Socialutskottets betänkande2001/02:SOU15

Nationell narkotikahandlingsplan

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
2001/02:91   Nationell  narkotikahandlingsplan,  ett
drygt  hundratal   motionsyrkanden  som  väckts  med
anledning av propositionen,  12 motionsyrkanden från
den    allmänna    motionstiden   2000    samt    48
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.
Socialutskottet, som  länge  sett  med  oro på den
ökande  narkotikaanvändningen och den mer tillåtande
attityden  till droger, särskilt bland ungdomar, ser
positivt  på   att   regeringen  nu  presenterat  en
handlingsplan mot narkotika.  De  förslag  som läggs
fram  i  propositionen förstärker samhällets samlade
insatser på  narkotikaområdet  på  ett  sätt som får
anses angeläget.
Utskottet  delar  regeringens  bedömning  att  det
övergripande   målet   för  narkotikapolitiken  även
fortsättningsvis  skall  vara   ett   narkotikafritt
samhälle.   Utskottet   ställer   sig   också  bakom
förslaget  till  inriktning av de narkotikapolitiska
insatserna.  Riksdagen   bör   därför  godkänna  vad
regeringen   föreslår   om  narkotikapolitiska   mål
(avsnitt 4 i propositionen).
Utskottet tillstyrker i  sak  regeringens  förslag
till   lag   om   ändring  i  lagen  (1996:1156)  om
receptregister.   Ändringen    innebär    att    det
receptregister  som  förs  av  Apoteket  AB skall få
användas även för att till Socialstyrelsen  redovisa
uppgifter  om  förskrivning  av narkotiska läkemedel
som   görs  av  enskild  läkare  eller   tandläkare.
Socialstyrelsen  får  använda  uppgifterna  för  sin
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I   betänkandet   finns  35  reservationer  och  7
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So34 yrkande 1.
Reservation 1 (m)

2. Handlingsplaner och utredningar på
narkotikaområdet

Riksdagen  avslår   motionerna   2000/01:So235,
2001/02:So32   yrkande   1,   2001/02:So361   och
2001/02:So622 yrkande 1.

3. Narkotikapolitiska mål

Riksdagen godkänner vad regeringen  föreslår om
narkotikapolitiska     mål     (avsnitt    4    i
propositionen).

4. Etappmål för narkotikaarbetet

Riksdagen avslår motion 2001/02:So30 yrkande 1.
Reservation 2 (fp)

5. Lokalt narkotikaarbete

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So27
yrkande 1 och 2001/02:So31 yrkande 1.

6. Länsstyrelsernas uppdrag rörande metod-
och kompetensutveckling

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So27
yrkande 4 och 2001/02:So28 yrkande 12.
Reservation 3 (c)

7. Regionalt narkotikaarbete, m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub550 yrkandena
2 och 3.

8. Förebyggande och tidiga insatser

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So29
yrkandena  1  och  2,  2001/02:  So30 yrkande  11
delvis,   2001/02:So32  yrkande  2,  2001/02:So34
yrkande 5,  2001/02:So35 yrkande 8, 2001/02:So291
yrkandena 1 och  2,  2001/02:  So371  yrkande  1,
2001/02:So393,    2001/02:So427,    2001/02:So472
yrkande 2, 2001/02:So497 yrkande 8, 2001/02:So565
och 2001/02:So622 yrkande 2.
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (fp)

9. Familjens roll i det förebyggande
arbetet

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju929
yrkande  4, 2000/01:Ju931 yrkande 2, 2001/02:So28
yrkande 4,  2001/02:So33 yrkande 2, 2001/02: So34
yrkandena 2 och  6 samt 2001/02:So35 yrkandena 1,
2 och 4.
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (c)

10. Skolans roll i det förebyggande
arbetet

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju921
yrkande  7,  2001/02:So27   yrkande   6   delvis,
2001/02:So30  yrkande  3, 2001/02:So34 yrkande  3
och 2001/02:So35 yrkande 6.

Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c)
Reservation 10 (fp)

11. Hjälptelefonlinje

Riksdagen avslår motion 2001/02:So35 yrkande 3.
Reservation 11 (kd)

12. Körkortsutbildningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So35 yrkande 7.
Reservation 12 (kd)

13. Drogtester av barn under 15 år

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So26
delvis,   2001/02:So27  yrkande  7,  2001/02:So30
yrkande 12,  2001/02:So31 yrkande 4, 2001/02:So34
yrkande 7, 2001/02:So35  yrkande 9, 2001/02:So371
yrkande    4,   2001/02:   Ju285    yrkande    4,
2001/02:Ju322 yrkande 4 och 2001/02:Ju389 yrkande
5.
Reservation 13 (kd, fp)

14. Vård och behandling av
narkotikamissbrukare

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So30
yrkande 13 delvis,  2001/02: So31 yrkandena 3 och
5 samt 2001/02:So35 yrkandena 2022.
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (fp)

15. Missbrukarvårdens organisation, m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So27
yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:So34 yrkande 13.

16. LVM-utredningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So25.

17. Anhörigombudsman

Riksdagen avslår motion 2001/02:So30 yrkande 2.
Reservation 16 (fp)

18. Förutsättningarna för tvångsvård

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So27  yrkande
10.

19. Ekonomiskt ansvar för LVM-vården

Riksdagen avslår motion 2001/02:So30 yrkande 4.
Reservation 17 (fp)

20. Sambandet mellan droganvändning och
hiv/aids

Riksdagen avslår motion 2001/02:So32 yrkande 3.

21. Substitutionsbehandling

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So27
yrkande  9,  2001/02:So30  yrkande 13 delvis  och
2001/02:So34 yrkande 12.
Reservation 18 (fp)

22. Sprututbytesverksamheten

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju931
yrkande 6, 2001/02:So27  yrkande  8, 2001/02:So28
yrkande 5, 2001/02:So30 yrkande 8,  2001/02: So34
yrkande     11,    2001/02:So35    yrkande    23,
2001/02:So308  yrkandena  1  och 2, 2001/02:So372
yrkande 2, 2001/02:So511 och 2001/02:So594.
Reservation 19 (kd, c, fp)

23. Polisens organisation och resurser

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So27
yrkande 16, 2001/02:So28 yrkande 10, 2001/02:So29
yrkande 3, 2001/02:So30 yrkande 5, 2001/02:  So31
yrkande  6,  2001/02:So34  yrkandena  8  och  10,
2001/02:So35  yrkandena  1012  och 2001/02:Ju322
yrkande 2.
Reservation 20 (c)
Reservation 21 (fp)

24. Tullens resurser

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So27
yrkande 11 delvis,  2001/02:  So28  yrkande 9 och
2001/02:So35 yrkande 14.

25. Särskilda spaningsmetoder, m.m.

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So28
yrkande 11 och 2001/02: So34 yrkande 9.
Reservation 22 (c)

26. Kräkmedel

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So27
yrkande 11 delvis, 2001/02:  So30  yrkande  6 och
2001/02:So34 yrkande 14.
Reservation 23 (fp)

27. Droghandeln på Internet

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So241
yrkande    2,    2001/02:So28   yrkande   3   och
2001/02:Ju237 yrkande 22.
Reservation 24 (c)

28. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om receptregister med
den ändringen att  ordet  kostnadsskydd  i  4 §
skall bytas ut mot högkostnadsskydd.

29. Missbruk av narkotiska läkemedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:So26 delvis.

30. Begränsning av förskrivningsrätten

Riksdagen avslår motion 2001/02:So474.

31. Omyndigas uttag av narkotikaklassade
läkemedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:So33 yrkande 3.

32. Allmänt om kriminalvårdens insatser

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So28
yrkandena 6 och 8, 2001/02: So34 yrkandena 16 och
17, 2001/02:So35  yrkandena 1519, 2001/02: Ju311
yrkande 9, 2001/02:Ju322 yrkande 5, 2001/02:Ju326
yrkandena  13, 2001/02:Ju359  och  2001/02:Ju424
yrkandena 912 och 14.
Reservation 25 (kd)
Reservation 26 (c)

33. § 34-placeringar

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So27
yrkandena 12 och  14,  2001/02:So28 yrkande 7 och
2001/02:Ju311 yrkande 10.
Reservation 27 (c)

34. Kroppsvisitation inom kriminalvården

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So30
yrkande    7,   2001/02:So34   yrkande   19   och
2001/02:Ju450 yrkande 35.
Reservation 28 (fp)

35. Glasrutan

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So27
yrkande 13 och 2001/02: So34 yrkande 18.

36. Utbildning

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So27
yrkande 6 delvis, 2001/02:So30 yrkande 11 delvis,
2001/02:So31 yrkande 2, 2001/02:So33  yrkande  1,
2001/02:So34  yrkande  4,  2001/02:So35 yrkande 5
och 2001/02:So472 yrkande 1.
Reservation 29 (kd)
Reservation 30 (c, fp)

37. Internationellt samarbete

Riksdagen   avslår  motionerna   2000/01:So496,
2000/01:K398 yrkande 22, 2000/01:Ju931 yrkande 5,
2001/02:So28 yrkande  1,  2001/02:So30 yrkande 9,
2001/02:So32 yrkande 4 och  2001/02:U301  yrkande
48.
Reservation 31 (kd, c, fp)

38. Förslaget om en särskild
narkotikasamordnare

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju931
yrkande    1,   2001/02:So34   yrkande   20   och
2001/02:So272.

39. Narkotikasamordnarens roll

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So27
yrkande 5 och 2001/02:So28 yrkande 13.
Reservation 32 (c)

40. GBL m.m.

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So416 och
2001/02:So504.

41. Narkotikaklassificering av kemiska
preparat

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So241
yrkande  1, 2001/02:So28 yrkande 2, 2001/02:So251
och 2001/02:Ju237 yrkande 21.
Reservation 33 (c)

42. Odling av industrihampa

Riksdagen avslår motion 2001/02:So417.

43. Dopinglaboratoriet i Huddinge

Riksdagen  avslår  motion 2000/01:Kr524 yrkande
7.

44. Påföljder för narkotikabrott

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So27
yrkande   15,   2001/02:So34   yrkande   15   och
2001/02:Ju322 yrkande 7.

45. Påföljden för innehav av kat

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju211.

46. Betydelsen av narkotikans renhetsgrad
vid straffmätningen

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:So35 yrkande
13.
Reservation 34 (kd)

47. Drograttfylleri

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So30  yrkande
10.
Reservation 35 (kd, fp)

Stockholm den 21 mars 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman  (v), Chris Heister  (m),  Susanne  Eberstein
(s), Rinaldo  Karlsson  (s),  Chatrine Pålsson (kd),
Leif Carlson (m), Conny Öhman (s),  Lars  U Granberg
(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v),  Lars
Gustafsson  (kd),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m),
Kenneth  Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars
Elinderson  (m),  Kent  Härstedt  (s)  och  Lotta  N
Hedström (mp).

2001/02

SoU15


Redogörelse för ärendet


Ärendets beredning

Socialutskottet    har    berett   justitieutskottet
möjlighet  att  yttra sig över  propositionen  jämte
eventuella motioner.
Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till att
avse bl.a. inriktningen  av narkotikaplanen i stort,
insatser    mot    utbudet    av   narkotika    samt
kriminalvårdens insatser. Yttrandet  (2001/02:JuU5y)
återfinns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I    propositionen    presenteras    en    nationell
handlingsplan  mot narkotika. Syftet är att redovisa
regeringens syn  på  den  samlade narkotikapolitiken
samt  att  lägga  fast  grundvalarna   för   hur  en
förstärkning   av  samhällets  insatser  under  åren
20022005 skall  genomföras och hur insatserna skall
följas upp.

Regeringen föreslår  att  målet  för  den  svenska
narkotikapolitiken även i fortsättningen skall  vara
ett  narkotikafritt  samhälle. Huvudinriktningen för
narkotikapolitiken  skall   vara   målinriktade  och
samordnade insatser för att begränsa både utbudet av
och  efterfrågan  på  narkotika. Enligt  regeringens
uppfattning finns det behov  av  ökade  insatser för
att   förstärka  den  politiska  prioriteringen   av
narkotikafrågan,  förbättra  samarbetet mellan olika
myndigheter     och    mellan    myndigheter     och
organisationer, förbättra  det  förebyggande arbetet
samt  för  att  utveckla vårdinsatserna.  Förstärkta
satsningar   krävs    även    för    att    utveckla
behandlingsperspektivet     inom     kriminalvården,
effektivisera    insatserna    på   kontrollområdet,
förbättra      metoderna      för      att     följa
narkotikautvecklingen  och samhällets insatser  samt
för att öka det internationella samarbetet.
Regeringen  föreslår  att   lagen  (1996:1156)  om
receptregister  ändras  så  att receptregistret  får
användas   av  Socialstyrelsen  för   tillsyn   över
enskilda läkares  och  tandläkares förskrivningar av
narkotiska läkemedel. Regeringen  föreslår också att
registret får innehålla förskrivarkod  och  att för-
skrivares  identitet  får  användas  som sökbegrepp.
Bestämmelserna  föreslås träda i kraft  den  1  juli
2002.
I propositionen  tillkännages  regeringens  avsikt
att      tillsätta     en     särskild     nationell
narkotikasamordnare  som får i uppgift att genomföra
och följa upp handlingsplanen.  För genomförandet av
handlingsplanen  avsätts 325 miljoner  kronor  under
tre år.

Utskottets överväganden


Avslag på propositionen, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ser positivt  på  att regeringen nu
presenterat  en handlingsplan  mot  narkotika
och  anser  att   förslagen  i  propositionen
förstärker  samhällets  samlade  insatser  på
narkotikaområdet  på  ett  sätt som får anses
angeläget.  Riksdagen  bör därför  avslå  ett
motionsyrkande  om avslag  på  propositionen.
Riksdagen bör också  avslå motionsyrkanden om
handlingsplaner  och utredningar  på  området
eftersom yrkandena  får  anses tillgodosedda.
Jämför reservation 1 (m).

Motioner

I motion So34 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)  yrkas  att
riksdagen   avslår   propositionen   och  begär  att
regeringen  återkommer  med  ett  nytt förslag  till
handlingsplan  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen (yrkande 1). Enligt motionärerna kräver den
rådande  situationen snabba och effektiva  åtgärder.
Lagändringar som underlättar att upptäcka missbruk i
ett tidigt  skede  är  helt avgörande för framtiden.
Regeringens  förslag  till    handlingsplan   saknar
emellertid helt förslag till operativa åtgärder  som
snabbt kan hindra narkotikans spridning, anförs det.
Motionärerna  anser  det  särskilt allvarligt att de
förslag  som  Narkotikakommissionen  presenterade  i
syfte  att  kunna  upptäcka  ungdomsmissbruk  i  ett
tidigt skede  har  försvunnit  på vägen. Inte heller
förslagen   på   hur  införsel  av  narkotika   till
fängelserna  kan  försvåras   har   följts   upp   i
handlingsplanen.  Motionärerna  föreslår  därför att
riksdagen   hos   regeringen   skall  begära  en  ny
handlingsplan mot narkotika, baserad  på  de förslag
som presenteras i motionen.

I  motion So32 av Margareta Viklund (kd) begärs  ett
tillkännagivande  om  att en på riksnivå heltäckande
handlingsplan  bör  upprättas   för   att  förebygga
användandet av droger och behandla dem  som drabbats
av drogberoende (yrkande 1). Motionären anser att de
unga  med alla tillgängliga medel måste hindras  att
få tag på narkotiska preparat.

Även i  motion So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd,
m, v, c,  fp,  mp)  begärs  en handlingsplan för att
minska tillgängligheten till narkotika (yrkande 1).

I   motion   So361  av  Mikael  Oscarsson   (kd)   begärs   ett
tillkännagivande   om   att  tillsätta  en  särskild
beredning som kan komplettera Narkotikakommissionen.
Motionären  anser  att  kommissionens   förslag   är
otillräckliga  och  att regeringen bör återkomma med
kompletterande förslag kring en lång rad frågor.

I  motion  2000/01:So235   av   samma   motionär   begärs   ett
tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att    göra   en   översyn   av   regelverket   runt
narkotikabekämpningen.


Justitieutskottets yttrande


Justitieutskottet  anser  att  det  inte råder någon
tvekan   om   att   det   övergripande   målet   för
narkotikapolitiken även fortsättningsvis skall  vara
ett  samhälle fritt från narkotika. Genom de förslag
som regeringen  lägger  fram  i propositionen kommer
samhällets samlade insatser att  förstärkas  på  ett
sätt som utskottet finner angeläget. Utskottet delar
också  uppfattningen  att  det  i första hand är det
förebyggande     arbetet     liksom    vård-     och
behandlingsinsatserna    som    måste    förstärkas.
Justitieutskottet  understryker  här   särskilt   de
insatser        som        rör       kriminalvårdens
behandlingsinsatser.

Justitieutskottet konstaterar  att  tyngdpunkten i
handlingsplanen ligger på det förebyggande  området.
Enligt   utskottets   mening  är  detta  dock  ingen
anledning  att avslå propositionen.  Samtidigt  vill
utskottet peka  på  vikten  av  att  åtgärderna  mot
utbudet  av  narkotika inte kommer i skymundan. Även
om  dessa  frågor   fått  ett  förhållandevis  litet
utrymme i propositionen  får  man  enligt  utskottet
förutsätta att dessa får vederbörlig uppmärksamhet i
arbetet    med    att   genomföra   handlingsplanen.
Justitieutskottet  erinrar  i  sammanhanget  om  att
insatserna mot narkotika  redan  är  en  prioriterad
uppgift inte bara för kriminalvården utan  också för
t.ex. polisen och åklagarverksamheten.

Socialutskottets ställningstagande


Narkotikakommissionen påtalade stora brister  i  den
svenska   narkotikapolitiken,  inte  minst  när  det
gäller strukturen  inom det förebyggande arbetet och
på  vård-  och behandlingsområdet.  Socialutskottet,
som   länge   sett    med    oro   på   den   ökande
narkotikaanvändningen   och   den   mer   tillåtande
attityden till droger, särskilt  bland ungdomar, ser
positivt   på  att  regeringen  nu  presenterat   en
handlingsplan  mot  narkotika. Socialutskottet delar
justitieutskottets  bedömning  att  de  förslag  som
läggs  fram  i propositionen  förstärker  samhällets
samlade insatser på narkotikaområdet på ett sätt som
får anses angeläget.  Det är främst det förebyggande
arbetet  samt  vård- och  behandlingsinsatserna  som
behöver   förstärkas.   Även   om   tyngdpunkten   i
handlingsplanen  ligger  på  dessa  områden får det,
såsom justitieutskottet anfört, förutsättas att även
åtgärderna mot utbudet av narkotika får  vederbörlig
uppmärksamhet    i   arbetet   med   att   genomföra
handlingsplanen. Sammanfattningsvis  anser utskottet
att   motion  So34  (m)  yrkande  1  om  avslag   på
propositionen bör avslås.

Motionerna  So32  (kd)  yrkande 1, So361 (kd), So622
(kd, m, v, c, fp, mp) yrkande  1  och  2000/01:So235
(kd) får enligt utskottets mening anses  i  huvudsak
tillgodosedda.


Narkotikapolitiska utgångspunkter


Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att det
övergripande   målet  för  narkotikapolitiken
även   fortsättningsvis    skall   vara   ett
narkotikafritt  samhälle.  Utskottet  ställer
sig också bakom förslagen till  inriktning av
de  narkotikapolitiska insatserna.  Riksdagen
bör därför  godkänna regeringens förslag till
narkotikapolitiska  mål. Riksdagen bör vidare
avslå    en    motion    om   etappmål    för
narkotikaarbetet  då  denna   får   anses   i
huvudsak  tillgodosedd.  Jämför reservation 2
(fp).

Propositionen

Enligt propositionen skall  det  övergripande  målet
för narkotikapolitiken  ett narkotikafritt samhälle
  ligga  fast.  Narkotikapolitiska  insatser  skall
riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika i
syfte att

·  minska nyrekryteringen till missbruk,
·
·  förmå  fler  missbrukare  att  upphöra  med  sitt
missbruk samt
·
·   minska tillgången på narkotika.
·
Narkotikapolitiken  är  en  del  av  folkhälso-  och
socialpolitiken och bygger på att människor har rätt
till ett värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om
den  enskildes  behov  av  trygghet och säkerhet. En
utveckling som innebär att narkotikan  tillåts  hota
individers hälsa, livskvalitet och trygghet samt  på
sikt  också  den  allmänna välfärden och demokratins
utveckling  är  enligt   regeringens   mening   inte
acceptabel.

Narkotikakommissionen har påtalat stora brister  i
den  svenska  narkotikapolitiken, inte minst när det
gäller strukturen  inom det förebyggande arbetet och
inom  den  vård och behandling  som  i  dag  erbjuds
missbrukare.   Redan  den  omständigheten  att  fler
ungdomar än tidigare  har  en mer tillåtande attityd
till  narkotika visar att det  förebyggande  arbetet
inte når  fram  i  tillräcklig  utsträckning. Såvitt
gäller  vård och behandling för narkotikamissbrukare
är det ett  område  som varit föremål för omfattande
nedskärningar   och  nedprioriteringar   i   landets
kommuner.  På  många   håll   har   kontinuiteten  i
verksamheten gått förlorad och Narkotikakommissionen
har   också   kunnat   konstatera   ett   behov   av
kompetensutveckling   inom   dessa   områden.   Även
myndigheterna  på kontrollområdet har fått vidkännas
nedskärningar och  andra  förändringar  under senare
år.
I   propositionen   pekas   på   sambandet  mellan
förebyggande  insatser,  vård  och  behandling  samt
begränsning av utbudet. Regeringen betonar vikten av
att    det    råder    balans    mellan   de   olika
åtgärdsområdena.  I  dag  är  tyngden  av  de  olika
insatserna   haltande.   Framför   allt    är    det
förebyggande     arbetet     liksom     vård-    och
behandlingsinsatserna försvagade. För att återställa
balansen  i  den  svenska  narkotikapolitiken  krävs
enligt regeringen en förstärkning  på dessa områden,
vilket dock inte skall ske genom att  trappa  ned på
de åtgärder som syftar till att minska tillgången på
narkotika. Balansen måste finnas på en hög  inte på
en låg  kvalitativ nivå, anförs det.
Regeringens bedömning är att varken det engagemang
eller de resurser som i dag läggs ned på central och
lokal  nivå  är  tillräckliga.  Inte minst den ökade
tillgången till och efterfrågan på  narkotika  visar
att  det  krävs  ytterligare  insatser  på  samtliga
områden för att politiken skall kunna hävda sig  och
ge bättre resultat.
Narkotikapolitikens  vision  om ett samhälle fritt
från narkotika är sprungen ur insikten  om de skador
och det lidande som narkotikan åsamkar både enskilda
och  samhälle.  Denna  vision  bör enligt regeringen
vara  en  tillgång  i  det  vardagliga  arbetet  mot
narkotika.   Visionen   ger   en  djup   och   stark
socialpolitisk mening och riktning för vardagsslitet
i föreningar, familjer, myndigheter och hos enskilda
medborgare. Det finns dock inte några förslag, eller
någon politik, som på kort sikt  kan  göra samhället
narkotikafritt. Till detta krävs ett långsiktigt och
tålmodigt   arbete.   I   propositionen  presenterar
regeringen sin syn på hur en  starkare och tydligare
styrning av narkotikafrågan skall  kunna  komma till
stånd  samt  vägar  till  hur de tre delmålen bättre
skall kunna uppfyllas. Sålunda  pekas  på strategier
för det förebyggande arbetet, förbättrade  vård- och
behandlingsinsatser    samt   effektiviseringar   av
kontrollen av narkotika.

Motion


I motion So30 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs
ett tillkännagivande om att missbruket av  narkotika
inom  fem  år skall minska till en tredjedel av  vad
det är i dag  (yrkande 1). Detta etappmål bör enligt
motionärerna   uppställas   inom   ramen   för   det
övergripande målet om ett narkotikafritt samhälle.


Socialutskottets ställningstagande


Enligt utskottet  kan  det inte komma i fråga att ha
något annat övergripande  mål för narkotikapolitiken
än  ett  narkotikafritt  samhälle.  Utskottet  delar
också     regeringens     uppfattning     att     de
narkotikapolitiska insatserna  skall  syfta till att
minska  nyrekryteringen  till  missbruk, förmå  fler
missbrukare  att  upphöra  med  sitt  missbruk  samt
minska  tillgången på narkotika. Det  är  nödvändigt
att mobilisera  hela  samhället för att uppnå en hög
kvalitet  på  insatserna   och  för  att  återställa
balansen  mellan  de olika åtgärdsområdena,  framför
allt  genom  förstärkningar   av   det  förebyggande
arbetet  och  av  vård-  och  behandlingsinsatserna.
Utskottet  ställer  sig  således  bakom  regeringens
förslag  till narkotikapolitiska mål  (avsnitt  4  i
propositionen).

Utskottet  delar  uppfattningen  i  motion So30 (fp)
yrkande   1  om  att  målet  om  ett  narkotikafritt
samhälle kan  verka  utopiskt.  Samtidigt  instämmer
utskottet  med  regeringen  i  att  visionen  om ett
samhälle fritt från narkotika kan ge inspiration och
vägledning  i  det vardagliga arbetet mot narkotika.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen förordar
att  kommunerna  uppställer  såväl  kortsiktiga  som
långsiktiga mål i  sina  lokala  narkotikastrategier
samt  att insatserna utvärderas och  följs  upp  med
mätbara  indikatorer.  Motionen  får  därmed anses i
huvudsak tillgodosedd.


Styrning, ansvar och samordning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
narkotikaarbetet på lokal  och regional nivå,
bl.a.  med  hänsyn  till  vad  som  anförs  i
propositionen om samverkan, ansvarsfördelning
och finansiering. Riksdagen bör  också  avslå
motioner   vari   framförs   kritik  mot  att
länsstyrelserna  skall  samordna  metod-  och
kompetensutvecklingen   i  länen.   Utskottet
delar   inte   motionärernas   farhågor   att
länsstyrelsernas   tillsynsverksamhet  därmed
skulle försvagas. Jämför reservation 3 (c).

Propositionen

Enligt regeringen är  det nödvändigt med en starkare
prioritering,   tydligare    styrning   och   bättre
uppföljning av narkotikapolitiken och av de konkreta
insatserna på alla nivåer, från det lokala arbetet i
kommuner  och  landsting  till  regeringens  arbete.
Indikatorer behövs för att regelbundet  kunna  följa
t.ex. om nyrekryteringen till missbruk minskar eller
vårdinsatserna     ökar.     Några     grundläggande
förändringar av den rådande ansvarsfördelningen  när
det  gäller  arbetet  med  narkotikafrågorna  behövs
enligt regeringens mening inte.

I  propositionen anförs att regeringen kommer  att
förstärka det narkotikapolitiska ledarskapet för att
aktivt  kunna  driva  en  offensiv narkotikapolitik,
både  nationellt  och  internationellt.   Regeringen
kommer   också   att   stödja  lokala  insatser  och
förbättrad  lokal  samordning  och  ge  de  centrala
myndigheterna  en mer  aktiv  roll  när  det  gäller
utveckling  av  metod-  och  kompetensfrågor.  Detta
innebär inget avsteg  från den ansvarsfördelning som
gäller  i  dag  beträffande  narkotikafrågorna  utan
syftar till att stärka  samverkan och samordning och
utveckla resurserna.

Enligt regeringen är det nödvändigt att kommuner och
landsting utvecklar sitt  arbete utifrån en klar och
tydlig  strategi  som  är  fastställd  i  respektive
beslutande församling. Sett ur ett lokalt perspektiv
markerar  en  fastställd  handlingsplan  att  frågan
prioriteras.  Vidare  ger  de   kommunala   planerna
möjlighet  att  på  central  nivå  följa  det lokala
arbetet  och skapa nationell överblick. De kommunala
planerna  kan   också  underlätta  erfarenhetsutbyte
mellan kommunerna  och därmed främja utvecklingen av
ett  mer  kunskapsbaserat  folkhälsoarbete.  Det  är
bl.a. mot denna bakgrund 325 miljoner kronor avsätts
för genomförandet av handlingsplanen, anförs det.

De   lokala    strategierna    bör   fungera   som
övergripande styrdokument där pågående och planerade
insatser   för   hela   det  drogpolitiska   området
beskrivs. Såväl långsiktiga  som kortsiktiga mål för
verksamheten bör tydligt framgå  liksom  hur arbetet
skall    bedrivas,   organiseras,   utvärderas   och
finansieras.  Nationella myndigheter skall i största
möjliga utsträckning  bistå kommuner och landsting i
upprättandet av de lokala  strategierna,  inte minst
genom   att   bidra  till  kunskap  om  metoder  och
kompetensutveckling.  Regeringen  redovisar  en  rad
förutsättningar      för      att      de     lokala
narkotikastrategierna skall bli framgångsrika. Bland
annat  bör  de  utarbetas  i samverkan mellan  olika
förvaltningar  och kommunala  instanser  liksom  med
andra  myndigheter   och   landsting,  näringslivet,
organisationer,  föreningar  och   andra  aktörer  i
närsamhället.  Strategierna bör också  tydligt  ange
hur  styrning  och   samordning   fungerar  och  var
ansvaret    för    såväl   helheten   som   enskilda
verksamheter  ligger.  Regeringen  betonar  särskilt
vikten      av     att     frivilligorganisationerna
uppmärksammas i narkotikastrategierna och att ansvar
och resursfrågor tydligt regleras.

När det gäller  den regionala nivån anser regeringen
att länsstyrelserna  bör  verka  för  samordning  av
metod-  och  kompetensutveckling  i länen samt följa
upp narkotikaarbetet länsvis.

Länsstyrelserna   utövar   tillsyn   över    bl.a.
socialtjänstens      individärenden     och     över
missbrukarvården.  Länsstyrelserna   har  också  ett
visst  utvecklingsansvar i och med att  de  fördelar
utvecklingsmedel  till kommuner för verksamheter som
avser både förebyggande  insatser och vård. De medel
som  avser att förebygga alkoholskador,  inom  ramen
för den nationella handlingsplanen för att förebygga
sådana  skador,  bör  också  kunna användas till att
förebygga     narkotikamissbruk.    Eftersom     det
utvecklingsarbete   som   avser  både  alkohol-  och
narkotikamissbruk bör baseras  på en analys av behov
och brister bör länsstyrelserna verka för samordning
av metod- och kompetensutveckling  i respektive län.
Flera  remissinstanser  har  uttryckt  oro  för  att
tillsynsverksamheten  kan  komma  att  försvagas  om
länsstyrelsernas     roll     i     den    regionala
metodutvecklingen  förstärks. Regeringens  bedömning
är   dock   att   det   bör    vara    möjligt   för
länsstyrelserna, inom ramen för det uppdrag man har,
att    utveckla    sin    roll   i   den   regionala
metodutvecklingen   utan  att   detta   innebär   en
försvagning av tillsynen.
Som underlag för detta  arbete bör länsstyrelserna
göra  uppföljningar  av  narkotikaarbetet   länsvis,
utifrån       kommunernas       narkotikastrategier.
Länsstyrelsernas   analyser   och  genomförande   av
utvecklingsinsatser    bör    enligt     regeringens
uppfattning    göras   i   nära   samverkan   mellan
kommunerna,   landstingen    och    Kommunförbundets
länsförbund  samt  med  nationella  myndigheter  och
forskningsmiljöer. Länsstyrelserna kan  här  fungera
som en samordnare, anförs det.

De  centrala myndigheterna bör enligt regeringen  ta
på  sig  ansvar  för  att  aktivt  driva  frågor  om
kunskapsförmedling   samt   frågor   om  metod-  och
kompetensutveckling. Kommuner, landsting  och  andra
lokala  aktörer  har  behov  av  stöd för det lokala
utvecklingsarbetet.  Det  finns också  behov  av  en
bättre  samlad  analys  av  utvecklingen   inom  det
narkotikapolitiska  området.  Regeringen  framhåller
vikten   av   en   intensifierad   samverkan  mellan
myndigheterna  samt  tillkännager  att  en  särskild
narkotikasamordnare skall tillsättas.

En  av  uppgifterna  för Statens folkhälsoinstitut
bör vara att följa hur de  nationella folkhälsomålen
uppfylls och samla myndigheter  i  deras  arbete med
dessa mål. Institutet har därmed en central  roll  i
det förebyggande arbetet.

Motioner


I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)  begärs  ett tillkännagivande om lokal samverkan
(yrkande 1). Motionärerna  anser  att det behövs mer
projektmedel för att utveckla det lokala arbetet och
för  att  sprida de goda exemplen på  samverkan  som
finns  på  olika   håll   i   landet.  Vidare  måste
finansieringsfrågorna vad gäller samverkan med andra
parter lösas på ett tydligt sätt. Motionärerna begär
vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om  den  regionala nivån (yrkande  4).  Motionärerna
betonar    att     länsstyrelsernas     roll     som
tillsynsmyndighet  inte  får  ifrågasättas och anser
därför att det bör övervägas att  lägga ansvaret för
metod-    och    kompetensutveckling    på   Svenska
Kommunförbundet.

I motion So31 av Anne-Katrine Dunker och  Ewa Thalén
Finné  (m)  begärs  ett tillkännagivande om ansvaret
för  det  lokala  samarbetet   (yrkande  1).  Enligt
motionärerna måste samarbetet mellan  socialnämnden,
närpolisen,   skolan  och  frivilligorganisationerna
stärkas och ges ett tydligt ledarskap eftersom man i
dag inte vet vem som har ansvaret för samordningen.

I motion Ub550  av  Ulla-Britt  Hagström och Annelie
Enochson (kd) begärs tillkännagivanden  dels  om att
länsstyrelserna    bör   utveckla   det   preventiva
samrådsarbetet  med  tanke  på  alkohol  och  droger
(yrkande  2),  dels om att  Folkhälsoinstitutet  bör
utveckla     metoder     för     förebyggande     av
narkotikamissbruk (yrkande 3).

I motion So28  av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma
med      förslag      rörande      ansvaret      för
metodutvecklingsuppdraget (yrkande 12). Motionärerna
kan inte acceptera regeringens  förslag eftersom det
innebär att länsstyrelsen får en dubbelroll.


Socialutskottets ställningstagande


I   motion   So27  (m)  yrkande  1  efterlyses   mer
projektmedel för  att utveckla det lokala arbetet. I
samma motion, liksom  i  motion  So31 (m) yrkande 1,
framhålls  vikten av samverkan och  av  att  tydligt
lösa frågor om finansiering och ansvar vid samverkan
mellan olika  parter.  Utskottet konstaterar att 325
miljoner  kronor  avsätts   för  att  genomföra  den
nationella   handlingsplanen  under   den   närmaste
treårsperioden. När det gäller fördelningen av dessa
medel påpekar  regeringen  att  resurser  kommer att
behövas för att utveckla samordning och samverkan av
insatser  över  sektorsgränser.  Vidare  betonas   i
propositionen  att  de  lokala narkotikastrategierna
tydligt  bör  ange  hur  styrning   och   samordning
fungerar,   var  ansvaret  för  såväl  helheten  som
enskilda verksamheter  ligger samt hur arbetet skall
finansieras. Enligt utskottets mening får motionerna
anses åtminstone delvis tillgodosedda.

Såväl i motion So27 (m)  yrkande 4 som i motion So28
(c)    yrkande   12   kritiseras    förslaget    att
länsstyrelserna skall verka för samordning av metod-
och kompetensutveckling  i  länen.  Utskottet  delar
inte  farhågorna  i  motionerna att länsstyrelsernas
tillsynsverksamhet  därmed   skulle  försvagas  utan
anser i likhet med regeringen  att  de båda rollerna
kan kombineras. Motionerna avstyrks därmed.

Enligt propositionen har länsstyrelserna  en  viktig
roll  när  det  gäller  att  samordna  insatserna på
narkotikaområdet     i     länen.    Även    Statens
folkhälsoinstitut  har  en  central   roll   i   det
förebyggande  arbetet.  Enligt utskottets mening får
motion Ub550 (kd) yrkandena 2 och 3 anses i huvudsak
tillgodosedd.


Insatser mot efterfrågan


Förebyggande och tidiga insatser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om vikten av det
förebyggande  arbetet  och   hur   detta  bör
bedrivas.     Utskottet    konstaterar    att
motionärernas synpunkter  väl  överensstämmer
med  vad  utskottet  enhälligt  uttalat   vid
tidigare tillfällen och med vad som anförs  i
propositionen.  Riksdagen  bör  vidare  avslå
motioner om familjens respektive skolans roll
i  det förebyggande arbetet. Mot bakgrund  av
vad  som  anförs  i handlingsplanen får dessa
motioner  anses  i  huvudsak   tillgodosedda.
Riksdagen  bör  också avslå motioner  om  att
genast inrätta en  hjälptelefonlinje  och  om
körkortsutbildningen.    Slutligen    ställer
socialutskottet  sig bakom justitieutskottets
bedömning att skälen  mot  drogtester av barn
under   15   år   alltjämt   är  bärkraftiga.
Riksdagen  bör därför avslå motioner  om  att
tillåta sådana tester.
Jämför reservationerna  4  (kd),  5  (fp),  6
(kd), 7 (c), 8 (kd), 9 (c), 10 (fp), 11 (kd),
12 (kd) och 13 (kd, fp).

Propositionen

Regeringen framhåller vikten av att det förebyggande
arbetet inriktas mot bl.a. följande områden:

·  Alkohol-  och  narkotikautbildning  i  skolan som
fokuserar     på     sociala    influenser    och
kompetenshöjande   träning    för    eleverna   i
kombination med ett aktivt föräldraengagemang.
·
·  Insatser  för  att  tidigt  upptäcka  och  hjälpa
ungdomar   som  t.ex.  skolkar  eller  missbrukar
alkohol eller narkotika.
·
·  Tidiga  stödinsatser   för  psykosocialt  utsatta
barn, ungdomar och deras familjer.
·
·  Åtgärder   för   att   göra   narkotikan   mindre
tillgänglig.
·
·  Information och annat opinionsskapande arbete som
bidrar till att skapa och upprätthålla  ett  stöd
för en restriktiv narkotikapolitik.
·
För   att  stoppa  utvecklingen  av  mer  tillåtande
attityder  till  droger  bland  ungdomar  krävs  att
narkotikafrågorna  ges politisk prioritet lokalt och
nationellt  och  att  den   allmänna  opinionen  och
lokalsamhällets  resurser  mobiliseras.   Regeringen
anger  polisen,  fältarbetare och fritidsledare  som
viktiga yrkesgrupper  när  det  gäller  att upptäcka
missbruk  såväl hos enskilda individer som  i  olika
ungdomsgrupper.  Även  det  civila  samhället  måste
aktiveras.   Förutom   familjerna   gäller  det  att
engagera     idrottsklubbarna,    träningslokalerna,
nöjeslivet och  föreningslivet.  Utmaningen  är  att
finna  vägar att knyta ihop dessa sektorers insatser
med myndigheternas.

Enligt  regeringens  bedömning  bör  alkohol-  och
narkotikaförebyggande  insatser  samordnas  så långt
som  möjligt.  Det  finns  en  nära  koppling mellan
narkotikaproblemet     och     samhällets    rådande
drogkultur,   där   såväl   vuxnas   som   ungdomars
inställning  till  och konsumtion av alkohol  är  en
viktig faktor. Det tycks  också  finnas  ett samband
mellan   ungdomars   användande   av  narkotika  och
läkemedelskonsumtionen i samhället.
Ett  effektivt förebyggande arbete  mot  narkotika
måste    enligt    regeringen    utgå    från    ett
helhetsperspektiv   på   ungdomars   levnadsvillkor.
Insatser   måste   vidtas   såväl  inom  skola   och
fritidsverksamhet  som  inom  arbetslivet   och   på
socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och polisens
områden.  Till  exempel  är  skolans möjligheter att
hävda en drogrestriktiv linje beroende av det övriga
samhällets värderingar och de  attityder till droger
som finns bland vuxna. En kombination av insatser är
nödvändig  där  samverkan  med  både  föräldrar  och
samhället  i  övrigt  har  stor betydelse.  För  att
förebyggande arbete skall vara  framgångsrikt  krävs
också  att inte endast generella insatser utan också
att insatser  anpassade  till den avsedda målgruppen
görs.
Enligt  regeringen  måste  samhället  erbjuda  ett
brett spektrum av drogfria  miljöer,  särskilt under
ungdomarnas   fritid   med   vuxna  som  kan  stötta
ungdomarna  i  att  göra  riktiga   val.  Regeringen
understryker vikten av att resurser avsätts  för det
arbete  som sker inom den ideella sektorn, däribland
till ungdomarnas egna organisationer, för att stärka
unga människors  förmåga  och  vilja  att avstå från
narkotika.
Regeringen  ser med oro på den bland unga  vanligt
förekommande inställningen  att narkotikamissbruk är
en individuell angelägenhet så länge man inte skadar
någon annan. Regeringen anser  att det måste vara en
av  det  förebyggande arbetets viktigaste  uppgifter
att försöka  påverka  denna  inställning. Regeringen
tror inte att detta kan ske genom  mer  information,
men  däremot genom en förbättrad kommunikation  samt
genom  att koppla diskussioner om narkotika till den
gemensamma  värdegrund  som  samhället vilar på. Det
krävs att ungdomarna själva, i  betydligt högre grad
än  i dag, engageras i och får inflytande  över  det
narkotikapreventiva arbetet samt att de i dialog med
vuxna ges möjlighet att diskutera narkotikapolitiska
frågor.
Enligt  regeringen  saknar  ungdomar  i  dag  ofta
tillräcklig   kunskap   om  narkotikans  effekt  och
farlighet.  Bred information  om  riskerna  med  att
använda    narkotika     och    om    den    svenska
narkotikapolitiken  bör  ges   till  alla  ungdomar.
Därutöver  bör  riktad information  ges  till  olika
kategorier av ungdomar. Regeringen framhåller vikten
av  att budskapet  uppfattas  som  trovärdigt.  Även
föräldrar   och   andra  vuxna  bör  få  kunskap  om
narkotika och dess  verkningar  samt  information om
narkotikaläget   i  kommunen.  På  många  håll   har
särskilda föräldrautbildningar  genomförts  med gott
resultat.

Inom skolans område har det skett stora förändringar
under 1990-talet. Ansvaret har decentraliserats från
statlig   till   kommunal   nivå.   Läroplaner   och
kursplaner  anger de nationella mål som skolan skall
sträva mot och  de  mål  som  skall  uppnås. Hur man
skall arbeta i skolan avgörs på kommunal nivå och på
den    lokala   skolan.   I   läroplanen   för   det
obligatoriska   skolväsendet,   förskoleklassen  och
fritidshemmet (Lpo 94) anges bl.a.  att skolan skall
främja  elevernas  harmoniska  utveckling  samt  att
rektor  har  ett  ansvar  för att ämnes-övergripande
kunskapsområden som tobak,  alkohol och andra droger
tas upp. I ämnet biologi skall eleverna få inblick i
och   kunskaper   om   beroendeframkallande   medels
inverkan på hälsan. I ämnet  idrott  och hälsa skall
eleven  utveckla  kunskap om vad som främjar  hälsa.
Eleven  skall  enligt   Lpo   94   ha  grundläggande
kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt
ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för
hälsan och miljön.

Enligt  regeringen bör de förväntningar  och  krav
som regering  och riksdag uttryckt i handlingsplaner
och propositioner beaktas vid nästa översyn av målen
i  kursplanerna.   Detta  gäller  bl.a.  behovet  av
tydligare   mål  för  undervisningen   av   alkohol,
narkotika och  andra droger och hur dessa kan knytas
till läroplanernas värdegrundsfrågor. En översyn kan
i denna del behövas  också  vad gäller läroplanerna,
menar regeringen.
Regeringen  anför  att  undervisningen  om  tobak,
alkohol och andra droger skall  planeras tillsammans
med    eleverna.    Undervisningen    skall     vara
åldersanpassad  och  kontinuerlig  och steg för steg
bygga  upp elevernas kunskap. Den bör  ge  möjlighet
till reflexion  och  samtal  om för eleven angelägna
livsfrågor  och  utgå  från elevernas  egna  frågor.
Särskilt  i  de  yngre åldrarna  bör  undervisningen
fokusera på sociala  influenser och kompetenshöjande
träning, att fatta beslut  och  stå emot grupptryck,
snarare    än   faktaförmedling   och   information.
Undervisning  om  tobak,  alkohol  och  andra droger
liksom om olika former av riskbeteende bör  bygga på
effektiv och utvärderad metodik.
Regeringen  pekar  också på vikten av att utveckla
strategier och metoder för hur föräldrars inflytande
i skolan kan stärkas.  Undersökningar  har visat att
föräldrars   medverkan   i  skolan  har  en  positiv
inverkan   på  elevernas  studieresultat.   Att   ha
framgång  i  skolarbetet   är   en   mycket   viktig
skyddsfaktor  när  det gäller att förebygga missbruk
av olika slag.
Enligt regeringen  bör varje skola utforma mål för
sin undervisning om tobak, alkohol och andra droger,
information om vad som sker vid upptäckt av missbruk
av något slag, åtgärder  mot  skolk  samt strategier
för    elev-    och    föräldrasamverkan   och   för
kompetensutveckling av personalen.
Skolverket har enligt regleringsbrevet för år 2001
i  uppdrag  att  utveckla  formerna   för  stöd  och
utveckling  genom  riktade  insatser och bör  enligt
regeringen  kunna  bistå kommuner  och  skolor  inom
ramen för detta uppdrag.  Ansvaret  för att upprätta
mål  och  se  till  att  de  efterlevs  så att  alla
ungdomar får en god kunskap om narkotika  och  andra
droger   åvilar   dock   kommunen   och  den  lokala
skolledningen.  Mot bakgrund härav anser  regeringen
att  Statens  skolverk   bör  få  i  uppdrag  att  i
samarbete  med  Statens folkhälsoinstitut  analysera
vilka insatser som  kan  vidtas  för  att stärka den
narkotikaförebyggande verksamheten i skolan.

Vikten av tidiga insatser framhålls i propositionen.
Regeringen anför att det är nödvändigt att råd, stöd
och hjälp når människor i ett så tidigt  stadium  av
missbruket som möjligt. För att kunna nå de ungdomar
som har börjat experimentera med narkotika måste det
enligt  regeringen  finnas  ett fungerande skyddsnät
omkring dem i skolan och i lokalsamhället liksom ett
strukturerat samarbete mellan  socialtjänst,  polis,
skola,             fritidsverksamhet             och
frivilligorganisationer.   Att   avbryta   ungdomars
experimenterande med narkotika är ett arbete i flera
steg.  För det första krävs kompetens att fånga  upp
signaler  om  ett  sådant pågående missbruk. För det
andra krävs en utbyggd rådgivningsverksamhet och för
det     tredje     krävs     olika     former     av
behandlingsalternativ.

Regeringen anför att det är  viktigt  att  det hos
personalen  på  ungdomsmot- tagningar och inom elev-
och       studenthälsan,        företagshälsovården,
primärvården,   mödra-  och  barnhälsovården   finns
kunskap om hur man  kan  uppmärksamma  även  subtila
signaler           om           narkotikaanvändande.
Narkotikakommissionen  har  bedömt   att   det  rent
allmänt  saknas kunskap om metoder att upptäcka  ett
missbruk som ännu inte har blivit problematiskt.
I  propositionen  påpekas  behovet  av  stöd  till
föräldrar  vars barn har fastnat, eller riskerar att
fastna, i ett  missbruk.  Anhöriga  känner  sig ofta
både maktlösa och utlämnade och upplever att de inte
får stöd av myndigheterna. Frivilligorganisationerna
fyller  i  detta  avseende en mycket viktig funktion
men når långt ifrån  alla  som är i behov av råd och
stöd.  Det  är viktigt att socialtjänsten  utvecklar
rutiner för hur  kontakten  med anhöriga skall se ut
och att det inom socialtjänsten  finns  resurser att
arbeta med hela familjen, anförs det.
Som  förälder  kan  det  vara svårt att skilja  på
beteenden    som    är    utslag   av   en    normal
tonårsutveckling och vad som  kan vara tecken på ett
begynnande  missbruk.  De flesta  föräldrar  har  en
ganska vag kunskap om narkotika och missbruk och vet
inte  vart de skall vända  sig  om  oron  övergår  i
direkt  misstanke  eller  visshet. Enligt regeringen
bör  det  i  varje  kommun eller  region  finnas  en
rådgivningsverksamhet   dit   yngre   personer   och
föräldrar  kan  vända sig för råd och stöd. Eftersom
det är viktigt att yngre människor inte skall behöva
definiera sig som  missbrukare för att få hjälp till
behandling bör det enligt  regeringens  mening också
finnas   tillgång  till  en  för  ungdomar  särskild
anpassad mottagning.
Ungdomar  som  experimenterar  med narkotika eller
har  kamrater  som  gör  det  kan  också   hamna   i
situationer där de är i mer akut behov av rådgivning
eller  hjälp  men inte vill eller kan vända sig till
socialtjänsten. Detta gäller givetvis även föräldrar
och  andra  närstående.   Statens  folkhälsoinstitut
kommer enligt propositionen  därför att få i uppdrag
att  utreda  förutsättningarna för  att  inrätta  en
hjälptelefonlinje  dit  man  gratis  och anonymt kan
vända sig med frågor om narkotika och missbruk.

Motioner

I  motion So34 av Bo Lundgren m.fl. (m)  begärs  ett
tillkännagivande   om   frivilligorganisationer   på
narkotikaområdet (yrkande 5). Motionärerna anser att
dessa  är  en  underskattad  resurs som skulle kunna
användas mycket mer än i dag,  bl.a.  för utbildning
och upplysning.

I motion So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné  (m)  begärs  ett  tillkännagivande  om   ökat
engagemang mot narkotika (yrkande 1). Alla måste bli
medvetna om de risker och faror som narkotika utgör,
anförs det.

I  motion  So35 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs
ett   tillkännagivande    om    att    förslaget   i
propositionen  om  telefonhjälp bör genomföras  utan
vidare  utredning (yrkande  3).  Motionärerna  begär
vidare ett  tillkännagivande  om att utbildningen om
alkohol  och droger i körkortsutbildningen  bör  bli
obligatorisk  (yrkande  7).  Det  begärs  också  ett
tillkännagivande   om   att  stödja  initiativ  från
arrangörer  och organisationer  att  skapa  drogfria
miljöer (yrkande 8).

I motion So32  av  Margareta Viklund (kd) begärs ett
tillkännagivande om  att  informationskampanjer  mot
droger  måste  följas  upp med ständiga förebyggande
aktiviteter  (yrkande  2).  Kommuner,  folkrörelser,
myndigheter och enskilda måste stödjas i sitt aktiva
förebyggande narkotikaarbete, menar motionären.

I motion So472 av Birgitta  Sellén  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  skapa ekonomiska resurser
för framtagande av information  om  droger  (yrkande
2).

I  motion  So30 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett  tillkännagivande   om   barns   och   ungdomars
drogvanor (yrkande 11 delvis). Motionärerna  påpekar
bl.a. att s.k. sekundär prevention, dvs. att ingripa
mot  dem  som  precis har inlett sin missbrukarbana,
ofta hamnat i skymundan för såväl primär som tertiär
prevention. Att ingripa tidigt ger positiva resultat
på  många  områden.  Bland  annat  innebär  det  att
missbrukaren  inte  hinner  utveckla ett destruktivt
narkotikaberoende och att eventuella  påföljder blir
mer verkningsfulla eftersom missbrukaren fortfarande
har kvar sin sociala förankring.

Även i motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp),
vari begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att
bekämpa narkotikan (yrkande 8), framhålls  vikten av
sekundär prevention.

I  motion  So291 av Harald Nordlund (fp) begärs  ett
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
inrättande     av    länsvisa    eller     regionala
kunskapscentrum   för  förebyggande  arbete  rörande
droger och missbruk  i  främsta  hand  bland  ungdom
(yrkande  1).  Dessa  kunskapscentrum  skulle enligt
motionären     bl.a.    kunna    göra    regelbundna
drogvaneundersökningar,    organisera   kvalificerad
undervisning samt uppdatera  och  utforma strategier
för  det drogförebyggande arbetet. Motionären  begär
även   ett    tillkännagivande    om    stöd    till
frivilligorganisationer som arbetar drogförebyggande
och      att     organisationerna     knyts     till
kunskapscentrumen (yrkande 2).

I  motion  So29   av   Göran  Magnusson  (s)  begärs
tillkännagivanden om samordning  mellan insatser mot
narkotika och alkohol (yrkande 1)  samt om sambandet
mellan alkohol- och narkotikaproblemen  (yrkande 2).
Enligt motionären tyder mycket på att de  som tidigt
prövar   alkohol  också  lätt  testar  och  använder
narkotika.  Det  är för narkotikapolitikens skull av
stor   vikt   att  slå   vakt   om   en   restriktiv
alkoholpolitik, anförs det.

I motion So565 av Lars Wegendal m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande  om behovet av en nationell kampanj
om farorna med missbruk av droger.

Samma  yrkande  finns   i  motion  So393  av  Lars
Wegendal och Carina Adolfsson Elgestam (s).

I motion So427 av Monica Green  och  Carina  Ohlsson
(s)  begärs  ett  tillkännagivande om det nödvändiga
drogförebyggande arbetet  och  föreningarnas viktiga
roll.  Motionärerna  anför  att  föreningslivet  och
kommunala  verksamheter måste få större  möjligheter
att  på  ett tidigt  stadium  jobba  med  barns  och
ungdomars attityder till droger.

I motion So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c,  fp,  mp)  begärs  ett  tillkännagivande  om  att
informationen  om  narkotikans skadliga konsekvenser
ständigt måste pågå  i  samhälle  och skola (yrkande
2).

Flera motioner rör skolans ansvar.

I motion So34 (m) yrkas att riksdagen  skall besluta
att  undervisningen  om  narkotikans effekter  skall
påbörjas tidigare än i dag (yrkande 3).

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m) begärs ett tillkännagivande  bl.a. om insatser i
skolan (yrkande 6 delvis). Enligt  motionärerna  bör
skolorna  inte  invänta  förändringar i kursplanerna
utan omedelbart ges i uppdrag  att  tillsammans  med
lärare, elever och föräldrar skapa gemensamma regler
och värderingar när det gäller narkotika.

I  motion  So35  (kd) begärs ett tillkännagivande om
att ANT-undervisningen  bör  utgå  från verkligheten
och    att    särskilda    medel    bör    tilldelas
frivilligorganisationer     för     ANT-undervisning
(yrkande  6).  Enligt motionärerna är poliser,  f.d.
missbrukare,  frivilligorganisationer   m.fl.   bäst
lämpade  att informera om missbruksrelaterade frågor
på ett realistiskt och verklighetsanknutet sätt.

I motion So30  (fp)  begärs  ett tillkännagivande om
att alla skolor skall åläggas  att,  i samarbete med
föräldrar,   socialtjänst   och  polis,  införa   en
drogpolicy   i  syfte  att  upptäcka   och   åtgärda
narkotikamissbruk (yrkande 3).

I motion 2000/01:Ju921  av  Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om preventiva åtgärder mot knarkproblem  bland yngre
(yrkande  7).  Enligt  motionärerna  är  skolan  den
viktigaste  arenan  för drogprevention eftersom  det
här  finns  möjlighet  att  nå  alla  kategorier  av
ungdomar.   I   skolan   finns    också   de   bästa
förutsättningarna för att tidigt observera avvikande
beteenden och vidta åtgärder.

I flera motioner betonas familjens roll.

I  motion  So34  (m) begärs ett tillkännagivande  om
familjens roll i det  förebyggande  arbetet (yrkande
2).  Motionärerna  påpekar  att  möjligheterna   att
upptäcka  narkotikamissbruk på ett tidigt stadium är
betydligt större  om föräldrarna har goda kunskaper.
Det begärs också ett  tillkännagivande om att skolan
skall   ha   en   absolut   plikt    att   informera
vårdnadshavare  vid misstanke om narkotikaanvändning
(yrkande 6).

Samma    synpunkter    framförs    i    motionerna
2000/01:Ju929  av  Gun  Hellsvik m.fl. (m) yrkande 4
och 2000/01:Ju931 av Gun  Hellsvik m.fl. (m) yrkande
2.

I  motion  So33  av Jeppe Johnsson  (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om   utbildning   av  föräldrar  i
drogkunskap  (yrkande  2).  Enligt  motionären   bör
regeringen skyndsamt ta initiativ till att förbättra
informationen  till  föräldrar  om  narkotika och om
missbrukets symptom och verkningar, exempelvis genom
att barnens lärare informerar föräldrarna.

I  motion  So35 (kd) begärs ett tillkännagivande  om
familjens  betydelse   i  det  narkotikaförebyggande
arbetet   (yrkande   1).  Motionärerna   anför   att
föräldrarna  är  de  som   i  de  flesta  fall  bäst
förmedlar grundläggande värden  till  barnen och att
det därför är viktigt att stödja föräldrarna  så att
de  kan  vara  närvarande och delaktiga i sina barns
liv. Motionärerna  begär vidare ett tillkännagivande
om   behovet   av   informationsinsatser   för   att
medvetandegöra föräldrar  och andra med tillsyn över
barn om värdeöverföringens  betydelse  och stärkande
av  barns  inre  kontroll  (yrkande 2). I yrkande  4
begärs     ett     tillkännagivande      om      att
missbruksrelaterade     frågor     bör     ingå    i
föräldrautbildningen.     Viktiga     platser    för
utbildningen  är  vårdcentraler,  kyrkor,   samfund,
studieförbund och folkrörelser.

I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)  begärs
ett     tillkännagivande     om    att    tydliggöra
handlingsplanen avseende föräldrars  möjligheter att
påverka ungdomars narkotikakonsumtion  (yrkande  4).
Motionärerna   anser   att   föräldrarna   har   den
viktigaste  uppgiften  i  arbetet  med  att begränsa
narkotikakonsumtionen bland unga. Föräldrarna bör få
tillgång  till information om hur man upptäcker  ett
eventuellt missbruk samt möjligheter till utbildning
kring narkotikapreparat och deras skadeverkningar.

Tio motionsyrkanden rör drogtester av ungdomar under
15 år.

I  motionerna   So26   av  Carl-Axel  Johansson  (m)
(delvis), So30 (fp) yrkande 12, So31 av Anne-Katrine
Dunker och Ewa Thalén Finné (m) yrkande 4, So35 (kd)
yrkande  9,  So371  (m) yrkande  4,  Ju285  av  Sten
Tolgfors  (m)  yrkande   4   samt  Ju389  av  Ragnwi
Marcelind    m.fl.    (kd)    yrkande    5    begärs
tillkännagivanden om att ungdomar under 15  år skall
kunna  drogtestas. Syftet är att kunna upptäcka  ett
begynnande missbruk så tidigt som möjligt.

I motionerna  So27 (m) yrkande 7, So34 (m) yrkande 7
och Ju322 av Fredrik  Reinfeldt  m.fl. (m) yrkande 4
anförs  att polisen bör ha möjlighet  att  drogtesta
ungdomar över tolv år vid misstanke om användning av
narkotika.

Bakgrund och tidigare behandling

Ett enigt  socialutskott  har de senaste åren mycket
klart   uttalat   sin   inställning    vad    gäller
narkotikapolitikens mål och inriktning, senast i det
av  riksdagen  godkända  betänkande 1999/2000:SoU10.
Utskottet  har  anfört att narkotikapolitiken  bl.a.
måste bygga på en  kombination av olika förebyggande
insatser. Enligt utskottet är det särskilt angeläget
att       kraftfullt       motverka        ungdomars
narkotikaanvändning.  Det behövs kraftfulla insatser
för att vända trenden mot  ett  ökande  intresse för
narkotika  och  ett  ökande missbruk bland ungdomar.
Viktigt i detta sammanhang är samverkan mellan olika
lokala organ och organisationer,  en  god samordning
av   insatserna   samt   ett  levande  och  enträget
engagemang   från   samhällets,   föräldrarnas   och
frivilligorganisationernas sida. Utskottet har också
betonat vikten av att  informera  ungdomar och deras
föräldrar   om  narkotika  och  narkotikamissbrukets
symtom och verkningar  och  i det sammanhanget verka
för attitydförändringar.

Utbildningsutskottet behandlade  i  det av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:UbU13 motioner  om bl.a.
ANT-undervisning   och  om  skolans  skyldighet  att
informera föräldrarna  (s. 48 f.). Utskottet anförde
att skolan har en betydelsefull  roll när det gäller
information i ANT-frågor. Utskottet  påpekade  bl.a.
att   det   i   läroplanen   för  det  obligatoriska
skolväsendet m.m. (Lpo 94) anges  att rektor har ett
särskilt    ansvar    för    att   ämnesövergripande
kunskapsområden integreras i undervisningen.  Sådana
kunskapsområden  är  exempelvis  riskerna med tobak,
alkohol och andra droger. Det upplystes  vidare  att
utskottet våren 2000 anordnat en öppen utfrågning om
skolan   och   elevernas  hälsa  och  välbefinnande.
Utfrågningen ägnades  bl.a.  åt  ANT-undervisningen.
Utskottet  fann  inte  skäl att förorda  en  närmare
reglering av ANT-under-visningen.

Vidare utgick utbildningsutskottet från att skolan
informerar  föräldrarna  om  bl.a.  elevens  sociala
utveckling,  t.ex.  vid utvecklingssamtal  eller  på
annat  sätt.  Utskottet   var  inte  berett  att  ta
initiativ till lagreglering  rörande  skyldighet för
skolan  att  informera  föräldrar om förändringar  i
elevens beteende.
Motionerna avstyrktes (res. m).

Trafikutskottet  behandlade   i   det  av  riksdagen
godkända   betänkande   2000/01:TU13   motioner   om
åtgärder    för    att    förhindra   alkohol-   och
drogpåverkade  förare  (s.  18   f.),   bl.a.  genom
trafikinformation    och   undervisning.   Utskottet
konstaterade med stor  oro  att så mycket som mellan
20  och 30 % av alla dödsolyckor  i  vägtrafiken  är
förknippade  med  alkohol  eller  droger.  Utskottet
delade   motionärernas   allmänna   uppfattning  att
rattfylleriet  på  alla  sätt  måste motverkas.  Det
behövs snabba och effektiva åtgärder  för att minska
rattfylleriet  i trafiken. Utskottet hänvisade  till
försöksverksamheten med alkolås och till arbetet som
bedrivs med elektroniska körkort samt förutsatte att
regeringen    och   berörda    myndigheter,    bl.a.
Rikspolisstyrelsen  och  Vägverket,  noga  överväger
vilka  åtgärder som behöver vidtas för att uppnå  en
nykter  och  därmed  säkrare  vägtrafik.  Motionerna
avstyrktes.

Av Vägverkets föreskrifter om kursplaner, behörighet
B  (VVFS  1996:168)   framgår   att   eleven   efter
teoriutbildningen skall kunna beskriva hur människan
reagerar   på   alkohol   med   avseende   på   syn,
reaktionsförmåga,    omdöme,   självförtroende   och
koordination.  Eleven  skall  också  kunna  beskriva
trafiksäkerhetsproblem som  kan uppkomma vid bruk av
läkemedel och narkotiska preparat.

Justitieutskottets yttrande

I   sitt  yttrande  redogör  justitieutskottet   för
gällande  rätt  när  det gäller tvångsmedel mot barn
under 15 år. Utskottet  redovisar  vidare  bl.a. vad
som   anfördes  i  proposition  1983/84:187  rörande
bestämmelsen    om    beslag,    husrannsakan    och
kroppsvisitation  i lagen med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare. I propositionen anfördes att
det  fick  anses  tveksamt   i  vilken  utsträckning
tvångsmedel      som      beslag,      husrannsakan,
kroppsvisitation och kroppsbesiktning fick  användas
mot  den  som  var  misstänkt för brott och som inte
fyllt  15  år.  När  det   gällde   kroppsbesiktning
framstod  det praktiska behovet av att  använda  det
tvångsmedlet   som   ganska  ringa  beträffande  den
ifrågavarande   ålderskategorin.    Dessutom   kunde
lämpligheten av att använda kroppsbesiktning  sättas
i  fråga  när  det  gällde  barn  som  befann  sig i
förpuberteten   och  i  en  känslig  period  av  sin
utveckling. Tvärtom  var ett särskilt hänsynstagande
till    den   personliga   integriteten    påkallad.
Kroppsbesiktning  borde  alltså  inte  få  företas i
fråga    om   denna   ålderskategori.   (Anm.:   Med
kroppsbesiktning      avses      undersökning     av
människokroppens yttre och inre samt tagande av prov
från  människokroppen  och  undersökning  av  sådana
prov.)

Justitieutskottet, som under  senare år funnit att
de skäl mot kroppsbesiktning av barn under 15 år som
anfördes  i  propositionen  alltjämt   är   giltiga,
vidhåller        denna        inställning.       Som
Narkotikakommissionen framhållit  bör  misstanken om
att   ett   barn   missbrukar  narkotika  leda  till
åtgärder,  oavsett  om  något  drogtest  föreligger.
Justitieutskottet   föreslår   att   socialutskottet
avstyrker  bifall  till   motionsyrkandena   rörande
drogtester av barn under 15 år.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet   delar   regeringens   bedömning  att  de
förebyggande   insatserna   måste  förstärkas.   Det
handlar  om  att  få  så många som  möjligt  att  ta
avstånd från narkotika,  att  de  som har en positiv
attityd  till  narkotika ändrar sin inställning  och
att de som prövat eller använder narkotika förändrar
sitt beteende. Det  krävs  att narkotikafrågorna ges
politisk prioritet lokalt och nationellt och att den
allmänna  opinionen  och  lokalsamhällets   resurser
mobiliseras.  Regeringen  betonar  vikten av att  de
lokalt  utvecklade  strategierna innehåller  tydliga
mål och riktlinjer för  det förebyggande arbetet och
att så många aktörer och  verksamheter  som  möjligt
involveras i samordnade insatser.

Utskottet delar regeringens uppfattning att  en av
det  förebyggande  arbetets  viktigaste uppgifter är
att försöka påverka den alltmer tillåtande attityden
till  droger bland ungdomar. Det  måste  anses  vara
samhällets skyldighet att upplysa om vilka faror som
är förenade  med  att  använda  narkotika  och vilka
sociala  följder  som  kan  uppstå  om  man använder
sådana  preparat.  Även  den nära kopplingen  mellan
narkotikaproblemet  och den  allmänna  inställningen
till och konsumtionen  av alkohol måste beaktas. För
att stoppa utvecklingen  av mer tillåtande attityder
till narkotika är det också  angeläget att samhället
erbjuder ett brett spektrum av  drogfria miljöer och
att resurser avsätts härför.
Utskottet   delar  självklart  också   regeringens
bedömning att det  är  nödvändigt  att råd, stöd och
hjälp  når  människor  i  ett så tidigt  stadium  av
missbruket som möjligt. Det  finns  ett flertal skäl
till  att ingripa tidigt, bl.a. minskar  risken  för
individuella  skador och för att missbruket sprids i
ungdomsgruppen. Förslagen i propositionen om att det
bör  inrättas  lokala   rådgivningsverksamheter  och
mottagningar särskilt anpassade  för ungdomar syftar
bl.a. till att tidigt upptäcka missbruk.
I utskottet har av tradition rått  en bred enighet
kring vikten av det förebyggande arbetet och hur det
bör  bedrivas.  Utskottet  kan  konstatera   att  de
synpunkter på det förebyggande arbetet mot narkotika
som förs fram i motionerna So29 (s) yrkandena  1 och
2, So30 (fp) yrkande 11 delvis, So32 (kd) yrkande 2,
So34  (m) yrkande 5, So35 (kd) yrkande 8, So291 (fp)
yrkandena  1  och 2, So371 (m) yrkande 1, So393 (s),
So427 (s), So472  (c)  yrkande 2, So497 (fp) yrkande
8, So565 (s) och So622 (kd, m, v, c, fp, mp) yrkande
2 väl överensstämmer såväl  med  utskottets tidigare
uttalanden   som   med  vad  regeringen   anfört   i
propositionen.  Motionerna   får   därmed   anses  i
huvudsak tillgodosedda.

Familjen har enligt utskottets mening självklart  en
betydelsefull  roll  i  det förebyggande arbetet mot
narkotika.  Enligt regeringen  är  det  viktigt  att
socialtjänsten involverar hela familjen när barn har
fastnat, eller  riskerar att fastna, i ett missbruk.
Regeringen betonar  också  vikten  av  att föräldrar
medverkar   i   skolan.   Utskottet  utgår  i  detta
sammanhang från att skolan informerar föräldrarna om
elevens     sociala    utveckling,     t.ex.     vid
utvecklingssamtal.  Utskottet  instämmer med vad som
anförs i flera motioner, liksom  i propositionen, om
att  föräldrar  och andra vuxna bör  få  kunskap  om
narkotika  och  dess  verkningar  samt  om  hur  man
upptäcker missbruk.  Enligt  regeringen  bör  det  i
varje   kommun   eller   region   finnas   särskilda
rådgivningsverksamheter.  Föräldrautbildningar   kan
också  vara  ett sätt att sprida information. Enligt
utskottets  mening  får  även  motionerna  So28  (c)
yrkande 4, So33  (m) yrkande 2, So34 (m) yrkandena 2
och 6, So35 (kd) yrkandena 1, 2 och 4, 2000/01:Ju929
(m) yrkande 4 och  2000/01:Ju931 (m) yrkande 2 anses
i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet delar den  uppfattning  som  förs  fram  i
flera   motioner   om   att   skolans   roll  i  det
förebyggande arbetet mot narkotika är mycket viktig.
Utskottet   ser   därför  positivt  på  att  Statens
skolverk och Statens  folkhälsoinstitut  skall  få i
uppdrag  att analysera vilka insatser som kan vidtas
för    att    stärka    den    narkotikaförebyggande
verksamheten  i   skolan.   Regeringen   har   också
uppmärksammat   behovet   av   tydligare   mål   för
drogundervisningen   i   kurs-   och   läroplanerna.
Regeringen  pekar  även  på  vikten  av  att  stärka
föräldrars  inflytande  i  skolan.  I  propositionen
nämns  vidare att en förutsättning för att  ungdomar
skall ta  till  sig  information  är  att  budskapet
uppfattas  som  trovärdigt.  Det  betonas  att många
skolor   behöver   finna   former   för   att   göra
undervisningen   mer   relevant   utifrån  elevernas
livssituation. Enligt regeringens mening  bör  det i
de  lokala  narkotikapolitiska  strategierna  finnas
tydliga  mål  och  riktlinjer  för  det förebyggande
arbetet inom exempelvis skola och fritidsverksamhet.
Regeringen anser också att varje skola  bör  utforma
mål och strategier när det gäller undervisningen  om
droger, åtgärder vid upptäckt av missbruk, elev- och
föräldrasamverkan    samt   kompetensutveckling   av
personalen.   Utskottet    är   övertygat   om   att
satsningarna inom ramen för  handlingsplanen  kommer
att    få    positiva    effekter   även   för   det
drogförebyggande   arbetet  inom   skolans   område.
Motionerna So27 (m)  yrkande  6  delvis,  So30  (fp)
yrkande  3, So34 (m) yrkande 3, So35 (kd) yrkande  6
och 2000/01:Ju921  (c) yrkande 7 får mot bakgrund av
vad som anförts anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet ser positivt  på  förslaget att inrätta en
hjälptelefonlinje   för   hela  landet   men   delar
regeringens  bedömning att förutsättningarna  härför
först  bör  utredas.  Motion  So35  (kd)  yrkande  3
avstyrks därför.

Utskottet   instämmer    med   trafikutskottet   att
rattfylleriet på alla sätt  måste  motverkas och att
det  får  förutsättas  att  regeringen  och  berörda
myndigheter   noga  överväger  vilka  åtgärder   som
behöver vidtas för att uppnå nykterhet bland förarna
och därmed säkrare  vägtrafik.  Utskottet kan vidare
konstatera  att  det  i  körkortsutbildningen  ingår
obligatoriska  delar  om  alkohol  och  narkotika  i
trafiken. Motion So35 (kd)  yrkande  7  är  därmed i
huvudsak tillgodosedd.

När det gäller frågan om det skall vara tillåtet att
drogtesta  barn  under  15  år delar socialutskottet
justitieutskottets bedömning  att  skälen  mot sådan
kroppsbesiktning  alltjämt är bärkraftiga. Utskottet
instämmer därvid med  Narkotikakommissionen  om  att
misstanken  om att ett barn missbrukar narkotika bör
leda  till  åtgärder,   oavsett  om  något  drogtest
föreligger  eller ej. Motionerna  So26  (m)  delvis,
So27 (m) yrkande  7,  So30 (fp) yrkande 12, So31 (m)
yrkande 4, So34 (m) yrkande  7, So35 (kd) yrkande 9,
So371 (m) yrkande 4, Ju285 (m)  yrkande 4, Ju322 (m)
yrkande 4 samt Ju389 (kd) yrkande 5 avstyrks.


Vård och behandling av narkotikamissbrukare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå olika motioner  om  vård
och  behandling   av   missbrukare.  Motioner
rörande bl.a. resurser,  kvalitet,  samarbete
och behovsanpassning avstyrker utskottet  med
hänvisning  till  att  de  får  anses  delvis
tillgodosedda.   Utskottet  avstyrker  vidare
motioner    om    bl.a.     missbrukarvårdens
organisation, anhörigombudsman  och  statligt
huvudansvar  för tvångsvården. Riksdagen  bör
även avslå motioner  om  metadonbehandling  i
avvaktan  på  en pågående översyn på området.
Riksdagen  bör slutligen  avslå  motioner  om
sprututbytesprojektet.  Utskottet  anser  att
regeringens      aviserade     översyn     av
lagstiftningen rörande  injektionssprutor och
kanyler  bör  avvaktas  men  framhåller  åter
vikten av att ett slutligt  ställningstagande
i  frågan  kan göras snarast möjligt.  Jämför
reservationerna 14 (kd), 15 (fp), 16 (fp), 17
(fp), 18 (fp) och 19 (kd, c, fp).

Propositionen m.m.

Enligt regeringen  är målen för samhällets vård- och
behandlingsinsatser följande.

·  Alla   narkotikamissbrukare    skall    nås   med
erbjudande  om hjälp och vid behov vård mot  sitt
missbruk.
·
·  Råd, stöd och  hjälp  skall  nå  människor  i ett
tidigt stadium av missbruket.
·
·  Vårdinsatser  skall syfta till ett liv fritt från
missbruk och illegala droger.
·
·  Vården och andra  insatser  för missbrukare skall
vara av god kvalitet.
·
·  Insatser  mot missbruk skall vara  uthålliga  och
långsiktiga.
·
Vård      och      behandling       samt       andra
rehabiliteringsinsatser   utgör   enligt  regeringen
grunden  när det är fråga om att hjälpa  missbrukare
att komma  ifrån  sitt beroende. Vård och behandling
av missbrukare är därför  en  nödvändig  del  av  de
narkotikapolitiska  insatserna.  Rätt  avpassade och
utformade behandlingsinsatser bidrar till att minska
narkotikamissbruket   och  förbättrar  missbrukarnas
livssituation, anförs det.

Ansvaret  för  vård av  missbrukare  delas  mellan
kommuner och landsting.  Socialtjänsten  svarar  för
den  långsiktiga  rehabiliteringen medan avgiftning,
psykiska komplikationer  i samband med missbruk samt
substitutionsbehandling främst  är  ett  ansvar  för
hälso-  och  sjukvården. Regeringen vill understryka
att missbrukarvården  alltid  bör  ses i ett socialt
och  socialpsykologiskt  perspektiv,  även   om   de
medicinska  insatserna  tidvis  kan vara omfattande.
Farmakologisk  behandling skall alltid  stöttas  med
socialpsykologiska   insatser,   och   en  skriftlig
vårdplanering skall göras med socialtjänsten  i  god
tid.  Därför  bör  fungerande professionella nätverk
bildas, där samverkan  och konstruktivt samarbete är
vägledande.
I propositionen (s. 19) påpekas att det i debatten
ibland framförts önskemål  om  att  staten  skall ta
ansvar   för  den  specialiserade  missbrukarvården.
Huvudskälet  till  detta  skulle  vara att det i dag
finns oacceptabla skillnader mellan  kommunerna  när
det  gäller insatsernas omfattning och kvalitet. Ett
statligt  huvudmannaskap  skulle  ge  mer  enhetliga
bedömningar  och  ge  utrymme för en mer systematisk
metodutveckling. Ett annat  förslag som framförts är
att hälso- och sjukvården skulle överta ansvaret för
missbrukarvården,   bl.a.  för  att   uppnå   bättre
samordning    mellan    avgiftning     och     andra
behandlingsinsatser och för att undanröja en del  av
hindren   för   samverkan   med  psykiatrin.  Enligt
regeringens uppfattning skall  dock det övergripande
ansvaret för missbrukarvården även  i fortsättningen
åvila  socialtjänsten.  Det  är nödvändigt  att  ett
socialt       helhetsperspektiv       läggs       på
behandlingsinsatser. Ofta behövs dessutom omfattande
sociala    stödinsatser    och    ett    långsiktigt
uppföljningsarbete.     Regeringen     anser     att
socialtjänsten  är bäst lämpad att ansvara för dessa
uppgifter, men att  det  samtidigt  är angeläget att
utveckla samordningen mellan olika huvudmän.

Efter  en  kraftig  utbyggnad  av institutionsvården
under  senare  delen  av 1980-talet  har  1990-talet
främst präglats av en ambition  att  utveckla lokalt
drivna  öppenvårdsinsatser  och  minska dygnet-runt-
vården i s.k. hem för vård eller boende.  Omkring 80
%  av  insatserna  mot  missbruk  sker  i öppenvård,
påpekas det. Frivilligorganisationerna har  i  olika
sammanhang  uttryckt  djup  oro  över  otillräckliga
vård- och behandlingsresurser för olika  grupper  av
missbrukare.  Statens institutionsstyrelse, SiS, har
påtalat att den mycket stora minskningen av LVM-vård
under 1990-talet  inte  kan förklaras av motsvarande
utbyggnad av den öppna missbrukarvården.  Den  stora
neddragningen    av   LVM-vården   och   den   ökade
narkotikarelaterade  dödligheten  i  Stockholm pekar
enligt SiS på att kommunerna knappast lever upp till
de krav LVM ställer på kommunerna.

Regeringen  framhåller  att  det är angeläget  att
alla som behöver vård också får  tillgång  till vård
av  god kvalitet. Regeringen kommer därför att  noga
följa  att  kommunerna  fullgör sitt ansvar gentemot
missbrukarna.  Det  bör  ligga   i   den  nationelle
narkotikasamordnarens uppgift att slå larm om det är
nödvändigt   med   ytterligare   åtgärder  för   att
säkerställa  att de som behöver vård  också  erbjuds
detta. Samordnaren  bör också stimulera utvecklingen
av vårdmetoder m.m., anförs det.
I propositionen påpekas  också bristen på resurser
för  de  socialt  mest utsatta  missbrukarna,  bl.a.
hemlösa,    personer   med    s.k.    dubbeldiagnos,
prostituerade      missbrukande      kvinnor     och
injektionsmissbrukare.  För  denna  grupp   är   det
särskilt  viktigt  att  samverkan  mellan  sjukvård,
socialtjänst och kriminalvård fungerar bra, eftersom
personerna  ofta är kända och samtidigt föremål  för
insatser  från   flera   av   dessa   instanser.  De
frivilliga  organisationerna gör betydande  insatser
för  de  tyngsta   missbrukarna   och   de  hemlösa.
Regeringen  instämmer med Narkotikakommissionen  att
det är viktigt  att bygga upp professionella nätverk
för  att långsiktigt  kunna  stödja  också  de  mest
utsatta och svårmotiverade.
Många  enheter  för  missbrukarvård  har  med goda
resultat  utvecklat  samarbetet  och  samverkan  med
anhöriga  och  närsamhället.  Regeringen  anser  att
detta  arbete  bör  intensifieras, inte bara för att
det  kan ha goda effekter  på  behandlingsresultatet
för missbrukaren utan också för att förbättra stödet
till de anhöriga.
Regeringen  påtalar också vikten av att frågor som
har  att  göra  med  kommunernas  insatser  för  att
utveckla  vårdalternativ  som  passar  den  enskilde
missbrukarens  behov  får  en framskjuten plats i de
lokala  narkotikapolitiska strategierna.  Insatserna
bör utformas  i samarbete med den enskilde individen
och med utgångspunkt  i  dennes  behov. Det är också
viktigt, inte minst för resultatet  av insatsen, att
den vård och behandling som missbrukare kan få är av
god  kvalitet.  Kvalitetskravet  gäller   uppsökande
arbete,     stöd,     vård-,     behandlings-    och
rehabiliteringsinsatser    samt    eftervård     och
uppföljning.  Att  använda  metoder  som  visat  sig
effektiva bör enligt regeringen vara en självklarhet
i  missbrukarvården.  Det  är  därför  angeläget att
fortsätta    utvecklingen    av   ett   systematiskt
dokumentations-   och  metodutvecklingsarbete   inom
vården.   Regeringen    påpekar    att    det   inom
Socialstyrelsen,    kriminalvården    och    Statens
institutionsstyrelse   pågår   ett  arbete  med  att
utveckla och pröva system för att  beskriva klienten
och  dennes  problem  på  ett  sådant  sätt  att  en
uppföljning  kan  ske. Socialstyrelsens uppdrag  att
utforma  ett  program   för   nationellt  stöd  till
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten  har enligt
regeringens   bedömning   också  stor  betydelse   i
sammanhanget.

När   det   gäller   substitutionsbehandling   anför
regeringen bl.a. att all  icke-medicinsk  användning
av narkotika är oacceptabel och att målet för  vård-
och  behandlingsinsatser  är  att missbrukarna skall
kunna leva ett liv fritt från missbruk  och illegala
droger.   Regeringen   delar  Narkotikakommissionens
bedömning  att  begränsade   behandlingsprogram  med
metadon     eller     andra    underhålls-     eller
blockeringsmediciner inte  riskerar  att  skada  den
restriktiva   narkotikapolitikens  trovärdighet.  En
förutsättning är  emellertid  att  läckaget till den
illegala       marknaden       är       obefintligt.
Behandlingsprogrammen  kan  vara betydelsefulla  för
bl.a.    smittskydd   och   rehabilitering,    under
förutsättning  att  de  ingår  i  en  socialpolitisk
helhet samt är väldokumenterade.

I  Sverige ges metadonbehandling vid enheter  inom
allmänpsykiatrin  i  Uppsala,  Stockholm,  Lund  och
Malmö  till  högst  800  personer samtidigt. För att
komma i fråga för underhållsbehandling  med  metadon
skall patienten enligt Socialstyrelsens föreskrifter
ha    minst   fyraårigt   dokumenterat   intravenöst
opiatmissbruk,  ha  prövat  drogfri  behandling,  ha
fyllt  20  år,  inte ha något avancerat sidomissbruk
samt inte vara anhållen,  häktad,  dömd  till  eller
intagen    i   fängelse.   Enligt   Socialstyrelsens
utvärdering    minskar   dödlighet,   missbruk   och
kriminalitet under tiden i behandling.
I propositionen påpekas att buprenorfin tillkommit
som  farmakologiskt   alternativ  till  metadon  vid
behandling av opiatberoende.  Läkemedlet  Subutex är
ett sådant preparat. Användning av buprenorfin omges
i  dag  inte av samma stränga regelverk som metadon.
Subutex  kan   förskrivas   av   allmänläkare,   men
rekommendationen  är  att  läkemedlet  förskrivs  av
läkare vid narkomanvårdsenhet. Narkotikakommissionen
har  rekommenderat  att  samma  regler bör gälla för
behandling  med buprenorfin och metadon.  Regeringen
delar denna bedömning men vill avvakta de nationella
riktlinjer   för    farmakologisk    behandling   av
opiatberoende    som   för   närvarande   är   under
utarbetande  i  samarbete   mellan  Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket     och     representanter     från
läkarprofessionen och socialtjänsten.

I   Sverige   finns   sedan  mitten  av   1980-talet
sprututbytesprogram i Malmö och Lund. Idén att förse
injektionsmissbrukare    med    rena    sprutor    i
smittskyddssyfte   är   emellertid   kontroversiell.
Sprututbytesprogrammen har  kritiserats  för  att ge
dubbla  budskap  till  narkomanerna  genom att dessa
förses med verktyg för att kunna fortsätta  med  ett
kriminaliserat narkotikamissbruk. De som förespråkar
sprututbytesverksamhet  hävdar samhällets ansvar för
att förebygga livsfarliga  sjukdomar  som  aids, och
att   ett   effektivt  sätt  att  göra  det  är  att
tillhandahålla        rena       sprutor       bland
injektionsmissbrukare.  Riksdagen  har noga följt de
svenska  programmen, och vid ett flertal  tillfällen
krävt underlag  för  fortsatt ställningstagande till
verksamheten.

I  betänkande 1999/2000:SoU10  föreslog  utskottet
ett tillkännagivande till regeringen med krav på att
det mycket skyndsamt görs en slutlig utvärdering som
är hållbar  i  bl.a. vetenskapligt hänseende för ett
slutligt  ställningstagande  till  om  den  aktuella
försöksverksamheten  skall fortsätta (res. m, kd, c,
mp). Riksdagen följde utskottet.
I    propositionen   redovisas    Socialstyrelsens
skrivelse   från   januari  2001  med  försök  till
värdering      och      ställningstagande       till
sprututbytesprogrammen    i    Malmö    och   Lund.
Socialstyrelsen konstaterar i skrivelsen  att frågan
om  sprututbyte  inte kan bedömas enbart på grundval
av vetenskapliga fakta. Svårigheterna ligger bl.a. i
att det inte går att  ordna kontrollgrupper samt att
antalet hivfall i Sverige  är för få. Därtill kommer
att frågan också har viktiga  politiska  och  etiska
dimensioner.  Socialstyrelsen  anser  att det varken
går   att  påvisa  uttalat  negativa  eller  uttalat
positiva  effekter av sprututbytesprogrammen. Enligt
Socialstyrelsen  står  inte  verksamheterna  i strid
vare   sig   med   det  övergripande  målet  om  ett
narkotikafritt  samhälle   eller   med   målen   att
förhindra  nyrekrytering till missbruk och att flera
missbrukare   skall   upphöra   med  sitt  missbruk.
Styrelsen anvisar två tänkbara förhållningssätt. Det
ena  innebär att sprututbyte förbjuds  i  lag  eller
förordning  och  att verksamheterna i Malmö och Lund
därmed upphör. Det  andra  alternativet  innebär att
nuvarande  verksamhet  upphör  som  försök  och  att
möjligheten  att  överlämna  spruta  och  kanyl  får
bedömas  i det enskilda fallet utifrån vetenskap och
beprövad  erfarenhet.  Enligt  propositionen  kommer
regeringen  att  se  över den lagstiftning som i dag
reglerar   hanteringen  av   injektionssprutor   och
kanyler och  återkomma  till  riksdagen  med förslag
till ny lagreglering.

Regeringen beslutade i januari 2002 att tillkalla en
särskild   utredare   med   uppdrag   att   se  över
tillämpningen   av   lagen  (1988:870)  om  vård  av
missbrukare i vissa fall  (LVM).  I  direktiven till
utredningen  (dir. 2002:10) anförs att  tvångsvården
har minskat mycket  kraftigt  men  att  den  närmare
anledningen till detta samt vad utvecklingen betyder
för  den  enskilde missbrukaren och dennes möjlighet
att få sina  vårdbehov tillgodosedda inte är närmare
känd. Utredaren  skall analysera de faktorer som kan
tänkas ligga bakom  utvecklingen  och bedöma hur den
påverkat   de  socialt  mest  utsatta  missbrukarna.
Analysen skall göras mot bakgrund av missbrukets och
missbrukarvårdens   utveckling  under  perioden.  Av
särskilt intresse är  socialtjänstens  bedömning  av
missbrukarens   vårdbehov,   vårdens   innehåll  och
förväntade     resultat     samt    de    ekonomiska
prioriteringar som ligger bakom  valet  av vårdform.
Utredaren skall också bl.a. bilda sig en uppfattning
dels  om  användningen  av tvångsmedel inom  vården,
dels huruvida de särskilda  befogenheter att använda
tvångsmedel  som  LVM  ger  är  ändamålsenligt   och
rättssäkert  utformade.  Mot  bakgrund av sin analys
skall utredaren föreslå förändringar  som  kan bidra
till  att  stärka rättsskyddet för den enskilde  och
till  att  förbättra  insatserna  så  att  dessa  är
relevanta för  den  enskilde missbrukarens vårdbehov
samt ges i rätt tid och  rätt  omfattning.  Det står
utredaren  fritt att också ta upp andra näraliggande
frågor än de  som  preciseras i direktiven om de kan
bidra  till  att  de  mest   utsatta   missbrukarnas
vårdbehov  tillgodoses  och  att deras rättssäkerhet
stärks. Uppdraget skall redovisas  senast den 1 juli
2003.

Motioner

I  motion So34 av Bo Lundgren m.fl. (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om att Maria ungdomsmottagning bör
stå  som  modell för  särskilda  vårdenheter  ute  i
landet (yrkande 13).

I motion So25  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  tillämpningen  av
tvångsvården för missbrukare. Motionärerna anser att
inslaget       av       tvångsåtgärder      gentemot
narkotikamissbrukare  bör   öka.  Vid  översynen  av
tillämpningen av LVM bör därför  göras viss skillnad
mellan  alkohol- och narkotikamissbruk.  Vidare  bör
utredningen     syfta     till    att    beträffande
narkotikamissbruk  skärpa  och  utöka  möjligheterna
till tvångsåtgärder vid fara  för  liv och hälsa för
den enskilde eller dennes omgivning.

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)  begärs  tillkännagivanden om avgiftningsenheter
(yrkande   2)   samt    om   behandlingsplaner   och
eftervårdsplaner (yrkande 3). Motionärerna anser att
såväl  frivillig vård som  tvångsvård  alltid  skall
föregås     av    avgiftning    på    en    särskild
avgiftningsenhet.   Under   avgiftningstiden   skall
upprättas   en   behandlingsplan,   omfattande  även
eftervården. Hälso- och sjukvården skall ansvara för
att    tillhandahålla    ett    tillräckligt   antal
avgiftningsenheter för att ingen  missbrukare  skall
behöva  vänta på avgiftning. I motionen begärs också
ett tillkännagivande  om  tvångsvård  (yrkande  10).
Enligt  motionärerna  bör  behovet av hjälp även hos
missbrukarens familj beaktas  vid  besluten  om vård
enligt LVM eller LVU. Familjen känner sig ofta  helt
maktlös    och    lever   under   helt   oacceptabla
förhållanden, anförs det.

I motion So31 av Anne-Katrine  Dunker och Ewa Thalén
Finné    (m)   begärs   ett   tillkännagivande    om
frivilligorganisationerna  (yrkande 3). Motionärerna
anser  att  de  bör få ett större  ansvar  som  länk
mellan myndigheter  och  missbrukare.  Vidare begärs
ett tillkännagivande om vård och behandling för s.k.
tunga   narkotikamissbrukare  (yrkande  5).   Enligt
motionärerna  behöver  dessa missbrukare tas om hand
och få vård och utbildning,  både  för  sin egel del
och  för  att  hindra  dem  från  att rekrytera  nya
missbrukare.

I motion So35 av Lars Gustafsson m.fl.  (kd)  begärs
ett  tillkännagivande  om  att en god missbrukarvård
kräver  mer  resurser  till landsting  och  kommuner
(yrkande 20). Motionärerna  framhåller  det skriande
behovet  av  fler vårdplatser inom missbrukarvården.
Det begärs vidare  ett  tillkännagivande  om  vad  i
motionen  anförs  om  en översyn av hur kommuner och
landsting     samverkar     kring     vården     och
rehabiliteringen av personer  som missbrukar alkohol
och/eller   narkotika  (yrkande  21).   Motionärerna
påpekar att efter  avslutad  avgiftning, som betalas
av   landstinget,   övergår   kostnadsansvaret    på
kommunen.  I  många  fall  väljer  kommunen att inte
fortsätta   vården  på  behandlingsenheten,   vilket
innebär att avgiftningen som vårdinsats är mer eller
mindre bortkastad. Motionärerna efterlyser en bättre
samverkan mellan  huvudmännen.  Slutligen begärs ett
tillkännagivande     om     att     ett    kommunalt
handlingsprogram  för  stöd  till drogrehabiliterade
bör utarbetas (yrkande 22). Motionärerna  framhåller
vikten av stödjande insatser på hemorten för  att de
som  genomgått  en  lyckad  drogrehabilitering skall
kunna klara av en drogfri vardag.

I motion So32 av Margareta Viklund  (kd)  begärs ett
tillkännagivande  om  att  belysa  sambandet  mellan
droganvändning  och  hiv/aids  (yrkande  3).  Enligt
motionären är det angeläget att detta samband är ett
ständigt   återkommande  tema  i  narkotikadebatten.
Hivfallen har  ökat  drastiskt  även  i  Sverige och
många av de nya fallen upptäcks bland narkomaner.

I  motion So30 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  begärs
ett    tillkännagivande    om    att    inrätta   en
anhörigombudsman       för       anhöriga       till
narkotikamissbrukare   (yrkande   2).   De  anhöriga
behöver enligt motionärerna omfattande stöd  i  sina
kontakter   med   myndigheter   och  vårdapparat.  I
motionen begärs vidare ett tillkännagivande  om  att
staten  tar  det  ekonomiska  huvudansvaret för LVM-
vården   av   narkotikamissbrukare    (yrkande   4).
Motionärerna anser att eftersom staten  ansvarar för
narkotikapolitiken  med  dess  inslag  av tvång  bör
staten  också  ta  ett  viss  ekonomiskt ansvar  för
tvångsvården.  Efter  det  att en  kommun  redovisat
vilka åtgärder som vidtagits  för en missbrukare och
visat   att   den   följt   alla  socialtjänstlagens
bestämmelser  bör staten garantera  de  huvudsakliga
kostnaderna  för  tvångsvården.  Motionärerna  begär
vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om missbruksvården (yrkande 13 delvis). Motionärerna
påpekar att till  följd av kommunernas nedskärningar
inom missbrukarvården  är  det  i  dag  svårt för en
narkoman  att  få  tillgång till vård på institution
även om han eller hon  är  motiverad  att  sluta med
drogerna. Eftersom avancerade missbrukare sällan kan
tillgodogöra sig öppenvård behövs det betydligt  mer
resurser  på området. Motionärerna framhåller vikten
av att ingripa  tidigt  i  missbrukarkarriären och
att prioritera vårdplatser för  yngre.  Det är också
angeläget  att  anpassa  vården  till  den  enskilde
missbrukarens    behov.   Enligt   motionärerna   är
samarbete mellan föräldrar,  föreningsliv, polis och
socialtjänst nödvändigt för att nå verkliga resultat
bland ungdomar. Det krävs vidare kommunalt samarbete
i syfte att bättre utvärdera och  mäta  resultaten i
missbrukarvården.     Kommunerna     skall    alltid
kvalitetsgranska   de   tjänster  som  erbjuds   vid
upphandlingen, anförs det.

Tre motioner rör substitutionsbehandling.

I motion So34 (m) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförs om kriterier  för att få ta del av
det  så  kallade  metadonprogrammet   (yrkande  12).
Motionärerna    anser    det   orimligt   att   unga
heroinmissbrukare,  som  är   välmotiverade   i  sin
strävan  att  bli  drogfria,  inte  skall  kunna  få
behandling  förrän  tidigast  vid  20  års ålder och
efter  fyra  års  dokumenterat  missbruk, trots  att
behandlingsmetoden  visat  sig effektiv.  Det  skall
dock  krävas att patienten är  beredd  att  medverka
till att  metadondoseringen  snabbt trappas ned till
att helt upphöra.

I  motion  So27  (m) begärs ett tillkännagivande  om
metadon- och Subutexbehandlingarna  (yrkande  9).  I
första    hand    anser   motionärerna   att   dessa
behandlingar  snarast  bör  upphöra.  I  andra  hand
anförs  att  preparaten  bör  användas  med  största
restriktivitet  och  endast  tillåtas  i samband med
särskilda  program.  Allmänläkares förskrivningsrätt
på  Subutex  måste omedelbart  upphöra,  anförs  det
vidare.

I motion So30  (fp)  yrkande  13  delvis  begärs ett
tillkännagivande   om   att   metadonbehandling  bör
omfatta fler personer än i dag.

I åtta motioner tas sprututbytesverksamheten upp.

I motionerna So27 (m) yrkande 8,   So34  (m) yrkande
11, So372 av Chris Heister m.fl. (m) yrkande  2  och
2000/01:Ju931  av  Gun  Hellsvik m.fl. (m) yrkande 6
anförs att sprututbytesprojekten  i  Malmö  och Lund
omedelbart skall upphöra.

I  motionerna  So35  (kd) yrkande 23, So594 av Anita
Jönsson m.fl. (s) och  So511  av  Marie Granlund (s)
begärs        tillkännagivanden        om        att
sprututbytesprogrammen bör permanentas.

I  motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande  om  att varje landsting skall
kunna lämna in en ansökan till  Socialstyrelsen  och
efter    prövning    ges    möjlighet   att   starta
sprututbytesprojekt i den egna regionen (yrkande 5).

I motion So30 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs
ett tillkännagivande om att sprututbytesverksamheten
i  MalmöLund bör bli permanent och att verksamheten
bör  utökas till att omfatta flera platser i Sverige
(yrkande 8).

Samma  ståndpunkt  intas  i  motion  So308  av Ulf
Nilsson (fp) (yrkandena 1 och 2).

Tidigare behandling

Utskottet   behandlade  motioner  om  missbrukarvård
senast i det  av riksdagen godkända (debatt 13 mars)
betänkande  2001/02:SoU11  Socialtjänstfrågor,  till
vilket  hänvisas.  Utskottet  vidhöll  sin  tidigare
redovisade  inställning  att vård och behandling och
andra rehabiliteringsinsatser  utgör grunden när det
gäller  att  hjälpa  personer att komma  ifrån  sitt
beroende  av  såväl  alkohol   som   andra   droger.
Utskottet   betonade   åter   att  det  för  en  väl
fungerande   missbrukarvård   krävs   kunskaper   om
missbruk, vårdbehov samt kvalitet  i och effekter av
olika  insatser. Det är angeläget att  vårdbehövande
får   tillgång    till   behovsanpassade   insatser.
Utskottet såg vidare  positivt  på  det  arbete  som
Socialstyrelsen   och  Statens  institutionsstyrelse
utför för att samla kunskap inom området i syfte att
höja kvaliteten på  och  komma  till rätta med vissa
brister inom missbrukarvården. Det  noterades  också
att  Statens  beredning  för  medicinsk  utvärdering
(SBU)   har   gjort   en   sammanställning   av  den
vetenskapliga  grunden  för olika behandlingsmetoder
inom  missbruksområdet.  Vidare   kommer  Riksdagens
revisorer, på utskottets förslag, att  genomföra  en
granskning av kvaliteten i behandlingen inom Statens
institutionsstyrelses  verksamhet  samt av i vad mån
behandlingen är differentierad.

Utskottet    framhöll   behovet   av   ytterligare
kunskaper när det  gäller  utvecklingen på vård- och
behandlingsområdet, särskilt  beträffande  resurser,
insatser  och  resultat.  Utskottet  hänvisade  till
regeringens  uttalanden  i  budgetpropositionen  för
2002   om   att   det   finns   anledning  att  även
fortsättningsvis   noga   följa  utvecklingen   inom
missbrukarvården, såväl när  det  gäller avvägningen
mellan öppenvård och institutionsvård som innehållet
och  kvaliteten  i  insatserna.  Utskottet  noterade
också att den nationella narkotikasamordnaren skulle
få  i uppgift att slå larm om det krävs  ytterligare
åtgärder för att säkerställa att de som behöver vård
erbjuds sådan. När det gäller vård och behandling av
unga    missbrukare    konstaterades   att   Statens
institutionsstyrelse tillförts stora resurstillskott
i  syfte att bygga ut verksamheten  för  att  bättre
kunna    tillgodose   kommunernas   efterfrågan   på
ungdomsvård  samt  noterades att Riksrevisionsverket
för   närvarande   genomför    en    granskning   av
kapacitetsbristen  och  köerna  på  institutionerna.
Samtliga motioner avstyrktes (s. 19 f.;  res.  m, v,
kd+c, fp).

Motionsyrkanden   om  hiv/aidsprevention  behandlade
utskottet  senast  i   det   av  riksdagen  godkända
betänkande    2001/02:SoU1.   Utskottet    avstyrkte
motionerna med  hänvisning till regeringens kommande
förslag     med     anledning      av     Nationella
folkhälsokommitténs slutbetänkande, en handlingsplan
som  tagits  fram av Statens folkhälsoinstitut  samt
insatser från ideella organisationer (s. 97 f.; res.
m, kd, c).

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att vård och
behandling samt  andra rehabiliteringsinsatser utgör
grunden när det är  fråga  om att hjälpa missbrukare
att komma ifrån sitt beroende.  Vård  och behandling
av   missbrukare   är   en   nödvändig   del  av  de
narkotikapolitiska insatserna. För en väl fungerande
missbrukarvård   krävs   kunskaper   om  missbrukets
omfattning   och   karaktär,  vårdbehov  hos   olika
riskgrupper  och missbrukare  samt  kvalitet  i  och
effekter  av  de  olika  insatser  som  görs.  Dessa
grundläggande  principer   överensstämmer   med  vad
utskottet  anfört  vid  tidigare  tillfällen rörande
missbrukarvård.

Utskottet  instämmer  med regeringen  att  det  är
angeläget  att  alla  som  behöver  vård  också  får
tillgång  till  vård  av  god kvalitet.  Inte  minst
gäller   detta  de  tunga  missbrukarna.   Utskottet
konstaterar  med  tillfredsställelse  att regeringen
har för avsikt att noga följa att kommunerna fullgör
sitt ansvar gentemot missbrukarna. I direktiven till
den   nationella  narkotikasamordnaren  anförs   att
insatser  bl.a.  behövs för att stimulera och stödja
kommuner  och  landsting  i  deras  arbete  med  att
utveckla vårdinsatserna  och  ta  fram  övergripande
strategier.  Stöd  bör  också  ges  för att utveckla
samarbetsformer  mellan olika huvudmän  såsom  t.ex.
kommuner och landsting och den ideella sektorn.
Enligt  utskottet  är  det  vidare  angeläget  att
vårdbehövande   får  tillgång  till  behovsanpassade
insatser. Utskottet  delar  regeringens  uppfattning
att  utvecklingen  av vårdalternativ som passar  den
enskilde missbrukarens  behov är en fråga som bör få
en framskjuten plats i de  lokala narkotikapolitiska
strategierna.  Det  är  också viktigt  att  utveckla
eftervården  och  uppföljningen   av  vården.  Såsom
påpekas i propositionen bör Socialstyrelsens  arbete
med  att  utveckla nationella riktlinjer för vården,
liksom  den  återinförda  överklaganderätten  enligt
socialtjänstlagen,    kunna    bidra   till   en   i
sammanhanget positiv utveckling.
Mot  bakgrund  av  vad  som  anförts   får  enligt
utskottets  mening  motionerna So30 (fp) yrkande  13
delvis, So31 (m) yrkandena  3  och  5 samt So35 (kd)
yrkandena 2022 anses delvis tillgodosedda.

Hälso- och sjukvården ansvarar för bl.a.  avgiftning
av  missbrukare  och  psykologiska komplikationer  i
samband med missbruk. I  propositionen  anges att en
skriftlig  vårdplanering  i god tid skall göras  med
socialtjänsten. Hur vården närmare skall organiseras
är   dock   en   fråga   för   sjukvårdshuvudmännen.
Motionerna So27 (m) yrkandena 2  och 3 samt So34 (m)
yrkande 13 avstyrks därmed.

Enligt  utskottet  saknas  det  anledning   att   ge
utredningen som skall se över tillämpningen av lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
sådana tilläggsdirektiv som avses i motion So25 (m).
Motionen avstyrks.

Utskottet    delar   regeringens   inställning   att
samarbetet   och    samverkan   med   anhöriga   och
närsamhället  bör utvecklas  inom  missbrukarvården,
inte   minst   för   att   förbättra   stödet   till
missbrukarens  anhöriga.  Utskottet  kan  dock  inte
ställa sig bakom kravet i motion So30 (fp) yrkande 2
om  att  inrätta en  särskild  anhörigombudsman  för
anhöriga   till    narkotikamissbrukare.    Yrkandet
avstyrks därför.

Utskottet konstaterar att beslut om vård enligt  LVM
kan   fattas   om  missbrukaren  bl.a.  kan  befaras
allvarligt skada  någon  närstående.  Beslut om vård
enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU) kan dock enbart komma  i fråga om
det  är  den unges hälsa eller utveckling som  är  i
fara.   Utskottet   är   inte   berett   att   ändra
förutsättningarna  för  tvångsvård  på  det sätt som
yrkas   i  motion  So27  (m)  yrkande  10.  Motionen
avstyrks.

Utskottet  delar  regeringens  uppfattning  att  det
övergripande  ansvaret för missbrukarvården, således
även  tvångsvården,  också  i  fortsättningen  skall
åvila socialtjänsten. Motion So30 (fp) yrkande 4 bör
därför avslås.

Statens   folkhälsoinstitut   har   tagit   fram  en
nationell   handlingsplan   för  hiv/STI-prevention.
Vidare har Nationella folkhälsokommittén  lyft  fram
det hivpreventiva arbetet i sitt slutbetänkande.  En
proposition  med  anledning  av  betänkandet  väntas
senare i år. Utskottet utgår därmed från att arbetet
för  att förhindra spridning av hiv/aids ytterligare
kommer att förstärkas. Det får också förutsättas att
sambandet mellan droganvändning och hiv/aids belyses
såväl   i   narkotikadebatten   som   i   det   rent
hiv/aidspreventiva arbetet. Motion So32 (kd) yrkande
3 får därmed anses delvis tillgodosedd.

I  motionerna  So30  (fp) yrkande 13 delvis och So34
(m) yrkande 12 begärs  en  utvidgning av kriterierna
för  att  komma  i  fråga  för metadonbehandling.  I
motion  So27  (m) yrkande 9 begärs  ett  förbud  mot
alternativt     restriktivare      användning     av
substitutionsbehandling. Nationella  riktlinjer  för
farmakologisk  behandling  av  opiatberoende  är för
närvarande  under  utarbetande  i  samarbete  mellan
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och representanter
från läkarprofessionen och socialtjänsten. Översynen
omfattar enligt uppgift samtliga frågor som berörs i
motionerna.  Enligt utskottets mening bör resultatet
av arbetet avvaktas. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet  har  under  de  senaste  åren  vid  flera
tillfällen       behandlat        motioner        om
sprututbytesprojektet.   Senast  frågan  behandlades
krävde utskottet att det mycket  skyndsamt  görs  en
slutlig    utvärdering   av   projektet.   Utskottet
konstaterar  att regeringen nu avser att se över den
lagstiftning    som    reglerar    hanteringen    av
injektionssprutor och kanyler och därefter återkomma
till riksdagen. Mot  bakgrund  av  ärendets tidigare
behandling   och  med  anledning  av  framför   allt
tidsutdräkten  vill  utskottet åter framhålla vikten
av   att   ett   slutligt   beslut   i   frågan   om
sprututbytesverksamheten kan fattas snarast möjligt.
I avvaktan på översynen bör dock  riksdagen  inte ta
något nytt initiativ. Motionerna So27 (m) yrkande 8,
So28  (c)  yrkande 5, So30 (fp) yrkande 8, So34  (m)
yrkande  11,   So35  (kd)  yrkande  23,  So308  (fp)
yrkandena 1 och  2,  So372 (m) yrkande 2, So511 (s),
So594 (s) och 2000/01:Ju931 (m) yrkande 6 avstyrks.


Insatser mot utbudet


Illegal narkotikahandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  om  polisens
organisation och om mer resurser till polisen
respektive   tullen.  Socialutskottet   delar
därvid     justitieutskottets      respektive
skatteutskottets uppfattning om vikten av att
använda  tilldelade  resurser  för  att  göra
verksamheterna   så  effektiva  som  möjligt.
Riksdagen  bör  också   avslå   motioner   om
särskilda spaningsmetoder m.m. med hänvisning
till  pågående arbete inom Regeringskansliet.
Socialutskottet          delar         vidare
justitieutskottets  bedömning  att  riksdagen
bör   avslå   motioner   om    att    tillåta
användningen  av  kräkmedel i brottsutredande
syfte. Slutligen bör riksdagen avslå motioner
om  att  bekämpa  droghandeln   på  Internet.
Utskottet   förutsätter  att  redan  pågående
arbete   på   området    fortsätter.   Jämför
reservationerna 20 (c), 21  (fp),  22 (c), 23
(fp) och 24 (c).

Propositionen

När det gäller insatserna mot utbudet  av  narkotika
anges  att  det är angeläget att berörda myndigheter
motverkar både  den  organiserade och den småskaliga
narkotikabrottsligheten.  Ett  viktigt  mål  är  att
förhindra  uppkomsten  av  öppna narkotikamarknader.
Läckaget av narkotiska läkemedel  till  den illegala
marknaden måste begränsas.

En förutsättning för att brottsbekämpningen  skall
vara   framgångsrik  är  enligt  regeringen  att  de
berörda  myndigheternas  organisation,  metoder  och
former     för    samverkan    är    ändamålsenliga.
Narkotikakommissionen   pekar   bl.a.   på   att  de
särskilda  narkotikarotlarna  i  flera län har lagts
ihop  med  t.ex.  spaningsrotlar  med   ansvar   för
bekämpning  av  alla  typer  av  brott. Det kan inte
uteslutas att sammanslagningarna på  vissa håll lett
till  att  insatserna  för  narkotikabekämpning  har
minskat. Kommissionen framhåller  vidare  betydelsen
av   samverkan  samt  åldersstrukturen  på  dem  som
arbetar med spaning och utredning av brott. På vissa
håll i  landet finns det över huvud taget inte några
yngre poliser  som  arbetar med narkotikabekämpning,
vilket   kan   medföra   svårigheter   att   bedriva
spaningsarbete  i ungdomsmiljöer.  Regeringen  anger
att den kommer att  ge  Rikspolisstyrelsen i uppdrag
att,   inom   ramen   för   sin  tillsynsverksamhet,
inspektera samtliga polismyndigheter  för att se hur
arbetet  mot narkotikabrottsligheten är  organiserat
och  dimensionerat   samt   hur  de  olika  nivåerna
samverkar.  Enligt  regeringen   är   kvaliteten   i
polisens  åtgärder  också en viktig faktor. Polisens
arbete bör därför utvärderas regelbundet. Regeringen
kommer att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att
utvärdera effekterna  av  polisens  arbete  för  att
bekämpa   narkotikabrottsligheten.   Uppdragen  till
Rikspolisstyrelsen   och  Brottsförebyggande   rådet
avses ge en god bild av  vilka förbättringar som kan
behövas     för    att    polisens    arbete     mot
narkotikabrottsligheten    skall   kunna   utvecklas
vidare, anförs det.

I        propositionen       kommenteras        även
Narkotikakommissionens  förslag  att  kartlägga  och
utarbeta  riktlinjer  för  polisens  s.k.  särskilda
spaningsmetoder.   Regeringen   konstaterar,  liksom
kommissionen,    att    frågan   om   de   särskilda
spaningsmetoderna har behandlats ett flertal gånger.
Slutsatserna har varit att principerna om legalitet,
behov  och proportionalitet  räcker  för  att  styra
användningen  av  metoderna.  Regeringen  har därför
inte  för avsikt att i detta sammanhang vidta  några
åtgärder.

Regeringen    påpekar    att   Narkotikakommissionen
föreslagit   en   ändring   i   narkotikastrafflagen
(1968:64)  i  syfte  att  vid  skälig  misstanke  om
försäljning  av  narkotika  kunna använda  kräkmedel
eller liknande i de fall där  det  i dag beslutas om
att  placera  den  misstänkte  på  s.k. tulltoalett.
Bakgrunden till förslaget är att narkotikaförsäljare
i  framför  allt  storstäderna  ofta  förvarar  sitt
varulager, främst kapslar av heroin, i  munnen,  för
att kunna svälja narkotikan om polis närmar sig.

Frågan    om    användning    av    kräkmedel    i
brottsutredande syfte har enligt propositionen varit
aktuell  i  olika sammanhang under senare år. Senast
frågan var föremål  för  regeringens bedömning var i
samband med de senaste ändringarna i bestämmelsen om
kroppsbesiktning         (prop.         1993/94:24).
Departementschefen påpekade, med hänvisning till att
en tvångsmedicinering innebär ett mycket  allvarligt
ingrepp  i  den kroppsliga integriteten, att  mycket
starka skäl krävs  för att införa en sådan möjlighet
till     tvångsmedicinering.     Departementschefens
uppfattning  var  att  vid  en sådan bedömning måste
brottsbekämpande effektivitetshänsyn träda tillbaka.
Justitieutskottet har också vid  ett  par tillfällen
tagit   ställning   till  yrkanden  om  att  tillåta
kräkmedel.
Regeringen kan inte  se  att  det framkommit något
skäl  av tyngd att nu frångå vad som  uttalades  när
frågan senast var föremål för regeringens bedömning.
Med hänsyn  till  framför  allt det starka skydd som
måste  finnas  för  den kroppsliga  integriteten  är
regeringen inte beredd  att  föreslå någon möjlighet
till  tvångsmässig  medicinering   i   samband   med
kroppsbesiktning.

Motioner

Flera   motioner   tar   upp   frågan   om  polisens
organisation  och  om mer resurser till polisen  och
tullen.

I motion So34 av Bo  Lundgren  m.fl.  (m) begärs ett
tillkännagivande om inrättandet av länsvisa  grupper
inom  polisen,  med  Stockholms  ravekommission  som
förebild  (yrkande 8). Enligt motionärerna bör varje
polismyndighet  inrätta  särskilda  enheter  för att
bekämpa    efterfrågeökningen    av    narkotika   i
ungdomsmiljöer.   Motionärerna   begär   även    ett
tillkännagivande   om   behovet   av  en  ökning  av
poliskåren  (yrkande  10).  Fram till  år  2010  bör
poliskåren utökas till 20 000 poliser, anförs det.

I motion Ju322 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om att satsa på tidiga insatser
mot     ungdomars    missbruk    genom     speciella
narkotikaenheter (yrkande 2). Motionärerna anser att
specialiserade  narkotikaenheter  inom polisen måste
inrättas i varje län liksom gatulangningsgrupper och
ungdomsgrupper   i  de  större  städerna.   Offensiv
polisverksamhet upptäcker betydligt fler missbrukare
än någon annan institution  eller  myndighet. Enligt
motionärerna  är  det på den nivån insatserna  måste
förstärkas. Eftersom  det  är  ungdomar  som  främst
riskerar   att  hamna  i  narkotikamissbruk  är  det
angeläget  att   polisens  arbete  fokuseras  på  de
miljöer där ungdomar vistas, anförs det.

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)   begärs   också   ett    tillkännagivande    om
specialiserade          narkotikaenheter         och
gatulangningsgrupper (yrkande 16). Vidare begärs ett
tillkännagivande    om    införsel    och    illegal
narkotikahandel  (yrkande 11  delvis).  Motionärerna
anser att ett treårigt  projekt  bör  övervägas  där
tullen  i  Sydsverige ges möjlighet att snabbutbilda
tullare för  att  effektivt  stoppa insmugglingen av
narkotika.

I motion So31 av Anne-Katrine  Dunker och Ewa Thalén
Finné  (m)  begärs  ett  tillkännagivande   om   att
regeringen  måste  ge polisen ökade resurser för att
öka möjligheten till nyrekrytering (yrkande 6).

I  motion  So35  av  Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd)  begärs  ett
tillkännagivande om polisens  möjligheter att arbeta
brottsförebyggande  genom besök  i  skolan  (yrkande
10). Enligt motionärerna har polisbesöken i skolorna
minskat  de  senaste åren  eftersom  polisen  saknar
resurser och därmed  tid  för  besöken. Motionärerna
begär också tillkännagivanden om  att rekrytera fler
civilanställda   för   att   avlasta  polisen   från
administrativt arbete (yrkande 11) samt om bristande
personalresurser  i  gatulangningsgrupper   och   om
behovet  av att utbilda fler poliser (yrkande 12). I
slutet av  år  2000  fanns  det drygt 16 000 poliser
medan det enligt Rikspolisstyrelsen  behövs  19  000
poliser.  Detta mål vill motionärerna uppnå år 2006.
I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om mer
resurser   till   Tullverket   för   att   förstärka
kontrollen av  illegal  införsel  av  narkotika m.m.
(yrkande 14).

I  motion  So28  av  Kenneth  Johansson m.fl.  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att Tullverket  bör  få  ökade
resurser   till  kontrollverksamhet   (yrkande   9).
Motionärerna  begär även ett tillkännagivande om att
fler narkotikahundar bör utbildas för att underlätta
polisens,   tullens   och   kriminalvårdens   arbete
(yrkande 10).

I motion So30  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande  om  att särskilda polisenheter
bör  inrättas  över  hela  landet  för  att  bekämpa
narkotikamissbruket (yrkande 5). Enligt motionärerna
kan   det   inte   uteslutas  att  avvecklingen   av
narkotikaenheter  och  annan  specialkompetens  inom
polisen har medverkat till att missbruksutvecklingen
gått åt fel håll.

I  motion So29 av Göran  Magnusson  (s)  begärs  ett
tillkännagivande  om att regeringen bör ta initiativ
till  en  länsvis  inventering  av  behovet  av  mer
resurser  till  vård,   socialarbetare,   polis  och
förebyggande insatser (yrkande 3).

Särskilda spaningsmetoder berörs i två motioner.

I  motion So34 (m) yrkas att riksdagen skall  begära
att  regeringen  tillsätter  en  utredning  avseende
förutsättningarna   för  hemlig  teleavlyssning  och
förverkande  av  tillgångar   som   åtkommits  genom
brottslig verksamhet (yrkande 9).

I motion So28 (c) begärs ett tillkännagivande om att
tillåta buggning vid misstanke om brott  som  kan ge
minst  fyra års fängelse, t.ex. grovt narkotikabrott
(yrkande 11).

I motionerna  So34  (m)  yrkande 14, So27 (m) yrkande 11 delvis
och So30 (fp) yrkande 6 framförs  att  kräkmedel bör
kunna  användas  för  att  snabbare  och effektivare
kunna komma åt langning och missbruk.

I  motionerna  So28  (c)  yrkande 3, Ju237  av  Agne
Hansson m.fl. (c) yrkande 22  och  2000/01:So241  av
Birgitta  Sellén  och  Sofia  Jonsson  (c) yrkande 2
begärs tillkännagivanden om droghandeln på Internet.
På Internet förmedlas adresser och annonseras  öppet
om flera olika droger som kan beställas med leverans
inom   48   timmar.   Motionärerna   efterlyser  ett
intensifierat samarbete, inte minst internationellt,
en    översyn    av   de   varor   som   erbjuds   i
Internetannonser samt  lagstiftning  om  vad  som är
lagligt eller ej.

Tidigare behandling

Skatteutskottet   avstyrkte   i   det  av  riksdagen
godkända betänkande 2001/02:SkU1 motioner  om  ökade
anslag  till  Tullverket  för  budgetåret 2002 (s. 8
f.). Utskottet konstaterade bl.a.  att  det råder en
bred  politisk  enighet  om  behovet  av att bekämpa
bl.a.  smuggling  på  ett  effektivt  och kraftfullt
sätt.  Verksamheten är sedan länge högt  prioriterad
hos    tullen.    Tullen    har    fått    varaktiga
anslagsförstärkningar  på  drygt  15 miljoner kronor
för att effektivisera tullverksamheten  och  för att
säkerställa    kontrollverksamheten    vid   Arlanda
flygplats. Utskottet påpekade också att tullen redan
under    budgetåret   2001   disponerade   varaktiga
förstärkningar    på    10   miljoner   kronor   för
merkostnader i samband med  Öresundsbrons  öppnande.
Tullen  har  vidare  kompenserats  med  10  miljoner
kronor  med  anledning  av en engångsneddragning  år
2000. Slutligen har tullen  fr.o.m.  den 1 juli 2000
bemyndigats att uppbära vissa av de avgifter som tas
ut i verksamheten, motsvarande 25 miljoner kronor.

Skatteutskottet  bedömde  att regeringens  förslag
till anslag till tullen skulle  täcka behoven för en
balanserad    uppbyggnad    och   förstärkning    av
verksamheten        och        avvisade       därmed
oppositionspartiernas    förslag   om    ytterligare
resursförstärkningar. Utskottet  anförde att arbetet
med  att  förbättra gränsskyddets kontrollverksamhet
inte enbart  är en fråga om att tillföra mera pengar
utan också en  fråga  om  effektivisering och om att
utnyttja resurserna på bästa sätt. Detta förutsätter
en  bra styrning och samordning  av  verksamheterna,
och utskottet  sade  sig  lägga  stor  vikt  vid att
förändringsarbetet  hos myndigheten fortsätter.  Det
ankommer på regeringen  att noga följa utvecklingen,
anfördes det.

Enligt   uppgift   från  Socialdepartementet   pågår
diskussioner inom såväl  EU som FN i syfte att komma
åt handeln med droger på Internet.

Justitieutskottets yttrande

När  det  gäller polisens organisation  och  metoder
vill justitieutskottet  understryka  vikten  av  att
polisens  resurser  används  på  ett sådant sätt att
brottsbekämpningen blir så effektiv  som möjligt. De
uppdrag  som  regeringen  nu  kommer att lämna  till
Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande  rådet bör
enligt utskottets mening kunna utgöra ett värdefullt
underlag  för  att  ytterligare  kunna effektivisera
polisens arbete mot narkotika. Enligt  utskottet kan
man härvid förutsätta att sådana frågor  kommer  att
beröras  som  tas  upp  i  motionsyrkandena So27 (m)
yrkande 16, So28 (c) yrkande 10, So29 (s) yrkande 3,
So30 (fp) yrkande 5, So31 (m)  yrkande  6,  So34 (m)
yrkandena  8  och 10, So35 (kd) yrkandena 1012  och
Ju322 (m) yrkande  2. Justitieutskottet föreslår mot
den bakgrunden att socialutskottet  avstyrker bifall
till motionerna.

Vad    gäller   särskilda   spaningsmetoder    anför
justitieutskottet  för  det  första att buggning och
hemlig teleavlyssning var föremål för utskottets och
riksdagens överväganden så sent som i februari 2002.
Då     avstyrktes     bifall     till    motsvarande
motionsyrkanden med hänvisning till  att  frågan  om
hemliga   tvångsmedel   för   närvarande   bereds  i
Regeringskansliet.    Så    är    alltjämt   fallet.
Justitieutskottet  föreslår mot denna  bakgrund  att
också   socialutskottet    avstyrker   bifall   till
motionerna So28 (c) yrkande  11 och So34 (m) yrkande
9 i dessa delar.

Justitieutskottet    konstaterar     vidare    att
bestämmelserna  om  förverkande  nyligen  har  varit
föremål för översyn. Den s.k. Förverkandeutredningen
överlämnade   i   december   1999   sitt  betänkande
Effektivare  förverkandelagstiftning (SOU  1999:147)
till regeringen.  Betänkandet  har  remissbehandlats
och bereds i Justitiedepartementet. Utskottet  anser
att  detta  arbete  inte bör föregripas och föreslår
att  socialutskottet avstyrker  bifall  till  motion
So34 (m) yrkande 9 även i denna del.

Såvitt  avser  frågan  om  användning av kräkmedel i
brottsutredande   syfte   delar    justitieutskottet
regeringens    uppfattning    och    föreslår    att
socialutskottet  avstyrker  bifall  till  motionerna
So27 (m) yrkande 11 delvis, So30 (fp)  yrkande 6 och
So34 (m) yrkande 14.

Socialutskottets ställningstagande

Motionerna So27 (m) yrkande 16, So28 (c) yrkande 10,
So29  (s) yrkande 3, So30 (fp) yrkande 5,  So31  (m)
yrkande  6,  So34  (m) yrkandena 8 och 10, So35 (kd)
yrkandena 1012 och Ju322 (m) yrkande 2 rör polisens
organisation  och  resurser.  Socialutskottet  delar
justitieutskottets bedömning  att det är viktigt att
polisens  resurser används på ett  sådant  sätt  att
brottsbekämpningen  blir så effektiv som möjligt. De
uppdrag som regeringen  nu  kommer  att  lämna  till
Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet bör,
som   justitieutskottet   anför,  kunna  utgöra  ett
värdefullt underlag för att göra polisens arbete mot
narkotika  effektivare.  Enligt  utskottet  kan  man
härvid  förutsätta  att  sådana  frågor  kommer  att
beröras    som    tas    upp   i   motionsyrkandena.
Socialutskottet   avstyrker   därmed   bifall   till
motionerna.

I motionerna So27 (m)  yrkande  11  delvis, So28 (c)
yrkande   9   och   So35   (kd)  yrkande  14  begärs
förstärkningar  av tullens kontrollmöjligheter.  Det
kan konstateras att  bekämpningen av smuggling är en
sedan länge högt prioriterad  verksamhet hos tullen.
Socialutskottet  delar skatteutskottets  uppfattning
att det inte enbart är en fråga om att tillföra mera
pengar utan också en fråga om effektivisering och om
att utnyttja resurserna  på  bästa sätt, bl.a. genom
en  bra styrning och samordning  av  verksamheterna.
Motionerna bör avslås.

Inom  Regeringskansliet  bereds för närvarande såväl
frågan  om  hemliga  tvångsmedel   som   förslag  om
effektivare förverkandelagstiftning. Socialutskottet
delar justitieutskottets bedömning att detta  arbete
inte bör föregripas. Motionerna So28 (c) yrkande  11
och So34 (m) yrkande 9 avstyrks därför.

Såvitt  avser  frågan  om  användning av kräkmedel i
brottsutredande    syfte    delar    socialutskottet
regeringens och justitieutskottets  uppfattning  att
sådan  tvångsmässig  medicinering av integritetsskäl
inte   bör   tillåtas.   Socialutskottet   avstyrker
motionerna So27 (m) yrkande  11  delvis,  So30  (fp)
yrkande 6 och So34 (m) yrkande 14.

I  motionerna  So28 (c) yrkande 3, Ju237 (c) yrkande
22   och  2000/01:So241   (c)   yrkande   2   berörs
droghandeln    på    Internet.    Utskottet    delar
motionärernas  uppfattning att detta är ett problem.
Ett  internationellt  samarbete  för  att  komma  åt
handeln  pågår  dock redan och utskottet förutsätter
att arbetet fortsätter  även  utan  något  initiativ
från riksdagen. Motionerna avstyrks.


Effektivare tillsyn över läkares
förskrivningar, m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta regeringens förslag till
lag  om  ändring  i   lagen   (1996:1156)  om
receptregister,  med  en  smärre redaktionell
justering.  Riksdagen bör avslå  motioner  om
missbruk    respektive     förskrivning    av
narkotiska läkemedel, bl.a.  mot  bakgrund av
en nyligen tillsatt utredning på området. Med
hänsyn  till  de åtgärder som redan vidtagits
för att minska  risken  för olagliga uttag av
narkotiska läkemedel på apotek, bör riksdagen
även avslå en motion i denna fråga.

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring  i  lagen (1996:1156)
om   receptregister.  Ändringen  innebär   att   det
receptregister  som  förs  av  Apoteket  AB skall få
användas även för att till Socialstyrelsen  redovisa
uppgifter  om  förskrivning  av narkotiska läkemedel
som   görs  av  enskild  läkare  eller   tandläkare.
Uppgifterna  får  av  Socialstyrelsen  användas  för
styrelsens      tillsyn      över     hälso-     och
sjukvårdspersonal.

En stor del av de narkotikaklassade  läkemedel som
återfinns    bland    missbrukare,    framför   allt
bensodiazepiner, är förskrivna av läkare.  Det finns
flera  anledningar  till att några läkare förskriver
narkotiska läkemedel  till  missbrukare utan att det
sker   i   enlighet  med  vetenskap   och   beprövad
erfarenhet.   Det   förekommer   t.ex.   att  läkare
förskriver narkotiska preparat mot betalning.  Andra
läkare  anser  att  det  är  bättre  att  skriva  ut
preparaten  än  att  missbrukarna skaffar sig dem på
illegal väg. En del läkare  hotas  eller  luras till
att  förskriva  dem.  Socialstyrelsens  tillsyn  har
visat att särskilt åldriga läkare riskerar  att  bli
utnyttjade.   Även   om  de  läkare  som  förskriver
narkotiska läkemedel på  ett  icke  godtagbart  sätt
utgör en försvinnande liten del av läkarkåren kan de
tillföra   den  illegala  marknaden  en  stor  mängd
narkotiska preparat.  Hälso- och sjukvården och dess
personal står under tillsyn  av Socialstyrelsen. Det
förfarande Socialstyrelsen i dag  är  hänvisad  till
för  sin  tillsyn  är  omständligt.  Socialstyrelsen
måste   begära   att   vissa  apotek  antingen   gör
kontroller bakåt i tiden  av  utfärdade recept eller
samlar  in  recept för granskning  framåt  i  tiden.
Dessa granskningar  är  både  tidsödande  och kräver
stora arbetsinsatser av apotekspersonalen.
Av praktiska skäl begränsas i dag receptkontrollen
till  ett litet urval av apotek, vilket innebär  att
recept  som blivit expedierade vid andra apotek inte
upptäcks.  Särskilt  i storstadsområdena är detta av
betydelse då det där finns större möjligheter för en
patient  att gå runt till  flera  olika  apotek  med
recept    från    en    och    samma    förskrivare.
Journalföringen  av  utlämnande av narkotikaklassade
läkemedel  sker  lokalt.  Med  en  enkel  rutin  för
sökning på en viss förskrivare underlättas tillsynen
och ett större antal  apotek  kan  ombedjas  delta i
kontrollen  utan att det medför någon orimligt  stor
arbetsinsats  på  apoteken.  Naturligtvis medför ett
enklare  söksätt  också  att  tillsynsärendena   kan
hanteras  snabbare. Som ett led i arbetet att minska
förekomsten  av  icke  godtagbara  förskrivningar av
narkotiska läkemedel framstår det enligt regeringens
mening   därför   som  angeläget  att  effektivisera
tillsynsförfarandet.

Motioner

I motion So26 av Carl-Axel  Johansson  (m)  (delvis)
begärs  ett  tillkännagivande om tidig upptäckt  och
behandling av  narkotikamissbruk.  Motionären  anför
att   förskrivarkoder   och  särskilda  recept  inte
hindrar att patienter går  runt hos olika läkare och
får förskrivet narkotiska läkemedel.  För att tidigt
kunna spåra dessa patienter och erbjuda dem vård och
stöd måste ett patientregister utvecklas.

I  motion  So33  av  Jeppe  Johnsson (m) begärs  ett
tillkännagivande  om  att  reglerna  då  det  gäller
omyndigas  möjlighet  att  lösa   ut   receptbelagda
mediciner på apotek bör ses över (yrkande 3). Enligt
motionären  finns  det  inget hinder för en  omyndig
person  att  hämta  ut  receptbelagda  läkemedel  på
apotek  åt någon annan. Visserligen  sker,  i  vissa
fall, kontroll  av  budets  identitet när det gäller
narkotiska   preparat  m.m.  men   detta   är   inte
tillräckligt för  att  komma  åt  missbruket,  menar
motionären.

I   motion   So474  av  Hans  Hoff  (s)  begärs  ett
tillkännagivande  om att missbruk av förskrivning är
så allvarligt att en  översyn av nuvarande regelverk
när det gäller begränsning  av  rätten att förskriva
narkotiska och alkoholhaltiga läkemedel bör göras.

Bakgrund och tidigare behandling

I  betänkande  1996/97:SoU5  Läkemedelsförmåner  och
läkemedelsförsörjning behandlade utskottet förslaget
att    införa    receptregisterlagen    (1996:1156).
Utskottet   uttalade    bl.a.   (s.   42   f.)   att
personuppgifter inom hälso-  och  sjukvården ofta är
av   känslig   karaktär   och   kräver  ett   starkt
integritetsskydd. Utskottet ansåg det nödvändigt att
använda   personnummer  för  att  läkemedelsförmånen
skall  kunna   fördelas   korrekt.  Vad  gäller  den
ekonomiska  och  medicinska uppföljningen  i  övrigt
måste en restriktiv hållning intas till användningen
av  individdata.  Individbunden   patientinformation
skall i dessa fall enligt utskottets  mening inte få
göras utan patientens samtycke.

Regeringen har nyligen tillsatt en särskild utredare
med  uppgift  att  göra en bred analys av  nuvarande
förhållanden i fråga  om  behov  av  och möjligheter
till   medicinsk  och  ekonomisk  uppföljning   inom
läkemedelsområdet   samt   lämna  förslag  till  ett
förbättrat  system  för  sådan   uppföljning   (dir.
2002:38).  Utredaren  skall i sitt arbete och i sina
förslag  väga  medicinska,   ekonomiska   och  andra
fördelar mot den enskilde patientens behov  av skydd
för  sin personliga integritet. En av de frågor  som
utredaren  skall  överväga  är  om  ett  system  för
uppföljning  kan utformas på ett sådant sätt att ett
krav på den enskildes samtycke inte anses nödvändigt
för behandling  av vissa definierade personuppgifter
för angelägna medicinska  forskningsskäl  eller  för
vitala intressen hos den registrerade.

Uppdraget  skall  redovisas senast den 31 december
2002.

Socialministern besvarade  den  27  december 2001 en
fråga om problemet med att en omyndig  person kan få
ut narkotiska läkemedel på andras eller  förfalskade
recept.  Enligt  vad  socialministern  erfarit   har
Läkemedelsverket  vidtagit  en  rad åtgärder för att
minska förfalskningsrisken och risken  för  olagliga
uttag      av      narkotikaklassade      läkemedel.
Läkemedelsverket har bl.a. infört restriktioner  för
telefonrecept  gällande  narkotikaklassade läkemedel
samt     infört    en    särskild    receptblankett.
Apotekspersonalen    skall    vid   utlämnandet   av
receptbelagda läkemedel göra en kontroll av receptet
på författningsmässiga grunder.  Vid  expedition  av
narkotikaklassade     läkemedel     skall     alltid
identitetskontroll  av  den som hämtar ut läkemedlet
göras, antingen det är patienten själv eller ett bud
som  skall  hämta  ut det. Finns  misstanke  om  att
receptet är förfalskat eller felaktigt på annat sätt
skall  det  inte expedieras.  Detta  gäller  oavsett
åldern  på den  som  hämtar  ut  läkemedlet.  Varken
Läkemedelsverket  eller  Apoteket  AB har fått några
indikationer på att det som frågeställaren beskriver
skulle  vara ett problem. Enligt socialministern  är
det   därför    inte    aktuellt    att    ändra   i
receptföreskrifterna.

I 5 kap. 11 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso-  och  sjukvårdens  område  stadgas att om  en
läkare  eller tandläkare missbrukar  sin  behörighet
att  förskriva   narkotiska   eller   alkoholhaltiga
läkemedel eller teknisk sprit, får denna  behörighet
dras  in eller begränsas. Enligt 13 § samma  kapitel
skall  ny  behörighet  meddelas  efter  ansökan  när
förhållandena medger det.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet  ställer sig bakom regeringens förslag att
receptregistret  skall  kunna användas för tillsynen
över  läkares  och  tandläkares   förskrivningar  av
narkotiska  läkemedel. Utskottet tillstyrker  därmed
förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister,  dock  med  den  ändringen att ordet
kostnadsskydd  i 4 § första stycket  punkt  1  bör
bytas ut mot högkostnads-skydd.

En särskild utredare  skall  lämna  förslag till ett
förbättrat   system   för  medicinsk  och  ekonomisk
uppföljning inom läkemedelsområdet.  I  avvaktan  på
resultatet  av  denna  utredning avstyrker utskottet
motion So26 (m) i denna del.

Utskottet kan inte ställa  sig  bakom  kravet  på en
översyn   av   bestämmelserna   om   begränsning  av
förskrivningsrätten. Även motion So474  (s) avstyrks
därmed.

En  rad  åtgärder  har vidtagits av Läkemedelsverket
för att minska risken för förfalskning av recept och
för olagliga uttag av  narkotikaklassade  läkemedel.
Enligt utskottets mening saknas det skäl att ändra i
receptföreskrifterna.  Motion  So33  (m)  yrkande  3
avstyrks.


Kriminalvård


Allmänt om kriminalvårdens insatser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om narkotikafria
anstalter  genom bl.a. ökad kontroll och fler
motivationsenheter.   Socialutskottet   delar
justitieutskottets        bedömning       att
motionsyrkandena  väl  ryms  inom   såväl  de
allmänna utgångspunkterna för handlingsplanen
som  inom  ramen  för den aviserade särskilda
narkotikasatsningen    inom   kriminalvården.
Jämför reservationerna 25 (kd) och 26 (c).

Propositionen

Regeringen  framhåller  att  kriminalvården  har  en
viktig funktion att fylla  i samhällets insatser mot
narkotikamissbruket. Även om  fängelsestraff  aldrig
väljs  av  behandlingsskäl  och  kriminalvården inte
heller har något egentligt ansvar för missbrukarvård
hindrar detta inte att tiden i häkte  och  i anstalt
används  för att försöka motivera till, planera  och
genomföra behandling. Det finns dock begränsningar i
möjligheterna  att  arbeta behandlingsinriktat i den
slutna miljö kriminalvårdsanstalterna utgör. Man kan
inte heller se isolerat  på  den  behandling som ges
inom  ramen  för kriminalvården. För  att  förhindra
återfall i såväl  missbruk  som  brott  och  för att
underlätta klientens återanpassning i samhället  har
han  eller  hon  ofta  behov av omfattande stöd- och
hjälpinsatser  också efter  det  att  kriminalvården
upphört.  Det  är  därför  alldeles  nödvändigt  att
kriminalvården redan från början av verkställigheten
inriktar  åtgärderna   på   sådant   som  förbereder
klienten  på  ett  liv  i  frihet.  I  detta  ligger
självfallet   att   kriminalvården   har   ett  nära
samarbete   med  socialtjänsten  och  andra  berörda
myndigheter.

I  propositionen   anges   att  det,  trots  stora
möjligheter att kontrollera de  intagna,  förekommer
narkotika och narkotikamissbruk i anstalter  och  på
häkten.  Under  år  2000 var det 15 % av anstalterna
som rapporterade att  missbruk förekommit ofta eller
så gott som dagligen i  anstalten.  Närmare  60 % av
anstalterna  uppgav dock att det sällan eller aldrig
hade  förekommit   narkotikamissbruk   i  anstalten.
Tillgången på narkotika varierar också kraftigt över
tid.  Narkotikamissbruk  och handel med narkotika  i
fängelserna medför mycket  oro,  vantrivsel, hot och
andra  säkerhetsproblem  för  såväl de  intagna  som
personalen.  För  att  kunna motivera  intagna  till
drogfrihet  är  det en förutsättning  att  det  inte
förekommer narkotika på anstalter och häkten. Enligt
regeringen har såväl  intagna i anstalter och häkten
som  personalen  som  arbetar   där   rätt  till  en
narkotikafri  miljö.  Därför  är utgångspunkten  att
intagna  utan  narkotikaproblem  inte  skall  behöva
komma i kontakt med narkotika, att missbrukare skall
avskäras  från  tillförsel  av  narkotika   och  att
intagna skall förhindras att bedriva narkotikahandel
inom  häktena  och anstalterna samt ute i samhället.
För att åstadkomma  en  narkotikafri  miljö krävs en
kombination    av   kraftfulla   motivations-    och
behandlingsinsatser       samt      väl      avvägda
kontrollåtgärder, anförs det.

Enligt   propositionen   avsätter   regeringen   100
miljoner kronor till Kriminalvårdsstyrelsen  för att
genomföra   en   särskild   narkotikasatsning   inom
kriminalvården med följande målsättning:

·  att  samtliga  narkotikamissbrukare  som kommer i
kontakt  med  kriminalvården identifieras,  bl.a.
genom uppsökande verksamhet på häkten, och utreds
avseende problem  och  behov samt erbjuds adekvat
vård,
·
·  att missbrukarens problematik, behov och önskemål
beaktas vid anstaltsplacering,
·
·  att intagna som inte vill  komma  i  kontakt  med
narkotika erbjuds en narkotikafri verkställighet,
·
·  att  de  missbruksrelaterade programmen utvecklas
och utvärderas samt att fler narkotikamissbrukare
genomgår dessa program,
·
·  att kraftigt  minska  införseln  av  narkotika på
anstalter och häkten,
·
·  att  utveckla  samverkan  både  inom  och  mellan
lokala  kriminalvårdsmyndigheter  samt  med andra
myndigheter samt
·
·  att   personalen   skall   ha  kunskaper  som  är
relevanta  för  arbete  med bl.a.  motivation  av
missbrukare.
·
Motioner

I motion So34 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)  begärs ett
tillkännagivande om narkotikafria fängelser (yrkande
17).  För  att  komma  till rätta med narkotikan  på
fängelserna  måste  det enligt  motionärerna  skapas
drogfria enheter inom varje kriminalvårdsregion. Det
begärs också ett tillkännagivande  om upphandling av
vårdprogram   till   kriminalvården   från   externa
vårdgivare  (yrkande  16).  Motionärerna  anser  att
kriminalvården   i   ökad   utsträckning  bör  kunna
upphandla   vårdprogram   av   privata   vårdgivare.
Utgångspunkten  måste  vara  att höja  kvaliteten  i
rehabiliteringen.

I motion Ju322 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs
ett  tillkännagivande  om  att  skapa  narkotikafria
anstalter  genom  ökad  kontroll  och   ökat   antal
motivationsenheter (yrkande 5).

Även i motion Ju359 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande    om    införandet   av   drogfria
fängelser.

I motion So35 av Lars Gustafsson  m.fl.  (kd) begärs
tillkännagivanden  om att drogtester bör användas  i
större utsträckning  vid  misstanke om missbruk inom
kriminalvården (yrkande 15)  samt  om  att  man  bör
införa    sektionering    och   smågruppssystem   på
anstalterna (yrkande 16). Enligt  motionärerna  ökar
förutsättningarna   för  att  narkotikamarknaden  på
anstalten skall försvinna  om  de intagna endast får
umgås  i  mindre grupper. I yrkande  17  begärs  ett
tillkännagivande om att det bör övervägas att införa
generella regler  för  övervakade  besök för dem som
dömts  till fängelse för narkotikabrott  en  kortare
tid, exempelvis  högst  tre månader. Detta skulle ge
narkotikamissbrukarna  en  rimlig  chans  att  komma
ifrån sitt missbruk, anförs  det.  Vidare begärs ett
tillkännagivande      om     olika     stadier     i
motivationsutvecklingen    samt   utslussningsboende
(yrkande 18). Motionärerna anser att anstalterna bör
byggas om och delas in i motivationsavdelningar  och
utslussningsboenden.  Steg  ett  och två skulle vara
olika  stadier i motivationsutvecklingen.  Steg  tre
skulle vara ett utslussningsboende i anslutning till
anstalten,   med   förberedelse  för  livet  utanför
anstalt  och  med  krav   på   absolut   drogfrihet.
Slutligen  begärs ett tillkännagivande om en  större
medelstilldelning  till  kriminalvårdens  verksamhet
(yrkande   19).   Enligt  motionärerna  räcker  inte
regeringens satsning på 3040 miljoner kronor per år
särskilt  långt.  Ytterligare   minst  300  miljoner
kronor    måste   tillföras   verksamheten,    menar
motionärerna.

I motion Ju424 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande  om drogfria anstalter (yrkande
9). Motionärerna anser att alla anstalter skall vara
drogfria och att personalen  skall  ges resurser och
möjligheter  att  på ett effektivt sätt  kontrollera
att  drogfriheten  efterlevs.   Smågruppssystem  bör
införas.  Det  begärs  vidare  tillkännagivanden  om
behovet av fler motivations- och  behandlingsplatser
(yrkande   10)   samt  om  nödvändigheten   av   väl
fungerande  motivationsavdelningar   med   kognitiva
program  (yrkande 11). I yrkandena 12 och 14  begärs
likalydande  tillkännagivanden  om  övervakade besök
och om motivationsanstalter m.m. som  i  motion So35
yrkandena 17 och 18.

I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)  begärs
ett  tillkännagivande  om  åtgärder  för  att minska
narkotika  och  alkohol  i fängelserna (yrkande  6).
Motionärerna       förordar      mer       frekventa
urinprovstagningar och  grundliga visitationer, ökad
användning  av  narkotikahundar   för   att   stoppa
insmugglingen av droger samt en ökad differentiering
av  de intagna. Det begärs även ett tillkännagivande
om en  förbättrad utslussningssituation (yrkande 8).
För att  skapa  goda förutsättningar för den intagne
att återanpassa sig  till  ett liv utan kriminalitet
efter  frigivningen  krävs ett  effektivt  samarbete
mellan   anstalterna,   frivården,   socialtjänsten,
arbetsmarknadsmyndigheterna     och    hälso-    och
sjukvården.

Liknande   synpunkter   som  i  yrkande   6   ovan
framställs i motion Ju311 av Gunnel Wallin m.fl. (c)
(yrkande 9).

I   motion  Ju326  av  Britt-Marie   Lindkvist   och
Christina Nenes (s) begärs tillkännagivanden om fler
drogfria  anstalter  (yrkande  1), om ökat stöd till
narkotikamissbrukare  som  vill sluta,  genom  bl.a.
särskilda  motivationsprogram   och  avdelningar  på
anstalter  (yrkande  2),  samt  om  utbildning   och
kompetensutveckling  för anstaltspersonalen (yrkande
3).

Justitieutskottets yttrande

Enligt      justitieutskottets      mening      ryms
motionsyrkandena  under detta avsnitt väl inom ramen
för   såväl   de   allmänna   utgångspunkterna   för
handlingsplanen  såvitt  gäller  kriminalvården  som
inom ramen för den  särskilda  narkotikasatsning som
regeringen       aviserar      i      propositionen.
Justitieutskottet  anser  att  motionsyrkandena  får
anses  tillgodosedda  och  att  socialutskottet  bör
avstyrka bifall till dem.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet  delar  justitieutskottets bedömning
och avstyrker därmed motionerna So28 (c) yrkandena 6
och  8, So34 (m) yrkandena  16  och  17,  So35  (kd)
yrkandena  1519,  Ju311  (c)  yrkande  9, Ju322 (m)
yrkande  5, Ju326 (s) yrkandena 13, Ju359  (m)  och
Ju424 (kd) yrkandena 912 och 14.


§ 34-placeringar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
betalningsansvar    och   samverkan    mellan
kommuner  och kriminalvård  vid  s.k.  §  34-
placeringar.  Socialutskottet anser, i likhet
med  justitieutskottet,   att   ett  kommande
uppdrag   till   Kriminalvårdsstyrelsen   bör
avvaktas. Jämför reservation 27 (c).

Propositionen

Enligt  34  § lagen  (1974:203)  om  kriminalvård  i
anstalt  kan en  intagen  få  tillstånd  att  vistas
utanför anstalten  om  han  då  kan  bli föremål för
särskilda  åtgärder  som  kan antas underlätta  hans
anpassning i samhället. Vid  bedömningen  skall  den
intagnes behov av vård eller behandling mot missbruk
av  beroendeframkallande  medel  särskilt beaktas. I
praktiken används en § 34-placering  ofta  under den
sista  delen  av  fängelsestraffet som ett sätt  att
återinpassa den intagne till samhället.

Eftersom kriminalvårdens  ansvar  enbart  sträcker
sig fram till dagen för den villkorliga frigivningen
skall   socialtjänsten   också   förbinda   sig  att
finansiera    placeringskostnaderna   i   det   fall
placeringen planeras  fortsätta  efter frigivningen.
Frågan  om  betalningsansvaret för §  34-placeringen
och  svårigheterna   att  få  med  socialtjänsten  i
planeringen  har  länge  varit  ett  problem.  Många
kommuner har varit  tveksamma  att  ta  på  sig  ett
sådant  kostnadsansvar,  särskilt i fall då man inte
känner klienten sedan tidigare  eller  i de fall man
tidigare  flera  gånger  beviljat  vårdinsatser  för
klienten.  Dessutom  har  ibland socialtjänsten  och
kriminalvården skilda uppfattningar  om hur hög grad
av omhändertagande den intagne behöver ha.
Regeringen      påpekar      att     frågan     om
kostnadsfördelningen   mellan   kriminalvården   och
kommunerna har utretts ett flertal  gånger tidigare.
Fängelseutredningen   (SOU  1993:76)  föreslog   att
kriminalvården    skulle    få    ta    över    hela
kostnadsansvaret för att på så  sätt lösa problemet.
Flera  remissinstanser, liksom regeringen,  motsatte
sig detta  förslag  då man var rädd att detta skulle
innebära att kommunerna skulle frånträda sitt ansvar
för missbrukarvården.  Möjligheten  att  genomföra §
34-placeringar  är  enligt  regeringens  uppfattning
central  för kriminalvårdens möjligheter att  arbeta
utifrån ett  behandlingsperspektiv.  Det  är  därför
oacceptabelt   att   vissa   placeringar   inte  kan
genomföras på grund av svårigheter att samarbeta med
vissa     kommuner.     Enligt     regeringen    bör
Kriminalvårdsstyrelsen göra en samlad  analys  kring
gjorda  erfarenheter när det gäller art, omfattning,
utveckling  och  kostnader förknippade med problemen
kring § 34-placeringarna.  Denna  analys  kan  sedan
ligga till grund för ett ställningstagande kring hur
problemen kan lösas, anförs det.

Motioner

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)  begärs ett tillkännagivande om § 34-placeringar
(yrkande   12).   Enligt  motionärernas  mening  bör
kriminalvården  ges   betalningsansvaret   för  hela
behandlingen  och  en  särskild  pott  avsättas inom
kriminalvården  för  att  finansiera  behandling  av
drogmissbrukare.   I  motionen  begärs  vidare   ett
tillkännagivande  om  behandlingshem  (yrkande  14).
Motionärerna anser att kriminalvården skall upprätta
ett  uppföljnings-  och   kontrollprogram   för   de
behandlingshem som anlitas.

I  motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande  om  vikten av vidareutvecklad
samverkan mellan kommunerna  och  kriminalvården när
det gäller § 34-placeringarna (yrkande 7).

Liknande synpunkter framställs i  motion  Ju311 av
Gunnel Wallin m.fl. (c) (yrkande 10).

Justitieutskottets yttrande

Enligt justitieutskottets mening är § 34-placeringar
ett bra instrument för att få narkotikamissbrukare i
vård  under  verkställigheten.  För  att  få  så bra
placeringar   som   möjligt  är  det  angeläget  att
behandlingsplaneringen    görs   i   samarbete   med
socialtjänsten i den intagnes  hemkommun  för att ta
till  vara  erfarenheterna  där  och  för  att uppnå
kontinuitet  i  vården. Möjligheten att genomföra  §
34-placeringar är  i  själva  verket central för att
kriminalvården skall ha möjlighet att arbeta utifrån
ett behandlingsperspektiv. Enligt  utskottets mening
är det uppdrag Kriminalvårdsstyrelsen  nu får därför
av  största  vikt  för  att  komma  till  rätta  med
problemet.   Justitieutskottet   anser  att  arbetet
härmed inte bör föregripas utan att  socialutskottet
bör  avstyrka  bifall  till  motionerna under  detta
avsnitt.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet  finner  inte anledning  att  frångå
justitieutskottets  bedömning   att   resultatet  av
Kriminalvårdsstyrelsens    kommande   uppdrag    bör
avvaktas. Motionerna So27 (m)  yrkandena  12 och 14,
So28  (c)  yrkande  7  och Ju311 (c) yrkande 10  bör
avslås.


Kontrollåtgärder


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motioner     om
kroppsvisitation  av  personal  och besökande
vid   anstalterna.   Socialutskottet    delar
justitieutskottets  bedömning  att någon ökad
slutenhet av anstalterna inte bör tillgripas.
Riksdagen  bör vidare avslå motioner  om  den
s.k.   glasrutan.    Motionerna   får   anses
tillgodosedda genom ett aviserat uppdrag till
Kriminalvårdstyrelsen.  Jämför reservation 28
(fp).

Propositionen

Bestämmelserna om kontrollåtgärder  som  kan  vidtas
inom  såväl  häkten  och  anstalter som frivården är
enligt  regeringens  bedömning   i  allt  väsentligt
ändamålsenligt utformade. Samtidigt  som  man alltså
kan  konstatera att regelverket ger goda möjligheter
att genom kontroll förhindra att narkotika förs in i
anstalterna, förekommer sådan införsel i en på vissa
håll ganska utbredd omfattning. Enligt regeringen är
detta  ett  problem  som  kriminalvården måste komma
till  rätta  med.  Målet måste  vara  att  uppnå  en
narkotikafri anstaltsmiljö.

Enligt  Narkotikakommissionens   bedömning   borde
kriminalvården   få   ökad  möjlighet  att  visitera
personal och besökare.  När det gäller visitation av
personalen  har Kriminalvårdsstyrelsen  upplyst  att
frågan är föremål  för arbetsrättsliga förhandlingar
med  personalens fackförbund.  Enligt  propositionen
finner regeringen inte anledning att föregripa denna
process  utan  kommer  i  stället  att följa den med
intresse.  Regeringen  påpekar  att  strävan   efter
öppenhet  även  på  de  slutna  anstalterna  gör det
svårare   att   förhindra  att  narkotika  förs  in.
Samtidigt är öppenheten  avgörande för att minska de
skadliga följderna av frihetsberövandet  och för att
främja  den  intagnes  anpassning  i samhället.  Mot
bakgrund av dessa omständigheter är  det regeringens
mening att någon ökad slutenhet inte bör förespråkas
och  att  det  inte  finns  skäl  att  föreslå   att
Kriminalvårdsstyrelsen    skall    få   besluta   om
rutinmässiga    visitationer    i    enlighet    med
Narkotikakommissionens förslag.
Narkotikakommissionen  har  också  föreslagit  att
Kriminalvårdsstyrelsen bör få möjlighet  att besluta
att det vid viss anstalt eller avdelning av anstalt,
liksom  i  häkte,  skall  vara  möjligt  att ersätta
bevakade  besök  med  besök  som  sker  under sådana
förhållanden att den intagne och den besökande  inte
kan   överlämna  föremål  till  varandra  (den  s.k.
glasrutan).  Med  detta  förslag  aktualiseras flera
viktiga frågor. Dels är det en fråga  om  för  vilka
uppgifter   kriminalvårdens  personal  skall  tas  i
anspråk för att  på  bästa  sätt  tillgodose både de
intagnas  behandling och säkerheten  vid  anstalten.
Dels är det  en fråga om på vilka sätt besök kan äga
rum utan att narkotika  förs in eller säkerheten vid
anstalten äventyras på annat  sätt samtidigt som man
inte inkräktar mer än nödvändigt på de intagnas rätt
till integritet. För att lösa dessa  frågor utan att
göra  anstalter  och  häkten än mer slutna  bör  man
enligt regeringens uppfattning i stället överväga en
ökad användning av hundar  och  olika hjälpmedel som
t.ex.   biologiska   eller  kemiska  sensorer   inom
kriminalvården.
Enligt   regeringen   bör   Kriminalvårdsstyrelsen
utreda vad det finns för  olika  hjälpmedel  som kan
användas  i  arbetet  för att förhindra införsel  av
narkotika. Kriminalvårdsstyrelsen  bör vidare utreda
i vilken mån de olika hjälpmedlen kan bidra till att
personalen  kan  användas  till  andra uppgifter  än
kontroll   och   övervakning  samt  vilken   kostnad
användningen av hjälpmedlen kan leda till.
Enligt regeringens  mening måste man i stället för
att i lag skärpa kriminalvårdens kontrollmöjligheter
pröva  andra  tänkbara  vägar   för   att  förhindra
insmugglingen  av narkotika. Först och främst  måste
kriminalvården arbeta  med  de  kontrollåtgärder som
står  till  dess  förfogande  på ett  ändamålsenligt
sätt. Samtidigt bör kriminalvården aktivt arbeta med
motivations-  och  behandlingsinsatser  för  att  de
dömda   skall   ges  möjlighet   att   komma   ifrån
missbruket. Inom  kriminalvården  finns det idéer om
hur inrättandet av verksamheten vid  anstalterna kan
bidra  till  att  mindre  narkotika  florerar   där.
Regeringen  anser  att  kriminalvården  måste arbeta
vidare med dessa idéer, som handlar om ökad tillgång
på  narkotikahundar, fler kontantlösa anstalter  och
avdelningsvisa     förtroenderåd.     Genom    denna
kombination  av åtgärder kan kriminalvårdens  arbete
med  att bekämpa  narkotikamissbruket  bedrivas  med
ökad intensitet, anförs det.

Motioner

I motion  So34  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivanden   om   särskilda   besöksrum   med
glasruta  mellan  den intagne och besökaren (yrkande
18) samt om kontroll av inpasserande i fängelser med
hjälp av narkotikahundar (yrkande 19).

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m) begärs ett tillkännagivande  om  vad  i motionen
anförs om glasrutan (yrkande 13). Motionärerna anser
att   glasrutan   skall  vara  ett  komplement  till
bevakade  besök.  Enligt   motionärernas  mening  är
glasrutan  mindre integritetskränkande  än  bevakade
besök.

I motion So30  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om att det bör göras en översyn
av reglerna för permission och besök vid fängelserna
i  syfte  att  åstadkomma   narkotikafria  anstalter
(yrkande   7).  Motionärerna  föreslår   att   såväl
besökande som  personal  skall kunna kroppsvisiteras
vid inpassering på en anstalt. Ett annat förslag kan
vara att ha narkotikahundar på varje anstalt.

I motion Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp)     begärs     ett     tillkännagivande      om
narkotikabekämpning   inom  kriminalvården  (yrkande
35). Motionärerna anser  att  narkotikakontrollen på
anstalterna     måste    skärpas,    t.ex.     genom
narkotikahundar på varje anstalt.

Justitieutskottets yttrande

När det först gäller  frågan  om kroppsvisitation av
personal och besökande kan det, som regeringen anför
i propositionen, inte uteslutas  att  även  personal
och andra som utför arbete inom anstalter och häkten
i  viss,  om än begränsad, omfattning utnyttjas  för
narkotikainförsel. Av propositionen framgår att, när
det   gäller    personalen,   Kriminalvårdsstyrelsen
upplyst  att  visitationsfrågan   är   föremål   för
arbetsrättsliga    förhandlingar   med   personalens
fackförbund.   I   likhet   med   regeringen   anser
justitieutskottet att  det  inte finns anledning att
föregripa  denna  process.  Vidare  delar  utskottet
uppfattningen   att   någon   ökad    slutenhet   av
anstalterna inte bör tillgripas, även om  det skulle
kunna   förhindra   en   del  av  narkotikainflödet.
Öppenheten är avgörande för  att  minska de skadliga
följderna av frihetsberövandet och  för  att  främja
den  intagnes  anpassning  i  samhället.  Mot  denna
bakgrund  anser  utskottet, i likhet med regeringen,
att det inte finns  skäl  att föreslå en rutinmässig
kontroll  av  alla  inpasserande.  Justitieutskottet
anser att socialutskottet  bör  avstyrka bifall till
motionerna om utökade möjligheter  till  kontroll av
besökande och personal.

Beträffande    frågan    om    att   införa   glasruta    anser
justitieutskottet  att motionerna  härom  får  anses
tillgodosedda     genom     det     uppdrag     till
Kriminalvårdsstyrelsen   som   aviserats.  Utskottet
föreslår att socialutskottet avstyrker  bifall  till
även dessa motionsyrkanden.

Socialutskottets ställningstagande

Även  när  det  gäller frågan om kroppsvisitation av
personal   och   besökande   delar   socialutskottet
justitieutskottets uppfattning. Motionerna So30 (fp)
yrkande  7,  So34 (m)  yrkande  19  och  Ju450  (fp)
yrkande 35 avstyrks därmed.

Socialutskottet   delar   också   justitieutskottets
bedömning att motionerna om s.k. glasruta  får anses
tillgodosedda      genom     Kriminalvårdsstyrelsens
aviserade uppdrag. Riksdagen  bör således även avslå
motionerna So27 (m) yrkande 13  och So34 (m) yrkande
18.


Kompetensutveckling m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att  personal
inom   skolan   och   socialtjänsten  bör  få
utbildning   om   missbrukets   symptom   och
effekter. Utskottet  anser att motionerna får
anses  i  huvudsak  tillgodosedda  med  de  i
propositionen aviserade satsningarna på olika
grund-    och   vidareutbildningar.    Jämför
reservationerna 29 (kd) och 30 (c, fp).

Propositionen

Enligt regeringens  uppfattning  behöver  kompetens,
forskning,      dokumentation     och     nationella
uppföljningar av narkotikainsatsernas omfattning och
effektivitet utvecklas ytterligare.

Regeringen framhåller  bl.a. att det är nödvändigt
att det förebyggande arbetet,  liksom insatserna för
stöd,      vård      och      rehabilitering      av
narkotikamissbrukare, i högre grad än för närvarande
grundas  på  kunskap och beprövad erfarenhet. En hög
kompetensnivå  i  de  sektorer  som  är engagerade i
förebyggande insatser och i det professionella vård-
och  behandlingssystemet  är av avgörande  betydelse
när  det gäller att genomföra  narkotikapolitiken  i
praktisk   handling.   Det   ger   samtidigt  bättre
förutsättningar  för  att  på  bästa  sätt  utveckla
samarbete och samverkan med frivilliga krafter.
Regeringen anser att en kvalificerad grundläggande
vidareutbildning   i  drogförebyggande  arbete   bör
inrättas. Utbildningen  skall i första hand erbjudas
yrkesverksam  personal  som   ett   komplement  till
grundutbildningen. Statens folkhälsoinstitut  bör  i
nära  samarbete med de aktörer som besitter praktisk
och teoretisk  kompetens  i preventivt arbete utreda
förutsättningarna för att få  till  stånd  en  sådan
utbildning.  Institutet  skall  även i samverkan med
utbildningsanordnarna   se   över  hur   inslag   om
prevention   och  missbruksrelaterade   frågor   kan
förstärkas i grundutbildningen  för lärare och andra
yrkeskategorier som arbetar med barn och ungdomar.
Såvitt  avser utbildningsbehovet  inom  vård-  och
behandlingssektorn  påpekar  regeringen att inslaget
av missbruksrelaterade ämnen är  mycket  begränsat i
grundutbildningarna till socionom, socialpedagog och
sjuksköterska. Endast en del av dessa har  i sin tur
inslag   med   ett   behandlarperspektiv.   Det   är
regeringens  uppfattning  att  det är nödvändigt med
fler   inslag   av  missbruksrelaterade   frågor   i
grundutbildningen   så   att   den   åtminstone  ger
baskunskaper   i   missbruksfrågor.   Det  är   dock
samtidigt  angeläget  att  de  olika  utbildningarna
bibehåller  sin  karaktär  av yrkesutbildningar  som
skall  ge bred kompetens inom  ett  människovårdande
yrke.  Det   är   därför   inte   möjligt  att  lösa
narkomanvårdens  kompetensproblem  enbart   med   en
utvidgad   grundutbildning.  Enligt  regeringen  bör
Socialstyrelsen  särskilt  se  över denna fråga inom
ramen  för  sin  kartläggning av missbruksrelaterade
ämnen inom olika grundutbildningar.
Regeringen framhåller  att  grundutbildningen inte
ensam   kan   ge  kompetens  för  att   möta   olika
situationer i missbrukarvården. Vidareutbildning och
fortbildning är därför nödvändiga inslag för dem som
skall arbeta med vård och behandling av missbrukare.
Det   saknas   dock   i   dag   en   mer   fördjupad
specialistutbildning  som  på sikt kan driva fram en
missbrukarvård som baseras på vetenskap och beprövad
erfarenhet. Regeringen anser  därför att en särskild
specialistutbildning     för     behandlare     inom
missbrukarvården bör inrättas. Huvudsyftet  bör vara
att  utbilda  behandlare med kvalificerade uppgifter
eller    handledare    eller    arbetsledare    inom
behandlingsarbete av missbrukare. Utbildningen skall
ha sin bas  i  ett  praktiskt behandlingsarbete, men
bör också ha en nära  koppling  till  forskningen på
området   och   kunna  vara  forskningsförberedande,
anförs det.

Motioner


I motion So34 av  Bo  Lundgren  m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om  att  det  i  lärarutbildningen
skall  ingå  utbildning om narkotikans  symptom  och
effekter (yrkande 4). Motionärerna framhåller vikten
av goda kunskaper  för att upptäcka narkotikabruk på
ett tidigt stadium.  Eftersom  de  allra flesta barn
tillbringar mycket av sin tid i skolan har denna ett
stort ansvar.

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)    begärs   ett   tillkännagivande   bl.a.    om
lärarutbildningen  (yrkande  6 delvis). Motionärerna
anser   att   Skolverket  omedelbart,   utan   någon
föregående analys,  bör få i uppdrag att att ta fram
ett   program   för   att   fortbilda    lärare    i
narkotikakunskap  och hur man tyder tidiga tecken på
att ungdomar missbrukar  narkotika. Det måste vidare
bli  en  obligatorisk  del i  lärarutbildningen  att
utbilda kring narkotikans symptom och effekter.

I motion So31 av Anne-Katrine  Dunker och Ewa Thalén
Finné    (m)   begärs   ett   tillkännagivande    om
socialtjänstens arbete (yrkande 2). Nya preparat och
nya drogvanor  gör  att  de  inom socialtjänsten som
skall hantera drogmissbrukare  måste erbjudas ny och
bättre     anpassad     utbildning    och    adekvat
vidareutbildning.

I  motion  So33  av Jeppe Johnsson  (m)  begärs  ett
tillkännagivande om  fortbildning  av skolpersonal i
drogkunskap  (yrkande  1).  Enligt motionären  måste
alla lärare ha färsk kunskap  om  vad  som händer på
drogfronten. Varje vuxen i skolan måste  känna  igen
symptom  och  signaler på att en elev börjat använda
droger.  Varje  skolenhet   bör   ha   en  plan  med
återkommande fortbildning i drogkunskap,  anförs det
vidare.

I  motion So35 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)  begärs
ett  tillkännagivande  om  att komplettera särskilda
yrkesinriktade grundutbildningar  med  obligatoriska
inslag av missbruksrelaterade ämnen och  att inrätta
särskilda   kurser   med   specialinriktningar   och
fördjupningsmöjligheter  (yrkande  5).  Motionärerna
anser  att  denna möjlighet inte skall gälla  enbart
socionomer, socialpedagoger  och sjuksköterskor utan
även  t.ex. trafikinspektörer,  yrkeschaufförer  och
lärare.

I motion  So472  av  Birgitta  Sellén (c) begärs ett
tillkännagivande om ökad utbildning  om  droger  för
dem som arbetar med barn och ungdomar (yrkande 1).

I  motion  So30 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett  tillkännagivande   om   barns   och   ungdomars
drogvanor  (yrkande  11 delvis). Motionärerna  anser
att informationen om droger  bör  få  ett större och
permanent  utrymme på lärarutbildningarna.  Lärarnas
kompetens i  frågor  som rör droger och drogmissbruk
behöver förbättras med  tanke på den viktiga roll de
har i det förebyggande arbetet, anförs det.


Tidigare behandling


Utbildningsutskottet   behandlade    i    betänkande
2000/01:UbU13  Skolan bl.a. motioner om fortbildning
av   skolpersonal   om   narkotikans   symptom   och
verkningar   (s.  48  f.).  Utskottet  påpekade  att
Skolverket     hade      gjort      en     nationell
kvalitetsgranskning av ANT-undervisningen,  i vilken
framhölls       vikten       av      skolpersonalens
kompetensutveckling       inom       ANT-        och
hälsoundervisningen.  Utskottet  anförde  att det är
skolhuvudmannen  som  i  samråd med skolans personal
har  att avgöra vilka behov  av  kompetensutveckling
som finns  och  bör  prioriteras samt hänvisade till
kommande material från Skolverket om slutsatserna av
kvalitetsgranskningen.  Motionerna  avstyrktes (res.
m, kd).


Socialutskottets ställningstagande


Utskottet  instämmer  med  regeringen  att   det  är
nödvändigt  att  det  förebyggande  arbetet,  liksom
stöd-,  vård- och rehabiliteringsinsatserna, i högre
grad  än i  dag  grundas  på  kunskap  och  beprövad
erfarenhet.  Utskottet ser därför positivt på att en
kvalificerad   grundläggande    vidareutbildning   i
drogförebyggande arbete kommer att inrättas samt att
inslagen   om   prevention  och  missbruksrelaterade
frågor  skall  förstärkas  i  grundutbildningen  för
lärare och andra  yrkeskategorier  som  arbetar  med
barn   och   ungdomar.  När  det  gäller  vård-  och
behandlingsområdet    konstaterar    utskottet   med
tillfredsställelse       att       en       särskild
specialistutbildning     för     behandlare     inom
missbrukarvården  kommer  att inrättas. Vidare skall
Socialstyrelsen  se  över  hur   missbruksrelaterade
ämnen   inom   grundutbildningarna  på   vård-   och
behandlingsområdet  kan  stärkas.  Enligt utskottets
mening  får  motionerna So27 (m) yrkande  6  delvis,
So30 (fp) yrkande  11  delvis,  So31  (m) yrkande 2,
So33  (m) yrkande 1, So34 (m) yrkande 4,  So35  (kd)
yrkande  5  och So472 (c) yrkande 1 anses i huvudsak
tillgodosedda med de aviserade satsningarna.


Internationellt samarbete


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  motioner om arbetet mot
narkotika på internationell  nivå.  Utskottet
konstaterar   att   åsikterna   i  motionerna
överensstämmer  såväl  med vad som  anförs  i
propositionen som med vad  ett  enigt utskott
framfört  vid  flera tillfällen under  senare
år. Jämför reservation 31(kd, c, fp).

Propositionen

I propositionen  anges  bl.a.  att regeringen kommer
att  intensifiera arbetet med att,  tillsammans  med
andra  länder,  utveckla  strategier  för att minska
narkotikaproblemen.  Prioriterade  områden   är  att
förstärka  den  internationella  kontrollen  av  den
illegala  narkotikan,  fokusera på narkotikafrågan i
svenskt   bistånd,   effektivisera   internationella
narkotikaorgan samt verka för att respekten för FN:s
narkotikakonventioner upprätthålls.

Enligt regeringen utgår  allt  svenskt  agerande i
dag från den restriktiva narkotikapolitik som kommer
till  uttryck  i FN:s narkotikakonventioner och  som
också är basen för  den  svenska narkotikapolitiken.
Sverige har genom sin konsekventa hållning blivit en
symbol för denna restriktiva  politik och stor tyngd
läggs vid svenska synpunkter. Regeringen  menar  att
detta  i  och  för sig är positivt men att det också
innebär  att  den  svenska  hållningen  ifrågasätts,
liksom  vår  möjlighet   att   genomföra   denna   i
praktiken. Sveriges möjligheter att agera kraftfullt
på  den  internationella arenan beror därför ytterst
på om vi kan behålla vår trovärdighet när det gäller
hur vi genomför  narkotikapolitiken  nationellt. För
grupper  som  av  övertygelse  arbetar  för  en  mer
liberal   narkotikapolitik  är  det  naturligt   att
försöka hitta  svenska tillkortakommanden. Det finns
också många missförstånd  om  den svenska hållningen
varför det är angeläget att omvärlden  får möjlighet
att bilda sig en realistisk bild av vad  den svenska
narkotikapolitiken innebär i praktiken, anförs det.
Enligt  regeringens uppfattning är det av  central
betydelse att få till stånd ett europeiskt samarbete
kring det narkotikaförebyggande  arbetet.  Samtidigt
är  det  på  detta  område  som  ett  mer  utvecklat
samarbete  ter sig som mest komplicerat då de  olika
länderna har olika förhållningssätt och syn, framför
allt  när  det   gäller  målen  för  det  preventiva
arbetet.  Det  är enligt  regeringen  angeläget  att
Sverige  driver  linjen   att   all   icke-medicinsk
konsumtion  av  narkotika  måste minimeras.  Det  är
också angeläget att narkotikapolitiken  förblir  ett
nationellt ansvar. Det kan konstateras att det pågår
en  massiv  marknadsföring  av  både  narkotika  och
narkotikapositiva  idéer  och  att dessa sprids allt
snabbare över världen. Det är i dag mer eller mindre
omöjligt att se det förebyggande  arbetet  enbart ur
ett   nationellt   perspektiv.   Enligt  regeringens
uppfattning    behövs    det   ett   väl   utvecklat
internationellt   samarbete    för    att   begränsa
inflytandet av denna propaganda.

Motioner


I  motion  2000/01:Ju931 av Gun Hellsvik  m.fl.  (m)
begärs   ett   tillkännagivande   om   heroinprojekt
(yrkande  5).  Enligt  motionärerna  framställs  det
schweiziska heroinprojektet  som  en förebild, trots
att  erfarenheter  visar  att narkotikamissbruk  och
kriminalitet inte minskar utan  snarare ökar med den
schweiziska  metoden. Om propagandan  för  projektet
får stå oemotsagd  kommer  attityderna i Sverige att
förändras  på sikt. Motionärerna  anser  det  därför
väsentligt  att   Sverige   agerar   med   kraft   i
internationella organ.

I  motion  So32 av Margareta Viklund (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att  Sverige  i det europeiska
samarbetet   kraftfullt  verkar  för  en  restriktiv
narkotikapolitik (yrkande 4).

I motion So28  av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande  om  att  Sverige inom EU skall
verka   för   att   övriga   EU-länder   inför    en
restriktivare    narkotikapolitik    (yrkande    1).
Motionärerna  påpekar  att  många  EU-länder  har en
liberalare  syn på narkotika och narkotikaanvändning
än vad Sverige har.

I motion So30  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande  om  svensk  narkotikapolitik i
ett europeiskt perspektiv (yrkande  9). Motionärerna
anser det viktigt att Sverige gör sin  röst  hörd på
den  politiska arenan och för ut korrekt information
om sin  narkotikapolitik  och om de resultat den har
gett. Sverige måste visa och  övertyga  om  att  all
icke-medicinsk   användning   av  narkotika  är  och
förblir   förkastlig.  Vi  måste  också   kräva   en
internationell  statistik  där  utgångspunkterna  är
gemensamma   och   ger   möjlighet   till   rättvisa
jämförelser  mellan  bland  annat Nederländerna  och
Sverige, anförs det.

Likalydande yrkanden finns  i  motionerna  U301 av
Lars   Leijonborg   m.fl.  (fp)  (yrkande  48)  samt
2000/01:K398 av Lars  Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande
22).

I  motion  2000/01:So496  av  Morgan  Johansson  (s)
begärs ett tillkännagivande  om  behovet  av  samsyn
mellan  svenska  och  danska  myndigheter vad gäller
åtgärder   för  att  minska  narkotikamissbruket   i
Öresundsregionen.  Enligt  motionären  är det mycket
vanligt  att  människor  åker  från Sydsverige  till
Danmark för att köpa narkotika. Motionären anser att
Sveriges regering bör ta upp frågan  med  den  öppna
narkotikahandeln   i   Köpenhamn   med   den  danska
regeringen.


Tidigare behandling


Ett  enigt  utskott  har  vid  flera  tillfällen  de
senaste  åren  redovisat  sin  inställning  när  det
gäller   Sveriges   insatser   mot   narkotikan   på
internationell    nivå.    Senast    i    betänkande
1999/2000:SoU10  vidhölls  de uttalanden som  gjorts
tidigare år. Utskottet uttryckte  sin  oro  för  den
globala utveckling av narkotikahandeln som pågår och
den  påverkan  utvecklingen  har  för  Sveriges del,
framför  allt vad gäller dagens ungdomar.  Utskottet
anförde      att       Sveriges      internationella
narkotikapolitik måste vara  tydlig,  konsekvent och
långsiktig.  Det påpekades att Sveriges  restriktiva
narkotikapolitik   ligger   till   grund   för   det
internationella  engagemanget  och att Sverige sedan
länge  deltar  mycket  aktivt i det  internationella
samarbetet på detta område.  Utskottet  vidhöll  att
det  är  synnerligen  angeläget  att  regeringen med
kraft   fortsätter   att   bekämpa   alla  krav   på
legalisering  av  narkotika  och  liberalisering  av
narkotikapolitiken,  såväl  nationellt  som  på  det
internationella planet. Sverige  måste fortsätta att
aktivt   driva  sin  inställning  i  narkotikafrågor
internationellt,  bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i    det   nordiska   samarbetet.    En    nödvändig
förutsättning  för  framgång  i  det internationella
arbetet   är   att   våra  insatser  nationellt   är
framgångsrika  och  att  vi  kan  visa  på  en  enig
restriktiv inställning i frågan, anfördes det.


Socialutskottets ställningstagande


När   det   gäller   arbetet    mot   narkotika   på
internationell nivå delar utskottet  de  åsikter som
framförs i motionerna So28 (c) yrkande 1,  So30 (fp)
yrkande  9,  So32  (kd) yrkande 4, U301 (fp) yrkande
48, 2000/01:So496 (s), 2000/01: K398 (fp) yrkande 22
samt  2000/01:Ju931 (m)  yrkande  5.  Utskottet  kan
konstatera  att  åsikterna  överensstämmer såväl med
vad regeringen anför i propositionen som med vad ett
enigt utskott vid flera tillfällen  under de senaste
åren    framfört    rörande    det   internationella
narkotikaarbetet.   Motionerna  får   därmed   anses
tillgodosedda.


En särskild nationell
narkotikasamordnare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en  motion  om  avslag på
förslaget    att    tillsätta   en   särskild
narkotikasamordnare.  Utskottet  anser  bl.a.
att  tillsättandet  av en narkotikasamordnare
är av stor betydelse  för att handlingsplanen
skall få genomslag. Riksdagen bör också avslå
motioner om att inrätta  en narkotikageneral.
Slutligen bör riksdagen avslå motioner om att
narkotikasamordnaren   bör   få    en   stark
ställning    respektive    tydligare    roll.
Utskottet   hänvisar  härvid  till  beslutade
direktiv för  samordnaren. Jämför reservation
32 (c).

Propositionen m.m.

I  propositionen   tillkännages   att   en  särskild
narkotikasamordnare  skall  genomföra och följa  upp
handlingsplanen   och   samordna    de    nationella
narkotikainsatserna i övrigt.

Regeringen  har  utsett  Björn Fries, kommunalråd  i
Karlskrona, till nationell narkotikasamordnare.

Enligt    direktiven    (dir.     2002:6)    skall
narkotikasamordnaren  snarast  upprätta   och   till
regeringen  överlämna  en plan över hur de medel som
ställts till förfogande  för  handlingsplanen  skall
fördelas.   Samordnaren  skall  särskilt  beakta  de
prioriteringar   som   regeringen   slagit   fast  i
handlingsplanen.
Narkotikasamordnaren  skall  aktivt  samverka  med
berörda    departement,    myndigheter,    kommuner,
frivilligorganisationer och föreningslivet i övrigt,
inklusive   ungdomarnas  egna  organisationer  m.fl.
Samordnaren skall dock inte ta över det ansvar som i
dag åvilar Regeringskansliet  eller annan myndighet.
Samordnaren skall uppmärksamma  berörda instanser på
åtgärder  som  kan  behövas  för  genomförandet   av
handlingsplanen.  I  den del som gäller förebyggande
insatser skall den nationelle  samordnaren  samverka
med  den  kommitté som är tillsatt för att genomföra
den nationella  handlingsplanen  för  att  förebygga
alkoholskador (S 2001:02).
Narkotikasamordnaren skall också kunna fungera som
regeringens talesman i narkotikapolitiska frågor med
uppgift   att   synliggöra  och  offensivt  föra  ut
regeringens politik genom att delta i den offentliga
narkotikapolitiska  debatten och initiera offentliga
diskussioner i olika  frågor.  En viktig uppgift för
narkotikasamordnaren är att i ett aktivt samspel med
bl.a. kommunal- och landstingspolitiker  bedriva ett
narkotikapolitiskt   opinionsarbete   och  stimulera
insatser på regional och lokal nivå.
Insatser  behövs  vidare  för  att  stimulera  och
stödja kommuner och landsting i deras arbete med att
utveckla  vårdinsatserna  och  ta  fram övergripande
strategier   liksom   stöd   till   metodutveckling.
Insatser  behövs också för uppföljning  och  analys.
Stöd   bör   dessutom    ges    för   att   utveckla
samarbetsformer mellan olika huvudmän  såsom kommun,
landsting,  länsstyrelse,  polis, tull, kriminalvård
och  den  ideella  sektorn  samt  för  att  utveckla
preventiva   insatsers   effekter.   De   ekonomiska
insatserna när det gäller  det  förebyggande arbetet
kan i stor utsträckning samordnas  med  de medel som
avsatts    för    att   genomföra   den   nationella
handlingsplanen  för  att  förebygga  alkoholskador.
Dessutom  krävs  medel   för  mer  narkotikaspecifik
metodutveckling när det gäller  både  prevention och
vård.
Samordnaren skall årligen redovisa sin  verksamhet
till  regeringen och avlämna sin slutrapport  senast
den 31 december 2005.

Motioner


I motion  So34  av  Bo  Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår regeringens  förslag om en särskild
narkotikasamordnare (yrkande 20). Motionärerna anser
att    regeringens    besked    om    en    särskild
narkotikasamordnare är otillräckligt mot bakgrund av
den akuta situation som råder i dag. Att utan  några
andra  insatser  spela  upp  låtsad aktivitet med en
särskild  narkotikasamordnare  blir   utan   verkan,
anförs det i motionen.

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m)      begärs      ett     tillkännagivande     om
narkotikasamordnaren (yrkande 5). Motionärerna anser
att narkotikasamordnaren  måste  ges en mycket stark
ställning. Samordnaren skall inte  bara  fungera som
regeringens  talesman  i  narkotikapolitiska  frågor
utan även vara föredragande  inom regeringen rörande
dessa frågor.

I  motion 2000/01:Ju931 av Gun  Hellsvik  m.fl.  (m)
yrkas  att  riksdagen  skall  begära  att regeringen
lägger   fram   förslag   om   inrättandet   av   en
narkotikageneral  (yrkande 1). Enligt motionärerna
är det inte hållbart  att  endast ett fåtal personer
inom  Socialdepartementet och  Justitiedepartementet
handhar  narkotikafrågorna  utan  att  en  stab inom
Regeringskansliet bör ha ett övergripande ansvar för
narkotikabekämpningen, med ansvar och befogenhet att
driva frågor framåt samt presentera åtgärdsförslag.

Ett likartat yrkande finns i motion So272  av Maud
Ekendahl (m).

I  motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma
med  ett förtydligande av narkotikasamordnarens roll
(yrkande 13).


Justitieutskottets yttrande


Justitieutskottet  påpekar  ånyo att det ställer sig
positivt till såväl att regeringen nu lägger fram en
nationell narkotikahandlingsplan som till innehållet
i densamma. En av de brister  som kunnat konstateras
för  ett  framgångsrikt  arbete  mot   narkotika  är
avsaknaden  av  samordning  av insatser på  samtliga
nivåer.     Tillsättandet     av     en     särskild
samordningsfunktion   är  enligt  utskottets  mening
därför  av stor betydelse  för  att  handlingsplanen
skall    kunna     få     genomslag.    Genom    att
narkotikasamordnaren även kommer  att  få rollen som
regeringens  talesman  i  narkotikapolitiska  frågor
förutsätter  utskottet  att  frågan  också  får  den
förstärkta politiska prioritering  som är nödvändig.
Utskottet     konstaterar     avslutningsvis     med
tillfredsställelse  att 325 miljoner  kronor  kommer
att avsättas för genomförandet  av  handlingsplanen.
Mot  bakgrund  härav  anser  justitieutskottet   att
socialutskottet bör avstyrka bifall till motion So34
(m)  yrkande 20 samt att motionerna So27 (m) yrkande
5 och  So28  (c) yrkande 13 inte bör föranleda något
riksdagens  uttalande   då   de   får   anses   vara
tillgodosedda.


Socialutskottets ställningstagande


Narkotikakommissionen  har  pekat  på  behovet av en
förstärkt    samordning    av   narkotikainsatserna.
Utskottet ser därför positivt  på  att  en  särskild
nationell narkotikasamordnare har tillsatts.  Liksom
justitieutskottet    anser    socialutskottet    att
tillsättandet   är   av   stor   betydelse  för  att
handlingsplanen  skall  få genomslag  samt  för  att
frågan    skall   få   den   förstärkta    politiska
prioritering  som  är  nödvändig.  Eftersom det till
stor    del    är   på   det   lokala   planet   som
narkotikapolitiken  skall genomföras har samordnaren
en  viktig  roll  att  bl.a.  stimulera  och  stödja
insatser på kommunal och  regional  nivå.  Utskottet
delar  inte  uppfattningen i motion So34 (m) yrkande
20  om  att  tillsättandet  av  narkotikasamordnaren
kommer att bli  utan  verkan mot bakgrund av bristen
på  konkreta  förslag  i  handlingsplanen.  Motionen
avstyrks.

Motionerna So272 (m) och 2000/01:Ju931 (m) yrkande
1  om  att  inrätta  en narkotikageneral  får  anses
tillgodosedda med regeringens förslag.

I   motion   So27   (m)   yrkande   5   begärs   att
narkotikasamordnaren  skall   ges  en  mycket  stark
ställning  medan ett förtydligande  av  samordnarens
roll begärs  i  motion  So28  (c) yrkande 13. Enligt
utskottets mening får motionerna  anses  i  huvudsak
tillgodosedda     med     vad     som    anförs    i
narkotikasamordnarens direktiv.


Övriga frågor


Narkotikaklassificering av kemiska preparat
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motioner   om   att
narkotikaklassificera  GBL  och om att anmäla
partydroger  till  EU. Utskottet  konstaterar
att arbete på området  pågår  och  utgår från
att   regeringen  noga  följer  utvecklingen.
Riksdagen  bör även avslå motioner om att ett
kemiskt preparats verkan skall vara avgörande
för  om  preparatet  skall  narkotikaklassas.
Riksdagen  bör  också  avslå en motion om att
tillåta   odling  av  industrihampa.   Jämför
reservation 33 (c).

Propositionen

I propositionen nämns att Europa, både inom och utom
EU,  alltmer   har   utvecklats  till  en  stor  och
dominerande  producent   av   syntetisk   narkotika.
Regeringen  anser  att  denna  utveckling  är mycket
oroande  och  att  det  är  viktigt  att  hejda den.
Sverige  har  redan  tagit  flera initiativ när  det
gäller illegal produktion och  handel  med syntetisk
narkotika, och detta område bör enligt regeringen ha
fortsatt hög prioritet.

Motioner

I  motion  So416  av  Göran Lindblad (m) begärs  ett
tillkännagivande      om      att       GBL      bör
narkotikaklassificeras.

I  motion  So504  av Berit Adolfsson (m) begärs  ett
tillkännagivande om  att anmäla nya partydroger till
EU:s  frivilliglista.  Enligt   motionären   får  de
kemiföretag  som  tillverkar  produkter  som GBL och
Butandiol därigenom förbinda sig att vara försiktiga
vid  försäljningen och rapportera misstänkta  kunder
till polisen.

I motion  So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande  om  att  det  är  preparatets
verkan  som  skall avgöra när olika kemiska preparat
narkotikaklassas  (yrkande  2). Motionärerna påpekar
att   GHB   är   narkotikaklassat   men   att   dess
efterföljare,  som inte är narkotikaklassade,  redan
har kommit. Drogmissbrukare  är  uppfinningsrika och
det  hjälper  därför  inte  att  narkotikaklassa  en
speciell kemisk sammansättning.

Liknande  yrkanden finns i motion  Ju237  av  Agne
Hansson m.fl.  (c)  (yrkande 21) liksom i motionerna
So251  och  2000/01:So241   (yrkande   1),  båda  av
Birgitta Sellén och Sofia Jonsson (c).

I motion So417 av Cecilia Magnusson (m)  begärs  ett
tillkännagivande        om        att       avskaffa
narkotikaklassificeringen      av     industrihampa.
Motionären  anför  att  det  enligt   EG-rätten   är
tillåtet   att  odla  hampa  med  låg  halt  av  det
rusgivande ämnet  THC.  I  Sverige klassas dock alla
hampasorter som narkotika. Industrihampan har en låg
THC-halt och går svårligen att  använda som drog och
bör  därför  enligt  motionären  betraktas   som  en
jordbruksprodukt.

Bakgrund

Den   1   januari   1999  infördes  förändringar  av
narkotikadefinitionen  i  8  §  narkotikastrafflagen
(1968:64).     Uttrycket     starkt    vanebildande
egenskaper   byttes  ut  mot  beroendeframkallande
effekter. Vidare  utvidgades  definitionen till att
också omfatta varor med euforiserande effekter.

Samtidigt infördes lagen (1999:42)  om  förbud mot
vissa  hälsofarliga varor, vilken ger möjlighet  att
ingripa  mot  varor  som på grund av sina inneboende
egenskaper       utan   att    utgöra    narkotika,
dopningsmedel eller godkända läkemedel  medför fara
för människors liv eller hälsa och som används eller
kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller
annan påverkan.
Statens folkhälsoinstitut ansvarar för utredningen
av behovet av narkotikaklassificering  av droger som
saknar  medicinsk  användning,  liksom  behovet   av
klassificering av varor som bör omfattas av lagen om
förbud  mot  vissa  hälsofarliga  varor. Bland annat
polisen,  hälso-  och  sjukvården  och   de  sociala
myndigheterna   är   skyldiga  att  rapportera  till
institutet när de i sin  verksamhet  träffar  på nya
medel  som används för missbruksändamål. Syftet  med
rapporteringsskyldigheten  är  att snabbare kunna ge
regeringen ett underlag för beslut om klassificering
av nya droger.
I samband med att detta system infördes övervägdes
vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder  som  skulle
kunna  vidtas  för  att  möjliggöra  en mer skyndsam
reaktion från samhällets sida mot nya  droger (prop.
1997/98:183  s.  36 f.). En fråga som aktualiserades
var om det skulle  vara  möjligt  att inom ramen för
narkotikabegreppet  använda  sig av en  s.k.  analog
definition.  En  vara  anses  som   analog   om  den
väsentligen  liknar  en redan narkotikaklassificerad
vara vad gäller struktur  och  effekt. Det påpekades
bl.a.  att  en  analog  definition medför  betydande
oklarheter och att inte ens  en  kemist  kan förutse
samtliga  de  varor  som  kan  komma  att anses  som
analoga.  Det  skulle  fordras  att  experter  måste
uttala  sig  om  drogernas kemiska struktur  m.m.  i
olika brottmål och att det därvid skulle kunna göras
olika  bedömningar  av  samma  substans.  Regeringen
ansåg att  analoga definitioner inte kunde övervägas
för svensk del.

Gammabutyrolakton  (GBL) är en industrikemikalie som
används    för    framställning     av    GHB,    en
narkotikaklassad    substans    som   använts    som
berusningsmedel sedan slutet av 1990-talet.  GBL kan
också  användas  som  berusningmedel  i  sig  självt
eftersom  det  omvandlas  i  kroppen till den aktiva
drogen GHB. GBL har i flera fall  orsakat  samma typ
av livshotande berusningstillstånd som GHB.

Från  Statens folkhälsoinstitut har inhämtats  att
möjligheterna    att    narkotikaklassificera   GBL,
alternativt  att  förordna   att   substansen  skall
omfattas  av lagen om förbud mot vissa  hälsofarliga
varor,  är under  utredning.  Frågan  är  inte  helt
okomplicerad  eftersom  det  handlar om att förbjuda
ett industriellt lösnings- och  rengöringsmedel  som
har   goda   miljöegenskaper   och  medför  minimala
hälsorisker i arbetslivet och som  skulle vara svårt
att  ersätta  med  något annat. Inom ramen  för  EU-
institutionen   ECNN   (Europeiska   centrumet   för
kontroll  av narkotika och  narkotikamissbruk)  sker
ett omfattande  internationellt samarbete. GBL fanns
tidigare på EU:s  s.k.  frivilliglista men är numera
uppförd på prekursorlistan.  Detta innebär bl.a. att
det  är  obligatoriskt  för  företagen   att  skicka
uppgifter om beställningar av GBL till polisen  samt
att tullen har särskild uppmärksamhet på införsel av
ämnet.

I   skriftligt  svar  på  fråga  rörande  odling  av
industrihampa  i  Sverige anförde jordbruksministern
den 11 september 2001 bl.a. följande.

All odling av hampa är enligt svensk lagstiftning
klassat som framställning av narkotika. Tillstånd
att  odla  hampa  för  medicinska,  vetenskapliga
eller andra samhällsnyttiga  ändamål kan beviljas
av Läkemedelsverket. Svensk lagstiftning ger dock
inte möjlighet att bevilja tillstånd  för  odling
av s.k. industrihampa.
Genom EG-lagstiftningen är odling av hampa  för
framställning  av  fibrer  berättigat  till  s.k.
arealstöd  och  bearbetningsstöd.  Stödet är dock
förbundet  med  flera  villkor,  bl.a. krävs  att
hampans THC-halt inte överstiger 0,3  %.  Sverige
har  dock,  liksom  Grekland,  valt  att  behålla
förbudet   mot  att  odla  s.k.  industrihampa  i
nationell lagstiftning.
I  ett  svar  till  kommissionen  angående  det
svenska förbudet  mot  att  odla hampa i Sverige,
daterat den 21 juni 2001, skrevs  följande:  Med
hänsyn  till  vikten av att skydda människors liv
och   hälsa  genom   att   vidta   åtgärder   mot
narkotikabruk,     och    till    de    uppenbara
kontrollsvårigheter    som   är   förbundna   med
tillåtande av odling av  hampa  med  låg THC-halt
anser den svenska regeringen det befogat att inte
tillåta sådan odling i landet. Regeringen har för
närvarande  inte för avsikt att ändra de  svenska
reglerna.
Med hänvisning  till  detta  brev, har jag inte
för  avsikt  att vidta åtgärder för  att  tillåta
odling av industrihampa.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet  kan  konstatera   att  möjligheterna  att
narkotikaklassificera GBL, alternativt  förordna att
substansen  skall  omfattas  av  lagen (1999:42)  om
förbud  mot  vissa  hälsofarliga  varor,   är  under
utredning vid Statens folkhälsoinstitut. Vidare sker
ett   omfattande  internationellt  samarbete,  bl.a.
kring s.k.  prekursorer  inom  EU.  I  propositionen
anförs  att  arbetet mot illegal produktion  av  och
handel med syntetisk  narkotika  bör ha fortsatt hög
prioritet.   Utskottet   förutsätter   således   att
regeringen  noga  följer  utvecklingen  på  området,
bl.a.  avseende GBL. Enligt utskottet får motionerna
So416 (m) och So504 (m) anses tillgodosedda.

I motionerna  So28  (c)  yrkande 2, So251 (c), Ju237
(c)  yrkande  21  och 2000/01:So241  (c)  yrkande  1
anförs att ett kemiskt  preparats  verkan skall vara
avgörande för om preparatet skall klassificeras  som
narkotika.   Redan   i   dag   kan  läkemedel  eller
hälsofarliga   varor  som  har  beroendeframkallande
egenskaper     eller      euforiserande     effekter
narkotikaklassificeras.     Utskottet     kan     av
rättssäkerhetsskäl däremot inte godta ett system med
s.k.   analoga  definitioner.  Utskottet   avstyrker
därmed motionerna.

Utskottet  anser  i  likhet  med regeringen att skäl
föreligger  för ett fortsatt förbud  mot  odling  av
industrihampa. Motion So417 (m) avstyrks därför.


Dopning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  en motion om satsningar
på Dopinglaboratoriet i  Huddinge.  Utskottet
konstaterar  att  laboratoriet redan erhåller
statligt stöd.

Motion

I motion 2000/01:Kr524  av Birgitta Sellén m.fl. (c)
begärs  ett  tillkännagivande   om   att   fortsatta
satsningar  måste  göras  på  Dopinglaboratoriet   i
Huddinge      för      att     långsiktigt     klara
antidopningsarbetet (yrkande 7).

Tidigare behandling

I    det    av    riksdagen   godkända    betänkande
1999/2000:KrU3   anförde    kulturutskottet    bl.a.
följande.

Kulturutskottet   har   erfarit   att  regeringen
fr.o.m.  år  2000 avser att avsätta   ytterligare
4,4  miljoner kronor  per  år  till  arbetet  mot
dopning. Av dessa medel avses 3,5 miljoner kronor
omfördelas  inom  ramen  för  anslaget Stöd  till
idrotten. Resterande medel på 900 000 kronor, som
regeringen  avser att avsätta till  Dopingjouren,
skall   finansieras   inom   Socialdepartementets
ansvarsområde.

Av de tillskjutna medlen om totalt 4,4 miljoner
kronor  skall   enligt  regeringen  1,5  miljoner
kronor årligen användas för att långsiktigt säkra
en   bra   utveckling   för   Dopinglaboratoriet.
Regeringen anför  i  sitt uttalande att härigenom
säkras Dopinglaboratoriets  fortsatta  verksamhet
och  höga  kvalitet,  vilket  innebär en fortsatt
IOK-ackreditering genom en godkänd  ISO-standard.
Vidare   anför   regeringen  att  den  förstärkta
resurstilldelningen    ger   laboratoriet   ökade
möjligheter   till  forskning,   utveckling   och
vidareutbildning   av   personal   för  att  även
fortsättningsvis  vara  ett  av  världens   högst
ansedda dopningslaboratorier.

Socialutskottet  behandlade  motioner  om  stöd till
Dopinglaboratoriet    i    Huddinge   i   betänkande
1999/2000:SoU10. Utskottet anförde att laboratoriets
verksamhet,  erfarenhet  och  kunnande  är  av  stor
betydelse  för  arbetet  mot  dopningsmissbruket   i
samhället  och  att  det  därför  är  glädjande  att
regeringen     avser    att    finansiellt    trygga
verksamheten.   Motionerna    ansågs    i   huvudsak
tillgodosedda och avstyrktes.

Av   regleringsbrevet   för   år  2002  framgår  att
Dopinglaboratoriet i Huddinge,  i  likhet  med förra
året, erhåller 1,5 miljoner kronor från staten.

En  arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat
en  handlingsplan  mot  dopning  inom  idrotten  (Ds
2002:4).  Arbetsgruppen  föreslår  bl.a.  att  medel
reserveras inom anslaget Stöd till idrotten för  att
ge   Dopinglaboratoriet  tillräckliga  resurser  för
forskning, metodutveckling och investeringar.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet  konstaterar  med  tillfredsställelse  att
Dopinglaboratoriet  erhåller  statligt  stöd  om 1,5
miljoner kronor årligen samt att en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet  nyligen  föreslagit  att statliga
medel     reserveras     för    verksamheten    även
fortsättningsvis. Motion 2000/01:Kr524 (c) yrkande 7
får därmed anses tillgodosedd.


Straffrättsliga frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om påföljder för
narkotikabrott.     Socialutskottet     delar
justitieutskottets bedömning,  bl.a.  att det
saknas  anledning  att  ändra  straffskalorna
eller tillämpningen av desamma. Riksdagen bör
även  avslå  motioner om skärpta straffsatser
för  innehav  av   kat,  om  att  narkotikans
renhetsgrad   skall   vara    avgörande   vid
straffmätningen         respektive         om
drograttfylleri.   Även   i  dessa  avseenden
följer   socialutskottet   justitieutskottets
förslag. Jämför reservationerna  34  (kd) och
35 (kd, fp).

Motioner

I  motion So34 av Bo Lundgren m.fl. (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om behovet av skärpta straffsatser
för narkotikabrott (yrkande 15). Med hänsyn till det
allmänna rättsmedvetandet  bör  enligt  motionärerna
livstids fängelse införas i straffskalan  för  grovt
narkotikabrott.  Domstolarna  måste  också  få  ökat
utrymme  att  faktiskt  hjälpa  dem  som begår ringa
narkotikabrott. Genom att höja maxstraffet för ringa
narkotikabrott från sex månader till ett  år  skulle
det   vara   möjligt   att   döma   till  exempelvis
skyddstillsyn med särskild föreskrift  om drogfrihet
och regelbundna tester, anförs det.

Även i motion Ju322 av Fredrik Reinfeldt  m.fl.  (m)
begärs    ett   tillkännagivande   om   att   införa
livstidsfängelse    i    straffskalan    för   grovt
narkotikabrott (yrkande 7).

I motion Ju211 av Cecilia Magnusson och Anita  Sidén
(m)   begärs  ett  tillkännagivande  om  att  skärpa
straffsatserna   för  narkotikabrott  gällande  kat.
Enligt motionärerna  är påföljden för innehav av kat
låg jämfört med andra  narkotiska  preparat eftersom
det  har  en  förhållandevis  låg  koncentration  av
rusgivande substanser. För att innehav  av kat skall
klassas som grovt narkotikabrott krävs i  dag ett så
stort innehav som 400 kilo. Katmissbruk leder  dock,
precis  som annat drogmissbruk, ofta till våldsbrott
samt andra stora sociala problem, anförs det.

I motion So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m) yrkas  att  regeringen  lägger fram förslag till
ändring   i   påföljden  för  ringa   narkotikabrott
(yrkande 15). Motionärerna påpekar att ungdomar över
18 år kan åka fast för ringa narkotikabrott upp till
fem gånger utan  att  få annan påföljd än böter. För
att ge socialtjänsten möjlighet  att  gripa in anser
motionärerna   att  det  skall  gå  att  döma   till
programverksamhet   inom  socialtjänsten  för  ringa
narkotikabrott.

I motion So35 av Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd) yrkas
att  riksdagen skall begära att regeringen ser  över
narkotikastrafflagen  (yrkande  13). I översynen bör
man särskilt beakta effekterna vid  tillämpningen av
nuvarande  lag.  Det är enligt motionärerna  rimligt
att  antalet  doser   skall  ligga  till  grund  för
bedömningen av huruvida  en  gärning är att anse som
narkotikabrott,  ringa  narkotikabrott  eller  grovt
narkotikabrott.

I motion So30 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta
en utredning i syfte att föreslå riksdagen  åtgärder
för  att minska antalet narkotikapåverkade bilförare
(yrkande  10). En metod kan enligt motionärerna vara
att      förändra       beviskraven      beträffande
drograttfylleri. Bevisföringen vid narkotikapåverkan
bygger till stor del på den subjektiva bedömning som
polisen gör vid ingripandet. För att kunna döma till
rattfylleri på grund av drogpåverkan räcker det inte
med ett enkelt blodprov som vid alkoholpåverkan.

Justitieutskottets yttrande

När  det  först gäller frågor  om  straffskalor  och
därmed sammanhängande  frågor vid narkotikabrott ser
justitieutskottet,        i        likhet        med
Narkotikakommissionen,  inte  anledning   att  ändra
straffskalorna    eller tillämpningen av desamma  
för  vare  sig  ringa  eller  grovt  narkotikabrott.
Utskottet  påpekar  att  de  yngsta  lagöverträdarna
redan i dag kan överlämnas  till  socialtjänsten för
vård   och   behandling  om  det  finns  en   social
problematik.  Regeringen   avser   också  att  under
innevarande år tillsätta en utredning som skall göra
en  total  översyn  av  påföljdssystemet   för  unga
lagöverträdare.

Justitieutskottet  anför  vidare  att utskottet  i
princip årligen haft att ta ställning till frågan om
livstidsstraff  vid grovt narkotikabrott.  Utskottet
har  vid  samtliga  tillfällen  konstaterat  att  de
straff  som   mäts   ut   för  grovt  narkotikabrott
regelmässigt  är  långa  och  att   något  behov  av
ytterligare     straffskärpningar    inte    ansetts
föreligga.  Det  har   också   hänvisats   till  att
införandet  av livstidsstraff som påföljd för  grovt
narkotikabrott  inte  ligger i linje med 1980-talets
reformarbete  på påföljdssystemets  område  med  att
utmönstra de tidsobestämda straffen. Under senare år
har  hänvisats till  Narkotikakommissionens  uppdrag
och beredningen därav.
Mot    bakgrund   av   vad   som   anförts   anser
justitieutskottet  att  socialutskottet bör avstyrka
bifall till motionerna So27 (m) yrkande 15, So34 (m)
yrkande 15 och Ju322 (m) yrkande 7.

Justitieutskottet konstaterar att även om missbruket
av växtdrogen kat inte är lika utbrett i Sverige som
missbruket av cannabis vållar  det  stora  problem i
vissa  grupper  i  samhället.  Narkotikakommissionen
ansåg att det fanns anledning att  diskutera  om man
hittills  inte  sett för milt på hanteringen av kat.
För att ett brott  av  normalgraden  skall föreligga
krävs ett innehav av minst 2 kilo kat,  och  gränsen
för  grovt  brott  synes  i  praxis  vara  400 kilo.
Kommissionen  ansåg  att dessa mängder framstår  som
höga och att gränserna därför borde sänkas.

Utskottet  kan  instämma  i  att  de  mängder  som
konstituerar  framför   allt   grovt  narkotikabrott
avseende  kat  synes  stora.  Det  måste  emellertid
ankomma    på    rättstillämpningen    att   utifrån
farlighetsbedömningar  och annat rörande  narkotiska
preparat  närmare  avgöra   vilka   mängder   som  i
praktiken   bör   utgöra   gränsen   för   de  olika
brottstyperna.  Utskottet  nämner  att riksåklagaren
anfört  att  han,  genom  sin  verksamhet  i  Högsta
domstolen,  avser att verka för att  den  gräns  för
ringa narkotikabrott  som  för närvarande gäller för
kat     sänks.    Mot    denna    bakgrund     anser
justitieutskottet  att  motion  Ju211  (m)  inte bör
föranleda något riksdagens uttalande.

Justitieutskottet kommenterar även motion So35  (kd)
yrkande  13, vari anförs att man vid straffmätningen
i stället  för  mängden narkotika i vikt borde räkna
ut hur många missbruksdoser  man  kan  få  ut av ett
beslagtaget   parti  och  bestämma  straffets  längd
utifrån detta.  Utskottet  nämner att det i huvudsak
är mängden narkotika som styr  straffmätningen, dock
att även andra omständigheter skall  beaktas,  såsom
t.ex.  gärningsmannens  ekonomiska  bevekelsegrunder
eller   narkotikapreparatets  speciella   farlighet.
Narkotikakommissionen   har   konstaterat   att   om
narkotikan  är  ovanligt  ren  får  detta utslag för
straffets  längd.  Det  vore,  enligt  kommissionen,
emellertid  att dra frågan alltför långt  om  man  i
varje enskilt  fall  skulle behöva företa omfattande
utredningar   om   renhetsgraden    av   beslagtagen
narkotika  för  att  kunna  bestämma  t.ex.  antalet
missbruksdoser och därigenom straffets  längd. Detta
skulle  kunna leda till en alltför matematisk  eller
schematisk  tillämpning där andra omständigheter som
är värda att  beakta  vid  bestämningen  av brottets
svårhetsgrad riskerar att komma i skymundan.  Vidare
skulle  utredningsresurser  få  läggas ned på sådana
frågor, resurser som i stället kan  användas för att
utreda  nya brott. Dessutom är det inte  sällan  så,
att narkotikan  redan  överlåtits av den misstänkte,
vilket  gör  det i det närmaste  omöjligt  att  föra
bevisning  om vilken  renhetsgrad  narkotikan  haft.
Narkotikakommissionen   ansåg  därför  det  vara  en
lämplig ordning att renhetsgraden kommer i beaktande
på det sätt som förekommer  i dag. Justitieutskottet
delar    denna    uppfattning    och    anser    att
socialutskottet sålunda bör avstyrka bifall till den
nämnda motionen.

Justitieutskottet  redogör vidare för bestämmelserna
om  rattfylleri i lagen  (1951:649)  om  straff  för
vissa  trafikbrott.  Utskottet  konstaterar  att det
till    skillnad    från    vad   som   gäller   vid
alkoholpåverkan   inte   finns   några   fastställda
gränsvärden  för  narkotika  i trafiken.  Bakgrunden
till detta är att det för närvarande inte är möjligt
att  införa en reglering med gränsvärden  för  andra
trafikfarliga    medel    än   alkohol.   Det   allt
överskuggande problemet i sammanhanget  är att genom
vetenskapliga studier eller på annat sätt fastställa
sambandet mellan en viss påvisad koncentration av en
drog  i  blodet  och  en viss trafikfarlig påverkan.
Enligt utskottet innebär  detta  emellertid inte att
narkotikapåverkade bilförare undgår ansvar för grovt
rattfylleri.  Om bilföraren varit avsevärt  påverkad
eller om bilfärden  inneburit  en  påtaglig fara för
trafiksäkerheten kan brottet också vara  att  bedöma
som grovt. Mot bakgrund härav, och då bestämmelserna
om  drograttfylleri  nyligen varit föremål för såväl
utredning som lagstiftning,  anser justitieutskottet
att det inte finns skäl till en  sådan  översyn  som
föreslås i motion So30 (fp) yrkande 10.

Socialutskottets ställningstagande

När  det  gäller  motionsyrkandena rörande påföljder
för     narkotikabrott     delar     socialutskottet
justitieutskottets  bedömning  och  avstyrker därmed
motionerna So27 (m) yrkande 15, So34  (m) yrkande 15
och Ju322 (m) yrkande 7.

Även  vad  beträffar  frågan om skärpta straffsatser
för   hantering   av   växtdrogen    kat    hänvisar
socialutskottet  till  vad justitieutskottet anfört.
Motion Ju211 (m) avstyrks.

Socialutskottet ser inte  heller någon anledning att
göra någon annan bedömning  än justitieutskottet när
det gäller förslaget i motion  So35  (kd) yrkande 13
att narkotikans renhetsgrad skall vara avgörande vid
straffmätningen. Motionen bör således avslås.

I motion So30 (fp) yrkande 10 begärs en  utredning i
syfte    att   minska   antalet   narkotikapåverkade
bilförare.  Mot  bakgrund  av  vad justitieutskottet
anfört  anser  inte heller socialutskottet  att  det
föreligger  skäl  för  en  sådan  översyn.  Motionen
avstyrks därför.

Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår  proposition 2001/02:91  Nationell
narkotikahandlingsplan    och    tillkännager    för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation  1.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:So34 yrkande 1.

Ställningstagande

Missbruket har i det närmaste exploderat det senaste
årtiondet. Både ungdomsmissbruk  i allt lägre åldrar
och  antalet  tunga missbrukare ökar.  De  nya  s.k.
partydrogerna är  särskilt riktade till ungdomar och
saluförs i trendiga festers lyxförpackning. Nutidens
droger  har  därför  en   annan   dragningskraft  på
ungdomar än de droger som var vanliga på 1970-talet.

Vi  kan  konstatera  att de stora förväntningar  som
förelåg   på   narkotikahandlingsplanen   inte   har
infriats.  Handlingsplanen   är  enligt  vår  mening
ingenting annat än en ordrik skrivbordsprodukt  utan
några  konkreta  förslag till operativa åtgärder för
att förhindra spridningen  av narkotika. Politik som
gör skillnad måste vara mer  än att vilja. En aldrig
så  god  vilja  räcker  inte  när handlingskraft  så
uppenbart    saknas.   Trots   att   regeringen    i
propositionen  helt  riktigt  beskriver  det  gångna
decenniet  som  ett  förlorat  årtionde  gör den sig
ingen  brådska. Den handlingsplan som regeringen  nu
presenterar  är  i  stort  sett  bara ett 120-sidigt
manifest över politisk vilja och önsketänkande  utan
innehåll.

Den  rådande  situationen  kräver  att  snabba och
effektiva   åtgärder  vidtas  och  att  tillräckliga
resurser avsätts  härför. Vi anser att målet för den
svenska  narkotikapolitiken   även  fortsättningsvis
skall vara ett narkotikafritt samhälle men att detta
mål är meningslöst så länge infrastrukturen  för att
bekämpa  narkotikan inte fungerar. Enligt vår mening
bör riksdagen  avslå  propositionen  och  begära att
regeringen  återkommer  med  ett  nytt förslag  till
handlingsplan.  I ett särskilt yttrande  presenterar
vi  vårt  förslag  till  utgångspunkter  för  en  ny
narkotikahandlingsplan. Vi står med detta bakom våra
motioner So25 delvis,  So26,  So27 yrkandena 18, 10
och  1316,  So31, So33 yrkandena  1  och  2,  So34,
So272, So371 yrkandena  1  och  4,  So372 yrkande 2,
Ju211, Ju285 yrkande 4, Ju322 yrkandena  2, 4, 5 och
7,  Ju359, 2000/01:Ju929 yrkande 4 och 2000/01:Ju931
yrkandena 1, 2, 5 och 6.

2. Etappmål för narkotikaarbetet (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So30 yrkande 1.

Ställningstagande

Riksdagen  fastlade   redan   1978   att  målet  för
narkotikapolitiken  skall  vara  ett  narkotikafritt
samhälle. Inom ramen för det övergripande  målet  om
ett  narkotikafritt samhälle, som kan verka utopiskt
och därför  göra det svårt att utvärdera, bör enligt
min mening ett  etappmål  uppställas. Detta etappmål
bör vara att narkotikamissbruket  under  förslagsvis
fem år skall minska till en tredjedel av vad  det är
i  dag.  Vad  jag  nu anfört bör ges regeringen till
känna.


3. Länsstyrelsernas uppdrag rörande metod- och
kompetensutveckling (punkt 6)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  3.  Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So28 yrkande  12  och  avslår
motion 2001/02:So27 yrkande 4.

Ställningstagande

I dag har  länsstyrelsen i uppdrag att utöva tillsyn
över  socialtjänsten.   Enligt  regeringens  förslag
skall      länsstyrelsen      även       få      ett
metodutvecklingsuppdrag.   Enligt  min  mening   får
länsstyrelsen i och med detta  en dubbelroll, vilket
inte     kan     accepteras.     Jag    anser    att
metodutvecklingsdelen bör ligga någon annanstans och
att regeringen bör återkomma med förslag  i  frågan.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


4. Förebyggande och tidiga insatser (punkt 8)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller
därmed motionerna 2001/02:So29 yrkandena 1 och 2 och
2001/02:So35   yrkande   8  samt  avslår  motionerna
2001/02:So30 yrkande 11 delvis, 2001/02:So32 yrkande
2, 2001/02:So34 yrkande 5, 2001/02:So291 yrkandena 1
och  2,  2001/02:So371 yrkande  1,  2001/02:  So393,
2001/02:So427,      2001/02:So472     yrkande     2,
2001/02:So497   yrkande    8,    2001/02:So565   och
2001/02:So622 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi  vill  framhålla  vikten av att uppmärksamma  och
stödja  initiativ för att  skapa  drogfria  miljöer,
såväl  där   kommunen  är  arrangör  som  där  andra
organisationer  skapar miljöer utan droger. Vi anser
det också viktigt att sambandet mellan narkotika och
alkohol  beaktas i  det  förebyggande  arbetet.  Att
under berusning  av  alkohol  också  pröva  på olika
narkotiska  preparat  är  inte ovanligt. Enligt  vår
mening  är  det  angeläget  att   slå   vakt  om  en
restriktiv alkoholpolitik och att samorda insatserna
mot  såväl  narkotika som alkohol. Vad vi nu  anfört
bör ges regeringen till känna.


5. Förebyggande och tidiga insatser (punkt 8)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So30  yrkande  11  delvis,
2001/02:So291  yrkandena  1  och 2 och 2001/02:So497
yrkande   8  samt  avslår  motionerna   2001/02:So29
yrkandena  1   och   2,   2001/02:So32   yrkande  2,
2001/02:So34  yrkande  5,  2001/02:So35  yrkande  8,
2001/02:So371      yrkande     1,     2001/02:So393,
2001/02:So427,     2001/02:So472      yrkande     2,
2001/02:So565 och 2001/02:So622 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag vill betona vikten av att satsa på s.k. sekundär
prevention, dvs. att ingripa mot dem som  precis har
inlett  sin  missbrukarbana.  Främst rör det sig  om
ungdomar som experimenterar med  narkotika  men ännu
inte  hunnit  utveckla  något mer avancerat beroende
till  droger.  Att  ingripa   tidigt   ger  positiva
resultat   på  många  områden.  Bland  annat  hinner
missbrukaren    inte    utveckla   ett   destruktivt
narkotikaberoende, vilket  förbättrar  prognosen att
bli   drogfri.   Att  ingripa  tidigt  innebär   att
missbrukaren  i  fråga  fortfarande  har  en  social
förankring,   vilket    i   sin   tur   medför   mer
verkningsfulla   påföljder   för   brott   och   att
kamratkretsen avskräcks  om  missbrukaren åker fast.
Det  är  också samhällsekonomiskt  fördelaktigt  att
ingripa tidigt,  dels på grund av att vårdinsatserna
är betydligt billigare  än  vid  avancerat missbruk,
dels eftersom avancerade missbrukare  orsakar  stora
kostnader  i  form  av bl.a. tillgreppsbrott. Vidare
visar  erfarenheterna   att  det  totala  missbruket
minskar med en offensiv narkotikapolitik.

Ett  sätt  att  effektivisera   det  förebyggande,
upplysande och informativa arbetet  vore att i varje
län  eller  region  inrätta ett kunskapscentrum  för
drogfrågor.  Kunskapscentrumen  skulle  bl.a.  kunna
göra  regelbundna  drogvaneundersökningar  i  länets
eller regionens  kommuner,  organisera  kvalificerad
undervisning  inom  ämnesområdet samt uppdatera  och
utforma strategier för det drogförebyggande arbetet.
Många  frivilligorganisationer   som   arbetar   med
förebyggande  arbete får statligt och kommunalt stöd
men för den som  bedriver  drogförebyggande arbete i
stort  är uppföljning och utvärdering  en  svårighet
och konkreta  resultat  svåra  att påvisa. Genom att
knyta  de  aktuella frivilligorganisationer  som  så
önskar till läns- och regionvisa kunskapscentrum kan
synergieffekter  nås  och  utvärdering och analys av
resultaten underlättas. Vad  jag  nu  anfört bör ges
regeringen till känna.

6. Familjens roll i det förebyggande arbetet
(punkt 9)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 6. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So35 yrkandena 1, 2 och 4 samt
avslår    motionerna    2000/01:Ju929   yrkande   4,
2000/01:Ju931  yrkande 2,  2001/02:So28  yrkande  4,
2001/02:So33 yrkande 2 och 2001/02: So34 yrkandena 2
och 6.

Ställningstagande


Narkotikakommissionen har framhållit det ökande
tablett- och blandmissbruket, ungdomars
upplevelse av stress och utanförskap samt en
frånvarande vuxenvärld som relevanta för
missbruksutvecklingen och därmed också för
det förebyggande arbetet. Kommissionen
styrker därmed vår grundsyn. Vi anser att
familjen har en oersättlig ställning och
uppgift i samhället och vill uppvärdera
familjens roll och betydelse. Det är i de
allra flesta fall föräldrarna som bäst
förmedlar grundläggande värden till sina
barn. Vi måste därför stötta de vuxna så att
de kan vara närvarande och delaktiga i de
ungas liv. Det är i sig förebyggande. Även
andra vuxna som vistas i miljöer med barn
och ungdomar, t.ex. i skolan och på
ungdomsgården, måste på olika sätt finnas
tillgängliga och vara uppmärksamma. Det
finns ett stort behov av
informationsinsatser för att medvetandegöra
föräldrar och andra med tillsyn över barn om
värdeöverföringens betydelse och om
stärkande av barns inre kontroll. Slutligen
anser vi att missbruksrelaterade frågor bör
ingå i föräldrautbildningen vid t.ex.
vårdcentraler, kyrkor, samfund,
studieförbund och folkrörelser. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.


7. Familjens roll i det förebyggande arbetet
(punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  7. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So28 yrkande  4  och  avslår
motionerna 2000/01:Ju929  yrkande  4,  2000/01:Ju931
yrkande  2,  2001/02:So33  yrkande  2,  2001/02:So34
yrkandena 2 och 6 samt 2001/02: So35 yrkandena  1, 2
och 4.

Ställningstagande

Föräldrarna  har  enligt min mening en mycket viktig
uppgift     i    arbetet    med     att     begränsa
narkotikakonsumtionen  bland unga. Föräldrarna måste
få tillgång till information  och  möjligheter  till
utbildning    om    narkotikapreparat    och    dess
skadeverkningar   samt  om  hur  man  upptäcker  ett
eventuellt missbruk  hos  en ung människa. Jag anser
att handlingsplanen bör tydliggöras  med avseende på
föräldrars   möjligheter   att   påverka   ungdomars
narkotikakonsumtion.  Vad  jag  nu  anfört  bör  ges
regeringen till känna.


8. Skolans roll i det förebyggande arbetet
(punkt 10)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So35  yrkande  6  och avslår
motionerna  2000/01:Ju921  yrkande  7,  2001/02:So27
yrkande   6  delvis,  2001/02:So30  yrkande  3   och
2001/02:So34 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår  mening  bör skolan engagera föreläsare
som t.ex. polisen, f.d.  missbrukare och företrädare
för  frivilligorganisationer  i  ANT-undervisningen.
Dessa    är    bäst   lämpade   att   informera   om
missbruksrelaterade  frågor  på  ett realistiskt och
verklighetsanknutet sätt. Det är också  viktigt  att
arbetet  ges  kontinuitet.  Vi  anser  att särskilda
medel  bör  tilldelas frivilligorganisationerna  för
att de skall  kunna föreläsa ute på skolorna. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.



9. Skolans roll i det förebyggande arbetet
(punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2000/01:Ju921  yrkande  7  och  avslår
motionerna    2001/02:So27    yrkande    6   delvis,
2001/02:So30 yrkande 3, 2001/02:So34 yrkande  3  och
2001/02:So35 yrkande 6.

Ställningstagande

Skolan  får  anses  utgöra den viktigaste arenan för
drogprevention, eftersom det här finns möjlighet att
nå alla kategorier av ungdomar. I skolan finns också
de  bästa  förutsättningarna  att  tidigt  observera
avvikande beteenden  och  vidta åtgärder. Enligt min
uppfattning är de viktigaste  förutsättningarna  för
ett  framgångsrikt  preventivt arbete att insatserna
präglas av flexibilitet,  långsiktighet och struktur
samt    att    de    utgår    från    ett    socialt
helhetsperspektiv.   Vad  jag  nu  anfört  bör   ges
regeringen till känna.


10. Skolans roll i det förebyggande arbetet
(punkt 10)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So30  yrkande  3  och  avslår
motionerna  2000/01:Ju921  yrkande  7,  2001/02:So27
yrkande   6  delvis,  2001/02:So34  yrkande  3   och
2001/02:So35 yrkande 6.

Ställningstagande


Skolan är en viktig arena för det
drogförebyggande arbetet. Enligt min mening
bör alla skolor åläggas att i samarbete med
föräldrar, socialtjänst och polis införa en
drogpolicy i syfte att upptäcka och åtgärda
narkotikamissbruk. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.


11. Hjälptelefonlinje (punkt 11)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So35 yrkande 3.

Ställningstagande

Förslaget   i   propositionen   om  att  inrätta  en
hjälptelefonlinje  för  hela landet  är  enligt  vår
mening   mycket   bra.   Att  däremot   ge   Statens
folkhälsoinstitut    i    uppdrag     att     utreda
förutsättningarna  för detta är att återigen dra  ut
på  ett redan genomförbart  förslag.  Vi  menar  att
denna  typ  av  telefonhjälp kan inrättas utan någon
föregående utredning.  Vad  vi  nu  anfört  bör  ges
regeringen till känna.


12. Körkortsutbildningen (punkt 12)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So35 yrkande 7.

Ställningstagande


Under år 2000 rapporterades 796
vägtrafikolyckor med personskada där föraren
misstänks ha varit påverkad av alkohol eller
annan drog. Varje år sker vidare drygt 3 000
drogrelaterade körkortsåterkallelser. I
körkortsutbildningen ingår det en teoridel
där man läser bl.a. om alkohol och andra
droger. Mot bakgrund av ovanstående siffror
anser vi det motiverat att utbildningen om
alkohol och droger i körkortsutbildningen
får en mer framträdande roll. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.


13. Drogtester av barn under 15 år (punkt 13)

av  Chatrine  Pålsson (kd), Lars Gustafsson  (kd)
och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  13. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So30    yrkande    12,
2001/02:So35  yrkande 9 och 2001/02:Ju389 yrkande 5,
bifaller  delvis   motionerna  2001/02:So26  delvis,
2001/02:So31 yrkande  4, 2001/02:So371 yrkande 4 och
2001/02:Ju285  yrkande  4   samt  avslår  motionerna
2001/02: So27 yrkande 7, 2001/02:So34  yrkande 7 och
2001/02:Ju322 yrkande 4.

Ställningstagande

I  dag  är  det  svårt att ge barn under 15  år  som
misstänks missbruka droger hjälp i ett tidigt skede.
Urin- eller blodprovstagning  får  inte  göras,  och
därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är
uppenbart.  Följden  blir att socialtjänsten kopplas
in  först när narkotikamissbruket  pågått  under  en
längre  tid.  Vi anser därför att det bör införas en
möjlighet att ta blodprov och urinprov också på barn
under   15   år   vid    allvarlig    misstanke   om
narkotikamissbruk. Regeringen bör snarast  återkomma
till  riksdagen med förslag till sådan lagreglering.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


14. Vård och behandling av narkotikamissbrukare
(punkt 14)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen  bifaller
därmed   motion  2001/02:So35  yrkandena  2022  och
avslår motionerna 2001/02:So30 yrkande 13 delvis och
2001/02:So31 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

De  ekonomiska   svårigheterna   för   kommuner  och
landsting  är  en  tänkbar orsak till att vården  av
missbrukare  på  många   håll   är  otillräcklig.  I
propositionen  målas  en  mycket  dyster   bild   av
missbrukarvården    upp.   Vi   anser   det   därför
anmärkningsvärt   att   denna    beskrivning    inte
resulterar   i  några  skarpa  förslag  eller  någon
medelstilldelning.

I dagens system  delas  kostnadsansvaret  för vård
och  rehabilitering  av  narkotikamissbrukare mellan
kommuner och landsting. Efter  avslutad  avgiftning,
som betalas av landstinget, övergår kostnadsansvaret
till kommunen. I många fall väljer kommunen att inte
fortsätta  rehabiliteringen  på  behandlingsenheten,
vilket  innebär att avgiftningen som  vårdinsats  är
mer eller  mindre bortkastad. Vi anser att en bättre
samverkan mellan huvudmännen måste till för att lösa
situationen  och  att  en  översyn  bör göras av hur
samverkan sker på området.

Vi anser det även viktigt att se över stödet
till individer som genomgått en lyckad
drogrehabilitering. För att kunna klara av
en drogfri vardag krävs ett större
personligt stöd än som ges i dag. Enligt vår
mening bör kommunerna utarbeta
handlingsprogram för stöd till
drogrehabiliterade. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.





15. Vård och behandling av narkotikamissbrukare
(punkt 14)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  15. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So30 yrkande  13  delvis  och
avslår motionerna  2001/02:So31  yrkandena  3  och 5
samt 2001/02:So35 yrkandena 2022.

Ställningstagande

Situationen   inom  missbrukarvården  är  i  dag  så
allvarlig att det  ofta  inte  finns vårdplatser ens
till  de  narkomaner  som är mest välmotiverade  att
sluta  med sitt narkotikabruk.  Till  stor  del  har
besparingarna   skett   genom   att   man   erbjuder
narkomaner  öppenvård  i  olika  former.  Enligt min
mening behövs det betydligt mer resurser på området,
både  för att kunna erbjuda adekvat institutionsvård
till dem  som  frivilligt  efterfrågar sådan och för
att    kunna    tvångsplacera   mycket    avancerade
missbrukare som inte  kan  komma ifrån missbruket på
egen hand.

En strategi för att rehabilitera  missbrukare  bör
ha  som  självklar utgångspunkt att ingripa tidigt i
missbrukarkarriären. Det är viktigt att vårdkedjan
kan fungera  smidigt och att sekretessen inte lägger
onödiga hinder  mellan  olika samhällsfunktioner som
behöver  samverka.  Det  är   också  nödvändigt  att
föräldrar,  föreningsliv,  polis   och  socialtjänst
samarbetar.  Jag  vill  även  betona vikten  av  att
vården i så stor utsträckning som  möjligt  anpassas
till den enskilde missbrukarens behov.
Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar
med missbruksproblem har ökat. Jag anser det viktigt
att  tillräckligt  med platser skapas så att framför
allt unga med drogproblem  kan  få hjälp. Kommunerna
måste köpa det antal platser som  behövs.  Det krävs
också att kommunerna samarbetar för att bättre kunna
utvärdera  och  mäta  resultaten i missbrukarvården.
Vid  upphandling  av  tjänsterna   skall  kommunerna
alltid kvalitetsgranska de tjänster som erbjuds. Vad
jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

16. Anhörigombudsman (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So30 yrkande 2.

Ställningstagande

Få människor är så direkt utsatta för konsekvenserna
av  narkotikamissbruket som missbrukarnas  anhöriga.
När alla  andra  drar sig undan står de många gånger
helt ensamma. De anhöriga  behöver omfattande stöd i
sina kontakter med myndigheter  och vårdapparat. Jag
anser därför att en anhörigombudsman  bör  inrättas.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


17. Ekonomiskt ansvar för LVM-vården (punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So30 yrkande 4.

Ställningstagande

Det   ekonomiska   ansvaret   för   den   frivilliga
missbruksvården  bör  alltjämt ligga hos kommunerna.
Eftersom staten ansvarar  för narkotikapolitiken med
dess inslag av tvång bör staten  emellertid,  enligt
min  mening,  ta  ett  visst  ekonomiskt  ansvar för
tvångsvården.  Efter  det  att  en  kommun redovisat
vilka åtgärder som vidtagits för en missbrukare  och
visat     att    den    följt    bestämmelserna    i
socialtjänstlagen    bör    staten    garantera   de
huvudsakliga kostnaderna för tvångsvården.  Vad  jag
nu anfört bör ges regeringen till känna.


18. Substitutionsbehandling (punkt 21)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So30  yrkande 13 delvis  och
avslår  motionerna  2001/02:So27   yrkande   9   och
2001/02:So34 yrkande 12.

Ställningstagande

Metadonbehandling  kan för vissa missbrukare ge goda
resultat. Enligt min  mening bör fler personer kunna
komma i fråga för metadonbehandling  än  vad  som är
fallet  i  dag. Vad jag nu anfört bör ges regeringen
till känna.


19. Sprututbytesverksamheten (punkt 22)

av Chatrine  Pålsson  (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  19. Riksdagen bifaller
därmed    motionerna   2001/02:So28    yrkande    5,
2001/02:So30  yrkande 8, 2001/02:So35 yrkande 23 och
2001/02:So308 yrkandena  1  och  2,  bifaller delvis
motionerna  2001/02:So511  och 2001/02:  So594  samt
avslår   motionerna   2000/01:Ju931    yrkande    6,
2001/02:So27  yrkande 8, 2001/02:So34 yrkande 11 och
2001/02:So372 yrkande 2.

Ställningstagande

Sprutbytesprojektet i Malmö och Lund tillkom för att
förebygga hiv och  hepatit. Man kan i dag konstatera
att nyrekryteringen av hivpositiva i det närmaste är
obefintlig i MalmöLund-området,  att jämföra med ett
högre antal hivpositiva i till exempel Stockholm och
Köpenhamn.  Sprututbytesmottagningarna   gör  numera
också   en   stor  social  insats  genom  sitt  nära
samarbete med  de  narkomaner  som  besöker dem. Den
goda  kontakten med de aktiva sprutmissbrukarna  ger
möjlighet   att   motivera   till   avgiftning   och
behandling, göra regelbundna vaccinationer mot bl.a.
hepatit  samt  föra  journaler  över  den  enskildes
hälsotillstånd. En särskild mödravårdsmottagning har
också   inrättats.  Att  tillåta  sprututbyte  under
kontrollerade    former   innebär   inte   att   man
kapitulerar inför narkotikan utan det handlar om att
göra det bästa möjliga för människor som sitter fast
i  ett  tungt  missbruk.   Enligt   vår  mening  bör
försöksverksamheten  i  Malmö  och  Lund   övergå  i
permanent verksamhet. Dessutom bör de landsting  som
så  önskar,  efter  prövning av Socialstyrelsen, ges
möjlighet att starta liknande verksamheter. Vi anser
att det också skall kunna  tillskapas olika modeller
utifrån lokala förutsättningar.  Det ger möjligheter
att  jämföra  resultat.  Vad  vi nu anfört  bör  ges
regeringen till känna.


20. Polisens organisation och resurser
(punkt 23)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So28  yrkande  10  och  avslår
motionerna  2001/02:So27  yrkande  16,  2001/02:So29
yrkande  3,  2001/02:So30  yrkande  5,  2001/02:So31
yrkande   6,   2001/02:So34   yrkandena  8  och  10,
2001/02:So35   yrkandena  1012  och   2001/02:Ju322
yrkande 2.

Ställningstagande

Narkotikahundar  är  ett viktigt verktyg i polisens,
tullens och kriminalvårdens bekämpning av narkotika.
I likhet med vad som anförs  i  avvikande mening 4 i
justitieutskottets yttrande över propositionen anser
jag att fler narkotikahundar bör  utbildas  för  att
underlätta  polisens,  tullens  och  kriminalvårdens
arbete. Något behov av att invänta redovisningen  av
de  uppdrag som regeringen aviserat föreligger inte.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


21. Polisens organisation och resurser
(punkt 23)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So30  yrkande  5  och avslår
motionerna  2001/02:So27  yrkande  16,  2001/02:So28
yrkande  10,  2001/02:So29  yrkande  3, 2001/02:So31
yrkande   6,   2001/02:So34  yrkandena  8  och   10,
2001/02:So35  yrkandena   1012   och  2001/02:Ju322
yrkande 2.

Ställningstagande

Det   kan   inte   uteslutas  att  avvecklingen   av
narkotikaenheter  och   annan  specialkompetens  hos
polisen  runt  om  i  landet   medverkade  till  att
utvecklingen  på narkotikaområdet  under  1990-talet
vände  åt  fel  håll.   Enligt   min   mening  måste
resurserna till polisen prioriteras för  att  kampen
mot  narkotikan  skall  bli  effektivare.  Jag delar
bedömningen     i     avvikande     mening    3    i
justitieutskottets  yttrande över propositionen  att
särskilda polisenheter  bör  bildas över hela landet
för att tillförsäkra resurser och kompetens. Vad jag
nu anfört bör ges regeringen till känna.


22. Särskilda spaningsmetoder, m.m. (punkt 25)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So28  yrkande  11  och  avslår
motion 2001/02:So34 yrkande 9.

Ställningstagande

Brottsligheten  blir allt grövre och mer svårutredd,
vilket ställer nya  krav  på  polisens  arbets-  och
spaningsarbete.    Ett    sätt   att   effektivisera
utredningsmetoderna är enligt  min mening att införa
en  möjlighet till buggning vid misstanke  om  grova
brott.  Beslut  om  sådan  buggning  måste  givetvis
föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden.  Bland
annat måste klargöras hur man bäst skall förfara för
att  undvika  kränkning av oskyldigas integritet och
hur  överskottsinformation   skall   hanteras.   Jag
ansluter  mig  således  till bedömningen i avvikande
mening   6   i  justitieutskottets   yttrande   över
propositionen  att  regeringen snarast bör återkomma
till riksdagen med ett  lagförslag  om  att  tillåta
buggning. Vad jag nu anfört bör ges regeringen  till
känna.


23. Kräkmedel (punkt 26)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So30  yrkande 6 och bifaller
delvis motionerna 2001/02:So27 yrkande 11 delvis och
2001/02:So34 yrkande 14.

Ställningstagande

Enligt min mening bör det införas  en  möjlighet att
använda  kräkmedel  för  att  komma  åt langning  av
narkotika    på   ett   mer   effektivt   sätt.   En
förutsättning  måste  dock vara att det skall finnas
beslut av åklagare om att  få använda kräkmedel. Jag
anser i likhet med vad som anförs i avvikande mening
7 i justitieutskottets yttrande  över  propositionen
att regeringen snarast bör återkomma till  riksdagen
med  ett  lagförslag.  Vad  jag  nu  anfört  bör ges
regeringen till känna.


24. Droghandeln på Internet (punkt 27)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2000/01:So241   yrkande   2,
2001/02:So28 yrkande 3 och 2001/02:Ju237 yrkande 22.

Ställningstagande

På  Internet  förmedlas  adresser  och  annonseras
öppet om flera olika droger  som  kan  beställas med
leverans inom 48 timmar. Enligt min mening krävs det
ett   intensifierat   samarbete   för  att  motverka
drogförsäljning   över  Internet,  inte   minst   på
internationell  nivå.   Det  måste  också  göras  en
översyn    av    vilka   varor   som    erbjuds    i
Internetannonser samt införas en tydlig lagreglering
på området. Vad jag  nu  anfört  bör  ges regeringen
till känna.



25. Allmänt om kriminalvårdens insatser
(punkt 32)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna 2001/02:So35 yrkandena 1519  och
2001/02:Ju424  yrkandena  912  och  14  samt avslår
motionerna   2001/02:So28   yrkandena   6   och   8,
2001/02:So34  yrkandena  16  och  17,  2001/02:Ju311
yrkande  9,  2001/02:Ju322  yrkande 5, 2001/02:Ju326
yrkandena 13 och 2001/02:Ju359.

Ställningstagande

I likhet med vad som framförs  i avvikande mening 10
i  justitieutskottets  yttrande  över  propositionen
anser    vi    att    ett    angeläget    mål    för
narkotikapolitiken  måste  vara  att hålla anstalter
och häkten fria från droger. Vidare måste personalen
få  resurser  och möjligheter att på  ett  effektivt
sätt kontrollera  att  drogfriheten efterlevs. Detta
kan  uppnås  genom  att använda  urinprovstagning  i
större  utsträckning  än  i  dag  vid  misstanke  om
missbruk inom kriminalvården.  Ett annat sätt är att
införa generella regler för bevakade  besök  för dem
som    dömts   till   kortare   fängelsestraff   för
narkotikabrott.  Vidare  bör man införa sektionering
och smågruppssystem på anstalterna för att förhindra
handel  med droger. Genom utslussningsboende  skulle
de intagna  på  ett  bättre sätt kunna förberedas på
ett liv utanför anstalten.  Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.


26. Allmänt om kriminalvårdens insatser
(punkt 32)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  32
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So28 yrkandena 6 och 8 och
2001/02:Ju311  yrkande   9  samt  avslår  motionerna
2001/02:So34  yrkandena  16   och  17,  2001/02:So35
yrkandena    1519,   2001/02:Ju322    yrkande    5,
2001/02:Ju326   yrkandena   13,  2001/02:Ju359  och
2001/02:Ju424 yrkandena 912 och 14.

Ställningstagande

Enligt  min  mening  är  det  en  självklarhet   att
anstalterna  skall  vara  narkotikafria.  Jag  delar
bedömningen     i     avvikande    mening    11    i
justitieutskottets yttrande  över  propositionen att
omfattningen av kontrollåtgärder därför  måste  öka.
Urinprovtagningar   och  grundliga  visitationer  på
anstalter  och  häkten  bör  genomföras  oftare  och
narkotikahundar användas  i  större  omfattning.  En
annan   åtgärd   som   bör   vidtas   är   att   öka
differentieringen  av  de  intagna.  Jag  vill också
betona  vikten  av  ett  effektivt  samarbete mellan
anstalterna  och  olika  myndigheter  för   att  den
intagne  efter  frigivningen skall kunna återanpassa
sig  till ett liv  utan  kriminalitet.  Vad  jag  nu
anfört bör ges regeringen till känna.


27. § 34-placeringar (punkt 33)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So28   yrkande  7  och
2001/02:Ju311   yrkande   10   och   avslår   motion
2001/02:So27 yrkandena 12 och 14.

Ställningstagande


Under de senaste åren har antalet § 34-
placeringar minskat kraftigt, främst
beroende på problem med finansieringen.
Såsom anförs i avvikande mening 11 i
justitieutskottets yttrande över
propositionen bör samverkan mellan
kriminalvård och kommuner förbättras för att
få till stånd § 34-placeringar i tillräcklig
utsträckning. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.


28. Kroppsvisitation inom kriminalvården
(punkt 34)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So30   yrkande  7  och
2001/02:Ju450   yrkande   35   och   avslår   motion
2001/02:So34 yrkande 19.

Ställningstagande


Jag delar bedömningen i avvikande mening 12 i
justiteutskottets yttrande över
propositionen att insatserna mot narkotika
på anstalterna påtagligt skulle kunna
förbättras om såväl personal som besökande
rutinmässigt kunde kroppsvisiteras vid
inpasseringen till en anstalt. Det bör
därför företas en översyn av reglerna om
permission och besök vid fängelserna i syfte
att åstadkomma narkotikafria anstalter. Vad
jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


29. Utbildning (punkt 36)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So35  yrkande  5  och avslår
motionerna    2001/02:So27    yrkande    6   delvis,
2001/02:So30 yrkande 11 delvis, 2001/02:So31 yrkande
2,  2001/02:So33  yrkande 1, 2001/02:So34 yrkande  4
och 2001/02:So472 yrkande 1.

Ställningstagande


Vi menar att det är av stor vikt att
grundutbildningarna för bl.a. socionomer,
socialpedagoger och sjuksköterskor snarast
kompletteras med obligatoriska inslag av
missbruksrelaterade ämnen. Samtidigt bör det
finnas särskilda kurser med
specialinriktningar och
fördjupningsmöjligheter. Även andra
yrkesgrupper, såsom trafikinspektörer,
yrkeschaufförer och lärare, bör få en god
utbildning i frågor om missbruk. För lärarna
är det viktigt både för ANT-undervisningen
och för att på ett tidigt stadium kunna
upptäcka ungdomar som hamnat i missbruk. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


30. Utbildning (punkt 36)

av Kenneth Johansson  (c)  och  Kerstin Heinemann
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen  bifaller
därmed motionerna 2001/02:So30 yrkande 11 delvis och
2001/02:So472   yrkande  1  samt  avslår  motionerna
2001/02:So27 yrkande  6 delvis, 2001/02:So31 yrkande
2, 2001/02:So33 yrkande  1,  2001/02:So34  yrkande 4
och 2001/02:So35 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  är  det angeläget att samhället
visar  en  gemensam  attityd   mot  droger  och  lär
ungdomarna  att  narkotika förstör  hälsan  på  lång
sikt.  I  skolan behövs  dels  kampanjer,  dels  ett
kontinuerligt arbete där all personal är involverad.
För att klara detta arbete är det nödvändigt med god
kompetens.   Vi   anser  därför  att  skolpersonalen
ständigt   bör  erbjudas   fortbildning   samt   att
information   om   droger  bör  få  ett  större  och
permanent utrymme inom  lärarutbildningarna.  Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.


31. Internationellt samarbete (punkt 37)

av  Chatrine  Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  31. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2000/01:K398    yrkande    22,
2001/02:So28  yrkande  1,  2001/02:So30  yrkande  9,
2001/02:So32  yrkande  4 och 2001/02:U301 yrkande 48
och    avslår    motionerna    2000/01:So496     och
2000/01:Ju931 yrkande 5.

Ställningstagande

Sveriges      internationella      engagemang     på
narkotikaområdet     bör     enligt    vår    mening
intensifieras. Strategier för  att  minska problemen
med  narkotikaanvändning  bör utvecklas  tillsammans
med andra länder. Inom EU bör  Sverige i första hand
prioritera   frågor   som   rör  illegal   europeisk
produktion samt förebyggande  insatser. Vi anser det
också   angeläget  att  Sverige  i  det   europeiska
samarbetet  på ett kraftfullt sätt för ut sin syn på
narkotika samt  envist och målmedvetet verkar för en
restriktiv  europeisk   narkotikapolitik.   Det   är
viktigt  att  vi  för  ut korrekt information om vår
narkotikapolitik  och  om   de  resultat  den  gett.
Sverige   måste   också   kräva  en   internationell
statistik   som  ger  möjlighet   till   rättvisande
jämförelser mellan  bl.a. Nederländerna och Sverige.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


32. Narkotikasamordnarens roll (punkt 39)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So28  yrkande  13  och avslår
motion 2001/02:So27 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag  anser  att  narkotikasamordnarens  roll  inte
framställts  tillräckligt tydligt ens i samordnarens
direktiv. Regeringen  bör  därför  återkomma med ett
förtydligande av dennes roll. Vad jag  nu anfört bör
ges regeringen till känna.



33. Narkotikaklassificering av kemiska preparat
(punkt 41)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33.  Riksdagen bifaller
därmed    motionerna   2000/01:So241   yrkande    1,
2001/02:So28    yrkande    2,    2001/02:So251   och
2001/02:Ju237 yrkande 21.

Ställningstagande

GHB  är i dag klassat som narkotika  men  redan  har
efterföljare       kommit      som      inte      är
narkotikaklassificerade.      Drogmissbrukare     är
uppfinningsrika,   och   det   hjälper    inte   att
narkotikaklassificera     en     speciell     kemisk
sammansättning.  Jag  anser  att  det  i  stället är
preparatets  verkan  som  skall  vara avgörande  när
olika  kemiska preparat narkotikaklassificeras.  Vad
jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


34. Betydelsen av narkotikans renhetsgrad vid
straffmätningen (punkt 46)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So35 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi  anser att narkotikans renhetsgrad bör beaktas  i
större  utsträckning  än  i  dag vid bestämmandet av
straff för narkotikabrott. Narkotikastrafflagen  bör
därför  ses över i detta syfte. Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.


35. Drograttfylleri (punkt 47)

av Chatrine  Pålsson  (kd),  Lars Gustafsson (kd)
och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So30 yrkande 10.

Ställningstagande

Trots införandet av en nollgräns  för  narkotika i
trafiken synes antalet narkotikapåverkade  bilförare
inte  ha  minskat.  Enligt  vår  mening  kan  en  av
anledningarna  vara  att  lagstiftningen inte verkar
tillräckligt avskräckande. Som bevisläget är i dag 
utan särskilt angivna gränsvärden   är det nämligen
svårt    för    åklagaren   att   bevisa   att   den
narkotikapåverkade bilföraren gjort sig skyldig till
grovt rattfylleri.  Vi delar bedömningen i avvikande
mening   15  i  justitieutskottets   yttrande   över
propositionen  att  lagstiftningen  bör  ses  över i
syfte  att  underlätta beviskraven för åklagaren  på
samma sätt som vid grovt rattfylleri vid påverkan av
alkohol. Vad  vi  nu  anfört bör ges regeringen till
känna.


Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken  anges inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Narkotikapolitiken

av Chris Heister (m), Leif  Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m)     och Lars Elinderson (m).

Den  första  och  viktigaste  åtgärden  för  att  nå
framgång   med  narkotikapolitiken  måste  vara  att
förhindra nyetableringen av missbrukare. Polisen har
med nuvarande  regler  små  möjligheter  att få fram
bevis  för narkotikamissbruk om den unge inte  fyllt
15 år. Samtidigt  kryper  narkotikamissbruket  i dag
allt längre ned i åldrarna. Enligt vår mening behövs
ökade befogenheter för polisen att vid misstanke  om
missbruk  ta  urinprov  på  ungdomar från det att de
fyllt 12 år.

Föräldrar och andra närstående  är  oftast  de som
har störst möjlighet att upptäcka om något inte står
rätt  till  med  de  egna  barnen. Vi vill framhålla
vikten av att föräldrarna har  goda kunskaper om hur
man upptäcker narkotikabruk på ett  tidigt  stadium.
Eftersom de allra flesta barn tillbringar mycket  av
sin  tid  i  skolan  har  denna  ett stort ansvar. I
lärarutbildningen måste det därför  ingå  utbildning
om  missbrukets  symtom  och effekter. Det är  också
nödvändigt att redan aktiva lärare får färsk kunskap
om  vad  som  händer  på drogfronten.  Skolan  skall
vidare   ha   en   absolut   plikt   att   informera
vårdnadshavarna        vid       misstanke        om
narkotikaanvändning. Alla  måste  bli medvetna om de
risker och faror som narkotika medför. I arbetet med
utbildning         och         upplysning        bör
frivilligorganisationerna användas  mycket  mer än i
dag.

När det gäller vård och behandling av missbrukare  anser vi det
viktigt  att  såväl  frivillig  vård  som tvångsvård
alltid   föregås   av   avgiftning  på  en  särskild
avgiftningsenhet.   Under   avgiftningstiden   skall
upprättas   en  behandlingsplan,   omfattande   även
eftervården. Hälso- och sjukvården måste se till att
det finns ett  tillräckligt antal avgiftningsenheter
så   att   ingen  missbrukare   behöver   vänta   på
avgiftning.  Vi  anser  vidare  att  fler  särskilda
vårdenheter  liknande  Maria  ungdomsmottagning  bör
upprättas ute i landet.

Nya preparat och nya drogvanor  medför  att det är
viktigt att de inom socialtjänsten som skall hantera
drogmissbrukare  får aktuell information och  bättre
anpassad utbildning.  Frivilligorganisationerna  har
en  betydelsfull  roll  även  i arbetet med vård och
behandling  av  missbrukare. De bör  få  ett  större
ansvar   som   länk   mellan    myndigheterna    och
missbrukarna.
Vidare vill vi betona vikten av att de s.k. tyngre
narkomanerna  får  vård  och  utbildning,  såväl för
deras  egen  del  som  för  att  hindra dem från att
rekrytera nya missbrukare.
Enligt  vår mening bör inslaget av  tvångsåtgärder
gentemot narkotikamissbrukare  öka.  Regeringen  har
nyligen  tillsatt  en särskild utredare för att göra
en översyn av tillämpningen  av  lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall,  LVM.  Utredningen
bör  syfta till att beträffande narkotikamissbrukare
skärpa  och  utöka möjligheterna till tvångsåtgärder
vid fara för liv  och  hälsa  för den enskilde eller
dennes  omgivning. Vid beslut om  tvångsvård  enligt
såväl  LVM   som   lagen   (1990:52)  med  särskilda
bestämmelser om vård av unga,  LVU,  är  det viktigt
att  även  beakta behovet av hjälp hos missbrukarens
familj,  som   ofta  lever  under  helt  oacceptabla
förhållanden.
Vi anser att de pågående försöken med utdelning av
fria  sprutor  till   narkomaner   omedelbart  skall
upphöra.   Målsättningen  med  sprutprogrammet   har
varierat efter  hand  för att passa opinionen. Trots
upprepade utvärderingar har inte något säkert belägg
för  att  smittspridning   hindrats   kunnat  visas.
Programmet  ger  dessutom  dubbla  budskap   då  det
allmänna  ger  ut  gratis  redskap  för  att begå en
olaglig handling.
Beträffande   metadonbehandling   anser   vi   att
kriterierna  för  att  få  delta i metadonbehandling
måste    anpassas   bättre   till   behovet.    Unga
missbrukare,  som  har motivation och ett mål om att
bli drogfria, måste  kunna komma i fråga. Det behövs
också   striktare  krav  på   dem   som   deltar   i
behandlingen,  ett  större antal vårdplatser samt en
tydlig   målinriktning    och    en   tidsplan   för
behandlingen.

När det gäller arbetet på lokal nivå  vill  vi framhålla vikten
av  att  det  tillförs projektmedel för att utveckla
detta arbete och  för  att sprida de goda exempel på
samverkan  som  finns  på  olika   håll   i  landet.
Samarbetet  mellan  socialtjänsten, polisen,  skolan
och frivilligorganisationerna  måste stärkas och ges
ett  tydligt  ledarskap.  Även finansieringsfrågorna
måste lösas på ett tydligt  sätt. Vi anser också att
myndigheter  som ingår ett samverkansavtal  bör  ges
rätt att bryta sekretessen inom avtalets ramar.

De  rättsvårdande   myndigheterna   måste  tillföras
tillräckligt  med  resurser  för  att  kunna   driva
narkotikabekämpningen.  Särskilt  viktigt är det att
polisen tillförs ytterligare resurser  för  att fler
poliser  skall  kunna rekryteras. Under nästkommande
treårsperiod vill  vi  därför  tillföra  polisen 2,2
miljarder  kronor  utöver vad regeringen föreslagit.
Fram till år 2010 bör  enligt  vår mening poliskåren
utökas till 20 000 poliser.

Insatser    från    specialenheter    som    t.ex.
gatulangningsgrupper har inneburit ett nytt sätt att
arbeta  med fokus på det enskilda missbruket.  Genom
en  offensiv  polisverksamhet  upptäcks  enligt  vår
mening  långt  fler missbrukare än genom någon annan
myndighet eller institution. Vi anser därför att det
skall finnas specialiserade narkotikaenheter i varje
län och att det  i  de  större städerna skall finnas
gatulangnings-  och  ungdomsgrupper   för   att   en
effektiv  verksamhet skall kunna utvecklas. Dessutom
bör varje polismyndighet  inrätta  särskilda enheter
för att bekämpa narkotika i ungdomsmiljöer, på samma
sätt  som finns inom Polismyndigheten  i  Stockholms
län.
Det  bör   göras   en   kartläggning  av  polisens
nuvarande  arbetsmetoder och  av  lagstiftningen  på
området. Förutsättningarna för hemlig avlyssning bör
därvid utredas,  liksom  möjligheterna  att förverka
tillgångar som åtkommits genom brottslig verksamhet.
Vi  anser vidare att det bör införas en  möjlighet
att använda  kräkmedel  för att komma åt langning av
narkotika   på   ett   mer   effektivt    sätt.   En
förutsättning  måste  dock  vara  att det finns  ett
åklagarbeslut om att få använda kräkmedel.
Enligt vår mening bör det göras en  översyn  såväl
av   straffskalorna   för   narkotikabrott   som  av
tillämpningen  av desamma. Nya påföljder behövs  för
ringa  narkotikabrott.   Dagens   praxis   är   inte
ändamålsenlig;  den  har  låg eller ingen avhållande
effekt. För att ge domstolarna ökat utrymme att döma
till  annan  påföljd,  exempelvis   skyddstillsyn  i
förening   med   föreskrifter   om  drogfrihet   och
regelbundna  drogtester, bör maxstraffet  höjas.  Vi
anser det också  motiverat att införa livstidsstraff
för  grovt  narkotikabrott.   Vidare  anser  vi  att
straffen  för  hantering  av  växtdrogen   kat   bör
skärpas.

Fängelserna  måste  bli narkotikafria. För att komma
till rätta med dagens  situation  med en stor andel
missbrukare och intagna som utvecklar missbruk under
fängelsetiden        måste    det     inom    varje
kriminalvårdsregion    skapas    drogfria   enheter.
Tillgången till droger på fängelserna måste stoppas,
dels  för  att våldet på anstalterna  skall  minska,
dels för att  hjälpa de intagna att anpassa sig till
ett liv i frihet efter avtjänat straff. En metod för
att uppnå detta  är att kontrollera inpasserande med
hjälp av hund. En  annan  metod  är att införa besök
utan fysisk kontakt genom särskilda besöksrum med en
glasruta mellan den intagne och besökaren.  Vi  vill
också  framhålla  vikten  av  att kriminalvården ges
utrymme för ett differentierat omhändertagande av de
intagna.

Det schweiziska heroinprojektet  framställs på många
håll som en förebild och används som argument för en
ändring      av      den     svenska     restriktiva
narkotikapolitiken. Erfarenheter visar dock att både
narkotikamissbruk  och  kriminalitet  ökar  med  den
schweiziska metoden.  Om  propagandan för projekt av
det  schweiziska slaget får  stå  oemotsagd,  kommer
attityderna i Sverige på sikt att förändras på samma
sätt som  skett  i Schweiz. Vi vill därför framhålla
att det är väsentligt att Sverige agerar med kraft i
de internationella organ där dessa frågor behandlas.
Regeringen bör föra  upp  frågan  på EU:s dagordning
och även agera inom FN:s ram.

Vi  vill i sammanhanget även framhålla  vikten  av
det internationella  samarbetet  när  det  gäller de
s.k.  partydrogerna.  Det  är  angeläget att anmälan
sker till EU:s frivilliglista så  snart  missbruk av
nya droger upptäcks.

Vi ställer oss positiva till själva idén om att
inrätta en särskild narkotikasamordnare eller
liknande med övergripande ansvar för
narkotikabekämpningen. Avsaknaden av konkreta
förslag i den nu föreliggande handlingsplanen
innebär dock enligt vår mening att den
tillsatta narkotikasamordnaren har fått ett
omöjligt uppdrag. Att utan några andra insatser
spela upp låtsad aktivitet med en särskild
narkotikasamordnare blir utan verkan.

2. Drogtester av barn under 15 år

av Lotta N Hedström (mp).

Miljöpartiets    ställningstagande    att    biträda
propositionen  grundar  sig på att vi inte uppfattar
förslagen som slutgiltiga,  utan  som en startsignal
till  en  process på det narkotikapolitiska  området
under  minst  fem  år.  Under  den  perioden  kommer
impulser,  incitament  till  förändringar,  förslag,
förbättringar, nyupptäckta behov och möjligheter att
komma  in. Det är troligt att ytterligare ekonomiska
resurser behöver satsas på området.

Det finns emellertid en fråga som Miljöpartiet med
detta särskilda  yttrande vill uppmärksamma: behovet
av   att  kunna  drogtesta   barn   under   15   år.
Argumentationen från framför allt Föräldraföreningen
mot  Narkotika   och   Riksförbundet  Narkotikafritt
Samhälle är svår att avfärda. De föräldrar vars barn
börjar  glida  in  i ett missbruk  är  alltför  ofta
okunniga om tidiga varningstecken  och  om  vad  man
skall    vara   vaksam   på.   Självbevarelsedriften
föranleder alltför många föräldrar att förneka eller
inte se vad  som kanske pågår. Därför vill de kanske
inte  heller  tillstyrka  att  t.ex.  socialarbetare
eller polis gör drogtest på förekommen anledning. Vi
menar  att  barnens   förtroende   för  vuxenvärlden
snarare stärks av att de vuxna visar  var  gränserna
går och att de agerar. Vår mening är att just  denna
fråga  med stor sannolikhet kommer att omprövas från
både vårt partis och den allmänna opinionens sida.

3. Sprututbytesverksamheten

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Sprututbytesprojektet  i  Lund  och  Malmö har under
åren  utvecklat  en  bra  verksamhet  som når  många
missbrukare,  missbrukare  som  i  många  fall  inte
skulle  ha kontakt med sjukvård och socialtjänst  om
inte projektet  fanns.  Det  är  också  troligt  att
verksamheten  verkat  hivpreventivt  i Malmö/Lund då
statistik visar att hiv inte ökat i samma omfattning
i dessa områden som i andra delar av landet.  Det är
därför angeläget att verksamheten ges möjlighet  att
fortsätta  i  någon  form.  Vi  avvaktar regeringens
översyn av den lagstiftning som reglerar hanteringen
av  injektionssprutor  och  kanyler   innan  vi  tar
slutgiltig   ställning   till    om   den  nuvarande
verksamheten skall permanentas eller om verksamheten
skall ske i andra former. För Vänsterpartiet  är det
angeläget   att   de   personer   som   nu  finns  i
verksamheten får fortsatt stöd. Vi anser  det alltså
viktigt att lagstiftningen ger utrymme för nuvarande
eller liknande verksamhet åt dessa personer.


4. Sprututbytesverksamheten

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).

Kristdemokraterna  förespråkar  en  narkotikapolitik
vars   tydliga   och   återkommande   tema  är   ett
narkotikafritt Sverige. Den ambitionen får dock inte
hindra oss från att hjälpa människor som  lider  och
riskerar  att  gå under genom ett missbruk. En human
narkotikapolitik     måste     utgå     ifrån    att
narkotikamissbruket,  vid  något  skede,  blir   att
betrakta   som   en   sjukdom     med  följden  att
missbrukaren  mister förmågan att  fatta  rationella
beslut   angående    sin    egen    situation.    Vi
kristdemokrater  vill  därför  ha en väl utbyggd och
effektiv  missbruksvård.  Samtidigt   kan  vi  också
motivera  satsningar  på polisen, tullen  och  andra
rättsvårdande myndigheter  som  främst  gör insatser
mot utbudet och efterfrågan.

Den    humana    och    samtidigt   kompromisslösa
narkotikapolitiken  kan  också  motivera   fortsatta
försök med sprututbyten. Sprututbytesprogram är dels
en smittskyddsåtgärd, dels  kan  det  möjliggöra  en
kontakt  med  den  enskilde  missbrukaren. Målet med
sprututbytesprogrammet   är   att    den    enskilde
missbrukaren  förmås att genomgå rehabilitering  och
lämna   sitt   missbruk.   För   att   få   ingå   i
sprututbytesprogrammet  skall det ställas krav på en
individuell bedömning. Tunga  missbrukare  är alltid
vårdbehövande.  Denna insikt måste ligga till  grund
för  de politiska  beslut  som  berör  missbrukaren.
Därför är ett försök med sprututbyten värt att pröva
även fortsättningsvis.  Vi vill även understryka att
det finns andra metoder att nå de tunga missbrukarna
utan de etiska konflikter  som  kan  knytas till ett
sprututbytesprogram.   I   Stockholm  gjordes   åren
19851992 särskilda insatser  mot  hiv och aids, där
man    tillsatte   speciella   narkomanvårdsgrupper.
Grupperna  bestod  av socialarbetare med kompetens i
narkomanvårdsfrågor   och  hiv.  Uppdraget  var  att
uppsöka alla missbrukare, även de som var okända för
socialbyrån. Missbrukarna  erbjöds  hivtest och vård
på  narkomanvårdsenheter på olika sjukhus,  där  man
omgående   kunde  ta emot missbrukarna. Verksamheten
nådde mycket goda resultat. Det finns alla anledning
att   uppmuntra   till    liknade    insatser   inom
missbruksvården.

5. Ökade resurser till polisen

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).

Den  nedrustning  som  skett inom rättsväsendet  har
fått allvarliga konsekvenser.  Trots  förhållandevis
stora  anslagshöjningar till polisen har  en  mycket
liten  del   av   resursförstärkningarna   nått  den
faktiska  verksamheten.  Att  säga sig vilja bekämpa
narkotikan och intensifiera detta  arbete inom ramen
för  befintliga medel är minst sagt anmärkningsvärt.
I vårt  budgetalternativ  för innevarande år avsatte
vi  380  miljoner  kronor  till  polisorganisationen
utöver regeringens förslag. Polisen måste enligt vår
mening få ökade resurser bl.a.  för att kunna arbeta
med  t.ex.  narkotikainformation i  skolorna.  Ökade
resurser till polisen skulle också innebära att fler
civila  skulle   kunna  anställas  för  att  avlasta
poliser från administrativt arbete. Slutligen skulle
behovet av att utbilda  fler  poliser  bättre  kunna
tillgodoses.


6. Tullens resurser

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).

För att bättre kunna bekämpa narkotikan måste tullen
tillföras resurser. Kristdemokraterna avsatte därför
i   sitt  budgetalternativ  för  innevarande  år  20
miljoner  kronor  mer  än  regeringen  föreslog till
Tullverket  för  att förstärka kontroll och  spaning
kring illegal införsel av bl.a. narkotika.


7. Tullens resurser

av Kenneth Johansson (c).

Jag anser det angeläget  att  Tullverket  får  ökade
resurser    till    kontrollverksamhet.    En    rad
omständigheter,  som  t.ex.  Schengensamarbetet  och
öppnandet   av   Öresundsbron,  gör  att  kraven  på
Tullverket ökar. Centerpartiet  omfördelade  i  sitt
budgetalternativ  för  innevarande  år  20  miljoner
kronor    från   Riksskatteverket   för   att   möta
Tullverkets ökade behov.


8. Ökade resurser till kriminalvården

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).
För  att kriminalvården  skall  ha  en  realistisk
möjlighet       att       bygga      ut      antalet
motivationsavdelningar och  häktesplatser samt satsa
på kontraktsvård, påverkansprogram och förberedelser
för  utslussning  av  de  intagna   efter   avtjänad
strafftid behövs det avsevärda resurser. Regeringens
satsning,  som innebär 3040 miljoner kronor per  år,
räcker inte  långt   särskilt  mot  bakgrund  av det
underskott    som    kriminalvården    lever    med.
Kristdemokraterna  menar att en satsning som är värd
namnet innebär att ytterligare  minst  300  miljoner
kronor  måste  tillföras verksamheten. Detta har  vi
också  föreslagit   i   vårt   budgetalternativ  för
innevarande år.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:91 Nationell
narkotikahandlingsplan har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1156) om receptregister,

dels godkänner vad regeringen
föreslår om narkotikapolitiska mål
(avsnitt 4).

Följdmotioner

2001/02:So25 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  tillämpningen   av
tvångsvården för missbrukare.

2001/02:So26 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  tidig   upptäckt   och
behandling av narkotikamissbruk.

2001/02:So27 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokal samverkan.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
avgiftningsenheter.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behandlingsplaner
och eftervårdsplaner.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om den regionala
nivån.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
narkotikasamordnaren.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om insatser i skolan
och lärarutbildningen.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om drogtester av
misstänkta från tolv års ålder.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  avsluta
sprututdelningsprogrammet i Malmö/Lund.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  Metadon  och
Subutexbehandlingarna.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tvångsvård.

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  införsel och
illegal narkotikahandel.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om § 34-placeringar.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om glasrutan.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om behandlingshem.

15.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till   ändring  i  påföljden  för  ringa
narkotikabrott i enlighet  med  vad  som  anförs i
motionen.

16.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om polisen.

2001/02:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige inom
EU aktivt skall  verka  för  att  övriga EU-länder
inför en restriktivare narkotikapolitik.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  det  är
preparatets verkan  som  skall  avgöra  när  olika
kemiska preparat narkotikaklassas.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Internet.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  tydliggöra
handlingsplanen avseende föräldrars möjlighet  att
påverka ungdomars narkotikakonsumtion.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att   varje
landsting   skall  kunna  lämna  in  ansökan  till
Socialstyrelsen  och  efter prövning ges möjlighet
att starta sprutbytesprojekt i den egna regionen.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om åtgärder för att
minska narkotika och alkohol i fängelserna.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om vidare utvecklad
samverkan mellan kommunerna och kriminalvården.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en förbättrad
utslussningssituation.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om   ökad
kontrollverksamhet för Tullverket.

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av fler
narkotikahundar.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  tillåta
buggning  vid fall där grov brottslighet misstänks
föreligga.

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
metodutvecklingsdelen.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om ett förtydligande
av narkotikasamordnarens roll.

2001/02:So29 av Göran Magnusson (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om samordning mellan
insatser mot narkotika och alkohol.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om sambandet mellan
alkohol- och narkotikaproblemen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  länsvis
inventering  av  behovet av mer resurser för vård,
socialarbetare, polis och förebyggande insatser.

2001/02:So30 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att missbruket av
narkotika   inom  fem  år  skall  minska  till  en
tredjedel av vad det är i dag.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att inrätta en
anhörigombudsman      för      anhöriga       till
narkotikamissbrukare.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen har anförs  om  att  alla
skolor skall åläggas att införa en drogpolicy.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att staten tar det
ekonomiska   huvudansvaret   för   LVM-vården   av
narkotikamissbrukare.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  särskilda
polisenheter inrättas över  hela  landet  för  att
bekämpa narkotikamissbruk.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  kunna använda
kräkmedel för att komma åt svalda narkotikakapslar
hos misstänkta narkotikalangare.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  översyn  av
reglerna  för permission och besök vid fängelserna
i syfte att åstadkomma narkotikafria anstalter.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
sprututbytesverksamheten.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   svensk
narkotikapolitik i ett europeiskt perspektiv.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta   en   utredning  i  syfte  att  föreslå
riksdagen  åtgärder   för   att   minska   antalet
narkotikapåverkade bilförare.

11.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  barn-  och
ungdomars drogvanor.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att drogtesta barn
under 15 år.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om missbruksvården.

2001/02:So31 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om ansvaret för det
lokala samarbetet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  socialtjänstens
arbete.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
frivilligorganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om urinprov.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  vård   och
behandling för s.k. tunga narkotikamissbrukare.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om polisens resurser.

2001/02:So32 av Margareta Viklund (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en på riksnivå
heltäckande   handlingsplan  upprättas   för   att
förebygga användandet  av  droger och behandla dem
som drabbats av drogberoende.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
informationskampanjer mot  droger måste följas upp
med ständiga förebyggande aktiviteter.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  belysa
sambandet mellan droganvändning och hiv/aids.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige  i det
europeiska  samarbetet  kraftfullt  verkar  för en
restriktiv narkotikapolitik.

2001/02:So33 av Jeppe Johnsson (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om fortbildning  av
skolpersonal i drogkunskap.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om utbildning av
föräldrar i drogkunskap.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att reglerna då
det   gäller  omyndigas  möjlighet  att  lösa   ut
receptbelagda mediciner på apotek bör ses över.

2001/02:So34 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen  avslår  propositionen  2001/02:91  och
begär  att  regeringen  återkommer  med  ett  nytt
förslag  till handlingsplan i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om familjens roll  i
det förebyggande arbetet.

3.  Riksdagen   beslutar   att   undervisningen   om
narkotikans  effekter skall påbörjas tidigare än i
dag.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  det  i
lärarutbildningen   skall   ingå   utbildning   om
narkotikans symtom och effekter.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
frivilligorganisationer på narkotikaområdet.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att skolan skall
ha  en absolut plikt att informera  vårdnadshavare
vid misstanke om narkotikaanvändning.

7. Riksdagen beslutar att polisen skall ha möjlighet
att drogtesta  ungdomar över tolv år när misstanke
finns om användning av narkotika.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om inrättandet av
länsvisa  grupper  inom  polisen,  med  Stockholms
ravekommission som förebild.

9.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
utredning  avseende förutsättningarna  för  hemlig
teleavlyssning  och  förverkande av tillgångar som
åtkommits genom brottslig verksamhet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet av
en ökning av poliskåren.

11. Riksdagen beslutar att  de pågående försöken med
utdelning   av   fria   sprutor  till   narkomaner
omedelbart skall upphöra.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om kriterier för  att
få ta del av det s.k. metadonprogrammet.

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs   om   särskilda
vårdenheter liknande Maria ungdomsmottagning.

14. Riksdagen  beslutar  om  användande av kräksirap
för  att säkra bevisning om narkotikabrott  enligt
vad som anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet av
skärpta straffsatser för narkotikabrott.

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om upphandling  av
vårdprogram  till   kriminalvården   från  externa
vårdgivare.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om narkotikafria
fängelser.

18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om besöksrum med
glasruta.

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  kontroll  av
inpasserande i fängelser med narkotikahundar.

20. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om en särskild narkotikasamordnare.

2001/02:So35 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i motionen anförs  om  familjens
betydelse i det narkotikaförebyggande arbetet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om behovet av
informationsinsatser   för    att   medvetandegöra
föräldrar  och  andra  med tillsyn  över  barn  om
värdeöverföringens  betydelse   och  stärkande  av
barns inre kontroll.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som   i   motionen   anförs   om  att
telefonhjälp inrättas utan vidare utredning.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   som  i  motionen  anförs   om   att
missbruksrelaterade       frågor      ingår      i
föräldrautbildningen.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
komplettera        särskilda        yrkesinriktade
grundutbildningar  med  obligatoriska  inslag   av
missbruksrelaterade    ämnen   och   att   inrätta
särskilda   kurser  med  specialinriktningar   och
fördjupningsmöjligheter.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att ANT-
undervisningen bör utgå från verkligheten  och att
särskilda        medel        bör        tilldelas
frivilligorganisationer för ANT-undervisning.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   som  i  motionen  anförs   om   att
utbildningen   om    alkohol    och    droger    i
körkortsutbildningen blir obligatorisk.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad som i motionen anförs  om  att  stödja
initiativ  från  arrangörer och organisationer att
skapa drogfria miljöer.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
provtagning  på  ungdomar  under  15  år  bör  bli
tillåten     vid     allvarlig    misstanke     om
narkotikamissbruk.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om polisens
möjligheter  att  arbeta brottsförebyggande  genom
besök i skolan.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om att rekrytera
fler civilanställda  för  att avlasta polisen från
administrativt arbete.

12. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om bristande
personalresurser   i   gatulangningsgrupper    och
behovet av att utbilda fler poliser.

13.   Riksdagen   begär   att  regeringen  ser  över
narkotikastrafflagen,  i  enlighet   med  vad  som
anförs i motionen.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om mer resurser
till Tullverket  för  att  förstärka  kontroll  av
illegal införsel av narkotika m.m.

15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att drogtester
används  i större utsträckning  vid  misstanke  om
missbruk inom kriminalvården.

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att  man bör
införa   sektionering   och   smågruppssystem   på
anstalterna.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs  om  övervakade
besök för den  som  dömts till fängelse en kortare
tid för narkotikabrott.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om olika stadier
i motivationsutvecklingen samt utslussningsboende.

19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs  om  en  större
medelstilldelning till kriminalvårdens verksamhet.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om att behovet av
en  god  missbrukarvård  kräver  mer resurser till
landsting och kommuner.

21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om en översyn av
hur kommuner  och landsting samverkar kring vården
och rehabiliteringen  av  personer  som missbrukar
alkohol och/eller narkotika.

22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att ett
kommunalt    handlingsprogram    för   stöd   till
drogrehabiliterade bör utarbetas.


23. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att dagens
sprututbytesprogram bör permanentas.


Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2000


2000/01:So235 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att ge Socialstyrelsen  i
uppdrag att  göra  en  översyn  av  regelverket runt
narkotikabekämpningen.

2000/01:So241 av Birgitta Sellén och  Sofia  Jonsson
(c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  preparatens
verkan skall leda till narkotikaklassning.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att motverka
drogförsäljning via Internet.

2000/01:So496 av Morgan Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en samsyn mellan
svenska  och danska myndigheter vad gäller  åtgärder
för     att     minska     narkotikamissbruket     i
Öresundsregionen.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att mer intensivt
föra ut Sveriges narkotikastrategi i Europa.

2000/01:Ju921 av Lennart Daléus m.fl. (c):

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  preventiva
åtgärder mot knarkproblem bland yngre.

2000/01:Ju929 av Gun Hellsvik m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att förbättra
informationen        till       föräldrar       om
narkotikamissbrukets symptom och verkningar.

2000/01:Ju931 av Gun Hellsvik m.fl. (m):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om  inrättandet av en narkotikageneral  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om information till
föräldrar.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om heroinprojekt.

6.  Riksdagen  beslutar  avbryta pågående verksamhet
med    utdelning    av    fria    sprutor     till
narkotikamissbrukare i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2000/01:Kr524 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt  satsning
på Dopinglaboratoriet i Huddinge.


Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2001


2001/02:So251 av Sofia Jonsson och Birgitta Sellén
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om ett aktivt arbete för  att
komma åt GBL-problematiken.

2001/02:So272 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i   motionen   anförs  om  tillsättande  av  en
narkotikageneral   med   övergripande   ansvar   för
narkotikabekämpningen.

2001/02:So291 av Harald Nordlund (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om inrättande av
länsvisa   eller   regionala  kunskapscentrum  för
förebyggande arbete  rörande droger och missbruk i
främsta hand bland ungdom.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om stöd till
frivilligorganisationer         som        arbetar
drogförebyggande  och att dessa knyts  till  dessa
kunskapscentrum.

2001/02:So308 av Ulf Nilsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att permanenta
sprututbytesprojektet i Malmö och Lund.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  utvidga
verksamheten med sprututbyte till flera platser  i
Sverige.

2001/02:So361 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att tillsätta en särskild
beredning som kan komplettera Narkotikakommissionen.

2001/02:So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om ökat engagemang
mot narkotika.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   ändrad
lagstiftning.

2001/02:So372 av Chris Heister m.fl. (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  avbryta
sprutbytesverksamheten.

2001/02:So393 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om behovet av en nationell
kampanj om farorna med missbruk av droger.

2001/02:So416 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om narkotikaklassificering  av
GBL.

2001/02:So417 av Cecilia Magnusson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   att   avskaffa
narkotikaklassificeringen av industrihampa.

2001/02:So427 av Monica Green och Carina Ohlsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om    det   nödvändiga
drogförebyggande  arbetet och föreningarnas  viktiga
roll.

2001/02:So472 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en ökad utbildning
om  droger  för  dem  som  arbetar  med  barn  och
ungdomar.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att   skapa
ekonomiska resurser för framtagande av information
om droger.

2001/02:So474 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att missbruk av förskrivning är så allvarligt att en
översyn av nuvarande regelverk bör göras.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om åtgärder för  att
bekämpa narkotikan.

2001/02:So504 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om att anmäla nya partydroger
till EU:s frivilliglista.

2001/02:So511 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   anförs   i   motionen   om   vikten   av
sprutbytesverksamhet.

2001/02:So565 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av  en nationell
kampanj om farorna med missbruk av droger.

2001/02:So594 av Anita Jönsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sprutbytesprogrammen i Lund
och Malmö.

2001/02:So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c, fp, mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   att   en
handlingsplan  för  att minska tillgängligheten av
narkotika upprättas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att informationen
om  narkotikans   skadliga  konsekvenser  ständigt
måste pågå i samhälle och skola.

2001/02:Ju211 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att skärpa straffsatserna
för narkotikabrott gällande kat.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  se  på
drogpreparatens  verkan  när  man narkotikaklassar
olika kemiska preparat.

22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att motverka
drogförsäljning via Internet.

2001/02:Ju285 av Sten Tolgfors (m):

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  till  ändring  vad gäller möjligheten att
drogtesta också ungdomar under 15 år vid misstanke
om drogpåverkan, i enlighet  med  vad som anförs i
motionen.

2001/02:Ju311 av Gunnel Wallin m.fl. (c):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att omfattningen
av kontrollåtgärder för att minska  narkotika  och
alkohol  inom  anstalterna  måste  öka genom bl.a.
fler urinprovstagningar och grundliga visitationer
samt ökat antal narkotikahundar.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförts  om  vikten  av
samverkan mellan kommunerna och kriminalvården när
det gäller de så kallade § 34-placeringarna.

2001/02:Ju322 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att satsa på
tidiga  insatser  mot  ungdomars  missbruk   genom
speciella narkotikaenheter.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  ge  polisen
möjlighet att  kontrollera  ungdomar  fr.o.m. tolv
års     ålder     vid    skälig    misstanke    om
narkotikapåverkan.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  skapa
narkotikafria anstalter  genom  ökad  kontroll och
ökat antal motivationsenheter.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  föra  in
livstidsfängelse    i   straffskalan   för   grovt
narkotikabrott.

2001/02:Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om fler drogfria
anstalter.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om stöd till
narkotikamissbrukare som vill sluta,  genom  bl.a.
särskilda  motivationsprogram  och  avdelningar på
anstalter.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  vad  gäller
utbildning     och     kompetensutveckling     för
anstaltspersonalen.

2001/02:Ju359 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  införandet  av  drogfria
fängelser.

2001/02:Ju389 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att provtagning på
ungdomar   under   15  år  bör  bli  tillåtet  vid
allvarlig misstanke om narkotikamissbruk.

2001/02:Ju424 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  drogfria
anstalter.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet av fler
motivations- och behandlingsplatser.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om väl fungerande
motivationsavdelningar med kognitiva program.

12. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  införa
generella  regler för övervakade besök för dem som
dömts till fängelse  för  narkotikabrott i två tre
månader.

14. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  införa
motivationsanstalter i tre steg.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp):

35. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
narkotikabekämpning inom kriminalvården.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

48.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige mer
kraftfullt   bör   driva    på   för   en   svensk
narkotikastrategi inom EU.

2001/02:Ub550 av Ulla-Britt Hagström och Annelie
Enochson (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att länsstyrelsen
bör  utveckla  det preventiva  samrådsarbetet  med
tanke på alkohol och droger.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Folkhälsoinstitutet  bör   utveckla   metoder  för
förebyggande av narkotikamissbruk.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i
lagen (1996:1156) om
receptregister


Härigenom  föreskrivs att 3, 4, 6 och 9  §§  lagen
(1996:1156)  om  receptregister  skall  ha  följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3  §[1]
-----------------------------------------------------
Receptregistret får användas för
1. registrering  av  underlaget för tillämpningen av
bestämmelserna  om  högkostnadsskydd   vid   köp  av
läkemedel m.m.,
2. debiteringen till landstingen,
3.   ekonomisk   uppföljning  och  framställning  av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och  redovisning till landstingen av
uppgifter    för    ekonomisk     uppföljning    och
framställning av statistik,
5.  registrering  och  redovisning till förskrivare,
till    verksamhetschefer    enligt    hälso-    och
sjukvårdslagen  (1982:763) och  till  läkemedelskom-
mittéer     enligt     lagen      (1996:1157)     om
läkemedelskommittéer  av  uppgifter  för   medicinsk
uppföljning,  utvärdering  och  kvalitetssäkring   i
hälso- och sjukvården,
-----------------------------------------------------
6.    registrering    och  6.    registrering    och
redovisning          till  redovisning          till
Socialstyrelsen        av  Socialstyrelsen        av
uppgifter  för  medicinsk  uppgifter  för  medicinsk
uppföljning, utvärdering,  uppföljning, utvärdering,
kvalitetssäkring,          kvalitetssäkring,
epidemiologiska            epidemiologiska
undersökningar, forskning  undersökningar, forskning
och    framställning   av  och    framställning   av
statistik, och             statistik,
-----------------------------------------------------
7.     registrering    av  7.     registrering    av
dosexpedierade läkemedel.  dosexpedierade läkemedel,
och
-----------------------------------------------------
8.    registrering    och
redovisning          till
Socialstyrelsen        av
uppgifter    om   enskild
läkares eller tandläkares
förskrivning           av
narkotiskt läkemedel, för
styrelsens  tillsyn  över
hälso-                och
sjukvårdspersonal  enligt
lagen    (1998:531)    om
yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område.
-----------------------------------------------------
Användningen       enligt  Användning             av
första  stycket  1  och 7  receptregistret för sådan
får  endast  omfatta  den  registrering  som avses i
som   har   lämnat   sitt  första  stycket  1  och 7
samtycke  till  det.  För  får inte omfatta annan än
ändamålet  enligt  första  den  som  har lämnat sitt
stycket    2   får   inte  samtycke             till
redovisas andra uppgifter  registreringen.       För
som   kan  hänföras  till  ändamål   som   avses   i
någon  enskild  person än  första   stycket   2  får
inköpsdag,       kostnad,  uppgifter     som     kan
kostnadsreducering    och  hänföras  till en enskild
patientens  personnummer.  person inte omfatta annat
Ändamålen  enligt  första  än   inköpsdag,  kostnad,
stycket   3,   4   och  5  kostnadsreducering    och
omfattar    inte    några  patientens personnummer.
åtgärder som innebär  att
uppgifter     som     kan  För  ändamål  som avses i
hänföras    till    någon  första  stycket  3,  4, 5
enskild person redovisas.  och  8 får inga uppgifter
Ändamålet  enligt  första  redovisas     som     kan
stycket  5  omfattar dock  hänföras  till en enskild
redovisning  av uppgifter  person.      Dock     får
som  kan hänföras till en  uppgifter     som     kan
enskild       förskrivare  hänföras  till en enskild
såvitt     gäller     den  förskrivare     ingå    i
redovisning   som  lämnas  redovisning enligt första
till   samma  förskrivare  stycket   5   till  samma
och  den  redovisning som  förskrivare    och   till
lämnas               till  verksamhetschefen vid den
verksamhetschefen vid den  enhet      vid     vilken
enhet      vid     vilken  förskrivaren    tjänstgör
förskrivaren   tjänstgör.  samt i redovisning enligt
För    ändamålet   enligt  första   stycket  8  till
första   stycket   6  får  Socialstyrelsen.
redovisning  av uppgifter
som  kan  hänföras   till  För  ändamål  som avses i
någon    enskild   person  första   stycket   6  får
göras  endast  i fråga om  uppgifter     som     kan
den  som  har lämnat sitt  hänföras  till en enskild
samtycke     till    det.  person  redovisas  endast
Förskrivningsorsak    får  med den berörda personens
redovisas  endast  för de  samtycke.       Förskriv-
ändamål   som   anges   i  ningsorsak  får redovisas
första  stycket  4, 5 och  endast för de ändamål som
6.                         avses i första stycket 4,
5 och 6.
-----------------------------------------------------
4  §[2]
-----------------------------------------------------
I  den utsträckning det behövs för registerändamålen
enligt  3 §  får  receptregistret innehålla följande
uppgifter som kan hänföras till enskilda personer:
1. inköpsdag, vara,  mängd,  dosering, kostnad och
kostnadsreducering  enligt  lagen   (1996:1150)   om
kostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,
2. förskrivningsorsak,
3.     patientens     namn,    personnummer    och
folkbokföringsort  samt  postnumret   i   patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4.   förskrivarens  namn,    4.  förskrivarens namn,
yrke,   specialitet   och  yrke,        specialitet,
arbetsplats, och           arbetsplats    och,   vad
avser    läkares    eller
tandläkares  förskrivning
av narkotiskt  läkemedel,
förskrivarkod, och
-----------------------------------------------------
5.  samtycke  enligt  3 §  5. samtycke enligt 3 §
andra stycket.             andra     eller    fjärde
stycket.
-----------------------------------------------------
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2000:358.
Paragrafen föreslås ändrad även i proposition 2001/02:63.
[2]: Paragrafen föreslås ändrad även i proposition
2001/02:63.
-----------------------------------------------------
6  §[3]
-----------------------------------------------------
Patienters  identitet får  Patienters identitet får
användas  som  sökbegrepp  användas  som  sökbegrepp
endast  för  det  ändamål  endast  för  det  ändamål
som  anges  i  3 § första  som  anges  i  3 § första
stycket    1    och    7.  stycket    1    och    7.
Förskrivares    identitet  Förskrivares    identitet
får      användas     som  får      användas     som
sökbegrepp endast för det  sökbegrepp  endast för de
ändamål  som  anges i 3 §  ändamål  som  anges i 3 §
första stycket 5. Kod för  första  stycket  5 och 8.
förskrivningsorsak    får  Kod                   för
inte     användas     som  förskrivningsorsak    får
sökbegrepp.                inte     användas     som
sökbegrepp.
-----------------------------------------------------
9  §[4]
-----------------------------------------------------
Apoteket  Aktiebolag skall på  lämpligt  sätt  lämna
patienter    och    förskrivare    information    om
receptregistret.    Informationen   skall   redovisa
ändamålen   med  registret   och   vilka   uppgifter
registret får innehålla samt ge upplysning om
1.  de tystnadsplikts-  och  säkerhetsbestämmelser
som gäller för registret,
2. rätten  att  få information och rättelse enligt
personuppgiftslagen (1998:204),
-----------------------------------------------------
3.  de  bestämmelser   om  3. de bestämmelser om
samtycke    som    gäller  samtycke    som    gäller
enligt 3 § andra stycket,  enligt   3  §  andra  och
och                        fjärde styckena, och
-----------------------------------------------------
4.  de  begränsningar  i  fråga  om  sambearbetning,
sökbegrepp och bevarande av uppgifter som gäller för
registret.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002 och
tillämpas i fråga om förskrivningar som expedieras
efter ikraftträdandet.
**FOOTNOTES**
[3]: Senaste lydelse 2000:358.
[4]: Senaste lydelse 1998:721.
Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande
2001/02:JuU5y


Handlingsplan mot narkotika


Till socialutskottet



Proposition           2001/02:91           Nationell
narkotikahandlingsplan     har     hänvisats    till
socialutskottet.  Socialutskottet beslutade  den  29
januari 2002 att bereda  justitieutskottet tillfälle
att  yttra sig över propositionen  jämte  eventuella
motioner.
Med  anledning  av  propositionen  har väckts elva
motioner, So2535.
Propositionen  föranleder  följande yttrande  från
justitieutskottet.
Till  yttrandet har fogats 15  avvikande  meningar
samt fyra särskilda yttranden.

Propositionens huvudsakliga innehåll


Regeringen  presenterar i propositionen en nationell
handlingsplan  mot narkotika. Syftet är att redovisa
regeringens syn  på  den  samlade narkotikapolitiken
samt  att  lägga  fast  grundvalarna   för   hur  en
förstärkning   av  samhällets  insatser  under  åren
20022005 skall  genomföras  samt för hur insatserna
skall   följas   upp.  Förslagen  grundar   sig   på
Narkotikakommissionens  betänkande  Vägvalet    Den
narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126).

I propositionen föreslås att målet för den svenska
narkotikapolitiken  även i fortsättningen skall vara
ett narkotikafritt samhälle.  Huvudinriktningen  för
narkotikapolitiken   skall   vara  målinriktade  och
samordnade  insatser för att begränsa  både  utbudet
och efterfrågan  av  narkotika.  Förstärkta insatser
behövs    för    att    förstärka    den   politiska
prioriteringen    av    narkotikafrågan,   förbättra
samarbetet  mellan  olika  myndigheter   och  mellan
myndigheter   och   organisationer,  förbättra   det
förebyggande  arbetet   genom   bl.a.   metod-   och
kompetensutveckling,  utveckla  vårdinsatserna genom
bl.a. metod- och kompetensutveckling samt forskning,
utveckla        behandlingsperspektivet         inom
kriminalvården,    effektivisera    insatserna    på
kontrollområdet,  förbättra  metoderna för att följa
narkotikautvecklingen och samhällets  insatser  samt
för att öka det internationella samarbetet.
Regeringen   föreslår  att  lagen  (1996:1156)  om
receptregister ändras  så  att  receptregistret  får
användas av Socialstyrelsen för tillsyn över enskild
läkares och tandläkares förskrivningar av narkotiska
läkemedel.  Regeringen  föreslår också att registret
får  innehålla förskrivarkod  och  att  förskrivares
identitet     får     användas    som    sökbegrepp.
Bestämmelserna föreslås  träda  i  kraft  den 1 juli
2002.
Slutligen har regeringen enligt propositionen  för
avsikt   att   tillsätta   en   särskild   nationell
narkotikasamordnare  som får i uppgift att genomföra
och följa upp handlingsplanen.  För genomförandet av
handlingsplanen  avsätts 325 miljoner  kronor  under
tre år.

Utskottet


Yttrandets omfattning

Utskottet begränsar sitt yttrande till sådana frågor
som ligger inom utskottets  beredningsområde och som
med ett par undantag behandlas  i  propositionen.  I
undantagsfallen  har  frågan  dock  varit  aktuell i
Narkotikakommissionen.   Förutom   inriktningen   av
handlingsplanen  i  stort rör dessa frågor  insatser
mot  utbudet  av  narkotika   samt   kriminalvårdens
insatser. I anslutning härtill behandlas  ett  antal
av  de  motionsyrkanden  som väckts med anledning av
propositionen.   Dessa  yrkanden   framgår   av   en
förteckning  till  detta  yttrande  över  behandlade
förslag.  Övriga  motionsyrkanden   som  väckts  med
anledning  av  propositionen föranleder  inte  något
yttrande från utskottets  sida.  Härutöver behandlar
utskottet ett antal motioner väckta  under  allmänna
motionstiden   år  2001  som  då  remitterades  till
justitieutskottet och som avser frågor som tas upp i
propositionen eller  på  annat sätt rör åtgärder mot
narkotika. Dessa överlämnas nu  under förutsättning
av     socialutskottets    medgivande          till
socialutskottet.  Även  dessa  motioner  framgår  av
förteckningen.


En nationell narkotikahandlingsplan


Regeringen   tillsatte   i   maj  1998  en  särskild
narkotikakommission   med  uppdrag   att   göra   en
utvärdering    av   samhällets    narkotikapolitiska
insatser sedan mitten  av  1980-talet,  då  en sådan
senast   gjordes.   Med   utgångspunkt   från  denna
utvärdering  fick  kommissionen i uppdrag att  lägga
fram  förslag  till  sådana   effektiviseringar   av
narkotikapolitiken  som  den fann möjliga. Översynen
skulle  omfatta  lagstiftningen  inom  området  samt
insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera
narkotikamissbrukare  och  insatser för att begränsa
tillgången på narkotika (dir. 1998:18). I april 2000
beslutade  regeringen  efter  ett  tillkännagivande
från   justitieutskottet      om   tilläggsdirektiv
angående  kriminalvårdens  behandlingsinsatser (dir.
2000:29).

I  januari 2001 överlämnade  Narkotikakommissionen
sitt     slutbetänkande      Vägvalet           Den
narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126).  Detta
byggde   delvis   på  de  13  diskussionspromemorior
kommissionen  presenterat  under  utredningsarbetets
gång. Vidare lämnade kommissionen i augusti 1999 ett
delbetänkande om narkotikastatistik (SOU 1999:90).
Vad    gäller    innehållet    i    den    svenska
narkotikapolitiken  påtalade   Narkotikakommissionen
stora brister. Inte minst ansåg  kommissionen  detta
gälla  i  den  struktur  som  finns  för att bekämpa
narkotikaproblemet,  främst  inom  det  förebyggande
arbetet och inom den vård och behandling  som  i dag
erbjuds  missbrukare.  Redan  den omständigheten att
fler  ungdomar  än  tidigare har en  mer  tillåtande
attityd till narkotika  visar,  enligt kommissionen,
att  det  förebyggande  arbetet  inte   når  fram  i
tillräcklig  utsträckning.  Såvitt  gäller vård  och
behandling  för  narkotikamissbrukare  är   det  ett
område    som    varit    föremål   för   omfattande
nedskärningar   och  nedprioriteringar   i   landets
kommuner.  På  många   håll   såg  kommissionen  att
kontinuiteten  i  verksamheten  gått   förlorad  och
konstaterade  också ett behov av kompetensutveckling
inom   dessa   områden.    Även   myndigheterna   på
kontrollområdet har fått vidkännas nedskärningar och
andra     förändringar     under     senare      år.
Narkotikakommissionen   fann   att  det  inom  dessa
myndigheter  emellertid  inte råder  någon  oklarhet
kring sådana frågor som syfte,  mål  och  medel  för
narkotikabekämpningen.
Karakteristiskt  för  den svenska politiken är att
den bygger på en balans mellan  insatser  ägnade att
dämpa   efterfrågan   och   begränsa  tillgången  på
narkotika.  Balansen  mellan  olika  åtgärdsområden,
ansåg  kommissionen, har förskjutits.  Framför  allt
har alltså det förebyggande arbetet liksom vård- och
behandlingsinsatserna försvagats.
Mot    bakgrund     av    de    brister    som
Narkotikakommissionen påtalat presenterar regeringen
i   propositionen   sitt  förslag   till   nationell
handlingsplan  mot narkotika.  Redan  i  inledningen
slås    fast    att   målet    för    den    svenska
narkotikapolitiken  även i fortsättningen skall vara
ett narkotikafritt samhälle.  I propositionen lägger
regeringen fast grundvalarna för hur en förstärkning
av  samhällets insatser under åren  20022005  skall
genomföras.   För  att  återställa  balansen  i  den
svenska narkotikapolitiken  krävs  enligt regeringen
en förstärkning av det förebyggande  arbetet  och av
vård- och behandlingsinsatserna. Det skall dock inte
ske  genom  att trappa ned på de åtgärder som syftar
till att minska  tillgången  på  narkotika; balansen
måste finnas på en hög  inte på en låg  kvalitativ
nivå.
Huvuddragen   i  handlingsplanen  bygger   på   en
förstärkt politisk  prioritering av narkotikafrågan,
förbättrat samarbete  mellan  olika  myndigheter och
mellan  myndigheter och organisationer,  metod-  och
kompetensutveckling,  forskning, förbättrade metoder
för att följa narkotikautvecklingen  och  samhällets
insatser  samt  ett  ökat internationellt samarbete.
Tyngdpunkten   på   de   förstärkta   insatser   som
regeringen anser bör genomföras  ligger  på insatser
mot   efterfrågan:   förebyggande  insatser,  tidiga
insatser samt vård och  behandling  av  missbrukare.
Vidare   läggs   stor   tyngd   i   den   nationella
handlingsplanen  på  att  förstärka  kriminalvårdens
behandlingsinsatser.
Utskottet  anser  för sin del att det  inte  råder
någon  tvekan  om  att det  övergripande  målet  för
narkotikapolitiken även  fortsättningsvis skall vara
ett samhälle fritt från narkotika.  Genom de förslag
som  regeringen  lägger fram i propositionen  kommer
samhällets samlade  insatser  att  förstärkas på ett
sätt som utskottet finner angeläget. Utskottet delar
också  uppfattningen att det i första  hand  är  det
förebyggande     arbetet     liksom     vård-    och
behandlingsinsatserna som måste förstärkas. Särskilt
vill utskottet här understryka de insatser  som  rör
kriminalvårdens behandlingsinsatser.
Tyngdpunkten   i  handlingsplanen  ligger  på  det
förebyggande  området.   Detta   är  dock    vilket
förespråkas  i  motion So34 (m) yrkande  1    ingen
anledning att avslå  propositionen.  Samtidigt  vill
utskottet  peka  på  vikten  av  att  åtgärderna mot
utbudet  av narkotika inte kommer i skymundan.  Även
om  dessa  frågor   fått  ett  förhållandevis  litet
utrymme i propositionen  får  man  enligt  utskottet
förutsätta att dessa får vederbörlig uppmärksamhet i
arbetet med att genomföra handlingsplanen. Utskottet
vill  i  sammanhanget  erinra om att insatserna  mot
narkotika redan är en prioriterad  uppgift inte bara
för kriminalvården utan också för t.ex.  polisen och
åklagarverksamheten.
Mot  bakgrund  av det sagda övergår utskottet  här
till vissa enskildheter  i  handlingsplanen  i vilka
motionsyrkanden     väckts    som    faller    under
justitieutskottets beredningsområde.

Tidiga insatser


Drogtester av barn under 15 år

Genom att fängelse infördes  i straffskalan för eget
bruk  av  narkotika  år 1993 blev  det  möjligt  för
polisen  att  ta  urin-  eller   blodprov   för  att
kontrollera  och  säkra  bevisning  om ett misstänkt
narkotikabrott. Syftet med lagändringen  var framför
allt att genom en tidig upptäckt ge möjligheter  att
ingripa  tidigt  och  därigenom  förhindra  att unga
människor fastnar i missbruk.

Den    bestämmelse   som   tillämpas   vid   sådan
provtagning  är 28 kap. 12 § rättegångsbalken enligt
vilken den som skäligen kan misstänkas för ett brott
på vilket fängelse  kan  följa  får kroppsbesiktigas
för  att  söka efter föremål som kan  tas  i  beslag
eller annars  för  att utröna omständigheter som kan
vara av betydelse för utredningen om brottet. Om den
misstänkte inte har  fyllt  21  år  finns  särskilda
bestämmelser   i   lagen  (1964:167)  med  särskilda
bestämmelser om unga  lagöverträdare,  som  i  dessa
delar   ersätter  rättegångsbalkens  regler.  Enligt
lagen gäller bl.a. att om någon är misstänkt för att
före 15 års  ålder  ha  begått  ett  brott på vilket
fängelse kan följa får, om det finns särskilda  skäl
beslag,  husrannsakan  och  kroppsvisitation  enligt
bestämmelserna  i  rättegångsbalken  företas mot den
unge.     Däremot     saknas     möjligheten    till
kroppsbesiktning av barn under 15 år.
I motionerna So26 (m) (delvis),  So30 (fp) yrkande
12, So31 (m) yrkande 4, So35 (kd) yrkande  9,  Ju285
(m)  yrkande  4,  Ju389 (kd) yrkande 5 och So371 (m)
yrkande  4 begärs möjligheter  för  polisen  att  ta
blodprov och  urinprov  på  barn under 15 år i syfte
att   klarlägga  om  barnet  använt   narkotika.   I
motionerna  So27 yrkande 7, So34 yrkande 7 och Ju322
yrkande 4 (samtliga  m)  begärs  en  sådan möjlighet
från  tolv års ålder. Syftet med provtagningarna  är
att ett begynnande missbruk skall kunna upptäckas så
tidigt som möjligt.
Frågan om drogtester av barn under 15 år behandlas
inte i propositionen.
När det  gäller barn och ungdomar anför regeringen
att  det finns  två  grundprinciper  i  arbetet  med
ungdomar   som  har  påbörjat  ett  missbruk:  tidig
upptäckt och  tydlig  reaktion.  För att kunna nå de
ungdomar som har börjat experimentera  med narkotika
måste  det  finnas ett fungerande skyddsnät  omkring
dem i skolan,  lokalsamhället  och  ett strukturerat
samarbete   mellan   socialtjänst,   polis,   skola,
fritidsverksamhet    och    frivilligorganisationer.
Regeringen   föreslår  i  propositionen   förstärkta
insatser  för att  råd,  stöd  och  hjälp  skall  nå
människor i  ett så tidigt stadium av missbruket som
möjligt. Detta  innefattar även insatser riktade mot
föräldrar.
Utskottet har vid  ett flertal tidigare tillfällen
behandlat frågan om att  införa  drogtester  av barn
under 15 år. En mer utförlig beskrivning av gällande
rätt  finns  i  betänkande  1996/97:JuU12  s.  11 f.
Utskottet  har härvid hänvisat till förarbetena till
bestämmelsen    om    beslag,    husrannsakan    och
kroppsvisitation  i lagen med särskilda bestämmelser
om  unga lagöverträdare  då  den  infördes  år  1985
(prop.   1983/84:187,   bet.   1984/85:JuU6,   rskr.
1984/85:37).   Där   anfördes  att  det  fick  anses
tveksamt  i  vilken  utsträckning   tvångsmedel  som
beslag,    husrannsakan,    kroppsvisitation     och
kroppsbesiktning  fick  användas  mot  den  som  var
misstänkt  för  brott  och som inte fyllt 15 år. När
det gällde kroppsbesiktning  framstod  det praktiska
behovet av att använda det tvångsmedlet  som  ganska
ringa beträffande den ifrågavarande ålderskategorin.
Dessutom  kunde  lämpligheten  sättas i fråga av att
använda kroppsbesiktning i fråga  om barn som befann
sig i förpuberteten och i en känslig  period  av sin
utveckling.  Tvärtom var ett särskilt hänsynstagande
till   den   personliga    integriteten    påkallad.
Kroppsbesiktning  borde  alltså  inte  få företas  i
fråga  om  denna ålderskategori. De tvångsmedel  som
borde komma i fråga mot barn under 15 år var således
beslag, husrannsakan  och kroppsvisitation. De borde
dock tillämpas restriktivt (a.a. prop. s. 28 f).
Utskottet har under senare  år  funnit att de skäl
mot  kroppsbesiktning  av  barn  under   15  år  som
anfördes i propositionen alltjämt är giltiga.  Sedan
Narkotikakommissionen  tillsattes har hänvisats till
arbetet i den samt senast i betänkande 2000/01:JuU13
s. 14 till beredningen av  kommissionens betänkande.
I detta tog kommissionen ställning mot att införa en
möjlighet  till  drogtester av  barn  under  15  år.
Kommissionen  fann   i   sina  överväganden  att  de
eventuella vinster en sådan  möjlighet  skulle kunna
leda  till  inte  kan  anses stå i rimlig proportion
till det ingrepp som ett  tvångsvis  drogtest  utgör
för   barnet.  Narkotikakommissionen  ansåg  att  de
argument  som  framfördes  till  stöd  för  att inte
tillåta   kroppsbesiktning   av  barn  under  15  år
fortfarande  är  giltiga,  även om  behovet  av  att
använda  ett sådant tvångsmedel  möjligen  kan  vara
något större  i dag. Kommissionen framhöll att man i
sammanhanget   skall   hålla   i   minnet   att   en
kroppsbesiktning  i  de  aktuella fallen skall ske i
brottsutredande syfte. När  det gäller barn under 15
år,   som   alltså  inte  är  straffmyndiga,   ansåg
kommissionen  det inte vara rimligt att med hjälp av
ett straffprocessuellt  tvångsmedel utreda ett brott
som  består  i  ett  eget  bruk  av  narkotika.  Här
erinrade kommissionen särskilt om att när det gäller
de mindre ingripande tvångsmedel  som  får tillämpas
mot  barn  under  15  år  beslag, husrannsakan  och
kroppsvisitation  gäller  att  de  skall  tillämpas
restriktivt  och  endast  vid misstanke om allvarlig
brottslighet    eller   brottslighet    av    större
omfattning.  Eget   bruk   av  narkotika  är  enligt
gällande rätt inte att betrakta  som  ett allvarligt
brott; en annan sak, underströk kommissionen, är att
det utgör ett svårt socialt problem. Att  en  så ung
person  som  nu  är i fråga, avslutade kommissionen,
befinner sig i sådana  omständigheter att det skulle
vara aktuellt med att tvångsvis  utföra ett drogtest
utgör   också  ett  fullt  tillräckligt   skäl   för
socialtjänsten   att  utreda  det  aktuella  barnets
levnadsförhållanden.
Utskottet finner  för  sin  del  att  de  skäl som
anförts  mot att införa drogtester av barn under  15
år      alltjämt       är      bärkraftiga.      Som
Narkotikakommissionen framhållit  bör  misstanken om
att   ett   barn   missbrukar  narkotika  leda  till
åtgärder,  oavsett  om  något  drogtest  föreligger.
Utskottet  föreslår  att  socialutskottet  avstyrker
bifall till motionerna So26, So27, So30, So31, So34,
So35, Ju285, Ju389, Ju322  och  So371  i här berörda
delar.

Insatser mot utbudet


Organisation och metoder

I   några  motioner  behandlas  frågor  om  polisens
organisation  och  metoder.  I  motionerna  So27 (m)
yrkande 16, So30 (fp) yrkande 5, So34 (m) yrkande  8
och  Ju322  (m) yrkande 2 anser motionärerna sålunda
att  det  inom  polisen  bör  finnas  specialiserade
narkotikaenheter. I andra motionsyrkanden tas frågor
upp om polisens  resurser. I motion So29 (s) yrkande
3 föreslås en inventering av behovet av mer resurser
till bl.a. polisen.  I motionerna So31 yrkande 6 och
So34 yrkande 10 (båda  m)  krävs ökade resurser till
fler  poliser.  Också  i So35 (kd)  yrkandena  1012
krävs ökade resurser, bl.a.  för  att  polisen skall
kunna arbeta med förebyggande arbete i skolorna. För
att  frigöra  resurser till detta anser motionärerna
bl.a.  att  det  bör   anställas  fler  civila  inom
polisen. Slutligen anser  motionärerna  i  So28  (c)
yrkande  10  att utbildningen av narkotikahundar hos
bl.a. polisen skall öka.

Regeringen  avser   att  ge  Rikspolisstyrelsen  i
uppdrag   att   inom   ramen    för    sin   löpande
inspektionsverksamhet  göra  en  särskild inspektion
för  att  se  till  att polisens narkotikabekämpning
bedrivs på ett effektivt  sätt. Syftet är att se hur
arbetet mot narkotikabrottsligheten  är  organiserat
och   dimensionerat   samt  hur  de  olika  nivåerna
samverkar.  Härtill  aviserar   regeringen  att  den
kommer att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att
utvärdera  effekterna  av polisens  arbete  för  att
bekämpa  narkotikabrottsligheten.   Uppdraget   till
Rikspolisstyrelsen   och   Brottsförebyggande  rådet
avses  enligt regeringen ge en  god  bild  av  vilka
förbättringar  som  kan  behövas  för  att  polisens
arbete   mot   narkotikabrottsligheten  skall  kunna
utvecklas vidare.
Utskottet vill  för egen del understryka vikten av
att polisens resurser används på ett sådant sätt att
brottsbekämpningen  blir så effektiv som möjligt. De
uppdrag  som  regeringen   nu   kommer   att   lämna
Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet  bör
enligt utskottets mening kunna utgöra ett värdefullt
underlag  för  att  ytterligare  kunna effektivisera
polisens  arbete  mot  narkotika.  Härvid   kan  man
förutsätta   att   sådana   frågor  som  tas  upp  i
motionsyrkandena   kommer  att  beröras.   Utskottet
föreslår  mot  den  bakgrunden  att  socialutskottet
avstyrker bifall till  motionerna  So27, So28, So29,
So30,  So31,  So34, So35 och Ju322 i här  behandlade
delar.

Särskilda spaningsmetoder, m.m.


I motionerna So28  (c) yrkande 11 anser motionärerna
att  buggning  skall  tillåtas  vid  misstänkt  grov
brottslighet.  Vidare  begärs   i  motion  So34  (m)
yrkande   9   att   förutsättningarna   för   hemlig
teleavlyssning liksom för förverkande skall utredas.

Såvitt  gäller de s.k. särskilda spaningsmetoderna
har regeringen  i  propositionen  förklarat  att den
inte  har  för  avsikt  att i detta sammanhang vidta
några åtgärder.
Vad    först    gäller   buggning    och    hemlig
teleavlyssning  var   dessa   frågor   föremål   för
utskottets och riksdagens överväganden så sent som i
februari 2002. Då avstyrktes bifall till motsvarande
motionsyrkanden  med  hänvisning  till att frågan om
hemliga   tvångsmedel   för  närvarande   bereds   i
Regeringskansliet.    Så   är    alltjämt    fallet.
Justitieutskottet föreslår  mot  denna  bakgrund att
också    socialutskottet   avstyrker   bifall   till
motionerna So28 och So34 i dessa delar.
Bestämmelserna  om  förverkande  har nyligen varit
föremål för översyn. Den s.k. Förverkandeutredningen
överlämnade   i   december   1999   sitt  betänkande
Effektivare  förverkandelagstiftning (SOU  1999:147)
till regeringen.  Betänkandet  har  remissbehandlats
och bereds i Justitiedepartementet. Utskottet  anser
att  detta  arbete  inte bör föregripas och föreslår
att  socialutskottet avstyrker  bifall  till  motion
So34 i denna del.

Kräkmedel


I motionerna  So27  yrkande  11  (delvis)  och  So34
yrkande 14 (båda m) anser motionärerna att kräkmedel
skall  tillåtas  vid  kroppsbesiktning av den som är
misstänkt för narkotikalangning. Motsvarande yrkande
finns i motion So30 (fp) yrkande 6.

Frågan    om    användning    av    kräkmedel    i
brottsutredande syfte  har  varit  aktuell  i  olika
sammanhang   under  senare  år.  Bakgrunden  är  att
narkotikaförsäljare i framför allt storstäderna ofta
förvarar sitt varulager, främst kapslar av heroin, i
munnen, för att  kunna  svälja  narkotikan  om polis
närmar sig.
I   proposition   1993/94:24  rörande  de  senaste
ändringarna  i  bestämmelsen   om   kroppsbesiktning
påpekades,    med    hänvisning    till    att    en
tvångsmedicinering  innebär  ett  mycket  allvarligt
ingrepp  i  den kroppsliga integriteten, att  mycket
starka skäl krävs  för att införa en sådan möjlighet
till  medicinering. Vid  en  sådan  bedömning  måste
brottsbekämpande  effektivitetshänsyn träda tillbaka
och något förslag om tvångsmedicinering lades därför
inte  fram  i  den propositionen.  Justitieutskottet
förklarade sig inte  ha någon annan uppfattning, och
riksdagen  ställde  sig   bakom   uttalandet   (bet.
1993/94:JuU7 s. 7, rskr. 67). Därefter har utskottet
vid ett par tillfällen tagit ställning till yrkanden
om att tillåta kräkmedel och då inte funnit skäl att
frångå   sin   tidigare   uppfattning  (senast  bet.
1997/98:JuU24 s. 14 f).
När   frågan  senast  var  aktuell   i   utskottet
hänvisade     utskottet    till    beredningen    av
Narkotikakommissionens        betänkande       (bet.
2000/01:JuU32   s.   13   f).    I  detta   föreslog
kommissionen  att det i narkotikastrafflagen  skulle
tas in en bestämmelse  om  att  den  som är skäligen
misstänkt för narkotikabrott som inte är ringa skall
kunna   ges   läkemedel   eller   liknande  vid   en
kroppsbesiktning.  Avsikten  är att det  vid  skälig
misstanke  om försäljning av narkotika  skall  kunna
fattas  beslut   om   att  använda  kräkmedel  eller
liknande vid kroppsbesiktning  i sådana fall där det
i dag beslutas om att placera den misstänkte på s.k.
tulltoalett (SOU 2000:126 s. 208 f).
Regeringen  finner i propositionen  att  det  inte
framkommit något skäl av tyngd för att nu frångå vad
som uttalades när  frågan  senast  var  föremål  för
regeringens  bedömning. Med hänsyn till framför allt
det starka skydd som måste finnas för den kroppsliga
integriteten är  regeringen  inte beredd att föreslå
någon  möjlighet  till tvångsmässig  medicinering  i
samband med kroppsbesiktning.
Utskottet delar denna uppfattning och föreslår att
socialutskottet  avstyrker  bifall  till  motionerna
So27, So30 och So34 i dessa delar.

Straffskalor, m.m.


I några motioner tas  upp frågor om straffskalor och
därmed  sammanhängande  frågor  vid  narkotikabrott.
Sålunda  begärs  i motion So27  (m)  yrkande  15  en
möjlighet att döma  ungdomar  till programverksamhet
inom socialtjänsten i stället för  böter  vid  ringa
narkotikabrott.   I   motion  So34  (m)  yrkande  15
(delvis) anser motionärerna  att  maximistraffet för
ringa narkotikabrott skall höjas till  fängelse  ett
år  för  att  möjliggöra  dom med vård. I motionerna
So34 yrkande 15 (delvis) och  Ju322  yrkande 7 (båda
m)   begärs   att   det   skall   införas   livstids
fängelsestraff för grovt narkotikabrott.

Frågor  om  straffskalor och därmed sammanhängande
frågor    behandlas     inte     i    propositionen.
Narkotikakommissionen  fann under sitt  arbete  inte
anledning att föreslå förändringar  i de nu gällande
straffbestämmelserna  i  narkotikastrafflagen.   Det
innebar bl.a. att kommissionen inte ansåg det finnas
skäl att införa livstids fängelse i straffskalan för
grovt  narkotikabrott. Vidare fann kommissionen inte
annat än  att  den  straffmätning  som  tillämpas  i
narkotikamål i dag får anses vara lämplig.
Inte  heller  utskottet  ser  anledning  att ändra
straffskalorna    eller tillämpningen av desamma  
för  vare  sig  ringa  eller  grovt  narkotikabrott.
Utskottet   vill  här  peka   på   att   de   yngsta
lagöverträdarna  redan  i  dag  kan  överlämnas till
socialtjänsten för vård och behandling  om det finns
en  social  problematik. Regeringen avser också  att
under innevarande  år  tillsätta  en  utredning  som
skall  göra en total översyn av påföljdssystemet för
unga lagöverträdare.
När det  gäller  yrkandet  om  livstidsstraff har
utskottet  under 1990-talet i princip  årligen  haft
att  ta  ställning   till   denna  fråga,  senast  i
betänkande 2000/01:JuU14. Utskottet har vid samtliga
tillfällen konstaterat att de straff som mäts ut för
grovt narkotikabrott regelmässigt  är  långa och att
något  behov  av ytterligare straffskärpningar  inte
ansetts föreligga.  Det har också hänvisats till att
införandet av livstidsstraff  som  påföljd för grovt
narkotikabrott  inte ligger i linje med  1980-talets
reformarbete  på påföljdssystemets  område  med  att
utmönstra de tidsobestämda straffen. Under senare år
har  hänvisats till  Narkotikakommissionens  uppdrag
och beredningen därav.
Mot  bakgrund  av  vad som anförts anser utskottet
att  socialutskottet  bör   avstyrka   bifall   till
motionerna  So27,  So34 och Ju322 såvitt dessa avser
frågor  om  straffskalorna  för  narkotikabrott  och
deras tillämpning.
I  motion Ju211  (m)  begärs  skärpta  straff  för
hantering av växtdrogen kat.
Även  om missbruket av växtdrogen kat inte är lika
utbrett i  Sverige som missbruket av cannabis vållar
det  stora problem  i  vissa  grupper  i  samhället.
Narkotikakommissionen ansåg det finnas anledning att
diskutera  om  man  hittills  inte  sett för milt på
hanteringen   av   kat.   För   att  ett  brott   av
normalgraden skall föreligga krävs  ett  innehav  av
minst  2 kilo kat, och gränsen för grovt brott synes
i praxis  vara  400 kg. Kommissionen ansåg att dessa
mängder framstår  som  höga och att gränserna därför
bör     sänkas     (se     SOU     2000:126      och
diskussionspromemoria nr 11 s. 14 f).
Utskottet     har     tidigare    behandlat    ett
motionsyrkande  motsvarande   det  nu  aktuella  och
hänvisade      då      till      beredningen      av
Narkotikakommissionens     betänkande    (se    bet.
2000/01:JuU14  s.  39).  Som nämnts  ovan  behandlas
frågan emellertid inte i propositionen.
Utskottet  kan  instämma  i  att  de  mängder  som
konstituerar   framför  allt  grovt   narkotikabrott
avseende  kat  synes  stora.  Det  måste  emellertid
enligt  utskottet,   som  erinrar  om  förbudet  mot
lagstiftning  genom  motivuttalanden,   ankomma   på
rättstillämpningen att utifrån farlighetsbedömningar
och annat rörande narkotiska preparat närmare avgöra
vilka mängder som i praktiken bör utgöra gränsen för
de  olika  brottstyperna.  Det  kan  här  nämnas att
Riksåklagaren      i     sitt     remissvar     över
Narkotikakommissionens  betänkande också anförde att
han  avser att verka för att  den  gräns  för  ringa
narkotikabrott  som  för närvarande gäller för kat 
och också för cannabisharts    sänks,  bl.a.  genom
Riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen (RÅ dnr
2001/0269).
Mot    denna    bakgrund   anser   utskottet   att
motionsyrkandet inte  bör föranleda något riksdagens
uttalande.    Utskottet    anser     sålunda     att
socialutskottet  bör  avstyrka  bifall  till  motion
Ju211.
Slutligen  anser  motionärerna  i motion So35 (kd)
yrkande 13 att man vid straffmätningen i stället för
mängden narkotika i vikt borde räkna  ut  hur  många
missbruksdoser  man  kan  få  ut  av ett beslagtaget
parti och bestämma straffets längd  utifrån detta. 
Här  bör  nämnas  att  det  i  huvudsak  är  mängden
narkotika  som  styr straffmätningen, dock att  även
andra  omständigheter  skall  beaktas,  såsom  t.ex.
gärningsmannens  ekonomiska  bevekelsegrunder  eller
narkotikapreparatets speciella farlighet.
Också den fråga som tas upp i motionen behandlades
av  Narkotikakommissionen  i  samband med betydelsen
för straffmätningen av narkotikans  renhetsgrad  (se
diskussionspromemoria nr 11 s. 17). Här konstaterade
kommissionen  att  om  narkotikan  är  ovanligt ren,
detta  får  utslag  för  straffets längd. Det  vore,
enligt  kommissionen,  emellertid   att  dra  frågan
alltför  långt  om man i varje enskilt  fall  skulle
behöva    företa    omfattande     utredningar    om
renhetsgraden av beslagtagen narkotika för att kunna
bestämma t.ex. antalet missbruksdoser  och därigenom
straffets  längd.  Detta skulle kunna leda  till  en
alltför matematisk eller  schematisk tillämpning där
andra omständigheter som är  värda  att  beakta  vid
bestämningen  av  brottets svårhetsgrad riskerar att
komma i skymundan.  Vidare skulle utredningsresurser
få  läggas  ned på sådana  frågor,  resurser  som  i
stället  kan användas  för  att  utreda  nya  brott.
Dessutom är det inte sällan så, att narkotikan redan
överlåtits  av  den misstänkte, vilket gör det i det
närmaste  omöjligt  att  föra  bevisning  om  vilken
renhetsgrad narkotikan haft.
Narkotikakommissionen  ansåg  därför  det  vara en
lämplig ordning att renhetsgraden kommer i beaktande
på  det sätt som förekommer i dag. Denna uppfattning
delar utskottet, och utskottet anser att förslaget i
motion   So35  i  denna  del  inte  bör  genomföras.
Socialutskottet  bör  sålunda  avstyrka  bifall till
densamma.

Kriminalvård


Allmänt om kriminalvårdens insatser

Utskottet noterar med tillfredsställelse att  det  i
den  nationella  handlingsplanen läggs stor vikt vid
kriminalvårdens  insatser   mot   narkotikamissbruk,
främst   vid   dess   behandlingsinsatser.   Sålunda
understryker regeringen  att  kriminalvården  har en
viktig funktion att fylla i samhällets insatser  mot
narkotikamissbruket.  Såväl  häktes- och anstaltstid
som tiden i frivård måste utnyttjas för att motivera
missbrukare till behandling. Vid  verkställighet  av
fängelsestraff och skyddstillsyn bör det erbjudas en
missbrukarvård  som  vid behov fortsätter även efter
verkställighetens  slut.   Redan   från   början  av
verkställigheten  bör  åtgärderna  inriktas  på  att
förbereda klienten för ett drogfritt liv i frihet.

Vidare   understryks  i  propositionen  att  såväl
intagna i anstalter  och  häkten  som personalen som
arbetar  där  har  rätt till en narkotikafri  miljö.
Utgångspunkten  skall  enligt  regeringen  vara  att
intagna  utan  narkotikaproblem  inte  skall  behöva
komma  i  kontakt  med  narkotika,  att  missbrukare
avskärs från tillförsel av narkotika och att intagna
förhindras  att bedriva narkotikahandel inom häktena
och  anstalterna  samt  ute  i  samhället.  För  att
åstadkomma   en   narkotikafri  miljö  krävs  enligt
regeringen en kombination av kraftfulla motivations-
och    behandlingsinsatser    samt    väl    avvägda
kontrollåtgärder.
I ett  flertal  motioner tas upp frågor som gäller
mer  övergripande frågor  rörande  de  insatser  som
vidtas  inom  kriminalvården.  I  motion  Ju326  (s)
yrkandena  13  begärs fler narkotikafria anstalter,
särskilda  motivationsprogram  samt  utbildning  och
kompetensutveckling för kriminalvårdens personal.
I motionerna  So34  yrkandena  16  och  17,  Ju322
yrkande  5  och Ju359 (alla m) krävs en narkotikafri
anstalt inom varje kriminalvårdsregion. Sådana skall
skapas  genom  ökad  kontroll  och  ett  ökat  antal
motivationsenheter.   Vidare   anses   att  man  bör
upphandla   vårdprogram  till  kriminalvården   från
externa vårdgivare.
I  motionerna   So35  yrkandena  1519  och  Ju424
yrkandena 912 och  14 (båda kd) krävs narkotikafria
anstalter genom bl.a.  ett  ökat antal drogtester av
de   intagna,   sektionering  och   smågruppssystem,
utökade möjligheter  till  bevakade besök samt genom
utslussningsboende.
Också  i motionerna So28 yrkandena  6  och  8  och
Ju311  yrkande   9   (båda  c)  krävs  narkotikafria
anstalter, bl.a. genom  utökade kontrollåtgärder och
en  ökad differentiering av  intagna.  Vidare  anser
motionärerna att samarbetet mellan myndigheter m.fl.
måste   öka  för  att  förbättra  situationen  efter
frigivningen.
Regeringen  aviserar  i propositionen 100 miljoner
kronor  till  en  särskild  narkotikasatsning   inom
kriminalvården.   Målsättningen   är   att  samtliga
narkotikamissbrukare   som  kommer  i  kontakt   med
kriminalvården identifieras,  bl.a. genom uppsökande
verksamhet  på häkten, och utreds  avseende  problem
och behov samt  erbjuds  adekvat  vård. Vidare sätts
som  mål  att missbrukarens problematik,  behov  och
önskemål  beaktas   vid   anstaltsplaceringen,   att
intagna  som inte vill komma i kontakt med narkotika
erbjuds  en   narkotikafri  verkställighet,  att  de
missbruksrelaterade    programmen    utvecklas   och
utvärderas   samt   att   fler  narkotikamissbrukare
genomgår dessa program. I målsättningen ligger också
att  kraftigt  minska  införseln   av  narkotika  på
anstalter och häkten och att utveckla samverkan både
inom och mellan lokala kriminalvårdsmyndigheter samt
med  andra  myndigheter. Personalen skall  också  ha
kunskaper som  är  relevanta  för  arbete  med bl.a.
motivation av missbrukare.
Enligt    utskottets   mening   ryms   de   väckta
motionsyrkandena   väl   inom  ramen  för  såväl  de
allmänna utgångspunkterna för handlingsplanen såvitt
gäller  kriminalvården  som   inom   ramen  för  den
särskilda narkotikasatsning som regeringen  aviserar
i   propositionen.   De   får   därför   anses  vara
tillgodosedda   och   socialutskottet  bör  avstyrka
bifall  till motionerna  So28,  So34,  So35,  Ju311,
Ju322, Ju326, Ju359 och Ju424 i nu behandlade delar.
För egen  del  vill utskottet vidare framhålla att
de  förslag till förstärkningar  som  regeringen  nu
presenterar  ligger  väl  i  linje  med  de krav som
utskottet  under en rad år framställt och som  bl.a.
tagit sig uttryck  i  de  tilläggsdirektiv  som gavs
Narkotikakommissionen.  Mot denna bakgrund välkomnar
utskottet att så stor vikt  lagts  vid att förstärka
kriminalvårdens    insatser    för    att    bekämpa
narkotikamissbruket,     främst     genom    utökade
behandlingsinsatser.

§ 34-placeringar

Enligt  34  §  lagen  (1974:203)  om kriminalvård  i
anstalt  kan  en  intagen  få tillstånd  att  vistas
utanför  anstalten om han då  kan  bli  föremål  för
särskilda  åtgärder  som  kan  antas underlätta hans
anpassning i samhället, t.ex. vård  eller behandling
mot  narkotikamissbruk.  Kriminalvården  skall  bära
kostnadsansvaret för en intagen  som placeras i vård
utanför  anstalten.  Vid  dagen för frigivning  från
fängelsestraffet  övergår  betalningsansvaret   till
kommunen    som    skall    bära    kostnaden   till
behandlingstidens  slut.  Placeringen  måste  därför
alltid  planeras  tillsammans  med och godkännas  av
betalningsansvarig  kommun  som också  ombeds  lämna
skriftliga ansvarsförbindelser  för  vårdkostnaderna
efter frigivningen.

Frågan    om    betalningsansvaret   för   §   34-
placeringarna   och   svårigheterna   att   få   med
socialtjänsten i planeringen  av  desamma  har länge
varit   ett   problem.   Många  kommuner  har  varit
tveksamma att ta på sig ett  sådant  kostnadsansvar,
särskilt  i  fall då man inte känner klienten  sedan
tidigare eller  i  de fall man tidigare flera gånger
beviljat vårdinsatser för klienten.
I några motioner berörs  frågan  om  de s.k. § 34-
placeringarna. I motion So27 (m)  yrkandena  12  och
14  anser  motionärerna bl.a. att kriminalvården bör
överta hela  betalningsansvaret.  I  motionerna So28
yrkande  7 och Ju311 yrkande 10 (båda c)  efterlyses
förbättrat    samarbete    mellan    kommuner    och
kriminalvård kring § 34-placeringarna.
Frågan      om     kostnadsfördelningen     mellan
kriminalvården  och kommunerna har utretts vid flera
tillfällen   under    senare    år.    Så   föreslog
Fängelseutredningen att kriminalvården skulle  få ta
över  hela  kostnadsansvaret för att på så sätt lösa
problemet  (SOU   1993:76).  Flera  remissinstanser,
liksom regeringen, motsatte sig detta förslag då man
var  rädd  för  att  detta   skulle   innebära   att
kommunerna   skulle   frånträda   sitt   ansvar  för
missbrukarvården. Narkotikakommissionen föreslog för
sin del att kriminalvården skulle ges möjlighet  att
genomföra     §     34-placeringar     även     utan
ansvarsförbindelse  från den intagnes kommun och att
kriminalvården skulle  ikläda sig ett kostnadsansvar
för  dessa placeringar även  efter  den  villkorliga
frigivningen.   Ordningen   var   endast  tänkt  att
tillämpas då ingen annan utväg stod  till  buds  och
skulle   pågå   under   en   tvåårig  försöksperiod.
Kriminalvårdsstyrelsen    skulle    därefter    till
regeringen redovisa sina erfarenheter när det gäller
art,  omfattning,  utveckling  och  kostnader.  Även
detta förslag har mött viss kritik.
Regeringen    anser    i     propositionen     att
Narkotikakommissionens  betänkande  inte  utgör  ett
tillräckligt  underlag  för  att regeringen nu skall
kunna  ta  ställning till hur problemet  bör  lösas.
Utgångspunkten  i  det  fortsatta  arbetet  bör dock
enligt  regeringen vara att samhället skall se  till
att den som  har behov av det skall kunna få adekvat
vård. Kriminalvårdsstyrelsen kommer att få i uppdrag
att kartlägga  omfattningen och typen av problem som
hindrar placeringar  utanför  anstalt.  Denna analys
skall    sedan    ligga    till    grund   för   ett
ställningstagande kring hur problemen kan lösas.
Enligt  utskottets mening är § 34-placeringar  ett
bra instrument  för  att  få  narkotikamissbrukare i
vård  under  verkställigheten. För  att  få  så  bra
placeringar  som   möjligt   är  det  angeläget  att
behandlingsplaneringen   görs   i    samarbete   med
socialtjänsten i den intagnes hemkommun  för  att ta
till  vara  erfarenheterna  där  och  för  att uppnå
kontinuitet  i  vården. Möjligheten att genomföra  §
34-placeringar är  i  själva  verket central för att
kriminalvården skall ha möjlighet att arbeta utifrån
ett behandlingsperspektiv. Enligt  utskottets mening
är det uppdrag Kriminalvårdsstyrelsen  nu får därför
av  största  vikt  för  att  komma  till  rätta  med
problemet.  Arbetet  härmed bör inte föregripas  och
utskottet  föreslår  att  socialutskottet  avstyrker
bifall till motionerna  So27, So28 och Ju311 i de nu
behandlade delarna.

Kontrollåtgärder

I motionerna So30 yrkande  7  och  Ju450  yrkande 35
(båda  fp)  begärs utökade möjligheter till kontroll
av  besökande  och  personal.  I  sistnämnda  motion
liksom   i   motion   So34   (m)  yrkande  19  anser
motionärerna att hundar skall  användas för kontroll
av  inpasserande.  Slutligen föreslås  i  motionerna
So27 yrkande 13 och  So34  yrkande  18  (båda m) att
s.k.  glasruta  skall  införas.  Detta  innebär  att
bevakade  besök  ersätts  med  besök som sker  under
sådana   förhållanden  att  den  intagne   och   den
besökande inte kan överlämna föremål till varandra.

Utskottet   vill   inledningsvis   framhålla   att
bestämmelserna om de kontrollåtgärder som kan vidtas
inom såväl häkten och anstalter som inom frivården i
allt   väsentligt   är   ändamålsenligt   utformade.
Samtidigt som man kan konstatera att regelverket ger
goda  möjligheter  att genom kontroll förhindra  att
narkotika  förs in i  anstalterna,  förekommer  dock
sådan införsel  i  en  på  vissa håll ganska utbredd
omfattning.   Utskottet   välkomnar    därför    att
Kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att ytterligare
öka kunskapen och utveckla metoder för att förhindra
att narkotika förs in på häkten och anstalter.
Vad gäller de förslag till förändringar som tagits
upp i motionsyrkandena behandlar utskottet här först
frågan   om   kroppsvisitation   av   personal   och
besökande.
Som  regeringen anför i propositionen kan det inte
uteslutas  att  även  personal  och  andra som utför
arbete  inom  anstalter  och  häkten i viss,  om  än
begränsad,       omfattning      utnyttjas       för
narkotikainförsel. Av propositionen framgår att, när
det   gäller   personalen,    Kriminalvårdsstyrelsen
upplyst   att  visitationsfrågan  är   föremål   för
arbetsrättsliga    förhandlingar   med   personalens
fackförbund. I likhet med regeringen anser utskottet
att  det inte finns anledning  att  föregripa  denna
process,  och utskottet föreslår att socialutskottet
avstyrker bifall  till  motionerna  So30 och Ju450 i
denna del.
Vidare  delar  utskottet uppfattningen  att  någon
ökad slutenhet av  anstalterna  inte bör tillgripas,
även  om  det  skulle  kunna  förhindra  en  del  av
narkotikainflödet. Öppenheten är  avgörande  för att
minska  de  skadliga  följderna av frihetsberövandet
och  för  att  främja  den   intagnes  anpassning  i
samhället.  Mot denna bakgrund  anser  utskottet,  i
likhet med regeringen,  att  det inte finns skäl att
föreslå    en   rutinmässig   kontroll    av    alla
inpasserande.  Också  i  dessa delar anser utskottet
att   socialutskottet  bör  avstyrka   bifall   till
motionerna So30 och Ju450.
När det  så  gäller  frågan om att införa glasruta
anför regeringen i propositionen  att  det  med  ett
sådant  förslag  aktualiseras  flera viktiga frågor.
Dels  är  det  en  fråga  om  för  vilka   uppgifter
kriminalvårdens personal skall tas i anspråk för att
på bästa sätt tillgodose både de intagnas behandling
och säkerhet vid anstalten. Dels är det en fråga  om
på  vilka  sätt besök kan äga rum utan att narkotika
förs in eller  säkerheten vid anstalten äventyras på
annat sätt samtidigt  som  man inte inkräktar mer än
nödvändigt på de intagnas rätt  till integritet. För
att  lösa dessa frågor utan att göra  anstalter  och
häkten  än  mer  slutna  bör  man  enligt regeringen
överväga  en  ökad  användning av hundar  och  olika
hjälpmedel            inom           kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen  bör utreda vad det finns för
olika hjälpmedel som kan  användas i arbetet för att
förhindra        införsel        av       narkotika.
Kriminalvårdsstyrelsen bör vidare  utreda  i  vilken
mån   de   olika  hjälpmedlen  kan  bidra  till  att
personalen kan  användas  till  andra  uppgifter  än
kontroll   och   övervakning   samt  vilken  kostnad
användningen av hjälpmedlen kan leda till.
Genom det uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen  som
härigenom  aviserats  får motionerna So27 och So34 i
dessa delar anses vara  tillgodosedda, och utskottet
föreslår att socialutskottet  avstyrker  bifall till
desamma.

Handlingsplanens genomförande


En särskild nationell narkotikasamordnare

För att genomföra och följa upp handlingsplanen samt
för att samordna de nationella narkotikainsatserna i
övrigt  aviserar regeringen i propositionen  att  en
särskild  narkotikasamordnare skall utses. Samtidigt
som regeringen beslutade att överlämna propositionen
med  den  nationella  narkotikahandlingsplanen  till
riksdagen beslutade  regeringen  om direktiv till en
sådan nationell narkotikasamordnare  (dir.  2002:6).
Den   nationella   narkotikasamordnaren  skall  dels
genomföra  och följa  upp  narkotikahandlingsplanen,
dels samordna narkotikainsatserna på nationell nivå.
Narkotikasamordnaren  skall  också kunna fungera som
regeringens talesman i narkotikapolitiska frågor med
uppgift  att  synliggöra  och  offensivt   föra   ut
regeringens politik genom att delta i den offentliga
narkotikapolitiska  debatten och initiera offentliga
diskussioner  i  olika   frågor.   Slutligen   skall
samordnaren  bl.a.  kunna  ta  initiativ  till olika
typer   av  översyner  och  vid  behov  föreslå  nya
initiativ.

Samordnaren  skall verka under hela den period som
handlingsplanen omfattar, dvs. till och med år 2005.
Samordnaren skall  årligen  redovisa  sin verksamhet
till  regeringen och avlämna sin slutrapport  senast
den 31 december 2005.
I motion  So34  (m)  yrkande  20  yrkas  avslag på
propositionen  i  denna del. Motionärerna anser  att
tillsättandet  av  en   narkotikasamordnare   är  en
otillräcklig åtgärd; dennes roll blir utan verkan om
man  inte  samtidigt vidtar andra åtgärder som t.ex.
att tillföra  ökade  resurser  till myndigheterna på
området.   I  motion  So27  (m)  yrkande   5   anser
motionärerna att narkotikasamordnarens ställning bör
vara starkare  än  den  regeringen  föreslagit och i
motion  So28  (c)  yrkande 13 att samordnarens  roll
skall förtydligas.
Som framgått ovan  ställer  sig utskottet positivt
till  såväl  att  regeringen  nu  lägger   fram   en
nationell narkotikahandlingsplan som till innehållet
i  densamma. En av de brister som kunnat konstateras
för   ett  framgångsrikt  arbete  mot  narkotika  är
avsaknaden  av  samordning  av  insatser på samtliga
nivåer.     Tillsättandet     av     en     särskild
samordningsfunktion   är  enligt  utskottets  mening
därför  av stor betydelse  för  att  handlingsplanen
skall    kunna     få     genomslag.    Genom    att
narkotikasamordnaren även kommer  att  få rollen som
regeringens  talesman  i  narkotikapolitiska  frågor
förutsätter  utskottet  att  frågan  också  får  den
förstärkta politiska prioritering som är nödvändig.
Utskottet   konstaterar  här  avslutningsvis   med
tillfredsställelse  att  325  miljoner kronor kommer
att avsättas för genomförandet  av  handlingsplanen.
Av  dessa  kommer,  enligt  regeringen, 60  miljoner
kronor att överföras från rättsväsendet.
Mot    bakgrund   härav   anser   utskottet    att
socialutskottet bör avstyrka bifall till motion So34
i denna del  samt  att  motionerna  So27  och So28 i
dessa  delar  inte  bör  föranleda  något riksdagens
uttalande då de får anses vara tillgodosedda.

Övriga frågor


Drograttfylleri

I motion So30 (fp) yrkande 10 begärs  en utredning i
syfte    att   minska   antalet   narkotikapåverkade
bilförare.  I  motionen  efterfrågas  bl.a.  ändrade
beviskrav för att kunna döma för grovt rattfylleri i
större utsträckning än i dag.

Enligt   lagen  (1951:649)  om  straff  för  vissa
trafikbrott  döms  den  som  framför ett motordrivet
fordon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i
sådan mängd att alkoholkoncentrationen  under  eller
efter  färden uppgår till minst 0,2  i blodet eller
0,10 milligram  per  liter  i  utandningsluften  för
rattfylleri  till  böter  eller fängelse i högst sex
månader. För rattfylleri döms  också  den  som är så
påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat
medel  att  det  kan antas att han inte kan framföra
fordonet  på  ett betryggande  sätt  (s.k.  kliniskt
rattfylleri). Om  rattfylleribrottet är att anse som
grovt skall föraren dömas för grovt rattfylleri till
fängelse  i högst två  år.  Vid  bedömningen  av  om
brottet är  grovt  skall särskilt beaktas om föraren
har haft en alkoholkoncentration  som  uppgått  till
minst  1   i blodet, annars varit avsevärt påverkad
av   alkohol   eller   något   annat   medel   eller
framförandet  av fordonet inneburit en påtaglig fara
för trafiksäkerheten.
Sedan den 1 juli  1999  gäller  en  nollgräns  för
narkotika  i  trafiken.  Det innebär att den som för
ett motordrivet fordon med  ett  narkotiskt  ämne  i
blodet  döms  för  rattfylleri.  Ett  undantag  från
nollgränsen   görs   för   den   som   intagit   ett
narkotikaklassat  läkemedel  i  enlighet med läkares
ordination.  Frågan  om  dessa  förare   gjort   sig
skyldiga   till  rattfylleri  skall  bedömas  enligt
bestämmelserna om kliniskt rattfylleri.
Till   skillnad    från   vad   som   gäller   vid
alkoholpåverkan finns  det  inte  några  fastställda
gränsvärden  för  narkotika  i  trafiken. Bakgrunden
till detta är att det för närvarande inte är möjligt
att  införa en reglering med gränsvärden  för  andra
trafikfarliga    medel    än   alkohol.   Det   allt
överskuggande problemet i sammanhanget  är att genom
vetenskapliga studier eller på annat sätt fastställa
sambandet mellan en viss påvisad koncentration av en
drog  i  blodet  och  en  viss trafikfarlig påverkan
(prop. 1998/99:43 s. 22).

Detta innebär emellertid inte att narkotikapåverkade
bilförare undgår ansvar för grovt rattfylleri. Den i
bestämmelsen angivna promillehalten  för  alkohol är
endast en av de omständigheter som kan föranleda att
brottet   bedöms   som   grovt;   har   den  som  är
narkotikapåverkad varit avsevärt påverkad  eller har
bilfärden    inneburit    en   påtaglig   fara   för
trafiksäkerheten kan brottet  också  vara att bedöma
som grovt. Mot bakgrund härav, och då bestämmelserna
om drograttfylleri nyligen varit föremål  för  såväl
utredning som lagstiftning, anser utskottet att  det
inte finns skäl till en sådan översyn som föreslås i
motion  So30. Utskottet föreslår att socialutskottet
avstyrker bifall till motionen i denna del.

Stockholm den 5 mars 2002

På justitieutskottets vägnar


Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik
Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Margareta
Sandgren (s), Ingemar Vänerlöv (kd), Jeppe Johnsson
(m), Helena Zakariasén (s), Morgan Johansson (s),
Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c),
Johan Pehrson (fp), Göran Norlander (s), Lennart
Bolander (m), Yilmaz Kerimo (s) och Sture Arnesson
(v).



























Avvikande meningar



1. En nationell narkotikahandlingsplan

Fredrik  Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Den proposition  som regeringen presenterar är inget
annat  än en ordrik  skrivbordsprodukt,  utan  några
konkreta  förslag  till  operativa  åtgärder för att
förhindra  spridningen  av  narkotika.  Den  rådande
situationen kräver snabba och effektiva åtgärder  av
annat  slag än som presenteras av regeringen. Därför
anser vi  att  riksdagen  bör  avstyrka  regeringens
förslag  till narkotikahandlingsplan och begära  att
regeringen  återkommer  med  ett  nytt  förslag till
handlingsplan i enlighet med vad som anförs i motion
So34.


2. Drogtester av barn under 15 år

Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar Vänerlöv  (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi  Marcelind (kd), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Den  första  och  viktigaste  åtgärden  för  att  nå
framgång  med  narkotikapolitiken   måste  vara  att
förhindra nyrekryteringen till missbruk. Polisen har
med  nuvarande regler små möjligheter  att  få  fram
bevis  för  narkotikamissbruk om den unge inte fyllt
15 år. Samtidigt  kryper  narkotikamissbruket  i dag
allt längre ned i åldrarna. Enligt vår mening behövs
ökade befogenheter för polisen att vid misstanke  om
sådant missbruk ta urinprov på ungdomar från det att
de  fyllt  tolv år. En lagändring bör utarbetas inom
ramen för arbetet med att genomföra handlingsplanen.
Det anförda innebär att vi anser att socialutskottet
bör tillstyrka  motionerna  So26,  So27, So30, So31,
So34, So35, Ju285, Ju322, Ju389 och  So371 i berörda
delar.


3. Specialiserade enheter inom polisen

Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar Vänerlöv  (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi  Marcelind (kd), Anita
Sidén  (m),  Johan  Pehrson  (fp)   och   Lennart
Bolander (m) anför:

Insatser        från        specialenheter       som
gatulangningsgrupper och den  s.k.  ravekommissionen
har inneburit ett nytt sätt att arbeta  med fokus på
det   enskilda   missbruket.   Genom   en   offensiv
polisverksamhet  upptäcks  enligt  vår mening tidigt
långt   fler   missbrukare  än  genom  någon   annan
myndighet eller institution. Vi anser därför att det
skall finnas specialiserade narkotikaenheter i varje
län, och att det  i  de större städerna skall finnas
gatulangnings-  och  ungdomsgrupper   för   att   en
effektiv  verksamhet skall kunna utvecklas. Dessutom
bör varje polismyndighet  inrätta  särskilda enheter
för att bekämpa narkotika i ungdomsmiljöer, på samma
sätt  som finns inom Polismyndigheten  i  Stockholms
län.  Det   får  ankomma  på  regeringen  att  genom
Rikspolisstyrelsen    föranstalta    om   en   sådan
organisationsförändring.

Det    anförda    innebär   att   vi   anser   att
socialutskottet  bör tillstyrka  motionerna  So  27,
So30, So34 och Ju322 i nu berörda delar.

4. Utbildning av narkotikahundar

Gunnel Wallin (c) anför:

Narkotikahundar är  ett  viktigt verktyg i polisens,
liksom i tullens och kriminalvårdens,  bekämpning av
narkotika. Jag anser därför att fler narkotikahundar
bör  utbildas  för  att  underlätta  bl.a.  polisens
arbete. Något behov av att invänta redovisningen  av
de  uppdrag  som  regeringen aviserat anser jag inte
föreligga. Det får ankomma på regeringen att se till
att nödvändiga åtgärder  vidtas. Det anförda innebär
att  jag  anser att socialutskottet  bör  tillstyrka
motion So28 i denna del.


5. Särskilda spaningsmetoder, m.m.

Fredrik  Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Enligt vår mening  bör det i handlingsplanen ingå en
kartläggning av polisens nuvarande arbetsmetoder och
lagstiftning.  I  denna  bör  förutsättningarna  för
hemlig avlyssning utredas,  liksom möjligheterna att
förverka  tillgångar som åtkommits  genom  brottslig
verksamhet.   Det  får  ankomma  på  regeringen  att
tillsätta en sådan  utredning.  Härmed  anser vi att
socialutskottet bör tillstyrka motion So34  i  denna
del.


6. Särskilda spaningsmetoder, m.m.

Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd)  och
Gunnel Wallin (c) anför:

Brottsligheten   blir  allt  grövre  och  svårutredd
vilket ställer nya  krav  på  polisens  arbets-  och
spaningsarbete.  Vi  menar  att  utredningsmetoderna
måste effektiviseras för att möta  dessa  nya  krav.
Ett  sätt  är enligt vår mening att införa möjlighet
till buggning  vid  misstanke om grova brott. Beslut
om sådan buggning måste  givetvis föregås av ytterst
omsorgsfulla   överväganden.   Bland   annat   måste
klargöras hur man bäst skall förfara för att undvika
kränkning   av   oskyldigas   integritet   och   hur
överskottsinformation skall hanteras.

Det får ankomma  på  regeringen att återkomma till
riksdagen med ett lagförslag om att införa buggning.
Det sagda innebär att vi  anser  att socialutskottet
bör tillstyrka motion So28 i denna del.

7. Kräkmedel

Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson  (m), Anita
Sidén   (m),   Johan  Pehrson  (fp)  och  Lennart
Bolander (m) anför:

Enligt vår mening bör  det  införas en möjlighet att
använda  kräkmedel  för  att komma  åt  langning  av
narkotika   på   ett   mer   effektivt    sätt.   En
förutsättning  måste dock vara att det skall  finnas
beslut av åklagare  om  att få använda kräkmedel. Vi
menar  sålunda  att  det  av   Narkotikakommissionen
framlagda förslaget bör genomföras.  Det får ankomma
på  regeringen att snarast återkomma till  riksdagen
med ett  lagförslag.  Detta innebär att vi anser att
socialutskottet bör tillstyrka motionerna So27, So30
och So34 i dessa delar.


8. Straffskalor, m.m.

Fredrik Reinfeldt (m),  Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Vi  anser  att  en  översyn  bör   göras   av  såväl
straffskalorna    för    narkotikabrott    som    av
tillämpningen  av  desamma. Nya påföljder behövs för
ringa  narkotikabrott.   Dagens   praxis   är   inte
ändamålsenlig;  den  har  låg eller ingen avhållande
effekt. För att ge domstolarna ökat utrymme att döma
till  annan  påföljd,  exempelvis   skyddstillsyn  i
förening   med   föreskrifter   om  drogfrihet   och
regelbundna  drogtester, bör maxstraffet  höjas.  Vi
anser det också  motiverat att införa livstidsstraff
för  grovt  narkotikabrott.   Vidare  anser  vi  att
straffen  för  hantering  av  växtdrogen   kat   bör
skärpas.  En  sådan  översyn  av  straffskalorna och
tillämpningen av desamma bör göras  inom  ramen  för
genomförandet    av   narkotikahandlingsplanen   och
förslag till lagändringar läggas fram i enlighet med
vad vi nu anfört.  Detta  skulle bidra till en något
mer handlingskraftig handlingsplan.  Vi anser alltså
att socialutskottet bör tillstyrka motionerna  So27,
So34, Ju211 och Ju322 i dessa delar.


9. Kriminalvård

Fredrik  Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Fängelserna måste  bli  narkotikafria. För att kunna
uppnå detta måste narkotikahandlingsplanen  även här
stärkas  och  göras mer konkret. För att komma  till
rätta med dagens  situation    med  en  stor  andel
missbrukare och intagna som utvecklar missbruk under
fängelsetiden         måste    det    inom    varje
kriminalvårdsregion    skapas    drogfria   enheter.
Tillgången till droger på fängelserna måste stoppas,
dels  för  att våldet på anstalterna  skall  minska,
dels för att  hjälpa de intagna att anpassa sig till
ett liv i frihet  efter  avtjänat  straff.  För  att
uppnå  detta  finns  flera metoder. En åtgärd är att
kontrollera inpasserande med hjälp av hund. En annan
är  att  införa  besök  utan  fysisk  kontakt  genom
särskilda  besöksrum  med  en  glasruta  mellan  den
intagne och besökaren. Vidare  är  det  viktigt  att
kriminalvården  ges utrymme för att differentiera de
intagna. Narkotikahandlingsplanen bör kompletteras i
angivna avseenden.

Det sagda innebär att vi anser att socialutskottet
bör  tillstyrka motionerna  So27,  So34,  Ju322  och
Ju359 i här behandlade delar.

10. Kriminalvård

Ingemar  Vänerlöv  (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:

Ett angeläget mål för narkotikapolitiken  måste vara
att hålla anstalter och häkten fria från droger  och
att  personalen  får resurser och möjligheter att på
ett  effektivt  sätt  kontrollera  att  drogfriheten
efterlevs.  Det  sistnämnda  kan  uppnås  genom  att
använda urinprovstagning  i större utsträckning än i
dag vid misstanke om missbruk  inom  kriminalvården.
Ett  annat sätt är att införa generella  regler  för
bevakade  besök  för  dem  som  dömts  till  kortare
fängelsestraff  för  narkotikabrott. Vidare bör  man
införa   sektionering   och    smågruppssystem    på
anstalterna  för  att  förhindra  handel med droger.
Genom utslussningsboende skulle de  intagna  på  ett
bättre  sätt  kunna  förberedas  på  ett liv utanför
anstalten. Narkotikahandlingsplanen bör kompletteras
i angivna avseenden.

Det sagda innebär att vi anser att socialutskottet
bör  tillstyrka  motionerna  So35  och  Ju424  i  nu
behandlade delar.

11. Kriminalvård

Gunnel Wallin (c) anför:

Enligt  min  mening  är  det  en  självklarhet   att
anstalterna  skall  vara narkotikafria. Omfattningen
av     kontrollåtgärder    måste     därför     öka.
Urinprovstagningar  och  grundliga  visitationer  på
anstalter  och  häkten  bör  genomföras  oftare  och
narkotikahundar  användas  i  större  omfattning. En
annan   åtgärd   som   bör   vidtas   är   att   öka
differentieringen  av  de intagna samt att förbättra
samverkan  mellan kriminalvård  och kommuner för att
få   till   stånd   §  34-placeringar  i   nödvändig
utsträckning.      Narkotikahandlingsplanen      bör
kompletteras  i angivna  avseenden.  Jag  anser  att
socialutskottet  mot  denna  bakgrund bör tillstyrka
motionerna So28 och Ju311 i nu behandlade delar.


12. Kriminalvård

Johan Pehrson (fp) anför:

Enligt min mening skulle insatserna mot narkotika på
anstalterna  påtagligt  kunna  förbättras  om  såväl
personal    som    besökande   rutinmässigt    kunde
kroppsvisiteras vid  inpasseringen  till en anstalt.
Jag anser mot denna bakgrund att det  inom ramen för
handlingsplanen bör företas en översyn  av  reglerna
om permission och besök vid fängelserna i syfte  att
åstadkomma narkotikafria anstalter. Härmed anser jag
att  socialutskottet  bör tillstyrka motionerna So30
och Ju450 i dessa delar.


13. En särskild narkotikasamordnare

Fredrik Reinfeldt (m),  Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

Med vetskap om den akuta situation  som  i dag råder
är     regeringens    besked    om    en    särskild
narkotikasamordnare enligt vår mening otillräckligt.
Problemområde   efter   problemområde   pekas  ut  i
handlingsplanen  utan  att  följas  upp  av konkreta
åtgärder som t.ex. mer resurser och nya verktyg  för
myndigheterna   på  kontrollområdet.  Avsaknaden  av
konkreta  förslag   innebär   att   den   nationella
samordnaren  får  en  omöjlig  uppgift.  Enligt  vår
mening bör propositionen därför avslås i denna  del.
Socialutskottet bör alltså tillstyrka motion So34  i
denna del.


14. En särskild narkotikasamordnare

Gunnel Wallin (c) anför:

Regeringen  har tillsatt en narkotikasamordnare vars
arbete   blir   att   utveckla   samarbetet   mellan
myndigheter,      kommuner,       landsting      och
frivilligorganisationer.  Samordnaren   skall   även
bedriva    opinionsarbete   samt   rapportera   till
regeringen.  Enligt  min mening är samordnarens roll
otydlig.  Regeringen  bör   därför   återkomma  till
riksdagen  med  ett  förtydligande  av dennes  roll.
Detta  innebär  att  socialutskottet bör  tillstyrka
motion So28 i denna del.


15. Drograttfylleri

Johan Pehrson (fp) anför:
Trots införandet av en
nollgräns för narkotika i
trafiken synes antalet
narkotikapåverkade bilförare
inte ha minskat. Enligt min
mening kan en av anledningarna
vara att lagstiftningen inte
verkar tillräckligt
avskräckande. Som bevisläget
är i dag  utan särskilt
angivna gränsvärden  är det
nämligen svårt för åklagaren
att bevisa att den
narkotikapåverkade bilföraren
gjort sig skyldig till grovt
rattfylleri. Enligt min mening
bör därför lagstiftningen ses
över i syfte att underlätta
beviskraven för åklagaren på
samma sätt som vid grovt
rattfylleri vid påverkan av
alkohol. Detta innebär att jag
anser att socialutskottet bör
tillstyrka motion So30 i denna
del.


Särskilda yttranden



1. Ökade resurser till polisen

Fredrik Reinfeldt (m),  Jeppe Johnsson (m), Anita
Sidén (m) och Lennart Bolander (m) anför:

De rättsvårdande myndigheterna måste tillföras
tillräckligt med resurser för att kunna
driva narkotikabekämpningen. Särskilt
viktigt är det att polisen tillförs
ytterligare resurser för att fler poliser
skall kunna rekryteras. Under nästkommande
treårsperiod vill vi därför tillföra polisen
2,2 miljarder kronor utöver vad regeringen
föreslagit, och fram till år 2010 bör enligt
vår mening poliskåren utökas till 20 000
poliser.


2. Ökade resurser till polisen

Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi  Marcelind (kd)
anför:

Den  nedrustning  som  skett inom rättsväsendet  har
fått allvarliga konsekvenser.  Trots  förhållandevis
stora  anslagshöjningar till polisen har  en  mycket
liten  del   av   resursförstärkningarna   nått  den
faktiska  verksamheten.  Att  säga sig vilja bekämpa
narkotikan och intensifiera detta  arbete inom ramen
för  befintliga medel är minst sagt anmärkningsvärt.
I vårt  budgetalternativ  för innevarande år avsatte
vi  380  miljoner  kronor  till  polisorganisationen
utöver regeringens förslag. Polisen måste enligt vår
mening få ökade resurser bl.a.  för att kunna arbeta
med  t.ex.  narkotikainformation i  skolorna.  Ökade
resurser till polisen skulle också innebära att fler
civila  skulle   kunna  anställas  för  att  avlasta
poliser från administrativt arbete. Slutligen skulle
behovet av att utbilda  fler  poliser  bättre  kunna
tillgodoses.


3. Ökade resurser till polisen och
kriminalvården


Gunnel Wallin (c) anför:

De  senaste  årens  nedskärningar inom polisen och
kriminalvården  har  satt  djupa  spår.  Inte  minst
gäller  detta  inom kriminalvården  där  det  i  dag
saknas utrymme för  att  bedriva en tillräckligt god
verksamhet.   Att   lyckas   med   behandlingen   av
narkotikamissbrukare är en av  kriminalvårdens  mest
angelägna  uppgifter,  och  det  är givetvis bra att
regeringen   skjuter  till  medel  för   att   denna
verksamhet skall kunna förstärkas. Enligt min mening
är   det   emellertid    inte    tillräckligt.   Med
Centerpartiets budgetalternativ för  innevarande  år
hade  detta  arbete  kunnat  bedrivas  med än större
kraft. Vi satte nämligen av 100 miljoner  kronor mer
än  regeringen  till  kriminalvården.  Också polisen
ansåg vi skulle få ett i förhållande till regeringen
ökat anslag, med ca 219 miljoner kronor.


4. Ökade resurser till polisen

Johan Pehrson (fp) anför:
Med  Folkpartiets  förslag till budget för  år  2002
hade polisen haft bättre  möjligheter att arbeta mot
förekomsten av narkotika. Vi  föreslog  nämligen att
polisen  skulle  erhålla 300 miljoner kronor  utöver
det  som blev riksdagens  beslut.  Då  hade  polisen
bl.a.  kunnat bygga ut närpolisverksamheten med dess
starka brottsförebyggande inslag.

Förteckning över behandlade
förslag


Motioner väckta med anledning av
propositionen

2001/02:So26 av Carl-Axel Johansson (m) (delvis):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen anförs om tidig upptäckt och behandling  av
narkotikamissbruk.

2001/02:So27  av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om narkotikasamordnaren.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  drogtester  av
misstänkta från tolv års ålder.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om införsel och illegal
narkotikahandel. (delvis)

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om § 34-placeringar.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om glasrutan.

14.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om behandlingshem.

15.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring   i   påföljden   för   ringa
narkotikabrott  i  enlighet  med  vad  som  anförs i
motionen.

16.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om polisen.

2001/02:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att minska narkotika
och alkohol i fängelserna.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vidare  utvecklad
samverkan mellan kommunerna och kriminalvården.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  förbättrad
utslussningssituation.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om utbildning av fler
narkotikahundar.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillåta buggning
vid fall där grov brottslighet misstänks föreligga.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ett förtydligande av
narkotikasamordnarens roll.

2001/02:So29 av Göran Magnusson (s):

3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en länsvis inventering av behovet
av mer resurser för vård, socialarbetare,  polis och
förebyggande insatser.

2001/02:So30 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening vad i
motionen   anförs   om  att  särskilda  polisenheter
inrättas   över   hela  landet   för   att   bekämpa
narkotikamissbruk.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att kunna använda
kräkmedel för att  komma  åt svalda narkotikakapslar
hos misstänkta narkotikalangare.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  översyn av
reglerna för permission och besök vid fängelserna  i
syfte att åstadkomma narkotikafria anstalter.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  att  regeringen bör
tillsätta en utredning i syfte att föreslå riksdagen
åtgärder  för  att minska antalet narkotikapåverkade
bilförare.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att drogtesta  barn
under 15 år.

2001/02:So31  av  Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om urinprov.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om polisens resurser.

2001/02:So34 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen  avslår  proposition  2001/02:91  och  begär  att
regeringen återkommer  med  ett  nytt  förslag  till
handlingsplan  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

7. Riksdagen beslutar att polisen skall ha möjlighet
att  drogtesta  ungdomar  över tolv år när misstanke
finns om användning av narkotika.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  inrättandet av
länsvisa   grupper   inom  polisen,  med  Stockholms
ravekommission som förebild.

9.  Riksdagen  begär att  regeringen  tillsätter  en
utredning  avseende   förutsättningarna  för  hemlig
teleavlyssning  och förverkande  av  tillgångar  som
åtkommits genom brottslig verksamhet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet av
en ökning av poliskåren.

14. Riksdagen beslutar  om  användande  av kräksirap
för att säkra bevisning om narkotikabrott enligt vad
som anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet av
skärpta straffsatser för narkotikabrott.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  upphandling av
vårdprogram   till   kriminalvården   från   externa
vårdgivare.

17.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  narkotikafria
fängelser.

18. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  besöksrum  med
glasruta.

19.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   kontroll   av
inpasserande i fängelser med narkotikahundar.

20. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om en särskild narkotikasamordnare.

2001/02:So35 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i  motionen  anförs  om  att provtagning på ungdomar
under 15 år bör bli tillåten vid allvarlig misstanke
om narkotikamissbruk.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  som  i  motionen  anförs  om  polisens
möjligheter   att  arbeta  brottsförebyggande  genom
besök i skolan.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i motionen anförs om att rekrytera
fler civilanställda  för  att  avlasta  polisen från
administrativt arbete.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  bristande
personalresurser i gatulangningsgrupper och  behovet
av att utbilda fler poliser.

13.   Riksdagen   begär   att  regeringen  ser  över
narkotikastrafflagen, i enlighet  med vad som anförs
i motionen.

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om att drogtester
används  i  större  utsträckning  vid  misstanke  om
missbruk inom kriminalvården.

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs om  att  man  bör
införa   sektionering    och    smågruppssystem   på
anstalterna.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om övervakade besök
för dem  som  dömts till fängelse en kortare tid för
narkotikabrott.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om olika stadier  i
motivationsutvecklingen samt utslussningsboende.

19.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs  om  en  större
medelstilldelning till kriminalvårdens verksamhet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

2001/02:Ju211 av Cecilia  Magnusson  och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  skärpa straffsatserna för
narkotikabrott gällande kat.

2001/02:Ju285 av Sten Tolgfors (m):

4.  Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram  förslag  till
ändring  vad  gäller möjligheten att drogtesta också
ungdomar under  15 år vid misstanke om drogpåverkan,
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Ju311 av Gunnel Wallin m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i
motionen    anförs    om    att   omfattningen    av
kontrollåtgärder  för  att  minska   narkotika   och
alkohol  inom anstalterna måste öka genom bl.a. fler
urinprovstagningar  och  grundliga visitationer samt
ökat antal narkotikahundar.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om vikten av samverkan
mellan kommunerna  och kriminalvården när det gäller
de så kallade § 34-placeringarna.

2001/02:Ju322 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att satsa på tidiga  insatser mot
ungdomars missbruk genom speciella narkotikaenheter.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  ge  polisen
möjlighet  att kontrollera ungdomar fr.o.m. tolv års
ålder vid skälig misstanke om narkotikapåverkan.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  skapa
narkotikafria anstalter genom ökad kontroll och ökat
antal motivationsenheter.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  att  föra  in
livstidsfängelse    i   straffskalan    för    grovt
narkotikabrott.

2001/02:Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om fler drogfria anstalter.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  stöd till
narkotikamissbrukare  som  vill  sluta,  genom bl.a.
särskilda  motivationsprogram  och  avdelningar   på
anstalter.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  som  i  motionen  anförs  vad   gäller
utbildning      och      kompetensutveckling     för
anstaltspersonalen.

2001/02:Ju359 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om införandet av drogfria fängelser.

2001/02:Ju389 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs
om att  provtagning  på ungdomar under 15 år bör bli
tillåtet     vid     allvarlig      misstanke     om
narkotikamissbruk.

2001/02:Ju424 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i
motionen anförs om drogfria anstalter.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om  behovet  av  fler
motivations- och behandlingsplatser.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om väl  fungerande
motivationsavdelningar med kognitiva program.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att införa generella
regler  för  övervakade besök för dem som dömts till
fängelse för narkotikabrott i två tre månader.

14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   införa
motivationsanstalter i tre steg.

2001/02:Ju450 av  Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp):

35. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i
motionen   anförs   om   narkotikabekämpning    inom
kriminalvården.

2001/02:So371  av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändrad
lagstiftning.