig kontroll som möjligt. Som understrukits i motion K51 medför nämligen sådan verksamhet bl.a. att medborgarna får mindre möjligheter att följa och granska sin kommuns förehavanden. Mot denna bakgrund är det en klar brist i det föreliggande förslaget att detta inte innehåller några helt klara uttalanden av innebörd att huvudregeln på det kommunala området är att offentlig verksamhet i kommunal regi skall bedrivas i nämndform. Detta bör riksdagen slå fast genom att godkänna vad konstitutionsutskottet här anfört med anledning av motionerna K51 yrkande 4 och K239 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande kommunal verksamhet -- nämndform huvudregeln
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande 4 och 1990/91:K239 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.
14. Handlingsoffentligheten i kommunala företag m.m. (mom.19)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Utskottet får" och på s. 47 slutar med "samt K59 yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Lagrådets förslag om ökad handlingsoffentlighet innebär en värdefull förbättring i fråga om insynen i kommunala företag. Utskottet tillstyrker införandet av en regel enligt vilken allmänheten ges rätt att ta del av handlingar hos ett kommunalt företag -- oavsett om det är fråga om ett helägt eller delägt företag -- enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100). Utskottet anser vidare att fullmäktige i såväl helägda som delägda företag skall fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten och se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas. Vad angår styrelserepresentationen i delägda kommunala företag anser utskottet att den frågan bör avgöras med hänsyn till andelsförhållandena, om samtliga delägare är offentliga, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt. Utskottet är alltså i den delen inte berett att godta förslaget av lagrådet om att fullmäktige även i delägda företag skall utse samtliga styrelseledamöter. Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att samma regler skall gälla för helägda och delägda företag utom såvitt avser frågan om fullmäktiges utseende av styrelseledamöter.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att handlingsoffentligheten m.m. i kommunala företag regleras genom en paragraf, vilken skall betecknas 3 kap. 17§. Utskottet biträder lagrådets förslag till övergångsbestämmelse. Utskottets lagtextförslag framgår av utskottets hemställan i denna del. Genom det anförda har motionerna K48 yrkande 7 och K51 yrkandena 3 och 5 delvis blivit tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande handlingsoffentligheten i kommunala företag m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i nu aktuella delar och med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 7 och 1990/91:K51 yrkandena 3 och 5 beslutar dels att 3 kap. 16 och 17 §§ i förslaget till kommunallag skall ersättas av en paragraf, 3 kap. 17§, med följande lydelse, dels att punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse:
3 kap. 17 §
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, 2. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, samt 3. besluta att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
Fullmäktige skall även utse styrelseledamöter och minst en revisor. Om kommunen eller landstinget i företaget bestämmer tillsammans med någon annan skall vad nu sagts gälla efter vad som är rimligt med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
P. 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992 har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3 kap. 17§ tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller landstinget som ensam stiftare och från och med den 1 januari 1995 i övrigt.
15. Ledighet från anställning (mom.21)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Mot angiven" och slutar med "yrkande 14 och K602" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framhöll föredragande statsrådet i den proposition (prop. 1975/76:187) som den gällande lagstiftningen på området baserar sig på att han skulle följa utvecklingen på området och att han, om erfarenheterna visade att mera detaljerade lagregler var att föredra, skulle återkomma till frågan. Enligt utskottets mening är de problem som tagits upp i motionerna K59 och K602 av det slaget att kompletterande lagstiftning nu är påkallad. Utskottet anser att regeringen bör utarbeta förslag varigenom anställda med skiftestjänstgöring garanteras erforderlig ledighet för politiska förtroendeuppdrag. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna K59 yrkande 14 och K602 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande ledighet från anställning
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K59 yrkande 14 och 1990/91:K602 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Ekonomiska förmåner (mom.22)
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp) och Bengt Kindbom (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Erfarenheterna av den år 1983 införda möjligheten för kommuner och landsting att ersätta sina förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst är mycket blandade, och ett flertal negativa effekter har uppmärksammats. Att uppnå den eftersträvade rättvisan har t.ex. inte varit möjligt för vissa grupper som studerande och pensionärer. Utskottet är därför i likhet med vad som yrkats i motion K51 och vad som anförts i motion K55 tveksamt till att nu införa en ordning som innebär att denna ersättningsform skall vara obligatorisk. Enligt utskottets mening är det mycket som talar för att andra ersättningsformer, t.ex. enhetliga arvoden, bör vara tillåtna. Såsom förordats i motion K51 bör därför kommunerna även i fortsättningen ha rätt att bestämma i vilken form ersättning till förtroendemän skall utgå. De föreslagna reglerna i 3 kap. 12--15 §§ bör därför utgå. Riksdagen bör vidare uppdra åt regeringen att skyndsamt utarbeta förslag i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K51 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1990/91:K59 yrkande 15, 1990/91:K604 och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Ekonomiska förmåner (mom.22)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Utskottet får" och slutar med "och K620 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet är inte berett att godta förslaget om ett ersättningssystem som föreskriver att kommunerna och landstingen skall utge ersättning för förlorad arbetsförtjänst i enlighet med av fullmäktige beslutade grunder. Såsom framhållits i motion K59 bör i stället -- av rättviseskäl -- införas ett system som är enhetligt för hela riket och som baseras på principen lika arvode för lika uppdrag. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att de föreslagna reglerna i 4 kap. 12--15 §§ avslås samt att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande ekonomiska förmåner
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 7, 1990/91:K604 och 1990/91:K620 dels avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 12--15 §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 § KL (mom.23)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet får anföra" och slutar med "K49 yrkande 9 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K49 framförda uppfattningen att det av i motionen angivna principiella skäl inte bör finnas möjlighet att tillerkänna förtroendevalda av aktuellt slag yttranderätt och rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Bestämmelserna härom i 4 kap. 23 § bör därför utgå.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande närvarorätt -- inskränkning av 4 kap. 23 § KL
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 9 antar det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 4 kap. 23 § med den ändringen att orden "och delta i överläggningarna men inte i besluten. Beslutet får även innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att få sin mening antecknad i protokollet." utgår ur lagrummet.
19. Närvarorätt -- kompletterande bestämmelser (mom.24)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59 yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet anser i likhet med den ståndpunkt som intagits i motionerna K48 och K59 att det av kommunaldemokratiska skäl är angeläget att mindre partier, vilka erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrädda i styrelsen, tillerkänns en observatörsplats i styrelsen. Innehavare av sådan plats bör -- såsom kommunallagskommittén föreslog -- ges rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet. Utskottet förordar att förslaget till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, av den lydelse som föreslagits i motion K48.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 4, med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 16 och med avslag på motion 1990/91:K55 yrkande 9 beslutar att det i 4 kap. i förslaget till kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd skall införas en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande lydelse:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men inte i besluten. Ledamoten eller suppleanten har i sådant fall också rätt att få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
20. Närvarorätt -- kompletterande bestämmelser (mom.24)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet får med" och på s. 55 slutar med "K59 yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Enligt utskottets mening är det av olika skäl mindre lämpligt att bestämmelserna i förslagets 4 kap. 23 § om närvarorätt utnyttjas för att inrätta s.k. insynsplatser i styrelsen för mindre partier. Såsom förordats i motion K55 bör i stället i en ny paragraf i förslaget tas in bestämmelser särskilt avsedda för sådana partier. Innehavare av sådan insynsplats bör dock inte ges yttranderätt eller rätt att anteckna sin mening till protokollet. Utskottet förordar att förslaget till kommunallag kompletteras med en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, av den lydelse som föreslagits i motionen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande närvarorätt -- kompletterande bestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1990/91:K48 yrkande 4 och 1990/91:K59 yrkande 16 beslutar att det i 4 kap. i förslaget till kommunallag omedelbart före rubriken Borgarråd skall införas en ny paragraf, 4 kap. 23 a §, med följande lydelse:
Ett parti som erhållit mandat i fullmäktige men som inte är företrätt i styrelsen, har rätt att låta en ledamot eller suppleant som företräder partiet i fullmäktige närvara vid styrelsens sammanträden men ej rätt att delta i överläggningarna eller få sin mening antecknad till protokollet.
Fullmäktige utser den som skall ha närvarorätt i styrelsen.
21. Initiativrätt i fullmäktige (mom.26)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 58 slutar med "motion K51 yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K51 framförda uppfattningen att nämnd som är direkt underställd fullmäktige -- t.ex. en kommundelsnämnd -- alltid bör ha initiativrätt i fullmäktige. En komplettering av lagrummet i angivet hänseende bör därför ske. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion K51 yrkande 10 antar 5 kap. 24 § i förslaget till kommunallag i den lydelse som framgår av utskottets hemställan.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande initiativrätt i fullmäktige
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 10 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 24 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd inte får väcka ärenden i fullmäktige, dock endast under förutsättning att nämnden i fråga inte är direkt underställd fullmäktige.
22. Kommunala folkomröstningar (mom.28)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 3 avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det föreligger ett behov av att införa särskilda förfaranderegler m.m. för kommunala folkomröstningar. En viktig fråga är därvid vad som skall fordras för att utlösa en omröstning. En annan viktig fråga gäller kommuns skyldighet att informera kommuninvånare om de olika alternativ som är föremål för omröstning i kommunen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i angivna frågor. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna K48 yrkande 8, K49 yrkande 10, K55 yrkande 5, K611 yrkande 3 och K619 yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande kommunala folkomröstningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 8, 1990/91:K49 yrkande 10, 1990/91:K55 yrkande 5, 1990/91:K611 yrkande 3 och 1990/91:K619 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag (mom.29)
Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delar tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en brist i den medborgerliga insynen i kommunala företag att det inte föreligger möjligheter till parlamentarisk kontroll i form av interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag. Utskottet har svårt att se att några principiella invändningar kan resas mot en ordning som innebär att fullmäktigeledamöter får ställa interpellationer till ordföranden i styrelsen för ett kommunalt företag eller annan lämplig företrädare för företaget som fullmäktige bestämmer. Utskottet anser att 5 kap. 52 § i förslaget till kommunallag bör kompletteras med bestämmelser härom. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motionerna K51 yrkande 6 och K59 yrkande 13 antar 5 kap. 52 § i förslaget till kommunallag i den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande interpellationsrätt gentemot ansvariga i kommunala företag
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande 6 och 1990/91:K59 yrkande 13 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 5 kap. 52 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigberedning, till de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer samt till ordföranden i styrelsen för sådant företag som avses i 3 kap. 17--18 §§. Efter medgivande av fullmäktige får interpellation även ställas till annan ledamot av sådan styrelse.
I Stockholms kommun får dock interpellationer ställas bara till borgarråden.
24. Minsta antalet ledamöter i styrelsen (mom.30)
Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 8 avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar bedömningen i motion 1990/91:K55 att fem ledamöter i styrelsen utgör ett alltför litet antal för att ge en god proportionell fördelning. Utskottet, som kan instämma i de i motionen anförda skälen för att öka minimiantalet ledamöter från fem till nio, föreslår att det aktuella lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i denna del.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande minsta antalet ledamöter i styrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 8 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 9 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får antalet ledamöter inte vara färre än nio och antalet ersättare bör vara lika stort som antalet ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall fullmäktige bestämma i vilken ordning som de skall tjänstgöra.
25. Ersättarnas rättigheter (mom.31)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 9 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att förslaget bör kompletteras med bestämmelser som ger ersättare av aktuellt slag rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet. Utskottet, som tillstyrker förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 §, föreslår beträffande 6 kap. 11 § att den paragrafen ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande ersättarnas rättigheter
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 9 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 10 och 11 §§ med den ändringen att sistnämnda paragraf erhåller följande lydelse:
Även de ersättare som inte tjänstgör får närvara vid nämndernas sammanträden och skall underrättas om tid och plats för sammanträdena.
Ersättarna har rätt att delta i överläggningarna och få sin mening antecknad i protokollet.
26. Bordläggning av ärende i nämnd (mom.33)
Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 21 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de skäl som åberopats i ovannämnda motioner till stöd för införande av den förordade minoritetsregeln har bärkraft. Utskottet föreslår att lagrummet i fråga ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande bordläggning av ärende i nämnd
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande 10, 1990/91:K51 yrkande 9 och 1990/91:K59 yrkande 21 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 29 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning av tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
27. 6 kap. 33 § KL (mom.34)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "K48 yrkande 11 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K48 framförda uppfattningen att det är en brist att det föreliggande förslaget inte gör det möjligt för en nämnd att delegera beslut till särskilda brukarorgan. Förslaget bör därför kompletteras med bestämmelser som gör detta möjligt. Utskottet föreslår att det aktuella lagrummet ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande 6 kap. 33 § KL
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K48 yrkande 11 antar förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 33 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget eller åt ett särskilt brukarorgan att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 34 §.
28. Ökat brukarinflytande (mom. 35)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Med anledning" och på s. 69 slutar med "motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vad härefter angår motion K57 får utskottet anföra följande. Som framhållits i motionen krävs det för att den offentliga verksamheten skall kunna utvecklas att den blir en gemensam angelägenhet för alla de människor som är berörda. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att det är en brist att det framlagda förslaget inte ger möjlighet att delegera beslut till grupper av brukare eller till några brukarsammansatta organ. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör komplettera förslaget till kommunallag i nu angivet hänseende, varvid bör övervägas den modell som lagts fram i ungdomskommitténs nyligen avgivna betänkande, Ungdom och makt (SOU 1991:12). Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K57 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande ökat brukarinflytande
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K57 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. 6 kap. 34 § KL (mom. 36)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "I propositionen" och slutar med "framlagda förslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med den i motion K49 framförda uppfattningen att motiven till förevarande lagrum inte med tillräcklig tydlighet klargör gränsdragningen mellan beslut och ren verkställighet. Enligt utskottets mening bör saken lösas genom att riksdagen uppdrar åt regeringen att föranstalta om erforderliga kompletteringar och att därefter återkomma till riksdagen med förslag i saken i sådan tid att detta hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion K49 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande 6 kap. 34 § KL
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K49 yrkande 11 och propositionen i här aktuell del dels avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 34 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. 6 kap. 37 § KL (mom. 38)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med "I motion K59" och slutar med "och 19 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion K59 att förslaget om rätt i vissa fall för förvaltningschef till vidaredelegering kan leda till oklara ansvarsförhållanden. Utskottet anser i likhet med motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här aktuell del. Som framhållits i motionen bör delegering alltid ske direkt till dem som skall fatta beslut i det delegerade ärendet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande 6 kap. 37 § KL
att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 18 avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 37 §, dels med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. 6 kap. 38 § KL (mom. 39)
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp) och Bengt Kindbom (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 8 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att det i det lagstiftningsärendet förelåg en gemensam reservation (m, fp, c) i vilken bl.a. hävdades att konsekvenserna av ett ökat s.k. brukarinflytande inte blivit tillräckligt klarlagda i den då aktuella propositionen och att förslaget därför inte borde antas. Erfarenheterna av reglerna om brukarmedverkan, vilka nu alltså tillämpats i drygt tre år, bekräftar vad som hävdats i motion K51, nämligen att begreppet brukare inte är avgränsat på ett godtagbart sätt och att tillräcklig klarhet inte föreligger i frågan om vilken rättsverkan ett beslut har som fattats tillsammans med brukare. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande 6 kap. 38 § KL
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K51 yrkande 8 avslår förslaget till kommunallag såvitt avser 6 kap. 38 §.
32. Partssammansatta organ (mom.40)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 11 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionen gjorda bedömningen att de aktuella bestämmelserna inte fyller något behov och att riksdagen därför bör avslå förslaget i denna del. Detta leder i sin tur till en följdändring i 3 kap. 6 § i förslaget till kommunallag. Utskottet biträder vidare införandet av den i motionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Utskottets förslag till lagtext i sistnämnda båda hänseenden framgår av utskottets hemställan i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande partssammansatta organ
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkandena 10 delvis och 11 dels avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 7 kap. 1--7 §§, dels antar förslaget till kommunallag såvitt avser 3 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Om utskott och nämndberedningar finns det särskilda föreskrifter i denna lag.
dels beslutar att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förslaget till kommunallag skall införas en ny punkt, 9, med följande lydelse:
9. För partssammansatta organ som inrättats med stöd av kommunallagen (1977:179) och som omfattas av kollektivavtal skall vad som föreskrivs om sådana organ i 3 a kap. kommunallagen (1977:179) äga tillämpning intill dess att avtalet upphört att gälla.
33. Närvarorätt för personalföreträdare (mom.41)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m) och Göran Åstrand (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget" bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en särställning som från olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera att dessa organisationer skall vara berättigade till representation i nämnder och styrelser. Lagstiftningen har vidare medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och en ökad byråkrati. Sammanfattningsvis anser utskottet att reformen har inneburit ett allvarligt ingrepp i den politiska demokratin. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen -- med bifall till motionerna K48 yrkande 12, K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2 -- avslår förslaget i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med bifall till motionerna 1990:K48 yrkande 12, 1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och 1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.
34. Närvarorätt för personalföreträdare (mom.41)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Utskottet får" och slutar med "tillstyrka förslaget" bort ha följande lydelse:
Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder har de fackliga organisationerna getts en särställning som från olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Enligt utskottets mening går det inte att motivera att dessa organisationer skall vara berättigade till representation i nämnder och styrelser men inte vissa partier invalda i fullmäktige. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen -- med bifall till motionerna K48 yrkande 12, K51 yrkande 11, K55 yrkande 10 delvis och K238 yrkande 2 -- avslår förslaget i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande närvarorätt för personalföreträdare
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:K48 yrkande 12, 1990/91:K51 yrkande 11, 1990/91:K55 yrkande 10 delvis och 1990/91:K238 yrkande 2 avslår det framlagda förslaget till kommunallag såvitt avser 7 kap. 8--17 §§.
35. Kvartalsvis ekonomisk uppföljning (mom.42)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "Utskottet tar" och på s. 77 slutar med "motion K55 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning av det i motion K55 framställda önskemålet om att kommunala nämnder varje kvartal skall lämna fullmäktige en delårsredovisning över sin medelsförvaltning m.m. anföra följande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att vissa av inslagen i förslaget till kommunallag medför ett ökat behov för fullmäktiges ledamöter att från nämnderna få regelbundna redovisningar över deras verksamhet. Utskottet, som får hänvisa till vad som i frågan anförts i motionen, föreslår att riksdagen ställer sig bakom ett uttalande till regeringen om att nämnderna varje kvartal till fullmäktige bör avge delårsredovisningar över sin verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande kvartalsvis ekonomisk uppföljning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K55 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Självkostnadsprincipen (mom.43)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i ställningstagandet i propositionen att det föreligger ett behov att förtydliga självkostnadsprincipens innebörd. Med hänsyn till principens centrala roll inom kommunalförvaltningen är det såsom framhålls i motion K49 angeläget att den lagfästs, varvid utgångspunkten bör vara att någon ändring av gällande rättsläge inte skall ske. Bestämmelser i ämnet bör inflyta i 2 kap. i förslaget till kommunallag. Utskottet anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta ett sådant förslag, vilket bör föreläggas riksdagen i sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion K49 yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
37. Självkostnadsprincipen (mom. 43)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion K59 framförda uppfattningen att det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bl.a. bör leda till att denna princip avskaffas i kommunal verksamhet som är konkurrensutsatt. Som framhållits i motionen är det nämligen i vissa verksamheter av stor vikt att möjlighet finns att generera överskott, som kan användas för framtida investeringar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K59 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K612 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
38. Självkostnadsprincipen (mom. 43)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Allmänt delar" och slutar med "och K613" bort ha följande lydelse:
Det pågående utredningsarbetet om självkostnadsprincipen bör innefatta en prövning av om kommunerna skall ges möjlighet att under vissa speciella förutsättningar kunna få avvika från den s.k. självkostnadsprincipen. Därvid bör övervägas vissa av de i motion K612 framförda förslagen vilka syftar till att bekämpa olika miljöproblem. I förevarande sammanhang märks särskilt ett förslag om att kommunerna vid sin prissättning på energi ges möjlighet att avvika från självkostnadsprincipen för att därigenom kunna påverka konsumtionen och på så sätt kunna förverkliga kommunernas energiplanering.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande självkostnadsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K612 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1990/91:K49 yrkande 13, 1990/91:K51 yrkande 12, 1990/91:K59 yrkande 8 och 1990/91:K613 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
39. Katastrofhjälpslagen (mom.44)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som framhållits i motion K49 innebar redan den gällande s.k. katastrofhjälpslagen ett avsteg från principen att det är staten som skall handha utrikes- och biståndspolitiken. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en ytterligare utvidgning av kommunernas kompetens på förevarande område inte är acceptabel, varför riksdagen bör avslå det nu framlagda förslaget.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 14 och med avslag på motion 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 avslår förslaget till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.
40. Katastrofhjälpslagen (mom.44)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "Utskottet får" och på s. 83 slutar med "Förslaget tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion K59 framförda uppfattningen att det föreliggande förslaget är alltför restriktivt genom att det inte möjliggör för kommuner och landsting att även lämna katastrofhjälp i form av ekonomiskt stöd. Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att bestämmelserna om katastrofhjälp har sådant informationsintresse att detta motiverar ett införande av dessa i kommunallagen. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår det nu framlagda förslaget samt uppdrar åt regeringen att utarbeta ett nytt förslag i enlighet med de i det föregående angivna riktlinjerna. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid att det hinner träda i kraft samtidigt med det nu aktuella förslaget till kommunallag. Vad utskottet här anfört med anledning av motion K59 yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande katastrofhjälpslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K59 yrkandena 3 och 6 och med avslag på motion 1990/91:K49 yrkande 14 dels avslår det framlagda förslaget till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
41. Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det internationella området (mom. 45)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Utskottet får" och på s. 85 slutar med "U24 yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna det angeläget att den kommunala kompetensen vidgas till att bl.a. omfatta opinions- och solidaritetsyttringar av i motionerna angivet slag. Vidare bör möjlighet införas för kommun som så önskar att förklara sig som kärnvapenfri zon. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta sådana förslag. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K48 yrkande 3, K59 yrkandena 5 och 7, K612 yrkande 9, U6 yrkande 5 och U24 yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det internationella området
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 3, 1990/91:K59 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K612 yrkande 9, 1990/91:U6 yrkande 5 och 1990/91:U24 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Bistånd till utländska studerande (mom.46)
Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Utskottet får" och slutar med "motion K49 yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Såsom framhållits i motion K49 föreslog kommunallagskommittén att lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande skulle upphävas. Utskottet delar kommitténs och motionärernas bedömning att något behov av lagen inte längre föreligger. Lagen bör därför upphävas.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande bistånd till utländska studerande
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K49 yrkande 15 upphäver lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande.
43. Utvidgning av Sydafrikalagens tillämpningsområde (mom.47)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K59 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna K48 och K59 begärs att Sydafrikalagens tillämpningsområde utvidgas så att kommuner och landsting ges möjlighet att fatta beslut om att ej sluta avtal med företag som har affärsrelationer, investeringar eller handel med Sydafrika. Enligt motionerna bör detsamma gälla i fråga om dotterföretag till sådana företag. Utskottet, som inte anser att de skäl mot en sådan utvidgning som anförts i propositionen äger bärkraft, anser det angeläget att regeringen skyndsamt utarbetar förslag i enlighet med vad som begärts i motionerna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K48 yrkande 2 och K59 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande utvidgning av Sydafrikalagens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 2 och 1990/91:K59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
44. Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden (mom. 48)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Stig Bertilsson (m), Göran Åstrand (m) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Utskottet har" och slutar med "K623 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna i förevarande avsnitt tas upp viktiga offentlighetsfrågor gällande kommunala nämnd- och utskottssammanträden. Enligt utskottets mening är tiden nu mogen för att göra det möjligt för kommun eller nämnd att besluta om helt eller delvis öppna sammanträden i ärenden som inte rör myndighetsutövning mot enskilda. En sådan offentlighet skulle öka medborgarnas insyn i den kommunalpolitiska processen och öka intresset för de beslut som fattas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu skyndsamt utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K51 yrkande 13, K55 yrkande 7, K611 yrkande 4, K612 yrkande 6 och K623 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K51 yrkande 13, 1990/91:K55 yrkande 7, 1990/91:K611 yrkande 4, 1990/91:K612 yrkande 6 och 1990/91:K623 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
45. Direktvalda kommundelsorgan (mom.49)
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. I motionerna har begärts en lagändring som möjliggör direktvalda kommundelsorgan. Utskottet delar inte den i propositionen redovisade synen på frågan utan anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att en lagstiftning införs som tillåter direktvalda kommunala organ av i motionerna angivna slag. En sådan ordning innebär bl.a. att ytterligare ett steg tas för att öka det lokala ansvarstagandet och engagemanget. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att nu skyndsamt utarbeta ett förslag i enlighet med det anförda. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna K48 yrkande 1, K55 yrkande 4, K58 och K612 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande direktvalda kommundelsorgan
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K48 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 4, 1990/91:K58 och 1990/91:K612 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
46. Utredning om den kommunala beskattningsrätten (mom.51)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med "I motion K59" och slutar med "K59 yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning av vad som anförts i motion K59 anföra följande. I motionen har belysts vissa av de konsekvenser som det av riksdagen under 1989/90 års riksmöte beslutade kommunala skattestoppet medfört och som inneburit ett betydande ingrepp i det kommunala självstyret. Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör tillkalla en utredning som skall ges det uppdrag som angivits i motionen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K59 yrkande 22 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande utredning om den kommunala beskattningsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K59 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
47. Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna (mom.52)
Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K612 yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Som ovan framgått framförs i motion K612 olika förslag om utvidgad kommunal beskattningsrätt. Bl.a. förordar motionärerna att direktvalda kommundelsnämnder skall förses med egna ekonomiska resurser och viss egen beskattningsrätt samt att kommunerna ges möjlighet att införa olika miljöavgifter. Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta förslag om utvidgad beskattningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion K612 yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande utvidgad beskattningsrätt för kommunerna
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K612 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
48. Utvärderingar m.m. (mom. 53)
Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Den kommunala självstyrelsen har en lång tradition och en stark förankring i vårt land där grundidén är en styrelse av folket, genom folket, för folket. Detta manifesteras även i regeringsformens portalparagraf i vilken det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats drastiskt med åtföljande minskning av antalet kommunalt förtroendevalda. Det naturliga nätverk som tidigare fanns i många kommuner mellan förtroendevalda och väljare har brutits. Den vardagliga kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess politiska företrädare som tidigare fanns upphörde.
Den fria nämndorganisationen kan komma att medföra en stark centralisering av den kommunala politiska makten till ett litet antal förtroendevalda.
I en starkt centraliserad organisation finns risker för att det politiska inflytandet minskar och att makten överlämnas till förvaltningen. Detta gäller i de fall en kommun beslutar att begränsa sin nämndorganisation till ett fåtal nämnder.
Vilka nämnder som kommunerna behöver inrätta avgörs självständigt av varje kommun. Enligt utskottet får detta dock inte leda till att all verksamhet koncentreras till styrelsen eller till ett par tre nämnder i kommunen. Respekten för reglerna om sekretess och opartiskhet vid handläggning av förvaltningsärenden måste upprätthållas. Detsamma gäller för det demokratiska kravet att möjlighet till direkt medverkan i det kommunala arbetet inte får inskränkas till en alltför snäv krets av medborgare. Om en sådan inskränkning sker innebär det nämligen en allvarlig begränsning av den kommunala demokratin. Den skulle också leda till att svårigheterna att rekrytera kommunala förtroendemän ytterligare accentueras. Med ett litet antal aktiva i den kommunala verksamheten försvåras också informationen till de politiska organisationerna och till allmänheten.
Utskottet vill inte motsätta sig den fria nämndorganisation som förslaget i propositionen innebär. Förhållandena är olika i kommunerna beroende på befolkningsunderlag, geografisk utbredning och näringslivsstruktur. Detta talar för en stor frihet för kommunerna att bestämma den egna nämndorganisationen.
Samtidigt talar det emot de schematiska lösningar av nämndstrukturen som förordats av vissa av de centrala kommunförbundens tjänstemän och som till en del återspeglas i propositionens motivering för avskaffande av de obligatoriska nämnderna. Enligt utskottet är det därför viktigt att de enskilda kommunerna inte känner sig bundna av dessa förslag. De viktiga demokratiaspekter som berörts ovan talar även de mot schematiska lösningar av vilken nämndstruktur som skall finnas i de olika kommunerna. Det måste alltid vara medborgarnas intressen i kommunerna som skall vara utgångspunkten för den kommunala verksamheten. Den nya kommunallagen får inte leda till enparti- eller fåmansvälde i kommunerna. Erfarenheterna från frikommunförsöken ger anledning att understryka detta.
Det finns således all anledning att noga följa hur utvecklingen blir. Vad gäller konsekvenserna av de nya reglerna på det ekonomiska området uttalas det i propositionen att man bör pröva hur kommuner och landsting använder den ökade friheten. Enligt utskottet är det också av mycket stor vikt att se hur den kommunala organisationen utvecklas ur demokratisynpunkt.
Med de organisatoriska förändringar som nu är på gång i kommunerna kommer antalet förtroendemän att minska ytterligare. Kommunförbundets veckotidning Kommunaktuellt uppskattar minskningen till ca 10% och befarar att den s.k. förgubbningen skall öka genom att de kommunala nämnder som hittills varit inkörsporten för nyengagerade fritidspolitiker försvinner.
En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk sammansättning bör därför tillsättas för att följa och utvärdera utvecklingen och föreslå nya regler, om utvecklingen leder till oönskade konsekvenser för demokrati och lokalt inflytande i kommunerna. I sammanhanget bör erinras om att utskottet i det föregående pekat på ett antal frågor som särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder/Vissa sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande 12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
49. Utvärderingar m.m. (mom.53)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "Utskottet får" och slutar med "K628 yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den kommunala självstyrelsen har en lång tradition och en stark förankring i vårt land där grundidén är en styrelse av folket, genom folket, för folket. Detta manifesteras även i regeringsformens portalparagraf i vilken det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Under efterkrigstiden har antalet kommuner reducerats drastiskt med åtföljande minskning av antalet förtroendevalda. Det naturliga nätverk som tidigare fanns i många kommuner mellan förtroendevalda och väljare har brutits upp. Den vardagliga kontakt med såväl kommunens tjänstemän som dess politiska företrädare som tidigare fanns upphörde.
Införandet av kommundelsnämnder och andra lokala organ har varit ett sätt att bryta denna utveckling. Kraven på en friare nämndorganisation i kommunerna har uppkommit för att göra det möjligt att inrätta kommundelsnämnder med övergripande ansvar inom sitt geografiska område också för de frågor som det hittills ankommit på de obligatoriska centrala nämnderna att sköta.
Med en fri nämndorganisation skapas enligt utskottet goda möjligheter att decentralisera den kommunala verksamheten och därigenom minska avståndet mellan väljare och valda. Med införandet av kommundelsnämnder ökar också möjligheterna att rekrytera nya grupper av kommunmedlemmar till kommunala förtroendeuppdrag. Enligt utskottet är det av yttersta vikt att dessa möjligheter tas till vara. Den enskilde medborgarens deltagande i och ansvar för den kommunala verksamheten är en viktig beståndsdel i det svenska politiska systemet. Genom kommunala förtroendeuppdrag ges ett stort antal personer en demokratisk fostran och ett ökat intresse för samhällsfrågor. Detta är av stor betydelse för rekryteringen till andra politiska förtroendeuppdrag och för samhällslivet i övrigt.
Utskottet har med oro noterat att det i organisationsutredningar som gjorts av bolag med anknytning till de centrala kommunförbunden förordats en stark reduktion av antalet nämnder i en rad kommuner. För ett trettiotal kommuner har det rent av föreslagits att dessa endast skall ha en nämnd -- kommunstyrelsen. Det senare blir som utskottet tidigare framhållit till följd av bestämmelserna i 3 kap 5 § i lagförslaget i praktiken inte möjligt. Enligt utskottet utgör ändock förslagen om en drastisk reducering av antalet förtroendeuppdrag ett hot mot den kommunala demokratin.
En kommunaldemokratisk utredning med parlamentarisk sammansättning bör mot denna bakgrund tillsättas för att följa och utvärdera utvecklingen och föreslå nya regler, om utvecklingen leder till oönskade konsekvenser för demokrati och lokalt inflytande i kommunerna. I sammanhanget bör erinras om att utskottet i det föregående pekat på ett antal frågor som särskilt bör utredas (jfr avsnitten 5.3.1. Kommunalt partistöd, 6.2 Nämnder/Vissa sekretessfrågor/, 6.4 Kommunala företag samt 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande utvärderingar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K49 yrkande 12, 1990/91:K54 yrkande 1, 1990/91:K55 yrkande 2, 1990/91:K59 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K611 yrkande 1 samt 1990/91:K628 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 4)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:
Vi anser att generella icke behovsprövade stödsystem bör omfatta alla berörda barnfamiljer i nationen (liksom barnbidraget). Vi har tillsammans med moderaterna och centern föreslagit att ett vårdnadsbidrag införs för alla barn från ett års ålder till skolåldern.
Som skäl för att utvidga den kommunala kompetensen så att kommuner får rätt att utge generella vårdnadsersättningar utan behovsprövning åberopas bristen på daghemsplatser. Folkpartiet anser att daghemsutbyggnaden måste fortsätta till full efterfrågetäckning föreligger. Bl.a. bör hinder för statsbidrag till privata daghem undanröjas. Kommunala vårdnadsersättningar får inte bli en kommunal förevändning för att inte inrätta de daghemsplatser som efterfrågas.
Den s.k. Uppsalamodellen, dvs. lön till dagbarnvårdare som mot fastställd daghemsavgift också tar hand om egna barn, skall enligt vår uppfattning vara möjlig med stöd av statsbidrag för de kommuner som så önskar.
2. Den kommunala organisationen -- allmänt (mom.12)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:
Vid genomförande av en i princip fri nämndorganisation är av vikt att bl.a. beakta följande. Det är nödvändigt att tillse att den kommunala organisationen -- när det gäller dess handhavande av obligatoriska uppgifter eller kontrollfunktioner -- utformas så att de enskilda människor som omfattas av denna myndighetsutövning tillförsäkras ett starkt rättsskydd. Som framhållits i motion K55 är det enligt centerns uppfattning av principiella skäl betänkligt att överlåta handläggningen och beslutsprocessen i sådana ärenden till ett renodlat förvaltningsorgan utan den slutliga kommunala beslutsinstansen i sådana ärenden bör vara ett politiskt organ. Ett annat förhållande som vid en omorganisation särskilt bör uppmärksammas gäller de dubbla funktioner på vissa områden som en kommun kan ha genom att den vid sidan av vissa obligatoriska uppgifter har övergripande kontrolluppgifter av betydelse för samhället i dess helhet. Det är självfallet i dessa fall olämpligt att tillskapa sådana blandade organisationer som innebär att den kontrollerande och den som skall kontrolleras inte verkar helt fristående från varandra.
3. Den kommunala organisationen -- vissa sekretessfrågor (mom.15)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:
Vi vill i förevarande sammanhang erinra om att utskottet i ett nyligen avgjort lagstiftningsärende (prop. 1990/91:11 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet, m.m., 1990/91:KU34, rskr. 257) diskuterade behovet av ändrad lagstiftning avseende sekretessen mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet (jfr 1 kap. 3 § sekretesslagen). I det ärendet gällde frågan bl.a. om det förelåg behov av att införa en särskild bestämmelse som föreskriver att varje klinik och annan s.k. basenhet inom hälso- och sjukvården skall jämställas med myndighet vid tillämpningen av sekretesslagen. Utskottsmajoriteten fann detta inte erforderligt. I en reservation (m, fp, c, mp) pekades på att den gällande regleringen medfört omfattande tolknings- och tillämpningsproblem. Reservanterna ansåg det nödvändigt att lagstiftningen ändrades så att tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen av sekretesslagen klargjordes. Det anförda borde enligt reservationen riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den kommande översynen av sekretesslagen med anledning av förslaget om kommunernas och landstingens ökade frihet att organisera sin nämndverksamhet bör ovan redovisade synpunkter beaktas.
Bilaga 1
LAGRÅDET Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-05-03
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid sammanträde den 25 april 1991 har riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över det i prop. 1990/91:117 framlagda förslaget till ny kommunallag, såvitt det avser
a) handlingars offentlighet i kommunala företag m.m. (3 kap. 16--17 §§ kommunallagen), b) jävsregler (6 kap. 24--27 §§), c) delegering i nämnd (6 kap. 33--38 §§), d) laglighetsprövning (10 kap.).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingvar Paulsson och hovrättsassessorn Kenny Carlsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.
Kommunala företag
Detta avsnitt innehåller regler om kommunernas och landstingens förhållande till sådana privaträttsliga rättssubjekt som handhar kommunala angelägenheter. Bestämmelserna utgår från att kommuner och landsting har möjlighet att i viss utsträckning lämna över vården av sådana angelägenheter till kommunala företag. I kommunalföretagskommitténs förslag till ändringar i kommunallagen (SOU 1982:13 s.15 och 1983:61 s.29) föreslogs att en uttrycklig bestämmelse härom skulle tas in i kommunallagen. I den föreslagna bestämmelsen togs även in en erinran om att förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning enligt 11 kap. 6 § regeringsformen får överlämnas till ett privaträttsligt subjekt endast med stöd av lag.
Lagrådet förordar att förevarande avsnitt i den föreslagna kommunallagen inleds med en uttrycklig bestämmelse om kommuners och landstings möjligheter att överlämna vården av en kommunal angelägenhet till ett privaträttsligt subjekt och en erinran om den inskränkande regeln i 11 kap. 6 § regeringsformen. Bestämmelserna kan lämpligen tas upp i en särskild paragraf i 3 kap., betecknad 16§, och ges följande lydelse:
Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett bolag, en förening eller en stiftelse. Vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6§ regeringsformen överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.
Lagförslaget utmärks av en strävan att ge kommunerna stor frihet i organisationen av den kommunala verksamheten. Som ett led i denna frihet ingår möjligheten att överlämna åt privaträttsliga organ att vårda kommunala angelägenheter. Lagrådet vill som framgår av det nyss anförda inte resa någon invändning häremot. Emellertid är det av vikt att denna möjlighet inte utnyttjas för att undandra kommunal verksamhet från offentlig kontroll och insyn från allmänhetens sida. Förslaget innehåller också i 3 kap. 16 och 17 §§ bestämmelser för att tillgodose det kommunala inflytandet över privaträttsliga subjekt som anförtros vården av kommunala angelägenheter och för att ge offentlighet åt handlingar som upprättas hos eller kommer in till sådana subjekt.
De föreslagna bestämmelserna är dock enligt lagrådets mening otillräckliga för att fylla de angivna ändamålen. Sålunda dras en gränslinje upp mellan aktiebolag i vilka en kommun bestämmer ensam och stiftelser som kommunen bildar ensam å ena sidan och övriga juridiska personer å andra sidan. I fråga om de senare lämnas kommunerna stor frihet att bestämma om kontroll och insyn. Lagen synes i dessa fall inte uppställa ens några minimikrav. Detta är så mycket allvarligare som minsta minoritetspost i ett aktiebolag för över företaget till den sektor som i stor omfattning kan undandragas offentlig kontroll och allmänhetens insyn.
Skillnaden mellan de två kategorierna av kommunala företag i de angivna hänseendena torde inte vara tillräckligt motiverad av sakliga skäl. En kommun bör inte kunna lämna över vården av kommunala angelägenheter til privaträttsliga subjekt över vilka kommunen inte har sådant inflytande att kontroll- och offentlighetskraven kan upprätthållas fullt ut. Tidigare gjorda undersökningar (SOU 1982:13) ger vid handen att kommunerna och landstingen endast i ringa omfattning begagnar andra än helägda företag för vården av kommunala angelägenheter och att tendensen har gått i riktning mot att de av kommunerna helt dominerade företagen har ökat sin andel. I fortsättningen bör endast sådana företag som en kommun eller -- vid kommunal samverkan -- flera kommuner tillsammans har ett avgörande inflytande över komma i fråga för fullgörande av kommunala uppgifter. De problem som sammanhänger med redan befintliga företag utanför denna krets bör vara av övergångsnatur och lagrådet återkommer till dem i det följande.
Lagrådet förordar alltså en enhetlig regel för alla kommunala företag av i huvudsak det innehåll som anges i förslagets 3kap. 16§. I ett par avseenden bör dock bestämmelserna ges ett mer preciserat innehåll. Det är mindre tillfredsställande att det kommunala företagets förpliktelser gentemot kommunen ifråga om insyn, inflytande och kontroll och gentemot allmänheten såvitt avser handlingsoffentlighet kan regleras i beslut och dokument av vitt skilda slag. Dessa frågor är av grundläggande betydelse för bevarandet av folkstyrelseprincipen även vid kommunal förvaltning genom enskilda. Vad som gäller i fråga om dem bör framgå av de för företaget gällande grundreglerna, dvs. i aktiebolag bolagsordningen, i handelsbolag bolagsavtalet samt i föreningar och stiftelser stadgarna. Om vården av en kommunal uppgift överlämnas åt ett handelsbolag, bör detta ha styrelse och revisorer.
Det närmare innehållet i handlingsoffentligheten inom de kommunala företagen har i förslaget lämnats helt åt kommunens eget bedömande. Något skäl att för dessa företags vidkommande avvika från de principer som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen torde inte föreligga. Vad särskilt angår konkurrensutsatta företag ger de nämnda lagreglerna tillräckligt utrymme för sekretess. Den punkt som avser handlingsoffentlighet i den av lagrådet förordade paragrafen om de krav som skall ställas på privaträttsliga företag som anförtros vården av kommunala angelägenheter bör därför utformas så att kommunerna måste se till att principerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen följs.
Också en sådan reglering av handlingsoffentligheten har karaktären av ett provisorium. Bland annat kommer något egentligt rättsmedel inte att stå till buds för den som vill hävda sin rätt att få del av en handling i strid mot det kommunala företagets uppfattning, även om en hänvändelse till vederbörlig kommunal nämnd kan komma i fråga. En översyn av sekretesslagen med anledning av den nya kommunallagens tillkomst är därför angelägen. En sådan översyn är motiverad också av de sekretessfrågor som berörs på sid. 43 och 44 i propositionen.
Lagrådet förordar alltså en enhetlig lagregel om de krav som måste uppställas på företag som skall vårda kommunala angelägenheter. Den bör få sin plats i 3 kap. 17 § och utformas på följande sätt:
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk eller ideell förening eller en stiftelse skall fullmäktige se till att bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna innehåller bestämmelser om att
1. verksamheten har ett visst kommunalt ändamål,
2. fullmäktige utser styrelseledamöter och minst en revisor,
3. fullmäktige skall yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, samt
4. allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
I det föregående har lagrådet berört anpassningen till de nya reglerna för kommunala företag som finns vid den nya kommunallagens ikraftträdande. När det gäller andra företag än aktiebolag, i vilka kommunen bestämmer ensam, eller stiftelser som kommunen bildat ensam, kan denna procedur vara mera tidskrävande. Punkten 5. i ikraftträdandebestämmelserna bör därför kompletteras med en regel om längre övergångstid. Lagrådet föreslår att punkten 5. får följande lydelse.
5. Om en kommun eller ett landsting före den 1 januari 1992 har överlämnat vården av en kommunal angelägenhet till ett bolag, en förening eller en stiftelse, skall föreskrifterna i 3 kap. 17 § tillämpas från och med den 1 januari 1993, när fråga är om ett aktiebolag i vilket kommunen eller landstinget bestämmer ensam eller en stiftelse som har kommunen eller landstinget som ensam stiftare, och från och med den 1 januari 1995 i övrigt.
Delegering av ärenden inom en nämnd
I 6 kap. 35 § föreslås en uppmjukning av den nuvarande anmälningsskyldigheten när det gäller beslut som har fattats med stöd av delegeringsuppdrag så att nämnderna själva skall få bestämma i vilken utsträckning sådan anmälan skall ske. Enligt paragrafens andra stycke skall vidare beslut som inte anmäls protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Lagrådet, som utgår ifrån att det är meningen att justeringen av de särskilt protokollförda besluten fortlöpande skall tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla, ifrågasätter om den föreslagna ordningen är tillräcklig för att tillgodose medborgarnas möjligheter till insyn i den kommunala beslutsprocessen. Särskilt för en enskild som vill få lagligheten av ett beslut prövad kan förslaget medföra svårigheter att bevaka ett ärende på ett sådant sätt att inte överklagandetiden går förlorad. Från rättssäkerhetssynpunkt finner lagrådet att den nuvarande obligatoriska anmälningsskyldigheten är att föredra. Lagrådet föreslår att 6 kap. 35 § får följande lydelse:
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.
I övrigt ger lagförslaget i remitterade delar inte anledning till annat påpekande från lagrådets sida än att vissa paragrafer bör underkastas en redaktionell omarbetning.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till kommunallag
Bilaga 3
Förslaget till kommunallag
Regeringens förslag
Utskottets förslag
3 kap.
16 § Kommuner och landsting får genom beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse.
Vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.
16 § 17 §
När en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där kommunen eller landstinget bestämmer ensam, skall fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,
2. utse styrelseledamöter och minst en revisor,
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, samt
3. se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas, samt
4. besluta om vad som skall gälla i fråga om rätt för allmänheten att ta del av handlingar hos den juridiska personen.
4. besluta om att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Detsamma gäller, när kommunen eller landstinget ensam bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Regeringens förslag Utskottets förslag
17 § 18 §
Om vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en ideell förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 16 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett bolag eller en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan, skall fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
Detsamma gäller, om kommunen eller landstinget tillsammans med någon annan bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet.
5 kap. 9 §
Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Kungörelsen skall anslås på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också sändas till varje ledamot och ersättare.
Kungörelsen skall inom samma tid på ett lämpligt sätt också tillställas varje ledamot och ersättare.
23 §
Ärenden i fullmäktige får väckas av Ärenden i fullmäktige får väckas av
1. en nämnd, 1. en nämnd,
2. en ledamot genom motion, 2. en ledamot genom motion,
3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, 3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget,
4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller 4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, eller
5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda fall. 5. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda fall.
I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden genom motion. I Stockholms kommun får också ett borgarråd väcka ärenden genom motion.
Regeringens förslag Utskottets förslag
53 §
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§.
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§.
6 kap.
1 §
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet.
Styrelsen skall leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet.
Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 16 och 17 §§.
Styrelsen skall också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§.
34 §
Följande slag av ärenden får inte delegeras:
I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att nämndens eller fullmäktiges beslut har överklagats,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
35 §
Nämnderna skall besluta om i vilken utsträckning beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till dem.
Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till nämnderna, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.
Beslut som inte anmäls skall protokollföras särskilt, om beslutet får överklagas enligt föreskrifterna i 10 kap.
Regeringens förslag Utskottets förslag
36 §
En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
8 kap. 17 §
I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut.
I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kommunal verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag.
9 kap. 7 §
Revisorerna granskar all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden.
Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god revisionssed all verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.
De prövar om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.
10 kap. 3 §
Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om hur beslut överklagas.
Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller landstingets anslagstavla att man justerat protokollet över beslutet.
Klagomålen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens eller landstingets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
12 §
Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet grundas.
Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.
Punkten 5. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
5. Föreskrifterna i 3 kap. 16 och 17 §§ skall från och med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en angelägenhet före denna lags ikraftträdande.
5. Föreskrifterna i 3 kap. 17 och 18 §§ skall från och med den 1 januari 1993 tillämpas också på sådana företag till vilka en kommun eller ett landsting har överlämnat en angelägenhet före denna lags ikraftträdande.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 11 1. Inledning 11 2. Inhämtande av lagrådsyttrande 13 3. Allmänt 13 4. 1 kap. kommunallagen (indelning, medlemskap) 15 4.1 Indelning i kommuner och landsting m.m. (1kap. 1--3 §§ KL) 15 4.1.1 Delning av kommuner 15 4.1.2 Stad som benämning på vissa orter 16 4.2 Kommuntillhörighetsfrågor -- medlemskap (1kap. 4 § KL) 17 5. 2 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens befogenheter) 18 5.1 Allmänna befogenheter (2 kap. 1--6 §§ KL) 18 5.1.1 Kommunal vårdnadsersättning 19 5.2 Särskilt om näringsverksamhet m.m. (2 kap. 7--8 §§ KL) 20 5.3 Vissa särskilda lagstiftningsfrågor -- s.k. smålagar 24 5.3.1 Kommunalt partistöd (2 kap. 9 § KL) 24 5.3.2 Turistbefogenhetslagen 26 6. 3 kap. kommunallagen (Kommunernas och landstingens organisation) 27 6.1 Fullmäktige (3 kap. 1 § KL) 27 6.1.1 Stadsfullmäktige som benämning på kommunfullmäktige 27 6.2 Nämnder (En friare nämndorganisation m.m.) (3 kap. 2--6 §§ KL) 28 6.3 Fullmäktigeberedningar; Revisorer; Fullmäktiges uppgifter; Nämndernas uppgifter (3 kap.7--15 §§ KL); Kommunala arkiv (3 kap. 18 § KL) 37 6.4 Kommunala företag (3 kap. 16 och 17 §§ KL) 39 7. 4 kap. kommunallagen (De förtroendevalda) 47 7.1 Definition; Rösträtt; Valbarhet (4 kap. 1--6 §§ KL) 47 7.2 Uppdragets upphörande (4 kap. 7--10 §§ KL) 47 7.3 Ledighet från anställning (4 kap. 11 § KL) 48 7.4 Ekonomiska förmåner (4 kap. 12--15 §§ KL) 50 7.5 De förtroendevaldas initiativrätt; Omröstning och beslut; Reservation (4 kap. 16--22 §§ KL) 51 7.6 Närvarorätt (4 kap. 23 § KL) 52 7.7 Borgarrråd; Politiska sekreterare (4 kap. 24--37 §§ KL) 55 8. 5 kap. kommunallagen (Fullmäktige) 55 8.1 Antalet ledamöter och ersättare (5 kap. 1--4 §§ KL) 55 8.2 Mandattider; Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för sammanträdena; Hur sammanträdena kungörs; Ersättarnas tjänstgöring; Beslutförhet; Jäv; Rätt och skyldighet för utomstående att medverka (5 kap. 5--22 §§ KL) 56 8.3 Ärenden i fullmäktige (5 kap. 23-25 §§ KL) 56 8.4 Hur ärendena bereds (med undantag för reglerna om kommunala folkomröstningar) 5 kap. 23--33 §§ KL) 58 8.5 Kommunala folkomröstningar (5 kap. 34 och 35 §§ KL) 58 8.6 Bordläggning; Offentlighet och ordning vid sammanträdena; Hur ärendena avgörs; Proportionella val (5 kap. 36--48 §§ KL) 61 8.7 Interpellationer och frågor (5 kap. 49--56 §§ KL) 61 8.8 Protokollet; Arbetsordningen (5 kap. 57--64 §§ KL) 62 9. 6 kap. kommunallagen (Styrelsen och övriga nämnder) 62 9.1 Styrelsens uppgifter; Nämndernas ansvar för verksamheten (6 kap. 1--8 §§ KL) 62 9.2 Antalet ledamöter och ersättare (6 kap. 9--11 §§ KL) 62 9.2.1 Antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och nämnderna (6 kap. 9 § KL) 62 9.2.2 Ersättarnas rättigheter (6 kap. 10 och 11 §§ KL) 63 9.3 Mandattider (6 kap. 12-14 §§ KL) 64 9.4 Ordförande och vice ordförande; Tidpunkt för sammanträdena; Närvarorätt för utomstående; Utskott och nämndberedningar; Beslutförhet (6 kap. 15--23 §§ KL) 64 9.5 Jäv (6 kap. 24--27 §§ KL) 65 9.6 Hur ärendena avgörs (6 kap. 28--29 §§ KL) 65 9.6.1 Förfarandet när en nämnd fattar beslut (6 kap. 28 § KL) 65 9.6.2 Bordläggning (6 kap. 29 § KL) 65 9.6.3 Protokollet; Delgivning; Reglementen (6 kap. 30--32 §§ KL) 66 9.6.4 Delegering av ärenden inom en nämnd; brukarmedverkan (6 kap. 33--38 §§ KL) 66 9.6.4.16 kap. 33 § KL 67 9.6.4.26 kap. 34 § KL 69 9.6.4.36 kap. 35 § KL 70 9.6.4.46 kap. 36 § KL 71 9.6.4.56 kap. 37 § KL 71 9.6.4.66 kap. 38 § KL 72 9.6.5 Drätselnämnd (6 kap. 39--42 §§ KL) 73 10. 7 kap. kommunallagen (Medbestämmandeformer) 73 10.1 Partssammansatta organ (7 kap. 1--7 §§) 73 10.2 Närvarorätt för personalföreträdare (7 kap. 8--17 §§ KL) 74 11. 8 kap. kommunallagen (Ekonomisk förvaltning) 75 11.1 Mål för den ekonomiska förvaltningen; Medelsförvaltningen; Budgetens innehåll, Budgetprocessen; Utgiftsbeslut under budgetåret; Förbud mot pantsättning (8 kap. 1--13 §§ KL) 75 11.2 Räkenskapsföring och redovisning (8 kap. 14--23 §§ KL) 76 11.3 Självkostnadsprincipen 77 12. 9 kap. kommunallagen (Revision) 80 13. 10 kap. kommunallagen (Laglighetsprövning) 81 14. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 81 15. Kommunernas och landstingens internationella engagemang 81 15.1 Lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd 81 15.2 Vidgning av kommuners och landstings befogenheter på det internationella området 83 15.3 Bistånd till utländska studerande 85 15.4 Bojkottåtgärder mot Sydafrika 85 16. Vissa övriga frågor 86 16.1 Öppna styrelse-, nämnd- och utskottssammanträden 86 16.2 Direktvalda kommundelsorgan 88 16.3 Kommunala förtroendemäns personliga ansvar för kommunala beslut; JOs talerätt på det oreglerade kommunala området 90 16.4 Utredning om den kommunala beskattningsrätten 92 16.5 Utvidgad beskattningsrätt för kommunerna 93 17. Utvärderingar m.m. 93 Hemställan 97 Reservationer 103 Särskilda yttranden 132 Bilagor Bilaga 1 Regeringens förslag till kommunallag 134 Bilaga 2 Lagrådets yttrande 161 Bilaga 3 Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till kommunallag 165