Ny ellagstiftning
Betänkande 1995/96:NU1
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU01
Ny ellagstiftning
Innehåll
1995/96 NU1
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1994/95:222 om ny ellagstiftning, dels åtta motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels helt eller delvis tio motioner från allmänna motionstiden 1995.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Närings- och teknikutvecklingsverket och Konkurrensverket. Skrivelser har inkommit från Gotlands Energiverk AB, Södra Sveriges Eldistributörer Ekonomisk Förening, Villaägarnas Riksförbund och Linköpings Villaägarförening.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att den vilande ellagstiftningen -- med vissa förändringar -- skall träda i kraft den 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen innebär att produktion och försäljning av el skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen skall regleras och övervakas på särskilt sätt. Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är att stärka konsumenternas ställning. Den verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket och Svenska kraftnät skall bedriva tillmäter utskottet mycket stor vikt.
I två reservationer (v; mp) avstyrks propositionen. En modifierad ny ellagstiftning förordas i den första reservationen -- endast handel med råkraft mellan producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare skall utsättas för konkurrens.
Jämfört med det vilande förslaget till ny ellagstiftning innebär regeringens förslag bl.a. en skärpning av kontrollen rörande nya utlandsförbindelser för överföring av el. En annan lagteknisk utformning i denna fråga förordas i en reservation (m, fp). Under förutsättning att riksdagen beslutar om en ny ellagstiftning, efterlyses i en annan reservation (mp) vissa preciseringar avseende de bestämmelser som reglerar utrikeshandeln med el. Utskottet betonar betydelsen av att en gemensam nordisk elmarknad etableras.
Förslaget innebär vidare att systemet med leveranskoncessioner -- vilket har till syfte att ge ett skydd för bl.a. de små elkonsumenterna -- förlängs från tre till fem år. Härutöver införs en möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden, varigenom taxorna för glesbygds- och tätortskommuner skall kunna utjämnas. Systemet med leveranskoncessioner bör permanentas, anförs det i en reservation (v). I en annan reservation (mp) förordas bl.a. att prissättning skall baseras enbart på förbrukad energi, dvs. inga fasta avgifter skall få förekomma.
De små elproducenterna erhåller bättre förutsättningar genom regeringens förslag att utsträcka systemet med leveranskoncessioner från tre till fem år, noterar utskottet. Förslaget i propositionen om regleringen av ersättningen till de små elproducenterna tillstyrks av utskottet. Ställningstagande till frågan om det behövs ytterligare åtgärder för att stimulera den småskaliga elproduktionen bör, enligt utskottets mening, anstå till dess att Energikommissionen har avlämnat sitt slutbetänkande. I tre reservationer (c; v; mp) efterlyses andra modeller för reglering av ersättningen till de små elproducenterna.
Regeringens förslag om att ett tillfälligt förbud för övergång till elvärme skall kunna införas i sådana distributionsområden där fjärrvärmen och naturgasen har svag konkurrenskraft tillstyrks av utskottet. Ett permanent förbud för uppvärmning med el i tätorter förespråkas i två reservationer (v; mp).
Nätverksamhet resp. produktion av och handel med el skall i princip bedrivas av olika juridiska personer för att risken för korssubventionering skall undvikas. I en reservation (v) anförs att det för företag med färre än 10 000 elkunder borde räcka med att kräva att särredovisning skall ske. I en annan reservation (mp) föreslås att för alla nya nätföretag bör gälla att nätverksamheten måste bedrivas i ett juridiskt helt fristående företag som inte får vara dotterföretag till en elproducent.
I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden om Vattenfall AB. Enligt utskottets mening bör bolaget kvarstå i statlig ägo och tidigare beslut om bolagisering bör inte omprövas. I en reservation (m, fp, kds) klargörs reservanternas principiella inställning till frågan om statligt ägande. Vattenfall skall följa statsmakternas energipolitiska intentioner, anförs det i en annan reservation (v). I en tredje reservation (mp) förordas en försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk till berörda landsting medan kärnkraftverken skulle samordnas i ett separat affärsverk under Näringsdepartementet.
Propositionen
I proposition 1994/95:222 föreslås att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m., 5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1802) om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m., 6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1803) om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, 7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m., 8. godkänner det regeringen förordar om nätavgiftens utformning (avsnitt 8).
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1994/95:N20 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mindre elkonsumenter och s.k. entimmesmätning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kontroll och information om näthyror.
1994/95:N21 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att NUTEK bör få i uppdrag att följa utvecklingen av ersättningsnivån till småskalig elproduktion på den nya elmarknaden.
1994/95:N22 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att elföretag med mindre än tiotusen elkunder ges möjlighet att bedriva produktion och handel med el samt nätverksamhet inom samma juridiska person i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:N23 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om en modifierad ny ellagstiftning där handel med el i konkurrens endast skall ske med råkraft mellan producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare enligt vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för kärnkraften, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens fortsatta ägande av Vattenfall AB, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningsskyldighet för långsiktiga utrikeskontrakt, 5. vid bifall till yrkande 1, beslutar att behålla systemet med leveranskoncession enligt vad som anförts i motionen, 6. beslutar om förbud för elvärme i nya byggnader, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om goda ekonomiska villkor för småskalig elproduktion, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om risken för onödig byråkrati vid skapandet av särskild juridisk person för nätverksamheten och att ekonomisk särredovisning är tillräcklig.
1994/95:N24 av Per Westerberg m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessioner för export och import av el samt utlandsförbindelser, 2. antar den utformning av 2 § 2 mom. lagen [(1902:71 s. 1),] innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar [som föreslås i motionen], 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en elbörs.
1994/95:N25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:222 om ny ellagstiftning.
1994/95:N26 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår proposition 1994/95:222 i enlighet med vad i motionen anförts, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella regler för elmarknaden, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny ellagstiftning i enlighet med motionens konkreta förslag.
1994/95:N27 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1994/95:222.
De motioner från allmänna motionstiden 1995 som behandlas här är följande:
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om grön elmarknad.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avreglera elmarknaden.
1994/95:N274 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av elmarknaden.
1994/95:N403 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elmarknaden bör avregleras, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att balansprincipen bör hävdas på en kommande avreglerad elmarknad.
1994/95:N407 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. beslutar om ikraftträdande för elmarknadsreformen per den 1 juli 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av en nordisk elbörs.
1994/95:N408 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prissättningen för små elproducenter.
1994/95:N420 av Hans Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reglering av ersättningen till småskaligt producerad vattenkraft.
1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om priset på el från de små kraftverken.
1994/95:N432 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elmarknad och åtgärder för att minska elanvändningen.
1994/95:N441 av Eva Goës och Bodil Francke Ohlsson (båda mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringen som hot mot kärnkraftsavveckling, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrmedel för satsning på effektivisering av energianvändningen och förnybara bränslen.
Utskottet
Bakgrund
Utskottet redogör inledningsvis för olika riksdagsbeslut med relevans för frågan om ändrade regler för elmarknaden.
Hösten 1990 behandlade riksdagen en skrivelse från regeringen (skr. 1990/91:50, bet. FiU10) om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I skrivelsen aviserades två förändringar avseende Statens vattenfallsverk. Det dåvarande affärsverket skulle göras om till aktiebolag, och stamnätet skulle frikopplas från Vattenfall. I skrivelsen anfördes att Vattenfall därigenom skulle uppnå en organisationsform som var bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vidare sades att stamnätet skulle ges en mer fristående organisationsform i syfte att utveckla en effektivare handel med el och underlätta en decentraliserad elproduktion.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, som avlämnades våren 1991, föreslog så regeringen att verksamheten vid Statens vattenfallsverk utom storkraftnätet skulle överföras till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Storkraftnätet skulle i avvaktan på statsmakternas ställningstagande avseende nätets framtida organisation drivas vidare under ett statligt affärsverk. I propositionen framhölls att omvandlingen av huvuddelen av Statens vattenfallsverk till aktiebolag skulle ses som ett led i strävandet att skapa en effektivare elmarknad. Vidare anfördes att det fanns anledning att se positivt på den utveckling mot en mångnationell energimarknad som var på gång i Europa. En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel med el leder bl.a. till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre, sades det. Näringsutskottet ställde sig bakom regeringens förslag (bet. 1990/91:NU38). I reservationer (fp, c; m) krävdes en privatisering och omstrukturering av Vattenfall så snart bolagiseringen hade genomförts. I två andra reservationer (v; mp) avvisades bolagiseringen. Riksdagen följde utskottet.
Förslag om mål och strategier för en reformering av den svenska elmarknaden lades fram våren 1992 i proposition 1991/92:133 om en elmarknad i konkurrens. Målet angavs vara att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av resurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Vidare anfördes att storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna borde förvaltas av en från kraftproducenterna fristående organisation -- Affärsverket svenska kraftnät. Utskottet anslöt sig enhälligt till de i propositionen förordade målen och strategierna (bet. 1991/92:NU30). Därvid betonade utskottet det önskvärda i att hänsyn skulle tas till behovet av internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skulle kunna undvikas. I en reservation (s) begärdes att riksdagen skulle göra ett uttalande av innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte borde komma i fråga. Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen beslöt våren 1994, på förslag av dåvarande regeringen, om ett nytt regelverk för elmarknaden fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:162, bet. NU22). Syftet med det nya regelverket angavs åter vara att skapa förutsättningar för ett än mer rationellt utnyttjande av produktionsresurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Huvudprincipen är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten -- som är ett naturligt monopol -- även i fortsättningen skall regleras och övervakas på särskilt sätt. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), förordades att förslaget skulle avslås och att regeringen skulle anmodas att tillse att den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen skulle ges i uppdrag att analysera konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden.
Före valet 1994 avlämnade den tidigare regeringen proposition 1994/95:18 om finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden, m.m. Genom regeringsbeslut i oktober 1994 återkallades propositionen.
Förslag om att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skulle skjutas upp för att skapa möjligheter för analyser av konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden lades fram hösten 1994 (prop. 1994/95:84). Utskottet tillstyrkte detta under förutsättning att regeringen inte satte de aktuella lagarna i kraft, innan den för riksdagen hade redovisat resultaten av Energikommissionens arbete beträffande konsekvensanalyser och de ställningstaganden regeringen gjorde med anledning därav (bet. 1994/95:NU10). I en reservation (m, c, fp, kds) krävdes att propositionen skulle avslås och att elmarknadsreformen skulle träda i kraft vid årsskiftet 1994/95. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen beslöt hösten 1994 om tilläggsdirektiv (1994:120) till Energikommissionen, vilka innebar att kommissionen med förtur skulle analysera möjligheterna att genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser kommissionens fortsatta arbete. Kommissionen redovisade sina överväganden och förslag avseende elmarknadsreformen i delbetänkandet Ny elmarknad (SOU 1995:14). I betänkandet föreslås att den vilande ellagstiftningen skall träda i kraft med vissa ändringar.
Frågan om ny ellagstiftning
Propositionsförslaget i stort
En tryggad elförsörjning förutsätter, enligt regeringens bedömning, att regelverket för produktion och överföring av el utformas så att kundernas behov av el tillgodoses på ett kostnadseffektivt sätt till stabila och rimliga priser (propositionen s. 26).
En långsiktigt stabil och säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och samhällsekonomin, sägs det i propositionen. Enligt 1991 års energipolitiska riktlinjer skall energipolitiken utformas så att dessa förutsättningar bevaras. Elförsörjningen är av central betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige, påpekas det vidare.
Inom Norden har flera betydelsefulla förändringar skett på elmarknaden, konstateras det. I Norge trädde en ny energilag i kraft den 1 januari 1991, vilken bl.a. öppnade handel för el med konkurrens. I Finland beslöt riksdagen våren 1995 om en lagstiftning med liknande innebörd med ikraftträdande den 1 juni 1995.
Elreformen innebär förändringar av elmarknadens funktionssätt, sägs det i propositionen. Den grundläggande förändringen består av en tydligare ansvars- och rollfördelning mellan marknadens aktörer. Produktion och försäljning skall ske i konkurrens. Överföring av el på nätet (nätverksamhet) är ett naturligt monopol och måste regleras och övervakas för att tillförsäkra kunderna skäliga villkor för överföringen, heter det vidare. Det samlade ansvaret för drift och leveranssäkerhet -- systemansvaret -- bör åläggas staten.
Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden regleras av konkurrenslagstiftningen och övervakas av Konkurrensverket, konstaterar regeringen. En ny myndighetsfunktion, den s.k. nätmyndigheten, har inrättats vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att svara för bl.a. tillsyn av nätverksamhet. Affärsverket svenska kraftnät är systemansvarig myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1).
Regeringens samlade bedömning är att avgörande skäl talar för att elmarknadsreformen nu bör träda i kraft med de ändringar i den vilande ellagstiftningen som föreslås i propositionen. Utvecklingen beträffande elförsörjningen -- där betydelsefulla faktorer är den ökade internationaliseringen samt bolagiseringen av Vattenfall och kommunala verk -- har lett till en ökad marknadsorientering hos elföretagen, sägs det i propositionen. Regeringen bedömer att dessa förändringar kommer elkunderna till godo i form av lägre elpriser och en ökad servicegrad.
En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av energisystemet förutsätter att åtgärderna för en stabil och tillräcklig tillförsel av energi kan förenas med energipolitikens övriga mål. Ett grundläggande motiv för 1991 års energipolitiska beslut var att omställningen av energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Statsmakterna har att ange de förutsättningar inom vilka kraftföretagen skall arbeta, konstateras det i propositionen. Därefter är det företagens uppgift att med utgångspunkt i den fastlagda energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el kan tillgodoses. Den statliga styrningen på energiområdet sker genom dels administrativa regler, dels ekonomiska styrmedel i form av skatter, avgifter och stöd.
Regeringen bedömer att förutsättningarna att driva en aktiv energipolitik, vid ett ikraftträdande av den vilande ellagstiftningen, kommer att vara minst lika goda som för närvarande. Det finns dessutom anledning att förvänta att vissa energipolitiska styrmedel kommer att kunna utnyttjas med ökad kraft genom det nya regelverket, anser regeringen och hänvisar till att företagens kostnadsmedvetande bör öka på en konkurrensutsatt elmarknad. Styrkan i de ekonomiska styrmedel som används för att påverka exempelvis produktionen av el borde därför öka. Sådana styrmedel anses dessutom komma att få förstärkt dynamisk effekt.
Motioner med avslagsyrkanden
I tre motioner -- 1994/95:N25 (s), 1994/95:N27 (s) och 1994/95:N26 (mp) -- yrkas avslag på propositionen i dess helhet. En modifierad ny ellagstiftning föreslås i motion 1994/95:N23 (v).
Alla bedömare är, enligt vad som sägs i motion 1994/95:N25 (s), överens om att utvecklingen mot en omfattande avreglering inom EU har avstannat. Den viktigaste utgångspunkten -- samtidighet -- för näringsutskottets bedömning från våren 1992 talar, enligt motionärerna, inte längre för en avreglering. Det nuvarande elförsörjningssystemet har gett Sverige en hög teknisk nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser samt ett rimligt system för taxesättning, påpekas det. Den som vill förändra detta system har en stor bevisbörda och måste med säkerhet kunna tydliggöra att de föreslagna förändringarna ger samhällsekonomiska vinster, anser motionärerna. De hävdar dock att propositionen är fylld av osäkerhet. Mot regeringens bedömning att konsumenternas ställning på elmarknaden kommer att stärkas genom den ökade konkurrensen anför motionärerna att elproduktionsmarknaden är en utpräglad oligopolmarknad och att koncentrationstendenserna fortsätter. Vidare hävdar motionärerna att de små konsumenternas ställning kommer att försvagas. Under fem rubriker -- investeringar, glesbygden, kommunerna, utrikeshandel med el och nordisk elmarknad -- utvecklas argumenten för avslag på propositionen ytterligare. Dessa argument behandlar utskottet i det följande under olika avsnitt. Sverige står inför en omställning av energisystemet som inget annat land har genomfört, säger motionärerna. De har ambitionen att omställningen skall ske med bibehållen god leveranssäkerhet och till konkurrenskraftiga priser samt i ordnade former. Med regeringens förslag kommer den i stället att överlämnas till marknaden, anser motionärerna. Sammantaget leder detta dem till uppfattningen att propositionen bör avslås.
Regeringens förslag till ny ellagstiftning är det hittills mest omfattande förslaget till förändring av energipolitiken, anförs det i motion 1994/95:N27 (s). Förslaget föregriper ett framtida energipolitiskt beslut på ett mycket negativt sätt. Med en avreglering av elmarknaden frånhänder sig staten styrmedlet över det för Sverige så viktiga instrumentet för utveckling och tillväxt, nämligen tillgång till säker och billig energi, anser motionärerna och menar att riksdagen därmed inte längre förfogar över besluten om energipolitiken. Det är svårt att förutse alla konsekvenser som följer av den föreslagna avregleringen, anför motionärerna. Därför anser de att propositionen bör avslås. Följande områden berörs i motionen: kärnkraftsavveckling, ägandet av Vattenfall, utrikeshandeln med el och elpriserna i glesbygden. Frågorna behandlas i det följande under olika avsnitt.
Riksdagsbeslutet våren 1994 om reformering av elmarknaden kritiserades hårt av både socialdemokrater och vänsterpartister, erinras det om i motion 1994/95:N23 (v). Kritiken riktades framför allt mot att man skulle ändra i ett system som redan var säkert och effektivt och har internationellt sett mycket låga elpriser, säger motionärerna. Dessutom ansåg kritikerna att en reformerad elmarknad skulle omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen och leda till kraftigt höjda elpriser på landsbygden. Det är mot denna bakgrund förvånande, anser motionärerna, att den socialdemokratiska regeringen lägger ett förslag som i stort är identiskt med det förslag den borgerliga majoriteten beslöt om våren 1994. De skäl som regeringen anför för att Sverige nu behöver en ny ellagstiftning är viktiga också för Vänsterpartiet, anför motionärerna. De menar dock att förslaget till ny ellag är alltför långtgående. Risken anses uppenbar att förslaget endast gynnar stora industriföretag och andra större aktörer. Vänsterpartiet förordar därför en modifierad reformering av ellagen, med innebörd att handel med el i konkurrens endast skall avse utbyte av råkraft mellan producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare. Med ett sådant förslag uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras, menar motionärerna. Utifrån detta förslag kan man i framtiden eventuellt gå vidare till ett system med fördjupad konkurrens. Det förordade modifierade förslaget påverkar givetvis regler och lagtext på ett stort antal områden, sägs det i motionen.
Miljöpartiet de gröna vill att varje lagstiftningsåtgärd skall vara ett steg på vägen mot ett grönare samhälle, sägs det i motion 1994/95:N26. Den föreslagna reformen av elmarknaden ger inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande elmarknad, hävdar motionärerna. De anser att "vinstmöjligheterna" kommer att privatiseras med förslaget, medan kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen kommer att förbli "socialiserade". Avregleringen betecknas som en halvmesyr. Med den utgångspunkten avstyrker motionärerna propositionen i dess helhet. De anser att de små producenterna och konsumenterna inte har fått garantier för att de skall kunna klara sig på elmarknaden och att kärnkraftsavvecklingen kommer att försvåras genom en avreglering av elmarknaden.
Motioner med krav på avreglering
I fyra motioner från den allmänna motionstiden i januari 1995 krävs att avregleringen av elmarknaden skall genomföras.
I maj 1994 beslöt riksdagen om avreglering av elmarknaden, erinras det om i motion 1994/95:N407 (m). Den nya socialdemokratiska regeringen valde att skjuta reformens ikraftträdande på en oviss framtid, säger motionärerna. De anser att elmarknadsreformen var väl förberedd och anför i motionen att reformen bör träda i kraft den 1 juli 1995. De eventuella kompletteringar eller justeringar som kan föranledas av Energikommissionens överväganden får, enligt motionärerna, bli föremål för beslut i särskild ordning.
I de två motionerna 1994/95:N273 (fp) och 1994/95:N274 (fp) föreslås uttalanden av riksdagen om att avregleringen av elmarknaden bör genomföras. Positiva effekter av den typ som har uppstått i Norge kan förväntas också i Sverige, sägs det i den förstnämnda motionen.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna ställer sig i huvudsak bakom förslagen i den här aktuella propositionen, sägs det i motion 1994/95:N24, som har väckts med anledning av propositionen. Inledningsvis bedrevs arbetet med elmarknadsreformen under bred parlamentarisk enighet, erinrar motionärerna om. Våren 1994 upphörde dock enigheten när socialdemokraterna, trots ett -- enligt motionärerna -- gediget beredningsförfarande, motsatte sig det slutliga riksdagsbeslutet. Av Energikommissionens betänkande framgår mycket tydligt att de farhågor som "officiellt" föranledde uppskovet var obefogade, anser motionärerna. De menar att de förslag som framlagts av kommissionen, och som ligger till grund för propositionen, visserligen innebär en del klargöranden och förtydliganden, men de har till ingen del en sådan dignitet att de motiverar den ettåriga förseningen. Det avgörande är emellertid, enligt motionärerna, att elmarknadens aktörer nu äntligen kan ges besked om framtiden och att nya samhällsekonomiska kostnader inte uppstår till följd av ytterligare tidsutdräkt.
Också i motion 1994/95:N403 (kds) krävs att avregleringen av elmarknaden skall genomföras. Detta är en utgångspunkt för Kristdemokraternas arbete i Energikommissionen, sägs det.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N23 (v) om att enbart handel med råkraft skall avregleras kan noteras att detta innebär att endast distributörerna skulle kunna delta i en handel med el i konkurrens. Det skulle bl.a. betyda att sådana större industriföretag som för närvarande är direkt anslutna till regionnäten inte skulle ha möjlighet att agera på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden på samma villkor som distributörerna.
Olika alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln har diskuterats i skilda sammanhang.
Ellagstiftningsutredningen övervägde i sitt delbetänkande Elkonkurrens med nätmonopol (SOU 1993:68) ett regelverk med innebörd att de regionala näten skulle öppnas för handel med el i konkurrens, medan de legala monopolen för försäljning av el på lokala nät skulle behållas. Utredningen (s. 128) föreslog dock att alla nät skulle öppnas samtidigt för alla kunder. Som skäl anfördes att om inte samma regler gäller på lokala nät som på övriga nät uppstår problem av olika slag. Det vore enligt utredningen olyckligt från konkurrenssynpunkt om de som är anslutna till ett regionalt nät ges möjlighet att välja eleverantör medan de som är anslutna till ett lokalt nät inte får denna möjlighet.
I en promemoria upprättad inom Näringsdepartementet hösten 1993 -- och som publicerades i departementsstencilen Utredningar om elmarknadsreformen (Ds 1994:2) -- analyserades olika alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln. Tre modeller granskades. Enligt en modell skulle endast kunder över en viss effekt- eller energigräns få tillgång till den fria marknaden. Ett andra alternativ var att marknaden endast skulle öppnas för de kunder som är beredda eller har möjlighet att teckna sig för kontrakt med en viss minsta varaktighet. Det tredje alternativet innebar att en leverantör har leveransplikt inom varje område, men att kunderna har rätt att byta leverantör om de uppfyller kraven på noggrann mätning och avräkning. I promemorian förordades det sistnämnda alternativet.
I proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens diskuterades de alternativ för en stegvis övergång som angetts i promemorian. Där sades bl.a. (s. 69) att en avgränsning av kundgrupper efter antingen kundernas storlek (effekt eller energi) eller längden på deras leveranskontrakt ger upphov till svårlösta avgränsningsproblem. Detta skulle ställa krav på omfattande administrativa insatser. Vid alternativet med avgränsning efter kundens storlek angavs den godtyckliga gränsdragningen mellan kundgrupperna också komma att skapa konkurrenssnedvridningar mellan de företag som tillåts köpa el på den konkurrensutsatta marknaden och övriga företag. Vidare sades att alternativet med en avgränsning av kunderna efter längden på deras kontrakt också torde skapa obalans i konkurrensförutsättningarna mellan producenter och distributörer, genom att de renodlade distributionsföretagen inte skulle kunna handla el på samma villkor som andra distributörer.
Utskottets ställningstagande
Det nu berörda förslaget om en ny ellagstiftning kan ses som ett sista steg i en lång process med syfte att effektivisera elmarknaden. Som tidigare redovisats inleddes denna process redan hösten 1990 då de första förändringarna avseende Vattenfalls ställning aviserades. Ett grundligt utrednings- och beredningsarbete ligger bakom de nu aktuella förändringarna.
Enligt utskottets mening är det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden att stärka konsumenternas ställning. De effektivitetsvinster som en ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till del.
Den verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som regeringen föreslår tillmäter utskottet mycket stor vikt. Som tidigare redovisats kommer NUTEK, Konkurrensverket och Svenska kraftnät att ges i uppdrag att övervaka och löpande till regeringen redovisa utvecklingen på elmarknaden samt rapportera eventuella brister i regelverket. Den nya ellagstiftningen kommer också, enligt utskottets mening, att ha positiva effekter när det gäller energisparande och energieffektivisering.
De farhågor rörande elmarknadsreformens effekter för små- och glesbygdskonsumenter som framförs i motionerna 1994/95:N25 (s), 1994/95:N27 (s) och 1994/95:N26 (mp) -- i vilka avslag på propositionen i dess helhet förordas -- liksom i motion 1994/95:N23 (v), i vilken en modifierad ellagstiftning föreslås, saknar enligt utskottets mening grund. Genom regelverkets utformning och genom den skärpta övervakningen skapas garantier för att konsumenternas ställning skall stärkas. Utskottet återkommer i det följande mer i detalj till frågan om reformens effekter för de små konsumenterna och för konsumenterna i glesbygd. Även andra frågor som tas upp i de nämnda motionerna som argument för ett avslag på propositionen återkommer utskottet till. Det gäller sådant som t.ex. omställningen av energisystemet och utrikeshandeln med el.
Ett skäl för att nu genomföra elmarknadsreformen som väger tungt för utskottet är utvecklingen i de övriga nordiska länderna. Som redovisats har Norge och Finland genomfört avregleringar av sina elmarknader. Utskottet anser att etablerandet av en gemensam nordisk elmarknad är ett starkt skäl för en reformering av den svenska elmarknaden.
Den modifierade lagstiftning som förordas i motion 1994/95:N23 (v) och som innebär att endast en del av handeln med el skulle utsättas för konkurrens anser utskottet skulle leda till stora gränsdragningsproblem och risk för konkurrenssnedvridningar. Detta har, som redovisats, utvecklats i tidigare utredningsmaterial.
De fyra motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) från allmänna motionstiden 1995, i vilka ett riksdagsbeslut om genomförande av elmarknadsreformen efterlyses, saknar genom regeringens förslag aktualitet.
Sammanfattningsvis avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Omställningen av energisystemet
Propositionen
Det är kraftföretagens uppgift att planera och utveckla elförsörjningen så att landets behov av el tillgodoses, sägs det i propositionen (s. 32). Förutsättningarna för samhällsekonomiskt motiverade investeringar i ny kraftproduktion bedöms komma att vara bättre inom det nya regelverkets ramar. Om en säker grund skall kunna skapas för företagens investeringsbeslut måste frågan om formerna och tidpunkten för en kärnkraftsavveckling klarläggas, heter det vidare. Energikommissionens fortsatta arbete är därför av stor betydelse.
Den långsiktiga försörjningstryggheten i elsystemet kommer i hög grad att bestämmas av investeringsutvecklingen i kraftproduktionen, sägs det i propositionen. Det finns faktorer som talar för såväl ökande som minskande investeringsverksamhet på en reformerad elmarknad. Energikommissionen konstaterade i sitt delbetänkande att det inte är möjligt att med säkerhet avgöra om faktorerna sammantagna leder till ökade eller minskade drivkrafter för investeringar på den konkurrensutsatta elmarknaden jämfört med den nuvarande. Regeringen delar Energikommissionens bedömning att ett genomförande av reformen inte påverkar förutsättningarna för investeringar i ny elproduktion eller effektivisering av elanvändningen på ett sådant sätt att kommissionens fortsatta arbete hindras. Mycket talar, enligt regeringens bedömning, för att det nya regelverket skapar bättre förutsättningar än det nuvarande för att investeringar skall tillkomma när de är samhällsekonomiskt motiverade.
En grundläggande osäkerhet om det framtida investeringsbehovet i elförsörjningen hänger samman med kärnkraftsfrågan, konstateras det. Denna osäkerhet är dock inte en följd av elmarknadsreformen, anser regeringen. De framtida besluten om omställningen och utvecklingen av energisystemet måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår som trovärdiga över tiden. Energikommissionens uppdrag avseende omställningen av energisystemet är således i detta sammanhang mycket betydelsfullt, heter det.
Motionerna
Frågan om elmarknadsreformens koppling till omställningen av energisystemet tas upp i åtta motioner.
De nuvarande förhållandena på elmarknaden har uppmuntrat långsiktighet i investeringsplaneringen, sägs det i motion 1994/95:N25 (s) -- utan yrkande i frågan. Med regeringens förslag kommer marknadsmekanismerna att gynna det kortsiktiga perspektivet och elpriset kommer att bestämmas efter en marginalkostnadsprincip, hävdas det. Enheter med låg rörlig kostnad, dvs. där den stora investeringen redan är gjord, kommer därmed att gynnas. Kärnkraften har exakt dessa karaktäristika, påpekar motionärerna och menar att det alltså kommer att bli dessa investeringar som vinner på en avreglering.
Det är för närvarande inte fastlagt när kärnkraften skall avvecklas, konstateras det i motion 1994/95:N27 (s). Detta kommer i en avreglerad elmarknad att skapa stor osäkerhet och en mycket osäker grund för framtida investeringsbeslut för elkraftsproducenterna, anser motionärerna -- utan yrkande i frågan. De hänvisar till att studier från England har visat att efter en avreglering minskade företagens insatser i fråga om forskning och utveckling. Sådana insatser måste göras om omställningen av den svenska elproduktionen skall kunna genomföras, anförs det.
Sveriges framtida energisystem måste baseras på förnybar energi -- vattenkraft, bioenergi, vind och sol -- sägs det i motion 1994/95:Jo641 (c). Regeringen bör lägga fram förslag om hur företag och enskilda konsumenter skall ges möjlighet att välja att köpa energi som är producerad av förnybara energikällor, föreslår motionärerna.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att om en säker grund skall kunna skapas för företagens investeringsbeslut måste frågan om formerna och tidpunkten för en kärnkraftsavveckling klarläggas, anförs det i motion 1994/95:N23. Det hade enligt Vänsterpartiets uppfattning varit positivt om ett förslag till avvecklingsplan funnits med redan i den nu aktuella propositionen. Det anses dock positivt att regeringen markerar de förväntningar som finns på Energikommissionen i detta avseende.
I motion 1994/95:N432 (v) från allmänna motionstiden anförs att regeringen, i samband med förslaget om elmarknadsreformen, måste framlägga förslag om åtgärder som stabiliserar och gradvis minskar elanvändningen, i första hand genom effektiviseringar och i andra hand genom användande av förnybara energikällor. Det samhällsekonomiska utrymme för prissänkningar som uppstår i och med elmarknadsreformen skall vara bestämmande för hur stor elskatten skall vara, anser motionärerna. De hänvisar till att Vänsterpartiet förespråkar ett aktivt användande av skatt på energi och miljöavgifter för att skapa ett samhälle i ekologisk balans. Motionärerna anser att en miljöinriktad skatteväxling bör utredas och genomföras under 1990-talet.
En rad förslag som kan genomföras utan att avregleringen av elmarknaden genomförs framläggs i motion 1994/95:N26 (mp), i vilken som tidigare nämnts yrkas avslag på propositionen i dess helhet. Förslagen går sammanfattningsvis ut på följande: att nya energi- eller elförbrukningsprognoser skall baseras på en energiplan som innebär en successiv minskning av energianvändningen, att regeringen skall återkomma till riksdagen med en energiplan, att staten skall köpa in samtliga kärnkraftverk och samordna dem i ett produktionsbolag och att detta bolag skall påbörja kärnkraftsavvecklingen med minst en reaktor under år 1995, att svensk elprisnivå skall anpassas till prisläget inom EU genom ökad beskattning på energiråvaror och genom skatteväxling, att Miljöpartiets förslag om införande av uranskatt och höjd avgift för kärnavfall skall genomföras, att kontrollen av elsystemet skall bibehållas på nationell nivå och att utländska uppköp av svenska kärnkraftverk skall bromsas, att kärnkraft inte skall ersättas av fossilbaserad elproduktion utan av värmeproduktion baserad på biobränslen samt av vindkraft, solvärme och -- framför allt -- effektivare elanvändning och ökad hushållning, att kärnkraft inte skall användas för att ersätta fossil energi.
Avregleringen av elmarknaden kan vara ett hot mot avvecklingen av kärnkraften, anförs det i motion 1994/95:N441 (mp). Det kommer att betyda att ägarna till kärnkraftverken vill sälja så mycket som möjligt till lägsta möjliga priser, anser motionärerna. De menar att om en skatteväxling inte genomförs, kommer avregleringen att medföra fortsatt kärnkraftsdrift. Energikommissionen måste framlägga förslag om krav och styrmedel som effektiviserar energianvändningen och stimulerar förnybara energislag, sägs det vidare.
Balansprincipen bör tillämpas på en framtida avreglerad elmarknad, anförs det i motion 1994/95:N403 (kds). Motionärerna hänvisar till trepartiöverenskommelsen på energiområdet år 1991, i vilken den s.k. balansprincipen -- dvs. att nya kraftverk inte skall byggas om det är billigare att spara el -- lades fast. Det skapades dock inga mekanismer som får balansprincipen att fungera i praktiken, konstaterar motionärerna. De anser att uppmärksamhet måste riktas mot energiföretagens agerande efter en avreglering av elmarknaden.
Vissa kompletterande uppgifter
Energikommissionen (N 1994:04) skall enligt sina direktiv (dir. 1994:69 och dir. 1994:120) bl.a. granska de pågående energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Den skall också lägga fram förslag om program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet. Slutbetänkande skall redovisas senast den 1 december 1995.
Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner med yrkanden om den allmänna omställningen av energisystemet. Utskottet hänvisade enhälligt (bet. 1994/95:NU20 s. 24) till Energikommissionens arbete och ansåg att kommissionens slutsatser borde avvaktas. Det breda upplägget i kommissionens arbete och den mängd analyser som skall göras täcker in, anförde utskottet, samtliga de principiella uppfattningar som finns i den energipolitiska diskussionen -- oavsett från vilka utgångspunkter de framförs. Utskottet erinrade om följande olika delar som ingår i kommissionens arbete: de samhällsekonomiska, miljö- och energipolitiska konsekvenser som följer av en avställning av en eller flera reaktorer under 1990-talet skall analyseras, överväganden skall göras och förslag lämnas vad gäller lämpliga styrmedel för omställningen och utvecklingen av energisystemet, förutsättningarna för och behovet av energieffektivisering och energihushållning skall granskas, förutsättningarna för uppbyggnad av en ny infrastruktur i Sverige utifrån de behov som uppkommer genom den energipolitiska omställningen skall bedömas, en utvärdering av de program för omställning och utveckling av energisystemet som initierades i samband med 1991 års energipolitiska överenskommelse skall göras.
I några av de här aktuella motionerna förespråkas en miljöinriktad skatteväxling. Den parlamentariskt sammansatta skatteväxlingskommittén (Fi 1994:04), som tillsattes våren 1994, har i uppdrag att utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot bakgrund av denna analys undersöka förutsättningarna för ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet, bl.a. genom en analys av relevanta förslag på området (dir. 1994:11). Kommittén skall slutredovisa uppdraget senast i juni 1996 och bör lämna ett delbetänkande före utgången av år 1995.
När det gäller energiprognoser, som berörs i motion 1994/95:N26 (mp), kan noteras att NUTEK har fått i uppdrag av regeringen att till den 1 december 1995 redovisa ett förslag avseende åtgärder för att förbättra prognosmetodiken och övrig marknadsinformation avseende elsektorn. Det finns särskilda skäl att noga följa den långsiktiga försörjningstryggheten på elmarknaden, sägs det i propositionen (s. 56). Den nya ellagstiftningen innebär bl.a. att kraftproducenternas relativt starka marknadssituation försvagas, heter det vidare. Detta ställer nya krav på information för att underlätta företagens beslut avseende bl.a. investeringar i ny kapacitet och åtgärder för en effektiv elanvändning. Det finns, enligt regeringen, ett stort behov av att utveckla metoderna för prognoser för såväl användningen som tillförseln av el och annan energi. Det är en uppgift för NUTEK att, såsom central energimyndighet, utveckla prognosmetoderna och i samarbete med andra berörda myndigheter se till att prognoser över kapacitets- och efterfrågeutvecklingen i elsektorn samt aktuell marknadsinformation regelbundet tas fram.
Beträffande balansprincipen, som berörs i motion 1994/95:N403 (kds), sägs i direktiven till Energikommissionen (dir. 1994:67) att denna princip tillämpats med goda resultat i länder med hårt reglerade elmarknader med låg grad av konkurrens. Det finns därför endast begränsade möjligheter att överföra erfarenheterna från dessa länder till en avreglerad marknad, heter det. På en väl fungerande marknad kan motsvarande effektiviseringseffekter komma att uppstå som ett resultat av aktörernas konkurrens och önskan att minimera sina totala kostnader. Det torde därför, enligt vad som sägs i direktiven, inte finnas skäl för statsmakterna att med regleringar föreskriva att energiföretagen skall tillämpa balansprincipen, eftersom motsvarande effekter på en fungerande elmarknad kan uppnås med hjälp av marknadspriser (inkl. skatter och avgifter) på el.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar de bedömningar som Energikommissionen och regeringen gör när det gäller frågan om sambandet mellan elmarknadsreformen och omställningen av energisystemet. Enligt Energikommissionen är det inte möjligt att med säkerhet uttala sig om hururvida det kommer att uppstå ökade eller minskade drivkrafter för investeringar med den nya ellagstiftningen jämfört med den nuvarande. Den osäkerhet om det framtida investeringsbehovet avseende elförsörjningen som föreligger sammanhänger, enligt utskottets mening, med frågan om takten i kärnkraftsavvecklingen och inte med införandet av en ny ellagstiftning.
De överväganden som utskottet gjorde våren 1995 då en rad motionsyrkanden om omställningen av energisystemet behandlades äger fortfarande giltighet. Som tidigare redovisats innebär Energikommissionens omfattande direktiv att samtliga de principiella uppfattningar som finns avseende omställningen av energisystemet täcks in av kommissionens arbete. Slutbetänkande skall, som redan nämnts, lämnas i december 1995. I detta sammanhang kommer också kommissionens överväganden beträffande den tidigare nämnda balansprincipen att redovisas.
De synpunkter som förs fram i motion 1994/95:N25 (s) om att elpriset med den nya ellagstiftningen kommer att bestämmas efter en marginalkostnadsprinicip och därmed gynna bl.a. kärnkraftverk kan ifrågasättas. Härtill kommer att redan nuvarande produktionsoptimeringssystem ansetts gynna anläggningar med höga fasta kostnader.
Beträffande förslagen i motionerna 1994/95:Jo641 (c) och 1994/95:N26 (mp) om s.k. grön elmarknad, vilka går ut på att underlätta för konsumenter att kunna köpa elenergi från förnybara energikällor, vill utskottet framhålla följande. Den föreslagna nya ellagstiftningen kommer att möjliggöra för företag och enskilda konsumenter att välja att köpa elenergi som är producerad av förnybara energikällor. Det sätt på vilket elenergin är producerad kan av en leverantör användas som ett konkurrensmedel i förhållande till andra leverantörer.
Frågan om skatteväxling, som tas upp i några av de här aktuella motionerna, är som tidigare redovisats föremål för utredning. Utskottet ser ingen anledning att föregripa det arbetet genom något uttalande i saken.
Möjligheterna att bedöma utvecklingen av såväl användningen som tillförseln av el och annan energi torde komma att förbättras framöver. Som redan nämnts har NUTEK fått ett regeringsuppdrag att lägga fram förslag med syfte att förbättra prognosmetoderna.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Vattenfall AB
En förutsättning för att en tillfredsställande investeringsverksamhet skall erhållas med den nya ellagstiftningen är enligt Energikommissionen att de producerande företagen verkar i konkurrens, sägs det i propositionen (s. 33). Genom riksdagens beslut år 1992 fastställdes riktlinjer för Vattenfalls verksamhet som aktiebolag (prop. 1991/92:49, bet. NU10). Riktlinjerna innebär att Vattenfall genom bolagsformen gavs möjlighet att konkurrera på lika villkor med övriga företag på elmarknaden. Härigenom har sålunda ägaren, staten, slagit fast att Vattenfall bör agera utifrån samma grundprinciper som de övriga företagen, konstateras det i propositionen.
Statens innehav av ungefär halva den svenska elproduktionskapaciteten genom Vattenfall AB är, enligt regeringen, en viktig tillgång om en situation skulle uppstå där landets försörjningstrygghet skulle hotas. Det finns således starka skäl för att Vattenfall bör kvarstå i statlig ägo, anser regeringen. Den menar vidare att arbetet med elmarknadsreformen, som inleddes genom Vattenfalls bolagisering, nu kan fullföljas genom den nya ellagstiftningens ikraftträdande. Några avgörande skäl för att återföra Vattenfall till affärsverksformen finns alltså inte, sägs det i propositionen.
I tre motioner tas upp olika frågor rörande Vattenfall AB.
I motion 1994/95:N27 (s) refereras -- utan yrkande i frågan -- till uttalandet i propositionen om att det finns starka skäl för att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo, eftersom företaget är en viktig tillgång om landets försörjningstrygghet skulle hotas. Motionärerna delar den uppfattningen men anser att man kommer mycket nära den gamla affärsverksformen om Vattenfall skall ges ett ansvar för landets energiförsörjning. Därför borde frågan om Vattenfall skall drivas som bolag åter prövas.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo, sägs det i motion 1994/95:N23. Det är vidare självklart att Vattenfall AB skall följa ägarnas intentioner inom energipolitiken och därmed ligga långt framme vad gäller satsningar på energieffektivisering och utveckling av alternativ elproduktion, anser motionärerna.
Miljöpartiet ser gärna att konkurrens kommer till stånd mellan elleverantörer, anförs det i motion 1994/95:N26. För att konkurrensen skall bli effektiv måste staten dock se till att inga marknadsaktörer får bli för dominerande, anser motionärerna. Därför måste Vattenfall delas upp i flera bolag. Vattenfalls innehav av vattenkraftverk bör försäljas till de landsting (eller "länsparlament") inom vars områden verken är belägna, föreslås det i motionen.
Ett liknande yrkande som det sistnämnda om omstrukturering av Vattenfall avslogs av riksdagen våren 1995 på förslag av utskottet (bet. 1994/95:NU20 s. 35). Yrkandet följdes upp i en reservation (mp). I en motivreservation (m) anfördes att frågan om en försäljning av Vattenfall AB borde sättas in i ett annat perspektiv än vad som gjordes i den då aktuella motionen.
När utskottet avstyrkte det aktuella yrkandet (mp) gjorde utskottet också en notering om att frågan om statens ägande i Vattenfall AB har berörts i en annan motion, 1994/95:N298 (m), från allmänna motionstiden. I den motionen har framlagts ett allmänt yrkande om försäljning av statliga företag. Utskottet meddelade att detta och andra yrkanden om statliga företag kommer att behandlas under hösten 1995 i anslutning till behandlingen av förslag i budgetpropositionen (bil. 13 s. 47) om förvaltningen av företag med statligt ägande.
Utskottet delar regeringens bedömning att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo. Detta är viktigt ur perspektivet att en tillfredsställande försörjningstrygghet måste kunna upprätthållas. Vidare anser utskottet att det inte finns skäl att ompröva tidigare beslut om bolagisering av Vattenfall. Som utskottet anförde våren 1991 (bet. 1990/91:NU38 s. 15) möjliggör bolagiseringen en effektivisering och rationalisering av Vattenfalls verksamhet. Vidare gäller att den pågående internationaliseringen av elmarknaden kräver att Vattenfall ges erforderliga möjligheter att konkurrera med övriga företag på likvärdiga villkor.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.
Utrikeshandeln med el
Propositionen
Utrikeshandeln med el innebär fördelar för den svenska elförsörjningen, inte minst i perspektivet av en kommande avveckling av kärnkraften, påpekas det i propositionen (s. 36). Genom att de nationella elsystemen kopplas samman kan produktionskapaciteten utnyttjas effektivare och det samlade behovet av reservkapacitet nedbringas. Vid ett större behov av nytillskott på tillförselsidan kan import bidra till att utjämna de prisfluktuationer som övergångsvis kan uppstå, heter det vidare. Sverige verkar inom EU för att en inre marknad för el skall utformas så att den kan bidra till att stärka industrins konkurrenskraft och samtidigt tillgodose de nationella behoven av ömsesidighet i förutsättningarna för handel mellan länderna.
Regeringen föreslår ett tillägg till den vilande ellagstiftningen med innebörd att nätkoncession som avser en utlandsförbindelse inte får meddelas, om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.
Den nu gällande lagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser avseende utlandshandel med el. Regeringen bedömer att den föreslagna ändringen i ellagen avseende bedömningsgrunderna vid prövning ger staten ett stort inflytande över etableringen av nya utlandsförbindelser. En strävan, för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet i elsystemet, bör dock vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten, sägs det i propositionen.
På kort sikt finns det -- med nuvarande utlandsförbindelser och med den koncessionsprövning som föreslås i propositionen -- inte skäl att befara att försörjningstryggheten skulle äventyras genom en ökande handel, anser regeringen. På längre sikt kan emellertid en viss reglering av utrikeshandeln komma att bli nödvändig för att säkerställa bl.a. försörjningstryggheten. En särskild koncession för export och import av el bör därför enligt regeringen övervägas. I propositionen aviseras att en särskild utredare kommer att tillkallas för att utarbeta förslag till ny lagstiftning i enlighet med de angivna principerna.
I den vilande ellagstiftningen finns föreskrifter om en anmälningsskyldighet för långsiktiga avtal som avser export eller import av el under minst sex månader. Enligt lagen (1994:618) om handel med el, m.m. bemyndigas regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda närmare föreskrifter om innehållet i en anmälan. I författningskommentaren (prop. 1993/94:162 s. 166) angavs särskilt att det inte kommer att krävas att en sådan anmälan skall innehålla uppgifter om priset och motparten. Regeringen avser nu att -- i enlighet med vad Energikommissionen föreslog -- föreskriva att anmälningsplikten skall omfatta även uppgifter om motpart.
Motionerna
I motion 1994/95:N25 (s) refereras till det som sägs i propositionen om att den pågående utvecklingen på den europeiska elmarknaden är svåröverskådlig. Det råder stor osäkerhet om vilka förutsättningar som kommer att gälla för utrikeshandeln med el inom EU de kommande åren, anförs det. Motionärerna anser att det är motsägelsefullt av regeringen att med de osäkerheter den själv pekar på föreslå en avreglering.
När det gäller utrikeshandeln med el har regeringen föregripit Energikommissionens arbete, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s). Vidare ifrågasätter motionärerna det rationella i att föreslå en avreglering samtidigt som det aviseras om ytterligare utredningsarbete.
Staten har det yttersta ansvaret för den nationella försörjningstryggheten på elområdet, anförs det i motion 1994/95:N24 (m, fp). I den nya ellagstiftningen kommer detta till uttryck dels genom att regeringen skall pröva nya utlandsförbindelser genom ett koncessionsförfarande, dels genom en generell anmälningsplikt för långsiktiga kontrakt som ingås över gränserna. Enligt motionärernas uppfattning har staten därmed tillförsäkrat sig det inflytande över utrikeshandeln med el som erfordras. Det finns därför inga skäl -- varken på kort eller lång sikt -- att överväga införande av en särskild koncession för export och import av el, anser motionärerna. Inte heller är det nödvändigt att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten. Motionärerna delar Energikommissionens uppfattning att lagtexten avseende koncessionsförfarandet för utlandsförbindelser bör återspegla de bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena till det vilande lagförslaget. De anser dock att den i propositionen föreslagna lagtekniska utformningen är mindre lämplig och föreslår -- i linje med Energikommissionens förslag -- att 2 § 2 mom. första stycket i ellagen skall ges följande lydelse: "Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Vid meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning." Det av regeringen föreslagna nya stycket i momentet skulle samtidigt utgå.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det på sikt kan bli nödvändigt med en reglering av utrikeshandeln, sägs det i motion 1994/95:N23. Det skall finnas en anmälningsskyldighet för långsiktiga kontrakt, och utlandsförbindelserna skall ägas och förvaltas av staten genom Affärsverket svenska kraftnät, anser motionärerna.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att reglerna för koncession för utrikeshandel skall utformas så att myndighet eller domstol kan tolka dem. Regeringen skall inte ensam avgöra om affärer skall vara tillåtna, menar motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen beslöt i augusti 1995 att bemyndiga statsrådet Jörgen Andersson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med el som kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. Utredaren, f.d. kommunalrådet Göthe Andersson (N 1995:07), skall enligt direktiven (dir. 1995:112) analysera under vilka omständigheter det kan finnas behov av särskilda regler om begränsning av utrikeshandeln med el och i så fall lämna förslag till sådana regler. Syftet med en eventuell reglering skall vara att skapa möjligheter till begränsning av sådan utrikeshandel med el som medför negativa effekter för försörjningstryggheten. Det bör vidare beaktas om det under ett övergångsskede, då en varierande grad av öppenhet tillämpas på de europeiska ländernas elmarknader, kan finnas skäl att upprätthålla någon särskild form av kontroll för att säkerställa att det råder ömsesidighet i handeln med el och i fråga om tillträdet till de nationella marknaderna.
En möjlig form för reglering är, sägs det i direktiven, en särskild koncession för export och import av el. En sådan reglering har införts i Norge. Utredaren skall också i sitt arbete behandla frågan om prövningen av tillkommande utlandsförbindelser. Därvid bör han pröva behovet av och möjligheten att genom en lagreglering tillgodose en strävan att utlandsförbindelserna skall ägas och förvaltas av staten för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet. Utredaren skall lämna sin slutredovisning senast i mars 1996.
I motion 1994/95:N24 (m, fp) förordas, som nämnts, en lagteknisk utformning av den aktuella paragrafen i ellagen i enlighet med vad Energikommissionen föreslog. Enligt vad utskottet inhämtat finns det två skäl till att regeringen valde en annan utformning än Energikommissionen. För det första innebar kommissionens förslag att förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning skulle beaktas, men det angavs inte på vilket sätt detta skulle ske. Det betyder att den som söker koncession inte vet på vilka grunder en ansökan kan avslås eller beviljas. Det framlagda förslaget innebär att det explicit anges när koncessionen skall avslås. För det andra är bestämmelsen avsedd att skärpa kontrollen av tillkomsten av nya utlandsförbindelser så att den långsiktiga försörjningstryggheten inte äventyras. Detta bedömningskriterium, dvs. långsiktig försörjningstrygghet, anses ha fått en mer precis utformning i regeringens förslag än i Energikommissionens förslag, där det talas om förbindelsens "allmänna betydelse för landets elförsörjning".
Utskottets ställningstagande
Utskottets grundinställning till frågan om utrikeshandel med el är att denna -- i likhet med allt annat handelsutbyte med andra länder -- innebär fördelar för Sverige. Fördelarna ligger här i en ökad produktionseffektivitet och en stabilare prisnivå. Det är därvid viktigt att det är en ömsesidighet i olika länders handelsförutsättningar. Detta framhölls, som tidigare redovisats, av utskottet redan våren 1992 då riksdagen fastlade mål och strategier för en reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet. NU30).
Samtidigt som utskottet vill framhålla fördelarna med utrikeshandeln gäller, att det kan komma att uppstå situationer då en viss reglering av utrikeshandeln kan bli nödvändig. Det gäller om hot mot försörjningstryggheten skulle uppkomma.
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet såväl skärpningen av den aktuella bestämmelsen i ellagen (2 § 2 mom.) som tillsättandet av den tidigare nämnda särskilda utredaren. Att det i direktiven anges att en utgångspunkt för utredarens förslag skall vara att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten noterar utskottet med tillfredsställelse.
Utskottet anser vidare att det är bra att det i propositionen föreslås en utökning av anmälningsskyldigheten med innebörd att även uppgift om motpart skall redovisas.
Beträffande den aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) behöver dock en korrigering göras. Det gäller det sista stycket, i vilket en hänvisning till fjärde stycket görs. Med det tillägg som regeringen föreslagit -- och utskottet ställt sig bakom -- har dock ett nytt fjärde stycke tillförts. Hänvisningen i det sista stycket bör således avse det femte stycket. Den lydelse utskottet föreslår framgår av bilaga 2.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuell del -- med nyss nämnda ändring -- och avstyrker samtliga fem motioner i motsvarande delar.
Nordisk elmarknad
På en integrerad nordisk elmarknad kan de samlade produktionsresurserna utnyttjas bättre, anförs det i propositionen (s. 25). Därigenom anses risken för en alltför stark marknadskoncentration komma att reduceras. Den kan också bidra till stabilare elpriser och till att investeringar sker där en utbyggnad är mest kostnadseffektiv. För att en nordisk elmarknad skall kunna etableras krävs medverkan av regeringarna i de nordiska länderna, konstateras det i propositionen. Det är angeläget att det arbete med att främja utvecklingen av en gemensam elmarknad i Norden som bedrivs inom ramen för det nordiska samarbetet fortsätter, anser regeringen.
En väl fungerande nordisk elmarknad kan således, enligt regeringens bedömning, utgöra ett effektivt medel för att uppnå både en ändamålsenlig utbyggnad och ett effektivt utnyttjande av en elförsörjning som står i samklang med de energi- och miljöpolitiska målen. Det arbete i den riktningen som har inletts bör därför intensifieras, med sikte på att ett konkret samarbete skall kunna inledas samtidigt med eller i nära anslutning till den svenska elmarknadsreformens ikraftträdande, sägs det i propositionen.
Argumentet i propositionen om att en avreglering i Sverige är nödvändig med hänvisning till upprättandet av en nordisk elmarknad är ihåligt, heter det i motion 1994/95:N25 (s). Begreppet "nordisk elmarknad" borde innebära att också Danmark skall vara med, anser motionärerna. De hänvisar till att det inte finns några aktuella planer på avreglering i Danmark, utan att man där i stället betonar vikten av en samordning och samtidighet med övriga länder inom EU.
De fördelar med en integrerad nordisk elmarknad som anges i propositionen stämmer inte, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s). Motionärerna anser att propositionen är motsägelsefull genom att å ena sidan framhålla att det är viktigt för den framtida elförsörjningen att Vattenfall AB är stort och å andra sidan förespråka en integrerad nordisk marknad för att ingen aktör skall bli dominerande på hemmamarknaden. Såväl i denna som i den föregående motionen framställs inget yrkande i den nu aktuella frågan.
I motion 1994/95:N407 (m) refereras till 1991 års energiöverenskommelse, i vilken betonades att en internationaliserad elmarknad är ägnad att leda till ett bättre utnyttjande av de samlade produktionsresurserna. Avregleringen är i praktiken ett led i en sådan internationalisering, anser motionärerna. Genom avregleringarna i Norge och Finland kan en gemensam elmarknad på drygt 300 TWh etableras. Med ett snabbt genomförande av elmarknadsreformen i Sverige ges förutsättningar för nordiska konsumenter och producenter att redan till år 1996 etablera en gemensam nordisk elbörs för öppen prissättning, anför motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning beträffande betydelsen av en nordisk elmarknad, sägs det i motion 1994/95:N23 -- utan formell hemställan. Distributionsföretag i Sverige, Norge, Finland och på sikt eventuellt också Danmark kan då köpa el av producenter i hela Norden, konstaterar motionärerna. De anser att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas effektivare på en sådan marknad.
Vid de nordiska energiministrarnas möte i Danmark i juni 1995 träffades överenskommelse om huvudprinciper för den nordiska elhandeln, som innebär att Norden kommer att utvecklas till en alltmer integrerad marknad. Av den tjänstemannarapport som presenterades vid ministermötet framgick bl.a. att det hittillsvarande nordiska elsamarbetet haft mycket stora fördelar såväl ekonomiskt som energi- och miljömässigt.
Energiministrarna konstaterade att det finns behov av att etablera en organiserad handelsplats där priset för kortsiktigt elutbyte kan fastställas. Vidare noterades att Sverige och Norge avser att inrätta en organiserad handelsplats med utgångspunkt i samarbetet mellan Statnett och Svenska kraftnät. Enligt vad utskottet har inhämtat är avsikten att en gemensam svensk-norsk elbörs skall vara i drift vid årsskiftet 1995/96. I Sverige ligger ansvaret för detta utvecklingsarbete huvudsakligen på Svenska kraftnät.
Den norska regeringen planerar att lämna en s.k. melding till Stortinget under hösten 1995 med information om bl.a. den norsk-svenska elhandeln och den gemensamma elbörsen.
Energiministrarna uttalade vidare att man vid organiseringen av marknadssamarbetet skall ta hänsyn till de system- och produktionstekniska förhållanden som karaktäriserar de fyra länderna. I Finland, där det nya regelverket för elmarknaden trädde i kraft den 1 juni 1995, finns två parallella stamnät, och någon systemansvarig myndighet har ännu inte utsetts. Enligt energiministrarnas bedömning måste frågan om ansvar för bl.a. stamnät och utlandsförbindelser preciseras innan finska stamnätsföretag kan delta i ett samarbete om en gemensam handelsplats. Denna fråga bereds för närvarande inom det finska handels- och industriministeriet. I Danmark föreligger det för närvarande inga planer på att genomföra en avreglering av elmarknaden. Finska och danska företag kommer att kunna delta i det kortsiktiga kraftutbytet genom avtalsteckning med börsen eller, liksom hittills, inom ramen för bilaterala tidsbundna avtal med svenska och norska producenter om leveranser av el.
Utskottet tillmäter frågan om en gemensam nordisk elmarknad stor betydelse. Etablerandet av en sådan marknad ser utskottet som en naturlig fortsättning på det samarbete på elområdet som sedan lång tid tillbaka har ägt rum mellan de nordiska länderna.
Enligt utskottets mening är det angeläget att det arbete som bedrivs av Svenska kraftnät och Statnett resulterar i en nordisk elmarknad från den 1 januari 1996. Utskottet vill också understryka det angelägna i att Finland och Danmark ges möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt delta i en sådan gemensam elmarknad.
Något uttalande av riksdagen av den typ som föreslås i motion 1994/95:N407 (m) anser utskottet inte erforderligt och avstyrker därmed motionen i berörd del.
Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd
Propositionen
Genom den nya ellagstiftningen stärks konsumenternas ställning på elmarknaden, anförs det i propositionen (s. 44). En väl fungerande handel är en förutsättning för att konsumenterna skall dra nytta av de fördelar som elförsäljning i konkurrens kan medföra, heter det.
Små och medelstora konsumenter kommer inledningsvis sannolikt att köpa sin el från innehavaren av leveranskoncession, sägs det i propositionen. Förmånliga inköpsvillkor för denna kan komma även småförbrukarna till godo. Dessa kan således dra indirekt nytta av de fördelar en konkurrensutsatt elförsäljning innebär, anser regeringen. För små konsumenter kan dock bl.a. kraven på mätning begränsa möjligheten att delta i en öppen handel med el. Tillgången till billiga mätsystem är alltså en förutsättning för att små kunder skall kunna delta i en öppen handel, konstateras det i propositionen. Det är därför viktigt att tekniken inom mätningsområdet utvecklas och kostnaderna nedbringas. Regeringen aviserar sin avsikt att uppdra åt NUTEK och Svenska kraftnät att gemensamt redovisa förslag till åtgärder för att få fram billig mätteknik.
Konsumenter med låg elförbrukning bör under en längre tid få ett särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll, anser regeringen. Systemet med leveranskoncession skall därför enligt förslaget i propositionen förlängas till att gälla i fem år, i stället för i tre år, som angavs i den vilande ellagstiftningen.
Bestämmelserna om leveranskoncession har till syfte att skapa stabilitet och skydda små kunder och den småskaliga elproduktionen. Starka skäl talar, enligt regeringen, för att systemet med tidsbegränsade leveranskoncessioner skall behållas. Därmed skapas en flexibilitet i regelverket. Regeringen avser att noga följa utvecklingen på elmarknaden. Därvid skall särskilt beaktas utvecklingen för de små kunderna och dessas möjligheter att utnyttja de förändringar som reformen innebär. Regeringen ämnar utvärdera systemet med leveranskoncession i god tid före utgången av den femåriga koncessionsperioden, varigenom underlag skapas för ställningstagande till om systemet bör avvecklas eller förändras. Ett viktigt inslag i utvärderingen skall därvid vara att bedöma hur kostnaderna för mätning har utvecklats liksom övriga faktorer som kan ha betydelse för de små konsumenternas möjligheter att dra nytta av de nya förhållandena.
Elförbrukare i glesbygden skall ha tillgång till el på rimliga villkor, påpekar regeringen. Överföringskostnaderna för el bör därför utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. För lokala nät föreslås NUTEK kunna medge undantag från den vilande ellagstiftningens föreskrifter om att kostnader och intäkter för varje koncessionsområde skall redovisas för sig. Om områdena får redovisas samlat skall de också vid skälighetsbedömningen av nättariffen ses som ett område. Strukturomvandlingen av lokaldistributionen bör fortsätta, anser regeringen och anför att NUTEK bör aktivt verka för en sammanslagning av områden. Vid tariffsättning på regionledningar skall huvudprincipen vara en avståndsoberoende tariff för uttag av el. Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall kostnaderna för koncessionshavarens samtliga regionledningar i viss utsträckning bedömas samlat. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att särskilt övervaka kostnadsutvecklingen för glesbygdskunderna.
Motionerna
Frågan om elmarknadsreformens effekter för de små konsumenterna och konsumenter i glesbygd berörs i sex motioner.
Regeringens bedömning att frågan om elkonsumenterna i glesbygd har fått en tillfredsställande lösning delas inte av motionärerna bakom motion 1994/95:N25 (s). Om regeringens påstående att konkurrensen på elmarknaden kommer att leda till lägre kostnader stämmer kan man, enligt motionärerna, utgå från att marknadskrafternas verkan medför att det uppstår stora skillnader i elpriset mellan olika delar av landet. Det avreglerade systemet kommer med all sannolikhet att leda till än större skillnader mellan storkunder och vanliga konsumenter, framför allt i glesbygden, anser motionärerna.
De främsta negativa effekterna av en avreglerad elmarknad kommer konsumenter i glesbygd att få uppleva, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s). Ett avreglerat system kommer att leda till större skillnader mellan stora och små kunder, främst i glesbygd, anför motionärerna. Trots att det föreslagna koncessionstänkandet redan för närvarande tillämpas i Norrland, varierar priset mycket mellan olika områden, säger motionärerna. För att det med regeringens förslag skall åstadkommas en prisutjämning mellan tätort och glesbygd krävs att tätortskunderna får betala för glesbygdskundernas långa avstånd. Alla avregleringar har inneburit ökade kostnader och minskad service för människor i glesbygd, hävdar motionärerna slutligen.
Det är av stor vikt att även små elkunder ges möjlighet att delta i en öppen handel med el, anförs det i motion 1994/95:N24 (m, fp) -- utan formell hemställan. Tolkningen av regeringens förslag om att elmätaren och dess kringutrustning samt kostnaden för installation skall debiteras kunden måste göras snäv för att inte hindren skall bli för stora för små elkunder att dra nytta av den fria elhandeln, anser motionärerna. De understryker vikten av det aviserade uppdraget till NUTEK och Svenska kraftnät att ge förslag till åtgärder för att få fram billig mätteknik.
Det är väsentligt att tillsynsmyndigheten får i uppdrag att förse elkunderna med information som ger kunden en möjlighet att avgöra näthyrans skälighet, anförs det i motion 1994/95:N20 (c). NUTEK har som tillsynsmyndighet en central roll på den avreglerade elmarknaden och bör därför få bästa möjliga förutsättningar för att kunna granska näthyrorna, anser motionären.
En direkt följd av Vänsterpartiets förslag om en modifierad ellagstiftning är att systemet med leveranskoncession skall bibehållas permanent, anförs det i motion 1994/95:N23. Regeringen är själv osäker på prisutvecklingen för hushåll och företag i glesbygden, säger motionärerna och anser att det med Vänsterpartiets förslag blir lättare att försvara glesbygdsintresset.
I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande fyra förslag: elproducenterna och nätoperatörerna skall basera sin prissättning enbart på förbrukad energi, och säljaren skall inkludera sina kapitalkostnader i priset, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift, kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för varje sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma nätoperatör, regeringen skall redovisa hur problemet skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig koncession för ett visst område, en konsekvensutredning för konsumenterna skall göras, liksom en utvärdering efter två år.
Vissa kompletterande uppgifter
Det totala priset för el består av två delar -- priset för den elektriska energin och priset för nättjänsten. Priset för den elektriska energin påverkas inte av om elen tas ut i glesbygd eller tätort. Det är enbart ellagstiftningens regler om prissättning på nättjänster, dvs. priser och villkor för överföring av el, som har relevans vid en bedömning av eventuella negativa konsekvenser för glesbygdskonsumenterna. Skäligheten i nättariffer skall prövas av NUTEK, som också särskilt skall övervaka tariffutvecklingen för glesbygdskunderna. Det finns, enligt Näringsdepartementets bedömning, i sig inget som talar för att en eventuell ökad differentiering av priset för den elektriska energin skulle få några särskilda effekter för glesbygdskunder. Ett viktigt syfte med den föreslagna skärpta uppföljningen och övervakningen av elmarknaden är, som tidigare nämnts, att få möjlighet att bedöma utvecklingen för små kunder och glesbygdskunder, både i fråga om elpriser och nättariffer, så att eventuella negativa effekter kan åtgärdas.
Företrädare för NUTEK och Konkurrensverket har vid en särskild utfrågning inför utskottet lämnat upplysningar om hur de avser att lägga upp sitt arbete när det gäller uppföljning och övervakning. I fråga om kostnaderna för mätutrustning hänvisades till utvecklingen i Storbritannien, där kostnaderna för sådan utrustning snabbt har sjunkit efter den genomförda avregleringen.
Beträffande påståendet i motion 1994/95:N27 (s) om att alla avregleringar har inneburit ökade kostnader för glesbygdsboende kan noteras att arbetsmarknadsminister Anders Sundström vid en presskonferens i augusti 1995 meddelade att regeringen avser att utse en särskild utredare med uppdrag att se över hur förändringarna i den statliga sektorn har påverkat den regionala utvecklingen. Konsekvenser av privatiseringar, avregleringar och bolagiseringar skall belysas. Utredarens arbete avses komma att ligga till grund för regeringens framtida regionalpolitik.
När det gäller frågan om sambandet mellan systemet med leveranskoncession och glesbygdskonsumenternas situation, som tas upp i motion 1994/95:N23 (v), vill utskottet framhålla att den del av det totala priset som elkonsumenten betalar för den elektriska energin, dvs. till innehavaren av leveranskoncession, inte påverkas av om den tas ut i glesbygd eller tätort. Det är enbart ellagstiftningens regler om prissättning av nättjänster, dvs. priser och villkor för överföring av el, som skall bedömas i frågan om eventuella negativa konskvenser för glesbygdskonsumenterna.
I motion 1994/95:N26 (mp) har som nämnts tagits upp frågan om hur problemet skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig koncessionen för ett visst område. Utskottet noterar härvid att omprövning av gällande koncessioner inte behöver göras som en följd av den nya lagstiftningens ikraftträdande. Nuvarande koncessionshavare behåller sina koncessioner; reglerna om koncessionshavarens skyldigheter ändras dock. Den gällande lagstiftningen förutsätter att eldistributörer (frivilligt) ansöker om att erhålla koncession för visst område. Detta system har, enligt vad utskottet erfarit, fungerat väl. Den föreslagna nya ellagstiftningen innebär inte någon förändring härvidlag.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet anförde i det inledande avsnittet om frågan om en ny ellagstiftning är det främsta argumentet för denna lagstiftning omsorgen om konsumenterna. De fördelar som uppstår genom den ökade konkurrensen på elmarknaden måste komma de enskilda konsumenterna till del.
Systemet med leveranskoncessioner är avsett att ge ett skydd för bl.a. de små konsumenterna. Genom regeringens förslag förlängs detta system från tre till fem år. När det gäller glesbygdskonsumenternas situation ger regeringens lagförslag möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden, varigenom taxorna för glesbygds- och tätortskonsumenter kan utjämnas. Utskottet tillstyrker båda dessa förslag.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla den stora vikt som utskottet tillmäter den uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som berörda organ -- NUTEK, Konkurrensverket och Svenska kraftnät -- skall bedriva. Genom denna verksamhet kan regeringen bli uppmärksammad på eventuella problem som kan uppstå. Åtgärder för att förebygga och rätta till missförhållanden kan därefter vidtas. Likaså är det mycket angeläget att utvecklingen mot en billigare mätteknik påskyndas. Tekniken i sig får inte vara ett hinder för att elmarknadsreformens fördelar skall komma de små konsumenterna till del.
En del av det som tas upp i de här aktuella motionerna är tillgodosett genom de aviserade uppdragen till de nämnda myndigheterna. Det gäller frågan om billig mätteknik som berörs i motion 1994/95:N24 (m, fp), uppdraget till tillsynsmyndigheten som efterlyses i motion 1994/95:N20 (c) och kravet på konsekvensutredning i motion 1994/95:N26 (mp).
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och avstyrker samtliga här behandlade motioner såvitt nu är i fråga.
Små elproducenter
Propositionen
Småskaliga elproducenter bör under en längre tid få ett särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll, anförs det i propositionen (s. 46). Bland annat därför föreslås, som tidigare nämnts, att systemet med leveranskoncession skall förlängas till att gälla i fem år. En utvärdering av systemet skall ske i god tid före koncessionstidens utgång med särskilt beaktande av villkoren för konsumenterna och för småskalig elproduktion.
Den som innehar leveranskoncession är enligt den vilande lagstiftningen skyldig att köpa el från elproduktionsanläggning som är belägen inom området och som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW. Regeringen refererar till vad näringsutskottet anförde våren 1994 (bet. 1993/94:NU22) om att den småskaliga elproduktionen bör ges ett skydd jämförbart med den för innehavaren av leveranskoncession föreslagna mottagningsplikten i ytterligare två år, även om man vid utvärdering av leveranskoncessionssystemet skulle finna att detta bör avvecklas. Genom en förlängning av giltighetstiden för leveranskoncessionerna med två år anses riksdagens önskemål beträffande den småskaliga elproduktionen vara tillgodosett.
I propositionen (s. 63) framläggs också förslag om hur ersättningen till små elproducenter skall regleras. Den småskaliga elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor, anser regeringen. Genom den vilande ellagstiftningen föreskrivs att de små elproducenterna har rätt till garanterad avsättning för sin produktion till skäligt pris.
Även villkoren för anslutning till elnätet behöver regleras, menar regeringen. Innehavare av en elproduktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW föreslås inte behöva betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning och rapportering. Vidare skall ersättningen för den el som innehavaren av leveranskoncessionen köper från de små producenterna utformas så att hänsyn tas till när under året inmatning av el sker, sägs det i propositionen.
Regeringen bedömer att de framlagda förslagen, i kombination med den vilande ellagstiftningens bestämmelser om köpskyldighet för innehavare av leveranskoncession, innebär att den småskaliga elproduktionen ges ett lika gott skydd som för närvarande.
Vid remissbehandlingen av Energikommissionens delbetänkande påtalade ett flertal remissinstanser att den småskaliga miljövänliga elproduktionen bör få ekonomiska villkor som stimulerar en fortsatt utbyggnad, erinras det om i propositionen. Kommissionen aviserade i sitt delbetänkande att den i det fortsatta arbetet avser att återkomma till frågan om detta tillgodoses genom det här redovisade ersättningssystemet eller om ytterligare åtgärder är erforderliga. En viktig del av NUTEK:s övervakning bör vara att följa utvecklingen för den småskaliga elproduktionen och ersättningsnivån till denna, anför regeringen. I uppdraget ingår att till regeringen anmäla förslag till ändringar i regelverket.
Eventuella fördelar för nätägaren av att det finns produktion som är ansluten till nätet, såsom minskade energiförluster i näten och lägre kostnader för anslutning till angränsande nät, skall tillfalla producenterna, föreslås det i propositionen (s. 65) genom ett tillägg till den vilande lagstiftningen. Motionerna
Frågan om den småskaliga elproduktionen tas upp i sex motioner.
Den småskaliga elproduktionen har haft och har fortfarande en svag ställning gentemot de stora kraftbolagens produktion, anförs det i motion 1994/95:N420 (s). Om den småskaliga vattenkraften skall kunna utvecklas är det nödvändigt att stärka den förnybara, småskaliga energiproduktionens ställning och skapa en lagtext som eliminerar olika tolkningar i ersättningsfrågan, anser motionärerna. De menar att kostnaderna för att tillse att den småskaliga vattenkraften ges utvecklingsmöjligheter är relativt ringa och inte behöver belasta statsbudgeten. För elkonsumenterna kan elpriset förväntas stiga någon tiondels öre per kWh.
I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses det uppdrag till NUTEK som Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande. Kommissionen ansåg att NUTEK bör ges i uppdrag att följa utvecklingen av ersättningsnivån till småskalig elproduktion och, om denna produktion blir lägre än för närvarande, inkomma till regeringen med förslag till åtgärder. Om utvecklingen av den småskaliga elproduktionen skall följa de intentioner som Energikommissionen och regeringen förordar, borde det i propositionen ha aviserats om ett sådant uppdrag till NUTEK, anser motionären.
Enligt den vilande lagstiftningen skall prissättningen på el från små kraftverk utformas så att den som har leveranskoncession i det område där kraftverket ligger blir skyldig att betala ett pris motsvarande intäkten per kWh vid elförsäljning till hushållskunder med avdrag för skäliga transiteringskostnader och vinst, påpekas det i motion 1994/95:N421 (c). Detta bedömdes ge ett betydligt högre pris än gällande ersättning enligt det s.k. EKOVISAM (ekonomiska villkor för samkörning med mindre produktionsanläggningar upp till 1 500 kW). Det kan dock vara svårt att fastställa skälig ersättning, hävdas det i motionen. För att förenkla beräkningarna och undvika onödiga och kostsamma beräknings- och tolkningstvister bör priset på el från de små kraftverken fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och nättaxan inom det aktuella distributionsområdet, anser motionärerna. De föreslår att ersättningen skall fastställas till 70 % av den samlade intäkten minus skatter. Därigenom anses både enkelhet och åsyftad prisförbättring erhållas. Det påpekas att det förordade systemet har likheter med de system som tillämpas i andra länder, t.ex. Tyskland och Danmark.
Som tidigare nämnts förordas i motion 1994/95:N23 (v) att systemet med leveranskoncession skall bibehållas permanent. Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att innehavare av produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare samt årlig avgift för mätning och rapportering, sägs det i motionen. Motionärerna anser det dock vara en alltför passiv målsättning att småskalig elproduktion skall tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor. De ekonomiska villkoren bör vara goda -- detta är nödvändigt för att det skall åstadkommas en intensifiering av utvecklingen av miljövänlig elproduktion, anser motionärerna.
Den vilande ellagstiftningens bestämmelse om ersättning till små elproducenter är inte lätt att tolka, anförs det i motion 1994/95:N408 (v) från allmänna motionstiden. Nätägarnas tolkning tyder på en sänkning på upp till 25 %, hävdar motionärerna. De menar att en avreglerad elmarknad, där uppdelningen på en nätdel och en leveransdel anses utgöra en komplicerande faktor, skulle innebära tolkningsproblem när det gäller ersättningsfrågorna. En modell skulle, enligt motionärerna, kunna vara att Svenska kraftnät blir köpare av elkraft från små elproducenter.
I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande två förslag beträffande de små elproducenterna. Frågan om balansansvar för små elleverantörer, t.ex. innehavare av vindkraftverk, bör utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera till sina delägare och andra eventuella kunder. Vidare föreslås att småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen, genom att ersättningsnivån till småskalig produktion inte skall kunna understiga den nuvarande nivån.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner rörande små elproduktionsanläggningar. Utskottet hänvisade (bet. 1994/95:NU20) till Energikommissionens fortsatta arbete. I sitt delbetänkande aviserade kommissionen om att man i det fortsatta arbetet avser att återkomma till frågan om hur villkoren för den framtida utbyggnaden av den småskaliga miljövänliga elproduktionen påverkas av avregleringen av elmarknaden. Frågan om den småskaliga elproduktionens roll i energisystemet och behovet av ökade incitament för att stimulera en ökad utbyggnad avses därvid komma att bli behandlad.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning på en reformerad elmarknad. Genom att utsträcka leveranskoncessionssystemet från tre till fem år erhåller de små elproducenterna bättre förutsättningar. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i denna del. Det är därvid viktigt att utvärderingen av systemet företas i sådan tid att ställning kan tas till behovet av eventuella fortsatta åtgärder. Detta är också regeringens avsikt. Ett beslut om att permanenta leveranskoncessionssystemet, som föreslås i motion 1994/95:N23 (v), bör däremot inte fattas.
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de små elproducenterna anser utskottet att denna, med den vilande lagstiftningen och med de tillägg som regeringen nu föreslår, har fått en ändamålsenlig utformning. Som framhålls i flera av de här aktuella motionerna är det angeläget att bestämmelserna utformas så att tolkningstvister kan undvikas.
I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses ett uppdrag till NUTEK att följa utvecklingen av ersättningsnivån till den småskaliga elproduktionen. Ett sådant uppdrag avser regeringen, som tidigare redovisats, att ge till NUTEK. Den nämnda motionen avstyrks därmed. Ställningstagande till frågan om det behövs ytterligare åtgärder för att stimulera den småskaliga elproduktionen bör, enligt utskottets mening, anstå till dess att Energikommissionen har avlämnat sitt slutbetänkande.
I motion 1994/95:N26 (mp) anförs bl.a. att frågan om små leverantörers balansansvar bör utredas. Enligt den nya ellagstiftningen är det en uppgift för den systemansvariga myndigheten, Svenska kraftnät, att ansvara för att balanskraft tillhandahålls på marknadsmässiga och neutrala villkor för bl.a. de aktörer som saknar egna reglermöjligheter. Denna funktion benämns vanligen balanstjänst eller reglerkraftmarknad. Förutsättningar har därmed skapats för små elleverantörer att genom balanstjänster vid Svenska kraftnät säkerställa behovet av balanskraft vid leverans av el. Den nämnda motionen avstyrks därmed i berörd del.
Svenska kraftnäts upphandling av elkraft -- som berörs i motion 1994/95:N408 (v) -- är begränsad till de behov som uppkommer inom ramen för verkets systemansvar och balanshållningen i kraftsystemet. Kraftproduktionen i de småskaliga produktionsanläggningarna är inte av den karaktären att de kan utnyttjas för det ändamålet. Utskottet avstyrker därmed motionen.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i berörda delar och avstyrker samtliga här aktuella motioner i motsvarande delar.
Organiserad handelsplats för el
Elförsäljning i konkurrens skapar goda förutsättningar för en effektiv produktion och distribution av el, sägs det i propositionen (s. 53). En organiserad handelsplats för el (en elbörs) anses kunna ytterligare effektivisera handeln samt förbättra prisinformationen och beslutsunderlaget för producenter, leverantörer och förbrukare av el. En elbörs för handel med tillfällig kraft som avser faktiska leveranser har betydelse både för elsystemets effektiva drift och för Svenska kraftnäts möjligheter att handha systemansvaret, anförs det. En sådan börs skall ses som en del av elsystemets infrastruktur.
I propositionen aviseras att regeringen avser att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en lagstiftning som reglerar en organiserad handelsplats för el. En sådan lagstiftning bör innehålla regler om bl.a. neutralitet, fritt tillträde, insyn, information, sekretess och tillsyn, sägs det i propositionen. Det tidigare nämnda utvecklingsarbete som pågår hos Svenska kraftnät i samarbete med norska Statnett avseende utformningen av en gemensam elbörs bör fortsätta och bedrivas skyndsamt, heter det vidare. Med hänsyn till att det för närvarande saknas regler som säkerställer samhällets krav på en elbörs bör huvudmannaskapet för en börs inledningsvis ligga hos Svenska kraftnät, anser regeringen.
Det är viktigt att utrednings- och utvecklingsarbetet fortsätter när det gäller frågan om skapandet av en elbörs, anförs det i motion 1994/95:N24 (m, fp). Svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet en central roll i elsystemet. Motionärerna anser att det är utomordentligt viktigt att regelsystemet på området ges karaktären av ett ramverk; detaljregler bör i största möjliga mån undvikas. Det är samtidigt av stor vikt att en god kompetens byggs upp hos den myndighet som skall utöva tillsyn över elhandeln, anser motionärerna. Enligt deras mening saknas dock skäl för att staten skall ange att huvudmannaskapet för en elbörs skall ligga hos Svenska kraftnät.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att regeringen vid den fortsatta utredningen om en elbörs särskilt skall beakta intresset hos de små producenterna -- t.ex. ägare av vindkraftverk. Likaledes bör utredas hur enskilda konsumenter skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är delägare i, anför motionärerna.
Som tidigare redovisats tillkallades f.d. kommunalrådet Göthe Andersson i augusti 1995 med uppdrag bl.a. att föreslå ett regelverk för en organiserad börshandel med el, där möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med de nordiska grannländerna skall beaktas. De regler som skall tas fram bör tillgodose krav på neutralitet, fritt tillträde, information, sekretess, tillsyn, offentlighet och möjlighet till insyn i prisbildningen. Utgångspunkten skall vara att skapa en ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el.
För att en handelsplats för el skall åtnjuta allmänt förtroende är det angeläget att samhället ges ett tillräckligt inflytande över och erforderlig insyn i börsfunktionen, sägs det i direktiven (dir. 1995:112). Flera av de uppgifter som en börs fyller har också ett nära samband med den löpande driften av elsystemet. En förutsättning för att börsen skall svara mot dessa krav är att den är knuten till systemansvaret för det nationella elsystemet. Utredarens förslag skall utformas med hänsyn tagen till dessa förhållanden. Förslag skall också lämnas till hur tillsynen skall bedrivas. De regler som föreslås får inte utformas så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat samarbete mellan de nordiska länderna på elområdet. Utredaren bör i sitt arbete utgå från att en börsfunktion inrättas i samband med att den nya ellagstiftningen träder i kraft, sägs det i direktiven. Arbetet bör därför bedrivas skyndsamt och redovisas senast den 30 december 1995.
Utskottet anser att skapandet av en organiserad handelsplats för el kommer att bidra till en effektivisering av handeln med el. En sådan handelsplats har också betydelse för Svenska kraftnäts möjligheter att utöva sitt systemansvar, genom att det skapas ett öppet referenspris.
Genom det uppdrag som den tidigare nämnda särskilda utredaren har erhållit anser utskottet att de synpunkter som framförs i de här aktuella motionerna 1994/95:N24 (m, fp) och 1994/95:N26 (mp) kommer att bli belysta. Utgångspunkten skall enligt direktiven, som tidigare nämnts, vara att utforma en ramlagstiftning. Utskottet avstyrker således de båda här aktuella motionerna i berörda delar.
Fjärrvärme- och naturgasverksamhet
Konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas får inte bli så svag till följd av elreformen att verksamhetens ekonomi riskeras, anförs det i propositionen (s. 59). Regeringen föreslår därför att det i ellagen skall införas en bestämmelse som ger möjlighet att begränsa elvärmen i distributionsområden för fjärrvärme och naturgas med svag konkurrenskraft. Bestämmelsen skall utformas så att nätanslutning som möjliggör en övergång från fjärrvärme eller uppvärmning med naturgas till elvärme skall kunna förbjudas under en övergångstid på tre år. Kommunala fjärrvärme- och naturgasverksamheter som erhåller detta skydd skall därvid omfattas av likställighets- och självkostnadsprinciperna.
Den enda rimliga tolkningen av förslaget om det tillfälliga förbudet för övergång från exempelvis fjärrvärme till elvärme är att regeringen inte räknar med att en utbyggnad av fjärrvärmenäten kommer att bli aktuell, hävdas det i motion 1994/95:N25 (s). En ytterligare svaghet i förslaget är att -- som det sägs i propositionen -- tillkommande abonnenter inte omfattas av förbudet, anför motionärerna.
Riksdagen föreslås i motion 1994/95:N23 (v) besluta om förbud för elvärme i nya byggnader. De byggnader som för närvarande uppvärms med el måste också på sikt få annan uppvärmning, anser motionärerna.
Enligt Svenska Fjärrvärmeföreningens prognos förväntas en ökning av leveranserna av fjärrvärme med ca 5 % till år 2000 och med ca 10 % till år 2010. Utvecklingen när det gäller utbyggnaden av naturgasnät torde, enligt Näringsdepartementet, främst vara beroende av de energipolitiska övervägandena när det gäller naturgasens roll i energisystemet. Frågan behandlas av Energikommissionen. Den föreslagna bestämmelsen väntas, enligt uppgift, främst få betydelse för de fjärrvärme- och naturgasverksamheter som nyligen har investerat i utbyggnad av nätet och vilka som en följd härav har höga kapitalkostnader. Det avses bli ett inslag i den skärpta övervakningen av elmarknadens utveckling att särskilt följa reformens betydelse för konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas.
I de gällande byggnormsreglerna (Svensk byggnorm 1989) uppställs krav på isolering av bostäder. Dessa gäller oberoende av om bostaden skall uppvärmas med el eller på annat sätt. Enligt gällande regler för statlig bostadsfinansiering får byggkostnader kopplade till eluppvärmning inte ingå i låneunderlaget för bostadslån. Det statliga räntesubventionssystemet lägger dock inga hinder för installation av eluppvärmning.
I budgetpropositionen 1990 lade regeringen (Bostadsdepartementet) fram ett förslag om ändringar i plan- och bygglagen (PBL) i avsikt att begränsa användningen av direktverkande el för uppvärmning (prop. 1989/90:100 bil. 13 s. 28--32 och 83--87). Bostadsutskottet uppsköt behandlingen av ärendet två gånger (bet. 1989/90:BoU18 och bet. 1990/91:BoU22). Den borgerliga regeringen återkallade hösten 1991 propositionen i här berörd del (skr. 1991/92:27).
Utskottet delar regeringens bedömning att ett tillfälligt förbud för övergång till elvärme bör kunna införas i sådana distributionsområden där fjärrvärmen och naturgasen har svag konkurrenskraft. Den modell som regeringen föreslår och som innebär att NUTEK får besluta om ett tillfälligt förbud efter ansökan från berörd kommun är att föredra framför ett generellt förbud.
Ställningstagande till frågan om elvärmens roll i distributionssystemet, som tas upp i motion 1994/95:N23 (v), bör enligt utskottets mening anstå till dess att Energikommissionen har presenterat sitt slutbetänkande. I kommissionens uppdrag ingår, som tidigare redovisats, att lämna förslag rörande omställningen av energisystemet. Därvid kommer också frågan om utnyttjande av olika styrmedel att behandlas.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här berörd del och avstyrker motionerna 1994/95:N25 (s) och 1994/95:N23 (v) i motsvarande delar.
Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m.
Myndighetstillsynen för den reformerade elmarknaden skall finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av innehavare av nätkoncession. Nätavgiften skall grundas på antalet högspännings- och lågspänningskunder hos koncessionshavaren enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen. I propositionen (s. 67) redovisas att kostnaderna för verksamheten beräknas till ca 20 miljoner kronor per år. De årliga nätavgifterna har av NUTEK beräknats till 3 kr per lågspänningsabonnent och 600 kr per högspänningsabonnent.
NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet omfattar främst normgivning och tillsyn och skiljer sig i viktiga avseenden från NUTEK:s övriga verksamhetsområden, påpekas det i propositionen. Myndighetens styrelse bör därför inte ges några beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet. Regeringen avser att tillsätta ett s.k. insynsråd vid nätmyndigheten för att ge bl.a. konsumenterna insyn i dess arbete.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätmyndigheten skall vara fristående under Näringsdepartementet och inte tillhöra NUTEK. Motivet är att NUTEK inte bör ha övervakande funktioner. I andra hand bör övervägas om tillsynsmyndigheten kan inordnas i Konkurrensverket, anser motionärerna.
Frågan om huvudmannaskap för nätmyndigheten behandlades av Elmyndighetsutredningen i betänkandet Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad (SOU 1993:105). Utredningen övervägde tre alternativ för huvudmannaskapet -- nämligen inom NUTEK, inom Elsäkerhetsverket eller som en fristående myndighet. Utredningen förordade det sistnämnda alternativet men framhöll att även de andra alternativen hade vissa fördelar och var möjliga att genomföra.
Regeringen anförde i proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens att huvudmannaskapet för nätmyndigheten borde ligga hos NUTEK. Som skäl angavs bl.a. att elmarknadsfrågorna är en del av de energipolitiska uppgifter som NUTEK har att verkställa. Vidare angavs att den nya myndighetsfunktionen skulle organiseras som ett särskilt verksamhetsområde.
Utskottet tillstyrker det som anförs i propositionen rörande finansieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet. Riksdagen har tidigare tagit ställning för att tillsynsmyndigheten skall ha sin organisatoriska hemvist hos NUTEK med hänsyn till de uppgifter som NUTEK har inom energipolitiken. Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om att överväga en annan organisationsform avstyrks sålunda av utskottet. Att NUTEK:s styrelse inte skall ha några beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet bör, enligt utskottets mening, utgöra en garanti för att det inte sker någon sammanblandning mellan tillsynsverksamheten och den övriga myndighetsverksamheten.
Balansansvar
I ett avtal om elleverans måste regleras det ekonomiska ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i konsumentens uttagspunkt, anförs det i propositionen (s. 71). Detta ansvar benämns balansansvar. Regeringen framlägger lagförslag om hur detta balansansvar skall regleras. Enligt förslaget skall konsumenten hålla nätägaren underrättad om vem som är balansansvarig för konsumentens förbrukning.
Svenska kraftnät kommer med den nya ellagstiftningen att ha systemansvaret, dvs. det övergripande tekniska ansvaret för den nationella balansen, påpekas det i propositionen. Balansansvaret innebär en ekonomisk relation till Svenska kraftnät. Innebörden är att i den mån den balansansvariga inte förmår tillföra elsystemet lika mycket el som tas ut i uttagspunkten skall den tillföras av Svenska kraftnät inom ramen för systemansvaret. Svenska kraftnät skall därefter ersättas av den balansansvariga för detta.
Regeringens förslag rörande balansansvar tillstyrks av utskottet.
Prissättning och kontroll
I propositionen (s. 77) framläggs vidare förslag till reglering av nätföretagens kostnader för nättjänster. Nätföretagen föreslås få debitera den enskilde elabonnenten kostnader för mätare, insamlingsutrustning och deras installation. Övriga kostnader för mätning skall fördelas över samtliga abonnenter i området. I de fall en elabonnent begär mätning på annat sätt än vad regeringen föreskriver med stöd av ellagen skall nätägaren även få debitera elabonnenten för den ökade kostnad för insamling och rapportering som en mer avancerad utrustning kan medföra.
Den föreslagna regleringen av nätföretagens kostnader för mättjänster riktar sig enbart till de konsumenter som väljer att köpa el från en annan leverantör än innehavare av leveranskoncession. För de kunder som köper sin el från innehavare av leveranskoncession ställs inga krav på tidsnoggrannhet vid mätningen. Övergången till den nya lagstiftningen innebär således inte något krav på att byta mätare och insamlingsutrustning hos dessa kunder.
Det finns en risk för att bl.a. krav på entimmesmätning kommer att begränsa de små elkundernas tillgång till den nya elmarknaden, anförs det i motion 1994/95:N20 (c). Beräkningar har gjorts som visar på att kostnaderna för entimmesmätning uppgår till ca 2 000 kr, säger motionären. Han menar att det bör övervägas om inte krav på entimmesmätning kan slopas för små elkonsumenter, t.ex. hushåll och lantbruk.
I motion 1994/95:N26 (mp) sägs att systemet med leveranskoncessioner skall utredas vidare, eftersom det förhindrar en effektiv konkurrens "så länge elleverantören svarar för elmätningen". Det bör undersökas om inte mätningen inkl. mätutrustningen kan ingå i nätoperatörens skyldighet oberoende av vem som levererar elenergin, anser motionärerna. Vidare borde mätutrustning installeras vid nyproduktion av lägenheter.
Enligt den föreslagna nya ellagstiftningen är det nätägaren som skall svara för att mätning sker. Vad som sägs i nyssnämnda motion om att det är elleverantören som skall svara för elmätningen stämmer sålunda inte.
Regeringen avser, enligt uppgift, att utfärda föreskrifter som innebär att mätning skall ske på timbasis för de konsumenter som inte utnyttjar möjligheten att köpa el från leveranskoncessionshavaren. Differentierade krav av det slag som förordas i motion 1994/95:N20 (c) bedöms -- utöver de gränsdragningsproblem som kan uppstå -- komma att skapa betydande avräkningsproblem.
Utskottet tillstyrker det som föreslås i propositionen avseende prissättning och kontroll. Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:N20 (c) avstyrks med hänvisning till de avräknings- och gränsdragninsproblem som det kan väntas medföra. Synpunkterna i motion 1994/95:N26 (mp) baseras uppenbarligen på ett missförstånd om vem som ansvarar för mätningen.
Produktion av el i nätverksamhet, m.m.
Propositionen
Enligt den vilande ellagstiftningen får produktion och handel med el inte bedrivas tillsammans med nätverksamhet. Sådan elproduktion som enbart används för att täcka förluster i det egna nätet skall dock få ingå i nätverksamhet, liksom mobila reservkraftsanläggningar som används i samband med avbrott och reparationer, föreslås det i propositionen (s. 80). NUTEK skall som nätmyndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av denna bestämmelse.
Syftet med bestämmelsen om att nätverksamhet samt produktion och handel med el (elverksamhet) inte får bedrivas av samma juridiska person är att minska risken för korssubventionering, framhålls det i propositionen. Många eldistributörer har anläggningar för elproduktion som enbart utnyttjas för att täcka överföringsförluster. Den vilande ellagstiftningens bestämmelser skulle innebära att denna produktion måste skiljas från nätverksamheten. Nätägaren skulle i så fall vara tvungen att täcka förlusterna genom inköp av el i stället för genom egen produktion. Detta skulle inte vara ändamålsenligt, anser regeringen.
Bestämmelsen i den vilande ellagstiftningen, som föreskriver att företag som bedriver nätverksamhet skall redovisa denna i enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och 11 kap. aktiebolagslagen (1975:1385), är enligt regeringen överflödig. Skälen är följande. Näringsidkare är bokföringsskyldiga enligt 1 § bokföringslagen. Eftersom all nätverksamhet är näringsverksamhet kommer bokföringslagen att vara tillämplig på nätverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs oftast i aktiebolagsform -- även ekonomiska föreningar och kommunala verk förekommer. För att skapa möjlighet till bl.a. jämförbarhet mellan skilda typer av nätverksamhet aviserar regeringen att den eller nätmyndigheten kommer att utfärda föreskrifter om redovisning av nätverksamhet som bedrivs av kommuner. Detta har nu skett i departementspromemorian Förslag till förordning om redovisning av nätverksamhet (Ds 1995:52).
Motionerna
Regeringens förslag innebär bl.a. att kommuner som både producerar och distribuerar el tvingas -- även om man av ideologiska eller andra skäl inte önskar det -- att bolagisera endera distributionen eller produktionen, anförs det i motion 1994/95:N25 (s). Motionärerna anser att det är motsägelsefullt att detta krav ställs samtidigt som allt fler ifrågasätter den bolagiseringsverksamhet som under senare tid skett inom den kommunala sektorn.
För de små eldistributörerna kommer kravet på att produktion och handel med el inte får bedrivas tillsammans med nätverksamhet att ställa till problem, hävdas det i motion 1994/95:N22 (m). Det finns en uppenbar risk för att små och medelstora företag kan bli utslagna från marknaden, menar motionären. Han anser att det är självklart att det skall finnas krav på att någon korssubventionering inte skall förekomma och refererar till att Ellagstiftningsutredningen ansåg att det skulle vara tillräckligt med att de olika verksamhetsgrenarna, produktion och handel med el resp. nätverksamhet, särredovisas. De företag som har färre än 10 000 elkunder bör därför få tillstånd till en sådan särredovisning, föreslår motionären.
Regeringens förslag att produktion och handel inte får bedrivas tillsammans med nätverksamhet skapar onödig byråkrati både hos NUTEK och hos distributionsföretagen, anförs det i motion 1994/95:N23 (v). Motionärerna anför att de i likhet med Svenska Kommunförbundet och Riksförbundet Energileverantörerna (REL) anser att ekonomisk särredovisning ger möjligheter till en tillräcklig kontroll; regeringens förslag avvisas därför.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt helt fristående företag som inte får vara dotterföretag till elproducenter. Vidare förordas att alla affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga -- om det bedöms nödvändigt skall bolagsordningen ändras så att denna insyn medges.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt Svenska Elverksföreningens uppgifter finns det (i mars 1994) ca 270 eldistributionsföretag med följande fördelning:
Distributionsföreningar 48 Privata aktiebolag 44 Övriga privata företag 1 Kommunala verk 41 Kommunala aktiebolag 112 Statliga verk 2 Statliga aktiebolag 21 Samägda (stat och kommun) aktiebolag 4 Totalt 273
Av tabellen framgår bl.a. att av de kommunala eldistributörerna drivs de flesta -- 112 av 153 -- i aktiebolagsform. För dessa bolag finns det inget hinder att, vid uppdelningen av nätverksamheten och elverksamheten, föra endera av verksamheterna till kommunen och driva den i förvaltningsform.
Enbart ekonomisk särredovisning, som förordas i vissa av motionerna, anses enligt Näringsdepartementets bedömning inte ge tillräckliga förutsättningar för en effektiv kontroll.
Ett genomförande av kravet i motion 1994/95:N26 (mp) på att nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt helt fristående företag skulle innebära att elproducenter inte får äga regionnät eller lokala nät. De regionala näten ägs och drivs för närvarande av de kraftföretag som svarar för råkraftleveranser inom regionen. De lokala näten ägs av distributionsföretag, av vilka majoriteten är kommunalt ägda. Om nuvarande koncessionshavare -- i enlighet med motionens förslag -- skulle tvingas att avyttra nätverksamheten skulle detta sannolikt leda till krav på ersättning från staten. Vidare skulle stora administrativa problem uppstå om nuvarande koncessioner skulle omprövas.
Ett genomförande av det andra förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) avseende offentliggörande av elpriserna skulle innebära att företag tvingas redovisa kommersiella uppgifter som normalt skyddas av företagssekretess. Uppgiftsskyldigheten avseende elmarknaden skulle därmed skilja sig från andra marknader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen, att huvudregeln bör vara att nätverksamhet resp. produktion av och handel med el skall bedrivas av olika juridiska personer. Detta är nödvändigt för att undvika risken för korssubventionering.
De förslag till undantag som redovisas i propositionen avseende dels sådan elproduktion som enbart används för att täcka förluster i det egna nätet, dels mobila reservkraftsanläggningar anser utskottet bör införas. Härigenom ökar effektiviteten i systemet.
Enligt utskottets mening är ekonomisk särredovisning, som förordas i motionerna 1994/95:N22 (m) och 1994/95:N23 (v), inte tillräcklig. De myndigheter -- NUTEK och Konkurrensverket -- som har att svara för kontrollen och tillsynen av elmarknadsreformen anser inte att särredovisning ger tillräckliga möjligheter för kontroll.
Den farhåga som framförs i motion 1994/95:N25 (s) för att den nya ellagstiftningen i sig skulle medföra en kraftigt ökad bolagiseringsverksamhet inom den kommunala sektorn, anser utskottet överdriven. Som tidigare redovisats bedrivs för närvarande huvuddelen av den kommunala eldistributionen i bolagsform. För denna grupp kan endera av nätverksamheten och elverksamheten läggas i förvaltningsform.
De förslag som framförs i motion 1994/95:N26 (mp) om publicering av elpriser avstyrker utskottet med hänvisning till vad som tidigare redovisats.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och avstyrker de här aktuella motionerna i motsvarande delar.
Ikraftträdande m.m.
Regeringen föreslår (s. 84) att reglerna om den nya elmarknaden skall träda i kraft den 1 januari 1996. Vid övergången till det nya regelverket föreslås kunder med tidsbegränsade kontrakt som löper ut efter den 1 juli 1995 inte behöva iaktta uppsägningstiden hos leveranskoncessionshavare.
Enligt utskottets mening är det angeläget att det så snart som möjligt skapas klara spelregler för aktörerna på elmarknaden. Den nya ellagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1996. I fråga om lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. bör lagändringen beträffande ikraftträdandet dock ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 1, 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 1, 1994/95:N27 i denna del, 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15, 1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3,
res. 1 (v) res. 2 (mp)
2. beträffande omställningen av energisystemet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 18, 1994/95:N23 yrkande 2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del, 1994/95:N403 yrkande 6, 1994/95:N432 yrkande 1 och 1994/95:N441 yrkandena 13 och 14,
res. 3 (v, mp)
3. beträffande Vattenfall AB att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 3 och 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del,
res. 4 (m, fp, kds) - motiv. res. 5 (v) res. 6 (mp)
4. beträffande utrikeshandeln med el att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4, 1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,
res. 7 (m, fp) res. 8 (mp) - villk. res. 2
5. beträffande nordisk elmarknad att riksdagen avslår motion 1994/95:N407 yrkande 4,
res. 9 (v) - motiv., villk. res. 1 res. 10 (mp) - motiv., villk. res. 2
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2, 1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 7 §,
res. 11 (v) - villk. res. 1 res. 12 (mp) - villk. res. 2
7. beträffande små elproducenter att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408, 1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6 antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,
res. 13 (c) res. 14 (v) - villk. res. 1 res. 15 (mp) - villk. res. 2
8. beträffande organiserad handelsplats för el att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N24 yrkande 3 och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del,
res. 16 (mp) - villk. res. 2
9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 6 och 1994/95:N25 i denna del antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt 4 i övergångsbestämmelserna, b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 5 §,
res. 17 (v) - villk. res. 1 res. 18 (mp) - villk. res. 2
10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8 och med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del godkänner det som anges i propositionen om nätavgiftens utformning,
res. 19 (mp) - villk. res. 2
11. beträffande balansansvar att riksdagen antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 13 §,
12. beträffande prissättning och kontroll att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 1 och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 10 mom.,
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N22, 1994/95:N23 yrkande 8, 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 1 §,
res. 20 (v) - villk. res. 1 res. 21 (mp) - villk. res. 2
14. beträffande ikraftträdande m.m. att riksdagen antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, b) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, c) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, d) lag om ändring i lagen (1994:1802) om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m., e) lag om ändring i lagen (1994:1803) om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, f) lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m., dock med ändring av lydelsen enligt Utskottets förslag i bilaga 3.
Stockholm den 10 oktober 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c), Torsten Gavelin (fp) och Frank Lassen (s).
Reservationer
1. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i linje med vad som anförs i motion 1994/95:N23 (v) -- att riksdagen hos regeringen bör hemställa om en modifierad ny ellagstiftning, där handel med el i konkurrens endast skall ske med råkraft mellan producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare.
Det förslag som regeringen nu har lagt fram är i stort sett identiskt med det förslag som den dåvarande borgerliga majoriteten i riksdagen beslöt om våren 1994 (bet. 1993/94:NU22). Den kritik som då framfördes i en reservation (s) med instämmande i en meningsyttring (v) står sig fortfarande. Kritiken innebar ett ifrågasättande av varför man skall ändra i ett system som är både säkert och effektivt. Vidare ansågs en avreglerad elmarknad omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen och leda till högre elpriser för glesbygdskunder.
Med det modifierade förslag till ellagstiftning som utskottet förordar uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras. Det kommer vidare att vara möjligt -- om det bedöms lämpligt -- att gå vidare i framtiden till ett system med fördjupad konkurrens. Någon risk för konkurrenssnedvridningar med det modifierade förslaget kan utskottet inte se. Alla distributörer kommer att kunna agera på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden.
Den modifierade lagstiftning som utskottet efterlyser medför att det behövs ändringar i regler och lagtext på olika områden. Riksdagen bör anmoda regeringen att överväga på vilka områden detta blir aktuellt och därefter återkomma med ett nytt förslag till riksdagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N23 (v) i berörd del och avstyrker propositionen. Av det sagda följer att utskottet också avstyrker de motioner från allmänna motionstiden -- motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett riksdagsbeslut om genomförande av elmarknadsreformen föreslås.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 1, med anledning av motionerna 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15, 1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3 dels avslår proposition 1994/95:222, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Den föreslagna reformen av elmarknaden ger, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26 (mp), inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande elmarknad. Vinstmöjligheterna kommer att privatiseras, medan staten får stå för de stora kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen. Systemet kommer således inte att vara konkurrensneutralt. Den föreslagna avregleringen är, menar utskottet, en halvmesyr och bör avslås av riksdagen.
Enligt utskottets mening bör varje lagstiftningsåtgärd vara ett steg på vägen mot ett grönare samhälle. I regeringens förslag har de små producenterna och de små konsumenterna inte fått några garantier för att deras ställning skall förbättras. Vidare kommer en avreglerad elmarknad att innebära att kärnkraftsavvecklingen försvåras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N26 (mp) i berörd del. Även motionerna 1994/95:N25 (s) och 1994/95:N27 (s) blir i sak tillgodosedda och tillstyrks. Övriga här aktuella motioner, 1994/95:N23 (v) -- i vilken en modifierad ellagstiftning förordas -- samt 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett riksdagsbeslut om genomförande av elmarknadsreformen föreslås --, avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 1, 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15, 1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3 avslår proposition 1994/95:222.
3. Omställningen av energisystemet (mom. 2)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Utskottet delar" och slutar på s. 18 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v), 1994/95:N26 (mp) och 1994/95:N441 (mp) -- att det nu är hög tid att fastlägga en avvecklingsplan för kärnkraften. Energikommissionens slutbetänkande kan här utgöra ett viktigt underlag.
För att möjliggöra en avveckling av kärnkraften måste statsmakterna fastställa en plan med målet att först stabilisera och därefter minska elanvändningen. Medlen för att åstadkomma detta skall vara effektiviseringar och användande av förnybara energikällor. Olika styrmedel måste användas för att uppnå det angivna målet. I det sammanhanget vill utskottet särskilt lyfta fram förslagen i de aktuella motionerna om att en miljöinriktad skatteväxling bör genomföras.
Om den föreslagna nya ellagstiftningen införs ökar behovet av de åtgärder som utskottet här har förordat. Anläggningar med höga fasta kostnader, bl.a. kärnkraftverk, kommer enligt utskottets mening att gynnas av elmarknadsreformen. Incitamenten att spara och effektivisera energianvändningen kommer att minska.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därigenom skulle motionerna 1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v), 1994/95:N26 (mp) och 1994/95:N441 (mp) bli tillgodosedda i här berörda delar. Även övriga här aktuella motioner, 1994/95:Jo641 (c) och 1994/95:N403 (kds), blir i sak till stor del tillgodosedda i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande omställningen av energisystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N23 yrkande 2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del, 1994/95:N432 yrkande 1 och 1994/95:N441 yrkandena 13 och 14 och med anledning av motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 18 och 1994/95:N403 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Vattenfall AB (mom. 3, motiveringen)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottets principiella inställning till frågan om statligt ägande i företag tar sin utgångspunkt i ståndpunkten att statens främsta uppgift inom närings- och energipolitiken är att ange generella ramar och regelsystem. Ett direkt statligt ägande i företag medför risk för att dessa får mer förmånliga konkurrensvillkor än vad som gäller för privata företag. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad.
Enligt utskottets uppfattning bör dock frågan om en försäljning av Vattenfall AB sättas in i ett annat perspektiv än vad som görs i motion 1994/95:N26 (mp). I den tidigare nämnda motionen 1994/95:N298 (m), som utskottet skall behandla i ett senare sammanhang, anförs att Vattenfall kommer att behöva tillföras nytt riskkapital för offensiva satsningar runt Östersjön och i Sverige.
Av det sagda framgår att utskottet inte anser att det är aktuellt att pröva frågan om Vattenfall AB skall återföras till affärsverksformen. Motionerna 1994/95:N23 (v) och 1994/95:N26 (mp) avstyrks i berörda delar.
5. Vattenfall AB (mom. 3)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen och i motion 1994/95:N23 (v), att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo. Detta innebär bl.a. att Vattenfall skall följa statsmakternas energipolitiska intentioner. Vattenfall bör sålunda vara en föregångare när det gäller insatser för energieffektivisering och utveckling av alternativa elproduktionsmetoder. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att tillse att Vattenfall agerar på det angivna sättet. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och tillstyrks alltså av utskottet.
Den uppsplittring av Vattenfall som förordas i motion 1994/95:N26 (mp) skulle, anser utskottet, försvåra möjligheterna för företaget att kraftfullt kunna verka för att fastlagda energipolitiska intentioner genomförs. Motionen avstyrks i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande Vattenfall AB att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 3 och med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Vattenfall AB (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26 (mp) bör Vattenfalls innehav av vattenkraftverk försäljas till de landsting inom vars områden verken är belägna. Detta bör ske för att ingen marknadsaktör skall få en alltför dominerande ställning. Därigenom kan en effektiv konkurrens etableras på marknaden. Kärnkraftverken bör samordnas i ett separat affärsverk under Näringsdepartementet. Regeringen bör lägga fram förslag i enlighet med vad som här har angetts. Den nämnda motionen tillstyrks därmed av utskottet i berörd del.
Det sagda innebär också att utskottet avstyrker motion 1994/95:N23 (v) i motsvarande del. Förslaget i motionen kommer att sakna relevans med det beslut som utskottet här förordar.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande Vattenfall AB att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del och med avslag på motion 1994/95:N23 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Utrikeshandeln med el (mom. 4)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Utskottets grundinställning" och slutar på s. 23 med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
En internationaliserad elmarknad innebär stora fördelar. Dessa ligger i att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas effektivare och att de nationella behoven av reservkapacitet kan reduceras. Samtidigt vill utskottet understryka att staten har det yttersta ansvaret för den nationella försörjningstryggheten. Detta kommer till uttryck i den nya ellagstiftningen dels genom att regeringen skall pröva nya utlandsförbindelser genom ett koncessionsförfarande, dels genom en generell anmälningsplikt för långsiktiga kontrakt som ingås över gränserna.
Staten har härmed, menar utskottet med instämmande i vad som anförs i motion 1994/95:N24 (m, fp), det inflytande över utrikeshandeln med el som erfordras. Det uppdrag beträffande utrikeshandeln som den tidigare nämnda särskilda utredaren erhållit är sålunda inte behövligt. Någon ytterligare reglering av utrikeshandeln erfordras inte. Det är också onödigt att -- som görs i propositionen och i utredningsdirektiven -- uttala att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten.
Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i den nämnda motionen, att den i propositionen föreslagna utformningen av den här aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) bör avslås av riksdagen. I stället bör bestämmelsen formuleras på det sätt som framgår av motionen och som återges i bilaga 4. Detta överensstämmer med vad Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande. Genom den av utskottet föreslagna utformningen kommer de bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena till den vilande ellagstiftningen att återspeglas i lagtexten.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utrikeshandeln med el att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N24 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4, 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med ändrad lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 4.
8. Utrikeshandeln med el (mom. 4)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Beträffande den" och slutar på s. 23 med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
I det föregående (reservation 2) har yrkats avslag på propositionen. För den händelse detta förslag inte vinner riksdagens gehör bör reglerna för koncession för utrikeshandel, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26 (mp), utformas så att myndighet eller domstol kan tolka dem. Regeringen bör inte ensam få avgöra om kraftaffärer med utlandet skall vara tillåtna. Den tidigare nämnda särskilda utredaren bör genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att analysera och lämna förslag i detta avseende.
Genom ett sådant beslut av riksdagen blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av utskottet. Med denna precisering tillstyrker utskottet också propositionen i här aktuell del -- dock med den ändring av regeringens förslag som framgår av bilaga 2. Övriga fyra motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utrikeshandeln med el att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4, 1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N27 i denna del dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Lennart Beijer (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på s. 25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 1 med krav på att regeringen skall anmodas att lägga fram ett modifierat förslag till ellagstiftning kommer etablerandet av en nordisk elmarknad att få en något annorlunda utformning med detta förslag än vad som nu har beskrivits. Motion 1994/95:N407 (m) avstyrks därför i berörd del.
Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbetet på elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör fortsätta och vidareutvecklas.
10. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Eva Goës (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på s. 25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 med krav på avslag på propositionen i dess helhet saknar frågan om etablerandet av en nordisk elmarknad på det sätt som nu beskrivits aktualitet. Motion 1994/95:N407 (m) avstyrks därför i berörd del.
Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbete på elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör fortsätta och vidareutvecklas.
11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Som anfördes i reservation 1 är risken uppenbar att förslaget till reformerad elmarknad endast skulle komma att gynna stora industriföretag och andra stora konsumenter. De negativa effekterna för små konsumenter och konsumenter i glesbygd är det främsta skälet för förslaget i den nämnda reservationen om en modifierad lagstiftning med innebörd att konkurrensutsättningen endast skall avse handel med råkraft.
En direkt följd av detta modifierade förslag är att systemet med leveranskoncessioner bör permanentas. Därigenom kommer det, enligt utskottets mening, att vara lättare både att se till att de små konsumenternas intressen tillvaratas och att uppnå goda villkor för glesbygdskonsumenterna. Även i det fall att riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning i enlighet med regeringens förslag bör systemet med leveranskoncessioner permanentas.
Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar för att tillgodose vad utskottet här har förordat. Med detta tillstyrks motion 1994/95:N23 (v) i berörd del. I avvaktan på nytt förslag från regeringen tillstyrks propositionen i nu aktuell del. Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som framförs i motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N23 yrkande 5 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2, 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 7 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör -- i det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning -- följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp) genomföras. Elproducenterna och nätoperatörerna bör åläggas att basera sin prissättning enbart på förbrukad energi. Därvid skall inga fasta avgifter förutom anslutningsavgift få förekomma. Vidare bör gälla att kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för ett sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma nätoperatör. Slutligen skall regeringen redovisa hur problemet skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig koncession för visst område.
Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar och andra eventuellt erforderliga förslag för att tillgodose vad utskottet här har förordat. Med detta tillstyrks den nämnda motionen i berörd del. I avvaktan på nytt förslag från regeringen tillstyrks propositionen i nu aktuell del.
Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om en konsekvensutredning avstyrks av utskottet, liksom samtliga övriga här aktuella motioner i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som framförs i motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2, 1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N27 i denna del dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 7 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Små elproducenter (mom. 7)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de små elproducenterna anser utskottet att den modell som förordas i motion 1994/95:N421 (c) bör tillämpas. Som tidigare redovisats förespråkas där att priset på el från de små kraftverken bör fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och nättaxan inom det aktuella distributionsområdet. Genom ett sådant system, som tillämpas i bl.a. Tyskland och Danmark, kan tolkningstvister undvikas. I motionen utvecklas det förordade systemet ytterligare. Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med förslag till ny utformning av den aktuella bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen, varigenom den nämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del. I avvaktan på ett sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- -- därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N421 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408 och 1994/95:N420 dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 11 och 12 mom., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Små elproducenter (mom. 7)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
I det föregående (reservation 1) har begärts ett modifierat förslag till ellagstiftning. Med ett sådant förslag permanentas systemet med leveranskoncessioner. Därmed kommer det skydd för den småskaliga elproduktionen som detta system innebär att fortsätta att gälla. Om denna reservation inte bifalls bör riksdagen hos regeringen hemställa om en ändring av regeringens förslag i den fråga som nu är aktuell.
Utskottet delar regeringens bedömning att innehavare av produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare och årlig avgift för mätning och rapportering (2 § 11 mom. i ellagen). Denna del av propositionen tillstyrks sålunda av utskottet.
Däremot anser utskottet att regeringens förslag till avgifter och ersättning för inmatning av el på nätet inte är tillräckligt. Regeringens ståndpunkt att den småskaliga elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor är alltför passiv. Målsättningen bör i stället vara att tillförsäkra de små elproducenterna goda ekonomiska villkor. Detta är nödvändigt för att utvecklingen av miljövänlig elproduktion skall intensifieras. Regeringen bör anmodas att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser det här angivna syftet. Därmed blir motion 1994/95:N23 (v) tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks. I avvaktan på ett sådant förslag tillstyrks propositionen även såvitt nu är i fråga.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- -- därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408, 1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6 dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 11 och 12 mom., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Små elproducenter (mom. 7)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp) genomföras.
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de små elproducenterna anser utskottet, i likhet med vad som anförs i nyssnämnda motion, att denna bör bestämmas på ett sådant sätt att ersättningsnivån inte får bli sämre än vad som gäller för närvarande. I stället bör gälla att villkoren förbättras. Den småskaliga elproduktionen bör stimuleras och ges möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen. Regeringen bör anmodas att återkomma med förslag till utformning av den aktuella bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen och de åtgärder som i övrigt erfordras för att uppnå det här angivna syftet. Därigenom blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. I avvaktan på ett sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- -- därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N408, 1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6 dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 11 och 12 mom., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Organiserad handelsplats för el (mom. 8)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Genom det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp) genomföras.
Som anförs i nyssnämnda motion bör den tidigare nämnda särskilda utredaren genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att i sitt utredningsarbete särskilt beakta de små producenternas intressen. Bland annat bör situationen för vindkraftverken uppmärksammas. Det bör också utredas hur enskilda konsumenter skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är delägare i.
Den nämnda motionen tillstyrks alltså av utskottet i denna del. Den andra här aktuella motionen 1994/95:N24 (m, fp) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande organiserad handelsplats för el att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och med avslag på motion 1994/95:N24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N23 (v), att uppvärmning av nya byggnader med el inte bör tillåtas. Riksdagen bör därför nu anmoda regeringen att lägga fram förslag om förbud för elvärme i nya byggnader. På sikt måste också de byggnader i tätorter som för närvarande uppvärms med el omfattas av ett förbud för elvärme. Även i detta avseende bör regeringen återkomma med erforderliga förslag till riksdagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här berörd del och den nämnda motionen i motsvarande del.
9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 6 och med avslag på motion 1994/95:N25 i denna del dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt 4 i övergångsbestämmelserna, b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 5 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- -- -- (= reservation 17) -- -- -- motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha lydelse enligt hemställan i reservation 17.
19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mom. 10)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "övriga myndighetsverksamheten" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör nätmyndigheten -- om riksdagen fattar beslut om den nya ellagstiftningen -- vara en fristående myndighet. Som sägs i motion 1994/95:N26 (mp) är det olämpligt ur trovärdighetssynpunkt att NUTEK också har övervakande uppgifter. Ett alternativ till en fristående nätmyndighet skulle kunna vara att låta den ingå i Konkurrensverket. Riksdagen bör anmoda regeringen att överväga denna fråga och återkomma med ett nytt förslag. Utskottet tillstyrker därmed den nämnda motionen i berörd del. Vad som anförs i propositionen om nätavgiftens utformning har utskottet inget att erinra emot.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8 och motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del dels godkänner det som anges i propositionen om nätavgiftens utformning, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Om riksdagen nu fattar beslut om den nya ellagstiftningen bör riksdagen samtidigt avvisa kravet på att nätverksamhet resp. produktion av och handel med el skall bedrivas av skilda juridiska personer. Som sägs i motion 1994/95:N23 (v) skulle ett genomförande av detta krav medföra onödig byråkrati hos både NUTEK och distributionsföretagen. I stället bör det räcka med att kräva att ekonomisk särredovisning skall ske. De företag som har färre än 10 000 elkunder bör enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i motion 1994/94:N22 (m) -- få tillstånd till en sådan särredovisning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med de förslag som erfordras. I avvaktan på denna komplettering tillstyrks regeringens förslag.
Med detta tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda delar. Utskottet avstyrker det nu aktuella förslaget i motion 1994/95:N26 (mp).
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N22 och 1994/95:N23 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 1 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Om riksdagen fattar beslut om den nya ellagstiftningen anser utskottet att bestämmelserna bör kompletteras i två avseenden. Som anförs i motion 1994/95:N26 (mp) bör nätverksamhet bedrivas i ett juridiskt helt fristående företag som inte får vara dotterföretag till en elproducent. Denna princip bör gälla för alla nya nätföretag som etableras. Vidare bör gälla att alla affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga. Om så erfordras får bolagsordningen ändras så att detta blir möjligt. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet har förordat.
Med detta tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del. Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N22, 1994/95:N23 yrkande 8 och 1994/95:N25 i denna del dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. såvitt avser 1 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anför:
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N24 (m, fp), 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds), att elmarknadsreformen borde ha genomförts den 1 januari 1995 -- vilket riksdagen beslöt om våren 1994. Det förslag som regeringen nu har lagt fram innehåller visserligen några klargöranden och förtydliganden, men dessa har inte en sådan dignitet att de motiverar den ettåriga förseningen.
Det avgörande i dagsläget är dock att ge aktörerna på elmarknaden klara och fasta spelregler och att den nya lagstiftningen kan träda i kraft så snabbt som möjligt. Av denna anledning stöder vi i huvudsak regeringens förslag.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 § 2 mom.
Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.
Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.
Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessionsområde.
Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.
Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.
Nätkoncession får inte Nätkoncession får inte överlåtas utan överlåtas utan tillstånd av regeringen tillstånd av regeringen eller, efter regeringens eller, efter regeringens bemyndigande, av bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid nätmyndigheten. Vid prövning av ansökan om prövning av ansökan om överlåtelse av överlåtelse av nätkoncession skall nätkoncession skall femte fjärde stycket stycket tillämpas. tillämpas.
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Enligt riksdagens beslut Härigenom föreskrivs att föreskrivs att lagen lagen (1976:240) om (1976:240) om förvärv av förvärv av eldistributionsanläggning eldistributionsanläggning m.m. skall upphöra att m.m. skall upphöra att gälla den dag regeringen gälla vid utgången av bestämmer. år 1995.
I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens
Bilaga 4
förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Regeringens förslag Alternativt förslag
2 § 2 mom.
Nätkoncession får Nätkoncession får
meddelas endast om meddelas endast om
anläggningen är anläggningen är
lämplig från allmän lämplig från allmän
synpunkt. synpunkt. Vid meddelande av
nätkoncession som avser
utlandsförbindelse skall
dessutom särskilt beaktas
förbindelsens allmänna
betydelse för landets
elförsörjning.
Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.
Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessionsområde.
Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.
Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.
Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall fjärde stycket tillämpas.
Innehållsförteckning
Ärendet 1 Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 5 Bakgrund 5 Frågan om ny ellagstiftning 7 Propositionsförslaget i stort 7 Motioner med avslagsyrkanden 8 Motioner med krav på avreglering 10 Vissa kompletterande uppgifter 11 Utskottets ställningstagande 12 Omställningen av energisystemet 13 Propositionen 13 Motionerna 14 Vissa kompletterande uppgifter 15 Utskottets ställningstagande 17 Vattenfall AB 18 Utrikeshandeln med el 19 Propositionen 19 Motionerna 20 Vissa kompletterande uppgifter 21 Utskottets ställningstagande 22 Nordisk elmarknad 23 Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd 25 Propositionen 25 Motionerna 26 Vissa kompletterande uppgifter 27 Utskottets ställningstagande 28 Små elproducenter 29 Propositionen 29 Motionerna 30 Tidigare riksdagsbehandling 31 Utskottets ställningstagande 32 Organiserad handelsplats för el 32 Fjärrvärme- och naturgasverksamhet 34 Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. 35 Balansansvar 36 Prissättning och kontroll 37 Produktion av el i nätverksamhet, m.m. 38 Propositionen 38 Motionerna 38 Vissa kompletterande uppgifter 39 Utskottets ställningstagande 40 Ikraftträdande m.m. 40 Hemställan 41 Reservationer 1. Frågan om ny ellagstiftning (v) 43 2. Frågan om ny ellagstiftning (mp) 44 3. Omställningen av energisystemet (v, mp) 45 4. Vattenfall AB (m, fp, kds) 46 5. Vattenfall AB (v) 46 6. Vattenfall AB (mp) 47 7. Utrikeshandeln med el (m, fp) 48 8. Utrikeshandeln med el (mp) 49 9. Nordisk elmarknad (v) 49 10. Nordisk elmarknad (mp) 50 11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (v) 50 12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mp) 51 13. Små elproducenter (c) 52 14. Små elproducenter (v) 53 15. Små elproducenter (mp) 54 16. Organiserad handelsplats för el (mp) 54 17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (v) 55 18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mp) 56 19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mp) 56 20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (v) 57 21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mp) 57 Särskilt yttrande Frågan om ny ellagstiftning (m, fp, kds) 58 Bilagor 1. Regeringens lagförslag 59 2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. 76 3. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. 77 4. I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. 78