Naturresurslagen
Betänkande 1997/98:BoU3
Bostadsutskottets betänkande
1997/98:BOU03
Naturresurslagen
Innehåll
1997/98 BoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 18 motioner från allmänna motionstiden 1997 helt eller delvis. Utskottet avstyrker samtliga motioner, flera av dem med motivet att vad i motionerna föreslagits bör behandlas i anslutning till propositionen med förslag till miljöbalk. Detta regeringsförslag bereds för närvarande av riksdagen. Till betänkandet har fogats 13 reservationer, bl.a om att Sölvbacka strömmar och Gideälven uppströms Björna skall skyddas mot utbyggnad för kraftändamål genom att tas in i naturresurslagen. 10 särskilda yttranden har avgivits.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1997 väckta motionerna 1997/98:Bo504 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om definition av begreppet ombyggnad och utbyggnad, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte bygga om men bygga ut Långforsen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hotet mot små vattendrag på grund av beslut i energiomställningen. 1997/98:Bo507 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av den kommunala vetorätten. 1997/98:Bo514 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det kommunala vetot även omfattar anläggningar för utbränt kärnbränsle, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöbalken och anläggningar för utbränt kärnbränsle, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljökonsekvensbeskrivning skall utföras av oberoende instans, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delaktighet och Samrådsforum. 1997/98:Bo517 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny prövning av likströmskabeln till Polen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i naturresurslagen att sjökabel av viss storlek skall tillföras som en punkt bland de anläggningar som skall regeringsprövas enligt 4 kap. 1 § naturresurslagen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 4 kap. 2 § naturresurslagen att regeringen inte bara har möjlighet utan i vissa fall skyldighet att pröva anläggningar som faller utanför 4 kap. 2 § naturresurslagen men ändå kan antas "få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet", 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av domstol. 1997/98:Bo526 av Owe Hellberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet miljöanpassad vattenkraft, 2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 6 § naturresurslagen får tillägget "Sölvbacka strömmar" i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till projekt som återställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick. 1997/98:Bo529 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den snarast kommer med förslag till skydd av Gideälven enligt naturresurslagen. 1997/98:Bo532 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 3 kap. 7 § naturresurslagen (NRL) om undantag för nationalstadspark i Uppsala. 1997/98:Bo537 av Dan Ericsson och Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda Gideälven uppströms Björna samt Sölvbacka strömmar från vattenkraftsutbyggnad. 1997/98:Bo539 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationalstadsparker. 1997/98:Bo542 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning avseende miljöförbättrande åtgärder. 1997/98:Bo544 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att beslutet omprövas i den del som berör angiven kabelteknik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslutet borde föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 § naturresurslagen. 1997/98:Bo545 av Lennart Beijer (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och miljökonsekvensanalyser av omfattande projekt med betydande miljöpåverkan. 1997/98:Jo730 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutsrätt avseende kärnkraftsavfall. 1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för vattendrag. 1997/98:Jo757 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det klart framgår att biologisk mångfald anges som riksintresse. 1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av nationalstadsparker. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att epoken av utbyggnad av vattenkraften i älvar och andra i huvudsak orörda vattendrag i Sverige är avslutad. 1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för vattendrag mot exploatering för energiändamål.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m. Plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) trädde i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. En huvuduppgift för NRL är att ange för olika lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig bedömning av frågor om konkurrens beträffande användning av mark och vatten. Till lagen har därför knutits ett tiotal olika lagar som reglerar ianspråktagandet av mark och vatten för olika ändamål. Sålunda skall bestämmelserna i 2 kap. (de verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3 kap. (de geografiska riktlinjerna) tillämpas enligt vad i dessa lagar är föreskrivet. Exempel på lagar som på detta sätt knutits till NRL är (1 kap. 2 § NRL) bl.a. PBL, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, väglagen, minerallagen, kontinentalsockellagen och luftfartslagen. Genom denna konstruktion har NRL kommit att få en central roll beträffande samhällsplaneringen i vid mening. Den brukar betecknas som en paraplylag. Genom lagen regleras hur avvägningar mellan olika intressen skall bedömas i ett långsiktigt perspektiv. I 4 kap. finns regler om tillåtlighetsprövningen av industrianläggningar m.m. medan det i 5 kap. finns regler om miljökonsekvensbeskrivningar. I det avslutande kapitlet (6 kap.) finns regler om myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning. I det förslag till miljöbalk (prop. 1997/98:45) som regeringen i december 1997 överlämnade till riksdagen har regler motsvarande dem som finns i NRL i huvudsak inarbetats utan väsentliga ändringar.
Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala vetot I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av anläggningar som inte får utföras utan tillstånd av regeringen. Som exempel kan nämnas vissa anläggningar för kärnteknisk verksamhet och förbränningsanläggningar om anläggningen har en effekt om minst 200 megawatt. Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 §, pröva andra anläggningar än sådana som omfattas av kravet på tillstånd enligt 4 kap. 1 § NRL, om anläggningen kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1 och 2 § lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Detta brukar kallas det kommunala vetot. Undantag härifrån finns emellertid i 4 kap. 3 § andra stycket. Regeringen får i vissa fall lämna tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att så sker. Om en anläggning är synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma förhållande gäller också bl.a. beträffande förbränningsanläggningar, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek. I nu redovisad del har reglerna i NRL i huvudsak utan förändringar inarbetats i miljöbalken. Regeringen beslöt i maj 1996 tillkalla en nationell samordnare på kärnavfallsområdet. Hans uppgift är att främja samordningen av de informations- och utredningsinsatser som kommuner berörda av de studier Svensk Kärnbränslehantering AB gör avseende lokalisering av kärnbränsle och kärnavfall finner nödvändiga. I slutet av år 1997 bildades, på initiativ av samordnaren och de s.k. förstudiekommunerna, ett nationellt MKB-forum på kärnavfallsområdet. Syftet är att därigenom skapa samförstånd om vilka frågor av gemensamt intresse som bör belysas i MKB-arbetet.
Miljökonsekvensbeskrivningar Sedan början av 1990-talet gäller att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) skall finnas vid ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL. Vidare gäller att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att MKB skall finnas med vid de lagar som anges i 1 kap. 2 § NRL. De krav som ställs på MKB i NRL är att den skall ?möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser?. För att precisera användningen av MKB har också vissa krav ställts i förordningen om MKB. Sedan 1995 gäller i vissa fall krav på MKB för detaljplaner och fördjupade översiktsplaner enligt PBL. År 1991 undertecknades av länderna i ECE den s.k. Esbokonventionen om MKB i ett gränsöverskridande sammanhang. Sverige har ratificerat konventionen. Den trädde i kraft i september 1997. EG-direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata objekt skall tillämpas för sådana objekt som kan antas medföra betydande påverkan på miljön. Med projekt avses bl.a. utförande av byggnads- och anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten samt andra ingrepp i den naturliga omgivningen. Kraven på MKB föreslås utökade i förslaget till miljöbalk. Bl.a. föreslås att allmänhetens inflytande stärks och kommer in i ett mycket tidigt skede i processen.
Polenkabeln Regeringen fattade i juli 1997 beslut om att ge koncession enligt ellagen (1902:71) för etablerandet av en likströmskabel mellan Sverige och Polen. I samband med detta beslutade regeringen även att inte vidta någon prövning av kabeln enligt 4 kap. NRL såsom föreslagits av Boverket. Kabelprojektets landanläggningar bygglovsprövas för närvarande av Karlshamns kommun. En utförligare beskrivning av den s.k. Polenkabeln finns i näringsutskottets betänkande 1996/97:NU2. Prövning enligt 4 kap. 1 § NRL är obligatorisk för vissa särskilt angivna anläggningar med stor miljö- eller omgivningspåverkan. Sjökabelförbindelser ingår inte bland dessa. Den senaste förändringen av 4 kap. 1 § NRL gjordes 1990 (1989/90:BoU20). Vid detta tillfälle tillfördes gruppstationer för vindkraft, lagringsanläggningar för naturgas, anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall samt anläggningar för utvinning av ämnen eller material i områden som anges i 3 kap. 5 § NRL. Till skillnad mot förhållandena i NRL, där regeringen ger det formella tillståndet för en viss verksamhet efter prövning enligt 4 kap. NRL, skall regeringen enligt miljöbalkspropositionen endast pröva en nytillkommen verksamhets tillåtlighet. Handläggning och tillståndsgivning i övrigt föreslås hanteras av sådana regionala miljödomstolar som enligt miljöbalksförslaget bör inrättas. Dessa skall i övrigt fungera som första instans i ett antal fall samt som överklagningsinstans i vissa förvaltningsärenden. Enligt 4 kap. 2 § NRL får regeringen i det enskilda fallet besluta att även andra anläggningar än de som nämns i 1 § skall prövas enligt 4 kap. NRL. Det gäller anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. I förarbetena till NRL (prop. 1985/86:3 s. 135 f.) framgår att frågan om huruvida tillstånd skall uppställas får avgöras från fall till fall. Vissa allmänna kriterier för prövning anges dock. Tillstånd bör, enligt propositionen, exempelvis fordras om en anläggning eller verksamhet orsakar betydande miljöstörningar eller andra betydande ingrepp i naturen. Verksamhetens art och lokalisering i det enskilda fallet har betydelse när det gäller att bedöma om tillstånd skall krävas. Motsvarande bestämmelse om att regeringen i ett visst fall får förbehålla sig rätten till prövning av sådan verksamhet som inte omfattas av den utökade obligatoriska tillåtlighetsprövningen återfinns i 17 kap. 3 § miljöbalkspropositionen. Här görs dock en klarare precisering av i vilka fall sådant förbehåll kan göras. Dessa är: (1) att verksamheten kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag, (2) att verksamheten kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde och (3) att verksamheten omfattas av bestämmelserna om anläggning av vattenkraftverk, vattenanläggningar samt vattenöverledningar för kraftändamål i de älvsträckor som på annan plats i miljöbalken anges som skyddade och som endast medför obetydlig miljöpåverkan.
Plan för utbyggnad av vattenkraft Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften (prop. 1983/84:BoU30). Planen reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU25). Den reviderade planen omfattade nya projekt, effektivisering och förnyelse samt byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh = terawattimmar) i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag på ansökningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i riksdagen om skydd enligt NRL. I såväl propositioner som utskottsbetänkanden har framhållits att den omständigheten att projekt finns upptagna i vattenkraftsplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras. Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt finns medtaget i planen eller ej. Planen utgör inte heller hinder mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i den.
Älvskydd m.m. Vid tillkomsten av NRL år 1987 lagfästes de s.k. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Dessa som beslöts av riksdagen i början av 1970-talet innebär att vissa älvar och älvsträckor undantogs från vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och regering har under de senaste 30 åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor som rör vattenkraftens roll i energibalansen och i samband därmed frågan om bevarandet av vattenområden och älvsträckor. Vid riksdagsbehandlingen i mars år 1993 av ett regeringsförslag om utökat älvskydd beslöts (prop. 1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar och älvsträckor skulle skyddas från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Vattendragsutredningen överlämnade i oktober 1996 sitt slutbetänkande Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155). VDU:s huvudprincip är att vattendrag som på nationell nivå speglar ett representativt urval av den naturliga biologiska mångfalden skall skyddas. Dessutom föreslås att andra för riket viktiga naturvärden och kulturvärden som är knutna till vattendrag skall skyddas. Utredningen föreslår att en allmän översyn görs av NRL och att - i avvaktan på denna - 20 vattenområden förs till 3 kap. 6 § NRL. Regeringen föreslår att de regler om älvskydd som finns i 3 kap. 6 § NRL oförändrade tas in i miljöbalken.
Nationalstadsparker Riksdagen beslutade hösten 1994 om en ändring i NRL - i 3 kap. infogades en ny 7 § - som gick ut på att områden i tätorter och tätortsregioner där parklandskap, naturmiljöer och bebyggelsemiljöer flätas samman till unika historiska landskap skall kunna ges ställning som nationalstadsparker. Vid samma tillfälle inrättades landets första nationalstadspark i området Ulriksdal - Haga-Brunnsviken-Djurgården i Solna och Stockholms kommuner. Hösten 1996 gav regeringen Länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och Stockholms kommuner ett gemensamt uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag för skydd för den del av nationalstadsparken som ligger kring södra Brunnsviken. Utredningen om nationalstadsparker lämnade i mars 1996 betänkandet Nationalstadsparker (SOU 1996:38). Enligt utredningen har sju av landets större städer sådana stora och i huvudsak oexploaterade centrala markområden att de skulle kunna motivera förstärkt skydd enligt 3 kap. 7 § NRL. Dessa områden är i - Göteborg området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggården, - Malmö Pildammsstråket, - Uppsala området Uppsalaåsen-Fyrisån, - Norrköping området kring Motala ström, - Örebro stråket längs Svartån, - Helsingborg Landborgspromenaden, - Trollhättan Älvrummet. Med hänsyn till att nationalstadsparken som begrepp och skyddsinstrument är nytt anger utredningen att den har valt ett restriktivt synsätt. Detta har lett till att utredningen vid sitt slutliga ställningstagande valt att föreslå två nya nationalstadsparker, nämligen området Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och Älvrummet i Trollhättan. Regeringen meddelade i november 1996 att den önskade två nya nationalstadsparker, en i Uppsala och en i Trollhättan. De båda kommunerna har fått regeringens uppdrag att ta fram det underlag som behövs för att bilda parkerna. ?Nationalstadsparksregeln? föreslås utan förändring inarbetas i miljöbalken.
Utskottet
Inledning I betänkandet behandlas motioner om vissa frågor som rör lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I flera fall går förslagen i motionerna ut på att NRL bör ändras eller förtydligas i vissa avseenden. I några motionsyrkanden förs fram förslag som närmast innebär att vissa regler i NRL inte bör ändras. I åter några motioner aktualiseras frågor om utformningen av det s.k. kommunala vetot vid regeringsprövningen avseende tillåtligheten av vissa industrianläggningar m.m. Regeringen har i december 1997 förelagt riksdagen en proposition med förslag till miljöbalk (prop. 1997/98:45). Propositionen har ännu inte behandlats av riksdagen. Flera av de nu behandlade motionerna har anknytning till detta förslag. Fördelen att få en sammanhållen behandling av alla motioner om NRL anser utskottet emellertid större än att skjuta upp vissa av dem för behandling i samband med miljöbalksförslaget.
Vissa övergripande frågor om NRL I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo757 yrkande 6 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att biologisk mångfald skall anges som riksintresse. Ett liknande yrkande behandlade utskottet (bet. 1996/97:BoU10) och riksdagen i februari 1997. Utskottet anförde då att det rimligen inte finns några delade meningar om vikten av att den biologiska mångfalden vidmakthålls. Det kan konstateras att i det nyligen framlagda förslaget till miljöbalk det i den s.k. portalparagrafen anges att balken skall tillämpas så att den biologiska mångfalden bevaras. Ett genomförande av förslaget till miljöbalk bör innebära att vad som förordas i Kristdemokraternas partimotion om den biologiska mångfalden tillgodoses utan något riksdagens tillkännagivande. Motionsyrkandet avstyrks alltså. Med utgångspunkt i prövning av ärendet om den s.k. Polenkabeln - en fråga som utskottet behandlar nedan - föreslås i motion 1997/98:Bo545 (v) ett tillkännagivande till regeringen om vikten av information och miljökonsekvensanalyser av omfattande projekt med betydande miljöpåverkan. Som framgått ovan gäller sedan början av 1990-talet att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) skall finnas vid ansökan om tillstånd enligt 4 kap. NRL. Dessutom gäller att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 2 § NRL skall upprättas en MKB. I förslaget till miljöbalk anförs att kravet på MKB bör vara generellt för ansökan om tillstånd enligt balken eller föreskrift som har meddelats med stöd av balken. MKB skall alltså inte inskränkas till enbart åtgärder som leder till betydande miljöpåverkan. I vissa delar kommer ett genomförande av miljöbalken att innebära en utvidgning av kravet på MKB i förhållande till dagens lagstiftning eftersom flera lagar som för närvarande inte har något krav eller inget generellt MKB-krav också arbetas in i balken. Riksdagens behandling av förslaget till miljöbalk skall inte föregripas. Den bedömningen kan dock göras att ett genomförande av förslaget om när miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas får anses innebära att syftet med motion 1997/98:Bo545 (v) i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsförslaget bör inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det.
Tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar
Prövningsgrunder och prövningsordning av vissa anläggningar I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 2 föreslås att sjökabel av viss storlek skall prövas enligt 4 kap. 1 § NRL. Motionärerna jämställer sjökabel av viss storlek med de anläggningar (järnverk, massafabriker, oljeplattformar etc.) som kräver obligatorisk regeringsprövning enligt nämnda paragraf. Den aktuella bestämmelsen bör därför, enligt motionärerna, ändras så att även sjökabel omfattas. I yrkande 3 föreslås en ändring av 4 kap. 2 § NRL så att regeringen skall ha skyldighet och inte bara möjlighet att pröva anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. En översyn av vilka anläggningar som bör prövas av regeringen har nyligen genomförts i arbetet med miljöbalken. Bland annat har Naturvårdsverket gjort en revidering av miljöskyddsförordningens uppräkning av s.k. miljöfarlig verksamhet. Varken Naturvårdsverket eller regeringen har ansett att sjökablar vanligen medför sådana konsekvenser för miljön att de skall omfattas av obligatorisk regeringsprövning. Utskottet har inte grund för annat ställningstagande. Det kan dessutom förutsättas att regeringen när så anses erforderligt initierar prövning med stöd av 4 kap. 2 § NRL i de fall en sjökabelanläggning kan förväntas ha betydande miljökonsekvenser. Något krav på obligatorisk prövning kan inte anses nödvändigt. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 2 om prövning av sjökabel enligt 4 kap. 1 § NRL. Utskottet anser inte heller att en skyldighet för regeringen att pröva anläggningar enligt 4 kap. 2 § NRL bör införas såsom föreslagits i motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 3. Utskottet vill erinra om den aktuella paragrafens förarbeten som utgår från att behovet av en närmare prövning måste avgöras i varje enskilt fall. Såväl den exakta lokaliseringen av en anläggning som dess angelägenhetsgrad ur allmän synpunkt anses utgöra godtagbara bevekelsegrunder för att en prövning avstås. En anläggning eller åtgärds konsekvenser kan förvisso bli omfattande men ändå inte utgöra ett hot mot andra beaktansvärda intressen. Etablering av en anläggning med betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet i ett redan hårt exploaterat område bör exempelvis kunna ske utan prövning enligt 4 kap. NRL. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 3 om ändring av 4 kap. 2 § NRL så att regeringen skall ha skyldighet och inte bara möjlighet att pröva anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 4 anförs att domstol är den mest lämpliga prövningsinstansen för ärenden som i dag avgörs av regeringen och som gäller prövning med stöd t.ex. av 4 kap. 2 § NRL. Klarare rättsregler i exempelvis 4 kap. NRL skulle, enligt motionärerna, lämna mindre utrymme för skönsmässiga bedömningar. Prövningen bör enligt motionärerna lämpligen göras i domstol i stället för av regeringen. Motionärerna förordar ett förfarande där de i miljöbalksförslaget föreslagna regionala miljödomstolarna tillsammans med miljööverdomstolen ges ansvar för prövningen. Utöver vad som ovan (s. 5) angivits i miljöbalksförslaget beträffande miljödomstolarnas roll bör även rättsprövningsinstrumentet nämnas. Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut trädde i kraft den 1 juni 1988. Domstolarna har enligt rättsprövningslagen att pröva om ett förvaltningsbeslut strider mot någon rättsregel. I förarbetena till lagen (prop. 1987/88:69 s. 23 f.) uttalades att prövningen bör inriktas på frågor om rätts-enlighet. Detta innebär att Regeringsrätten bör kunna överpröva den faktabedömning som ligger till grund för tillämpningen av föreskrifter. Vidare anfördes att Regeringsrätten även bör kunna pröva om det förekommit något fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet samt om beslutet uppfyller regeringsformens krav på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Fri- och rättighetskommittén ansåg i sitt slutbetänkande (SOU 1994:117) att regeringen borde vara den instans som prövar överklaganden endast i de fall det är oundgängligen nödvändigt för att utöva en politisk styrning av praxis. Detta ledde utredningen till slutsatsen att en ny princip borde införas i förvaltningsrätten där utgångspunkten skulle vara att ärenden hos förvaltningsmyndigheter får överprövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna, såvida något annat inte är särskilt föreskrivet. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett beredningsarbete i denna fråga. Utskottet anser att förslaget till inrättandet av särskilda miljödomstolar samt att genomförandet av ett tydligare prövningsförfarande och kompetensfördelning hos länsstyrelsen som återfinns i miljöbalkspropositionen till betydande del tillgodoser yrkande 4 i motion 1997/98:Bo517 (mp). Den regeringsprövning som kvarstår avseende en verksamhets tillåtlighet anser utskottet möjliggöra sådana politiska överväganden som i vissa fall är oundgängliga. En mer detaljerad miljölagstiftning, där domstolar svarar för alla avgöranden, är enligt utskottets uppfattning inte eftersträvansvärd. Eventuella förslag med anledning av det arbete som bedrivs inom Regeringskansliet avseende förändringar i förvaltningsprocessen bör dessutom avvaktas innan sådana förändringar som förordas i motionen övervägs. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 4 om ett riksdagens tillkännagivande om domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen för ärenden som i dag avgörs av regeringen och som gäller prövning med stöd t.ex. av 4 kap. 2 § NRL.
Prövningen av Polenkabeln I motion 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen bör ge regeringen till känna att den s.k. Polenkabeln bör prövas enligt 4 kap. NRL. I motion 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 föreslås att riksdagen hos regeringen begär att beslutet omprövas i den del som berör angiven kabelteknik och i yrkande 2 att Polenkabeln borde föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 § NRL. Liknande yrkanden behandlades av utskottet i betänkandet 1996/97: BoU10. Utskottet anförde då att regeringen avser att avgöra frågan våren 1997 och att utskottet genom ett tillkännagivande inte skall eller bör ge beredningsprocessen en viss inriktning. Regeringen har sedermera genom sitt koncessionsbeslut av den 17 juli 1997 avseende kabelns miljöpåverkan i den aktuella sträckningen ansett att prövning enligt 4 kap. NRL inte är nödvändig. Erinras bör även att riksdagen enligt 11 kap. 7 § regeringsformen (RF) inte får bestämma hur förvaltningsmyndighet, tillika regeringen, i särskilt fall skall besluta i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Kritik mot regeringsärendenas handläggning kan behandlas av riksdagen efter en granskning genomförd av konstitutionsutskottet enligt 12 kap. 1 § RF. Utskottets bedömning är att konsekvenserna av den planerade s.k. Polenkabeln genom regeringens koncessionsbeslut och ställningstagande angående kabelns miljöpåverkan givits erforderlig belysning. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 och 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 om ny prövning av likströmskabeln till Polen m.m. Inte heller finner utskottet anledning att ta initiativ till omprövning av ärendet i övrigt. Med det anförda avstyrker utskottet även yrkande 2 i fp-motionen.
Det kommunala vetot m.m. I några motioner tas upp frågan om det kommunala vetot. I stark sammanfattning innebär reglerna om det kommunala vetot följande. Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1 och 2 §§ lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Tillstånd får dock inte lämnas om hinder möter på grund av 2 och 3 kap. NRL eller med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter. Kommunernas avgörande inflytande brukar kallas det kommunala vetot. Undantag från vetot finns i 4 kap. 3 § andra stycket. Regeringen får nämligen i vissa fall lämna tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att så sker. Om en anläggning är synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma förhållande gäller också bl.a. beträffande förbränningsanläggningar, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek. I förslaget till miljöbalk föreslås att de nu redovisade NRL-bestämmelserna inarbetas utan ändring i sak. I motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena 1 och 2 föreslås att det kommunala vetot skall gälla oinskränkt dvs. 4 kap. 3 § andra stycket NRL bör utmönstras ur lagstiftningen. Vidare föreslås att vetot ges denna utformning även i den kommande miljöbalken. En granskning i sak av förslaget i motionerna bör anstå och göras i samband med riksdagens behandling av det nyligen framlagda regeringsförslaget om en miljöbalk. Det får anses rimligt att den av motionärerna aktualiserade frågan bedöms i detta större miljöpolitiska sammanhang. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena 1 och 2 om utformningen av det kommunala vetot. Förslaget i motion 1997/98:Jo730 (fp) yrkande 2 går ut på att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att riksdagen och inte regeringen bör besluta om var kärnavfall skall placeras. Ett liknande yrkande prövade utskottet år 1990 (bet 1989/90:BoU20 s. 8-9). Utskottet anförde då att en ordning som innebär beslut av riksdagen om att en viss anläggning får placeras på viss plats torde innebära utövande av förvaltningsuppgift och således strida mot 11 kap. 8 § regeringsformen. Det då aktuella motionsyrkandet avstyrktes alltså av utskottet. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motion 1997/98:Jo730 (fp) yrkande 2 om ordningen avseende beslut om förvaring av kärnkraftsavfall avstyrks. Ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om att MKB avseende anläggningar för utbränt kärnbränsle skall utföras av oberoende instans föreslås i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 3 samt att allmänhetens inflytande i sådana frågor skall öka och samrådet förbättras. Som framgått ovan föreslås i miljöbalkspropositionen vissa skärpningar avseenden kravet på MKB samt på MKB-processen. Bl.a. förordas att ett förfarande kallat miljökonsekvensbedömning, som är att anse som ett utvidgat och tidigt samråd, skall genomföras med företrädare för berörda intressen och bredare allmänhet. I förslaget till balk föreslås också miljöorganisationer få ett större inflytande. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att allmänheten ges möjlighet till samråd i MKB-processen. Att även regeringen har denna uppfattning framgår som nu redovisats av förslaget till miljöbalk. Utskottet är däremot inte berett att ge sin anslutning till yrkandet i motionen om att MKB skall utföras av vad motionärerna kallar oberoende instans. Utskottet vill erinra om att det vare sig i NRL eller i förslaget till miljöbalk finns regler om var ansvaret för MKB bör ligga. Detta ansvar är knutet till reglerna om krav på MKB och inte till att t.ex. en viss myndighet, organisation eller annan skall uppräötta en MKB. Den ordning som nu i korthet beskrivits är enligt utskottets uppfattning ändamålsenlig och bör inte ändras. De regler som kommer att vägleda MKB-processen om förslaget till miljöbalk genomförs kommer enligt utskottets uppfattning att innebära ett rimligt inflytande bl.a. för olika organisationer och för allmänheten också på den fråga som motionärerna aktualiserat. Det tillvägagångssätt avseende ansvaret för MKB som motionärerna föreslår skulle kunna innebära en stelbent ordning som i olika hänseenden långt ifrån alltid skulle vara till fördel för de avvägningar som en MKB avser att belysa. I den mån vad i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 3 föreslagits om MKB- processen inte kan anses tillgodosett med vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till det. I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis yrkande 4 i motion 1997/98:Bo514 (mp). Motionärerna föreslår ett riksdagens tillkännagivande till regeringen som går ut på att den nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet skall inbjuda företrädare för miljöorganisationer att delta i hans arbete. Som framgått ovan har samordnaren i uppgift att främja samordningen av de informations- och utredningsinsatser som kommuner berörda av SKB:s (SKB=Svensk Kärnbränslehantering AB) studier avseende lokalisering av använt kärnbränsle och kärnavfall finner nödvändiga. Enligt vad utskottet erfarit har samordnaren inbjudit vissa miljöorganisationer att hålla sig informerade om arbetet med det i slutet av år 1997 bildade Nationella MKB-forum på kärnavfallsområdet. Det samråd som dessa organisationer eftersträvar bör enligt utskottets uppfattning kunna förverkligas inom ramen för den ordning den nationella samordnaren etablerat. Syftet med förslaget i motion 1997/98:Bo514 (mp) yrkande 4 om miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen får anses tillgodosett med de åtgärder som vidtagits. Ett tillkännagivande kan inte anses erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks.
Utformningen av skyddet mot utbyggnad av vattenkraft m.m. I Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo785 yrkande 6 föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att utbyggnad av vattenkraft i outbyggda älvar och andra i huvudsak orörda vattendrag i vårt land är avslutad. I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att dagens älvskydd är väl avvägt. Ett motsvarande förslag förs fram i motion 1997/98:Jo731 (m) yrkande 9. Vad först rör förslaget i Folkpartiets partimotion om ett riksdagens tillkännagivande om att epoken av utbyggnad av vattenkraft är avslutad kan erinras om att utskottet flera gånger tidigare och senast för cirka ett år sedan (bet. 1996/97:BoU10) behandlat motionsförslag med liknande innebörd. Praktiskt taget varje gång har utskottet anfört att produktionsnivån från vattenkraften enligt den i mitten av 1980-talet beslutade vattenkraftsplanen beräknas till 66 terawattimmar (TWh) och att någon utbyggnad därutöver inte var aktuell. Riksdagen beslöt våren 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) om en uthållig energiförsörjning. I beslutet ingick bl.a. att bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft skall kunna utgå. Denna omständighet kan i princip dock inte anses innebära en omprövning av vattenkraftens roll i energibalansen. Att så skulle vara fallet har inte hävdats i det nu redovisade riksdagsbeslutet. Inte heller bostadsutskottet finner att beslut fattats som innebär en omprövning av de riktlinjer som nu under mera än tio år väglett statsmakterna när det gäller vattenkraftens del av energibalansen. Vid denna uppfattning finns inte tillräcklig anledning föreslå riksdagen att göra det i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo785 yrkande 6 föreslagna tillkännagivandet till regeringen. Den fråga som tas upp i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98: N223 yrkande 25 och i motion 1997/98:Jo731 (m) yrkande 9 rör, som framgått ovan, frågan om skydd för vattenområden och älvar mot utbyggnad för kraftändamål. Motionärerna anser dagens älvskydd väl avvägt. Som också framgått ovan uppräknas i NRL (3 kap. 6 § första och andra styckena) vattenområden och älvsträckor i vilka utbyggnad för kraftändamål inte får komma till stånd. En delvis annorlunda utformning av älvskyddet föreslogs år 1996 av Vattendragsutredningen (VDU) i betänkandet Omtankar om vatten. I korthet går utredningsförslaget ut på att vattendrag som på nationell nivå speglar ett representativt urval av biologisk mångfald skall skyddas. Skyddet skall gälla inte bara en exploateringstyp - vattenkraftsutbyggnad - utan i stället utgå från de skyddsvärden som bör beaktas. Utskottet har tolkat motionärerna så att de menar att utformningen av älvskyddet formulerat så som VDU föreslagit skulle vara mindre verkningsfullt mot vattenkraftsutbyggnad än det älvskydd som för närvarande finns i NRL. Utan att ta ställning i frågan vill utskottet upplysa om att ?NRL-skyddet? utan saklig förändring tagits in i det nyligen framlagda förslaget till miljöbalk. En riksdagens anslutning till balkförslaget i denna del skulle alltså innebära att dagens älvskydd även framgent kommer att utgöra grunden för bevarande av vissa vattenområden och älvsträckor. Därmed kommer också förslaget i de nu behandlade m-motionerna att tillgodoses utan någon riksdagens åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet de båda motionsyrkandena. I fempartimotionen 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att begreppet ?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? är en myt. Som exempel på en utbyggnad för kraftändamål som brukar anges som miljöanpassad nämner motionärerna Klippens kraftverk i Umeälven. Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att ge sin anslutning till motionärernas förslag. Att företag och organisationer m.fl. använder ett speciellt begrepp för att beskriva, i detta fall en vattenkraftsutbyggnad med viss utformning, kan rimligen inte vara en fråga för riksdagen att uttala sig om. Motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 1 avstyrks med hänvisning till det anförda. I motion 1997/98:Bo504 (mp) tas upp frågan om ombyggnad av Långforsens kraftstation. I detta avsnitt behandlar utskottet motionens yrkanden 1 och 3. I yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om definition av begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål. Som utskottet uppfattat yrkandet gäller det de motiv som vägleder tillämpningen av 3 kap. 6 § tredje stycket NRL. Enligt detta stycke kan vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan få komma till utförande i vattenområden och älvsträckor trots att dessa åtnjuter skydd enligt lagrummets två första stycken. Av motiven till 3 kap. 6 § tredje stycket NRL framgår bl.a. (se prop. 1985/86:3 s. 186-187) att lagrummet kan tillämpas på utbyggnader som hänför sig till en redan företagen utbyggnad t.ex. ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar under förutsättningar att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån. De motiv som vägleder lagstiftning i nu diskuterat hänseende är enligt utskottets mening tillräckligt klargörande vad avser begreppen ?ombyggnad? och ?utbyggnad?. Utskottet finner det inte erforderligt att underställa regeringen denna fråga såsom föreslås i motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 1. I yrkande 3 i samma motion föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen med anledning av det av riksdagen våren 1997 fattade beslutet om bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft (se bet. 1996/97:NU12 s. 61--63). Motionärerna ser en fara i att bidragen kommer att innebära oacceptabla ingrepp i naturmiljön. Det åsyftade beslutet ingår som en del av riksdagens energipolitiska ställningstagande. Syftet med bidraget är att öka tillförseln av el. Bidrag lämnas med 15 % av en investering i miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk. För bidraget har beräknats 150 miljoner kronor för en femårsperiod. Bidragsreglerna trädde i kraft vid halvårsskiftet 1997. Motionsyrkanden liknande det nu aktuella behandlades av riksdagen våren 1997 i samband med det ovan nämnda energipolitiska beslutet. Näringsutskottet avstyrkte dessa förslag och anförde att regeringsförslaget byggde på bedömningen att bidragsgivningen främst torde bli aktuell i redan befintliga anläggningar. Prövningen av projektens tillåtlighet skall ske bl.a. enligt vattenlagen (1983:291) och NRL. Riksdagen följde näringsutskottet. Bostadsutskottet delar näringsutskottets uppfattning. De farhågor som motionärerna redovisar kan inte anses ha den tyngd de tydligen avser. Den prövning som skall ske av kommande ansökningar om investeringsbidrag kan naturligtvis inte ses isolerat från den prövning som skall ske enligt bl.a. vattenlagen och NRL. Någon förändring av dessa lagar har inte gjorts som innebär en annorlunda bedömning av miljöaspekterna och deras tyngd vid ställningstagande till sådana projekt för vilka investeringar i småskalig vattenkraft kan utgå. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 3 om utbyggnad av små vattendrag.
Skydd av vissa älvsträckor
Sölvbacka strömmar Ovan har beskrivits hur skyddet mot utbyggnad för vattenkraftsändamål utformats för att förhindra utbyggnad av vissa vattenområden och älvsträckor. I 3 kap. 6 § första och andra styckena NRL har angivits de vattenområden och älvsträckor där utbyggnad i princip inte får komma till stånd. I motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och i motion 1997/98:Bo537 (kd) denna motion i motsvarande del föreslås att Sölvbacka strömmar tas in bland de älvsträckor som anges i 3 kap. 6 § NRL. Ett liknande yrkande behandlade utskottet för ungefär ett år sedan (bet. 1996/97: BoU10 s. 17-18). Utskottet anförde då:
År 1979 beslöt dåvarande regeringen att lämna tillstånd till byggande och bibehållande av Sölvbacka kraftstation samt att till förmån för kraftverket leda vatten från Ljungan och utöva korttidsreglering av Ljungan. Efter beslut i riksdagen senare samma år upptog regeringen förhandlingar med den dåvarande ägaren till fallrättigheterna - Trångfors AB - i avsikt att få till stånd en uppgörelse som innebar att bolaget avstod från att utnyttja det av regeringen meddelade tillståndet att bygga ut strömmarna. Regeringens förhandlingar ledde inte till det av riksdagen eftersträvade resultatet. Riksdagen uttalade därför år 1980 (bet. CU 1980/81:3) på förslag av dåvarande civilutskottet att förhandlingarna med Trångfors AB skulle fullföljas med sikte på att nå en överenskommelse som innebar att Sölvbackaströmmarna inte byggs ut. Regeringen återkom året efter med en proposition (prop. 1980/81:195, CU42) om avveckling av Sölvbackaprojektet. Propositionen bifölls av riksdagen. I svar på fråga i riksdagen i juni 1996 om Sölvbacka strömmar anförde miljöministern bl.a. att en fråga om överlåtelse från staten till Bergs kommun, mot bakgrund av tidigare riksdagsbeslut, endast kunde bli aktuellt om riksdagen lämnade ett sådant uppdrag till regeringen. Frågan var föranledd av en begäran från kommunen till Finansdepartementet om förvärv av fallrättigheterna. Med hänvisning till vad som nu redovisats avstyrkte utskottet den år 1996 behandlade motionen. Utskottet fann inte anledning föreslå riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande. Sölvbacka strömmar borde alltså inte byggas ut. Utskottet anförde att intet i praktiken skulle stå att vinna på att att Sölvbacka strömmar togs in bland de älvsträckor som anges i 3 kap. 6 § NRL. Sedan utskottet förra året behandlade frågan om Sölvbacka strömmar har regeringen fattat beslut med anledning av Bergs kommuns framställning om att med staten få ta upp förhandlingar med målet att fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar skulle överföras från staten till kommunen. I beslutet konstaterades att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli aktuell om riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser i beslutet inte att begära ett sådant bemyndigande av riksdagen. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om att det inte finns anledning att ändra det tidigare riksdagsbeslutet om att Sölvbacka strömmar inte bör byggas ut. Denna uppfattning som vunnit i styrka i och med det ovan refererade regeringsbeslutet innebär, som utskottet redan förra året konstaterade, att i praktiken intet väsentligt skulle stå att vinna på ett genomförande av förslag om att älvsträckan skall tas in i 3 kap. 6 § NRL. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och motion 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del. Yrkande 3 i fempartimotionen 1997/98:Bo526 går ut på att regeringen bör verka för att den damm vid Storsjö som byggts för att delvis reglera vattenflödet i Ljungans vattensystem rivs så att Sölvbacka strömmar återställs i naturligt skick. I motionen konstateras att dammen delvis reglerar vattenflödet i Ljungan. Denna omständighet innebär att dammen för vissa kraftverk nedströms Sölvbacka får anses ha en större betydelse än vad motionärerna tycks göra gällande. En utrivning av dammen skulle dessutom sannolikt innebära stora kostnader för staten bl.a. i form av ersättning för förlorad kraftnytta. Utskottet är inte berett föreslå riksdagen att bifalla motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 3 om förslag till projekt som återställer Sölvabacka strömmar i ursprungligt skick.
Gideälven Som utskottet uppfattat motionerna 1997/98:Bo529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del, går förslagen ut på att Gideälven uppströms Björna bör skyddas genom att älvsträckan tas in i 3 kap. 6 § NRL. Motionärerna uttrycker farhågan för att ett genomförande av VDU:s förslag till älvskydd kan komma att innebära att bl.a. Gideälven får ett sämre skydd mot utbyggnad. Som framgått ovan har NRL-skyddet i sak oförändrat tagits in i miljöbalken. Denna omständighet måste tolkas så att ett älvskydd utformat enligt VDU:s förslag inte blir aktuellt, i vart fall inte under de närmaste åren. Skulle regeringen föreslå en annorlunda utformning av älvskyddet kan det finnas anledning att i samband med det förslaget också överväga frågan om Gideälven uppströms Björna. Det torde också bli aktuellt att vid den kommande riksdagsbehandlingen av förslaget till miljöbalk även behandla frågan om utformning och omfattning av älvskyddet. Motionerna 1997/98:Bo529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del, avstyrks med hänvisning till det anförda.
Långan Långan nedströms Landösjön omfattas av älvskydd enligt 3 kap. 6 § NRL. En eventuell utbyggnad av älvsträckan kan bli aktuell om utbyggnaden orsakar endast obetydlig miljöpåverkan. I motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 2 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att en förändring av älvsträckan görs så att ingreppen i miljön blir så små som möjligt. Yrkandet i motionen är föranlett av att en ansökan om att få bygga om Långforsens kraftstation för närvarande ligger hos regeringen. Ett liknande yrkande behandlade utskottet år 1997 (bet. 1996/97:BoU10 s. 16-17). Utskottet anförde då att ärendet är under beredning i regeringens kansli och att riksdagen som lagstiftare har beslutat om ordningen för hur beslut i ärenden skall beredas och vilka kriterier som skall vägas in i det enskilda ärendet. Ärendet kunde inte komma under riksdagens prövning på det sätt motionärerna begär. Ett enhälligt utskott avstyrkte det då behandlade motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo504 (mp) yrkande 2 om ombyggnad av Långforsens kraftstation.
Nationalstadsparker Ovan har redovisats lagstiftningen om nationalstadsparker, utredningar om inrättande av sådana samt vissa pågående överväganden. Utredningen om nationalstadsparker lämnade sitt betänkande Nationalstadsparker (SOU 1996:38) i mars 1996. Utredningen anförde att sju av landets större städer hade sådana oexploaterade centralt belägna markområden att de skulle kunna motivera förstärkt skydd enligt 3 kap. 7 § NRL (=nationalstadsparksparagrafen). Med hänsyn till att nationalstadsparksbegreppet är relativt nytt föreslog utredningen att endast två nya nationalstadsparker borde bildas nämligen området Uppsalaåsen-Fyrisån i Uppsala och Älvrummet i Trollhättan. De båda kommunerna har fått regeringens uppdrag att ta fram det material som behövs för att bilda parkerna. Frågor om nya nationalstadsparker tas upp i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 yrkande 2 samt i de båda c-motionerna 1997/98:Bo532 och 1997/98:Bo539 yrkande 11. I c-motionen 1997/98:Bo542 aktualiseras frågor om den befintliga nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. I motion 1997/98:532 (c) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att en nationalstadspark bör inrättas i Uppsala men att därvid vissa ändringar görs i 3 kap. 7 § NRL så att kriterier fastställs som gör det möjligt att förverkliga parken i huvudsak i enlighet med vad kommunen föreslagit. Uppsala kommun har i skrivelse till regeringen hösten 1997 anfört att 3 kap. 7 § NRL i dess nuvarande lydelse inte kan tillämpas för det planerade nationalstadsparksområdet i kommunen. Kommunen har upplyst att den avser att tillgodose naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen inom området för den ursprungligen planerade nationalstadsparken genom att lägga programförslaget om nationalstadsparken till grund för den fördjupning av översiktsplanen för Uppsala kommun som för närvarande utarbetats. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete i regeringens kansli med anledning av Trollhättans och Uppsala kommuners uppdrag om att ta fram underlag för nationalstadsparkerna. I detta sammanhang får det anses naturligt att överväga också den fråga som tagits upp i motion 1997/98:Bo532 (c) om nationalstadspark i Uppsala. Motionen avstyrks med hänvisning till dessa pågående överväganden. Som framgått ovan ansåg utredningen om nationalstadsparker att ett restriktivt synsätt kan vara att föredra när det gäller att inrätta nya parker. En nationalstadspark finns redan medan överväganden om att bilda ytterligare en eller två nya parker pågår. Utskottet som finner det valda tillvägagångssättet rimligt är inte berett att nu föreslå riksdagen tillkännagivanden enligt förslagen i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 yrkande 2 och i motion 1997/98:Bo539 (c) yrkande 11 om inrättande av ytterligare nationalstadsparker. Utskottet noterar att samtliga de förslag motionärerna aktualiserat också tagits upp i förslaget från nationalstadsparksutredningen. Detta bör alltså innebära att de kan komma att övervägas framöver. I motion 1997/98:Bo542 (c) föreslås riksdagens tillkännagivanden till regeringen som rör den befintliga nationalstadsparken. Regeringen gav år 1996 Länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och Stockholms kommuner ett gemensamt uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag för skydd för den del av nationalstadsparken som ligger kring södra Brunnsviken. Utskottet förutsätter att flera av de frågor som tas upp i motionen också kommer att aktualiseras i det ovan pågående utredningsarbetet. Detta kan beräknas vara avslutat i början av år 1998. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Bo542 (c) om beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den biologiska mångfalden att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo757 yrkande 6, 2. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo545, 3. beträffande Prövning av sjökabel enligt 4 kap. 1 § NRL att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 2, 4. beträffande ändring av 4 kap. 2 § NRL att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 3, 5. beträffande domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo517 yrkande 4, 6. beträffande ny prövning av likströmskabeln till Polen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo517 yrkande 1 och 1997/98:Bo544, res. 1 (mp) 7. beträffande utformningen av det kommunala vetot att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo507 och 1997/98:Bo514 yrkandena 1 och 2, res. 2 (c) 8. beträffande ordningen för beslut om förvaring av kärnavfall att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo730 yrkande 2, 9. beträffande MKB-processen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo514 yrkande 3, 10. beträffande miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo514 yrkande 4, res. 3 (mp) 11. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo785 yrkande 6, res. 4 (c, fp, v, mp, kd) 12. beträffande utformningen av älvskyddet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 9 och 1997/98:N223 yrkande 25, res. 5 (m) 13. beträffande begreppet ?miljöanpassad vattenkraft? att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo526 yrkande 1, res. 6 (c, fp, v, mp, kd) 14. beträffande begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 1, res. 7 (mp) 15. beträffande utbyggnad av små vattendrag att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 3, res. 8 (mp) 16. beträffande Sölvbacka strömmar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo526 yrkande 2 och 1997/98:Bo537, denna motion i motsvarande del, res. 9 (c, fp, v, mp, kd) 17. beträffande projekt som återställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo526 yrkande 3, 18. beträffande Gideälven uppströms Björna att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo529 och 1997/98:Bo537, denna motion i motsvarande del, res. 10 (c, fp, v, mp, kd) 19. beträffande Långforsens kraftstation att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo504 yrkande 2, 20. beträffande nationalstadspark i Uppsala att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo532, res. 11 (c) 21. beträffande inrättande av ytterligare nationalstadsparker att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 11 och 1997/98:Jo784 yrkande 24, res. 12 (c) 22. beträffande beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo542. res. 13 (c, mp)
Stockholm den 20 januari 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Juan Fonseca (s).
Reservationer
1. Ny prövning av likströmskabeln till Polen (mom. 6) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottets bedömning? och slutar med ?i fp-motionen? bort ha följande lydelse: Mot bakgrund av att den s.k. Polenkabelns sträckning sannolikt måste omprövas på grund av ny plats för landfästen, torde det finnas anledning för regeringen att ta förnyad ställning till koncession för den enligt ellagen. I samband med detta bör kabelns miljöpåverkan på nytt övervägas. Någon närmare miljökonsekvensanalys har hittills inte skett eftersom prövning enligt 4 kap. NRL inte genomförts. Utskottet ser det som särskilt angeläget att de övergripande principer som finns angivna i förslaget till miljöbalk får genomslag när det gäller ett projekt med så oklara miljökonsekvenser som Polenkabeln. Den nya samlade miljölagstiftning som nu ligger på riksdagens bord innehåller bl.a. lagstadgade krav på beaktande av den s.k. försiktighetsprincipen liksom att bästa möjliga teknik används. En förnyad regeringsprövning av det aktuella projektet enligt 17 kap. 3 § miljöbalken skulle möjliggöra ett beaktande av dessa principer. Utskottet anser det följaktligen motiverat att tillstyrka motion 1997/98:Bo517 (mp) om att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny prövning av likströmskabeln till Polen. Vad i motion Bo544 (fp) yrkande 1 förordats får anses tillgodosett med vad som anförts. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ny prövning av likströmskabeln till Polen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo517 yrkande 1 och 1997/98:Bo544 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utformningen av det kommunala vetot (mom. 7) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?En granskning? och slutar med ?kommunala vetot? bort ha följande lydelse: Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner i vilka det i likhet med de nu aktuella c- och mp-motionerna föreslagits att det kommunala vetot oinskränkt skulle omfatta också anläggningar för slutförvaring av utbränt kärnbränsle. Vid behandling av frågan 1995 och 1996 (bet. 1995/96:BoU8 resp. 1996/97:BoU10) anförde företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i bostadsutskottet följande:
När riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:BoU20) behandlade frågan om att undantag från det kommunala vetot under vissa förutsättningar skulle kunna göras bl.a. när det gäller anläggningar för slutförvaring av kärnavfall anfördes i reservationer (c, vpk, mp) att den kommunala självbestämmanderätten över markfrågorna inte borde ändras och att en inskränkning i vetorätten innebar att en grundläggande del av den kommunala självstyrelsen rycktes undan.
Vad gällde frågan om säkra förvaringsmetoder för slutförvaring av kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om inskränkningar i vetot för denna typ av anläggningar borde fattas först sedan tillräcklig kunskap vunnits om hur en sådan förvaring inom landet kunde ske. Reservanterna ansåg att frågan om inskränkning var för tidigt väckt och att beslut borde fattas först efter en öppen och demokratisk prövning. Utgångspunkten var dock att landets kärnavfall skall tas om hand i Sverige. Utskottet delar den inställning som kom till uttryck i de nu åsyftade reservationerna och i de nu behandlade motionerna. Lagstiftningen om det kommunala vetot med sin ?ventil? kan inte anses ha en lämplig utformning. Det är att beklaga att förslaget till miljöbalk i nu diskuterat avseende har samma utformning som NRL. Riksdagen bör återigen ge uttryck för uppfattningen att ?ventilen? bör utmönstras ur lagstiftningen. Vad nu anförts är en anslutning till förslagen i motionerna 1997/98:Bo507 (c) och 1997/98:Bo514 (mp) yrkandena 1 och 2. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utformningen av det kommunala vetot att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo507 och 1997/98:Bo514 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen (mom. 10) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Enligt vad? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse: Den genom motion 1997/98:Bo514 (mp) aktualiserade frågan om miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen ger utskottet anledning att erinra om vad i motionen anförs i frågan. I motionen redovisas att den nationelle samordnaren på kärnavfallsområdet i ett möte i juni 1997 förklarat att miljöorganisationer och Avfallskedjan inte längre var välkomna att delta i arbetet inom det samrådsforum som avses ingå som en del i den verksamhet Samordnaren bedriver. Motivet är enligt motionen att miljöorganisationerna är kritiska mot att SKB:s metodval eller platsval hittills skett på ett icke systematiskt och trovärdigt sätt samt de lokala miljöorganisationernas ovilja att delta i förstudiekommunernas samråd i frågan. Att vissa organisationer inte bereds möjlighet att delta på ett meningsfullt sätt i den viktiga process som skall leda fram till ett beslut om lokalisering av en anläggning för utbränt kärnbränsle är enligt utskottets uppfattning beklagligt och svårt att förstå. Än mera förvånande blir detta förhållande mot bakgrund av förslaget till miljöbalk i vilket bl.a. betonas miljöorganisationernas starkare roll och allmänhetens rätt att yttra sig över MKB. Den nationelle samordnarens arbete pågår med att främja samordningen av de informations- och utredningsinsatser som berörs när det gäller att besluta om lokalisering av slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall. Den av en bred riksdagsmajoritet numera förhoppningsvis intagna ståndpunkten om att ett inflytande bl.a. för miljöorganisationer när det gäller frågor om fysisk planering är viktigt gör det angeläget för riksdagen att redan nu - innan miljöbalken trätt i kraft - uttrycka sin uppfattning. Ett genomförande av en ordning liknande den som förordas i den ovannämnda mp- motionen tillgodoser det inflytande för miljöorganisationerna som nu diskuterats. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo514 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Vattenkraftens roll i energibalansen (mom. 11) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Vad först? och slutar med ?till regeringen? bort ha följande lydelse: Under praktiskt taget varje år sedan slutet av 1960-talet har riksdagen haft att överväga frågor om älvskydd antingen ur ett översiktligt perspektiv eller i vad gäller enskilda vattenområden och älvsträckor. Det kan slås fast att riksdagen inte sällan varit pådrivande när det gäller att skapa förståelse för det viktiga i att bevara inte utbyggda älvsträckor. I riksdagen finns numera ett brett stöd för uppfattningen att det nuvarande älvskyddet bör stärkas och omfatta flera älvsträckor än i dag. Denna fråga behandlar utskottet ytterligare nedan. I den i detta avsnitt behandlade partimotionen 1997/98:Jo785 från Folkpartiet föreslås i yrkande 6 ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att vattenutbyggnadseopken i Sverige är avslutad. Som framgår av vad nu anförts och av redovisningen ovan har riksdagen varit mycket klar i sin uppfattning att ett ytterst litet tillskott till vår energibalans finns att hämta från vattenkraften. Det finns anledning för riksdagen att genom en anslutning till det nu behandlade motionsförslaget stryka under denna uppfattning. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo785 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utformningen av älvskyddet (mom. 12) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?båda motionsyrkandena? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 och i motion 1997/98:Jo731 (m) om att det älvskydd som finns i NRL inneburit att åtskilliga vattenområden och älvskydd fredats från vattenkraftsutbyggnad. Dagens älvskydd är effektivt. Det bör inte ändras. VDU:s förslag får anses vara en uppluckring av skyddet. Det bör inte genomföras. Det är alltså viktigt att älvskyddet behålls oförändrat, inte minst mot bakgrund av den oro det nya bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft skapat hos dem som vill bevara outbyggda vattendrag. Investeringsbidraget kombinerat med VDU:s förslag till utformning av älvskyddet kan innebära exploateringar av vattendrag som bör bevaras outbyggda. Vad utskottet nu med anledning av de båda m-motionerna anfört om att dagens älvskydd skall behållas oförändrat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande utformningen av älvskyddet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 9 och 1997/98:N223 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Begreppet ?miljöanpassad vattenkraft? (mom. 13) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet finner? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: I motion 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) anförs även att företrädare för vattenkraftsindustrin hävdar att ?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? inte skall ge lika stora skador på miljön som tidigare. Denna uppfattning kan dock kritiseras på goda grunder. Klippens kraftstation i Umeälven brukar tas fram som exempel på den nya tidens vattenkraftsutbyggnad. I stället för exempel på miljöanpassad utbyggnadsteknik utgör Klippens kraftstation ett otvetydigt bevis på att i vattenkraftsutbyggnadens spår följer enorma ingrepp i vår natur. Uppströms anläggningen finns, i likhet med traditionella kraftverk, ett stort regleringsmagasin, Överuman. Detta måste som motionärerna anför naturligtvis ingå i bedömningen av kraftstationens totala miljöpåverkan. För att hålla uppe vattennivån i den utbyggda älvsträckan, har tröskeldammar anlagts. Dessa utgör inte någon ny miljövänlig teknik, utan är en gammal åtgärd, som helt förändrat många forsande vattensträckor till onaturliga, långsamt flytande vattensystem. Utbyggnaden har vidare ödelagt vattensystemets rika bestånd av öring och röding. Detta kompenseras med utsättning av laxöring, visserligen från det befintliga vattensystemet, men kräver kontinuerlig tillförsel. Med den ringa vattenföringen drabbas även älvens övriga djur- och växtliv. Påståenden om att det går att bygga miljöanpassad vattenkraft får anses ha föga med verkligheten att skaffa. Tyvärr har begreppet ?miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad? vunnit visst gehör. Sålunda påstås att en eventuell utbyggnad av Sölvbacka strömmar skulle kunna ske med användande av miljövänlig teknik i syfte att skapa en bättre miljö i älvområdet än i dag. Frågan om utbyggnad av Sölvbacka strömmar behandlar utskottet nedan. Vad gäller begreppet ?miljöanpassad vattenkraft? bör riksdagen fästa regeringens uppmärksamhet på det oriktiga och innehållslösa i denna företeelse. En utbyggnad av en älv eller ett vattenområde är oåterkallelig och kan i princip inte försvaras med den typ av argument som bygger på någon förment uppfattning om en möjlig miljöanpassning i samband med vattenkraftsutbyggnad. Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för vad nu anförts i avsikt att undanröja att tillstånd till vattenkraftsutbyggnad ges med motiveringen att utbyggnaden skulle vara ?miljöanpassad?. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande begreppet "miljöanpassad vattenkraft" att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo526 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål (mom. 14) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?De motiv? och på s. 15 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Som framgår av motion 1997/98:Bo504 (mp) råder viss osäkerhet om tillämpningen av begreppen ombyggnad och utbyggnad i samband med inve-steringar i vattenkraftverk. Vad motionärerna tar upp är den prövning som sker med stöd av 3 kap. 6 § NRL tredje stycket. Enligt detta lagrum prövas alltså vattenföretag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan och som åtnjuter skydd enligt lagrummets två första stycken. Det är av yttersta vikt att de vattenområden och älvsträckor som omfattas av ?NRL-skydd? verkligen förblir skyddade och att inte någon förment ?miljövänlig utbyggnad? tillåts. Det finns alltså goda skäl för riksdagen att ge sin anslutning till yrkande 1 i motionen. Detta yrkande går ut på att en definition av begreppen ombyggnad och utbyggnad bör göras och betydelsen av dessa vid vattenkraftsinvesteringar. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo504 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Utbyggnad av små vattendrag (mom. 15) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Motionsyrkanden liknande? och slutar med ?små vattendrag? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den oro som förs fram i motion 1997/98:Bo504 (mp) om att det beslut som år 1997 fattades om bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft kan komma att innebära en utbyggnad av små vattendrag. Detta är inte acceptabelt. Redan i samband med 1997 års beslut förordade företrädare för Miljöpartiet avslag på regeringens förslag om investeringsbidrag. Utskottets uppfattning är att ingen som helst utbyggnad av vare sig småskalig eller annan vattenkraft som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag bör accepteras. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande utbyggnad av små vattendrag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo504 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Sölvbacka strömmar (mom. 16) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Sedan utskottet? och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse: I betänkande 1996/97:BoU10 behandlade utskottet år 1997 en v-motion om att Sölvbacka strömmar skulle skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Efter en redovisning i betänkandet av miljöministerns uppfattning att en överlåtelse från staten till Bergs kommun endast kunde bli aktuell om riksdagen lämnade ett sådant uppdrag till regeringen anfördes i en reservation (c, fp, v, mp, kd) följande: Utskottet delar miljöministerns uppfattning om att det krävs ett riksdagsbeslut för att det i realiteten skall bli aktuellt att till Bergs kommun överlåta fallrättigheterna i Sölvbacka strömmar. Utskottet är inte berett föreslå riksdagen att fatta ett sådant beslut. Däremot har utskottet tagit intryck av förslaget i motion 1996/97:Bo525 (v) om att riksdagen skall besluta att Sölvbacka strömmar skall skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. - - -
Under beredningen av den nu aktuella motionen har utskottet fått muntlig och skriftlig information såväl från företrädare för Bergs kommun - som anser att kommunen bör köpa fallrättigheterna - samt från företrädare för Storsjö byalag och vissa organisationer som anser att kommunen inte bör köpa fallrättigheterna. De senare har uttalat sig mot en utbyggnad. Bl.a. framhålls i skrivelser att Sölvbacka strömmar är kärnområde för utterbestånd samt att strömmarna innehåller värdefulla bestånd av naturreproducerande laxfisk. Betydelsen av fisketurismen i Storsjö/Ljungdalen har vidimerats i en undersökning gjord vid turisthögskolan i Östersund. Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att i sak inget väsentligt tillkommit som föranleder riksdagen att ändra sina tidigare ställningstaganden från åren 1979 och 1980. Sölvbackaströmmarna bör inte byggas ut. Vad som däremot ändrats sedan riksdagen senast behandlade frågan är tillkomsten av NRL. Numera finns en ?etablerad möjlighet? att med användande av den lagen ge vattenområden och älvsträckor ett skydd mot utbyggnad för vattenkraftändamål. Den inställning till frågan om Sölvbacka strömmar som utskottet nu redovisat innebär att strömmarna bör tas in bland de vattenområden som finns i 3 kap. 6 § första stycket NRL. Detta är en anslutning till förslaget i motion 1996/97:Bo525 (v). Sedan utskottet behandlade frågan förra året har regeringen alltså beslutat att inte tillmötesgå Bergs kommuns begäran att få ta upp förhandlingar med staten om överlåtelse till kommunen av fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar. Regeringen konstaterar att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli aktuell om riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser inte begära ett sådant bemyndigande av riksdagen. Regeringens beslut måste rimligen tolkas så att frågan om utbyggnad av Sölvbacka strömmar nu är avförd från dagordningen en gång för alla, inte bara från riksdagens sida utan även från regeringens. Älvsträckan bör tas in i 3 kap. 6 § första stycket NRL. Därmed kommer den att åtnjuta ?normalt älvskydd?. Vad nu förordats är en anslutning till motionerna 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del. Utskottet föreslår en ändring i NRL som tillgodoser förslaget i motionen. I bilaga till detta betänkande läggs fram förslag härom. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1998. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande Sölvbacka strömmar att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo526 yrkande 2 och 1997/98:Bo537, denna motion i motsvarande del, antar som bilaga till detta betänkande fogat och som utskottets förslag betecknade lydelse till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
10. Gideälven uppströms Björna (mom. 18) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Som framgått? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: Som anförs i motionerna 1997/98:529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd) bör Gideälven ges NRL-skydd. Såväl 1996 som 1997 har fem partier i bostadsutskottet (c, fp, v, mp, kd) i reservationer stött motioner som gått ut på att älvsträckan borde undantas från utbyggnad. Vid sistnämnda tillfälle anfördes i reservationen bl.a. följande (se bet. 1996/97:BoU10 s. 28):
Uppströms Björna utgör Gideälven tillsammans med några mindre sträckor i Moälven de sista resterna av Västernorrlands läns skogsälvforsar. Gideälven har därför stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden i länet. Utter, strömlekande harrbestånd och förekomsten av flodpärlmussla gör älvsträckans fauna mycket intressant. I lugnvattnet finns sik, abborre och gädda men även goda bestånd av harr och öring förekommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. Under 1995-96 har ett flertal iakttagelser gjorts som styrker att Gideälven är en utterbiotop.
- - -
Det är älvsträckans sammanlagda värde som unik naturmiljö med geologiska kvaliteter, det växt- och djurliv som är knutet till älven och dess betydelse för det rörliga friluftslivet och turismen samt för de närboende som gör den viktig att skydda. En stor majoritet av lokalbefolkningen har motsatt sig den planerade utbyggnaden. Örnsköldsviks kommun, Länsstyrelsen i Västernorrland och Naturvårdsverket har också motsatt sig tillstånd för utbyggnad av älven. De anser att skyddsvärdet överstiger värdet av en exploatering av forsarna mellan Stennäs och Björna. Med hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att en ändring görs i NRL - 3 kap. 6 § andra stycket - som tillgodoser förslaget i motionen. I bilaga till detta betänkande läggs fram förslag härom. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1998. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande Gideälven uppströms Björna att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo529 och 1997/98:Bo537, denna motion i motsvarande del, antar som bilaga till detta betänkande fogat och som utskottets förslag betecknade lydelse till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
11. Nationalstadspark i Uppsala (mom. 20) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt vad? och slutar med ?pågående överväganden? bort ha följande lydelse: Som framgår av motion 1997/98:Bo532 (c) har Uppsala kommun ställt sig positiv till att en nationalstadspark bildas inom kommunen såsom utredningen om nationalstadsparker föreslagit. Uppsala kommun har i november 1997 till regeringen redovisat hur kommunen i sin planering avser att tillgodose olika intressen inom det område som föreslagits utgöra nationalstadspark. Av redovisningen framgår att den nuvarande lydelsen av 3 kap. 7 § NRL inte är anpassad till det aktuella området. I kommunens redovisning anförs att någon beredskap från Miljödepartementets sida inte finns för att diskutera en materiell bestämmelse anpassad till Uppsalas specifika förhållanden. I den beredning som måste genomföras för att bilda en nationalstadspark i Uppsala bör sådan revidering av NRL göras att det blir möjligt att ta hänsyn till kommunens uppfattning om nationalstadsparkens gränser och till de föreskrifter som behövs för att området Uppsalaåsen-Fyrisån skall kunna utgöra nationalstadspark. Beredningen i regeringens kansli bör vägledas av vad nu anförts om viss revidering av NRL avseende nationalstadspark i Uppsala. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad nu anförts är en anslutning till c- motion 1997/98:Bo532. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande nationalstadspark i Uppsala att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo532 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (mom. 21) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Som framgått? och slutar med ?övervägas framöver? bort ha följande lydelse: I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 yrkande 2 och i motion 1997/98:Bo539 (c) föreslås tillkännagivande till regeringen om att ytterligare nationalstadsparker bör inrättas inte bara i Trollhättan och Uppsala utan t.ex. också i Göteborg, Malmö och Sala. Vad i motionerna förordats ligger delvis i linje med vad som anförs i utredningen om nationalstadsparker. Utskottet har i och för sig förståelse för att det synsätt som Nationalstadsparksutredningen anammat och som innebär ett restriktivt synsätt när det gäller att inrätta nya parker initialt kan ha fog för sig. Emellertid är det viktigt att det relativt nya nationalstadsparksbegreppet ges en vidare användning än det har i dag och att därför nya parker bör inrättas. Naturligtvis bör det förberedelsearbete som behövs bedrivas gemensamt av regeringen, berörda länsstyrelser och kommuner. Det är viktigt att regeringen visar en öppenhet mot de kommuner som vill bilda nationalstadsparker och informerar dem om det väsentliga i att nya parker kommer till stånd. Vad nu anförts bör vägleda regeringens arbete när det gäller att bilda nya nationalstadsparker. Detta är en anslutning till förslagen i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo784 och till motion 1997/98:Bo539 (c). dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande inrättande av ytterligare nationalstadsparker att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 11 och 1997/98:Jo784 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden m.m. (mom. 22) Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet förutsätter? och på s. 19 slutar med ?natur- och kulturvärden m.m.? bort ha följande lydelse: Det finns grundad anledning för riksdagen att ge sin anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo542 (c) vad gäller ett fördjupat underlag som utgångspunkt för beskrivningar av den befintliga nationalstadsparkens natur- och kulturvärden samt till förslaget om en utredning avseende miljöförbättrande åtgärder i parken. Som framgått ovan har länsstyrelsen i Stockholms län samt Solna och Stockholms kommuner i uppdrag att redovisa ett fördjupat underlag för den del av parken som ligger kring södra Brunnsviken. Även om detta är bra är det inte till fyllest. Det finns anledning att ta fram ett fördjupat underlag även för de övriga delarna av parken. Anledning finns också för riksdagen att föreslå regeringen att uppdra åt Vägverket och Banverket att i samverkan med länsstyrelsen och kommunerna utreda frågan om det lämpliga i att sänka ned Bergshamravägen. Vad nu anförts om vidare utredningar avseende nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården bör riksdagen med anledning av c-motionen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturvärden m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo542 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Regeringsprövning av sjökabel till Polen
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anför: Sjökabelförbindelser av den karaktär som planeras mellan Sverige och Polen omfattas inte av den obligatoriska regeringsprövning som regleras i 4 kap. 1 § NRL. Då negativa miljökonsekvenser inte kan uteslutas i samband med anläggning och drift av sjökabelförbindelser av den här typen och dess effekter är dåligt kända, bör försiktighetsprincipen tillåtas spela en avgörande roll. Denna princip ges särskild vikt i och med dess status som generellt giltig hänsynsregel i den kommande miljöbalk som för närvarande ligger på riksdagens bord. Den blir också tillämplig vid prövning enligt ellagen i och med att miljöbalken införs. Huvudagerandet från regeringens sida bör i och med detta framgent vara att en prövning av anläggningar liknande den här behandlade s.k. polenkabeln bör ske efter förbehåll enligt 4 kap. 2 § NRL eller motsvarande regler i miljöbalken.
2. Möjlighet för regeringen att avgöra viss prövning enligt NRL m.m. Per Lager (mp) anför: Så som 4 kap. 2 § NRL i dag är utformad, med motsvarighet i miljöbalkspropositionen, ges regeringen stora möjligheter att avgöra om sådana verksamheter skall prövas. Det är inte alltid tillfredsställande att regeringen tillåts avgöra om en verksamhet med betydande miljöpåverkan över huvud taget skall underställas dess prövning. Sådana ställningstaganden riskerar dessutom att inkludera överväganden som innebär att prövning avstås i syfte att förhindra berörda kommuner möjligheter att utnyttja det s.k. kommunala veto som återfinns i 4 kap. 3 § NRL. Det är vår uppfattning att viss flexibilitet i regeringens prövningsplikt i vissa fall kan vara nödvändig, beroende på en verksamhets angelägenhetsgrad och lokalisering. Om regeringens möjlighet att avstå prövning av en verksamhet enligt 4 kap. NRL visar sig medföra sådana konsekvenser att skyddsvärda naturvärden riskeras att sättas på spel, bör kraven på en prövningsplikt för verksamhet med betydande miljöpåverkan eller ingripande beskaffenhet i enlighet med Miljöpartiets motion 1997/98:Bo517 yrkande 3 på nytt aktualiseras.
3. Domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen avseende vissa miljöärenden Per Lager (mp) anför: Jag anser att det förslag till inrättande av särskilda miljödomstolar samt tydligare prövningsförfarande och kompetensfördelning hos länsstyrelserna som återfinns i miljöbalkspropositionen till viss del tillgodoser yrkande 4 i motion 1997/98:Bo517 (mp). Den regeringsprövning som kvarstår avseende en verksamhets tillåtlighet anser jag dock lämna utrymme för ställningstaganden som i inte ringa grad kan antas bygga på politiska bedömningar till men för sakliga överväganden och omtanke om miljön. Med särskild oro befarar jag att miljön kan tvingas stå tillbaka för sådana kortsiktiga tillväxtsträvanden som vanligen förfäktas av ett vinstmaximerande näringsliv eller som i många fall utgår från ett i och för sig beaktansvärt motiv att skapa ökad sysselsättning; ett motiv som dock långt i från alltid låter sig förenas med dem som bör känneteckna en progressiv miljöpolitik. Om det efter utvärderingar av den nya miljöbalkens prövningsregler visar sig att miljön får stå tillbaka för politiska överväganden av den karaktär jag nämner ovan, bör prövningssystemets uppbyggnad på nytt övervägas. Ett möjligt alternativ är att strama upp miljölagarnas detaljeringsgrad och att låta miljödomstolarna sköta tillståndsprövningarna fullt ut. De prövningar som i dag görs av regeringen kan överlåtas på den föreslagna miljööverdomstolen.
4. Ny prövning av likströmskabeln till Polen Erling Bager (fp) anför: I motion 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 anförs att regeringen i den del som berör angiven kabelteknik bör ompröva sitt beslut att ge koncession för den s.k. polenkabeln. I samma motions yrkande 2 anförs att polenkabeln borde ha föregåtts av prövning enligt 4 kap. 2 § NRL. I sak motsvarande fråga tas upp i motion 1997/98:Bo517 (mp). Utskottet anför brist på stöd i grundlagen för att avslå det första motions- yrkandet. Inte heller anser utskottet att regeringens handläggning av ärendet varit sådan att riksdagen bör initiera en närmare granskning av handläggningen enligt 12 kap. 1 § regeringsformen. Jag har inget att anföra mot dessa utskottsmajoritetens ställningstaganden, men finner det nödvändigt att understryka att det vid framtida regeringsprövningar av liknande karaktär närmare bör övervägas om inte annan teknik med mindre negativa miljökonsekvenser bör användas. Särskilt angeläget är detta i fall då de negativa miljökonsekvenserna kan befaras drabba enskilda yrkesgrupper så som exempelvis kan bli fallet för yrkesfiskarna i Blekinge om den planerade Polenkabelns miljökonsekvenser skadar fiskreproduktionen i det aktuella området.
5. Ny prövning av likströmskabeln till Polen Owe Hellberg (v) anför: I flera motioner har riktats kritik mot regeringens bedömning av den miljöpåverkan som kan förväntas i samband med etableringen och driften av den s.k. Polenkabeln. Regeringens uppfattning var att konsekvenserna inte kommer att bli av sådan omfattning att en prövning enligt 4 kap. NRL är motiverad. Jag har självfallet förståelse för de konstitutionella argument som anförs som skäl för utskottsmajoritetens ställningstagande att avstyrka motionerna 1997/98:Bo517 (mp) yrkande 1 och 1997/98:Bo544 (fp) yrkande 1 om en omprövning av den s.k. Polenkabeln. Jag vill framhålla vikten av att anläggningar av denna omfattning och där miljökonsekvenserna inte är helt kända fortsättningsvis bör göras till föremål för obligatorisk prövning enligt de grunder som återfinns i 4 kap. NRL. Prövningen bör göras av de miljödomstolar som föreslås i miljöbalkspropositionen och bl.a. bygga på sådana grundläggande principer som försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik.
6. Miljökonsekvensbeskrivningar och utformningen av det kommunala vetot Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anför: I några motioner från företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som behandlades i detta betänkande tas upp frågor om hur det kommande vetot i NRL bör utformas liksom vilka krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) enligt naturresurslagen (NRL). Dessa två frågor kan inte anses ha ett särskilt starkt samband med varandra. Att vi ändå tar upp dem gemensamt i detta särskilda yttrande beror på följande omständighet. I den i december 1997 till riksdagen överlämnade propositionen med förslag till miljöbalk finns såväl regler om MKB som regler om det kommunala vetot med. MKB-reglerna föreslås i vissa avseenden skärpas i förhållande till dagens regler medan utformningen av det kommunala vetot väsentligen utan förändring i sak föreslås införas i miljöbalken. I samband med presentationen av balkförslaget framgick att företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltagit i regeringens beredningsarbete med balken. Med denna samverkan bör en betydande majoritet ha skapats i riksdagen i avsikt att skapa en modern och helgjuten miljöpolitik för 2000-talet. Denna fråga skall inte diskuteras här, det finns anledning att återkomma till den senare under våren 1998 i samband med riksdagens behandling av balkförslaget. Vad vi emellertid vill erinra om är den omständigheten att företrädare för våra partier medverkade till att kraven på MKB föreslås utökas i miljöbalken (se ovan s. 5 samt 8-9) medan det däremot tyvärr inte gick att få gehör för uppfattningen att det kommande vetot bör vara absolut och inte i vissa fall kunna genombrytas (se ovan s. 4 samt 11-12). Vad nu redovisats är ett uttryck för den politiska kompromissens villkor. Det är långt ifrån alltid möjligt att få gehör för alla de frågor som bedöms viktiga. Ibland är det nödvändigt att avstå från att driva vissa ståndpunkter för att vinna andra. Vad nu anförts innebär emellertid inte att vi i sak ändrat vår inställning till hur det kommunala vetot bör utformas. Denna uppfattning framgår bl.a. av mp-motionen 1997/98:Bo514.
7. Ansvaret för upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar Per Lager (mp) anför: Lagstiftningen avseende miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) ger inte besked om vem som skall upprätta en MKB. Beträffande undersökningar av plats för slutförvaring av utbränt kärnbränsle innebär detta att Svensk Kärnbränslehantering dvs. näringen själv kan utarbeta en MKB. Denna ordning kan starkt ifrågasättas. Det kan finnas anledning att framöver överväga den i mp- motionen 1997/98:Bo517 föreslagna lösningen om att en oberoende instans skall ansvara för miljökonsekvensbeskrivningen. Jag utgår från att regeringen - om motionärernas farhågor besannas - återkommer till riksdagen i ärendet.
8. Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anför: Det finns anledning fästa uppmärksamhet på den fråga som tas upp i motion 1997/98:Bo504 (mp) och som rör vad som ofta kallas mindre ombyggnader av sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas av älvskydd enligt 3 kap. 6 § NRL första och andra styckena. Som framgår av motionen finns exempel på att sådana ombyggnader är så omfattande att frågan är om de inte är att betrakta som utbyggnader av orörda vattendrag. Vi förutsätter att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Det kan också finnas skäl att återkomma till den senare under våren 1998 vid behandlingen av miljöbalkspropositionen.
9. Projekt som återställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anför: I fempartimotionen 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) tas upp frågan om att återställa Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick genom att riva den damm som finns i Storsjön. Som framgår av motionen skulle en sådan åtgärd göra det möjligt att utvärdera en mängd intressanta erfarenheter såsom biologiska läkningsprocesser samt återställningens ekonomiska effekter. Området skulle dessutom bli högintressant för ekoturism. Vi har emellertid avstått från att nu yrka bifall till motionsförslaget. Som framgår av betänkandet (s. 16) har regeringen avslagit en ansökan från Bergs kommun om att få överta fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar. Detta beslut måste tolkas så att regeringen anslutit sig till riksdagens uppfattning att strömmarna inte bör byggas ut för vattenkraftsproduktion. I linje med denna uppfattning finns anledning förutsätta att regeringen eller länsstyrelsen i Jämtlands län agerar i den riktning motionärerna förordar. Mot denna bakgrund har vi avstått från att nu yrka bifall till motionärernas förslag. Det kan finnas anledning återkomma till frågan.
10. Inrättande av ytterligare nationalstadsparker
Erling Bager (fp) anför: I betänkandet behandlas två motioner i vilka förordas att ytterligare nationalstadsparker inrättas. Det finns all anledning att se positivt på dessa förslag. Som framgår av betänkandet pågår emellertid överväganden i regeringens kansli om att inrätta ytterligare nationalstadsparker. Jag har därför avstått från att nu stödja motionärernas förslag men vill framhålla att det finns goda skäl att fatta beslut om flera parker. I de kommande övervägandena bör det, som anförs i motionerna, kunna bli aktuellt att bl.a. inrätta en sådan park i Göteborg och då i området Slottsskogen-Botaniska trädgården-Änggården. Det finns trolgen anledning att återkomma till frågan när nu pågående beredningsarbete kommit längre.
Av reservanter i reservationerna 9 och 10 - (c), (fp), (v), (mp) och (kd) - framlagt
Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m[1] skall ha följande lydelse: ------------------------------------------------------- | | | |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- 3 kap. 6 § ------------------------------------------------------- |Vattenkraftverk samt | Vattenkraftverk samt| |vattenreglering eller |vattenreglering eller| |vattenöverledning för |vattenöverledning för| |kraftändamål får inte |kraftändamål får inte| |utföras i nationalälvarna |utföras i nationalälvarna| |Torneälven, Kalixälven, |Torneälven, Kalixälven,| |Piteälven och Vindelälven |Piteälven och Vindelälven| |med tillhörande |med tillhörande| |vattenområden samt i |vattenområden samt i| |följande vattenområden |följande vattenområden | ------------------------------------------------------- |I Dalälven |Västerdalälven|I Dalälven |Västerdalälven| | |uppströms | |uppströms | | |Hummelforsen | |Hummelforsen| | |och | |och | | |Österdalälven| |Österdalälven| | |uppströms | |uppströms | | |Trängslet | |Trängslet | ------------------------------------------------------- |I Ljusnan |Voxnan |I Ljusnan |Voxnan | | |uppströms | |uppströms | | |Vallhaga | |Vallhaga | ------------------------------------------------------- |I Ljungan |Ljungan |I Ljungan |Ljungan | | |uppströms | |uppströms | | |Storsjön | |Gruckensjöarna| | |samt Gimån | |samt Gimån| | |uppströms | |uppströms | | |Holmsjön | |Holmsjön | ------------------------------------------------------- |I |Åreälven, |I |Åreälven, | |Indalsälven |Ammerån, |Indalsälven |Ammerån, | | |Storån | |Storån | | |-Dammån samt | |-Dammån samt| | |Hårkan | |Hårkan | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | ------------------------------------------------------- |I |Lejarälven, |I |Lejarälven,| |Ångermanälven|Storån |Ångermanälven|Storån | | |uppströms | |uppströms | | |Klumpvattnet,| |Klumpvattnet,| | |Långselån - | |Långselån -| | |Rörströmsälven,| |Rörströmsälven,| | |Saxån, | |Saxån, | | |Ransarån | |Ransarån | | |uppströms | |uppströms | | |Ransarn samt | |Ransarn samt| | |Vojmån | |Vojmån | | |uppströms | |uppströms | | |Vojmsjön | |Vojmsjön | ------------------------------------------------------- |Vapstälven | |Vapstälven | | |Moälven | |Moälven | | |Lögdeälven | |Lögdeälven | | |Öreälven | |Öreälven | | |I Umeälven |Tärnaån, |I Umeälven |Tärnaån, | | |Girjesån och | |Girjesån och| | |Juktån | |Juktån | | |uppströms | |uppströms | | |Fjosoken | |Fjosoken | ------------------------------------------------------- |Sävarån | |Sävarån | | |I |källflödena |I |källflödena| |Skellefteälven|uppströms |Skellefteälven|uppströms | | |Sädvajaure | |Sädvajaure | | |respektive | |respektive | | |Riebnes samt | |Riebnes samt| | |Malån | |Malån | ------------------------------------------------------- |Byskeälven | |Byskeälven | | |Åbyälven | |Åbyälven | | |I Luleälven |Stora |I Luleälven |Stora | | |Luleälven | |Luleälven | | |uppströms | |uppströms | | |Akkajaure, | |Akkajaure, | | |Lilla | |Lilla | | |Luleälven | |Luleälven | | |uppströms | |uppströms | | |Skalka och | |Skalka och| | |Tjaktjajaure | |Tjaktjajaure| | |samt | |samt | | |Pärlälven | |Pärlälven | ------------------------------------------------------- |Råneälven | |Råneälven | | |Emån | |Emån | | |Bräkneån | |Bräkneån | | |Mörrumsån | |Mörrumsån | | |Fylleån | |Fylleån | | |I |Enningdals- |I |Enningdals-| |Enningdalsälven|älven |Enningdalsälven|älven | | |uppströms | |uppströms | | |riksgränsen | |riksgränsen| | |till Norge. | |till Norge.| -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- |Vattenkraftverk samt |Vattenkraftverk samt| |vattenreglering eller |vattenreglering eller| |vattenöverledning för |vattenöverledning för| |kraftändamål får inte |kraftändamål får inte| |heller utföras i följande |heller utföras i följande| |älvsträckor |älvsträckor | -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- |I Klarälven |sträckan |I Klarälven |sträckan | | |mellan | |mellan | | |Höljes och | |Höljes och| | |Edebäck | |Edebäck | ------------------------------------------------------- |I Dalälven |Västerdalälven|I Dalälven |Västerdalälven| | |nedströms | |nedströms | | |Skiffsforsen | |Skiffsforsen| | |samt | |samt | | |Dalälven | |Dalälven | | |nedströms | |nedströms | | |Näs bruk | |Näs bruk | ------------------------------------------------------- |I Ljusnan |sträckan | I Ljusnan |sträckan | | |mellan Hede | |mellan Hede| | |och Svegsjön | |och Svegsjön| | |samt | |samt | | |sträckan | |sträckan | | |mellan | |mellan | | |Laforsen och | |Laforsen och| | |Arbråsjöarna | |Arbråsjöarna| ------------------------------------------------------- |I Ljungan |sträckan |I Ljungan |sträckan | | |mellan | |mellan | | |Havern och | |Havern och| | |Holmsjön | |Holmsjön | | |samt | |samt | | |sträckan | |sträckan | | |nedströms | |nedströms | | |Viforsen | |Viforsen | ------------------------------------------------------- |I |Långan |I |Långan | |Indalsälven |nedströms |Indalsälven |nedströms | | |Landösjön | |Landösjön | ------------------------------------------------------- |I |Faxälven |I |Faxälven | |Ångermanälven|mellan |Ångermanälven|mellan | | |Edsele och | |Edsele och| | |Helgumsjön | |Helgumsjön | | | | | | ------------------------------------------------------- | | |I Gideälven |sträckan | | | | |mellan | | | | |Stennäs och| | | | |Björna | ------------------------------------------------------- |I Umeälven |Tärnaforsen |I Umeälven |Tärnaforsen| | |mellan Stor- | |mellan Stor-| | |Laisan och | |Laisan och| | |Gäuta. | |Gäuta. | -------------------------------------------------------
Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan ____________ Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts hos vattendomstol före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1146
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Uppgifter i anslutning till motionerna................3 Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.3 Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala vetot 4 Miljökonsekvensbeskrivningar........................5 Polenkabeln.........................................5 Plan för utbyggnad av vattenkraft...................6 Älvskydd m.m........................................6 Nationalstadsparker................................7 Utskottet.............................................8 Inledning...........................................8 Vissa övergripande frågor om NRL....................8 Tillåtlighetsprövningen av visa industrianläggningar9 Prövningsgrunder och prövningsordning av vissa industrianläggningar9 Prövning av Polenkabeln..........................11 Det kommunala vetot m.m............................11 Utformning av skyddet mot utbyggnad av vattenkraft m.m.13 Skydd av vissa älvsträckor.........................15 Sölvbacka strömmar...............................15 Gideälven........................................17 Långan...........................................17 Nationalstadsparker................................17 Hemställan.........................................19 Reservationer......................................21 1 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (mp)...21 2 Utformningen av det kommunala vetot (c)........21 3 Miljöorganisationernas delaktighet i kärnavfallsprocessen (mp)22 4 Vattenkraftens roll i energibalansen (c, fp, v, mp, kd)23 5 Utformningen av älvskyddet (m)...................24 6 Begreppet miljöanpassaad vattenkraft (c, fp, v, mp, kd)24 7 Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål (mp) 25 8 Utbyggnad av små vattendrag (mp).................26 9 Sölvbacka strömmar (c, fp, v, mp, kd)............26 10 Gideälven uppströms Björna (c, fp, v, mp, kd)..27 11 Nationalstadspark i Uppsala (c) ...............28 12 Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (c)29 13 Beskrivningar av nationalstadsparkens natur- och kulturväreden (c, mp) 30 Särskilda yttranden..................................30 1. Regeringsprövning av sjökabel till Polen (v, mp)30 2. Möjlighet för regeringen attavgöra viss prövning enligt NRL m.m. (mp) 31 3. Domstol som den mest lämpliga prövningsinstansen avseende vissa miljöärenden (mp) .31 4 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (fp)...32 5 Ny prövning av likströmskabeln till Polen (v)....32 6 Miljökonsekvensbeskrivningar och utformning av det kommu- nala vetot (v, mp) 32 7 Ansvaret för upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar (mp)33 8 Begreppen ombyggnad och utbyggnad vad gäller investeringar för vattenkraftsändamål (fp, kd) 34 9 Projekt som åteställer Sölvbacka strömmar i ursprungligt skick (c, fp, v, mp, kd) 34 10 Inrättande av ytterligare nationalstadsparker (fp)34 Bilaga Av reservanter (c, fp, v, mp, kd) framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser 36