Ny ellag
Betänkande 1997/98:NU3
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU03
Ny ellag
Innehåll
1997/98 NU3 Ärendet I detta betänkande behandlas dels proposition 1996/97:136 om ny ellag, dels tre motioner som väckts med anledning av propositionen, dels tre motioner från allmänna motionstiden 1996. Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för organisationen Sveriges Elleverantörer. Från denna organisation har också två skrivelser inkommit.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelserna i den nuvarande ellagen (från år 1902) och i elhandelslagen skall sammanföras i en ny ellag. Den nya lagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall och om elsäkerhet. Det materiella innehållet i det nuvarande regelverket förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrat. Härutöver införs bl.a. tvingande minimiregler för konsumentskydd i lagen. Bestämmelser om koncession för utlandshandel kompletteras i den nya ellagen med en regel som syftar till att säkerställa att tillkommande utlandsförbindelser upplåts på icke-diskriminerande villkor. Regeringen skall även i fortsättningen pröva ansökan om koncession för utlandsförbindelse. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att sådan koncession skall i huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska stamnätet, dvs. Affärsverket svenska kraftnät. Med hänvisning till att koncession för utlandsförbindelse prövas av regeringen och att det råder anmälningsplikt för avtal om export eller import av el avvisas den nu aktuella ändringen i en reservation (m, fp, kd); statsmakterna har redan tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras, anförs det. Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid, högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40 år och nätkoncession för område för 25 år. För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden för en nätkoncession löper ut. Utskottet instämmer i regeringens förslag att prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny koncession. I en reservation (m, kd) förordas en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning. Samtliga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks. Bland dessa ingår två motioner från allmänna motionstiden 1996 om samordnad besvärsinstans för eldistribution och om kvarstående elektrifiering av fastigheter i glesbygd.
Propositionen
I proposition 1996/97:136 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till 1. ellag, 2. lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288). Lagförslagen återges i bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande: 1996/97:N41 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag, 2. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning." 1996/97:N42 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna om förnyad prövning av nätkoncession, 2. beslutar att 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag stryks, 3. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning." 1996/97:N43 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nätmyndighetens tillsyn, 2. beslutar att ellagen ändras i enlighet med vad som anförts i motionen. De motioner från allmänna motionstiden 1996 som behandlas här är följande: 1996/97:N401 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en samordning och förbättring av enskilda elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område genomförs. 1996/97:N410 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftande av en särskild konsumentlag på elmarknaden. 1996/97:N419 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av de områden i Sverige som i dag saknar elström.
Utskottet
Bakgrund En av de äldsta gällande lagarna är lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen. Denna lag, som varit i kraft sedan början av 1900-talet, innehåller de grundläggande bestämmelserna på elområdet. Huvuddragen i lagen har varit i stort sett oförändrade intill reformeringen av den svenska elmarknaden den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1). Syftet med elreformen var bl.a. att öka valfriheten för elanvändarna och skapa förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen. Till grund för riksdagens beslut om att reformera elmarknaden låg bl.a. det förslag som Ellagstiftningsutredningen (särskild utredare: överdirektör Olof Söderberg) redovisade våren 1993 i delbetänkandet Elkonkurrens med nätmonopol (SOU 1993:68). I utredarens uppdrag ingick även att föreslå en genomgripande modernisering av ellagstiftningen. Ett sådant förslag presenterades i slutbetänkandet Ny ellag (SOU 1995:108). Där framhålls att ellagen i sin nu gällande lydelse är svåröverskådlig och att den i vissa avseenden innehåller föråldrad lagtext, främst vad gäller bestämmelser som reglerar skadeståndsfrågorna. Utredaren påpekar att ellagen är ett lagtekniskt provisorium och att det finns ett stort behov av att ersätta den med ny lagstiftning. Han föreslår i betänkandet att bestämmelserna i ellagen och i lagen (1994: 618) om handel med el, m.m., den s.k. elhandelslagen, skall föras samman till en gemensam ny lag. Regeringens nu framlagda förslag till ny ellag i proposition 1996/97:136 utgår i huvudsak från Ellagstiftningsutredningens förslag. Härutöver har i propositionen inarbetats vissa förslag dels från Elbörsutredningen i betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49), dels från Utredningen om konsumentskydd vid leverans av el i betänkandet Konsumentskydd på elmarknaden (SOU 1996:104). Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar här vidare tre motioner från allmänna motionstiden 1996 som har beröring med det nu aktuella ärendet.
Allmänt om regeringens förslag I propositionen föreslås att bestämmelserna i ellagen och i elhandelslagen skall föras samman till en ny ellag. Den nya lagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall och om elsäkerhet. Grundläggande i ellagstiftningen är att det krävs tillstånd (nätkoncession) för att dra fram eller använda elektrisk starkströmsledning. En nätkoncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). Den nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession förs över till den nya ellagen med vissa ändringar vad gäller tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och den s.k. naturresurslagen (1987:12) vid prövning av nätkoncession. I propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av bestämmelserna, bl.a. i fråga om meddelande av nätkoncession och förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession. De delar av gällande ellagstiftning som infördes genom elmarknadsreformen förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade. Detta gäller bestämmelser om nätverksamhet, nättariffer, leveranskoncession, kommunala elföretag samt systemansvar och balansansvar. I propositionen föreslås en utvidgning av Affärsverket svenska kraftnäts befogenheter att utöva system- ansvaret. Bestämmelser om utlandshandel kompletteras enligt förslaget med en regel som syftar till att säkerställa att tillkommande utlandsförbindelser upplåts på icke-diskriminerande villkor. Liksom för närvarande skall regeringen pröva ansökan om koncession för utlandsförbindelse. Sådan koncession skall i huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska stamnätet. Den nuvarande ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder tar främst sikte på elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska anläggningar. Elsäkerhet i övrigt regleras enligt föreskrifter av Elsäkerhetsverket i enlighet med ett bemyndigande i ellagen. Bestämmelserna om skyddsåtgärder föreslås i huvudsak bli oförändrade enligt den nya ellagen. Skyddsåtgärder skall i fortsättningen även gälla elektriska anläggningars inverkan på vissa rörledningar. Den nuvarande ellagens bestämmelser om skadestånd reglerar skador orsakade av inverkan av elektrisk ström från anläggningar som omfattas av lagen. Särskilda regler finns för skador orsakade av bristande elkvalitet. Nu gällande bestämmelser om skadestånd är i vissa stycken ålderdomligt utformade och svårtillgängliga. Enligt förslaget skall skadeståndsbestämmelserna överföras i huvudsak oförändrade till den nya ellagen men anpassas till de nuvarande förhållandena på elmarknaden. Systemet med s.k. strikt ansvar för person- och sakskada som har orsakats genom inverkan av el från en elekt-risk anläggning behålls som huvudprincip. Regelverket för elmarknaden skall enligt förslaget kompletteras genom att bestämmelser om konsumentskydd vid överföring och leverans av el förs in i den nya ellagen. De föreslagna bestämmelserna gäller dels konsumentskydd vid avstängning av el, dels konsumentskydd vid s.k. kvantitativa driftstörningar, dvs. avbruten elöverföring på grund av t.ex. tekniska orsaker eller kabelbrott. Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Elsäkerhetsverket och Affärsverket svenska kraftnät har tillsynen över att ellagen och elhandelslagen följs. Den 1 januari 1998 skall nätmyndighetens uppgifter inordnas i den nya energimyndighet som då skall inrättas enligt tidigare beslut av riksdagen. Inga förändringar föreslås av myndighetsfunktionerna i den nya ellagen, men tillsynsbestämmelserna preciseras i vissa avseenden. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid, högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40 år och nätkoncession för område för 25 år. För båda typerna av koncession skall dock kortare tid kunna bestämmas om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det. För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden för en nätkoncession löper ut. Formellt sett är den enda möjligheten för koncessionshavaren, om denne önskar fortsätta med verksamheten, att ansöka om en ny nätkoncession. Enligt Ellagstiftningsutredningens förslag skall föreskrifter om förnyelse av nätkoncession tas in i den nya lagen. Inför en förlängning av giltighetstiden för nätkoncession för linje saknas det skäl, enligt utredningen, att närmare överväga alternativa sträckningar om det inte framkommit några avsevärda olägenheter med den befintliga ledningen. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje när det är fråga om en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning. Sålunda skall i sådant fall en prövning enligt naturresurslagen inte göras. Det innebär bl.a. att någon miljökonsekvensbeskrivning inte skall behöva upprättas. Regeringen instämmer emellertid inte i utredningens uppfattning i denna del utan menar att prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för nätkoncession skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny nätkoncession. Även vid en förlängning av giltighetstiden bör det, anser regeringen, ske en prövning enligt plan- och bygglagen och naturresurslagen i syfte att säkerställa en allsidig bedömning av ledningens sträckning. Detta, sägs det vidare, är ett viktigt underlag för den avvägning som skall ske mellan nätägarens intressen och andra samhällsintressen. Samtidigt betonas det i propositionen att en koncessionshavare i regel bör kunna räkna med att giltighetstiden förlängs om ledningen varit i bruk länge och om det från berörda parters sida vid prövningen inte gjorts gällande några betydande olägenheter. Inför en förlängning av giltighetstiden bör enligt regeringen i första hand undersökas om den befintliga sträckningen innebär avsevärda olägenheter. I motionerna 1996/97:N43 (m) och 1996/97:N42 (kd) föreslås ett enklare prövningsförfarande vid förlängning av giltighetstiden för nätkoncession i enlighet med Ellagstiftningsutredningens uppfattning. Motionärerna kritiserar att ansökan om förnyad koncession för en befintlig ledning skall prövas enligt samma förfarande som ansökan för en helt ny ledningsdragning. Det är enligt motionärerna inte rimligt att naturresurslagen och bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas även om ansökan gäller en i huvudsak oförändrad sträckning - allra minst som det i allmänhet inte finns några praktiska möjligheter att ändra den befintliga ledningsdragningen. Det hävdas också att kostnaderna för det omfattande prövningsförfarandet kommer att övervältras på elabonnenterna. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i lagen inte bör göras någon åtskillnad beträffande förfarandet vid ansökan om ny koncession och vid ansökan om förnyad koncession. Med den långa giltighetstiden för nätkoncessioner för linje - upp till 40 år - finns det inför en förlängning av koncessionen anledning att på nytt göra en allsidig bedömning av ledningens sträckning och tillämpa naturresurslagen. En prövning enligt denna lag är en förutsättning för att det skall kunna göras en bedömning av lämpligheten från allmän synpunkt. Samtidigt gäller att det vid en förlängning ofta på ett enklare sätt kan visas att de krav som uppställs i lagen är uppfyllda. Som påpekas i propositionen bör en koncessionshavare i regel kunna räkna med att giltighetstiden för nätkoncession förlängs om elledningen varit i bruk länge och om det vid prövningen från berörda parter inte görs gällande några betydande olägenheter. Med det anförda tillstyrks regeringens förslag i denna del och avstyrks de två motionerna i här berörda delar.
Prövning av tillkommande utlandsförbindelser De grundläggande riktlinjerna för verksamheten med stamnätet, som fastställ- des av riksdagen år 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30), innebär att stamnätet och de statliga utlandsförbindelserna skall förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät. Vidare angavs att principen för ägandet av utlandsförbindelserna bör vara att Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor andel av utlandsförbindelserna för att säkerställa svenska producenters och elanvändares möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Enligt nu gällande lagstiftning skall regeringen pröva ansökan om koncession för en utlandsförbindelse. Sådan koncession får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Vidare gäller anmälningsplikt för avtal om import eller export av el som pågår under minst sex månader. I den proposition (prop. 1994/95:222) som låg till grund för riksdagens beslut om ny ellagstiftning konstateras att nu nämnda regler avseende bedömningsgrunderna vid prövning av utlandsförbindelser ger staten ett stort inflytande över etableringen av sådana förbindelser. En strävan, för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet, borde dock vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten. I augusti 1995 tillkallades Elbörsutredningen (särskild utredare: f.d. kommunalrådet Göthe Andersson) med uppdrag att dels föreslå regler för börshandel med el, dels lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med el som kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. I den senare frågan har utredaren föreslagit att ett latent koncessionssystem skall införas enligt vilket regeringen, under perioder då den svenska försörjningstryggheten bedöms vara hotad, kan införa krav på koncession för export av el. Beträffande prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse anser utredaren att ett tillägg bör göras i gällande regler med innebörd att det särskilt skall beaktas hur sökanden avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. I utredningen framhålls att ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande inte är att föredra ur ett EG-rättsligt perspektiv. I propositionen betonas att det är angeläget att svenska producenter och större elanvändare tillförsäkras reella möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Regeringen ser inget behov av att införa någon ytterligare kontroll eller reglering av handeln med el på utlandsförbindelserna. Enligt regeringen bör det dock säkerställas att enskilda företag inte ges möjlighet att monopolisera utlandshandeln, utan att denna kan ske på icke-diskriminerande villkor. De tidigare angivna strävandena att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten är ett medel att uppfylla dessa syften, sägs det i propositionen. För närvarande ägs huvuddelen av utlandsförbindelserna av staten och förvaltas av Svenska kraftnät. Vid prövning av koncessioner för tillkommande utlandsledningar måste, menar regeringen, hänsyn tas både till de angivna riktlinjerna för verksamheten med stamnätet och till samhällets behov av inflytande över tillkomsten och utnyttjandet av nya utlandsförbindelser. Stamnätet och utlandsförbindelserna är en del av samhällets infrastruktur. De utgör enligt regeringen sammantaget en förutsättning för en fungerande utrikeshandel med el. Såväl tekniska skäl som kraven på opartiskhet och likabehandling talar, anser regeringen, för en nära samordning av stamnätet och utlandsförbindelserna såväl vad gäller utbyggnaden som driften. Svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska elsystemet. Vidare skall affärsverket, såsom utövare av statens äganderätt till stamnätet, uppfylla krav på opartiskhet och icke-diskriminering. Mot denna bakgrund är det enligt regeringens bedömning naturligt att endast Svenska kraftnät normalt bör kunna meddelas koncessioner som avser nya utlandsförbindelser. Regeringen föreslår därför att det i den nya ellagen (i 2 kap. 10 §) tas in en bestämmelse om att nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller större delen därav. Därigenom skapas garantier för att utbyggnaden av utlandsförbindelserna sker i en lämplig takt och att tillkommande utlandsledningar upplåts på icke-diskriminerande villkor, sägs det. Enligt förslaget i propositionen skall dock nätkoncession få beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet. Enligt nuvarande ellagstiftning får, som tidigare nämnts, nätkoncession som avser en utlandsförbindelse inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Den lagändring som föreslås i propositionen innebär inte någon förändring i fråga om de grundläggande kraven på en långsiktig försörjningstrygghet, understryker regeringen. Det nu aktuella förslaget i propositionen tillbakavisas samfällt i de tre motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och 1996/97:N42 (kd). Motionärerna kräver att den föreslagna bestämmelsen om att koncession för utlandsförbindelse endast får beviljas innehavaren av koncessionen för stamnätet skall utgå. Enligt vad som sägs i motionerna har statsmakterna med gällande lagstiftning tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll över utlandshandeln med el som erfordras. Motionärerna finner heller inte något behov av att stärka samhällets kontroll över tillkommande utlandsförbindelser och föreslår alltså att den aktuella bestämmelsen skall utgå. Samtidigt föreslås i motionerna ett tillägg beträffande förutsättningar för meddelande av nätkoncession. Enligt detta förslag till tillägg (i 2 kap. 6 §) skall förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning beaktas vid meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse. Utskottet konstaterar att riskerna med monopoliserad handel på utlandsförbindelserna inte berörs i de tre motionerna. Enligt utskottets mening är denna fråga av stor vikt; det är väsentligt att samtliga aktörer på marknaden får tillgång till förbindelserna på lika och konkurrensneutrala villkor. Också Ellagstiftningsutredningen har påtalat vikten av att de svenska utlandsförbindelserna är tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Vidare finns det - som även framhålls i propositionen - ett uppenbart behov av samordning mellan stamnätet och utlandsförbindelserna. Utskottet ansluter sig därför till regeringens uppfattning att nätkoncession för utlandsförbindelse endast skall få beviljas den som har nätkoncession för stamnätet, dvs. för närvarande Svenska kraftnät. I enlighet med regeringens förslag bör dock koncession kunna beviljas andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade ledningsnätet till utlandet. Det sagda innebär att utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.
Nätmyndighetens tillsyn Enligt den nuvarande ellagen är den som har nätkoncession skyldig att på skäliga villkor överföra el åt annan. Frågor om skäligheten i nättarifferna prövas av nätmyndigheten, som också på eget initiativ kan ta upp sådana frågor till prövning. Innehavaren av leveranskoncession är enligt elhandels- lagen skyldig att underkasta sig prisreglering av nätmyndigheten om det behövs för att det skall uppnås en skälig prissättning på levererad eller inköpt el, dock först efter en begäran - antingen av köparen av el eller av den småskalige elproducenten som vill leverera el till koncessionsinnehavaren. Nätmyndigheten får alltså inte på eget initiativ pröva skäligheten i elpriserna inom leveranskoncessionsområden. I propositionen konstateras att utformningen av de regler som styr nätmyndighetens övervakning av den nya elmarknaden har lett till vissa problem och oklarheter. Enligt uppgift har bestämmelserna hämmat nätmyndighetens arbete. Ett problem sägs ha gällt svårigheterna att med befintliga lagrum prioritera tillsynsarbetet i samband med den stora ärendetillströmning som myndigheten har haft. Lagstiftningen har i egentlig mening inte medgivit prioriteringar, vilket har inneburit långa handläggningstider för såväl principiellt viktiga som mindre viktiga ärenden. Den nu gällande ellagstiftningen medger, som nämnts, nätmyndigheten endast möjlighet att pröva elhandelspriser inom ett leveranskoncessionsområde efter klagomål från en enskild. Ett föreläggande om förändring av elhandelspriset gäller endast gentemot den klagande kunden och kan inte direkt komma ett större kundkollektiv till godo. Ett annat problem uppges ha varit svårigheterna att undersöka och komma till rätta med problem avseende korssubventionering mellan elhandels- och nätverksamhet. I vissa fall kan den enskilde ha incitament att klaga på nättariffen men inte på eltariffen. Eltarifferna blir därmed inte föremål för prövning på samma sätt som nättarifferna, något som av nätmyndigheten ansetts nödvändigt för att effektivt kunna motverka korssubventionering. I vissa fall är det inte heller möjligt att utifrån det enskilda klagomålet utläsa om anmälan gäller nät- eller elpriset. Regeringen föreslår nu en precisering av bestämmelserna för att skapa förutsättningar för en effektivare tillsyn. Enligt förslaget skall tvister beträffande föreskrifter som endast berör få inblandade avgöras av nätmyndigheten efter ansökan från någon av de berörda. Med nu aktuella föreskrifter avses enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet sådana föreskrifter i lagen där det angetts att tvister rörande respektive skyldigheter prövas av nätmyndigheten. Bland dessa ingår inte dels föreskriften (3 kap. 9 §) om skyldighet för nätkoncessionshavaren att på skäliga villkor överföra el för annans räkning, dels föreskriften (5 kap. 12 §) om att inom leveranskoncessionsområden skall priset på el som säljs och priset på el som köps från berörda småskaliga elproducenter vara skäligt. I praktiken är det inte möjligt för nätmyndigheten att utöva en aktiv tillsyn över föreskrifter som endast berör ett fåtal aktörer på marknaden, sägs det i propositionen. Genom att den enskilde får begära prövning av en tvist i fråga om dessa föreskrifter kommer dock nätmyndigheten att bli uppmärksammad på sådana fall, påpekas det. I frågan om övriga föreskrifter, dvs. sådana som berör hela eller större delen av kundkollektivet, skall det inte krävas någon ansökan från en enskild för att myndigheten skall få agera. Övervakningen av efterlevnaden av dessa föreskrifter kommer därmed att omfattas av nätmyndighetens normala tillsynsarbete. Nätmyndigheten blir i sådana fall inte bunden av att en enskild ansöker om prövning och myndigheten blir inte heller bunden av sökandens yrkande. Med den föreslagna ordningen får nätmyndigheten större möjligheter att prioritera sitt tillsynsarbete på ett lämpligt sätt, konstateras det i propositionen. Samtidigt understyrker regeringen att ingenting hindrar enskilda kunder från att uppmärksamma nätmyndigheten på olika problem som sammanhänger med nu berörda föreskrifter. Myndigheten blir emellertid inte skyldig att ta upp en sådan anmälan till prövning om det inte framstår som motiverat. I motion 1996/97:N43 (m) sägs att nätmyndigheten inte bör ges rätt att pröva villkoren för överföring av el om inte någon av de inblandade parterna ansökt om prövning. Det finns inte skäl för nätmyndigheten att intervenera i en avtalssituation där alla parter är till freds med hur avtalet fullföljs, anför motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken. Enligt utskottets uppfattning bör nätmyndigheten ges större möjligheter att prioritera sitt tillsynsarbete än vad nu gällande bestämmelser medger. Myndigheten bör också generellt i tillsynsfrågor kunna agera på eget initiativ utan att det skall krävas att någon av de inblandade parterna har ansökt om en prövning hos nätmyndigheten. Mot denna bakgrund finner utskottet att reglerna om nätmyndighetens tillsyn bör förändras i enlighet med vad som föreslås i propositionen. Utskottet vill understryka att enskilda kunder också i fortsättningen har möjlighet att uppmärksamma nätmyndigheten på olika problem som sammanhänger med de nu aktuella föreskrifterna. Utskottet förutsätter att nätmyndigheten även framöver ägnar uppmärksamhet åt klagomål från enskilda kunder och tar initiativ till en granskning av t.ex. skäligheten i nättariffer eller elhandelspriset inom ett leveranskoncessionsområde om så bedöms motiverat. Med det anförda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion 1996/97:N43 (m).
Samordnad besvärsinstans för eldistribution I motion 1996/97:N401 (s) konstateras att det fram till år 1996 fanns en särskild myndighet, Prisregleringsnämnden för elektrisk ström, till vilken elkunderna kunde vända sig med klagomål på eldistributionsföretagen. Nämnden avskaffades i samband med elmarknadsreformen. Enligt motionä-rerna bör elkonsumenterna ges reella möjligheter att få rättelse när felaktig-heter förekommer. Det påstås i motionen att enskilda konsumenter nu inte kan anföra besvär hos NUTEK. Motionärerna beklagar sig vidare över att det finns flera olika besvärsinstanser i elfrågor - Konkurrensverket, Konsument-verket, Allmänna reklamationsnämnden och nätmyndigheten vid NUTEK. För allmänheten är antalet besvärsinstanser förbryllande, menar motio-närerna och föreslår ett uttalande av riksdagen om vikten av en samordning och förbättring av enskilda elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område. Utskottet vill i denna fråga anföra följande. Av den tidigare redogörelsen framgår att innehavare av leveranskoncession enligt nu gällande regler är skyldig att underkasta sig prisreglering på begäran av t.ex. en elkonsument inom koncessionsområdet. Även i fortsättningen skall enskilda konsumenter hos nätmyndigheten kunna framföra klagomål över elhandelspriset eller nivån på nättarifferna, dock skall myndigheten inte vara skyldig att ta upp ett sådant klagomål till prövning. Beträffande besvärsinstanser är den gängse ordningen i svenskt förvaltningsväsende att sektorsmyndigheterna har det generella ansvaret inom respektive sakområde. De olika instanser som nämns i motionen har olika uppgifter som formuleras utifrån generell lagstiftning. När det gäller exempelvis konkurrenstillsynen sker denna med stöd av konkurrenslagen (1993:20), som är generellt tillämplig på all näringsverk-samhet. Enligt utskottets mening är det olämpligt att splittra t.ex. tillsynen enligt konkurrenslagen på flera myndigheter. Av propositionen framgår att Elsäkerhetsverket skall vara tillsynsmyndighet för elsäkerhetsfrågor och Affärsverket svenska kraftnät för frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av den nya ellagens bestämmelser skall utövas av nätmyndigheten. Förutom tillsynen över t.ex. skäligheten i nättariffer och elhandelspris inom leveranskoncessionsområden skall nätmyndigheten svara för tillsynen över de bestämmelser om konsumentskydd på elmarknaden som införs med den nya lagen (se följande avsnitt). Det innebär att nätmyndigheten kommer att vara tillsynsmyndighet i frågor av stor betydelse för elkonsumenterna. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motion 1996/97:N401 (s) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks följaktligen.
Konsumentskydd på elmarknaden Enligt regeringens förslag skall det införas tvingande minimiregler för konsumentskydd i den nya ellagen (11 kap.). Utgångspunkten är att konsumentskyddsnivån skall motsvara den som gäller inom andra områden. Reglerna avser främst förutsättningarna för att avbryta överföringen av el om konsumenten försummat sina skyldigheter samt konsumentens rätt till ersättning i vissa fall av avbrott i överföringen. Bestämmelserna innebär att överföringen av el får brytas på grund av konsumentens försummelse endast vid ett väsentligt avtalsbrott. Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse. Om försummelsen avser bristande betalning skall konsumenten, sedan tidsfristen för att vidta rättelse har löpt ut, delges en underrättelse där det framgår att överföringen kan komma att avbrytas om inte betalning sker inom tre veckor. Samtidigt skall Socialnämnden i kommunen underrättas om förhållandena. Överföringen får emellertid inte avbrytas om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra icke obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt. I fråga om konsumentens rätt till ersättning vid elavbrott som inte är motiverade av säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet skall nätkoncessionshavaren ha ett s.k. kontrollansvar. Detta ansvar innebär att nätkoncessionshavaren kan undgå ersättningsansvar endast om denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som koncessionshavaren inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder inte heller skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits. I motion 1996/97:N410 (s), som väcktes under allmänna motionstiden 1996 och sålunda innan den nu aktuella propositionen avlämnades, efterlyses en särskild konsumentlag på elmarknaden. Enligt motionären har konsumentlagstiftningen inte anpassat sig till utvecklingen inom elhandeln. Regeringen borde därför stifta en särskild konsumentlag vad gäller konsumentens rättigheter och skyldigheter på den konkurrensutsatta elmarknaden. Enligt utskottets bedömning är det viktigt att konsumentskyddet förbättras också på elområdet. Det främsta syftet med elmarknadsreformen har varit att stärka elkonsumenternas ställning. Med gällande lagstiftning är den enskilde konsumentens möjlighet att hävda sig gentemot elleverantören och koncessionshavaren begränsad. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen om införande av tvingande minimiregler om konsumentskydd på elmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mest ändamålsenligt att bestämmelserna om konsumentskydd fogas in i den nya ellagen och inte - såsom föreslås i motion 1996/97:N410 (s) - i en särskild konsumentlag på elområdet. Motionen avstyrks alltså av utskottet.
Lagförslagen i övrigt Föreskrifter om redovisning av nätverksamhet överförs i stort sett oförändra- de till den nya ellagen. Redovisningen har bl.a. till syfte att utgöra underlag för bedömningen av skäligheten av ett nätföretags nättariffer. I både den gäl-lande ellagen (2 kap. 2 § 7 mom.) och den nya ellagen (3 kap. 3 §) är huvudregeln för redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkonces-sion för område att varje område skall redovisas för sig. Det ges dock en möjlighet att under vissa förutsättningar redovisa flera områden samlat. Ett villkor för sådant undantag är att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga berörda områden. I den nya lagen har i fjärde stycket i den aktuella paragrafen tagits med en föreskrift som saknar motsvarighet i den nuvarande ellagen. Där anges - utan möjlighet till undantag - att nätkoncession för område skall redovisas skilt från nätkoncession för linje. Skälet för detta är att nättarifferna för dessa nätkoncessioner aldrig kan vara gemensamma. Det förekommer emellertid att det på ett lokalnät, som alltså omfattas av en nätkoncession för område, finns ledningar som organisatoriskt och tekniskt ingår i lokalnätet men som omfattas av en nätkoncession för linje. Dessa ledningar används uteslutande för driften av lokalnätet, varför kostnaden för dessa ledningar ingår i underlaget för nättariffen för lokalnätet. Därför måste det finnas en möjlighet att redovisa verksamheten avseende dessa ledningar tillsammans med den övriga verksamheten på lokalnätet. Enligt den nuvarande ellagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet. Detta har gjorts i förordningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet, där det (11 §) sägs att om en nätkoncession för linje avser ledning som organisatoriskt och tekniskt ingår i nät som innehas med stöd av en nätkoncession för område skall redovisningen av nätkoncessionen för området innefatta koncessionen för linjen. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet till redovisning också finnas i den nya ellagen. Utskottet föreslår därför att det fjärde stycket i den aktuella paragrafen skall kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att meddela undantag från föreskriften om åtskild redovisning av nätkoncession för område och nätkoncession för linje för nu berörda fall. I 3 kap. finns vidare bestämmelser om kostnader för mätning. I likhet med vad som gäller sedan den 1 juli 1997 får nätföretagen enligt den nya lagen debitera elanvändare med låg elförbrukning högst 2 500 kr för timregistrerande mätutrustning och dess installation (s.k. takpris). Utskottet vill återigen (se bet. 1996/97:NU11) klargöra att takpriset avser pris inklusive mervärdesskatt. I övrigt har utskottet inget att erinra mot förslaget till ny ellag. Utskottet tillstyrker också förslaget till följdändringar i elberedskapslagen (1997:288). Avslutningsvis finner utskottet skäl att framhålla att den nya ellagen är ett komplext lagstiftningsärende och att det inte kan uteslutas ofullkomligheter i den nya lagen. Utskottet förutsätter därför att regeringen följer utvecklingen på området och vid behov återkommer till riksdagen med förslag till lagändringar.
Kvarstående elektrifiering av fastigheter Slutligen behandlar utskottet motion 1996/97:N419 (m) med rubriken Gles- bygdselektrifiering. Det är av yttersta vikt att åtgärder vidtas i syfte att säkerställa en elektrifiering av de helårsbebodda fastigheterna i Sverige som fortfarande saknar el, hävdar motionären. Han påpekar att infrastrukturen av kraftverk och kraftledningar är en grundläggande förutsättning för det småskaliga näringslivets fortbestånd och utveckling på landsbygden. I motionen anförs som ett exempel förhållandena vid en by i Jämtlands län som inte är ansluten till kraftledningsnätet. Enligt motionären utlovades de boende en elektrifiering av fastigheterna i samband med kraftverksbyggen i trakten i början på 1980-talet, men någon anslutning har ännu inte skett. Nätmyndigheten vid NUTEK har på regeringens uppdrag kartlagt antalet oelektrifierade helårsbostäder samt gjort beräkningar av kostnaderna för en elektrifiering av dessa fastigheter. Uppdraget slutredovisades i en rapport till regeringen i december 1996. Av rapporten (dnr 90-96-11137) framgår att antalet oelektrifierade bostäder vid den tidpunkten uppgick till 137 stycken. Den beräknade kostnaden för att elektrifiera samtliga fastigheter beräknades till minst ca 193 miljoner kronor, motsvarande en genomsnittlig kostnad per fastighet på ca 1,7 miljoner kronor. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet noterar resultaten av nätmyndighetens kartläggning av kvarvarande oelektrifierade fastigheter. I avvaktan på den fortsatta beredningen av frågan bör den nu aktuella motionen inte leda till något initiativ av riksdagen och avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §, res. 1 (m, kd) 2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10 §§, res. 2 (m, fp, kd) 3. beträffande nätmyndighetens tillsyn att riksdagen avslår motion 1996/97:N43 yrkande 1, 4. beträffande samordnad besvärsinstans för eldistribution att riksdagen avslår motion 1996/97:N401, 5. beträffande konsumentskydd på elmarknaden att riksdagen med avslag på motion 1996/97:N410 antar det i proposition 1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 11 kap., 6. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar de i proposition 1996/97:136 framlagda förslagen till a) ellag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, dock med ändring att 3 kap. 3 § erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2, b) lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288), 7. beträffande kvarstående elektrifiering av fastigheter att riksdagen avslår motion 1996/97:N419.
Stockholm den 14 oktober 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s) och Roland Larsson (c).
Reservationer
1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (mom. 1) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet instämmer? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Det är förvånande, menar utskottet, att regeringen utan närmare motivering går ifrån Ellagstiftningsutredningens förslag om en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession när det är fråga om en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning. Enligt uppskattningar kommer ca 40 nätkoncessioner för linje att omprövas varje år. I nästan samtliga fall torde det inte finnas något annat rimligt alternativ än att bevilja förnyad koncession. Utskottet instämmer därför i vad som sägs i motionerna 1996/97:N43 (m) och 1996/97:N42 (kd) om att det i sådana fall ter sig orimligt och byråkratiskt med samma prövning som vid ansökan om ny koncession. Ett sådant prövningsförfarande leder dessutom till ökade kostnader, som kommer att övervältras på elabonnenterna. Härutöver finner utskottet anledning att påpeka att naturresurslagen inte är avsedd att utgöra grund för ingripande under pågående markanvändning utan syftar till att vara ett verktyg för avvägningar gentemot allmänintresset vid nya exploateringar. Enligt utskottets uppfattning bör alltså den aktuella bestämmelsen i ellagen (2 kap. 14 §) utformas i linje med vad Ellagstiftningsutredningen har föreslagit. Det innebär en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N43 (m) och 1996/97:N42 (kd) i nu aktuella delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §, dock med ändrad lydelse enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.
2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (mom. 2) Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?aktuella motionsyrkandena? bort ha följande lydelse: Utvecklingen på elmarknaden har under de senaste åren kännetecknats av en ökad internationalisering. Det ökade handelsutbytet har stora fördelar, främst genom att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas effektivare och de nationella behoven av reservkapacitet reduceras. Enligt utskottets mening riskerar det nu aktuella förslaget i propositionen om en ökad statlig kontroll av utrikeshandeln med el att motverka denna positiva utveckling. Av utskottets tidigare redogörelse framgår att ansökan om koncession för en utlandförbindelse också i fortsättningen skall prövas av regeringen. Vidare skall föreskriften om anmälningsplikt för avtal om export eller import av el som pågår under minst sex månader kvarstå. Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och 1996/97:N42 (kd) har statsmakterna genom detta tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras. Någon ytterligare statlig reglering av utrikeshandeln med el är inte nödvändig. Frågan om upplåtande av en utlandsförbindelse på icke-diskriminerande villkor ingår naturligen i de frågor som regeringen har att pröva i samband med koncessionsprövningen. Utskottet tillstyrker sålunda de nu aktuella kraven i nyssnämnda motioner på att den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 10 § - om att koncession för en utlandsförbindelse endast får beviljas den som har koncession för stamnätet - skall utgå. Vidare bör, som motionärerna föreslår, ett tillägg införas i 2 kap. 6 § om att förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning särskilt skall beaktas vid meddelande av nätkoncession för utlandsförbindelse. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10 §§, dock med ändrad lydelse enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.
Regeringens lagförslag
1 Förslag till ellag
2 Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288)
Härigenom föreskrivs att i 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:288) orden ?lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar? skall bytas ut mot ?ellagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------- | | | 3 kap. | | 3 § | | | |Vid redovisning - - - - - - lämplig enhet. | | Ett beviljat - - - - - - av undantaget. | | När koncessionstiden - - - - - - skall bestå. | ------------------------------------------------------- |Nätkoncession för område | Nätkoncession för område| |skall redovisas skilt från |skall redovisas skilt från| |nätkoncession för linje. |nätkoncession för linje.| | |Regeringen får föreskriva| | |undantag beträffande| | |ledningar som omfattas av| | |nätkoncession för linje| | |och som organisatoriskt| | |och tekniskt ingår i ett| | |nät som omfattas av| | |nätkoncession för område.| -------------------------------------------------------
I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till ellag
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | -------------------------------------------------------- | | | 2 kap. | | 6 § | -------------------------------------------------------- |Nätkoncession får - - - - - - allmän synpunkt. | ------------------------------------------------------- | | Vid meddelande av| | |nätkoncession som avser| | |utlandsförbindelse skall| | |dessutom särskilt beaktas| | |förbindelsens allmänna| | |betydelse för landets| | |elförsörjning. | -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- | 2 kap. | | 10 § | -------------------------------------------------------- |Nätkoncession får - - - - - - begärda området. | ------------------------------------------------------- |Nätkoncession för en | | |utlandsförbindelse får | | |beviljas endast den som | | |innehar nätkoncession för | | |stamnätet eller största | | |delen därav. Nätkoncession | | |får dock beviljas även | | |andra om ledningen är av | | |mindre betydelse för det | | |samlade överföringsnätet | | |till utlandet. | | -------------------------------------------------------- | | | 2 kap. | | 14 § | -------------------------------------------------------- |Nätkoncessionens giltighetstid - - - - - - tid| |bestämmas. | ------------------------------------------------------- |I ett ärende om | I ett ärende om| |förlängning av |förlängning av| |giltighetstiden skall 2 § |giltighetstiden skall 8 §| |andra stycket och 6 - 11 |andra stycket ej tillämpas| |§§ tillämpas. |såvitt gäller| | |nätkoncession för linje| | |och det är fråga om en| | |ledning med i huvudsak| | |oförändrad sträckning. | -------------------------------------------------------- |Ansökan om - - - - - - prövats slutligt. | -------------------------------------------------------- |Om det - - - - - - löpt ut. | --------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1 Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................3 Bakgrund............................................3 Allmänt om regeringens förslag......................3 Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession....5 Prövning av tillkommande utlandsförbindelser........6 Nätmyndighetens tillsyn.............................8 Samordnad besvärsinstans för eldistribution........10 Konsumentskydd på elmarknaden......................11 Lagförslagen i övrigt..............................11 Kvarstående elektrifiering av fastigheter..........12 Hemställan.........................................13 Reservationer........................................14 1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (m, kd)14 2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (m, fp, kd)15 Bilagor..............................................17 1. Regeringens lagförslag..........................17 2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag42 3. I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till ellag 43