Nordiskt samarbete
Betänkande 1994/95:UU3
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU03
Nordiskt samarbete
Innehåll
1994/95 UU3
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska delegations berättelse (Redog. 1994/95:NR1) angående rådets verksamhet sedan den 42:a sessionen i mars 1993. Berättelsen redogör särskilt för rådets 43:e session i Mariehamn den 8--10 november 1993 samt för den 44:e sessionen i Stockholm den 7--10 mars 1994. Inga motioner har väckts med anledning av berättelsen.
Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts under allmänna motionstiden 1993/94.
Motionerna
1993/94:U604 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av visumtvånget till de baltiska staterna.
1993/94:U701 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam tid i de nordiska länderna.
1993/94:U702 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på Kolahalvön.
1993/94:U703 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet aktivt verkar för att åtgärder vidtas beträffande kärnkraftssäkerheten på Kolahalvön.
1993/94:U704 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en kulturfond för Sverige och Island.
1993/94:U705 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete i syfte att upprätthålla den nordiska rättslikheten.
1993/94:U706 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i Barentsregionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av samiskt samarbete i Barentsregionen.
1993/94:U707 av Birgitta Dahl (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i nordiskt samarbete medverka till genomförande av åtgärder för förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområden.
1993/94:U708 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det gränsregionala/lokala samarbetet med målsättning att få till stånd en avreglering av en rad centrala beslut som nu tas i Stockholm och Oslo.
1993/94:U709 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medverkan till ett utvidgat Nordkalottsamarbete i ett europeiskt perspektiv.
Berättelsen
Av berättelsen framgår bl.a. följande:
Genom de förändringar som beslutades vid Nordiska rådets session i mars 1993 och vilka har genomförts under det år som omfattas av berättelsen, har rådet fått ökade befogenheter på budgetområdet. Detta innebär att ministerrådet skall följa de ändrade prioriteringar som, inom en given finansiell ram, föreslås av Nordiska rådet. Ministerrådet kan endast avvika från rådets rekommendationer angående budgeten om särskilda skäl föreligger och är då skyldigt att till rådet redovisa anledningen till en sådan avvikelse. I berättelsen anförs att den införda ordningen är ett viktigt steg mot den fulla budgetkompentens som parlamentarikerna sedan länge krävt i rådet.
Som även framgått av tidigare berättelser (bl.a. redog. 1993/94:NR1, utskottets bet. 1993/94:UU6) har statsministrarna på senare år tagit på sig ett större ansvar för det nordiska samarbetet på regeringssidan. Ordförandelandet anger inför det kommande året önskvärda prioriteringar och agerar pådrivande för att följa upp besluten i ministerrådet. En motsvarande ordning har även införts i Nordiska rådet. Enligt berättelsen uppnås därmed starkare resultatorientering, klarare prioriteringar och bättre samordning med ministerrådets arbete. Nordiska rådet har härvidlag en dubbel uppgift: dels att arbeta med konkreta frågor som i vid bemärkelse gäller medborgarnas vardag i Norden, dels att behandla övergripande frågor i det nordiska samarbetet med regioner utanför Norden, särskilt i Europa.
I berättelsen konstateras att det finns en enhällig uppfattning mellan regeringar och parlamentariker om Nordiska rådets roll och om det nordiska samarbetets fortsatta betydelse i ett alltmera integrerat Europa. Samtidigt uttrycker dock Nordiska rådets svenska delegation oro för att regeringarna kommer att utveckla ett informellt samarbete i Europafrågor som riskerar att reducera parlamentarikernas möjligheter till insyn och inflytande. En sådan utveckling, anförs det i berättelsen, vore mycket betänklig såväl i Norden som i det integrerade Europa, där det demokratiska underskottet är en beklaglig realitet.
En av juridiska utskottets viktigaste uppgifter under verksamhetsperioden har varit att följa det internationella samarbetet, särskilt inom EU, och om möjligt samordna sina initiativ med detta arbete. Utskottet har vidare deltagit i förberedelserna inför den nordiska jämställdhetskonferensen Nordiskt Forum, som ägde rum i Åbo den 1--6 augusti 1994, samt har ägnat uppmärksamhet åt bl.a. frågan om visering för baltiska medborgare i Norden.
Kulturutskottets arbete har dominerats av frågan om det framtida nordiska kultursamarbetet. Som framgår av berättelsen har i 1994 års budget resurser avsatts till en väsentlig nysatsning på kultur, utbildning och forskning. Enligt statsministrarnas uttalade målsättning skall dessa områden i 1996 års budget erhålla 50 % av den totala nordiska budgeten. Utskottets arbetsprogram tar upp initiativ på bl.a. barn- och ungdomsområdet samt mediaområdet.
Socialutskottet har under verksamhetsåret särskilt ägnat uppmärksamhet åt medborgar- och trygghetsfrågorna och bl.a. understrukit behovet av att de nordiska ländernas intressen på den sociala trygghetens område tillvaratas också i det europeiska integrationsarbetet. Utskottet har även förordat en vidareutveckling av den nordiska medborgarpolitiken i vid bemärkelse samt i detta sammanhang pekat på betydelsen av en sådan politik i enlighet med de nordiska ländernas intressen i förhållande till EES och EU.
Ekonomiska utskottets största arbetsuppgift har under året varit sysselsättningsfrågorna och behandlingen av förslag om åtgärder för ökad tillväxt och fler arbetstillfällen. Kontakter med representanter för Baltiska församlingen har under året följts upp genom bl.a. arbetsbesök i Riga.
Miljöutskottet har under perioden sökt verka för tillkomsten av bindande internationella avtal om kontroll av all civil och militär kärnteknisk verksamhet samt uttalat stöd för en effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Östersjö- och Nordkalottområdena. Utskottet har vidare uppmärksammat hanteringen av miljöfarligt avfall i ett internationellt perspektiv och bl.a. påpekat behovet av att utarbeta realistiska alternativ till befintliga miljöfarliga anläggningar. Utskottet har därtill efterlyst förslag till konkretiseringar av den nordiska miljöstrategins målsättningar, särskilt i fråga om skyddsåtgärder för miljön på Arktis och avseende finansieringen av miljöåtgärder kring Östersjön.
Budgetutskottets arbete har präglats av Nordiska rådets utökade befogenheter att inom ramen för budgeten göra omfördelningar. Som en följd av den nya ordningen har utskottet bl.a. ägnat stor tid åt budgetprocedurfrågor och åt koordineringen av partigruppernas och fackutskottens synpunkter.
Nordiska rådets svenska delegations berättelse innehåller, förutom sammanfattningar av höst- och vårsessionernas redogörelser och debatter, även en redovisning av de rekommendationer, yttranden och interna beslut som antagits av utskotten, jämte en förteckning över Nordiska rådets litteratur- och musikpris.
Utskottet
Bakgrund
Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i 1993/94:UU6 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater -- Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EU. Danmark är medlem i EU, tidigare EG, sedan 1973. EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, har bidragit till att förverkliga ambitionen om en nordisk hemmamarknad. Den nya europeiska öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram.
Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska staternas statsministrar hade beställt av sina personliga representanter. Som redovisas i den svenska delegationens berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. Under den period då Sverige varit ordförande i Nordiska ministerrådet, dvs. 1 mars 1993--6 mars 1994, har bl.a. samrådet i EES/EU-processen, möjligheten till samordning av de nationella insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i närområdet, utbildning och minoritetsfrågor prioriterats.
Miljöfrågor, inkl. kärnkraftssäkerhet
Sammanfattning av motionerna
I motion U707 (s) om kärnkraftssäkerhet m.m. i Nordens närområden anförs att en aktiv verksamhet pågår inom ramen för det nordiska samarbetet för att komma till rätta med de enorma kärnsäkerhets- och energiförsörjningsproblemen i våra närområden. Flera medlemsförslag, som refereras utförligt i motionen, har föranlett Nordiska rådet att till Nordiska ministerrådet och till de nordiska ländernas regeringar rekommendera ett antal olika initiativ och åtgärder på området. I motionen påpekas att det nordiska samarbetet grundar sig på och utgör summan av de enskilda ländernas politiska vilja och stöd. Sveriges regering bör därför aktivt bidra till genomförandet av de i motionen beskrivna rådsrekommendationerna syftande till förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområden. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
Motion U703 (fp) fokuserar särskilt på kärnkraftssäkerheten och energiförsörjningsproblemen på Kolahalvön. Motionären begär att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet aktivt skall verka för att åtgärder vidtas för att förbättra situationen avseende dessa problem på Kolahalvön.
Motion U702 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna generellt på Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige skall vara drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning av utsläppen från industrin i regionen.
Utskottets överväganden
Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad åtgärder har hittills vidtagits på detta område, bl.a. inom ramen för det svenska samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, främst Baltikum. I regeringens skrivelse 1993/94:252 ges en redovisning av det statliga finansiella stöd och övrigt bistånd på miljöområdet som lämnats till länderna i Central- och Östeuropa budgetåren 1990/91--1993/94.
Inom det nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en framträdande plats, vilket också framgår av den svenska delegationens berättelse. Till grund för det nordiska miljösamarbetet under åren 1994--95 ligger den s.k. nordiska miljöstrategin. Strategin innehåller förslag till åtgärder som bör prioriteras i Norden och närområdena med en bärkraftig utveckling som målsättning. Strategin innehåller vidare insatser som skall ge Norden internationellt genomslag för sin miljöpolitik, speciellt i förhållande till EU.
Ytterligare diskussion om strategin som grund för ett fördjupat nordiskt miljösamarbete samt om finansieringen av de fortsatta nordiska insatserna för att motverka miljöproblemen, inklusive kärnsäkerhet och strålskydd i Östersjö- och Barentsregionen, har ägt rum vid möten mellan de nordiska miljöministrarna och finansministrarna.
Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska länderna ger, både tillsammans och var för sig, ekonomiskt bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Vidare verkar sedan några år det samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, vars uppgift är att i Nordens närområden underlätta genomförandet av miljöprospekt som bygger på samarbete på företagsnivå och som ger positiva miljöeffekter inom Norden. Samarbetet grundas oftast på samriskföretag, s.k. joint ventures.
I och med att projekt med nordisk miljöeffekt prioriteras ligger tyngdpunkten för NEFCO:s verksamhet på vatten och luftvård, dvs. projekt som leder till minskade utsläpp i tillrinningsområdet för Östersjön och Barents hav eller minskning av gränsöverskridande luftföroreningar. Inom ramen för de nordiska miljöministrarnas initiativ avseende miljöinsatser i Barentsregionen har NEFCO fått i uppdrag att göra en kartläggning av konkreta miljöprojekt som skulle lämpa sig för nordiska insatser. Detta arbete har inletts och förväntas kunna genomföras under 1994--95. Inom ramen för åtgärdsprogrammet för Östersjön planerar NEFCO att tillsammans med nordiska kommunala vattenbolag gå in som delägare i vattenbolag i bl.a. Kaunas, Riga och Liepaja för investeringar i vattenrening. Sverige har utfäst bidrag till NEFCO om sammanlagt 14,8 miljoner ecu över sexårsperioden 1990/91--1995/96, eller ca 23 miljoner kronor per år.
På kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet inleddes ett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland budgetåret 1991/92. Kärnsäkerhetsinsatserna har koncentrerats till samarbete med säkerhetsmyndigheter och till kortsiktiga säkerhetshöjande åtgärder vid reaktorer i Sveriges närhet, med tyngdpunkt lagd på myndigheterna i Litauen och kärnkraftverket i Ignalina. Strålskyddssamarbetet har främst koncentrerats till att stärka myndighetssamarbetet, att bygga upp radiologisk mätkompentens, att bygga upp en beredskap för radiologiska olyckor och till hantering och förvaring av radiologiskt avfall. Kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet samordnas såväl på nordisk bas som inom ramen för Internationella atomenergiorganet (IAEA) som inom G-24, vilket består av de 24 OECD-länderna samt EU:s Östeuropaprogram inom området. Sverige bidrar också till den multilaterala kärnsäkerhetsfond som upprättats inom ramen för Europeiska utvecklingsbankens (EBRD) verksamhet.
Som framgår av motion U702 (fp) förorsakar utsläppen av svavel och tungmetaller från de stora industrianläggningarna på Kolahalvön allvarliga luftföroreningar i de nordligaste delarna av Fennoskandien. Nickelsmältverken i Murmanskområdet släpper ut över 500 000 ton svaveldioxid per år. Norska, finska och ryska experter har under flera år samlat in och analyserat miljödata från området. Av dessa undersökningar framgår tydligt att utsläppen förorsakar stora miljö- och hälsoskador samt att de kontinuerligt överskrider de kritiska belastningsgränserna.
Samarbetsfrågor rörande Kolahalvön har diskuterats vid möten mellan de nordiska miljöministrarna och den ryske miljöministern samt vid besök på Kolahalvön. Ministrarna antog i Kirkenes den 3 september 1992 en gemensam deklaration som uttrycker viljan att utöka miljösamarbetet i området och som samtidigt poängterar ländernas ansvar för gränsöverskridande föroreningar från det egna området.
Enligt vad utskottet erfarit har finska och norska myndigheter aktivt utrett de tekniska och finansiella möjligheterna till en modernisering av nickelverken på Kola. Från rysk sida har internationella offerter uppmuntrats angående ett projekt syftande till att skapa ett intressant samarbete mellan rysk och utländsk -- i första hand nordisk -- industri för att lösa ett av regionens allvarliga miljöproblem. Utskottet anser det angeläget att vidareföra detta arbete för att möjliggöra en ur miljösynpunkt betingad och berättigad modernisering av produktionsanläggningarna vid nickelverken.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U702 (fp), U703 (fp) samt U707 (s) som besvarade.
Samarbete i Barentsregionen
Sammanfattning av motionerna
Motion U706 (v) behandlar samarbetet generellt inom Barentsregionen. I motionen framhävs betydelsen av att det handelsutbyte som nu utvecklas i denna region karaktäriseras av ömsesidighet. Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den ryska sidan måste vara ett gemensamt ansvar, understryker motionären. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna denna uppfattning angående ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att övrigt utbyte skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår i Barentsregionen måste, anges det i motion U706 (v), en hållbar infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i Barentsregionen skall förbättras. I yrkande 5 begärs att Sverige på olika sätt skall medverka till att stimulera samiskt samarbete i Barentsregionen.
Även i motion U709 (fp) diskuteras samarbetet inom Barentsregionen/Nordkalotten, vilket motionären anser bör utvidgas i ljuset av den pågående europeiska integrationsprocessen. Bland naturliga samarbetsområden nämns i motionen förutom miljöproblemen och utvecklingen av infrastrukturen även det övergripande behovet att främja regionens ekonomiska utveckling, bl.a. via utvecklingen av de marina resurserna.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i huvudsak den uppfattning avseende Barentssamarbetets inriktning som kommer till uttryck i motionerna U706 (v) och U709 (fp). Det ligger i alla de berörda ländernas intresse att ett handelsutbyte inom regionen karaktäriseras av ömsesidighet. Det är likaså viktigt att regionens rika naturtillgångar inte exploateras på ett kortsynt sätt som kan skada den känsliga arktiska miljön.
Som också framgår av motion U706 (v) har Barentssamarbetet på senare år fått en fastare struktur och klarare målsättningar. Vid en konferens i Kirkenes i januari 1993 antogs en deklaration som bl.a. framhåller vikten av att arbeta för en hållbar utveckling i regionen. Konferensen utgjorde också startskottet för ett mer permanent Barentssamarbete dels via Barentsrådet, dvs. utrikesministrarna från regionens fyra stater (Sverige, Finland, Norge och Ryssland), dels via Regionrådet, där landshövdingarna eller motsvarande i fylken, län och oblaster inom regionen deltar. Regionrådet har utarbetat Barentsprogrammet, en handlingsplan med konkreta samarbetsprojekt om sammanlagt 150 miljoner norska kronor, vilket kommer att föreläggas Barentsrådet.
De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit, eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Vid Barentsrådets andra möte, som ägde rum i Tromsö den 14--15 september 1994, framhölls från svensk sida bl.a. vikten av att i detta sammanhang även prioritera genomförandet av en transportanalys för regionen.
I övrigt får utskottet hänvisa till regeringens proposition om en långsiktig inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur m.m. jämte riksdagens behandling av denna (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). Genom initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264 miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret 1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet. 1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre Norrland.
Utskottet noterar att Sverige, så som redovisades av utrikesminister af Ugglas vid Barentsrådets möte den 14--15 september 1994, arbetar för att en riskkapitalfond för nordvästra Ryssland skall upprättas i samarbete med den Europeiska utvecklingsbanken EBRD. Fonden skall ha ett kapital på 50 miljoner US dollar och syfta till att stödja utvecklingen inom det privata näringslivet. Utskottet noterar att det även finns en beredskap inom östsamarbetets ram för att finansiera Barentsprojekt för omkring 25 miljoner kronor.
Vad avser samiskt samarbete i Barentsregionen får utskottet särskilt erinra om det arbete som bedrivs på detta område inom ramen för bl.a. Nordiska Samiskinstitutets (NSI) verksamhet. NSI finansieras över Ministerrådets budget (drygt 6 miljoner DKK 1993). Ett av NSI:s aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt rör samernas situation i Barentsregionen.
Därmed får motionerna U706 (v) yrkandena 1, 3 och 5 samt U709 (fp) anses besvarade.
Gränsregionalt samarbete och nordisk rättslikhet
Sammanfattning av motionerna
I en motion, U708 (s), som tar sin utgångspunkt i samarbetet mellan Värmland och näraliggande fylken i Norge, bl.a. Hedmarks fylke, anförs att de traditionella banden mellan de nordiska länderna -- inte minst mellan Sverige och Norge -- nu bör stärkas i samband med den ökade internationaliseringen. Motionären anser att regeringen bör ta initiativ till att, tillsammans med den norska regeringen, överbrygga de centrala och regionala/lokala motsättningarna i syfte att få till stånd ett än mera konstruktivt och fruktbart samarbete vid gränstrakterna. Riksdagen föreslås mot denna bakgrund hos regeringen begära en översyn av det gränsregionala/lokala samarbetet med målsättningen att få till stånd en avreglering av en rad centrala beslut som nu fattas i Stockholm och Oslo.
Arbetet med att harmonisera lagstiftningen i Norden är den äldsta formen för nordiskt samarbete, anförs det i motion U705 (m). I ljuset av den fortsatta europeiska integrationsprocessen bör de nordiska länderna genom löpande samråd eftersträva att nå fram till enhetliga lösningar, såväl inom som utom ramen för EES-avtalet. Fortsatt nordiskt lagstiftningssamarbete, syftande till att upprätthålla den nordiska rättslikheten, bör främjas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
Utskottets överväganden
Samarbete över riksgränserna förekommer sedan länge mellan kommuner, landsting och statliga regionala myndigheter i de nordiska länderna. Flera nordiska överenskommelser har kommit till stånd för att främja samverkan, bl.a. 1977 års överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om kommunalt samarbete över nordiska riksgränser. Av stor betydelse för att utveckla det gränsregionala samarbetet är vidare de insatser som görs inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet.
En europeisk ramkonvention finns också om lokala och regionala organs riksgränssamarbete. Frågan har fått ökad aktualitet både i ett EES/EU-perspektiv och när det gäller samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa.
För att följa upp de nämnda överenskommelserna och överväga åtgärder som kan underlätta det gränsöverskridande samarbetet inrättades i Civildepartementet år 1991 Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser. I arbetsgruppen ingår representanter för Civildepartementet, Utrikesdepartementet, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Inom ramen för sitt uppdrag har arbetsgruppen initierat tre särskilda studier. I en studie behandlas gränsregionala samarbetsformer i Europa (Ds 1993:86). I en andra studie görs en jämförelse av den lokala och regionala samhällsförvaltningen i de nordiska länderna (Ds 1994:43). I en tredje studie har arbetsgruppen gjort en kartläggning av svenska kommuners, landstings och länsstyrelsers pågående och planerade samarbete över riksgränserna (Ds 1994:67).
Inom de nordiska länderna har historiska förhållanden tillsammans med en gemensam grundsyn i viktiga samhällsfrågor medfört betydelsefulla likheter särskilt på det kommunala området. Till de gemensamma dragen hör den kommunala självstyrelsen, den egna beskattningsrätten och den grundläggande befogenheten att sköta lokala samhällsangelägenheter. En annan betydelsefull likhet ligger i rätten att samarbeta över kommungränser. Dessa gemensamma drag utgör självfallet positiva förutsättningar för ett samarbete över riksgränserna. Detsamma gäller myndigheternas rätt att kommunicera med sina motsvarigheter i ett annat land utan att gå via utrikesförvaltningen.
Positiva utgångspunkter finns också i den långtgående harmonisering som skett främst av lagarna på privaträttens område men även av regleringarna inom vissa delar av den offentliga sektorn, t.ex. i fråga om medborgarskap, väg- och lufttrafik, socialpolitik och miljöpolitik. Ett viktigt syfte har varit att göra Norden till ett område där medborgarna är likställda. Det har bl.a. gett passfrihet, gemensam arbetsmarknad, lika sociala rättigheter, gemensam studiemarknad, gränsöverskridande examensgiltighet och kommunal rösträtt.
I det internationella samarbetet ägnas i dag det gränsöverskridande samarbetet ökad uppmärksamhet. Nordiska ministerrådet har prioriterat sitt stöd till de gränsregionala samarbetsformerna. Ett särskilt stödprogram finns också för gränsregioner. Även inom Europarådet ges utvecklingsarbetet om gränsöverskridande samarbete hög prioritet, bl.a. för att tillgodose behov och önskemål hos de nya demokratierna i Central- och Östeuropa.
I en av rapporterna från Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser (Gränssamarbete i utveckling, Ds 1994:67) konstateras att det emellertid också finns faktorer som verkar hämmande på det gränsöverskridande samarbetet. Samarbete över riksgränser är i regel både personal- och kapitalkrävande. Mötet med ett annat språk, andra seder, andra lagar och förordningar kan också skapa svårigheter i samarbetet. Till detta kommer de olikheter som trots harmoniseringen finns för organisation och lagstiftning inom olika verksamhetsområden.
I likhet med Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser anser utskottet att de ambitioner som finns lokalt och regionalt om ett utvidgat samarbete över riksgränserna på olika sätt bör stimuleras och underlättas. En strävan från statens sida bör vara att skapa gynnsamma förutsättningar för lokal och regional samverkan.
I en enkät som Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser låtit utföra har representanter för svenska kommuner, landsting och länsstyrelser fört fram synpunkter på gränssamarbetet med Danmark, Finland och Norge. Hälften av kommunerna, landstingen och länsstyrelserna har enligt arbetsgruppens redovisning planer på ytterligare samarbete. Framtidsplanerna går i huvudsak ut på att vidareutveckla och fördjupa det samarbete som redan pågår. Exempel på verksamheter där ett utvidgat gränssamarbete kan vara aktuellt är miljövård och räddningstjänst. Ett ökat intresse framkommer också för att bygga ut samarbetet med regioner i Östeuropa, främst de baltiska staterna och Polen. Miljövård och kommunalteknik är här exempel på områden som bedöms lämpliga för samarbete.
Det material som nu föreligger bör enligt utskottets uppfattning kunna läggas till grund för diskussioner och överväganden på nordisk nivå. Framkomna resultat och synpunkter på det fortsatta arbetet behöver analyseras och övervägas gemensamt mellan de nordiska länderna. Ett viktigt syfte med de överenskommelser som träffats på nordisk och europeisk nivå är att få till stånd en utveckling där formella hinder för samarbete bryts ned. Under senare år har olika åtgärder vidtagits för att stimulera och underlätta samarbetet över riksgränserna. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att detta arbete fortsätter och fördjupas. Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser anser bl.a. att de formella hinder som kommit fram i undersökningen bör utredas närmare och undanröjas om det finns motiv för det. Det är också väsentligt att analysera problem som hänger samman med tillämpningen av nationell lagstiftning.
Utskottet delar dessa bedömningar. Det integrerade Europa öppnar enligt utskottets uppfattning nya möjligheter till nordisk samverkan, även på lagstiftningens område. I sammanhanget kan erinras om att Nordiska ministerrådet, med anledning av Nordiska rådets rekommendation nr 6/1993/j, har antagit ett nytt femårigt arbetsprogram för det nordiska lagstiftningssamarbetet.
Utskottet ser anledning att även erinra om det stora behov som finns för att informera om nordiska frågor, olika samverkansformer och förhållanden i de nordiska länderna. Enligt en attitydundersökning som genomförts på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är kännedomen om hur det nordiska samarbetet har fått konkreta uttryck liten bland Nordens folk. Samtidigt önskar tre fjärdedelar av undersökningsdeltagarna att det förekom mer samarbete än vad som uppfattas att det gör i dag. Hälften av alla kan inte spontant ange något område där alla fem nordiska länderna samarbetar. Det är utskottets förhoppning att det material som, via Arbetsgruppen om samarbete över riksgränser och andra fora, tagits fram kan bidra till ökad kunskap om nordiska samarbetsfrågor på lokal och regional nivå. Även en ökad kunskap om förhållanden i gränsregioner är enligt utskottets uppfattning av stor betydelse för utvecklingen av det kommunala och statliga samarbetet över riksgränserna.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U705 (m) och U708 (s) som besvarade.
Svensk-isländsk kulturfond
Sammanfattning av motionen
I motion U704 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för svensk-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk.
Utskottets överväganden
Inom ramen för diskussionerna om en nyvärdering av det nordiska samarbetet har bl.a. kulturfrågorna lyfts fram som ett område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet har i tidigare betänkanden (bl.a. 1992/93:UU9) välkomnat initiativ syftande till att frigöra medel till förmån för kulturella satsningar genom rationalisering och avbyråkratisering på andra områden. I enlighet med denna strävan har exempelvis även den i motionen omnämnda Nordiska kulturfonden tilldelats utökade resurser för att fonden skall kunna inriktas på mer långsiktig och starkare profilerad verksamhet.
Utskottet konstaterar att det finns en strävan generellt inom det nordiska samarbetets ram att stärka Västnordens (Färöarna, Grönland och Island) ställning. Som påpekas i motion U704 (s) har det även inom ramen för en nyvärdering av det nordiska samarbetet föreslagits åtgärder som syftar till att bättre tillvarata Västnordens intressen i det nordiska sammanhanget.
Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i Nordens hus regi i Reykjavik. Vidare konstaterar utskottet med tillfredsställelse att Sverige, med anledning av republiken Islands 50-årsdag den 17 juni 1994, som jubileumsgåva till Island inrättat en bilateral samarbetsfond med ett grundkapital på 3 miljoner svenska kronor. Fondens avkastning skall gå till ändamål som främjar svensk-isländskt samarbete, ömsesidigt kulturutbyte samt information om svenska och isländska kultur- och samhällsförhållanden. Motionärernas önskemål i motion U704 (s) får därmed anses tillgodosett.
Med det anförda betraktar utskottet motion U704 (s) som besvarad.
Gemensam tid
Sammanfattning av motionen
I motion U701 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna. Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland, Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion U701 (fp).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare behandlat en likalydande motion i sitt betänkande 1993/94:UU6. Därvid konstaterade utskottet att frågan om gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom Nordiska rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat att några remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och angivit såväl för- som nackdelar för Finlands befolkning om medlemsförslaget skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att en grundlig utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav begärde Nordiska rådet i rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att Nordiska ministerrådet skulle utreda för- och nackdelarna med införande av gemensam tid i Norden.
Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge och Sverige. Den finska regeringen har efter förnyade och omfattande konsultationer med berörda finska myndigheter och organ dragit slutsatsen att det för närvarande saknas grundval för att gå vidare i frågan. Nordiska ministerrådet har mot denna bakgrund avskrivit Nordiska rådets rekommendation.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U701 (fp).
Visum för baltiska medborgare
Sammanfattning av motionen
Med hänvisning till de ökande kontakterna mellan Sverige och de baltiska staterna samt till hur andra nordiska länder, bl.a. Danmark och Norge, agerat, yrkas i motion U604 (fp) att även Sverige skall avskaffa visumtvånget till de baltiska staterna.
Utskottets överväganden
Utskottet har i tidigare betänkande (1992/93:UU16) konstaterat att Sveriges avsikt har varit att verka för viseringsfrihet för samtliga baltiska stater sedan dessa åter blev självständiga 1991. I princip råder, enligt vad utskottet erfarit, även nordisk enighet om denna strävan. Det har likväl ansetts att beslut i detta avseende är avhängigt de baltiska staternas anpassning till Genèvekonventionens asylrättsliga regler, varigenom de även skulle få ställning som s.k. första asylländer. Denna principiella nordiska samsyn hindrar inte att de nordiska länderna sinsemellan kan göra olika bedömningar av den lämpliga tidpunkten för införande av viseringsfrihet.
De senaste årens flyktingströmmar över Östersjön, där de baltiska staterna utgjort transitländer, har hittills motiverat en försiktig svensk hållning i viseringsfrågan. Tiden för viseringsfrihet har uppfattats vara mogen då samtliga baltiska stater, utöver de grundläggande kriterierna avseende medborgarskapslagstiftning och nationella pass, även kan anses ha en fungerande migrationspolitik stödd på en väl utbyggd och fungerande gränskontroll.
Särskilda stödinsatser för att bidra till befästandet av Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet har successivt utvecklats sedan hösten 1991. De svenska insatserna, som har sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring men även kan omfatta materielstöd, har bl.a. inneburit stöd till ländernas polis- och tullväsende, gräns- och kustbevakning, säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, räddningstjänst och civilt samt militärt försvar. För budgetåret 1994/95 har 60 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.
De baltiska staterna har, enligt vad utskottet erfarit, på senare tid gjort betydande framsteg, såväl vad gäller upprättandet av en effektiv gränskontroll som när det gäller utvecklingen av bl.a. nationell medborgarskapslagstiftning. Mot denna bakgrund är det utskottets förhoppning att viseringsfrihet skall kunna införas för samtliga baltiska stater inom en inte alltför avlägsen framtid.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U604 (fp) som besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations berättelse att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 42:a session till handlingarna,
2. beträffande miljöfrågor och kärnkraftssäkerhet att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U702, 1993/94:U703 samt 1993/94:U707 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande samarbete i Barentsregionen att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U706 yrkandena 1, 3 och 5 samt 1993/94:U709 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande gränsregionalt samarbete m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U705 samt 1993/94:U708 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande svensk-isländsk kulturfond att riksdagen förklarar motion 1993/94:U704 besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande gemensam tid att riksdagen avstyrker motion 1993/94:U701,
7. beträffande visum för baltiska medborgare att riksdagen förklarar motion 1993/94:U604 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 oktober 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Göran Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Tommy Waidelich (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).