Näringspolitiska frågor
Betänkande 1990/91:NU6
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU06
Näringspolitiska frågor
Innehåll
1990/91 NU6
Ärendet
I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- dels en motion från allmänna motionstiden år 1989, dels 27 motioner från allmänna motionstiden år 1990, dels en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet, dels två motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor, dels en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB.
Motionsyrkandena gäller bl.a. ägandefrågor, tjänstesektorn, livsmedels- och läkemedelsindustrierna, järn- och stålindustrin, hantverk, teknisk utveckling, miljönormer och produktkrav.
Sammanfattning
Utskottet behandlade våren 1990 näringspolitiska frågor med anledning av regeringens proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor och ett antal motioner i anslutning därtill (1989/90:NU30, 1989/90:NU35). I detta betänkande behandlas motioner främst från allmänna motionstiden år 1990 om näringspolitiska frågor som inte är direkt hänförbara till den nämnda propositionen.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. På många av de områden som tas upp i motionerna pågår utrednings- och beredningsarbete, vars resultat utskottet anser böra avvaktas innan eventuella åtgärder vidtas.
Det föreligger ett tjugotal reservationer. De borgerliga partiernas företrädare står gemensamt bakom en reservation till stöd för motioner med krav på åtgärder för att främja ett mera spritt enskilt ägande i näringslivet. Motioner (vpk) om en samordning av den svenska stålindustrin i ett metallbolag med staten som dominerande ägare, om satsningar på en miljöriktig råjärnsframställning och om ett stärkt samhälleligt inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna följs upp i reservationer (v). Krav i motioner från miljöpartiet om införande av s.k. livscykelspecifikationer och tillsättande av en statlig utredning med uppgift att utarbeta lagsförslag om produktkoncession återkommer likaledes i reservationer (v, mp resp. mp). En fullständig förteckning över reservationerna finns i innehållsförteckningen (s.43).
Motionerna
Den motion från allmänna motionstiden 1989 som behandlas här är
1988/89:N248 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till lag om livscykelspecifikation framläggs enligt de principer som anförts i motionen.
De motioner från allmänna motionstiden 1990 som behandlas här är följande:
1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB 2000, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens planering och valet av produkter.
1989/90:N241 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permanent stöd till Centrala hantverksrådet.
1989/90:N244 av Hugo Andersson (c) och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående tjänstesektorn, 2. som sin mening ger regeringen till känna att den delegation som har att utreda produktivitetsfrågorna även behandlar tjänstesektorn och att delegationen kompletteras med en ledamot från tjänstesektorn.
1989/90:N245 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild industripolitisk satsning på livsmedelsindustrins utveckling.
1989/90:N246 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöriktig råjärnsframställning.
1989/90:N264 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen inom Nordiska ministerrådet verkar för att ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildningar kommer till stånd.
1989/90:N275 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att huvudregeln för svenska dotterföretag i utlandet bör vara att de skall följa svenska miljönormer när dessa överstiger de som lokalt gäller (förutsatt att sådant agerande inte strider mot lokalt gällande lag), 2. hos regeringen begär en kartläggning av de stora svenska exportföretagens miljöbeteende i utlandet, 3. hos regeringen begär att svenska beskickningar i utlandet skall lämna regelbunden rapportering till riksdagen om svenska dotterföretags miljöbeteende, 4. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om ekonomiska och andra sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag vars dotterföretag missbrukar luckor och brister i sina placeringsländers miljölagstiftning på ett sätt som strider mot accepterat beteende i Sverige, 5. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen vid kontakter med svenska exportföretags företrädare bör understryka vikten av att svenska dotterföretag i utlandet följer minst de normer som gäller i Sverige.
1989/90:N285 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av ett IT-Centrum till Östersund.
1989/90:N287 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att det skall göras en plan för hur småskalig, miljövänlig lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas, 2. som sin mening ger regeringen till känna att de nuvarande samhällsorganen för teknikutveckling och etableringsstöd disponerar om personal och anslag till ett arbete enligt hemställan under punkt 1.
1989/90:N288 av Ragnhild Pohanka (mp) och Anna Horn af Rantzien (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller att ta vara på äldres och invandrares kunskap och erfarenhet.
1989/90:N300 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:Fi725 -- yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar natur och miljö.
1989/90:N306 av Per Stenmarck m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo824 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förbättrad information till företag runt Öresund.
1989/90:N313 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om främjande av svenskt hantverk, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ i Nordiska rådet för hantverkssamarbete över gränserna, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantverkskonsulenter i länen.
1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär att exportstatistiken kompletteras med siffror över försäljningen av tjänster från utländska etableringar samt värdet av svenska tjänsteföretags tillgångar i utlandet.
1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om korsvist ägande.
1989/90:N323 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att det årligen bör tas fram och offentliggöras redovisningar över de transnationella företagens omfattning och utbredning samt att dessa uppgifter bör ställas i relation till andra variabler som enskilda länders ekonomiska styrka, andra företagsformers omfattning m.m., 2. som sin mening ger regeringen till känna att initiativ bör tas -- såväl inom Sverige som i lämpliga internationella organisationer -- för att få till stånd en kartläggning av de transnationella företagens olika privilegier.
1989/90:N325 av Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en statlig utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta ett lagförslag om produktkoncession, i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:N326 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett lagförslag om livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de principer som anförts i motionen.
1989/90:N330 av Birgitta Hambraeus (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett linberedningsverk i Sverige.
1989/90:N341 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till åtgärder för att främja teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av patent.
1989/90:N342 av Anita Stenberg (mp) och Åsa Domeij (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvecklingsfond upprättas, särskilt inriktad på att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen.
1989/90:N344 av Birgitta Rydle (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådana förslag till ändringar av bestämmelserna för godkännande och registrering av elektrisk materiel att de harmonierar med EG-ländernas i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:N347 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne.
1989/90:N351 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:L721 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen har sagts om införandet av livscykelspecifikationer.
1989/90:N357 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett mera spritt enskilt ägande, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det kollektiva ägandet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa gynnsamma förutsättningar för andel-i-vinst-system, 4. hos regeringen begär förslag om att avskaffa de sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:N367 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstandelssystem.
1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsskydd mot politiska omvälvningar.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet och behandlas här är
1989/90:A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (20) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stålindustrins ägarstruktur och inriktning.
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor och behandlas här är följande:
1989/90:N54 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (26) att riksdagen hos regeringen begär en utredning av rättsligt skydd för enklare tekniska lösningar i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (30) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiebolagsformens nackdelar.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB och behandlas här är
1989/90:N66 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen hos regeringen begär förslag om stärkande av det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och läkemedelsindustrin.
Utskottet
Allmänna riktlinjer m.m.
Ägandefrågor
Olika aspekter på ägandet inom näringslivet tas upp i fyra motioner.
I motion 1989/90:N357 (fp) pläderas för ett mera spritt enskilt ägande av näringslivet. Den socialdemokratiska regeringen har, säger motionärerna, under 1980-talet fört en politik som har bidragit till kollektivisering och koncentration av ägandet. Olika förslag till hur det privata ägandet skall kunna utvecklas och spridas till flera förs fram i motionen. Vinstdelning bör främjas, främst genom att vinstandelssystem, där andelarna binds mer än fem år, befrias från sociala avgifter. Individerna skulle därigenom få ett större engagemang i sitt arbete, hävdas det i motionen, vilket skulle gagna såväl företaget och övriga ägare som samhällsekonomin. Bättre villkor för enskildas aktieägande och anställdas konvertibelköp måste vidare skapas. Maktkoncentrationen inom näringslivet bör, enligt motionärerna, minskas genom att röstvärdedifferentieringen avskaffas och att det ömsesidiga eller cirkulära ägandet bryts.
Det ömsesidiga ägandet tas också upp i motion 1989/90:N318 (m). Sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger motionärerna, att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i stor utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.
Krav på åtgärder för att främja vinstandelssystem framförs, förutom i den tidigare nämnda motion 1989/90:N357 (fp), också i motion 1989/90:N367 (m). I denna sägs att ett viktigt mål för moderat politik är att stödja den personliga direkta äganderätten genom frivilligt och individuellt sparande. Vinstandelssystem har, enligt motionären, visat sig vara en bra form för att sprida ägandet. Det nya skattesystemet borde ges en sådan utformning att vinstandelssystem uppmuntras.
Ett tillkännagivande från riksdagens sida om aktiebolagsformens nackdelar begärs i motion 1989/90:N58 (mp). Här deklareras att miljöpartiet de gröna är motståndare till maktkoncentration både på det politiska och ekonomiska området. Motionärerna säger sig vara övertygade om att ansvaret för det personliga ägandet minskar med kvadraten på avståndet mellan ägaren och det ägda. Därför är de kritiska till aktiebolagsformen som sådan.
Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv redovisat en kartläggning av förändringar i ägande- och inflytandestruktur under 1980-talet. Den ger vid handen att institutionaliseringen fortsatte under detta årtionde -- fysiska personers direktägande av aktier motsvarade våren 1988 knappt en fjärdedel av den totala börsaktiestocken. Utredningen uttalar att marknadens funktionssätt och därigenom även näringslivets kapitalförsörjning gynnas av ett brett enskilt direktägande av aktier. Därför borde direktägandet inte minska ytterligare. Flertalet remissinstanser har instämt i denna uppfattning. Landsorganisationen i Sverige (LO) är av motsatt mening. LO anser att ett spritt aktieägande gynnar maktkoncentrationstendenser; motiveringen är att det krävs ett mindre ägande för att dominera ett företag ju fler enskilda personer som äger aktier i företaget.
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88) anfördes i anslutning till behandlingen av det statliga ägandet (s. 23) att ett väl fungerande näringsliv förutsätter en bred och mångsidig bedömning av olika investeringsalternativ. Vidare refererades till ägarutredningens uttalande om vikten av en mångfald ägare med olika uppbyggnad, huvudmannaskap och verksamhetsinriktning (se s.8).
Motionsyrkanden om åtgärder för att främja enskilda personers aktieägande har vid två tillfällen år 1989 avslagits av riksdagen. Näringsutskottet hänvisade (1988/89:NU24, 1989/90:NU9) till det pågående arbetet på förändring av skattesystemet och regeringens beredning av ägarutredningens överväganden och förslag. Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.
Frågan om skattestimulanser för vinstandelssystem, vilken tas upp i motionerna 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m), behandlades av riksdagen våren 1990 i samband med att det nya skattesystemet antogs (1989/90:SkU30). Motionsyrkanden med liknande innebörd som de här aktuella avstyrktes då av skatteutskottet, i anslutning till ett yttrande från socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU4y). Man hänvisade till att de aktuella kraven strider mot grunderna för skattereformen och att den typ av förmåner som skattestimulanser för vinstandelssystem är ett exempel på kan uppfattas som orättvisa av alla som inte kan åtnjuta sådana förmåner. De tre borgerliga partiernas företrädare reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.
Ägarutredningen konstaterar i sitt huvudbetänkande beträffande ömsesidigt eller cirkulärt ägande att ett från inflytandesynpunkt omfattande sådant ägande kan försämra näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga. Utredningen anser att statsmakterna noga bör följa utvecklingen av detta slags ägarförhållanden och överväga en begränsande lagstiftning på området efter förebild från andra länder. En parlamentarisk kommitté (Ju 1990:08, dir. 1990:46) har nyligen tillsatts med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén, som skall utföra arbetet i samarbete med motsvarande kommittéer i Finland och Norge, skall bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven erinras om att det inom EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till ändringar i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att undanröja hinder mot företagsförvärv. Utvecklingen inom detta område kan, anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt ägande. Kommitténs arbete skall vara slutfört före den 1 december 1992.
Utskottet anser i likhet med ägarutredningen att det är nödvändigt att näringslivets riskkapitalkällor uppvisar en inbördes variation i fråga om kompetensområde, placeringsinriktning, tidshorisont och riskbenägenhet. Mot denna bakgrund ansåg utredningen att det är av vikt att det finns institutionella ägare i näringslivet med olika uppbyggnad och huvudmannaskap, så att förutsättningar skapas för pluralism i bedömningarna av olika investeringsprojekt. Utredningen ser det offentliga och kollektiva ägandet som ett betydelsefullt komplement till det privata ägandet. Den betraktar det samtidigt som viktigt att fysiska personers direktägande av aktier inte ytterligare minskar.
Utskottet ansluter sig till ägarutredningens bedömningar i här redovisade avseenden. Därmed avstyrks motion 1989/90:N357 (fp) i här aktuell del och motion 1989/90:N58 (mp). Även yrkandena om främjande av vinstandelssystem i motionerna 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m) avstyrks av utskottet, med samma motivering som skatteutskottet anförde våren 1990. Vad gäller frågan om ömsesidigt eller cirkulärt ägande anser utskottet att det inte nu är befogat med någon åtgärd från riksdagens sida, eftersom frågan kan komma att bli föremål för utredning av den nyligen tillsatta kommittén för översyn av aktiebolagslagen. Motionerna 1989/90:N318 (m) och 1989/90:N357 (fp) avstyrks med det sagda i här berörd del.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlas två motioner med yrkanden om investeringsskydd mot politiska omvälvningar och om redovisningar avseende de transnationella företagen. Vidare behandlas en motion med krav på åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne.
Sverige måste nu, sägs det i motion 1989/90:N369 (m), tillsammans med övriga västländer bidra till omvandlingen av Östeuropa mot demokrati, kapitalism och marknadsekonomi. Som ett led i detta bör svenska företag få ett investeringsskydd mot politiska omvälvningar. Företagen skall dock inte skyddas mot affärsmässiga risker; det är viktigt att skyddet utformas så att det inte motverkar syftet med förändringarna, anser motionärerna.
Utskottet ser med tillfredsställelse på den utveckling mot demokrati som pågår i de östeuropeiska länderna. Sverige bör på olika sätt bidra till denna utveckling. När det gäller frågan om investeringsskyddsavtal kan konstateras att Sverige redan i dag har sådana avtal med tre länder i Östeuropa, nämligen Jugoslavien (från år 1978), Ungern (från år 1987) och Polen (från år 1989). Enligt uppgift från utrikesdepartementet föreligger ett avtal med Tjeckoslovakien färdigförhandlat och paraferat (juni 1990). Avtalet beräknas bli underskrivet senare i höst. Med andra länder i Östeuropa pågår förhandlingar eller planeras sådana tas upp. Enligt vad utskottet har erfarit tillmäts dessa förhandlingar hög prioritet inom utrikesdepartementet.
Med hänvisning till vad som har anförts avstyrker utskottet motion 1989/90:N369 (m) i här berörd del.
De transnationella företagens omfattning och utbredning skall -- mot bakgrund av dessa företags betydelse och snabba tillväxt -- bli föremål för årliga redovisningar, begärs det i motion 1989/90:N323 (mp). Det som hittills har redovisats, t.ex. i industridepartementets årsrapport Svensk industri och industripolitik, har enligt motionärerna varit alltför summariskt. De åberopar miljöpartiets uppfattning att det inte finns några skäl varför vissa företagsformer skall gynnas framför andra. Som ett första steg i avvecklandet av de transnationella företagens privilegier kräver miljöpartiet en systematisk kartläggning av dessa privilegier.
En relativt omfattande redogörelse för de svenska multinationella koncernerna och deras utlandsinvesteringar har lämnats i departementspromemorian Svensk industri i utveckling (Ds 1990:16) på basis av en kartläggning av statistiska centralbyrån (SCB). I promemorian fanns också en redovisning av det utländska ägandet i svenskt näringsliv, baserad bl.a. på företagsförvärvsutredningens betänkande (SOU 1989:37).
I industridepartementets rapport för år 1990, Svensk industri och industripolitik, lämnas, mot bakgrund av den nämnda promemorian, en i förhållande till tidigare år fyllig redogörelse för svenska multinationella koncerner och utländska förvärv i Sverige. Enligt vad utskottet har erfarit är avsikten att SCB skall göra en mer omfattande kartläggning ungefär vart tredje år och att mindre uppdateringar skall göras mellanliggande år.
Även i internationella sammanhang tas fram redovisningar över de transnationella företagen. Förenta nationernas center för transnationella företag (CTC) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) tar fortlöpande fram olika rapporter om utlandsinvesteringar och multinationella företag i olika länder och om s.k. incentives. Inom OECD finns det ett instrument avseende främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar.
Utskottet anser, liksom motionärerna, att det, med hänsyn till de transnationella företagens stora omfattning och betydelse, är viktigt med en grundlig statistisk redovisning. Enligt utskottets mening fyller den redovisning industridepartementet tagit fram, på basis av material från SCB, detta syfte. Motion 1989/90:N323 (mp) avstyrks därmed.
Utvecklingen i Skåne under de senaste decennierna har varit långsam, anförs det i motion 1989/90:N347 (c). En medveten och offensiv insats från såväl samhälle som näringsliv skulle dock kunna leda till att regionen med sitt strategiska läge nära Danmark och kontinenten kan utvecklas till ett europeiskt teknik- och kunskapscentrum. En sådan offensiv bör, enligt motionärerna, baseras på en bred satsning på vitala områden såsom kunskapsutveckling, kreativitet, kommunikationer och kapital -- skapandet av en s.k. K-region.
Riksdagen avslog hösten 1989 ett likalydande motionsyrkande från samma motionärer (1989/90:NU9). Utskottet anförde då -- liksom tidigare vid behandling av liknande motionsyrkanden -- att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av angelägenheten av sådana insatser i ett visst län som här avses. Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. Den aktuella motionen avstyrks i berörd del.
Särskilda branscher
I åtta motioner tas olika branschspecifika frågor upp.
Exportstatistiken skall kompletteras med siffror över försäljningen av tjänster från utländska etableringar samt värdet av svenska tjänsteföretags tillgångar i utlandet, krävs det i motion 1989/90:N315 (fp). Eftersom huvuddelen av de svenska tjänsteföretagens försäljning till utländska kunder sker genom etableringar i utlandet, blir exportsiffrorna missvisande om man vill illustrera tjänsteföretagens internationella verksamhet, sägs det i motionen.
Utredningen om kapitalavkastningens roll i bytesbalansen (KARIB) lämnade i maj 1990 sitt betänkande (SOU 1990:45) med förslag om ändrad beräkningsmetod för bytesbalansen. Utredningen föreslog att vinsten på svenskt direktinvesteringskapital i fortsättningen skulle tas med som exportinkomst i bytesbalansen. Förslaget innebär att en återinvesterad vinst från ett svenskt företag utomlands går in som en pluspost i bytesbalansen och samtidigt registreras som en utgående direktinvestering i kapitalbalansen. Om detta beräkningssätt hade använts tidigare skulle enligt riksbankens beräkningar bytesbalansunderskotten ha varit drygt 8 miljarder kronor lägre för år 1988 och 13 miljarder kronor lägre för år 1989. Riksbanken beräknar nu, enligt beslut från början av augusti 1990, bytesbalansen i enlighet med KARIBs förslag.
Utskottet konstaterar att motion 1989/90:N315 (fp) i här aktuell del redan är tillgodosedd genom riksbankens beslut om ändrad metod för beräkning av bytesbalansen. Då någon ytterligare åtgärd således inte är påkallad avstyrks motionen. Tjänstesektorn utgör i dag två tredjedelar av den svenska ekonomin, varav de privata tjänsteföretagen svarar för två tredjedelar, sägs det i motion 1989/90:N244 (c). Den ökade internationaliseringen av det svenska näringslivet och en ökad konkurrens från utländska företag kommer att i framtiden ställa helt andra krav på de svenska tjänsteföretagen; de måste bli mer kvalitetsmedvetna och mer produktiva. Med tanke på den tyngd som tjänsteproduktionen har är det, menar motionärerna, nödvändigt att kunskapen om hur man mäter produktivitetsutvecklingen inom denna sektor förbättras. Vidare borde produktivitetsdelegationen snarast kompletteras med en person från ett tjänsteföretag och ges i uppdrag att även behandla frågor kring tjänsteproduktivitet.
Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), som tillsattes hösten 1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:19) till uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i industrin och den privata tjänstesektorn. Syftet skall vara att ge regeringen underlag för åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. I direktivens bakgrundsbeskrivning pekas särskilt på att produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn var svag under 1970- och 1980-talen och att kunskaperna om orsakerna till detta förhållande är otillräckliga. Även vad avser den framtida utvecklingen lyfts tjänstesektorn särskilt fram i direktiven; betydelsen av arbetskraftens utbildning för produktivitetens utveckling skall särskilt analyseras, hur vidareutvecklingen av den internationella arbetsfördelningen påverkar produktivitetsutvecklingen -- inte minst i tjänstesektorn -- skall utredas, och det skall läggas fram förslag till hur statistiken över tjänstesektorn och metoderna för att mäta produktiviteten skall kunna förbättras.
Produktivitetsdelegationen tillmäter, enligt uppgift, tjänstesektorn hög prioritet -- i enlighet med sina direktiv. På handels- och tjänsterådets uppdrag har professor Anders Westlund genomfört ett projekt avseende en kunskapsöversikt och genomgång av tillämpliga mätmetoder inom tjänstesektorn, vilket har avrapporterats inför produktivitetsdelegationen. Detta arbete drivs nu vidare på uppdrag av delegationen och styrelsen för teknisk utveckling (STU) och beräknas bli avrapporterat våren 1991. Delegationen planerar att dess huvudbetänkande skall avlämnas hösten 1991. Slutbetänkande skall, enligt direktiven, föreligga vid utgången av år 1992.
Beträffande kravet i motion 1989/90:N244 (c) att en ledamot i produktivitetsdelegationen skall representera tjänstesektorn, konstaterar utskottet att så redan är fallet. Bland delegationens ledamöter ingår en representant för tjänstesektorn liksom en för basnäringarna och en för verkstadsindustrin.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N244 (c).
Det behövs en särskild industripolitisk satsning på utveckling av livsmedelsindustrin, sägs det i motion 1989/90:N245 (s). En ökning av livsmedelsindustrins produktion för vidareförädling skulle kunna vara en från näringspolitisk synpunkt riktig lösning på problemet med att primärförädlingen minskar. Inför 1990-talets utmaningar krävs det ytterligare insatser för utveckling av nya produkter och lönsamma produktionsmetoder samt för marknadsundersökningar inom livsmedelsindustrin, anförs det i motionen.
Forskning och utveckling inom livsmedelsområdet bedrivs genom kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet (SIK) och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de strukturförändringar som kommer att uppstå inom livsmedelsindustrin till följd av den ändrade livsmedelspolitik som riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25).
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N245 (s).
Det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och läkemedelsindustrierna skall stärkas, begärs det i motion 1989/90:N66 (vpk), som har väckts med anledning av proposition 1989/90:109 om vissa aktiefrågor för Procordia AB. Det i propositionen presenterade avtalet mellan staten och AB Volvo minskar, enligt motionärernas uppfattning, statens ägarandel i Procordia AB alltför mycket.
Riksdagen godkände våren 1990 att statens aktieägande i Procordia AB minskade till 42,5 % (prop. 1989/90:109, 1989/90:NU35). Utskottet anförde att det kan finnas betydande fördelar i en samordning av verksamheterna inom Procordia, Pharmacia och Provendor. Flera reservationer avgavs. Centerpartiets företrädare kritiserade formerna för försäljningen, vänsterpartiet kommunisternas företrädare menade att den statliga andelen skulle bli för liten och miljöpartiets företrädare vände sig mot den ytterligare maktkoncentration i näringslivet som han ansåg att avtalet skulle ge upphov till. Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet anförde i ett särskilt yttrande att en bred försäljning av statens aktier i Procordia till allmänheten och anställda i företaget omgående borde komma till stånd.
Utskottet finner inte motiv för någon annan bedömning beträffande omfattningen av det samhälleliga inflytandet över livsmedels- och läkemedelsindustrin än den som gjordes i våras. Motion 1989/90:N66 (vpk) avstyrks således i här berörd del.
Järn- och stålindustrin är föremål för två motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna.
I motion 1989/90:N246 (vpk) begärs att regeringen skall ta sådana initiativ att en råjärnsframställning som uppfyller högt ställda miljökrav kommer till stånd. Det finns -- av regionalpolitiska skäl och på grund av närheten till malmråvara -- starka argument för framtidssatsningar på järn- och stålteknik i Luleå, anser motionärerna.
Utskottet vill framhålla att forskning på det område som tas upp i motionen bedrivs vid de två kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i Luleå. Metallurgiska forskningsstationen disponerar för innevarande budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8 milj.kr., varav staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1 milj.kr. Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar för innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5 milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta inriktningen av forskningen bestäms dock av forskningsstationerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N246 (vpk).
Stålindustrins ägarstruktur måste fortlöpande ses över, och frågan om en samordning av den svenska stålindustrin i ett metallbolag med staten som dominerande ägare bör utredas, anförs det i motion 1989/90:A107 (vpk). Ett sådant metallbolag, där även löntagarfonder och allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse tillsammans med staten kan bilda en aktiv ägargrupp, kan enligt motionärerna ge stålindustrin en inriktning mot den nordiska marknaden och mot vissa nischer på den internationella marknaden.
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden av samma innebörd som det nu aktuella. Vid den senaste behandlingen hösten 1989 (1989/90:NU9) upprepade utskottet tidigare ställningstaganden: utskottet fann inte några övertygande skäl för att staten skulle eftersträva att förvärva de privatägda tillgångarna inom stålindustrin och tog vidare avstånd från kravet på en nationalisering av de malmförekomster som inte är i statens ägo. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och avstyrker därmed motion 1989/90:A107 (vpk).
Miljöpartiet upprepar i motion 1989/90:N224 sitt avvisande från hösten 1989 av anslaget till Saab-Scanias projekt SAAB 2000. Partiet vidhåller sin uppfattning att det är mycket olämpligt att staten satsar pengar på ett projekt som från miljö- och energisynpunkt måste föranleda starka invändningar.
Riksdagen beslöt hösten 1989 på regeringens förslag att anslå 1,2 miljarder kronor för statens medverkan i finansieringen av Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18). Utskottet ansåg att det var positivt att Saab-Scania hade beslutat om en investering i ett nytt civilt flygplansprojekt och pekade på olika positiva effekter -- utveckling av den svenska industristrukturen inom det högteknologiska området, ökad försäljning av SAAB 340 och positiva effekter på Saab-Scanias flygdivisions militära del. Företrädarna för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig gemensamt mot utskottets beslut, med hänvisning dels till att tillstyrkandet av propositionen innebar ett indirekt stöd till JAS-projektet, dels till att miljöskäl talade mot det.
Utskottet vill här erinra om de utfästelser som Saab-Scania gjorde i avtalet med staten. Huvuddelen av utvecklingsarbetet med det nya flygplanet skall förläggas inom landet, liksom tillverkningen och monteringen av flygplanet. Antalet anställda vid flygdivisionens enhet i Malmö skall på sikt öka med minst 265 personer. Vidare kommer verksamheten vid anläggningarna i Linköping, Dagsberg (i Norrköpings kommun), Ödeshög och Kramfors att utvidgas. Saab-Scania åtog sig också i avtalet att skapa en ny produktionsenhet för montering av bensinmotorer för personbilar eller annan industriell verksamhet i Karlskrona, vid vilken sammanlagt minst 500 personer skall vara anställda vid utgången av år 1994, därav minst 70 personer före utgången av år 1991.
Industriminister Rune Molin besvarade den 9 oktober 1990 en fråga (1990/91:34) i riksdagen om Saab-Scanias industrilokalisering till Karlskrona. Frågeställaren ville få veta vad regeringen avsåg att göra för att denna etablering skall komma till stånd. Industriministern sade i sitt svar att han utgick från att avtalet kommer att fullföljas; industridepartementet hade inte fått några signaler om att så inte skulle ske. Saab-Scania informerade den 15 oktober industriministern om att varken Saab Automobile eller Saab-Scania för närvarande anser det möjligt att etablera en ny produktionsanläggning i Karlskrona. Saab-Scania uppger den vikande marknadsutvecklingen som orsak till att beslutet uppskjuts. I ett svar i riksdagen den 23 oktober på en fråga (1990/91:115) om vilka åtgärder industriministern tänkte vidta med anledning av detta uppgav industriministern att han, i enlighet med avtalet mellan staten och Saab-Scania, ämnade uppta överläggningar med företaget om den uppkomna situationen. Dessförinnan avsåg industriministern att överlägga med länsstyrelsen i Blekinge och Karlskrona kommun.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1989. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks därmed.
Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att anslag från berörda myndigheter ges en sådan inriktning att ett linberedningsverk kan inrättas, sägs det i motion 1989/90:N330 (c). Motionärerna erinrar om att man från centerpartiets sida i ett drygt decennium har motionerat i riksdagen om stöd till linet och fått gehör för sina förslag. Det som först och främst behövs nu är, enligt motionärerna, ett linberedningsverk, dit det skördade och torkade linet kan sändas för beredning, snarare än utvecklandet av nya sorters lin, vilket STU enligt budgetpropositionen skall stödja.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratagits. Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det förra har många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar. Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades ner. Nästa led i förädlingen efter beredningen är att det beredda linet vid ett linspinneri spinns till linnetråd.
Ett motionsyrkande liknande det här aktuella avslogs av riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22). Utskottet hänvisade till att frågan om linodling och linberedning var under beredning i regeringskansliet. Dessutom meddelades att regeringen i maj 1988 hade föreskrivit att statens jordbruksnämnd skulle betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd, som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk odling och beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för lin, forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor som rör beredningsteknik.
STU redovisade i april 1989 ett uppdrag från regeringen om linets industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter lågt industriellt intresse i dag, men detta kan eventuellt öka i framtiden. I årets budgetproposition (bil. 14, industridepartementet) sades att utvecklingen av nya sorters lin därför borde fortsätta, eftersom det därmed skapas handlingsfrihet inför framtiden. I budgetpropositionen sades också att STU var beredd att inom ramen för verkets biomassaprogram finansiera några projekt som ingick i ett av arbetsgruppen för industriell linberedning i Bergslagen föreslaget forsknings- och utvecklingsprogram för lin.
I februari i år startade ett linspinneri i Växbo i Hälsingland på privat initiativ och med visst statligt stöd via länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att ett linberedningsverk inrättas. I början av september i år etablerades Riksgruppen för linfrågor med representanter för forsknings- och utvecklingsprojekt inom linets område, nämnden för hemslöjdsfrågor och glesbygdsdelegationen. Gruppen planerar att ta fram en gemensam utvecklingsplan för lin, vari ingår etablering av ett linberedningsverk.
Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Enligt denna kan omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor på mindre arealer kan också omställningsstöd utgå. Som ett exempel på en s.k. nischgröda har jordbruksutskottet nämnt lin.
Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att frågan om linodling och linberedning är föremål för överväganden inom regeringskansliet och på andra håll. Utskottet vill framhålla att utskottet fäster vikt vid dessa frågor och att dess förhoppning är att linhanteringen skall få ökad omfattning. Enligt utskottets mening finns det dock inte anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan om linberedning. Motion 1989/90:N330 (c) avstyrks därmed.
Hantverk
Fyra motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.
Centrala hantverksrådet (se s.16) bör permanentas och riksdagen bör tillse att nödvändiga resurser för dess verksamhet ställs till förfogande, anförs det i motion 1989/90:N241 (m). För att Centrala hantverksrådet skall kunna nå ut med information och bredda marknadsföringen ännu mer samt aktivt kunna bearbeta myndigheter, organisationer, branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.m., anser motionärerna att det krävs ett långsiktigt och varaktigt stöd från statens sida.
Även i motion 1989/90:N313 (fp) tas frågan om ett permanent anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen för statens stöd till hantverket anses innebära uppenbara nackdelar; det finns risk för att frågor rörande hantverket ges låg prioritet av statens industriverk (SIND). I motionen begärs också att riksdagen skall göra ett uttalande om att hantverksyrken och hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv talar enligt motionärerna för detta. Ett kulturarv bör bevaras. Hantverksyrken och hantverkskunnande utgör stöd för dagens och morgondagens teknik och industri. Därtill kommer beredskapsskäl och regionalpolitiska skäl.
I motion 1989/90:N313 (fp) erinras också om folkpartiets förslag för två år sedan att en av de två av regeringen då föreslagna hemslöjdskonsulenttjänsterna i varje län skulle ändras till en hantverkskonsulenttjänst. Motionärerna anser att riksdagen bör uppmana regeringen att uppmärksamma länsstyrelserna och landstingen på att en hantverkskonsulenttjänst skulle kunna inrättas i de fall då den andra hemslöjdskonsulenttjänsten inte är tillsatt eller då någon av tjänsterna blir ledig. En viktig uppgift för hantverkskonsulenterna skulle vara att ansvara för de råvarudepåer och verktygsbanker vilka motionärerna föreslår skola inrättas. Eftersom de i motionen upptagna frågorna och problemen är gemensamma för hantverket i alla nordiska länder borde Nordiska rådet göra en inventering av hantverk i Norden och på basis av den en plan över hur utbildningen lämpligen bör bedrivas med sikte på ett samarbete över gränserna.
Frågan om ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildning tas också upp i motion 1989/90:N264 (fp). Regeringen bör inom Nordiska ministerrådet verka för att det görs en inventering av hantverk och antal utövare inom resp. specialitet i Norden och på basis av den en plan över hur utbildningen lämpligen bör bedrivas med sikte på ett samarbete över gränserna, sägs det i motionen.
Äldres och invandrares kunskap och erfarenhet i hantverksyrken och hantverkskunnande bör tas till vara, anförs det i motion 1989/90:N288 (mp). Detta behövs för att glesbygdens infrastruktur skall byggas upp och för att kunskaper i både hantverk och ekologiskt liv i samklang med naturen skall återinföras.
Utskottet behandlar först frågan om Centrala hantverksrådet, därefter frågorna om främjande av hantverksyrken och hantverkskunnande samt inrättande av hantverkskonsulenttjänster och slutligen frågan om samnordiskt stöd till hantverket.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för information om olika hantverksutbildningar. SIND är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta budgetår.
Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen. Vid den senaste behandlingen våren 1989 (1988/89:NU22) anförde utskottet att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet till hantverket har ett nära samband med övriga statliga insatser för småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND och att det bör ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar. Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet reserverade sig till förmån för en permanentning av anslaget.
Utskottet upprepar sina tidigare ställningstaganden i ämnet och avstyrker därmed motion 1989/90:N241 (m) och motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del.
Motionsyrkanden om främjande av hantverksyrken och hantverkskunnande liknande dem som tas upp i motionerna 1989/90:N313 (fp) och 1989/90:N288 (mp) har tidigare behandlats av riksdagen. Hösten 1989 avslog riksdagen liknande yrkanden (1989/90:NU9). Utskottet anförde att det från sina utgångspunkter kunde instämma i vad som sades i de aktuella motionerna om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken bevaras och att invandrares särskilda hantverkskompetens tas till vara. Utskottet utgick från att Centrala hantverksrådet fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för hantverket och att rådet, när så krävs, väcker frågan om sådana åtgärder hos de ansvariga instanserna. Företrädarna för folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig till förmån för motionernas krav på åtgärder. Moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig också mot utskottets beslut, dock utan att direkt ställa sig bakom de aktuella motionsyrkandena.
Utskottet ser ingen anledning att nu göra något annat ställningstagande än vad som gjordes förra året. Det är, som utskottet då framhöll, av vikt att hantverksyrken och hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen i frågan anser utskottet dock inte att det finns behov av. Motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion 1989/90:N288 (mp) avstyrks således av utskottet.
Ett motionsyrkande om inrättande av hantverkskonsulenttjänster motsvarande det som finns i motion 1989/90:N313 (fp) avslogs av riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22). Utskottet anförde att en utvidgning av arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att avse även hantverk skulle få till följd att den avsedda förstärkningen av stödet till hemslöjden i stort sett skulle utebli. Vidare erinrade utskottet om att alla hantverksföretag kan få del av utvecklingsfondernas service och rådgivning. Folkpartiets företrädare reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat ställningstagande än för ett år sedan. På nytt vill utskottet understryka att motionärernas förslag innebär att hemslöjden skall berövas en del av de resurser som riksdagen tidigare har varit enig om att ställa till dess förfogande. Motion 1989/90:N313 (fp) avstyrks således i här aktuell del.
Beträffande yrkandena i motionerna 1989/90:N313 (fp) och 1989/90:N264 (fp) om ett samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildning konstaterar utskottet att det för närvarande finns ett medlemsförslag inom Nordiska rådet om åtgärder för att bevara och utveckla nordiskt hantverk och hemslöjd. I medlemsförslaget, bakom vilket står fyra svenska riksdagsledamöter -- bland dem upphovsmannen till den här aktuella motionen 1989/90:N264 (fp) -- och tre ledamöter från andra nordiska länder, föreslås: en inventering och samordning av den nordiska dokumentationen beträffande traditionellt hantverk och traditionell hemslöjd och upprättande av förteckningar över verksamma yrkesutövare, utarbetande av ett centralt nordiskt uppslagsverk om hantverk och hemslöjd i de nordiska länderna, kartläggning av nuvarande utbildningsmöjligheter, utredning av förutsättningar för samnordiska utbildningsvägar och framläggande av förslag om på vilket sätt utbildningen inom nordiskt hantverk och hemslöjd kan genomföras, utredning av förutsättningarna för upprättande av ett nordiskt hantverksinstitut, utredning av och framläggande av förslag om hur organisationer som Nordisk hemslöjdsorganisation kan medverka i kurser och utbildning.
Nordiska rådets kulturutskott behandlade förslaget vid ett sammanträde i september i år. Därvid beslöts att utskottet skall föreslå Nordiska rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet att Nordiska konst- och konstindustrikommittén ges i uppdrag att undersöka möjligheterna av att koordinera och samordna de nordiska insatserna inom hantverk och hemslöjdsområdet, speciellt beträffande dokumentation, upplysningsmaterial och läromedel och yrkesval, kartläggande av utbildningsmöjligheterna inom Norden och utredande av möjligheterna att ge ett hantverksinstitut i Norden en nordisk övergripande funktion. Den verksamhet som Nordiska hemslöjdsförbundet bedriver skulle därvid särskilt uppmärksammas. Medlemsförslaget skall, på basis av kulturutskottets förslag till beslut, behandlas av Nordiska rådet vid dess session den 26 februari--den 1 mars 1991.
Med hänsyn till att frågan om samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildning är föremål för behandling inom Nordiska rådet anser utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i denna fråga. Motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del och motion 1989/90:N264 (fp) blir tillgodosedda genom de nämnda aktiviteterna. Motionerna avstyrks således.
Teknisk utveckling
Det finns ett behov av ett rättsligt skydd för enklare
tekniska lösningar, anförs det i motion 1989/90:N54 (fp).
Enskilda uppfinnare utsätts i alltför stor utsträckning för
stöld av idéer. Möjligheten att införa ett enkelt och billigt
idéskydd för smärre tekniska lösningar, t.ex. liknande det som
finns i Tyskland ("Kleinpatent") bör utredas, anser
motionärerna.
Justitieministern har enligt bemyndigande av regeringen tillsatt en utredning angående skydd för enklare tekniska idéer (bruksmönsterutredningen, Ju 1990:01). Den särskilde utredaren, justitierådet Anders Knutsson, skall enligt direktiven (dir. 1989:62) överväga behovet av ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer och föreslå den lagstiftning som övervägandena kan föranleda. Inriktningen bör främst vara att det befintliga skyddet skall kompletteras med en ny fristående skyddsform. Utredningar om och förslag till motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder bör särskilt uppmärksammas, och intresset av att bevara nordisk rättslikhet på området bör beaktas. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och redovisas före utgången av år 1991.
Utskottet har tidigare (1989/90:NU9, 1989/90:NU30) uttalat sig om vikten av att det skapas gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare. Dessa spelar en viktig roll för nyföretagande och näringslivsutveckling. Införandet av ett enkelt idéskydd kan, som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), vara ett sätt att stimulera uppfinnandet. Eftersom frågan är under utredning anser utskottet att riksdagen inte nu bör vidta någon åtgärd. Motionen avstyrks således.
Även i motion 1989/90:N341 (c) tas frågan om uppfinnarstöd upp. Där begärs att regeringen skall ta initiativ till åtgärder för att främja teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av patent. Det förekommer, framhåller motionären, att patent som av något företag upplevs som konkurrensfarliga köps upp och förblir outnyttjade. Samhället borde därför på ett mera aktivt sätt bevaka patentgivningen. En möjlighet skulle enligt motionären kunna vara att en tillverkare får anmäla sitt intresse för ett patent till patentverket; en annan att en tillverkare genom patentverkets förmedling betalar upphovsmannen del i vinsten.
Den svenska patentlagen (1967:837) innehåller, liksom de flesta länders patentlagstiftning, bestämmelser som är avsedda att förhindra att patenträttigheter utnyttjas på ett sätt som strider mot betydande samhällsintressen (tvångslicens). Enligt patentlagen finns det i fyra fall möjlighet för domstol att meddela tvångslicens: om patenthavaren underlåter att utöva patentskyddad uppfinning (45§), för att möjliggöra utnyttjande av s.k. beroendepatent (46 §), om allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det (47 §), för den som har utnyttjat patentskyddad uppfinning innan patentansökningen blev offentlig (48 §).
Tvångslicens har inte meddelats någon gång i Sverige sedan patentlagens ikraftträdande år 1968. Även om en tvångslicens sällan begärs hos domstol kan emellertid möjligheten att få tvångslicens i vissa fall användas som påtryckningsmedel på patenthavaren för att få till stånd frivilliga patentupplåtelser (se Måns Jacobsson, Erik Tersmeden, Lennart Törnroth: Patentlagstiftningen -- en kommentar, 1980).
Att en uppfinning patentskyddas innebär definitionsmässigt att uppfinningen offentliggörs, samtidigt som den intellektuella äganderätten skyddas. Patentgranskare har inte till uppgift att göra en ekonomisk bedömning av en uppfinning eller att avgöra om en uppfinning är bättre än en annan. Att, som motionären tänker sig, patentverket skulle fungera som förmedlare av vinst till upphovsmannen är inte förenligt med patentverkets roll.
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att det är viktigt att det skapas gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare. Det bör dock vara uppfinnarens eget avgörande om han vill utnyttja det egna patentet själv eller sälja patentet till någon annan. Utskottet vill också erinra om de möjligheter till tvångslicens som patentlagen ger. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N341 (c).
I motion 1989/90:N285 (s) föreslås att det skall förläggas ett IT-centrum -- informationsteknologiskt centrum -- i Östersund. Det erinras i motionen om att Östersundsutredningen (Ds 1989:31) föreslog tillskapandet av ett sådant centrum i Östersund. Att bygga vidare på områden som stärker infrastrukturen i inlandet är av yttersta vikt, anser motionärerna, för att åstadkomma motvikt mot den snabba utveckling som sker i andra delar av landet.
I den regionalpolitiska propositionen våren 1990 (1989/90:76) sades beträffande bildandet av ett IT-centrum i Östersund (s. 202) att en bättre anpassning av informationsteknologin till inlandets förutsättningar är viktig. Östersundsutredningens förslag ansågs dock inte tillräckligt preciserat. Ansvaret för att utveckla förslaget borde, enligt propositionen, ligga på länsstyrelsen. Vissa medel föreslogs avsättas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län för att göra det möjligt att utreda frågan vidare och att bedriva viss projektverksamhet. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen (1989/90:AU13). Moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig mot den särskilda medelstilldelningen. I regleringsbrevet för innevarande budgetår åläggs, i enlighet med riksdagens beslut, länsstyrelsen i Jämtlands län att före utgången av år 1990 redovisa förslag till hur medlen skall användas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N285 (s).
Regeringen skall göra en plan för hur småskalig, miljövänlig, lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas, krävs det i motion 1989/90:N287 (mp). Starka ekonomiska intressen bromsar den nödvändiga förändringen av det svenska samhället i riktning mot mindre slöseri och mot mindre förbrukning i framtiden, hävdar motionärerna. De tekniska förutsättningarna finns för en sådan förändring, men de ekonomiska förutsättningarna och den politiska viljan saknas. De samhällsorgan som har teknikutveckling och etableringsstöd bland sina uppgifter kan, inom nu gällande ramar, disponera om personal och anslag så att en lokalt anpassad produktion främjas, säger motionärerna.
Riksdagen avslog hösten 1989 motionsyrkanden från samme motionär, identiska med de nu föreliggande (1989/90:NU9). Utskottet hänvisade till den positiva utvecklingen inom småföretagssektorn och till de kommande propositionerna om näringspolitik och regionalpolitik. Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för motionen.
I den näringspolitiska propositionen (1989/90:88) betonades småföretagens stora betydelse för förnyelse och tillväxt liksom för dynamiken i näringslivet. SIND, STU och de regionala utvecklingsfonderna skulle ytterligare inrikta sin verksamhet mot insatser för små och medelstora företag. I propositionen föreslogs också ett särskilt treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet, vars syfte skulle vara att förbättra de små och medelstora verkstadsföretagens konkurrensförmåga och produktivitet. Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag i här redovisade avseenden (1989/90:NU30).
I den regionalpolitiska propositionen (1989/90:76) föreslogs förändringar av det regionalpolitiska företagsstödet så att det förskjuts från direkt företagsstöd till insatser för att förbättra infrastrukturen och att en tyngdpunktsförskjutning sker från stöd i samband med investeringar och maskiner till stöd för immateriella investeringar. Vidare skulle åtgärderna koncentreras till de områden som bedöms ha de långsiktigt svåraste problemen och handläggningen förenklas och decentraliseras ytterligare. Riksdagen ställde sig bakom det som här redovisats (1989/90:AU13).
Vad beträffar det livsmedelstekniska området, som särskilt tas upp i den aktuella motionen, vill utskottet peka på att det bedrivs ett treårigt program, "Småskalig livsmedelsteknik i Norrbotten" med medel från STU och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Programmets syfte är att stimulera kompetensuppbyggnad och en ökad användning av småskalig teknik för att livsmedelsproduktionen skall kunna bibehållas och utvecklas i framför allt Norrbottens län. Slutrapport skall lämnas senast den 1 oktober 1991.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N287 (mp) i här berörda delar.
Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk inriktning, anförs det i motion 1989/90:N342 (mp). En sådan utvecklingsfond skulle vara särskilt inriktad på att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen. De flesta uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har i dag att vända sig till STU och utvecklingsfonder för att få stöd. I alltför många fall får dock, hävdar motionärerna, dessa upphovsmän avslag på sina äskanden, med hänvisning till att det för tillfället sägs inte finnas marknad för de aktuella varorna eller processerna. Den föreslagna typen av utvecklingsfond skulle kunna anlägga ett mer långsiktigt ekologiskt synsätt.
Vid behandlingen av den näringspolitiska propositionen våren 1990 tog riksdagen ställning till de regionala utvecklingsfondernas fortsatta verksamhet (1989/90:NU30). Fonderna skall vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet. Deras finansieringsverksamhet skall begränsas.
Förslag till ökade stimulansåtgärder på det miljötekniska området framlades våren 1990 både i den näringspolitiska propositionen (prop. 1989/90:88) och i forskningspropositionen (prop. 1989/90:90). I den förra föreslogs att utvecklingsfonderna skulle ges möjlighet att använda s.k. miljöcheckar för att stimulera företagen i fråga om satsningar på exempelvis internutbildning om den yttre miljön samt konsultinsatser m.m. Arbetet skulle utformas i samverkan mellan SIND, STU, utvecklingsfonderna och statens naturvårdsverk. I forskningspropositionen föreslogs att särskilda medel skulle avsättas för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad produktion. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i de båda propositionerna.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har, på industridepartementets uppdrag, gjort en studie avseende industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken, grundade på fattade miljöpolitiska beslut (IVA-rapport nr 377). Rapportens främsta syfte är att tydliggöra problem och aktualisera frågor; åtgärdsförslagen är därför generella och ger bara antydningar till lösningar. Rapporten övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N342 (mp).
Miljönormer och produktkrav
Produktkoncession och livscykelspecifikation
Frågor rörande produktionens planering och krav som bör ställas på denna tas upp i fem motioner från miljöpartiet.
Omsorgen om miljön måste visa sig i produktionens planering och valet av produkter, sägs det i motion 1989/90:N224 (mp), och riksdagen bör göra ett uttalande om detta. Regeringen har, enligt motionärerna, inte förstått att miljöomsorgen skall börja redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden från användning till kassering och återanvändning.
I motionerna 1988/89:N248 (mp) och 1989/90:N326 (mp) begärs att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett lagförslag om livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation skall tala om hur man väntar sig att den process man startat genom att tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är uttjänt. Följande information skulle ingå i en livscykelspecifikation: produktens syfte, vilka naturtillgångar som tas i anspråk, vilka biprodukter som alstras, hur mycket materiel som recirkuleras, hur mycket föroreningar som alstras, vilka arbetsrisker som finns, om produkten omsätter energi: vilken verkningsgraden är och om det uppstår någon miljöpåverkan vid användning, varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning, tekniska garantier och garantitid, förväntad teknisk livslängd, serviceanvisningar, tillverkarens avsikter beträffande service, skrotningsspecifikation.
Även i motion 1989/90:N351 (mp) föreslås att livscykelspecifikationer skall införas. Förslaget till vad en livscykelspecifikation skall innehålla överensstämmer med de förslag som lämnas i motionerna 1988/89:N248 (mp) och 1989/90:N326 (mp).
En statlig utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta ett lagförslag om produktkoncession, begärs det i motion 1989/90:N325 (mp). Gällande lagstiftning rörande spridning av skadliga ämnen vid produktion är inte tillräcklig, eftersom hänsyn till den totala omgivningseffekten till följd av produktionen inte tas, anser motionären. Han föreslår att det skall inrättas en varukoncessionsnämnd som skall ha till uppgift att på basis av en livscykelspecifikation fastställa en varas tillåtlighet och ställa de krav som behövs för att produkten skall kunna accepteras.
Frågor rörande producentansvaret togs upp i årets budgetproposition (bilaga 16, miljö- och energidepartementet) i anslutning till behandlingen av vissa avfallsfrågor (s. 43 f.). Där föreslogs bl.a. en skärpning av producentansvaret. Det konstaterades att producenter av varor och produkter har det yttersta ansvaret för den miljöpåverkan och misshushållning med resurserna som kan bli följden av såväl tillverkningen och användningen som slutbehandlingen i avfallsledet (dvs. hela produktionskedjan).
I budgetpropositionen aviserades också utredningar om utformning av materialbalanser (råvaror och kemiska produkter som används i verksamheten) och miljövarudeklarationer (sammanfattning av en varas miljörelaterade egenskaper). För att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m. tillsattes sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04), föreståndaren för statens råd för byggnadsforskning Rune Olsson. Utredaren skall enligt sina direktiv (dir. 1990:45) belysa utvecklingen av miljöfarligt avfall under 1990-talet, klarlägga möjligheter att omhänderta sådant avfall och ange kostnadseffekter. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991. Enligt vad utskottet erfarit pågår det också ett internt utrednings- och beredningsarbete inom miljödepartementet beträffande varors miljöpåverkan och ansvarsfrågor. En miljöpolitisk proposition är aviserad till våren 1991.
Vad gäller den information som de i motionerna föreslagna livscykelspecifikationerna avses ge konstaterar utskottet att den förekommer i dagsläget i viss begränsad omfattning. Konsumentverket uppställer -- efter uppgörelser med näringslivet -- riktlinjer för enskilda produktområden. Bland riktlinjerna ingår energideklarationer för vissa hushållsapparater. Riksdagen fattade i december 1990 beslut om införande av miljömärkning (prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13). Huvudmålen för miljömärkningen är att vägleda konsumenterna och stimulera till en produktutveckling som tar hänsyn till miljön. Bedömningen skall gälla produktens hela livscykel. Sverige är anslutet till en gemensam nordisk ordning för miljömärkning. Miljömärkningen är organiserad inom ramen för standardiseringskommissionens i Sverige (SIS) certifieringsverksamhet och handhas av en särskild miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp.
Utskottet tar först ställning till yrkandena om livscykelspecifikationer i motionerna 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) samt yrkandet i motion 1989/90:N224 (mp) om att riksdagen skall göra ett uttalande rörande miljöhänsyn vid produktionsplaneringen och valet av produkter.
Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och överväganden inom regeringskansliet. En miljöpolitisk proposition har aviserats till våren 1991. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är befogat att riksdagen nu tar något initiativ på de områden som berörs i de förstnämnda motionerna.
Motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) avstyrks därmed.
Även vad avser yrkandet i motion 1989/90:N325 (mp) om att en utredning skall tillsättas med uppgift att utarbeta ett lagförslag om produktkoncession, är utskottets slutsats att det tidigare redovisade utrednings- och beredningsarbete som bedrivs inom regeringskansliet bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning till eventuella åtgärder på området.
Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N325 (mp) i här aktuell del.
Miljöfrågor m.m.
I detta avsnitt behandlas fyra motioner med yrkanden om S-märkning av elektrisk materiel, miljöinformation till företag, svenska utlandsföretags miljöansvar och företags miljöredovisningar.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till sådana ändringar av de bestämmelser för godkännande av elektrisk materiel, som trädde i kraft den 1 januari 1990, att de harmoniserar med EG-ländernas, anförs det i motion 1989/90:N344 (m). I motionen anges att bestämmelserna bör ändras på följande punkter: Produkt som av nationell behörighet i något EG-land är tillåten för försäljning och allmänt bruk skall få registreras i Sverige utan speciella svenska provningskrav. Produkt som i ett EG-land inte omfattas av speciell provnings- eller registreringsplikt skall ej behandlas annorlunda i Sverige. För produkt som är avsedd att installeras fast av behörig elektriker skall inte samma rigorösa krav gälla som för andra, enklare produkter.
Riksdagen beslöt våren 1988 att en ny kontrollordning för elektrisk materiel skulle införas den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:82, NU 1987/88:30). Syftet med den nya kontrollordningen var bl.a. att kontrollen, med bibehållen nivå vad gäller elsäkerhet och konsumentskydd, skulle anpassas till den ordning som råder inom EG. Detta innebär att det förekommer skillnader mellan regler som gäller i Sverige och regler som gäller i olika EG-länder. Enligt den nya kontrollordningen har möjligheter öppnats för tillverkare och importörer att -- som alternativ till kontroll utförd av SEMKO (Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB) med åtföljande S-märkning -- utföra motsvarande kontroll vid vissa andra, med SEMKO samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO har för flertalet produkter ersatts med ett krav på registrering hos SEMKO före marknadstillträdet.
Införandet av den nya kontrollordningen innebar, som nämnts, ingen ändring av de säkerhetskrav som gäller för elprodukter. Harmonisering av de svenska säkerhetskraven med de västeuropeiska pågår kontinuerligt. Svensk standard överensstämmer till största delen med internationellt harmoniserad standard, som utarbetas bl.a. inom det västeuropeiska standardiseringsorganet CENELEC. Det finns dock produkter för vilka harmoniserad västeuropeisk standard saknas. Antalet avvikelser har minskat betydligt under senare år, bl.a. till följd av att svenska säkerhetskrav har införts som västeuropeiska. Utländska provningsanstalter inom vissa system -- EMKO-, CCA- och CB-systemen -- accepteras utan SEMKOs godkännande. Dessutom accepteras provningsanstalter som har överenskommelser med SEMKO. Detta innebär att den provning som krävs kan utföras i tillverkarlandet, i stället för som tidigare endast i Sverige. Utskottet vill påpeka att mindre förändringar av en produkt, t.ex. nytt armstöd i en bubbelpool, inte kräver någon ny registrering, vilket sägs i motionen.
Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är en förstärkt marknadskontroll, som utövas av statens energiverk. Enligt uppgift från energiverket planeras en utvärdering bli genomförd när den nya kontrollordningen har varit i kraft någon tid, sannolikt under år 1991. Inom EFTA och EG pågår för närvarande översyner av de s.k. lågspänningsdirektiven, varvid utfallet av de pågående EES-förhandlingarna har betydelse.
Som framgår av den tidigare redovisningen var ett av syftena med den nya kontrollordningen att uppnå en harmonisering med EG. Utskottet anser nu, liksom för två år sedan, att en sådan harmonisering är mycket angelägen. Samtidigt menar utskottet att det är viktigt att den nuvarande nivån vad avser elsäkerhet och konsumentskydd bibehålls. Mot bakgrund av att energiverket har aviserat att en utvärdering av den nya kontrollordningen kommer att ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta något initiativ. Motion 1989/90:N344 (m) avstyrks därmed.
Det bör ges en förbättrad miljöinformation till företag runt Öresund, sägs det i motion 1989/90:N306 (m). Bakgrunden är de svåra miljöföroreningarna i Öresund och Östersjön med höga halter av fosfor, kväve och de organiska gifterna PCB och DDT. Olika åtgärder föreslås i motionen, däribland förbättrad information till företag runt Öresund för att åstadkomma ett större ansvarstagande.
Miljödelegationen Västra Skåne (ME 1989:01), som tillsattes våren 1989, har enligt sina direktiv (dir. 1989:5) till uppgift att initiera och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra miljön i västra Skåne inom en tioårsperiod. Delegationen bör, enligt direktiven, ha ett löpande samarbete med länsstyrelserna och andra berörda statliga organ, med berörda kommunala instanser samt med näringslivet i området. Delegationen bör vidare samråda med Öresundskommissionen, 1984 års svenska Öresundsdelegation (K 1984:02) och kommittén (K 1988:01) för översyn av storstadsområdenas miljö- och trafikfrågor samt orientera sig om planer på den danska sidan. Senast den 1 december 1990 skall uppdraget avrapporteras, varvid vidtagna samordningsinsatser, initiativ m.m. skall redovisas.
Med hänvisning till det uppdrag Miljödelegationen Västra Skåne har, vilket skall avrapporteras inom kort, anser utskottet inte att det behövs ett sådant initiativ från riksdagen som begärs i motion 1989/90:N306 (m). Motionen avstyrks således.
En rad förslag till åtgärder, avsedda att öka svenska företags miljöansvar i utlandet, läggs fram i motion 1989/90:N275 (mp). Huvudregeln för svenska dotterföretag i utlandet bör, enligt motionären, vara att de skall följa svenska miljönormer när dessa är strängare än de som gäller lokalt; riksdagen borde göra ett tillkännagivande om detta. En första åtgärd borde därefter vara en genomgripande utredning av svenska utlandsföretags miljöbeteende. En särskild utredning borde få i uppdrag att granska skillnader i miljöbestämmelser mellan Sverige och länder där svenska dotterföretag är verksamma, kartlägga hur sådana skillnader utnyttjas av dotterföretagen, genom fältstudier undersöka miljöeffekten av sådan verksamhet samt genom kontakter med lokala myndigheter, massmedia, miljögrupper, fackföreningar och opinionsbildare ta reda på hur de svenska dotterföretagens verksamhet ur miljösynvinkel uppfattas av olika delar av lokalbefolkningen. Vidare föreslår motionären att svenska beskickningar i utlandet skall åläggas att lämna regelbundna rapporter till riksdagen om svenska dotterföretags miljöbeteende. Det borde också läggas fram förslag till lagstiftning om ekonomiska och andra sanktionsåtgärder mot svenska moderföretag, vars dotterföretag missbrukar luckor och brister i sina placeringsländers miljölagstiftning på ett sätt som strider mot accepterat beteende i Sverige. Slutligen anser motionären att riksdagen bör göra ett uttalande om att regeringen vid kontakter med svenska exportföretags företrädare bör understryka vikten av att svenska dotterföretag i utlandet följer minst de normer som gäller i Sverige.
Internationella riktlinjer för miljöskydd finns inom ramen för både OECD och Internationella handelskammaren (ICC). I OECDs riktlinjer för multinationella företag ingår ett särskilt avsnitt om miljöskydd. Enligt detta skall företagen: värdera och beakta förutsebara miljökonsekvenser vid beslut om investeringar, samarbeta med lokala myndigheter och tillhandahålla rapporter och expertis, vidta lämpliga åtgärder för att minimera risk för miljöskador, t.ex. utbildning och teknikval.
Riktlinjerna är inte rättsligt bindande men får betecknas som auktoritativa rekommendationer. Internationella och nationella organisationer rekommenderar sina medlemsföretag att följa dem. Detta gäller t.ex. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Inom ramen för ICC finns det också riktlinjer för miljöskydd (Environmental Guidelines for World Industry). På initiativ från ICCs svenska nationalkommitté har rekommendationer avseende miljörevision ställts upp.
Enligt utskottets mening främjar Sverige den globala miljöomsorgen bäst genom att i olika internationella sammanhang verka för att riktlinjer av den typ som finns inom ramen för OECD och ICC får så stor räckvidd och anslutning som möjligt. Utskottet noterar också att det från formell, rättslig synpunkt inte är någon framkomlig väg att, som föreslås i motionen, försöka komma till rätta med dotterföretags brister i miljöbeteende genom sanktionsåtgärder mot de svenska moderföretagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N275 (mp).
Företag bör lämna en frivillig redovisning av hur deras prognosticerade verksamhet påverkar natur och miljö, en s.k. miljöredovisning, sägs det i motion 1989/90:N300 (mp). Motionärerna hänvisar till miljöpartiets förslag i motion 1989/90:Fi725 om miljöredovisning i statens budget och anser att en miljöredovisning av föreslagen typ bör finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i företagens årsredovisningar. I miljöredovisningen skall det ingå materialbalanser, som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och avgaser. Motionärerna anser att prognosdelen bör kunna vara en frivillig handling från företagens sida.
Riksdagen avslog våren 1990 det tidigare nämnda förslaget från miljöpartiet att statens budget skall omfatta en redovisning av hur den föreslagna ekonomiska politiken påverkar vår miljö och vår hälsa, liksom hur vårt handlande påverkar miljön i andra länder (1989/90:FiU20). Finansutskottet anförde att utskottet delade motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att även de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder beaktas, men framhöll samtidigt att det inte är möjligt att enkelt ange eller beräkna miljöeffekterna av olika ekonomisk-politiska åtgärder. Den av regeringen aviserade utredningen om hur miljöaspekterna bättre skall komma till uttryck i nationalräkenskaperna sågs som ett grundläggande steg mot åstadkommande av ett bättre beslutsunderlag när det gäller att ge miljön en större vikt i ekonomiska beräkningar och bedömningar. Företrädare för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom aktiebolagslagen, och regler för hur de skall ställas upp utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer (FAR). Enligt vad utskottet erfarit har vissa större företag börjat inkludera redovisningar med koppling till miljöområdet (främst arbetsmiljö) i sina förvaltningsberättelser -- dock i ytterst begränsad omfattning.
Utskottet delar motionärernas och finansutskottets mening att det är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som privat verksamhet. Vad gäller företags redovisningar av hur deras prognosticerade verksamhet kan beräknas påverka natur och miljö anser utskottet, i likhet med motionärerna, att sådana bör bygga på frivillighet. Utskottet ser inte något behov av lagstiftning eller särskilt initiativ från riksdagens sida. Motion 1989/90:N300 (mp) avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 30, motion 1989/90:N318 yrkande 8, motion 1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4, res. 1 (m, fp, c) res. 2 (mp)
2. beträffande investeringsskydd mot politiska omvälvningar att riksdagen avslår motion 1989/90:N369 yrkande 1, res. 3 (m, fp, c)
3. beträffande åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne att riksdagen avslår motion 1989/90:N347 yrkande 1,
4. beträffande transnationella företag att riksdagen avslår motion 1989/90:N323, res. 4 (v, mp)
5. beträffande komplettering av exportstatistiken att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 1,
6. beträffande tjänstesektorn att riksdagen avslår motion 1989/90:N244,
7. beträffande industripolitisk satsning på livsmedelsindustrin att riksdagen avslår motion 1989/90:N245,
8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna att riksdagen avslår motion 1989/90:N66 yrkande 2, res. 5 (v)
9. beträffande miljöriktig råjärnsframställning att riksdagen avslår motion 1989/90:N246, res. 6 (v)
10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning att riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkande 20, res. 7 (v)
11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000 att riksdagen avslår motion 1989/90:N224 yrkande 1, res. 8 (mp)
12. beträffande linberedningsverk att riksdagen avslår motion 1989/90:N330,
13. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen avslår motion 1989/90:N241 och motion 1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del, res. 9 (m, fp, c, mp)
14. beträffande främjande av svenskt hantverk att riksdagen avslår motion 1989/90:N288 och motion 1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del, res. 10 (fp, c, mp) res. 11 (m)
15. beträffande hantverkskonsulenter att riksdagen avslår motion 1989/90:N313 yrkande 3, res. 12 (fp)
16. beträffande samnordiskt stöd till hantverk och hantverksutbildning att riksdagen avslår motion 1989/90:N264 och motion 1989/90:N313 yrkande 2,
17. beträffande rättsligt skydd för enklare tekniska lösningar att riksdagen avslår motion 1989/90:N54 yrkande 26,
18. beträffande teknisk utveckling genom ökat utnyttjande av patent att riksdagen avslår motion 1989/90:N341,
19. beträffande informationsteknologiskt centrum i Östersund att riksdagen avslår motion 1989/90:N285,
20. beträffande småskalig, miljövänlig tillverkning att riksdagen avslår motion 1989/90:N287 yrkandena 1 och 2, res. 13 (mp)
21. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning att riksdagen avslår motion 1989/90:N342, res. 14 (mp)
22. beträffande livscykelspecifikation att riksdagen avslår motion 1988/89:N248, motion 1989/90:N224 yrkande 2 och motionerna 1989/90:N326 och 1989/90:N351, res. 15 (m, fp, c) - motiv. res. 16 (v, mp)
23. beträffande produktkoncession att riksdagen avslår motion 1989/90:N325 yrkande 1, res. 17 (m, fp, c) - motiv. res. 18 (mp)
24. beträffande S-märkning av elektrisk materiel att riksdagen avslår motion 1989/90:N344, res. 19 (m, fp)
25. beträffande miljöinformation till företag runt Öresund att riksdagen avslår motion 1989/90:N306 yrkande 1,
26. beträffande svenska företags miljöansvar i utlandet att riksdagen avslår motion 1989/90:N275, res. 20 (mp)
27. beträffande företags miljöredovisningar att riksdagen avslår motion 1989/90:N300. res. 21 (v, mp)
Stockholm den 6 november 1990
På näringsutskottets vägnar
Rune Jonsson
Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp), Björn Kaaling (s) och Lars De Geer (fp).
Reservationer
1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Ett spritt ägande och därmed mindre koncentrerad makt är en av grundstenarna för en samhällsekonomiskt ansvarsfull politik. Ett spritt ägande innebär också att det ekonomiska inflytandet sprids på fler -- ägande och inflytande hör ihop. Den politik som har förts under 1980-talet och som har inneburit en kollektivisering och koncentration av ägandet måste nu brytas. Makt- och ägarkoncentration måste ersättas med sin motsats, maktspridning och ägandespridning. Det gäller såväl kollektiv som enskild koncentration. Därför bör det privata ägandet inte motarbetas utan utvecklas och spridas till flera och det kollektiva ägandet minska. Så bör t.ex. löntagarfonderna avvecklas.
Ägandespridning kan främjas genom olika åtgärder, såsom föreslås i motionerna 1989/90:N357 (fp), 1989/90:N318 (m) och 1989/90:N367 (m). Tillämpning av frivilliga vinstandelssystem är ett positivt sätt att sprida ägandet. Utskottet instämmer sålunda i de bedömningar som företrädare för de borgerliga partierna gjorde våren 1990, då frågan om vinstandelssystem behandlades av skatte- och socialförsäkringsutskotten. Vinstdelningssystem innebär bl.a. bättre tillfredsställelse i arbetet och ökad samhörighetskänsla. Därmed skapas starkare företag till gagn för anställda, ägare, kunder och leverantörer. Därför bör inte vinstandelssystemen beläggas med sociala avgifter, ifall andelarna binds mer än fem år.
Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet innebär att ägandet i stor utsträckning skiljs från inflytandet. Därför måste, anser utskottet, denna företeelse bringas att upphöra. I första hand bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG. Ägandespridning bör i övrigt främjas på olika sätt -- genom att det skapas bättre förutsättningar för aktiesparande och förvärv av konvertibla skuldebrev.
Utskottet anser vidare att en ökad ägarspridning bör åstadkommas genom försäljning av statliga företag. Mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs i verks- och bolagsform bör kunna avyttras. Utskottet hänvisar till förslag härom i utskottets betänkande om statliga företag under föregående riksmöte (1989/90:NU35 res. 1 s. 29). Frågan kommer att inom kort -- på grundval av motionsyrkanden -- tas upp på nytt i samband med behandlingen av regeringens redogörelse för de statliga företagen (skr. 1990/91:20).
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed blir de aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N318 (m), 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m) tillgodosedda. Motion 1989/90:N58 (mp) i här aktuell del avstyrks -- utskottet instämmer emellertid i motionärernas kritik mot maktkoncentration på det ekonomiska området.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N318 yrkande 8, motion 1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Koncentrationen av ägande och makt inom näringslivet har, enligt utskottets mening, tillåtits gå för långt och måste brytas genom åtgärder på flera plan. På de grunder som anges i motion 1989/90:N58 (mp) är utskottet kritiskt till aktiebolagsformen som sådan.
En ytterligare liberalisering av bestämmelserna om aktieägande, vilken gynnar uppkomsten av multinationellt ägande, kan inte accepteras. I stället bör regeringen förelägga riksdagen förslag till hur ägarkoncentrationen nationellt och internationellt skall kunna minskas och hur andra företagsformer än aktiebolagen med mera direkt ansvar mellan ägande och verksamhet skall främjas, liksom en starkare koppling mellan ägande och arbete.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant tillkännagivande skulle motion 1989/90:N58 (mp) bli tillgodosedd i nu berörd del. Övriga här aktuella motioner -- motionerna 1989/90:N318 (m), 1989/90:N357 (fp) och 1989/90:N367 (m) -- avstyrks samtidigt. När det gäller yrkandena om det ömsesidiga ägandet i motionerna 1989/90:N318 (m) och 1989/90:N357 (fp) har utskottet emellertid samma uppfattning som motionärerna vad beträffar det bakomliggande motivet till yrkandena, dvs. önskemålet att maktkoncentrationen på det ekonomiska området skall minska.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ett spritt enskilt ägande i näringslivet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 30 och med avslag på motion 1989/90:N318 yrkande 8, motion 1989/90:N357 och motion 1989/90:N367 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (mom.2)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericcson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N369 (m) beträffande behovet av investeringsskydd för svenska företag mot politiska omvälvningar i Östeuropa. Utskottet vill understryka vikten av att förhandlingarna om ytterligare investeringsskyddsavtal genomförs skyndsamt, så att sådana avtal med det snaraste kan ingås med samtliga länder i Östeuropa. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till regeringen. Därmed blir motion 1989/90:N369 (m) tillgodosedd i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande investeringsskydd mot politiska omvälvningar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N369 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Transnationella företag (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N323 (mp), att de transnationella företagens betydelse och snabba tillväxt motiverar att sammanfattande översikter årligen tas fram. Det som industridepartementet hittills har presenterat är, enligt utskottets mening, inte tillräckligt. En systematisk kartläggning av de transnationella företagens privilegier borde vidare göras. Detta skulle kunna vara ett första steg mot avvecklandet av dessa privilegier. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det inte finns några skäl varför vissa företagsformer skall gynnas framför andra.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande transnationella företag att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N323 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna (mom. 8)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om behovet av ett starkt statligt engagemang inom de strategiskt viktiga sektorerna livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin som förs fram i motion 1989/90:N66 (vpk). Staten har, enligt utskottets mening, en viktig roll som ägare av företag inom olika branscher, så att en angelägen motvikt till de privata maktgrupperna inom näringslivet kan åstadkommas. Riksdagen bör därför, som föreslås i motionen, hos regeringen begära förslag om stärkande av statens inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna. Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N66 (vpk) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande samhälleligt inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N66 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som börjar med "Med det" och slutar med "motion 1989/90:N246 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N246 (vpk), att den traditionella tekniken för råjärnsframställning inte är godtagbar från miljösynpunkt. Det är, enligt utskottets mening, ett nationellt intresse att det finns en stålindustri som står under ett starkt samhälleligt inflytande och är offensiv och framtidsinriktad. Därför bör regeringen vidta sådana åtgärder att en råjärnsframställning som uppfyller högt ställda miljökrav kommer till stånd. Starka regionalpolitiska skäl talar för ökade satsningar på järn- och stålteknik i Luleå. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom motion 1989/90:N246 (vpk) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande miljöriktig råjärnsframställning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N246 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (mom.10)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "motion 1989/90:A107 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det är ett nationellt intresse att det i Sverige finns kvar en uthållig, modern och konkurrenskraftig järn- och stålindustri. Den svenska stålindustrin borde, som anförs i motion 1989/90:A107 (vpk), ägna sig åt framtidsinriktade satsningar på miljöns och energiteknikens områden. De svenska ägarna av stålindustrin ger, enligt utskottets mening, ibland ett intryck av trötthet och en önskan att helst slippa sitt ägaransvar. Utskottet anser därför att ägarstrukturen bör ses över vid en utredning som tar sikte på att den svenska stålindustrin skall samordnas i ett metallbolag med staten som dominerande ägare. Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd. Därmed blir motion 1989/90:A107 (vpk) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande stålindustrins ägarstruktur och inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att anslaget på 1,2 miljarder kronor inte borde ha beviljats Saab-Scania. Som anförs i motion 1989/90:N224 (mp) är det mycket olämpligt att staten satsar pengar på ett projekt som ger anledning till starka invändningar från miljö- och energisynpunkt. Miljöpartiets tidigare uttalade skepsis om värdet av Saab-Scanias regionalpolitiska löften har redan i hög grad besannats. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varmed motion 1989/90:N224 (mp) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande Saab-Scanias projekt SAAB 2000 att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Centrala hantverksrådet (mom.13)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N241 (m) och 1989/90:N313 (fp), att statens stöd till Centrala hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag. Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra hantverket, samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan komma att ges låg prioritet av SIND undviks.
Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ansluter sig till vad som nu anförts. Därmed blir motion 1989/90:N241 (m) och motion 1989/90:N313 (fp) i här berörd del tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N241 och motion 1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i de nu aktuella motionerna på åtgärder med syfte att främja hantverket.
Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, vilket i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Även de äldres och invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker med det sagda motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del och motion 1989/90:N288 (mp).
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande främjande av svenskt hantverk att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N288 och 1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Främjande av svenskt hantverk (mom.14)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Regeringen bör i samråd med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, vidta erforderliga åtgärder inom ramen för befintliga resurser. Även de äldres och invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som nu har anförts. Ett sådant uttalande skulle till viss del tillgodose motion 1989/90:N313 (fp) i här aktuell del och motion 1989/90:N288 (mp).
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande främjande av svenskt hantverk att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N288 och 1989/90:N313 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Hantverkskonsulenter (mom.15)
Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N313 (fp), att det är mycket angeläget att hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen bör därför uppmärksamma länsstyrelserna och landstingen på behovet av en hantverksresurs i varje län. På de platser där den andra hemslöjdskonsulenttjänsten ännu inte är inrättad eller där en hemslöjdskonsulenttjänst blir ledig kan det vara ett lämpligt tillfälle att vidga verksamheten till hantverkets alla grenar. Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle naturligtvis även omfatta hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därigenom blir motion 1989/90:N313 (fp) i berörd del tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande hantverkskonsulenter att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N313 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mom.20)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N287 (mp), att det är nödvändigt att det svenska samhället förändras i riktning mot mindre slöseri och mot mindre förbrukning i framtiden. De tekniska förutsättningarna för en sådan förändring finns, men de ekonomiska förutsättningarna och den politiska viljan saknas. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att utarbeta en plan för hur småskalig, miljövänlig, lokal tillverkning skall kunnas utvecklas och stödjas. En sådan plan bör, i enlighet med förslag som har framförts av miljöpartiet i andra sammanhang, innefatta inrättande av närfonder, ändrad offentlig upphandling, höjda drivmedelsskatter och sänkta arbetsgivaravgifter utanför de ekonomiskt överhettade områdena. Det bör vara fullt möjligt att åstadkomma denna förändring av det svenska samhället mot en mer lokalt anpassad produktion för lokala behov, genom att de samhällsorgan som stödjer utveckling av teknik och lokala etableringar åläggs att disponera om personal och anslag inom nu gällande ramar.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir motion 1989/90:N287 (mp) i här berörda delar tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande småskalig, miljövänlig tillverkning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N287 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.21)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1989/90:N342 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 1989/90:N342 (mp) -- att det behövs en utvecklingsfond med ekologisk inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det skall inrättas en utvecklingsfond, särskilt inriktad på att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa energiformer och ett jordbruk i ekologisk balans kräver innovationer med avseende på teknik, apparatur, maskiner och redskap. De befintliga samhällsorgan som tillhandahåller stöd för uppfinnare o.d. anlägger ofta ett alltför kortsiktigt ekonomiskt synsätt. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varmed motion 1989/90:N342 (mp) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N342 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Livscykelspecifikation (mom.22, motiveringen)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Motionerna 1989/90:N224 (mp)" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att regeringens agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och försening. Mycket av det utrednings- och beredningsarbete som nu pågår eller aviseras borde redan ha varit utfört.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp).
16. Livscykelspecifikation (mom.22)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp). Omsorgen om miljön måste visa sig redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden från användning till kassering och återanvändning. Den gällande lagstiftningen är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Därför bör riksdagen, som föreslås i de tre sistnämnda motionerna, uppmana regeringen att utarbeta ett förslag till en lag om livscykelspecifikation. En sådan skall tala om hur man väntar sig att den process man har satt i gång genom att tillverka varan skall utveckla sig ända till dess att varan är uttjänt. Det närmare innehållet i en livscykelspecifikation framgår av de aktuella motionerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed blir motionerna 1989/90:N224 (mp), 1988/89:N248 (mp), 1989/90:N326 (mp) och 1989/90:N351 (mp) tillgodosedda i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande livscykelspecifikation att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N248, motion 1989/90:N224 yrkande 2 och motionerna 1989/90:N326 och 1989/90:N351 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Produktkoncession (mom.23, motiveringen)
Per Westerberg (m), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med "Med det" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid återigen framhålla att regeringens agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och försening, med påföljd att ett utredningsmaterial som länge hade bort föreligga alltjämt saknas.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp) i här aktuell del.
18. Produktkoncession (mom.23)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med "Även vad" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N325 (mp), att gällande lagstiftning avseende spridning av skadliga ämnen vid produktion inte är tillräcklig. Därför bör riksdagen anmoda regeringen att tillsätta en statlig utredning som skall ha till uppgift att utarbeta förslag till en lag om produktkoncession i enlighet med vad som anförs i den aktuella motionen. En varukoncessionsnämnd bör inrättas med uppgift att på basis av en livscykelspecifikation bestämma om en ny vara skall tillåtas och ställa de krav som måste uppfyllas för att produkten skall kunna accepteras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N325 (mp) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande produktkoncession att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N325 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N344 (m), att det är mycket angeläget att Sverige uppnår en harmonisering med EG vad gäller reglerna för godkännande och registrering av elektrisk materiel. Detta var ju också ett av syftena när den nya kontrollordningen infördes. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till sådana förändringar av bestämmelserna att kvarstående avvikelser i förhållande till EGs regler elimineras -- med beaktande av säkerhetskrav. Genom ett uttalande av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N344 (m) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande S-märkning av elektrisk materiel att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N344 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mom.26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion 1989/90:N275 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N275 (mp), att det är anmärkningsvärt och stötande att svenska företag i utlandet inte sällan ytterst brutalt exploaterar brister i där gällande miljölagstiftning eller övervakning. Åtgärder mot detta bör vidtas med största skyndsamhet. I motionen lämnas, som tidigare har redovisats, en rad förslag till åtgärder. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom detta åtgärdsprogram. Den första åtgärden bör vara en genomgripande utredning av svenska utlandsföretags miljöbeteende. Genom ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir motion 1989/90:N275 (mp) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande svenska företags miljöansvar i utlandet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N275 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Företags miljöredovisningar (mom.27)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1989/90:N300 (mp) framförda uppfattningen att en miljöredovisning bör finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i företagens årsredovisningar. I redovisningen skall ingå materialbalanser, som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och avgaser.
Redovisning av miljökonsekvenser av verksamheten måste troligen lagregleras, men prognosdelen bör, enligt utskottets mening, kunna vara en frivillig handling från företagens sida. Riksdagen bör därför nu göra ett tillkännagivande att en sådan frivillig redovisning bör komma till stånd. Därmed blir motion 1989/90:N300 (mp) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande företags miljöredovisningar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N300 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Miljöriktig råjärnsframställning (mom.9)
Lars Norberg (mp) anför:
Det torde föreligga en betydande nationell enighet med motionärerna om att det är önskvärt med framtidssatsningar när det gäller ståltillverkningen i Luleå. Närheten till råvaran, gjorda investeringar och personalens kunnande torde vara tillräckliga motiveringar för detta. Miljöfrågorna måste beaktas främst genom att miljövårdande instanser -- miljö- och hälsovårdsnämnd, länsstyrelse och naturvårdsverk -- ställer krav. Ståltillverkningen i Luleå är en mycket betydande föroreningskälla och situationen behöver snabbt förbättras. Stålindustrin har undantagits från de utsläppsskatter och avgifter som gäller för annan energianvändning. Jag utgår ifrån att regeringen i nästa års miljöproposition kommer att ta upp denna brist så att även stålindustrin får ett ekonomiskt incitament att minska sina utsläpp.
2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Stig Bertilsson (m), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anför:
Vi anser att staten inte skall engagera sig i enskild näringsverksamhet, vare sig som ägare eller som finansiär. Avtalet mellan Saab-Scania och staten hösten 1989 accepterades dock. I detta sammanhang vill vi framhålla som önskvärt att en utredning skall tillkallas med uppgift att undersöka möjligheterna för enskild finansiär att på sätt som staten har gjort i det här aktuella fallet och på liknande villkor lämna stöd till utvecklingsföretag eller till särskilda projekt. Hos stödgivaren skulle sålunda utbetalningar av stödet omkostnadsföras, medan återbetalningen av stödet skulle intäktsredovisas när projektet gav avkastning i form av t.ex. avtalad royalty. Ett motionsyrkande (m) med sådan innebörd bereds för närvarande genom remissbehandling m.m.
3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mom.11)
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag ansåg hösten 1989 att det inte fanns anledning för staten att engagera sig i Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000. Även om projektet var positivt med hänsyn till behovet av ökad civil produktion inom krigsmaterieltillverkande industri borde något anslag inte ha beviljats. Att medel anvisas till projektet innebär ett indirekt stöd till JAS-projektet, vilket med det snaraste bör avvecklas. Dessutom borde riksdagen ha sagt nej till förslaget med hänvisning till miljöskäl. De redovisade synpunkterna är, enligt min mening, fortfarande giltiga.
4. S-märkning av elektrisk materiel (mom.24)
Lars Norberg (mp) anför:
Miljöpartiet har tidigare i motioner och reservationer motsatt sig den försvagning av konsumentskyddet som borttagandet av den obligatoriska S-märkningen innebär och som vi menar är ett typiskt exempel på en negativ effekt av EG-harmoniseringen. Vi har dock nu avstått från att ånyo ta upp detta ärende i avvaktan på energiverkets utvärdering.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Motionerna2
Utskottet6 Allmänna riktlinjer m.m.6 Ägandefrågor6 Övriga frågor8 Särskilda branscher10 Hantverk15 Teknisk utveckling18 Miljönormer och produktkrav22 Produktkoncession och livscykelspecifikation22 Miljöfrågor m.m.24 Hemställan27
Reservationer 1. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (m, fp, c)30 2. Ett spritt enskilt ägande i näringslivet (mp)31 3. Investeringsskydd mot politiska omvälvningar (m, fp, c)32 4. Transnationella företag (v, mp)32 5. Samhälleligt inflytande över livsmedels- och läkemedelsindustrierna (v)32 6. Miljöriktig råjärnsframställning (v)33 7. Stålindustrins ägarstruktur och inriktning (v)33 8. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (mp)34 9. Centrala hantverksrådet (m, fp, c, mp)34 10. Främjande av svenskt hantverk (fp, c, mp)35 11. Främjande av svenskt hantverk (m)35 12. Hantverkskonsulenter (fp)36 13. Småskalig, miljövänlig tillverkning (mp)36 14. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mp)37 15. Livscykelspecifikation (m, fp, c)38 16. Livscykelspecifikation (v, mp)38 17. Produktkoncession (m, fp, c)39 18. Produktkoncession (mp)39 19. S-märkning av elektrisk materiel (m, fp)39 20. Svenska företags miljöansvar i utlandet (mp)40 21. Företags miljöredovisningar (v, mp)40
Särskilda yttranden 1. Miljöriktig råjärnsframställning (mp)41 2. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (m, fp)41 3. Saab-Scanias projekt SAAB 2000 (v)41 4. S-märkning av elektrisk materiel (mp)42