Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om offentlig auktorisation av lässmeder

Betänkande 1972:NU41

Näringsutskottets betänkande nr 41 år 1972

NU 1972:41

Nr 41

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om offentlig
auktorisation av lässmeder.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1972:574 av herr Börjesson i Falköping (c), vari
hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av
frågan om offentlig auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen,

dels motionen 1972:1347 av herr Nordgren m. fl. (m, fp), vari
hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag syftande till offentlig auktorisation av verksamheten inom
låssmedsbranschen.

Rikspolisstyrelsen har avgivit remissyttrande över motionerna.
Motionerna

I motionen 1972:574 påpekas inledningsvis att statsmakterna endast
då särskilda skäl förelegat — t. ex. säkerhetsskäl, sociala skäl eller
polisiära skäl - har vidtagit åtgärder för att begränsa den näringsfrihet
som i princip råder i vårt land. Tillstånd borde, menar motionären, krävas
för verksamhet inom låssmedsbranschen, där för närvarande vem som
helst kan etablera sig som företagare. Bristen på offentlig kontroll av
företag inom denna bransch kan medföra en otillfredsställande begränsning
av medborgarnas skydd för personlig säkerhet och personlig
egendom, anförs vidare i motionen. Det förekommer att personer får
möilighet att bedriva brottslig verksamhet till följd av lättheten att
komma över nycklar. Motionären understryker att de som bedriver
låssmedsverksamhet till övervägande del fyller allmänhetens krav på
yrkesskicklighet, redbarhet och pålitlighet. Vad sorn skall motivera ett
samhällsingripande är inte antalet brott utan den betydelse som samhället
tillmäter låssmedsverksamheten.

Liknande synpunkter anförs i motionen 1972:1347. Dessutom erinras
där om de krav sorn Sveriges låssmedsmästares riksförbund uppställer för
medlemskap. Ett exempel på lättheten att komma åt och utnyttja
bostadsföretags huvudnycklar anges. Om krav på auktorisation uppställs
är det, säger motionärerna, väsentligt att det auktoriserande organet
åtnjuter ett betydande allmänt förtroende och att den undersökning som
föregår auktorisationen i varje särskilt fall är sä omfattande att en
effektiv kontroll upprätthålls. Gällande bestämmelser om auktorisation
av enskilda bevakningsföretag (jfr NU 1972:20) anförs som förebild för
ett auktorisationssystem inom låssmedsbranschen.

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 41

NU 1972:41

2

Remissyttrandet

Rikspolisstyrelsen meddelar att antalet inbrottsstölder i bostadslägenheter
och villor från år 1967 till år 1971 har ökat med över 70 % och att
det år 1971 uppgick till närmare 15 000. Tillträde till bostäderna har i
många fall underlättats genom att ytterdörrarna varit försedda med bristfälliga
lås. Med anledning av den mycket kraftiga ökningen av antalet
inbrottsstölder har rikspolisstyrelsen haft överläggningar med bl. a.
försäkringsbolag, organisationer för villa- och husägare samt hyresgästföreningar
angående inbrottsskyddet med tonvikt på låsanordningarna.
Brottsutvecklingen har även väckt stor oro hos allmänheten, säger
styrelsen, och detta har medfört bl. a. att polisen fått allt fler
förfrågningar av personer som efterlyser uppgifter om låssmeder vilkas
yrkesskicklighet och pålitlighet man ej behöver betvivla. Rikspolisstyrelsen
säger sig vara medveten om att det föreligger stora svårigheter att
genomföra en lagstiftning på området. Brottsutvecklingen i vad gäller
inbrottsstölder är emellertid skrämmande, säger styrelsen, och det måste
därför anses angeläget att alla utvägar som kan bidra till en minskning
av denna brottslighet prövas. Styrelsen tillstyrker att en utredning
tillsätts för att undersöka möjligheterna till auktorisation av verksamheten
inom låssmedsbranschen.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner med yrkande att riksdagen
skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag i syfte att bereda ökade
möjligheter till noggrann prövning och auktorisation av yrkesutövare
inom låssmedsyrket. Första lagutskottet (1LU 1967:51) inhämtade
remissyttranden från kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, överståthållarämbetet
— som bifogade yttrande av polismästaren i Stockholm —,
Sveriges hantverks- och industriorganisation och Stockholms handelskammare.
Samtliga remissorgan uttalade sig för att någon form av auktorisation
för yrkesutövare inom låssmedsbranschen skulle anordnas. Utskottet
anförde att det för sin del inte hade blivit övertygat om att anledning
fanns att ifrågasätta låssmedernas pålitlighet. Av rikspolisstyrelsens
yttrande framgick att någon mera betydande brottslighet som kunde
sättas i samband med opålitliga låssmeder dittills inte hade förekommit.
Att under sådana förhållanden tillgripa kontroll eller auktorisation av
låssmedsyrket, dvs. åtgärder som kunde inverka menligt på den fria
konkurrensen inom yrket, ansåg utskottet inte vara tillräckligt motiverat.
Härvid hänvisades till synpunkter som i annat sammanhang framförts av
kommerskollegium, näringsfrihetsrådet och näringsfrihetsombudsmannen.
Utskottet avstyrkte bifall till motionerna men anförde att
frågan borde följas med uppmärksamhet och att någon form av
ingripande från det allmänna torde få övervägas om brottsutvecklingen
påkallade det. Riksdagen avslog motionerna.

I motioner vid 1968 års riksdag föreslogs att riksdagen skulle hos

NU 1972:41

3

Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om offentlig auktorisation
av verksamheten inom låssmedsbranschen. Dessa motioner behandlades av
tredje lagutskottet (3LU 1968:12). Utskottet framhöll att det i Sverige
råder principiell näringsfrihet och att statsmakterna gjort undantag från
principen endast då särskilda skäl ansetts motivera det. Berättigade
anspråk på yrkeskunnighet och hederlig vandel skulle med i stort sett
samma fog som beträffande låssmeder kunna ställas på en rad andra
yrkesutövare, i vilkas arbetsuppgifter ingår t. ex. att utföra reparationer
och besiktningar i bostäder eller på arbetsplatser, anförde utskottet.
Tredje lagutskottet anslöt sig i övrigt till första lagutskottets ställningstagande
föregående år - även till dess uttalande att den fortsatta
utvecklingen borde följas med uppmärksamhet. Utskottet avstyrkte
motionerna, som avslogs av riksdagen.

Utskottet

Under hänvisning till det tilltagande antalet inbrottsstölder och till
risken för att låssmedsverksamhet, för vilken tillstånd inte krävs,
utnyttjas i brottsligt syfte föreslås i motionerna att frågan om offentlig
auktorisation av låssmeder skall utredas. Rikspolisstyrelsen har i remissyttrande
till utskottet tillstyrkt motionärernas förslag. Utskottet delar
uppfattningen att frågan om sådan auktorisation bör utredas. De näringspolitiska
argument mot ett auktorisationssystem som anförts när motsvarande
förslag behandlats tidigare bör härvid givetvis prövas noga.
Att önskemålet om utredning inte får uppfattas som ett uttryck för
generell misstro mot låssmedsyrkets utövare framstår som självklart.
Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1972:574 och
1972:1347 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan
om offentlig auktorisation av låssmeder.

Stockholm den 17 maj 1972

På näringsutskottets vägnar
C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask
(s), Wååg (s), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), Häll (s),
Möller i Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr
Hallgren (vpk).

Göteborgs Offset tryckeri AB 72 1416 S Stockholm 1972