Närradion m.m.
Betänkande 1997/98:KU28
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU28
Närradion m.m.
Innehåll
1997/98 KU28
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1997/98:77 Närradio m.m. jämte fem följdmotioner. Dessutom behandlas tre motioner från allmänna motionstiden 1996 och 1997. I propositionen föreslås att rätten att sända närradio vidgas till en större krets genom att tillstånd skall kunna ges till lokala föreningar som bildats för att sända närradio. Vidare föreslås vissa förändringar av reglerna för sändningstider och avgifter. Sändningstider skall i första hand fördelas genom frivilliga överenskommelser mellan tillståndshavarna. Endast när tillståndshavarna inte kan enas om fördelningen skall Radio- och TV-verket fatta beslut om sändningstider. Avgifter för att sända närradio avskaffas. Radio- och TV-verket föreslås kunna tillåta sändningsområden som är större än en kommun, om det finns synnerliga skäl. Det föreslås vidare att undantaget från förbudet mot sändning av centralproducerat programmaterial i närradio, det s.k. riksförbudet, utvidgas. Utvidgningen innebär att program som främjar kunskap och bildning eller utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar får sändas under högst tio timmar per månad. Slutligen föreslås att Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet kompletteras med ett allmänt uppdrag att följa medieutvecklingen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
1997/98:77 vari yrkas 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844), 2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets uppgifter (avsnitt 11.2).
Motionerna
1996/97:K704 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enskilda föreningars möjlighet att utan begränsning lägga sig till med allt längre sändningstid i närradion. 1997/98:K28 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Radio- och TV-verket bör ges möjlighet att medge dispens för ett större antal timmar gemensamma sändningar över närradiostationer i ett län än de av regeringen föreslagna 10 timmarna. 1997/98:K29 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen (1996:844), i enlighet med vad i motionen anförts, att ?riksförbudet? slopas inom regioner. 1997/98:K30 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall bli lättare att få tillgång till sändningsmöjligheter för närradion. 1997/98:K31 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att i vissa fall medge dispens för ett större antal timmar gemensamma sändningar över närradiostationer inom ett län. 1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av effekterna av en introduktion av digital radio för närradions del, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att bevilja flera sändningstillstånd i en kommun i mån av frekvensutrymme, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare undantag från riksförbudet. 1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av närradiolagen. 1997/98:K615 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med regionala närradiosändningar i Värmland under beteckningen Kunskapsradion.
Utskottet
Bakgrund
Närradions utveckling Försöksverksamhet med närradio startade år 1979 och verksamheten permanentades den 1 januari 1986. Lagstiftarens intentioner för närradion var att den skulle fungera som ett språkrör för de lokala ideella föreningarna. En sändningsmöjlighet skulle finnas i varje kommun om föreningslivet önskade detta. I samband med att reglerna om lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993 förändrades reglerna för närradio. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio fick rätt att sända reklam och sponsrade program på i stort sett samma villkor som gällde för lokalradion. S.k. närradioföreningar, dvs. sammanslutningar av flera tillståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål, fick dock inte rätt att sända reklam. I närradion sänder för närvarande knappt 1 100 tillståndshavare ljudradioprogram. Antalet tillståndshavare har under de senaste åren minskat kraftigt. Tillbakagången anses framför allt bero på att flera tillståndshavare övergått till att sända kommersiell lokalradio. Sändningarna äger rum på ca 150 platser i landet. Radiosändarna är regelmässigt svaga och sändningsområdena inte större än den kommun där sändningarna äger rum. Undantagsvis förekommer det dock att två små kommuner fått utgöra ett sändningsområde.
Gällande rätt Bestämmelserna om närradioverksamhet återfinns i radio- och TV-lagen (1996:844). Närradion är tänkt att vara en lokal förenings- och åsiktsradio. Det är därför endast vissa sammanslutningar som kan få tillstånd att sända närradio (4 kap. 4 §). Enligt 4 kap. 2 § skall det finnas möjlighet att sända närradio i en kommun om en tillståndsberättigad sammanslutning så önskar och det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt finnas mer än en sändningsmöjlighet för närradio i kommunen. Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på ca 10 km. Radio- och TV-verket får dock i särskilda fall besluta om större sändningsområden. Enligt 4 kap. 3 § bestämmer Radio- och TV-verket vilka som får sända närradio och under vilka tider sändningarna får äga rum. Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid. Sändningstiden fördelas enligt tillståndshavarnas önskemål. Om dessa inte kan enas om fördelning av sändningstiderna beslutar verket vem som skall ges förtur. Besluten om sändningstid gäller tills vidare, dock högst ett år. Besluten kan omprövas om det finns särskilda skäl. Avgift för närradiosändningar utgår enligt förordningen (1984:463) om avgifter i ärenden om närradio med 15 kr för varje påbörjad timme. Avgifterna beräknas kvartalsvis i efterhand. Den som inte sänder reklam kan befrias från avgiften genom att i efterhand ge in en deklaration om att reklam mot vederlag eller program mot betalning inte har sänts. En sammanslutnings programutbud får inte innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten (det s.k. riksförbudet). I enstaka fall får det dock förekomma sändningar som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om de är av särskilt intresse för tillståndshavarnas medlemmar (6 kap. 6 §). Sedan april 1993 är det tillåtet att sända reklam och sponsrade program i närradio. Radio- och TV-lagens bestämmelser om reklam och annan annonsering gäller även för närradio (7 kap. 1-3, 5, 8, 9 och 12 §§). Rätten att finansiera sändningarna med reklam gäller dock inte för närradioföreningar. Närradioföreningar kan enligt 4 kap. 4 § första stycket erhålla sändningstillstånd. Närradioföreningar definieras i punkt 5 i den bestämmelsen som sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål. På vissa orter saknas närradioförening och på några orter finns två närradioföreningar. Den sändningsrätt som en närradioförening kan utöva är begränsad. Enligt 6 kap. 6 § får en närradioförenings programutbud innehålla bl.a. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om närradioverksamhet på orten, sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten, information om kommunal verksamhet och provsändningar. Granskningsnämnden för radio och TV har enligt 9 kap. 2 § tillsynen över att bestämmelserna om programinnehållet efterlevs.
Ärendet och dess beredning Den 28 september 1995 beslutade regeringen om direktiv till en kommitté med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar (dir. 1995:123). Kommittén fick i uppgift att förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring. Kommittén antog namnet Lokal- och närradiokommittén (Ku 1995:04). Lokal- och närradiokommittén överlämnade i november 1996 betänkandet Den lokala radion (SOU 1996:176). Betänkandet har remissbehandlats. I propositionen lägger regeringen fram förslag till förändringar i reglerna för närradio som bygger på Lokal- och närradiokommitténs förslag. Regeringens lagförslag remitterades till Lagrådet som lämnade dem utan erinran. Vissa redaktionella ändringar gjordes mellan lagrådsremissen och propositionen.
Tillståndshavarkretsen
Propositionen I propositionen (avsnitt 5) föreslås att rätten att sända närradio utvidgas till en större krets genom att tillstånd skall kunna ges även till lokala ideella föreningar som bildats för att sända närradio. Det nuvarande kravet på verksamhet på orten under minst ett år föreslås upphävas. Ett av de skäl regeringen anför för sitt förslag är att en vidgning av sändningsberättigade skulle kunna vitalisera närradion och göra den mer attraktiv. Det är angeläget, menar regeringen, att närradion ges möjlighet att även i framtiden kunna vara ett forum för debatt och meningsutbyte.
Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker propositionens förslag att vidga rätten att sända närradio till en större krets.
Sändningstider och avgifter
Propositionen I propositionen (avsnitt 6) föreslås att sändningstider i närradion i första hand skall fördelas genom frivilliga överenskommelser mellan tillståndshavarna. När tillståndshavarna inte kan enas skall Radio- och TV-verket besluta om fördelningen. På begäran skall den enskilde tillståndshavaren lämna upplysning om sina sändningstider. En sådan begäran skall kunna förenas med vite. Vidare föreslås att avgifterna för att sända närradio avskaffas. Som skäl för sina förslag anför regeringen att dagens system för tillståndsgivning innebär att Radio- och TV-verket måste fatta ett stort antal beslut i ärenden av förhållandevis okomplicerad natur. Regeringen anser därför, i likhet med kommittén, att en enklare ordning för fördelning av sändningstider bör införas, som innebär att verket bara behöver fatta beslut när det föreligger tvist mellan tillståndshavare om viss sändningstid. Vad avser förslaget att avskaffa avgifterna anförs i propositionen att skälet för avgiften - att det är principiellt betänkligt att reklamsändande närradiostationer skall vara fria från avgifter medan lokalradiotillståndshavarnas koncessionsavgifter är höga - inte längre är bärkraftigt. I praktiken har det visat sig att något verkligt konkurrensförhållande inte föreligger och att det är ovanligt att de som är ansvariga för sändningarna använder närradion som en avgiftsfri kommersiell lokalradio. Närradions ställning av ideell radio med ansträngd ekonomi samt remissinstansernas påpekande att slopandet av avgifterna är en angelägen förändring för att stärka närradion som föreningsradio utgör ytterligare anledning att avskaffa avgifterna.
Motionerna Bestämmelserna om sändningstider tas upp i två motioner från allmänna motionstiden: motionerna 1996/97:K704 av Håkan Holmberg (fp) och 1997/98:K331 yrkande 3 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd). I båda motionerna anförs som exempel att Radio Islam i Stockholm under en längre tid utökat sin sändningstid så fort någon annan förening upphör med närradiosändningar. Motionärerna anser att Radio Islams möjlighet att utöka sändningstiden är anmärkningsvärd eftersom stationen sänder program vars innehåll är rasistiskt. Sändningarna står därför inte i överensstämmelse med intentionerna för närradion. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att skyndsamt se över de bestämmelser som reglerar sändningstiderna.
Något om yttrandefrihetsbrott i närradio I propositionen anförs (avsnitt 4.3) att närradio är en åsiktsradio för en stor mängd sammanslutningar med sinsemellan olika uppfattningar. Det ligger således, står det vidare, i sakens natur att innehållet i sändningarna av vissa kan uppfattas som kontroversiellt eller direkt stötande. Möjligheten för staten att ingripa med straff är begränsad till vissa handlingar som hotar viktiga allmänna eller enskilda intressen. I fråga om radiosändningar gäller att s.k. yttrandefrihetsbrott, bl.a. hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning, enligt 5 kap. 1 och 4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen kan medföra i brottsbalken föreskrivna straff. För hets mot folkgrupp är straffet enligt 16 kap. 8 § brottsbalken böter eller fängelse i upp till två år beroende på graden av brottet. En särskild processordning tillämpas för yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslern fungerar som åklagare och ansvarsfrågan prövas av domstol under medverkan av jury. Enligt 11 kap. 3 § andra stycket och 4 § radio- och TV-lagen kan dessutom domstol återkalla sändningstillståndet för en tid av upp till ett år om domstolen funnit att ett program innefattat ett allvarligt yttrandefrihetsbrott. Om synnerliga skäl föreligger kan återkallelse ske för en tid om högst fem år.
Utskottets ställningstagande Utskottet kan inledningsvis konstatera att det förekommit program inom närradion som lett till fällande domar för yttrandefrihetsbrott. Det har rört sig om både ansvar för förtal och hets mot folkgrupp. Bl.a. har program som sänts i den av motionärerna angivna kanalen Radio Islam fällts. I en dom den 25 oktober 1990 (B2838/89) utdömde Svea hovrätt ansvar för otillåtet yttrande i närradio (hets mot folkgrupp). Det är enligt utskottets uppfattning mycket viktigt, inte bara för närradion utan också för upprätthållandet av grundläggande demokratiska värden, att brott mot dessa bestämmelser beivras i föreskriven ordning. Utskottet vill erinra om att riksdagen under våren 1993 på förslag från regeringen beslutade om åtgärder mot att närradion används till bl.a. propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15). Åtgärderna innebar att vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall sändningstillståndet kunna återkallas i högst fem år, om det föreligger synnerliga skäl. Beslut om återkallelse fattas av domstol med jury. I propositionen anförde regeringen att uppfattningen om alla människors lika värde är en av förutsättningarna för demokratin och att organiserad rasism därför utgör ett angrepp på grundläggande principer i vårt samhälle. Enligt regeringen ger lagstiftningen om hets mot folkgrupp staten en möjlighet att försvara sig mot sådana angrepp. Utskottet vill emellertid också understryka vikten av att värna om yttrandefriheten och en allmän och fri debatt. Utskottet har tidigare uttalat sig med anledning av en motion vari föreslogs att uttalanden av innebörden att Förintelsen aldrig ägt rum skall betraktas som kränkande mot judar och därmed straffbara i enlighet med förbudet mot hets mot folkgrupp. Motionen var föranledd av programinslag i kanalen Radio Islam. Utskottet anförde att:
Också påståenden som allmänt uppfattas som huvudlösa och stötande måste kunna få föras fram i den allmänna debatten så länge det inte är fråga om hot eller missaktning i sådana avseenden som anges i bestämmelsen om hets mot folkgrupp eller om annat tryckfrihetsbrott som t.ex. förtal (bet. 1992/93:KU2, s. 29). Utskottet anser att den typ av brott som aktualiseras i motionerna även fortsatt bör beivras på nuvarande sätt, dvs. med utgångspunkt från grundlagsbestämmelser i framför allt yttrandefrihetsgrundlagen. Någon översyn eller ändring av radio- och TV-lagens bestämmelser i detta hänseende bör således inte göras. Vad avser propositionens förslag om sändningstider och avgifter har inga invändningar anförts i motionerna. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag i denna del och avstyrker motionerna K704 (fp) och K331 yrkande 3 (fp, m, c, kd).
Sändningsmöjligheter och sändningsområden
Propositionen I propositionen (avsnitt 7) föreslås att Radio- och TV-verket skall, om det finns synnerliga skäl, kunna tillåta sändningsområden som är större än en kommun. Skälet till regeringens förslag är att huvudregeln om sändningsområdenas storlek inte stämmer helt överens med de faktiska förhållandena. Regeringen anser därför att bestämmelserna bör anpassas till nuvarande praxis så att sändningsområdena för närradio kan vara allt från en diameter på ca 10 km till full kommuntäckning. Regeringen bedömer vidare att intresset för att sända närradio i vissa kommuner med gles befolkning skulle kunna öka om sändningsområdena i vissa fall skulle kunna utökas. Det bör därför vara möjligt för Radio- och TV-verket att undantagsvis tillåta sändningsområden som är större än en kommun. Restriktiviteten i tillämpningen bör understrykas genom att det skall krävas synnerliga skäl för att större sändningsområde skall tillåtas. I propositionen redogör regeringen vidare för skälen för att inte genomföra kommitténs förslag om att möjliggöra sändning från mer än en kanal även utanför kommuner med stor folkmängd eller flera tätorter. I dag är flera sändningsmöjligheter endast tillåtet om särskilda skäl föreligger. Regeringen räknar med att privata programföretag kommer att efterfråga frekvensutrymme för digitala sändningar när det kommer ut digitala mottagare på marknaden. I så fall torde det frekvensutrymme som för närvarande är avsett för digitala ljudradiosändningar inte räcka för att motsvara efterfrågan på sändningsmöjligheter, utan frekvenser i andra frekvensband kan behöva tas i anspråk. Om det i enlighet med kommitténs förslag blir lättare att få tillgång till flera sändningsmöjligheter för närradion kan införandet av digital ljudradio försvåras genom att flera frekvenser i FM-bandet tas i anspråk för närradio. Någon större efterfrågan på flera sändningsmöjligheter i en kommun har hittills inte visats.
Motionerna I motion 1997/98:K30 av Fanny Rizell m.fl. (kd) beklagas att regeringen inte har föreslagit en förändring, i enlighet med kommitténs förslag, att det skall bli enklare att få tillgång till flera sändningsmöjligheter för närradion. Att hushålla med frekvenser är naturligtvis viktigt, men det är principiellt fel att begränsa den seriösa ideella närradion i de fall intresset för närradiosändningar är större än tillgången på sändningstid. Detta bör, föreslår motionärerna, riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motsvarande förslag återfinns även i motion 1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c). Det bör finnas möjlighet att, i mån av lediga frekvenser, bevilja ytterligare sändningstillstånd i en kommun om det finns ett särskilt behov av sändningstid (yrkande 2). I motionen välkomnas propositionens förslag att tillåta större sändningsområden. Motionärerna anser emellertid att det finns anledning att överväga vilka villkor som bör gälla för program som har ett regionalt intresse och hur en övergång till digital teknik kommer att påverka villkoren för närradion. Regelverket för närradion får inte heller försvåra introduktionen av digital teknik för närradion, eller genom en allmän övergång till digital teknik för radiosändningar utgöra ett hot mot närradion (yrkande 1).
Utredningar Förutsättningarna för digitala ljudradiosändningar togs upp av Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten (U 1991:10). I delbetänkandet Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio (SOU 1991:108) och i slutbetänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34) redovisades det dåvarande läget i fråga om utveckling av digitala ljudradiosändningar. I båda betänkandena redogörs för det projekt med digital ljudradio (Digital Audio Broadcasting, DAB) som utvecklats inom projektet Eureka 147. I slutbetänkandet tas frågan om avvägning mellan rikstäckande, regionala och lokala marksändningar upp (s. 57). I betänkandet konstateras att detta är en väsentlig fråga att beakta vid planeringen för digitala marksändningar. Den största frekvensekonomiska effektiviteten uppnås om alla sändare som sänder program med visst innehåll använder samma frekvens, s.k. singelfrekvensnät. Men detta förutsätter att sändningarna faktiskt har samma innehåll. Om man t.ex. vill att sändningar i angränsande områden skall innehålla olika regionala program - eller bara att enstaka inslag skall bytas ut mot andra - måste sändningarna ske på olika frekvenskanaler. Regeringen beslöt vid sitt sammanträde den 3 juli 1997 att tillkalla en utredare för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster (dir. 1997:95). Utredningen har tagit sig namnet Konvergensutredningen (Ku 1997:05). Radio- och TV-lagen tillhör den lagstiftning som utredningen skall ta upp. Bakgrund till utredningen är den snabba utvecklingen inom informationstekniken. Denna utveckling har möjliggjorts genom digitaliseringen och att överföringskapaciteten i distributionssystemen ökat. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1998. Regeringen har också tillkallat en utredare med uppdrag att lägga fram förslag om hur de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion skall vara utformade (dir. 1997:138). Till uppdraget hör att föreslå på vilket sätt lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas. Som en del i sin analys skall utredaren överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala ljudradiosändningar skall utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47). Vad beträffar digitala TV-sändningar har regeringen, med anledning av att digital marksänd TV skall införas (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178), den 13 november 1997 beslutat att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och utvärdera sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134).
Utskottets ställningstagande Utskottet har inget att invända mot propositionens förslag och bedömning i denna del. Mot bakgrund av att det inte finns någon större efterfrågan på fler sändningsmöjligheter bedömer utskottet att det inte föreligger någon utbredd intressekonflikt mellan å ena sidan möjligheten att sända närradio och å den andra att hushålla med frekvenser, bl.a. i syfte att underlätta för digitala ljudradiosändningar. Vad avser förslaget i motion K32 (c) om att utreda vilka konsekvenser som övergången till digital radio kan få för närradion vill utskottet erinra om att denna aspekt redan övervägts av Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten. Utredningen konstaterar bl.a. att vid ?... planeringen av sändarnät för digitala marksändningar kommer det ... att vara nödvändigt att ta hänsyn till den önskade fördelningen mellan rikstäckande, regionala och lokala sändningar? (SOU 1994:34, s. 57). Utskottet utgår från att denna typ av överväganden kommer att göras framgent efterhand som det digitala nätet för marksändning byggs ut. Vidare kommer Konvergensutredningen att få anledning att överväga närradions roll vid sin granskning av behovet av samordning av lagstiftning för radio, TV och televerksamhet. Det är också rimligt att anta att utredningen om den framtida kommersiella radion kommer att få anledning att beröra närradions villkor när utredningen studerar hittillsvarande erfarenheter av digitalradions utveckling och framtida möjligheter för digital kommersiell lokalradio. Med vad utskottet anfört tillstyrks propositionens förslag i denna del. Motionerna K30 (kd) och K32 (c) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Programregler
Propositionen I propositionen (avsnitt 8) föreslås att förbudet mot sändning av centralproducerat programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet - i princip behålls. Det nuvarande undantaget föreslås dock utvidgas till att gälla under högst tio timmar per månad för sändningar som främjar kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar. Det utvidgade undantaget skall utvärderas efter två år. Syftet med en utvidgning av undantaget är att göra det möjligt för tillståndshavarna att i viss omfattning kunna utbyta material som kan stimulera till kunskapsutveckling och kulturellt utbyte. En sådan utvidgning bör avse centralproducerat material av kunskaps- eller bildningskaraktär eller som ursprungligen utgör en upptagning av ett lokalt kulturellt evenemang och som det finns intresse av att sända i andra delar av landet. I propositionen ges exempel på sådant innehåll som kan komma i fråga. Det kan vara föreläsningar från högskolor, nyhetssändningar, samhälls- eller debattprogram. Det kan också vara upptagningar från konserter, teaterföreställningar, gudstjänster eller poesidagar som anknyter till den sammanslutning som låtit göra upptagningen. Tanken är, anförs i propositionen, att programmen skall spegla kulturella tillställningar i den region i landet där de spelats in.
Motionerna I motion 1997/98:K615 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson (c), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att en försöksverksamhet inleds med regionala närradiosändningar i Värmland under beteckningen Kunskapsradion. Sådana program produceras i dag över Radio Solsta i Karlstad. Motionärerna menar att den begränsning som riksförbudet innebär framstår som alltmer otidsenlig. Ett motsvarande förslag framförs även i motion 1997/98:K29 av Isa Halvarsson (fp). Motionären pekar på att propositionsförslagets begränsning av undantaget till tio timmar inte kommer att göra det möjligt att sända programmen ?Kunskapsradion i Karlstad? i regionen trots att de flesta närradiosändarna i Värmland står tysta under större delen av dagen. Tidsbegränsningen i propositionen om tio timmar per månad kritiseras i tre motioner: 1997/98:K28 av Gullan Lindblad och Göthe Knutsson (m), 1997/98:K31 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) och 1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkande 3. I dessa motioner föreslås att det bör vara möjligt att medge dispens för ett större antal timmar gemensamma sändningar över närradiostationer inom ett län. Dispensen bör kunna beviljas av Radio- och TV- verket.
Utskottets ställningstagande Utskottet delar regeringens uppfattning att riksförbudet i princip bör behållas. Den vidgning av undantaget för centralproducerat programmaterial som regeringen föreslår är enligt utskottets bedömning väl avvägd. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del. Motionerna K615 (c), K28 (m), K29 (fp), K31 (s) och K32 (c) yrkande 3 avstyrks.
Utvecklingen inom medierna
Propositionen I propositionen (avsnitt 11.2) föreslås att Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet kompletteras med ett allmänt uppdrag att följa medieutvecklingen. Skälet till regeringens förslag är att den tekniska utvecklingen är snabb och gränsupplösande. På medieområdet är detta mycket tydligt. Det finns inga skarpa gränser mellan radio, TV, text och andra nyhets- och informationstjänster. Dessutom innebär den pågående integrationen av mediemarknaden att det är nödvändigt att beakta hela mediesektorn för att få en korrekt bild av utvecklingen. Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet bör därför kompletteras med ett uppdrag att följa utvecklingen av mediesektorn som helhet.
Utskottets ställningstagande Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande tillståndshavarkretsen att riksdagen antar 4 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i radio- och TV- lagen (1996:844), 2. beträffande sändningstider och avgifter att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna 1996/97:K704 och 1997/98:K331 yrkande 3 antar 4 kap. 3 §, 9 kap. 9 § första stycket, 10 kap. 9 § första stycket 6, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844), 3. beträffande sändningsmöjligheter och sändningsområden att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna 1997/98:K30 och 1997/98:K32 yrkandena 1 och 2 antar 4 kap. 2 §, förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844), 4. beträffande programregler att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna 1997/98:K28, 1997/98:K29, 1997/98:K31, 1997/98:K32 yrkande 3 och 1997/98:K615 antar 6 kap. 6 §, 9 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 9 § första stycket 7 förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844), res. 1 (m, c, fp) 5. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under momenten 1-4, 6. beträffande utvecklingen inom medierna att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om Radio- och TV-verkets uppgifter,
Stockholm den 14 april 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nikos Papadopoulos (s).
Reservation
Programregler (mom. 4) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 11 slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det finns ett rättmätigt behov för många föreningar att distribuera material som är av allmänt intresse i regionen. Kunskapsradion i Värmland är ett sådant exempel. Sändningarna fyller en viktig funktion för att nå fler människor med informativa program och för att sprida den kunskap som annars bara förmedlas i föreläsningssalar. Utskottet kan mot denna bakgrund tillstyrka den utvidgning av undantaget från riksförbud som föreslås i propositionen med den ändringen att det i 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen införs en bestämmelse om att ytterligare undantag för sändningar av särskilt lokalt eller regionalt intresse kan medges. Undantagen skall kunna beviljas av Radio- och TV-verket. Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion K32 (c) yrkande 3 samt med anledning av propositionen i denna del och motionerna K615 (c), K28 (m), K29 (fp) och K31 (s) bör anta 6 kap. 6 § i förslaget till lag om ändring i radio och TV-lagen (1996:844) med den ändring utskottet föreslagit. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande programregler att riksdagen med bifall till 1997/98:K32 yrkande 3 och med anledning av propositionen och motionerna 1997/98:K28, 1997/98:K29, 1997/98:K31 och 1997/98:K615 dels antar 6 kap. 6 § förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) med den ändringen att ett tredje stycke läggs till med följande lydelse: ?Ytterligare undantag från bestämmelsen i första stycket kan beviljas av Radio- och TV-verket för sändningar av lokalt eller regionalt intresse.?, dels antar 9 kap. 9 § andra stycket och 10 kap. 9 § första stycket 7 förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Propositionen.......................................1 Motionerna..........................................2 Utskottet...........................................3 Bakgrund 3 Närradions utveckling 3 Gällande rätt 3 Ärendet och dess beredning 4 Tillståndshavarkretsen 4 Sändningstider och avgifter 5 Något om yttrandefrihetsbrott i närradio 6 Sändningsmöjligheter och sändningsområden 7 Programregler 10 Utvecklingen inom medierna 11 Hemställan 11 Reservation........................................13 Programregler (mom. 4) 13