Nordiskt samarbete
Betänkande 1992/93:UU9
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU09
Nordiskt samarbete
Innehåll
1992/93 UU9
Berättelsen
I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska delegations berättelse (Redog. 1992/93:NR1) angående sin verksamhet sedan rådets trettionionde session. Särskild uppmärksamhet har ägnats rådets 4:e extrasession som ägde rum i Mariehamn den 13 november 1991 samt den 40:e sessionen som ägde rum i Helsingfors den 3--6 mars 1992. Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts under allmänna motionstiden 1991/92. Av berättelsen framgår bl.a. följande:
Nordiska rådets verksamhet under det gångna året har präglats av den pågående integrationen i Västeuropa, rådets relationer till Baltikum och Östeuropa samt andra internationella frågor. Mellan Estland, Lettland och Litauen upprättades den 1 november 1991 ett samarbetsorgan, Baltiska församlingen, som liknar Nordiska rådet. Församlingen och rådet har beslutat vidareutveckla samarbetet på områdena miljö, kultur, turism, kommunikationer och främjandet av mänskliga kontakter. Även med Rysslands parlament och Polens sejm har kontakter förekommit.
Förhandlingarna om ett EES-avtal och frågan om de nordiska ländernas framtida förhållande till EG har aktualiserat frågan om formerna och innehållet i det fortsatta nordiska samarbetet. På initiativ från rådets presidum inkluderades en s.k. regionalklausul i artikel 121 i det den 2 maj 1992 undertecknade EES-avtalet. I klausulen fastslås bl.a. att EES-avtalet inte hindrar nordiskt samarbete i den utsträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande.
I syfte att trygga parlamentarikernas medverkan i EES-processen föreskrivs i EES-avtalets artikel 95 upprättandet av en för EES gemensam parlamentarikerkommitté bestående av 33 ledamöter från Europaparlamentet och sammanlagt lika många från EFTA-ländernas parlament. Kommittén skall genom dialog och debatt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna inom de områden som täcks av avtalet.
Det nordiska samarbetets former och framtida organisation har föranlett initiativ av såväl Nordiska rådet som de nordiska statsministrarna. Vid Nordiska rådets 39:e session antogs en rad beslut angående rådets organisation och arbetsformer. Mot bakgrund härav har det företagits ändringar i arbetsordningen som berör utskotten. Den nya utskottsorganisationen består av ett juridiskt utskott, ett kulturutskott, ett socialutskott, ett ekonomiskt utskott, ett miljöutskott och ett budgetutskott. Förslag till förändringar i Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet avses framläggas vid Nordiska rådets ordinarie session i Oslo i mars 1993.
Juridiska utskottets arbete har under verksamhetsperioden präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Utskottet har följt utvecklingen inom EG och förhandlingarna mellan EG och EFTA på de sakområden som hör under juridiska utskottet. Vidare har utvecklingen i de baltiska staterna varit föremål för speciell uppmärksamhet från utskottets sida. En mindre delegation från utskottet företog i december 1991 en kontaktresa till de baltiska staternas parlament varvid framkom att det fanns stort intresse för ett samarbete på lagstiftningsområdet. Utskottet har dessutom behandlat medlemsförslag om medlemskap för de baltiska länderna i Nordiska rådet och utskottsförslag om stöd till rättsutvecklingen i Estland, Lettland och Litauen. Därutöver har utskottet behandlat förslag rörande barnavård i Norden och en nordisk beräkningsmodell för värdering av obetalt arbete.
Kulturutskottets arbete har under verksamhetsperioden i hög grad präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Vid utskottets sommarmöte 1991 tillsattes tre arbetsgrupper med uppgift att undersöka utskottets framtida relationer till EG-parlamentet, Europarådet och Baltikum. Arbetsgruppernas slutrapporter skall föreligga före den 31 januari 1993.
Det nordiska mediesamarbetet har också präglat arbetet i kulturutskottet. Medlemsförslag om ökat TV- och radioprogramutbyte i Norden och om upphovsrättslig ersättning vid distribution av TV-program har behandlats. I januari 1992 anordnade utskottet en hearing med representanter för den nordiska styrgruppen för kultur- och massmediesamarbete, representanter för de nordiska TV-bolagen och upphovsrättsorganisationerna. Utskottet har också behandlat förslag om en nordisk textil sommarakademi, nordiskt revyfackligt nätverkssamarbete och handlingsprogram för förstärkning av vuxenutbildningen i framtiden.
Även inom socialutskottet har arbetet under året dominerats av internationaliseringen av rådets arbete. Bl.a. har utskottet diskuterat det nordiska samarbetet efter 1992 och den "nordiska modellens" ställning samt uttalat sig för ett nordiskt hälso- och sjukvårdssamarbete med Baltikum och Östeuropa.
Utskottet har med uppmärksamhet följt arbetsmarknadssituationen i Norden, bl.a. genom möte med arbetsmarknadsministrarna och genom kontinuerliga redogörelser från företrädare för Nordiska ministerrådet. Utskottet har också tagit ställning för åtgärder för att förbättra arbetslivet i Norden och tillstyrkt såväl en utvidgning av den nordiska arbetsmiljökonventionen som en utökning av den nordiska arbetsmiljöstatistiken. Vidare har utskottet inlett arbete inom bostadssektorn genom en hearing med sakkunniga i bostadspolitiska frågor samt tagit ställning till bl.a. ett samarbetsprogram inom bygg- och bostadssektorn.
Utskottet har behandlat två ministerrådsförslag om en ny konvention om social trygghet och om ett utbildningsprogram för utveckling av social service. Utskottet har också uttalat sig för ytterligare åtgärder för att underlätta för nordbors rättigheter i Norden. Vidare har utskottet följt upp sitt tidigare engagemang i handikappfrågor, bl.a. genom fördjupade kontakter med handikapprörelsen samt genom att tillstyrka en nordisk färdtjänst för handikappade och handikappanpassade internationella persontransporter.
Det ekonomiska utskottet fick som en följd av de beslutade ändringarna i rådets organisation bl.a. ett större ansvar för arbetet med den europeiska integrationspolitiken. Samtidigt fördes utskottets tidigare befattning med frågor rörande jord- och skogsbruk, fiske, regional- och bostadspolitik över till andra utskott. Utskottet har följaktligen koncentrerat sitt arbete på att diskutera det framtida nordiska samarbetet i relation till utvecklingen i Europa. Andra viktiga ämnen har varit samarbetet med Baltikum, energipolitiken och det framtida ekonomiska samarbetet i Norden.
Miljöutskottet har under året ägnat stor uppmärksamhet åt det framtida nordiska samarbetet, särskilt vad gäller förbindelserna och miljösamarbetet med grannländerna österut. Bl.a. har utskottet tagit upp frågan om intensifierade åtgärder för Östersjöns rening. Vidare har utskottet behandlat och tillstyrkt ett reviderat nordiskt samarbetsprogram för fiskerisektorn 1993--1996. Utskottet har också särskilt uppmärksammat det regionala samarbetet och bl.a. uttalat sig för fortsatta satsningar på det gränsregionala samarbetet.
Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på budgeten för 1992 och budgetproceduren för det nordiska samarbetet. Utvecklingen i Östeuropa, den fortsatta integrationsprocessen inom EG samt förhandlingarna om ett EES-avtal, det nordiska samarbetet efter 1992 och rådets internationella kontakter har diskuterats.
Utskottet har inom ramen för sin kontrollerande funktion genomfört en utvärdering av det nordiska BRYT-projektet vars syfte var att utveckla och pröva metoder för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Vidare har utskottet undersökt arbetsgivaransvaret hos ministerrådet och nordiska institutioner.
Motionerna
1991/92:U501 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en kulturfond för Sverige och Island.
1991/92:U503 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam tid i de nordiska länderna.
1991/92:U543 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets ställning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformering av Nordiska rådets arbetssätt och organisation, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets ställning i ett EES-avtal, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om baltiska rådets samarbete i Nordiska rådet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nordiska passfriheten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat forskar- och studentutbyte, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ömsesidigt erkännande av examina, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordiskt lagstiftningssamarbete, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordnade och ökade investeringar i järnvägstrafik, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av den nordiska luftfarten, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samnordiska miljöavgifter för flyg- och landsvägstrafiken, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de nordiska handlingsplanerna mot luft- och havsföroreningar, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nordiska miljövårdskonventionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskar-, student- och arbetsutbyte med de baltiska staterna, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordiskt stöd till Öst- och Centraleuropa, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det nordiska samarbetet både intensifieras och håller ett snabbare tempo.
1991/92:U602 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige och Nordiska rådet driver på förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på Kolahalvön.
Utskottet
Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i 1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet), att tillkomsten av EES-avtalet och den ekonomiska och politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för Norden och det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt samarbete inom den vidare europeiska ram som de nordiska ländernas deltagande först i EES-avtalet och därefter, för de flesta nordiska länder, medlemskapet i EG kommer att innebära.
I den s.k. Mariehamnsdeklarationen om det framtida nordiska samarbetet som de nordiska statsministrarna avgav vid Nordiska rådets fjärde extra session den 12 november 1991 uttalas bl.a. att "Norden bör sträva efter att aktivt påverka utvecklingen i Europa och omvärlden utgående från de nordiska medborgarnas intressen och behov" samt att detta "förutsätter en förnyelse av de nordiska ländernas samråd också i internationella frågor". I avsikt att försöka klargöra hur detta samarbete bör gestalta sig beslöt statsministrarna att inleda en ny granskning av det nordiska samarbetet, med "beaktande av det förnyelsearbete som är i gång inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet". Utskottet välkomnade i sitt senaste betänkande om det nordiska samarbetet statsministrarnas initiativ.
En delrapport om arbetet presenterades vid Nordiska rådets session i Helsingfors i mars 1992. En slutrapport framlades vid statsministrarnas möte på Bornholm den 17 augusti 1992. I ett gemensamt uttalande anslöt sig statsministrarna till huvudlinjerna i rapportens förslag. Nordiska rådet behandlade förslaget vid rådets session i Århus den 9--11 november 1992. Nordiska rådets ordinarie session i Oslo i mars 1993 kommer, som ovan nämnts, att föreläggas förslag till förändringar i Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet.
Rapporten tar sin utgångspunkt i de centrala frågeställningar som anges i Mariehamnsdeklarationen, dvs. den europeiska integrationens inverkningar på det nordiska samarbetets olika områden och utvecklande av samarbetets innehåll och former; de nordiska ländernas samarbete med Nordens närområden, bl.a. Baltikum och Östersjöområdet; eventuella organisatoriska förändringar som de i rapporten föreslagna reformerna förutsätter, inkl. en eventuell revision av Helsingforsavtalet.
Bland gruppens förslag till åtgärder för att utveckla det politiska samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar märks förslaget att statsministrarna skall påta sig det allmänpolitiska ansvaret för samarbetets principer och riktlinjer. Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har välkomnat detta förslag. Samtidigt noterar utskottet att Nordiska rådet i uttalanden även fastslagit behovet av att upprätthålla och om möjligt förstärka parlamentarikernas inflytande på det nordiska samarbetet. En förstärkning av parlamentarikerinflytandet är enligt utskottet en viktig aspekt också mot bakgrund av utvecklingen av regerings- och parlamentarikersamarbetet i Europa mer generellt.
Som arbetsgruppen för en nyvärdering av det nordiska samarbetet konstaterar i sin rapport, har de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna i praxis fått en ställning i den nordiska dialogen som går utöver den formella dagordningens mer strikta indelning. Mötena mellan utrikes- och försvarsministrarna har blivit fler, och de gemensamma uttalanden som antas i olika frågor har blivit alltmer omfattande. Utskottet välkomnar denna utveckling.
Säkerhetsbegreppet har samtidigt vidgats till att omfatta även områden som ekonomi, miljö och mänskliga rättigheter. Säkerhet uppnås genom samarbete. Det är utskottets uppfattning att de nordiska länderna, i samverkan med EG, kan lämna väsentliga bidrag till att trygga demokratin och skapa en bärkraftig utveckling i Östeuropa. Detta kan enligt utskottets mening bl.a. ske genom ett ökat regionalt samarbete på Nordkalotten och i Östersjöområdet.
De militära aspekterna av säkerhetsbegreppet har självfallet inte eliminerats. Utskottet hälsar i detta sammanhang med tillfredsställelse de uttalanden som de nordiska statsministrarna gemensamt gjort, såväl vid mötet på Bornholm som vid Nordiska rådets 41:a session i Århus i november 1992, angående de kvarvarande ryska truppernas tillbakadragande från Estland, Lettland och Litauen. Detta är en viktig markering, såväl i själva sakfrågan som när det gäller det förhållande, att de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna därmed getts en mer framträdande ställning i den nordiska dialogen.
I ett antal motioner berörs frågan om formerna för det nordiska samarbetet och om Nordens förhållande till det övriga Europa. I motion U543 (fp) yrkandena 1 och 2 föreslås att det nordiska samarbetet inte skall ses som ett alternativ till det europeiska samarbetet, utan som ett komplement. För detta krävs, enligt motionärerna, att det nordiska samarbetet i större utsträckning tillägnar sig det arbetssätt man använder inom den Europeiska gemenskapen. I yrkande 3 i samma motion föreslås att målet för det nordiska samarbetet också efter EES-avtalets ikraftträdande bör vara att samarbetet kan fortsätta och utvecklas. EES-avtalet bör enligt motionärerna inte förhindra ett fördjupat regionalt samarbete utöver vad avtalet stipulerar. I yrkande 18 i samma motion, U543 (fp), föreslås att det nordiska samarbetet bör intensifieras och hålla ett snabbare tempo. För att detta inte skall ske på bekostnad av parlamentariskt inflytande i Nordiska rådet föreslår motionärerna att två ordinarie rådssessioner i fortsättningen bör hållas per år, i stället för som hittills en enda session.
Utskottet har tidigare framhållit (i betänkande 1991/92:UU10) att det nordiska samarbetets former är av stor vikt, men att de självfallet bör bedömas gentemot de krav på förändringar som det framtida Europasamarbetet ställer. Frågan om hur Nordiska rådets arbetsformer och mål skall anpassas för att svara mot de nya samarbetsformerna i Europa är föremål för pågående behandling, bl.a. genom diskussion i de nordiska parlamenten om de förslag som framlagts av statsministrarnas representanter för en nyvärdering av det nordiska samarbetet. En revision av Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet kan därvid bli aktuell.
Utskottet konstaterar att motionärernas yrkanden i allt väsentligt tycks sammanfalla med de intentioner som såväl Nordiska rådet som de nordiska statsministrarna aviserat i samband med det pågående arbetet med att vitalisera och stärka det nordiska samarbetet i ett förändrat Europa. Yrkande 3 i motion U543 (fp), om det nordiska samarbetet efter EES-avtalets ikraftträdande, tillmötesgås enligt utskottets uppfattning via EES-avtalets s.k. regionalklausul i artikel 121.
Vad gäller det parlamentariska inflytandet i Nordiska rådet konstaterar utskottet att statsministrarnas personliga representanter i sin rapport bl.a. föreslår att Nordiska rådet skall hålla två sessioner per år. Vidare föreslår representanterna att generaldebatten under en session kan pågå under flera dagar samt att utskottsmöten kan anordnas i anslutning till sessionerna. Därtill föreslås införandet av ett system med aktivt presidentskap. En bedömning av hur Nordiska rådets arbetsformer och mål därefter ytterligare bör anpassas till det nya europeiska samarbetet görs enligt utskottets uppfattning bäst i en senare fas, när det nu aktuella förändringsarbetet genomförts och blivit föremål för utvärdering.
Med det ovan anförda får yrkandena 1--3 samt 18 i motion U543 (fp) anses besvarade.
I motion U543 (fp) yrkande 4 föreslås att regeringen i Nordiska ministerrådet bör aktualisera frågan om det baltiska rådets samarbete i Nordiska rådet. Motionärerna uttrycker missnöje över hur frågan om det baltiska rådets samarbete i Nordiska rådet lösts. Enligt motionärerna borde det vara självklart att representanter för de folkvalda parlamenten i Baltikum erbjuds närvarorätt vid Nordiska rådets möten som ett första steg till ett utvidgat samarbete.
Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har avslagit medlemsförslag om att de baltiska länderna skulle bli medlemmar i Nordiska rådet. Önskemål härom har heller inte framställts från baltiskt håll. Utskottet anser att en rad skäl för närvarande skulle tala mot baltiskt medlemskap, bl.a. det nordiska samarbetets syften, Nordens och Baltikums skilda språkliga, historiska och kulturella referensramar, olika utvecklingsnivåer och skilda förutsättningar för deltagande i den europeiska integrationen.
Utskottet anser det inte desto mindre mycket angeläget att samarbetet mellan Norden och Baltikum utvecklas och fördjupas. Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet samarbetar sedan 1990 i olika former med Baltikum och Östeuropa. Nordiska informationskontor finns i de baltiska huvudstäderna. Nordiska rådet och Baltikums parlamentariska församling slöt i maj 1992 ett formellt samarbetsavtal. Avtalet bildar stomme för en årlig prioritering av aktuella samarbetsområden, dels avseende utvecklingen av demokratiska institutioner, dels avseende konkreta projekt inom olika samhällssektorer, bl.a. utbildning, miljö och kommunikationer. Enligt avtalet skall samarbetet ske i form av inbjudningar till sessioner, seminarier och andra arrangemang, möten mellan de två organisationernas presidier, möten i en speciellt tillsatt samarbetsgrupp samt kontakter på utskottsnivå. Till detta kommer skolning av personal samt reguljärt informationsutbyte. Enligt de förslag som arbetsgruppen för nyvärdering av det nordiska samarbetet lagt fram förutses en utvidgning och fördjupning av de nordiska och baltiska ländernas samarbete också komma att äga rum inom ramen för det i mars 1992 bildade Östersjörådet.
Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U543 (fp) anses besvarat.
I yrkande 5 i motion U543 (fp) föreslås att åtgärder vidtas för att värna om den nordiska passfriheten.
Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på många områden är mer utvecklat än det europeiska. Detta gäller inte minst den nordiska medborgarpolitiken, som också inbegriper den nordiska passunionen.
Utskottet konstaterar vidare att den fria rörligheten för personer utgör ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet. Avtalet innebär i korthet att alla EES-medborgare får rätt att flytta inom hela EES för att ta anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva. Den fria rörligheten enligt avtalet sträcker sig dock ännu inte så långt att man slipper använda pass inom EES-området. I anslutning till avtalet har emellertid en deklaration om förenklad gränskontroll för personer tagits in. Den innebär en avsiktsförklaring från parterna om samarbete i framtiden. Enligt vad utskottet inhämtat pågår diskussioner som syftar till att åstadkomma passfrihet inom hela EES-området.
Inom EG finns sedan länge ett utkast till en Yttre gränskonvention. Konventionen kommer att kunna undertecknas när vissa återstående frågor utan beröring med den nu aktuella frågan lösts. I avvaktan på att så skall ske har Danmark i en note förklarat att "kontrollen vid Danmarks yttre EG-gränser kommer att företas under hänsynstagande till de förpliktelser som åvilar Danmark inom ramarna för den nordiska passunionen". Denna förklaring har godkänts av övriga EG-medlemmar. En lösning liknande den danska förklaringen kan enligt vad utskottet inhämtat bli aktuell för svenskt vidkommande om den Yttre gränskonventionen alltjämt inte undertecknats den dag Sverige vinner inträde i EG.
Därmed får yrkande 5 i motion U543 (fp) anses besvarat.
I flera yrkanden i motion U543 (fp) berörs utbildnings- och forskningsfrågorna i det nordiska samarbetet. I motionens sjunde yrkande föreslås en förbättrad samordning av den nordiska forskningen samt ett ökat erfarenhetsutbyte bland nordiska forskare. I yrkandet föreslås även att erforderliga resurser tillförs det nordiska lärar- och studentutbytesprogrammet (Nordplus) i enlighet med Nordiska rådets rekommendation till Nordiska ministerrådet angående en utökning av programmet. I yrkande 8 i samma motion begärs att regeringen skall verka för att fullfölja den i oktober 1990 undertecknade överenskommelsen om examinas giltighet i Norden.
I samma motions, U543 (fp), yrkande 16 föreslås att Nordplusprogrammet bör utvidgas till att också inkludera baltiska lärare och studenter. I motionen anförs vidare att ett ungdomsarbetsutbyte mellan Norden och de baltiska republikerna bör kunna ske inom ramen för ett utvidgat Nordjobbprogram. Även de nordiska forskarkurserna och forskarstipendierna bör kunna omfatta baltiska medborgare, menar motionärerna.
Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i 1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet) understrukit den betydelse utskottet anser att bl.a. det s.k. Nordplusprogrammet har. Likaså har utskottet tidigare uttalat sig till förmån för en utökning, om budgetramarna så tillåter, av det nordiska utbytet av forskare och studenter samt för en utvidgning av forskar- och studentutbytet till att också gälla akademiker från de baltiska länderna.
Enligt vad utskottet inhämtat har Nordplus under det senaste budgetåret erhållit förstärkta resurser. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att arbetsgruppen för en nyvärdering av det nordiska samarbetet i sin rapport framhåller behovet av att stärka den nordiska gemenskapen och identiteten inför Europa genom markant ökade satsningar på bl.a. forsknings- och undervisningsområdet. Gruppen föreslår särskilt en stärkning av Nordplus med sikte på att öka studentutbytet mellan de nordiska länderna. Gruppen föreslår också en bättre koppling mellan det nordiska och europeiska utbildningssamarbetet. Utskottet konstaterar att en naturlig ram etablerats, genom inrättandet av Östersjörådet, för ett brett samarbete med de nya demokratierna i bl.a. Baltikum. Vid Östersjörådets första möte i Köpenhamn i mars 1992 överenskoms om att särskild uppmärksamhet skulle fästas vid samarbete inom bl.a. undervisningssektorn.
Utbytesprogrammet Nordjobb, som erbjuder nordiska ungdomar mellan 18 och 26 år möjligheten till sommararbete i Norden, finansieras till slutet av 1993 ur de nordiska samarbetsministrarnas budget. Budgetnivån för projektet har för 1992 varit 2,446 miljoner DKK.
År 1991 genomfördes ett pilotprojekt, benämnt "Baltjobb", med ett Nordjobbliknande utbyte mellan Norge och de baltiska staterna. Projektet finansierades med hjälp av det norska arbeidsdirektoratet. Föreningarna Norden genomför under hösten 1992 och våren 1993 ett annat pilotprojekt, "Baltpraktik", som kommer erbjuda omkring 100 baltiska ungdomar mellan 18 och 30 år möjlighet till praktik i ca 2 månader i de nordiska länderna. Detta projekt finansieras av Nordiska ministerrådet.
Enligt vad utskottet inhämtat är hela Nordjobbprogrammet och även de mot Baltikum riktade pilotprojekt som finansierats utanför Nordjobbs ekonomiska och organisatoriska ramar, för närvarande föremål för utvärdering. Denna kommer bl.a. att innehålla en utredning om en eventuell sammankoppling av Nordjobb med EG:s motsvarande program samt med Baltpraktikprogrammet. I avvaktan på att utvärderingen skall färdigställas har förslag framlagts om fortsatt finansiering av Nordjobb fram till och med 1994.
Utskottet vill understryka den betydelse utskottet anser att såväl Nordplus som Nordjobb har. En bedömning av den fortsatta utformningen av Nordjobbprogrammet kan enligt utskottets uppfattning bäst ske efter att en redovisning lämnats av det ovan nämnda utvärderingsarbetet.
I fråga om examinas giltighet i Norden delar utskottet motionärernas uppfattning att det äldre avtalet om examensgiltighet, som gällde erkännande av tentamina i enstaka kurser, av olika skäl fungerat dåligt. Andra avtal, som gällt godkännande av hela utbildningar, särskilt inom sjukvården och för läraryrken, har fungerat bättre, om än inte helt tillfredsställande. Sedan oktober 1990 finns en överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som genomgått en behörighetsgivande högre utbildning om minst tre år. Denna överenskommelse täcks numera av EES-avtalets artikel 30 om ömsesidigt erkännande av examensbevis för behörighetsgivande utbildning. Finland och Island har uppskjutit undertecknandet av överenskommelsen i avvaktan på att resp. land gör övriga nödvändiga anpassningar av de nationella regelverken till EES-avtalet.
Utskottet konstaterar att EES-avtalets artikel 30 innebär en förpliktelse för de avtalsslutande länderna att vidta de nödvändiga åtgärder som anges i bilaga VII till huvudavtalet för att underlätta den fria rörligheten för personalgrupper på vilka ställs särskilda behörighetskrav. Av regeringens EES-proposition framgår att de ändringar i den svenska regleringen av vissa yrken som behöver göras med anledning av EES-avtalet för närvarande är under beredning inom regeringskansliet.
Regeringen har hösten 1992 föreslagit riksdagen att godkänna proposition (1992/93:64) om anpassning av reglerna i rättegångsbalken till EES-avtalet för att bl.a. möjliggöra för advokater från EES-stater att vara verksamma inom EES-området. Regeringen har också föreslagit riksdagen (i prop. 1992/93:83) att godkänna ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Även dessa ändringar syftar till en anpassning av reglerna till EES-avtalet i fråga om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso- och sjukvården. I nämnda proposition föreslås också att motsvarande anpassningar görs i lagen (1965:65) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
Därmed får yrkandena 7, 8 och 16 i motion U543 (fp) anses besvarade.
I motion U543 (fp) anförs att en enhetlig lagstiftning inom centrala civilrättsliga områden kommer att bli en nödvändighet inom Norden med de öppnare gränser som följer av bl.a. EES-avtalet. I motionens yrkande 10 föreslås att större uppmärksamhet hädanefter fästs vid de konsekvenser för överensstämmelser med övriga länders lagstiftning i Norden som svenska lagändringar kan få.
Utskottet har tidigare konstaterat (senaste i betänkande 1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet) att nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet förekommit sedan lång tid tillbaka. På ett flertal områden finns vad som skulle kunna betecknas som samnordisk lagstiftning. Aktiebolagsrätten och familjerätten är exempel på detta. Samtidigt tillsatta utredningar i de nordiska länderna har vid flera tillfällen lett till likalydande lagförslag. De nordiska justitieministrarna har vid möten bekräftat avsikten att intensifiera det nordiska lagstiftningssamarbetet genom bättre planering och koordinering av förberedelsearbetet. Detta präglas numera av kontakt mellan utredande organ på nationellt plan och koordinering på departementsplan innan lagförslag föreläggs resp. parlament.
På det internationella planet har ett intensivt nordiskt samarbete blivit regel inför viktiga möten. Detta har lett till att de nordiska länderna i många fall har kunnat ge varandra erforderligt stöd och haft möjlighet att inta gemensamma ståndpunkter i de behandlade frågorna. Även inom ramen för det framtida samarbetet inom EG, EFTA och EES kan de nordiska ländernas regionala och politiska intressen tillvaratas vid utformningen av regelverk och andra avgöranden i bredare europeiska fora. Utskottet förutsätter därför att det värdefulla nordiska samarbetet kommer att fortsätta.
Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U543 (fp) anses besvarat.
I motion U543 (fp) anförs vidare att den nordiska trafik- och miljöpolitiken är i stort behov av samordning. I motionens yrkande 11 föreslås att riksdagen åt regeringen uppdrar att i Nordiska ministerrådet verka för att en redogörelse framställs om det nationella utvecklingsarbetet i fråga om järnvägstransporter samt för att en plan för nödvändiga investeringar utarbetas med utgångspunkt från en dylik redogörelse.
Utskottet konstaterar att järnvägsförvaltningarna i de nordiska länderna har ett väl utvecklat samarbete såväl avseende infrastrukturfrågor som trafikfrågor. Inom Nordiska rådets ram bedriver Nordiska Ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT) projekt som behandlar gemensamma infrastrukturfrågor.
I trafikutskottets betänkande 1991/92:TU19 behandlas bl.a. behovet av järnvägsinvesteringar på Nordkalotten. Däri sägs bl.a. följande: "Utskottet bedömer att trafikmönstret och utvecklingsmöjligheterna på Nordkalotten kan komma att väsentligt förändras till följd av den utveckling som nu sker i området. Utskottet anser att det ankommer i första hand på banverket att inom ramen för sitt planeringsarbete närmare utreda konsekvenserna av en sådan utveckling för banområdet. Enligt vad utskottet har inhämtat avser också banverket att ägna särskild hänsyn till den nordiska trafikens behov samt anslutningarna mot kontinenten. Beredskap för en utvecklad järnvägstrafik österut inklusive Baltikum skall vidare säkerställas."
Vidare har trafikutskottet efter ett enigt utskottsbetänkande (1991/92:TU22) nyligen gett regeringen till känna att formerna för investeringsplaneringen behöver ses över. Enligt vad utrikesutskottet har inhämtat betyder detta sammanfattningsvis att motionärernas önskemål om ökade investeringar får anses vara väl tillgodosett med de satsningar som för närvarande görs i järnvägens infrastruktur.
Därmed får yrkande 11 i motion U543 (fp) anses besvarat.
I yrkande 12 i motion U543 (fp) föreslås att avregleringen av den nordiska flygtrafiken skall drivas snabbare än vad som hittills varit fallet.
Utskottet konstaterar att frågan om den svenska och nordiska flygtrafiken behandlats bl.a. i trafikutskottets betänkanden 1990/91:TU27 och 1991/92:TU13. Som framgår av det senare betänkandet är den svenska inrikesmarknaden numera i princip helt fri. På utrikeslinjerna kvarstår fortfarande en viss reglering, men beslut har fattats om en stegvis liberalisering med genomförande av bl.a. det s.k. tredje luftfartspaketet den 1 januari 1993. Detta innebär att prissättningen då släpps i det närmaste helt fri. Utskottet konstaterar att den fortsatta utvecklingen därmed väl torde tillgodose syftet i det aktuella yrkandet.
Därmed får yrkande 12 i motion U543 (fp) anses besvarat.
I motion U543 (fp), trettonde yrkandet, föreslås införandet av samnordiska miljöavgifter för flyg- och landsvägstrafiken.
Utskottet konstaterar att frågan om harmoniserade miljöavgifter senast behandlades vid de nordiska miljöministrarnas möte i Århus i november 1992. Då överenskoms bl.a. om tillsättandet av en gemensam miljöekonomigrupp med representanter för de nordiska miljö- och finansdepartementen. Gruppen har fått i uppdrag att studera förutsättningarna för ökad harmonisering av miljöavgifterna, i första hand inom ramen för det regionala Östersjösamarbetet. Gruppens resultat kommer att föreligga vid den finansieringskonferens om miljöinsatserna i Östersjön som äger rum i Gdansk i mars 1993. Utskottet konstaterar att det pågående arbetet i denna fråga således väl torde tillgodose syftet i yrkande 13 i motion U543 (fp).
Därmed får motion U543 (fp) yrkande 13 anses besvarad.
Yrkande 14 i motion U543 (fp) berör de nordiska handlingsplaner mot havs- och luftföroreningar som antogs vid Nordiska rådets session 1990. Motionärerna framhåller vikten av att Nordiska ministerrådet och de nordiska regeringarna agerar för att de krav som sätts upp i handlingsplanerna också fullföljs. Motionärerna nämner särskilt behovet av samordnade åtgärder för specifika hotade områden, som t.ex. Västerhavet och Bottenviken.
Den nordiska miljöskyddskonventionen nämns i motion U543 (fp) som ett gott exempel på en överenskommelse som stärker miljöfrågornas ställning i samband med politiska och ekonomiska överväganden. I konventionen stadgas bl.a. om enskilda personers talerätt i miljömål som grundas på miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land. I yrkande 15 i motion U543 (fp) föreslås att Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, bör verka för att en konvention, motsvarande den nordiska, etableras för hela Europa.
Utskottet konstaterar att internationellt samarbete är en förutsättning för att förebygga, begränsa eller eliminera skadliga miljöeffekter. Detta gäller framför allt beträffande stora projekt som kan antas påverka miljön i flera länder. Föroreningar från andra länder är också ett allt större miljöproblem i Sverige. Genom den nordiska miljöskyddskonventionen av år 1974 inledde Sverige, Danmark, Norge och Finland ett samarbete på detta område. Införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar förbättrar möjligheterna att i ett tidigt skede bedöma konsekvenserna av en planerad anläggning eller verksamhet som kan antas få betydande påverkan på miljön. Sverige införde därför lagstiftning om miljökonsekvensbeskrivningar som trädde i kraft den 1 juli 1991.
Inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) har utarbetats den s.k. Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Konventionen undertecknades i februari 1991 av Sverige, 23 andra länder i Europa, EG samt Förenta staterna och Canada. Riksdagen beslutade den 20 november 1991 att bifalla regeringens proposition om godkännande av Esbokonventionen. Samarbetet inom Esbokonventionen kommer att ytterligare förstärka möjligheterna att i samarbete med andra länder minska skadlig påverkan på miljön. Konventionen beräknas få särskild betydelse för arbetet med att återställa Östersjöns miljö. Inom Norden förstärker Esbokonventionen de regler om miljösamarbete som redan gäller enligt den nordiska miljöskyddskonventionen. Utskottet konstaterar att konventionen väl torde tillmötesgå motionärernas önskemål i det aktuella yrkandet. Utskottet utgår från att regeringen också på andra sätt verkar för att de nordiska handlingsplanerna på miljöområdet fullföljs.
Därmed får yrkandena 14 och 15 i motion U543 (fp) anses besvarade.
I motion U543 (fp) yrkande 17 föreslås ett utökat samarbete med de öst- och centraleuropeiska staterna, dels på miljöområdet, dels i syfte att stärka dessa staters demokratiska institutioner och organisationer.
Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. I september 1990 enades länderna kring Östersjön om att gemensamt arbeta fram en plan för hur Östersjöns miljö skall återställas och hur detta arbete skall finansieras. Ett sådant åtgärdsprogram antogs av miljöministrarna i länderna runt Östersjön i april 1992. Ett intensivt arbete pågår för närvarande med att finna långsiktiga finansieringsmöjligheter för de insatser som behövs. I detta arbete deltar såväl regeringarna som berörda utvecklingsbanker. En finansieringskonferens på ministernivå kommer att äga rum i Gdansk i mars 1993.
I regeringens proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Östersjön framhålls behovet av att miljöinsatser i Baltikum och andra Östersjöländer kan påbörjas innan de långsiktiga finanseringsfrågorna har lösts. Propositionen innehåller därför förslag till miljöinriktade stödinsatser i Baltikum och Östeuropa samt vissa klimatinriktade åtgärder och insatser för att främja förnybar energi.
Särskilt kan nämnas förslaget att ekonomiskt stödja kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet med de baltiska staterna och med Ryssland. I propositionen framhålls att de investeringar som behövs för att snabbt höja säkerhetsnivån vid de central- och östeuropeiska kärnkraftverken till en acceptabel nivå är mycket stora. Också samlade internationella insatser är nödvändiga för att täcka dessa behov.
Även i den rapport för en nyvärdering av det nordiska samarbetet, som framlagts av statsministrarnas personliga representanter, framhävs behovet av samarbete för att lösa de svåra problem på miljövårdsområdet som finns i OSS-länderna och i Östeuropa i övrigt. I rapporten förutses att betydligt förstärkta resurser kommer att kanaliseras till denna sektor.
Utskottet vill även i detta sammanhang framhålla den betydelse Nordiska rådets Baltikumprogram kan få för utvecklingen av demokratiska institutioner och organisationer i länderna i fråga. Det är utskottets uppfattning att Nordiska rådet inom ramen för detta program kan ge avgörande politiskt och moraliskt stöd till den demokratiska utvecklingen i Estland, Lettland och Litauen. Även det baltiska investeringsprogrammet, som syftar till att gynna framväxten av små och medelstora företag i Baltikum, kan enligt utskottets bedömning spela en mycket viktig roll för ländernas demokratiutveckling. Programmet ställer omkring 100 miljoner ECU (ca 800 miljoner kronor) till de baltiska staternas förfogande under en treårsperiod. Att små och medelstora företag ges så goda förutsättningar som möjligt kan få en avgörande betydelse för ansträngningarna att frigöra de baltiska staternas ekonomier.
Med det ovan anförda får yrkande 17 i motion U543 (fp) anses besvarat.
Motion U602 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna på Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige och Nordiska rådet skall vara drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning av utsläppen från industrin på Kolahalvön.
Utskottet konstaterar att Finland bär huvudansvaret för förhandlingarna med Ryssland angående nödvändigheten att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på Kolahalvön.
Ett särskilt allvarligt problem utgörs av nickelverket i Nikeli som enligt uppgift släpper ut 270 000 ton svaveldioxid per år. Enligt vad utskottet inhämtat har Finland och Norge erbjudit Ryssland 600 miljoner NOK i stöd för genomförandet av en rekonstruktion av nickelverket. Ett förhandlingsmöte ägde rum i Moskva i juni 1992. Där framkom att Ryssland kräver större utländskt stöd för att genomföra projektet. Vid de nordiska miljöministrarnas möte i Kirkenes den 2--3 september 1992 underströks betydelsen av att de nordiska länderna gör klart för Ryssland, att man förväntar sig att Ryssland aktivt och skyndsamt går in för att lösa de miljöproblem som uppfattas som särskilt allvarliga av de nordiska regeringarna.
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att agera aktivt för att påskynda förhandlingarna med Ryssland i denna fråga.
Därmed får motion U602 (fp) anses besvarad.
I motion U501 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för svenskt-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk.
Utskottet noterar att arbetsgruppen för en nyvärdering av det nordiska samarbetet bl.a. lyft fram kulturfrågorna som ett område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet delar den bedömning som statsminister Bildt i detta sammanhang gett uttryck för (i anförande i riksdagen den 15 oktober 1992): "I ett allt mer integrerat Europa ökar behovet av att värna och vidareutveckla den nordiska kulturella identiteten, och den roll som det nordiska samarbetet kan spela i detta hänseende bör ges en ökad vikt." Utskottet konstaterar att det inom ramen för den pågående översynen av det nordiska samarbetet nu prövas möjligheten att de medel som frigörs genom rationalisering och avbyråkratisering på andra områden kan utnyttjas för att t.ex. bygga upp en betydande Nordisk kulturfond med just den inriktning som statsministern angivit. Utskottet välkomnar detta initiativ.
Utskottet konstaterar att det generellt, inom det nordiska samarbetets ram, finns en strävan att stärka Västnordens (Färöarna, Grönland och Island) ställning. I rapporten om en nyvärdering av det nordiska samarbetet framhåller statsministrarnas personliga representanter att Västnorden fortsatt bör prioriteras som en del av det nordiska samarbetet. I rapporten föreslås åtgärder inom ramen för det regionala samarbetet som syftar till att bättre tillvarata Västnordens intressen i det nordiska sammanhanget. Utskottet välkomnar dessa förslag.
Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i Nordens hus regi i Reykjavik.
Därmed får motion U501 (s) anses besvarad.
I motion U503 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall ta upp frågan om gemensam tid i i de nordiska länderna. Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland, Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion U503 (fp).
Utskottet konstaterar att frågan om gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom Nordiska rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat att några remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och angivit såväl för- som nackdelar för Finlands befolkning om medlemsförslaget skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att en grundlig utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav har Nordiska rådet i rekommendation nr 22 (A 979/m) ombett Nordiska ministerrådet att utreda för- och nackdelarna med införandet av en gemensam tid i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen anledning att göra något uttalande i frågan.
Därmed får motion U503 (fp) anses besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations berättelse att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations berättelse 1992/93:NR1 angående sin verksamhet sedan rådets trettionionde session till handlingarna,
2. beträffande det nordiska samarbetets former och Norden och Europa att riksdagen förklarar yrkandena 1, 2, 3 och 18 i motion 1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande samarbetet mellan Norden och Baltikum att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande den nordiska passfriheten att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande det nordiska utbildnings-, forskar- och praktikplatssamarbetet att riksdagen förklarar yrkandena 7, 8 och 16 i motion 1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande nordiskt lagstiftningsarbete att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande nordiskt järnvägssamarbete att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
8. beträffande nordisk flygtrafik att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande samnordiska miljöavgifter för flyg- och landsvägstrafik att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
10. beträffande nordiskt och internationellt miljöskyddssamarbete att riksdagen förklarar yrkandena 14 och 15 i motion 1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande samarbetet med öst- och centraleuropeiska stater att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1991/92:U543 besvarat med vad utskottet anfört,
12. beträffande föroreningar på Kolahalvön att riksdagen förklarar motion 1991/92:U602 besvarad med vad utskottet anfört,
13. beträffande kulturfond för Sverige och Island att riksdagen förklarar motion 1991/92:U501 besvarad med vad utskottet anfört,
14. beträffande gemensam tid i Norden att riksdagen förklarar motion 1991/92:U503 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 10 december 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.