Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om förbud mot reklam från flygplan (Betänkande 1975:NU28 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande nr 28

NU 1975:28

Nr 28

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om förbud
mot reklam från flygplan

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:90 av herr Molin (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam från flygplan,

1975:120 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam och propaganda
från luftfarkost.

Motionerna

I motionen 1975:90 lämnas uppgift om flygningar utefter Hallandskusten
sommaren 1974 med reklam för olika slags företag och för idrottsarrangemang.
Sådan verksamhet är enligt motionären förenad med flera negativa
följder. Den skapar onödigt buller i områden och vid tider som människor
vill utnyttja för rekreation, t. ex. genom bad. Den är estetiskt föga tilltalande.
Som det viktigaste skälet för ett förbud anges att reklam av detta slag är
onödigt energi förbrukande. De legitima skäl som i många fall finns för
reklam saknas när det gäller reklam från flygplan, anser motionären.

Reklam som bedrivs med utnyttjande av luftfarkost kan i många fall
anses störande utan att likväl kunna beivras, anförs i motionen 1975:120.
Efter att ha nämnt reklam av detta slag i samband med idrottstävlingar,
mässor och utställningar påtalar motionärerna att det förekommit att politiska
möten av meningsmotståndare utsatts för slagord som på ett provocerande
sätt presenterats med hjälp av flygplan. Även personer som uppehåller
sig i anslutning till den start- och landsningsbana som utnyttjas
vid reklamflygningarna blir störda, säger motionärerna. Dessa kritiserar också
luftburen reklam över fritidsområden och badstränder, vilken av berörda
personer kan upplevas som påträngande.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Vissa bestämmelser om luftfart, m. m.

För luftfart i förvärvssyfte inom Sverige erfordras tillstånd som, när det
gäller annan luftfart än linjefart, utom i vissa undantagsfall meddelas av
luftfartsstyrelsen. De grundläggande bestämmelserna i detta hänseende finns

1 Riksdagen 1975. 17 sand. Nr 28

NU 1975:28

i 7 kap. luftfartslagen (1957:297) och 87 § luftfartskungörelsen (1961:558;
87 § ändrad 1968:480, 1969:357). Vid meddelande av tillstånd skall bestämmas
de villkor som finns erforderliga. Tillstånd kan återkallas om innehavaren
i väsentlig mån åsidosätter föreskrifter som gäller för verksamheten.
Allmänt föreskrivs i 97 § luftfartskungörelsen att luftfartsverket äger meddela
de föreskrifter i fråga om bedrivande av luftfartsverksamhet som verket
finner påkallade av hänsyn till luftfartens säkerhet och för att i övrigt förebygga
skada eller olägenhet vid luftfärd.

I anslutning till 87 § och med stöd av 97 § luftfartskungörelsen har luftfartsverket
utfärdat driftsbestämmelser m. m. Dessa ingår i serien Bestämmelser
för civil luftfart (BCL). Enligt BCL-D 1.1 gäller följande. Annan
luftfart i förvärvssyfte än linjefart indelas i luftfart i icke regelbunden trafik,
bruksflyg och skolflyg i förvärvssyfte. Med bruksflyg förstås all luftfartsverksamhet
i förvärvssyfte som bedrivs med luftfartyg vars högsta tillåtna
flygvikt ej överstiger 5 700 kg och som ej utgör linjefart eller skolflyg. Reklamflyg
utgör en kategori av bruksflyg. 1 övrigt kan bruksflyg utgöras
av bl. a. taxiflyg, godsflyg och rundflyg, jordbruksflyg, mätnings- och inspektionsflyg,
boserflyg, luftfart som innebär deltagande i räddningstjänst,
luftfart som innebär deltagande i civilförsvarsövning, trafikövervakning från
luften, skogsbrandbevakning från luften och målgång för krigsmaktens räkning.

För att tillstånd skall erhållas fordras att sökanden uppfyller i BCL givna
föreskrifter för den luftfart varom det är fråga och dessutom de särskilda
villkor som kan komma att föreskrivas. Tillstånd meddelas för viss tid och
betingar vissa avgifter. Detaljerade bestämmelser finns om vissa uppgifter
som ansökan om tillstånd till bruksflyg etc. skall innehålla. Bl. a. skall anges
arten och omfattningen av den verksamhet som avses med ansökan. Operatören
avkrävs varje år statistik, varur dock icke kan erhållas separata uppgifter
om reklamflyg. De företag som har tillstånd till bruksflyg har för
närvarande totalt ca 225 flygplan. För reklamflyg erfordras emellertid särskild
utrustning.

Gällande bestämmelser om luftfart ger möjlighet till ingripanden mot
flygning på relativt låg höjd med allmänflyg över områden avsedda för friluftsliv
etc., inom vilka sådan flygning kan uppfattas som störande även
om den inte ger upphov till höga ljudnivåer.

13 § luftfartskungörelsen stadgas att luftfartsverket, om så befinns påkallat
med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, kan förordna att luftfartyg under
viss del av året inte får ta flygväg inom visst område. Sådant område skall
utgöra s. k. restriktionsområde. Förordnandet skall meddelas efter samråd
med länsstyrelsen samt, om det berör militära förhållanden, med överbefälhavaren.

Då luftfartsverket förordnar om restriktionsområde, skall det enligt 4 §
föreskriva de inskränkningar i rätten att flyga inom området som befinns
påkallade av hänsyn till ändamålet med förordnandet. Skyldighet kan åläggas

NU 1975:28

den som önskar flyga inom området att göra anmälan härom, att avvakta
särskilt tillstånd till genomfart eller att iaktta andra sådana föreskrifter. Förbud
kan meddelas att flyga inom området annat än på visst sätt, på viss
höjd eller under vissa väderleksförhållanden. Där det finns påkallat av hänsyn
till allmän ordning och säkerhet kan all luftfart inom området förbjudas
för viss tid, högst två veckor. Föreskrifter angående restriktionsområde, som
inrättas med hänsyn till naturskydd eller friluftsliv, får ej utformas så, att
de innebär hinder för luftfart som är påkallad av hänsyn till ortsbefolkningens
intresse.

Förordnande om restriktionsområde med hänsyn till naturskydd har hittills
meddelats endast i ett fall, som gäller Stora och Lilla Karlsö. Något
förordnande om restriktionsområde med hänsyn till friluftsliv lär icke ha
meddelats.

Med anledning av vad som anförs i motionen 1975:120 om störande av
politiska sammankomster bör vissa straffrättsliga bestämmelser nämnas.

1 16 kap. 4§ brottsbalken finns ett straffstadgande som är tillämpligt
om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör
eller söker hindra allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller
åhörande av föredrag. När bestämmelsen infördes var det främst för att
skydda politiska sammankomster. Ansvar för störande av allmän sammankomst
förutsätter uppsåt att störa sammankomsten.

Störande av sammankomst kan även påtalas med åberopande av 16 kap.
16 § brottsbalken, vari stadgas om bötesstraff för förargelseväckande beteende.
Därmed förstås att någon - i annat fall än som i övrigt berörs i
kapitlet - för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt
som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

Reklamflygets omfattning m. m.

Under 1960-talet utövades reklamflyg av flera företag. Dessa har numera
i allmänhet lagt ned sin verksamhet. I näringsutskottets betänkande 1974:16
angavs vissa data rörande ett företag i Stockholm som uppgivits vara dominerande
i branschen. Detta företags verksamhet med reklamflyg hade
reducerats kraftigt från år 1973 i samband med att företaget upphört med
aktiv marknadsföring på området. Sedan verksamheten gått ned ytterligare
har företaget år 1975 överlåtit sin utrustning för reklamflyg till ny innehavare
som fortsätter med reklamflyg.

Reklamflyg bedrivs av ytterligare åtminstone ett företag, vilket är hemmahörande
i Helsingborg och har flygplatsen i Höganäs som bas. Det är
uppenbarligen detta företags verksamhet som åsyftas i motionerna. Företaget
har lämnat följande uppgifter. Dess reklamflygningar omfattade år 1974
ca 200 timmar. Företaget utför flygningar i huvudsak längs kusten från
Skanör-Falsterbo till norra Halland. Flygningarna äger till största delen rum
på sommaren vid tider då vädret är vackert. Flyghöjden är lägst 150 m.

NU 1975:28

Flyghastigheten area 80 km. i timmen, vilket innebär att flygplanet framförs
med lägre varvtal än normalt, något som reducerar bullernivån. Bensinåtgången
beräknas till ca 16 liter i timmen, dvs. ca 3 200 liter för 200 timmars
flygning.

Till jämförelse med de senast angivna sifferuppgifterna kan nämnas att
antalet flygtimmar i bruksflyg med svenskregistrerade luftfartyg år 1973
beräknas till drygt 90 000 och att drivmedelsförbrukningen i civila luftfarter
år 1970 beräknas till 235 miljoner liter, då med en ökning av ca 8 96 per

år.

Uppgiften i motionen 1975:120 om luftburen propaganda som stört politiska
möten gäller, enligt vad som inhämtats, närmast en händelse under
valrörelsen 1973. Socialdemokraternas upptaktsmöte på Malmö stadion överflögs
då av ett flygplan som bogserade en banderoll med texten ”Bevara
monarkin!” eller motsvarande. Den störning som bedömdes uppkomma
föranledde inte polisanmälan. Lägsta tillåtna flyghöjd var med hänsyn till
omständigheterna 300 m.

Reglering av reklamverksamhet

Skattskyldigheten enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
omfattar även reklam från flygplan. Beskattningsvärdet utgörs härvid av
vederlaget.

Uppsättning av skyltar och andra reklamanordningar utomhus regleras
genom bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822), väglagen (1971:948) och
byggnadsstadgan (1951:12).

En näringsrättslig reglering av reklamåtgärder åstadkoms genom lagen
(1970:412) om otillbörlig marknadsföring, vars syfte är att ge konsumenter
och näringsidkare skydd mot att näringsidkare i det enskilda fallet använder
icke tillbörliga åtgärder eller metoder i sin marknadsföring.

Vissa utredningar

Reklamutredningen, vars uppgift var att utreda reklamens verkningar med
särskild hänsyn till reklamsändningar i televisionen och som avslutade sitt
arbete år 1974, har i delbetänkandet (SOU 1972:7) ”Reklam II. Beskrivning
och analys” redovisat ett omfattande material om reklamen i Sverige. Reklamflyg
behandlas dock inte särskilt. Reklamkostnaderna i Sverige år 1967
- inklusive icke-kommersiell annonsering m. m. - har av utredningen beräknats
till mellan 1 780 och 1 930 milj. kr., motsvarande 2,6-2,8 96 av
den privata konsumtionen och 1,4-1,6 96 av bruttonationalprodukten.

TrajikbuHerutredningen (K 1970:33; ordförande: riksdagsman Paul Jansson)
har till uppgift att utarbeta förslag till normer för buller från bl. a. civila
och militära luftfartyg. Normerna skall omfatta gränsvärden för såväl emission
som immission, i det senare fallet på basis av i första hand medicinsk -

NU 1975:28

hygieniska överväganden men också tekniska, ekonomiska och allmänt sociala
faktorer. De sakkunniga skall även överväga i vad mån föreslagna
normer bör göras rättsligt bindande och redovisa olika sätt att kontrollera
den praktiska tillämpningen av föreslagna normer. Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete under år 1975.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Förslaget i motionen 1975:90 framfördes av samme motionär vid 1974
års riksdag. Näringsutskottet (NU 1974:16) anförde bl. a. följande. En närmare
bedömning av reklamflygets bullerverkningar borde lämpligen anstå
tills trafikbullerutredningens betänkande förelåg. Så länge inga mer allmänna
restriktioner gällde i fråga om förbukningen av flygbränsle syntes det inte
finnas grund för att låta energiåtgången motivera ett förbud mot reklamflyg.
Ett sådant förbud av estetiska skäl fann utskottet inte motiverat. Utskottet
avstyrkte ett separat ingripande mot det speciella reklammedium som det
var fråga om.

Vid ärendets behandling i kammaren berörde motionären vissa reklamflygningar
över mellersta Halland sommaren 1973. Den ifrågavarande motionen
avslogs i enlighet med utskottets hemställan.

Utskottet

Tre olika argument för ett förbud mot reklamflyg anförs i motionen
1975:90, vari en motsvarande framställning som gjordes förra året förnyas.
Reklamformen betecknas som bullersam, som onödigt energikrävande och
som estetiskt föga tilltalande. 1 motionen 1975:120 åberopas främst bullerverkningarna
som motiv för ett förbud, vilket skulle gälla även utnyttjande
av flygplan för propaganda av icke-kommersiell natur. Erfarenhet av ett
fall då ett politiskt möte stördes genom propaganda av här avsett slag ligger
till grund för detta speciella krav.

Det viktigaste skälet för ett förbud mot reklamflyg är att det skulle vara
en energibesparande åtgärd, hävdas det i motionen 1975:90. Som framgår
av de uppgifter som lämnats i det föregående svarar reklamflyget inte för
mer än några hundradels promille av det svenska civilflygets drivmedelsförbrukning.
Mot bakgrund härav vidhåller utskottet uppfattningen att energiåtgången
inte kan tas till intäkt för ett förbud mot reklamflyg så länge
inga mera allmänna restriktioner gäller i fråga om förbrukningen av flygbränsle.

Att reklamflyget på de flesta platser skulle av allmänheten uppfattas som
så störande från estetisk synpunkt att ett förbud är motiverat av den anledningen
finner utskottet nu som tidigare osannolikt.

Om reklamflyg utnyttjas för medvetet störande av politiska möten eller

NU 1975:28

andra al I manna sammankomster torde sanktioner på grundval av nu gäl lande
straffrättsliga bestämmelser inte vara uteslutna.

En närmare bedömning av reklamflygets bullerverkningar bör lämpligen,
som utskottet uttalade förra året, anstå tills trafikbullerutredningens betänkande
om flygbuller föreligger. Detta betänkande, som väntas bli klart
i år, skall innehålla förslag till normer i fråga om flygbuller och förslag
beträffande dessa normers rättsverkan och kontrollen av deras tillämpning.
Det i motionen 1975:120 berörda problemet med bullret vid flygplans starter
och landningar hör till dem som utredningen särskilt skall behandla.

I dagens läge vill utskottet därutöver anföra följande i bullerfrågan. I
den mån buller förorsakat av reklamflyg uppfattas som störande torde detta
inte så mycket bero på den uppnådda ljudnivån, vilken till följd av de använda
flygplanens små dimensioner och ringa hastighet inte är särdeles hög. Avgörande
torde i stället vara att bullret sprids inom ett område som de berörda
personerna har sökt upp i rekreationssyfte och i avsikt att finna ro och
avskildhet. Som framgår av den redogörelse för gällande bestämmelser om
luftfart som har lämnats i det föregående finns vissa - hittills knappast
utnyttjade - möjligheter till ingripanden för att förebygga störningar genom
flygning över områden som är avsedda för friluftsliv. Det torde få ankomma
på vederbörande kommun, andra lokala intressenter eller länsstyrelsen att
ta initiativ härvidlag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1975:90 och 1975:120.

Stockholm den 13 maj 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Andersson
i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hansson (s), fru
Radesjö (s), herr Pettersson i Helsingborg (s) och fru Oskarsson (c).

GOTAB 75 9496 S Stockholm 1975