Nedrustning
Betänkande 1994/95:UU19
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU19
Nedrustning
Innehåll
1994/95 UU19
1. Sammanfattning
I betänkandet behandlas motionsyrkanden rörande icke-spridningsfördraget (NPT), kärnteknologispridning, kärnsprängningar, kärnvapen på svenskt territorium, antipersonella minor samt genteknologi och biologiska vapen.
I sina ställningstaganden förespråkar utskottet bl.a. att NPT förlängs på obestämd tid. Vidare anser utskottet att Sverige fortsatt bör verka för ett fullständigt förbud mot kärnsprängningar (inklusive s.k. fredliga sprängningar), för ett totalförbud mot antipersonella minor samt för att konventionen mot biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter.
Samtliga yrkanden besvaras eller avstyrks.
Till betänkandet är fogat 5 reservationer samt 2 särskilda yttranden.
2. Motionerna
1994/95:U402 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i icke-spridningsavtalets artiklar IV och X i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:U404 av Eva Zetterberg m.fl. (v, mp, kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta svenska arbetet för ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till minröjning, rehabilitering av minoffer samt forskning i nya metoder för minröjning.
1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genteknologins framsteg inte bör användas för att utveckla nya biologiska vapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett effektivt kontrollsystem för att övervaka utvecklingen inom genteknologins område vad gäller framställning av vapen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för en verklig efterlevnadskontroll av konventionen om biologiska vapen.
1994/95:U408 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av revidering av icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en angiven tidsperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spridning av kärnvapen inom Europeiska unionen.
1994/95:U409 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft driva kravet på ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor.
1994/95:U622 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör öka sina ansträngningar att få i gång förhandlingar om ett fullständigt kärnvapenprovstopp.
1994/95:Fö201 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att kärnteknologin inte sprids och att plutoniumproduktionen stoppas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnvapen inte skall få finnas på svenskt territorium.
1994/95:Jo25 av Eva Goës (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall driva en linje för global kärnkraftsavveckling och kärnvapennedrustning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att IAEA:s roll skall omdefinieras.
3. Utskottet
3.1 Icke-spridningsfördraget (NPT) och kärnteknologispridning
I motion U402 (mp) föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i icke-spridningsavtalets (NPT:s) artiklar IV och X. Motionärerna framhåller att NPT:s artikel IV innehåller en föreskrift om att alla signatärstater skall samarbeta med varandra och med internationella organisationer för att utveckla och tillämpa den fredliga kärnenergin i icke-kärnvapenstaterna, särskilt med hänsynstagande till utvecklingsländernas behov. De konstaterar att Sverige knappast i någon större utsträckning har levt upp till avtalets krav att sprida kärnenergin till u-länderna. Mot bakgrund av 1980 års folkomröstning och följande riksdagsbeslut menar de att det är orimligt att Sverige genom ett internationellt avtal skall vara förpliktigat att aktivt arbeta för att sprida kärnteknik. I motionen framhålls också faran med en spridning av kärnenergitekniken, enär den tjänat som kamouflage för att få tillgång till kärnvapen.
I motionen krävs mot denna bakgrund att Sverige i de pågående omförhandlingarna av NPT bör föreslå en ändring av fördragets artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den fredliga kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform. Motivet för detta är dels denna energis medverkan vid spridning av kärnvapen, dels denna energiforms egen miljöfarlighet och unika risker.
Motionärerna pekar också på att NPT innehåller en regel med innebörden att varje stat som ratificerat avtalet kan frånträda det efter tre månaders uppsägningstid. De menar att Sverige bör föreslå att utträdestiden enligt artikel X förlängs väsentligt, till åtminstone några år. Om en stat begär utträde, påpekar de, måste det uppfattas som en avsiktsförklaring från ifrågavarande stat att den avser ägna sig åt kärnvapenframställning. Det behövs då tid för världssamfundet att vidta motåtgärder.
Motion U408 (mp) tar upp frågan om kärnvapen och icke-spridningsavtalet (NPT). Motionärerna påpekar att kärnvapenstaterna uttryckt sin önskan om att förlänga avtalet på obestämd tid. Detta kan tolkas så att världen skulle acceptera att vissa stater har rätt att inneha och hota med kärnvapen medan andra inte har det. Kärnvapenstaterna har inte medverkat till någon nedrustning av större betydelse. De har inte heller gett uttryck för att de inom rimlig tid avser att överge doktriner om kärnvapen som avskräckning. Den internationella pressen på icke-spridning har varit betydligt starkare än på nedrustning och eliminering av kärnvapen. Samma villkor och kontroll skall givetvis omfatta de stora kärnvapennationerna för att snabba på avvecklingen av kärnvapen. Diskriminering bör inte ske. Under förutsättning att avtalet revideras så att alla behandlas på samma sätt utan diskriminerande faktorer samt att genuina förhandlingar om den totala avvecklingen av kärnvapen påbörjas, bör avtalet förlängas på en avgränsad tid av exempelvis tio år. Sverige bör verka för att icke-spridningsavtalet revideras och förlängs på bestämd tid. Riksdagen bör, enligt yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av revidering av icke-spridningsavtalet och förlängning enbart under en angiven tidsperiod.
Motionärerna påpekar att icke-spridningsavtalet utgör ett hinder för kärnvapenstaterna att överlåta kontrollen av kärnvapen till andra stater. Samtidigt pekar de på farhågor som framförts med innebörden att EU:s översynskonferens 1996 kan leda till att kärnvapen sprids på ett nytt sätt, nämligen om Europeiska unionen beslutar om ett gemensamt försvar med tillgång till engelska och franska kärnvapen. Sverige måste, enligt yrkande 2, i regeringskonferensen klart ta avstånd från att kontrollen av kärnvapen sprids inom ramen för ett gemensamt försvar inom EU.
I Miljöpartiets försvarspolitiska motion (Fö201) anförs att Sveriges engagemang för spridning av kärnteknologin, bl.a. genom det aktiva svenska medlemskapet i IAEA, och den svenska produktionen av vapenplutonium bidrar till att underlätta kärnvapenspridningen i världen. Miljöpartiet anser att Sverige i stället skall verka för att kärnteknologin inte sprids och att plutoniumproduktionen stoppas (yrkande 8).
I yrkande 6 i motion Jo25 (mp) krävs att IAEA:s roll skall omdefinieras och att organisationen skall verka för global avveckling av kärnenergi, kärnvapen och spridning av kärnteknologi. Organisationen bör få en inriktning av sin verksamhet som är anpassad till kretsloppssamhället.
Utskottets överväganden
Sedan sin tillkomst har icke-spridningsavtalet (NPT) utgjort navet i det internationella nedrustningsarbetet. Under tiden den 17 april--den 12 maj i år pågår den s.k. NPT-konferensen vid vilken avtalets efterlevnad under de senaste fem åren granskas. Vidare behandlas frågan om en förlängning av avtalet.
I motion U402 (mp) föreslås ändringar av vissa artiklar i avtalet. Utskottet har tidigare (bet. 1990/91:UU4) behandlat ett yrkande med delvis samma innebörd. Därvid anförde utskottet bl.a. följande:
Utskottet konstaterar att varje ändringsförslag av icke-spridningsavtalet (NPT) riskerar att öppna avtalstexten för ytterligare ändringsförslag. En rad länder, inte minst många utvecklingsländer, som är positiva till fördragets artikel IV, mom. 2 om samarbete och bistånd, kan snarast komma att kräva att detta utvidgas om avtalstexten öppnas för ändringsförslag. Utfästelserna om samarbete och bistånd har för många länder varit den främsta anledningen till att de har anslutit sig till NPT. Finner de i ett sådant läge inte gehör för sina krav finns det en uppenbar risk att de drar sig ur icke-spridningsregimen. I realiteten har ändringsförslag små möjligheter att godkännas, eftersom de anslutna staterna har alltför motstridiga intressen på väsentliga områden.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.
Svårigheten att få till stånd en ändring i NPT-avtalet gäller naturligtvis också det i samma motion (U402 [mp]) framlagda förslaget om förlängd utträdestid (artikel X).
Den tid det tar att utveckla kärnvapen uppgår till åtskilliga år. Det internationella samfundet skulle därför, för det fall en icke-kärnvapenstat begärde att få frånträda NPT, ha en betydande tid att vidta åtgärder. Utskottet anser mot denna bakgrund att skäl inte föreligger för att Sverige skall verka för att utträdestiden enligt avtalets artikel X förlängs.
Det bör i sammanhanget påpekas att i de fall då det funnits anledning misstänka att någon stat vidtagit åtgärder för att tillverka kärnvapen har det misstänkta utvecklingsarbetet bedrivits i hemlighet.
Därmed avstyrks motion U402 (mp) i berörd del.
NPT är det viktigaste avtalet på nedrustningens område, inte minst därför att det är det enda avtal genom vilket kärnvapenstaterna förbinder sig att verka för nedrustning. För att upprätthålla balansen och trovärdigheten i NPT-avtalet krävs framsteg i kärnvapennedrustningen. Sverige har deklarerat att syftet måste vara att fullständigt avskaffa dessa vapen, om möjligt inom tio till femton år. Som ett steg i denna riktning verkar Sverige för att snarast nå ett avtal för ett fullständigt stopp för kärnvapenprov.
Förhandlingar om totalförbud mot produktion av uran och plutonium för vapenändamål kommer under våren att inledas i Nedrustningskonferensen (CD) i Genève. Sverige avser att härvid spela en aktiv roll. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att dessa förhandlingar snabbt leder till ett internationellt avtal.
Sverige verkar också i CD för att få till stånd förhandlingar om ett internationellt avtal om s.k. negativa säkerhetsgarantier. Dylika garantier, som i förekommande fall givits något olika utformning, har den huvudsakliga innebörden att kärnvapenmakten utfäster sig att den inte skall använda eller hota med att använda kärnvapen mot en kärnvapenfri stat. I NPT-sammanhang har särskilt framhållits att stater som avstått från kärnvapen inte skall kunna utsättas för kärnvapenanvändning eller hot därom.
Genom START-avtalen har betydande åtaganden gjorts av USA och Ryssland på nedrustningsområdet. I och med Ukrainas anslutning till icke-spridningsavtalet har START I-avtalet kunnat träda i kraft.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att NPT förlängs på obestämd tid. I annat fall uppkommer fara för att avtalet efter en begränsad tid löper ut med risk för en okontrollerad spridning av kärnvapen som följd. I NPT stadgas att översynskonferenser skall anordnas vart femte år. De kommer i framtiden, liksom tidigare, att tjäna som kontrollstationer vad avser alla avtalsparters fullföljande av sina åtaganden enligt avtalet.
Därmed avstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.
Enligt artikel I i NPT har kärnvapenstaterna förbundit sig att inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddningar, vare sig direkt eller indirekt till icke-kärnvapenstater. I artikel II har icke-kärnvapenstaterna förbundit sig att inte motta kärnvapen eller kontroll över sådana vapen.
EU:s båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som båda är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av sina kärnvapen till andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater, som i kapacitet av icke-kärnvapenstater är parter till NPT, inte acceptera att ta över en sådan kontroll. NPT ger således dubbla garantier för att någon överlåtelse inte kan ske.
Därmed anser utskottet motion U408 (mp) yrkande 2 besvarad.
IAEA är ett viktigt instrument i freds- och nedrustningspolitiken, inte minst genom sin uppgift att kontrollera kärnämnen i de stater som tillträtt NPT. Det aktiva svenska medlemskapet i IAEA skall ses i ljuset av detta och av att IAEA har som huvuduppgift att främja kärnsäkerheten. Sveriges agerande har däremot inte till syfte att främja utbyggnaden av kärnkraften i andra stater.
IAEA skall också inom sitt område lämna bistånd till u-länderna. Större delen av biståndsverksamheten -- och den del som u-länderna efterfrågar mest -- består inte av projekt för utbyggnad av kärnkraft, utan den avser i stället isotopanvändning inom jordbruk, medicin, livsmedelsteknik och ekologi samt strålskydd.
Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning att verka för att IAEA:s uppgifter omdefinieras eller att inriktningen av organisationens verksamhet förändras.
Genom sitt tillträde 1970 till NPT förband sig Sverige att inte utveckla eller förvärva kärnvapen. Sverige producerar inte vapenplutonium. Detta åtagande kontrolleras av IAEA. Regeringen har i sin deklaration vid 1995 års utrikespolitiska debatt i riksdagen, onsdagen den 22 februari, framhållit att det är viktigt att snarast inleda förhandlingar om totalförbud av produktion av uran och plutonium för vapenändamål.
Därmed avstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25 (mp) yrkande 6.
3.2 Fullständigt kärnvapenprovstopp
I motion U622 (mp) framhålls att kärnvapenprov ofta skett på urbefolkningarnas land, utan att deras tillstånd någonsin inhämtats och trots deras massiva protester. Inte minst med tanke på urbefolkningarna är det mycket angeläget att ett totalt provstopp för underjordiska prov kommer till stånd snarast. Sverige bör därför, enligt yrkande 10, öka sina ansträngningar att få i gång förhandlingar om ett fullständigt kärnvapenprovstopp.
Miljöpartiet föreslår i motion Jo25 (mp) yrkande 1 att Sverige skall driva en linje för global kärnkraftsavveckling och kärnvapennedrustning samt verka för att sprida kunskap om energieffektivisering och förnyelsebara energislag. Euratoms stadga bör ändras i den riktningen.
Utskottets överväganden
Utskottet anser, i likhet med vad det framhållit i en rad tidigare betänkanden, att ett fullständigt provstopp är en väsentlig och central nedrustningsfråga. Ett internationellt avtal som förbjuder alla kärnsprängningar är ett viktigt medel i nedrustnings- och icke-spridningsansträngningarna.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år har ägnat stor uppmärksamhet åt försöken att få till stånd ett avtal om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov (CTBT). Ansträngningarna har sedan 1960-talet koncentrerats till förhandlingarna vid Nedrustningskonferensen i Genève (CD). I juli 1991 presenterade Sverige i CD ett fullständigt avtalsförslag. År 1993 aktualiserade Sverige detta förslag med tillägget att alla kärnsprängningar, även s.k. fredliga kärnsprängningar, borde förbjudas. I detta sammanhang framlade Sverige även detaljerade förslag om hur efterlevnaden av ett förbud skulle kunna kontrolleras. Bl.a. föreslås att IAEA skall få ansvaret för verifieringen.
Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis aktivt verkar för att få till stånd ett avtal om ett fullständigt stopp för alla kärnsprängningar, inklusive s.k. fredliga kärnsprängningar.
Som utskottet understrukit i en rad betänkanden (senast i bet. 1993/94:UU19) är det angeläget att kärnvapenprovens effekter på hälsa och miljö undersöks noggrant.
Sverige deltar aktivt i det arbete som bedrivs inom FN:s ram för att kartlägga effekterna av joniserande strålning från radioaktivt material. Detta arbete bedrivs framför allt inom ramen för FN:s vetenskapliga kommitté för att studera effekterna av strålning (UNSCEAR). Vidare har Världshälsoorganisationens studie om effekterna av ett kärnvapenkrig fortfarande aktualitet.
Utskottet förutsätter att regeringen aktivt deltar i den fortsatta internationella diskussionen i denna fråga och därvid tar de egna initiativ som enligt regeringens bedömning kan vara motiverade.
Därmed får motionerna U622 (mp) yrkande 10 och Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del anses besvarade.
Genom u-biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa gör Sverige betydande satsningar på att sprida kunskap om kärnsäkerhet och energieffektivisering, varigenom även kunskap om förnyelsebara energislag förmedlas. Detta är insatser med global räckvidd. Enligt utskottets uppfattning är dessa insatser lämpliga när det gäller att verka för miljömålet i svensk utrikespolitik.
Energipolitikens inriktning är i allt väsentligt en nationell angelägenhet -- för Sverige såväl som för andra stater. Utskottet finner det därför inte befogat att Sverige i dagsläget internationellt skall verka för en global kärnkraftsavveckling.
Utskottet konstaterar att Euratomfördraget delvis är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven, utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än för dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards). Vid medlemskapsförhandlingarna med EU kom Sverige och EU:s dåvarande medlemsstater i denna del överens om en gemensam förklaring beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Enligt regeringens proposition om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19) påverkar en anslutning till Euratom inte den politik Sverige vill föra beträffande kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet. Propositionen har sedermera godkänts av riksdagen. Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Därmed avstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.
3.3 Kärnvapen på svenskt territorium
I partimotion Fö201 (mp) framhålls att kärnvapen inte skall få finnas på svenskt territorium. Sverige måste därför avvisa alla flottbesök där man inte lämnar uttryckliga garantier för att kärnvapen inte finns ombord. Sverige skall också arbeta för att skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ett led i strävan att nå en kärnvapenfri värld. Enligt yrkande 9 bör riksdagen till regeringen ge till känna vad som i motionen anförts om att kärnvapen inte skall få finnas på svenskt territorium.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att de båda största kärnvapenmakterna i samband med START I-avtalets tillkomst år 1991 förklarade att de inte längre skulle bestycka sina ytgående fartyg med kärnvapen. Den fråga som tas upp i motion Fö201 (mp) yrkande 9 har således ingen större aktualitet. Utskottet finner emellertid anledning att framhålla att när regeringen meddelar tillstånd för örlogsbesök erinras den gästande staten om att kärnvapen inte får medföras vid besök i svenska hamnar. Detta sker med följande formulering: "Det råder generellt förbud att medföra kärnvapen vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att detta förbud strikt iakttages."
Den svenska politiken i fråga om besök av örlogsfartyg bygger således på att vi hyser förtroende för att besökare respekterar våra regler. Den besökande staten avkrävs inga garantier. Om emellertid sådana garantier skulle begäras och lämnas föreligger likväl ingen rätt att inspektera örlogsfartyg för att klarlägga det verkliga förhållandet. Enligt uppgift finns det för närvarande inte heller några säkra metoder för verifikation om inte inspektion på platsen görs. Detta innebär att ett besökstillstånd skulle bygga på förtroende för besökaren även i detta fall.
Örlogsbesök i Sverige är en del i ett större militärt utbyte som ökar förtroendet mellan stater. Enligt utskottets uppfattning är det ett svenskt intresse att kunna delta i detta utbyte. Förtroende är ett av de väsentliga elementen i vårt arbete för fred och nedrustning. Östersjön är internationellt vatten, och örlogsbesök från alla stater bör välkomnas så länge svensk lag respekteras. Besöken har av bl.a. dessa anledningar en funktion att fylla i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Motionärerna framhåller också att Sverige bör arbeta för att tillskapa en kärnvapenfri zon i Norden. Utskottet vill med anledning härav erinra om att de nordiska utrikesministrarna år 1987 tillsatte en nordisk ämbetsmannagrupp med uppdrag att studera förutsättningarna för en dylik zon. Gruppen avlämnade sin rapport i mars 1991. I denna konstateras bl.a. att frågan om en nordisk kärnvapenfri zon måste ses i ett bredare europeiskt sammanhang och att Europa är på väg mot ett nytt säkerhetspolitiskt mönster.
Utskottet utgår från att de nordiska länderna har en hög beredskap för att snabbt kunna aktualisera frågan om en kärnvapenfri zon om så anses lämpligt mot bakgrund av det allmänna säkerhetspolitiska läget.
Med det anförda anser utskottet motion Fö201 (mp) yrkande 9 besvarad.
3.4 Antipersonella minor m.m.
Motion U404 (v, mp, kds) tar upp olika frågor rörande antipersonella minor. Sverige bör, enligt yrkande 2, fortsatt arbeta för ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor.
Vidare bör, enligt yrkande 3, finansiella resurser i ökad omfattning satsas på att inom svensk försvarsindustri skapa och utveckla metoder och redskap som påskyndar och underlättar minröjning. Också forskning om nya metoder för minröjning och för rehabilitering av minoffer bör stödjas.
Motion U409 (s) behandlar frågan om antipersonella minor bl.a. mot bakgrund av att regeringen i regeringsförklaringen hösten 1994 deklarerade att Sverige aktivt skulle verka för ett internationellt förbud mot denna mintyp. Det svenska förslaget, som har ett solitt stöd i riksdagen, har ännu dock bara stötts av ett fåtal länder, och mycket tyder på att den översynskonferens av FN:s vapenkonvention som äger rum hösten 1995 endast kommer att besluta om små förändringar av konventionen. Förslag har förts fram från andra stater om att tillåta de antipersonella minor som har en självutlösningsmekanism och förbjuda sådana som inte har det. Vinner det förslaget gehör lindras de problem som orsakas av minor, men endast till en del. Ett partiellt förbud blir svårare att övervaka, och det blir också svårt att motivera fattiga länder att bara använda denna typ av dyrare minor. Dessutom kommer även minor med självutlösningsmekanism att drabba civilbefolkningen urskiljningslöst om än under kortare tid. I yrkande 1 hemställs att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft driva kravet på ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor.
Utskottets överväganden
I sitt föregående nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) ansåg utskottet att det skulle ges regeringen till känna att Sverige borde framlägga ett förslag med syfte att få till stånd ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Vid ett förberedande expertmöte i augusti 1994 inför översynskonferensen om särskilt inhumana vapen lade Sverige fram ett förslag om totalförbud mot antipersonella landminor, omfattande användning, utveckling, produktion, handel och lagerhållning. Konferensens huvuduppgift är att få till stånd ett reviderat landmineprotokoll under konventionen.
Av de stater som deltar i förberedelserna för konferensen stöder Irland, Mexico, Colombia och Kambodja det svenska förslaget om ett totalförbud mot antipersonella landminor.
Totalförbud mot antipersonella landminor är ett av flera krav som framförts vid förberedelserna inför översynskonferensen. Sverige, liksom många andra stater, verkar också för att konventionens regleringar skall utsträckas till interna konflikter.
Vid FN:s generalförsamling hösten 1994 fastslogs i en enhälligt antagen resolution om exportmoratorium för antipersonella landminor att ett slutligt eliminerande av dessa minor borde vara målet då lösningar söks på de problem som dessa minor har orsakat. Frågan kommer senare i år att behandlas vid en FN-konferens om minor.
Vid ett möte den 10 april 1995 med allmänna rådet i EU fattades ett principbeslut om att tillstyrka ett förslag om en gemensam aktion avseende antipersonella landminor. Aktionen omfattar ett gemensamt exportmoratorium, en gemensam hållning inför höstens översynskonferens om särskilt inhumana vapen, uppvaktningar i tredje land samt bistånd till minröjning. Den gemensamma hållningen, som bl.a. innebär att EU skall verka för restriktioner (såsom exportförbud) och för att konventionens regleringar skall utsträckas till interna konflikter, är dock utformad på så sätt att den inte binder länder som vill gå längre, och den utgör således inget hinder för Sveriges krav på ett internationellt totalförbud mot antipersonella landminor.
Utskottet utgår från att regeringen fortsatt verkar för ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor och för att konventionen utsträcks till att täcka även interna konflikter.
Med det anförda anser utskottet motionerna U404 (v, mp, kds) yrkande 2 och U409 (s) yrkande 1 besvarade.
Det stora antalet landminor som kvarligger efter krig och interna konflikter i ett betydande antal stater skördar många offer och hindrar återinflyttning till och odling av stora landarealer. Trots förekommande röjningsinsatser fortsätter dessa minor att öka med uppskattningsvis ett par miljoner per år till följd av fortsatt minutläggning.
Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta med att bidra till insatser i flera av de hårdast mindrabbade staterna. Under innevarande budgetår har hittills anvisats 44,4 miljoner kronor för detta ändamål. Härav har 23 miljoner kronor gått till Kambodja, 20 miljoner kronor till Afghanistan, 900 000 kr till Irak (Kurdistan) och 500 000 kr till Laos. Enligt vad regeringen redovisat i utrikesdeklarationen kommer biståndet för dessa ändamål att uppgå till 70 miljoner kronor.
EU:s gemensamma aktion rörande antipersonella landminor omfattar stöd för FN:s arbete med minröjning liksom egna insatser på minröjningsområdet.
Under föregående år anvisade regeringen 9,9 miljoner kronor för utveckling av en mekanisk minröjare, baserad på en metod som framtagits av en svensk entreprenör. För närvarande prövas även andra uppslag som syftar till att ta fram avancerad utrustning för att effektivisera manuell minröjning.
För att koordinera de svenska insatserna har en särskild samordnare för minfrågor tillsatts inom Utrikesdepartementet.
Utskottet anser de av regeringen företagna åtgärderna lämpliga och väl avvägda.
Därmed avstyrks motion U404 (v, mp, kds) yrkande 3.
3.5 Genteknologi och biologiska vapen
I motion U406 (kds) beskrivs utförligt hur genteknik kan utnyttjas för att utveckla vapen. Mot denna bakgrund krävs ett tillkännagivande om att genteknologiska framsteg ej bör användas för utvecklande av nya biologiska vapen (yrkande 1).
Motionären kräver vidare (yrkande 2) att ett effektivt kontrollsystem införs för att övervaka utvecklingen inom genteknologins område vad avser framställning av vapen. Regeringen bör också verka för en verklig efterlevnadskontroll vad avser konventionen om biologiska vapen (yrkande 4), vilket, enligt vad som anförs i motionen, är tekniskt möjligt i dag.
Utskottets överväganden
I motion U406 (kds) yrkande 1 beskrivs hur gentekniken kan missbrukas för avsikter som strider mot syftena med 1972 års konvention om förbud mot utveckling, produktion och lagring av biologiska vapen. Denna konvention omfattar även sådana stridsmedel som framställs med modern genteknik.
Som framhölls i föregående nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) är det enligt utskottets uppfattning angeläget att man från svensk sida fortsatt verkar för att genteknikens framsteg inte utnyttjas för utvecklande av nya biologiska vapen. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkande 1 besvarad.
Som framgått ovan omfattas biologiska vapen som eventuellt utvecklas med hjälp av genteknik av 1972 års konvention om biologiska vapen. I ett tal hösten 1994 i FN:s generalförsamling framhöll Sverige att en verifikationsregim avseende denna konvention var särskilt nödvändig i ljuset av den senaste biotekniska och gentekniska utvecklingen.
I anledning av ett kds-yrkande påpekade utskottet i föregående nedrustningsbetänkande (1993/94:UU19) att FN:s tredje granskningskonferens för konventionen mot biologiska vapen år 1991 gav en expertgrupp i uppdrag att utvärdera möjligheterna att kontrollera eller verifiera konventionens efterlevnad. Expertgruppen konstaterade att det fanns tekniska möjligheter att kontrollera efterlevnaden av och därigenom stärka förtroendet för konventionen.
Utskottet framhöll då också att Sverige varit mycket aktivt i denna process. Sverige har innehaft ordförandeposter för olika tekniska delar av arbetet i Genève och har vid två tillfällen anordnat internationella arbetsmöten i syfte att mellan tekniska experter diskutera möjligheter och problem med verifikation av B-vapenkonventionen.
Sedan utskottet senast behandlade frågan har det tillkommit att en FN-konferens hösten 1994 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp, öppen för alla FN:s medlemmar, med uppgift att föreslå hur ett verifikationssystem bör utformas. Enligt vad utskottet erfarit avser Sverige att aktivt verka i denna arbetsgrupp.
De ökade möjligheterna att missbruka den tekniska utvecklingen för att ta fram genetiskt selektiva vapen följs noga av Försvarets forskningsanstalt (FOA) i samverkan med universitetsforskare.
Risken för tillämpning av genteknologin på det militära området väcker oro. Enligt utskottets uppfattning är det därför angeläget att man från svensk sida fortsatt aktivt verkar för att konventionen mot biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter.
Med det anförda anser utskottet motion U406 (kds) yrkandena 2 och 4 besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del, res. 1 (v, mp)
2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X att riksdagen avslår motion 1994/95:U402 i berörd del, res. 2 (mp)
3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:U408 yrkande 1, res. 3 (v, mp)
4. beträffande spridning av kärnvapen inom EU att riksdagen förklarar motion 1994/95:U408 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö201 yrkande 8 och 1994/95:Jo25 yrkande 6, res. 4 (v, mp)
6. beträffande stopp för kärnsprängningar att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U622 yrkande 10 och 1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande global kärnkraftsavveckling att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd del, res. 5 (v, mp)
8. beträffande kärnvapen på svenskt territorium att riksdagen förklarar motion 1994/95:Fö201 yrkande 9 besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande totalförbud mot antipersonella minor att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U404 yrkande 2 och 1994/95:U409 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande minröjning m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:U404 yrkande 3,
11. beträffande genteknologi och biologiska vapen att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
12. beträffande kontrollmöjligheter avseende biologiska vapen
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U406 yrkandena 2 och 4 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 4 maj 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht Markström (s), Agneta Brendt (s) och Sten Tolgfors (m).
Reservationer
1. Icke-spridningsavtalets artikel IV (mom. 1)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4 börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "i berörd del." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att artikel IV i NPT-avtalet innehåller stadganden om att avtalets signatärmakter skall samarbeta med varandra och med internationella organisationer för att utveckla och tillämpa den fredliga kärnenergin i icke-kärnvapenstaterna. Enligt utskottets uppfattning står detta i strid med det riksdagsbeslut som till följd av 1980 års folkomröstning stadgar att kärnkraften skall avvecklas. Sverige bör därför i de pågående omförhandlingarna av NPT föreslå en ändring av fördragets artikel IV, så att moment 2 om utveckling av den fredliga kärnenergin utgår och ersätts med en förpliktelse för signatärstaterna att i stället avveckla denna energiform. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande icke-spridningsavtalets artikel IV att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Icke-spridningsavtalets artikel X (mom. 2)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 4 börjar med "Svårigheten att få" och på s. 5 slutar med "i berörd del." bort ha följande lydelse:
NPT-avtalet medger signatärstaterna att frånträda avtalet. I likhet med vad som sägs i motion U402 (mp) i berörd del anser utskottet att en eventuell sådan begäran måste uppfattas som en avsiktsförklaring från ifrågavarande stat att ägna sig åt kärnvapenframställning. Det behövs då tid för världssamfundet att vidta motåtgärder. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige därför föreslå att utträdestiden enligt NPT-avtalets artikel X förlängs väsentligt, åtminstone till några år. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U402 (mp) i berörd del.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande icke-spridningsavtalets artikel X att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U402 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Icke-spridningsavtalets förlängning m.m. (mom. 3)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och slutar med "U408 (mp) yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Kärnvapenstaterna har uttryckt sin önskan om att förlänga avtalet på obestämd tid. Enligt utskottets uppfattning kan detta tolkas så att världen skulle acceptera att vissa stater har rätt att inneha och hota med kärnvapen medan andra inte har det. Sverige bör därför verka för att icke-spridningsavtalet revideras och förlängs på bestämd tid. Under förutsättning att avtalet revideras så att alla behandlas på samma sätt utan diskriminerande faktorer samt att genuina förhandlingar om total avveckling av kärnvapen påbörjas kan denna tid sättas till exemplevis 10 år. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion U408 (mp) yrkande 1.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande icke-spridningsavtalets förlängning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U408 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kärnteknologispridning, IAEA m.m. (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med "IAEA är ett" och slutar med "Jo25 (mp) yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Sveriges hittillsvarande engagemang för spridning av kärnteknologin, bl.a. genom det aktiva svenska medlemskapet i IAEA och den svenska produktionen av vapenplutonium, bidrar till att underlätta kärnvapenspridningen i världen. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige i stället verka för att kärnteknologin inte sprids och att plutoniumproduktionen stoppas. Som ett led i denna strävan bör IAEA:s roll omdefinieras så att organisationen också skall verka för global avveckling av kärnenergin, kärnvapen och spridning av kärnteknologi samt anpassa sin verksamhet till kretsloppssamhället. IAEA:s nuvarande arbete med att öka tillgängligheten av fredlig kärnteknologi inom medicin, jordbruk, avsaltning av havsvatten m.m. bör fortsätta såsom tidigare. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion Fö201 (mp) yrkande 8 och motion Jo25 (mp) yrkande 6.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande kärnteknologispridning, IAEA m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö201 yrkande 8 och 1994/95:Jo25 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Global kärnkraftsavveckling (mom. 7)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar med "Enligt utskottet uppfattning" och slutar med "en global kärnkraftsavveckling." bort utgå.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med "Vid medlemskapsförhandlingarna med" och slutar med "yrkande 1 i berörd del." bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund anser utskottet att Euratoms stadgar bör omarbetas. Sverige bör verka för detta och för att det inom en omarbetad stadga ingår att verka för en global kärnkraftsavveckling, energieffektivisering och förnyelsebara energislag. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion Jo25 (mp) yrkande 1 i berörd del.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande global kärnkraftsavveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo25 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Kärnvapen på svenskt territorium
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
När tillstånd till utländskt örlogsbesök i Sverige lämnas får gästen information om Sveriges inställning till kärnvapen och kärnvapenbestyckning av gästande fartyg. Regeringen använder följande formulering: "Det råder generellt förbud att medföra kärnvapen vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att detta förbud strikt iakttages."
Det besökande landet avkrävs inga skriftliga garantier, och utskottet betonar, att förtroendet länder emellan innebär, att man utgår från att svensk lag respekteras.
Örlogsbesök orsakar ofta starka lokala protester och demonstrationer, som ju inte kan kännas välkomnande för gästen. Det finns en osäkerhet om fartyget har kärnvapen ombord eller inte. Ett intyg, mellan fartyg och lokal hamnförvaltning, kunde fungera som en skriftlig försäkran för att fartyget inte är kärnvapenbestyckat, om man inte önskar kräva försäkringar på regeringsnivå.
Sverige har internationellt gått i spetsen när det gällt nedrustningssträvanden. Flera stormakter har avtalsvägen kommit överens om att skära ner sina kärnvapenarsenaler. För de flesta länder skulle det inte kännas som ett problem eller brist på förtroende från värdlandets sida, att lämna en försäkran om att man inte medför kärnvapen vid ett örlogsbesök.
2. Minröjning m.m.
Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
Antipersonella minor hör till de värsta vapen som världen har uppfunnit. De har kallats "de fattigas vapen", därför att de är så billiga att tillverka. Att oskadliggöra en mina är däremot oerhört kostsamt.
I världen beräknas det finnas mellan 65 och 110 miljoner minor. I fem länder kan man tala om en minkatastrof, värst drabbade är Kambodja och Angola. Enligt FN dödas varje månad ca 800 personer, varav de flesta är civila och ca 75 % är barn.
Sverige har internationellt bedrivit ett aktivt arbete för ett internationellt förbud mot minor. I detta sammanhang måste understrykas betydelsen av att Sverige går före och självt avskaffar minor inom det militära försvaret. Detta skulle öka trovärdigheten när vi agerar internationellt.
Sverige har över biståndsbudgeten bilateralt och inom FN anslagit medel för minröjning i bl.a. Angola. I förhållande till de enorma behov som finns, t.ex. bara i Angola, är resurserna små. Att totalt sett få fram ökade insatser för minröjning är synnerligen angeläget.