Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om näringspolitiken (Betänkande 1975:NU14 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande nr 14

NU 1975:14

Nr 14

Näringsutskottets betänkande med anledning av motioner om
näringspolitiken

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 44 motioner rörande

bl. a.

principuttalanden om näringspolitikens inriktning, utarbetande av handlingsprogram
för näringspolitiken,
förstatligande av affärsbankerna och försäkringsbolagen,
åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag, åtgärder för att
motverka företagsfusioner,
översyn av bestämmelser om etableringskontroll,
importrestriktioner,

främjande av tekniskt utvecklingsarbete,

kartläggning och redovisning av nyetableringar och strukturomvandling
inom näringslivet,

utredningar rörande mindre och medelstora företag, avseende bl. a. allmänna
förutsättningar för deras verksamhet, underleverantörers ställning
samt åtgärder för att stimulera företagsetableringar och marknadsföringsaktiviteter,

utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna
i form av bl. a. produktutvecklingslån, lån till konsultinsatser
och lån till investeringar i marknadsföring,
åtgärder i övrigt för att förbättra mindre och medelstora företags kapitaloch
k red i t försörj ning, bl. a. genom upplåning utomlands, inrättande av regionala
utvecklings- och finansieringsorgan och införande av investeringsbidrag,

utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och om relationerna mellan
detaljhandeln och grossistföretagen,
utredningar om åtgärder för att stimulera tillkomsten av löntagarägda
företag, om löntagarsparande och om ett allmänt vinstandelssystem.

Motionerna redovisas nedan. En översikt över var i betänkandet de olika
motionerna behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 119 f.).

Betänkandets disposition framgår av innehållsförteckning på s. 121 f.

1 Riksdagen 1975. 17 sand. Nr 14

NU 1975:14

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1975:282 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om lånemöjligheter
för marknadsinvesteringar utreds,

1975:283 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen i syfte att
snarast underlätta situationen för de svenska mindreföretagen till regeringen
uttalar sig i motionens inriktning med följande delförslag:

1. ytterligare utökande av den planerade utlandsrepresentationen med
tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande syfte undersöka
vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella marknader
samt i övrigt fånga upp nya produktidéer och marknadskrav,

2. inrättandet av en idébank (eller annan lämplig benämning) i avsikt
att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera marknadsbehov, tekniska
idéer, forskningsresultat och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

3. inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och
övriga frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till patentoch
registreringsverket,

4. utse och anvisa för mindre företag lättillgängliga, snabba och prisbilliga
utprovnings- och rådgivningsresurser, bl. a. befintliga försöksanstalter och
institutioner,

5. underlätta långsiktig kreditgivning på lämpliga villkor till mindreföretag
att användas för välplanerade och väldokumenterade försäljningsinsatser
på utländska marknader som kan ge nya arbetstillfällen inom landet,

1975:286 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar
att en målsättning för näringspolitiken, skattepolitiken och den ekonomiska
politiken skall vara att främja ett decentraliserat näringsliv med en livskraftig
sektor av mindre och medelstora företag,

1975:288 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär

A. att ett utlandslån tas upp för att tillgodose kreditbehoven hos mindre
och medelstora företag,

B. att förslag om bättre samordning av kreditstödet till mindre och medelstora
företag utarbetas,

C. att reglerna för direktlån och industrigarantilån ses över så att företagareföreningarna
får möjlighet att

1. förmedla riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag,

2. medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d.,

3. ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag,

1975:290 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om förslag om att i statens ägo överföra
de privata affärsbankerna,

NU 1975:14

1975:291 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om förstatligande av det privata
försäkringsväsendet,

1975:295 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder och förslag i syfte att förbättra kreditmöjligheterna
för mindre och medelstora företag enligt vad i motionen anförts,

1975:395 av herr Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om skyndsam utredning av frågan om statlig garantigivning i samband
med mindre och medelstora företags upplåning utomlands,

1975:626 av herr Nilsson i Visby m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att låta utreda och framlägga förslag om inrättande
av en fond för främjande av det gotländska näringslivet,

1975:630 av herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till ett system
med investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:899 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
begär en utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning och relationerna
mellan detaljhandeln och grossistföretagen,

1975:903 av herr Elmstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag angående regionala utvecklingsoch
finansieringsorgan, i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning,
i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975:907 av herrar Gustavsson i Ängelholm (s) och Stadling (s), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att uppdrag ges till statens industriverk
att i sin pågående utredning om byggnadsindustrin jämväl beakta
de i motionen framförda synpunkterna,

1975:915 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en samlad översyn av bestämmelserna kring etableringskontrollen
m. fl. frågor som berörts i förevarande motion samt på grundval
härav tar de initiativ och framlägger de förslag om ytterligare åtgärder, vilka
kan medverka till att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden,

1975:916 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att inom ramen för GATT, EG och EFTA licensgivningen
avseende importen från låglöneländerna tillämpas så att fortbeståndet
av eljest livskraftiga svenska företag icke äventyras samt att begränsning
av importen från dylika länder vidtas i större utsträckning än
som f. n. sker,

1975:919 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om

NU 1975:14 4

1. kartläggning av pågående strukturomvandling i näringslivet,

2. förslag i syfte att motverka koncentrationen i näringslivet,

3. förslag syftande till att underlätta övertagande och nyetablering samt
drift av företag för personer i familjeföretagskretsen, anställda samt unga
människor med företagarintresse enligt vad som i motionen angivits,

1975:922 av herr Petersson i Ronneby m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om underleverantörernas ställning och
sociala trygghet,

1975:923 av herr Rämgård m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger till känna att en ändring i kungörelsen för statens hantverksoch
industrilånefond bör komma till stånd så att företagareföreningarna bereds
möjlighet att bevilja villkorliga lån för genomförande av konsultinsatser
för särskild uppföljning i enskilda företag,

1975:925 av herr Stadling m. fl. (s, c, m, fp), vari hemställs att riksdagen
anhåller om förslag hos regeringen, syftande till att varje företagareförening
erhåller en särskild mindre lånefond i storleksordningen 400 000 kr., att
användas för i motionen redovisade ändamål,

1975:928 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen begär att
möjligheterna att förbättra lånevillkoren för de lån som ställs till företagarnas
förfogande genom landets företagareföreningar utreds,

1975:929 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar
at( ge företagareföreningarna - genom ändring av nu gällande regler för föreningarnas
låneverksamhet - möjlighet att tillhandahålla lån till mindre
och medelstora företag för ökning av aktiekapitalet till det erforderliga minimibeloppet
50 000 kr. och att tillståndet bör gälla fram till år 1978 och
avse endast i gång varande företag,

1975:1600 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), såvitt avser
hemställan att riksdagen beslutar

1. att statens industriverk i ökad utsträckning skall uppmärksamma arbetsvillkoren
för de mindre serviceföretagen,

2. att företagareföreningarnas låne- och rådgivningsverksamhet skall omfatta
även dessa företag,

1975:1603 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser hemställan att riksdagen

1. uttalar att ett av målen för näringspolitiken och den ekonomiska politiken
i övrigt skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi, baserad
på ett decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande
mindre och medelstora företag,

2. hos regeringen hemställer om förslag syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut
att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden
till näringslivet,

NU 1975:14

6. hos regeringen anhåller om att den förutskickade utredningen om löntagarnas
delaktighet i företagens kapitalbildning får sådana direktiv att även
frågan om ett allmänt vinstandelssystem kan analyseras och förslag härtill
framläggas,

7. hos regeringen anhåller om att utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
delges vad i motionen anförts under avsnittet
Struktur- och konkurrensförhållanden,

1975:1611 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik
skyndsamt utarbetas enligt motionens syfte och att den parlamentariska
sysselsättningsutredningen ges i uppdrag att genomföra denna näringspolitiska
planering i form av ett handlingsprogram,

1975:1622 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c),
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag
till åtgärder för att öka innovationsverksamheten, i syfte att åstadkomma
större produktion och ökad sysselsättning inom näringslivet,

1975:1627 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer att åtgärder vidtas för att avsevärt skärpt
restriktivitet visas vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige
enligt lagen av den 29 november 1968,

2. som sin mening uttalar att avsevärt skärpt restriktivitet skall visas
vid tillståndsgivning för aktieköp till stora utländska kapitalägare,

1975:1635 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om avskaffande av all gällande lagstiftning
angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skattebefrielse
eller på annat sätt,

2. begär ett svenskt regeringsinitiativ för att främja en gemensam nordisk
linje vid utarbetandet av olika slags uppförandekoder för multinationella
företag inför arbetet inom FN och OECD,

3. hos regeringen begär ökade insatser för kontinuerlig skatterevision
inom internationellt verksamma företag med minst 500 anställda för kontroll
av internprissättning, royalties och licenstransaktioner,

4. hos regeringen begär förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn
med syfte att begränsa maktkoncentrationen till de stora affärsbankerna
och skapa en decentraliserad maktstruktur,

5. som provisorium under två år antar det som bilaga till motionen fogade
förslaget till Lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall samt förslaget
till Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar med de
ändringar som anförts i motionen,

1975:1636 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning och förslag

NU 1975:14

om regionala utvecklingsbanker i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen
skisserade riktlinjer i syfte att förstärka näringsliv och sysselsättning
och främja regional balans,

1975:1637 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära utredning om effekterna av samhällets näringspolitik
och ekonomiska politik på mindre och medelstora företag, å
ena sidan, och storföretag (med mer än 500 anställda), å den andra,

2. att hos regeringen begära utredning och förslag om sådana åtgärder
att de mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen
i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att i första hand
avskaffa den nuvarande diskrimineringen,

1975:1640 av herrar Jonnergård (c) och Persson i Heden (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om att en särskild utredning tillsätts
med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder för stimulans av utvecklingen
av företagens marknadsföringsfunktioner, varvid de mindre och medelstora
företagens problem särskilt bör beaktas,

1975:1641 av herrar Jonnergård (c) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära utförande på lämpligt sätt av en
sammanställning och utvärdering av olika vetenskapliga undersökningar
av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i förhållande till varandra inom
olika branscher och i olika avseenden, avsedd att kunna ligga till grund
för näringspolitiken,

1975:1642 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppdrag att föreslå åtgärder för att
stimulera småföretagen i enlighet med vad i motionen sägs och att därvid
särskilt beaktas småföretagens situation i Norrland,

1975:1648 av herr Lothigius (m), vari hemställs att riksdagen ger regeringen
i uppdrag att sammankalla till en konferens i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer,

1975:1651 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att statens industriverk snarast möjligt framlägger
en redovisning angående nuvarande läge och tendenser i fråga om
nyetableringar av företag inom näringslivet samt redovisning angående deras
inverkan på företagsutveckling och sysselsättning,

1975:1652 av herrar Nordgren (m) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med ändamål att
överse formerna för säkerheter i statliga lån,

1975:1654 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om sådan översyn av för företagareföreningarna gäl -

NU 1975:14

lande instruktioner att deras allmänna verksamhet och låneverksamhet även
kan komma serviceföretagen till godo,

1975:1657 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning av de åtgärder som bör vidtas för att
öka nyföretagandet verkställs,

1975:1661 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att utreda och lägga fram förslag för de mindre
och medelstora företagens utveckling, varvid bör beaktas

1. de mindre och medelstora företagens betydelse för utveckling av ett
mer decentraliserat samhälle,

2. åtgärder för underlättande av nyetablering och drift av nystartade företag,

3. åtgärder för ökad tillgång till riskkapital dels från AP-fonder, dels
genom nya former av aktier, andelar eller obligationer,

4. åtgärder för stöd till produktutveckling och marknadsföring,

5. förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare och anställda inom
företagen,

6. breddning av företagareföreningarnas verksamhet till företag som arbetar
inom industri[service]sektorn,

1975:1662 av herrar Olsson i Kil (fp) och Hörberg (fp), vari hemställs
att riksdagen begär att en utredning om åtgärder för att stimulera och underlätta
tillkomsten av löntagarägda företag tillsätts,

1975:1671 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning om löntagarsparande
och löntagarägande i företagen, vilket grundar rätt för de anställda
att på fördelaktiga villkor få ut en del av sin arbetsersättning i form av
andelsrätter (depositionsbevis) i det egna företaget, i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1975:1673 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om snabb utredning och förslag om åtgärder i syfte att
stärka den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga,

1975:1674 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en översyn av gällande bestämmelser angående säkerhetskrav
för lån från statliga institutioner till etablering och drift av företag,

1975:1682 av fru af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hemställer
att regeringen via AP-fonderna eller på annat sätt tillför Handelskredit
ökade resurser för kreditgivning,

NU 1975:14

1975:1687 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

A. anvisar 10 milj. kr. till företagareföreningarna för produktutvecklingslån
med villkorlig återbetalningsskyldighet till enskilda innovatörer och
mindre företag,

B. medger att statsgaranti för lån till produktutvecklingsändamål får beviljas
intill ett belopp av 25 milj. kr.,

C. begär att

1. förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra(IUC)
läggs fram för nästa års riksdag,

2. en arbetsgrupp av fristående experter tillsätts för att utarbeta förslag
till en mer innovationsfrämjande närings- och forskningspolitik,

3. styrelsen för teknisk utveckling ges i uppdrag att lägga fram förslag
om utbyggt stöd till innovationsverksamhet enligt i motionen angivna riktlinjer,

4. förutsättningarna för en sammanslutning av organisationer och enskilda
inom områdena teknik, näringsliv och forskning med uppgift att
sprida information om den tekniska forskningen och utvecklingen utreds,

5. kurser i kreativitetsträning försöksvis anordnas av SIFU-enheten inom
statens industriverk.

Av hemställan i motionen 1975:1603 har punkten 5 hänvisats till inrikesutskottet.
Punkterna 3 och 4 avser näringsutskottet att behandla i ett
senare betänkande. Motiveringen för hemställan i denna motion finns i
motionen 1975:1020 om den ekonomiska politiken, vilken har hänvisats
till finansutskottet och behandlats i dess betänkande 1975:1. Av hemställan
i motionen 1975:1600 behandlas punkten 3 i näringsutskottet* betänkande
1975:15.

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975:286, 1975:1603, 1975:1611 och 1975:1648

De yrkanden i motionen 1975:1603 som behandlas här gäller dels ett
principuttalande om näringspolitiken, dels tilläggsdirektiv till utredningen
(H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen. Motiveringen
till yrkandena finns i motionen 1975:1020.

Näringspolitikens främsta uppgift är, anförs det, att dra upp de ramar
inom vilka näringslivet skall verka. Den skall befrämja initiativ, nyföretagande
och effektiv konkurrens och skapa garantier för väl fungerande
kapital- och kreditmarknader. Vårt lands ekonomi bör enligt motionärerna
även i framtiden bygga på en modern marknadshushållning, innebärande
fri prisbildning, fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens. Marknadsekonomin
ger, menar de, större möjligheter till decentralisering av beslut
om såväl konsumtion som produktion, och den tar till vara människornas
vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Kritik riktas mot den socialdemokratiska
näringspolitiken, som sägs innebära att svensk ekonomi gradvis

NU 1975:14

skall utvecklas i riktning mot en planekonomi. Selektiva åtgärder i näringspolitiken
karakteriseras som - om än ibland nödvändiga - administrativt
omständliga, dyrbara och ägnade att medföra orättvisor. En fortgående omvandling
av näringslivet utgör ett villkor för förbättrad levnadsstandard,
säger motionärerna. De betonar nyföretagandets betydelse för vitaliteten
i näringslivet och uttalar farhågor för negativa konsekvenser av koncentrationen
inom näringslivet.

I direktiven för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
finns ett uttalande om ett decentraliserat ekonomiskt
system som motionärerna understryker. De betecknar det som särskilt angeläget
att utredningen beaktar statens växande engagemang i näringslivet
och inte minst den roll som den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen
och att den föreslår åtgärder i syfte att förekomma
olägenheter som föranletts därav. Utredningen bör, anser motionärerna, kartlägga
problem föranledda av en sammanblandning mellan statens oflentligrättsliga
funktioner och de privaträttsliga uppgifter som följer av dess
egenskap av företagsägare.

Det yrkande om ett uttalande i fråga om mål för bl. a. näringspolitiken
som motionen 1975:286 utmynnar i föregås av en utförlig motivering. En
beslutsam kamp mot koncentrationsutvecklingen på olika områden anges
som en förstahandsuppgift. Motionärerna uttrycker oro för en utveckling
som innefattar ökat statligt inflytande direkt i företagen. Deras krav på
detta område - framförda i olika riksdagsmotioner-sammanfattas i följande
punkter: skärpt lagstiftning mot monopol och karteller, en livskraftig sektor
av mindre och medelstora företag, ökad kontroll av multinationella företag,
medbestämmanderätt för de anställda, ingen statlig styrning av företag inifrån
samt andel för de anställda i företagens kapitaltillväxt. De mindre
och medelstora företagens betydelse från sysselsättningssynpunkt och från
regionalpolitisk synpunkt poängteras. I detta sammanhang framhålls de förändringar
som på senare tid ägt rum inom familjeföretagssektorn som särskilt
oroande. Gruppen medelstora familjeföretag krymper snabbt, anförs det.
Goda arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter för mindre och medelstora
företag nämns som ett viktigt inslag i en medveten konkurrenspolitik. Motionärerna
ställer upp ett näringspolitiskt program i ett antal punkter. Flera
av dessa gäller skattefrågor - rörande avsättning till trygghetsfonder, systemet
med arbetsgivaravgifter, kapitalbeskattningen m. m. Inom den ekonomiska
politikens område begärs bl. a. åtgärder för att hålla företagens
lönsamhet uppe och förbättra soliditeten i mindre företag. I övrigt begärs
bl. a. en särskild bolagsform för mindre företag, tryggad kapitalförsörjning
för mindre och medelstora företag - bl. a. på basis av allmänna pensionsfonden
-, utveckling av företagareföreningarna till regionala serviceorgan
samt stimulans av produktutvecklingen i mindre företag. Exempel lämnas
på åtgärder som bedöms innebära en särskild belastning för denna kategori
av företag.

NU 1975:14

I motionen 1975:1611 diskuteras avslutningsvis förutsättningarna för utarbetande
av övergripande grunder och handlingslinjer för näringspolitiken.
Invändningar riktas mot de argument som riksdagsmajoriteten tidigare år
åberopat mot förslag överensstämmande eller likartade med det som nu
läggs fram. Dessförinnan lämnar motionärerna en utförlig översikt över vad
grunder och handlingslinjer av avsett slag enligt deras mening bör gå ut
på. I samband därmed kritiseras vissa inslag i den hittills förda näringspolitiken.

Näringspolitikens uppgift är. säger motionärerna, att främja ett effektivt
och expansivt näringsliv. Näringslivets samhällsansvar - dess skyldighet
att underordna sjg de mål som samhället beslutat - understryks samtidigt.
Näringslivet bör enligt motionärerna vara decentraliserat och sålunda vara
i huvudsak privat eller kooperativt samt bygga på ett fritt konsumtionsval
och en sammanvägning av de krafter som konkurrens och samverkan utgör.
Motionärerna pekar på risken för en permanent arbetslöshet och förutser
med nuvarande utveckling och politik en allvarligt försämrad arbetsmarknadssituation
under kommande år. Arbetstillfällen som annars skulle försvinna
måste, menar de, bevaras genom en aktiv näringspolitik. En expansion
inom näringslivet anges som en förutsättning för att sysselsättningen inom
den offentliga sektorn skall kunna ökas på önskvärt sätt. Industriinvesteringarnas
ökningstakt har, anser motionärerna, under en längre tid varit
otillräcklig. Antalet företagsnedläggelser och konkurser har varit stort, anför
de, och utslagningen har gällt främst mindre och medelstora företag. Slutsatsen
är att den näringspolitik som förts har varit felaktig. Den har alltför
mycket varit inriktad på selektiva åtgärder och alltför litet på generella.
Det har också brustit i den långsiktiga resurs-och reformplaneringen. Särskilt
de mindre företagens utvecklingsmöjligheter har försummats. Koncentrationsgraden
i företags- och ägandestrukturen har blivit hög. Motionärerna
förespråkaren resursskapande näringspolitik, kännetecknad av att olika delar
av samhällets politik utformas med hänsyn till önskvärd utveckling inom
näringslivet. De uttalar sig för samarbete mellan löntagare och företagare.
Att skapa förutsättningar för ökade investeringar, särskilt i långsiktiga och
riskbärande projekt, nämns som en viktig uppgift. Att smådriftens fördelar
tas till vara och att näringslivet alltfort kommer att starkt präglas av små
och medelstora familjeföretag betecknas som betydelsefullt. För att maktkoncentration
och centralisering skall motverkas bedöms ett ökat samhällsinflytande
på strukturella förändringar vara befogat. Decentraliseringen bör
också gälla formerna för utnyttjande inom näringslivet av medel ur allmänna
pensionsfonden. Att förnya arbetslivet så att goda arbetsmiljöer och god
trygghet i arbetet erhålls anges vidare vara angeläget. Åtgärder för en mera
utvecklad företagsdemokrati skisseras. Ytterligare framhålls nödvändigheten
av att näringspolitiken inriktas på en god hushållning med natur- och miljöresurser.

NU 1975:14

Till den konferens rörande samhällets inställning till företagsamheten som
föreslås i motionen 1975:1648 skulle inbjudas representanter för arbetsmarknadens
parter, massmedia, studentorganisationer och andra ungdomsorganisationer
m. fl. Särskilt skulle nyföretagsamhetens och småföretagsamhetens
problem behandlas. Motionären hänvisar till att företagens företrädare
utsätts för angrepp på företagsamheten som de upplever som personliga,
i det att deras hederlighet, ambitioner och vilja att verka för samhällets
förkovran ifrågasätts. Vid de sammanträffanden mellan samhällets och företagens
representanter som ständigt förekommer av olika skäl tar man
inte upp psykologiska problem av nu angiven art, menar motionären.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner pä området

Förslag om allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning
har förekommit vid 1973 och 1974 års riksdagar. Näringsutskottet
avstyrkte 1973 (NU 1973:54 s. 37 f.) ett yrkande framfört i en partimotion
från folkpartiet och likartat med yrkandet i motionen 1975:286. Utskottet
yttrade att det näringspolitiska program som där förordades torde kunna
vinna betydande anslutning på vissa punkter men säkerligen på andra punkter
mötte invändningar från skilda håll. Programmet gjordes inte till föremål
för närmare analys eller diskussion från utskottets sida. 1 en partimotion
från moderata samlingspartiet framfördes 1974 ett yrkande som svarade
mot den inledande delen av det första yrkandet i motionen 1975:1603. Näringsutskottet
uttalade blott (NU 1974:36 s. 35) att utskottet inte ansåg det
lämpligt att riksdagen gjorde ett allmänt programuttalande av detta slag.
Riksdagen avslog i båda fallen motionerna med avvisande av reservationer
till förmån för dessa av folkpartiets respektive moderata samlingspartiets
representanter i utskottet.

Förslag om att grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik
skulle utarbetas i särskild ordning har framförts i motioner från centerpartihåll
vid 1969-1974 års riksdagar. De fem första åren var motionärernas
önskemål att en parlamentarisk arbetsgrupp skulle tillsättas för ändamålet,
medan år 1974 föreslogs att uppdraget skulle ges åt den då aviserade sysselsättningsutredningen.
Motionerna har i samtliga fall innehållit en uppräkning
av ämnesområden för det åsyftade programmet med korta kommentarer
under varje punkt. Motionerna har avstyrkts av bankoutskottet
(BaU 1969:9, 1970:10) och näringsutskottet (NU 1971:1, 1972:3, 1973:54,
1974:36) med uttalanden av innebörd att motionärernas förslag till former
för näringspolitiskt programarbete inte var realistiskt. Det skisserade arbetsfältet
är, uttalade näringsutskottet 1974, alltför omfattande för en parlamentarisk
utredning, och den föreslagna verksamheten skulle i stor utsträckning
innebära en dubblering av redan verksamma kommittéers och
permanenta organs arbete. Att formulera sådana övergripande program för
vidsträckta samhällssektorer som motionärerna åsyftar är, anförde närings -

NU 1975:14

utskottet vidare, en uppgift för de olika partierna. De ifrågavarande motionsyrkandena
har varje år fått stöd i en reservation av centerpartiets utskottsrepresentanter.
Riksdagen har avslagit motionerna.

Sysselsättningsutredningen

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: förbundsordförande
Lars Sandberg) tillkallades våren 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga
sysselsättningspolitiken. I utredningen är de fem riksdagspartierna, arbetsmarknadens
huvudorganisationer samt Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet representerade.

De sakkunniga skall utreda frågan om den framtida sysselsättningen med
utgångspunkt i en allmän värdering av arbetets roll för individ och samhälle
som uttrycks inledningsvis i direktiven. De skall skapa överblick över de
inhemska arbetskraftsresurserna och över olika hinder som föreligger för
att dessa skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessa uppgifter
skall ställas samman med näringsgrensutvecklingen såsom den framkommer
bl. a. i arbetet med 1975 års långtidsutredning.

Det anges i direktiven som angeläget att de sakkunniga söker bedöma
de krav på näringspolitiken i allmänhet och på industri-och energipolitiken
i synnerhet som följer av ökade ambitioner inom sysselsättningspolitiken.
Sysselsättningspolitikens regionala villkor liksom dess förhållande till arbetslivets
villkor skall också behandlas.

Beträffande planeringen och organisationen av sysselsättningspolitiken
erinras i direktiven om centralt och regionalt utredningsarbete av olika slag,
bl. a. inom industridepartementet. När det gäller ansvarsfördelningen mellan
staten, kommunerna och näringslivet i fråga om förverkligandet av sysselsättningspolitiken
måste det liksom hittills vara en central statlig uppgift
att leda denna politik och utforma erforderliga instrument, uttalas det.

Även om sysselsättningen inom industrisektorn kan komma att stagnera
under 1970-talet är industrin av stor betydelse för sysselsättningen i hela
landet och i olika regioner, anförs det vidare. Det är statsmakternas uppgift
att ange och påverka förutsättningarna för denna utveckling. Det är enligt
direktiven nödvändigt att företagen åläggs ett ansvar för fullföljandet av
den sysselsättningspolitik som statsmakterna har beslutat om. Detta förutsätter
en vidareutveckling av den aktiva näringspolitik som inleddes under
1960-talet och av de reformer som syftar till ökad medbestämmanderätt
för de anställda i företagen. Det är en uppgift för de sakkunniga att närmare
överväga näringslivets ansvar för och medverkan i det konkreta fullföljandet
av sysselsättningspolitiken.

Det betonas att de sakkunniga bör arbeta med stor öppenhet. En samlad,
översiktlig redovisning, utgörande en sysselsättningspolitisk belysning av
långtidstendenserna i vår ekonomi, bör lämnas i samband med att långtidsutredningen
1975 publiceras och efter det att resultatet av Länsplanering

NU 1975:14

1974 föreligger. Ett slutbetänkande bör lämnas i anslutning till den reviderade
långtidsutredningen 1975, dvs. i början av år 1978.

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen

Utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
(ordförande: departementsrådet Lars Jonsson) tillkallades hösten 1974.
I direktiven anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen och ekonomin
som har påverkat förutsättningarna för lagstiftningen, såsom ingripanden
från samhällets sida på olika områden - inom ramen för arbetsmarknadspolitik,
regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik
osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den internationella
utvecklingen. Chefen för handelsdepartementet anföra» översynen
av konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och
att de sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan
ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen.
Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i
övrigt skall särskilt analyseras. Olika syften med lagstiftningen framhålls.
Ett huvudsyfte sägs vara att motverka förhållanden inom näringslivet som
medför väsentliga olägenheter för konsumenterna. Detta leder bl. a. till att
bedömningen av olika konkurrensmetoder och åtgärder av företagen som
påverkar koncentrationsutvecklingen bör innefatta en avvägning från konsumentsynpunkt
mellan positiva och negativa effekter på kort och lång
sikt. Det påpekas att särskilt inom distributionssektorn de strukturförändringar
som förekommit har medfört vissa för konsumenterna redan på kort
sikt negativa konsekvenser. Slutligen uttalas att de sakkunniga, om det
behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan pröva även frågor utanför
det område som departementschefen berört i direktiven.

Frågor om affärsbankernas och Försäkringsbolagens ställning i samhället

Motionerna 1975:290, 1975:291 och 1975:1635

Sammanslagningen av postbanken och Sveriges kreditbank till Post- och
Kreditbanken nämns i motionen 1975:1635 som ett särskilt allvarligt exempel
på koncentration inom näringslivet. En sådan utveckling är allmänt
kännetecknande för bankväsendet, finner motionärerna. De räknar upp en
rad instrument varigenom bankerna fungerar som verkställande organ för
statens politik eller eljest påverkar den näringspolitiska utvecklingen. Samhället
saknar helt en deklarerad målsättning för banksektorn från näringspolitisk
synpunkt, hävdar motionärerna och ifrågasätter om konsumenternas
synpunkter kommer till sin rätt i samband med bankinspektionens bedömningar.
I den politik som motionärerna förespråkar skall ingå att bankernas
bindningar till de stora företagen och investmentbolagens rörelsefrihet som

NU 1975:14

strukturinstrument begränsas samt att de kooperativa bankerna och provinsbankerna
främjas i förhållande till de stora affärsbankerna.

De privata affärsbankernas dominerande ställning inom kreditväsendet
har försvagats allteftersom staten åtagit sig större uppgifter i kreditförsörjningen,
anförs i motionen 1975:290. Storfinansens makt över produktionen
har dock inte minskat därigenom, menar motionärerna. De statliga kreditinstituten
är nämligen främst tillkomna för att komplettera de privata,
och de bedriver inte någon kreditpolitik som avviker från dessas. Motionärerna
avvisar uppfattningen att den hösten 1974 antagna lagen om kreditpolitiska
medel skulle kringskära affärsbankernas makt. Inte heller statens
kontroll genom riksbanken, bankinspektionen och statliga styrelserepresentanter
har enligt deras mening en sådan funktion. Ett förstatligande av de
privata affärsbankerna skulle visserligen inte skapa en planhushållning styrd
av folkflertalets behov, men den skulle frånhända storfinansen den omedelbara
kontrollen över ett effektivt makt- och styrmedel.

Försäkringsbolagen har två grundfunktioner, framhålls det i motionen
1975:291. Den ena är att förmedla försäkring, den andra att placera de tillgångar
som försäkringstagarna i form av premier har sparat via försäkringsbolaget.
Såvitt gäller den senare uppgiften spelar de stora privata försäkringsbolagen
en roll som kan jämföras med de privata affärsbankernas, anförs
det. Försäkringsbranschens ledare får genom att de kontrollerar miljardbelopp
en viktig maktposition. Ofta finns ett intimt samband mellan försäkringskapitalet
och bankkapitalet. Härvidlag åberopas uppgifter i koncentrationsutredningens
betänkande (SOU 1968:3) Kreditmarknadens struktur
och funktionssätt. Försäkringsbolagens storlek och placeringar har på senare
år ökat, påpekar motionärerna vidare och lämnar några aktuella uppgifter
om placeringarnas omfattning och inriktning. - Motiveringen i motionen
1975:291 avser också yrkandet i motionen 1975:255 om en allmän medborgarförsäkring.
Denna motion har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner av i huvudsak samma innbörd som motionen 1975:1635 i här
aktuell del - rörande ett näringspolitiskt program för banksektorn
- har tidigare förekommit vid 1971-1973 års riksdagar. De har
samtliga avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:51, 1972:7, 1973:7) - varje
gång med reservation av centerpartiets representanter i utskottet - och avslagits
av riksdagen. Motionen år 1971 väcktes med anledning av den proposition
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse som var föranledd
av samgåendet mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank.
Näringsutskottet har som sin uppfattning anfört att den i flera sammanhang
uttalade oron över koncentrationstendenser inom bankväsendet varit överdriven.
Ett väl fungerande kreditväsen i en modern, internationellt inriktad
industristat måste innefatta enheter av betydande storlek, bl. a. för att det

NU 1975:14

skall förhindras att svenska import- och exportföretag blir beroende av utländska
bankintressen, anförde utskottet 1973. Självfallet måste dock, tilllades
härvid, skadlig ekonomisk maktkoncentration förebyggas. Utskottet
noterade vissa tendenser till ökat regionalt beslutsfattande inom bankväsendet.
- År 1972 avslogs även en motion med förslag om en utredning
rörande bankernas framtida organisation och formerna för statens inflytande
i bankväsendet.

Motioner om förstatligande av affärsbankerna har förekommit
vid 1971, 1973 och 1974 års riksdagar. De har avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1971:51, 1973:7, 1974:5) - med reservation av vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet -och avslagits av riksdagen.
Utskottet anförde 1974 - liksom tidigare - att ett tillfredsställande samhälleligt
inflytande över bankväsendet och över näringslivet i stort inte förutsätter
att affärsbankerna övertas av staten. Staten är själv huvudman för
en av de största affärsbankerna, och för övrigt gäller att staten genom riksbanken,
bankinspektionen och offentliga styrelseledamöter har insyn i och
utövar kontroll över bankernas verksamhet, påpekade utskottet. Utskottet
erinrade vidare om den styrning som kan äga rum med hjälp av den kreditpolitiska
lagstiftningen. Ytterligare framhölls att en växande andel av
kapitalbildningen på senare år förts över i offentlig regi och att sparbanker
och jordbrukskassor genom den samordnade banklagstiftningen fått ökade
möjligheter att konkurrera med affärsbankerna.

Motioner om förstatligande av försäkringsväsendet
förekom vid 1964 och 1965 års riksdagar. Motioner väcktes vidare 1965
och 1968 om viss översyn och utredning angående försäkringsverksamheten
utanför socialförsäkringens område. Samtliga motioner avstyrktes av bankoutskottet
(BaU 1964:14.1965:22,1968:10), som bl. a. hänvisade till den insyn
i och kontroll över försäkringsväsendet som utövas från samhällets sida,
och avslogs av riksdagen.

Lag örn kredit polil iska medel

Statsmakterna antog hösten 1974 (prop. 1974:168, FiU 1974:39) en ny
lag (1974:922) om kreditpolitiska medel, vilken har ersatt tidigare tidsbegränsade
kreditpolitiska lagar. Den nya lagen har liksom dessa karaktär
av fullmaktslag. Den tillämpas efter förordnande av regeringen. På framställning
av fullmäktige i riksbanken kan förordnande om kreditpolitiskt
medel meddelas, om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för
riksbankens penningpolitiska verksamhet. Sådana medel är emissionskontroll
samt förordnande om likviditetskrav, om kassakrav, om utlåningsreglering,
om allmän placeringsplikt, om särskild placeringsplikt och om
räntereglering.

NU 1975:14 16

Några statistiska uppgifter om kreditinstitutens verksamhet

Tabell I. Bankinstitutens utlåning till och inlåning från allmänheten vid
1974 års utgång

		utlåning		inlåning
		miljarder	%	miljarder	%
		kr.		kr.
affärsbankerna		70,2	61,0	89,9	63,0
(varav PK-banken)	(19,2)	(16,7)	(30,5)	(21.4)
sparbankerna		37,7	32,8	44,3	31,1
(Öreningsbankerna	7,1	6,2	8,4	5,9
(Källa: Ekonomisk revy	1975:3)
Tabell 2. Kreditinstitutens direkta utlåning fördelad på sektorer vid 1973
års utgång (miljarder kr.)
	Affärs-	Spar-	Post-	Jord- Försäk	Allmänna
	banker	banker	banken	bruks- rings-	pensions-
				kassor bolag	fonden
Näringsliv	22,0	4,4	1,7	4,8 6,5	0.8
(varav jord-	( 0,6)	( 1,9)	( 0 )	( 3,9) ( 0 )	( 0 )
bruk)
Bostadssektorn	19,6	25,3	6,5	1,1 5,8	0,5
Kommunerna	1,5	3.8	3,6	0,3 1,8	4,1
Övriga	6,2	2.6	0,1	0,3 1,7	0
	49,3	36.1	11,9	6,5 15,8	5,4
Indirekt kredit-
givning	20,5	10,2	6,9	1.4 20,3	51,2

(Källa: Ekonomisk revy 1974:5)

Uppgifter om försäkringsbranschen

Det enskilda försäkringsväsendet omfattar ett stort antal försäkringsgrenar,
som brukar delas upp i de två huvudgrupperna livförsäkring och skadeförsäkring.
Inom livförsäkringen är de dominerande försäkringsformerna
kapitalförsäkring och kollektiv tjänstepensionsförsäkring, där den förra kan
vara med eller utan väsentligt sparmoment. Inom skadeförsäkringen dominerar
olycksfalls- och sjukförsäkring, allmän egendoms-, inkomst- och
ansvarighetsförsäkring, trafik- och annan motorfordonsförsäkring samt sjöoch
transportförsäkring.

De enskilda svenska försäkringsanstalterna uppdelas i den statistik som
försäkringsinspektionen publicerar (senast: Enskilda försäkringsanstalter
1972, Stockholm 1974) i 1) liv- och sjukförsäkrings-, 2) arbetsgivar-, 3) skadeförsäkrings-
och 4) återförsäkringsbolag.

Under benämningen arbetsgivarbolag redovisas de bolag som - vid sidan

NU 1975:14

av riksförsäkringsverket - meddelat obligatorisk försäkring enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring. Dessa bolag har emellertid enligt beslut av riksdagen
upphört att teckna nya försäkringar med utgången av år 1968.

Skadeförsäkringsbolagen uppdelas i riksbolag, läns- och häradsbolag samt
sockenbolag. Till gruppen riksbolag har huvudsakligen hänförts de bolag
vilkas verksamhetsområde omfattar mer än ett län; det stora flertalet av
i gruppen redovisade bolag äger bedriva verksamhet inom hela landet.
Länsbolagen och häradsbolagen liksom även sockenbolagen uppdelas i bolag
för allmän egendomsförsäkring, sjöförsäkring respektive husdjursförsäkring.

Av återförsäkringsbolagen har ett i redovisningshänseende förts till huvudgruppen
liv- och sjukförsäkringsbolag.

I följande översikt (tabell 3) redovisas antalet svenska bolag, som under
1972 drivit rörelse inom var och en av de ovan angivna grupperna.

Vid sidan av de svenska bolagen drev 23 utländska bolag efter erhållen
koncession försäkringsrörelse under 1972 i vårt land.

Tabell 3. Svenska försäkringsbolag 1972

	Aktie- bolag	Ömsesidiga bolag			Totalsumma - aktie- och ömsesidiga bolag
	Riks- bolag	Läns- och härads- bolag	Socken- bolag	Summa
Liv- och sjukförsäkringsbolag	6	9	-	-	9	15
Arbetsgivarebolag	-	7	-	-	7	7
Skadeförsäkrings bolag Därav lokala bolag för	15	18	99	549	666	681
allmän egendomsförsäkring	-		59	140	199
sjöförsäkring	-		12	8	20
husdjursförsäkring	-		28	401	429
Återförsäkringsbolag	5	-	-	-	-	5
Summa svenska försäkringsbolag	26	34	99	549	682	708
Därav bolag för vilka försäkrings-
lagen är tillämplig	26	34	99	148	281	307

Försäkringsbolagen är organiserade antingen som aktiebolag eller som
ömsesidiga bolag. Den senare typen av företag är i princip kooperativ med
försäkringstagarna som delägare och partiellt ansvariga (utom vad gäller
personförsäkringar) för företagets förbindelser. Samtliga lokala och regionala
försäkringsbolag är ömsesidiga, medan riksbolagen fördelar sig tämligen
jämnt på de båda företagsformerna. Ett betydande antal riksbolag är emellertid
dotterbolag till andra försäkringsbolag.

Bland försäkringsbolagen finns åtskilliga sammanslutningar, antingen i
form av koncerner (se definition i 333 § lagen om försäkringsrörelse) eller

2 Riksdagen 1975. 17 sami Nr 14

NU 1975:14

endast grundade på överenskommelser rörande visst samarbete. Under det
senaste årtiondet har flera stora koncerner bildats etappvis. De i början av
år 1974 förefintliga sammanslutningarna var följande: Allmänna Brand-koncernen,
Ansvars grupp, Brandförsäkringsverket-Stockholm, Folksam,
LänSförsäkringsbolagen, Skandia, Skånska Brand, Trygg-Hansa och Vegetebolagen.

I tabell 4 specificeras i storleksordning de 20 koncerner (bolagsgrupper)
eller fristående bolag som vid utgången av år 1972 redovisade de största
beloppen i förvaltade tillgångar. Dessa enheter omhänderhade 97,5 % av
samtliga svenska försäkringsbolags tillgångar.

Tabell 4. Under år 1972 ledande koncerners och bolags relativa betydelse
(milj. kr.), förvaltade tillgångar samt premieinkomst i direkt försäkring i
Sverige år 1972. Svenska bolag

Koncern eller bolag Tillgångar Premieinkomst

SPP	11 372	682
Skandia	9 842	1 884
Trygg-Hansa	6 937	1433
Folksam	2 002	903
Valand	1 358	195
Länsförsäkringsbolagen	875	341
Vegete-bolagen	717	225
AFA	320	225
Förenade liv	277	40
Atlas	269	-
Arbetsgivarbolag (olycksfall)	267	0
Trafik-Bo re	246	163
Allmänna Brandkoncernen	230	115
Ansvars grupp	203	105
Land och Sjö	178	0
Sirius	171	29
RKA	164	21
Assuransföreningen	164	90
Brandkontoret	148	10
Skånska Brand	145	63
Summa för 20 enheter	35 885	6 524
Övriga koncerner och
riksbolag	813	303
Övriga läns-, härads- och sockenbolag	107	14
Totalsumma	36 805	6 841

Den statliga kontrollen över försäkringsbolagens verksamhet har successivt
skärpts. De viktigaste av nu gällande speciallagar är lagen (1948:433)
om försäkringsrörelse (försäkringslagen) och lagen (1927:77) om försäkringsavtal
(försäkringsavtalslagen). Till detta kommer att riksbanken sedan 1952
nästan utan avbrott genom direktiv och rekommendationer styrt försäkringsbolagens
placeringsinriktning. Försäkringslagen har två huvudmålsättningar,

NU 1975:14

nämligen dels att skapa garantier för att bolagen vid varje tidpunkt kan
uppfylla sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal (soliditetsprincipen),
dels att priset för försäkringen hålls på en skälig nivå (skälighetsprincipen).
Sjö- och transportförsäkring i Sverige samt försäkrings verksam het
utomlands är dock undantagna från skälighetsprincipen. För att driva försäkringsrörelse
fordras koncession av Kungl. Maj:t. Koncessionen beviljas
tills vidare eller under speciella förhållanden på bestämd tid - högst tio
år. Vid beviljandet av koncessionen sker en prövning inte endast av bolagsordningens
innehåll utan också av om rörelsen är ”behövlig och även
eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet”.

Försäkring och försäkringssparande är två skilda ting, som i praktiken
kommit att kombineras av olika skäl. Det inom livförsäkringsrörelsen tilllämpade
systemet med konstant premie under hela avtalsperioden medför
att premierna i början av perioden är för höga i förhållande till dödsfallsrisken.
Härigenom fås också ett visst sparande. Viktigast är emellertid att kontraktsbundet
sparande sedan länge sammanbundits med vissa individuella
livförsäkringsformer. Detta sparande jämte det som sker via kollektiv tjänstepensionsförsäkring
utgör huvudparten av försäkringssparandet.

Försäkringslagens placeringsbestämmelser reglerar främst livbolagens kapitaldispositioner.
Den helt övervägande delen av dessas medel måste placeras
i obligationer, kommunlån och lån mot säkerhet av främst bottenoch
sekundärinteckningar i bostads-, kontors- och affärsfastigheter samt
botteninteckningar i industrifastigheter.

Försäkringsbolagen har vissa begränsade möjligheter att placera sina förvaltade
medel i aktier och andra andelsbevis. Enligt försäkringslagen får
ett bolag placera de s. k. tekniska överskottsfonderna i aktier, medan däremot
förbud gäller för placeringar i aktier av försäkringsfonden för egen räkning,
dvs. den fond som innehåller den helt övervägande delen av i synnerhet
livförsäkringsbolagens kapital. Vidare får inte ett försäkringsbolag utan försäkringsinspektionens
medgivande äga mer än 5 % av totala röstetalet i
ett bolag. Denna senare förbudsregel har tillkommit för att dels skydda
försäkringsbolagens soliditet, dels förhindra att försäkringsbolagen skaffar
sig ett starkt inflytande inom andra delar av näringslivet.

Nominalvärdet av riksbolagens tillgångar uppgick vid utgången av år 1973
till mer än 41 miljarder kr. enligt den redovisning som erhålls vid försäkringsinspektionens
korttidsstatistik. Deras fördelning framgår av tabell

NU 1975:14

Tabell 5. Riksbolagens placeringsobjekt år 1973. Nominella belopp (milj.
kr.)

Fastigheter 2 388

Aktier och andra andelsbevis 1 501

Svenska inteckningslån 9 522

Svenska kommunlån 2 499

Obligationer 20124

statens och statsgaranterade 4 267

hypoteksinrättningars 13 187

kommuners och kommungaranterade 1 270

industri- och trafikbolags m. fl. 1 223

utländska 177

Förlagsbevis 227

Andra värdehandlingar 3 068

Livlån 796

Kontanter och banktillgodohavanden 1 395

Summa 41 470

Näringslivets andel av försäkringsbolagens placeringar, som tidigare successivt
ökat, har fr. o. m. 1968 avtagit. Bostadssektorn har i genomsnitt
ökat sin andel med ungefär en procentenhet per år. Detta får antas sammanhänga
med riksbankens åtgärder för att påverka bolagens placeringsinriktning.
Vid olika tidpunkter har nämligen olika överenskommelser förelegat
mellan försäkringsbolagen och riksbanken rörande placeringsinriktningen.
Den senaste överenskommelsen tillkom i april 1969. Den innebär att försäkringsbolagen
rekommenderas att handha sina placeringar så att av tillgångarnas
nettoökning till s. k. prioriterade placeringar - dvs. staten och
bostadssektorn - förs för varje försäkringsbolag resp. varje försäkringskoncern
antingen genomsnittligt 2/3 eller 70 96 i livrörelsen och 60 96 i
sakrörelsen.

Trots de restriktioner, som gäller för försäkringsbolagens aktieinnehav,
förekommer försäkringsbolagen i relativt stor omfattning bland de börsnoterade
företagens större ägare beroende på den i många företag betydande
aktiespridningen. Detta har belysts av koncentrationsutredningens ägarundersökning,
som avser år 1962-1963. I betänkandet (SOU 1968:3) Kreditmarknadens
struktur och funktionssätt lämnas följande redogörelse.

I ca en tredjedel av företagen (exkl. banker) fanns tre eller flera försäkringsbolag
bland de tio största ägarna, och i nära 45 % fanns fyra eller
fler försäkringsbolag bland de 20 största ägarna. I bankerna var försäkringsbolagens
betydelse som ägare ännu större. I vissa företag var största aktieägaren
ett försäkringsbolag. För företag där uppgifter om röstfördelningen
funnits tillgängliga hade försäkringsbolagens andel av dels de 20 största
ägarnas röstinnehav, dels totala röstetalet beräknats. Den förstnämnda andelen
var betydande i många företag. Sammanlagda andelen av totala röstetalet
var dock i flertalet företag lägre än de 5 96, som utgör maximigräns
för ett enstaka försäkringsbolags eller en försäkringskoncerns innehav. Av
de 86 företag exkl. banker, för vilka röstlängden från 1963 års ordinarie

NU 1975:14

bolagsstämma fanns tillgänglig, var försäkringsbolag representerade på stämman
i 43 företag. I några fall var det dock fråga om obetydliga belopp.
I åtta av bankerna, däribland alla de fyra privata storbankerna, var försäkringsbolag
företrädda på stämman. Drygt 40 % av storföretagen och drygt
70 % av de börsnoterade företagen var representerade i de undersökta försäkringsföretagens
styrelser. Huvudparten av styrelseförbindelserna avsåg
Skandiakoncernen.

Koncentrationsutredningen belyste också förekomsten av gemensamma
styrelseledamöter mellan försäkringsföretag och övrigt privat näringsliv. För
undersökningen utvaldes de femton största försäkringsföretagen vid utgången
av år 1962. Sammanfattningsvis konstaterades att de fyra största försäkringsföretagen,
särskilt SPPoch Skandia,hade en både absolut och relativt
sett betydande kreditgivning till de undersökta företagsgrupperna. De styrelserepresenterade
företagens kreditgivning utgjorde dock endast en begränsad
del av den totala direkta kreditgivningen. Med undantag för Skandiakoncernen
var inte heller styrelseorienteringen av kredit särskilt markerad.

Koncentrationsutredningen undersökte vidare förekomsten av styrelseförbindelser
mellan försäkringsföretag och affärsbanker. Undersökta försäkringsföretag
var samma som tidigare. I 9 av de 15 försäkringsföretagen var
en eller flera ordinarie styrelseledamöter samtidigt ordinarie ledamöter i
styrelserna för 9 av de 13 privata affärsbankerna (exkl. specialbankerna).
Samtliga de fyra privata storbankerna hade gemensamma styrelseledamöter
med mer än ett försäkringsföretag. Åtskilliga av personförbindelserna gick
via verkställande direktör och ordförande i bank eller försäkringsföretag.
Skandiakoncernen hade i särklass största antalet styrelseledamöter som samtidigt
var medlemmar av bankstyrelser.

Frågor om åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande
i näringslivet

Motionerna 1975:1627 och 1975:1635

1 motionen 1975:1627 återfinns också motiveringen till ett yrkande i motionen
1975:1133 angående ändring i aktiebolagslagen (1944:705). Denna
motion har hänvisats till lagutskottet.

Motionärerna granskar kritiskt de multinationella företagens expanderande
verksamhet i Sverige och lämnar några statistiska uppgifter om utvecklingen
fram till år 1970. De polemiserar mot vad som från näringslivshåll
-bl. a. från Sveriges industriförbund-anförts om fördelar i vad motionärerna
vill beteckna som ”de multinationella företagens framfart och härjningar”.
Efter att ha lämnat en del exempel på multinationella företag i Sverige
anger motionärerna i fyra punkter vad de finner vara negativa konsekvenser
för svenska arbetare av de utlandsägda företagens verksamhet i landet. Företagen
har genom skatte- och valutabestämmelsernas utformning möjlighet

NU 1975:14

att minimera sina skyldigheter här. De betalar trots god ekonomi ibland
lägre löner än genomsnittet, bl. a. inom metall- och verkstadsindustrin. De
överfor tekniskt och administrativt kunnande till Sverige i former som drabbar
arbetare och tjänstemän, bl. a. vid hårdhänt genomförda rationaliseringar.
De kan genom likartad produktion i flera länder neutralisera fackliga konfliktåtgärderochkringgåarbetarkrav.
De arbetande i de kapitalistiska länderna
står mot denna bakgrund inför en kolossal facklig kampuppgift, säger motionärerna.
Staten måste, menar de, som ett första steg till stöd för sådana
rättvisesträvanden skärpa restriktionerna beträffande de multinationella bolagens
rätt att köpa in sig i svenska företag och nyetablera sig i landet.

En undersökning av koncentrationsutvecklingen inom det svenska näringslivet,
utförd av och publicerad i tidskriften Veckans Affärer (1975 nr
1) tas till utgångspunkt för motionen 1975:1635. Motionärerna diskuterar
statens roll i sammanhanget och anser att staten bl. a. genom skattebefrielse
vid företagsförvärv stimulerar koncentrationsprocessen. De nämner pågående
statliga utredningar som kan ge en grundval för Sveriges agerande
på det internationella planet i frågor som gäller de multinationella företagen.
Med hänsyn till den akuta situationen i fråga om maktkoncentration inom
landet och ökande internationalisering av företagandet erfordras, anser motionärerna,
konkreta åtgärder snarast möjligt. De i promemorian (Ds Ju
1974:17) framlagda förslagen till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa
fall och till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
bör enligt motionärerna antas provisoriskt för en tid av två år med vissa
ändringar. Lagarna bör sålunda gälla köp av företag med minst 50 anställda,
inte 100 anställda som enligt promemorian. Regeringens beslut att godkänna
fusioner där ena parten har mer än 500 anställda bör ”anmälas till riksdagen
inom viss tid för att där behandlas i vanligt ordning”. Maktkoncentration
bör i lagtexten nämnas som ett fusionshinder. Vid riksdagsbehandlingen
inkomna remissvar bör beaktas vid utformningen av lagarna.

Riksdagsbehandling, av tidigare motioner på områdei

Samma yrkanden som i motionen 1975:1627 har tidigare framförts i motioner
vid 1973 och 1974 års riksdagar. En liknande motion förekom också
år 1971. Motionerna har avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:43,1973:57,
1974:11) - varje gång med reservation av vänsterpartiet kommunisternas
representant i utskottet - och avslagits av riksdagen. I sitt senaste betänkande
i ämnet hänvisade utskottet till att utredningen (Ju 1973:17) om utländska
övertaganden av svenska företag inlett en total översyn av lagen (1916:156)
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Utredningens
förslag borde avvaktas, anförde utskottet.

Vad beträffar åtgärder för att motverka företagsfusioner kan erinras om
att under senare år förekommit motioner dels om förköpsrätt för staten
i de fall då försäljning eller nedläggning av svenska företag aktualiseras,

NU 1975:14

dels om inflytande för de anställda i sådant sammanhang. Näringsutskottet
har 1973 och 1974 (NU 1973:57, 1974:36) avstyrkt sådana motioner med
hänvisning bl. a. till att samhällets och de anställdas insyn i företagen utvidgats
väsentligt genom tillkomsten av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor och lagen (1972:829) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. År 1974 uttalade
utskottet att en väg som syntes vara att föredra när det gällde att framtvinga
styrelsebehandling av planerade företagsöverlåtelser var att införa någon
form av övervakning eller kontroll av fusioner i kombination med anmälan
från köpare och säljare i samband med överlåtelse. Det hade anmälts att
frågan om införande av en sådan övervakning och kontroll var under utredning
inom justitiedepartementet.

Vissa uppgifter om fusioner m. m.

Köp och försäljning av företag eller delar av företag inom det svenska
näringslivet analyseras sedan 1969 fortlöpande av statens pris- och kartellnämnd
(SPK). Syftet är att ge information om ändrade koncernförhållanden
bland större företag och kännedom om koncentrationsutvecklingen inom
olika varu- och tjänsteområden. Sitt utredningsmaterial förtiden 1969-1972
utgav SPK år 1973 i en serie med benämningen Marknad och fusioner.
De företagsenheter som SPK registrerar är i huvudsak dels fristående juridiska
enheter, dels koncerner i aktiebolagslagens mening (dvs. företagsgrupper
baserade på innehav av mer än 50 procent av aktiekapitalet eller
röstvärdet). Förvärv inom samma koncern medtas ej. Såväl fullständiga
som partiella förvärv beaktas. Företagen uppdelas på 20 näringsgrenar enligt
standard för svensk näringsgrensindelning.

Sammanlagt har för perioden 1946-1972 ca 3 900 fusioner noterats. Av
dessa inträffade ca 1 300 under perioden 1969-1972.

Totala antalet registrerade förvärv uppgick under åren 1969-1972 till respektive
309, 328, 269 och 369. Inräknas även de 35 förvärv vilka inträffat
inom bank- och försäkringsrörelse - som tidigare ej medtagits - uppgick
det totala antalet fusioner år 1972 till 404. Antalet anställda i uppköpta
företag var 1972 ca 46 500 eller 2,3 96 av de anställda inom ifrågavarande
delar av näringslivet. Under perioden 1969-1972 berördes sammanlagt 7,9 96
av totala antalet anställda år 1971 av företagsförvärv, vilka i fyra fall av
fem var fullständiga.

Bestämmelser om befrielse från realisationsvinstbeskattning i vissa fall

Enligt 35 S 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370; ändrad senast
1972:273) gäller att om aktie avyttras inom fem år från förvärvet som skattepliktig
realisationsvinst skall räknas mellan 100 96 och 25 96 av vinsten
beroende på hur länge aktien innehafts. Avyttras aktien senare, skall i princip

NU 1975:14

10 % av försäljningssumman minskad med försäljningskostnaderna räknas
som skattepliktig realisationsvinst. Kan tillämpningen av 10-procentsregeln
antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt,
kan enligt fjärde stycket nämnda lagrum regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag
som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den
dag avyttringen sker.

Chefen för finansdepartementet anförde härom bl. a.fprop. 1966:90 s. 112):
Dispens skall givetvis inte medges i alla de fall då försäljningen leder till
att två företag slås samman. Det måste bli en bedömning från fall till fall.
Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget, torde
i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpeskillingen

1 likvida medel har man däremot anledning ställa större krav på att det
är fråga om sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering
som bör medföra skattefrihet.

Beträffande investmentbolag anförde departementschefen att genom den
föreslagna dispensmöjligheten för försäljningar i strukturrationaliseringssyfte
de stora försäljningarna inom dessa bolag ofta kommer att befrias från beskattning.
Något generellt undantag för sådana försäljningar som syftar till
omplacering i andra aktier förordades dock inte.

Möjlighet att medge befrielse från realisationsvinstbeskattning enligt förevarande
lagrum skulle enligt departementschefen föreligga när ett företag
upplöses efter fusion enligt 175 och 176 8§ lagen (1944:705) om aktiebolag
(ändrad senast 1973:1081). En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige

Lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. (1916 års lag; ändrad senast 1973:307) innebär huvudsakligen
följande. Utländska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller
idka gruvdrift bara efter särskilt tillstånd som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Med utländsk medborgare jämställs
utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2 8
första stycket får inte heller svenskt handelsbolag, vari finns bolagsman
för vilken de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast
egendom gäller, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev får ställas till innehavaren,
eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller
idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt

2 8 andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas
till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten genom
att visst förbehåll, s. k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen
skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska
rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre

NU 1975:14

del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet
för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela
aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas
fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul - eller strängare föreskrifter
- får klausulen enligt 2 g tredje stycket inte ändras utan medgivande av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande
skall inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets
aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktier som
sker i strid mot klausulen är ogiltigt. Enligt 5 a g krävs särskilt tillstånd
om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt
till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

Utlännings och utländskt företags rätt att etablera sig i Sverige regleras
genom lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket. Beträffande fysiska personer gäller generellt att utlänning
som har bosättningstillstånd i Sverige är likställd med svensk medborgare
beträffande rätt att idka näring. Utlänning som ej har bosättningstillstånd
får enligt lagens huvudregel idka näring i Sverige endast efter särskilt tillstånd.
Vissa näringar, nämligen jordbruk, skogsbruk, fiske, rederirörelse,
undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär,
får dock utövas utan sådant tillstånd. Frågor om näringstillstånd
prövas av kommerskollegium.

Den nämnda lagen reglerar också utländskt företags näringsverksamhet
i Sverige genom filial, dvs. avdelningskontor med självständig förvaltning.
Verksamheten får drivas bara efter särskilt tillstånd, och alla filialer registreras
i patent- och registreringsverkets särskilda filialregister. Vidare föreskrivs
bl. a. att filial skall ledas av en i Sverige bosatt verkställande direktör
och ha egen bokföring helt skild från det utländska företagets. Regeringen
har enligt 31 ji möjlighet att medge undantag från det generella kravet på
näringstillstånd bl. a. om det är påkallat av hänsyn till överenskommelse
med främmande stat eller till det nordiska ekonomiska samarbetet. Enligt
samma paragraf får regeringen vidare i visst fall medge sådant undantag
från bestämmelse i lagen som föranleds av särskilda omständigheter.

Enligt lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att
sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag krävs särskilt tillstånd
för engagemang av angiven art. Även denna lag innehåller bestämmelser
som ger regeringen rätt att medge undantag från skyldigheten att söka
tillstånd då detta är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande
makt. Tillstånd enligt lagen krävs också - efter lagändring i juni
1973 - för motsvarande engagemang av svensk juridisk person för vilken
gäller inskränkning enligt den ovan berörda lagen (1916:156).

NU 1975:14

Vissa utredningar m. m.

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag
(ordförande: landshövding Per Eckerberg) har enligt sina direktiv att företa
en översyn av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.

Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument som sätter
samhället i stånd att utöva kontroll över dels utländska uppköp av svenska
företag, dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Utredningen skall
bl. a. överväga att utvidga systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag
som inte har utlänningsklausul skulle exempelvis kunna förbjudas att driva
rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Systemet skulle kunna kompletteras
med regler om att utländska rättssubjekt skulle kunna förvärva bundna
aktier efter tillstånd i det särskilda fallet. Särskilda övergångsanordningar
skulle fordras beträffande de aktiebolag där det utländska inflytandet redan
är större än vad en utlänningsklausul medger. Med det nu skisserade systemet
skulle man få till s,ånd en fullständig kontroll som täckte alla svenska
aktiebolag.

Det finns, uttalas det i utredningens direktiv, behov av att kunna kontrollera
även utländska företag som redan är etablerade i Sverige. Ett sätt
att åstadkomma en kontroll över företag som i framtiden övertar svenska
företag är att knyta särskilda villkor till själva tillståndet till övertagande.
Ett koncessionssystem av denna typ finns sedan lång tid bl. a. i Norge.
Enligt norsk lag kan en koncession åt ett utländskt rättssubjekt tidsbegränsas
och förses med villkor av olika slag. Utredningen skall undersöka om en
ordning liknande den norska kan vara lämplig för våra förhållanden.

I direktiven nämns också systemet med en s. k. "code of good behaviour”,
dvs. riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande
i den svenska samhällsmiljön. De sakkunniga skall med ledning
av erfarenheter från bl. a. Canada undersöka om ett system av "good-behaviourregler”
bör utarbetas, antingen som ett alternativ till ett koncessionssystem
eller som ett komplement till ett sådant system. Syftet med
systemet bör vara att förmå utlandskontrollerade företag att utöva sin verksamhet
på ett sätt som är förenligt med i vårt land allmänt erkända normer.
Ett good-behavioursystem torde i första hand böra byggas på frivillighet
och samverkan mellan myndigheter och företag. Ytterst måste det allmänna
dock ha möjlighet att ingripa om ett utländskt företag genom att bryta
mot riktlinjerna åsidosätter väsentliga svenska intressen.

Riksdagen beslöt år 1970 på förslag av bevillningsutskottet (BeU 1970:53)
att hos Kungl. Maj:t begära utredning angående de multinationella företagens
beskattning. Någon utredning av detta slag har ännu ej tillsatts. Chefen för
finansdepartementet har som svar på en enkel fråga (RD 1972:42 s. 9) varför
så inte skett meddelat att detta beskattningsproblem för närvarande undersöks
både inom OECD:s skattekommitté och på gemensam nordisk bas

NU 1975:14

och att med hänsyn till frågans komplicerade natur erfarenheter från dessa
undersökningar bedömts böra avvaktas innan en speciell svenska utredning
tillsätts.

Chefen för industridepartementet tillsatte våren 1973 en arbetsgrupp med
uppgift att följa/ragor rörande multinationella företag (MNF). Gruppens ordförande
är statsrådet Lidbom, och de övriga medlemmarna är statssekreterarna
i justitie-, finans-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen,
biträdande kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet och vice
riksbankschefen.

I direktiven till arbetsgruppen framhålls att expansionen av MNF under
1960-talet aktualiserat en rad problemställningar. Vidare påpekas att ett stort
antal utredningar och studier både här hemma och utomlands påbörjats
för att belysa olika aspekter rörande MNF och deras verksamhet. Med hänsyn
härtill samt till att problemen kring MNF är många och svåra sägs det
vara angeläget att gruppen samordnar de statliga aktiviteterna på MNFområdet.

Beträffande gruppens mera konkreta arbetsuppgifter sägs i direktiven att
gruppen skall sammanställa faktamaterial och analyser av MNF-problematiken.
Utifrån en sådan sammanställning skall gruppen - tillsammans med
bl. a. näringslivet och arbetsmarknadens parter - definiera de problemområden
som från svensk synpunkt är angelägna att belysa. De luckor i informationsunderlaget
som kan väntas uppenbara sig vid denna probleminventering
skall avhjälpas bl. a. genom förbättringar av den statistiska basinformationen
om såväl utländska företag i Sverige som svenska i utlandet.

Mot bakgrund av probleminventeringen skall gruppen slutligen göra en
utvärdering av existerande lagstiftning och kontrollinstrument samt initiera
förslag till erforderliga ändringar och kompletteringar. Probleminventeringen
skall emellertid också syfta till att belysa de MNF-problem som måste lösas
genom internationellt samarbete, och en av gruppens uppgifter blir därför
att medverka vid utarbetandet av riktlinjer för det svenska agerandet i internationella
sammanhang på MNF-området.

Gruppens arbete skall enligt direktiven betraktas som långsiktigt.

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa föll

Det lagförslag som återges i motionen 1975:1635 har framlagts i den av
justitiedepartementet utgivna promemorian (Ds Ju 1974:17) Förslag till lag
om kontroll av företagsförvärv i vissa fall.

1 promemorian lämnas vissa statistiska uppgifter om fusioner (vilket begrepp
används i vid bemärkelse) under senare år. De anställdas nuvarande
möjligheter till inflytande i samband med fusioner - genom lagstiftningen
om styrelserepresentation i vissa slags företag m. m. - redovisas liksom
pågående reformsträvanden på företagsdemokratins område. Redogörelser
lämnas också för andra författningsbestämmelser som har betydelse i sam -

NU 1975:14

manhanget och för bestämmelser om fusionskontroll i utlandet.

I promemorian dras slutsatsen att gällande lagstiftning inte skyddar de
anställdas och konsumenternas intressen på ett effektivt sätt. Aktiebolagslagen
bygger på att förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren
och den som äger aktier i det företag som affären rör. Styrelsen och verkställande
direktören i det uppköpta företaget behöver alltså inte medverka
i affären. Varken lagstiftningen eller företagsnämndsavtalet ger löntagarna
garantier för att deras synpunkter inhämtas när det blir aktuellt med en
försäljning av det företag där de arbetar. En fusion kan dessutom få verkningar
som inte har samband med sysselsättningen men som det från samhällets
synpunkt kan te sig angeläget att motverka.

Mot bakgrund av det resonemang som här kort sammanfattats konstateras
i promemorian att det finns starka skäl att förstärka löntagarnas position
vid samgåenden mellan företag och att det också bör vara möjligt för samhället
att förhindra uppkomsten av skadliga monopol. En lagstiftning som
tillgodoser dessa syften anses därför böra komma till stånd. Det framhålls
att den får i viss mån provisorisk karaktär i avbidan på att arbetsrättskommittén
och utredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
slutfört sitt arbete.

Den avsedda lagstiftningen föreslås bli uppbyggd på följande sätt. Genom
lagregler åläggs företagarna att samråda med företrädare för löntagarna i
det salubjudna företaget innan avtal om samgående mellan företag träffas.
När samrådet skett skall anmälan till myndighet göras. I denna anmälan
redovisas resultatet av samrådet med de anställda. Den myndighet till vilken
anmälan görs ges rätt att påkalla förhandlingar rörande samgåendet. Ytterst
får myndigheten i fråga rätt att förbjuda samgåendet.

Den myndighet, som skall svara för lagens tillämpning, skall fatta avgöranden
i frågor med både sysselsättnings- och konsumentpolitiska aspekter.
Man måste, framhålls det, räkna med möjligheten att dessa båda aspekter
någon gång kan kollidera. Den avvägning mellan sysselsättnings- och konsumentpolitiska
faktorer som sålunda kan bli nödvändig kan inte göras
av någon annan myndighet än regeringen. Detta anses också naturligt mot
bakgrund av att en i viss mån likartad prövning redan nu görs på regeringsnivå
med stöd av dels realisationsvinstbeskattningsreglerna, dels 1916
års lag.

Administrativa skäl sägs tala för att själva anmälan om att förvärv har
ägt rum görs till chefen för industridepartementet. Det skall också ankomma
på denne att - i samråd med andra berörda departementschefer - ta initiativ
till överläggningar. Beslut om förbud fattas av regeringen i dess helhet.

En rätt till samråd måste innebära att de anställdas representanter informeras
om vad som är i görningen innan affären blivit slutligt uppgjord.
Det följer av samrådets natur att detta föregår det definitiva beslutet.

En särskild fråga är med vem samråd skall ske. Beslutet om köp fattas
normalt i styrelsen för det köpande företaget, och där presenteras också

NU 1975:14

normalt rationaliseringsplaner. Något behov bedöms därför inte finnas av
att i det nu aktuella sammanhanget ge regler om skyldighet för köparen
att informera sina anställda om köpet, utan reglerna torde kunna begränsas
till att avse de anställda i det uppköpta företaget. Det föreslås bli föreskrivet
att samråd skall ske med företrädare för lokal facklig organisation som är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget. Det
blir den fackliga organisationens ensak att avgöra vem eller vilka som skall
företräda organisationen i samrådet.

Man torde kunna utgå från, sägs det vidare i promemorian, att samrådet
i flertalet fall kommer att leda till att köpare och säljare samt löntagarnas
representanter blir ense om samgåendet och villkoren för det. I sådant fall
kan chefen för industridepartementet sannolikt avstå från att pröva frågan
närmare. Endast om samgåendet bedöms leda till att ett för konsumenterna
skadligt monopol uppkommer, bör det i sådana fall bli aktuellt att begära
överläggningar rörande samgåendet.

En anmälan som görs till chefen för industridepartementet kan också
utvisa att enighet inte har kunnat uppnås vid samrådet. I sådant fall bör
huvudregeln vara att chefen för industridepartementet begär överläggningar
i saken med de berörda avtalsparterna och de anställdas representanter.
Mot bakgrund av det resultat som uppnås vid överläggningarna har regeringen
att ta ställning till om samgåendet över huvud taget kan tillåtas.
Vid den bedömningen bör sysselsättningspolitiska och - i de undantagsfall
när fusionen innebär tillskapandet av ett skadligt monopol - konsumentpolitiska
överväganden vara avgörande.

Skulle det visa sig att förvärvet kan antas medföra väsentliga olägenheter
från sysselsättnings- eller konsumentsynpunkt, anses att förvärvet bör kunna
förbjudas av regeringen.

Särskilda regler föreslås för de fall då ett aktieköp sker över börsen eller
på annat sätt förmedlas av fondkommissionär.

Granskningen inom industridepartementet föreslås bli begränsad till aktiebolag
och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare eller - i
fråga om aktiebolag - alternativt ett aktiekapital av minst 5 milj. kr.

Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975:907 och 1975:915

Problem med etablering av icke seriösa företag, med mindre nogräknade
entreprenadföretag, med okynnesföretagande av skattetekniska skäl m. m.
har, anförs i motionen 1975:915, aktualiserats i flera sammanhang. Motionärerna
nämner vissa branscher - bl. a. varvsindustrin, hotell- och restaurangnäringen,
byggnadsindustrin och städentreprenadbranschen - där sådana
problem konstaterats. De exemplifierar, särskilt utförligt i fråga om
arbetsentreprenader inom byggnadsbranschen, hur olika regler som är förenade
med anställningsförhållanden kringgås. De anger olika åtgärder - in -

NU 1975:14

förande av etableringskontroll eller auktorisationsförfarande, skärpningar av
konkurslagstiftningen, skattelagstiftningen och lagstiftningen mot olaga arbetsförmedling
samt utvidgning av olika lagar rörande anställda till att också
omfatta företagare - som föreslagits i syfte att man skulle komma till rätta
med de åsyftade problemen. Fackligt inflytande vid företagsbildning och
entreprenadavtal anvisas också som en utväg. Näringsfriheten borde, menar
motionärerna, vara villkorlig. Det borde krävas av ett företag att det tjänar
ett samhällssyfte och har grundläggande förutsättningar att fylla sina förpliktelser
mot samhället och de anställda. Skillnaden mellan det arbetsrättsliga
och det sociala arbetstagarbegreppet borde upphävas. Alla de problem
som berörs i motionen kan, menar motionärerna, inte utredas i ett
sammanhang, men många måste tas upp för alla branscher samtidigt. Skärpta
etableringskrav bör övervägas för hela arbetsmarknaden, men detta får inte
hindra snara åtgärder inom särskilt utsatta branscher.

S. k. piratföretags verksamhet har under senare år ökat på ett betänkligt
sätt, sägs i motionen 1975:907. Motionärerna åberopar kritik mot detta förhållande
från branschorganisationers och fackliga organisationers sida. Den
utredning av vissa frågor rörande etableringar och nedläggningar av företag
inom byggnadsbranschen som bedrivs inom statens industriverk borde, anser
de, utvidgas till att omfatta även andra branscher. Förslag bör framläggas
om tillgodoseende av de anställdas rättigheter i berörda avseenden, och
kravet på konkurrenslikställighet mellan olika företag bör beaktas.

Gällande räll m. m.'

Svensk etableringsrätt har som huvudregel att all näringsutövning är tilllåten
för svenska medborgare såvitt annat inte är uttryckligen stadgat. Särskilt
tillstånd av myndighet fordras alltså normalt inte. Denna princip fanns
förut fastslagen i 1864 års näringsfrihetsförordning. När denna, som delvis
blivit helt föråldrad, upphävdes med utgången av år 1968, ersattes den såvitt
gäller inländska rättssubjekt inte av någon motsvarande författning. Det
materiella rättsläget slogs emellertid fast i detta sammanhang.

Begränsningar av etableriogsfriheten har införts av ordnings- och säkerhetsskäl
eller med hänsyn till andra samhälleliga intressen. Kompetensvillkor
av generell natur som verkar inskränkande på medborgarnas möjlighet
till näringsutövning förekommer i ganska ringa utsträckning. Härvidlag
kan nämnas begränsningar som gäller för omyndiga personer och
personer som försatts i konkurs. Vissa begränsningar i rörelsefriheten vid
företagslokalisering följer av den statliga bebyggelseplaneringen. Utredningen
om regionalpolitiska styrmedel har lagt fram förslag till lag om lokaliseringstillstånd
(se s. 32). Särregleringar finns på olika områden. I vissa

' Framställningen i detta avsnitt bygger i huvudsak på Ulf Bernitz: Svensk och internationell
marknadsrätt (Stockholm 1971)

NU 1975:14

fall föreligger rättsliga monopol. Åtskilliga former av näringsverksamhet
får bara bedrivas efter särskild koncession (tillstånd) av statlig myndighet.
Hit hör t. ex. bank- och försäkringsverksamhet, yrkesmässig trafik med motorfordon
samt luftfart i förvärvssyfte. Utan konkurrenshämmande prövning
av verksamhetens behövlighet tillämpas tillståndskrav i fråga om exempelvis
tillverkning av och handel med explosiva eller på annat sätt farliga varor,
handel med skrot, lump och begagnat gods samt hotell- och pensionatsrörelse.
Beträffande tillfällig handel, som f. n. regleras av förordningen
(1968:564) om tillfällig handel, föreslås i propositionen 1975:52 en skärpt
reglering. På tjänsteområdet förekommer i vissa fall krav på särskild auktorisation
som förutsättning för utövande av ett yrke, i varje fall under
viss titel. Härvidlag kan som exempel nämnas behörighetskrav för läkare,
tandläkare m. fl. samt den numera statliga revisorsauktorisationen. För utlänningars
och utlänningsägda bolags etablering i Sverige gäller särskilda
regler (se s. 24).

Svensk rätt saknar en allmängiltig definition av vad som förstås med
näringsutövning eller näringsidkare. I nyare marknadsrättslig lagstiftning
- efter 1960 - tillämpas en definition enligt vilken med näringsidkare förstås
var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Viss
äldre marknadsrättslig lagstiftning har en snävare avgränsning. Väsentligt
snävare än begreppet näringsidkare är begreppet köpman, vilket omfattar
sådana fysiska och juridiska personer som är bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldighetens
omfattning och innebörd regleras i bokföringslagen
(1929:117). Aktiebolag, ekonomiska föreningar samt bolag som införts i handelsregister
är alltid bokföringsskyldiga. För enskilda näringsidkare föreligger
däremot bokföringsskyldighet bara om de driver någon av vissa i lagen
uppräknade näringar. De skall då registreras i handelsregister. Enskilda näringsidkare
utan sådan skyldighet är inte heller skyldiga att anmäla sin
näringsutövning till myndighet.

Vissa överväganden inom regeringskansliet

Från såväl anställda som arbetsgivare inom olika branscher har till regeringen
framförts krav på att någon form av etableringskontroll skall införas
inom den egna branschen. Formella framställningar har gjorts av Svenska
byggnadsarbetareförbundet, Hotell- och restauranganställdas förbund, Motorbranschens
riksförbund och Sveriges schaktentreprenörers riksförbund.

För att behandla frågan om etableringskontroll tillsattes år 1973 en interdepartemental
arbetsgrupp med företrädare för social-, finans-, handels-,
arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen. Gruppens uppgift var
i första hand att söka fastställa vilka orsaker som låg bakom skilda branschers
krav på etableringskontroll och att komma med förslag beträffande den
fortsatta handläggningen av frågan. Arbetsgruppen avgav i februari 1974
en promemoria med förslag i sistnämnda avseende, vilken översändes till

NU 1975:14

statssekreterarna i berörda departement. Inga invändningar restes mot förslagen,
som innebar bl. a. att framställningarna rörande byggnads- och anläggningsbranschen
skulle överlämnas till arbetsmarknadsdepartementet för
handläggning och att framställningen från Motorbranschens riksförbund
skulle handläggas av handelsdepartementet.

För utredning av problem rörande kringgående av arbetstagarbegreppet
har tillsatts en särskild interdepartemental arbetsgrupp (se s. 33). Inom
arbetsmarknadsdepartementet pågår arbete med arbetsrättskommitténs betänkande
(SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen, varvid arbetstagarbegreppet
berörs.

Inom finansdepartementet sker vissa överväganden rörande skärpt skattelagstiftning
av betydelse i detta sammanhang.

Vissa utredningar

Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har i betänkandet (SOU
1974:82) Samverkan för regional utveckling lagt fram förslag till en lag om
lokaliseringstillstånd. Enligt sina direktiv har utredningen haft att pröva
frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt syfte. Utredningen anser
att dess överväganden har visat att det föreligger behov av och förutsättningar
för en starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel
medger. Dessa bör enligt utredningens mening kompletteras med en tillståndsprövning
från regionalpolitisk synpunkt för olika slag av expansion
inom näringslivet i olika delar av landet. Tillståndsprövningen skall enligt
förslaget avse etablering, expansion eller ändrade dispositioner som förutsätter
lokalutnyttjande genom nybyggnad av egna lokaler, förvärv av äganderätten
till redan uppförda lokaler eller förhyrning av lokaler eller som
förutsätter ändring i lokalutnyttjande genom att lokal tas i bruk för annat
ändamål än tidigare. Tillståndsplikten skall med ett antal undantag - bl. a.
beträffande lokaler med viss högsta våningsyta - tillämpas i fråga om fabrikslokaler,
kontors- och förvaltningslokaler, forskningslokaler och lagerlokaler.
Ett nytt självständigt regionalpolitiskt organ, statens lokaliseringsdelegation,
föreslås ha hand om tillståndsprövningen. Delegationen förutsätts
inom ramen för en uppsökande verksamhet i form av information
och rådgivning kunna delta i företagens planering.

Utredningen (H 1974:01) rörande nuläge och utvecklingstendenser m. m.
inom hotell- och restaurangbranschen (ordförande: konsumentombudsman
Sven Heurgren) har tillkallats mot bakgrund av bl. a. den snabba strukturomvandling
som skett inom branschen under senare år. Många företag
har undergått genomgripande förändringar eller lagts ned samtidigt som
nyetableringstakten varit hög, påpekas det i direktiven. Antalet restaurangenheter
har ökat, särskilt i storstadsområden. Det anförs i direktiven att
etableringsfrågorna är av särskilt intresse och bör belysas allsidigt. De sakkunniga
skall, med utgångspunkt i hittills gjorda erfarenheter och med hän -

NU 1975:14

syn tagen till den sannolika kapacitets-och efterfrågeutvecklingen, överväga
åtgärder för att följa och påverka etableringen i branschen. I detta sammanhang
erinras om att statsmakterna hittills av hänsyn främst till konsumenternas
intressen sökt undvika inskränkningar i näringsfriheten. Önskemålet
om näringsfrihet måste därför, anförs det, noga vägas mot det behov
av olika former av etableringskontroll som kan föreligga.

Utredningen (H 1974:04) rörande översyn av skrothandelsförordningen
(utredningsman: f. d. regeringsrådet Frank Öhman) överväger utformningen
av de regler som gäller för handel med skrot och annat begagnat gods.

En i mars 1975 tillsatt utredning rörande städbranschen (ordförande: direktör
Björn Björnström) skall enligt sina direktiv bl. a. klarlägga om det
i samband med övergång till städning på entreprenad förekommer tendenser
till kringgående av det gängse arbetsgivar-arbetstagarförhållandet.

En interdepartemental arbetsgrupp, bestående av representanter för justitie-,
finans-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen, tillsattes
hösten 1974 med uppgift att utreda problem rörande kringgående av
arbetstagarbegreppet. Vissa uttalanden om detta utredningsarbete gjordes
av statsrådet Lidbom i svar den 21 november 1974 (RD 1974:138 s. 93)
på en interpellation av herr Johansson i Malmö (s) angående kommissionärs
ställning enligt lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande.
Uppgifter hade givit vid handen att företag under senare tid fått ökat intresse
att använda sig av kommission och liknande uppdragsavtal i stället för
tjänsteavtal. Vad som förekommit tydde på att det fanns skäl att ingripa
från samhällets sida. Det var här fråga om en del av ett större problem.
När företagens förpliktelser byggs ut i olika avseenden uppstår risker för
att vissa företag på olika sätt försöker undandra sig vad som åligger dem,
dels i fråga om anställningsskydd etc., dels i fråga om betalning av arbetsgivaravgifter
etc., yttrade statsrådet och framhöll att ett sätt att kringgå
den lagstiftning som bygger på förhållandet arbetsgivare-arbetstagare kan
vara att undvika att direkt anställa folk och i stället anlita olika slags uppdragstagare,
grå arbetskraft eller liknande. Den arbetsgrupp som tillsatts
skulle göra en förberedande undersökning av utvecklingen i angivet hänseende
inom olika branscher.

Statens industriverk inledde år 1974 på uppdrag av Kungl. Maj:t en undersökning
av etableringar och konkurser inom byggsektorn. Syftet är att utreda
de omständigheter inom byggsektorn som har medverkat till en branschstruktur
dominerad av en- och fåmansföretag och att i olika avseenden
kartlägga och analysera de konkurser som blivit resultat av bl. a. denna
struktur. En slutrapport avses föreligga senast vid årsskiftet 1975-1976.

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området

1 en motion från socialdemokratiskt håll vid 1974 års riksdag begärdes
skyndsam utredning och förslag om etableringskontroll. Näringsutskottet
3 Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

(NU 1974:36 s. 31) konstaterade att vissa av de syften som motionärerna
ville främja med sitt förslag redan tillgodosågs i större eller mindre utsträckning
genom annan lagstiftning. Konkurrensbegränsningslagen, miljöskyddslagstiftningen,
den fysiska riksplaneringen, investeringsfondssystemet,
lokaliseringsstödet och det statliga kreditstödet till mindre och medelstora
företag nämndes. Innan utredningen om regionalpolitiska styrmedel
- vilken hade frågan om etableringskontroll på sitt arbetsprogram - hade
redovisat resultatet av sina överväganden var det enligt utskottet inte lämpligt
att frågan om en etableringskontroll med det i motionen skisserade
vidare syftet aktualiserades. Utskottet fästa uppmärksamheten på ”de svårigheter
som är förknippade med en etableringskontroll av den allomfattande
karaktär” som motionärerna tänkte sig. Motionen avstyrktes sålunda av
utskottet. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade
sig till förmån för motionen. I enlighet med utskottets förslag avslogs
motionen av riksdagen.

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Motionerna 1975:916 och 1975:1673

Den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin i vårt land har under
många år besvärats av en synnerligen hård konkurrens till följd av dels
ett högt kostnadsläge i landet, dels en liberal handelspolitik i förhållande
till länder som inte tillämpar en marknadsmässig prissättning, anförs i motionen
1975:916. De importbegränsande åtgärder som vidtagits har enligt
motionärerna varit otillräckliga. Konjunkturförsämringen i vissa länder beräknas
medföra ökade ansträngningar att öka exporten till Sverige. Myndigheterna
måste, säger motionärerna, följa utvecklingen med största uppmärksamhet
och i tid vidta åtgärder för en hård begränsning av importen
från de berörda länderna.

Svårigheterna för många hemmamarknadsföretag belyses i motionen
1975:1673 med hänvisning till ökningen i konkursfrekvensen under åren
1966-1973. Den ökande importen från bl. a. lågprisländer av konsumtionsvaror
såsom kläder, skor, livsmedel och möbler anges som en väsentlig
orsak till svårigheterna. Motionärerna understryker den betydelse som den
importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin har för leveranser till exportindustrin,
byggnadsverksamheten, de statliga verken etc. och vikten
från beredskapspolitisk synpunkt av en allsidig hemmaproduktion. Vidare
framhävs den ifrågavarande industrisektorns sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska
roll. Många slags åtgärder erfordras enligt motionärerna för
att denna industrigrupp skall kunna fortleva och driva en lönsam produktion
under hårdnande konkurrens. Ämnen som måste beaktas är enligt motionärerna
kreditfrågorna, företagens investeringsförmåga och rationaliseringsmöjligheter,
specialisering och förlängning av produktionsserierna,

NU 1975:14

marknadsföring, utbildnings- och rådgivningsfrågor, forskning och utveckling,
handelspolitik, skattepolitik m. m. En stor del av problemen måste
angripas av företagen själva, framhålls det, men det åligger också samhället
att medverka. Betydligt kraftfullare åtgärder än hittills måste vidtas för
att situationen skall bemästras. Dessa åtgärder måste, betonas det, till stor
del vara av generell karaktär.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner med yrkande av samma innebörd som motionen 1975:916
har tidigare väckts vid envar av 1967-1974 års riksdagar. De har i samtliga
fall avslagits av riksdagen på hemställan av bankoutskottet resp. näringsutskottet
(BaU 1967:31, 1968:38, 1969:23, 1970:22; NU 1971:14, 1972:23,
1973:43, 1974:36). Reservation till förmån för motionsyrkandet har samtliga
år avgivits av företrädare för moderata samlingspartiet, fr. o. m. 1969 med
instämmande av en eller flera företrädare för centerpartiet. Åren 1971 och

1972 fanns även en företrädare för folkpartiet bland reservanterna. Allmänna
uppgifter om Sveriges internationella förpliktelser på det handelspolitiska
området enligt GATT och enligt EFTA, om vissa bilaterala överenskommelser
och om bestämmelser och praxis i fråga om importlicenser har lämnats
senast i näringsutskottets betänkande 1971:14. 1 sina betänkanden i ämnet
1972-1974 har utskottet redovisat av kommerskollegium utarbetade redogörelser
för de handelspolitiska åtgärder som Sverige under det senast förflutna
året vidtagit mot lågprisimport. År 1974 redogjordes också för det
nya GATT-avtal för textilvaror som ingåtts i december 1973.

I sitt betänkande 1974 framhöll utskottet att lågprisimporten var föremål
för ständig uppmärksamhet från kommerskollegiets och Kungl. Maj:ts sida.
Trots vetskapen om de fördelar som följer med ett fritt handelsutbyte råder
enighet om att en begränsningspolitik är nödvändig under nuvarande förhållanden,
anförde utskottet men påpekade att vårt lands internationella
förpliktelser begränsar möjligheterna till ingripanden mot marknadsstörande
import. Utskottet ansåg att de möjligheter som dock fanns hade utnyttjats
i inte ringa utsträckning. Dessutom erinrades om förekommande stimulansåtgärder
till förmån för bl. a. textil- och konfektionsindustrierna. Framställningen
i den serie motioner under ett antal år vari den aktuella ingick
betecknades som påtagligt ensidig - oavsett vilka importbegränsningar som
vidtagits och vilka stödåtgärder som eljest satts in krävdes där regelbundet
ytterligare åtgärder av protektionistisk natur, sade utskottet.

Samma yrkande som i motionen 1975:1673 har framförts i motioner vid

1973 och 1974 års riksdagar. Båda dessa motioner har på näringsutskottets
hemställan (NU 1973:54, 1974:36) avslagits av riksdagen. År 1973 stöddes
motionärernas förslag i en reservation av företrädare för centerpartiet, moderata
samlingspartiet och folkpartiet. I sitt yttrande i ämnet år 1974 framhöll
utskottet att de berörda problemen i stor utsträckning var generella för mindre
och medelstora företag oavsett produktionsinriktning och sade sig för -

NU 1975:14

utsätta att statens industriverk och kommerskollegium även fortsättningsvis
skulle följa utvecklingen inom ifrågavarande branscher och ta de initiativ
som kunde vara erforderliga.

Bestämmelser om importreglering

På grundval av en artikel i den av handels- och utrikesdepartementen
utgivna tidskriften Aktuellt i handelspolitiken 1975:3 om Sveriges exportoch
importregleringar lämnas här en kortfattad redogörelse för huvuddragen
i gällande bestämmelser för reglering av svensk import.

Import av varor till Sverige kan normalt ske utan handelslicenser. Detta
förhållande är relativt nytt. Åren efter andra världskriget kännetecknades
av mycket ingående regleringar av utrikeshandeln. Dessa föreskrifter mjukades
upp under 1950- och 1960-talen. Importlicenskrav kvarstår främst
gentemot statshandelsländerna och Japan, och detta i begränsad omfattning.
Lågprisproblemen för vissa textil- och konfektionsvaror samt gummistövlar
har vidare medfört att särskilda regler gäller för import av sådana produkter
från en del länder.

Gällande föreskrifter återspeglar de allmänna principer som har varit vägledande
för den svenska handelspolitiken under efterkrigstiden. Nyckelordet
härvidlag är frihandel. På olika sätt har Sverige sökt främja friaste
möjliga varuutbyte över gränserna. Sverige har aktivt deltagit i strävandena
mot en ökad liberalisering av handeln inom OEEC, sedermera OECD, i
det västeuropeiska integrationsarbetet och i de globala tullsänkningsförhandlingar
som vid flera tillfällen har ägt rum inom GATT.

Denna öppna handelspolitik har även avsett statshandelsländerna i öst.
Redan 1965 skar Sverige drastiskt ner omfattningen av de licenskrav som
dittills gällt vid import från öststaterna. Vid årsskiftet 1974-1975 genomfördes
ytterligare lättnader i regleringen av denna import.

Import av varor regleras av kungörelsen (1947:82) om allmänt importförbud.
Enligt kungörelsen får införsel av varor inte ske utan tillstånd från
statens jordbruksnämnd i fråga om jordbruksvaror och kommerskollegium
i fråga om övriga varor. Från jordbruksvarorna bortses här. Kommerskollegium
har inom sitt varuområde frilistat import av alla varor utom bilar
under förutsättning att varornas inköps- och ursprungsland är annat land
än Japan och statshandelsländerna i Europa eller Asien. 1 viss utsträckning
gäller dock fortfarande licenskrav för import via tredje land.

Beträffande statshandelsländerna har licensfrihet införts för större delen
av importen. Från årsskiftet 1974-1975 är sålunda den icke frilistade sektorn
för industri- och jordbruksvaror begränsad till att av totalt nära 1 100 varupositioner
i tulltaxan gälla 63 helt och 34 delvis. Räknat på 1973 års importvärde
och frilistningsläge uppgick den icke frilistade importen av industrivaror
från Östeuropa till ca 330 milj. kr., vilket motsvarade 14,7 %
av den totala importen av industrivaror från berörda länder.

NU 1975:14

Att Sverige liksom andra länder med marknadsekonomi upprätthåller licenskrav
vid import av vissa varor från statshandelsländerna har sin grund
i att de östeuropeiska planekonomierna tillämpar ett avvikande ekonomiskt
system. Priserna betingas där inte i samma mån som priserna i väst av
kostnads- och efterfrågeförhållanden. Betydande avvikelser kan förekomma
mellan inhemska priser å ena sidan och import-och exportpriser å andra
sidan. De handelspolitiska skyddsmekanismer-t. ex. antidumpningåtgärder
enligt GATT:s regler - som i andra fall kan utnyttjas om importpriserna
väsentligt understiger normala produktionskostnader står härvid
inte till buds. I stället ger importlicenserna möjlighet till en fortlöpande
överblick av importen. För mycket känsliga varugrupper - t. ex. textil- och
konfektionsvaror och skor - krävs dock en direkt kontroll av importens
omfattning. Därför är införseln från öststaterna kvantitativt begränsad i fråga
om varuslag inom sektorer där strukturomvandlingen i berörd svensk industri
eljest skulle förlöpa så snabbt att olägenheter av social, ekonomisk
eller regional karaktär eller för sysselsättningen inte skulle kunna bemästras.
Även beredskapsskäl kan motivera sådana åtgärder.

Alltjämt licensbelagda varor kan indelas i två huvudkategorier, nämligen
begränsningsvaror och övervakningsvaror. Införseln av de förra begränsas
i princip till fastställda nivåer för att akuta risker för marknadsstörning i
Sverige skall undvikas. Till denna kategori av varor hör textilvaror, skor
och hushållsporslin. Den andra kategorin utgörs av varor för vilka införseln
noggrant övervakas, eftersom ett potentiellt hot om marknadsstörning bedöms
föreligga. Till denna kategori hör t. ex. järn och stål, basplaster, aluminiumhalvfabrikat,
ferrolegeringar och kemikalier.

Kravet på importlicens vid import av vissa varor från Japan föranleds
också av risken för störningar av lågpriskaraktär.

Särskilda regler tillämpas vid importen av textil- och konfektionsvaror
och stövlar från vissa länder. Detta sammanhänger med att lågprisimporten
inom denna sektor har skapat utomordentligt stora svårigheter för berörda
industribranscher i Sverige. De metoder som används för kontroll av importutvecklingen
varierar med hänsyn till vilka varor och vilka länder åtgärderna
gäller. Oftast har valts ett system enligt vilket exportländerna
själva övervakar utförseln till Sverige. För att kunna införas i Sverige måste
varorna då vara åtföljda av exportcertifikat eller motsvarande dokument
utfärdat i exportlandet. Sverige har överenskommelse om exportbegränsning
och i vissa fall övervakning beträffande textil- och konfektionsvaror med
följande länder: Sydkorea, Hongkong, Macao, Singapore, Malaysia, Indien
och Pakistan.

Redogörelse av kommerskollegium

Kommerskollegium har till utskottet överlämnat en promemoria angående
handelspolitiska åtgärder som Sverige vidtagit mot lågprisimport sedan våren

NU 1975:14

1974. Promemorian återges som bilaga 1 (s. 116).

I promemorian redogörs inledningsvis för det nya textilavtal inom ramen
för GATT som trädde i kraft år 1974. Det konstateras att detta avtal
har i stort sett samma mål som det bomullstextilavtal vilket det ersatt -liberalisering av den internationella handeln med textilvaror i en sådan takt
att det inte uppstår marknadsstörning - och att det ger Sverige fortsatta
möjligheter att temporärt ingripa mot marknadsstörande import. I vad gäller
regleringen av importen från de s. k. östländerna erinras om att den till
sin huvuddel är frilistad och att en ytterligare frilistning företagits vid årsskiftet
1974-1975. Vidare redogörs för de ändringar i vad avser skyddet
mot lågprisimport till Sverige som har vidtagits sedan i början av maj 1974
inom ramen för olika bilaterala avtal. Härvid omtalas bl. a. att överenskommelse
om regleringsåtgärder träffats med ännu ett land, nämligen Pakistan.
Förändringar i tidigare regler för export till Sverige av textilvaror redovisas
dessutom i fråga om Portugal, Jugoslavien, Indien, Malaysia, Singapore,
Hongkong, Macao och Sydkorea.

Till promemorian har fogats detaljerade statistiska uppgifter avseende textil-
och konfektionsområdet. Av dessa uppgifter återges här blott följande
sammandrag.

Tabell 6. Sveriges import av varor inom textilområdet (textilfibrer, garner,
vävnader, trikå- och konfektionsvaror) åren 1971-1974

1. Kvantiteter och värden av Sveriges totala import av dessa varor

	tusen ton	milj. kr.
1971	196	3 076
1972	210	3 529
1973	227	3 948
1974	229	4 993

2. Resp. länders och ländergruppers procentuella andel av Sveriges totala
import av dessa varor

	1971	1972	1973	1974
EG	48,8	43,0	40,8	41,2
EFTA	31,5	33,8	34,3	33,4
Portugal	5,9	7,2	7,6	7,5
Statshandelsländerna	3,0	3,6	3,4	3.8
Östeuropa	2,2	2,6	2,4	2,7
Kina	0,8	1,0	1,0	1,1
U-länder	9,8	12,0	14.1	13,4
Pakistan	0,3	0,2	0,3	0,6
Indien	0,9	2,0	2,1	1,3
Taiwan	0,4	0,6	OJ	1,0
Hongkong	5,2	5,8	5,9	4,9
Republiken Korea	1,0	1,1	1,8	1,8
Övriga länder	6.8	7,6	7,5	8,3
Spanien	0,6	0,9	0,7	0,7
Jugoslavien	0,9	1,1	1,1	0,9
Malta	0,1	0,1	0,2	0,5

NU 1975:14

Frågor om industriellt utvecklingsarbete

Motionerna 1975:283, 1975:1622 och 1975:1687

I en dynamisk ekonomi driver ny teknik och förändrade marknadsbehov
fram nya produktionsmetoder och nya produkter, uttalas i motionen
1975:1687. Denna process har betytt mycket för välståndsökningen men
har också fört med sig samhällsekonomiska kostnader och sociala problem.
Motionärerna uttalar oro över att takten i strukturomvandlingen ökat och
över att investeringarna mer siktat på rationaliseringar än på att skapa ny
produktionskapacitet eller nya konkurrenskraftiga produkter. Mot bakgrund
av att nya företag svarar för en viktig del av sysselsättningstillskottet är
det oroande att etableringen av nya företag har minskat påtagligt under
de senaste decennierna, säger motionärerna. De erinrar om att en för låg
innovationsnivå kombinerad med en hög rationaliseringstakt har sagts utgöra
ett allvarligt problem för svensk ekonomi. Med hänsyn härtill bör en viktig
fråga för näringspolitiken vara vilka åtgärder som måste vidtas för att stimulera
innovationer och underlätta etableringen av nya företag. De åtgärder
som motionärerna föreslår har till syfte att stimulera uppkomsten av innovationer
och produktidéer och att underlätta utvecklingen av en idé till
prototyp och färdig produkt.

Kunskapen om innovationsprocessen och hur den bäst skall stimuleras
är fortfarande bristfällig, anser motionärerna. De föreslår därför att en grupp
fristående experter tillsätts för att utarbeta förslag till en mer innovationsbefrämjande
närings- och forskningspolitik. Detta arbete bör bedrivas i nära
samarbete med bl. a. Svenska uppfinnareföreningen. För att kunskaper om
nya forskningsrön skall spridas bättre föreslår motionärerna bl. a. att ledande
forskare skall få möjlighet att fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet
genom medverkan i konferenser och seminarier. Vidare anser de att ett
brett sammansatt organ av organisationer och enskilda inom områdena teknik,
näringsliv och forskning bör bildas. Detta organs uppgift skulle vara
att dels fungera som forum för en debatt om den tekniska utvecklingen,
dels genom ett brett kontaktnät på olika nivåer sprida information om teknik
och forskning till en bred allmänhet. Motionärerna nämner att Ingenjörsvetenskapsakademien
och Svenska ingenjörssamfundet har presenterat modeller
för hur en sådan organisation skulle kunna byggas upp och fungera.

Förutsättningarna för individuell kreativitet och utveckling av kreativa
begåvningar inom naturvetenskap och teknik har under senare år studerats
bl. a. i Danmark. Motionärerna anser att det är angeläget att kurser i kreativitetsträning
igångsätts och att en utvärdering av dessa kommer till stånd.

Innovatörernas arbetsvillkor är dåliga i jämförelse med förhållandena för
forskare vid universitet och högskolor, anför motionärerna. De föreslår därför
en kraftig utbyggnad av det statliga uppfinnarstödet. Antalet stipendier bör
öka kraftigt, och s. k. innovationscentra, understödda av staten och industrin,
bör inrättas på flera ställen i landet. Här skulle laboratorier, verkstäder,

NU 1975:14

teoretisk kunskap, patentrådgivning etc. ställas till uppfinnares förfogande.

Motionärerna erinrar slutligen om Industriellt utvecklingscentrum (IUC)
i Skellefteå och den betydelse dess verksamhet har. Industriella utvecklingscentra
betecknas som ett viktigt komplement till en regional serviceorganisation,
uppbyggd med företagareföreningarna som bas.

I motionen finns också motiveringen för hemställan i motionen 1975:1430
om universitetsundervisning som främjar spridning av forskningsresultat
m. m. Denna motion har hänvisats till utbildningsutskottet.

För att skapa nya arbetstillfällen och vidareutveckla svenskt näringsliv
fordras, sägs det i motionen 1975:283, stödåtgärder utöver de vanliga politiska
styrinstrumenten som hittills i huvudsak är av ekonomisk natur.
Motionärerna tar upp de mindre företagens problem, som skulle ligga främst
i att få fram nya produkter och marknadsföra dessa. Han anför att dessa
företag har mycket liten kännedom om och dålig kontakt med världsmarknaden.

Produktionen för exportändamål bör i större utsträckning göras marknadsinriktad,
säger motionären. Olika åtgärder har vidtagits för att effektivisera
utlandsrepresentationen i handelsfrågor. Utrikesrepresentationen bör
dock byggas ut genom att tekniskt inriktad personal, gärna med innovativ
läggning, avdelas för en uppsökande verksamhet i olika länder för att tillföra
svensk industri tillverkningsvärda objekt. Marknadsstudier av detta slag
skulle göra det möjligt för svenska företag med anmälda sysselsättningsbehov
att få hjälp med produktval och produktutveckling. För att uppmuntra
och underlätta försäljningsverksamheten, som avses äga rum med hittillsvarande
metoder, föreslås att de mindre industriföretagen ges möjlighet
att erhålla långsiktiga krediter.

Statliga resurser bör, säger motionären vidare, ställas till näringslivets förfogande
för att de små företagen snabbt och till låga kostnader skall kunna
utnyttja de forsknings- och utvecklingsresultat som kommer fram i olika
sammanhang. Motsvarande stöd bör lämnas också för material- och produktprovning.
Betydande informationsmängder finns lagrade hos patentoch
registreringsverket. Genom upprättande av en idébank och en dokumentationscentral
skulle informationen bättre kunna utnyttjas för produktutveckling.
Förslag till utformning av en sådan verksamhet presenteras.

I motionen 1975:1622 uttalas att det är statsmakternas uppgift att initiera,
stimulera och understödja utvecklingsarbete som syftar till att få fram nya
konkurrenskraftiga produkter. Olika vägar kan användas. Att uppmärksamma
uppfinnare och idégivare och ekonomiskt stödja deras arbete och understryka
värdet av verksamheten är en väg, säger motionärerna, att söka
upp idéer och förslag samt pröva och vidareutveckla dem fram till praktisk
tillämpning en annan.

Understödjande verksamhet inom området kan ske genom att anslag lämnas
till befintliga institutioner, t. ex. styrelsen för teknisk utveckling, högskolorna
och näringslivets utvecklingsavdelningar, och genom att ökat stöd

NU 1975:14

ges åt utbildning. Det är viktigt att de uppslag och forskningsresultat som
kommer fram vid institutioner och högskolor snabbt kan ställas till förfogande
för företag och uppfinnare. Eftersom det enligt motionärerna har
visat sig att de mindre och medelstora industriföretagen under senare år
svarat för den största delen av nyskapandet förordas åtgärder som generellt
förbättrar förutsättningarna för dessa. Motionärerna menar också att investeringsfondsmedel
borde få användas för forskning, utveckling och provning
av produkter.

Det föreslås att en arbetsgrupp inrättas bestående av företrädare för utbildning,
forskning och utveckling samt uppfinnare och representanter för
mindre och större företag. Arbetsgruppen skulle ha i uppdrag att utreda
möjligheterna att öka innovationsgraden i näringslivet och möjligheterna
att föra ut uppfinningar och idéer till praktisk tillämpning och produktion.

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för universitet, högskolor och
institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet ett omfattande
stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Anslag ges
till kollektiva forskningsinstitutioner, och betydande bidrag tillförs utvecklingsverksamheten
genom statligt finansierade utvecklingsprogram. För att
samordna och stödja verksamheten på detta område har under de senaste
åren inrättats en rad statliga organ, bl. a. styrelsen för teknisk utveckling
(STU), statens industriverk, statens utvecklingsfond, Nordisk fond för
teknologi och undistriell utveckling, Sveriges investeringsbank AB och sekretariatet
(Ju 1973:05) för framtidsstudier.

Pågående utredningsarbete

Teknikuppltandlingskomniittén (I 1973:05; ordförande: direktör Bo Aler) har
tillkallats för att utreda vissa frågor om offentlig upphandling och teknisk
utveckling. Uppdraget avser upphandling från hela den offentliga sektorn,
dvs. stat, landsting och kommuner, med undantag för upphandling av krigsmateriel.

I direktiven konstateras att statliga insatser för teknisk forskning och
utveckling görs på flera olika sätt, bl. a. genom styrelsen för teknisk utveckling
(STU), och att industrins utveckling av ny teknik kan stimuleras
även i samband med den statliga upphandlingen. En starkare och mer behovsinriktad
teknisk utveckling inom de varu- och tjänstområden som omfattas
av den offentliga upphandlingen bör främjas bl. a. genom ökad samordning
av upphandlingen och genom STU:s finansiella stöd till utvecklingsarbete
som har samband med sådan upphandling.

De sakkunniga har i uppdrag att söka klarlägga på vilka offentliga varuoch
tjänstområden önskvärda och möjliga tekniska förbättringar inte har

NU 1975:14

kommit till stånd på grund av bristande samordning mellan upphandlande
enheter, för höga utvecklingskostnader för en enda upphandlare eller av
andra orsaker. De skall även göra en översiktlig kartläggning av omfattningen
av statliga och kommunala myndigheters upphandling inom de nämnda
varu- och tjänstområdena liksom en uppskattning av den framtida offentliga
efterfrågan inom dessa områden.

1 direktiven uttalas att de sakkunniga mot denna bakgrund bör föreslå
lämpliga former för information från berörda upphandlande myndigheter
till STU om planerade upphandlingar av betydelse för eventuella insatser
av STU. STU:s insatser i samband med offentlig upphandling syftar främst
till att få en effektiv behovsstyrning av det finansiella stödet till teknisk
forskning och utveckling. De sakkunniga skall söka finna en ordning varigenom
STU i samråd med de offentliga upphandlarna kan klarlägga på
vilka produktområden väsentliga förbättringar kan uppnås genom tekniskt
utvecklingsarbete. Även frågan om hur STU i samarbete med berörda organ
kan utforma utvecklingsprojekt inom dessa områden skall utredas.

STU-utredningen (I 1974:06; ordförande generaldirektör Lennart Holm)
har till uppgift att utreda styrelsens för teknisk utveckling organisation och
verksamhetsformer. De sakkunniga skall bl. a. överväga på vilket sätt STU:s
stöd till teknisk förnyelse i industrin kan effektiviseras och bättre samordnas
med aktiviteter inom andra statliga organ och myndigheter, vilka har till
uppgift att på olika sätt främja industrins utbyggnad. Så bör t. ex. undersökas
om den samverkan som redan i dag finns mellan å ena sidan STU och
å andra sidan statens industriverk, statens utvecklingsfond och Sveriges
investeringsbank AB kan fördjupas till gagn för den industriella förnyelseprocessen.
Möjligheterna till samordning mellan STU:s rådgivnings- och
förmedlingsverksamhet och industriverkets företagsservice bör också uppmärksammas.
De sakkunniga skall även behandla samarbetet med andra
intressenter i STU:s industriellt inriktade verksamhet, exempelvis i vad avser
företag, innovation, potentiella exploatörer, banker och andra kreditinstitut.

I direktiven framhålls vidare att det från industripolitisk synpunkt kan
vara motiverat att STU lämnar stöd till enskilda FoU-projekt, där finansiella
restriktioner, hög osäkerhet, skillnader mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk
lönsamhet eller andra faktorer gör att projekt inte annars
kommer till stånd i en omfattning som är motiverad från samhällets sida.
Hinder av detta slag föreligger främst när det gäller enskilda innovatörer
och små och resurssvaga företag. Möjligheterna att effektivisera denna stödfunktion
bör behandlas av de sakkunniga.

Forskningsrådsutredningen (U 1972:02; ordförande: f. d. universitetskansler
Nils Gustav Rosén) skall göra en översyn av forskningsrådsorganisationen
inom utbildningsdepartementets område. Denna översyn skall enligt direktiven
avse forskningsrådens verksamhet, beslutsformer och sammansätt -

NU 1975:14

ning. Den skall även omfatta dels nämnda forskningsråds befogenheter och
ställning i relation till andra forskningsråd samt myndigheter och organ
som har att planera, stödja eller bedriva forskning, dels den nuvarande gränsdragningen
mellan forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Därvid bör övervägas vilka fördelar och nackdelar som
skulle vara förenade med en mer sammanhållen rådsorganisation än den
nuvarande.

De sakkunniga skall vidare särskilt beakta de samordningsproblem, bl. a.
i fråga om finansiering, som de s. k. storprojekten medför. Det framhålls
att i fråga om sådana projekt liksom beträffande många andra den nuvarande
forskningsrådsorganisationen innebär att ett och samma forskningsprojekt
ofta måste prövas av två eller flera forskningsråd och att en och
samma forskare för ett projekt får anslag från flera råd. I samband härmed
bör de sakkunniga överväga en justering uppåt av det högsta anslagsbelopp
(300 000 kr.) som forskningsråd kan bevilja utan godkännande av regeringen.

Med hänsyn till den expansion som forskningsrådens verksamhet undergått
kan det enligt direktiven finnas anledning för de sakkunniga att
även överväga om rådens administrativa organisation är lämpligt utformad.

Fo rskn ingsa vgift sko mm ilten (I 1974:01; ordförande: överdirektör Bengt Resare)
har till uppgift att utreda hur det statliga stödet till industriellt forsknings-
och utvecklingsarbete (FoU) skall utformas och finansieras. I direktiven
uttalas att det bl. a. mot bakgrund av att industrins insatser på
detta område varierar betydligt mellan företag av olika storlek och i olika
branscher är motiverat att överväga om olika företagskategoriers bidrag till
finansieringen bör differentieras. Avgiftsfinansiering torde i detta avseende
enligt direktiven särskilt böra övervägas. I direktiven uttalas bl. a. att från
flera håll har framförts uppfattningen att resurser även för övrigt FoU-arbete
borde kunna åstadkommas genom avgifter på industrin. Detta skulle öka
möjligheterna till långsiktiga satsningar och stärka samhällets inflytande
över FoU-satsningarnas inriktning i enlighet med de sociala målen för samhällsutvecklingen.
Sedd som helhet bör industrin ha ett starkt intresse av
att den tekniska nivån inom landet är hög och att innovationer kommer
till stånd.

De sakkunniga skall beakta behovet av teknisk utveckling inom de mindre
och medelstora företagen. Det är, anförs det i direktiven, av vikt att dessa
företag bedriver FoU och utnyttjar FoU-resuItat i tillräcklig omfattning.

1 fråga om exempelvis branschforskning har framförts förslag att använda
avgiftsfinansiering som alternativ till avtalsmässig finansiering.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Motioner om olika åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete
har behandlats av näringsutskottet 1972, 1973 och 1974 (NU 1972:52,

NU 1975:14

1973:18, 1974:8). 1 sitt betänkande över dessa frågor 1972 lämnade utskottet
bl. a. en fyllig redogörelse för de olika organ som finns inrättade för stöd
till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Utskottet harvid sin behandling
av dessa frågor allmänt förklarat sig dela den grundläggande uppfattningen
i motionerna, nämligen att satsningen på forsknings- och utvecklingsarbete
behöver förstärkas. Vid samtliga tillfällen avstyrkte utskottet motionerna
med motiveringen att de åtgärder som samhället vidtagit eller planerade
hade en omfattning och inriktning som måste bedömas vara väl avvägd.
Utskottet anslöt sig förra året till vad chefen för industridepartementet uttalat
i ämnet i propositionen 1974:1 (bil. 15 s. 125). Intensifierad uppmärksamhet
bör enligt detta uttalande ägnas innovationsförloppen och de faktorer som
påverkar ett effektivt utnyttjande av utvecklingsidéer. Verksamheten bör
syfta även till att skapa sådan kännedom om de teknisk-industriella förnyelseprocesserna
att det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling
effektivare kan bidra till att stimulera innovationsbenägenheten hos enskilda
företag. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna. Häremot reserverade
sig vid samtliga tillfällen centerpartiets, moderata samlingspartiets
och folkpartiets företrädare i utskottet.

Beträffande yrkanden om inrättande av idébank och dokumentationscentral
för patentfrågor uttalade utskottet år 1974 att nya metoder för att
följa produktionsutvecklingen utomlands borde prövas men att det fick förutsättas
att det uppslag som framförts i motionen uppmärksammades av
berörda myndigheter och organisationer. Utskottet avstyrkte motionen, som
avslogs av riksdagen.

Frågor om redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom
näringslivet

Motionerna 1975:919 och 1975:1651

Nyskapandet inom näringslivet har sin bästa grogrund i de mindre företagen,
anförs det i motionen 1975:1651. Motionärerna hänvisar till att
undersökningar visat att nyföretagandet inom industrin minskat på senare
år efter en höjdpunkt 1965 och finner detta oroande. Särskilt påtalas tendensen
att familjeföretag i ökad utsträckning köps upp av större företag.
Det betecknas som ytterst angeläget att söka utröna orsakerna till den bristande
viljan att etablera nya företag. Den begärda redovisningen från statens
industriverk skulle enligt motionärerna kunna ligga till grund för förslag
om åtgärder från regeringens och riksdagens sida.

I motionen 1975:919 konstateras en påtaglig tendens i riktning mot att
mindre och medelstora företag köps upp av storkoncerner. Motionärerna
nämner några undersökningar av utvecklingen inom industrin som vittnar
om en tendens mot större företag. De förslag till åtgärder i syfte att motverka
koncentrationen som motionärerna framför refereras i annat sammanhang
(s. 48).

NU 1975:14

Vissa utredningar

Industristrukturutredningen - en arbetsgrupp inom industridepartementet
- lade våren 1974 fram fyra delrapporter (SOU 1974:11-14). I den första
av dessa, ”Svensk industri. Industribranschernas utveckling”, redovisas resultat
av en statistisk genomgång av utvecklingen inom industrins olika
branscher. Branschstrukturen och dess utveckling beskrivs i fråga om sysselsättning,
produktion, produktivitet, storleksstruktur, regional fördelning
m. m. Redovisningen, som huvudsakligen baseras på statistiska centralbyråns
industristatistik, är fördelad på 20 huvudbranscher. I de fall där det
varit möjligt beskrivs även delbranscher inom dessa. Ett centralt moment
i branschbeskrivningen utgörs av ett studium av hur olika produktionsenheter
inom en och samma bransch utvecklats. Sålunda redovisas t. ex.
sysselsättningsförändringar mellan parvisa år för arbetsställen inom en
bransch. De basdata som publiceras för varje bransch innefattar bl. a. uppgifter
om företags- och arbetsställestruktur, vilka belyser företagens resp.
arbetsställenas fördelning på olika storleksklasser år 1970 samt strukturförändringar
i form av företagskoncentration etc. under perioden 1965-1970.

Statens industriverk avser att under våren 1975 sätta i gång ett större
utredningsprojekt avseende senare års etablerings-, fusions-, samarbetsavtals-
och nedläggningsforhållanden inom industrin. Projektet planeras bestå av
åtminstone tre delprojekt, nämligen 1) företagsbildningen i industrin
1970-1974 - en statistisk kartläggning av sekundärmaterial, 2) etableringsmotiv,
inkörningsproblem och utveckling under de första levnadsåren -en intervjuundersökning omfattande något hundratal nyetablerade företag
i olika industrimiljöer, 3) nettoförändringar i industribeståndet - en jämförelse
av etableringstakt med fusions-, samarbets- och nedläggningsförhållanden
i industrin. Det inledande utredningsarbetet inom det förstnämnda
delprojektet blir närmast av försökskaraktär och syftar till att undersöka
om det över huvud taget är möjligt att på basis av tillgängligt material
nå fram till tillförlitliga tidsserier över etableringsutvecklingen i industrin.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Vid 1973 och 1974 års riksdagar har väckts motioner med förslag om
utredning - med samma syfte som nu anges i motionen 1975:1651 - angående
nyetableringar av företag.

Första gången avstyrktes motionen i ämnet - vilken behandlades tillsammans
med en motion av liknande innebörd - av näringsutskottet (NU
1973:54) med hänvisning främst till statens industriverks uppgift att följa
den allmänna utvecklingen i fråga om nyetableringar, företagsnedläggelser
etc. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare
i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning. Riksdagen avslog
motionen.

NU 1975:14

År 1974 avslogs motsvarande motion på förslag av ett enhälligt utskott
(NU 1974:36). Utskottet anförde att industriverkets tillkomst innebar en
koncentration och förstärkning av utredningsverksamheten rörande industrin
och att utvecklingstendenser i näringslivet också studerades i det fortlöpande
arbetet på de ekonomiska långtidsutredningarna. Även sysselsättningsutredningen
bedömdes få anledning att ägna intresse åt frågan om
företagsnedläggelser och nyetableringar. Utskottet betecknade frågan som
väsentlig och sade sig räkna med att den skulle uppmärksammas i de angivna
sammanhangen, främst genom industriverkets försorg.

Frågor om utredningar rörande mindre och medelstora företag

Motionerna 1975:919, 1975:922, 1975:1600, 1975:1637, 1975:1640,

1975:1641, 1975:1642, 1975:1657 och 1975:1661

En kraftig koncentration till stora företag har under senare tid ägt rum
inom näringslivet, sägs i motionen 1975:1641. Denna process har enligt
motionärernas uppfattning gått längre än som erfordras för att stordriftens
fördelar skall tas till vara, och den har som en starkt pådrivande orsak
haft regeringens politik, vilken anpassats mer för storföretagen än för de
mindre och medelstora företagen. Det måste, hävdar motionärerna, näringspolitiskt
och allmänpolitiskt vara angeläget att ta till vara de fördelar som
smådriften har. Hit hör anpassningsförmåga, goda förutsättningar att föra
fram nya tekniska idéer, funktionen som underleverantör och dessutom
större möjligheter till förverkligande av företagsdemokrati och tillfredsställelse
i arbetet. Underskattning av smådriftsfördelarnas betydelse har enligt
motionärerna lett till ett försämrat resursutnyttjande, bl. a. genom nedläggning
av företag med goda utvecklingsmöjligheter. Uppgiften att utföra den
av motionärerna begärda undersökningen borde, menar de, kunna anförtros
åt statens industriverk.

Även om de mindre och medelstora företagens fördelar ofta betonas finns,
uttalas det i motionen 1975:1637, klara belägg för att dessa företag systematiskt
missgynnas genom den ekonomiska och näringspolitiska lagstiftningen.
Som exempel härpå nämns aktiebolagslagens regler för värdering,
skyldigheten att lämna uppgifter till samhälleliga organ, reglerna om
avsättning till investeringsfonder, kraven på materiella säkerheter vid lån
samt utformningen av systemet för återlån från allmänna pensionsfonden
och av kreditrestriktioner. Till stöd för sitt omdöme hänvisar motionärerna
till en av riksrevisionsverket utförd undersökning. Det särskilda investeringsavdraget
1971-1973 - utnyttjande och effekter. Enligt denna steg avdragets
utnyttjande i stort sett utan undantag med företagens storlek mätt
i antalet anställda. Motionärerna kräver en klart uttalad strukturpolitisk målsättning
från samhällets sida, fullföljd i näringspolitiken, regionalpolitiken
och den ekonomiska politiken. De anser - i polemik mot vad näringsut -

NU 1975:14

skottet anförde i ämnet förra året (NU 1974:36) - att det inte kan bestridas
”att en analys av de konkreta exemplen på missgynnande ger en bild av
diskriminering av de mindre och medelstora företagen i förhållande till de
stora”.

Småföretagen - inklusive bygdeföretagen utanför de större tätorterna -har stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden, för en framgångsrik regionalpolitik
och för den totala produktionen, anförs det i motionen
1975:1642. Motionären pekar på olika problem för denna del av näringslivet,
bl. a. på kapital- och kreditförsörjningens och marknadsföringens områden.
Överlåtelser av familjeföretag till större företag utan motsvarande nyetablering
påtalas. När lokalt förankrade företag blir filialföretag flyttas ofta
ledningsfunktionerna bort, framhålls det. Byråkratiska påfrestningar och företagarnas
bristfälliga utbildning nämns som anledning till att familjeföretag
överlåts. Stimulansåtgärder av det slag som motionären tänker på skulle
kunna vara möjligheter att utnyttja marknadsföringsexpertis - genom företagareföreningarna,
Sveriges exportråd och handelssekreterarna - samt,
när det gäller Norrlandsföretagen, förbättrade kommunikationer.

Vissa förbättringar för de mindre och medelstora företagens del, främst
på beskattningens område, noteras i motionen 1975:1657. Den miljö i vilken
företagen arbetar behöver dock, menar motionärerna, förbättras i flera avseenden.
Oförutsedda politiska beslut, en ”näringspolitisk ryckighet”, skapar
svårigheter, hävdar de. En rad grenar av samhällets politik av betydelse
för företagsmiljön räknas upp. Önskemål framförs rörande arbetsmarknadspolitiken
och utbildningspolitiken. De problem som förorsakas av den alltmer
detaljerade lagstiftningen påtalas. Även nyföretagandet påverkas av bristerna
i företagsmiljön, uttalar motionärerna och understryker dess betydelse
förden ekonomiska utvecklingen. Såväl industrin som framför allt de privata
serviceföretagen tillskrivs gynnsamma framtidsutsikter. I motionen riktas
vidare kritik mot olika inslag i skattelagstiftningen och mot omfattningen
av företagens uppgiftsskyldighet gentemot statliga och kommunala myndigheter.
Yrkanden härvidlag framförs i motionen 1975:1076, som har hänvisats
till skatteutskottet.

Systemet med underleverantörer inom industrin behandlas i motionen
1975:922. Det är värdefullt från lokaliseringssynpunkt, säger motionärerna,
och också från småföretags- och innovationssynpunkt. Ökade möjligheter
till produktion i ett system av huvud-och underleverantörer borde därför
stimuleras från samhällets sida, något som dock enligt motionärerna förutsätter
att man noga granskar eventuella svårigheter med systemet. Underleverantörernas
underläge förhandlingsmässigt nämns särskilt som en
sådan svårighet.

Företagens förmåga att hävda sysselsättningen i hårda tider står i samband
med hur utvecklade deras marknadsföringsfunktioner är, sägs inledningsvis
i motionen 1975:1640. Utvecklingen under senare år har enligt motionärerna
medfört att det i allt högre grad blivit en köparens marknad med rikt utbud

NU 1975:14

av varor och tjänster. Detta ställer ökade krav på företagens förmåga bl. a.
att genom marknadsundersökningar skaffa sig kunskap om förändringar
i köpkraftens styrka och inriktning, att genom produktutveckling anpassa
utbudet till dessa förändringar och att genom försäljnings- och informationsarbete
vinna avsättning för detta utbud. Väl utvecklade marknadsföringsfunktioner
ger också, anför motionärerna, företagen möjligheter att bättre
klara påfrestningar i krislägen. Många företag är dock, framhålls det,
inte tillräckligt stora för att utgöra underlag för utveckling av egna marknadsföringsfunktioner,
utan samverkan erfordras. Företagsnedläggelserna
under senare tid tillskrivs delvis avsaknaden av sådan samverkan. Samhället
måste, menar motionärerna, i större utsträckning än hittills intressera sig
för detta område. De i motionen föreslagna stimulansåtgärderna skulle avse
exempelvis marknadsundersökningar, produktutveckling, utställningsverksamhet
och exportförsäljning. De finansiella förutsättningarna för investeringar
i utveckling av företagens marknadsfunktioner och för utbildning
på området borde förstärkas genom ändrade regler för lokaliseringsstöd, utnyttjande
av investeringsfonder samt bidragsgivning från arbetsmarknadsstyrelsens
sida.

I motionen 1975:919, som delvis refererats i det föregående (s. 44), betecknas
förekomsten av en välutvecklad sektor av mindre företag som en
god garanti för decentraliserat beslutsfattande i näringslivet och något som
motverkar maktkoncentration i såväl näringsliv som samhälle. Motionärerna
fäster uppmärksamheten på dessa företags roll som producenter av udda
varor med begränsad marknadsstorlek och som underleverantörer. Deras
betydelse för den regionala balansen understryks också. När familjeföretag
övergår till storkoncerner utarmas företagsmiljön på de berörda orterna, där
det även uppstår risker för ensidighet i näringsstrukturen, säger motionärerna.
En sådan utveckling leder också till en icke önskvärd maktkoncentration.
För att tillräckligt många "företagarämnen” skall komma fram är
det nödvändigt att de mindre och medelstora företagen består, anförs det
vidare. Olika faktorer - framför allt skatteproblem - som kan ha föranlett
överlåtelsen av familjeföretag nämns, och ändringar i dessa avseenden efterlyses.
En huvudanledning till att familjeföretag säljs anges vara bristen på
villiga efterträdare och enskilda köpare. Information, förbättrad kapital- och
kreditförsörjning samt ökade utbildnings-, service- och rådgivningsmöjligheter
rekommenderas som botemedel. En utveckling av styrelsefunktionen
i mindre företag och ökade insatser för långsiktig planering av företagens
fortbestånd förespråkas också.

En rad önskemål beträffande de mindre och medelstora företagens utveckling
framförs i motionen 1975:1661. Inledningsvis behandlas dessa företags
betydelse i samhällsekonomin på ungefär samma sätt som i de motioner
som refererats ovan. Även här hävdas att regeringens politik inneburit
att denna företagsgrupp missgynnats. De mindre företagens situation beskrivs
som oroande. Många sådana företag sägs avstå från investeringar

NU 1975:14

på längre sikt och använda sina tillgångar som om verksamheten snart skall
upphöra. Åtgärder för att tillföra de mindre företagen riskvilligt kapital anges
vara en av de viktigaste förutsättningarna för att produktion skall kunna
starta och bedrivas. Som en källa för riskkapital nämns allmänna pensionsfonden.
Enklare former för andelar i företag bör enligt motionärerna införas.
Vidare rekommenderas åtgärder för produktutveckling och marknadsföring.
Sålunda borde inrättas lån för forskning och utveckling, vilka kan avskrivas
om produkten misslyckas. Utbildningen av företagare och av personal i
företagsledningens omgivning borde utvecklas vidare. En bred, effektiv och
lättillgänglig företagsservice är av stort värde för de mindre företagen, säger
motionärerna och poängterar företagareföreningarnas roll. Motionen innehåller
också motiveringen för de förslag bl. a. på beskattningens område
som framförs i motionen 1975:1077. Denna har hänvisats till skatteutskottet.

Liksom i motionen 1975:1661 föreslås i motionen 1975:1600 att företagareföreningarnas
verksamhet skall utsträckas till att omfatta även de
mindre serviceföretagen. Motionärerna framhåller att av den totala investeringsvolymen
i landet en stor del - kanske 12-15 miljarder kr. - avser
underhåll och reparation och att de speciella företagen för sådan verksamhet
svarar för en betydande del av underhållsvolymen. Serviceföretagen - vilkas
tjänster även utnyttjas av privatpersoner - bidrar, säger motionärerna, genom
att motverka förslitning av materiella värden också till bättre hushållning
med våra knappa resurser och till personlig trivsel.

Utredningsverksamhet rörande mindre och medelstora företag m. m.

Statens industriverk har sommaren 1974 publicerat en inventering av
forskningen och debatten rörande mindre och medelstora industriföretag.
Syftet med denna skrift - Christian Lindström: Mindre och medelstor industri
i förvandling (SIND 1974:2) - anges vara att ”sammanställa något
av den småföretagsdebatt som försiggått i Sverige under de senaste 3-4
åren och utvärdera denna mot bakgrund av de svenska och internationella
forsknings- och utredningsresultat som framkommit på senare tid”.

I ett inledande kapitel behandlas begreppen ”småföretag” och ”familjeföretag”
och det statistiska underlaget för studier av småindustrins ställning.
I kapitel 2 tas några storleksbetingade förhållanden upp - kostnadspåverkande
skalekonomier, intäktspåverkande skaleffekter samt långsiktiga
storleksbetingade kostnader och intäkter. Småföretagens beroende av sin
närmiljö betonas i kapitel 3. I kapitel 4, om småindustrins lönsamhet och
kapitalstruktur, berörs några speciella metodproblem och redovisas vissa
lönsamhets- och finansieringsstudier i Sverige. Kapitel 5, om företagsetablering
och etableringsmotiv, inleds med en diskussion av metodtekniska
problem, bl. a. bristerna i den officiella industristatistiken. Vidare berörs
företagsbildningen under efterkrigstiden, nyetableringarnas sysselsättningstillskott,
motiv för nyetableringar, företagaryrkets rekryteringsbas samt nye 4

Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

tableringshinder. 1 kapitel 6 behandlas utvecklingsmönster och tillväxtvallar,
i kapitel 7 fusioner och fusionsorsaker samt i kapitel 8 konkurser och nedläggningar.

Flera aktuella utredningsprojekt som genomförs i industriverkens regi avser
de mindre och medelstora företagens förhållanden. Följande kan särskilt
nämnas.

Ett planerat större projekt avseende senare årsetablerings-, fusions-,
sa m arbetsa v t a 1s - och nedIäggningsförhåI -landen inom industrin har presenterats i det föregående (s. 45).

En översyn av underleverantörsproblematiken står inför
sin fullbordan. Uppgiften anges vara att analysera de problem som försvårar
etablerade underleverantörssystems funktion.

Ett projekt rörande framtida företagsformer för den
mindre företagsamheten syftar till en kartläggning av olika associationsformers
nuvarande och på sikt väntade för- och nackdelar i fråga
om ansvars-, finansierings- och skatteförhållanden.

Ett projekt rörande konkurser och konkursorsaker innefattar
analys av konkursutvecklingen i Sverige sedan 1960-talets mitt och
orsakerna härtill, analys av förhållandena i enskilda konkursbolag från ekonomisk
synpunkt och förvaltningssynpunkt samt förslag till åtgärder som
föranleds av dessa analyser.

Vid ett sammanträde den 19 mars 1975 med det till statens industriverk
knutna rådet för mindre och medelstora företag har framlagts en diskussionspromemoria
vilken bl. a. innefattar en inventering av utredningsprogram
som diskuterats i den allmänna debatten och som kan vara av intresse
när beslut skall fattas om rådets verksamhetsinriktning under de närmaste
åren. Bland ämnen som berörs här är de mindre företagens kapitalförsörjning,
företagsservice, arvs- och kapitalskattefrågorna, samverkan mellan mindre
företag, de mindre företagens rambetingelser, den fysiska och sociala arbetsmiljön
i mindre företag, de mindre företagen i den industriella förnyelseprocessen
samt de ”egentliga” småföretagens - de mycket små företagens
- villkor och problem.

Utredningen (H 1973:04) rörande vidareutbildning i internationell marknadsföring
(utredningsman: ekon. dr Bo Arpi) har till utgångspunkt för sitt
arbete exportfrämjandeutredningens analys - i betänkandet (Ds H 1973:2)
Exportfrämjande verksamhet - av situationen på ifrågavarande utbildningsområde.
Den sakkunnige skall kartlägga det utbildningsbehov inom området
som föreligger hos olika företagstyper och personalkategorier samt lägga
fram förslag för vidareutbildningen i Sverige i internationell marknadsföring
med avseende på inriktning och innehåll. Dessutom skall den sakkunnige
undersöka om vidareutbildning kan ske i form av utbildning hos enskilda
företag samt lämna förslag till någon form av central planering av vidareutbildningen.

NU 1975:14

Riksrevisionsverket (RRV) har i juni 1974 i en rapport, ”Det särskilda
investeringsavdraget 1971-1973 - utnyttjande och effekter”, redovisat en
utvärdering som utförts på uppdrag av verkets prognosavdelning. I undersökningen
behandlas dels i vilken utsträckning det särskilda investeringsavdraget
har utnyttjats, dels hur mycket investeringsvolymen har påverkats.
De foretag som omfattas av undersökningen har fördelats bl. a. på sex storleksklasser.
Andelen foretag som gjort investeringsavdrag minst ett av åren

1972 och 1974 varierar starkt mellan olika företagsstorlekar. Allmänt konstateras
att de största företagen har kunnat utnyttja avdraget i mycket stor
utsträckning, dvs. har erhållit den relativt sett största skattelättnaden, medan
i fråga om stimulanseffekten gäller att de små och medelstora företagens
investeringsnivå har påverkats mest.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

De förslag om utredning angående näringspolitikens verkningar
på företag i olika storleksklasser och om åtgärder
för att främja mindre och medelstora företag i förhållande till storföretag
som framställs i motionen 1975:1637 har tidigare framförts i motioner vid

1973 och 1974 års riksdagar. Dessa motioner har avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1973:54, 1974:36) och avslagits av riksdagen. I reservationer
har det förra motionsyrkandet fått stöd av centerpartiets och moderata samlingspartiets
- och 1973 även folkpartiets - representanter i utskottet, det
senare enbart av centerpartiets representanter.

Motionen 1975:1642 - vari begärs en utredning om åtgärder för
att stimulera småföretagen - hade förra året en motsvarighet
i en motion (1974:1510) där det efterlystes initiativ för bevarande och utveckling
av bygdeföretagen. Härmed avsåg motionären mindre företag, ofta
i familjeföretagets form, förlagda utanför de större tätorterna. Näringsutskottet
(NU 1974:36 s. 29) underströk småföretagens betydelse inte minst
från regionalpolitisk synpunkt men fann det svårt att avgränsa en kategori
bygdeföretag med speciella problem. Bygdeföretagen kan, framhöll utskottet,
som andra mindre företag utnyttja företagareföreningarnas tjänster och det
stöd som samhället i övrigt ger de mindre och medelstora företagen. Utskottet
avstyrkte det förslag - om en framställning till Kungl. Maj:t i ämnet
- som framlades i motionen. Denna avslogs av riksdagen.

Frågan om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande
- som nu tas upp i motionen 1975:1657 - har tidigare aktualiserats
genom motioner åren 1971 och 1973. Förstnämnda år begärdes
en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag till stimulans
av nyföretagande genom nya former för långsiktig finansiering. På förslag
av näringsutskottet (NU 1971:9) hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t
att motionen för övervägande skulle överlämnas till (dåvarande) delegationen
för de mindre och medelstora företagen. Med anledning av en motion år
1973, enligt vilken Kungl. Maj:t borde förelägga riksdagen förslag till åtgärder

NU 1975:14

ägnade att förbättra villkoren för de mindre och medelstora företagen samt
stimulera till ökat nyföretagande, erinrade utskottet (NU 1973:54) om olika
åtgärder som vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och
medelstora företagen samt om viss utredningsverksamhet, främst företagsskatteberedningens.
Utskottet uttalade också att de förslag till åtgärder som
framfördes i motionen var mycket generella till sin karaktär och omfattade
insatser inom många skilda områden. Denna motion avstyrktes av utskottet,
där dock centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare
reserverade sig till förmån för motionärernas förslag. Riksdagen följde
utskottet.

Motioner om utveckling av underleverantörssystemet i nä.-ringslivet har förekommit under en följd av år. Beträffande tid före år 1972
hänvisas till redogörelse i näringsutskottets betänkande 1972:13.1 en motion
år 1972 betonades framför allt det värde som en effektiv förmedling av
arbetserbjudanden till underleverantörer skulle kunna ha när det gällde att
lösa regionala sysselsättningsproblem. Näringsutskottet (NU 1972:13) pekade
på möjligheterna att aktualisera ämnet inom delegationen för de mindre
och medelstora företagen. En utredning av den art som motionärerna önskade
skulle enligt utskottets bedömning inte ha förutsättningar att leda
till väsentligt förbättrade kontakter mellan uppdragsgivare och uppdragstagare
på underleverantörsmarknaden och samtidigt medverka till avsedd regionalpolitisk
styrning. Motionen avstyrktes alltså - men fick stöd i en reservation
av centerpartiets och en av folkpartiets företrädare i utskottet -och avslogs av riksdagen. Med hänvisning till sitt uttalande föregående
år avstyrkte utskottet år 1973 (NU 1973:54) enhälligt ett par motsvarande
motionsyrkanden, vilka även avslogs av riksdagen.

En motion om utredning rörande utveckling av företagens
marknadsföringsfunktioner - med samma hemställan som nu
i motionen 1975:1640 - avslogs år 1974 av riksdagen. Näringsutskottet (NU
1974:36), som avstyrkte motionen, hänvisade till företagens möjligheter att
få bistånd på området från företagareföreningarna, till det särskilda stöd
som ges till exportfrämjande åtgärder för vissa branscher och till Sveriges
exportråds verksamhet. En sådan särskild utredning som föreslogs i motionen
ansågs inte vara motiverad. Centerpartiets, moderata samlingspartiets
och folkpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
År 1973 avstyrkte näringsutskottet (NU 1973:54) och avslog
riksdagen motionsyrkanden rörande ökad rådgivningsverksamhet från företagareföreningarnas
sida på marknadsföringsområdet. Utskottet fäste uppmärksamheten
på den förstärkning av företagareföreningarnas resurser för
marknadsföring som skulle ske och uttalade att de företag som var i behov
av det torde kunna på detta sätt tillföras rådgivning även på marknadsföringsområdet.

I anslutning till de motionsyrkanden - i motionerna 1975:1600 och
1975:1661 - som gäller utsträckning av företagareförening -

NU 1975:14

ärnäs låne- och rådgivningsverksamhet till att
även omfatta serviceföretag bör erinras om behandlingen vid
1973 års riksdag av en motion vari yrkades på en utredning av frågan om
utvidgning av dessa aktiviteter till att omfatta mindre företag inom åkeri-,
entreprenör- och serviceverksamhet. Näringsutskottet (NU 1973:54) konstaterade
att gällande bestämmelser inte innebär ett absolut hinder för företagareföreningarna
att lämna service till företag som inte kan hänföras till
hantverk eller småindustri. Företagareföreningarna har nämligen, framhöll
utskottet, viss frihet vid avgränsningen av begreppet småindustri, och de
i motionen nämnda branscherna var därför generellt sett inte utestängda
ens från möjligheten att erhålla kreditstöd genom företagareföreningarna.
Lån till exempelvis entreprenadföretag hade sålunda förekommit, förklarade
utskottet. Utskottet ansåg dock att kreditstödet borde inriktas på hantverk
och småindustri och avstyrkte sålunda motionen, som också avslogs av
riksdagen.

Frågor om utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna Motionerna

1975:288, 1975:923, 1975:925, 1975:928, 1975:929, 1975:1652,
1975:1654, 1975:1674 och 1975:1687

I motionen 1975:1687, som till stor del refererats ovan (s. 39),anförs att
produktutvecklingen - vid sidan av marknadsföringen - upplevs som ett
av de största problemen i mindre och medelstora företag. Statens utvecklingsfond
har, framhålls det, till uppgift att stödja projekt där den tekniska
risken har nedbringats men den kommersiella kvarstår. Uppgiften att stödja
tekniskt osäkra projekt förbehålls styrelsen för teknisk utveckling (STU).
Även om STU får ökade resurser för sådant stöd återstår dock enligt motionärernas
mening behovet av ett finansiellt produktutvecklingsstöd förmedlat
av regionala organ. Studier av serviceutnyttjandet i mindre företag
pekar nämligen, hävdar de, entydigt på att avståndet - i geografisk och
psykologisk bemärkelse - utgör en viktig faktor. De föreslagna produktutvecklingslånen
skulle i fråga om omfattning och utformning ha företagareföreningarnas
s. k. direktlån som förebild. Det skulle ankomma på regeringen
att fastställa beloppsgräns och utforma närmare anvisningar.

Innan s. k. direktlån från företagareföreningarna kan utbetalas måste föreskrivna
säkerheter finnas, framhålls i motionen 1975:925, och många gånger
kan därför lång tid förflyta mellan beslut och utbetalning. Föreningarna
borde i dessa lägen ha speciella medel för att kunna förskottera lånebelopp
helt eller delvis. Särskild kortvarig kredit borde också stå till buds exempelvis
för att möjliggöra inköp av råvara i slutskedet inför en leverans eller för
att förstärka ett företags likviditet innan betalning för genomförda leveranser
kunnat erhållas.

NU 1975:14

Många nya foretag får likviditetssvårigheter redan efter mycket kort tid
till följd av höga inkörningskostnader, anförs i motionen 1975:928. Antalet
företagshaverier är också förhållandevis stort under de första verksamhetsåren.
Reglerna för de lån som beviljas av företagareföreningarna borde därför
ändras. De fem första åren borde kunna vara amorteringsfria med en följande
amorteringstid av tio år. En annan möjlighet vore att lämna s. k. annuitetslån
med en amorteringstid av tjugo år. En ytterligare åtgärd i samma syfte
vore att göra de tre första åren av lånetiden räntefria.

De statliga kreditåtgärder som administreras av företagareföreningarna
är klart företagsinriktade, och lån för personliga ändamål förekommer inte,
framhålls i motionen 1975:1652. Likväl krävs utom säkerhet i form av inteckningar
etc. praktiskt taget regelmässigt också en personlig borgen av
företagsledaren och ofta också sådan borgen av hustru och eventuellt andra
familjemedlemmar. Motionärerna menar att en klar skiljelinje i kreditsammanhang
bör dras mellan företaget och den eller de enskilda personer som
är företagsledare.

Liknande synpunkter framförs i motionen 1975:1674. Utom företagareföreningarnas
lån anges etableringsstöd från arbetsmarknadsstyrelsen vara
förenat med borgenskrav av nyssnämnda slag. Motionärerna anför att företagsledaren
även borgen förutan ikläder sig betydande åtaganden: han
satsar sin produkt, sitt sparkapital, sitt arbete och sitt förtroendekapital.
Prövningen av låneansökningarna är dessutom mycket genomgripande. Kravet
på borgensåtaganden sägs bidra till att avskräcka intresserade och kunniga
privatpersoner från att bli företagare.

Samtidigt som statens kreditstöd ökat i omfattning och antal har kravet
på insyn i och uppföljning av de företag som fått finansiellt stöd ökat, anförs
i motionen 1975:923. Motionärerna redogör för hur detta uppföljningsarbete
är organiserat. De åtgärder som bör genomföras i företagen kräver oftast
medverkan av utomstående expertis, påpekas det. De belopp som krävs
för dessa konsultinsatser betecknas som blygsamma med hänsyn till den
samhällsekonomiska effekten av att sysselsättningen tryggas för de anställda.
Det system med lån för konsultinsatser som motionärerna föreslår skulle,
menar de, kunna jämföras med det stöd som tillkommit för att stimulera
industrin till utveckling av nya produkter och idéer.

Många företag har ett växande behov av s. k. immateriella investeringar,
och detta skapar ett svårbemästrat finansieringsproblem, sägs i motionen
1975:288. Dessa investeringar - som kan gälla inkörningskostnader, marknadsföring,
administrativt systemarbete m. m. - kan normalt inte lånefinansieras.
De är emellertid viktiga för att de mindre och medelstora företagen
skall kunna hävda sig i konkurrensen. Den möjlighet att erhålla nytt riskvilligt
kapital utifrån som tillkommit för sådana företag genom inrättandet
av det halvstatliga Företagskapital AB har inte inneburit någon förbättring
i de fall då företagarna är ovilliga att vidga ägarkretsen, anförs det vidare.
Ytterligare vägar för att tillföra dessa företag riskvilligt kapital borde därför

NU 1975:14

prövas. Slutligen fäster motionärerna uppmärksamheten på att den växande
gruppen tjänsteproducerande företag inte kan få lån och kreditgarantier från
företagareföreningarna men ofta har samma svårigheter som mindre industriföretag
att bli tillgodosedda på den ordinarie kreditmarknaden.

Många mindre aktiebolag, särskilt enmansföretagen, kommer att få stora
svårigheter att under den fastställda övergångstiden fram till år 1979 höja
sitt aktiekapital från den nuvarande lägsta gränsen 5 000 kr. till den nya
gränsen 50 000 kr., anförs i motionen 1975:929. En förändring av associationsformen
framtvingas då, men det kan också bli fråga om likvidering
av företagen. En onaturlig företagsdöd kan således befaras. Förlusten av
aktiebolagets formella fördelar kan, säger motionärerna, verka hämmande
på de mindre företagens utveckling.

Frågan om stöd från företagareföreningarna till företag inom servicenäringarna
tas upp även i motionen 1975:1654. Mot bakgrund av dessa näringars
ökande betydelse borde enligt motionärernas uppfattning den statliga
stödpolitiken överses i detta hänseende. Härvid borde beaktas den utbyggnad
av företagareföreningarna som tar sikte på att dessa skall bli regionala serviceorgan
för mindre och medelstora företag. Deras verksamhet borde då
omfatta även servicenäringarna, så att föreningarnas resurser kan främja
näringslivet i dess helhet.

Gällande bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri Av

bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till
hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550) bör följande nämnas
i detta sammanhang.

Statligt kreditstöd lämnas för att främja ”hemslöjd, hantverk och småindustri
samt därmed jämförlig verksamhet” (1 §). Om särskilda skäl föreligger
får kreditstöd lämnas även i fråga om annan industriell verksamhet
eller i fråga om anläggningsverksamhet eller sådan till jordbrukets binäringar
hänförlig verksamhet som inte omfattas av särskilt stöd till jordbrukets
eller trädgårdsnäringens rationalisering.

Kreditstöd får lämnas för ny-, till- eller ombyggnad eller inredning av
lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning
av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger,
förvärv av fabriksbyggnad eller anskaffning av omsättningstillgångar (2 §).
Dessutom får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd lämnas till sammanslutning
av utövare av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja
avsättningen av deras produkter eiler för att möjliggöra tillkomsten av kollektiva
verkstadsanläggningar.

Bland de omständigheter som skall beaktas vid prövning av ärende angående
kreditstöd åt näringsidkare är bl. a. i vilken utsträckning eget kapital
har insatts i rörelsen (3 §).

NU 1975:14

Den som erhåller kreditstöd skall ställa den säkerhet som kan påfordras
med hänsyn till hans ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk
rörelsefrihet samt till omständigheterna i övrigt (4 §).

Lånegaranti får beviljas endast för lån som är avsett att återbetalas genom
regelbundna avbetalningar under viss tid, högst tio år (9 §). Om det finns
särskilda skäl får lånegaranti beviljas för lån med längre återbetalningstid,
högst 20 år, och för lån med amorteringsfrihet under högst tre år.

Framställning från statens industriverk

Statens industriverk har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september
1974 föreslagit vissa ändringar i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd
till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550).

1 skrivelsen anförs att industriverket funnit att vissa förändringar i de
regler som gäller för tillämpningen av kreditstödet skulle förbättra möjligheterna
att uppnå de mål som stödet syftar till. En rad förändringar i
betingelserna för den svenska industrin redovisas, såsom liberaliseringen
av utrikeshandeln med skärpt konkurrens som följd, strukturomvandlingen
inom industrin, den minskade självfinansieringsgraden och tillkomsten av
nya finansieringsinstitut. Industriverket anger det som väsentligt att det
kreditstöd som verket administrerar utformas så att det med bibehållet mål
lätt kan anpassas till förändringarna inom näringslivet.

De förändringar som föreslås är bl. a. en vidgning av kreditstödet till
att även omfatta viss serviceverksamhet (se s. 58), omarbetning av 2 § kungörelsen
- angående ändamål för vilket kreditstöd får lämnas - så att den
får en mera generell utformning, möjlighet att bevilja kortfristig garanti
exempelvis för att lösa en tillfällig likviditetskris, översyn av reglerna rörande
handläggningen på central nivå samt begränsning - av sekretesskäl - av
krav på olika uppgifter i låneansökan.

Uttalanden om krav på säkerhet vid statlig kreditgivning till hemslöjd, hantverk
och småindustri

I betänkandet (SOU 1959:7) Statligt kreditstöd till hantverk och småindustri
m. m., vari framlades förslag om en samordning - genomförd år 1960
- av olika former av statlig kreditstödjande verksamhet för de nämnda
näringsgrenarna, angavs bl. a. riktlinjer i fråga om de krav på säkerhet som
skulle uppställas i företagareföreningarnas låneverksamhet. Det underströks
att inte alltför stor vikt borde tillmätas kraven på säkerhet och att dessa
måste kunna anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet. Rent allmänt
angavs böra gälla att, därest godtagbara säkerheter inte kunde ställas, sökandens
personliga kvalifikationer och förutsättningarna för rörelsens bestånd
borde tillmätas större betydelse än beskaffenheten av de säkerheter
som kunde erbjudas. Vanligen förekommande säkerheter, såsom fastighets -

NU 1975:14

och förlagsinteckningar samt borgen, borde godtas vid långivningen.

Frågan om och i så fall i vilken utsträckning borgen bör fordras av huvuddelägaren
i sådana fall då lånesökanden är ett aktiebolag kan inte besvaras
entydligt, hette det i betänkandet. Någon allmän skyldighet att kräva
borgen av en eller flera aktieinnehavare synes inte böra krävas, men å andra
sidan bör ej heller stadgas förbud mot att kräva borgen, uttalades det. Sådan
borgen kan, anfördes vidare, exempelvis vara lämplig i de fall då innehavare
av större aktieposter är aktivt verksamma inom det lånesökande företaget.

Vid remissbehandlingen av betänkandet gjorde företagareföreningarna
inte några erinringar mot vad som föreslogs i fråga om säkerheter. Kommerskollegium
ansåg att säkerheter för garantilån företrädesvis skulle krävas
i lånesökandens realtillgångar och därjämte i regel i form av borgen av
ägaren till lånesökande företag. Fråga om annan borgen borde bli beroende
på en bedömning i det särskilda fallet under hänsynstagande till ifrågakommen
borgensmans ställning i förhållande till lånesökanden eller det
lånesökande företaget. Då detta var ett aktiebolag, borde borgen om sådan
erfordrades i allmänhet inte krävas av annan än huvudintressent i företaget.

Chefen för handelsdepartementet gjorde i den proposition där betänkandet
behandlades (prop. 1960:1 bil. 12 s. 156 f.) inte något särskilt uttalande i
fråga om krav på säkerhet. Detta ämne togs inte heller särskilt upp vid
riksdagsbehandlingen (SU 1960:10 s. 51).

Beslut och förslag i fråga om näringsgrensavgränsningen av företagareföreningarnas
verksamhet

Bestämmelser om företagareföreningarnas kreditstödjande verksamhet
finns, som ovan redovisats, i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd
till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550). Föreningarnas
aktiviteter är sedan länge inriktade på dessa näringsgrenar. Frågan om en
utvidgning av företagareföreningarnas verksamhetsområde har behandlats
av riksdagen vid flera olika tillfällen. Med anledning av motioner vid 1967
års riksdag uttalade riksdagen på förslag av bankoutskottet att näringsgrensavgränsningen
av det statliga kreditstödet till mindre företag borde omprövas
i samband med utformningen av riktlinjerna för företagareföreningarnas
verksamhet (BaU 1967:50). 1962 års företagareföreningsutredning (SOU
1967:70) föreslog ingen ändring av den dittills tillämpade tämligen stränga
gränsdragningen mellan industriell och kommersiell verksamhet men ansåg
att en viss liberalisering kunde vara lämplig. Vid remissbehandlingen yrkades
från olika håll att den krets av näringsfång som omfattades av kreditstödet
skulle utvidgas. 1 propositionen 1968:61, vari framlades förslag till riktlinjer
för företagareföreningarnas organisation och verksamhet, hävdade chefen
för inrikesdepartementet att generella utvidgningar av de slag som ifrågasatts
skulle gå ut över föreningarnas allmänna syfte att främja produktionen
och vara ägnade att i alltför hög grad splittra föreningarnas verk -

NU 1975:14

samhet. Departementschefen förordade att kreditstödet även fortsättningsvis
skulle inriktas på hantverk och småindustri men att låneorganen, som utredningen
förordat, skulle ha viss frihet vid avgränsningen även i detta
sammanhang. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (SU 1968:102).

Statens industriverk har i en skrivelse till Kungl. Maj:t i september 1974
föreslagit vissa ändringar i kungörelsen om kreditstöd till hemslöjd, hantverk
och småindustri. I denna framställning, som till större delen har refererats
i ett tidigare avsnitt (s. 56), föreslås - med hänvisning till vad som gäller
i fråga om lokaliseringsstöd - att det stöd som administreras av företagareföreningarna
skall vidgas till att omfatta serviceföretag, vars verksamhet
huvudsaklingen är inriktad på att utföra tjänster åt industrin, s. k. industriserviceverksamhet.
Nu gällande avgränsning gentemot anläggningsverksamhet
och jordbrukets binäringar föreslås kvarstå.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

De två senaste åren har motionsyrkanden med förslag om produktutvecklingslån,
liknande det som nu framläggs i motionen 1975:1687, avvisats
av näringsutskottet (NU 1973:54, 1974:36) och riksdagen, första gången i
samband med att Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av statens utvecklingsfond
tillstyrktes respektive bifölls. Enligt utskottets uttalande år 1973
saknades anledning att vid sidan av fonden införa särskilda utvecklingslån
och lånegarantier. Det betydelsefulla syfte som motionärerna vill främja
bör kunna tillgodoses inom ramen för de existerande stödformerna, anförde
utskottet 1974.

Vid 1974 års riksdag förekom en motion vari bl. a. yrkades att reglerna
för kreditstödet till mindre och medelstora företag skulle ses över, så att
företagareföreningarna skulle få möjlighet att förmedla riskvilligt kapital,
att medverka vid finansieringen av investeringar i marknadsföring o. d. och
att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag. Motionsyrkandet avslogs
av riksdagen. I sitt avstyrkande yttrande anförde emellertid näringsutskottet
(NU 1974:36) att det är en viktig uppgift för industriverket att söka åstadkomma
en samordning och rationalisering av de olika stödformer i vilka
verket och företagareföreningarna är engagerade samt att det med hänsyn
till att uppsättningen av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda
stödåtgärder inte sällan förändras syntes naturligt att övervägandena
om kreditstödets administration kombinerades med en fortlöpande översyn
av reglerna för kreditstödet.

Den i motionen 1975:288 berörda frågan om "investeringar i marknadsföring”
har tidigare varit aktuell i skilda sammanhang. I en motion år 1973
framfördes tanken på ett halvstatligt institut för värdering av projekt avseende
sådana investeringar. Näringsutskottet (NU 1973:54) erinrade först
om att företagareföreningarnas resurser för rådgivning och konsultverksamhet
kan utnyttjas också när det gäller marknadsföringsaktiviteter. Utskottet

NU 1975:14

betecknade det som något oklart vad motionärerna åsyftade med begreppet
investeringar i marknadsföring. Delvis kunde det vara frågan om verkliga
investeringar som kan ligga till grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen.
I regel torde emellertid, sade utskottet, de avsedda utgiftsändamålen
inte kunna klassificeras som investeringar. Det vore då naturligt
att de måste finansieras med hjälp av företagens rörelsekapital. Utskottet
avstyrkte sålunda motionen, och riksdagen avslog denna.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:929 om tillhandahållande
av lånemedel för ökning av ett företags aktiekapital till det fr. o. m. år 1979
gällande minimibeloppet 50 000 kr. kan erinras om vissa motioner år 1973
om särskilda åtgärder för att underlätta kapitalhöjningen. Ifrågavarande motionsyrkanden
- vilkas tekniska innebörd här lämnas åsido - föranledde
lagutskottet (LU 1973:41) till ett uttalande av i huvudsak följande innebörd.
Utskottets principiella uppfattning var att en företagare som inte är beredd
eller i stånd till en betydande kapitalinsats - minst 50 000 kr. - i företaget
inte bör tillåtas att använda aktiebolagsformen för sin verksamhet utan vara
hänvisad till någon annan företagsform, där han personligen svarar för företagets
förbindelser. Föredragande statsrådet hade i propositionen med förslag
till ändring i aktiebolagslagen framhållit att han efter samråd med chefen
för finansdepartementet kommit till den slutsatsen att det inte fanns anledning
för staten att genom olika stödåtgärder i realiteten skjuta till en
del av det belopp som behövdes för höjningen av aktiekapitalet. Lagutskottet
delade i likhet med majoriteten i skatteutskottet denna bedömning. Man
borde sålunda enligt utskottets mening inte med konstlade medel stödja
företag som kanske i och för sig inte hade ekonomiska förutsättningar för
att fortsätta att verka som aktiebolag. I propositionen framhölls att en undersökning
av den genomsnittliga storleken av småföretagens egna kapital
dessutom gav vid handen att i de flesta branscher möjlighet redan fanns
att inom flertalet rörelsedrivande bolag företa en erforderlig höjning. Utskottet
framhöll vidare att en så pass lång övergångstid som fem år gjorde
det möjligt för företagen att välja en även från skattesynpunkt lämplig tidpunkt
för höjningen av aktiekapitalet.

Motionsyrkandena i ämnet avstyrktes alltså av lagutskottet - där dock
centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare reserverade
sig till förmån för en utredning om stödåtgärder i angivet syfte
- och avslogs av riksdagen.

NU 1975:14

Frågor om vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags
kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:282, 1975:288, 1975:295, 1975:395, 1975:626, 1975:630,
1975:903, 1975:1603 och 1975:1636

Utgångspunkten för motionen 1975:288 är att de mindre och medelstora
företagen i ökad utsträckning måste anlita externa finansieringskällor och
därvid - med svårighet att hävda sig - måste konkurrera med de större
företagen. Floran av hel- eller halvstatliga kreditinstitut och av speciella
kreditstöd börjar nu bli något vildvuxen, säger motionärerna. De räknar
till ett 25-tal institut och myndigheter som bidrar till förmedlingen av finansiella
resurser till mindre och medelstora företag. Ett bestämt syfte eller
behov ligger bakom varje organs medverkan, men det stora antalet organ
kan bli besvärande för företagen genom att skapa tidsutdräkt och dubbelarbete,
anför motionärerna. Överväganden bör därför ske i ett sammanhang
med sikte på att föreliggande stödformer i största möjliga utsträckning bör
koncentreras till ett organ.

Med hänsyn till kreditåtstramningen behöver åtminstone under första
halvåret 1975 vidtas särskilda åtgärder för att de mindre företagen skall
få sitt behov av kapital för investeringar tillgodosett, sägs det vidare i samma
motion. Företag och kommuner har uppmanats att söka sig utomlands för
att tillgodose detta behov, men en sådan aktion är för de mindre företagens
del förenad med svårigheter. Staten eller en grupp av banker måste medverka.
Statsmakterna borde känna ett speciellt ansvar härvidlag.

Flera olika aspekter på de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem
behandlas i motionen 1975:295. De större industriföretagen
tar allt större del av resurserna och prioriteras vid kreditrestriktioner, hävdar
motionären. De nytillkomna kreditinstituten liksom arbetsmarknadsstyrelsen
och företagareföreningarna ställer stränga krav på säkerhet, bl. a. i form
av personlig borgen av rörelseidkaren. Motionären anser att all kommunal
borgen till företag bör övertas av staten, att Sveriges investeringsbank bör
avsätta särskilda medel för lån och garantier som skulle kräva mindre säkerhet,
att affärsbankerna skall få ökade formella möjligheter att lämna
blancokrediter - med viss höjning av den allmänna utlåningsräntan som
kompensation -, att personlig borgen eller pantsättning av personlig egendom
inte skall krävas och att lånevillkoren skall göras förmånliga med långa
amorteringstider och räntebefrielse under en övergångstid.

De speciella kreditinstitut, baserade på medel ur allmänna pensionsfonden,
som inrättats för att främja mindre och medelstora företags kapitalförsörjning
fyller en viktig funktion, och det är därför angeläget att
deras kreditkapacitet ökas, anförs det i motionen 1975:1020 till motivering
för yrkandet i motionen 1975:1603 om s. k. mellanhandsinstitut. Allmänna
pensionsfondens placeringspolitik måste bedrivas så att influtna medel tillförs
de sektorer i ekonomin där de effektivast medverkar till fortsatt väl -

NU 1975:14

ståndsutveckling, och den slutliga kreditgivningen bör för undvikande av
felbedömningar decentraliseras så långt som möjligt.

Frågan om mindre och medelstora företags upplåning utomlands tas upp
även i motionen 1975:395. Motionären hänvisar till uttalanden av chefen
för finansdepartementet i finansplanen 1975 och i en interpellationsdebatt
hösten 1974 (se s. 63). Den vid sistnämnda tillfälle anvisade möjligheten
av ett kollektivt agerande från de mindre företagens sida på utlandsmarknaden
är inte till fyllest, menar motionären, om företagen vart för sig uppvisar
brist på realsäkerhet. Skulle ett ömsesidigt borgenstecknande godtas
vore det likväl tvivelaktigt på grund av de risker som det skulle vara förenat
med. Samhället borde därför överta en viss del av det yttersta ansvaret
för upplåningen. Arbetet med regionala samverkansgrupper inom kategorin
mindre och medelstora företag borde företagareföreningarna få svara för.

I motionen 1975:903 framhålls inledningsvis att sysselsättningen hotas
inte bara av brister i den regionala balansen inom landet utan också av
obalans inom enskilda regioner. Näringslivets - och i första hand de mindre
företagens - förutsättningar att bemästra dessa problem bör därför förstärkas,
vilket bl. a. kräver en uppsökande verksamhet. De regionala utvecklingsoch
finansieringsorgan som motionärerna föreslår i det angivna syftet skulle
kombineras med en aktiv uppsökande verksamhet och företagsservice. Företagareföreningarnas
utlåningsverksamhet skulle vara stommen i dessa utvecklingsfonder.
Ett väl utvecklat samarbete med det regionala bankväsendet
skulle eftersträvas. Medel till fonderna skulle tillföras dels över statsbudgeten,
dels från allmänna pensionsfonden. Det regionala ledningsorganet
skulle byggas upp av representanter för länsstyrelsen, landstinget och företagareföreningen
i sambarbete med länsarbetsnämnden och arbetsmarknadens
parter. Det skulle ha stor frihet i medelsanvisningen, där ett relativt
omfattande risktagande skulle ingå.

Ett likartat förslag, om regionala utvecklingsbanker, framförs i motionen
1975:1636 under hänvisning till bl. a. koncentrationseffekter av allmänna
pensionsfondens utlåning och aktieköp samt kreditrestriktionernas konsekvenser
för de mindre företagen. Landet skulle delas upp i fem å sex områden
med var sin utvecklingsbank. Dessa banker skulle ha till uppgift att tillhandahålla
företag inom regionen riskvilligt kapital genom aktieteckning
och långivning. Deras insatser skulle utom på företagsekonomiska kriterier
baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Insatserna skulle göras i samverkan
med företagareföreningarna; eventuellt kunde dessas utlåning inordnas i
de regionala utvecklingsbankernas. I styrelsen för en sådan utvecklingsbank
skulle ingå representanter för regionens samtliga landstingskommuner, fackföreningsrörelsen,
näringslivet - inklusive producent- och konsumentkooperationen
-, arbetsmarknadsmyndigheterna och staten. Medel skulle erIhållas
ur allmänna pensionsfonden mot statsgaranti.

För den fond för främjande av det gotländska näringslivet som föreslås
i motionen 1975:626 skulle Norrlandsfonden utgöra förebild. Motionärerna

NU 1975:14

jämför den gotländska kalkstenens roll som råvara med den som järnmalmen
har i Norrbotten. Dessutom erinras om oljeletningen på Gotland. Gotland
beräknas behöva ca 2 000 nya arbetstillfällen fram till år 1980, påpekas det.
Med tanke härpå borde skapas ekonomiska möjligheter att stödja forskningsoch
utvecklingsarbete som syftar till vidareförädling av gotländska råvarutillgångar
eller eljest är av betydelse för det gotländska näringslivet. Motionärerna
räknar med att fonden skulle få önskad effekt om exempelvis
en krona per uttaget ton råvara avsattes till den.

Med åberopande av ett uttalande i årets finansplan, enligt vilket chefen
för finansdepartementet räknar med att företagen använder sin goda likviditet
till investeringar, berörs i motionen 1975:630 situationen för de mindre
och medelstora företagen, vilka enligt motionärerna i allmänhet inte har
resurser för nödvändiga investeringar. Motionärerna pekar på olika skattebestämmelser
som möjliggör avdrag vid taxeringen för företag som verkställer
investeringar. Nyetablerade företag och företag som tillfälligt inte
kan uppvisa något överskott har, framhåller motionärerna, mycket begränsade
möjligheter att få del av de ifrågavarande stödformerna även när den
tilltänkta investeringen är mycket räntabel. Som komplement borde därför
införas ett system byggt på bidragsprincipen. Bidragsprövningen borde kunna
ske efter i stort sett samma grunder som redan tillämpas för lån från företagareföreningarna.

Den negativa utvecklingen av vår handelsbalans måste mötas med ökad
exportaktivitet, uttalas det i motionen 1975:282. Det är därför viktigt, anförs
det, att bristerna i fråga om möjligheter till marknadsinvesteringar undanröjs.
Det finns, säger motionärerna, relativt goda möjligheter att lånefmansiera
ett utvecklingsprojekt. Utveckling av nya marknader kan med avseende
på angelägenhetsgrad och risk likställas med teknisk utveckling, fortsätter
de. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet borde kunna ges för ändamålet,
och statens utvecklingsfond vore lämplig myndighet att medverka
vid lånefinansiering av marknadsaktiviteter.

Blancokrediter

En grundläggande princip för bankinstitutens kreditgivning är att lån får
beviljas endast mot betryggande säkerhet. Säkerheten kan ställas genom
pant i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Vissa undantag från
principen finns. Kredit utan särskild säkerhet (blancokredit) får beviljas vissa
kategorier av låntagare och därutöver till ett belopp - den s. k. generella
blancokreditramen - motsvarande högst 3 % av summan av institutets eget
kapital och inlåning. Bestämmelser i ämnet finns i 59 § lagen (1955:183)
om bankrörelse och motsvarande lagrum för andra institut.

Graden av utnyttjande av medgiven blancokreditvolym har stigit betydligt
under de senaste åren. Vid årsskiftet hade något mer än 60 96 av affärsbankernas
medgivna volym tagits i anspråk (ca 2 250 milj. kr. av ca 3 600

NU 1975:14

milj. kr.).

Utrymmet för blancokrediter är olika utnyttjat i bankerna, av vissa affärsbanker
till ca 80 %. Något under hälften av den utnyttjade blancokreditvolymen
utgörs av sparlån, personlån etc.

I enlighet med en framställning från Svenska bankföreningen har regeringen
i propositionen 1975:73 föreslagit att den angivna procentsatsen för
den generella blancokreditramen skall höjas från 3 % till 5 %.

Uttalanden om mindre och medelstora företags upplåning utomlands

Chefen för finansdepartementet statsrådet Sträng besvarade den 5 december
1974 (RD 1974:136 s. 122) en interpellation av herr Sjönell (c), vilken
frågat vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att tillgodose även de
mindre och medelstora företagens behov av långfristigt kapital vid ökad
upplåning i utlandet. 1 svaret erinrades inledningsvis om att kreditinstitutens
möjligheter att tillgodose bl. a. de mindre och medelstora företagens behov
av krediter varierar från tid till annan beroende på det allmänna konjunkturläget
och de överenskommelser om likviditet och utlåningsvolym som
träffas mellan kreditväsendet och riksbanken. Begränsningar av utlåningsmöjligheterna
sker regelmässigt inte hårdare än att seriösa och livskraftiga
företag erhåller de krediter som är erforderliga för verksamheten, sade statsrådet.
Han underströk att vid upplåning i utlandet från de större företagens
sida den inhemska krediten och kapitalmarknaden i motsvarande större
utsträckning lämnas till de mindre och medelstora företagens behov. Kreditpolitiken
är att betrakta som en helhet, framhöll statsrådet - kan den
förstärkas genom upplåning utanför landet kommer sådana åtgärder hela
kreditmarknaden till godo. En upplåning utomlands från statens sida borde
enligt statsrådet ha en mycket tillfällig karaktär. Vid sidan av de större
företagens upplåning på utlandsmarknaden hade under de gångna åren Sveriges
investeringsbank vid skilda tillfällen förstärkt sin kreditkapacitet genom
att ta upp utlandslån. Investeringsbanken lämnar sedan i sin tur lån även
till mindre och medelstora industriföretag, påpekades det. Statsrådet sade
sig utgå från att Investeringsbanken om den fick lämpliga erbjudanden om
utlandslån skulle utnyttja den tidigare prövade möjligheten att förstärka
sin kreditkapacitet på detta sätt och att även Svensk industrikredit och
Svensk företagskredit, som tidigare inte tagit upp lån utomlands, skulle ta
vara på denna möjlighet. Statsrådet betonade att han var medveten om
att det kunde föreligga svårigheter för mindre företag att uppträda på internationella
lånemarknader som enskilda enheter. Eftersom affärsbankerna
kan lämna den affärsmässiga service som erfordras för en lånetransaktion
i utlandet kunde man möjligen tänka sig en upplåning för de mindre företagen
i kooperativ regi.

Frågan om upplåning utomlands har vidare berörts i årets finansplan (prop.
1975:1 bilaga 1 s. 19). Där uttalas att en fortsatt upplåning utomlands framstår

NU 1975:14

som erforderlig med hänsyn till behovet av valutapolitisk rörelsefrihet. Såväl
staten som kommuner, kreditinstitut och foretag sägs böra komma i fråga
som låntagare. Det betecknas som rimligt att näringslivet får ta på sig en
relativt betydande del av utlandsupplåningen. Frågan om hur de mindre
och medelstora företagen skall få tillgång till de utländska lånemarknaderna
får dock närmare övervägas, anförs det.

1 sitt betänkande med anledning av finansplanen uttalar finansutskottet
(FiU 1975:1 s. 19) att det är angeläget att de mindre och medelstora företagen
kan få sina kreditproblem lösta. Dessa företag har hittills endast i undantagsfall
haft möjlighet till utländsk upplåning, och bl. a. av denna anledning
drabbas de nu relativt sett hårdare av den åtstramning som för närvarande
råder på kreditmarknaden, anförs det. Finansutskottet bedömer det som
önskvärt att såväl staten som de kommuner och större företag som har
förutsättningar härför deltar i den utländska upplåning som blir nödvändig.
Det utrymme för kreditexpansion som på så sätt skapas på den svenska
kreditmarknaden bör främst användas för att fylla näringslivets kreditbehov,
och inte minst för att tillgodose de mindre och medelstora företagen, säger
finansutskottet och tillägger att därutöver frågan om hur dessa företag skall
få tillgång till de utländska lånemarknaderna bör närmare övervägas.

Vissa utredningar

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschefen
Krister Wickman) verkställer en översyn av kapitalmarknadens struktur
och funktionssätt. En av utredningens uppgifter är att pröva om nuvarande
former för att kanalisera fondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga.
I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad bör ske av
de särskilda mellanhandsinstituten. - Utredningen beräknas slutföra sitt
arbete under år 1975.

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik
Wärnberg) har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m.
En av de frågor som skall prövas av utredningen är huruvida den nuvarande
avvägningen mellan å ena sidan vinstreglerande dispositioner genom bl. a.
förmånliga av- och nedskrivningsregler, å andra sidan storleken av den vinstbeskattning
som träffar företagen är den riktiga. I direktiven framhålls bl. a.
att investeringsfonderna är väsentliga skattepolitiska instrument som står
till förfogande för att påverka företagens investeringsaktivitet samt att vid
sidan därav tillfälliga, extra avskrivningar använts för stimulans av investeringar
i maskiner. Utredningen skall överväga om det föreligger skäl att
ytterligare bygga ut denna stimulans. Systemet med konjunkturinvesteringsfonder
har enligt direktiven en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att
det bör inte bara bibehållas utan om möjligt byggas ut. Bland de frågor
på detta område som utredningen skall överväga är huruvida några fördelar
står att vinna genom att de skilda regelkomplexen för olika slag av fond -

NU 1975:14

institut vid beskattningen samordnas. Ett särskilt spörsmål anges på annat
håll i direktiven vara i vad mån företagsbeskattningen kan utformas med
hänsyn till rådande skillnader i lönsamhet mellan olika branscher och företag.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

Yrkandet i motionen 1975:288 rörande bättre samordning av kreditstödet
till de mindre och medelstora företagen har haft motsvarighet i motioner
vid 1973 och 1974 års riksdagar. Dessa motionsyrkanden har avstyrkts av
näringsutskottet (NU 1973:58, 1974:36) - år 1973 med reservation av centerpartiets,
folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare - och avslagits
av riksdagen. År 1973 erinrades bl. a. om det utredningsmaterial
i ämnet som framlagts av en utredningsgrupp inom industridepartementet
i betänkandet (Ds 1 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd. Utskottet anförde
1974 att företagen på senare år otvivelaktigt fått ökade möjligheter att utnyttja
adekvata stödformer men att vissa problem kunde ha uppkommit genom
att överblicken över de olika möjligheterna hade försvårats. Företagareföreningarnas
betydelse när det gällde att samordna stödet underströks. Utskottet
betecknade det som en viktig uppgift för statens industriverk att
söka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer
i vilka verket och företagareföreningarna blivit engagerade.

Med här angiven motivering avstyrktes också en motion med samma
hemställan som nu återfinns i motionen 1975:903. Denna avslogs liksom
en likartad motion år 1973, vilken också avstyrkts av näringsutskottet (NU
1973:54), som då uttalade att erfarenheterna av den fastställda organisationen
borde avvaktas innan ytterligare utredningar gjordes om företagareföreningarnas
organisation och verksamhetsinriktning.

Förslag om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att
i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till
näringslivet behandlades år 1974 ett par gånger av näringsutskottet (NU
1974:13, 1974:36). Vid det första tillfället underströk utskottet mellanhandsinstitutens
särskilda betydelse för de mindre och medelstora företagen och
fäste uppmärksamheten på att 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi
1969:59) har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former
för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet
är till fyllest. Utredningen skall i det sammanhanget bl. a. överväga om
organisationen med särskilda mellanhandsinstitut bör byggas ut. Utskottet
uttalade att det förutsatte att utredningen strävade efter att utan dröjsmål
kunna framlägga resultat av sina överväganden i fråga om mellanhandsinstituten
och återlånesystemet. Med detta uttalande avstyrkte utskottet de
då aktuella motionsyrkandena, vilka också avslogs av riksdagen. När frågan
kom före på nytt hänvisade utskottet till vad det sagt tidigare och fann
inte något ytterligare uttalande i ämnet erforderligt. Även denna gång avstyrktes
ifrågavarande motionsyrkanden av utskottet och avslogs de av riksdagen.

5 Riksdagen 1975. 17 samt. Nr 14

NU 1975:14

Förslag rörande investeringsbidrag har tidigare förekommit åren 1971,
1972 (två gånger), 1973 och 1974. Vid de båda forsta tillfällena (NU
1971:2 y, 1972:1 y) påyrkades en omedelbar medelsanvisning för ändamålet.
I övrigt har förslagen - liksom nu i motionen 1975:630 - gällt en utredning
i ämnet (NU 1972:13, 1973:54, 1974:36). Motionerna har i samtliga fall avslagits.
1 motiveringen för sitt avstyrkande av motionen i ämnet år 1974
anförde näringsutskottet att förslaget om investeringsbidrag måste ses i relation
till de skatteregler som motionärerna hänsyftade på. I den översyn
av företagsbeskattningen som företagsskatteberedningen är sysselsatt med
ingår bl. a., framhöll utskottet, att pröva vilka möjligheter företagen skall
ha att göra vinstreglerande dispositioner genom av- och nedskrivningar,
avsättning till investeringsfonder osv. Frågan om investeringsbidrag synes
kunna aktualiseras i detta sammanhang, sade utskottet.

Frågor om detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:899 och 1975:1682

1 motionen 1975:899 erinras inledningsvis om den strukturförändring som
varudistributionen undergått under de senaste årtiondena. En fortsatt rationalisering
är nödvändig för att en ökad effektivisering och därmed en
produktionsförbättring skall åstadkommas, säger motionärerna. De beräknar
att inom dagligvaruhandeln erfordras nyinvesteringar av storleksordningen
450-500 milj. kr. per år. Kapitalanskaffning bedöms bli varuhandelns stora
problem under 1970-talet. Partihandeln har, framhålls det, redan i dag ett
starkt grepp om detaljistledet genom sina kapitalinsatser. Om inte finansieringsfrågan
får en snabb lösning finns det enligt motionärerna risk för
att den enskilda detaljhandeln blir helt beroende av partihandeln. Möjligheterna
och följderna av ett förbud för partihandeln att äga detaljistföretag
borde undersökas, menar motionärerna och pekar på den långtgående horisontella
och vertikala integration - med tre starka block - som kännetecknar
dagligvaruhandeln. Leverantörerna driver utvecklingen mot ett storbutikssystem,
anförs det vidare. Till följd av att grossistföretagen medverkar vid
anskaffning av lokaler i nya områden minskas detaljisternas självständighet
vid varuköp etc. Motionärerna anser att samhället bör medverka i handelns
kapitalförsörjning, exempelvis via allmänna pensionsfonden. Företagareföreningarnas
låneverksamhet borde också utnyttjas inom varudistributionen.

Samverkan i block inom dagligvaruhandeln kan, anförs i motionen
1975:1682, medföra såväl fördelar som nackdelar för konsumenterna. Koncentrationen
av resurser kan ge möjligheter att pressa ned kostnaderna.
Blockbildningen kan emellertid också medföra ökad integration med producentledet,
med påföljd att vissa märkesvaror säljs endast till ett block
och prisjämförelser sålunda försvåras. De fristående enskilda livsmedelshandlarna
får då, säger motionärerna, stor betydelse genom att de bidrar

NU 1975:14

till att hålla konkurrensen levande. Det betecknas som ett vitalt konsumentoch
samhällsintresse att fria företagare fortsätter att verka inom dagligvaruhandeln.
De måste då få stöd i fråga om finansiering och etablering. Motionärerna
påpekar att distributionsutredningen arbetar med de problem som
berör dagligvaruhandeln. Strukturförändringarna inom handeln går emellertid
så snabbt att omedelbara åtgärder måste vidtas i syfte att stödja den
fria sektorn, hävdar de.

Dagligvaruhandelns struktur

Av livsmedelsomsättningen i dagligvaruhandeln svarar kooperativa företag
för en fjärdedel (1973: konsumentkooperationen - med ca 2 400 försäljningsställen
- ca 23 96, producentkooperationen ca 1 96) och privata företag
för tre fjärdedelar. Inom den privata sektorn finns dels kedjeföretag
med minst fem försäljningsställen lokalt eller - såsom varuhuskoncernerna
NK-Turitz och Åhlén & Holm med respektive ca 4 och ca 5 96 av livsmedelsomsättningen
- över hela landet, dels andra företag, av vilka flertalet
ingår i någon samverkande grupp, såsom ICA, Vivo eller Favör.

ICA är den största gruppen med en andel av ca 28 96 av den totala livsmedelsomsättningen
i detaljhandeln år 1973. Antalet samarbetande företag
var samma år ca 5 000. Samarbetet gäller främst inköp, marknadsföring,
utbildning, butiksförnyelse och finansiering.

Vivo- och Favörkedjorna hade år 1973 en motsvarande omsättningsandel
av ca 9 96. Vivo hade ca 750 och Favör ca 300 anslutna detaljhandelsföretag.
Vivo är en ekonomisk förening, vari också några partihandelsföretag ingår,
Favör ett aktiebolag, ägt till hälften av detaljhandelsföretagen, till hälften
av några partihandelsföretag. Partihandelsföretagen har länge haft ASK som
central inköpsorganisation. Vid årsskiftet 1972-1973 bildade flertalet av
ASK:s medlemmar Dagligvarugrossisternas Intresse AB (Dagab) med syfte
att på längre sikt föra samman fristående grossistföretag inom ASK-sektorn.
Aktiemajoriteten i Dagab innehas genom ett särskilt bolag av Salén-, Johnson-,
NK- och Åhlén-koncernerna. De båda sistnämnda utnyttjar nu Dagab
som leverantör. Vivo och Favör har minoritetsintressen i Dagab.

Partihandelsfunktionen i detaljhandeln har på detta sätt i huvudsak blivit
fördelad på tre block - KF, ICA och Dagab.

Partihandeln har i hög grad engagerat sig i omstruktureringen inom detaljhandelsledet.
Detta gäller bl. a. bevakning av butikslägen och finansiering
av nyetableringar.

Inom ICA förekommer detaljhandelsfinansiering genom reverslån och
borgensförbindelser och dessutom genom butiksavtal och samägande av
bolag. S. k. ICA-avtal innebär överenskommelse mellan en köpman och
något av ICA:s tre regionföretag om bl. a. gemensamt ägande av aktiekapitalet.
Köpmannen har från början 9 96 av aktiekapitalet och får vartefter
som vinst uppstår förvärva ICA:s aktieinnehav så när som på en aktie.

NU 1975:14

Avtalet begränsar i olika avseenden köpmannens handlingsfrihet - bl. a.
gäller att butikslokalen hyrs ut av ICA och att köpmannen inte får överlåta
sina aktier till andra.

Partiföretagen inom Dagab-blocket använder ofta leasingsystem för butikslokaler
och inventarier men är i regel inte delägare i rörelsen. För Vivo
och Favör finns två särskilda kreditinstitut.

AB Handelskredit

AB Handelskredit ägs och stöds av den svenska livsmedelsindustrin och
kemisk-tekniska industrin samt andra foretag och organisationer med intresse
för detaljhandeln.

Handelskredit har till uppgift att främst genom kreditgivning bidra till
en effektivisering av detaljhandeln. Långivningen inriktas därvid i forsta
hand på att stödja enskilda köpmän som bedöms ha goda möjligheter att
göra sig gällande i konkurrensen och som önskar utveckla sin rörelse genom
ett fristående uppträdande i marknaden. Både fristående och i grupper ingående
butiksenheter kan erhålla finansiering genom Handelskredit.

Parallellt med Handelskredit drivs - med utnyttjande av dess organisation
- AB Järnhandelskredit, AB Textilkredit, AB Svensk Hotell- och Restaurangkredit
samt Kiosk- och Servicehandelns Finansieringsinstitut AB.

Erforderligt kapital för sin verksamhet, utöver det egna kapitalet (aktiekapital,
förlagslån och förlustreserv) erhåller Handelskredit genom upplåning
från kreditinstitut, främst LantbrukskreditfLantbruksnäringarnas Primärkredit
AB och Lantbrukarnas Sekundärkredit AB), AB Industrikredit
och försäkringsbolag. Därtill kommer en checkräkningskredit hos affärsbank.
Upplåningen från kreditinstituten sker mot bankgaranti, för vilken
ett konsortium av affärsbanker svarar. Som säkerhet för Handelskredits förpliktelser
gentemot bankkonsortiet ligger intressenternas garantiförbindelser
samt hela lånestocken. En omläggning håller på att ske så till vida att möjligheter
uppkommit att utan bankgaranti erhålla lån från AB Företagskredit
och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB med intressenternas garantiförbindelser
som säkerhet.

Handelskredits resurser har fortlöpande förstärkts genom ökade insatser
från intressenternas sida. Handelskredit har härigenom kunnat tillgodose
en starkt ökad efterfrågan på lån från detaljhandeln. Utlåningen år 1974
uppgick till 36,3 milj. kr., vilket innebar en ökning i förhållande till år
1973 med 11,5 milj. kr. Som mål för verksamheten har uppställts att Handelskredit
bör kunna medverka vid ca 25 % av nyetableringarna inom den
privata sektorn. Att hålla utlåningsräntan - som fr. o. m. den 1 februari
1975 satts till 10,75 % - så låg som möjligt anges vara en medveten strävan
för Handelskredit.

Handelskredit meddelar i en skrivelse att företaget ”självfallet fortlöpande
övervägt möjligheterna att få så fördelaktiga inlåningsvillkor som möjligt

NU 1975:14

och behovet av att säkerställa erforderliga resurser så att verksamheten successivt
skall kunna utbyggas i takt med den ökade efterfrågan”. Därvid
har också frågan om att söka få lån direkt från allmänna pensionsfonden
aktualiserats. Handelskredit har emellertid avstått från att göra framställning
härom, enär företaget utgått från att en sådan upplåning skulle förutsätta
att det i likhet med AB Industrikredit m. fl. skulle bli underställt bankinspektionen
med de strängare regler för utlåningsverksamheten som detta
skulle medföra. Själva grunden för Handelskredits verksamhet är, framhålls
det, att företaget skall vara ett komplement till bankerna och att en företagares
lånebehov i första hand bör tillgodoses av dessa. Handelskredits
utlåning får alltså i stor utsträckning karaktären av förtroendekredit, för
vilken bankmässiga säkerheter som regel varken kan eller bör krävas.

Handelskredit uppger att några svårigheter att erhålla erforderligt kapital
hittills inte har förelegat. Om nuvarande kreditrestriktioner blir bestående
även efter halvårsskiftet 1975 kan det bli nödvändigt att fördröja utlämnandet
av beviljade lån eller avstå från att ge lån som eljest skulle ha beviljats.

Distributionsutredningen

Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsman Anna Lisa
Lewén-Eliasson) utreder varudistributionen och därmed förknippade problem.
Utredningen skall enligt direktiven inriktas särskilt på de frågor som
aktualiserats av handelns strukturutveckling och som har betydelse för konsumenterna.
Tyngdpunkten i utredningsarbetet skall läggas på de konsumentekonomiska
och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen
inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. I görlig mån skall
genom utredningen klarläggas vilka förutsättningar som kommer att gälla
för varudistributionen i framtiden. Det finns enligt direktiven anledning
att mot bakgrunden av en totalanalys, varvid även hushållens insatser beaktas,
överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att
påverka handelns strukturomvandling. - Utredningen beräknas slutföra sitt
arbete under år 1975.

Frågor om löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Motionerna 1975:1603, 1975:1662 och 1975:1671

En rad åtgärder i form av lagstiftning m. m. för ökad demokratisering
av näringslivet har genomförts eller planeras, framhålls i motionen
1975:1662. Målet bör vara lika ställning för kapital och arbete, säger motionärerna.
Det finns, anför de, en rad exempel på företag - bl. a. nedläggningshotade
företag - som med gott resultat övertagits av de anställda.
Tillkomsten av löntagarägda företag bör stimuleras målmedvetet, menar motionärerna
och pekar på fördelar därmed - arbetsdemokrati finns inbyggd

NU 1975:14

i sådana företag, och koncentrationsutvecklingen motverkas. Som önskvärda
åtgärder, vilka skulle kunna bidra till den avsedda utvecklingen, nämns:
förköpsrätt för de anställda (efter mönster av kommunernas förköpsrätt i
fråga om mark), tillhandahållande av medel från allmänna pensionsfonden
(genom ett särskilt mellanhandsinstitut i anslutning till fjärde fondstyrelsen)
till grupper av anställda som vill överta foretag, reduktion av arvsskatten
vid företagsägares frånfälle under förutsättning av delägarskap för de anställda
samt befrielse från arvsskatt för löntagarstiftelser i syfte att underlätta
donation av familjeföretag.

Företagen har stora svårigheter att skaffa riskvilligt kapital, och det är
därför angeläget att ta vara på olika möjligheter att öka företagssparandet,
anförs det i motionen 1975:1671. Ett allmänt omfattat löntagarsparande i
företagen sägs också skapa förutsättningar att på längre sikt åstadkomma
en förändring av ägarstrukturen och en utjämning av förmögenhetsfördelningen,
medan däremot aktieköp bedöms ha vissa nackdelar. Den i hemställan
nämnda lösningen avses göra det möjligt att komma förbi svårigheterna.
Beloppet för depositionsbevis skulle maximeras per person och år.
Statliga stimulans- och trygghetsåtaganden - bl. a. vissa skatteförmåner -föreslås. Ett ”mellaninstitut” skulle inrättas som clearing-organ för löntagarsparare
som byter arbete. En förutsättning för att systemet skall fungera
är att staten ställer garanti för värdet av depositionerna plus ränta samt
viss indexreglerad värdetillväxt. Depositionsbevisen skulle vara förknippade
med ägarinflytande och rätt till andel i företagets substanstillväxt; vissa
regler härvidlag föreslås.

I motionen 1975:1020 - som innehåller motiveringen till motionen
1975:1603 - anges en jämnare egendoms- och förmögenhetsfördelning vara
önskvärd. I stället för en kollektivisering av ägande och sparande borde
eftersträvas en spridning av det enskilda ägandet. Härigenom skulle uppnås
ett större mått av enskilt oberoende och trygghet och även en bättre fungerande
demokrati. Att de anställda blir delaktiga inte bara i företagens avkastning
utan också i förmögenhetsbildningen skulle vara ägnat att begränsa
eller upphäva gängse motsättningar mellan ”kapital och arbete”. Vinstandelssystemet
kan, hävdar motionärerna, leda till att arbetstagarnas intresse
av att företaget drivs rationellt och effektivt ökar. Erfarenheter främst från
USA och Frankrike sägs vara positiva. En allmän tillämpning av ett vinstandelssystem
erbjuder emellertid svårigheter av såväl teknisk som ekonomisk
natur. Problematiken kring skilda vinstandelssystem bör därför enligt
motionärernas mening studeras innan definitiv ställning tas.

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området

I en partimotion från folkpartiet år 1972 hemställdes att riksdagen skulle
hos Kungl. Maj:t begära att tillkomsten av löntagarägda företag skulle stimuleras.
Näringsutskottet (NU 1972:18) påpekade att i motionen framhölls

NU 1975:14

att gällande lagstiftning inte förhindrade att löntagarägda företag bildades.
I motionen gavs ingen specifikation av vilka åtgärder i det angivna syftet
som skulle vara tänkbara, sade utskottet och avstyrkte motionen med uttalandet
att utskottet inte fann det meningsfullt att riksdagen på grundval
av motionen skulle rikta en allmänt hållen framställning av angivet slag
till regeringen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
representanter i utskottet reserverade sig. Motionen och vissa andra motioner
borde enligt deras mening ligga till grund för en utredning angående andel
för de anställda i långsiktigt företagssparande. Riksdagen följde utskottet.

I en motion 1973 hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Majit begära
en kartläggning av de löntagarägda företagen och deras problem samt förslag
till speciella stödåtgärder för denna typ av företag. Näringsutskottet (NU
1973:54) anförde att en rad åtgärder under senare år vidtagits från samhällets
sida för att förbättra förutsättningarna för de mindre och medelstora industriföretagen.
De kreditmöjligheter, serviceåtgärder etc. som samhället
ställer till förfogande kan självfallet komma löntagarägda företag till del,
sade utskottet. Enligt dess uppfattning fanns det ingen anledning att tillskapa
speciella kreditmöjligheter eller speciella serviceformer för företag enbart
därför att ägarförhållandet är speciellt. Utskottet avstyrkte motionen, som
också avslogs av riksdagen.

Tre gånger tidigare, åren 1972-1974, har i motioner föreslagits en utredning
beträffande ett system för lönsparande i företagen, grundat på köp av konvertibla
obligationer enligt ett i motionerna beskrivet system. Motionerna
har - liksom andra motioner om delägarsparande etc. - avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1972:18, 1973:58, 1974:25) med motivering att det borde
få ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att, om de fann det erforderligt,
ta initiativ till statliga åtgärder på lönsparandets område. År 1972
innefattades motionen i den ovan nämnda reservationen. Motsvarande reservationer
med begäran om en utredning rörande löntagarsparande i företagen
förekom 1973 och 1974; sistnämnda år hade dock folkpartiets representant
en särskild reservation som utmynnade i begäran om en utredning
angående lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitalbildning.
Även de båda sistnämnda åren följde riksdagen utskottet.

Utredning angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen

Regeringen har i januari 1975 beslutat om tillkallande av en kommitté
med uppdrag att utreda frågor om löntagarfonder. Ordförande är landshövding
Hjalmar Mehr och ledamöter fil. dr. Rudolf Meidner, LO, bitr.
direktör Karl-Erik Nilsson, TCO, direktörerna Erland Waldenström och Karl
Erik Önnesjö samt riksdagsmännen Maj-Lis Landberg (s). Kjell Nilsson (s).
Rolf Rämgård (c) och Rolf Wirtén (fp).

Om löntagarna får andel i företagens kapitalbildning skulle detta, anförs
det i direktiven, kunna underlätta den solidariska lönepolitik som den

NU 1975:14

fackliga rörelsen driver och också kunna motverka risken för vidgade förmögenhetsklyftor.

Löntagarna kräver, framhålls det, med allt större styrka reellt inflytande
på alla nivåer i företagen. För att nå detta mål måste man gå fram på flera
olika vägar. En central linje är löntagarnas inflytande i företagen i deras
egenskap av arbetstagare. Samtidigt är det i olika sammanhang aktuellt
att ge löntagarna del i kapitalbildningen i företagen. De kan därigenom
förvärva det inflytande som i allmänhet följer med ägande eller k red i t -givning. Det nämns att frågan om andel för löntagarna i företagens kapitalbildning
f. n. utreds inom Landsorganisationen i Sverige och att även
Tjänstemännens centralorganisation intresserar sig för frågan om löntagarfonder.
En grundläggande fråga är, anförs det, i vilken ordning avsättningarna
till löntagarfonder skall bestämmas.

De sakkunniga bör enligt direktiven inleda utredningsarbetet med en kartläggning
av olika system för löntagarfonder, som har diskuterats i Sverige
och utomlands, och - i mån av material - erfarenheter av befintliga system
som kan vara av intresse. I de sakkunnigas arbete skall vidare ingå att
konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna bör konstrueras
så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor,
stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen
mot ökad företagsdemokrati. Vid utformandet av modellerna bör inte bara
principfrågor diskuteras utan också sådana tekniska frågor som grunderna
för vinstberäkning, alternativa beräkningsgrunder för fondavsättning och
former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Utredningen skall
mot bakgrund av organisationernas ställningstaganden redovisa ett betänkande
som beskriver tänkbara modeller. Efter sedvanlig remissbehandling
får ståndpunkt tas till principfrågan om löntagarfonder. Först i en andra
etapp - för vilken torde fordras tilläggsdirektiv - bedöms det bli aktuellt
att närmare utreda vilka lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som krävs
från samhällets sida.

Svar på fråga rörande lönragarägda företag

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 31
oktober 1974 (RD 1974:111 s. 6) en fråga av herr Hörberg (fp) huruvida
han var beredd att stimulera tillkomsten av löntagarägda företag, t. ex. genom
förköpsrätt för de anställda vid företagsförsäljningar. I svaret aviserades först
den departementspromemoria med förslag till lag om företagsförvärv i vissa
fall som har refererats i det föregående (s. 27).

När ett företag bjuds ut till försäljning kan ett alternativ för att öka tryggheten
för de anställda vara att de själva övertar företaget, yttrade statsrådet
vidare. Erfarenhetsmässigt är det emellertid ofta företag med akuta eller
långsiktiga svårigheter som utbjuds till försäljning. Ett övertagande från
de anställdas sida skulle därvid kunna leda till svårigheter. Erfarenheterna

NU 1975:14

från nuvarande löntagarägda företag, med de former man där valt, var enligt
statsrådets bedömning blandade. Att generellt stimulera löntagarna att överta
företag skulle därför enligt hans mening vara oansvarigt mot de anställda.
I vissa fall kunde dock denna företagsform vara lämplig.

Statsrådet uttalade att man måste sträva efter mera övergripande lösningar
av sysselsättningstryggheten och medbestämmanderätten. Redan gällande
lag om styrelserepresentation för de anställda liksom en lösning av frågan
om arbetstagarkonsulter utgör instrument som kan hjälpa de anställda i
dessa för dem viktiga frågor, sade statsrådet till sist.

Utskottet

Ett stort antal motioner med näringspolitiskt innehåll behandlas i detta
betänkande. Huvudparten av dem berör främst eller uteslutande de mindre
och medelstora företagen. Frågor som aktualiseras är bl. a. dessa företags
kapital- och kreditförsörjning, samhälleliga åtgärder i övrigt till stöd för
dem, exempelvis när det gäller tekniskt utvecklingsarbete, och förutsättningarna
för etablering av nya företag. Vidare tas här upp förslag om förstatligande
av affärsbankerna och försäkringsbolagen, om ökad kontroll av
företagsetableringar och företagsförvärv och om skärpta restriktioner för import
från låglöneländer. Inledningsvis tar utskottet ställning till några motioner
som utmynnar i krav på allmänna uttalanden om näringspolitiken
eller utarbetande av ett näringspolitiskt handlingsprogram.

Näringspolitikens inriktning i allmänhet

I de tre partimotionerna 1975:1611 (c), 1975:1603 (m) - med motivering
i motionen 1975:1020-och 1975:286 (fp) anges allmänna grunder som enligt
motionärerna bör gälla för näringspolitiken. Gemensamt för motionerna är
bl. a. att de kritiserar vissa drag i den näringspolitik som förts under senare
år och att de särskilt poängterar de mindre och medelstora företagens betydelse
i näringslivet.

1 de två sistnämnda motionerna föreslås uttalanden av riksdagen om mål
för näringspolitiken. I båda fallen uppställs främjande av ett decentraliserat
näringsliv som en viktig programpunkt. Motionen 1975:1603 fåren speciell
udd genom att där främst pläderas för "bevarandet av en icke-socialistisk
ekonomi”.

Utskottet behandlar i det följande en rad konkreta förslag till förändringar
och utredningar inom näringspolitikens område. Riktlinjer för näringspolitiken
bör enligt utskottets mening hellre komma till uttryck i beslut rörande
sådana frågor än få formen av allmänt hållna principuttalanden. Utskottet
avstyrker de två nu berörda motionsyrkandena.

En något utförligare diskussion av näringspolitikens inriktning återfinns
i motionen 1975:1611. Yrkandet i denna motion gäller i första hand den

NU 1975:14

institutionella formen för ett fortsatt näringspolitiskt programarbete. Liksom
i en motsvarande motion förra året föreslås att sysselsättningsutredningen
(A 1974:02) skall få i uppdrag att genomföra en övergripande näringspolitisk
planering. Det avsedda näringspolitiska programmet skulle omspänna ett
betydande antal områden som berörs i motionen.

Jämfört med sina föregångare tidigare år har den nu föreliggande motionen
fått en i viss mån avvikande utformning. Den bär inte i samma grad prägeln
av en uppräkning av många skilda programpunkter. Utskottets sammanfattande
omdöme förra året kvarstår dock. Den föreslagna formen för ett
fortsatt näringspolitiskt programarbete ter sig orealistisk. Sysselsättningsutredningen
med sitt - som direktiven visar - mycket vidsträckta arbetsfält
får förvisso ägna sig åt viktiga näringspolitiska bedömningar. Den framstår
emellertid inte som ett lämpligt forum för att utarbeta ett näringspolitiskt
handlingsprogram enligt motionärernas intentioner. Med erinran om sina
tidigare uttalanden i ämnet, vilka utskottet inte finner vederlagda genom
vad motionärerna anfört, avstyrker utskottet motionen 1975:1611.

Alla tre motionerna kan sägas understryka konkurrensbegränsningslagens
betydelse som näringspolitiskt instrument. Denna lag är nu föremål för
översyn genom en särskild utredning, vars direktiv lämnar stor frihet för
förutsättningslösa diskussioner om konkurrensbegränsningslagstiftningens
syften och utformning. I den nyss berörda motionen 1975:1603 begärs också
att riksdagen skall anhålla hos regeringen att utredningen ”delges vad i
motionen anförts” i ett avsnitt som behandlar struktur- och konkurrensförhållanden.
Detta får uppfattas som ett yrkande om tilläggsdirektiv till
utredningen att särskilt beakta ”den roll statens växande engagemang i näringslivet
och inte minst den selektiva näringspolitiken spelat för koncentrationsutvecklingen”
och föreslå ”åtgärder i syfte att förekomma därav
föranledda olägenheter”.

Av direktiven för utredningen framgår att den skall företa en genomgripande
översyn, baserad på ett studium av de olika utvecklingstendenser
som på senare år ändrat förutsättningarna för lagstiftningen mot konkurrensbegränsning.
Med hänsyn härtill och till vad utskottet nyss anfört om
direktiven anser utskottet att någon särskild framställning till regeringen
inte erfordras för att de av motionärerna åsyftade förhållandena skall bli
uppmärksammade av utredningen. Utskottet bortser i detta sammanhang
från den kritiska undertonen i motionärernas resonemang.

I denna del av betänkandet finns också anledning att ta upp motionen
1975:1648, vari föreslås att regeringen skall anordna en konferens rörande
”samhällets syn på företagsamheten”. Utgångspunkten skulle vara de psykologiska
problem som företagens företrädare enligt motionären upplever
i sin yrkesroll till följd av en kritisk inställning hos omvärlden.

Företagens - och inte minst de mindre och medelstora företagens - situation
är föremål för en fortlöpande uppmärksamhet från samhällets sida.
Statens engagemang tar sig uttryck i verksamhet av många myndigheter

NU 1975:14

och organ, av vilka rådet för de mindre och medelstora företagen här kan
särskilt nämnas, och i särskilda överläggningar med berörda parter om aktuella
problem. I dessa sammanhang torde sådana psykologiska problem
som motionären hänvisar till inte lämnas obeaktade, och förutsättningar
finns givetvis att aktualisera dem ytterligare i den mån de framstår som
en allvarlig realitet. Det finns därför enligt utskottets mening inte skäl för
riksdagen att ge regeringen anvisning om ett sådant särskilt arrangemang
som föreslås i motionen.

A ffärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället

Från olika utgångspunkter tas affärsbankernas ställning i samhället upp
i motionerna 1975:1635 och 1975:290. Den förra motionen - som till större
delen behandlas senare i detta betänkande - är riktad mot koncentrationstendenser
inom näringslivet. Det näringspolitiska program för banksektorn
som motionärerna önskar få till stånd skulle framförallt gå ut på att begränsa
de stora affärsbankernas inflytande och åstadkomma ”en decentraliserad
maktstruktur”. Den senare motionen ger i än högre grad uttryck för en
kritisk inställning till affärsbankerna, vilka ses främst som instrument för
storfinansens makt över produktionen. I denna motion förordas ett förstatligande
av de privata affärsbankerna.

Utskottet delar inte den i motionen 1975:1635 framförda uppfattningen
”att samhället helt saknar deklarerad målsättning för banksektorn från näringspolitisk
synpunkt”. Utvecklingen inom bankväsendet, inte minst tendenser
till ökad koncentration, och bankernas allmänna roll som maktfaktor
i näringslivet är föremål för uppmärksamhet i många olika sammanhang.
Som utskottet vid liera tillfällen framhållit har staten skaffat sig insyn och
kontrollmöjligheter genom riksbanken, bankinspektionen och offentliga styrelseledamöter.
Genom den samordnade banklagstiftningen har staten sökt
stärka sparbankernas och föreningsbankernas position och ge dem ökade
möjligheter att hävda sig vid sidan av affärsbankerna. Samtidigt står det
klart, vilket utskottet också anfört tidigare, att bankväsendet i vårt moderna
samhälle för att kunna fungera väl måste innefatta även enheter av betydande
storlek. Utskottet anser inte att en sådan framställning till regeringen
som föreslås i det här aktuella motionsyrkandet är motiverad.

Förslag om överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo har
tidigare avstyrkts av utskottet, som därvid anfört att ett tillfredsställande
samhälleligt inflytande över bankväsendet och över näringslivet i stort inte
förutsätter att affärsbankerna övertas av staten. I detta sammanhang kan
påpekas att staten efter Post- och Kreditbankens bildande är ägare till den
affärsbank som har den största omslutningen. Utskottet har inte funnit
skäl att ändra sin uppfattning i frågan och avstyrker följaktligen nu motionen
1975:290.

NU 1975:14

Motionen 1975:291 präglas av samma synsätt som den senast behandlade
motionen. Där förespråkas ett förstatligande av det privata försäkringsväsendet.
I motiveringen framhålls i synnerhet den roll som försäkringsbolagen
med sina stora ekonomiska resurser spelar på kapitalmarknaden.

Det resonemang som utskottet ovan fört i frågan om förstatligande av
affärsbankerna kan - med hänvisning ytterligare till försäkringsinspektionens
omfattande kontrollfunktion - föras också beträffande försäkringsbolagen.
Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975:291.

Åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande i näringslivet

De multinationella företagen har tilldragit sig stor uppmärksamhet under
de senaste åren. Det torde råda enighet om att det är önskvärt med åtgärder
som möjliggör en ökad kontroll över dessa företag från samhällets sida.
Sådana åtgärder övervägs också i skilda sammanhang.

I syfte att de multinationella företagens möjligheter att utvidga sin verksamhet
i Sverige omedelbart skall kunna begränsas föreslås i motionen
1975:1627 vissa förändringar i praxis vid tillämpningen av lagen (1968:555)
om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och
vid prövning - enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m. - av frågor om tillstånd för stora utländska
kapitalägare att förvärva aktier i svenska företag.

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag
är i färd med en översyn av de nämnda lagarna. Utskottet avstyrker motionen
1975:1627.

I motionen 1975:1635 - som till en del har behandlats i det föregående
- framförs flera förslag som dels riktar sig mot de multinationella företagen,
dels har det vidare syftet att fusioner som leder till en ökad koncentration
inom näringslivet allmänt skall motverkas.

Bland de faktorer som kan bidra till koncentrationsutvecklingen tar motionärerna
först upp de reglersom möjliggöratt befrielse från realisationsvinst
kan medges vid aktieförsäljningar i strukturrationaliseringssyfte. De har det
långtgående önskemålet att ”ali gällande lagstiftning angående stimulans
av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skattebefrielse eller på
annat sätt” - vilket sistnämnda inte närmare preciseras - skall avskaffas.
Det kan erinras om att en motion rörande en speciell fråga på detta område
behandlades av riksdagen förra året. Skatteutskottet (SkU 1974:12) anförde
då att den dispensregel som det rörde sig om var föremål för överväganden
inom realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79). Motionen avstyrktes på denna
grund och avslogs av riksdagen. Mera generellt har företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77) anledning att syssla med de skattebestämmelser som
åsyftas i motionen. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet det
nyss refererade motionsyrkandet.

NU 1975:14

Vidare föreslås i motionen att riksdagen skall begära ett initiativ av regeringen
för att främja en gemensam nordisk linje vid utarbetandet av olika
slags uppförandekoder för multinationella foretag inför arbetet inom FN
och OECD. På det nationella planet är systemet med uppförandekoder ett
av de ämnen som den nyss omtalade utredningen om utländska övertaganden
av svenska företag skall behandla. Internationellt har uppförandekodsfrågan
tagits upp inom FN och OECD. Nordiska rådet rekommenderade
vid sin samling i november 1974 ministerrådet att genomföra en undersökning
av de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi
och därefter bedöma om undersökningen ger grundval för en gemensam
nordisk lagstiftning eller andra åtgärder. Utskottet förutsätter att
regeringen på detta som på andra områden eftersträvar ett nordiskt samarbete
och finner inte anledning till någon framställning i ämnet från riksdagen
till regeringen.

Ökade insatser för kontinuerlig taxeringsrevision inom större internationellt
verksamma företag för kontroll av internprissättning, royalties och
licenstransaktioner rekommenderas också i motionen.

Förslaget har samband med det komplicerade spörsmålet om de multinationella
företagens beskattning, vilket är föremål för uppmärksamhet
på skilda nivåer, bl. a. internationellt. Frågan om närmare anvisningar -beträffande inriktning och resursavvägning - för de svenska skattemyndigheternas
kontrollåtgärder torde böra behandlas i ett sammanhang där
den kan prövas mera generellt. Näringsutskottet är inte berett att förorda
någon framställning till regeringen i denna fråga på grundval av motionsyrkande!.

En promemoria (Ds Ju 1974:12) med förslag till lag om kontroll av företagsförvärv
i vissa fall framlades hösten 1974 av justitiedepartementet.
Innebörden är att avtal om förvärv av företag - enligt huvudregeln företag
som har minst 100 anställda - inte skulle bli giltigt förrän samråd skett
med lokal arbetstagarorganisation och avtalet därefter anmälts till och lämnats
utan erinran av chefen för industridepartementet. Regeringen skulle
kunna förbjuda förvärvet om detta kan antas medföra väsentliga olägenheter
från sysselsättningssynpunkt eller leda till en för konsumenterna skadlig
monopolbildning. Remisstiden för promemorian skulle ursprungligen löpa
ut i januari i år men har förlängts på begäran av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Privattjänstemannakartellen,
vilka meddelat att de inlett förhandlingar som har anknytning till lagförslaget.
För dessa organisationer utgår remisstiden nu först den 30 juni 1975.

I motionen 1975:1635 framförs ytterligare det yrkandet att riksdagen nu
skall - som ett provisorium för två år - anta promemorians lagförslag, dock
inte i oförändrad form utan med i flera hänseenden skärpta bestämmelser.
Sålunda skulle företag med ned till 50 anställda - mot 100 anställda enligt
promemorian - beröras av lagstiftningen. 1 lagtexten skulle "maktkoncentration”
nämnas som fusionshinder vid sidan av de ovan angivna. Från

NU 1975:14

principiell synpunkt särskilt värt att uppmärksamma är motionärernas förslag
att ”regeringens beslut att godkänna fusioner där ena parten har mer än
500 anställda” skulle "anmälas till riksdagen inom viss tid för att där behandlas
i vanlig ordning”.

Utskottet finner förslaget om provisorisk lagstiftning oantagbart. Den lagstiftningsuppgift
det gäller är komplicerad redan därigenom att andra lagar,
främst konkurrensbegränsningslagen, kan möjliggöra vissa åtgärder vid sidan
av det samråds- och kontrollsystem som den nya lagstiftningen skulle
ge upphov till. Promemorians lagförslag skulle av riksdagen ändras på väsentliga
punkter, bl. a. genom införande av ett nytt förbudskriterium "maktkoncentration”,
vilket inte behandlas i promemorian. Motionärernas förslag
om riksdagsprövning av vissa fusionsbeslut synes vara konstitutionellt betänkligt
och svårtolkat vad den praktiska utformningen beträffar. Att riksdagen
skulle föregripa resultaten av remissbehandlingen och av pågående
förhandlingar genom beslut nu synes dessutom inte lämpligt. Utskottet finner
inte skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av det nu aktuella
motionsyrkandet.

Etableringskontroll

I enlighet med den näringsfrihetsprincip som sedan länge tillämpats i
Sverige förekommer ganska få generella inskränkningar i rätten för svenska
medborgare att etablera företag. Särskilda skäl, föranledda av verksamhetens
art, anses böra föreligga för att krav på koncession, auktorisation e. d. skall
uppställas. En följd av detta system är att även personer med otillräcklig
kompetens och bristande ansvarskänsla kan starta och driva företag. Om
inte förr så när ekonomiska påfrestningar uppstår händer det att sådana
företagare åsidosätter regler som uppställts för företagens relationer till de
anställda, till andra företag eller till samhället. Problem sammanhängande
härmed tas upp i motionerna 1975:915 och 1975:907. 1 synnerhet berörs
tendensen att anställningsförhållanden undviks och ersätts med entreprenadavtal.
Härigenom kringgås åtskilliga bestämmelser som är knutna till
arbetstagarbegreppet och syftar till att skydda arbetstagarna. 1 den förstnämnda
motionen begärs en samlad översyn av frågor rörande etableringskontroll
etc. och initiativ på grundval därav till åtgärder som kan stärka
löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. I den senare motionen föreslås
att en inom statens industriverk pågående undersökning av etableringar
och konkurser inom byggsektorn skall utvidgas till att omfatta även andra
branscher. Syftet avses även i denna motion vara att de anställdas rättigheter
skall bli bättre tillgodosedda.

Frågan om införande av etableringskontroll i större utsträckning än vad
nu gäller har, såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående,
på senare tid aktualiserats bl. a. genom framställningar till re -

NU 1975:14

geringen från olika arbetstagar- och branschorganisationer. En del i sammanhanget
aktuella branscher är föremål för särskilda utredningar. Betydelsefullt
är att en interdepartemental arbetsgrupp tillsatts hösten 1974 för
att utreda problem rörande kringgående av arbetstagarbegreppet. Grundläggande
frågor som avser principen om fri näringsutövning kommer under
övervägande inom den hösten 1974 tillsatta utredningen (H 1974:05) rörande
översyn av konkurrensbegränsningslagen.

Utskottet vill betona att det för sysselsättningen och över huvud taget
för den ekonomiska utvecklingen är väsentligt att näringslivet fortlöpande
får ett tillskott av nya företag. Detta talar mot inskränkningar i den rådande
etableringsfriheten. Samtidigt är det angeläget att i möjligaste mån söka
undanröja och förebygga sådana missförhållanden inom företag som medför
att de människor som är verksamma där inte får avsett skydd etc., att
samhället går miste om skatt och avgifter och att även konsumenternas
intressen skadas. Mot bakgrund av de förhållanden som motionärerna erinrar
om finner utskottet det önskvärt att det kommer till stånd en samlad översyn
av de problem som har med etableringsrätten att göra. Resultaten av de
olika aktiviteter på området vilka som ovan antytts pågår eller planeras
bör på så sätt kunna bli bättre utnyttjade över hela fältet. Självfallet bör
emellertid dessa aktiviteter slutföras var och en för sig och få resultera i
omedelbara reformer i den mån sådana visar sig önskvärda.

Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Liksom ett par gånger tidigare föreligger samtidigt två motioner vilka till
utgångspunkt har den konkurrens som svenska företag utsätts för genom
import från låglöneländer. I motionen 1975:916 möter på nytt ett krav som
sedan 1967 årligen framförts i riksdagen. Vad motionärerna vill är att licensgivningen
i fråga om importen från de nämnda länderna skall tillämpas
på sådant sätt att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska företag inte
äventyras. De fordrar en hård begränsning av denna import. I motionen
1975:1673 begärs en snabb utredning om åtgärder i syfte att stärka den
importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet och konkurrensförmåga.
De önskemål som framförs i denna motion gäller sålunda inte
så mycket handelspolitiken som näringspolitiken i stort.

Utskottet kan i år liksom tidigare belysa frågan om begränsning av lågprisimporten
med en redogörelse av kommerskollegium för de handelspolitiska
åtgärder som Sverige har vidtagit mot sådan import sedan frågan
förra året var aktuell i riksdagen. På det hela taget har förhållandena inte
ändrats. Vårt lands internationella förpliktelser begränsar möjligheterna till
ingripanden mot marknadsstörande import. De möjligheter som finns utnyttjas
i inte ringa utsträckning. Lågprisimporten är föremål för ständig
uppmärksamhet från regeringens och kommerskollegiets sida. De importbegränsande
åtgärderna kompletteras med företags- och branschfrämjande

NU 1975:14

åtgärder och exportfrämjande åtgärder som är avsedda att stärka den svenska
industrins konkurrenskraft. Motionen 1975:916 haren väl protektionistisk
prägel. Motionärerna har avstått från att redovisa någon närmare granskning
av hur de tillgängliga handelspolitiska instrumenten har utnyttjats. Därför
framstår motionen inte som ett konstruktivt bidrag till diskussionen om
hur vår handelspolitik skall vara utformad. Utskottet avstyrker förslaget
att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om skärpt importbegränsning.

De problem som tas upp i motionen 1975:1673 är i stor utsträckning
generella för mindre och medelstora företag oavsett deras produktionsinriktning.
Motsvarande gäller de förslag till åtgärder som motionärerna lägger
fram. Utskottet kommer i det följande att behandla en rad olika uppslag
till statliga insatser i syfte att förbättra de mindre och medelstora företagens
arbetsvillkor. En sådan utredning med vidsträckt uppdrag som motionärerna
tänker sig vill utskottet inte förorda. Utskottet förutsätter liksom tidigare
att statens industriverk och kommerskollegium fortlöpande följer utvecklingen
inom de berörda branscherna och tar de initiativ som kan vara erforderliga.

Industriellt utvecklingsarbete

Gemensamt för motionerna 1975:1687, 1975:283 och 1975:1622 är syftet
att 11 till stånd en stimulans av den tekniska utvecklingen inom svensk
industri. Centrala uppgifter för näringspolitiken sägs vara att stödja utveckling
och nyskapande inom industrin och underlätta etableringen av nya
företag.

Otvivelaktigt är det för svensk näringspolitik viktiga frågor som motionärerna
tar upp. De mindre och medelstora industriföretagens insatser på
forsknings- och utvecklingsarbete är låga, vilket kan minska dessa företags
konkurrenskraft. Detta framhålls också av chefen för industridepartementet
i årets budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 15 s. 135).

Departementschefen betonar att det är viktigt att insatser görs för att
stimulera den mindre och medelstora industrins satsningar på industriellt
utvecklingsarbete och kollektiv teknisk forskning. Utskottet ansluter sig
till denna bedömning och utgår från att departementschefen vid behov föreslår
sådana åtgärder som den kan föranleda. Vad nu sagts innebär också
att utskottet i allt väsentligt har samma allmänna grundsyn som motionärerna.

Förslag till olika åtgärder för att främja industriell förnyelse och produktutveckling
i näringslivet förs fram i motionen 1975:1687. Motionärerna vill
att förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscentra (1UC)
skall läggas fram för riksdagen under år 1976 och att en arbetsgrupp av
fristående experter skall tillsättas för att utarbeta förslag till en mer innovationsfränijande
närings- och forskningspolitik. Det föreslås också att sty -

NU 1975:14

reisen för teknisk utveckling (STU) skall få i uppdrag att lägga fram förslag
om utbyggt stöd till innovationsverksamhet, att förutsättningarna för en
sammanslutning av organisationer och enskilda inom områdena teknik, näringsliv
och forskning med uppgift att sprida information om den tekniska
forskningen och utvecklingen skall utredas och att kurser i kreativitetsträning
på försök skall anordnas av SIFU-enheten inom statens industriverk.

Den hittillsvarande verksamheten vid industriellt utvecklingscentrum
(1UC) i Skellefteå är för närvarande föremål för analys och utvärdering inom
industriverket. Resultatet av denna utvärdering bör enligt utskottets mening
avvaktas innan frågan om inrättande av nya utvecklingscentra kan aktualiseras.
Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra en framställning
till regeringen i denna fråga.

I anslutning till förslaget om kurser i kreativitetsträning vill utskottet
framhålla att av den anslagsframställning som STU ingivit för budgetåret
1975/76 framgår att inom programmet rådgivnings- och förmedlingsverksamhet
under budgetåret 1974/75 har anslagits 310 000 kr. för analyser av
kreativitetens och innovationernas roll i forskning och utveckling samt gruppövningar
i anslutning därtill. Motionärernas önskemål torde därför vara
tillgodosett.

Vad avser förslaget om att STU skall få i uppdrag att lägga fram förslag
om utbyggt stöd till innovationsverksamhet vill utskottet erinra om att
STU:s resurser för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet under innevarande
budgetår väsentligt ökats. STU:s bedömning att en fortsatt uppbyggnad
av resurserna är motiverad har departementschefen anslutit sig
till. Med hänvisning härtill och till att STU:s organisation och verksamhetsformer
för närvarande utreds avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

Förslagen om tillsättande av en arbetsgrupp av fristående experter och
om en utredning av förutsättningarna för ett informationsorgan för teknisk
forskning och utveckling berör frågor som tillhör STU:s huvuduppgifter.
Problemen behandlas för närvarande i ett flertal utredningar. STU undersöker
i samarbete med företagareföreningarna och de kollektiva forskningsinstituten
möjligheterna att förbättra servicen beträffande teknisk forskning
och utveckling till de mindre företagen och enskilda uppfinnare. Den översyn
som forskningsrådsutredningen (U 1972:02) gör av forskningsrådsorganisationen
inom utbildningsdepartementets område omfattar även dessa forskningsråds
befogenheter och ställning i relation till andra forskningsråd samt
myndigheter och organ som har att planera, stödja eller bedriva forskning.

STU-utredningen (I 1974:3)skall bl. a. göra en bedömning av STU:s verksamhet
i större näringspolitiskt sammanhang och se över STU:s stödformer.
Utredningen skall även överväga på vilket sätt STU:s uppgift att främja
industrins innovationsverksamhet och tekniska kvalitet kan effektiviseras
och samordnas med andra myndigheters och organisationers verksamheter
inom samma område både på central och på regional nivå. Mot denna bak 6

Riksdagen 1975. 17 sami. Nr 14

NU 1975:14

grund anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att göra en sådan framställning
till regeringen som motionärerna önskar.

Förslag till olika åtgärder för att öka innovationsverksamheten i näringslivet
förs fram i motionen 1975:283. Yrkanden som helt överensstämmer
med de nu föreliggande har avstyrkts av utskottet vid 1973 och 1974 års
riksdagar. Utskottet anser alltjämt att det inte finns anledning för riksdagen
att göra de framställningar till regeringen som föreslås av motionären. Utskottet
avstyrker alltså motionen.

1 motionen 1975:1622 föreslås utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten
i syfte att åstadkomma större produktion och ökad
sysselsättning inom näringslivet. Motionärerna lägger fram förslag till åtgärder
som de anser böra övervägas.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om att under de
senaste åren ett flertal myndigheter inrättats vilkas uppgifter i huvudsak
täcker de önskemål som förs fram i motionen. Utskottet vill särskilt nämna
statens industriverk som skall svara för kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet,
STU som har att ta initiativ till och stödja teknisk
forskning och utvecklingsarbete, statens utvecklingsfond som genom långivning
skall stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling
av nya produkter, processer eller system samt Nordisk fond för teknologi
och industriell utveckling som skall främja tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
med industriell inriktning och av gemensamt intresse för
två eller flera nordiska länder. Utskottet finnér - liksom vid sin behandling
föregående år av likartade motionsyrkanden - att olika åtgärder vidtagits
för att öka det statliga stödet till utvecklingsverksamheten inom industrin
och anser följaktligen inte någon utredning av det slag som motionärerna
föreslår vara motiverad.

Redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet

Genom motionen 1975:1651 fullföljs ett initiativ som tagit sig uttryck
i motioner åren 1973 och 1974. Vad som då begärdes var en utredning
om nuläge och aktuella tendenser i fråga om nyetablering av företag och
inverkan härav på företagens utveckling och på sysselsättningen. Med anledning
av att näringsutskottet vid dessa tillfällen hänvisat bl. a. till den
utredningsverksamhet som äger rum genom statens industriverks försorg
har motionärerna nu ändrat sitt yrkande till att avse en redovisning från
industriverket i det angivna ämnet.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående (s. 45 och
50) ingår i industriverkets utredningsprogram bl. a. ett större projekt rörande
företagsbildningen inom industrin. Detta projekt synes i det väsentliga svara
mot det önskemål om en undersökning på området som motionärerna givit
uttryck åt. Av den information som lämnats från industriverkets sida i
saken framgår att det är förenat med betydande svårigheter att få fram

NU 1975:14

ett användbart material rörande etableringsutvecklingen. Utskottet, som
ånyo vill understryka att det här rör sig om en väsentlig fråga, förutsätter
att industriverkets utredningsplaner kommer att fullföljas och att undersökningsresultaten
som eljest kommer att publiceras. Liksom förra året vill
utskottet vidare erinra om att hithörande frågor är aktuella också i andra
utredningssammanhang. Det ekonomiska långtidsutredningsarbetet och sysselsättningsutredningen
bör särskilt nämnas. Någon framställning till regeringen
enligt motionärernas hemställan finner utskottet inte motiverad.

Ett närbesläktat yrkande finns i motionen 1975:919, där olika frågor rörande
koncentrationsutvecklingen inom näringslivet tas upp. Motionärerna
vill att riksdagen hos regeringen skall begära en kartläggning av den pågående
strukturomvandlingen i näringslivet. Utskottet hänvisar till vad nyss sagts
om bl. a. industriverkets utredningsverksamhet. Framför allt vill utskottet
påminna om den omfattande beskrivning av industribranschernas struktur
och utveckling som förra året publicerades som en delrapport (SOU 1974:11)
från industristrukturutredningen inom industridepartementet. Som framgår
av vad chefen för industridepartementet meddelar i budgetpropositionen
(prop. 1975:1 bil. 15 s. 30) fortsätter det arbete som påbörjats genom denna
utredning nu inom industriverket. Målet är därvid att på längre sikt en
mer sammanhållen analysmodell för den industriella utvecklingen i dess
olika dimensioner skall åstadkommas. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Utredningar rörande mindre och medelstora foretag

I en rad motioner framförs önskemål om utredningar rörande de mindre
och medelstora företagens existensvillkor. Syftet är i regel att dessa utredningar
skall utmynna i förslag till åtgärder som i ett eller flera avseenden
kan skapa gynnsammare förhållanden för denna företagskategori, vars särskilda
värden motionärerna starkt betonar.

Smådriftsfördelarna underskattas ofta, hävdas det i motionen 1975:1641.
Motionärerna vill att det skall göras en sammanställning och utvärdering
av olika vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar
inom olika branscher. Denna skall sedan läggas till grund för näringspolitiken.
I motionen 1975:1637 ses de två huvudgrupperna av företag
- mindre och medelstora företag respektive storföretag - främst som objekt
för samhällets näringspolitik och ekonomiska politik. Effekterna av denna
politik på företag inom de båda huvudgrupperna bör jämföras, menar motionärerna
och begär en utredning som skall tillhandahålla en sådan jämförelse.

Den forskning och utredningsverksamhet som ägnas ekonomiska och
andra förhållanden inom näringslivet är i inte ringa utsträckning inriktad
på de mindre och medelstora företagen. Detta klargörs bl. a. genom den
inventering av forskningen och debatten rörande dessa företag som förra

NU 1975:14

året publicerades av statens industriverk. Ett särskilt kapitel ägnas där åt
storleksbetingade förhållanden, såsom produktionsmässiga skaleffekter och
skillnader i fråga om kreditförsörjning och företagsdemokratiska relationer.
Industriverkets egen utredningsverksamhet har i hög grad en sådan inriktning
som nyss angivits. Synpunkter och önskemål på området tillförs verket
bl. a. genom det råd för mindre och medelstora företag som är knutet till
verket.

Utskottet förutsätter att de problem som tas upp i motionen 1975:1641
kommer att även fortsättningsvis belysas bl. a. genom industriverkets försorg.
Motionärernas yrkande på en särskild framställning till regeringen avstyrks.
De värderingar som präglar motionen - bl. a. en starkt kritisk inställning
till vissa drag i regeringens näringspolitik - avstår utskottet från
att diskutera i detta sammanhang.

Även vad beträffar det nämnda yrkandet i motionen 1975:1637 räknar
utskottet med att utredningsverksamheten på området successivt avsätter
resultat som i väsentliga avseenden tillgodoser motionärernas önskemål.
Utskottet vill betona att den politik vars effekter motionärerna vill ha belysta
spänner över ett brett register från helt generella till starkt selektiva åtgärder.
En övergripande utredning på detta stora område finner utskottet inte skäl
att förorda. Som ett exempel på specialundersökningar av en typ som kan
vara av intresse från motionärernas utgångspunkt kan nämnas den studie
av utnyttjande och effekter av det särskilda investeringsavdraget 1971-1973
som förra året lades fram av riksrevisionsverket.

1 den nu behandlade motionen kommer samma slags kritik till uttryck
som i motionen 1975:1641. Det hävdas att det från samhällets sida förekommer
en diskriminering av de mindre och medelstora företagen i förhållande
till de större. I detta sammanhang tillskriver motionärerna statens
industriverk vissa slutsatser i rapporten (S1ND 1974:2) Mindre och medelstor
industri i förvandling, vilka det i rapporten klart anges att dess författare
själv står för. Ett andra yrkande i motionen går ut på att riksdagen skall
hos regeringen begära utredning och förslag om ”sådana åtgärder att de
mindre och medelstora företagen främjas i förhållande till storföretagen i
samhällets näringspolitik och ekonomiska politik”; syftet skall i första hand
vara att "den nuvarande diskrimineringen” skall avskaffas.

Utskottet, som vid två tidigare tillfällen har tagit avstånd från motionärernas
påstående om en diskriminering av de mindre och medelstora företagen,
anser alltjämt att detta påstående är obestyrkt. Att det skulle ha
stöd i de åberopade personliga kommentarerna i den nämnda rapporten från
industriverket kan utskottet inte finna. Vad författaren där närmast pläderar
för är en ökad differentiering av de statliga ingrepp som är speciellt inriktade
på småföretagssektorn, detta därför att skillnaderna mellan enheter inom
denna sektor enligt hans uppfattning är minst lika stora som skillnaderna
mellan grupperna ”små” och ”stora” företag. En allmän princip för näringspolitiken
bör enligt utskottets mening vara att den - även när det

NU 1975:14

gäller de selektiva inslagen - skall utformas så att företag tillhörande en
storleksgrupp inte gynnas på bekostnad av foretag som tillhör en annan.
Att en utredning skulle få direktiv att föreslå åtgärder för att främja de
mindre och medelstora företagen i förhållande till övriga företag - låt vara
”i första hand” för avskaffande av en påstådd diskriminering - finnér utskottet
nu som förut uteslutet.

En utredning med uppdrag att föreslå olika åtgärder för att stimulera
småföretagen begärs i motionen 1975:1642. Motionären tänker bl. a. på "bygdeföretagen”
utanför de större tätorterna, vilka hon förra året ägnade en
motion besläktad med den nu föreliggande. De åtgärder som skisseras är
av växlande art. Särskilt uppmärksammas småföretagens kapitalförsörjning
och marknadsföringsaktiviteter. Situationen för småföretag i Norrland anses
böra speciellt beaktas.

Utskottet anser det inte motiverat med en särskild utredning i det angivna
syftet. Det får anses i första hand ankomma på det till statens industriverk
knutna rådet för mindre och medelstora företag att överväga behovet av
sådana stimulansåtgärder som motionären avser och ta initiativ som kan
befinnas erforderliga.

Även i motionen 1975:1657 framförs önskemål om en utredning som
skulle föreslå åtgärder av olika slag med inriktning på mindre och medelstora
företag. Målet skulle i detta fall vara att öka nyföretagandet. Viktiga komponenter
i en politik för en god företagsmiljö - erforderlig för att etablering
av nya företag skall uppmuntras - hör enligt motionärerna hemma på bl. a.
arbetsmarknadspolitikens, utbildningspolitikens, trafikpolitikens och konsumentpolitikens
områden.

Nyetableringsutvecklingen är, såsom framgår av den redogörelse utskottet
lämnat i det föregående (s. 45), ämne för ett större utredningsprojekt inom
statens industriverk. När detta projekt har genomförts kan underlag finnas
för överväganden om åtgärder i det syfte som motionärerna anger. Inte
heller då torde dock tillsättande av en särskild utredning med så mångskiftande
uppgifter som de motionärerna skisserar böra komma i fråga. Det
bör enligt utskottets mening i första hand ankomma på rådet för mindre
och medelstora företag och andra redan befintliga organ, såsom utredningar
med mera specifika uppgifter, att i det läget pröva om nya samhälleliga
åtgärder är motiverade. Motionen 1975:1657 avstyrks sålunda av utskottet.

Många mindre och medelstora företag fungerar som underleverantörer.

1 motionen 1975:922 framhävs underleverantörssystemets värde, bl. a. från
lokaliseringssynpunkt. Motionärerna anser att samhället borde söka bidra
till att skapa ökade möjligheter att tillämpa underleverantörssystemet. Då
måste emellertid också dess nackdelar klarläggas, menar de och föreslår
en utredning om underleverantörernas ställning och sociala trygghet.

Utredningsarbete rörande underleverantörsfrågor pågår, enligt vad utskottet
erfarit, på flera håll. Statens industriverk genomför en undersökning
vars syfte anges vara att analysera de problem som försvårar etablerade

NU 1975:14

underleverantörssystems funktion. Frågan om hur affärsförbindelser mellan
underleverantör och beställare skall kunna ordnas på ett för båda parter
tillfredsställande sätt har behandlats av en kommitté inom Sveriges mekanförbund.
En handbok är under utgivning som resultat av detta arbete,
i vilket även industriverket har varit representerat. Styrelsen för teknisk
utveckling och Sveriges industriförbund har också tagit upp ämnet med
sikte på att intressera storföretagen för att i ökad utsträckning utnyttja underleverantörer.

Motionärernas önskemål kan enligt utskottets uppfattning bedömas vara
i huvudsak tillgodosett genom de aktiviteter som här nämnts. Närmast
bör nu den undersökningsrapport som utarbetas inom industriverket samt
den aviserade handboken från Mekanförbundet avvaktas. Med det sagda
avstyrker utskottet motionen 1975:922.

Åtgärder för att stimulera utvecklingen av företagens marknadsföringsfunktioner
förespråkas i motionen 1975:1640. Motionärerna önskar att en
särskild utredning skall få till uppgift att utarbeta förslag till sådana åtgärder
och betonar att de mindre och medelstora företagens problem särskilt bör
beaktas i sammanhanget.

Utskottet underströk förra året (NU 1974:36 s. 28) att marknadsföringsfunktionerna
är synnerligen väsentliga för de mindre och medelstora företagen
och bör uppmärksammas mer än hittills. Såsom då framhölls kan
företagen få bistånd på detta område från företagareföreningarna. Utskottet
vill fästa uppmärksamheten på att en fortsatt utbildning av företagareföreningarnas
personal kan öka föreningarnas möjligheter att göra en effektiv
insats på detta område. Samordning på marknadsföringsområdet mellan olika
företag kan underlättas av det stöd till omställningsfrämjande åtgärder inom
vissa branscher som administreras av statens industriverk (prop. 1975:1 bil.
15 s. 71). För marknadsföringsåtgärder avseende exportmarknader skapas
ökade förutsättningar genom den verksamhet som Sveriges exportråd och
handelssekreterarna bedriver och genom det statliga stödet till exportfrämjande
åtgärder, vilket är avsett främst för bransch- eller temabundna aktiviteter
(prop. 1975:1 bil. 12 s. 31; NU 1975:9). På utbildningsområdet kan
noteras den verksamhet med inriktning på exportkunskap som bedrivs av
utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio
och televison inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén). Till frågan om
finansiering av marknadsföringsinsatser återkommer utskottet i det följande.
Sammanfattningsvis finner utskottet inte behov föreligga av en sådan utredning
rörande företagens marknadsföringsfunktioner som föreslås i motionen
1975:1640.

1 motionen 1975:919, som delvis har behandlats i det föregående, yrkas
vidare att riksdagen skall hos regeringen begära förslag till åtgärder i syfte
att motverka koncentrationen i näringslivet och åtgärder i syfte att underlätta
för personer i familjeföretagskretsen, för anställda och över huvud taget
för unga människor med företagarintresse att överta, etablera och driva fö -

NU 1975:14

retag. Delvis samma motionärer föreslår i motionen 1975:1661 att riksdagen
skall anmoda regeringen att efter utredning lägga fram förslag rörande de
mindre och medelstora företagens utveckling. Särskilt bör därvid, säger motionärerna,
beaktas (1) de mindre och medelstora företagens betydelse för
utveckling av ett mer decentraliserat samhälle, (2) åtgärder för underlättande
av nyetablering och drift av nystartade företag, (3) åtgärder för ökad tillgång
till riskkapital dels från allmänna pensionsfonden, dels genom nya former
av aktier, andelar eller obligationer, (4) åtgärder för stöd till produktutveckling
och marknadsföring,(5) förbättrade utbildningsmöjligheter för företagare
och anställda inom företagen samt (6) breddning av företagareföreningarnas
verksamhet till att omfatta företag som arbetar inom industriservicesektorn.

I vad gäller de båda första av dessa punkter sammanfaller önskemålen i
denna motion uppenbarligen i hög grad med dem som framförs i den här
behandlade delen av motionen 1975:919.

Frågorna om koncentrationen inom näringslivet och om förutsättningarna
för de mindre och medelstora företagens utveckling är näringspolitiska
grundfrågor, åt vilka statsmakterna i åtskilliga olika sammanhang ägnar
stor uppmärksamhet. Chefen för industridepartementet lämnar i årets budgetproposition
(prop. 1975:1 bil. 15 s. 24 f.) en översikt över industrins utveckling
som belyser detta. Koncentrationsutvecklingen har samband med
bl. a. den ökade internationaliseringen inom näringslivet. Denna har, framhålls
i industriministerns översikt, medfört betydande fördelar förden svenska
ekonomin men samtidigt skapat delvis nya problem. Bland åtgärder och
utredningar som har betydelse på detta område nämns i översikten de ändringar
i valutalagstiftningen som vidtogs förra året, utredningen (Ju 1973:17)
om utländska övertaganden av svenska företag och den arbetsgrupp som
sedan 1973 sysslar med att följa frågor rörande multinationella företag. När
det gäller den industripolitiska planeringen, särskilt den som avser olika
branscher, betonas värdet av löpande samråd mellan berörda samhällsorgan
och intressenterna inom näringslivet - företagen och de anställda -, en
samrådsverksamhet som dock, framhålls det, inte kan bli föremål för ett
slutgiltigt omdöme förrän den har prövats under ytterligare några år. Vikten
av ett gott informationsunderlag för industripolitiska beslut understryks också.
Härvidlag erinras om industristrukturutredningen och den fortsättning
av dess arbete som statens industriverk svarar för.

Såvitt gäller frågan om åtgärder för att motverka koncentrationsutvecklingen
inom näringslivet har utskottet i det väsentliga tagit ställning vid
sin behandling i det föregående (s. 76 f.) av motionen 1975:1635; därvid
har utskottet också berört konkurrensbegränsningslagen - som nu är föremål
för översyn - och promemorieförslaget till lag om kontroll av företagsförvärv
i vissa fall. Med hänvisning till vad som anförts i det sammanhanget och
till vad nyss sagts om samrådsverksamhet, utredningsaktiviteter m. m. avstyrker
utskottet yrkandet i motionen 1975:919 att regeringen skall anmodas
lägga fram förslag i syfte att koncentrationen inom näringslivet skall mot -

NU 1975:14

verkas. Det återstående yrkandet i denna motion, vilket gäller åtgärder för
att underlätta för presumtiva företagare att överta eller etablera företag, har
ungefär samma innebörd som yrkandet i motionen 1975:1657, vilken har
behandlats ovan (s. 85). Med erinran om ställningstagandet till det yrkandet
avstyrker utskottet motionen 1975:919 i sistnämnda del.

I anslutning till den första punkten i yrkandet i motionen 1975:1661 vill
utskottet allmänt erinra om de olika insatser som görs från samhällets sida
till förmån för de mindre och medelstora företagen. Dessa insatser har delvis
berörts i det föregående; i andra delar tas de upp vid behandlingen i det
följande av motioner som gäller företagareföreningarnas verksamhet eller
de mindre och medelstora företagens kapital- och kreditförsörjning i övrigt.
Vad som nämns i de återstående punkterna i motionen 1975:1661 tas också
upp i andra sammanhang. Frågan om hur nyetablering av företag skall kunna
befrämjas har nyss berörts. Här kan tilläggas att åtgärder för att underlätta
generationsväxlingen inom familjeföretag övervägs inom företagsskatteberedningen.
Till kapitalförsörjningens problem återkommer utskottet i det
följande. Frågor om åtgärder till stöd för produktutveckling och marknadsföring
behandlas flerstädes i detta betänkande. I vad gäller utbildningsmöjligheter
för företagare och anställda i företagen hänvisar utskottet till vad
som anförs beträffande kursverksamheten vid statens industriverks enhet
för företagsutveckling (SIFU-enheten) i dels budgetpropositionen (prop.
1975:1 bil. 15 s. 57), dels näringsutskottets betänkande över denna i angiven
del (NU 1975:15). Till frågan om företag inom industriservicesektorn som
objekt för företagareföreningarnas verksamhet återkommer utskottet likaledes
i det följande. Sammanfattningsvis finnér utskottet inte skäl att tillstyrka
en sådan hänvändelse till regeringen som föreslås i motionen
1975:1661.

Det sistnämnda förslaget i motionen 1975:1661 har en motsvarighet i
motionen 1975:1600. I dess här aktuella del begärs att statens industriverk
i ökad utsträckning skall uppmärksamma arbetsvillkoren för de mindre serviceföretagen
och att företagareföreningarnas tåne-och rådgivningsverksamhet
skall omfatta även dessa företag. Till den senast nämnda frågan återkommer
utskottet, som nyss sagts, i det följande. Att industriverket betraktar
serviceföretagens förhållanden som ett viktigt ämne och är inställt på att
ägna dem skälig uppmärksamhet anser sig utskottet kunna utgå från. Någon
framställning till regeringen i det ämnet finner utskottet därför inte vara
erforderlig. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1975:1600, såvitt
här är i fråga.

Utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna

Flera motioner innehåller förslag om ändrade regler för den garanti- och
långivning som företagareföreningarna administrerar. Syftet skulle vara att
täcka kreditbehov som inte kan tillgodoses enligt nuvarande bestämmelser
eller att göra kreditvillkoren gynnsammare i olika avseenden.

NU 1975:14

När det gäller dessa motionsyrkanden vill utskottet först rikta uppmärksamheten
på den framställning - refererad ovan på s. 56 - som statens industriverk
har ingivit till regeringen med förslag till ändringar i kungörelsen
(1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri
(omtryckt 1973:550). Utskottet vill också erinra om vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet
anför i budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 13
s. 142, 150) om pågående överväganden inom regeringens kansli rörande
företagareföreningarnas verksamhet. En arbetsgrupp har tillsatts för att bl. a.
behandla frågan om företagareföreningarnas arbetsuppgifter inom regionalpolitiken
och samordningen av dessa uppgifter mellan företagareförening,
länsarbetsnämnd och länsstyrelse. Som ett led i detta arbete har industriverket
påbörjat en genomgång av företagareföreningarnas verksamhet. I propositionen
berörs i detta sammanhang också organisationen av uppföljningen
och bevakningen av statens fordringar i företag som har fått statligt stöd.

För att företagareföreningarna skall få möjlighet att finansiellt hjälpa enskilda
innovatörer och mindre företag att få produktidéer överförda till ett
stadium där deras funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas
föreslås i motionen 1975:1687 - liksom i motsvarande motioner de två föregående
åren - att en ny form av kreditstöd skall införas. Den skall innefatta
särskilda produktutvecklingslån med de nuvarande lånen ur hantverks- och
industrilånefonden som förebild. Vidare skall statsgaranti kunna lämnas
för lån till produktutvecklingsändamål. För de direkta lånen föreslås en
summa av 10 milj. kr. och för lånegarantierna en ram av 25 milj. kr.

De tidigare förslagen om ett kreditstöd av detta slag har utskottet avstyrkt
med uttalande att det inte tycktes finnas skäl att förorda ytterligare en stödform
vid sidan av de redan befintliga. Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker motionen 1975:1687 i här aktuell del.

I motionen 1975:925 föreslås att varje företagareförening skall få en särskild
mindre lånefond i storleksordningen 400 000 kr. att användas för förskottering
av lån samt för kortfristiga lån i övrigt, exempelvis för råvaruinköp
eller som tillfällig likviditetsförstärkning i allmänhet.

Utskottet avstyrker detta förslag. Att utöka den nuvarande organisationen
med ytterligare en lånefond i varje län synes inte lämpligt. De angivna
ändamålen är f. ö. sådana som närmast synes böra tillgodoses genom bankkrediter.

En utredning av möjligheterna att förbättra villkoren förde lån som ställs
till förfogande genom företagareföreningarna föreslås i motionen 1975:928.
Motionären för fram tanken på en längre amorteringsfri period, på räntefrihet
under en första del av lånens löptid och på införande av ett system med
annuitetslån.

Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa förslag, vilka delvis synes innebära
att ett hittills inte avsett subventionsmoment förs in i det kreditstöd
som handhas av företagareföreningarna. Ingenting hindrar emellertid att
uppslag av denna art prövas vid den översyn av lånevillkoren som har

NU 1975:14

initierats genom ovannämnda framställning från industriverket. Utskottet
vill också påminna om att utskottet förra året (NU 1974:36 s. 26) betecknade
det som naturligt att reglerna för det statliga kreditstödet blir föremål för
en fortlöpande översyn.

I motionerna 1975:1652 och 1975:1674 berörs de krav på säkerhet som
tillämpas vid den statliga kreditgivningen till mindre och medelstora företag.
Motionärerna vänder sig mot att för lån till ett företag kan utom inteckningar
etc. krävas borgen av företagaren och eventuellt också medlem av dennes
familj.

Av förarbetena till riksdagens beslut år 1960 om den nuvarande organisationen
av det statliga kreditstödet till småindustri etc. framgår - såsom
närmare har redovisats i det föregående (s. 56 f.) - att det i stort sett har
lämnats öppet i vilken utsträckning borgen skall krävas av huvuddelägaren
i sådana fall då lånesökanden är ett aktiebolag. Det kan, uttalades det emellertid
i det utredningsbetänkande som behandlade ämnet, vara lämpligt med
borgen i de fall då innehavare av större aktieposter är aktivt verksamma
inom det lånesökande företaget. Kommerskollegium anförde i sitt remissyttrande
över det ifrågavarande utredningsbetänkandet att säkerhet för garantilån
enligt kollegiets åsikt företrädesvis skulle krävas i lånesökandens
realtillgångaroch därjämte i regel i form av borgen av ägaren till lånesökande
företag. Fråga om annan borgen borde enligt kollegiet bli beroende på en
bedömning i det särskilda fallet under hänsynstagande till ifrågakommen
borgensmans ställning i förhållande till lånesökanden eller det lånesökande
företaget. Då det lånesökande företaget är ett aktiebolag torde borgen, om
sådan erfordras, i allmänhet inte böra krävas av annan än huvudintressent
i företaget, sade kollegiet.

Utskottet är inte berett att uttala sig för en ändring av praxis hos de
långivande organ som begär borgen i fall av här antydd art. Erfarenheten
torde visa att en företagares beredvillighet att prestera borgen ofta för kreditgivaren
utgör ett betydelsefullt positivt kriterium vid riskbedömningen
i ett låneärende. Avsikten då det när företagaren är gift krävs borgen av
båda makarna torde vara att förhindra att företagaren kan undandra sig
sitt avsedda personliga ansvar genom att föra över sin egendom på den
andra maken.

1 några motioner förordas att reglerna för företagareföreningarnas garantioch
långivning skall ändras så att ytterligare kreditändamål kan tillgodoses.
I samband med uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag
som fått kreditstöd genom företagareförening visar det sig ofta, sägs det
i motionen 1975:923, att företaget är i behov av medverkan av utomstående
expertis. För genomförande av detta slags konsultinsatser borde enligt motionärernas
mening företagareföreningarna kunna lämna villkorliga lån. I
motionen 1975:288 föreslås att föreningarna skall få möjlighet dels att medverka
vid finansieringen av investeringar i marknadsföring och andra "immateriella
investeringar”, dels att förmedla riskvilligt kapital till mindre

NU 1975:14

och medelstora foretag. Med hänvisning till de svårigheter som många mindre
företag vilka drivs i aktiebolagsform har att under den fastställda övergångstiden
fram till år 1979 höja sitt aktiekapital till den nya lägsta gränsen
50 000 kr. (mot förut 5 000 kr.) föreslås i motionen 1975:929 att företagareföreningarna
temporärt skall få möjlighet att tillhandahålla lån förökning
av aktiekapital till erforderligt minimibelopp.

Utskottet vill i anslutning till motionen 1975:923 först påpeka att mindre
och medelstora företags behov av förebyggande stöd- och utvecklingsinsatser
rent allmänt i många fall torde kunna tillgodoses inom ramen för företagareföreningarnas
administrativa resurser. Industriverket har i sin framställning
om ändringar i kreditstödskungörelsen föreslagit att den paragraf
som behandlar ändamålen med stödet skall få en mera generell utformning,
så att kreditgivningen inte i samma utsträckning som nu innebär att medel
specialdestineras till vissa användningsområden. Utskottet är inte berett att
ta ställning för en ändring enligt förslaget i motionen 1975:923 utan avstyrker
denna motion.

Vid en allsidig prövning av industriverkets förslag till ändring i bestämmelsen
om för vilka ändamål kreditstöd får lämnas torde även de synpunkter
som framförs i här aktuella delar av motionen 1975:288 komma under övervägande.
Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionärernas yrkande
på en framställning till regeringen om översyn av reglerna för lån från företagareföreningarna.

Statsmakternas beslut om en höjning av minimibeloppet för aktiekapitalet
i ett aktiebolag till 50 000 kr. innefattar en relativt lång övergångstid - t. o. m.
år 1978 - innan äldre bolag behöver uppfylla det nya villkoret. Motionsyrkanden
om särskilda åtgärder för att underlätta höjning av aktiekapital
avslogs, såsom redovisats i det föregående (s. 59), när frågan om aktiekapitalets
storlek behandlades år 1973. Att ett aktiebolag självt upptar lån
för höjning av bolagets aktiekapital är inte förenligt med aktiebolagslagens
bestämmelser. Önskemålet i motionen 1975:929 skulle således kunna tillgodoses
endast genom införande av någon form av personliga lån till aktieägare,
något som inger betänkligheter. Med hänvisning till lagutskottets
uttalande år 1973 rörande höjning av aktiekapital och till vad här sagts
avstyrker näringsutskottet motionen 1975:929.

Ytterligare föreslås i motionen 1975:288 en översyn av gällande bestämmelser
som skall resultera i att företagareföreningarna får möjlighet att ge
kreditstöd till tjänsteproducerande företag. Ett yrkande av ungefär samma
innebörd - att företagareföreningarnas allmänna verksamhet och deras låneverksamhet
skall kunna komma serviceföretagen till godo - framförs i
motionen 1975:1654. Förslag om en ändring i kreditstödskungörelsen, innebärande
att stöd till vissa serviceföretag möjliggörs, har lagts fram av
industriverket i dess nämnda framställning. Något initiativ från riksdagens
sida synes alltså inte motiverat. Utskottet avstyrker sålunda de båda senast
angivna motionsyrkandena.

NU 1975:14

Vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstoraföretags kapital- och kreditförsörjning I

det föregående avsnittet har behandlats en rad förslag som i huvudsak
avser det kreditstöd till mindre och medelstora företag som administreras
av företagareföreningarna. Därutöver föreligger ett antal motionsyrkanden
rörande dessa företags kapital- och kreditförsörjning vilka antingen är av
mera allmän natur eller avser speciella åtgärder som till stor del ligger utanför
företagareföreningarnas verksamhetsfält.

En framställning till regeringen om förbättrad samordning av kreditstödet
till mindre och medelstora företag begärs i motionen 1975:288. Motionsyrkanden
av likartad innebörd har de två senaste åren enhälligt avstyrkts
av näringsutskottet och därpå avslagits av riksdagen. Detta innebär dock
inte att de har ogillats i sak. Förra året erinrade utskottet om att företagareföreningarna
fått förstärkt ställning som regionala basorgan åt statens
industriverk och underströk att det är en viktig uppgift för industriverket
att försöka åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformer
i vilka verket och företagareföreningarna är engagerade. I det sammanhanget
anfördes - något som har berörts ovan - att det med hänsyn
till att uppsättningen av olika stödformer och branschavgränsningen av särskilda
stödåtgärder inte sällan förändras syntes naturligt att övervägandena
om kreditstödets administration kombineras med en fortlöpande översyn
av reglerna för kreditstödet.

Med sitt här återgivna uttalande har utskottet naturligtvis inte åsyftat
att samordningssträvandena skulle begränsas snävt, med bortseende från
institutioner som inte har nära relationer till industriverket. Utskottet har
ansett och anser alltjämt att industriverket med sin överblick över de mindre
och medelstora företagens förhållanden är väl lämpat för de samordnande
insatser som är önskvärda i fråga om utformningen av de kreditstödjande
organens fortsatta verksamhet. Med det sagda avstyrker utskottet motionen
1975:288 i här aktuell del.

Olika sätt att förbättra kreditmöjligheterna för mindre och medelstora
företag berörs i motionen 1975:295. Motionären vill att riksdagen skall begära
åtgärder och förslag i det angivna syftet av regeringen.

Praxis att personlig borgen av företagsledaren krävs vid kreditgivning
till företag kritiseras i motionen. Härvidlag hänvisas till vad utskottet ovan
anfört i detta ämne. Med sitt förslag att kommunal borgen till företag skall
övertas av staten torde väl motionären inte så mycket avse att påkalla ett
förbud mot sådan kommunal borgen som nu kan förekomma utan fastmer
att - på ett ospecificerat sätt - plädera för en utvidgning av nuvarande
möjligheter till statlig kreditgaranti. Utskottet finner inte något initiativ av
riksdagen på denna punkt vara motiverat. Med anledning av önskemålet
om viss kreditgivning av Sveriges investeringsbank till mindre och medelstora
företag vill utskottet erinra om vad som i utskottets betänkande

NU 1975:14

1975:12 redovisats om nya åtaganden av Investeringsbanken till förmån
för denna företagskategori. Ett annat önskemål gäller vidgad rätt för affärsbankerna
att bevilja s. k. blancokrediter, dvs. lån utan formell säkerhet.
Utskottet vill framhålla att bankernas möjligheter att lämna lån av detta
slag inte har utnyttjats i full utsträckning, något som kan tyda på att en
ändring av avsedd art i banklagstiftningen inte är tillräcklig för att tillföra
de mindre och medelstora företagen en ökad volym av blancokrediter. Regeringen
har nu i propositionen 1975:73 föreslagit en höjning av den generella
blancokreditramen från 3 till 5 % av banks eget kapital och inlåning. Vid
bifall till propositionen får motionärens önskemål i detta avseende anses
ha blivit tillgodosett. Vad slutligen beträffar frågan om förmånligare amorteringstider
och räntevillkor hänvisas till vad utskottet ovan (s. 89 f.) sagt
härom när det gällde kreditgivningen via företagareföreningarna. Sammanfattningsvis
finner utskottet inte anledning att föreslå en sådan framställning
till regeringen som motionären påyrkar.

Ett ofta framfört önskemål beträffande de mindre och medelstora företagens
kapitalförsörjning är att medel ur allmänna pensionsfonden skall
ställas till dessa företags förfogande i ökad utsträckning. 1 det sammanhanget
brukar - också av utskottet - de s. k. mellanhandsinstitutens roll som förmedlare
av fondens resurser betonas. I motionen 1975:1603 hemställs nu
att riksdagen av regeringen skall begära förslag som skall syfta till vidgade
möjligheter för mellanhandsinstituten att förmedla krediter till näringslivet.

Som utskottet åtskilliga gånger erinrat om har 1968 års kapitalmarknadsutredning
(Fi 1969:59) som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande
former för att kanalisera medel ur allmänna pensionsfonden till
näringslivet är till fyllest och därvid bl. a. överväga om en utbyggnad av
de särskilda mellanhandsinstituten bör ske. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under innevarande år. Med hänvisning till det sagda avstyrker
utskottet det berörda yrkandet i motionen 1975:1603.

Upplåning utomlands har blivit ett uppmärksammat inslag i såväl näringslivets
som andra låntagargruppers kreditförsörjning. Möjligheterna för
mindre och medelstora företag att få del av de kreditresurser som blir tillgängliga
på detta sätt behandlas i två motioner. I motionen 1975:288 föreslås
att regeringen skall föranstalta om att ett utlandslån tas upp (dratt tillgodose
kreditbehoven hos mindre och medelstora företag. Motionärerna utgår från
det förhållandet att företag av denna kategori inte kan tänkas genomföra
upplåning utomlands utan statens eller kreditinstituts medverkan. Med utgångspunkt
i ett interpellationssvar i ämnet av chefen för finansdepartementet
berörs samma fråga i motionen 1975:395. Här begärs en skyndsam
utredning om en statlig garantigivning i samband med mindre och medelstora
företags upplåning utomlands.

Såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående (s. 63)
har uttalanden om de mindre och medelstora företagens möjligheter till
upplåning utanför Sverige gjorts dels i den nyss omnämnda interpellation -

NU 1975:14

debaiten, dels i årets finansplan och finansutskottets betänkande med anledning
därav. Frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall
få tillgång till de utländska lånemarknaderna får närmare övervägas, sades
det i finansplanen, och finansutskottet uttalade också att så borde ske. Näringsutskottet
förutsätter att regeringen och berörda organ på kreditmarknaden
gör sådana överväganden som ställts i utsikt och att de försöker finna
metoder att tillgodose de mindre och medelstora företagens intressen på
området. Samtidigt vill utskottet understryka att - som finansministern
och finansutskottet framhållit - staten, kommunerna och de större företagen
genom sin upplåning utomlands skapar utrymme för de mindre och medelstora
företagen på den svenska kreditmarknaden. Om blott kreditmarknaden
totalt kan tillfredsställa dessa företags behov spelar det uppenbarligen
mindre roll från vilka källor krediterna till just denna företagskategori ytterst
härrör. Framställningar till regeringen av den innebörd som anges i de här
berörda motionsyrkandena finnér utskottet icke anledning att föreslå.

I motionerna 1975:903 och 1975:1636 framförs tanken på nya regionala
utvecklingsorgan med vittgående funktioner. Enligt den förra motionen
skulle företagareföreningarnas utlåningsverksamhet bilda stommen i utvecklingsfonder
som skulle samarbeta med bankerna i regionen och som på
basis av medel från statsbudgeten och från allmänna pensionsfonden skulle
kunna engagera sig i relativt riskfyllda projekt. Enligt den senare motionen
skulle utvecklingsbanker i ett mindre antal stora regioner bedriva en motsvarande
verksamhet i samarbete med företagareföreningarna.

Som utskottet ovan framhållit (s. 89) pågår inom regeringens kansli överväganden
om företagareföreningarnas arbetsuppgifter inom regionalpolitiken
och om samordningen mellan företagareföreningarnas, länsstyrelsernas och
länsarbetsnämndernas insatser på det området. Förslagen i de båda nyss
refererade motionerna har nära samband med de frågor som aktualiseras
vid dessa överväganden. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionsyrkandena
om utredning rörande regionala utvecklings- och finansieringsorgan.

En utredning om inrättande av en fond för främjande av det gotländska
näringslivet föreslås i motionen 1975:626. Denna fond skulle ha Norrlandsfonden
som förebild och baseras på avgifter för utvinning av råvaror -1, ex.
kalksten och olja - på Gotland.

Utskottet har förståelse för motionärernas önskan att ge anvisning av
resurser varigenom det gotländska näringslivet skulle kunna få ytterligare
stöd och stimulans. Det uppslag som de framför anser sig utskottet dock
inte kunna tillstyrka. Norrlandsfonden (se därom NU 1975:13 s. 6 f.) har
en speciell bakgrund och synes inte böra tjäna som mönster för en ny inrättning
i en region som i hög grad skiljer sig från Norrland i vad gäller
naturresurser och näringslivsstruktur. Frågan om åtgärder för en fortsatt
industriell utveckling på Gotland är aktuell bl. a. i samband med det pågående
länsplaneringsarbetet. Utskottet vill också erinra om att Gotland

NU 1975:14

i regionalpolitisk! hänseende tillhör det allmänna stödområdet och att -enligt riksdagsbeslut år 1974 - särskilt sysselsättningsstöd kan utgå till foretag
på Gotland i samband med annat lokaliseringsstöd. Med hänvisning till
vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1975:626.

Företag som verkställer investeringar har enligt olika skattebestämmelser
möjlighet att få vissa avdrag vid taxeringen. Liksom ett par gånger tidigare
föreslås i motionen 1975:630 att ett system med investeringsbidrag skall
inforas som komplement till avdragssystemet. Det framhålls att nyetablerade
företag och foretag som tillfälligt inte uppvisar överskott är missgynnade
därigenom att de inte kan tillgodogöra sig avdragsmöjligheterna.

Som utskottet tidigare framhållit synes det nödvändigt att förslaget om
investeringsbidrag ses i relation till de skatteregler som motionärerna hänsyftar
på. Dessa regler berörs av den översyn av företagsbeskattningen som
företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) är sysselsatt med. Utskottet räknar
med att frågan om investeringsbidrag kan komma upp i detta sammanhang
och anser sig inte böra förorda en särskild utredning i ämnet.

I anslutning till en motion angående bestämmelserna om kreditstödet
via företagareföreningarna har utskottet ovan (s. 90 f.) berört frågan om finansieringen
av vad som kan kallas investeringar i marknadsföring. Frågan
om lån för marknadsföringsaktiviteter tas upp också i motionen 1975:282.
Där föreslås en utredning om en ny form av lån avsedd för detta ändamål
och administrerad av statens utvecklingsfond.

Utskottet har förut i detta betänkande hänvisat till flera olika organ vilkas
insatser har betydelse för de mindre och medelstora företagens möjligheter
att bedriva en aktiv marknadsföring i andra länder. Det förslag som läggs
fram i motionen 1975:282 anknyter till ett förslag av statens utvecklingsfond
i dess anslagsframställning för budgetåret 1975/76. Detta förslag omnämns
i budgetpropositionen (prop. 1975:1 bil. 15 s. 168). Något ställningstagande
till det redovisas inte i propositionen, men föredraganden erinrar om STUutredningen
(1 1974:06) och framhåller att denna bl. a. skall undersöka om
samverkan mellan utvecklingsfonden, styrelsen för teknisk utveckling.
Sveriges investeringsbank och statens industriverk kan fördjupas till gagn
för den industriella förnyelseprocessen.

Utskottet förutsätter att frågan om ytterligare insatser från fondens sida
för att främja marknadsföringsaktiviteter tas upp i detta sammanhang och
avstyrker med hänvisning härtill motionen 1975:282.

Detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Utöver de motioner om de mindre och medelstora företagens kapitaloch
kreditförsörjning som har behandlats i de föregående avsnitten finns
ett par motioner vari tas upp likartade problem med avseende på en speciell
sektor inom näringslivet, nämligen detaljhandelsföretagen på dagligvaruområdet.
I motionen 1975:899 föreslås en utredning om detaljhandelns ka -

NU 1975:14

pitalförsörjning och om relationerna mellan detaljhandeln och grossistföretagen.
Med sistnämnda formulering åsyftar motionärerna bl. a. att det
skulle prövas om det är möjligt och lämpligt att förbjuda partihandelsföretag
att äga detaljistföretag, ett uppslag som de för fram med hänvisning till
den långtgående koncentration och blockbildning som numera kännetecknar
dagligvaruhandeln. Samma utvecklingstendenser anges som bakgrund till
yrkandet i motionen 1975:1682, vilket går ut på att riksdagen skall anmoda
regeringen att tillse att AB Handelskredit får ökade resurser för sin kreditgivning,
t. ex. från allmänna pensionsfonden. Detta företag, som ägs av
livsmedelsindustrin, den kemisk-tekniska industrin och vissa andra intressenter
med anknytning till detaljhandeln, har till uppgift att i effektiviseringssyfte
lämna lån till enskilda köpmän inom dagligvaruhandeln.

De utvecklingstendenser inom detaljhandeln som motionärerna utgår från
är otvivelaktigt betydelsefulla och värda uppmärksamhet från samhällets
sida. Sedan flera år är också en särskild kommitté - distributionsutredningen
(H 1970:14) - sysselsatt med att studera varudistributionen och därmed förknippade
problem. Utredningen är särskilt inriktad på de frågor som strukturutvecklingen
inom handeln aktualiserar - tyngdpunkten i dess arbete
skall enligt direktiven läggas på de konsumentekonomiska och samhällsekonomiska
följderna av koncentrationen inom detaljhandeln. Utskottet räknar
med att de problem som tas upp i motionen 1975:899 i inte ringa mån
kommer att beröras av distributionsutredningen och finner det i varje fall
uteslutet att innan denna avslutat sitt arbete påkalla ytterligare en utredning
rörande förhållandena inom dagligvaruhandeln. Det är för övrigt bekant
att näringsfrihetsombudsmannen (NO) följer utvecklingen inom denna
bransch. På längre sikt har också arbetet inom utredningen (H 1974:05)
rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen betydelse i detta sammanhang.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad här sagts motionen
1975:899.

En redogörelse för AB Handelskredit och dess verksamhet har lämnats
i det föregående (s. 68). Därav framgår att Handelskredit anser sig i allt
väsentligt motsvara de krav som dess intressenter ställer på företaget, att
det självt är inriktat på en successiv utbyggnad av verksamheten och att
det inte har anmält något behov av speciella insatser från statens sida. Under
dessa förhållanden anser utskottet att skäl saknas för riksdagen att överväga
en sådan framställning till regeringen som föreslås i motionen 1975:1682.
Denna avstyrks alltså av utskottet.

Löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Under en följd av år har inom riksdagen väckts motioner som på olika
sätt berört frågan om de anställdas medverkan eller andel i företagens kapitalbildning.
Perspektivet i dessa motioner har varierat. Huvudsyftet har
än varit att företagens möjligheter att få sitt kapitalbehov tillgodosett skulle
förbättras - och därvid har ökad privat kapitalbildning tillmätts särskilt värde

NU 1975:14

än att de anställda skulle få en enligt motionärernas mening rättmätig
andel i den förmögenhetstillväxt som de bidragit till att skapa och i samband
därmed ökat inflytande i företagen.

I år föreligger tre motioner på området, vilka utskottet behandlar i detta
sammanhang.

I motionen 1975:1662 föreslås att riksdagen skall påkalla en utredning
om åtgärder för att stimulera och underlätta tillkomsten av löntagarägda
företag. Vad som i praktiken åsyftas belyser motionärerna med några exempel.

Utskottet har tidigare, när ett likartat motionsyrkande framfördes, erinrat
om de olika åtgärder som vidtagits från samhällets sida för att förbättra
förutsättningarna för de mindre och medelstora företagen och framhållit
att dessa åtgärder självfallet kan komma även löntagarägda företag till del.
Att speciella kreditmöjligheter och serviceformer skulle tillskapas för dessa
företag fann utskottet inte motiverat. De åtgärder som motionärerna nu
skisserar skulle till stor del vara inriktade på företagsägarna, dvs. grupper
av anställda, snarare än på själva företagen. Utskottet är medvetet om att
det har förekommit att företag - särskild sådana som hotats av nedläggning
- har övertagits av de anställda, i flera fall med såvitt kan bedömas gott
resultat. Samtidigt finner utskottet det uppenbart att sådana aktioner från
de anställdas sida kan vara förenade med avsevärda problem och risker.
Utskottet har inte av argumenteringen i den nya motionen i ämnet föranletts
att ändra sitt tidigare ställningstagande. Följaktligen avstyrker utskottet motionen
1975:1662.

I motionen 1975:1671 framförs tanken på en lagstiftning om löntagarsparande
och löntagarägande i företagen, enligt vilken de anställda skulle
erhålla rätt att på fördelaktiga villkor få ut en del av sin arbetsersättning
i form av andelsrätter (depositionsbevis) i det egna företaget. Det tilltänkta
systemet - som utgör en vidareutveckling av ett uppslag som presenterats
i motioner tidigare år - beskrivs relativt utförligt i motionen, där det påyrkas
att riksdagen skall begära förslag från regeringen till en lagstiftning av detta
slag.

Vid ställningstagandet till motionen bör beaktas att - såsom närmare
har redovisats i det föregående (s. 71) - en utredning nyligen tillkallats med
uppgift bl. a. att kartlägga olika förekommande system för löntagarfonder
och att konstruera en eller ett par modeller för sådana fonder. Utredningens
betänkande, som förutsätts behandla bl. a. olika tekniska frågor, avses bli
lagt till grund för ett principiellt ställningstagande som eventuellt kan föranleda
ytterligare utredningsarbete om lagstiftningsåtgärder etc.

I utredningen, där huvudorganisationer på arbetsmarknaden och olika
politiska partier är representerade, kan uppslag av den här aktuella typen
tas upp och närmare diskuteras i samband med den föreskrivna kartläggningen
av olika projekt som förekommit i svensk och utländsk debatt. Att
riksdagen nu skulle begära förslag till lagstiftning om ett sådant system

7 Riksdagen 1975. 17 sam!. Nr 14

NU 1975:14

för löntagarsparande som anges i motionen 1975:1671 kan utskottet inte
rekommendera. Denna motion avstyrks därför.

När motionen 1975:1603 avlämnades förelåg ännu inte direktiven för den
nyssnämnda utredningen, vilken emellertid hade aviserats. Det <oreslås i
motionen att riksdagen skall anmoda regeringen att ge utredningen sådana
direktiv att även frågan om ett allmänt vinstandelssystem kan analyseras
och förslag om ett sådant framläggas.

Utskottet anser inte att några tilläggsdirektiv för utredningen om löntagarfonder
erfordras för att motionärernas önskemål skall kunna tillgodoses.
Det synes stå utredningen fritt att vid sin kartläggning och presentation
av olika tänkbara system ta upp också det alternativ som motionärerna
anger.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken
att riksdagen avslår

a) motionen 1975:286,

b)motionen 1975:1603 punkten 1,

2. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken att

riksdagen avslår motionen 1975:1611,

3. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande
översyn av konkurrensbegränsningslagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 7,

4. beträffande konferens om samhällets inställning till företagsamheten att

riksdagen avslår motionen 1975:1648,

5. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn
att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 4,

6. beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna
att riksdagen avslår motionen 1975:290,

7. beträffande förstatligande av det privata försäkringsväsendet
att riksdagen avslår motionen 1975:291,

8. beträffande åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag
att riksdagen avslår motionen 1975:1627,

9. beträffande upphävande av lagbestämmelser angående stimulans
av fusioner

att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 1,

10. beträffande nordiskt samarbete i fråga om uppförandekoder för
multinationella företag

att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 2,

NU 1975:14

11. beträffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag att

riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 3,

12. beträffande lagstiftning om kontroll av företagsförvärv i vissa fall
att riksdagen avslår motionen 1975:1635 punkten 5,

13. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:915 och
1975:907 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en samlad översyn rörande rätten att etablera foretag,

14. beträffande importrestriktioner

att riksdagen avslår motionen 1975:916,

15. beträffande åtgärder till förmän för den importkonkurrerande
hemmamarknadsindustrin

att riksdagen avslår motionen 1975:1673,

16. beträffande vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet
och industriell utveckling

att riksdagen avslår motionen 1975:1687 punkten C,

17. beträffande tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora
företag

att riksdagen avslår motionen 1975:283,

18. beträffande utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten att

riksdagen avslår motionen 1975:1622,

19. beträffande redovisning av nyetableringar inom näringslivet
att riksdagen avslår motionen 1975:1651,

20. beträffande kartläggning av strukturomvandlingen i näringslivet
att riksdagen avslår motionen 1975:919 punkten 1,

21. beträffande jämförelse mellan stordrift och smådrift
att riksdagen avslår motionen 1975:1641,

22. beträffande utredning om näringspolitikens verkningar på företag
i olika storleksklasser

att riksdagen avslår motionen 1975:1637 punkten 1,

23. beträffande utredning om åtgärder för att främja de mindre och
medelstora företagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1637 punkten 2,

24. beträffande åtgärder för att stimulera småföretagen
att riksdagen avslår motionen 1975:1642,

25. beträffande utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet
att riksdagen avslår motionen 1975:1657,

26. beträffande utredning om underleverantörers ställning
att riksdagen avslår motionen 1975:922,

27. beträffande åtgärder för att stimulera utvecklingen av företagens
marknadsföringsfunktioner

att riksdagen avslår motionen 1975:1640,

NU 1975:14

100

28. beträffande åtgärder för att underlätta nyetablering av företag,
m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1975:919 punkterna 2 och 3,

b) motionen 1975:1661,

29. beträffande stöd till de mindre serviceföretagen

att riksdagen avslår motionen 1975:1600 punkterna 1 och 2,

30. beträffande produktutvecklingslån

att riksdagen avslår motionen 1975:1687 punkterna A och B,

31. beträffande särskilda lånefonder hos företagareföreningarna
att riksdagen avslår motionen 1975:925,

32. beträffande förbättrade villkor för lån från företagareföreningarna
att riksdagen avslår motionen 1975:928,

33. beträffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till
företag

att riksdagen avslår

a) motionen 1975:1652,

b) motionen 1975:1674,

34. beträffande län frän företagareföreningarna för konsultkostnader
att riksdagen avslår motionen 1975:923,

35. beträffande utvidgat kreditstöd via företagareföreningarna

att riksdagen avslår motionen 1975:288 punkterna C 1 och C 2,

36. beträffande lån för ökning av aktiekapital
att riksdagen avslår motionen 1975:929,

37. beträffande kreditstöd till serviceföretag
att riksdagen avslår

a) motionen 1975:288 punkten C 3,

b) motionen 1975:1654,

38. beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora
företag

att riksdagen avslår motionen 1975:288 punkten B,

39. beträffande förbättrade kreditmöjligheter för mindre och medelstora
företag

att riksdagen avslår motionen 1975:295,

40. beträffande förmedling av krediter från allmänna pensionsfonden
genom mellanhandsinstitut

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 2,

41. beträffande mindre och medelstora företags upplåning utomlands
att riksdagen avslår

a) motionen 1975:288 punkten A,

b) motionen 1975:395,

42. beträffande regionala utvecklings- och finansieringsorgan
att riksdagen avslår

a) motionen 1975:903,

b) motionen 1975:1636,

NU 1975:14

101

43. beträffande fond för främjande av det gotländska näringslivet
att riksdagen avslår motionen 1975:626,

44. beträffande investeringsbidrag

att riksdagen avslår motionen 1975:630,

45. beträffande lån för marknadsinvesteringar
att riksdagen avslår motionen 1975:282,

46. beträffande utredning om detaljhandelns kapitalförsörjning m. m.
att riksdagen avslår motionen 1975:899,

47. beträffande AB Handelskredit

att riksdagen avslår motionen 1975:1682,

48. beträffande åtgärder för att främja tillkomsten av löntagarägda företag att

riksdagen avslår motionen 1975:1662,

49. beträffande löntagarsparande i företagen
att riksdagen avslår motionen 1975:1671,

50. beträffande allmänt vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionen 1975:1603 punkten 6.

Stockholm den 3 april 1975

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c)
(p. 1-12, 16-18, 38-50), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s) (p. 1-37),
Gustafsson i Byske (c) (p. 1-37), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro
(fp) (p. 1-45), Rask (s) (p. 1-12, 16-18, 38-50), Sjönell (c) (p. 13-15, 19-23,
38-50), Blomkvist (s) (p. 1-12, 16-18), Hovhammar (m) (p. 1-12, 16-18),
Wååg (s), fru Hambraeus (c) (p. 13-15, 19-37), herrar Svensson i Malmö
(vpk) (p. 2-8, 38-50), Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö (s) (p. 13-15,
19-50), herrar Nyquist (fp) (p. 46-50), Pettersson i Helsingborg (s) (p. 13-15,
19-50), Siegbahn (m)(p. 13-15, 19-50) och fru Oskarsson (c) (p. 1-12, 16-18,
38-50).

Reservationer

1. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken av herrar Regnéll (m)
och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
behandlar" och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

NU 1975:14

102

Det är väsentligt att riksdagen, innan den tar ställning till olika konkreta
förslag rörande näringspolitiken, sammanfattar sin allmänna principinställning
i ett klart programuttalande, som kan läggas till grund för fortsatt
näringspolitiskt reformarbete. Det uttalande som föreslås i motionen
1975:1603 utgör enligt utskottets mening en god sammanfattning av ett
antal centrala krav på näringspolitiken. Marknadshushållning med fri prisbildning,
fritt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens måste även
i framtiden vara näringspolitikens grundval. Den statliga styrningen av företagen
måste begränsas och samhällets strävan inriktas på att ta till vara
de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar. Detta
bör på det sätt som motionärerna föreslår otvetydigt slås fast av riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:1603 punkten 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om mål
för näringspolitiken,

b) avslår motionen 1975:286,

2. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken av herr Andersson i
Örebro (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
behandlar” och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Det är väsentligt att riksdagen, innan den tar ställning till olika konkreta
förslag rörande näringspolitiken, sammanfattar sin allmänna principinställning
i ett klart programuttalande, som kan läggas till grund för fortsatt
näringspolitiskt reformarbete. Det uttalande som föreslås i motionen
1975:286 utgör enligt utskottets mening en god sammanfattning av ett antal
centrala krav på näringspolitiken. Den nuvarande koncentrationsutvecklingen
måste energiskt motarbetas. Den statliga styrningen av företagen måste
begränsas och de anställda få vidgad medbestämmanderätt. Den betydelsefulla
sektorn av mindre och medelstora företag måste fä samhällets stöd
genom åtgärder som håller företagens lönsamhet uppe och förbättrar deras
soliditet. Detta bör på det sätt som motionärerna föreslår otvetydigt slås
fast av riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1975:286 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om mål för näringspolitiken,

b) avslår motionen 1975:1603 punkten 1,

NU 1975:14

103

3. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken av
herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby
och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Jämfört
med" och slutar med "motionen 1975:1611” bort ha följande lydelse:

I den föreliggande motionen liksom i dess föregångare visas klart att
det finns ett starkt behov av ett övergripande näringspolitiskt handlingsprogram
som utgår från en helhetssyn på de samhällsförhållanden som är
av grundläggande betydelse för näringslivet. Nuvarande näringspolitiska åtgärder
kännetecknas uppenbarligen av allvarliga brister och av otillräcklig
samordning. Detta förhållande måste korrigeras, och en förutsättning härför
är att de olika delar av samhällets verksamhet som har betydelse för näringslivet
förenas till en resursskapande näringspolitik med generell inriktning.
Det programarbete som erfordras härför innebär inte en närmare utredning
av de många problemkomplex som berörs. Vad det är fråga om
är i stället att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial som redan
finns eller just håller på att framställas. Sysselsättningsutredningen är otvivelaktigt,
som motionärerna anför, väl ägnad att i anslutning till sitt egentliga
utredningsarbete genomföra den näringspolitiska planering som utskottet
förordar. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1975:1611, vars grundsyn
utskottet i allo delar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1611 hos regeringen
begär att sysselsättningsutredningen får i uppdrag att utarbeta
grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet
med vad utskottet anfört,

4. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av
konkurrensbegränsningslagen av herrar Regnéll (m)och Hovhammar (m) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Av
direktiven” och slutar med ”motionärernas resonemang” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner motionärernas synpunkter angelägna och anser följaktligen
att det bör särskilt uppdras åt utredningen att uppmärksamma de
här berörda aspekterna och anvisa erforderliga åtgärder.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 7
hos regeringen begära» tilläggsdirektiv utfärdas för utredningen
(H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen
i enlighet med vad utskottet anfört,

NU 1975:14

104

5. beträffande konferens om samhällets inställning till företagsamheten av herrar
Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 74 med ”Företagens
- och” och slutar på s. 74 med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärens iakttagelse betydelsefull och delar hans uppfattning
att en konferens av det skisserade slaget skulle kunna bidra till
att skapa större förståelse för företagens och företagarnas situation. Därför
tillstyrker utskottet förslaget att riksdagen skulle anmoda regeringen att
föranstalta om en sådan konferens.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1648 hos regeringen
begär att en konferens rörande samhällets inställning till företagsamheten
anordnas i enlighet med vad utskottet anfört,

6. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herrar Börjesson
i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson
(alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”är motiverad” bort ha följande lydelse:

Koncentrationstendenserna inom bankväsendet har, såsom framhålls i
motionen 1975:1635, flera oroande aspekter. Bankernas beslut i kreditgivningssammanhang
har självklara återverkningar utanför de berörda företagen,
på samhället i stort. Det är mot den bakgrunden angeläget att bankväsendet
kan ges en mera decentraliserad struktur, innebärande bl. a. en
starkare lokal och regional förankring. Nya vägar bör öppnas för inflytande
från kundkretsen, från samhällets organ och från bankföretagens egna anställda.
En sådan decentraliserad struktur kan åstadkommas och vidmakthållas
endast på grundval av medvetna näringspolitiska åtgärder från statens
sida. Utskottet tillstyrker därför det förslag i detta avseende som läggs fram
i motionen 1975:1635.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1635 punkten 4
hos regeringen begär förslag till ett näringspolitiskt program
för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen
till de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

7. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herr Svensson i
Malmö (vpk) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som
börjar med ”Utskottet delar” och slutar med "är motiverad" bort ha följande
lydelse:

De åtgärder i syfte att bekämpa maktkoncentrationen till de stora af -

NU 1975:14

105

färsbankerna som föreslås i motionen 1975:1635 skulle i praktiken innebära
ett återförande av maktstrukturen inom bankväsendet till den högre grad
av decentralisering som rådde på ett tidigare utvecklingsstadium. En sådan
åtgärd, genomförd inom det nuvarande borgerliga samhällets ram, skulle
emellertid i längden visa sig illusorisk. Erfarenheter från andra länder visar
att ett bestående resultat inte kan nås utan en grundläggande förändring
av ägandeförhållandena. De finansgrupper som man avsett att upplösa formerar
sig annars snabbt på nytt och återtar sina positioner, möjligen i annan,
kanske mindre uppenbar men lika reell form. Det avgörande är med andra
ord inte reformer inom det rådande ekonomiska systemets ram utan en
nedbrytning av detta systems villkor. Med vad här anförts avstyrker utskottet
det här aktuella yrkandet i motionen 1975:1635.

8. beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna av herr Svensson
i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Förslag
om” och slutar med ”motionen 1975:290” bort ha följande lydelse:

Skälen för ett överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo har
ingalunda minskat i styrka sedan riksdagen för ett år sedan förra gången
behandlade ämnet. De instrument som avsetts ge staten inflytande och
kontroll över bankväsendet har, som man kunde vänta, visat sig verkningslösa
när det gäller huvudsaken, att bryta ned de privata finansgruppernas
makt över dominerande delar av det svenska näringslivet. De statliga kreditinsatserna
har inte heller lett till någon reduktion av de privata affärsbankernas
inflytande över industrin och servicenäringarna. Genom att under
risktagande komplettera de privata bankinstitutens kreditgivning har dessa
insatser snarast kommit att innebära en förstärkning av storfinansens position.
En långtgående integration med personalunioner och svårgenomträngliga
finansiella transaktioner ger de privata finansgrupperna en makt
som statliga och kooperativa kreditinstitut inte kan uppnå ens med stor
omslutning. Någon konkurrens att tala om förekommer inte de olika affärsbankerna
emellan. Provinsbankerna avviker inte från det allmänna mönstret
inom affärsbankväsendet. Kravet på ett förstatligande av hela affärsbankssektorn
framstår alltså som välmotiverat.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1975:290 hos regeringen
begär förslag om överförande av de privata affärsbankerna i
statlig ägo,

9. beträffande förstatligande av det privata försäkringsväsendet av herr Svensson
i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Det
resonemang” och slutar med ”motionen 1975:291” bort ha följande lydelse:

NU 1975:14

106

Mellan bankkapitalet och försäkringskapitalet finns, som påpekas i motionen
1975:291, ofta ett intimt samband. De skäl som talar för ett överförande
av affärsbankerna i statlig ägo talar med samma styrka för att det privata
försäkringsväsendet förstatligas. Trots att koncentrationsutredningen redan
på 1960-talet klarlade försäkringsbolagens ekonomiska roll har staten bara
i ringa mån sökt komma till rätta med de problem som följer härmed.
Motionen 1975:291, som utskottet tillstyrker, anvisar en väg att påtagligt
inskränka det privata storkapitalets maktposition.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975:291 hos regeringen
begär förslag om förstatligande av det privata försäkringsväsendet,

10. beträffande åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag av herr
Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utredningen
(Ju 1973:17)” och slutar med "motionen 1975:1627” bort ha följande
lydelse:

Utlandsägda företag fortsätter att vinna insteg och förstärka sin ställning
i Sverige. De multinationella företagens ökande makt, deras politiskt präglade
sätt att agera och de små ländernas alltmer påtagliga beroende av dessa
företag gör det nödvändigt att konkreta åtgärder snabbt vidtas för att begränsa
deras verksamhet. Det är värdefullt att utredning pågår om skärpt lagstiftning
i detta syfte. Denna utrednings existens får emellertid inte åberopas som
hinder för omedelbara insatser på området. Utan att utredningens slutresultat
avvaktas bör de villkor som tillämpas vid prövning av om en utlänning
skall få skaffa sig företagsintressen i Sverige kunna skärpas. Regeringen
bör omgående föranstalta om att en sådan skärpning kommer till stånd.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1627 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder
mot utländskt inflytande över svenska företag,

11. beträffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag av
herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske, Petersson i Ronneby
och fru Oskarsson (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 77 som börjar med "Förslaget
har” och slutar med "av motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner en sådan förstärkning av skattemyndigheternas kontrollåtgärder
angelägen och tillstyrker motionärernas förslag om en framställning
härom till regeringen.

NU 1975:14

107

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11.att riksdagen med bifall till motionen 1975:1635 punkten 3
hos regeringen begär ökade insatser för kontinuerlig taxeringsrevision
inom internationellt verksamma företag i enlighet med
vad utskottet anfört,

12. beträffande importrestriktioner av herr Regnéll (m) som anser

dets att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 79 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 80 med ”skärpt importbegränsning” bort ha följande lydelse: Statsmakterna

har - inom ramen för vad vårt lands internationella förpliktelser
medger - vidtagit olika åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna
för sådan industri som hotas av utländsk konkurrens och
för att begränsa importen från länder vilka utövaren konkurrens som särskilt
besvärar den svenska produktionen. Detta är tacknämligt. Utvecklingen
av lågprisimporten har emellertid enligt utskottets uppfattning visat att det
är nödvändigt med ytterligare åtgärder på detta område. Ett studium av
den redogörelse för handelspolitiska skyddsåtgärder som kommerskollegium
lämnat utskottet synes inte ge vid handen att möjligheterna till sådana
åtgärder har utnyttjats fullt ut. Under alla omständigheter bör ingående
prövas i vilken utsträckning en skärpning av skyddsåtgärderna är möjlig.
Om - såsom är sannolikt - ett ytterligare manöverutrymme står till buds,
är det enligt utskottets mening självklart att detta bör utnyttjas, så att fortbeståndet
av eljest livskraftiga svenska företag inte äventyras.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1975:916 hos regeringen
begär att frågan om åtgärder till skydd mot lågprisimport prövas
i enlighet med vad utskottet anfört,

13. beträffande åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin
av herrar Regnéll (m), Gustafsson i Byske (c), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c)
och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 80 som börjar med ”De
problem” och slutar med "vara erforderliga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen 1975:1673 att
situationen inom den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin har
blivit sådan att en utredning behöver tillsättas för att gå igenom de problem
och svårigheter som möter inom denna industrisektor. På grundval av denna
utredning bör sedan kunna läggas fram förslag till åtgärder i syfte att öka
de berörda företagens konkurrenskraft och ekonomiska stabilitet. De åtgärder
som skall komma i fråga bör enligt utskottets mening i huvudsak vara
av generell natur. Utskottet vill understryka att utredningsarbetet måste
bedrivas skyndsamt.

NU 1975:14

108

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1673 hos regeringen
begär utredning om åtgärder till förmån för den importkonkurrerande
hemmamarknadsindustrin i enlighet med vad utskottet
anfört,

14. beträffande vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet och industriell
utveckling av herr Andersson i Örebro (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 81 med ”Den
hittillsvarande” och slutar på s. 82 med ”motionärerna önskar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krävs insatser inom
ett brett fält för att komma till rätta med problemen inom svenskt näringsliv.
En central fråga för näringspolitiken är vad som kan göras för att stimulera
till nyskapande och underlätta etableringen av nya företag. Visserligen har
under senare år samhället gjort en rad insatser för att stödja och stimulera
det svenska näringslivet. Ytterligare åtgärder är dock nödvändiga. Åtgärder
enligt de konkreta förslag som förs fram i motionen 1975:1687 är enligt utskottets
mening väl ägnade att öka innovationsverksamheten inom industrin. De
torde även kunna bidra till en önskad nyetablering. Utskottet anser därför att
riksdagen bör göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna
önskar.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1687 punkten C som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
främjande av innovationsverksamhet och industriell utveckling.

15. beträffande tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora företag
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Förslag
till” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

De förslag till olika åtgärder för att öka innovationsverksamheten inom
näringslivet som förs fram i motionen 1975:283 har tidigare aktualiserats
i motioner vid 1973 och 1974 års riksdagar. Liksom då konstaterar utskottet
att de under senare år ökade samhällsinsatserna på området inte är tillräckliga.
Det behövs förbättrade provnings-, rådgivnings- och dokumentationsresurser
och en förstärkning av utrikesrepresentationens möjligheter
att bistå svenska företag som vill inrikta sin produktion på export. Vidare
bör undersökas olika möjligheter att underlätta för de mindre företagen
att på lämpliga villkor erhålla långsiktiga krediter. Dessa krediter skulle
kunna utnyttjas för välplanerade och väldokumenterade försäljningsinsatser

NU 1975:14

109

på utländska marknader. Utskottet anser att de frågor som aktualiseras i
motionen bör utredas och tillstyrker alltså motionen.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1975:283 hos regeringen
hemställer om utredning rörande tekniskt och kommersiellt
stöd till mindre och medelstora foretag i enlighet med vad
utskottet anfört,

16. beträffande inledning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten
av herrar Börjesson i Glömminge (c). Gustafsson i Byske (c), Andersson
i Örebro (fp), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 82 som börjar med "Med
anledning av” och slutar med "vara motiverad” bort ha följande lydelse:

De problem som tas upp i motionen 1975:1622 är enligt utskottets mening
mycket viktiga. Visserligen har samhället under senare år ökat sina insatser
för att stödja utveckling och förnyelse inom den svenska industrin. De
åtgärder som vidtagits kan emellertid inte anses tillräckliga. De mindre och
medelstora företagen har svarat för en stor del av nyskapandet inom industrin.
Det är därför väl motiverat med ytterligare åtgärder för att förbättra
denna företagssektors arbetsvillkor. Uppfinnare och idégivare måste få ytterligare
ekonomiska bidrag. Insatserna bör avse såväl enskilda uppfinnare som
utvecklingsarbetet inom företagen. Det är väsentligt att marknadsföringsfrågorna
uppmärksammas. Kontakterna mellan forskningsinstitutioner och
företag bör byggas ut. Utskottet anser att möjligheterna att öka innovationsverksamheten
inom näringslivet bör prövas ingående. I denna prövning
bör bl. a. de olika förslagen i motionen beaktas.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1622 hos regeringen
begär utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten
m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

17. beträffande jämförelse mellan stordrift och smådrift av herrar Gustafsson
i Byske (c), Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c), fru Hambraeus (c) och
herr Petersson i Ronneby (c) som anser

deis att det stycke i utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”detta sammanhang" bort ha följande lydelse:

De rapporter i vilka resultaten av de här åsyftade undersökningarna läggs
fram uppmärksammas i mycket växlande grad och får sällan det inflytande
på näringspolitiken som vore motiverat. Undersökningsresultaten borde tas
till vara bättre. Det behövs, såsom framhålls i motionen 1975:1641, en sammanställning
och utvärdering av dem. Vid ett sådant arbete skulle det antagligen
visa sig att ytterligare undersökningar krävs för att luckor i sak -

NU 1975:14

110

materialet skall fyllas. Sammanställningen skulle möjliggöra en helhetsbedömning
som skulle kunna bli av väsentlig betydelse för den fortsatta utformningen
av näringspolitiken. Utskottet tillstyrker alltså en framställning
till regeringen enligt motionärernas förslag.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1641 hos regeringen
begär en sammanställning och utvärdering av vetenskapliga
undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i enlighet
med vad utskottet anfört,

18. beträffande utredning om åtgärder/or att främja de mindre och medelstora
företagen av herrar Gustafsson i Byske, Sjönell, fru Hambraeus och herr
Petersson i Ronneby (alla c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 84 med ”Utskottet,
som” och slutar på s. 85 med "förut uteslutet” bort ha följande lydelse:

Det synes ställt utom tvivel att de mindre och medelstora företagen i
en del väsentliga avseenden är missgynnade i förhållande till de större företagen.
Det är angeläget att åtgärder vidtas varigenom detta missförhållande
kan undanröjas. En utredning bör därför, som motionärerna föreslår, få
i uppdrag att ange vilka åtgärder i detta syfte som bör komma i fråga.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1637 punkten 2
hos regeringen begären utredning rörande åtgärder för att främja
de mindre och medelstora företagen i enlighet med vad utskottet
anfört,

19. beträffande utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet av herrar
Regnéll (m) och Siegbahn (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Nyetableringsutvecklingen
är” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: Det

är, som motionärerna framhåller, av stor vikt att tillräckligt många
nya företag grundas, så att den nedläggning av företag som av olika skäl
äger rum blir kompenserad. En väsentlig anledning till att etableringsfrekvensen
har sjunkit under det senaste årtiondet är otvivelaktigt de brister
i företagsmiljön som påtalas i motionen. Åtgärder för att komma till rätta
med dem är angelägna. Som motionärerna påyrkar bör en särskild utredning
tillsättas för att utarbeta förslag till sådana åtgärder. Genom den undersökning
av etableringsutvecklingen som står på statens industriverks utredningsprogram
bör den av utskottet förordade utredningen kunna förses
med värdefullt basmaterial.

NU 1975:14

lil

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1657 hos regeringen
begär en utredning om åtgärder som bör verkställas för att
öka ny företagandet,

20. beträffande utredning om underleverantörers ställning av herrar Gustafsson
i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c) och herr Petersson
i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 86 som börjar med "Motionärernas
önskemål” och slutar med "motionen 1975:922” bort ha följande
lydelse:

De olika aktiviteter som utskottet här nämnt bär vittne om att motionärerna
har tagit upp ett angeläget ämne. Utskottet finner en sådan utredning
om underleverantörernas ställning och sociala trygghet som motionärerna
vill fä till stånd väl motiverad och föreslår att riksdagen begär att regeringen
föranstaltar om en utredning av detta slag.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. att riksdagen med bifall till motionen 1975:922 hos regeringen
begär en utredning av underleverantörernas ställning och sociala
trygghet,

21. beträffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till företag
av herrar Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus
(c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels au det stycke i utskottets yttrande på s. 90 som börjar med "Utskottet
är” och slutar med "andra maken" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att personlig borgen av företagaren
inte bör vara erforderlig när statligt lån eller statlig kreditgaranti
ges till ett företag. Utskottet anser det rimligt att kreditgivaren - såsom
synes ha förutsatts när kreditstödet till småindustri etc. fick sin nuvarande
utformning - främst lägger vikt vid sin allmänna bedömning av företagets
och företagarens möjligheter att uppnå ett gynnsamt resultat och att kraven
på formell säkerhet sålunda reduceras. Mot denna bakgrund finner utskottet
det önskvärt att regeringen föranstaltar om en översyn av nuvarande principer
i fråga om krav på säkerhet i den statliga kreditstödsverksamheten.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33.att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1652 och
1975:1674 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i ämnet,

NU 1975:14

112

22. beträffande lån frän företagareföreningarna för konsultkostnader av herr
Gustafsson i Byske, fru Hambraeus och herr Petersson i Ronneby (alla c)
som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 91 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "denna motion” bort ha följande lydelse:

Förslaget i motionen 1975:923 står i god överensstämmelse med den nya
princip som industriverket i sin ovannämnda framställning föreslagit i fråga
om vilka ändamål som skall kunna tillgodoses genom kreditstödet. Den
avsedda paragrafen i kreditstödskungörelsen bör, menar industriverket, fä
en mera generell utformning, så att kreditgivningen inte i samma utsträckning
som nu innebär att medel specialdestineras till vissa användningsområden.
Utskottet finner motionärernas förslag att lån skall kunna utgå
för genomförande av konsultinsatser för särskild uppföljning vara väl motiverat
och anser således att kreditstödskungörelsen bör ändras så att långivning
fördetta ändamål blir möjlig.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med bifall till motionen 1975:923 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i ämnet,

23. beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag
av herr Andersson i Örebro (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 92 som börjar med "Med
sitt” och slutar med ”aktuell del" bort ha följande lydelse:

Några påtagliga insatser i enlighet med utskottets här återgivna uttalande
tycks inte ha förekommit under den tid av närmare ett år som har gått
sedan uttalandet gjordes. Samordningsbehovet är emellertid lika angeläget
som tidigare. Med hänsyn därtill förordar utskottet nu att riksdagen såsom
föreslås i motionen 1975:288 gör en framställning i saken till regeringen.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. att riksdagen med bifall till motionen 1975:288 punkten B hos
regeringen begär att förslag utarbetas om ökad samordning av
kreditstödet till mindre och medelstora företag,

24. beträffande lån för marknadsinvesteringar av herrar Börjesson i Glömminge
(c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c), Petersson i Ronneby (c) och fru
Oskarsson (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Utskottet
förutsätter” och slutar med "motionen 1975:282" bort ha följande lydelse:

Förslaget om ett nytt slags lån, avsedda för finansiering av marknadsinvesteringar,
är välmotiverat. Utskottet finner det angeläget att frågan om
sådana lånemöjligheter prövas på ett mera aktivt sätt än det nyss återgivna

NU 1975:14

113

uttalandet i budgetpropositionen ger anledning att räkna med. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i motionen 1975:282 om utredning i ämnet.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. att riksdagen med bifall till motionen 1975:282 hos regeringen
begär att frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar
utreds,

25. beträffande löntagarsparande i företagen av herrar Börjesson i Glömminge,
Sjönell, Petersson i Ronneby och fru Oskarsson (alia c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 97 med ”1 utredningen”
och slutar på s. 98 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet (Inner motionärernas förslag principiellt tilltalande och praktiskt
sett väl ägnat att ligga till grund för en lagstiftning om ett system som
möjliggör en kombination av löntagarsparande och löntagarägande. Därför
tillstyrker utskottet att riksdagen gör en sådan framställning till regeringen
som motionärerna påyrkar.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1671 hos regeringen
begär förslag till lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande
i företagen i enlighet med vad utskottet anfört,

26. beträffande allmänt vinstandelssystem av herrar Regnéll (m)och Siegbahn
(m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 98 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motionärerna anger” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att det i utredningens direktiv klart slås
fast att frågan om ett allmänt vinstandelssystem hör till dem som bör behandlas
av utredningen. Därför föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen
begär tilläggsdirektiv för utredningen av denna innebörd.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 6
hos regeringen begär att för utredningen om löntagarfonder
utfärdas tilläggsdirektiv rörande behandling av frågan om ett
allmänt vinstandelssystem.

Särskilda yttranden

beträffande samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag (punkten
38 i utskottets hemställan)

1. av herrar Börjesson i Glömminge, Sjönell, Petersson i Ronneby och fru
Oskarsson (alla c):

8 Riksdagen 1975. 17sami. Nr 14

NU 1975:14

114

Vi delar i huvudsak den i motionen 1975:288 framförda uppfattningen
beträffande behovet av bättre samordning av kreditstödet till mindre och
medelstora företag. I samband med behandlingen av ett liknande motionsyrkande
förra året underströk riksdagen enhälligt, att det måste anses vara
en viktig uppgift för statens industriverk att försöka åstadkomma en ökad
samordning på detta område. Det finns enligt vår uppfattning dessutom
anledning att avvakta 1968 års kapitalmarknadsutrednings kommande förslag,
som enligt kommittéberättelsen kommer att läggas fram under år 1975,
innan riksdagen tar några ytterligare initiativ.

beträffande löntagarsparande iföretagen (punkten 49 i utskottets hemställan)

2. av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m):

De tankegångar som redovisas i motionen 1975:1671 sammanfaller i långa
stycken med moderata samlingspartiets förslag om ägandespridning och om
inflytande för de anställda inom företagen. Vi anser det dock vara mindre
lämpligt att man under pågående kartläggning av olika möjligheter binder
sig för just det förslag som framförs i motionen 1975:1671.

3. av herr Nyquist (fp):

För att en långtgående ägande- och förmögenhetskoncentration i Sverige
skall förhindras måste löntagarna tillförsäkras rätt till andel i förmögenhetsbildningen
inom företagen. Enligt folkpartiets mening skall detta ske
genom lagstiftning, vilket vi också hävdat i en rad riksdagsmotioner (senast
motionen 1974:1495) utan att möta något gensvar. Det var därför en viktig
framgång, när folkpartiet och socialdemokraterna förra året i samband med
överenskommelsen om den ekonomiska politiken m. m. kunde enas om
att frågan om löntagarandelar i företagen skulle bli föremål för utredning.
Den tillsatta utredningen skall studera olika modeller för hur ett andelssystem
kan utformas. Detta arbete bör sedan ligga till grund för en lagstiftning.
1 motionen 1974:1495 angav folkpartiet några grundläggande principer
som bör vara vägledande i sammanhanget.

Den modell som förordas i motionen 1975:1671 är en av flera tänkbara
och har såväl för- som nackdelar. Riksdagen bör därför inte binda sig för
att en kommande lagstiftning skall utformas i enlighet med den utan avvakta
resultatet av den tillsatta utredningen. Jag noterar emellertid med tillfredsställelse
att folkpartiets krav på en lösning av frågan lagstiftningsvägen nu
har stöd också inom andra partier.

4. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisterna är principiellt motståndare till strävanden
att söka sammankoppla löntagarinflytande med aktiesparande och aktieägande.
Sådana tankegångar är en rest av den under 1920-talet verksamma
”mondismen'' - en rörelse från storindustriintressen och konservativa grup -

Nll 1975:14

115

per riktad mot arbetarrörelsens strävanden.

Sedan länge har också kunnat konstateras att löntagaraktier helt saknat
betydelse för de arbetandes inflytande. Löntagarandelarna har alltid förblivit
obetydliga och haft en tendens att splittras, köpas upp eller genom fullmakter
kontrolleras av stora aktieägare och styrelser. Denna process har beskrivits
bl. a. av den amerikanske forskaren A. A. Berle.

De lönarbetandes kamp för inflytande kräver deras organiserade, solidariska
enhet. Denna enhet splittras genom försök att med privat aktieägande
eller vinstandelssystem lojalisera grupper av lönarbetare med företagsledningar
och enskilda företag. Löntagarmakt som ekonomiskt och politiskt
system kan utövas endast när privat äganderätt till produktionsmedlen avskaffats.

Det kan slutligen påpekas, att de kooperativt präglade andelssystem som
uppstått ur folkrörelserna normalt tillämpat lika andelar och lika rösträtt
och förkastat principen om individuella olikheter i andelar och rösträtt. Detta
belyser problemets klasspolitiska natur. Aktieägandet är ett kapitalets försök
till motoffensiv för att hindra verkliga ekonomiska maktförskjutningar i
samhället.

NU 1975:14

116

Bilaga l

KOMMERSKOLLEGIUM 1975-03-12

Planeringssektionen

Angående handelspolitiska åtgärder sorn Sverige vidtagit mot lågprisimport
sedan våren 1974

Frågor rörande handelspolitiska åtgärder mot lågprisimport harav kollegiet
tidigare behandlats i olika sammanhang. Här kan erinras om kollegiets skrivelse
till Riksdagens bankoutskott den 4 april 1967, den 9 april 1968, den
25 mars 1969 och den 7 april 1970 samt till Riksdagens näringsutskott den
14 april 1971, den 29 mars 1973 samt den 21 maj 1974.

Den svenska licenspolitiken och principerna för denna har belysts av kollegiet
bl. a. i ovannämnda skrivelser. Likaså har redogörelser lämnats för
innebörden i de handelspolitiska förpliktelser som Sverige har att iaktta
enligt olika internationella överenskommelser. I anslutning härtill kan följande
förändringar vad gäller förutsättningarna för vidtagande av handelspolitiska
skyddsåtgärder mot lågprisimport noteras.

Under 1974 trädde ett nytt textilavtal inom ramen för GATT i kraft. Det
ersätter det drygt tioåriga bomullstextilavtalet. Dess tillämpningsområde är
utvidgat till att omfatta förutom bomullsvaror även varor av ull och av
syntetiska eller regenererade textilfibrer. Det nya avtalet har i stort sett
samma målsättning som det gamla bomullstextilavtalet - liberalisering av
den internationella handeln med textilvaror i en sådan takt att det inte
orsakar marknadsstörning; en ökande avsättning för utvecklingsländerna
av textilprodukter och en större u-landsandel i världshandeln med dessa
produkter - och är också uppbyggt på samma principer som detta, dvs.
det är ett ramavtal kring de bilaterala och multilaterala begränsningsavtal
och åtgärder som finns och kan komma att upprättas. Det nya avtalet kan
jämfört med det gamla bomullstextilavtalet allmänt betraktas som en skärpning
av den internationella disciplinen för handeln med textilvaror. Det
nya avtalet ger dock Sverige fortsatta möjligheter att temporärt ingripa mot
marknadsstörande import. I avtalet förutses en sexprocentig ökning av begränsningskvoter
om de behålls för längre tid än ett år mot fem procent
i det gamla avtalet. Av särskild betydelse för svensk del kan den bestämmelse
bli, som utsäger att beträffande länder med små marknader, hög importnivå
och motsvarande låg inhemsk produktion skada skall undvikas på dessa
länders minimiproduktion.

Vad gäller regleringen av importen från s. k. östländer är huvuddelen
av importen från dessa länder frilistad. En ytterligare frilistning företogs
vid årsskiftet 1974/75 omfattande bl. a. förbandsgas, vissa gummibelagda
och vissa elastiska vävnader, markiser, segel, tält, luftmadrasser samt keramiska
golv- och väggplattor - kollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 67 (KFS 1974:19). Frilistningen är unilateral till sin karaktär
och har icke blivit föremål för avtalsmässiga bindningar i gällande över -

NU 1975:14

117

enskommelser med de berörda länderna. För den mindre del av varuområdet
som alltjämt ligger under licenstvång - av marknadsstörningsskäl eller där
särskilt intresse finns att hålla importutvecklingen under noggrann kontroll
- har, i de fall kontingentavtal slutits, i allmänhet särskilda, avtalsbundna,
kontingenter upprättats för sådana varor som är föremål för egentliga importbegränsningsåtgärder
från svensk sida (vissa textilvaror, skodon, hushållsporslin
och zinkvitt). Beträffande övriga licenspliktiga varor, de s. k.
övervakningsvarorna, har fr. o. m. den 1 januari 1975 en ändring i den svenska
licenspolitiken skett så till vida att man från svensk sida förklarat att
import av dessa varor under normala marknadsförhållanden kommer att
tillåtas utan kvantitativa restriktioner. Man har vidare utfäst sig att om
marknadsstörning uppstår, eller omedelbart hot om marknadsstörning föreligger,
och detta nödvändiggör införandet av kvantitativa restriktioner konsultera
berörd regering rörande planerade åtgärder. I brådskande och kritiska
lägen har Sverige förbehållit sig möjligheten att vidtaga åtgärder före konsultation.

I det följande belyses de ändringar i vad avser skyddet mot lågprisimport
till Sverige som vidtagits inom ramen för olika bilaterala överenskommelser
sedan kollegiets yttrande 1974-05-02 avgavs till Riksdagens näringsutskott.
Beträffande importutvecklingen under de senaste åren hänvisas till bilagd
statistik* avseende TEKO-området. Övervakningen av importutvecklingen
för varor inom de industrisektorer som är mest utsatta förs. k. lågprisimport
har fortsatt och resulterat i dels en överenskommelse om regleringsåtgärder
med ännu ett land, nämligen Pakistan, dels i överenskommelser med vissa
andra s. k. lågprisländer om ändringar av tidigare införda regleringsåtgärder.
Vidare kan nämnas att importen av gummistövlar m. m. från Sydkorea
och Taiwan är föremål för reglering. Nämnda förändringar belyses närmare
i det följande.

Importen av textilvaror

Efter överläggningar i Hongkong under 1974 träffades en ny överenskommelse
förtiden t. o. m. 30 juni 1975 dels om begränsning av exporten därifrån
till Sverige av vissa textilvaror, dels om ett särskilt kontrollsystem för en
del andra textilvaror - kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 58 (KFS 1974:10). Den nya uppgörelsen innebär vissa ändringar i
förhållande till den tidigare, bl. a. i fråga om regleringens varumässiga omfattning.
Bl. a. har vissa strumpor, skjortor, tröjor, rockar och kavajer tillförts
exportbegränsningen, medan vissa trikåtröjor etc. samt dräkter och klänningar
avförts från exportbegränsningen.

Tidigare överenskommelse mellan Sverige och Portugal om övervakning
av exporten till Sverige av vissa textilvaror utlöpte den 14 juli 1974. Någon
ny uppgörelse kom ej till stånd. I syfte att fortlöpande övervaka importen

* [Återges ej här.]

9 Riksdagen 797.5. 7 7 sand. Nr 14

NU 1975:14

118

från Portugal infördes fr. o. m. den 9 september 1974 ett importlicensförfarande
för viss textilimport från Portugal - kollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 65 (KFS 1974:17).

Överläggningarna mellan Sverige och Portugal 1974 ledde till att en ny
uppgörelse träffades dels om exportreglering av vissa textilvaror, dels om
ett s. k. rapportsystem för vissa andra textilvaror, avsedda att levereras från
Macao till Sverige - kommerskollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 59 (KFS 1974:11). Den nya överenskommelsen, som löper t. o. m. 14
juli 1975, innebär bl. a. att vissa underkläder tillfördes rapportsystemet.

Med Indien träffades en ny uppgörelse i början av detta år, som innebär
fortsatt exportreglering av sänglinne, medan övriga varor (skjortor, blusar
och jackor) som tidigare var exportbegränsade, överfördes till ett s. k. övervakningssystem.
Från svensk sida övervakas denna import genom ett licensförfarande
- kollegiets meddelande i handelslicensärenden nr 69 (KFS
1975:2).

Den senaste överenskommelsen med Sydkorea om reglering av införseln
därifrån av vissa textilvaror gäller fram till den 1 juli 1975. Jackor, byxor
och övertrikå tillfördes exportregleringen fr. o. m. den 1 juli 1974-kollegiets
meddelande i handelslicensärenden nr 57 (KFS 1974:9).

En överenskommelse med Singapore gäller för perioden 1 mars 1975-29
februari 1976 och innebären fortsatt reglering av exporten av skjortor därifrån
till Sverige. Trikåunderkläder har avförts från exportregleringen - kollegiets
meddelande i handelslicensärenden nr 70 (KFS 1975:3).

Tidigare överenskommelse med Malaysia om exportreglering av vissa textilvaror
förnyades genom förhandlingar i början av detta år för en adertonmånadersperiod
fram till 1 september 1976.1 den nya överenskommelsen
inkluderades även trikåskjortor - kollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 71 (KFS 1975:4).

Överenskommelse med Pakistan har för första gången träffats om exportreglering
fr. o. m. den 1 mars 1975 av sänglinne, handdukar samt vissa
under- och överkläder av trikå. Från svensk sida följes denna reglering upp
genom ett licensförfarande - kollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 68 (KFS 1975:1).

Importen av gummistövlar

Importen från Sydkorea och Taiwan av gummistövlar och -kängor, som
genom en unilateral svensk åtgärd lades under licenstvång och kvantitativ
begränsning den 18 mars 1974, är fortfarande begränsad. Efter förhandlingar
med Sydkorea uppjusterades begränsningsnivån för import från Sydkorea
under löpande ettårsperiod (18 mars 1974-17 mars 1975).

Licenstvånget för import av vissa textilvaror från Jugoslavien hävdes
fr. o. m. den 15 maj 1974 - kollegiets meddelande i handelslicensärenden
nr 56 (KFS 1974:8).

NU 1975:14

Översikt över motionernas behandling

119

Bilaga 2

Motion	nr		Referat av	Utskottets	Utskottets hemställan	Motionen o
1975:			motiveringen	yttrande	finns (på s. 98-101)	fattas av re-
			finns på s.	finns på s.	under punkten	servation nr
282			62	95	45	24 (s. 112)
283			40	80, 82	17	15 (s. 108)
286			9	73	1	1, 2 (s. 101
288 p.	A		60	93	41
P-	B		60	92	38	23 (s. 112)
P-	C	1, 2 54	90 f.	35
P-	C	3	54	91	37
290			14	75	6	8 (s. 105)
291			14	76	7	9 (s. 105)
295			60	92	39
395			61	93	41
626			61	94	43
630			62	95	44
899			66	95	46
903			61	94	42
907			30	78	13
915			29	78	13
916			34	79	14	12 (s. 107)
919 p.	1		44	83	20
P	2,	3	48	86	28
922			47	85	26	20 (s. lil)
923			54	90 f.	34	22 (s. 112)
925			53	89	31
928			54	89	32
929			55	91	36
1600 p.	1,	2	49	88	29
1603 p.	1		8	73	1	1, 2 (s. 101
P	2		60	93	40
P-	6		70	98	50	26 (s. 113)
P-	7		8 f	74	3	4 (s. 103)
1611			10	73	2	3 (s. 103)
1622			40	80, 82	18	16 (s. 109)
1627			21	76	8	10 (s. 106)
1635 p.	1		22	76	9
P	2		22	76 f.	10
P	3		22	76 f.	11	11 (s. 106)
P-	4		13	75	5	6, 7 (s. 104)
P-	5		22	76 f.	12
1636			61	94	42
1637 p.	1		46	83 f.	22
P-	2		46	84	23	18 (s. 110)
1640			47	86	27
1641			46	83	21	17 (s. 109)
1642			47	85	24
1648			11	74	4	5 (s. 104)
1651			44	82	19

NU 1975:14

120

Motion nr 1975:	Referat av motiveringen finns på s.	Utskottets yttrande finns på s	Utskottets hemställan finns (på s. 98-101) under punkten	Motionen fattas av i servat ion
1652	54	90	33	21 (s. lil)
1654	55	91	37
1657	47	85	25	19 (s. 110)
1661	48	87 f.	28
1662	69	97	48
1671	70	97	49	25 (s. 113)
1673	34	79 f.	15	13 (s. 107)
1674	54	90	33	21 (s. lil)
1682	66	96	47
1687 p. A, B	53	89	30
p. C	39	80	16	14 (s. 108)

NU 1975:14 121

Innehållsförteckning

sid.

Å rendel 1

Motionsyrkandena 2

Frågor om näringspolitikens inriktning i allmänhet

Motionerna 1975:286, 1975:1603, 1975:1611 och 1975:1648 8

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 11

Sysselsättningsutredningen 12

Utredning angående konkurrensbegränsningslagen 13

Frågor om a ffärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället

Motionerna 1975:290, 1975:291 och 1975:1635 13

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 14

Lag om kreditpolitiska medel 15

Några statistiska uppgifter om kreditinstitutens verksamhet 16

Uppgifter om försäkringsbranschen 16

Frågor om åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande
i näringslivet

Motionerna 1975:1627 och 1975:1635 21

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 22

Vissa uppgifter om fusioner m. m 23

Bestämmelser om befrielse från realisationsvinstbeskattning i vissa

fall 23

Bestämmelser om utländska företags verksamhet i Sverige 24

Vissa utredningar m. m 26

Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall 27

Frågor om etableringskontroll

Motionerna 1975:907 och 1975:915 29

Gällande rätt m. m 30

Vissa överväganden inom regeringskansliet 31

Vissa utredningar 32

Riksdagsbehandling av tidigare motion på området 33

Frågor om åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer

Motionerna 1975:916 och 1975:1673 34

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 35

Bestämmelser om importreglering 36

Redogörelse av kommerskollegium 37

NU 1975:14

122

sid.

Frågor om industriellt utvecklingsarbete

Motionerna 1975:283, 1975:1622 och 1975:1687 39

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete 41

Pågående utredningsarbete 41

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 43

Frågor om redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom
näringslivet

Motionerna 1975:919 och 1975:1651 44

Vissa utredningar 45

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 45

Frågor om utredningar rörande mindre och medelstora företag
Motionerna 1975:919, 1975:922, 1975:1600, 1975:1637, 1975:1640,

1975:1641, 1975:1642, 1975:1657 och 1975:1661 46

Utredningsverksamhet rörande mindre och medelstora företag m. m. 49
Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 51

Frågor om utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna Motionerna

1975:288, 1975:923, 1975:925, 1975:928, 1975:929,

1975:1652, 1975:1674 och 1975:1687 53

Gällande bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk

och småindustri 55

Framställning från statens industriverk 56

Uttalanden om krav på säkerhet vid statlig kreditgivning till hemslöjd,
hantverk och småindustri 56

Beslut och förslag i fråga om näringsgrensavgränsningen av företagareföreningarnas
verksamhet 57

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 58

Frågor om vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags
kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:282, 1975:288, 1975:295, 1975:395, 1975:626,

1975:630, 1975:903, 1975:1603 och 1975:1636 60

Blancokrediter 62

Uttalanden om mindre och medelstora företags upplåning utomlands 63

Vissa utredningar 64

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 65

Frågor om detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning

Motionerna 1975:899 och 1975:1682 66

Dagligvaruhandelns struktur 67

NU 1975:14

123

sid.

AB Handelskredit 68

Distributionsutredningen 69

Frågor om löntagarägdaföretag, löntagarsparande och vinstandelssystem

Motionerna 1975:1603, 1975:1662 och 1975:1671 69

Riksdagsbehandling av tidigare motioner på området 70

Utredning angående löntagarna och kapitalbildningen i företagen 71

Svar på fråga rörande löntagarägda företag 72

Utskottet

Näringspolitikens inriktning i allmänhet 73

Affärsbankernas och försäkringsbolagens ställning i samhället.... 75

Åtgärder för att motverka företagsfusioner och utländskt inflytande

i näringslivet 76

Etableringskontroll 78

Åtgärder med anledning av konkurrensen från låglöneländer.... 79

Industriellt utvecklingsarbete 80

Redovisning av nyetableringar och strukturförändringar inom näringslivet
82

Utredningar rörande mindre och medelstora företag 83

Utvidgat stöd till mindre och medelstora företag genom företagareföreningarna
88

Vissa åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags kapital och

kreditförsörjning 92

Detaljhandelns kapital- och kreditförsörjning 95

Löntagarägda företag, löntagarsparande och vinstandelssystem ... 96

Utskottets hemställan 98

Reservationer

1. Uttalande om mål för näringspolitiken (m) 101

2. Uttalande om mål för näringspolitiken (fp) 102

3. Utarbetande av ett handlingsprogram för näringspolitiken (c) 103

4. Tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn

av konkurrensbegränsningslagen (m) 103

5. Konferens om samhällets inställning till företagsamheten (m) 104

6 Näringspolitiskt program för banksektorn (c) 104

7. Näringspolitiskt program för banksektorn (vpk) 104

8. Förstatligande av de privata affärsbankerna (vpk) 105

9. Förstatligande av det privata försäkringsväsendet (vpk)... 105

10. Åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag (vpk) 106

11. Taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag (c) 106

12. Importrestriktioner (1 m) 107

13. Åtgärder till förmån för den importkonkurrerande hemma marknadsindustrin

(c, m, fp) 107

NU 1975:14

124

sid.

14. Vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhet och

industriell utveckling (fp) 108

15. Tekniskt och kommersiellt stöd till mindre och medelstora

företag (c, fp) 108

16. Utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten

(c, fp) 109

17. Jämförelse mellan stordrift och smådrift (c, fp) 109

18. Utredning om åtgärder för att främja de mindre och me delstora

företagen (c) 110

19. Utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet (m)... 110

20. Utredning om underleverantörers ställning (c, fp) lil

21. Översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till företag

(c, fp) lil

22. Lån från företagareföreningarna för konsultkostnader (c).. 112

23. Samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

(fp) 112

24. Lån för marknadsinvesteringar (c, fp) 112

25. Löntagarsparande i företagen (c) 113

26. Allmänt vinstandelssystem (m) 113

Särskilda yttranden

1. Samordning av kreditstöd till mindre och medelstora företag

2. Löntagarsparande i företagen (m) 114

3. Löntagarsparande i företagen (fp) 114

4. Löntagarsparande i företagen (vpk) 114

Bilagor

1. PM angående handelspolitiska åtgärder som Sverige vidtagit

mot lågprisimport sedan våren 1974 116

2. Översikt över motionernas behandling 119

GOTAB 75 9201 s Stockholm 1975