Nordiskt samarbete
Betänkande 1993/94:UU6
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU06
Nordiskt samarbete
Innehåll
1993/94
UU6
Berättelsen
I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska delegations berättelse (Redog. 1993/94:NR1) angående verksamheten sedan rådets 40:e session i mars 1992. Berättelsen redogör särskilt för rådets 41:a session i Århus den 9--11 november 1992 samt för den 42:a sessionen i Oslo den 1--4 mars 1993. Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts under allmänna motionstiden 1992/93. Inga motioner har väckts i anledning av berättelsen. Till betänkandet har fogats reservation och särskilt yttrande från Ny demokrati samt meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.
Av berättelsen framgår bl.a. följande:
Såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet har i väsentliga avseenden reformerat sin verksamhet under det gångna året. Reformerna har medverkat till att på ett högst påtagligt sätt förnya formerna för och innehållet i det nordiska officiella samarbetet. I berättelsen framhålls att detta även innebär avsevärda fördelar för de nordiska ländernas agerande i europeiska och andra internationella sammanhang.
För Nordiska rådets vidkommande baseras reformerna på dels två utredningar om europeiska resp. internationella samarbetsfrågor i rådet, dels en organisationsutredning. I de förstnämnda värderades behovet av ökade eller samordnade nordiska insatser i det internationella samarbetet på miljö-, bistånds-, kultur- och jämställdhetsområdet samt i internationella organisationer. I den senare utredningen behandlades rådets arbetsformer med målet att ge rådet en effektiv och slagkraftig organisation anpassad till nya tiders krav.
Samtliga av Organisationskommitténs förslag har förverkligats, vilket bl.a. innebär att Nordiska rådet hädanefter håller två sessioner per år samt att utrikesministrarna deltar i rådets sessioner. Dessa och övriga reformer -- t.ex. införandet av presidie- och utskottsförslag utöver medlemsförslag i syfte att påskynda ärendehanteringen -- har avsevärt förändrat rådets arbete. I berättelsen framhålls att den snabba uppslutningen kring förslagen även från regeringarnas sida också kan ses som ett uttryck för en gemensam strävan att förstärka Nordiska rådet som organ för det fortsatta officiella samarbetet.
Som grund för reformeringen av Nordiska ministerrådets verksamhet har legat en av statsministrarna i november 1991 beslutad utredning, med efterföljande diskussion och uppföljning, om de nya förutsättningarna för nordiskt samarbete till följd av den europeiska integrationsprocessen. Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram. Bland reformernas övergripande mål kan särskilt nämnas stärkandet av det parlamentariska inflytandet i arbetet med den nordiska budgeten, direkt ansvarstagande från statsministrarnas sida för den politiska styrningen av det nordiska samarbetet samt förstärkt nordiskt regeringssamarbete om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Nordiska rådet ställde sig i princip positivt till statsministrarnas förslag om prioritering av vissa områden i det fortsatta samarbetet, nämligen kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska frågor. Man var också ense om att lägga särskild vikt vid utvecklingen av infrastrukturen i Norden och samarbetet om resursfrågor, energi och regionala samarbetsfrågor. Enighet råder mellan statsministrarna och rådets parlamentariker om behovet att stärka det nordiska kultursamarbetet och betona den nordiska identiteten i den fortsatta europeiska integrationsprocessen. Rådet har dock uttryckt tveksamhet till att tilldela kultur- och utbildningssamarbetet kraftigt ökade resurser på bekostnad av andra samarbetssektorer.
Reformverksamheten har haft som förutsättning vissa organisatoriska förändringar i det nordiska officiella samarbetet. Efter överväganden av ministerrådet samt Nordiska rådet och dess juridiska utskott antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 14/1993) med hemställan om vissa ändringar i den nordiska samarbetsöverenskommelsen, Helsingforsavtalet. Regeringen föreslog i proposition 1992/93:247 att riksdagen skulle godkänna överenskommelsen om ändring av den nordiska samarbetsöverenskommelsen. Utrikesutskottet behandlade regeringens förslag i betänkande 1992/93:UU29. Riksdagen biföll utskottets hemställan om godkännande av överenskommelsen 1993-05-19 (rskr. 1992/93:339).
Juridiska utskottets viktigaste uppgift under verksamhetsperioden har varit att diskutera statsministrarnas rapport om det framtida nordiska samarbetet och att behandla ministerrådets förslag om ändringar i Helsingforsavtalet. Utskottet har vidare sökt stödja rättsutvecklingen i de baltiska staterna samt i sin verksamhet prioriterat de rättsliga aspekterna hos de nordiska ländernas förhållande till EG och EES-avtalet.
Kulturutskottets arbete har präglats av statsministergruppens rapport och planerna på en nyvärdering av det framtida nordiska kultursamarbetet. Enligt de framlagda förslagen skall kulturbudgeten få en 25-procentig ökning 1994 och utgöra 50 % av den nordiska budgeten 1996. Utskottets internationella verksamhet har fortsatt inom de år 1991 tillsatta arbetsgrupperna för relationer till EG-parlamentet, Europarådet och Baltikum. Utskottet har vidare behandlat såväl ministerrådsförslaget om nysatsning och ny struktur på kultur-, utbildnings- och forskningsområdet som förslag bl.a. om nya riktlinjer för forskningspolitiska rådet, klarare profilering av den nordiska dimensionen i läroplanerna och hushållsundervisning i de baltiska länderna.
Socialutskottet har under året lagt stor vikt vid arbetsmarknadsfrågor, bl.a. arbetslösheten och socialt utsatta gruppers problem. Utskottet har därvid bl.a. tagit ställning för ett bevarande av den nordiska arbetsrättsmodellen i ett Europaperspektiv. Utskottet har uttalat sig för särskilda insatser för utsatta grupper i samhället och för åtgärder för att uppnå WHO:s målsättning om jämställdhet i hälsa och levnadsvillkor. Utskottet har vidare uppmärksammat bl.a. de äldres villkor, alkoholpolitiken i ett EG-perspektiv samt följt upp sitt tidigare engagemang i handikappfrågor.
Ekonomiska utskottet har under verksamhetsperioden behandlat särskilt energifrågor samt valuta- och finanspolitik. Utskottet har med representanter för Baltiska församlingens ekonomiska och sociala kommitté dryftat nordiska insatser för de Baltiska staterna.
Miljöutskottets arbete under året har dominerats av de ökande hoten mot miljön i Norden och dess närområden. Utskottet har bl.a. tillstyrkt ett ministerrådsförslag om arbetsprogram för en långsiktig miljökvalitetsövervakning i Norden. Utskottet har också tagit ställning för utformandet av en strategi för att påskynda internationella uppförandekoder inom miljösektorn och i internationella fora verka för genomförande av Agenda 21 m.fl. konventioner antagna vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992.
Utskottet har vidare med skärpa påtalat behovet av åtgärder för att främja atomsäkerheten i nordområdena, bl.a. genom att verka för bindande internationella avtal om atomsäkerhet och om hantering av avfall från civil och militär verksamhet. Utskottet har också uttalat sig för snabbast möjliga åtgärder för att modernisera kärnkraftverken i Sosnovy Bor i västra Ryssland och Ignalina i Litauen. Utskottet har vidare följt upp sitt tidigare engagemang för Östersjön bl.a. avseende nordisk samverkan om finansiering av aktionsprogrammet för Östersjön.
Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på budgeten för 1993. Arbetet har präglats av diskussioner kring vilka konsekvenser ett utökat internationellt samarbete kommer att få på det formella nordiska samarbetet.
Motionerna
1992/93:U601 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av ett fungerande Kvarkenråd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kvarkenrådets finansiering inom Nordiska Rådets ram kan säkerställas.
1992/93:U602 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam tid i de nordiska länderna.
1992/93:U603 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i Barentsregionen.
1992/93:U606 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda det framtida nordiska samarbetet.
1992/93:U618 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari yrkas 1. att riksdagen verkar för att Nordiska rådet samlokaliserar sina sekretariat till Göteborg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordiska rådets samlokalisering av sina sekretariat till Göteborg.
1992/93:U655 av Sten Andersson i Stockholm m.fl. (s, fp, c, kds, v) vari yrkas 1. att riksdagen i det europeiska och det övriga internationella samarbetet i ökad utsträckning använder sig av Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska samarbetsorgan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets rekommendationer den bör ge den nordiska samarbetsministern ett ansvar för den nationella uppföljningen av dessa, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör uppdra åt den nordiska samarbetsministern att vid kammarens behandling av Nordiska rådets svenska delegations berättelse redogöra för av regeringen vidtagna åtgärder med anledning av de i berättelsen redovisade rekommendationerna och framställningarna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den för att möjliggöra en effektivare granskning från parlamentarikernas sida bör medverka till att Nordiska ministerrådets meddelanden om rekommendationer och framställningar kompletteras med redogörelser om i varje nordiskt land vidtagna åtgärder.
1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de Nordiska länderna skall träffa en överenskommelse om att utse varsitt land i Östersjöområdet till prioriterat projektland.
Utskottet
Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i 1992/93:UU9 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater -- Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EG. Danmark är medlem i EG sedan 1973. EES-avtalet kan komma att träda i kraft före 1993 års utgång och bl.a. bidra till att tanken om Norden såsom hemmamarknad realiseras. Den nya europeiska öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram.
Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska staternas statsministrar hade beställt av sina personliga representanter. Som redovisas i den svenska delegationens berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. I samband med rådssessionen i Oslo den 1--4 mars 1993 övertog Sverige ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Statsminister Carl Bildt lämnade i sessionens generaldebatt en redogörelse för regeringarnas syn på det nordiska samarbetet och för samarbetet rörande europeiska och andra internationella frågor. I talet belystes ett antal frågor som regeringen avser att prioritera under det svenska ordförandeskapet. Av dessa kan nämnas bl.a. samrådet i EES/EG-processen, möjligheten till samordning av de nationella insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i närområdet, utbildning och minoritetsfrågor.
I ett antal motioner från allmänna motionstiden 1992/93 berörs frågan om formerna för det nordiska samarbetet och om Nordens förhållande till det övriga Europa. I motion U655 (s, c, fp, kds, v) anförs att det pågående förnyelsearbetet inom Nordiska rådet och ministerrådet bedrivs i övertygelsen om att det nordiska samarbetet är ett av de viktigaste medlen för att främja de nordiska ländernas intressen i internationella sammanhang. Den förstärkning av det nordiska samarbetet som Nordens regeringar eftersträvar bör enligt motionärerna följas av en förstärkning även av parlamentarikernas samarbete. Förutom att bidra till snabbare och effektivare verkställighet av Nordiska rådets beslut kan ett effektivt nordiskt parlamentarikersamarbete, hävdas det i motion U655 (s, c, fp, kds, v), motverka risken för uppkomsten av ett demokratiskt underskott i och med att större europeiska samarbetsfora uppstår. I motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen i det europeiska och det övriga internationella samarbetet i ökad utsträckning bör använda sig av Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska samarbetsorgan.
Utskottets syn på det nordiska samarbetet överensstämmer väl med den allmänna strävan som uttrycks i motion U655 (s, c, fp, kds, v), nämligen att det är angeläget att söka förstärka och reformera detta samarbete i ljuset av i första hand den europeiska integrationsprocessen. Utskottet delar motionärernas syn på behovet av att även effektivisera det parlamentariska samarbetet i takt med att regeringarnas nordiska samarbete inom Norden reformeras. En grundläggande och, enligt utskottets mening, central utgångspunkt i det pågående reformarbetet har varit att Nordiska rådet även i fortsättningen skall vara ett viktigt forum för den nordiska politiska diskussionen. Samtidigt är det enligt utskottets uppfattning betydelsefullt att framhålla att Nordiska rådet inte är något beslutsfattande organ som är överordnat regeringar eller nationella parlament. Nordiska rådets ställningstaganden har formen av rekommendationer till regeringarna. Regeringarna har stundom en annan inställning än rådet i de olika frågor som rekommendationerna avser.
En ökad samordning inom riksdagen har skett i och med att sekretariatsfunktionen för Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EG-delegationen) integrerats med arbetsuppgifterna i riksdagens internationella sekretariat. Den nya organisationen benämns sedan den 15 oktober 1993 riksdagens internationella kansli (RIK). Planer finns även för en integration, sannolikt från och med juli 1994, mellan RIK och Nordiska rådets svenska delegations kansli i syfte att effektivisera beredningen av och markera sambandet mellan de nordiska och de europeiska frågorna. Denna fråga har behandlats i konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU29 samt är för närvarande, på talmannens uppdrag, föremål för vidare överväganden inom riksdagens förvaltningskontor.
Därmed betraktar utskottet motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 1 som besvarat.
I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 3 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den, för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets rekommendationer, bör ge den nordiska samarbetsministern ett ansvar för den nationella uppföljningen av dessa. I samma motion, yrkande 4, föreslås att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den bör uppdra åt den nordiska samarbetsministern att vid kammarens behandling av Nordiska rådets svenska delegations berättelse redogöra för av regeringen vidtagna åtgärder med anledning av de i berättelsen redovisade rekommendationerna och framställningarna.
I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 5 föreslås vidare att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den, för att möjliggöra en effektivare granskning från parlamentarikernas sida, bör medverka till att Nordiska ministerrådets meddelanden om rekommendationer och framställningar kompletteras med redogörelser om i varje nordiskt land vidtagna åtgärder.
Utskottet konstaterar att etablerade rutiner finns inom Nordiska ministerrådsorganisationen för uppföljning av Nordiska rådets rekommendationer. Varje år avrapporterar Nordiska ministerrådet till Nordiska rådet vilka åtgärder som vidtagits med anledning av varje rekommendation. Många rekommendationer kräver inte några särskilda uppföljningsåtgärder på nationell nivå. I andra fall kräver dock rekommendationerna vissa konkreta nationella åtgärder, t.ex. i form av proposition till riksdagen om ändring av nordiska samarbetsavtal eller anslag till exempelvis någon nyupprättad nordisk institution.
Alla rekommendationer följs således upp på något sätt och avrapporteras till Nordiska rådet. De berörda ministrarna i de nordiska regeringarna har ett ansvar för att rekommendationer inom deras områden följs upp. Den nordiska samarbetsministern, som har ett övergripande ansvar för verksamheten, redogör regelbundet i resp. nationellt parlament för den pågående utvecklingen i det nordiska officiella samarbetet. Under 1992/93 års riksmöte har redogörelser om det nordiska samarbetet lämnats av statsministern i oktober 1992 och av miljöministern/nordiska samarbetsministern Johansson i februari och oktober 1993.
Utskottets bedömning är att det knappast är rimligt eller meningsfullt att härutöver avkräva regeringen en uttömmande redovisning för samtliga de åtgärder som regeringen vidtar med anledning av den mängd rekommendationer som härrör från Nordiska rådet. Sådana redovisningar lämnas direkt till Nordiska rådet. Det förefaller, enligt utskottets uppfattning, inte ändamålsenligt att införa ytterligare procedurer som skulle tynga det redan omfattande och resurskrävande arbete som läggs ner på behandlingen och uppföljningen av Nordiska rådets rekommendationer.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U655 (s, fp, c, kds, v) yrkandena 4 och 5 samt betraktar motion U655 (s, fp, c, kds, v) yrkande 3 som besvarat.
I motion U606 (nyd) framförs uppfattningen att kostnaderna för Nordiska ministerrådet är orimligt stora samt att Nordiska rådets verksamhet och arbetsformer är förlegade och ineffektiva. Motionärerna karaktäriserar Nordiska rådet som en otymplig byråkrati med för många parlamentariker och oklara prioriteringar. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att behov mot denna bakgrund föreligger för en särskild utredning av det framtida nordiska samarbetet.
Utskottet finner motionärernas negativa syn på Nordiska rådets och ministerrådets karaktär och arbetsformer omotiverad. Givetvis är det nödvändigt att Nordiska rådet, lika väl som andra organisationer, prövar sina arbetsformer och strävar efter ökad effektivitet och anpassning till förändrade förhållanden. Så sker också. Ett intensivt förnyelsearbete har redan inletts i syfte att finna former för ett starkt och dynamiskt nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram. De reformer som föreslagits på grundval av detta arbete har verkställts eller håller på att genomföras.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U606 (nyd).
I motion U618 (fp), yrkandena 1 och 2, föreslås en samlokalisering av Nordiska rådets sekretariat till Göteborg. I motionen betonas att Göteborg med sina goda kommunikationer, sin centrala belägenhet och som hemort redan i dag för ett par nordiska institutioner borde utgöra en naturlig knutpunkt för ett ökat nordiskt samarbete.
Frågan om samlokalisering av Nordiska ministerrådets sekreteriat och Nordiska rådets presidiesekretariat har varit föremål för diskussion inom berörda organ och regeringar såväl i tidigare sammanhang som i samband med det senaste årets arbete i syfte att stärka det nordiska samarbetet inom en vidare europeisk ram. Hittills har man framför allt övervägt en samlokalisering innebärande att presidiesekretariatet skulle flyttas från Stockholm till Köpenhamn och en rad funktioner sammanslås samtidigt som de två institutionerna skulle fortsätta sin verksamhet som självständiga sekretariat. Möjligheterna har också sonderats av att flytta ministerrådssekretariatet från Köpenhamn till Stockholm. Bland de andra spörsmål som har belysts under det senaste årets överväganden kan vidare nämnas frågan om de ekonomiska fördelarna med en samlokalisering. De diskussioner som förevarit har inte resulterat i något beslut som skulle tillmötesgå önskemålet i föreliggande motion.
Då något beslut i frågan inte bör fattas av de nationella parlamenten i enskildhet, avstyrker utskottet motion U618 (fp) yrkandena 1 och 2.
I motion U601 (fp) anförs att Kvarkenregionen är känd som ett dynamiskt och samarbetsinriktat område i Norden. Kvarkenrådet, som utgör samarbetsorgan för kommuner och län på ömse sidor om Kvarken i Bottniska viken, får sin verksamhet finansierad genom Nordiska ministerrådet och genom regionala medel. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att Kvarkenrådet har en betydelsefull uppgift att fylla när det gäller att utveckla -- inte minst i ett EG-perspektiv -- näringslivsförbindelserna i öst--västlig riktning. I motionens yrkande 2 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att Kvarkenrådets finansiering inom Nordiska rådets ram bör säkerställas.
Utskottet konstaterar att det gränsregionala samarbetet förutses spela en alltmer betydelsefull roll i det nya nordiska samarbete som håller på att utvecklas. Detta samarbete är inte minst viktigt i glesbygdsområdena. Förutsättningarna för detta samarbete har stärkts bl.a. genom det utökade samarbete som nu sker kring Östersjön. Utskottet konstaterar att en väsentlig del av det pågående reformarbetet syftar till att skapa utrymme för en avsevärd nysatsning på bl.a. kulturområdet. En målsättning i detta sammanhang är att göra Norden till en utbildnings- och forskningsgemenskap, bl.a. genom att främja rörligheten för studenter, lärare och forskare. Enligt vad utskottet erfarit innebär de förnyade formerna för det nordiska samarbetet inte i sig förstärkta ekonomiska resurser för ministerrådet. Däremot är avsikten att en väsentlig omfördelning av medel kommer att ske med effekter på praktiskt taget samtliga sektorer, inklusive det gränsregionala samarbetet.
Därmed får motion U601 (fp) yrkandena 1 och 2 anses besvarade.
Motion U603 (v) behandlar samarbetet inom Barentsregionen. I motionen framhävs betydelsen av att det handelsutbyte som nu utvecklas i denna region karaktäriseras av ömsesidighet. Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den ryska sidan måste vara ett gemensamt ansvar, understryker motionären. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna denna uppfattning angående ömsesidighet i handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att övrigt utbyte skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår i Barentsregionen måste, anges det i motion U603 (v), en hållbar infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i Barentsregionen skall förbättras.
Utskottet delar i huvudsak motionärens uppfattning om Barentssamarbetets inriktning. Det ligger, som framhålls i motionen, i alla de berörda ländernas intresse att ett handelsutbyte inom regionen karaktäriseras av ömsesidighet. Det är likaså viktigt att regionens rika naturtillgångar inte exploateras på ett kortsynt sätt som kan skada den känsliga arktiska miljön. Det är bl.a. för att motverka sådana tendenser som regeringen i Kirkenesdeklarationen av den 11 januari 1992 har betonat vikten av att arbeta för en hållbar utveckling i regionen.
De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit, eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Projekt på Nordkalotten bedöms i detta sammanhang som värdefulla. I övrigt får utskottet hänvisa till regeringens infrastrukturproposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. jämte riksdagens behandling av denna (bet. 1992/93:TU35). Genom initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264 miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret 1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet. 1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre Norrland.
Utskottet noterar vidare att Barentsrådets transport- och kommunikationsministrar i deklarationen från sitt möte i Alta den 8 september 1993 framhållit infrastruktursatsningarnas betydelse för ökat samarbete generellt inom regionen. I deklarationen identifieras särskilt tre transportkorridorer (Murmansk--Kirkenes/Murmansk--Narvik/Ivalo--Kirkenes) som enligt ministrarna bör ges prioritet i kommande planering.
Därmed får motion U603 (v) yrkandena 1 och 3 anses besvarade.
I motion U656 (nyd) framhålls behovet av att de miljösatsningar som görs leder till reella förändringar och konkreta resultat. Svenska insatser bör inriktas på att maximera miljöförbättringen per investerad krona. Det innebär, enligt motionärerna, att svensk miljö förbättras genom att investeringar i reningsverk och anläggningar görs i Baltikum i ökad omfattning. I motionens yrkande 9 föreslås att de nordiska länderna träffar en överenskommelse om att utse var sitt land i Östersjöområdet till prioriterat projektland.
Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad åtgärder har hittills vidtagits på detta område. Inom det nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en framträdande plats, vilket också framgår av den svenska delegationens berättelse.
Utskottet noterar att de nordiska miljöministrarna vid sitt möte den 28 september 1993 i Kalmar inledde en diskussion om en nordisk miljöstrategi för åren 1994--1995. Strategin innehåller förslag till åtgärder som bör prioriteras i Norden och närområdena med en bärkraftig utveckling som målsättning. Strategin innehåller vidare insatser som skall ge Norden internationellt genomslag för dess miljöpolitik, speciellt i förhållande till EG. Ytterligare diskussion om strategin som grund för ett fördjupat nordiskt miljösamarbete äger rum i anslutning till Nordiska rådets session i Mariehamn i november 1993.
Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska länderna ger, både tillsammans och vart för sig, ekonomiskt bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Bistånd på sammanlagt ca 900 miljoner svenska kronor administreras årligen av de nordiska länderna. Vidare verkar sedan några år det samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som har till uppgift att främja investeringar av nordiskt miljöintresse i Östeuropa. Utskottet anser att NEFCO har goda möjligheter att göra en värdefull samnordisk insats i miljöarbetet i Östersjön och Barentsregionen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att den pågående reformeringen av det nordiska samarbetet förväntas resultera i förstärkta resurser till miljösektorn. Däremot anser inte utskottet att den ordning, som föreslås i motion U656 (nyd) yrkande 9, nödvändigtvis skulle tillföra något av värde för det aktuella nordiska miljösamarbetet. Det kan dock noteras att viss projektuppdelning redan existerar mellan de nordiska länderna på exempelvis kärnssäkerhetsområdet, där Sverige bl.a. påtagit sig ett särskilt ansvar för arbetena vid Ignalinaverket i Litauen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U656 (nyd) yrkande 9.
I motion U602 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna. Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland, Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion U602 (fp).
Utskottet behandlade en likalydande motion i sitt betänkande 1992/93:UU9. Därvid konstaterade utskottet att frågan om gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom Nordiska rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat att några remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och angivit såväl för- som nackdelar för Finlands befolkning om medlemsförslaget skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att en grundlig utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav begärde Nordiska rådet i rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att Nordiska ministerrådet skulle utreda för- och nackdelarna med införande av gemensam tid i Norden.
Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge och Sverige.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U602 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations berättelse att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 40:e session till handlingarna,
2. beträffande Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska samarbetsorgan att riksdagen förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
3. beträffande uppföljning av Nordiska rådets rekommendationer att riksdagen avslår motion 1992/93:U655 yrkandena 4 och 5 samt förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande utredning av det framtida nordiska samarbetet att riksdagen avslår motion 1992/93:U606, res. (nyd)
5. beträffande samlokalisering av Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets sekretariat att riksdagen avslår motion 1992/93:U618 yrkandena 1 och 2,
6. beträffande Kvarkenrådet att riksdagen förklarar motion 1992/93:U601 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande ömsesidighet i handeln med Ryssland att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört, men. (v)
9. beträffande miljösatsningar att riksdagen avslår motion 1992/93:U656 yrkande 9,
10. beträffande gemensam tid i Norden att riksdagen avslår motion 1992/93:U602.
Stockholm den 9 november 1993
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Håkan Holmberg (fp), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds) och Lars-Olof Karlsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Utredning av det framtida nordiska samarbetet (mom. 4)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 inleds med "Utskottet finner" och slutar med "motion U606 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas syn på Nordiska rådets och ministerrådets karaktär och arbetsformer. De åtgärder som hittills vidtagits för att reformera det nordiska samarbetet har inte medfört en påtagligt effektivare verksamhet. Prioriteringar måste ske. Utskottet anser att Nordiska rådets verksamhet främst bör ta fasta på frågor av gemensamt nordiskt intresse och där ett gemensamt nordiskt agerande kan ge tyngd åt nordiska krav och behov i ett vidare europeiskt perspektiv. Uppföljningen av Nordiska rådets beslut bör förbättras. Utskottet anser mot denna bakgrund att behov föreligger för en särskild utredning av det framtida nordiska samarbetet.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion U606 (nyd) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande utredning av det framtida nordiska samarbetet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U606 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
För att ett livskraftigt och utvecklande utbyte mellan de områden som ingår i Barentsregionen skall kunna komma i gång måste en hållbar infrastruktur byggas upp. Det existerande järnvägsnätet måste förstärkas och byggas ut så att godstrafik mellan norra Skandinavien och Murmansk respektive Arkangelsk kan ske. I ett sådant utvecklingsprojekt kan ingå Botniabanan och Norr-Botniabanan liksom omaxlingsstationen i Haparanda. Vidare måste telekommunikationerna utvecklas så att datakommunikation och faxkommunikation lätt kan användas. För att denna för området nödvändiga utveckling skall komma i gång måste transport- och kommunikationsministrarna i de länder som ingår i Barentsregionen snarast utarbeta en gemensam plan för förbättringar av kommunikationerna. Det räcker inte med att ministrarna träffas och, som i Alta i september 1993, presenterar deklarationer. På så sätt kommer ingen utveckling i gång.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 8 borde ha hemställt:
8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U603 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Särskilt yttrande
Miljösatsningar (mom. 8)
Lars Moquist (nyd) anför:
De svenska miljöinsatserna i Nordens närområden måste inriktas på att maximera miljöförbättringen per investerad krona. Det innebär att svensk miljö kan förbättras genom att investeringar görs i ökad omfattning i reningsverk och anläggningar i exempelvis Baltikum. De nordiska länderna bör, i syfte att bl.a. uppnå högre effektivitet och samverkansfördelar, träffa en överenskommelse om att utse var sitt land i Östersjöområdet till prioriterat projektland.
Innehållsförteckning
Berättelsen1 Motionerna1 Utskottet5 Hemställan11 Reservation12 Meningsyttring av suppleant13 Särskilt yttrande13