Näringsutskottets betänkande med anledning av motion om produktion av billigare menstruationsskydd (Betänkande 1975:NU6 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande nr 6

NU 1975:6

Nr 6

Näringsutskottets betänkande med anledning av motion om produktion
av billigare menstruationsskydd

Ärendet

I motionen 1975:294 av fru Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att en skyndsam prövning företas i syfte att åstadkomma
en prisbilligare produktion och distribution av menstruationsskydd, varvid
även frågan om samhälleliga stödinsatser på detta område undersöks.

Motionen

En kvinnas utgifter för menstruationsskydd utgör vid nuvarande prisläge
genomsnittligt ca 75 kr. per år och totalt under åren ca 3 000 kr., framhåller
motionärerna. Kvinnorna - som genomsnittligt har lägre lön än männen
- tvingas för dessa oundgängliga sjuk vårdsartiklar betala det pris som fabrikanterna
och handeln sätter, anförs det vidare. Motionärerna lämnar vissa
uppgifter om produktionen av menstruationsskydd och om prisutvecklingen
för dessa produkter. Utöver en skärpt priskontroll behövs, menar de, samhälleliga
initiativ innefattande bl. a. ändamålsenlig information från statens
och landstingskommunernas sida. Staten borde intressera sig för produktutveckling
på området. Med ekonomiska medel skulle samhället kunna
tänkas stimulera apotek, sjukhus, läkarstationer och sociala inrättningar att
göra insatser på distributionssidan.

Uppgifter i anslutning till motionen

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har nyligen granskat menstruationsskyddsmarknaden
med anledning av en anmälan av enskild person om

stora prishöjningar på dambindor och tamponger. Vid denna granskning

har bl. a. följande framkommit.

I Sverige säljs totalt ca 320 miljoner stycken bindor och tamponger per
år, varav under senare år ca 45 % utgjorts av tamponger. I konsumentpriser
uppgick försäljningen under 1974 till ca 145 milj. kr. Enligt statens prisoch
kartellnämnd (SPK) låg i oktober 1974 konsumentpriset för tamponger
i huvudsak mellan 45 och 55 öre per styck och konsumentpriset för dambindor
mellan 35 och 55 öre per styck.

Mölnlycke AB hade år 1974 ca 67 % av den totala svenska menstrua tionsskyddsmarknaden.

Företagets marknadsdominans är särskilt uttalad
på delmarknaden tamponger, där marknadsandelen detta år var ca 90 %.

I Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 6

NU 1975:6

Från ett västtyskt företag har Mölnlycke licens för försäljning av tamponger
av vissa märken i Sverige och en del andra länder. Företagets egen tillverkning
av tamponger sker vid dotterbolag i Norge och Holland.

Mölnlyckes enda konkurrent på tampongmarknaden i Sverige var fram
till november 1974 Tampax Scandinavia AB, som importerar sina produkter
från England.

Efter ett år av oförändrade listpriser höjde Mölnlycke fr. o. m. september

1973 vid fyra tillfällen t.o. m. april 1974 sina priser på tamponger med
sammanlagt ca 45 96. Tampax höjde den 1 juli 1974 sina priser på tamponger
med drygt 13 96. Detta var Tampax första prishöjning sedan den 1 april
1972. Tampax priser till partihandeln är betydligt lägre än Mölnlyckes, vilket
har resulterat i betydande skillnader i konsumentpriserna.

Konsumentpriserna på tamponger och även bindor har ökat med ett högre
belopp än fabrikantprishöjningen i öre. Anledningen härtill är ett system
med procentuella påslag, s. k. omräkningstal, inom handeln, vilka medför
en automatisk marginalförbättring i kronor räknat för handeln när priserna
höjs inom tidigare led. Härtill kommer att omräkningstalet för menstruationsskydd
höjts per den 1 mars 1974.1 ett särskilt ärende har NO i november

1974 tagit upp till konkurrensrättslig granskning effekterna på konsumentpriserna
för menstruationsskydd av systemet med centrala prisrekommendationer
i form av omräkningstal. Sveriges livsmedelshandlareförbund
(SSLF) har i ett yttrande i december 1974 meddelat NO att man för livsmedelshandelns
del är beredd att rekommendera en prissänkning genom
tillämpning av lägre omräkningstal samt att förberedelser vidtagits för justering
av priset och tillhandahållande av produkter till ett lägre pris än det
vanligen förekommande.

Konsumentpriserna på tamponger ligger i Sverige högre än i flera andra
västeuropeiska länder. Bl. a. kan noteras att konsumentpriset - exklusive
mervärdeskatt - för tamponger av vissa märken i England ligger vid eller
under hälften av priset i Sverige.

1 början av november 1974 introducerade det KF-ägda Textil AB Sanetta
en tampong av egen tillverkning. Rikstäckning i försäljningen beräknas uppnås
under februari eller mars 1975. Konsumentpriset på KF:s tampong (ekonomiförpackning)
har sedan introduktionen legat ca 25 96 under priset på
motsvarande tampong i Mölnlyckes sortiment. Enligt KF täcker det lägre
priset produktionskostnaderna och ger en normal lönsamhet.

Sedermera har MoDo Konsumentprodukter AB introducerat en tampong.
Den tillverkas på licens från ett företag i USA och säljs över hela landet
från början av februari 1975.

1 skrivelse till Mölnlycke i november 1974 anförde NO att de förhållanden
som konstaterats - främst de stora prishöjningarna på Mölnlyckes tamponger
och den internationellt sett höga prisnivån i Sverige - syntes ge anledning
att ifrågasätta om Mölnlycke i kraft av sin dominerande ställning på marknaden
för tamponger tillämpade en prissättning som medförde sådan från

NU 1975:6

allmän synpunkt skadlig verkan som avses i konkurrensbegränsningslagen.
NO erinrade om innehållet i 21 § 3 stycket konkurrensbegränsningslagen.
Enligt detta lagrum kan regeringen på hemställan av marknadsdomstolen
förordna om visst högsta pris. En sådan hemställan kan göras om domstolen
finner att den skadliga verkan innebär att visst pris med hänsyn till kostnaderna
och övriga omständigheter är uppenbart för högt samt att saken
är av allmän betydelse.

Mölnlycke har i ärendet bl. a. hänvisat till att det förekommer en enligt
företaget intensiv konkurrens på den svenska marknaden för menstruationsskydd
mellan fyra stora tillverkare, främst de båda tidigare etablerade.
Konkurrensen sker, säger företaget, dels i form av priskonkurrens, dels i
form av konkurrens med produkter och reklam som till stor del är inriktad
på direkta jämförelser mellan olika produkter och olika typer av menstruationsskydd.
Härtill skulle komma potentiell konkurrens från utländska företag.
Det faktum att en stor del av de på den svenska marknaden försålda
produkterna är av Mölnlyckes tillverkning medför, hävdar Mölnlycke, inte
att företaget kan fastställa sina priser oberoende av konkurrensen och kan
därför inte anses medföra sådan marknadsdominerande ställning som medför
skadliga verkningar på konkurrensen. Mölnlycke har också förnekat att
bolagets prissättning kan anses medföra sådan skadlig verkan av konkurrensbegränsning
som avses i konkurrensbegränsningslagen.

Som motiv för prishöjningarna på bl. a. tamponger har Mölnlycke i första
hand åberopat råvaruprishöjningar och uppgett att bolagets kostnader kommer
att öka ytterligare under 1975. På NO:s hemställan har Mölnlycke
inkommit med kalkylmaterial som strukturerats med hänsyn till NO:s behov.
Av kalkylmaterialet framgår enligt NO:s bedömning att råvaruprishöjningarna
endast motiverar en mindre del av redovisad prishöjning samt
att lönsamheten för tampongsektorn, trots avsättningar av relativt betydande
belopp för forsknings- och utvecklingsändamål, är betydligt högre än för
koncernen i sin helhet.

NO har haft överläggningar med Mölnlycke vid olika tillfällen under ärendets
handläggning. Därvid har närmare diskuterats bl. a. bakgrunden till
de stora prishöjningarna och till de rådande prisrelationerna för tamponger
i Sverige och i andra länder samt den relativt sett höga lönsamheten för
Mölnlyckes tampongsektor, av bolaget förväntade kostnadsökningar under
1975 och möjligheterna till prissänkningar.

Överläggningarna mellan NO och Mölnlycke slutfördes den 24 januari
1975. Sedan Mölnlycke därvid förklarat att företaget beräknade att - med
början de närmaste veckorna och med beaktande av konkurrenssituationen
- under 1975 sänka priserna på tamponger med minst 10 96, fann NO sig
för närvarande inte ha anledning till ytterligare åtgärder enligt konkurrensbegränsningslagen.
Ärendet avskrevs därför från vidare handläggning.

Det särskilda ärendet angående omräkningstalets effekter på konsument -

NU 1975:6

priserna för menstruationsskydd kommer att prövas då resultatet av avsedd
sänkning av omräkningstalet föreligger.

SPK tog mot bakgrund av de kraftigt stegrade priserna på menstruationsskydd
upp överläggningar med Mölnlycke i juni 1974. Överläggningarna
ledde till att Mölnlycke förband sig att inte genomföra några prishöjningar
under hela år 1975. Vid fortsatta överläggningar i slutet av år
1974 aktualiserade SPK - mot bakgrund av ytterligare material som erhållits
från företaget - en sänkning av priserna på menstruationsskydd. Den 27
januari 1975 meddelades att Mölnlycke som ett första resultat av dessa
överläggningar beslutat genomföra riktprissänkningar - på 11 respektive
22 96 — i fråga om en del av sitt sortiment, motsvarande mer än hälften
av företagets totala försäljning av tamponger. SPK:s överläggningar med
Mölnlycke fortsätter i syfte att riktprissänkningar skall uppnås även för sortimentet
i övrigt.

Parallellt med överläggningarna med Mölnlycke har diskussioner förts
med den enskilda detaljhandeln, företrädd av SSLF,angående detaljhandelns
marginaler på menstruationsskydd. Vid dessa överläggningar har från SSLF:s
sida framhållits att handeln kommer att sänka sina marginaler, varför prissänkningen
för konsumenternas del blir större än den som beslutats av
Mölnlycke. Beträffande storleken av detaljhandelns marginalsänkning pågår
överläggningar mellan SPK och SSLF.

Chefen för handelsdepartementet statsrådet Feldt gjorde den 13 november
1974 ett uttalande rörande menstruationsskyddsmarknaden. Det skedde i
samband med överläggningar med Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
som reagerat mot de kraftiga prisökningarna på menstruationsskyddsprodukter.
Förbundet hade begärt att SPK skulle utreda prisernas skälighet,
uppmanat KF att ta upp en prisledande konkurrens och aktualiserat frågan
om inte storförpackningar av bindor och tamponger kan säljas via apoteken.

De internationellt sett höga priserna på menstruationsskydd i Sverige,
förhållandet att marknaden domineras av ett företag och produkternas karaktär
av en nödvändighetsvara som verkar vara relativt prisokänslig motiverar
en skärpt uppmärksamhet från samhällets sida, sade statsrådet. Han
nämnde att Apoteksbolaget hade för avsikt att saluföra dambindor i storförpackningar
till fördelaktigt pris. Han sade sig avvakta resultatet av SPK:s
överläggningar med berörda företag och därefter komma att ta ställning
till i vilken mån särskilda åtgärder är påkallade.

Utskottet

På menstruationsskyddsmarknaden i Sverige har ett företag länge haft
en dominerande ställning i produktionsledet. Detta företag har under åren
1973 och 1974 på ett markant sätt höjt priserna på sina produkter. Internationellt
sett förefaller prisnivån på området att ligga högt i Sverige. Den

NU 1975:6

konkurrens som förekommit har uppenbarligen inte haft tillräcklig återhållande
verkan på prisutvecklingen.

Menstruationsskydd har stor hygienisk betydelse och hör för konsumenterna
till kategorin nödvändighetsvaror. En avsevärd del av konsumenterna
har små ekonomiska resurser. Självfallet är det angeläget att menstruationsskydd
av god kvalitet finns lätt tillgängliga i handeln till rimliga priser.
Den kraftiga prisuppgången under de senaste åren är otillfredsställande.

Den uppfattning som här anförts kommer till uttryck i motionen 1975:294.
Motionärerna önskar åtgärder från statens sida för att åstadkomma produktion
och distribution av menstruationsskydd till lägre priser. I samband
härmed bör, anser de, frågan om samhälleliga stödinsatser på området övervägas.
Hemställan i motionen får tolkas som en begäran att riksdagen skall
göra en framställning till regeringen om åtgärder från dess sida.

Förhållandena på menstruationsskyddsmarknaden har på sistone utvecklats
på ett för konsumenterna positivt sätt. Statens pris- och kartellnämnd
(SPK) och näringsfrihetsombudsmannen har tagit upp överläggningar med
det marknadsdominerande företaget. Dessa har resulterat i prissänkningar
som berör en stor del av företagets sortiment. Från SPK:s sida fortsätter
överläggningarna med sikte på att ytterligare prissänkningar skall åstadkommas.

Nya initiativ har tagits både i produktions-och i distributionsledet. Sålunda
har Kooperativa förbundet satt i gång tillverkning av menstruationsskydd
som säljs till väsentligt lägre priser än de som är gängse för motsvarande
produkter. Ytterligare ett svenskt företag har likaledes börjat tillverka menstruationsskydd.
På distributionssidan gör det statliga Apoteksbolaget en
insats.

Chefen för handelsdepartementet har nyligen uttalat att förhållandena
på det område som här behandlas motiverar skärpt uppmärksamhet från
samhällets sida. Han har också deklarerat att han när resultat av SPK:s
överläggningar med berörda företag föreligger kommer att ta ställning till
i vilken mån särskilda åtgärder är påkallade.

Utskottet tar fasta på detta uttalande och anser mot bakgrund av vad
som redovisats att det inte finns anledning för riksdagen att göra någon
framställning i ämnet till regeringen.

Utskottet hemställer således

att riksdagen avslår motionen 1975:294.

Stockholm den 13 februari 1975

På näringsutskottets vägnar
C.G. REGNÉLL

NU 1975:6

Närvarande: herrar Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s). Andersson i
Örebro (fp), Rask (s). Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i
Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö
(s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn (m), fru Jordan (s) och
fru Oskarsson (c).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

På menstruationsskyddsmarknaden (= utskottet) åtgärder är

påkallade.

Med hänsyn till de i sammanhanget betydelsefulla medicinska, hygieniska
och sociala aspekterna är det motiverat att ett aktivt ingripande görs omedelbart.
Utskottet vill därför understryka vikten av att praktiska initiativ
tas och att frågan om dessa initiativs konkreta form nu blir föremål för
överväganden inom regeringskansliet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1975:294 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 75 8928 S Stockholm 1975