Näringspolitik

Betänkande 1993/94:NU15

Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU15

Näringspolitik

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Proposition 1993/94:100 bilaga 13
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1993/94
NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera A (näringspolitik m.m.)
punkterna 1, 3, 6 och 7, littera B (Närings- och
teknikutvecklingsverket) punkterna 1 och 2, littera C
(teknologisk infrastruktur m.m.) punkterna 3 och 9--11,
littera D (marknads- och konkurrensfrågor) punkterna 2 och 3,
littera F (teknisk forskning och utveckling) punkterna 1--7,
dels proposition 1993/94:100 bilaga 14
(Civildepartementet) littera E (folkrörelsefrågor, kooperativa
frågor m.m.) punkt 2,
dels Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR4 angående
den svenska rymdverksamheten,
dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år
1993,
dels -- helt eller delvis -- 83 motioner från allmänna
motionstiden år 1994,
dels en motion som har väckts med anledning av Riksdagens
revisorers förslag 1993/94:RR4.

Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet
lämnats av företrädare för Civildepartementet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Länsstyrelsen och Utvecklingsfonden i
Jämtlands län, Sveriges industriförbund, livsmedelsforskningen
och livsmedelsindustrin, varvsindustrin samt stenindustrin. Från
Industriförbundet har också en skrivelse inkommit.

Sammanfattning

Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör
inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att
marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan
åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för
välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall ges en
generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall
undvikas.

Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation
regeringens näringspolitik och anser att den utformas mer av
ideologiska hänsyn än utifrån vad som är sakligt motiverat i
olika avseenden. I reservationen föreslås ett samlat
näringspolitiskt program för små och medelstora företag.
Företrädaren för Ny demokrati delar i stort regeringens syn på
näringspolitikens utformning. Han anser dock -- med referens
till förslag från den s.k. Ekonomikommissionen -- att det behövs
ytterligare insatser för att främja näringslivets utveckling. I
en meningsyttring (v) begärs att regeringen skall lägga fram
konkreta förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall
främjas. Vidare behövs det, hävdas det, en småföretagspolitik
som bygger på breda politiska majoriteter och inte på
ideologiska låsningar.

Utskottet tillstyrker två förslag i budgetpropositionen om
försäljning av statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle
och Bure och om ett bemyndigande för regeringen att i samband
med privatisering av regionala investmentbolag överföra
statens tillgångar i dessa bolag till regionala stiftelser som
verkar för näringslivsutveckling. I en reservation (s), med
instämmande i meningsyttringen (v), föreslås beträffande statens
aktier i Atle och Bure att dessa skall säljas och att 300
miljoner kronor skall tillföras den centrala lånefond för
utvecklingsbolagens verksamhet som skall inrättas.

När det gäller småföretagens riskkapitalförsörjning avstyrker
utskottet motioner om utökad placeringsrätt för AP-fonden, om
omorganisationen av utvecklingsfonderna och om regionala
riskkapitalsatsningar. Motioner i den förstnämnda frågan får
stöd i en reservation (s), med instämmande i meningsyttringen
(v) där även motionen i den andra frågan följs upp.

Utskottet föreslår en ökning av stödet till uppfinnare med
5 miljoner kronor, avsett att användas för en utbyggnad av de
länsvisa produktrådens verksamhet. I en reservation (s) föreslås
en ökning av stödet till uppfinnare via produktråden med 19
miljoner kronor och en ökning av stödet till Svenska
uppfinnareföreningens rådgivningsverksamhet med 6 miljoner
kronor. Också i meningsyttringen (v) förordas ökat stöd till
uppfinnare.

Motioner med krav på förstärkt stöd till kvinnors
företagande avstyrks med hänvisning till olika åtgärder som
regeringen har vidtagit. I reservationer (s; nyd) följs upp
motionsyrkanden från resp. parti om ökat stöd. Även i
meningsyttringen (v) förordas en höjning av stödet.

Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden (s; v) om höjt
statligt stöd för byggande av nätverk för småföretag i syfte
att främja dessa företags exportmöjligheter. Utskottet hänvisar
till av regeringen vidtagna åtgärder. I en reservation (s) och i
meningsyttringen (v) följs dessa yrkanden upp.

Anslaget till småföretagsutveckling föreslås utgå med 169
miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mer än regeringens
förslag. Utökningen skall, som tidigare nämnts, användas för
ökat stöd till uppfinnare via produktråden. I en reservation (s)
förordas en ökning av anslaget med 75 miljoner kronor; det
utökade anslaget skall möjliggöra ökat stöd till uppfinnare,
till kvinnors företagande och till ett program för att främja
export hos småföretagen. En höjning av anslaget med 100 miljoner
kronor föreslås i meningsyttringen (v).

Enligt utskottets uppfattning bör anslaget för stöd till
kooperativ utveckling -- under Civildepartementets huvudtitel
-- uppgå till 6,5 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslår. Regeringen bör samtidigt i
kompletteringspropositionen återkomma med förslag om hur denna
ökning skall finansieras inom ramen för Civildepartementets
ansvarsområde. Vidare föreslår utskottet att riksdagen genom ett
uttalande till regeringen fastslår att de kooperativa företagen
skall behandlas likvärdigt med andra företag. I reservationer
(m, fp, c, kds) anförs dels att riksdagen skall ställa sig bakom
regeringens förslag till anslag, dels att det inte behövs något
särskilt riksdagsuttalande om likabehandling av kooperativa
företag.

När det gäller stöd till varvsindustrin föreslår utskottet
att regeringen skall anmodas att under våren 1994 noga pröva om
åtgärder kan vidtas i syfte att likvärdiga garantivillkor för
den svenska varvsnäringen i förhållande till dem som gäller i
jämförbara konkurrentländer kan sättas i kraft. Vidare anser
utskottet att regeringen bör göra en översyn av
konkurrensvillkoren i övrigt för svensk varvsnäring och
återkomma till riksdagen med förslag som syftar till att
branschen får likvärdiga konkurrensförhållanden med
varvsindustrin inom OECD. I en reservation (m, fp, c, kds)
avvisas förslagen om uttalanden av riksdagen, med hänvisning
till att det förhandlingsarbete som nu pågår inom OECD under
svenskt ordförandeskap och med syfte att helt avveckla
varvssubventionerna, allvarligt skulle försvåras om sådana
uttalanden görs.

Utskottet tillstyrker därutöver regeringens förslag om anslag
till Standardiseringskommissionen och till
Sprängämnesinspektionen. Beträffande det förstnämnda
förordas i en reservation (s), med instämmande i
meningsyttringen (v), en ökning av anslaget med 2 miljoner
kronor.

Sveriges geologiska undersökning bör anvisas ett belopp på
146 miljoner kronor, vilket är 15 miljoner kronor mer än
regeringens förslag, anser utskottet. De utökade medlen skall
användas för en ökad kartering av betydelse för prospektering
och mineralutvinning. I en reservation (m, fp, c, kds) förordas
att regeringens anslagsförslag skall bifallas. Utskottet
avstyrker vidare motionsyrkanden (s; v) om stöd till
prospektering och om ökad satsning på mineraljakt. Dessa
yrkanden följs dock upp i reservationer (s) och i
meningsyttringen (v).

När det gäller teknisk forskning och utveckling avstyrker
utskottet motioner med krav på ökade insatser inom olika områden
-- kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin,
fordonsteknisk forskning, återinrättande av den s.k.
VT-delegationen, forskning och utveckling inom
livsmedelsindustrin, miljöteknik, produktutvecklingsstöd m.m. En
del av dessa yrkanden får stöd i reservationer (s) och i
meningsyttringen (v). Regeringens förslag till anslag på 580
miljoner kronor tillstyrks av utskottet. I en reservation (s)
föreslås en ökning av anslaget med 265 miljoner kronor och i
meningsyttringen (v) pläderas för en ökning med 250 miljoner
kronor.

Den teknisk-vetenskapliga attachéverksamheten föreslås av
utskottet få en ökning av anslaget med 8 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag på 34 miljoner kronor, detta för att
underlätta för de små och medelstora företagen att komma ut på
exportmarknaden. I en reservation (m, fp, c, kds) förordas
bifall till regeringens anslagsförslag.

Utskottet tillstyrker också anslag till bl.a. NUTEK,
Konkurrensverket och rymdverksamhet. Beträffande
rymdverksamheten tillstyrks också ett förslag från Riksdagens
revisorer om att målen för denna verksamhet skall bli föremål
för en genomgripande översyn.

I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör
vissa branschspecifika frågor. Det gäller t.ex.
detaljhandeln, tjänstesektorn, miljömärkning av textilprodukter
och bevakningsföretag. Samtliga dessa motioner avstyrks av
utskottet. I ett fall -- miljömärkning av textilprodukter --
följs motionen upp i meningsyttringen (v).

En förteckning över alla reservationer finns i
innehållsförteckningen (s. 126).

Proposition 1993/94:100 bilaga 13

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna
rubriker föreslås följande:

A. Näringspolitik m.m. (s. 21)
att riksdagen
2. bemyndigar regeringen att i samband med privatisering av
regionala investmentbolag överföra statens tillgångar i dessa
bolag till regionala stiftelser, som verkar för
näringslivsutveckling eller FoU-verksamhet, när detta bäst
främjar det regionalpolitiska syftet,
3. bemyndigar regeringen att avyttra en andel av statens
aktier i Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB
motsvarande ca 7 % av resp. bolags samtliga aktier.

A 1. Småföretagsutveckling (s. 26)
att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 164 000 000 kr.

A 3. Avgifter till vissa internationella organisationer
(s. 30)
att riksdagen till Avgifter till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
7 020 000 kr.

A 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
(s. 33)
att riksdagen till Täckande av förluster vid viss
garantigivning, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 4 000 000 kr.

A 7. Räntestöd m.m. till varvsindustrin (s. 33)
att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000
kr.

B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader (s. 45)
att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 164 190 000 kr.

B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar
(s. 46)
att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 19 350 000 kr.

C 3. Bidrag till Standardiseringskommissionen (s. 53)
att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen
för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 33 964 000 kr.

C 9. Sprängämnesinspektionen (s. 67)
att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 499 000 kr.

C 10. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. (s. 70)
att riksdagen
1. godkänner att de långsiktiga målen för verksamheten inom
Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde ändras i
enlighet med vad regeringen förordat,
2. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 130 680 000 kr.

C 11. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig
forskning (s. 75)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 4 880 000 kr.

D 2. Konkurrensverket (s. 82)
att riksdagen till Konkurrensverket för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 59 900 000 kr.

D 3. Konkurrensforskning (s. 85)
att riksdagen till Konkurrensforskning för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 5 850 000 kr.

F 1. Teknisk forskning och utveckling (s. 121)
att riksdagen
1. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 580 320 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som har
anförts, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig
ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk
forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande
avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 295 000 000 kr
under budgetåret 1995/96, högst 250 000 000 kr under
budgetåret 1996/97, högst 210 000 000 kr under budgetåret
1997/98 och högst 175 000 000 kr under budgetåret 1998/99.

F 2. Informationsteknologi (s. 123)
att riksdagen
1. till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 352 920 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta
staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd
till teknisk forskning och utveckling m.m. inom IT-området som,
inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst
179 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 154 000 000
kr under budgetåret 1996/97, högst 125 000 000 kr under
budgetåret 1997/98 och högst 107 000 000 kr under budgetåret
1998/99.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (s. 124)
att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 33 560 000 kr.

F 4. Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader (s. 126)
att riksdagen till Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 648 000 kr.

F 5. Rymdverksamhet (s. 127)
att riksdagen
1. till Rymdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 539 130 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 ikläda
staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår
inom rymdverksamhet om högst 274 000 000 kr,
3. medger att utgående reservation på reservationsanslaget
Nationell rymdverksamhet får disponeras i enlighet med vad som
anförts,
4. godkänner det som regeringen förordar om överföring av
anslagssparande och anslagskrediter på ramanslaget Europeiskt
rymdsamarbete m.m. till ramanslaget Rymdverksamhet.

F 6. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (s. 129)
att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 5 520 000 kr.

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
(s. 130)
att riksdagen till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 272 300 000 kr.

Proposition 1993/94:100 bilaga 14

I proposition 1993/94:100 bilaga 14 (Civildepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under trettonde
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angiven rubrik
föreslås

E 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 67)
att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 500 000
kr.

Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR4

I Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR4 föreslås
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
med anledning av den genomförda granskningen anfört angående en
genomgripande analys av den svenska rymdverksamheten,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
med anledning av den genomförda granskningen anfört angående
redovisning till riksdagen av den s.k. bemyndigandeskulden.

Motionerna

Den motion från allmänna motionstiden år 1993 som
behandlas här är

1992/93:Ub401 av Carl Olov Persson (kds) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att svenska företag [bör]
uppmuntras att bättre ta vara på den enorma resurs som
invandrare från så många språkgrupper/kulturer är för svenska
företag i deras bearbetning av viktiga marknader.

De motioner från allmänna motionstiden år 1994 som
behandlas här är följande:

1993/94:L313 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om praktisk företagsutbildning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomisk rådgivning för företagare.

1993/94:Ub623 av Kjell Nilsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett regionalt kompetenscentrum
för verkstadsindustrin i Växjö.

1993/94:T215 av Hans Stenberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omlokalisering av Svenska träforskningsinstitutet
helt eller delvis till Västernorrland,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försörjningen med riskvilligt kapital för företagen.

1993/94:Jo226 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)
såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att ett trämekaniskt forskningscentrum bör
förläggas till sydöstra Sverige.

1993/94:Jo311 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (13) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett branschprogram för den
träförädlande industrin.

1993/94:N202 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av berggrundskartering i Jämtlands
län.

1993/94:N203 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kooperativa utvecklingscentrum.

1993/94:N205 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att inom ramen för proposition 1993/94:100 bilaga 13,
A 1 Småföretagsutveckling lämna ett stöd med 1,8 miljoner
kronor för Form/Design Center i Malmö.

1993/94:N206 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om FoU-satsningar inom svensk livsmedelssektor.

1993/94:N208 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om angelägenheten av berggrundskartering i Jämtlands län.

1993/94:N209 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsinsatser för den trämekaniska
industrin.

1993/94:N210 av Carl Olov Persson och Pontus Wiklund (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda hur
företagen skall kunna stimuleras till att i högre grad tillägna
sig FoU i syfte att öka sysselsättningen.

1993/94:N211 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen föreslås om ökade anslag för att utveckla de
kooperativa metoderna för nya arbeten bland normalt svaga
grupper.

1993/94:N214 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att öka förädlingen av
skogsråvaran och därmed dess exportvärde.

1993/94:N216 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för
företagsutvecklingsprojekt för Kalmar län.

1993/94:N217 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om träförädlingsindustrin i Sverige.

1993/94:N219 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för kompetensutveckling av
ensamföretagare.

1993/94:N220 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Centrala hantverksrådet.

1993/94:N221 av Lena Öhrsvik och Bengt Lindqvist (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av svensk medverkan i
TIDE-projektet.

1993/94:N222 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt projekt för kvalitetsprogram i små och
medelstora företag,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för inrättandet av en professur med
inriktning på kvalitetssystem i små och medelstora företag.

1993/94:N223 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn och samordning av
lagen om bevakningsföretag och lagen om larminstallationer, i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:N225 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser till Företagarnas utbildning för
insatser i de mindre och medelstora företagen.

1993/94:N226 av Håkan Holmberg (fp) och Lars Svensk (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kompetensutveckling för företagare.

1993/94:N227 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning om och utveckling av
skogsråvarans användning.

1993/94:N228 av Bo Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att svensk varvsindustri ges
möjlighet att konkurrera på samma villkor som våra grannländers,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svensk industri [bör] få chans att konkurrera på
lika villkor när det gäller byggande av t.ex. broar till
svensk/nordisk infrastruktur för att bl.a. värna om svenska
arbetstillfällen,
3. hos regeringen begär en undersökning av
exportkreditgarantier för fartyg.

1993/94:N229 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Västernorrlands och Jämtlands läns behov av
grundläggande basfakta vad gäller de geologiska förhållandena i
länen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överföring av täktmedel till kartering av de
geologiska förhållandena i Västernorrlands och Jämtlands län.

1993/94:N232 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att starta ett statligt
mineralutvecklingsbolag,
2. ökar anslaget till geologisk undersökningsverksamhet med 15
miljoner kronor för att uppnå snabbare undersökningsverksamhet i
Västerbottens och Norrbottens län.

1993/94:N233 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på forskning och framtagning av framtidens
fordon,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge NUTEK och FOA i uppdrag att utvärdera
möjligheterna till tekniköverföring samt inleda ett
samarbetsprojekt med bilindustrin.

1993/94:N234 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett livsmedelstekniskt
forsknings- och utvecklingsprogram för att stärka
livsmedelssektorns konkurrenskraft.

1993/94:N235 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
statens och kommunernas roll i den tekniska utvecklingen.

1993/94:N236 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om varvsindustrin i Sverige.

1993/94:N237 av Lennart Fridén m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett program för vidgat samarbete mellan
bilindustrin och högskolorna.

1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig och övergripande branschpolitik för
skogsbruk och skogsindustri,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett nytt branschprogram till stöd för
träindustrin,
3. till ett nytt branschprogram för träindustrin för
budgetåret 1994/95 anslår 15 miljoner kronor på ett nytt anslag,

1993/94:N246 av Inga Berggren och Per Stenmarck (båda m)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktorisation lika för alla företag oavsett huvudman,
3. som sin mening ger regeringen till känna att utredningen
Trygghet i lokalsamhället bör pröva ovan nämnda förhållanden.

1993/94:N247 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skånskt näringsliv,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny regional och kommunal näringspolitik,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Skåne som en näringspolitisk friregion.

1993/94:N248 av Hugo Bergdahl och Karl-Göran Biörsmark (båda
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.

1993/94:N249 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av geologisk kartering inom
Jämtlands län.

1993/94:N250 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunala varuförsörjningsplaner
inom ramen för en total serviceplanering.

1993/94:N251 av Kristina Persson och Ines Uusmann (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om oförändrat bidrag för
Standardiseringskommissionen.

1993/94:N254 av Charlotte Branting (fp) och Stina Gustavsson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till VERKTEC i Kronoberg.

1993/94:N255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktning och omprioritering av NUTEK:s
åtgärder för stöd och stimulans till småföretag.

1993/94:N257 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att genom omfördelning av forskningsmedel stärka resurserna
för de tekniska högskolornas långsiktiga FoU och utbildning inom
det trämekaniska området.

1993/94:N260 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förebyggande insatser mot onödiga konkurser.

1993/94:N261 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kooperativa företagsformens användning skall
uppmuntras och stimuleras,
2. hos regeringen begär att den snarast lägger fram förslag om
sådan ändring i den gällande lagstiftningen att verksamhet som
bedrivs i kooperativ form får arbeta under samma villkor som
annan organiserad verksamhet.

1993/94:N264 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en aktiv näringspolitik för kooperativ
utveckling.

1993/94:N265 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av satsningar på regionala
utvecklingscentra.

1993/94:N267 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (båda
s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
den civila fartygsproduktionen samt förutsättningarna för ett
svenskt varvsstöd.

1993/94:N268 av Per Stenmarck och Knut Wachtmeister (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för
inköp och innehav av pyrotekniska varor.

1993/94:N269 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökat stöd till de lokala och
regionala näringspolitiska insatserna.

1993/94:N272 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
medel till produktcertifiering.

1993/94:N274 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (båda v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur staten
skall bidra till att utveckla textilsektorn i miljövänlig
riktning.

1993/94:N275 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av hinder för kvinnor som vill
starta företag.

1993/94:N276 av Rolf L Nilson och Lars Bäckström (båda v) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutralitet för svensk varvsindustri,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till utredning och planering för varvsindustri i
Uddevalla.

1993/94:N277 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen
1. till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1994/95
anvisar 6 500 000 kr,
2. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1994/95 anvisar 28 606 931 000 kr.

1993/94:N280 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
statligt stöd till Form i Malmö.

1993/94:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bra näringspolitik,
2. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad
tillväxt skall främjas enligt vad i motionen anförts,
3. hos regeringen begär förslag på hur medel från
miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen,
6. hos regeringen begär förslag på program om miljöteknik
enligt vad i motionen anförts,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagen och småföretagspolitiken,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativt företagande,
10. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kapitalförsörjningen,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AP-fonderna,
12. av regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för
småföretagen enligt vad i motionen anförts,
15. till Näringsdepartementet för budgetåret 1994/95 till
utveckling av småföretag anslår 100 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts,
16. till industriell utveckling inom verkstadsteknikområdet
för budgetåret 1994/95 anslår 50 000 000 kr till ett nytt
anslag för VT-delegationens verksamhet, enligt vad i motionen
[anförts],
17. till teknisk forskning och utveckling m.m. för budgetåret
1994/95 anslår 250 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår
fördelat enligt vad i motionen [anförts].

1993/94:N282 av Lars Bäckström m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en regional fond för Fyrstadsregionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återbetalningar från AB Volvo till staten,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återbetalda medel från AB Volvo skall avsättas
för regionalpolitiska satsningar i Uddevalla-Fyrstadsområdet,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återbetalda medel från AB Volvo skall disponeras
för uppbygg[naden] av en regional fond för Fyrstadsregionen,
6. vid avslag på yrkande 5, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återbetalda medel från Volvo
ställs till länsstyrelsens disposition för näringspolitiska
satsningar i Uddevallaregionen.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förstärka riskkapitaltillgången för
Norrbotten,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt statlig satsning på rymdverksamheten i
Kiruna.

1993/94:N284 av Kjell Johansson m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors småföretagande,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av riskkapitalbolagens utlåning,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man bör införa en obligatorisk, ekonomisk
konsekvensanalys som analyserar de beslut som berör företagandet
eller på något annat sätt väsentligen inverkar på
förutsättningarna för att bedriva ekonomisk verksamhet.

1993/94:N286 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att
genomföra de förslag till forskningssatsningar inom träindustrin
som anges i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensutveckling i företagen inom träindustrin.

1993/94:N288 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av statligt engagemang i prospekteringen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökning av baskarteringsverksamheten i Västerbottens
län,
3. hos regeringen begär att Norrlandsfonden ges ett
samordnande ansvar för mineraljakten.

1993/94:N289 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade resurser för forskningen inom
skogsindustrin,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av branschprogram för skogsindustrin.

1993/94:N290 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att regeringen senast i samband
med kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med
ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett
Europaperspektiv för småföretag innehållande bl.a. sådana
åtgärder som redovisats i motionen.

1993/94:N291 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökning av den trämekaniska forskningen och
utbildningen i Sverige.

1993/94:N292 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skyndsamt återinföra statliga
kreditgarantier, WP 6 i enlighet med OECD:s regler.

1993/94:N294 av Lennart Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etablering av ett Business and Innovation
Centre Programme i Uddevalla.

1993/94:N295 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringsmöjligheter, anpassning av
starta-eget-bidrag samt lägre nedre beloppsgräns för
nyföretagarlån för kvinnliga företagare.

1993/94:N296 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalförsörjningen för ny- och småföretagande,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyndsam utredning av möjligheterna att bilda lokala
investmentbolag.

1993/94:N297 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bilda ett riskkapitalbolag för kvinnligt
företagande,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att från Fond 92--94 överföra aktier och/eller
kontanta medel till ett värde av 2 000 000 000 kr till det
angivna riskkapitalbolaget för kvinnligt företagande.

1993/94:N299 av Johnny Ahlqvist och Lars-Erik Lövdén (båda s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
gällande lagstiftning när det gäller tillsyn över
bevakningsbolag.

1993/94:N300 av Tage Påhlsson (c) och Roland Sundgren (s)
såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär
att den skyndsamt låter utreda i vilka avseenden kooperativa
eller liknande företagsformer missgynnas i befintliga lagar och
förordningar.

1993/94:N301 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
program för livsmedelsindustrin.

1993/94:N302 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av utredning om öppethållandetider,
kringverksamhet och livsmedelspriserna.

1993/94:N303 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge NUTEK i uppdrag att genomföra ett
åtgärdsprogram för de lokala produktråden i utvecklingsfonderna,
inom en kostnadsram på 5 miljoner kronor och ytterligare 3
miljoner kronor för utveckling av samarbetet med SUF:s lokala
rådgivare,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lägga Lindbeckkommissionens förslag till grund
för fortsatta åtgärder inom näringspolitikens område.

1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny näringspolitik,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fasta spelregler och god lönsamhet för näringslivet,
5. hos regeringen begär att statens aktieinnehav i
förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs och att av intäkterna
vid försäljningen 300 miljoner kronor förs till
utvecklingsbolagens lånekapital,
6. hos regeringen begär att AP-fonderna ges rätt att placera
ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i mindre företag,
8. för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50
miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad [i motionen]
anförts om tillämpad teknisk forskning och utveckling,
15. beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 350 miljoner
kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som
anförts i motionen,
16. hos regeringen begär ett förslag om skogsindustriellt
program i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att främja kvinnors företagande,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på nyföretagande i kooperativ form,
20. beslutar att anvisa 50 miljoner kronor för åtgärder för
småföretagens exportverksamhet,

1993/94:N306 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett utvecklingsprogram för
träindustrin och en resursförstärkning och nätverkssatsning för
kompetensutveckling i norra Sverige.

1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder till förmån för västsvenska
underleverantörer genom en regional fortsättning av den s.k.
Verkstadstekniska delegationens verksamhet,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att NUTEK:s roll som försörjare av s.k. såddkapital
förstärks och att dessa medel fördelas i regional samverkan,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkorslån till projekt inom flyg- och
rymdindustrin.

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättandet av ett träprogram,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett trätekniskt centrum i Dalarna,
30. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för företagsutveckling i små och medelstora
företag,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för exportsatsningar med regional
förankring.

1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet
(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning inom skogs- och träproduktsektorn.

1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (3) att riksdagen hos regeringen begär utredning av
möjligheten att som stöd för små och medelstora företag i
Stockholm inrätta ett projekt "teknikimportchef att hyra"
och en organisation för hemmabaserat kunskapsmäklarskap i en
alltmer internationaliserad marknad.

1993/94:A458 av Lennart Rohdin (fp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanröja skillnaderna i samhällets behandling av
tillverkande och tjänste[producerande]företag,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att likställa turistnäringen med tillverkningssektorn
och den övriga tjänstesektorn.

1993/94:A469 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfonderna i Malmöhus och Kristianstads län,
8. som sin mening ger regeringen till känna behovet av att
regeringen tillsammans med regionala organ och branscher
utarbetar ett framtidsprogram för Skånes bionäringar och
livsmedelsindustri i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans av kvinnors del i tjänsteexport,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskvilligt kapital för kvinnors företagande,
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd och rådgivning för turistnäringen.

Den motion som väckts med anledning av Riksdagens revisorers
förslag 1993/94:RR4 är

1993/94:N16 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen med instämmande i revisorernas förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av
rymdverksamhetens mål, inriktning och resultat.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Regeringen redovisar inledningsvis i Näringsdepartementets
bilaga till budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 13 s.
3--19) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.

Näringspolitikens uppgift är, enligt regeringen, att skapa
goda förutsättningar för produktiva investeringar och produktivt
arbete i Sverige. För detta krävs drivkrafter. Det privata
näringslivet måste ges förbättrad konkurrenskraft och bättre
förutsättningar att växa, sägs det i propositionen. Prioriterade
områden i regeringens näringspolitik är enskilt ägande,
företagande och sparande, avskaffande av tillväxthämmande
skatter, avreglering och främjande av konkurrens,
effektivisering och privatisering av de statliga företagen,
forskning och utveckling (FoU) samt ett svenskt inträde i EU.

I propositionen redovisas följande insatser som regeringen har
genomfört för att komma till rätta med strukturproblemen i
svensk ekonomi:
åtstramning av stabiliseringspolitiken,
genomförande av 1991 års program för att främja småföretagen
och 1992 års skattereform, kompletterat med åtgärder för att
mildra skattetrycket för småföretag och aktieägare samt en
förenkling av regelsystemet för småföretag,
öppnande av verksamheter inom den offentliga sektorn för
konkurrens,
avveckling av konkurrenshinder och regleringar,
inledd privatisering av statliga företag,
förstärkning av den industrirelaterade forskningen och
förbättring av infrastrukturen.

Regeringen ämnar utveckla de samlade näringspolitiska
insatserna för att stärka marknadsekonomin och ytterligare
förbättra förutsättningarna för näringslivet, anförs det i
propositionen.

För att Sverige skall kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen måste lönsamheten vara minst lika hög för
investeringar i Sverige som i andra länder, framhåller
regeringen. Villkoren för entreprenörer måste vidare vara
jämförbara med dem i andra länder. Detta är avgörande för att
Sverige skall kunna attrahera de investeringar och den
produktion som krävs för ett fortsatt högt välstånd.
Deprecieringen av den svenska kronan tillsammans med en gynnsam
produktivitetsutveckling sedan hösten 1992 har lett till en
markant förbättring av industrins konkurrenskraft, konstateras
det.

Den svenska ekonomin är nu, enligt regeringens bedömning, på
väg att återhämta sig, men vägen tillbaka till uthållig tillväxt
och full sysselsättning är lång. Därför måste den ekonomiska
politiken under hela 1990-talet inriktas på att återställa den
samhällsekonomiska balansen, anser regeringen. Exporten och
investeringarna i det privata näringslivet måste under
överskådlig tid framöver vara de främsta drivkrafterna för
tillväxten i ekonomin. Regeringen syftar med sin ekonomiska
politik till att steg för steg skapa förutsättningar för detta.
Det största hotet mot en återhämtning i ekonomin är osäkerheten
huruvida genomförda förändringar blir bestående, anförs det.
Regeringen avser därför att fortsätta att föra en konsekvent
linje inom näringspolitiken.

De delar av näringspolitiken som Näringsdepartementet har
direkt ansvar för är följande:
nyföretagande och tillväxtföretag,
privatisering av statligt ägda företag,
konkurrenspolitik,
teknologisk infrastruktur,
teknisk forskning och utveckling,
energipolitik.

Tillväxten och utvecklingen i näringslivet måste i hög grad
baseras på de små och medelstora företagen, anförs det i
propositionen. Det program för att främja småföretagen som
regeringen lade fram hösten 1991 (prop. 1991/92:51, bet. NU14)
omfattade bl.a. avreglering, sänkta skatter, effektivare
konkurrens och förbättrad riskkapitalförsörjning. En stor del av
programmet har nu genomförts, konstateras det.

De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och
kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens
inriktning.

I Socialdemokraternas partimotion 1993/94:N305 anförs att
näringspolitikens uppgift är att med utgångspunkt i en sund
penning- och finanspolitik främja en god utveckling av
näringslivet. Detta skall ske genom att en fortgående
strukturomvandling mot en alltmer högproduktiv varu- och
tjänsteproduktion understöds. En bred och offensiv
näringspolitik innebär, enligt motionärerna, att alla
politikområden måste samverka för att målet om en återskapad
tillväxt skall kunna nås. Den nödvändiga ökningen av tillväxten
måste göras på ett ekologiskt uthålligt sätt, anförs det.

Beträffande näringslivsutvecklingen är det, enligt
motionärerna, två nyckelfrågor som är aktuella. Den första är
hur den inhemska efterfrågan, som svarar för cirka fyra
femtedelar av ekonomin, kommer att utvecklas de närmaste åren.
Den andra frågan gäller den strukturella utvecklingen på sikt
och kopplat härtill hur innovationsklimatet kan förbättras. Inom
näringspolitiken har staten två huvudfunktioner, sägs det i
motionen, -- dels att sätta regler och ge allmänna
förutsättningar, dels att uppträda på ett mer aktivt sätt. Det
sista innebär att staten agerar såväl som katalysator som
accelerator i näringslivsutvecklingen. I det arbetet krävs
selektiva insatser, framhålls det.

Företagen kräver -- för att kunna fatta beslut om
investeringar -- att man har kunskap om de villkor som kommer
att gälla för företagandet i framtiden, sägs det vidare i
motionen. Företagens krav på fasta spelregler är rimligt, anser
motionärerna och menar att det är varje regerings skyldighet att
söka breda lösningar. En socialdemokratisk regering efter valet
år 1994 kommer att göra så få förändringar som möjligt, med
vissa angivna undantag på skatteområdet, utlovas det. En god
lönsamhet i näringslivet är nödvändig dels för att
investeringskapital skall kunna genereras, dels för att
placerare skall kunna attraheras. För att få uppslutning kring
målet om höjda vinster krävs, heter det vidare i motionen,
följande motprestationer: vinsterna måste utnyttjas för
produktiva investeringar, företagen måste göra omfattande
insatser för att höja de anställdas kompetens och
arbetsorganisationen måste moderniseras.

I kommittémotionen 1993/94:N290 (s) utvecklas liknande
synpunkter som i den nämnda partimotionen. För att åstadkomma en
positiv näringslivsutveckling måste åtgärder sättas in på bred
front, anförs det. Insatserna måste vara av såväl generell som
selektiv art och ske på både kort och lång sikt. Inom EU
bedrivs, enligt motionärerna, för närvarande en betydligt mer
aktiv och mer pragmatiskt inriktad näringspolitik än vad som nu
görs i Sverige.

Regeringen bör snarast utarbeta ett samlat näringspolitiskt
program riktat till små och medelstora företag i syfte att
främja dessa företags export, krävs det i motionen. Programmet
skulle ha ett Europaperspektiv i två avseenden. För det första
borde en samordning ske med EU:s näringspolitik, vilken --
enligt motionärerna -- innehåller bl.a. mer aktiva satsningar på
olika branschprogram än vad den svenska näringspolitiken gör.
Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på
särskilda områden, t.ex. avseende träteknisk industri,
skogsbruk, verkstadsteknik, informationsteknologi,
livsmedelsindustri och gruvindustri. För det andra borde det
näringspolitiska programmet innehålla förslag om stöd och
stimulans till små och medelstora företag att komma ut på
Europamarknaden. Andra områden som måste ingå i ett
näringspolitiskt program är kapitalförsörjningen till små och
medelstora företag, stöd till uppfinnare, insatser för att
främja kvinnors företagande och stöd till kooperativa företag,
anförs det i motionen. För att fullfölja de föreslagna
uppgifterna behövs en kompetent och kraftfull aktör, anser
motionärerna. De påpekar att Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) är central myndighet för
näringslivet och menar att verket bör ges bättre möjligheter att
fullgöra sina uppgifter.

I Ny demokratis partimotion 1993/94:N303 sägs att
näringspolitiken är navet i den svenska ekonomin. Tillväxten i
svensk industri är avgörande för trygghetssystemen och balansen
i statsbudgeten, konstateras det. Det är, enligt motionärerna,
inte lämpligt att ingripa i förhållanden i enskilda branscher
eller företag; de allmänna förutsättningarna måste i stället
vara så utformade att det finns klara incitament för att starta
och driva företag. Ny demokrati ställer sig i huvudsak bakom de
förslag på näringslivsområdet som framlades av den s.k.
Ekonomikommissionen i betänkandet Nya villkor för ekonomi och
politik (SOU 1993:16). Dessa förslag borde ligga till grund för
statsmakternas fortsatta åtgärder på näringspolitikens område.
Förslagen innefattade bl.a. följande:
uppmuntra etablering av nya aktörer, gärna utländska, i
banksektorn,
precisera riktlinjer för tillämpningen av den nya
konkurrenslagen,
ge Konkurrensverket vidgade befogenheter,
gör försiktiga ändringar i regelsystemet på kredit- och
kapitalmarknaderna,
dela upp Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) i självständiga
enheter,
överväg att garantera betalningssystemet utan att garantera
långivningen,
underlätta ökad mångfald på finansmarknaden,
ge det statliga stödet till FoU-verksamhet en generell natur,
låt statens ansvar inom teknologiområdet främst gälla
utbildning och forskning,
låt staten lämna stöd till utveckling av basteknologierna,
vidta inte åtgärder i EU-anpassningssyfte som hämmar
konkurrensen, t.ex. återinförande av exportsubventioner till
jordbruk och livsmedelsindustri.

En bra näringspolitik måste, enligt vad som sägs i
Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N281, bidra till att
följande mål uppnås:
främjande av en ekologiskt hållbar produktion,
förnyelse och utveckling av olika näringar,
utveckling i hela landet,
tillskapande av arbetsmöjligheter för både män och kvinnor och
för både låg- och högutbildade personer.

Det behövs förvisso tillväxt i svensk ekonomi, sägs det i
motionen, men den nödvändiga tillväxten måste vara ekologiskt
anpassad. Företagen måste ta hänsyn till miljön på ett annat
sätt än vad som nu sker. Råvaru- och materialbalanser måste
upprättas, och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer
måste göras. Allt måste utmynna i miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar. Svensk industri står inför flera
utmaningar -- att förändra industriproduktionen i ekologiskt
hållbar riktning, att tillvarata utvecklingsmöjligheterna inom
miljöteknikområdet och att ställa om produktionen från linjär
till cirkulär, anför motionärerna. De kräver att regeringen
lägger fram konkreta förslag till hur en ekologiskt anpassad
tillväxt skall främjas och föreslår att medel från miljöavgifter
fonderas för att skapa arbetsplatser i nya miljövänliga
verksamheter.

I motionen sägs vidare att små och medelstora företag har en
central roll i svenskt näringsliv. Nya produkter föds ofta och
förverkligas i småföretagen. Det är därför viktigt att
näringspolitiken stimulerar bildandet av nya företag och
utveckling av små och medelstora företag, anser motionärerna.
För att skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen och en
hållbar utveckling behövs en småföretagarpolitik som bygger på
breda majoriteter och inte på ideologiska låsningar, heter det
vidare. Inslag i en sådan politik bör, enligt motionärerna, vara
sänkt ränta, minskat räntegap, åtgärder för att få bankerna att
låna ut till sunda affärsprojekt mot rimliga säkerheter,
ytterligare satsningar på FoU för småföretag, stimulans av
teknik- och kunskapsöverföring, särskilda branschprogram och
stöd till företagssamarbete med sikte på internationella
marknader.

Utskottet behandlar i detta avsnitt också en enskild motion --
1993/94:N284 (fp). I denna begärs att riksdagen skall uttala sig
för att det skall införas en ordning med obligatoriska,
ekonomiska konsekvensanalyser inför beslut som berör
företagandet eller på något annat sätt väsentligen inverkar på
förutsättningarna för att bedriva ekonomisk verksamhet. Motivet
är att tillskapandet av de nya arbetstillfällen som behövs för
att upprätthålla välfärdssystemet och som måste komma till stånd
hos småföretagen inte får hämmas av politiska beslut.

Konsekvensutredningar skall, enligt uttalanden från
statsmakterna i olika sammanhang, ingå som en naturlig del i
propositioner. Förekomsten av konsekvensanalyser varierar dock,
vilket framgår av den genomgång av propositioner avlämnade under
år 1993 som utskottet nyligen har genomfört (se yttrande
1993/94:NU3y).

Regeringen tillsatte hösten 1993 en delegation för
avregleringsfrågor (N 1993:07). Enligt direktiven (dir.
1993:113) skall delegationen bl.a. ställa samman, konkretisera
och löpande följa upp det arbete som planeras och genomförs i
fråga om avregleringsåtgärder i de olika departementen. Detta
skall, i systematisk och strukturerad form, föras ihop till ett
regeringens avregleringsprogram. I arbetet skall ingå att belysa
problem och konsekvenser som kan uppkomma vid genomförande av
konkreta avregleringsåtgärder. Delegationen skall också ägna
uppmärksamhet åt förslag från det offentliga utredningsväsendet
om nya och ändrade regleringar och, i förekommande fall, låta
bredda beredningsunderlaget genom expertgranskning avseende
förslagens effekter för marknadseffektiviteten. Delegationen
lämnade i november 1993 en första rapport till regeringen. En
slutrapport skall redovisas inom kort.

Inom regeringskansliet pågår vidare ett översynsarbete av
kommittédirektivens utformning och Begränsningsförordningen (SFS
1987:1347).

Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör
inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att
marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan
åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för
välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall,
enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom
vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande
betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta
planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och
byråkratiska inslag avskaffas.

Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på
näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Som sägs där är näringspolitikens uppgift
att skapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och
produktivt arbete i Sverige, som skall möjliggöra en hög och
stabil ekonomisk tillväxt. En god och uthållig tillväxt är
grunden för välfärd och sysselsättning. En lång rad strukturella
reformer har, såsom redovisas i finansplanen till årets
budgetproposition, vidtagits under senare år -- skattereformen,
borttagandet av en rad skadliga skatter och andra hinder för
företagande i allmänhet och för små och medelstora företag i
synnerhet, EES-avtalet, reformeringen av flera
transfereringssystem, avskaffandet av offentliga monopol, den
nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, ändringarna i
arbetsrätten, satsningarna på forskning och utbildning, den
förbättrade riskkapitalförsörjningen, den nya konkurrenslagen,
avregleringen av verksamhet som bedrivits i affärsverksform samt
infrastrukturinvesteringarna.

Kraven i Socialdemokraternas partimotion på att riksdagen
skall göra uttalanden om att statsmakterna bör tillse att det
skapas fasta spelregler och att det är nödvändigt med god
lönsamhet i näringslivet anser utskottet vara slag i luften.
Vikten av att lönsamheten i det svenska näringslivet är minst
lika hög som i jämförbara länder understryks i propositionen.
Likaså framhålls betydelsen av att politiken präglas av
långsiktighet, förutsägbarhet och stabilitet.

De synpunkter som vidare förs fram i Socialdemokraternas
partimotion -- och i ännu högre grad i kommittémotionen -- om
att staten bör inta en mer aktiv roll i näringspolitiken, bl.a.
genom att selektiva insatser på vissa områden skall göras, är
helt motsatta till den inställning som utskottet företräder. Det
viktiga är att genom generella insatser skapa ett
näringslivsklimat som ger grund för en god ekonomisk tillväxt.
Detta utesluter dock inte att statliga, riktade insatser för att
i olika avseenden komplettera marknaden kan erfordras. Som
exempel på detta kan nämnas kunskapsförsörjningen för den
skogsråvarubaserade industrin, insatser för att främja
innovativa företag, insatser för att främja kvinnors företagande
och kapitalförsörjningen till små och medelstora företag.
Utskottet återkommer i det följande till dessa områden.

Den uppfattning om näringspolitikens inriktning som redovisas
i Ny demokratis partimotion ligger enligt utskottets bedömning
väl i linje med regeringens politik. Det viktiga är sålunda att
goda generella förutsättningar skapas för näringslivets
utveckling. De förslag från Ekonomikommissionen som det
refereras till i motionen ingår i flera fall i regeringens
näringspolitik.

Vad gäller yrkandena i Vänsterpartiets partimotion om en
ekologiskt anpassad tillväxt vill utskottet hänvisa till vad som
sägs i finansplanen till årets budgetproposition (s. 7) om att
den nödvändiga höga ekonomiska tillväxten måste kombineras med
kravet på en miljömässigt uthållig utformning. Hög tillväxt är
inte uthållig eller på sikt välfärdsfrämjande om den sker på
bekostnad av landets långsiktiga produktionsmöjligheter eller
nationalförmögenheten, påpekas det vidare. Miljöskatter och
avgifter utgör, enligt regeringen, viktiga styrmedel. I en
särskild bilaga till finansplanen (bilaga 1.4) utvecklas
regeringens syn på en uthållig utveckling.

Önskemålet i motion 1993/94:N284 (fp) om ett system med
obligatoriska, ekonomiska konsekvensanalyser anser utskottet är
tillgodosett med de olika åtgärder som regeringen vidtagit --
främst genom den s.k. avregleringsdelegationens arbete -- och
som tidigare redogjorts för.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:N305
(s), 1993/94:N290 (s), 1993/94:N303 (nyd), 1993/94:N281 (v) och
1993/94:N284 (fp) i här berörda delar.

Småföretagsutveckling

Riskkapitalförsörjning

Inledning

Utskottet har i betänkandena 1992/93:NU25 (s. 20) om vissa
näringspolitiska frågor och 1993/94:NU11 (s. 6) om
småföretagsutveckling redogjort för olika finansieringsformer
och finansieringsorgan med statlig anknytning. I betänkandena
lämnas information om NUTEK:s produktutvecklingsstöd, de sju
teknikbrostiftelserna, Industri- och nyföretagarfonden,
portföljförvaltningsbolagen Atle AB och Bure AB och de
direktinvesterande riskkapitalbolagen, Företagskapital AB, de
regionala utvecklingsfonderna -- utvecklingsbolagen samt
Norrlandsfonden. Utskottet redovisar här inte på nytt dessa
uppgifter utan hänvisar till nämnda betänkanden.

Statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure

Regeringen begär i budgetpropositionen riksdagens bemyndigande
att avyttra en andel av statens aktier i Atle Förvaltnings AB
och Bure Förvaltnings AB motsvarande ca 7 % av respektive bolags
samtliga aktier.

Riksdagen beslöt i december 1993 (prop. 1993/94:40, bet. NU11)
att överföring skall ske av statens aktier i de båda
förvaltningsbolagen till Industri- och nyföretagarfonden, till
det nya moderbolaget för de regionala utvecklingsbolagen och
till de sju teknikbrostiftelserna. Efter dessa överföringar äger
staten direkt ca 7 % av det totala antalet aktier i respektive
bolag. Dessa aktier bör nu, enligt regeringens mening, avyttras.

I motion 1993/94:N305 (s) förordas att statens aktier i Atle
och Bure, inklusive de aktier som omfattas av riksdagsbeslutet i
december 1993, skall säljas. Av de medel som detta beräknas
inbringa -- 1,5 miljarder kronor -- skulle 300 miljoner kronor
tillföras den centrala lånefond som skall inrättas för de
regionala utvecklingsbolagen. Verksamheten hos Atle och Bure,
som bildades med medel från de tidigare löntagarfonderna, har
enligt motionärerna inte kommit småföretagen till del. Staten
har en skyldighet att tillse att kapitalförsörjningen för små
och medelstora företag fungerar i faser där marknaden i stort
sett inte erbjuder några möjligheter, anförs det i motionen.
Utvecklingsbolagens verksamhet kommer, till skillnad från vad
som gäller för Atle och Bure, att ha en inriktning på företag
med behov av s.k. mjuk finansiering, säger motionärerna. De
framhåller att försäljningen av aktierna i de båda bolagen
tidsmässigt bör anpassas så att den ger staten maximala
intäkter.

Riksdagens beslut i december 1993 om överföring av huvuddelen
av statens aktier i Atle och Bure -- motsvarande ca 27 % av
samtliga aktier -- innefattade också avslag på yrkanden (s) om
att staten som ett första steg skulle sälja motsvarande ca 10 %
av aktierna och att de erhållna medlen härav skulle tillföras
den centrala lånefonden för utvecklingsbolagen. Yrkandena
följdes upp i en reservation (s).

Näringsdepartementet har uppdragit åt ett utredningsinstitut,
Institute for Management of Innovation and Technology, att göra
en studie av riskkapitalsituationen för små och medelstora
företag. I studien skall följande belysas: kapitalstrukturen,
behov av ytterligare externt kapital, attityder till finansiella
aktörer och en internationell jämförelse. Avrapportering
planeras ske i april 1994.

Utskottet vill erinra om den rad av åtgärder som
regeringen under mandatperioden har vidtagit för att underlätta
riskkapitalförsörjningen för små och medelstora företag. Det
gäller inrättandet av den struktur med de två
portföljförvaltningsbolagen Atle och Bure och de sex
riskkapitalbolagen som bildades med medel från de tidigare
löntagarfonderna. Bolagen, som sammanlagt tillfördes 6,5
miljarder kronor, skall på kommersiella grunder tillhandahålla
riskkapital till små och medelstora företag. Industri- och
nyföretagarfonden arbetar sedan februari 1993 med dels stöd till
utveckling av nya produkter och marknadssatsningar, dels
nyföretagarlån. Fonden kommer på sikt att förfoga över ett
kapital på 2,4 miljarder kronor. De regionala
utvecklingsbolagen, som den 1 juli 1994 kommer att ersätta de
tidigare regionala utvecklingsfonderna, kommer att disponera ca
2,5 miljarder kronor för finansiering av små och medelstora
företag. De sju teknikbrostiftelser som bildades hösten 1993 har
till uppgift bl.a. att bistå företag i tidiga utvecklingsskeden
med finansiering. Stiftelserna disponerar ett kapital på
sammanlagt ca 1 miljard kronor.

Av central betydelse för företagens möjligheter att klara sin
riskkapitalförsörjning är utformningen av skattepolitiken.
Regeringen har sedan sitt tillträde gjort en rad förändringar på
sådana områden som är särskilt viktiga för att stärka
tillväxten. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffades
hösten 1991 och i övrigt har den successivt sänkts; den kommer
att avvecklas helt år 1995. Då sänks också den allmänna
skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %. Beskattningen av
det egna kapitalet i företaget likställs med beskattningen av
det lånade kapitalet, genom slopande av skatten på
utdelningsinkomster och halvering av skatten på reavinster.
Vidare har det införts en möjlighet för enskilda näringsidkare
att kvitta underskott under de första verksamhetsåren mot
inkomst av tjänst.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen över av
regeringen vidtagna åtgärder för att underlätta
riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag kan
utskottet inte finna något stöd för den kritik mot regeringens
politik som framförs i motion 1993/94:N305 (s). Denna avstyrks
sålunda i berörd del. Förslaget i propositionen om att
regeringen skall bemyndigas sälja statens resterande aktier i
Atle och Bure tillstyrks samtidigt.

Regionala investmentbolag

Regeringen begär vidare i budgetpropositionen riksdagens
bemyndigande att i samband med privatisering av regionala
investmentbolag överföra statens tillgångar i dessa bolag till
regionala stiftelser som verkar för näringslivsutveckling.

I proposition 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda
företag, m.m. behandlades även frågan om statens aktier i sex
regionala investmentbolag, vilka tillskapats i regionalpolitiskt
syfte. Vid beslut om försäljning av statens aktier i dessa bolag
är det, enligt vad som sades i propositionen, viktigt att se
till att syftet med det statliga engagemanget inte går förlorat.
Riksdagen anslöt sig till detta (bet. 1991/92:NU10).

I samband med privatiseringen av de regionala
investmentbolagen har regeringen funnit att det
regionalpolitiska syftet i vissa fall bäst skulle tillgodoses
genom att statens tillgångar i dessa bolag överförs till
regionala stiftelser, som har till uppgift att på olika sätt
främja utveckling av näringslivet i regionen eller
FoU-verksamhet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1993/94:N296
(c), i vilken det begärs en skyndsam utredning av möjligheterna
att bilda lokala investmentbolag och ett allmänt uttalande av
riksdagen om riskkapitalförsörjningen för ny- och
småföretagande.

Ett av de främsta problemen i riskkapitalförsörjningen för ny-
och småföretagare är, enligt motionären, att det riskkapital som
uppenbarligen finns i bank- och finanssystemet samt i de
statliga stödformerna inte i tillräcklig utsträckning når de
småföretagare som vill etablera sig runt om i landet. Det är,
hävdar motionären, uppenbart att den sista länken mellan banken
och den enskilde företagaren fortfarande saknar ett viktigt
moment. Därför anser hon att det bör skapas ett system där både
de största sociala riskerna för företagaren kan elimineras och
det kan göras enklare för banken att genomföra kreditprövningen.
Detta skulle, enligt motionären, kunna ske genom inrättande av
s.k. lokala investmentbolag, varvid befintliga organ bör kunna
svara för erforderliga garantier.

De sex regionala investmentbolag som avses i propositionen är
Sorbinvest AB, Troponor Invest AB, Rödkallen AB, Blekingen AB,
Utvecklings AB Skeppsankaret och Bergslagens Teknikutvecklings
AB. När det gäller Troponor Invest AB har staten i december 1993
sålt samtliga sina aktier till Bure Förvaltnings AB. Hösten 1993
sålde samtliga tidigare ägare i Rödkallen AB sina aktier till
företaget IDK Frontec AB. I Blekingen AB bedrivs praktiskt taget
ingen verksamhet. Regeringen beslöt i januari 1994 att teckna
ett avtal om försäljning av aktierna till Blekinge
Forskningsstiftelse, som verkar i anslutning till Högskolan i
Karlskrona/Ronneby. Vidare beslöt regeringen i december 1993 att
uppdra åt Länsstyrelsen i Blekinge län att för statens räkning
förvalta aktierna i Utvecklings AB Skeppsankaret i syfte att
senare överlåta dessa till Blekinge Forskningsstiftelse, under
förutsättning av riksdagens godkännande av det här aktuella
regeringsförslaget.

Utskottet tillstyrker att regeringen ges det bemyndigande
som föreslås i propositionen. De aktuella regionala
investmentbolagen har, enligt vad utskottet erfarit, i flertalet
fall fungerat mindre väl. Det är positivt om de föreslagna
åtgärderna leder till ökad effektivitet i verksamheten.

Vidare delar utskottet de synpunkter som framförs i motion
1993/94:N296 (c) om att det i vissa lägen kan krävas insatser
från statens sida för att komplettera marknaden när det gäller
riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag. Denna
insikt ligger bakom de olika åtgärder som regeringen har
vidtagit och som utskottet har redogjort för i föregående
avsnitt.

Utskottet anser dock inte att staten bör initiera bildandet av
lokala investmentbolag på det sätt som förordas i den aktuella
motionen. Snarare bör lokala investmentbolag komma till stånd
genom privata initiativ utifrån de speciella lokala
förutsättningar som gäller. Enligt vad utskottet har erfarit
förekommer sådana lokala initiativ.

Med det anförda avstyrks motion 1993/94:N296 (c).

Utvecklingsfonderna

I motion 1993/94:N281 (v) begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande om att de regionala utvecklingsfondernas kompetens
skall bevaras vid omorganisationen till utvecklingsbolagen.
Motionärerna konstaterar att företagen är beroende av att
kapitalförsörjningen fungerar tillfredsställande och erinrar om
att det under senare tid vidtagits flera olika åtgärder som
berör kapitalförsörjningen.

Riksdagen har, som redan nämnts, nyligen beslutat att de
regionala utvecklingsfonderna skall ersättas av regionala
utvecklingsbolag (prop. 1993/94:40, bet. NU11). Statens ägande
skall ske via ett centralt moderbolag, som får till uppgift att
bl.a. samordna och fördela medel till de regionala bolagen för
deras löpande verksamhet. NUTEK skall årligen föra över resurser
för ändamålet till moderbolaget från anslaget
Småföretagsutveckling (se vidare i det följande). Vidare skall
moderbolaget förvalta de statligt ägda medlen för
finansieringsverksamheten och avgöra hur medlen inom ett system
av regionala ramar skall fördelas över landet.

Regeringens förslag om omvandling av de regionala
utvecklingsfonderna till utvecklingsbolag avvisades i en motion
av företrädare för Vänsterpartiet. I den motionen sades bl.a.
att de föreslagna förändringarna kunde befaras komma att skapa
osäkerhet om de nya bolagens framtid och medföra att anställda
med unik kompetens försvinner. Motionsyrkandet följdes upp i en
meningsyttring (v).

En organisationskommitté (N 1993:09) har tillkallats med
uppgift (dir. 1993:139) bl.a. att verka för att moderbolaget och
de regionala utvecklingsbolagen bildas med den struktur och
inriktning som framgår av statsmakternas beslut. Vidare avses
organisationskommittén och det nya moderbolaget ta upp
överläggningar med övriga tänkbara ägare, främst landstingen, om
villkoren för deras medverkan. Inom ramen för den nya strukturen
skall verksamheten bedrivas i ungefär samma omfattning som för
närvarande.

Enligt direktiven skall kommittén vid behov bistå
utvecklingsfonderna och deras stiftare när det gäller arbetet
med att förbereda avvecklingen av fonderna, vilken beräknas
kunna ske under hösten 1994. I samband med avvecklingen kan
kommittén också behöva medverka när det gäller vissa frågor som
rör fondernas personal.

Enligt utskottets uppfattning finns det inget behov för
riksdagen att göra ett uttalande om omorganisationen av
utvecklingsfonderna av den typ som begärs i motion 1993/94:N281
(v). Enligt vad utskottet har erfarit finns det inga tecken på
att den typ av problem som motionärerna befarar skulle komma att
uppstå. Motionen avstyrks därmed i berörd del.

AP-fondens placeringsrätt

För att underlätta kapitalförsörjningen för näringslivet bör
medel ur Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) kunna placeras i
aktier i små och medelstora företag, anförs det i motion
1993/94:N305 (s). AP-fonden bör, enligt motionärerna, ges rätt
att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier. Denna
utökade placeringsrätt bör uttryckligen avse köp av aktier i små
och medelstora företag. Genom att avkastningskravet, enligt
motionsförslaget, även fortsättningsvis skall vara högre än för
utvecklingsfondernas kapital anses AP-fondens placeringar i stor
utsträckning komma att rikta sig mot andra faser i företagens
livscykel än vad utvecklingsfondernas gör. Därigenom menar
motionärerna att AP-fondens kapital skulle kunna bli ett
komplement till utvecklingsfondernas lånekapital.

Även i motion 1993/94:N281 (v) föreslås att AP-fonden, i syfte
att tillgången på riskvilligt kapital skall ökas, skall ges
möjlighet att placera 10 miljarder kronor i aktier,
företrädesvis i små och medelstora företag.

Riksdagen avslog våren 1993 på förslag av utskottet ett
yrkande (s) liknande de här aktuella. Utskottet anförde (bet.
1992/93:NU25) att statens roll borde vara att främja det
enskilda företagandet genom att skapa stabila och väl fungerande
spelregler. En intressekonflikt kunde uppkomma om staten
samtidigt uppträder som företagare och som utformare av de
regler som gäller för näringslivets verksamhet, sades det
vidare. I en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), följdes motionsyrkandet upp.

Utskottet intar samma principiellt avvisande hållning till
förslaget om utökad placeringsrätt för AP-fonden som utskottet
gjorde senast våren 1993. Motionerna 1993/94:N305 (s) och
1993/94:N281 (v) avstyrks därmed i berörda delar.

Regionala riskkapitalsatsningar

Riskkapitalsatsningar i olika regioner tas upp i fem motioner.

I motion 1993/94:T215 (s), som har rubriken Västernorrlands
infrastruktur, begärs uttalande av riksdagen om
riskkapitalförsörjningen för företagen. Motionärerna anser att
politiken gentemot Norrlandsfonden och utvecklingsfonderna måste
förändras så att dessa stärks. Vidare föreslås att de regionala
investmentbolagens verksamhet skall utredas; det borde
undersökas om tillgången på riskkapital kan främjas genom
ändrade regler eller ändrad organisation.

Riksdagen bör uttala sig för att åtgärder skall vidtas i syfte
att förstärka riskkapitaltillgången i Norrbotten, anförs det i
motion 1993/94:N283 (s). Åtgärder som förordas i motionen är att
arbetsmarknadspolitiska medel i större utsträckning skall
kanaliseras via utvecklingsfonderna och att Norrlandsfonden
skall stärkas. Vidare sägs att frågan om hur en del av
vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till de
kraftproducerande regionerna bör klaras ut.

Utvecklingsfonderna i Malmöhus och Kristianstads län bör slås
ihop, anförs det i motion 1993/94:A469 (s). Motionen går i
övrigt ut på att det skall skapas en ny regional organisation
för Skåne.

I motion 1993/94:N307 (s), med rubriken Näringslivsutveckling
i Västsverige m.m., föreslås att riksdagen skall uttala sig för
att möjligheterna för staten att gå in med villkorslån i projekt
inom flyg- och rymdindustrin skall återskapas. Projekt inom
dessa industrier utmärks, enligt motionärerna, av stort
risktagande och långsiktig planering.

Det bör inrättas en regional fond för
Uddevalla-Fyrstadsområdet med hänsyn till det svåra
arbetsmarknadsläget i regionen, anförs det i motion 1993/94:N282
(v). Fondens uppgift skall, enligt motionären, vara att stödja
innovatörer, produktutveckling och omstruktureringar,
administrera starta-eget-bidragen, utveckla
underleverantörsprogram tillsammans med utvecklingsfonden, m.m.
Finansiering av fondens verksamhet föreslås bl.a. ske genom att
återbetalda medel från AB Volvo till staten utnyttjas. Om
riksdagen inte vill uttala sig för att dessa medel skall
utnyttjas på det föreslagna sättet vill motionären att riksdagen
i stället anger att medlen skall ställas till den berörda
länsstyrelsens disposition för näringspolitiska satsningar i
regionen.

De regionala utvecklingsbolagen -- nuvarande regionala
utvecklingsfonderna -- kommer, som tidigare nämnts, de närmaste
åren att disponera ett totalt belopp om ca 2,5 miljarder kronor.
I organisationskommitténs arbete ingår bl.a. att utarbeta ett
system för regionala ramar för den finansieringsverksamhet som
under ledning av det nya moderbolaget skall bedrivas av
utvecklingsbolagen.

Beträffande frågan om en sammanslagning av utvecklingsfonderna
i Malmöhus och Kristianstads län, som aktualiseras i motion
1993/94:A469 (s), har enligt uppgift företrädare för de berörda
landstingen tagit kontakt med organisationskommittén för att
diskutera saken. Från kommitténs sida planeras inga centrala
åtgärder. Frågan om en sammanslagning anses vara en uppgift för
de berörda regionerna. I den proposition som låg till grund för
beslutet om ombildning av utvecklingsfonderna till bolag
noterades att det i ett gemensamt yttrande från bl.a.
landstingen i Malmöhus och Kristianstads län över
Utvecklingsfondsutredningens betänkande (SOU 1993:70) hade
framhållits att verksamheten eventuellt kan vara gemensam för
hela Skåne. Därvid anfördes i propositionen att det är tänkbart
att en sammanslagning av två eller flera bolag efter en tid kan
ske på förslag från berörda regioner. Vid utformningen av t.ex.
näringspolitisk verksamhet över länsgränserna bör hänsyn tas
till arbetet i den s.k. Regionberedningen (C 1993:06), anfördes
det i propositionen.

Norrlandsfonden, som berörs i två av motionerna, tillhör
fr.o.m. år 1993 Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

Frågan om återföring av vattenkraftens vinster till de
kraftproducerande regionerna, som tas upp i motion 1993/94:N283
(s), kommer utskottet senare att behandla i ett yttrande till
arbetsmarknadsutskottet (1993/94:6y).

När det gäller yrkandet i motion 1993/94:N307 (s) om
villkorslån till projekt inom flyg- och rymdindustrin kan
noteras att regeringen nyligen har beslutat att inrätta ett
nationellt flygtekniskt forskningsprogram, avsett för forskning
vid statliga institutioner, tekniska högskolor och svensk
flygindustri. Programmet omfattar 60 miljoner kronor per år
under tre år, varav 30 miljoner kronor kommer från staten.

Vidare kan framhållas att regeringen formellt sett har den
möjlighet att begära riksdagens godkännande för villkorslån till
speciella företag eller branscher som efterfrågas i motionen.
Det har skett t.ex. våren 1984 beträffande stålindustrin (prop.
1983/84:157, bet. NU35) och hösten 1989 beträffande ett civilt
flygplansprojekt vid Saab-Scania AB (prop. 1989/90:51, bet.
NU18).

Frågan om Volvos lokaliseringsbidrag, som tas upp i motion
1993/94:N282 (v), var föremål för en riksdagsfråga i februari
1994. Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund besvarade då en
fråga av Lennart Nilsson (s) om Volvos lokaliseringsbidrag till
Uddevallafabriken. I svaret (RD 1993/94:60) meddelades bl.a. att
de återbetalda medlen från Volvo återgår till statskassan i dess
helhet och att regionalpolitiska satsningar i olika regioner
görs enligt de regler som statsmakterna har lagt fast. Vidare
påpekade statsrådet att regeringen följer utvecklingen i
Uddevallaregionen.

Regeringen har, som tidigare redovisats, i budgetpropositionen
lagt fram förslag beträffande regionala investmentbolag.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt detta.

I sammanhanget bör också noteras att regeringen har aviserat
en regionalpolitisk proposition till mars 1994.

Som framgår av utskottets redovisning finns beträffande
flera av de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna
sakförhållanden som gör att de synpunkter som förs fram på olika
sätt är under beredning eller inte kräver någon åtgärd. Bortsett
från detta anser utskottet att de berörda frågorna är av en
utpräglat regional karaktär, vilka riksdagen därför inte bör
fatta beslut om.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:T215
(s), 1993/94:N283 (s), 1993/94:A469 (s), 1993/94:N307 (s) och
1993/94:N282 (v) såvitt nu är i fråga.

Stöd till uppfinnare

Regeringen redovisar i budgetpropositionen förslag beträffande
den övergripande inriktningen för innovationsstöd. Bl.a.
föreslås att ett innovationscentrum skall inrättas. Regeringen
meddelar att den i mars 1994 avser att förelägga riksdagen
förslag om hur medel skall tillföras och att därvid även frågan
om verksamhetens organisatoriska hemvist skall behandlas.

Utskottet planerar att i ett särskilt betänkande,
1993/94:NU25, behandla det aviserade förslaget om
innovationsstöd. I det betänkandet kommer också förslaget i
budgetpropositionen om den övergripande inriktningen för
innovationsstödet att tas upp. Där kommer även motionsyrkanden
från allmänna motionstiden som direkt berör frågan om
innovationsstöd att behandlas. Detta gäller bl.a. tre yrkanden i
Ny demokratis partimotion 1993/94:N303.

I föreliggande betänkande behandlas de delar av statens stöd
till uppfinnare som finansieras via anslaget
Småföretagsutveckling (A 1) och anslagen Teknisk forskning och
utveckling (F 1) resp. Informationsteknologi (F 2).
Innovationsfrämjande åtgärder som finansieras via det
förstnämnda anslaget behandlas i detta avsnitt. Som en bakgrund
till de motioner som tas upp här redovisar utskottet först vad
regeringen anfört i budgetpropositionen.

Innovationer som leder till nya produkter och processer i
befintliga eller nystartade företag är en viktig drivkraft för
tillväxt och förnyelse av svenskt näringsliv, sägs det i
propositionen. Steget från idé till kommersialisering kan ofta
vara svårt och riskfyllt. Riskerna och kapitalinsatserna
överstiger många gånger enskilda uppfinnares och små och
nystartade företags förmåga, heter det. Vidare kan det föreligga
behov av rådgivning, utbildning och förmedling av kontakter. Att
underlätta för innovatörer att föra idéer vidare till
kommersialisering är därför, enligt regeringens mening, en
viktig näringspolitisk uppgift. De generella förutsättningarna
måste kompletteras med riktade insatser från statens sida.

Regeringen aviserar att den senare kommer att uppdra åt NUTEK
att lämna förslag om olika insatser för att inom ramen för
verkets resurser stimulera innovationsverksamhet. Regeringen
avser vidare att ge NUTEK i uppdrag att lägga fram förslag om
hur avknoppningar från stora företag kan underlättas.

Regeringen tillsatte sommaren 1993 -- efter förslag av
utskottet (bet. 1993/94:NU25) -- en särskild utredare, professor
Bengt Arne Vedin, med uppdrag att se över insatserna för att
främja innovationsverksamhet. Regeringen delar den uppfattning
som utredaren för fram i betänkandet Innovationer för Sverige
(SOU 1993:84) om att produktrådens verksamhet och verksamheten
hos Svenska uppfinnareföreningens rådgivare (SUF) bör utvecklas.
NUTEK bör även fortsättningsvis kunna ge SUF i uppdrag att driva
och utveckla sitt rådgivarnätverk, anser regeringen. Det kan
också vara lämpligt att lämna andra uppdrag som rör information
och rådgivning för att främja innovationer, sägs det.
Organisationskommittén för de regionala utvecklingsbolagen har
enligt sina direktiv (dir. 1993:139) till uppgift att lägga fram
förslag om hur de regionala produktråden skall inordnas i
bolagens organisation.

För att öka stödet till innovationer bör, enligt regeringens
mening, en verksamhet komma till stånd motsvarande den som
enligt Innovationsutredningen bör bedrivas av det s.k.
innovationscentret. Syftet skall vara att i första hand bidra
till finansiering av innovationer i tidigare utvecklingsskeden.
Risknivån i projekten skall vara så hög att det är motiverat att
staten deltar i finansieringen. Regeringen avser, som tidigare
nämnts, att i mars 1994 förelägga riksdagen förslag om hur medel
för verksamheten skall tillföras.

Innovationsutredningens förslag på skatteområdet -- införande
av en ny associationsform som skulle innebära att investerare
initialt skulle kunna tillföras obeskattat kapital, medgivande
av avdrag vid taxeringen vid infriande av ett borgensåtagande,
införande av en tioårig avdragsrätt för uppfinnarkostnader i
inkomstslaget tjänst och undantagande av royaltyinkomster från
beskattning i två år -- avvisas av regeringen med olika angivna
motiveringar. Beträffande utredningens förslag om en
skattestimulans för satsningar i innovationsprojekt, som
anknyter till frågan om ett eventuellt riskkapitalavdrag,
hänvisas till en departementspromemoria och regeringens
aviserade ställningstagande i frågan.

I budgetpropositionen nämns att NUTEK avser att under våren
1994 påbörja en verksamhet med ett program för upphandling av
FoU-tjänster från små och medelstora företag, benämnt Små och
nya företags innovationsutveckling med teknikbeställningsstöd
(SNITS). Ett belopp om högst 10 miljoner kronor har avsatts för
programmet. Regeringens bedömning är att FoU-upphandling från
små och medelstora företag kan vara ett lämpligt sätt att främja
innovationer. I ett första steg anser regeringen att NUTEK:s
försöksverksamhet bör fullföljas.

I partimotionen 1993/94:N305 (s) kritiseras regeringen för
senfärdighet när det gäller att lämna förslag till förbättrat
innovationsstöd. Motionärerna erinrar om att regeringen tidigare
hade utlovat ett sådant förslag till budgetpropositionen.
Riksdagen bör, anser de, inte acceptera att regeringen nu
hänvisar till förslag i mars 1994 utan bör i stället omgående
fatta beslut om ökat stöd.

Uppfinnarna behöver tre typer av stöd, sägs det i motionen --
rådgivning, riskkapital och kontakter med entreprenörer.
Rådgivningen bör stärkas genom att produktråden utnyttjas bättre
och rådens verksamhet byggs ut, anser motionärerna. Det är
vidare viktigt att aktivt stödja SUF. NUTEK borde även ha
möjlighet att ge stöd i andra former till uppfinnare. Ansvaret
för att stimulera till kontakter mellan uppfinnare och
entreprenörer bör, enligt motionärerna, ligga på
utvecklingsfonderna. Totalt har i motionen stöd till uppfinnar-
och innovationsverksamhet beräknats till 150 miljoner kronor,
varav 50 miljoner kronor avser nästa budgetår; medlen bör
fördelas av NUTEK.

Regeringen har i stor utsträckning tagit fasta på
Innovationsutredningens förslag till åtgärder, sägs det i Ny
demokratis partimotion 1993/94:N303. I stora delar kan partiet
ansluta sig till regeringens förslag, heter det vidare. Dock
anses det att ekonomiska förstärkningar och vissa
skattelättnader är nödvändiga som ytterligare stimulansåtgärder.
Motionärerna utgår från att arbetet med produktrådens verksamhet
inom organisationskommittén för utvecklingsbolagen kommer att
innebära en fortsatt utbyggd samverkan mellan de olika
produktråden. För att skapa en för produktråden gemensam
arbetsform och kompetens måste dock NUTEK, enligt motionärernas
bedömning, snarast ges i uppdrag att lägga fram förslag till
åtgärder, vilka kommer att kräva ytterligare resurser. Det
föreslås bl.a. att ett kompetenshöjande utbildningsprogram och
eventuella personalförstärkningar skall genomföras inom en
utökad kostnadsram på 5 miljoner kronor. Därutöver bör 3
miljoner kronor anvisas för utveckling av samarbetet med SUF:s
lokala rådgivare, anser motionärerna.

Vänsterpartiet anför i sin partimotion 1993/94:N281 att
villkoren för uppfinnare måste förbättras. Motionärerna anser
att Innovationsutredningens förslag är tänkvärda och de
välkomnar regeringens utfästelser om ökat stöd till
innovationer. Beträffande den slutgiltiga utformningen och
finansieringen avser motionärerna att återkomma i anslutning
till den av regeringen aviserade propositionen. I motionen sägs
också att stödet till SUF inte får minska. Vänsterpartiet
föreslår en total ökning av anslaget Småföretagsutveckling med
100 miljoner kronor, varav en del skall avsättas för
uppfinnarverksamhet.

Trots en rad positiva generella förändringar avseende
företagsklimatet kvarstår, enligt vad som sägs i motion
1993/94:N255 (fp, m, c, kds), följande tre problem:
innovationsfrämjande åtgärder har i princip försvunnit,
möjligheterna till finansiering av tidiga skeden i
teknikbaserade projekt har kraftigt reducerats och systemet för
stöd till ny- och småföretagande har blivit mer splittrat.
Enligt motionärerna bör verksamheten vid NUTEK -- genom
omprioriteringar inom den av regeringen angivna budgetramen --
följa följande riktlinjer: förstärkning av de allmänt
innovationsfrämjande insatserna, genom i första hand ett mer
utbyggt rådgivningssystem; införande av regionala stöd till
nyhetsgranskning och enkla prototyper; förstärkning av
lånefinansieringen i tidiga tekniska utvecklingsskeden;
införande av villkorslån för exportinitiativ på maximalt
500 000 kr, av liknande typ som produktutvecklingsstödet;
förbättrad samordning mellan NUTEK, Industri- och
nyföretagarfonden, utvecklingsbolagen, de sju
teknikbrostiftelserna och teknopooler; överförande av medel för
arbetsmarknadspolitiska insatser till näringspolitiska aktörer,
förslagsvis utvecklingsbolagen.

Utskottet har både våren och hösten 1993 behandlat motioner om
stöd till uppfinnare och utformningen av produktrådens
verksamhet. Som tidigare påpekats beslöt riksdagen våren 1993,
med anledning av motionsyrkanden (c; kds; nyd), att anmoda
regeringen att omgående låta utreda och lägga fram förslag till
åtgärder för att stödja uppfinnare och innovatörer (bet.
1992/93:NU25). I en reservation (s) förordades i stället att
riksdagen skulle anvisa 10 miljoner kronor utöver
regeringens då aktuella förslag för stöd till uppfinnare. I en
meningsyttring (v) förordades också högre anslag för stöd till
uppfinnare än vad regeringen hade föreslagit. (Senare under
våren 1993 föreslogs ytterligare 10 miljoner kronor för detta
ändamål i en reservation (s) till betänkande 1992/93:NU30 om
forskning.)

I regleringsbrevet för innevarande budgetår har inom anslaget
Småföretagsutveckling under anslagsposten (2)
Innovationsfrämjande åtgärder m.m., som disponeras av NUTEK,
tagits upp 25 miljoner kronor. Enligt regleringsbrevet får från
denna anslagspost medel utbetalas för följande:
bidrag till ett belopp av högst 10 miljoner kronor till s.k.
teknopooler för rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag,
bidrag till ett belopp av högst 6 miljoner kronor till Svenska
uppfinnareföreningen för att finansiera informations-,
rådgivnings- och utbildningsverksamhet riktad till främst
etablerade eller potentiella innovatörer,
bidrag till verksamhet vid länsvisa s.k. produktråd för bl.a.
bedömning av tekniska idéer samt rådgivning till enskilda
innovatörer och företag.

Produktråden -- ett i varje län -- lämnar sedan hösten 1991
rådgivning till innovatörer. Syftet med verksamheten är att i
hela landet skapa lokala möjligheter och resurser för följande:
bedömning av tekniska idéer, uppfinningar och innovationer;
rådgivning till uppfinnare och innovatörer samt ekonomiskt stöd
i tidiga faser i innnovationsprocessen. Produktråden
administreras av utvecklingsfonderna. Råden består av tre till
sex personer som kommer från utvecklingsfonderna, kommunerna,
SUF, lokala företag och högskolor/universitet. NUTEK svarar för
samordning och finansiering av produktrådens verksamhet.

NUTEK finansierar dels produktrådens administrativa kostnader
via utvecklingsfonderna, dels direkt det projektstöd som
produktråden kan lämna. Kompletterande finansiering sker ofta
med hjälp av medel från kommuner, landsting och länsstyrelser
såväl vad avser administrativa kostnader som direkt projektstöd.
För år 1993 har NUTEK bidragit med 10,5 miljoner kronor och för
första halvåret 1994 med 6,8 miljoner kronor.

Hösten 1993 behandlade utskottet, i anslutning till
proposition 1993/94:40 om småföretagsutveckling, en motion (nyd)
med krav på att NUTEK skulle ges i uppdrag att tillsammans med
utvecklingsfonderna, näringslivet och SUF utreda och lämna
förslag till en enhetlig arbetsplan för landets alla produktråd.
Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att det i
propositionen aviserades att regeringens ställningstagande till
Innovationsutredningens förslag skulle komma att redovisas i
budgetpropositionen 1994 och att produktrådens arbete härvid
skulle komma att behandlas. Frågan om hur produktråden skall
inordnas i de regionala utvecklingsbolagens organisation ingår,
som nämnts, i den aktuella organisationskommitténs arbete.

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i
budgetpropositionen och i motion 1993/94:N303 (nyd) -- att det
är en viktig näringspolitisk uppgift att på olika sätt
underlätta för innovatörer att föra idéer vidare till
kommersialisering. Utskottet hälsar därför med
tillfredsställelse regeringens förslag i budgetpropositionen
beträffande innovationsstöd. När förslaget om finansiering och
organisation föreligger senare under våren 1994 avser utskottet,
som tidigare nämnts, att ta närmare ställning i frågan.

I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av de
insatser som här är aktuella och som finansieras via anslaget
Småföretagsutveckling (A 1). Det gäller både produktrådens
verksamhet och den verksamhet som SUF:s lokala rådgivare
bedriver. När det gäller den förstnämnda verksamheten anser
utskottet att en utökning är motiverad. NUTEK har, som redan
påpekats, bidragit med 10,5 miljoner kronor för år 1993 och med
6,8 miljoner kronor för första halvåret 1994. Utskottet anser
att en höjning av detta bidrag med 5 miljoner kronor på årsbasis
är motiverat för genomförande av kompetensutbildningsprogram
och eventuella personalförstärkningar inom produktråden.
Utskottet återkommer i det följande till förslag om ökning av
anslaget Småföretagsutveckling till följd av detta. När det
gäller bidrag till SUF:s verksamhet anser utskottet att det bör
bibehållas på nuvarande nivå.

Med det anförda blir motion 1993/94:N303 (nyd) till en del
tillgodosedd. De övriga här aktuella yrkandena i motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:N281 (v) och 1993/94:N255 (fp, m, c,
kds) avstyrks av utskottet.

Stöd till kvinnors företagande

Frågan om kvinnors företagande har aktualiserats i flera
motioner -- dels i partimotioner från Socialdemokraterna, Ny
demokrati och Vänsterpartiet, dels i fyra motioner från enskilda
motionärer (s; fp; c; kds).

Näringspolitiken måste prioritera åtgärder för att främja
kvinnors företagande, anförs det i motion 1993/94:N305 (s).
Särskilda insatser borde göras för att stödja kvinnor som vill
starta egna företag eller på annat sätt engagera sig i små och
medelstora företag. Det gäller inte minst på mindre orter i
glesbygd. NUTEK bör inom ramen för sina anslag ge särskilt stöd
för utbildning, ekonomiskt stöd, rådgivning och bildande av
nätverk för kvinnliga småföretagare, anser motionärerna.

För att underlätta kvinnors möjligheter att starta egna
företag bör olika hinder undanröjas, framhålls det i motion
1993/94:N275 (s). Gällande regler för glesbygdsstödet innebär
t.ex. att bidrag till marknadsföring och produktutveckling
endast kan ges om det samtidigt görs en investering. Kvinnliga
företagare gör sällan stora investeringar, vilket kan utgöra ett
hinder för dem att erhålla glesbygdsstöd. Det behövs vidare,
enligt motionärernas mening, en annan låneform än
nyföretagarlån, eftersom kvinnor ofta inte vill göra så stora
investeringar som krävs för att erhålla dessa lån. Kooperativ är
en företagsform som passar många kvinnor, sägs det slutligen i
motionen. Vissa regler diskriminerar dock, enligt motionärerna,
denna företagsform. T.ex. gäller att finansiell verksamhet
endast får bedrivas i aktiebolagsform, att bankgarantin inte
omfattar kooperativa sparkassor och spar- och låneföreningar
samt att kooperativa företag inte kan erhålla nyföretagarlån.

Undanröjandet av hinder för kvinnors företagande är syftet
även med motion 1993/94:N295 (kds). De tillgängliga
finansieringsformerna tar inte i tillräcklig utsträckning hänsyn
till kvinnliga nyföretagares situation, anser motionären. Hon
menar att det måste finnas tillgång till olika former av lån
från utvecklingsfonder m.m. utan krav på att företaget skall
vara ett aktiebolag och hänvisar till att kvinnor ofta föredrar
t.ex. kooperativa företagsformer. I stödområdena är det vanligt
att personer har flera jobb, varför starta-eget-bidraget, enligt
motionären, bör kunna användas mer flexibelt. Slutligen anser
hon att nyföretagarlånet har för hög nedre beloppsgräns och att
nivån i stället bör sättas så att det passar även för kvinnliga
företagare.

Det riskvilliga kapital som nu finns på marknaden, bl.a. efter
beslut i riksdagen om riskkapitalbolag, bör enligt vad som sägs
i motion 1993/94:N284 (fp) i större utsträckning inriktas på
företagande inom tjänstesektorn, där många kvinnor är verksamma.
Motionärerna erinrar om att NUTEK har erhållit dels 20 miljoner
kronor för att stimulera kvinnors företagande i det
regionalpolitiska stödområdet, dels 5 miljoner kronor för
rådgivning till kvinnor inom offentlig sektor som vill starta
företag. Motionärernas uppfattning är att dessa projekt är väl
värda att satsa på och att det samtidigt är viktigt att det
åstadkoms en långsiktig struktur för hur kvinnors företagande
skall stödjas.

EES-avtalet öppnar nya möjligheter till export av den typ av
tjänster inom vilken kvinnor har hög kompetens, sägs det i
motion 1993/94:A815 (c). Det är, enligt motionärerna, viktigt
att kvinnor uppmuntras att ta del av dessa möjligheter. För att
uppnå målet om en ökad andel kvinnliga företagare krävs rätt
förutsättningar, rådgivning, stimulans, utbildning och tillgång
till riskkapital, heter det vidare. De nya utvecklingsbolagen
och riskkapitalbolagen bör utöka sin verksamhet med garantier
för lån till kvinnors företagande, anser motionärerna. De menar
att detta skulle innebära ett försumbart risktagande men kunna
ge många nya arbetstillfällen. Turismen är en expanderande
näringsgren som ger sysselsättning till främst kvinnor, sägs det
slutligen i motionen. Satsningar på turism måste erhålla stöd
och rådgivning på samma sätt som gäller för verksamhet inom
andra näringar, anförs det.

I Ny demokratis partimotion 1993/94:N297 föreslås att det
skall inrättas ett särskilt riskkapitalbolag för kvinnors
företagande och att 2 miljarder kronor skall tillföras bolaget
från Fond 92--94. Motivet bakom förslaget är att det, enligt
motionärerna, är mycket svårare för kvinnliga företagare än
manliga att finansiera sin verksamhet. Samma krav på hållbara
affärsidéer som tillämpas av de existerande riskkapitalbolagen
skall också gälla för det föreslagna riskkapitalbolaget, sägs
det i motionen.

Vänsterpartiets förslag i motion 1993/94:N281 om ett ökat
anslag till småföretagsutveckling skall bl.a. innefatta
förstärkt stöd till kvinnors företagande.

Utskottet har under det senaste året behandlat motioner om
stöd till kvinnors företagande under både våren och hösten 1993
(bet. 1992/93:NU25 och bet. 1993/94:NU11). Vid det senaste
tillfället anförde utskottet att det -- i likhet med regeringen
-- anser att detta är ett angeläget arbetsområde för de
regionala utvecklingsbolagen och hänvisade till att regeringen i
den aktuella propositionen (prop. 1993/94:40) hade uttalat att
sådana insatser bör ingå som en naturlig del bland
utvecklingsbolagens insatser riktade till nyföretagare. I en
reservation (s) betonades vikten av att utvecklingsbolagen
särskilt skall prioritera åtgärder för att främja kvinnors
företagande. Vidare sades där att insatser för att stödja
kvinnor som vill starta egna företag borde utvecklas, inte minst
på mindre orter i glesbygd. Riksdagen följde utskottet.

I budgetpropositionen sägs att NUTEK även fortsättningsvis
skall ha uppgiften att bedriva och samordna vissa projekt på
småföretagsområdet. Inom ramen för anslaget till
småföretagsutveckling finansieras bl.a. projekt angående
kvinnors företagande.

Vidare redovisas att regeringen i juli 1993 gav NUTEK i
uppdrag att i samarbete med utvecklingfonder, länsstyrelser och
andra offentliga och privata organ genomföra vissa åtgärder för
att främja kvinnors företagande. Åtgärderna avser utveckling av
befintlig rådgivnings- och utbildningsverksamhet, insatser för
att främja kunskapsuppbyggnad om kvinnors företagande och
internationellt samarbete på området. Vidare skall insatser
riktade till särskilda grupper genomföras, däribland rådgivning
för kvinnor inom offentlig sektor som vill starta företag. För
projektet har 5 miljoner kronor anvisats för budgetåret 1993/94.
NUTEK skall redovisa genomförda åtgärder och lämna förslag som
rör den framtida inriktningen till regeringen senast den 15 maj
1994.

NUTEK avser, enligt uppgift, att i den av regeringen begärda
redovisningen lämna förslag beträffande framtida utformning av
stödet till kvinnors företagande.

NUTEK har sedan tidigare (februari 1993) regeringens uppdrag
att genomföra ett handlingsprogram som skall främja kvinnors
företagande i det regionalpolitiska stödområdet. I uppdraget
ingår att verka för att rådgivning lämnas av kommuner och
utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som vill starta företag.
Vidare skall lokala insatser prövas för att underlätta och
stimulera kvinnors företagande, t.ex. upprättande av en pool med
lämpliga kandidater för styrelseuppdrag, utdelning av
stipendier, utbildning i företagande samt personlig utveckling.
Åtgärderna, som omfattar stödområdena 1 och 2, skall pågå under
tre år. NUTEK:s medelsram har utökats med 20 miljoner kronor för
ändamålet.

Beträffande synpunkterna på utformningen av regler för
beviljande av nyföretagarlån, som tas upp i några motioner, kan
följande noteras. De nyföretagarlån som Industri- och
nyföretagarfonden kan bevilja får enligt den förordning (SFS
1993:31) som reglerar fondens finansieringsverksamhet som mest
uppgå till 1 miljon kronor och får inte -- om det inte finns
särskilda skäl -- understiga 100 000 kr. Nyföretagarlånet får
svara för högst 30 % av kapitalbehovet. Enligt uppgift har lån
under 100 000 kr beviljats vid ett tiotal tillfällen. Sedan
mars 1993 kan utvecklingsfonderna lämna nyföretagarlån på samma
villkor som gäller för Industri- och nyföretagarfonden. Här
föreligger dock ingen nedre beloppsgräns på 100 000 kr.

Utvecklingsfonderna har också möjlighet att bevilja
nyföretagarlån till den som vill starta företag i form av
handelsbolag eller enskild firma. För nyföretagarlån hos
Industri- och nyföretagarfonden krävs att företaget är ett
aktiebolag.

När det gäller synpunkterna på att företag inom
tjänstesektorn, och särskilt turistnäringen, skall ges samma
möjligheter till stöd som gäller för andra typer av företag kan
noteras, att företag inom alla branscher kan få del av
rådgivning och lånemöjligheter hos såväl utvecklingsfonderna som
Industri- och nyföretagarfonden.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här
aktuella motionerna, att det är mycket angeläget att på olika
sätt främja kvinnors företagande. Detta är också regeringens
ståndpunkt, vilket kommer till uttryck i bl.a. de uppdrag med
detta syfte som har getts till NUTEK.

Utskottet finner därför inte påkallat med något initiativ av
riksdagen i frågan. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N275 (s), 1993/94:N284
(fp), 1993/94:A815 (c), 1993/94:N295 (kds), 1993/94:N297 (nyd)
och 1993/94:N281 (v) i berörda delar.

Nätverk för småföretag m.m.

Ett område inom småföretagspolitiken som inte getts
tillräcklig uppmärksamhet är exportens centrala betydelse för
dessa företag, hävdas det i motion 1993/94:N305 (s).
EU-integrationen medför ökade krav på småföretagen, sägs det.
Motionärerna föreslår därför ett särskilt program för att främja
export hos småföretagen inom en total ram på 350 miljoner
kronor, varav 50 miljoner kronor skulle avsättas för nästa
budgetår. Programmet skulle innehålla stöd- och
stimulansåtgärder för att små och medelstora företag skall kunna
komma ut på Europamarknaden. Det skulle gälla kunskapsstöd av
olika slag, t.ex. hjälp med marknadsföring, utbildning för
förbättrade språkkunskaper och ökad förståelse för kulturella
skillnader. Ett annat viktigt inslag i programmet skall, enligt
motionärerna, vara att småföretag informeras om de möjligheter
som EES-avtalet innebär. Det gäller bl.a. ökade möjligheter att
konkurrera om uppdrag i en offentlig upphandling. I det
föreslagna programmet skulle också ingå att underlätta för
utländska företag att investera i Sverige.

Staten bör ta initiativ till att det över hela landet bildas
nätverk, där småföretag kan samarbeta om försäljning,
dataservice, forskning och utveckling, anförs det i motion
1993/94:N281 (v). De små företagen saknar ofta resurser för att
kunna konkurrera på Europamarknaden, sägs det i motionen. I
motsats till de stora företagen kan de små företagen normalt
inte ha egna försäljningskontor inom EU, påpekar motionärerna.

Riksdagen avslog våren 1993 ett motionsyrkande (v) liknande
det i sistnämnda motion. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU25)
att det är mycket viktigt att på olika sätt underlätta för
småföretagen att komma ut på den europeiska marknaden. Med
hänvisning till de åtgärder i denna riktning som regeringen hade
vidtagit och som redovisades i betänkandet ansåg utskottet inte
att det fanns något behov av ett riksdagsbeslut i saken. I en
motivreservation (s) hänvisades till det näringspolitiska
program som företrädarna för Socialdemokraterna i utskottet hade
föreslagit i en annan reservation. Motionsyrkandet följdes upp i
en meningsyttring (v).

I årets budgetproposition sägs att den ökade
internationaliseringen ytterligare skärper kraven på den svenska
ekonomin och politiken. Dessa krav förstärks av Sveriges
anknytning till EU:s inre marknad genom EES-avtalets
ikraftträdande. Det innebär, sägs det, att svenska företag och
svenska konsumenter kan dra nytta av den europeiska inre
marknadens ökade utbud och avsättningsmöjligheter.

I propositionen redovisas att Sverige sedan februari 1993
deltar i Euro-Info Centerprojektet, som är en del av EU:s
småföretagsprogram. Projektet syftar till att ge de europeiska
småföretagen information om EU. Vid NUTEK finns ett s.k. Euro
Information Correspondence Center, som i sin tur samordnar
aktiviteter vid 14 regionala informationscentra i landet.

Inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling finansieras
bl.a. Sveriges medverkan i EU:s småföretagsprogram och andra
frågor som rör internationalisering.

Förutom arbetet med Euro-Info Centres, som det redogörs för i
budgetpropositionen, är NUTEK också engagerat i Business
Cooperation Network (BC-net). Detta är ett program som bygger på
datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka
samarbetet mellan företag i olika länder och regioner.

Vidare utför utvecklingsfonderna konsekvensanalyser för att
belysa möjligheter och hot för enskilda företag i samband med
Sveriges integration med EU. Vissa insatser genomförs också av
Sveriges exportråd. Regeringen har gett Exportrådet och
Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att genomföra pilotprojektet
"exportsäljare att hyra". Ett begränsat antal arbetslösa
exportsäljare har erbjudits sex månaders anställning mot viss
ersättning i små och medelstora företag för att utveckla deras
export. Den teknisk-vetenskapliga attachéverksamheten (se vidare
i ett senare avsnitt) har till uppgift att följa den tekniska
utvecklingen inom olika industrinationer och rapportera till
svenska företag, myndigheter och forskningsorganisationer om
denna utveckling. Information om Sverige som investeringsland,
som tas upp i motion 1993/94:N305 (s), är en uppgift för
Styrelsen för Sverigebilden.

Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att på
olika sätt underlätta för småföretagen att komma ut på den
europeiska marknaden. Som har framgått av den lämnade
redovisningen har regeringen också vidtagit åtgärder i denna
riktning. Något behov av ett särskilt program, som föreslås i
motion 1993/94:N305 (s), eller ett uttalande av riksdagen, av
den typ som begärs i motion 1993/94:N281 (v), finns därför inte.
Motionerna avstyrks alltså i berörda delar.

Regeringen bör anmodas att inom ramen för anslaget
Småföretagsutveckling och/eller olika Europaprogram avsätta 4
miljoner kronor för stöd till produktcertifiering, anförs
det i motion 1993/94:N272 (c). Enligt EES-avtalet kommer att
gälla beträffande maskintillverkning att alla maskiner som
levereras efter den 31 december 1994 måste uppfylla
säkerhetsbestämmelserna i EU:s maskindirektiv, påpekar
motionären. För att inte en stor del av den svenska
maskintillverkningen skall riskeras att slås ut som en
konsekvens av detta är det, anser hon, nödvändigt med ett
statligt stöd under en övergångsperiod. Detta stöd skulle
användas för att ge maskintillverkare möjlighet att köpa kunskap
om europeiska säkerhetsregler genom att få sina produkter
bedömda av kompetenta organ.

Enligt vad utskottet har erfarit innebar EES-avtalets
ikraftträdande ingen större förändring vad gäller kravet på
säkerhet hos maskiner. En svensk företagare som vill få uppgift
om vilka säkerhetskrav som ställs på de maskiner som tillverkas
kan, på samma sätt som före EES-avtalets ikraftträdande, läsa
sig till detta i de föreskrifter som Arbetarskyddsstyrelsen
utfärdar. Generellt gäller att berörda myndigheter till följd av
EES-avtalet införlivar EU:s regler i sina föreskrifter. De
grundläggande säkerhetskraven för maskiner är i princip desamma
som fanns även tidigare i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.

Det som skiljer sig från vad som gällde före EES-avtalets
ikraftträdande är främst hur själva kontrollen av att
produkterna är säkra skall gå till. I stället för det tidigare
systemet med kontroll utförd av riksprovplatser och godkännande
av en myndighet kommer det framöver att vara ett system med
ackrediterade fristående företag som i konkurrens med varandra
provar produkters säkerhet på uppdrag av tillverkaren.

Utskottet delar motionärens syn på att EES-avtalet i sig
inte får utgöra ett hinder för att småföretag i olika branscher
skall kunna verka på marknaden. Som framgår av den tidigare
redovisningen bör dock detta inte vara fallet i det här aktuella
sammanhanget. Motion 1993/94:N272 (c) avstyrks sålunda.

Design

Form/Design Center i Malmö bör tillföras ytterligare medel,
föreslås det i motionerna 1993/94:N205 (s) och 1993/94:N280 (v).

Form/Design Center i Malmö är Sveriges enda designcenter, sägs
det i den förstnämnda motionen. Verksamheten har finansierats
dels genom ett kommunalt verksamhetsbidrag, dels genom
utställaravgifter; statligt stöd har utgått i mycket liten
omfattning. En statlig satsning är, enligt motionären, nödvändig
för att Sverige skall få ett designcenter i paritet med dem som
finns i de nordiska grannländerna. Danmark, Finland och Norge
har designcentra som uppbär statligt stöd på 9--15 miljoner
kronor, framhåller motionären. Han refererar till ett tidigare
uttalande av utskottet om att det borde ankomma på NUTEK att
avgöra hur tillgängliga medel skall fördelas. Mot bakgrund av
att Form/Design Center i Malmö är Sveriges enda designcenter bör
detta, anser han, betraktas som en nationell institution av
riksintresse. I motionen föreslås att riksdagen skall besluta
att det inom ramen för anslaget Småföretagsutveckling skall
anvisas 1,8 miljoner kronor till designcentret i Malmö.

I den andra motionen föreslås ett statligt stöd på 2 miljoner
kronor. Detta stöd ingår i den utökning av anslaget
Småföretagsutveckling med 100 miljoner kronor som Vänsterpartiet
har föreslagit i sin partimotion 1993/94:N281 och som behandlas
i det följande. God design är ett allt viktigare
konkurrensmedel, särskilt för små och medelstora företag, säger
motionären och erinrar, även han, om att Danmark, Norge och
Finland har designcentra som får betydande statliga stöd. Utan
det begärda stödet riskerar Sverige att som enda land i Norden
stå utan designcentrum, anförs det.

Riksdagen avslog våren 1993 ett yrkande (s) liknande de här
aktuella. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU25), som redan
antytts, att det borde ankomma på NUTEK att inom ramen för
anvisade medel och enligt de allmänna riktlinjer som
statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar
beträffande hur medlen skall fördelas. I en motivreservation (s)
erinrades om att Socialdemokraterna förordade ett högre anslag
till småföretagsutveckling än regeringen och att det utökade
anslaget bl.a. skulle användas för ökade insatser inom
industridesignområdet.

För designfrämjande åtgärder anvisas under innevarande
budgetår medel från anslaget Småföretagsutveckling, vilket
disponeras av NUTEK. I regleringsbrevet för innevarande budgetår
har angetts att för insatser för att främja design i små och
medelstora företag genom främst Stiftelsen Svensk Industridesign
och sådana utvecklingsfonder som samverkar med stiftelsen får
ett belopp om högst 10 miljoner kronor anvisas.

Ett motsvarande yrkande om särskilda medel till Form/Design
Center i Malmö finns i motion 1993/94:KrU202 (c, fp).
Motionärerna vill att Form/Design Center skall få de
erforderliga medlen (1,5--2 miljoner kronor) från anslaget till
Statens kulturråd. Kulturutskottet kommer senare under våren
1994 att behandla denna motion.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra
något annat ställningstagande i den aktuella frågan än vad som
gjordes våren 1993, då ett liknande yrkande avslogs. Utskottets
inställning är alltjämt att det är NUTEK:s uppgift att, inom
ramen för anvisade medel och enligt de allmänna riktlinjer som
statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar
beträffande hur medlen skall fördelas. Därmed avstyrker
utskottet motionerna 1993/94:N205 (s) och 1993/94:N280 (v).

Kompetensutveckling för företagare

Olika frågor rörande kompetensutveckling för företagare tas
upp i sju motioner.

Kompetensutvecklingsmöjligheterna för små- och ensamföretagare
är ett område som måste bli föremål för insatser och ändrade
regelverk, anförs det i motion 1993/94:N219 (s). Under en
lågkonjunktur och i tider med hög arbetslöshet är olika
utbildningsinsatser ett vanligt arbetsmarknadspolitiskt medel.
Den möjligheten finns inte för den enskilde företagaren med
mindre än att företaget sätts i konkurs och upphör och att
företagaren blir arbetslös, säger motionärerna. De menar att
medel bör avsättas för stöd till utbildningsinsatser för
företagare för att möjliggöra en övervintring av företaget.

I motion 1993/94:A456 (s), med rubriken Stockholmsregionens
näringsliv, föreslås att regeringen skall låta utreda
möjligheten att som stöd för små och medelstora företag i
Stockholm inrätta dels ett projekt -- "teknikimportchef att
hyra", dels en organisation för hemmabaserat kunskapsmäklarskap.
Det förstnämnda stödet, som skall ses som en motsvarighet till
Exportrådets verksamhet med "exportchef att hyra", skulle,
enligt motionärerna, ge företagen en möjlighet att välja mellan
att bygga upp egen kompetens och att anlita extern expertis. Det
sistnämnda stödet skall ses om en slags mäklarfunktion i
Stockholm som komplement till de inrättningar som finns i
Bryssel och andra centra utomlands.

Det behövs insatser för företagsutveckling i små och
medelstora företag genom ökad kunskaps- och kompetensutveckling,
anförs det i motion 1993/94:A450 (s). I motionen, som särskilt
tar sikte på förhållandena i Dalarna, föreslås också ett program
med inriktning mot exportsatsningar för att stärka småföretagens
ställning på den internationella marknaden. Det är, anser
motionärerna, angeläget att efter EES-avtalets ikraftträdande
stärka de små och medelstora företagens internationella
konkurrenskraft genom förbättrade kunskaper i språk,
marknadsföring, internationell handelsrätt och teknologi.

Det bör -- inom ramen för de av regeringen föreslagna
budgetramarna -- avsättas medel till den utbildning,
Företagarnas utbildning, som bedrivs av Företagarnas
riksorganisation, anförs det i motion 1993/94:N225 (m, fp, c,
kds). För att rätt utbildning för de små och medelstora
företagen skall komma till stånd måste, enligt motionärerna, de
utbildningsarrangörer som satsar på denna kategori av företag
prioriteras.

Småföretagare saknar ofta företagsutbildning, sägs det i
motion 1993/94:N226 (fp, kds). Ett sätt att få företagare att
utbilda sig vore, enligt motionärerna, att införa vikariepooler
för företagare, t.ex. som arbetslivsutvecklingsprojekt (ALU).
Ett annat sätt vore att låta regeringens förslag om
"utbildningscheck" för arbetslösa även omfatta företagsekonomi,
grundläggande kunskaper om företagande och språkutbildning. De
föreslagna åtgärderna bör finansieras inom ramen för
arbetsmarknadsresurserna, anser motionärerna.

Riksdagen bör uttala sig för att praktisk rådgivning om
företagande och rådgivning för både nya och etablerade
företagare skall få ökat stöd, anförs det i motion 1993/94:L313
(fp). Därigenom skulle, hävdar motionären, många ekonomiska
problem i företagen kunna åtgärdas. Han anser att sådan
rådgivning bör göras lättillgänglig och hänvisar till ett arbete
vid Utvecklingsfonden i Kristianstads län.

I den sista här aktuella motionen, motion 1992/93:Ub401 (kds),
föreslås att riksdagen skall uttala sig för att svenska företag
i större utsträckning skall ta till vara invandrarnas kunskaper
i sina ansträngningar att finna nya exportmarknader.
Invandrarnas kunskaper om sina gamla hemländers språk, kultur
och affärsseder bör kunna utnyttjas av företagen, anser
motionären.

Riksdagen har under en följd av år avslagit yrkanden liknande
det i motion 1993/94:N225 (m, fp, c, kds) om stöd till
Företagarnas utbildning. Vid det senaste tillfället, våren 1993
(bet. 1992/93:NU25), redovisade utskottet att NUTEK för
budgetåret 1991/92 hade anvisat 2,5 miljoner kronor till
Företagarnas riksorganisation för deras utbildningsverksamhet
och att det för budgetåret 1992/93 inte hade anvisats några
medel. Vidare erinrades om att det i budgetpropositionen 1992
hade uttalats att omfattningen av central upphandling från olika
utbildningsproducenter skulle reduceras. Slutligen påpekade
utskottet att Företagarnas utbildning hos regeringen hade ansökt
om bidrag med 5 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 för
sådana utbildningsinsatser som avses i motionen och att
regeringen i februari 1993 hade avslagit denna ansökan.

När det gäller den generella frågan om kompetensutveckling för
småföretagare kan noteras att det inom Utbildningsdepartementet
bedrivs ett arbete, Agenda 2000 -- kunskap och kompetens för
nästa århundrade, med syfte att utveckla en sammanhållen
kompetensstrategi. Arbetet inbegriper såväl mera traditionella
utbildningsfrågor som sådana frågor som berör förutsättningarna
för kompetensutvecklingen, men som ligger utanför det omedelbara
utbildningsområdet. Inom ramen för detta arbete har Scandinavian
Institute for Research in Entrepreneurship (SIRE) särskilt
studerat småföretagens kompetensbehov. I utredningsrapporten
Lära för småföretagare (Ds 1994:6) dras bl.a. slutsatsen att
utbildning av etablerade företagare måste vara självorganiserad
och självfinansierad. Statens ansvar för småföretagsutbildningen
bör, enligt SIRE, i första hand avse individer som ännu inte är
verksamma i småföretag och bedrivas inom skol- och
högskoleväsendet. Mer handfast kompetens för den dagliga
verksamheten borde förmedlas av privata konsultbolag och på den
offentliga sidan av utvecklingsfonderna. Regeringen planerar att
till sommaren 1994 redovisa ett program för hur den långsiktiga
kompetensutvecklingen i Sverige skall främjas.

Utskottet vill också erinra om det projekt som NUTEK, på
regeringens uppdrag, har bedrivit för att ge små och medelstora
företag möjlighet att anställa arbetslösa civilingenjörer som
utvecklingsingenjörer. Projektet, som tilldelades 3 miljoner
kronor, har haft till syfte att åstadkomma förnyelse och
kompetensutveckling hos de berörda företagen.

Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här
redovisade motionerna och som rör kompetensutveckling för
företagare är mycket viktiga. Om de svenska små och medelstora
företagen skall kunna hävda sig, såväl på den svenska som på den
internationella marknaden, krävs en ständigt pågående
kompetensutveckling hos företagen.

Den typ av allmänna uttalanden från riksdagens sida som
efterfrågas i en del av motionerna skulle dock inte, menar
utskottet, föra frågan framåt. Inte heller anser utskottet att
riksdagen skall detaljstyra olika myndigheters eller organs
verksamhet. De aktuella myndigheterna, t.ex. NUTEK, bör i
stället ges ansvar att inom ramen för anvisade medel och enligt
de allmänna riktlinjer som statsmakterna ställer upp göra
erforderliga avvägningar.

Med det anförda avstyrker utskottet de nu aktuella motionerna
i berörda delar.

Regional näringslivs- och företagsutveckling

I detta avsnitt behandlar utskottet fem motioner som tar upp
olika näringslivs- och företagsutvecklingsprojekt, ofta med
koppling till någon speciell region.

Det behövs insatser för att skapa lokala och regionala
kraftcentra, anförs det i motion 1993/94:N269 (s). I motionen
hänvisas det till en utredningsrapport -- Kommunal
näringspolitik i Danmark (SOU 1993:112)-- framtagen på uppdrag
av Lokaldemokratiutredningen (C 1992:01) och enligt vilken de
danska kommunerna har vidare ramar för sitt näringspolitiska
engagemang än vad de svenska har. Motionärerna anser att de
regionala utvecklingsbolagens och länsstyrelsernas möjligheter
att stödja nya och etablerade företag bör utökas. Vidare borde
kommunernas möjligheter att stödja företag med marknadsföring
och produktutveckling, t.ex. i form av utvecklingsbolag,
utredas. Regeringen bör även på andra sätt bidra till skapandet
av lokala och regionala kraftcentra, anser motionärerna.

Den nämnda utredningsrapporten till Lokaldemokratiutredningen
ingår som en del av det material som ligger till grund för den
proposition om kommunal tjänsteexport och biståndsverksamhet som
Civildepartementet avser att lägga fram i mars 1994.

Beträffande synpunkten om att de regionala utvecklingsbolagen
bör ges ökade möjligheter att tillhandahålla företagsstöd kan
noteras att dessa har till uppgift bl.a. att lämna den typ av
stöd till nya och befintliga företag som motionärerna
förespråkar.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N269
(s).

Det bör ges fortsatt finansiellt stöd till ett
företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län, anförs det i
motionerna 1993/94:N216 (s) och 1993/94:N260 (c). I nämnda län
har sedan år 1991 pågått ett projekt i samarbete mellan
småföretagarnas organisation i länet, Länsarbetsnämnden och
NUTEK med syfte att förebygga företagskonkurser. Detta arbete
bör, enligt motionärerna, fortsätta. Genom projektet skall
samtliga tillverkande företag med fler än fem anställda och
underleverantörer till dessa erbjudas en kostnadsfri
företagsanalys. På basis av denna analys skall en åtgärdsplan
utarbetas. Programmet bör ledas av en styrgrupp med
representanter för arbetsmarknadens parter och länsorgan,
föreslås det.

Riksdagen avslog våren 1993 ett liknande yrkande (s).
Utskottet hänvisade (bet. 1992/93:NU25) till att den typ av
företagsanalyser som efterlystes utförs av de regionala
utvecklingsfonderna. När det är fråga om mer omfattande analyser
debiteras oftast en avgift.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta
någon annan ståndpunkt än vad som gjordes våren 1993. Motionerna
1993/94:N216 (s) och 1993/94:N260 (c) avstyrks sålunda.

Riksdagen bör enligt vad som föreslås i motion 1993/94:N294
(s) uttala sig för att det etableras ett Business and Innovation
Center -- BIC-center i Uddevalla. Motionärerna anser att
Uddevalla har alla förutsättningar att bli ett bra säte för ett
BIC-centrum. En etablering av ett sådant centrum i Uddevalla
skulle, enligt motionärerna, innebära en långsiktig satsning på
industriell förnyelse i regionen.

Riksdagen avslog våren 1993 ett motsvarande yrkande (m).
Utskottet redovisade (bet. 1992/93:NU25) att NUTEK i en särskild
rapport, Business and Innovation Centres -- ett europeiskt
program för regional näringslivsutveckling (T 1992:47), hade
analyserat BIC-systemet. Konceptet Business and Innovation
Centres har utvecklats i syfte att förbättra ekonomin i
speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer
EU-kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att genom
innovationer skapa nya industriella aktiviteter, nya företag
eller utveckling av befintliga företag. Utskottet angav vidare
att regeringen inte hade några planer på att avsätta resurser
för skapandet av BIC och ansåg att det inte fanns skäl för
riksdagen att ta något initiativ i frågan.

Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att nu
ändra uppfattning i frågan. Motion 1993/94:N294 (s) avstyrks
således.

Motion 1993/94:N247 (fp) har till syfte att uppnå ökat
regionalt självstyre i Skåne. Riksdagen bör göra ett
uttalande om det skånska näringslivet med innebörd att Skånes
profil som tillväxtregion skall klargöras, anförs det i
motionen. Vidare borde riksdagen uttala sig för en ökad och
samordnad användning av näringspolitiska medel på statlig,
regional och lokal nivå och för att Skåne får ställning som
näringspolitisk friregion.

Riksdagen avslog våren 1993 en liknande motion om Skånes
näringsliv från samma motionärer. Utskottet anförde (bet.
1992/93:NU25) att den typ av regionala samverkansprojekt som
togs upp i den aktuella motionen, liksom i tre andra motioner om
liknande projekt i andra delar av landet, är exempel på
verksamheter som bör kunna ha en positiv effekt på
näringslivsutvecklingen. Utskottet ansåg dock att samverkan bör
ingå som en naturlig del av olika näringslivsorgans verksamhet
och att det inte fanns något behov av ett uttalande av
riksdagen.

Civilminister Inger Davidson besvarade i februari 1994 en
fråga av Bengt Harding Olson (fp) om bildandet av ett skånskt
regionförbund. I sitt svar (RD 1993/94:64) hänvisade
civilministern till Regionberedningens förslag i betänkandet
Västsverige och Skåne -- regioner i förändring (SOU 1993:97),
vilket innebär att kommuner och landsting i Skåne och i den
västsvenska regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund
för samverkan i regionala utvecklingsfrågor. Vidare meddelade
hon att inriktningen för regeringens beredning av frågan är att
ett förslag skall kunna läggas fram för riksdagen i tid så att
det skall vara möjligt att tillämpa från den 1 januari 1995.

Med hänvisning bl.a. till det beredningsarbete som pågår anser
utskottet inte att det finns något behov för riksdagen att
göra den typ av uttalanden som efterfrågas i motion 1993/94:N247
(fp). Motionen avstyrks sålunda i denna del.

Anslaget Småföretagsutveckling

Anslaget Småföretagsutveckling (A 1) disponeras för kostnader
dels för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet med
information, rådgivning, utbildning och finansiering riktad till
små och medelstora företag, dels för vissa centrala insatser för
småföretagsutveckling vid NUTEK, bl.a. inom områdena
internationalisering, nyetablering och industriell design.

Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 164
miljoner kronor. Huvuddelen bör användas för att finansiera
insatser via de regionala utvecklingsfonderna, som, enligt vad
som tidigare nämnts, skall omvandlas till utvecklingsbolag den
1 juli 1994. Såväl NUTEK som moderbolaget får möjlighet att
stimulera verksamheten hos privata organisationer som ger råd
och information till nyföretagare, sägs det i propositionen. Som
hittills skall NUTEK också ha uppgiften att bedriva och samordna
vissa projekt på småföretagsområdet.

Högre anslag än vad regeringen har föreslagit förordas i
partimotioner från Socialdemokraterna, Ny demokrati och
Vänsterpartiet.

I motion 1993/94:N305 (s) föreslås att riksdagen skall anvisa
ytterligare 50 miljoner kronor för stöd till
uppfinnarverksamhet. Av dessa medel skulle, som redan nämnts, 25
miljoner kronor användas för att finansiera en utökning av
produktrådens verksamhet och ett ökat stöd till Svenska
uppfinnareföreningens (SUF) lokala rådgivare. Vidare föreslås,
som också beskrivits i det föregående, att riksdagen skall
besluta om ökat stöd till kvinnors företagande och ett särskilt
program för att främja export hos småföretagen. För dessa båda
ändamål föreslås 10 resp. 40 miljoner kronor. Sammantaget
innebär förslagen i motionen en total ökning av anslaget
Småföretagsutveckling med 75 miljoner kronor.

Ny demokrati föreslår i sin partimotion 1993/94:N303, som
refererats i det föregående, en utökning av produktrådens
verksamhet och ett ökat stöd till SUF:s lokala rådgivare. För
dessa ändamål föreslås 5 resp. 3 miljoner kronor i ökat stöd.

Vänsterpartiet förordar i sin partimotion 1993/94:N281 en
ökning av anslaget Småföretagsutveckling med 100 miljoner
kronor. Detta skulle användas för olika typer av selektiva
insatser till småföretag -- uppfinnarverksamhet, design (inkl.
stöd till Form/Design Center i Malmö), kvinnors företagande och
kompetensutveckling för småföretag (innefattande fortsatt stöd
till försök med projektanställning av civilingenjörer i
småföretag).

Utskottet har tidigare uttalat sig för att stödet till
produktrådens verksamhet bör ökas med 5 miljoner kronor. Detta
innebär att anslaget Småföretagsutveckling bör uppgå till 169
miljoner kronor.

Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motion
1993/94:N303 (nyd) till en del tillgodosedd. Även motion
1993/94:N305 (s) blir delvis i sak tillgodosedd. Utskottets
principiella inställning är, som tidigare nämnts, att
näringspolitiken skall föras med generella medel. Detta innbär
att utskottet avvisar de synpunkter om ökat stöd till selektiva
insatser som förs fram i motion 1993/94:N281 (v). Denna motion
avstyrks sålunda i berörd del.

Stöd till kooperativ utveckling

I detta avsnitt behandlar utskottet ett förslag under
Civildepartementets huvudtitel (bil. 14 s. 67) om stöd till
kooperativ utveckling.

Enskilda småföretag och konsumenter bör genom samverkan i
ekonomiska föreningar och andra typer av kooperativa företag
kunna bedriva ekonomisk verksamhet på likvärdiga villkor med
andra aktörer på marknaden, sägs det i propositionen. Nya
kooperativa företag har kommit att spela en stor roll i samband
med omstruktureringen i kommuner och landsting samt i det
regionala utvecklingsarbetet. Staten främjar genom särskilt stöd
utvecklingen av kooperationen i landet, bl.a. för att det skall
finnas en mångfald av konkurrerande företagsformer, heter det
vidare. Arbetet bygger i hög grad på utvecklingen av
kooperationen inom EU.

Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt att ge
Statskontoret i uppdrag att utföra samhällsekonomiska
fallstudier av organisationer som vilar på ideell eller
kooperativ grund. Studierna skall bl.a. avse de olika
kooperativa företag som ibland går under beteckningen
nykooperation. Regeringen har vidare beslutat om ekonomiskt stöd
till ett institut för social ekonomi i Östersund.

Från det aktuella anslaget betalas kostnader för stöd till
kooperativ utveckling, enligt bestämmelser i förordningen
(1993:569) om statsbidrag till kooperativ utveckling.
Statsbidrag kan ges dels för kostnadsfri information och
rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels för
kooperativa projekt. Kooperativa rådet (I 1983:G), som genom ett
särskilt regeringsbeslut i november 1993 fått en ändrad
verksamhetsinriktning, skall i större utsträckning än tidigare
vara ett organ där den samlade kooperationen möter
regeringsrepresentanter för att diskutera gemensamma frågor,
sägs det i propositionen. Rådets sammansättning har breddats
genom att fler berörda departement numera finns direkt
representerade i rådet.

Merparten av det aktuella stödet går till de 18 lokala
kooperativa utvecklingscentrum (LKU), som finns geografiskt
spridda i landet. LKU fungerar i många fall som spjutspetsar för
kooperativt utvecklingsarbete på det regionala och lokala
planet, framhålls det i propositionen. LKU sprider information
om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till
dem som vill starta kooperativa småföretag av den typ som
de regionala utvecklingsfonderna lämnar till andra
företagsformer.

Som villkor för statsbidrag gäller att verksamheten skall
finansieras på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker
genom genom bidrag från etablerade kooperativa företag,
kommuner, landsting och länsstyrelser samt genom medlemsavgifter
och uppdragsintäkter. Regeringen bedömer att ett livaktigt och
väl fungerande LKU är en förutsättning för kooperativ
småföretagsutveckling.

Statens ekonomiska stöd är i de flesta fall inte helt
avgörande för LKU:s fortbestånd men utgör ändå en väsentlig del
av finansieringen, anförs det vidare. Anslaget minskade
budgetåret 1993/94 (från 5,4 till 4,5 miljoner kronor) med
hänvisning till det statsfinansiella läget, medan antalet LKU
har ökat varje år, konstateras det i propositionen.

Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av
stödet till LKU. Av rapporten (F 1993:23) framgår att bidraget
har varit mycket kostnadseffektivt. Under år 1992 bildades
omkring 300 nya koooperativa företag med totalt minst 1 300
arbetstillfällen. Många av dessa skulle enligt RRV:s bedömning
inte ha kommit till stånd utan LKU:s rådgivningsverksamhet. RRV
anser att samarbetet mellan LKU och andra organ som arbetar med
småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder och
nyföretagarcentra, bör förbättras. Vidare menar RRV att det bör
ställas upp tydligare mål för bidraget för att underlätta en
kvalitetsbedömning.

Regeringen gör i budgetpropositionen bedömningen att de
riktlinjer som tidigare lagts fast för stödet till kooperativ
utveckling bör gälla även för budgetåret 1994/95. Vidare bör
metoder för att bättre kunna bedöma effekterna av stödet
kvalitativt prövas på försök, och olika samarbetsprojekt mellan
företagsrådgivare bör uppmuntras. För nästa budgetår föreslås
ett oförändrat anslag på 4,5 miljoner kronor.

Olika frågor om kooperativa företag tas upp i åtta motioner.
Det gäller dels statens stöd till kooperativ utveckling, dels
krav på att kooperativa företag skall behandlas likvärdigt med
andra företag.

Det är viktigt att satsa på det nyföretagande i kooperativ
form som nu är på stark frammarsch, sägs det i partimotionen
1993/94:N305 (s). Av särskilt intresse är de kooperativa försök
i glesbygden där man kombinerar småföretagande med
samhällsservice. Lagstiftning och olika former av stödåtgärder
måste, anser motionärerna, anpassas till de särskilda villkor
som gäller för kooperativ verksamhet.

I motion 1993/94:N203 (s) hänvisas det till RRV:s utvärdering
av LKU. Statsmakterna bör nu med kraft satsa på att det skapas
minst ett LKU i varje län, anser motionärerna.

I Värmland finns sedan länge en verksamhet -- med goda
resultat -- i kooperativ företagsform bland lindrigt
utvecklingsstörda och som inslag i den psykiska
rehabiliteringen, påpekas det i motion 1993/94:N211 (s).
Riksdagen bör uttala sig för ökat anslag för att utveckla de
kooperativa metoderna med syfte att åstadkomma nya arbeten bland
svaga grupper, anser motionärerna.

Även i motion 1993/94:N261 (s) begärs uttalanden om att den
kooperativa företagsformen skall behandlas likvärdigt med andra
företagsformer och att den kooperativa företagsformens
användning skall uppmuntras och stimuleras. I motionen hänvisas
till den medvetenhet om den kooperativa företagsformens
betydelse och framtidsutsikter som finns inom EU. Den
kooperativa företagsformen kan, enligt motionärerna, komma att
spela betydelsefulla roller i förstärkningen av
konsumentinflytandet, i den offentliga sektorns förnyelse och i
framväxten av alternativa finansiella system. Motionärerna
hävdar att flera förslag som framlagts av regeringen direkt
eller indirekt diskriminerar den kooperativa företagsformen:
nyföretagarlån hos Industri- och nyföretagarfonden kan endast
ges till aktiebolag; krediter får endast beviljas genom
aktiebolag; nya regler om offentlig upphandling försämrar
möjligheterna för lokal upphandling; bankgarantin omfattar inte
de sparformer som bedrivs inom konsumentkooperationen; den nya
konkurrenslagen diskriminerar kooperativ samverkan.

Den generella småföretagspolitiken bör i större utsträckning
beakta de kooperativa företagen, anförs det i motion
1993/94:N264 (s). NUTEK, som har det övergripande ansvaret, bör
enligt motionärerna verka aktivt för en utveckling av
kooperationen. Vidare borde NUTEK ges ett särskilt ansvar för
att ta fram statistik avseende kooperativ näringsverksamhet. I
motionen framläggs olika förslag för att främja framväxten av
kooperativa företag: en viss del av kapitalet i de regionala
investmentbolagen bör öronmärkas för kooperativa företag;
Industri- och nyföretagarfonden bör bilda ett riskkapitalbolag
för kooperativa företag i samverkan med förvaltningsbolagen Atle
AB och Bure AB och det europeiska finansieringsbolaget
Soficatra.

Det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen -- mot bakgrund
av vad som anförs i budgetpropositionen om effektiviteten i
LKU-systemet -- föreslår ett oförändrat anslag för stödet till
kooperativ utveckling, hävdas det i motion 1993/94:N277 (s).
Genom insatser från LKU har det skapats nya arbetstillfällen på
orter där det saknas alternativ sysselsättning, säger
motionären. Kostnaderna för den långtidsarbetslöshet och
förtidspensionering som annars skulle ha blivit fallet
överstiger kraftigt kostnaderna för stödet till LKU, anser han.
Riksdagen borde därför besluta om en ökning av anslaget med 2
miljoner kronor och en motsvarande neddragning av anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det bör göras en skyndsam utredning av i vilka avseenden
kooperativa eller liknande företagsformer missgynnas i
befintliga lagar och förordningar, anförs det i motion
1993/94:N300 (c, s). Motionärerna nämner exempel, på motsvarande
sätt som i den tidigare nämnda motionen 1993/94:N264 (s), på
regler som diskriminerar den kooperativa företagsformen. Det
svenska regelsystemet är -- till skillnad från EU:s -- inte
anpassat till småföretag i kooperativ form, hävdar de.

I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N281, slutligen, sägs
att producent- och konsumentkooperativa företag kan förväntas få
ökad betydelse i framtiden. Med hänsyn till de speciella
förutsättningar som gäller för kooperativa företagsformer bör
dessa ägnas större uppmärksamhet i näringspolitiken, anser
motionärerna. De aviserar sin avsikt att återkomma till frågan
om kooperativa företag i anslutning till den regionalpolitiska
propositionen.

Riksdagen avslog våren 1993 en rad motioner om kooperativa
företag. De gällde dels statens stöd till kooperativ utveckling,
dels krav på att kooperativa företag skall behandlas likvärdigt
med andra företag. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU25) att ett
viktigt inslag i näringspolitiken är att det åstadkoms
likvärdiga arbetsvillkor för olika företagsformer. Regeringens
förslag ansågs av utskottet utgå från grundinställningen att
kooperativa företag skall ges tillgång till information och
rådgivning via statliga insatser i samma omfattning som andra
typer av företag. I en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), förordades att riksdagen skulle göra
uttalanden dels om att de kooperativa företagen skall behandlas
likvärdigt med andra typer av företag, dels om att regeringen
skulle lämna en samlad redogörelse till riksdagen över planerade
åtgärder för att utveckla det kooperativa nyföretagandet.

De frågor som tas upp i bl.a. motionerna 1993/94:N261 (s) och
1993/94:N300 (c, s) och som rör inlånings- och
finansieringsverksamhet som drivs av sparkassor och andra
föreningar (dvs. ej aktiebolag) kommer att behandlas av
Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14, dir. 1992:60, 1992:95 och
1993:56). Denna del av utredningsuppdraget skall redovisas
senast under våren 1994; utredningsarbetet i övrigt skall vara
slutfört före utgången av år 1994.

Det uppdrag till Statskontoret som aviseras om i
budgetpropositionen gavs av regeringen i slutet av december
1993. Enligt regeringsbeslutet skall Statskontoret genomföra en
studie av de samhällsekonomiska effekterna av den ideella
sektorns verksamhet. Vidare skall Statskontoret klarlägga vilka
möjligheter som finns att utöka den ideella sektorns ansvar och
identifiera hinder för utvecklingen av dess engagemang i den
offentliga verksamheten. Två samhällsekonomiska
fördjupningsstudier skall genomföras: dels av
nykooperationen och dess betydelse för nyföretagandet, dels
av s.k. frivilligcentraler. Uppdraget skall vad gäller
fördjupningsstudierna avrapporteras i maj 1994 -- i övrigt skall
redovisning ske i juni 1995. Statskontoret skall samråda med
Beredningen för främjande av den ideella sektorn (C 1993:A).
Beredningen skall lämna delrapporter i mars 1994 och i mars 1995
samt lämna slutredovisning i juni 1996.

Enligt vad utskottet har erfarit kan den regionalpolitiska
propositionen, som är planerad att bli avlämnad i mars 1994,
innehålla förslag som berör kooperativa företag.

Utskottet behandlar först frågan om likabehandling av
kooperativa företag jämfört med andra företagsformer och
därefter frågan om stöd till kooperativ utveckling.

Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa
företagsformen som ligger till grund för de här aktuella
motionerna. I den rådande ekonomiska situationen med hög
arbetslöshet kan den kooperativa företagsformen vara ett
alternativ till andra typer av företag. Detta ställer krav på
att lagstiftning och stödåtgärder anpassas till de särskilda
villkor som gäller för kooperativ verksamhet. Det är, enligt
utskottets mening, helt oacceptabelt om statsmakterna genom
utformning av regelsystem som missgynnar den kooperativa
företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna
företagsform. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas
likvärdigt med andra företag.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1993/94:N305
(s), 1993/94:N261 (s), 1993/94:N264 (s) och 1993/94:N300 (c, s)
i berörda delar.

Därefter övergår utskottet till att behandla frågan om stöd
till kooperativ utveckling. I likhet med vad som anförs i
motion 1993/94:N305 (s) och övriga här aktuella motioner, anser
utskottet att det är viktigt att staten ger sitt stöd till det
nyföretagande i kooperativ form som nu är på stark frammarsch.
Som sägs i motion 1993/94:N277 (s) får det betecknas som ytterst
anmärkningsvärt att regeringen -- samtidigt som man i
budgetpropositionen redovisar Riksrevisionsverkets positiva
bedömning av stödet till LKU -- föreslår att anslaget skall
ligga kvar på nuvarande nivå. Det bör då framhållas att anslaget
minskades från 5,4 till 4,5 miljoner kronor mellan budgetåren
1992/93 och 1993/94.

Riksdagen bör, med hänvisning till det anförda, besluta om en
ökning av anslaget med 2 miljoner kronor till 6,5 miljoner
kronor. Vidare bör regeringen anmodas att tillse att detta
finansieras genom en omfördelning av medel inom
Civildepartementets område. Regeringen bör återkomma med ett
förslag i kompletteringspropositionen härom. De nya verksamheter
i kooperativa företag som kan beräknas komma i gång uppväger mer
än väl de kostnader för långtidsarbetslöshet och
förtidspensionering som annars skulle uppkomma. Med det anförda
tillstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:N203 (s), 1993/94:N211 (s),
1993/94:N261 (s), 1993/94:N277 (s) och 1993/94:N281 (v).
Utskottet är dock inte berett att som begärs i motion
1993/94:N277 (s) föreslå att anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall minskas med 2 miljoner
kronor för nästa budgetår. Den nämnda motionen avstyrks således
i denna del.

Varvsindustrin m.m.

Stöd till varvsindustrin

Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet.
NU22) att avskaffa dåvarande räntestöd till varvsindustrin
fr.o.m. den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde
räntestöd utgå till såväl inhemska beställare som vid export.
Även kreditgarantier upphörde som stödform vid detta datum. I
stället skulle s.k. kontantstöd kunna utgå under perioden
1990--1992 för order som tecknades före utgången av år 1992.
Ansökan om sådant stöd skulle ha inkommit till NUTEK före den 15
januari 1993. Därefter upphörde även denna stödform.

Regeringen föreslår nu ett anslag på 50 miljoner kronor för
nästa budgetår för nämnda stöd. Kostnaderna för budgetåret
1994/95 hänför sig till tidigare beviljade stöd. Löptiden för
lån med räntestöd kan maximalt uppgå till 15 år. Statens
utgifter kommer att sjunka successivt och upphöra helt år 2004,
påpekas det i propositionen.

I fem motioner framförs krav på att någon form av stöd till
varvsindustrin skall återinföras, i syfte att det skall gälla
likartade villkor i Sverige som i jämförbara konkurrentländer.

Under 1980-talet försvann det mesta av svensk varvsindustri,
framhålls det i motion 1993/94:N228 (s). Den kapacitet som finns
kvar måste värnas, vilket kan göras på något av följande två
sätt. Det ena sättet skulle vara att komplettera med alternativ
produktion -- satsningar på infrastruktur. Det andra sättet
skulle vara att behandla företagen inom varvsindustrin enligt
två grundläggande regler, nämligen konkurrens på lika villkor
och anpassning till de förhållanden som gäller i EU-länderna.
Enligt motionärernas mening vore det bästa om subventionerna
också avskaffades i EU-länderna och de nordiska länderna. Så
länge det inte sker måste dock riksdagen tillse att den svenska
varvsindustrin ges möjlighet att verka på samma villkor som
varvsindustrin i konkurrentländerna, anser motionärerna. De
menar vidare att reglerna för exportkreditgarantier bör bli
föremål för en undersökning så att samma regler gäller för alla
produkter, inkl. fartyg.

Likartade synpunkter beträffande det svenska varvsstödet
framförs i motion 1993/94:N267 (s). I denna begärs att
regeringen skall anmodas att låta utreda förutsättningarna för
den civila fartygsproduktionen och utformningen av ett svenskt
varvsstöd.

I motion 1993/94:N236 (fp) erinras om att regeringen uppdragit
åt Exportkreditnämnden (EKN) att utreda möjligheterna att lämna
garantier med särskilda villkor för finansiering vid
fartygsförsäljning (se vidare i det följande). Enligt
motionärerna bör detta uppdrag kompletteras med uppgiften att
utreda möjligheten att införa ett kontantstöd på maximalt 9 % av
produktionskostnaden, vilket är tillåtet inom EU. Motivet bakom
förslaget är att ge den svenska varvsindustrin likartade villkor
som gäller för varvsindustrin i konkurrentländerna.

Riksdagen bör uttala sig för att det skyndsamt skall
återinföras statliga kreditgarantier för varvsindustrin i
enlighet med reglerna inom OECD (Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling), anförs det i motion 1993/94:N292
(nyd). Motionärerna understryker att de inte förordar
subventioner eller bidrag utan endast kreditgarantier. De utgår
från att regeringens tidigare nämnda uppdrag till EKN att göra
en skyndsam utredning av möjligheterna att lösa
kreditgarantifrågan för varvsnäringen kommer att resultera i ett
förslag till riksdagen under våren 1994.

Motionärerna bakom motion 1993/94:N276 (v) anser att det
långsiktigt är bäst om varvsnäringen kan klara sig utan stöd.
Konkurrenssituationen blir dock orimlig, hävdar de, om ett land
är ensamt om att leva efter denna princip. Ett minimikrav är en
utökning av exportkreditgarantierna, sägs det, och om nödvändigt
bör ett nytt begränsat statsstöd övervägas. Vidare anser
motionärerna att det utrednings- och planeringsarbete som nu
pågår om tillskapandet av ett nytt storvarv i Uddevalla är värt
ett aktivt stöd från statsmakterna. Detta borde riksdagen ge
regeringen till känna.

Riksdagen avslog våren 1993 motioner (s) med krav på att
riksdagen skulle uttala sig för att den svenska varvsindustrin
skulle ges möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med
varvsindustrin inom EG-länderna och övriga nordiska länder.
Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU25) att det är mycket viktigt
att olika industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i
förhållande till motsvarande industrigrenar i
konkurrentländerna. Eftersom detta -- enligt ett frågesvar i
riksdagen i december 1992 av näringsminister Per Westerberg (RD
1992/93:37) -- också var regeringens ståndpunkt ansåg utskottet
att det inte då fanns behov av något initiativ av riksdagen.
Däremot borde regeringen, menade utskottet, noga följa
utvecklingen och vid behov vidta åtgärder. Utskottet pekade
också på möjligheten för varvsindustriföretagen att på samma
villkor som andra företag ansöka om exportkreditgarantier hos
EKN. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring
(v), förordades att riksdagen skulle anmoda regeringen att
tillse att den svenska varvsindustrin får konkurrensvillkor som
är likvärdiga med vad som gäller för varvsindustrin i andra
länder.

Inom OECD gäller en överenskommelse om stöd till
varvsindustrin (Understanding on Export Credits for Ships, C 81
103). Enligt denna får stöd till byggande av nya fartyg lämnas
med en ränta som genom subvention inte får understiga 8 %,
applicerad på maximalt 80 % av priset och med en
återbetalningstid på maximalt 8,5 år. Denna modell för varvsstöd
tillämpas i flera av Sveriges viktigaste konkurrentländer -- i
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Japan,
Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Republiken
Korea (Sydkorea). Inom OECD pågår för närvarande ett
förhandlingsarbete -- under svenskt ordförandeskap -- med syfte
att helt avveckla varvssubventionerna. Förutom Sverige deltar
EU, Förenta staterna, Japan, Finland, Norge och Sydkorea i
förhandlingarna. Ett möte ägde rum i mars 1994. Arbetet kommer
att återupptas i maj 1994 för en sista förhandlingsomgång. I
Förenta staterna behandlas nu ett förslag, Gibbons bill, som
innebär att sanktioner skall införas mot rederinäringen i de
länder som subventionerar varvsindustrin.

I Norge tillämpas ett system med kontantstöd, likartat med det
system som Sverige tidigare tillämpade. Kontantstödet i Norge
utgår sedan år 1993 med 13,2 %. Året dessförinnan var stödnivån
11,45 %.

Det stöd som lämnas i de länder som tillämpar OECD-reglerna
motsvarar ett kontantstöd -- enligt den modell som Sverige
tillämpade under åren 1990--1992 och som Norge fortfarande
tillämpar -- på ca 9 %. Denna procentsats är det tak som anges
i EU:s nuvarande direktiv för statstöd till varven (Council
Directive No L 380/27). EU fattade i december 1993 beslut om att
detta stöd får utgå t.o.m. år 1994. Om förlängning skall ske
måste beslut fattas i december 1994.

Regeringen gav i december 1993, som tidigare nämnts, EKN i
uppdrag att utreda möjligheten att inom ramen för den reguljära
verksamheten och de gällande riktlinjerna lämna garantier med
särskilda villkor för finansiering vid fartygsförsäljning.
Villkoren för sådan garantigivning skall, enligt direktiven
för uppdraget, inte innebära någon subvention för
garantitagaren. EKN skall särskilt undersöka möjligheterna till
reducerad självrisk mot bakgrund av säkerheten i fartygsvärden.
Garanti under tillverkningstiden bör kunna lämnas på samma sätt
som vid ordinarie exportkreditgarantier. Garantigivningen skall
vara förenlig med internationella överenskommelser eller
internationell praxis. EKN bör, enligt direktiven, också pröva
möjligheten att låta garantin omfatta hela krediten med
regressrätt för staten på varvet avseende självrisken. Vidare
skall EKN utreda möjligheten att utfärda garanti för
finansiering av leverans av svenskbyggt fartyg till svensk
köpare.

Inledningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag
till anslag för räntestödet till varvsindustrin.

Utskottet vill vidare framhålla -- i likhet med vad som sägs i
de här aktuella motionerna och i anslutning till vad som
anfördes av utskottet våren 1993 då liknande motioner
behandlades -- att det är mycket viktigt att olika
industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till
motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Samtidigt anser
utskottet i det här aktuella fallet att det vore önskvärt om
alla länder följde Sveriges exempel och avskaffade
varvssubventionerna. Sverige verkar aktivt för detta i bl.a. de
pågående OECD-förhandlingarna.

Utskottet noterar att också regeringen söker finna vägar för
att ge den svenska varvsindustrin mer likartade
konkurrensvillkor med dem som gäller i andra länder. Uppdraget
till EKN har denna inriktning. Enligt vad utskottet har erfarit
planerar EKN att i mitten av april 1994 redovisa resultatet av
sitt uppdrag vad gäller den del som avser garantier för
finansiering av fartyg.

Med hänsyn till den utsatta situation som varvsföretagen nu
till följd av snedvridna konkurrensförhållanden befinner sig i
anser utskottet att det noga bör prövas att under våren 1994
vidta åtgärder som kan förbättra konkurrenssituationen för
svensk varvsnäring. EKN bör sålunda skyndsamt redovisa sitt
uppdrag till regeringen. Om EKN:s uppdrag resulterar i förslag
till åtgärder som syftar till likvärdiga garantivillkor för den
svenska varvsnäringen i förhållande till dem som gäller i
jämförbara konkurrentländer bör regeringen skyndsamt genomföra
dem i lämplig form.

Regeringen bör vidare göra en översyn av konkurrensvillkoren i
övrigt för svensk varvsnäring och återkomma till riksdagen med
förslag som syftar till att varvsnäringen i Sverige får
likvärdiga konkurrensförhållanden med varvsindustrin inom OECD.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad som här
har förordats. Med ett sådant uttalande blir motionerna
1993/94:N228 (s), 1993/94:N267 (s), 1993/94:N236 (fp),
1993/94:N292 (nyd) och 1993/94:N276 (v) i sak tillgodosedda i nu
aktuellt avseende. Yrkandena om stöd till
infrastrukturinvesteringar i motion 1993/94:N228 (s) och om ett
nytt storvarv i Uddevalla i motion 1993/94:N276 (v) avstyrks av
utskottet.

Vissa anslag

Till anslaget Avgifter till vissa internationella
organisationer föreslår regeringen 7 miljoner kronor för nästa
budgetår. Anslaget disponeras för avgifter för Sveriges
deltagande i följande internationella organ: Internationella
byrån för mått och vikt, Internationella organisationen för
legal metrologi, Europeiska organisationen för provning och
kontroll, Organisationen för intellektuell äganderätt samt fyra
internationella metallstudiegrupper (bly och zink, nickel,
koppar samt tenn).

Regeringen föreslår vidare 4 miljoner kronor till anslaget
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för
nästa budgetår. Några nya åtaganden som kan leda till
utbetalningar från detta anslag görs inte längre.

Utskottet tillstyrker de båda nämnda förslagen.

Teknologisk infrastruktur

Standardisering

Statligt bidrag utgår till Standardiseringskommissionen i
Sverige (SIS), som -- i egenskap av centralorgan -- med nio
fackorgan verkar för svensk standardisering nationellt,
europeiskt och globalt. De övergripande målen för bidraget är
att standardiseringsverksamheten skall bidra till att öppna
marknader, höja produktiviteten och konkurrenskraften hos
svenskt näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar
när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och
egendom tillgodoses.

Sedan våren 1993 pågår en översyn av organisationen för
standardiseringen i Sverige. Sveriges industriförbund har på
begäran av SIS:s styrelse tillsatt en styrgrupp för att lägga
fram förslag till ny organisation. Gruppens förslag, som
presenterades i januari 1994, innebär i korthet en ökad
decentralisering av verksamheten samt enklare och tydligare
uppgiftsfördelning byggd på ömsesidigt ansvar fastlagt i avtal.
Nya styrelser i SIS och fackorganen skall presentera
rationaliseringsprogram som avses leda till besparingar på
20--35 miljoner kronor per år. Siktet är inställt på en ny
organisation fr.o.m. den 1 juli 1994.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.
Regeringens avsikt är att under våren 1994 följa utvecklingen av
den nya organisationen och låta analysera vilka effekter detta
får för statens roll och finansiering. Regeringen ämnar att
återkomma till riksdagen beträffande finansieringsmodellen för
bidraget till den svenska standardiseringsorganisationen inför
budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår, för att understryka
betydelsen av att standardiseringens intressenter når resultat i
sina rationaliseringssträvanden, en minskning av bidraget med ca
5 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Denna
minskning är avsedd för den del av bidraget till
standardiseringen som gäller industrirelaterade
standardiseringsprojekt och syftar till att
standardiseringsorganisationen skall trimmas och samordnas för
uppgiften att vara en god plattform för svenska aktörer i det
internationella standardiseringsarbetet, sägs det i
propositionen.

Regeringens förslag att minska anslaget till standardiseringen
kritiseras i motion 1993/94:N251 (s). Innan besparingar av den
pågående omorganiseringen kunnat påvisas bör inte anslaget
reduceras, anser motionärerna. De hänvisar till att det
europeiska standardiseringsarbetet genom EES-avtalet kommer att
få utomordentligt stor betydelse för Sverige och föreslår ett
oförändrat anslag. I motion 1993/94:N305 (s) föreslås, som
tidigare redovisats, att 50 miljoner kronor skall avsättas för
ett program med syfte att främja export hos småföretagen. Vid
utskottsbehandlingen har framkommit att 2 miljoner kronor av
dessa medel är avsedda för bidraget till
Standardiseringskommissionen.

Regeringen bör omgående ta initiativ till ett nationellt
kvalitetsprojekt för att höja näringslivets konkurrenskraft,
anförs det i motion 1993/94:N222 (c). Projektet borde ledas av
en styrgrupp bestående av representanter för staten,
branschorganisationer och målgruppen små och medelstora företag.
Vidare bör förutsättningarna för inrättandet av en professur med
inriktning på kvalitetssystem i små och medelstora företag
undersökas, anser motionären. Han erinrar om att det inom EU och
genom EES-avtalet ställs krav på en harmonisering av regler och
standarder samt olika typer av formella tester, prover och
typgodkännande för produkter avsedda för EU:s inre marknad. De
företag som har anpassat sig till kvalitetssystemet ISO 9000 har
en allt större konkurrensfördel, anser motionären.

Utskottet behandlar först frågan om ett nationellt
kvalitetsprojekt som tas upp i den sistnämnda motionen
och därefter anslagsfrågan.

Riksdagen avslog våren 1993 ett yrkande om ett nationellt
kvalitetsprojekt, identiskt med det här aktuella och av samme
motionär. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU25) att det är
viktigt att de svenska företagen inser betydelsen av
kvalitetsutveckling för att upprätthålla och förbättra
konkurrenskraften. Med hänvisning till det arbete som bedrivs
via SIS och inom Institutet för kvalitetsutveckling ansåg
utskottet att det inte fanns något behov av ett särskilt
uttalande av riksdagen.

Kvalitetssystemet ISO 9000, som nämns i motionen, har tagits
fram inom ramen för ISO (International Standardization
Organization). ISO 9000 är en serie standarder som ger en modell
för företags verksamhetsstyrning med hjälp av kvalitetssystem. I
korthet är det en samling kriterier som en kund kan åberopa vid
sitt val av leverantörer eller som en leverantör kan utnyttja
för att inför kunden och andra samarbetspartner demonstrera sin
leveransförmåga. Svenska intressenter deltar aktivt i
utvecklingen av ISO 9000 genom den allmänna
standardiseringsgruppen (SIS-STG) vid SIS.

Industriforskningsinstitutet Institutet för
kvalitetsutveckling (SIQ) har till syfte att stimulera och
aktivt bidra till en positiv kvalitetsutveckling i alla delar av
det svenska samhället. Institutet bedriver verksamhet inom
områdena information, utbildning samt forskning och utveckling.
Ett nationellt svenskt kvalitetspris har instiftats av
institutet.

Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren
1993, då en liknande motion som den här aktuella behandlades.
Det är viktigt att de svenska företagen inser betydelsen av
kvalitetsutveckling för att upprätthålla och förbättra
konkurrenskraften. Motion 1993/94:N222 (c) avstyrks med det
sagda.

Utskottet övergår så till frågan om anslaget till
Standardiseringskommissionen.

Utskottet anser att den omorganisation av
standardiseringen som pågår och som syftar till att uppnå en
ökad decentralisering till intressenterna och ett ökat
ansvarstagande från deras sida är värdefull. För att understryka
vikten av detta arbete har regeringen föreslagit en minskning av
anslaget med 5 miljoner kronor, vilket utskottet tillstyrker.
Motion 1993/94:N251 (s) avstyrks därmed liksom motion
1993/94:N305 (s) i denna del.

Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för
frågor som rör brandfarliga och explosiva varor. Det
övergripande målet för verksamheten, som är helt
avgiftsfinansierad, är att förebygga att personer och egendom
kommer till skada vid hantering av sådana varor.

Inkomster hos inspektionen, som fr.o.m. innevarande budgetår
redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln
Övriga offentligrättsliga avgifter, beräknas till ca 15 miljoner
kronor under nästa budgetår.

Regeringens bedömning är att de riktlinjer som lades fast i
1991 års budgetproposition för perioden 1991/92--1993/94 bör
gälla även för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Regeringen
föreslår ett anslag på 15,5 miljoner kroonor för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I detta avsnitt behandlar utskottet också motion 1993/94:N268
(m) med krav på införande av en enhetlig åldergräns på 18 år för
förvärv och innehav av pyrotekniska varor. Motionärerna
erinrar om att det i praktiken förekommer två åldersgränser --
18 resp. 15 år. Detta är olyckligt, anser motionärerna. En
åldersgräns är motiverad, menar de, med hänvisning till det
stora antalet olyckor som inträffar varje år, främst i samband
med nyårsfirande, och vilka i mycket stor utsträckning drabbar
ungdomar med allvarliga skador på ögon, händer och ansikte som
följd.

Utskottet har vid skilda tillfällen behandlat -- och avstyrkt
-- motioner med krav på skärpta regler för inköp och innehav av
pyrotekniska varor (bet. 1977/78:NU2, 1981/82:NU33 och
1987/88:NU39).

Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor reglerar
hantering och import av sådana varor. Enligt den aktuella
förordningen (1988:1145) får brandfarliga och explosiva varor
hanteras och importeras endast av den som fyllt 18 år.
Sprängämnesinspektionen utfärdar föreskrifter. Vid godkännande
av en pyroteknisk vara görs en åtskillnad mellan s.k. mindre
pyrotekniska varor och övriga varor. För den första kategorin
gäller en åldersgräns på 15 år och för den sista en gräns på 18
år.

Antalet olyckor som rapporteras till inspektionen varje år är,
enligt uppgift, ringa. De allvarliga olyckorna berör uteslutande
s.k. knallpjäser för vilka gäller en åldersgräns på 18 år.
Olyckorna har berott på onykterhet, ingrepp i pjäserna och att
man inte följt instruktionerna. Enligt inspektionens bedömning
är 15-åringar fullt kapabla att hantera mindre fyrverkeripjäser.
En generell höjning av åldersgränsen anses innebära en risk för
"egen tillverkning" och "langning".

Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske genom
den nya ordningslagen (1993:1617) som träder i kraft den 1 april
1994. Enligt vad utskottet har erfarit bedömer
Sprängämnesinspektionen och Näringsdepartementet att denna lag
tillsammans med ökad information och effektivare kontroll skapar
förutsättningar för att ytterligare begränsa risken för skador
och andra olägenheter vid användningen av nöjesfyrverkerier.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1993/94:N268 (m).

Sveriges geologiska undersökning

Geologisk undersökningsverksamhet, m.m.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska
beskaffenhet och mineralhantering. Det övergripande målet för
SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva
Sveriges geologi för att tillhandahålla och marknadsföra
geologisk information som behövs, särskilt inom områdena miljö
och hälsa, fysisk planering och hushållning med naturresurser,
naturresursförsörjning, jord- och skogsbruk och totalförsvar.
SGU är chefsmyndighet för Bergsstaten, som är regional
förvaltningsmyndighet för frågor om landets mineralhantering.

Regeringens bedömning är att de riktlinjer som lades fast i
1991 års budgetproposition och som kompletterades av riksdagen
våren 1992 bör, efter justering av vissa av de långsiktiga
verksamhetsmålen, gälla även för budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Den ändring av gällande verksamhetsmål som nu, enligt
regeringen, behöver göras har sin grund i riksdagens beslut
våren 1993 -- med anledning av regeringens förslag i
budgetpropositionen 1993 -- om minskade ekonomiska ramar för
SGU. Enligt förslaget skall tre av de fyra långsiktiga
verksamhetsmålen justeras så att målåren ändras: till år 2004
för flyggeofysisk undersökning (f.n. år 2002), till år 2025 för
geologisk undersökning till lands (f.n. år 2020) och till år
2060 för maringeologisk undersökning (f.n. år 2050). Det fjärde
verksamhetsmålet avser den geologiska undersökningen till lands
i Västerbottens och Norrbottens län, där målåret föreslås vara
oförändrat, dvs. år 2010. Den föreslagna ändringen av
verksamhetsmålen ger enligt regeringens bedömning också utrymme
för vissa besparingar (ca 3 %).

Regeringen begär riksdagens godkännande av att de långsiktiga
verksamhetsmålen ändras på angivet sätt. Vidare föreslås ett
anslag för den geologiska undersökningsverksamheten, m.m. på
130,7 miljoner kronor för nästa budgetår.

Olika frågor om mineralförsörjning tas upp i sju motioner.

Det är angeläget att slå vakt om den svenska gruvindustrin,
sägs det i partimotionen 1993/94:N305 (s). För att gruvnäringen
långsiktigt skall överleva måste det ske en fortlöpande satsning
på baskartering och mineralprospektering, anser motionärerna.
Sverige har en bergggrund med mycket hög potential för nya
fyndigheter av malmer, erinrar de om och anför att
prospekteringen ger grunden för den mineralutvinning som skall
bedrivas i framtiden. Det är därför angeläget att det utgår stöd
till prospektering, menar motionärerna. I motionen föreslås att
350 miljoner kronor skall anslås för nästa budgetår för
nationella program på särskilda områden, bl.a. inom
gruvnäringen.

Tre frågor tas upp i motion 1993/94:N288 (s). Den första
gäller prospekteringsverksamheten, där riksdagen, enligt
motionärerna, bör uttala sig för en kraftigt ökad satsning. Att,
som regeringen nu gör, helt avveckla statens medverkan i detta
är aningslöst, anför motionärerna och tillägger att staten i
nästan alla andra länder i någon form engagerar sig i
prospekteringen. Den andra frågan gäller
baskarteringsverksamheten i Västerbottens län, vilken, enligt
motionärernas mening, behöver utökas. Slutligen föreslås att
riksdagen skall uttala sig för att Norrlandsfonden skall ges ett
samordnande ansvar för mineraljakten och tillföras medel för
detta. Syftet är att stimulera att fler aktörer deltar i
mineraljakten.

I fyra motioner -- 1993/94:N249 (s), 1993/94:N202 (m),
1993/94:N229 (fp) och 1993/94:N208 (c) -- tas upp frågan om
behovet av ökad kartering i Jämtlands län.

Genom SGU:s strategiplan för berggrundskartering blir behoven
av kartering i Jämtlands län tillgodosedda i mycket begränsad
utsträckning, anförs det i motionerna. Länsstyrelsen i Jämtlands
län har försökt uppnå omprioritering i SGU:s strategiplan,
vilket enligt SGU inte är möjligt, säger motionärerna. På grund
av akut råvarubrist hos ett företag i länet sommaren 1993
beslutade Länsstyrelsen att medverka i finansieringen av ett
karteringsarbete hos SGU. Enligt motionärerna bör
karteringsarbetet i länet bedrivas med ambitionen att minst två
kartblad (à 625 km2) per år skall tas fram under den
närmaste tioårsperioden. Ansvaret för detta borde åligga SGU.
Riksdagen bör genom ett uttalande uppmärksamma regeringen på den
redovisade situationen i Jämtlands län, föreslår motionärerna.

I en av de nämnda motionerna, 1993/94:N229 (fp), vidgas kravet
på ökad baskartering till att också avse Västernorrlands län.
För detta län uppges behovet vara minst 1,5 kartblad per år
under den kommande tioårsperioden. Motionären föreslår att de
medel som kommer in till statskassan via täktavgifter -- årligen
ca 1 miljon kronor i Västernorrlands län och ca
700 000--800 000 kr i Jämtlands län -- skall användas för att
finansiera den ökade karteringen.

Riksdagen bör uttala sig för att det skall inrättas ett
statligt mineralutvecklingsbolag, anförs det i motion
1993/94:N232 (v). Prospektering är till sin natur långsiktig,
samtidigt som risktagandet är högt, konstaterar motionärerna. I
nästan alla länder där prospektering bedrivs finns det någon
form av statlig prospektering eller statligt stöd, sägs det
vidare. Det är dessutom angeläget att baskarteringsverksamheten
i Norr- och Västerbotten utökas, så att prospekteringsverksamhet
där underlättas de närmaste åren, anser motionärerna. För att
åstadkomma en snabbare baskarteringsverksamhet bör ytterligare
15 miljoner kronor tillskjutas SGU för nästa budgetår, föreslår
de. Därvid borde målåret tidigareläggas till år 2002.

Förslagen i motionerna avser tre områden --
prospekteringsverksamhet, baskartering och mineraljakten.
Utskottet lämnar först vissa uppgifter om dessa områden.

Beträffande prospekteringsverksamhet beslöt riksdagen
våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU18) att statens
insatser inom mineralområdet skall koncentreras på
basverksamhet, främst i form av grundläggande geologisk
undersökningsverksamhet samt forskning och utveckling. Beslutet
innefattade vidare en avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och Nämnden för statens gruvegendom
(NSG). Kritik mot regeringens förslag framfördes i en
reservation (s) och i en meningsyttring (v). Likartade
ställningstaganden gjordes våren 1993 då riksdagen avslog
motioner (s) om statliga insatser för prospekteringsverksamheten
(bet. 1992/93:NU26). Motionerna följdes upp i en reservation
(s).

Våren 1993 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:238, bet. NU33) om
vissa ändringar i minerallagen (1991:45). Lämplighetskravet vid
bearbetningskoncession avskaffades. Tidigare hade följande tre
krav för bearbetningskoncession uppställts: fyndigheten skulle
sannolikt kunna tillgodogöras ekonomiskt, vilket innebar att
s.k. malmbevisning skulle företes; sökanden skulle anses lämplig
att bearbeta fyndigheten; fyndighetens belägenhet och art skulle
inte göra det olämpligt att sökanden fick den begärda
koncessionen. Utskottet ansåg, i likhet med regeringen, att
lämplighetskravet inte fyllde någon självständig funktion och
att kravet på malmbevisning kunde anses tillgodose samma syfte
som lämplighetskravet hade haft. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), föreslogs att
lämplighetskravet skulle bibehållas.

En annan ändring i minerallagen som gjordes var att
giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängdes från 10
till 25 år. Detta motiverades med den långsiktighet som
karakteriserar verksamheten inom gruvnäringen. I en
meningsyttring (v) föreslogs att giltighetstiden inte skulle
förändras.

Ytterligare en ändring som genomfördes var att institutet
kronoandel, enligt vilket staten har rätt att bli hälftenägare i
varje gruvprojekt, avvecklades. Utskottet ansåg att detta skulle
främja prospekteringen och därmed bidra till utvecklingen av en
livskraftig mineralindustri i Sverige. I en meningsyttring (v)
föreslogs att kronoandelsinstitutet skulle bibehållas.

Utskottet har -- via SGU och mineralkontoret i Malå --
inhämtat vissa uppgifter som belyser omfattningen av
prospektering.

Tabell. Antalet meddelade undersökningskoncessioner och
nedlagda prospekteringskostnader åren 1986--1993

_____________________________________________________________
År Meddelade Prospekteringskostnader
undersöknings- miljoner kronor
koncessioner* __________________________________
NSG Med statl. Övriga Totalt
Antal stöd
_____________________________________________________________
1986 326 41 36 86 163
1987 255 40 36 61 137
1988 213 57 31 49 137
1989 237 50 27 54 131
1990 274 59 24 76 159
1991 199 53 - 83 136
1992 134 38 - 70 108
1993 149 3 - 98 101
____________________________________________________________

* Begreppet undersökningskoncession ersatte fr.o.m. den
1 juli 1992 det tidigare begreppet inmutning.
Källa: SGU

Av tabellen framgår bl.a. att omfattningen av prospektering
har minskat under de första åren på 1990-talet. Detta är en
utveckling som också gäller i andra jämförbara länder, t.ex. i
Canada.

Antalet undersökningskoncessioner som har meddelats eller
förlängts har ökat något det senaste året -- från 134 år 1992
till 149 år 1993. Under år 1993 och framför allt under år 1994
har, enligt uppgift från mineralkontoret i Malå, intresset från
utländska företag för att söka undersökningstillstånd i Sverige
ökat påtagligt.

Beträffande baskartering fastlades de allmänna
riktlinjerna av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 14,
bet. NU23). Därvid uttalades att det i huvudsak får anses vara
en uppgift för samhället att tillhandahålla grundläggande
geologisk information och att verksamheten bör orienteras mot de
regioner där efterfrågan är störst. Verksamheten skall
finansieras via anslag. Som mål för den landbaserade
systematiska undersökningsverksamheten angavs att Sverige år
2020 (nu föreslaget ändrat till år 2025) skall ha undersökts på
ett sådant sätt att geologisk information finns tillgänglig för
75 % av landets yta där behoven är störst. Ambitionen
beträffande undersökningens noggrannhet skall anpassas efter
strukturen på den geologiska informationens efterfrågan, dvs.
befolkningstätheten i olika delar av landet skall vara en viktig
styrande faktor. Det ankommer på SGU att efter samråd med
berörda intressenter fastlägga en plan för karteringens
genomförande. I propositionen sades också att det ansågs
angeläget att intäktsfinansieringen ökades.

Vad gäller kraven i motion 1993/94:N288 (s) på utökad
baskartering i Västerbottens och Norrbottens län kan noteras att
SGU -- på regeringens uppdrag -- har undersökt förutsättningarna
för och konsekvenserna av en snabbare undersökningsverksamhet
genom att ändra målåret från år 2010 till år 2002. Detta skulle,
enligt SGU:s bedömning, kräva ett resurstillskott om 16 miljoner
kronor per år för att SGU:s övriga verksamhet inte skall
påverkas. En tidigareläggning utan utökning av ramen anses inte
möjlig utan att konsekvenserna för den av statsmakterna
prioriterade undersökningsverksamheten i de befolkningstäta
områdena skulle bli betydande. SGU anser att all övrig
verksamhet avseende berggrund och jordarter i övriga Sverige
skulle behöva läggas ned under perioden.

När det gäller kraven på utökad kartering i Jämtlands län har,
enligt vad utskottet erfarit, Länsstyrelsen i Jämtlands län i
december 1993 hemställt hos näringsminister Per Westerberg att
han skall vidta sådana åtgärder att behovet av geologisk
information i Jämtlands län kan tillgodoses i erforderlig
omfattning. I sitt svar erinrar näringsministern om att det
ankommer på en myndighet, i det här fallet SGU, att med
utgångspunkt i statsmakternas beslut om mål och riktlinjer
utarbeta en plan för verksamheten. Han meddelar också att han
erfarit att skillnaden mellan vad som är möjligt att uppnå inom
anvisade ekonomiska ramar och vad som redan är tillgängligt i
form av geologisk information snarare är mindre i Jämtlands län
än i många andra län. Slutligen rekommenderas Länsstyrelsen att
fortsätta dialogen med SGU för att få till stånd eventuella
omprioriteringar i SGU:s långsiktiga plan till förmån för länet.

Läget beträffande kartering i Jämtlands län är, enligt vad
utskottet har erfarit, att det finns en upprättad länskarta i
skalan 1:200 000 från år 1984. Till denna karta har ingen
skriftlig beskrivning ännu presenterats. (För att en karta skall
kunna komma till praktisk användning krävs en skriftlig
beskrivning.) Enligt vad utskottet har erfarit planeras detta
ske först under år 1995.

Det tredje området som tas upp i de här aktuella motionerna är
mineraljakten. Under beteckningen mineraljakt anordnas
pristävlingar för att allmänheten skall stimuleras att leta
efter malm och industrimineral. Mineraljakterna är organiserade
i tre regionala enheter. Norrlands mineraljakt finansierades och
administrerades fram till halvårsskiftet 1988 av
Norrlandsfonden. Efter det att fonden avsade sig uppgiften
övertogs den av länsstyrelserna i de fyra berörda länen.

Riksdagen har vid en rad tillfällen behandlat frågan om
mineraljakterna och Norrlandsfondens engagemang i dessa. Vid det
senaste tillfället, våren 1993 (bet. 1992/93:NU26), anförde
utskottet att det tillkommer Norrlandsfondens styrelse och
ledning att avgöra vilken verksamhet som skall bedrivas. I en
reservation (s) följdes det aktuella motionsyrkandet upp.
Riksdagen instämde i utskottets bedömning.

Enligt utskottets mening behövs det ökade insatser för
kartering. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för
prospektering och mineralutvinning. Anslaget till SGU bör ökas
med 15 miljoner kronor till 145,7 miljoner kronor för att
möjliggöra detta. Därmed blir motion 1993/94:N305 (s)
tillgodosedd i denna del. Även motionerna 1993/94:N288 (s) och
1993/94:N232 (v) blir delvis tillgodosedda i motsvarande delar.

När det gäller yrkandena i några motioner om ökad kartering i
Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
anser utskottet att det är en uppgift för SGU att inom ramen för
anvisade medel och med utgångspunkt i av statsmakterna fastlagda
riktlinjer göra erforderliga avvägningar. Härvid bör dock
beaktas att den utökning av medlen som utskottet här förordar
skall användas för ökad kartering. Motionerna 1993/94:N249 (s),
1993/94:N202 (m), 1993/94:N229 (fp) och 1993/94:N208 (c)
avstyrks därmed.

De förändrade långsiktiga verksamhetsmål som regeringen vill
ha riksdagens godkännande av tillstyrks av utskottet vad avser
den flyggeofysiska och maringeologiska undersökningen.
Regeringen bör dock återkomma med ett nytt förslag när det
gäller geologisk undersökning till lands med beaktande av de
ökade medel för ändamålet som utskottet föreslår.

Beträffande kraven på statligt deltagande i
prospekteringsverksamheten, som förs fram i vissa av de här
aktuella motionerna, står utskottet kvar vid sin tidigare
principiella ståndpunkt. Statens roll på det näringspolitiska
området skall i huvudsak vara att skapa generellt goda
förutsättningar för näringslivet. Detta synsätt låg bakom
regeringens förslag våren 1992 om att prospektering inte skall
äga rum i statlig regi eller med statliga medel, vilket
riksdagen, som tidigare nämnts, ställde sig bakom. Utskottet
avstyrker således motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N288 (s)
och 1993/94:N232 (v) i berörda delar.

I fråga om mineraljakten, som aktualiseras i motion
1993/94:N288 (s), har utskottet vid upprepade tillfällen gett
uttryck för sin uppfattning om dennas betydelse. Enligt
utskottets mening tillkommer det dock Norrlandsfondens styrelse
och ledning att avgöra vilken verksamhet som skall bedrivas.
Några nya omständigheter som ger anledning till ändrat
ställningstagande i frågan om mineraljakternas organisation
eller finansiering har inte framkommit sedan frågan senast
behandlades. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

Geovetenskaplig forskning

Rubricerat anslag disponeras av SGU för att främja och stödja
riktad geovetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning.

Anslaget, som föreslås till 4,9 miljoner kronor för nästa
budgetår, är beräknat utifrån de riktlinjer för treårsperioden
1993/94--1995/96 som riksdagen beslöt om våren 1993 (prop.
1992/93:170 avsnitt 12, bet. NU30) och med ett produktivitets-
och effektivitetskrav om 3 % i enlighet med den princip som
tillämpas generellt i årets budgetförslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag.

Teknisk forskning och utveckling

Allmän inriktning av teknisk forskning och utveckling

I det inledande avsnittet i Näringsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen ger regeringen sin syn på den allmänna
inriktningen av teknisk forskning och utveckling.

En stor del av Sveriges strukturella förnyelse under det
närmaste decenniet måste ske genom tillväxt av forsknings- och
kunskapsintensiv industri, sägs det i propositionen. Kunskap är
på väg att bli den viktigaste produktionsfaktorn. Den
övervägande delen av forsknings- och utvecklingsinsatserna
finansieras av och utförs i företagen. Statens uppgift är,
enligt regeringens mening, att skapa gynnsamma generella
förutsättningar för näringslivet genom att bidra till en
konkurrenskraftig forskningsmiljö. Generellt verkande insatser
från statens sida innebär bl.a. en betoning av grundläggande
forskning och en utveckling av basteknologier för breda
tillämpningar.

I proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap och
framsteg lämnades förslag till forskningsprogram för perioden
1993/94--1995/96. De övergripande målen för statens insatser
är att bidra till följande:
att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft och den
svenska ekonomins attraktionskraft när det gäller industriell
verksamhet,
att stimulera näringslivets teknikutveckling och skapa
gynnsamma förutsättningar för företagen,
att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt för
näringslivets teknikutveckling jämfört med dem som råder i våra
viktigaste konkurrentländer.

Det av riksdagen antagna programmet syftar till att förnya och
effektivisera den tekniska forskningen främst genom
omprioriteringar. Inom området forskning och utveckling kring
nya basteknologier är de prioriterade områdena
informationsteknologi, materialteknik och bioteknik. Inom s.k.
utvecklingsområden med väsentlig industriell potential är de
prioriterade områdena biomedicinsk teknik, produktionsteknik,
processteknik, transportteknik, miljöteknik och vidareförädling
av skogsråvara.

Svenska företag och forskningsinstitutioner har under de
senaste åren deltagit på projektnivå i EU:s forsknings- och
utvecklingsprogram, påpekas det i propositionen. I och med
EES-avtalets ikraftträdande associeras Sverige till EU:s tredje
ramprogram för forskning och utveckling.

Insatser görs för att underlätta små och medelstora företags
medverkan i FoU-aktiviteter, heter det vidare i propositionen.
Det sker t.ex. genom NUTEK:s särskilda program, nämligen
underleverantörsmedverkan inom det fordonstekniska programmet
och programmet för arbetslösa civilingenjörer i småföretag.

Nya former för forskningssamverkan mellan
universitet/högskolor och industrin har utvecklats, erinras det
vidare om i propositionen. Ett exempel är de sju
teknikbrostiftelserna, ett annat är NUTEK:s arbete med
kompetenscentra.

I Socialdemokraternas och Vänsterpartiets partimotioner
1993/94:N305 och 1993/94:N281 aktualiseras inriktningen av
teknisk forskning och utveckling.

FoU är -- vid sidan om uppfinnar- och innovationsverksamhet --
det andra viktiga ledet i det arbete som krävs för att öka
graden av produktionsförnyelse, anförs det i den förstnämnda
motionen. Det är i första hand den tillämpade forskningen och
teknikutvecklingen som måste stärkas, anser motionärerna.
Framför allt gäller det att förbättra kontakterna mellan
högskola och företag. På följande områden borde regeringen i
samband med den aviserade propositionen om utbildning och
forskning senare under våren 1994 återkomma med förslag:
De existerande s.k. industriforskningsinstituten bör vara ett
prioriterat område. Det bör utredas om det kan inrättas ett
produktutvecklingsinstitut, inriktat på små företag, med uppgift
att stödja produktutveckling och teknikspridning, enligt
förebilder i Tyskland (Frauhofer Institut och Steinbeis
Stiftung).
Det bör göras ytterligare satsningar på FoU inom viktiga
framtidsområden, t.ex. biomedicinsk teknik, produktionsteknik
inkl. verkstadsteknik, processteknik, transportteknik,
materialteknik, miljöteknik, skogsindustriell forskning och
transportteknik.
Kompetenscentra bör etableras i anslutning till högskolorna.
Forskning för omställning till miljövänliga och förnyelsebara
energisystem bör utökas.
Särskilda FoU-insatser för små och medelstora företag bör
genomföras.
Insatser för att företag skall kunna hämta hem ny teknik,
t.ex. stöd till små företag för att "hyra teknikchef" och delta
i FoU-projekt, bör beslutas om.

Teknisk forskning och utveckling är grundläggande för
förnyelsen av svenskt näringsliv, sägs det i motion 1993/94:N281
(v). Vänsterpartiet har avsatt 250 miljoner kronor utöver
regeringens förslag för det berörda anslaget (se vidare i det
följande).

Regeringen tillsatte hösten 1993 en styrgrupp med uppdrag att
se över industriforskningssystemet. Gruppen redovisade i januari
1994 rapporten Förslag till struktur i systemet för
industriforskning (Ds 1994:25), i vilken föreslås en rad
åtgärder i syfte att åstadkomma ett effektivare, mer öppet och
flexibelt industriforskningssystem. Förslagens strategiska
struktur bygger på följande:
en prioriteringsmodell med finansieringskonsekvenser som
utgår från särskilt viktiga värderingskriterier,
en förstärkt ömsesidig samverkan mellan högskola och
industriforskning,
ett effektivare utnyttjande av industriforskningssystemet i
tekniktransferering till små och medelstora företag,
ett mer konsekvent utnyttjande av programstyrelser för att
kanalisera näringslivets prioriteringar och
forskningsbeställningar.

Styrgruppens förslag kommer att behandlas i den proposition om
utbildning och forskning som är aviserad till mars 1994.
Omstruktureringsarbetet, som skall vara genomfört senast den 30
juni 1995, skall genomföras successivt av NUTEK.

Inom NUTEK pågår vidare ett arbete med att ta fram ett förslag
om inrättande av ett 30-tal kompetenscentra. I regleringsbrevet
för innevarande budgetår har inom anslaget Informationsteknologi
(F 2) tagits upp ett belopp på 20 miljoner kronor för detta
ändamål. Enligt vad utskottet har erfarit kommer regeringen att
i regleringsbrevet för nästa budgetår lämna anvisningar för
detta ändamål också inom anslaget Teknisk forskning och
utveckling (F 1).

Utskottet har tidigare gett uttryck för sin uppfattning
att näringspolitiken bör föras med generella medel. Denna
grundinställning bestämmer också utskottets uppfattning om hur
statens insatser rörande teknisk forskning och utveckling skall
utformas.

Det angivna synsättet präglade regeringens förslag beträffande
teknisk FoU under treårsperioden 1993/94--1995/96 som lades fram
våren 1993 och som riksdagen ställde sig bakom. Statens insatser
bör sålunda främst avse områdena grundläggande forskning och
utveckling av basteknologier.

De synpunkter som förs fram i motionerna 1993/94:N305 (s) och
1993/94:N281 (v) skiljer sig från utskottets genom förordandet
av selektiva insatser som där görs. Motionerna avstyrks av
utskottet i berörda delar.

Kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin

Den träråvarubaserade industrin är föremål för yrkanden i 16
motioner.

Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag till
skogsindustriellt program, anförs det i Socialdemokraternas
parti- och kommittémotioner 1993/94:N305 och 1993/94:N289.

Sverige är världens tredje största exportör av papper, massa
och sågade trävaror, och skogsnäringen står för en mycket stor
del av det svenska exportnettot, konstateras det i den
förstnämnda motionen. Inom skogsnäringen finns det stora
eftersatta behov av FoU-insatser, vilket är belyst i olika
rapporter (Ds 1991:62 och SOU 1991:83). Motionärerna föreslår
att det skall uppdras åt en särskild utredning att ta fram ett
program med insatser under en femårsperiod och med följande
inriktning:
Skogsbruket: En viktig samhällsuppgift är att skapa
förutsättningar för att skogsresurserna bättre tas till vara med
hänsynstagande till de naturliga förutsättningarna. Det krävs
teknisk och organisatorisk utveckling för att bättre utnyttja
skogen som en energikälla.
Massa- och pappersindustrin: Sverige måste, tillsammans med
övriga nordiska länder, slå vakt om den färskfiberbaserade
industrin, utan att göra avkall på miljöambitionerna. Detta bör
bl.a. ske i diskussioner om EU-direktiv om återvinningsnivåer
och returpapper.
Sågverksindustrin: En ny typ av affärsrelationer mellan
internationella trävaruköpare och sågverksindustrin växer fram
där service, produktutveckling och teknik är minst lika
betydelsefullt som prisfrågor. Det krävs en strukturanpassning
av den svenska sågverksindustrin, i vilken staten bör engagera
sig.
Byggnadssnickeri- och trähusindustrierna: Ett program för
kompetensutveckling med inriktning på export bör startas och
också inkludera stöd till marknadsundersökningar och direkta
exportfrämjande aktiviteter.

Även i den andra motionen påpekas att skogsindustrin är en
ekonomisk motor för Sverige, som med mer än hälften bidrar till
nettoexportintäkterna. Skogsindustrin befinner sig i en
situation med ett behov av starkt ökade resurser för FoU, heter
det vidare. Det har i olika sammanhang framförts uppfattningen
att staten måste bidra med ökade medel för inrättande av
professurer inom det skogsindustriella området. Det är
nödvändigt att skogsindustrin medverkar i denna
resursförstärkning, anser motionärerna. De menar att de
branschprogram som tidigare bedrevs av NUTEK åter bör startas.
Insatser borde också kunna göras genom branschförbund och
branschforskningsinstitutet Trätek.

Liknande synpunkter på behovet av ökade insatser för FoU inom
den träråvarubaserade industrin och framtagande av ett
branschprogram i syfte att öka vidareförädlingen av skogsråvara
framförs i ytterligare nio motioner från enskilda
socialdemokratiska motionärer, nämligen i motionerna
1993/94:N209, 1993/94:N214, 1993/94:N227, 1993/94:N286,
1993/94:N291, 1993/94:N306, 1993/94:T215, 1993/94:Jo311 och
1993/94:A450. I några av motionerna fokuseras intresset särskilt
på vissa regioner. Sålunda föreslås i motion 1993/94:N227 (s)
att länsstyrelserna i Gävle--Dala-regionen skall tillföras 150
miljoner kronor för särskilda stödinsatser. I motionerna
1993/94:N286 (s) och 1993/94:N306 (s) föreslås särskilda
insatser för träindustrin i norra Sverige. Omlokalisering av
Svenska träforskningsinstitutet -- helt eller delvis -- till
Västernorrlands län föreslås i motion 1993/94:T215 (s), och i
motion 1993/94:A450 (s) begärs att ett trätekniskt centrum skall
inrättas i Dalarna.

Även i motionerna 1993/94:A454 (m) och 1993/94:N257 (kds)
föreslås ökade satsningar på forskning inom den
träråvarubaserade industrin -- dock inom givna budgetramar.
Motionärernas syfte är att öka förädlingsgraden inom industrin.

Det bör förläggas ett trämekaniskt centrum till sydöstra
Sverige, anförs det i motion 1993/94:Jo226 (c) med rubriken
Jord- och skogsbruk i Kalmar län.

Mot bakgrund av skogsbrukets och skogsindustrins stora
betydelse för Sverige borde det från statens sida föras en
långsiktig, systematisk och övergripande branschpolitik, med
syfte att hjälpa dessa sektorer över den nedgångsperiod som
pågår, anförs det i motion 1993/94:N245 (v). Vikten av bättre
och mer långtgående vidareförädling av sågad träråvara kan inte
nog understrykas, anser motionärerna. Under flera år bedrevs ett
bra utvecklingsprogram för träindustrin genom Träman 90, sägs
det vidare i motionen. Programmet, som var inriktat på de fyra
nordligaste länen, hade till syfte att öka förädlingsgrad,
produktivitet och lönsamhet inom sågverk och
trämanufakturföretag. Regeringen bör, enligt motionärerna, ge
NUTEK i uppdrag att starta ett program, i samarbete med t.ex.
utvecklingsfonderna, med föjande innehåll: förbättrad
kundanpassning, marknadsanalyser, förbättrad marknadsföring och
samordning av småföretags exportsatsningar. Motionärerna
föreslår att 15 miljoner kronor skall anvisas för programmet för
nästa budgetår.

Det bör genomföras en utredning av småhusindustrin i Sverige,
anförs det i motion 1993/94:N217 (-). Den svenska
småhusindustrin -- som tidigare enligt motionären var en av
Europas mest moderna -- har helt raserats på ett år, heter det.
Detta borde regeringen göra något åt, anser han.

I anslutning till behandlingen våren 1993 av regeringens
förslag i den forskningspolitiska propositionen om
kunskapsförsörjningen för den träråvarubaserade industrin
behandlades också ett flertal motioner med krav på ökade
satsningar på området. Utskottet, som avstyrkte motionerna,
hänvisade till regeringens förslag (bet. 1992/93:NU30). Enligt
utskottets mening fanns det, mot bakgrund av de stora värden som
ligger i en ökad användning av skogsråvaran, många skäl som
talade för att exempelvis delar av anslaget till energiforskning
samt ofördelade löntagarfondsmedel med fördel skulle kunna
inriktas mot en intensifierad träteknisk forskning. Utskottet
utgick från att regeringen under hösten 1993, i lämpligt
sammanhang, skulle redovisa utformningen av det i propositionen
föreslagna skogsindustriella forskningsprogrammet. I en
reservation (s) resp. en meningsyttring (v) förespråkades ökade
satsningar. Riksdagen följde utskottet.

I det inledande avsnittet i Näringsdepartementets bilaga till
årets budgetproposition sägs att vidareförädling av skogsråvara
ingår bland de prioriterade områdena inom utvecklingsområden med
väsentlig industriell potential.

Den träråvaruinriktade forskningen stöds av myndigheter under
såväl Näringsdepartementets som Utbildningsdepartementets och
Jordbruksdepartementets verksamhetsområden, sägs det i
propositionen. De närmast berörda statliga organen -- NUTEK,
Skogs- och jordbrukets forskningsråd och Teknikvetenskapliga
forskningsrådet -- har i samverkan med industrin utarbetat olika
program och projektförslag.

Ett förslag till det skogsindustriella forskningsprogram som
aviserades om i den forskningspolitiska propositionen våren 1993
har nu utarbetats av en arbetsgrupp med företrädare för Närings-
och Utbildningsdepartementen, NUTEK och skogsindustrin.
Programmet, som totalt uppgår till 10 miljoner kronor per år i
tre år, omfattar tre delar -- Papper, färg och tryck (4,5
miljoner kronor), Nya produkter ur förnyelsebara råvaror (1
miljon kronor) och Nordic Wood och nationella insatser inom
området trä och miljö (4,5 miljoner kronor). Den första delen,
som starkt har prioriterats av massa- och pappersindustrin,
har som mål att Sverige skall bli ett av de ledande länderna när
det gäller forskning inom området papper, färg och tryck. Syftet
med den andra delen av programmet är att genom
kunskapsuppbyggnad öka förutsättningarna för att ta fram nya
miljöanpassade kemikalier för användning i bl.a.
skogsindustriella produkter. Den tredje delen innebär att
Sverige fullt ut skall kunna delta i det nordiska samarbetet
inom ramen för Nordisk Industrifonds program Nordic Wood. I
detta program är trä och miljö en viktig del. I mån av tillgång
på projektmedel skall också nationella projekt inom trä- och
miljöområdet stödjas. Industrin har förklarat sig beredd att
delta i finansieringen, varvid en riktlinje är att statens medel
skall motsvaras av insatser av minst motsvarande storlek från
industrin, utom när det gäller Nordic Wood, där särskilda
finansieringsregler gäller.

Inom arbetsgruppen har diskuterats vilka åtgärder som krävs
från såväl industrins som statens sida för att industrins
långsiktiga internationella konkurrenskraft skall säkras.
Industrins förslag innebär ett årligt behov av statliga medel
för infrastrukturella åtgärder på i storleksordningen 150
miljoner kronor. Detta innebär en ökning med ca 100 miljoner
kronor jämfört med vad som gäller för närvarande, varav ungefär
hälften kan hänföras till utbildningssidan och hälften till
teknisk forskning och kompetensutveckling.

Inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde bedriver
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR), som är ett
forskningsråd för grundvetenskaplig teknisk forskning,
verksamhet på det aktuella området. TFR har för de närmaste åren
beslutat om stöd på sammanlagt ca 11 miljoner kronor till
teknisk grundforskning inom området skogsteknik.

I Jordbruksdepartementets bilaga i budgetpropositionen
redovisas att Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) hösten
1993 lade fram en lägesrapport rörande det
träfiberforskningsprogram som aviserades om i den
forskningspolitiska propositionen. Detta har nu följts av att
SJFR och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har beslutat
inrätta en s.k. forskarskola för trä- och fiberforskning. SJFR
och SLU bidrar vardera med 5 miljoner kronor för det första året
i denna forskarskola. 24 nya doktorander kommer att rekryteras
till skolan.

SJFR har vidare inom sin tvärvetenskapliga skogsforskningsram
ett träkvalitetsprogram. För de fem budgetåren 1991/92--1995/96
har SJFR avsatt 28 miljoner kronor i programmet, och industrin
har gjort en satsning av minst motsvarande storlek.

Den akademiska grundutbildningen för massa- och
pappersindustrin sker vid de tekniska högskolorna i Stockholm
och Göteborg. Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut (STFI)
bidrar med stipendier och medverkar i utbildningen. Vid
högskolan i Karlstad finns en mellaningenjörsutbildning.
Forskningssidan domineras helt av STFI. De mindre instituten med
anknytning till pappers- och cellulosaområdet -- Grafiska
forskningslaboratoriet, Packforsk och Ytkemiska laboratoriet --
har också viss forskningsverksamhet inom området.

Högre utbildning för träindustrin bedrivs på tre ställen --
Högskolan i Luleå vid dess avdelning i Skellefteå, Tekniska
högskolan (KTH) i Stockholm och SLU i Umeå och Uppsala.
Industriforskningsinstitutet Trätek -- Institutet för träteknisk
forskning --, som dominerar på forskningssidan, har tre
avdelningar förlagda till Stockholm, Skellefteå och Jönköping.
Möbelinstitutet i Stockholm bedriver forskning och
provningsverksamhet avseende möbler. SLU har tre institutioner
som är delvis inriktade på trä, en i Alnarp och två i Uppsala.
Forskning bedrivs i mindre omfattning vid Högskolan i Luleå
(avdelningen i Skellefteå) och vid de tekniska högskolorna i
Stockholm, Göteborg och Lund.

För forskning vid industriforskningsinstitut med anknytning
till skogsindustrin -- STFI, Trätek, Möbelinstitutet och
Grafiska forskningslaboratoriet -- beräknas staten via NUTEK
bidra med ca 70 miljoner kronor under innevarande budgetår. I
den proposition om utbildning och forskning som har aviserats
till mars 1994 kommer, som tidigare nämnts, frågor om
industriforskningsinstituten att behandlas. I denna proposition
kommer också att lämnas förslag till åtgärder för industriell
kompetensutveckling.

I flera motioner hänvisas till det särskilda branschprogram
för insatser inom den träbearbetande industrin som NUTEK bedrev
fram t.o.m. budgetåret 1991/92. I budgetpropositionen 1992
föreslogs att detta program, som finansierades via anslaget
Småföretagsutveckling och som hade bedrivits sedan början av
1970-talet, skulle upphöra den 1 juli 1992 i stället för, som
tidigare hade planerats, den 1 juli 1993. Utskottet hade inget
att erinra mot detta (bet. 1991/92:NU20). I en reservation (s)
resp. meningsyttring (v) uttalades stöd för motioner med krav på
att programmet skulle fullföljas.

Frågor om det s.k. Träman 90-programmet, som tas upp i motion
1993/94:245 (v), har tidigare behandlats av utskottet. Riksdagen
har under senare år avslagit liknande yrkanden, senast våren
1993 (bet. 1992/93:NU30). Yrkandet fick då stöd i en
meningsyttring (v).

Utskottet anser att det är mycket viktigt att
kunskapsnivån inom såväl massa- och pappersindustrin som
träindustrin upprätthålls på en hög nivå. Detta är angeläget om
den svenska skogsindustrins konkurrenskraft skall kunna
bibehållas och utvecklas. Skogsindustrin har stor betydelse för
den svenska ekonomiska utvecklingen och ger ett betydande
positivt bidrag till handelsbalansen.

De insatser som görs på olika områden -- bl.a. till följd av
förslag i den forskningspolitiska propositionen våren 1993 --
och som redovisats i det föregående syftar alla till att
upprätthålla och utveckla kunskapsnivån inom skogsindustrin. En
del av åtgärderna har ännu inte hunnit komma till praktiskt
genomförande. Det är därför, enligt utskottets mening, för
tidigt att göra en utvärdering av resultaten av insatserna.

Sverige har för närvarande av olika skäl -- ökad användning av
returpapper i produktionsprocesserna, ökad tillväxt i skogen
m.m. -- ett överskott på skogsråvara. Enligt utskottets mening
är det angeläget att, bl.a. genom ökade forskningsinsatser,
tillse att denna naturtillgång kan få ökad användning.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.

Fordonsteknisk forskning

Det behövs ett program för ett vidgat samarbete mellan
bilindustrin och högskolorna, anförs det i motion 1993/94:N237
(m). Bilindustrins överlevnad är i ett längre perspektiv
beroende av att nya fordonsmodeller och ny teknik utvecklas,
främst med avseende på säkerhet, minimering av bränsleåtgång och
avgasutsläpp samt allmän miljöanpassning, säger motionärerna. De
anser att härför krävs samverkan mellan bilindustrin och
högskolorna och ömsesidig kompetensutveckling. Därvid borde
formerna för finansieringen utredas så att Sverige får
likvärdiga villkor som konkurrentländerna.

Också i motion 1993/94:N233 (kds) anförs att det behövs
ytterligare satsningar på forskning och utveckling inom
fordonsindustrin. Motionären föreslår att NUTEK och Försvarets
forskningsanstalt (FOA) skall ges i uppdrag att utvärdera
möjligheterna till tekniköverföring, varefter ett
samarbetsprojekt med fordonsindustrin bör inledas. I motionen
hänvisas till att det inom andra länder, t.ex. Förenta staterna,
vidtas åtgärder för att påskynda utvecklingen av mer
bränslesnåla bilar.

Den tredje motionen -- motion 1993/94:N248 (fp) -- som
behandlas i det här avsnittet innehåller krav på ökade statliga
insatser vad avser forskning och utveckling rörande elbilen. En
kraftig satsning på elbilen som ett alternativ till den mer
traditionella drivmedelsbilen är, enligt motionärerna,
nödvändig, önskvärd och framåtsyftande. Staten borde ta
nödvändiga initiativ i syfte att etablera ett utvecklingsarbete
i samverkan mellan bilindustrin, NUTEK, Chalmers tekniska
högskola m.fl. Att på olika sätt ekonomiskt stimulera
användningen av elbil i stället för bensin- eller dieseldrivet
fordon borde vara en självklarhet, anser motionärerna.

I den forskningspolitiska propositionen våren 1993 aviserades
om ett nytt program för fordonsteknisk forskning. Staten skall
anvisa 30 miljoner kronor om året under tre år under
förutsättning att bilindustrin tillskjuter motsvarande belopp.
En av regeringen utsedd förhandlare, verkställande direktören
Lennart Lübeck, har under hösten 1993 arbetat fram ett avtal om
samverkan mellan berörda myndigheter, biltillverkare och
underleverantörer. Arbetet inom programmet syftar till att skapa
effektivare samverkan mellan företag och högskolor, öka antalet
examinerade doktorer inom området samt underlätta
underleverantörernas medverkan i olika forskningsprogram.

Riksdagen har under senare år avslagit motionsyrkanden -- från
samma motionärer -- identiska med det i motion 1993/94:N248 (fp)
om utveckling av elbilen. Vid det senaste tillfället, våren 1993
(bet. 1992/93:NU30), anförde utskottet att det såg positivt på
möjligheterna för elbilen att bli ett miljövänligt alternativ
till traditionella förbränningsmotordrivna bilar. Utskottet
hänvisade till det aviserade fordonstekniska programmet och
ansåg att regeringen även framöver noga borde följa utvecklingen
på området. Utskottet påpekade att det pågår ett kommersiellt
utvecklingsarbete på området på olika håll i världen. Vidare
redovisades att det på initiativ av NUTEK år 1991 hade bildats
en samverkansgrupp, Storstädernas fordonsgrupp, och att NUTEK i
maj 1992 hade arrangerat en elbilskonferens i Stockholm.

NUTEK har våren 1994 gjort en teknikupphandling av 200 elbilar
inom ramen för anslaget Effektivare energianvändning (E 6). Det
kan också noteras att det i budgetpropositionen sägs att 15
miljoner kronor skall tillföras Energiteknikfonden (E 7) för
utveckling och upphandling av miljöanpassade fordon och
drivmedel.

Utskottet anser att det är angeläget att det fortlöpande
bedrivs ett utvecklingsarbete inom fordonsindustrin för att
utveckla nya fordonstyper och tekniker i syfte att uppnå en
minskad belastning på miljön. Ett sådant arbete förutsätter
samverkan mellan industrin, högskolor och myndigheter. Det
fordonstekniska program, som det nu träffats avtal om, har just
denna uppläggning.

När det gäller yrkandet om elbilen vill utskottet hänvisa till
den teknikupphandling som NUTEK nyligen genomfört.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:N237
(m), 1993/94:N248 (fp) och 1993/94:N233 (kds).

VT-delegationen

VT-delegationen bör återskapas, anförs det i motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:N307 (s) och 1993/94:N281 (v).

I partimotionen 1993/94:N305 (s) hänvisas beträffande
motiveringen till särskilda motioner. I kommittémotionen
1993/94:N290 (s) sägs att nedläggningen av VT-delegationen kan
tillskrivas näringsministern Per Westerbergs ståndpunkt att
selektiva insatser inte bör förekomma. VT-delegationens styrka
har varit att den bl.a. fungerat som katalysator för
investeringar i ny teknik i ett stort antal små och medelstora
företag, anser motionärerna. Delegationen har haft ett litet
kansli som har arbetat effektivt och obyråkratiskt. Dess
organisationsform kan mycket väl stå modell även för andra
branschprogram, menar motionärerna. De hävdar vidare att
delegationen kan ses som ett exempel på hur staten med små
resurser kan stimulera små och medelstora företag att höja sin
tekniknivå.

VT-delegationen bör få en regional fortsättning i Västsverige,
anförs det i motion 1993/94:N307 (s). Västsvensk
verkstadsindustri och dess underleverantörer genomgår för
närvarande stora strukturförändringar, varför det bör riktas
särskilda åtgärder till västsvenska underleverantörer, anser
motionärerna. En sådan verksamhet borde kunna dra nytta av de
nätverk som skapats genom ett regionalt projekt, Bilkomponent i
Västsverige.

Under det senaste decenniet har kraven på underleverantörer
skärpts vad avser produktivitet, leveranssäkerhet och priser,
anförs det i motion 1993/94:N281 (v). Krisen i bilbranschen har
slagit hårt mot många små och medelstora företag som är helt
beroende av leveranser till den svenska bilindustrin, framhålls
det. Det är viktigt, anser motionärerna, att näringspolitiken
underlättar utvecklingen i underleverantörsledet.
VT-delegationen borde ges möjlighet att återuppta sitt arbete.
För detta föreslås i motionen ett anslag på 50 miljoner kronor.

Riksdagen avslog våren 1993 motionsyrkanden om att
VT-delegationens arbete borde återupptas. Utskottet anförde
(bet. 1992/93:NU25) att näringspolitiken bör föras med generella
medel och att det var detta synsätt som låg bakom utskottets
ställningstagande våren 1992 att VT-delegationen borde
avskaffas. I en reservation (s), med instämmande i en
meningsyttring (v), förespråkades att VT-delegationen skulle
återupprättas.

VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88,
bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet var att
främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och
produktivitet genom utnyttjande av ny teknik samt nya material,
produkter och produktionsprocesser. Programmet var främst avsett
för företag som arbetar som underleverantörer. För
treårsperioden 1990/91--1992/93 beräknades ett statligt stöd om
150 miljoner kronor fördelat med 50 miljoner kronor på resp.
budgetår. I budgetpropositionen 1992 föreslog regeringen att
VT-delegationen skulle upphöra i och med utgången av budgetåret
1991/92, vilket riksdagen ställde sig bakom (prop. 1991/92:100
bil. 13, bet. NU20).

NUTEK har gett Industriell Logistik AB (ILAB) i uppdrag att
genomföra en utvärdering av VT-delegationens arbete. I rapporten
Utvärdering av VT-delegationens verksamhet (1993-10-08)
konstateras att de större projekten har gett tydliga resultat i
form av produkter och sysselsättning. De mindre projekten har
gett resultat mera i form av höjd kunskap, men begränsade
arbetstillfällen. De omedelbara direkta
sysselsättningseffekterna beräknas till ca 300 tjänster --
ytterligare ca 50 tjänster bedöms komma till stånd i en snar
framtid vid kommersialisering. De indirekta
sysselsättningseffekterna uppskattas till ca 650 tjänster --
personer som "sluppit sluta" eller påverkats på annat sätt samt
ett ospecificerat antal nya tjänster hos underleverantörer.

Projektet Bilkomponent i Västsverige, som omnämns i motion
1993/94:N307 (s), syftar till att stärka konkurrenskraften hos
leverantörer av bilkomponenter. Projektet leds av
Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län och stöds därutöver
av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Hallands, Skaraborgs,
Värmlands och Älvsborgs län samt Göteborgs kommun.

Utskottet anser -- som tidigare redovisats -- att
näringspolitiken bör föras med generella medel. Detta synsätt
låg bakom utskottets ställningstagande våren 1992 att
VT-delegationen borde avskaffas. Utskottet står fast vid denna
ståndpunkt och avstyrker därmed motionerna 1993/94:N305 (s),
1993/94:N307 (s) och 1993/94:N281 (v) i berörda delar.

Forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin

Staten bör ta initiativ till att det skapas ett FoU-program
för livsmedelssektorn, anförs det i de fyra motionerna
1993/94:N206 (s), 1993/94:A469 (s), 1993/94:N234 (m) och
1993/94:N301 (v).

Livsmedelsindustrin är den tredje största industrisektorn i
Sverige, konstateras det i den förstnämnda motionen. I
jämförelse med Danmark och Frankrike satsar Sverige för litet på
FoU inom livsmedelssektorn, anser motionären. Han föreslår att
staten i samverkan med livsmedelsindustrin skall utarbeta
nationella mål och ramprogram, varvid båda parter skall bidra
med såväl ekonomiska som personella resurser. Det bör, enligt
motionären, utarbetas ett särskilt regionalt livsmedelsprogram
för de sex sydligaste länen.

I motion 1993/94:A469 (s), med rubriken Skåne, föreslås att
staten och regionala organ -- i samverkan med den berörda
branschen -- skall utarbeta ett program för ökad forskning och
utveckling inom bionäringarna och livsmedelsindustrin i Skåne.
Syftet skulle vara att uppnå en ökad kvalitet avseende såväl
produktionsmetoderna som produkterna. Ett sådant program borde
omfatta inte bara jordbruk och trädgårdsnäringar utan också
fiske.

I partimotionen 1993/94:N305 (s) föreslås en ökning av
anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) med 350
miljoner kronor, vilket utskottet återkommer till i det
följande. De utökade medlen skulle användas för bl.a. ett
branschprogram inom livsmedelssektorn.

NUTEK bör ges i uppdrag att utarbeta ett program för forskning
och utveckling inom livsmedelssektorn i syfte att stärka dess
konkurrenskraft, anförs det i motion 1993/94:N234 (m). Även i
denna motion hänvisas till att det i Danmark och Frankrike finns
särskilda program för livsmedelssektorn. För att framgångsrikt
kunna konkurrera på marknaden i framtiden behöver
livsmedelsindustrin mer kvalificerade produkter, högre kompetens
och en bättre kunskapsbas, anser motionärerna. De menar att
inrättandet av ett livsmedelstekniskt FoU-program, sammanhållet
i ett livsmedelstekniskt forskningscentrum, skulle vara ett
betydelsefullt steg mot bevarandet och vidareutvecklingen av
Skånes livsmedelsindustri.

Riksdagen bör anvisa 50 miljoner kronor till ett program för
forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin, begärs det i
motion 1993/94:N301 (v). Svensk livsmedelsindustri står inför
stora krav på omställning och utveckling för att kunna klara den
ökade konkurrensen på Europamarknaden, hävdar motionären. Målet
för det föreslagna programmet skall, enligt motionären, vara att
identifiera intressanta exportprodukter och med utgångspunkt i
dessa satsa på produkt- och teknikutveckling. Små och medelstora
livsmedelsföretag med intresse för produktutveckling och export
borde därvid särskilt uppmärksammas. I partimotionen
1993/94:N281 (v) föreslås en total ökning av anslaget Teknisk
forskning och utveckling (F 1) med 250 miljoner kronor. I dessa
medel har de i motion 1993/94:N301 (v) föreslagna medlen för
livsmedelsforskning inräknats.

Insatser för forskning och utveckling inom livsmedelssektorn
görs inom Närings-, Jordbruks- och Utbildningsdepartementens
områden.

De FoU-insatser som görs inom Näringsdepartementets
ansvarsområde avseende livsmedelssektorn sker via NUTEK.
Livsmedelsforskning bedrivs vid industriforskningsinstitutet
Svenska livsmedelsinstitutet (SIK). SIK:s uppgift är att
tillhandahålla väsentliga delar av den kunskap som
livsmedelsbranschen behöver för sin utveckling av produkter med
en hög kvalitet och säkerhet, ett rätt pris och minsta möjliga
belastning på miljön. Denna uppgift löser institutet dels genom
att ta fram ny kunskap inom ett antal forskningsområden, dels
genom att förmedla befintlig kunskap. NUTEK bidrar innevarande
budgetår med ca 11 miljoner kronor till SIK och industrin med ca
17 miljoner kronor.

Livsmedelsforskning bedrivs också vid några andra
industriforskningsinstitut, som har sin huvudsakliga verksamhet
inom närliggande områden. Det gäller Packforsk, Ytkemiska
institutet, Membranstiftelsen och Stiftelsen bioteknisk
forskning. Till detta bidrar NUTEK med totalt ca 3 miljoner
kronor.

Sverige deltar i olika internationella program på
livsmedelsteknikområdet. Det gäller ett EU-program --
Agrocultural Industrial Research (AIR), där NUTEK svarar för ca
4 miljoner kronor, och ett program inom EUREKA -- Euroagri, där
NUTEK svarar för ca 2 miljoner kronor. Vidare deltar Sverige i
ett program som Nordisk Industrifond bedriver, varvid NUTEK
bidrar med ca 3 miljoner kronor.

Inom ett av de prioriterade basteknologiområdena, bioteknik,
bedrivs också viss livsmedelsforskning. NUTEK bidrar härvid med
ca 1 miljon kronor. Slutligen stödjer NUTEK inom ramen för sin
övriga programverksamhet livsmedelsforskning med ytterligare ca
3 miljoner kronor. Sammantaget innebär det som nu har redovisats
att NUTEK innevarande budgetår bidrar med ca 26 miljoner kronor
till forskning och utveckling inom livsmedelssektorn.

Inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde finansieras
FoU-insatser inom livsmedelssektorn via Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
SJFR bedriver ramprogrammet "Forskning för bättre mat", där
staten bidrar med ca 15 miljoner kronor per år. Inom SLU görs
satsningar på forskning inom livsmedelssektorn på i
storleksordningen ca 20 miljoner kronor.

Inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde bedrivs
livsmedelsforskning vid olika universitet och högskolor, t.ex.
universiteten i Lund och Uppsala och Chalmers tekniska högskola.
Omfattningen av denna forskning är svår att kvantifiera.
Sammantaget torde de statliga insatserna på forskning och
utveckling inom livsmedelssektorn på Närings-, Jordbruks- och
Utbildningsdepartementen uppgå till i storleksordningen 90--100
miljoner kronor per år.

Utskottet bedömer att svensk livsmedelsindustri har goda
förutsättningar att kunna hävda sig på en öppen Europamarknad.
Denna industrigren har en potential att bli en framgångsrik
exportnäring. För detta krävs dock en ökad satsning på
forskning och utveckling. Utskottet har noterat att den svenska
livsmedelsindustrin hittills har avsatt relativt begränsade
resurser -- mätt som andel av omsättningen -- på forskning och
utveckling. Detta kan sammanhänga med att industrin varit en i
huvudsak skyddad sektor. Med den mer öppna marknad som
EES-avtalet och ett eventuellt svenskt EU-medlemskap medför, kan
det förväntas ske en anpassning som bl.a. innebär att
FoU-andelen kommer att öka.

I det föregående har redovisats vilka FoU-insatser på
livsmedelsområdet som staten svarar för. Dessa insatser, som
görs inom Närings-, Jordbruks- och Utbildningsdepartementens
ansvarsområden, uppgår till i storleksordningen 90--100 miljoner
kronor per år.

För närvarande kan alltså konstateras att den svenska
livsmedelsindustrin har en låg FoU-andel i jämförelse med andra
industrigrenar. Enligt vad utskottet har erfarit bedömer dock
företrädare för branschen att detta kommer att förändras i takt
med att den svenska livsmedelsindustrin får tillgång till en mer
öppen Europamarknad. I denna förändringsprocess bör enligt
utskottets mening staten och industrin samarbeta.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena
i motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N206 (s), 1993/94:A469
(s), 1993/94:N234 (m), 1993/94:N281 (v) och 1993/94:N301 (v).

Miljöteknik

Regeringen bör anmodas att utarbeta ett program om
miljöteknik, anförs det i partimotionen 1993/94:N281 (v).
Motionärerna anser att det bör skapas stora nationella program
där olika aktörer -- stora och små företag, entreprenörer,
innovatörer, universitet, NUTEK m.fl. -- kan samlas till
gemensamma, långsiktiga och uthålliga projekt. I annat fall
riskerar Sverige, enligt motionärerna, att hamna på efterkälken
jämfört med sådana länder som Japan och Tyskland, där stora
satsningar på miljöteknikområdet görs. Motionärerna refererar
till en rapport från OECD, enligt vilken den globala marknaden
för miljöteknologi förutses växa med 5,5 % per år under de
kommande åtta åren.

Riksdagen har under senare år avslagit liknande
motionsyrkanden från företrädare för Vänsterpartiet. Vid det
senaste tillfället, våren 1993 (bet. 1992/93:NU30), hänvisade
utskottet till tidigare ställningstaganden och noterade att det
i den forskningspolitiska propositionen angavs att NUTEK i all
sin FoU-verksamhet skall medverka till att miljöaspekter och
miljökonsekvenser blir beaktade och redovisade.

Miljöteknik är, som nämns i budgetpropositionen, ett av de
prioriterade områdena inom utvecklingsområden med väsentlig
industriell potential.

Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att nu göra
något annat ställningstagande än vad som har gjorts vid tidigare
tillfällen då liknande yrkanden har behandlats. Motion
1993/94:N281 (v) avstyrks sålunda i berörd del.

Produktutvecklingsstöd

NUTEK:s produktutvecklingsstöd är föremål för yrkanden i
motionerna 1993/94:N305 (s), 19943/94:N307 (s) och 1993/94:N255
(fp, m, c, kds).

I den förstnämnda motionen föreslås, som tidigare nämnts i
avsnittet om stöd till uppfinnare, att ytterligare 50 miljoner
kronor skall anvisas för stöd till uppfinnarverksamhet. En del
av dessa medel bör användas för NUTEK:s produktutvecklingsstöd,
anser motionärerna. De hänvisar till den utlåning till
uppfinnare som NUTEK och dåvarande Industrifonden bedrev under
1980-talet, på ett, enligt motionärerna, framgångsrikt sätt. Som
exempel på detta nämns att staten via Styrelsen för teknisk
utveckling (STU), senare NUTEK, under 1980-talet lånade ut 46
miljoner kronor till 14 företag. Dessa företag omsätter nu ca
1 500 miljoner kronor per år och har betalat tillbaka lånen med
ränta, påpekar motionärerna. De anser att man genom att staten
svarar för utlåning till uppfinnare kan uppnå två syften -- dels
att uppfinnare kan bibehålla sin oberoende ställning, dels att
Sverige får ökade exportintäkter och fler arbetstillfällen inom
industrin.

Även i motion 1993/94:N307 (s) föreslås att det skall ske en
förstärkning av NUTEK:s roll som försörjare av s.k. såddkapital.
Huvuddelen av denna förstärkning bör, enligt motionärerna,
handhas av de västsvenska utvecklingsfonderna i samverkan.

Lånefinansieringen av de tidiga skedena i tekniska
utvecklingsprojekt behöver förstärkas, anförs det i motion
1993/94:N255 (fp, m, c, kds). Riksdagen borde uttala sig för
detta. Trots en rad positiva generella förändringar avseende
företagsklimatet som har företagits kvarstår, enligt
motionärerna, vissa problem -- innovationsfrämjande åtgärder har
i princip försvunnit och finansieringen av tidiga skeden i
teknikbaserade projekt har kraftigt reducerats.

NUTEK:s finansiella stöd till affärsutvecklingsprojekt avser
de tidiga faserna -- s.k. såddfinansiering -- och syftar till
att stödja projekten så långt att andra finansiärer har
tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till dem. De
finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är villkorslån,
tillskott mot royaltyavtal och garantier.

Produktutvecklingsstödet finansieras via anslagen Teknisk
forskning och utveckling (F 1) och Informationsteknologi
(F 2). För innevarande budgetår har NUTEK avsatt ca 53 miljoner
kronor för ändamålet, varav ca 40 miljoner kronor avser
deltagande i EUREKA-projekt. Genom att återbetalningsmedel från
tidigare beviljade produktutvecklingsstöd också kan disponeras
har NUTEK tillgång till ytterligare ca 30 miljoner kronor för
produktutvecklingsstöd.

Regeringen har i budgetpropositionen, som tidigare nämnts,
lagt fram förslag om ökat stöd till innovatörer. Där har också
angetts att regeringen avser att återkomma till riksdagen i mars
1994 beträffande förslag om finansiering av ett
innovationscentrum.

Utskottet finner det märkligt att -- som görs i motion
1993/94:N305 (s) -- förorda att riksdagen skall besluta om en
utökning av NUTEK:s produktutvecklingsstöd vid ungefär samma
tidpunkt som regeringen lämnar sitt kompletterande förslag
avseende innovationsstöd. Riksdagen bör, enligt utskottets
mening, avstyrka den nämnda motionen i berörd del, liksom
motionerna 1993/94:N307 (s) och 1993/94:N255 (fp, m, c, kds) i
motsvarande delar.

Regionala utvecklingsprojekt

Verktec i Kronobergs län, som är ett program för tillämpad
industriell FoU, bör få statligt stöd, anförs det i motionerna
1993/94:Ub623 (s) och 1993/94:N254 (fp, c). Näringslivet och
Teknikcentrum Kronoberg inledde år 1990 ett samarbete med
Institutet för Verkstadsteknisk forskning vid Lunds tekniska
högskola, Högskolan i Växjö och närliggande regionala högskolor
med syfte att höja tekniknivån i regionen. Erfarenheterna av
detta nätverk har varit så positiva, hävdas det, att ett förslag
till utökat samarbete inom ett program kallat Verktec har
utarbetats. Den nära kopplingen till industrin och dess
tillämpningar samt till universitet och industriforskning bildar
Verktecs unika profil, heter det vidare.

Det bör nu byggas upp ett regionalt kompetenscentrum kring det
redan inledda samarbetet under en sexårsperiod, anser
motionärerna. Finansiering bör kunna ske via de medel som
avsätts för regionala kompetenscentra, föreslås det. De totala
kostnaderna för Verktec under sex år har uppskattats till 24
miljoner kronor, varav staten, enligt motionärerna, bör bidra
med hälften.

I motion 1993/94:N235 (m) föreslås ett uttalande av riksdagen
om kommunernas roll avseende insatser för att öka den tekniska
utvecklingen. I motionen lämnas följande exempel på kommunala
insatser för att främja teknisk utveckling: intresset för
naturvetenskapliga och tekniska program i gymnasieskolan bör
stimuleras; möjligheten att bli delägare i regionala
utvecklingsbolag bör utnyttjas; tillkomsten av ett regionalt
innovationscentrum bör stimuleras; etablering av en stiftelseägd
högskola bör initieras; möjligheten att stödja de regionala
företagen i deras EU-kontakter bör bevakas.

Riksdagen bör uttala sig för att det behövs satsningar på
regionala utvecklingscentra, anförs det i den sista här
aktuella motionen, 1993/94:N265 (c). För att utveckla och höja
kompetensnivån inom olika delar av det svenska näringslivet är
det viktigt att det fortlöpande sker en teknisk utveckling,
samtidigt som tidigare gjorda erfarenheter och framsteg tas till
vara, framhåller motionären. Han hänvisar till ett företag i
Olofström i Blekinge län, Industriellt Utvecklings Centrum
(IUC), som är uppbyggt enligt modellen för ett regionalt
utvecklingscentrum och kan, enligt motionären, stå som förebild
för andra centra.

I den forskningspolitiska propositionen våren 1993 uttalades
att kompetenscentra bör byggas upp inom strategiska
teknologiområden som miljöteknik, energi- och transportteknik,
produktions- och materialteknik, bioteknik, informationsteknik
och infrastrukturteknik. Inrättande av kompetenscentrum anses
kunna bidra till ett ökat samspel och forskningssamarbete kring
basteknologier mellan företagens tekniska utvecklingsenheter och
universitetens och högskolornas forskare. Medel för en
initialfinansiering av kompetenscentrum borde, enligt
regeringen, kunna tas ur NUTEK:s tillgängliga anslag avsedda för
teknisk FoU. Utskottet ställde sig bakom detta (bet.
1992/93:NU30). I en reservation (s) förordades att riksdagen
skulle anvisa 100 miljoner kronor för ändamålet, och i en
meningsyttring (v) förordades högre anslag till Teknisk
forskning och utveckling utan precisering till ändamålet
kompetenscentra.

Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande ett arbete
inom NUTEK med framtagande av förslag om inrättande av
kompetenscentra. Det rör sig om ett trettiotal sådana centra.
Regeringens ställningstagande till förslaget planeras komma i
regleringsbrevet för nästa budgetår.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om det tidigare
nämnda Agenda 2000-arbetet. I detta ingår att belysa frågan om
hur kommunala initiativ på FoU-området skall kunna underlättas.
Regeringens inställning till detta arbete kommer, som tidigare
nämnts, att redovisas under sommaren 1994.

Det pågår sålunda, enligt vad som här har beskrivits, olika
aktiviteter på de områden som tas upp i de aktuella motionerna.
Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ. Motionerna 1993/94:Ub623
(s), 1993/94:N254 (fp, c), 1993/94:N235 (m) och 1993/94:N265
(c) avstyrks sålunda i berörda delar.

Vissa övriga frågor

Riksdagen bör tillse att finansiering av svensk medverkan i
det s.k. TIDE-projektet säkerställs genom att
forskningsmedel ställs till förfogande, anförs det i motion
1993/94:N221 (s). TIDE är ett program inom EU för att främja
utvecklingen i Europa inom området hjälpmedel för
funktionshindrade, framhålls det i motionen. Handikappinstitutet
har medverkat för svensk del i 7 av totalt 21 forsknings- och
utvecklingsprojekt, vilket har möjliggjorts genom projektanslag
från NUTEK.

Svenskt deltagande i TIDE har finansierats helt av NUTEK via
insatsområdet kommunikationstekniska hjälpmedel för
handikappade. Detta insatsområde avslutades i och med utgången
av budgetåret 1992/93, och det svenska deltagandet i
TIDE-projekt finansieras för närvarande via anslaget Europeiskt
forsknings- och utvecklingssamarbete (F 7), vilket disponeras
av NUTEK.

I EU:s kommande fjärde ramprogram för FoU kommer det svenska
deltagandet i motsvarigheten till TIDE att finansieras av
EU-kommissionen, under förutsättning att Sverige betalar in
programavgiften för det totala ramprogrammet och att det fjärde
ramprogrammet omfattas av EES-avtalet. Därmed kommer det svenska
deltagandet i TIDE att finansieras genom EU-kommissionen på
samma sätt som Sveriges och övriga länders deltagande i andra
EU-program.

Utskottet anser det angeläget att Sverige deltar i det
arbete som bedrivs inom TIDE. Som framgått torde fortsatt svensk
medverkan komma att finansieras genom bidrag från
EU-kommissionen. Utskottet ser inget behov för riksdagen att
göra ett uttalande av den typ som föreslås i motion 1993/94:N221
(s). Denna avstyrks sålunda.

I motion 1993/94:N210 (kds) begärs en utredning om insatser
för att öka företags möjligheter att tillägna sig forskning och
utveckling med syfte att åstadkomma en ökad sysselsättning.
Med hänsyn till arbetsmarknadsläget och den stora uppgift som
ligger på det enskilda företagandet att ordna sysselsättning är
det, enligt motionärerna, viktigt att företagen stimuleras till
att i högre grad utnyttja FoU till ökad produktion. Detta sker
bäst genom att företagen får möjlighet att köpa FoU av högskolor
och universitet till rabatterat pris; ett sådant system
förekommer i Tyskland och Frankrike.

De frågor som tas upp i motionen ingår i det som behandlas i
det tidigare nämnda Agenda 2000-arbetet. Regeringens
ställningstagande till detta arbete har, som redan påpekats,
aviserats till sommaren 1994.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1993/94:N210 (kds).

Anslaget Teknisk forskning och utveckling

Rubricerade anslag disponeras bl.a. av NUTEK för att främja
och stödja teknisk forskning och utveckling. Medel anvisas till
prioriterade områden såsom basteknologierna materialteknik,
bioteknik och teknik för komplexa system samt till
utvecklingsområdena biomedicinsk teknik, produktionsteknik,
processteknik, transportteknik och miljöteknik. Under anslaget
ryms även medel för tvärvetenskapliga materialkonsortier och
program för fordonsteknik, flygteknik, träråvarubaserad industri
samt för små och medelstora företag.

Från anslaget finansieras dessutom vissa verksamheter inom
området teknisk vetenskaplig informationsförsörjning, däribland
FoU-arbete. Under anslaget anvisas för detta ändamål medel till
Forskningsrådsnämnden, Tekniska nomenklaturcentralen och
Tekniska litteratursällskapet.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i
propositionen (prop. 1992/93:170) om forskning för kunskap och
framsteg bör gälla även för budgetåret 1994/95. Beräkningen av
anslaget har gjorts med utgångspunkt i detta. Utöver pris- och
löneuppräkning har ett produktivitets- och effektivitetskrav om
3 % beräknats på den del av anslaget som avser utgifter för
statlig konsumtion, i enlighet med den princip som tillämpas
generellt i årets budgetförslag.

För det kommande budgetåret föreslår regeringen ett anslag på
580,3 miljoner kronor. Regeringen begär också riksdagens
bemyndigande att låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser
i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete
m.m. för de fyra budgetåren 1995/96--1998/99 om högst 295, 250,
210 resp. 175 miljoner kronor.

Högre anslag till teknisk forskning och utveckling förordas
både av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

I partimotionen 1993/94:N305 (s) föreslås att 350 miljoner
kronor skall anvisas för insatser i vissa branscher, varav 240
miljoner kronor avser insatser som finansieras via det här
aktuella anslaget. Vidare föreslås att ytterligare 50 miljoner
kronor skall anvisas för stöd till uppfinnarverksamhet. Härav
kommer den del som avser utökning av NUTEK:s
produktutvecklingsstöd och som uppgår till 25 miljoner kronor
att falla på detta anslag. Sammantaget innebär detta krav på att
det skall anvisas 265 miljoner kronor utöver regeringens
förslag. Innehållet i de ökade insatser som föreslås inom ramen
för anslaget har behandlats i det föregående.

Vänsterpartiet föreslår i motion 1993/94:N281 att 250 miljoner
kronor utöver regeringens förslag skall anslås till teknisk
forskning och utveckling. Av dessa medel skall, som tidigare
redovisats, 50 miljoner kronor avsättas för livsmedelsindustrin.
NUTEK bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att återkomma med
förslag till hur beloppet i övrigt skall användas.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till de
olika områden där det i de här aktuella motionerna föreslås
ytterligare insatser från statens sida. Som framgått har
utskottet i samtliga fall avstyrkt förslagen och ställt sig
bakom de åtgärder som regeringen har vidtagit.

Detta ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker
regeringens förslag till anslag för nästa budgetår och till
bemyndiganden för kommande budgetår. Förslagen till ökade anslag
i motionerna 1993/94:N305 (s) och 1993/94:N281 (v) avstyrks
därmed av utskottet.

Anslaget Informationsteknologi

Nämnda anslag disponeras av NUTEK för att främja och stödja
teknisk forskning och utveckling inom området
informationsteknologi (IT). Verksamheten bedrivs inom fyra
delområden: mikroelektronik, datavetenskap och kommunikation,
IT:s användning samt industriinriktade kompetenscentra.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i den
forskningspolitiska propositionen våren 1993 bör gälla även för
budgetåret 1994/95. För nästa budgetår föreslår regeringen ett
anslag på 352,9 miljoner kronor. Utöver pris- och löneomräkning
har ett produktivitets- och effektivitetskrav om 3 % beräknats
på den del av anslaget som avser utgifter för statlig
konsumtion. Regeringen begär också riksdagens bemyndigande att
under nästa budgetår låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och
utveckling m.m. inom IT-området för budgetåren 1995/96--1998/99
om högst 179, 154, 125 resp. 107 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag och
bemyndiganden.

Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
(STATT) är sedan år 1981 en offentlig stiftelse med staten och
Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. STATT har till
uppgift att följa den tekniska utvecklingen inom olika
industrinationer och rapportera till svenska företag,
myndigheter och forskningsorganisationer. Syftet är att
därigenom bidra till ökad produktivitet och kunskapskraft i
svenskt näringsliv. Verksamheten skall vara självfinansierad
till minst 30 %.

Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 33,6
miljoner kronor, vilket är två miljoner kronor lägre än för
innevarande budgetår. Neddragningen är föranledd av
statsfinansiella skäl. STATT bör dock ha möjligheter att täcka
bl.a. deprecieringskostnader med fonderade medel, sägs det i
propositionen.

I motion 1993/94:N305 (s) föreslås, som tidigare nämnts, att
50 miljoner kronor skall anvisas för åtgärder för småföretagens
exportverksamhet. Vid utskottsbehandlingen har företrädare för
motionen påpekat att 8 miljoner kronor därav är avsedda för ökat
stöd till STATT.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s), att det krävs ökade statliga insatser för att
hjälpa småföretagen att komma ut på exportmarknaden. För detta
föreslås i motionen totalt 50 miljoner kronor. Utskottet anser
att anslaget till STATT bör ökas med 8 miljoner kronor för att
möjliggöra ett ökat stöd till småföretagen. Riksdagen bör
således besluta om att till STATT anvisa ett anslag på 41,6
miljoner kronor. Utskottet tillstyrker därmed motion
1993/94:N305 (s) i berörd del.

Rymdverksamhet

Rymdstyrelsen

Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som
gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt
för forskning och utveckling. Rymdstyrelsen skall enligt sin
instruktion (1988:343) ta initiativ till att samordna och
fördela det statliga stödet till forskning och utveckling inom
svensk rymd- och fjärranalysverksamhet. Vidare skall
Rymdstyrelsen bereda ärenden rörande internationellt
rymdsamarbete samt vara kontaktorgan för internationella
organisationer.

De övergripande näringspolitiska målen för Rymdstyrelsens
verksamhet är, sägs det i propositionen, att åstadkomma
följande:
ökad konkurrenskraft hos svensk industri,
ökad teknikspridning som skall ge positiva näringspolitiska
effekter även utanför rymdindustrin,
ökad Europasamverkan,
ökad regional utveckling som bidrar till näringslivets
utveckling i Kirunaregionen.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års
forskningspolitiska proposition bör gälla även för budgetåret
1994/95. För Rymdstyrelsens förvaltningskostnader föreslår
regeringen ett anslag på 5,6 miljoner kronor för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker detta anslag.

Anslaget Rymdverksamhet

Under detta anslag anvisas medel för rymdforskning,
fjärranalys och industriutveckling samt för det europeiska
rymdsamarbetet inom European Space Agency (ESA) och Sveriges
bilaterala samarbete med främst Frankrike och Tyskland.
Innevarande budgetår har medel för rymdverksamhet anvisats under
två anslag, reservationsanslaget Nationell rymdverksamhet och
ramanslaget Europeiskt rymdsamarbete m.m. Med hänsyn till den
nära koppling som finns mellan de program som hittills
finansierats med dessa anslag menar regeringen att all
rymdverksamhet bör finansieras från ett gemensamt ramanslag.

Regeringen anser att det europeiska rymdsamarbetet är viktigt
för Sverige. För svenskt vidkommande innebär
deprecieringseffekten stora kostnader för ESA-samarbetet,
konstateras det i propositionen.

För nästa budgetår föreslår regeringen ett anslag på 539,1
miljoner kronor. Till följd av att all rymdverksamhet nu
föreslås bli finansierad via ett gemensamt anslag begär
regeringen riksdagens godkännande dels att eventuell reservation
på anslaget Nationell rymdverksamhet vid utgången av budgetåret
1993/94 skall få tillföras det nya anslaget, dels att eventuellt
anslagssparande och outnyttjade krediter på det nuvarande
anslaget Europeiskt rymdsamarbete m.m. skall få föras över till
det nya anslaget. Slutligen begär regeringen riksdagens
bemyndigande att under det kommande budgetåret låta staten ta på
sig ansvaret för betalningar inom rymdverksamheten om högst 274
miljoner kronor.

Riksdagen bör uttala sig för att det skall ske en fortsatt
statlig satsning på rymdverksamheten i Kiruna, anförs det i
motion 1993/94:N283 (s). Verksamheten inom rymdsektorn i Kiruna
har varit mycket framgångsrik, menar motionärerna och anför
vidare att möjligheterna att göra Kiruna till ett
internationellt centrum för miljöövervakning med hjälp av
satellitdata nu ter sig som mycket goda.

I den utredningsrapport som ligger till grund för Riksdagens
revisorers förslag angående den svenska rymdverksamheten
(1993/94:RR4 bilaga 1) -- vilket utskottet behandlar i det
följande -- konstateras beträffande den regionala utvecklingen i
Kiruna att kommunens fördelaktiga geografiska läge för
satellitkommunikation framgångsrikt har exploaterats. Närmare
40 % av den svenska rymdverksamheten är för närvarande
lokaliserad till Kiruna. Denna utveckling började med forskning
och har fortsatt med uppskjutning av sondraketer, mottagning och
bearbetning av satellitdata för fjärranalys samt annan
bearbetning, sägs det i rapporten.

Utskottet anser att det är angeläget att det i Sverige kan
bedrivas en rymdverksamhet av ungefär nuvarande omfattning. Det
av regeringen föreslagna anslaget och bemyndigandet tillstyrks
således av utskottet. Likaså tillstyrks begärda medgivanden som
föranleds av att de två tidigare anslagen Nationell
rymdverksamhet och Europeiskt rymdsamarbete m.m. nu slås samman
till ett anslag.

Utskottet delar också de synpunkter som förs fram i motion
1993/94:N283 (s) om att det är väsentligt att det sker en
fortsatt statlig satsning på rymdverksamheten i Kiruna. Något
behov av ett uttalande av riksdagen om detta kan utskottet dock
inte finna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat den
svenska rymdverksamheten. Resultatet av granskningen har
redovisats i rapporten (1992:4) Den svenska rymdverksamheten.
Rapporten har remissbehandlats.

Revisorerna konstaterar nu i sitt förslag till riksdagen
(1993/94:RR4) att någon förutsättningslös prövning eller analys
av rymdverksamhetens motiv och inriktning inte har presenterats
för riksdagen. De konkreta mål som angavs i den
forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170 avsnitt 12)
för rymdverksamheten under den kommande treårsperioden var
enbart näringspolitiska. Inga specifika forskningspolitiska mål
redovisades.

Revisorerna påpekar att målen för rymdverksamheten varit i
stort sett desamma under de senaste tjugo åren. Ingen
genomgripande omprövning av dessa mål har genomförts. Målen har
begränsats till att bli enbart näringspolitiska. Revisorerna
noterar att NUTEK i sitt remissutlåtande instämde i revisorernas
bedömning att näringspolitiska motiv inte är tillräckliga som
argument för den nuvarande nivån på stödet till rymdverksamhet.
Revisorernas slutsats är att målsättningen för den rymdanknutna
verksamheten bör bli föremål för en förutsättningslös och
genomgripande översyn. En väl underbyggd målsättning avseende
bl.a. forskningspolitiska och näringspolitiska mål är en
förutsättning för ett effektivt resursutnyttjande och är också
nödvändig för riksdagens möjligheter att göra avvägningar mellan
resursinsatser inom detta verksamhetsområde och andra områden,
sägs det.

När det gäller de näringspolitiska resultaten av
rymdverksamheten har, på revisorernas uppdrag, en särskild
studie genomförts av professor Jon Sigurdsson. I studien dras
slutsatsen att några mer betydande spridningseffekter till övrig
industri inte har kunnat påvisas. Revisorerna framhåller att en
stor del av rymdverksamheten har kommit att inriktas mot att
upprätthålla en hög kompetens vid ett fåtal företag. Mot denna
bakgrund bör, anser revisorerna, i den föreslagna översynen
särskilt övervägas vikten och inriktningen av de
näringspolitiska målen.

Beträffande de bemyndiganden som riksdagen varje år ger
regeringen anser revisorerna att de långsiktiga ekonomiska
åtaganden som görs inom det internationella rymdsamarbetet skall
redovisas årligen för riksdagen. Redovisningen bör visa skuldens
fördelning över budgetåren.

I motion 1993/94:N16 (s), som har väckts med anledning av
revisorernas förslag, begärs ett uttalande av riksdagen om
inriktningen av den föreslagna analysen av rymdverksamheten.
Denna verksamhet kan inte värderas enbart med utgångspunkt i
näringspolitiska mål, anför motionärerna. De anser att en analys
särskilt bör ta fasta på forsknings-, teknik- och
Europapolitiska mål. Enligt motionärerna är det förmodligen
dessa mål som motiverar rymdverksamheten, medan andra
näringspolitiska motiv har fått mindre tyngd.

I årets budgetproposition har -- för första gången -- den
ingående bemyndigandeskulden redovisats, med fördelning på de
aktuella budgetåren. Bemyndigandeskulden uppgår till totalt
2 057 miljoner kronor och fördelar sig på budgetåren
1994/95--1999/2000 med följande belopp: 514, 469, 359, 252, 241
resp. 222 miljoner kronor.

Det kan i sammanhanget noteras att regeringen under våren 1994
kommer att utfärda särskilda direktiv för den fördjupade
anslagsframställning som Rymdstyrelsen skall lämna inför
treårsperioden 1996/97--1998/99. Därvid kommer Rymdstyrelsen på
sedvanligt sätt att göra en egen analys av såväl mål för
rymdverksamheten som rymdverksamheten i sig.

Utskottet anser, som tidigare nämnts, att det är angeläget
att det i Sverige kan bedrivas en rymdverksamhet på hög teknisk
nivå. Detta utesluter dock inte att det kan vara befogat med en
genomgripande och förutsättningslös analys av verksamheten. Det
är, enligt utskottets mening, viktigt att det sker ett
klarläggande och en precisering av vilka typer av mål som den
svenska rymdverksamheten är avsedd att tillgodose.

Som sägs i motion 1993/94:N16 (s) kan de näringspolitiska
målen ha getts en alltför framskjuten plats på bekostnad av mer
allmänna forsknings- och teknikpolitiska motiv. Det är också
viktigt att se rymdverksamheten som en del av ett ökat
Europasamarbete.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet revisorernas
förslag i aktuellt avseende. Den nämnda motionen blir därmed
också i sak tillgodosedd.

Utskottet instämmer vidare i revisorernas bedömning att
bemyndigandeskulden fortlöpande bör redovisas för riksdagen.
Detta har nu också gjorts i årets budgetproposition. Utskottet
förutsätter att så även görs fortsättningsvis och avstyrker
därmed revisorernas förslag i denna del.

Övriga anslag

De återstående två anslagen inom området teknisk forskning och
utveckling har inte föranlett några motionsyrkanden. Efter att
ha redogjort för regeringens förslag tar utskottet ställning
till dessa i ett sammanhang.

Anslaget Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
som utgör statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet,
har beräknats till 5,5 miljoner kronor. Detta innebär en
oförändrad anslagsnivå jämfört med innevarande budgetår.

Anslaget Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
disponeras dels för forsknings- och utvecklingssamarbete med EU
inom ramen för EU:s ramprogram för forskning och teknisk
utveckling, dels för utbetalningar till EU som följd av
EES-avtalet.

Regeringen föreslår ett anslag på 272,3 miljoner kronor för
nästa budgetår. Medlen skall täcka dels nationellt finansierade
projekt, dels de programavgifter som uppkommer genom
EES-avtalet. En del av dessa programavgifter kommer att
specificeras först i EU:s budget för år 1995. Anslaget kan
därför behöva justeras i ett senare skede, sägs det i
propositionen.

Utskottet tillstyrker de två anslagsförslag som har
redovisats i detta avsnitt.

NUTEK och Konkurrensverket

NUTEK

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och
förnyelse samt för omställning av energisystemet. Verket skall
svara för statliga insatser för att främja följande:
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,
etablering och utveckling av små och medelstora företag,
en balanserad regional utveckling,
energiförsörjning och effektiv energianvändning.

Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden --
utredningar och utvärderingar, teknisk forskning och utveckling,
företagsutveckling, regional utveckling samt energiförsörjning
och energianvändning.

Regeringens bedömning är att det inte finns skäl att förändra
de övergripande mål för dessa verksamhetsområden som lagts fast
för treårsperioden 1993/94--1995/96. När det gäller regional
utveckling hänvisas till den regionalpolitiska propositionen som
är aviserad till våren 1994.

Regeringen föreslår ett anslag på 164,2 miljoner kronor till
NUTEK:s förvaltningskostnader för nästa budgetår. Anslaget har
-- efter pris- och löneuppräkning -- beräknats efter ett
produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 %, i enlighet med
den princip som har tillämpats generellt i årets budgetförslag.

För NUTEK:s utredningsverksamhet föreslås ett anslag på 19,4
miljoner kronor för nästa budgetår. Detta belopp inkluderar 12,1
miljoner kronor för de delar av den statliga
statistikproduktionen som NUTEK framöver skall ansvara för.
Dessa gäller statistik om energi, utlandsägda företag,
nyetableringar, konkurser och offentliga ackord samt statistik
på informationsteknologiområdet. T.o.m. innevarande budgetår
finansieras dessa delar via Finansdepartementets anslag till
Statistiska centralbyrån.

Utskottet tillstyrker de båda här aktuella anslagen.

Konkurrensverket

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för
konkurrensfrågor. Det övergripande målet för Konkurrensverket är
att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig
verksamhet till nytta för konsumenterna.

Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten som lades
fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret
1994/95. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 59,9 miljoner
kronor. Därvid har -- utöver pris- och löneomräkning -- ett
produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 % beräknats på
anslaget i enlighet med den generella princip som tillämpats.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag.

Konkurrensforskning

Anslaget disponeras av Konkurrensverket för att främja och
stödja forskningen inom konkurrensområdet.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i den
forskningspolitiska propositionen våren 1993 bör gälla även för
budgetåret 1994/95. Anslaget har för nästa budgetår beräknats
till 5,9 miljoner kronor, efter pris- och löneomräkning och ett
produktivitetskrav om ca 3 %.

Utskottet tillstyrker även det nu föreslagna anslaget.

Särskilda branscher

Detaljhandel m.m.

Kommunerna bör åläggas att upprätta kommunala
varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur,
anförs det i motion 1993/94:N250 (s). Den förskjutning av
handeln från stadskärnor till externt belägna stormarknader som
ägt rum på många håll i landet har medfört en utarmning av
cityhandeln och stadskärnorna och en försämrad service för
kommuninvånarna, sägs det i motionen. För att komma till rätta
med dessa problem krävs det, enligt motionärerna, en betydligt
bättre planering än för närvarande av handel och annan service i
kommunerna. Dessa borde därför åläggas att inom ramen för en
total serviceplanering upprätta varuförsörjningsplaner med viss
regelbundenhet.

Kommunala varuförsörjningsplaner avser normalt dagligvaror och
drivmedel och bygger bl.a. på beräkningar av konsumtionsunderlag
och uppgifter om butikernas antal, lokalisering och omsättning.
Det finns inget lagstadgat krav på varuförsörjningsplaner, men
det finns indirekta kopplingar till vissa författningar. Enligt
förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd kan stöd lämnas för
hemsändning av varor till konsumenter i glesbygd. En
förutsättning för statligt stöd är att kommunen har ett underlag
som medger bedömning av stödbehovet. En annan beröring finns i
lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning. I dess förarbeten
sades (prop. 1990/91:17 s. 25) att den tillfälliga handeln i
vissa fall kan utgöra ett hot mot konsumenternas långsiktiga
intresse av tillgång till en god kommersiell service. I
propositionen underströks vikten av att den kommunala nämnd som
i visst fall skall lämna tillstånd till tillfällig försäljning
har tillgång till ett tillfredsställande underlag, och i det
sammanhanget nämndes kommunala varuförsörjningsplaner.

Riksdagen beslöt våren 1992 om en ändring i plan- och
bygglagen (1987:10), PBL, med syfte att skapa bättre
förutsättningar än tidigare regler gav för en effektiv
konkurrens inom handeln (prop. 1991/92:51, bet. BoU 10). Genom
lagändringen kan kommunerna inte längre i detaljplan precisera
handelsändamålet till en viss form av handel. Den tidigare
möjligheten att i detaljplan särskilt reglera detaljhandeln med
livsmedel och detaljhandel med skrymmande varor försvann därmed.
Näringsutskottet stödde lagändringen i sitt yttrande
(1991/92:NU4y) till bostadsutskottet. Socialdemokraterna
avvisade lagändringen i en avvikande mening, vilken även delades
av Vänsterpartiets företrädare. Den avvikande meningen följdes
upp i en reservation i bostadsutskottet. Konsumentverket har
utarbetat en vägledning för kommunernas arbete med
varuförsörjningsplaner. En undersökning av den kommunala
varuförsörjningsplaneringen gjordes år 1990. Enligt en
uppdatering i juni 1992 hade 236 av landets kommuner vid någon
tidpunkt genomfört och fastställt en varuförsörjningsplan. 69 %
av planerna var fastställda år 1985 eller tidigare.

Riksdagen avslog våren 1993 ett identiskt yrkande från samma
motionärer. Utskottet hänvisade (bet. 1992/93:NU25) till
tidigare uttalanden med innebörd att gällande lagstiftning inte
ställer krav på att kommunerna skall upprätta
varuförsörjningsplaner, men att flertalet kommuner har sådana
planer. Utskottet fann inte skäl för någon ytterligare
reglering.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en
annan ståndpunkt än vad som gjordes våren 1993. Motion
1993/94:N250 (s) avstyrks därmed.

Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda
konsekvenserna av ökat öppethållande i dagligvaruhandeln,
anförs det i motion 1993/94:N302 (s). Öppethållandetiderna har
blivit ett konkurrensmedel, säger motionärerna och nämner att de
anställda nu möter allt starkare krav på att arbeta även på
helger. En utredning kring konsekvenserna av ökade
öppethållandetider i kringverksamhet såsom marknadsföring,
transporter och utökade kostnader i bakomliggande led bör göras,
anser motionärerna.

1989 års affärstidsutredning hade i uppdrag bl.a. att
kartlägga och analysera eventuella samband mellan ökat
öppethållande och kostnads- och prisutvecklingen i
detaljhandeln. I rapporten Affärstiderna (SOU 1991:10)
redovisades att utredningen -- i syfte att söka analysera
eventuella sådana samband -- hade formulerat en konkurrensmodell
för dagligvaruhandeln. Med ekonometrisk metod analyserades hur
öppethållandet och andra faktorer sammanhängde med försäljning,
kostnader och priser.

Resultaten från analysen visade bl.a. att konsumenterna är
mycket priskänsliga och att öppethållandet inkl. andra faktorer
kan påverka försäljningen. Vidare framgick att ett ökat
öppethållande genomsnittligt sett leder till att
arbetsproduktiviteten ökar. Det senare sambandet medverkade
enligt analysen till att ett förlängt öppethållande på söndagar
inte förorsakar högre priser; snarare visade den genomförda
analysen att ett förlängt öppethållande leder till en ökad
prispress på marknaden.

Utskottet konstaterar att en sådan utredning som
efterfrågas i motion 1993/94:N302 (s) har gjorts av 1989 års
affärstidsutredning. Något behov av ett uttalande från
riksdagens sida i frågan kan utskottet därför inte se. Motionen
avstyrks.

Tjänsteföretag

I motion 1993/94:A458 (fp), med rubriken Sysselsättningen i
Gävleborgs län, begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att
tillse att skillnaderna i samhällets sätt att behandla
tillverkningsföretag och tjänsteföretag skall undanröjas och att
företag inom turistnäringen skall likställas med andra typer av
företag. Framtidens nya arbetstillfällen kommer att finnas inom
framför allt tjänstsektorn, anser motionären. Därför måste
stödet till nyföretagande vara inriktat både på
tillverkningsföretag och på tjänsteföretag. Gävleborgs län har
stora förutsättningar för en omfattande turism, säger
motionären. Han anser att företag inom denna sektor i alla
avseenden måste likställas med andra typer av företag.

Den verksamhet för att främja nyföretagande som bedrivs av
såväl utvecklingsfonderna (utvecklingsbolagen) som Industri- och
nyföretagarfonden står öppen för alla företag i alla branscher,
dvs. även företag inom tjänstesektorn.

Som tidigare framhållits anser utskottet att det är
viktigt att det stöd som staten lämnar för att främja
nyföretagande sker på ett konkurrensneutralt sätt. Tillkomsten
av nya arbetstillfällen kan i framtiden förväntas ske inom
främst tjänstesektorn. Det är då viktigt att likvärdiga
förutsättningar gäller för alla typer av företag. I de beslut om
omorganisering av Industri- och nyföretagarfondens verksamhet
och om omorganisering av utvecklingsfonderna som riksdagen har
fattat under de senaste åren har denna princip tillämpats.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:A458 (fp) i
berörd del.

Miljömärkning av textilprodukter

Staten bör medverka i strävandena att åstadkomma en
överskådlig miljömärkning av textilprodukter i syfte att främja
en miljöanpassad produktion, anförs det i motion 1993/94:N274
(v). Världsnaturfonden samarbetar nu med klädtillverkare och
distributörer för att lansera "eco-cotton" -- bomull som är
miljövänlig, säger motionärerna. De anser att kläder,
klädmaterial och textilier måste kunna produceras miljöanpassat
och återvinnas, varigenom också textilbranschen skulle komma att
ingå i ett framtida miljöanpassat kretsloppssamhälle. En statlig
medverkan i denna process kan vara att informera och ta ansvar
för en överskådlig miljömärkning av textilprodukter, föreslår
motionärerna.

I sammanhanget kan noteras att det fram t.o.m. budgetåret
1991/92 fanns ett särskilt stöd till tekoindustrin --
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I 1991 års
budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 14) föreslogs i
enlighet med tidigare riksdagsbeslut att detta stöd skulle
upphöra vid utgången av budgetåret 1991/92. Riksdagen ställde
sig bakom detta (bet. 1990/91:NU25).

Utskottet anser att det är angeläget att produktionen inom
alla industrisektorer -- inkl. textilsektorn -- sker på ett så
miljövänligt sätt som möjligt. Ett effektivt sätt att åstadkomma
en förändring av produktionsmetoder i miljövänlig riktning är
att konsumenterna i sina köpbeslut visar att de föredrar
miljövänliga produkter. Konsumenternas möjligheter att välja
sådana produkter underlättas givetvis av en informativ märkning.
När det gäller kläder och andra textilprodukter förekommer, som
nämns i motionen, en sådan märkning på frivilligt initiativ av
tillverkarna. Utskottet ser positivt på detta och anser inte att
staten bör ta något initiativ i frågan. Motion 1993/94:N274 (v)
avstyrks därmed.

Centrala hantverksrådet

Med tanke på det besvärliga arbetsmarknadsläget och den
bristande kvalitetsmedvetenheten hos allmänheten bör
hantverksfrågornas ställning stärkas, sägs det i motion
1993/94:N220 (m, fp, c, kds). Som ett led i detta föreslår
motionärerna att statens stöd till Centrala hantverksrådet skall
permanentas så att rådet ges möjlighet att med kraft och
uthållighet kunna bearbeta myndigheter, organisationer,
branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.fl. Utfärdandet av
gesäll- och mästarbrev kräver dessutom, enligt motionärerna,
betydande resurser.

Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen
Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet
samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och
produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för
information om olika hantverksutbildningar.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om
Centrala hantverksrådet motsvarande det här aktuella. Vid det
senaste tillfället, våren 1993 (bet. 1992/93:NU25), konstaterade
utskottet att det inte såg något behov för riksdagen att göra
ett uttalande av den typ som begärdes. Det redovisades också att
det inom ramen för Kulturdepartementets anslag Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) hade tagits
upp 500 000 kr under anslagsposten Information, utveckling m.m.
för hantverkare. Dessa medel var avsedda för stöd till Centrala
hantverksrådet. Hantverksfrågorna överfördes den 1 december 1991
från Näringsdepartementets till Kulturdepartementets
verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger dock kvar inom
näringsutskottets beredningsområde.

I Kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition
(bil. 12 s. 19 och 25--26) anges att den tidigare nämnda
anslagsposten på 500 000 kr skall dras in fr.o.m. budgetåret
1994/95. I propositionen meddelades att regeringen avsåg att
uppdra åt en särskild utredare att överväga den
offentligrättsliga regleringen av mästarbreven. En framtida
organisation för utfärdande av mästarbrev bör kunna utformas
utan att särskilda statliga medel tillhandhålls, sägs det
vidare.

En särskild utredare, rättschefen Marianne Eliason (Ku
1994:01), har nu tillkallats med det aviserade uppdraget. Enligt
direktiven (dir. 1993:142) borde förslag läggas fram senast den
28 februari 1994. Enligt uppgift kommer rapportering i stället
att ske i månadsskiftet mars--april 1994.

Med hänvisning till det utredningsarbete som pågår avstyrker
utskottet motion 1993/94:N220 (m, fp, c, kds).

Lagen om bevakningsföretag

Slutligen behandlar utskottet tre motioner om tillsynen av
bevakningsföretag. I motionerna anförs bl.a. att det nuvarande
systemet med tillsyn av resp. länsstyrelse kan leda till olika
tillämpning för olika företag beroende på var i landet företaget
är etablerat.

Lagen (1974:191) om bevakningsföretag bör inte enbart vara ett
instrument för att reglera förhållandet mellan en beställare och
en entreprenör, sägs det i motion 1993/94:N223 (s). Lagen borde
ges en klarare profil i de delar som gäller förhållanden
gentemot tredje man. Det måste anses otillfredsställande att
bevakningsverksamhet som organiseras som en del i ett företag
inte omfattas av bevakningslagen, menar motionären. Vidare anser
han att tillsynsverksamheten är mycket varierande. Beträffande
larminstallationsverksamhet ges tillstånd och utövas tillsyn av
den lokala polismyndigheten. Motionären föreslår att tillstånds-
och tillsynsverksamheten skall samordnas för bevaknings- och
larmföretag.

I motion 1993/94:N299 (s) refereras till ett bevakningsföretag
i Stockholm som våren och sommaren 1993 ådrog sig ett flertal
polisanmälningar. Rikspolisstyrelsens uppfattning var att
auktorisationen för det aktuella företaget borde återkallas.
Tillsynsmyndigheten -- i det här fallet Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län -- hade en annan uppfattning. Detta
fall, som endast är ett exempel, reser frågan om
länsstyrelsen är det organ som bör utöva tillsynen, menar
motionärerna.

I motion 1993/94:N246 (m) påtalas ett förhållande som enligt
motionärerna bör uppmärksammas. Det har förekommit att två
bevakningsföretag verksamma på samma ort har behandlats olika,
beroende på att det ena företaget har sitt huvudkontor i en ort
i ett annat län. Detta är synnerligen otillfredsställande och
olyckligt ur konkurrenssynpunkt, anser motionärerna. De anför
också att exempelvis taxiföretag, kommunala räddningskårer m.fl.
kan utföra bevaknings- och andra säkerhetsuppdrag utan krav på
auktorisation.

Riksdagen avslog hösten 1993 en motion (s) med krav på en
översyn av lagen om bevakningsföretag i syfte att hindra en
sammanblandning av polisverksamhet och bevakningsföretags
verksamhet. Utskottet hänvisade (bet. 1993/94:NU3) till den
under våren 1993 tillsatta parlamentariska kommittén om trygghet
i lokalsamhället (Ju 1993:05), den s.k. Trygghetsutredningen.

Lagen om bevakningsföretag reglerar bevakningsföretagens
verksamhet. Lagen kräver att de som yrkesmässigt åtar sig
bevakningsuppgifter för annans räkning skall ha statlig
auktorisation. Frågan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i
det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen är
också tillsynsmyndighet. Auktorisation får beviljas endast om
det kan antas att verksamheten dels blir bedriven på ett
sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse
med god sed inom branschen, dels inte kommer att få en från
allmän synpunkt olämplig inriktning. Kompletterande bestämmelser
finns i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag.
Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd
avseende auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag etc.

Trygghetsutredningen har i uppdrag att se över
rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när
det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt
vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. I uppdraget (dir.
1993:37) ingår att göra en översyn av lagstiftningen om
bevakningsföretag och ordningsvakter.

De olika frågor som tas upp i de aktuella motionerna kommer,
enligt vad utskottet har erfarit, att behandlas av
Trygghetsutredningen. Den har genom olika hearingar inhämtat
synpunkter från berörda myndigheter, organisationer och företag.
Utredningens arbete skall vara avslutat före utgången av mars
1995. Ett delbetänkande bör redovisas senast den 30 juni 1994.

Med hänvisning till det sagda anser utskottet att det inte
nu finns någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i
saken. Motionerna 1993/94:N223 (s), 1993/94:N299 (s) och
1993/94:N246 (m) avstyrks därmed, den sistnämnda såvitt här är i
fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N281 yrkandena 1--3
och 8, 1993/94:N284 yrkande 6, 1993/94:N290, 1993/94:N303
yrkande 9 och 1993/94:N305 yrkandena 1 och 4,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis

Småföretagsutveckling

2. beträffande statens aktier i förvaltningsaktiebolagen
Atle och Bure
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera A moment 3 och med avslag på motion 1993/94:N305
yrkande 5 bemyndigar regeringen att avyttra en andel av statens
aktier i Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB
motsvarande ca 7 % av resp. bolags samtliga aktier,
res. 3 (s)

3. beträffande regionala investmentbolag
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera A moment 2 och med avslag på motion 1993/94:N296
bemyndigar regeringen att i samband med privatisering av
regionala investmentbolag överföra statens tillgångar i dessa
bolag till regionala stiftelser som verkar för
näringslivsutveckling eller forsknings- och
utvecklingsverksamhet, när detta bäst främjar det
regionalpolitiska syftet,
res. 4 (s) - motiv.

4. beträffande utvecklingsfonderna
att riksdagen avslår motion 1993/94:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del,
men. (v) - delvis

5. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N281 yrkande 11 och
1993/94:N305 yrkande 6,
res. 5 (s)

6. beträffande regionala riskkapitalsatsningar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T215 yrkande 13,
1993/94:N282 yrkandena 1 och 3--6, 1993/94:N283 yrkande 6,
1993/94:N307 yrkande 8 och 1993/94:A469 yrkande 6,

7. beträffande stöd till uppfinnare
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N303 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1993/94:N255 i
ifrågavarande del, 1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande del
och 1993/94:N305 yrkande 8 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 6 (s)
men. (v) - delvis

8. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N275, 1993/94:N281
yrkande 15 i ifrågavarande del, 1993/94:N284 yrkandena 4 och 5,
1993/94:N295, 1993/94:N297, 1993/94:N305 yrkandena 15 och 18,
det förstnämnda i ifrågavarande del, och 1993/94:A815 yrkandena
16, 24 och 25,
res. 7 (s)
res. 8 (nyd)
men. (v) - delvis

9. beträffande nätverk för småföretag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N281 yrkande 12 och
1993/94:N305 yrkande 20 i ifrågavarande del,
res. 9 (s)
men. (v) - delvis

10. beträffande stöd till produktcertifiering
att riksdagen avslår motion 1993/94:N272,

11. beträffande design
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N205 och 1993/94:N280,
res. 10 (s) - motiv.
men. (v) - delvis

12. beträffande kompetensutveckling för företagare
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L313 yrkandena 1 och
2, 1992/93:Ub401 yrkande 2, 1993/94:N219, 1993/94:N225,
1993/94:N226, 1993/94:A450 yrkandena 30 och 31 och
1993/94:A456 yrkande 3,
res. 11 (s) - motiv.

13. beträffande regional näringslivs- och
företagsutveckling
att riksdagen
a) avslår motion 1993/94:N269 (lokala och regionala
kraftcentra),
b) avslår motionerna 1993/94:N216 och 1993/94:N260
(företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län),
c) avslår motion 1993/94:N294 (BIC-center i Uddevalla),
d) avslår motion 1993/94:N247 yrkandena 1, 3 och 4 (Skåne),

14. beträffande anslaget Småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 1 och motionerna 1993/94:N303 yrkande 2 i
ifrågavarande del och 1993/94:N305 yrkandena 8, 15 och 20, alla
i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1993/94:N281
yrkande 15 i ifrågavarande del till Småföretagsutveckling
för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 169 000 000 kr,
res. 12 (s) - villk. res. 6, 7 och 9
men. (v) - delvis, villk.

15. beträffande likabehandling av kooperativa företag
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N261 yrkande
2, 1993/94:N264, 1993/94:N300 yrkande 1 och 1993/94:N305 yrkande
19 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 13 (m, fp, c, kds)

16. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
14 punkt E 2, med bifall till motionerna 1993/94:N203,
1993/94:N211, 1993/94:N261 yrkande 1, 1993/94:N277 yrkande 1,
1993/94:N281 yrkande 9 och 1993/94:N305 yrkande 19 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1993/94:N277 yrkande
2 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret
1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 6 500 000 kr och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 14 (m, fp, c, kds)

Varvsindustrin m.m.

17. beträffande stöd till varvsindustrin
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 7, med anledning av motionerna 1993/94:N228
yrkandena 1 och 3, 1993/94:N236, 1993/94:N267, 1993/94:N276
yrkande 1 och 1993/94:N292 och med avslag på motionerna
1993/94:N228 yrkande 2 och 1993/94:N276 yrkande 2
a) till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
50 000 000 kr,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i
övrigt anfört,
res. 15 (m, fp, c, kds)
men. (v) - delvis

18. beträffande avgifter till vissa internationella
organisationer
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 3 till Avgifter till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 7 020 000 kr,

19. beträffande täckande av förluster vid viss
garantigivning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 6 till Täckande av förluster vid viss
garantigivning, m.m. för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr,

Teknologisk infrastruktur

20. beträffande nationellt kvalitetsprojekt
att riksdagen avslår motion 1993/94:N222,

21. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 3 och med avslag på motionerna 1993/94:N251 och
1993/94:N305 yrkande 20 i ifrågavarande del till Bidrag till
Standardiseringskommissionen för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 33 964 000 kr,
res. 16 (s)

22. beträffande Sprängämnesinspektionen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 9 till Sprängämnesinspektionen för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
15 499 000 kr,

23. beträffande pyrotekniska varor
att riksdagen avslår motion 1993/94:N268,

24. beträffande geologisk undersökningsverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 10, med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 15 i
ifrågavarande del, med anledning av motionerna 1993/94:N232
yrkande 2 och 1993/94:N288 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1993/94:N202, 1993/94:N208, 1993/94:N229 och
1993/94:N249
a) beträffande de långsiktiga målen för verksamheten inom
Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde
dels godkänner att dessa ändras i enlighet med vad som
anges i propositionen vad avser flyggeofysisk och maringeologisk
undersökning,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående målen för geologisk undersökning till
lands,
b) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 145 680 000 kr,
res. 17 (m, fp, c, kds)

25. beträffande prospektering
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N232 yrkande 1,
1993/94:N288 yrkande 1 och 1993/94:N305 yrkande 15 i
ifrågavarande del,
res. 18 (s)
men. (v) - delvis

26. beträffande mineraljakten
att riksdagen avslår motion 1993/94:N288 yrkande 3,
res. 19 (s)

27. beträffande geovetenskaplig forskning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 11 till Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4 880 000 kr,

Teknisk forskning och utveckling

28. beträffande allmän inriktning av teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N281 yrkande 17 i
ifrågavarande del och 1993/94:N305 yrkande 9,
res. 20 (s)
men. (v) - delvis

29. beträffande kunskapsförsörjning för den
träråvarubaserade industrin
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T215 yrkande 10,
1993/94:Jo226 yrkande 6, 1993/94:Jo311 yrkande 13,
1993/94:N209, 1993/94:N214, 1993/94:N217, 1993/94:N227,
1993/94:N245, 1993/94:N257, 1993/94:N286, 1993/94:N289,
1993/94:N291, 1993/94:N305 yrkande 16, 1993/94:N306 yrkande
1, 1993/94:A450 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:A454 yrkande 6,
res. 21 (s)
men. (v) - delvis

30. beträffande fordonsteknisk forskning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N233, 1993/94:N237 och
1993/94:N248,

31. beträffande VT-delegationen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N281 yrkande 16 i
ifrågavarande del, 1993/94:N305 yrkande 15 i ifrågavarande del
och 1993/94:N307 yrkande 4,
res. 22 (s)
men. (v) - delvis

32. beträffande forskning och utveckling inom
livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N206, 1993/94:N234,
1993/94:N281 yrkande 17 i ifrågavarande del, 1993/94:N301,
1993/94:N305 yrkande 15 i ifrågavarande del och 1993/94:A469
yrkande 8,
res. 23 (s)

33. beträffande miljöteknik
att riksdagen avslår motion 1993/94:N281 yrkande 6,
men. (v) - delvis

34. beträffande produktutvecklingsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N255 i ifrågavarande
del, 1993/94:N305 yrkande 8 i ifrågavarande del och
1993/94:N307 yrkande 7,
res. 24 (s)

35. beträffande regionala utvecklingsprojekt
att riksdagen
a) avslår motionerna 1993/94:Ub623 yrkande 8 och
1993/94:N254 (Verktec i Kronobergs län),
b) avslår motion 1993/94:N235 (kommunernas roll avseende
insatser för att öka den tekniska utvecklingen),
c) avslår motion 1993/94:N265 (regionala utvecklingscentra),

36. beträffande Tide-projektet
att riksdagen avslår motion 1993/94:N221,

37. beträffande utredning om insatser för att öka företags
möjligheter att tillägna sig forskning och utveckling
att riksdagen avslår motion 1993/94:N210,

38. beträffande anslaget Teknisk forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 1 och med avslag på motionerna 1993/94:N281
yrkandena 16 och 17, båda i ifrågavarande del, och 1993/94:N305
yrkandena 8 och 15, båda i ifrågavarande del,
a) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 580 320 000 kr,
b) bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anges i
propositionen, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig
ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk
forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande
avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 295 000 000 kr
under budgetåret 1995/96, högst 250 000 000 kr under
budgetåret 1996/97, högst 210 000 000 kr under budgetåret
1997/98 och högst 175 000 000 kr under budgetåret 1998/99,
res. 25 (s) - villk. res. 21, 22, 23 och 24
men. (v) - delvis, villk.

39. beträffande anslaget Informationsteknologi
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 2
a) till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
352 920 000 kr,
b) bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anges i
propositionen, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig
ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk
forskning och utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet
som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på
högst 179 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst
154 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 125 000 000
kr under budgetåret 1997/98 och högst 107 000 000 kr under
budgetåret 1998/99,

40. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 3 och med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 20
i ifrågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1994/95
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
41 560 000 kr,
res. 26 (m, fp, c, kds)

41. beträffande Rymdstyrelsen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 4 till Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 5 648 000 kr,

42. beträffande anslaget Rymdverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 5 och med avslag på motion 1993/94:N283 yrkande 11
a) till Rymdverksamhet för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 539 130 000 kr,
b) bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anges i
propositionen, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig
nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom
rymdverksamhet på högst 274 000 000 kr,
c) medger att utgående reservation på reservationsanslaget
Nationell rymdverksamhet får disponeras i enlighet med vad som
anges i propositionen,
d) godkänner det som anges i propositionen om överföring av
anslagssparande och anslagskrediter på ramanslaget Europeiskt
rymdsamarbete m.m. till ramanslaget Rymdverksamhet,

43. beträffande Riksdagens revisorers förslag angående
rymdverksamheten
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag
1993/94:RR4 moment 1, med anledning av motion 1993/94:N16 och
med avslag på Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR4 moment 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. beträffande bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 6 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 5 520 000 kr,

45. beträffande europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 7 till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 272 300 000 kr,

NUTEK och Konkurrensverket

46. beträffande NUTEK
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkterna B 1 och B 2 för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar
a) till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader ett ramanslag på 164 190 000 kr,
b) till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar
ett reservationsanslag på 19 350 000 kr,

47. beträffande Konkurrensverket
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt D 2 till Konkurrensverket för budgetåret 1994/95
under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 59 900 000
kr,

48. beträffande konkurrensforskning
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt D 3 till Konkurrensforskning för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 850 000 kr,

Särskilda branscher

49. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner
att riksdagen avslår motion 1993/94:N250,

50. beträffande konsekvenser av ökat öppethållande i
dagligvaruhandeln
att riksdagen avslår motion 1993/94:N302,

51. beträffande tjänsteföretag
att riksdagen avslår motion 1993/94:A458 yrkandena 3 och 5,

52. beträffande miljömärkning av textilprodukter
att riksdagen avslår motion 1993/94:N274,
men. (v) - delvis

53. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen avslår motion 1993/94:N220,

54. beträffande lagen om bevakningsföretag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N223, 1993/94:N246
yrkandena 2 och 3 och 1993/94:N299.

Stockholm den 24 mars 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Hans Gustafsson (s), Axel Andersson (s), Kjell
Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt
Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan
Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Sören
Norrby (fp) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 22 med "Utskottets inställning" och slutar på s. 24 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Regeringens politik för näringslivsutveckling är ett
misslyckande. Som sägs i motionerna 1993/94:N305 (s) och
1993/94:N290 (s) utformas regeringens näringspolitik mer av
ideologiska hänsyn än utifrån vad som är sakligt motiverat i
olika avseenden. Enligt utskottets uppfattning finns det två
nyckelfrågor när det gäller den framtida
näringslivsutvecklingen. Den ena gäller utvecklingen av den
inhemska efterfrågan; den andra avser den strukturella
utvecklingen av näringslivet på sikt och då framför allt hur
innovationsklimatet skall kunna förbättras.

Näringspolitikens uppgift är, enligt utskottets mening, att
med utgångspunkt i en sund penning- och finanspolitik främja en
god utveckling av näringslivet. En aktiv näringspolitik
förutsätter att i stort sett alla politikområden samverkar för
att målet om uthållig tillväxt skall kunna uppnås. Staten har
härvid två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta
spelregler för företagen. Den andra är att agera på ett mer
aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser.

En god lönsamhet i näringslivet är nödvändig av främst två
skäl -- dels för att generera kapital för investeringar, dels
för att attrahera placerare i en ökad internationell konkurrens.
Det krävs nu, enligt utskottets bedömning, en väsentligt högre
vinstnivå än den som gällde i slutet av 1980-talet. För att det
skall vara möjligt att bl.a. i avtalsförhandlingar få
uppslutning kring detta krävs följande motprestationer av
företagen: vinsterna måste användas för produktiva
investeringar, omfattande insatser måste göras för att höja de
anställdas kompetens och arbetsorganisationen måste
moderniseras.

Regeringen bör senare under våren 1994 i samband med
avlämnandet av kompletteringspropositionen lägga fram ett samlat
näringspolitiskt program för små och medelstora företag.
Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels
bör en samordning ske med EU:s näringspolitik, dels bör
programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och
medelstora företag att komma ut på Europamarknaden. Följande
områden bör ingå i det föreslagna näringspolitiska programmet:
insatser avseende träteknisk industri, skogsbruk,
verkstadsteknik, informationsteknologi, livsmedelsindustri och
gruvindustri, kapitalförsörjning till små och medelstora
företag, stöd till uppfinnare, insatser för att främja kvinnors
företagande samt stöd till kooperativa företag. Sistnämnda
företagsform, där flera personer engageras och får inflytande
över verksamheten, passar många kvinnor, framför allt inom
tjänstesektorn. Det är därför nödvändigt med ett nytänkande för
att stimulera bildandet av kooperativa företag.

Riksdagen bör genom ett uttalande lägga fast att
näringspolitiken skall ges en sådan inriktning som här
förordats, varvid det som utskottet anfört beträffande fasta
spelregler och god lönsamhet bör beaktas. Vidare bör regeringen
anmodas att lägga fram ett näringspolitiskt program i enlighet
med det nyss sagda. Med detta blir motionerna 1993/94:N305 (s)
och 1993/94:N290 (s) helt tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks därmed av utskottet. De övriga här aktuella
motionerna -- 1993/94:N303 (nyd), 1993/94:N281 (v) och
1993/94:N284 (fp) -- avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N290 och
1993/94:N305 yrkandena 1 och 4 och med avslag på motionerna
1993/94:N281 yrkandena 1--3 och 8, 1993/94:N284 yrkande 6 och
1993/94:N303 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 22 med "Utskottets inställning" och slutar på s. 24 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N303 (nyd), att de allmänna förutsättningarna för
näringslivet måste utformas på ett sådant sätt att det skapas
klara incitament för att starta och driva företag. Ingripanden i
enskilda branscher eller företag bör inte förekomma.

Detta synsätt präglar i stort sett också regeringens
näringspolitik. Genom medverkan från Ny demokrati har
regeringens näringspolitik fått en för företagandet mer gynnsam
inriktning. Som exempel kan nämnas skattelättnader för
företagen, förbättrad riskkapitalförsörjning för små och
medelstora företag och insatser för att främja innovationer.

Utskottet anser emellertid att ytterligare insatser kan -- och
bör -- göras för att främja näringslivets utveckling. Som anförs
i den nämnda motionen bör Ekonomikommissionens förslag på
näringslivsområdet kunna fungera som utgångspunkt för ett sådant
arbete. Det gäller olika insatser beträffande banksektorn och
kreditmarknaden -- ökat utländskt ägande i banksektorn,
uppdelning av Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) i
självständiga enheter samt avgränsning av garantin för
betalningssystemet så att den inte omfattar garanti av
långivningen. Vidare bör olika åtgärder vidtas på
konkurrensområdet -- precisering av riktlinjer för tillämpning
av konkurrenslagen, utökade befogenheter för Konkurrensverket
och undvikande av att sådana åtgärder som hämmar konkurrensen
vidtas i syfte att uppnå anpassning till förhållanden i EU.
Slutligen bör statens insatser vad gäller teknisk forskning och
utveckling utformas med beaktande av följande: det statliga
stödet till FoU bör vara generellt, statens ansvar inom
teknologiområdet bör främst avse utbildning och forskning och
staten bör lämna stöd till utveckling av basteknologier.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad
utskottet här har anfört beträffande näringspolitikens
inriktning. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
åtgärder enligt vad som nu angivits. Med detta blir motion
1993/94:N303 (nyd) helt tillgodosedd i här berörd del och
tillstyrks därmed av utskottet. Motionerna 1993/94:N305 (s),
1993/94:N290 (s) och 1993/94:N281 (v), som alla förespråkar
olika typer av selektiva insatser, avstyrks av utskottet i
motsvarande delar. Detsamma gäller motion 1993/94:N284 (fp) i
berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N303 yrkande 9
och med avslag på motionerna 1993/94:N281 yrkandena 1--3 och 8,
1993/94:N284 yrkande 6, 1993/94:N290 och 1993/94:N305 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure
(mom. 2)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 25 med "Utskottet vill" och slutar på s. 26 med
"tillstyrks samtidigt" bort ha följande lydelse:

En god lönsamhet är, enligt utskottets mening och i enlighet
med vad som anförs i motion 1993/94:N305 (s), den viktigaste
källan för att generera kapital för investeringar. Staten har
dock, som sägs i motionen, en skyldighet att använda de statliga
instrument som finns för att se till att kapitalförsörjningen
fungerar även i faser där marknaden i stort sett inte erbjuder
några lösningar. Det gäller olika typer av s.k. mjuk
finansiering i början av ett företags livscykel.
Utvecklingsbolagens (utvecklingsfondernas) verksamhet har just
denna inriktning.

Den verksamhet som de två portföljförvaltningsbolagen Atle AB
och Bure AB bedriver, och som har finansierats med medel från de
tidigare löntagarfonderna, har enligt utskottets mening inte
kommit småföretagen till del. Denna verksamhet är förenad med
sådana lönsamhetskrav att den sannolikt skulle komma till stånd
även utan stöd. Det statliga kapital som finns i Atle och Bure,
inkl. de aktier som berördes av riksdagsbeslutet i december
1993, -- för närvarande ca 34 % av aktierna -- borde kunna göra
bättre nytta på annat sätt. Utskottet anser därför att staten
bör sälja sina aktier i Atle och Bure, vilket bör inbringa ca
1,5 miljarder kronor. Av dessa medel bör 300 miljoner kronor
tillföras den centrala lånefond för utvecklingsbolagens
verksamhet som skall inrättas. Det bör ske en tidsmässig
avvägning av försäljningen så att maximala intäkter erhålls.

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att genomföra försäljningen
av statens aktier i Atle och Bure på angivet sätt och i övrigt
vidta de åtgärder som utskottet förordat. Med det anförda
tillstyrker utskottet motion 1993/94:N305 (s) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande statens aktier i förvaltningsaktiebolagen
Atle och Bure
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 littera A moment 3 och med bifall till motion 1993/94:N305
yrkande 5 bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i
Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB i enlighet med vad
utskottet angivit.

4. Regionala investmentbolag (mom. 3, motiveringen)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Vidare delar" och slutar med "motion 1993/94:N296
(c)" bort ha följande lydelse:

Vidare delar utskottet de synpunkter som framförs i motion
1993/94:N296 (c) om att det kan krävas insatser från statens
sida för att komplettera marknaden när det gäller
riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag. Detta
synsätt kommer till uttryck i vad som förordats i det
föregående.

Utskottet anser dock inte att de åtgärder som skisseras i den
aktuella motionen är ändamålsenliga. Motion 1993/94:N296 (c)
avstyrks sålunda.

5. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med "Utskottet intar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motionerna
1993/94:N305 (s) och 1993/94:N281 (v) -- att en åtgärd som
bör vidtas för att underlätta kapitalförsörjningen för små och
medelstora företag är att utöka AP-fondens placeringsrätt. Denna
utökade placeringsrätt bör innebära att AP-fonden får placera 10
miljarder kronor i aktier i små och medelstora företag. Samma
avkastningskrav skall gälla som för AP-fondens nuvarande
placeringar.

Regeringen bör lägga fram förslag med denna inriktning. Med
det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1993/94:N305 (s)
och 1993/94:N281 (v) i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N281 yrkande
11 och 1993/94:N305 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

6. Stöd till uppfinnare (mom. 7)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s) -- att riksdagen omgående bör fatta beslut om
ökat stöd till uppfinnare och innovatörer. Det finns ingen
anledning för riksdagen att acceptera regeringens senfärdighet i
frågan.

Uppfinnarna behöver bl.a. rådgivning. Denna bör stärkas genom
att verksamheten med produktråden byggs ut. Det är vidare
angeläget att aktivt stödja Svenska uppfinnareföreningens
verksamhet. Sanmmantaget för dessa två ändamål föreslår
utskottet en utökning av anslaget med 25 miljoner kronor, varav
19 miljoner kronor skall avse produktråden och 6 miljoner kronor
SUF. Det formella anslagsyrkandet görs i det följande i
anslutning till behandlingen av anslaget Småföretagsutveckling.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad
utskottet här har förordat beträffande ökat stöd till uppfinnare
och innovatörer. Därmed blir motion 1993/94:N305 (s) helt
tillgodosedd i berörd del. Även motionerna 1993/94:N303 (nyd),
1993/94:N281 (v) och 1993/94:N255 (fp, m, c, kds) blir i
huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande stöd till uppfinnare
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 8 i
ifrågavarande del och med anledning av motionerna 1993/94:N255
i ifrågavarande del, 1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande del
och 1993/94:N303 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Stöd till kvinnors företagande (mom. 8)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s), att det inom näringspolitiken särskilt bör
prioriteras åtgärder för att stödja kvinnors företagande. Det
finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare.
Internationell statistik visar att det är kvinnliga företagare
som ökar mest bland nyetablerade små och medelstora företag.

Det finns dock alltför många hinder för kvinnor att etablera
sig som företagare. Detta sammanhänger med bl.a. det
mansdominerade tänkande som har präglat företagandet. I många
fall är det t.ex. så att kvinnor vid företagsetablering har ett
lägre lånebehov än män. Till följd av de regler som gäller för
beviljande av lån vid företagsstart kan detta innebära en
diskriminering av kvinnor. Samma krav på hållbara affärsidéer
skall dock tillämpas för såväl kvinnliga som manliga företagare;
det behövs emellertid en mer flexibel syn vid beslut om utlåning
av riskkapital. Vidare efterlyser kvinnliga företagare ofta
särskilt stöd för utbildning, kunskapsöverföring och rådgivning.
Härvid bör behovet av bildande av nätverk för kvinnliga
företagare beaktas. NUTEK bör tillföras 10 miljoner kronor för
att kunna tillhandahålla särskilt stöd till utbildning,
kunskapsöverföring, rådgivning och bildande av nätverk för
kvinnliga småföretagare.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Därmed blir motion 1993/94:N305
(s) helt tillgodosedd i berörda delar. Flera av de övriga här
aktuella motionsyrkandena blir också i sak tillgodosedda. Det
gäller yrkanden i motionerna 1993/94:N275 (s), 1993/94:N281 (v),
1993/94:N284 (fp) och 1993/94:A815 (c).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:

8. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkandena 15
och 18, det förstnämnda i ifrågavarande del, med anledning av
motionerna 1993/94:N275, 1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande
del, 1993/94:N284 yrkande 4 och 1993/94:A815 yrkandena 16 och 25
och med avslag på motionerna 1993/94:N284 yrkande 5,
1993/94:N295, 1993/94:N297 och 1993/94:A815 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Stöd till kvinnors företagande (mom. 8)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N297 (nyd) -- att riksdagen bör uttala sig för att det
skall bildas ett riskkapitalbolag särskilt inriktat på kvinnors
företagande. Motivet för att ett sådant bolag bör bildas är att
det har visat sig svårt i praktiken för kvinnor att kunna
finansiera sitt företagande. Medel bör tillföras bolaget från
Fond 92--94, i form av aktier eller kontanta medel uppgående
till ett belopp på 2 miljarder kronor. Samma affärsmässiga krav
skall ställas på utlåning från detta riskkapitalbolag som gäller
för utlåning från de existerande riskkapitalbolagen.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet här har anfört. Därmed blir motion 1993/94:N297
(nyd) helt tillgodosedd. Även motionerna 1993/94:N284 (fp) och
1993/94:A815 (c) blir till en del tillgodosedda. Övriga berörda
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:

8. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N297, med
anledning av motionerna 1993/94:N284 yrkande 5 och 1993/94:A815
yrkande 24 och med avslag på motionerna 1993/94:N275,
1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande del, 1993/94:N284
yrkande 4, 1993/94:N295, 1993/94:N305 yrkandena 15 och 18, det
förstnämnda i ifrågavarande del, och 1993/94:A815 yrkandena 16
och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Nätverk för småföretag (mom. 9)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 39 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 40 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s) -- att det är mycket angeläget att bistå de
små och medelstora företagen på olika sätt för att de skall
kunna konkurrera på den europeiska marknaden på jämförbara
villkor. Riksdagen bör därför besluta om att det skall inrättas
ett särskilt program för att främja export hos småföretagen och
att det skall anvisas 40 miljoner kronor för detta ändamål.
Utskottet återkommer till detta när anslaget
Småföretagsutveckling behandlas.

Genom programmet skall småföretagen kunna erhålla kunskapsstöd
av olika slag och få information om de möjligheter som
EES-avtalet innebär. Vidare skall i programmet ingå åtgärder för
att underlätta för utländska företag att investera i Sverige.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1993/94:N305 (s) i
berörd del. Motion 1993/94:N281 (v) blir därmed i sak
tillgodosedd i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande nätverk för småföretag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 20 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1993/94:N281
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Design (mom. 11, motiveringen)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 41 som
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "och 1993/94:N280
(v)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas syn på att design blir mer och
mer viktigt för företagen. För att uppnå en konkurrenskraftig
svensk design fordras förutom utbildningsinsatser riktade till
industrin också att det sker en kontinuerlig och övergripande
diskussion på flera nivåer om industriprodukter -- deras
användning och betydelse i 2000-talets samhälle. NUTEK bör
därför -- liksom sker i andra europeiska länder -- tillse att
ett underlag för en sådan diskussion tas fram. Detta kan ske
t.ex. genom stöd till seminarier och utställningar, i vilka ett
skandinaviskt och europeiskt kulturellt perspektiv bör anläggas.

I det följande föreslås ett ökat anslag till
småföretagsutveckling. Inom ramen för detta anslag ryms den typ
av insatser som förordas i motionerna. Utskottet anser dock inte
att riksdagen skall detaljstyra användningen av anslagsmedel.
Det bör i stället ankomma på NUTEK att, inom ramen för de
riktlinjer som statsmakterna ställer upp, göra erforderliga
avvägningar. Med detta avstyrker utskottet motionerna
1993/94:N205 (s) och 1993/94:N280 (v).

11. Kompetensutveckling för företagare (mom. 12,
motiveringen)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 44 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Alla anställda måste få möjlighet att delta i en relevant
kompetensutveckling. Denna bör ta sin utgångspunkt i den
reguljära verksamheten på arbetsplatsen. Förändringar i
arbetsinnehåll och organisation skall ge möjlighet till lärande
och skapa behov av ökade kvalifikationer. Dessa tillgodoses
sedan genom en utveckling av de anställdas kompetens. Detta är
nödvändigt för att upprätthålla och förbättra konkurrenskraften
hos industrin.

En gemensam plan för kompetensutveckling bör tas fram i samråd
med de lokala parterna. Stort intresse bör därvid ägnas åt de
personer som av olika skäl inte har haft möjlighet att få en bra
utbildning.

Därutöver bör småföretagarnas utbildningsbehov uppmärksammas
särskilt. De måste erbjudas ett utbud som är anpassat efter
deras förutsättningar. Detta gäller inte minst i ett
Europaperspektiv där det handlar om de små företagens
möjligheter att komma ut på Europamarknaden. Dessa synpunkter
framförs också i motion 1993/94:N290 (s).

Det är naturligt och också nödvändigt att staten på olika sätt
stimulerar och ställer krav på kompetensutveckling för både
enskilda arbetstagare och småföretagare. Det är därvid angeläget
att man genom ekonomiska incitament direkt i arbetslivet på
olika sätt främjar insatser för kompetensutveckling.

För att stödja små och medelstora företag borde en ny idé
kunna prövas, nämligen införande av möjlighet att anlita någon
form av teknikimportchef. Om företagen kunde anlita en person
med kunskaper på detta område skulle det kunna innebära en
stimulans för företagen att bygga ut eller vidareutveckla sin
kompetens inom teknikområdet. Exportrådets framgångar med
"exportchef att hyra" visar att den här typen av verksamhet kan
bli framgångsrik.

Det som sålunda krävs är ett nationellt kunskaps- och
kompetenslyft. Utskottet förutsätter att regeringen prövar
frågan och avstyrker nu behandlade motionsyrkanden.

12. Anslaget Småföretagsutveckling (mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 6, 7 och 9

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med
vad som anförs i motion 1993/94:N305 (s), att produktrådens
verksamhet bör byggas ut och att det bör utgå ett ökat stöd till
SUF:s lokala rådgivare. Vidare menar utskottet, som också redan
nämnts, att stödet till kvinnors företagande bör öka och att ett
program för att främja export hos småföretagen bör inrättas.
Sammantaget för dessa ändamål, som finansieras via det här
aktuella anslaget, bör 75 miljoner kronor anslås. Detta innebär
att riksdagen bör besluta om att till anslaget
Småföretagsutveckling för nästa budgetår anvisa 239 miljoner
kronor.

Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motion
1993/94:N305 (s) helt tillgodosedd i berörda delar. Även motion
1993/94:N303 (nyd) blir i sak tillgodosedd i motsvarande del.
Motion 1993/94:N281 (v) avstyrks av utskottet i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:

14. beträffande anslaget Småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 1, med bifall till motion 1993/94:N305 yrkandena 8,
15 och 20, alla i ifrågavarande del, med anledning av motion
1993/94:N303 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på
motion 1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande del till
Småföretagsutveckling för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 239 000 000 kr.

13. Likabehandling av kooperativa företag (mom. 15)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Sören Norrby (fp) och
Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken är
att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika
företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär
detta synsätt -- som också är regeringens -- bl.a. att dessa
företag skall ges tillgång till information och rådgivning via
statliga insatser i samma omfattning som andra typer av företag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:N305
(s), 1993/94:N261 (s), 1993/94:N264 (s) och 1993/94:N300 (c, s)
i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:

15. beträffande likabehandling av kooperativa företag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N261 yrkande 2,
1993/94:N264, 1993/94:N300 yrkande 1 och 1993/94:N305 yrkande 19
i ifrågavarande del.

14. Stöd till kooperativ utveckling (mom. 16)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Sören Norrby (fp) och
Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som
börjar med "Därefter övergår" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

När det gäller frågan om stöd till kooperativ utveckling
noterar utskottet att RRV i sin utvärdering har gjort
bedömningen att stödet är kostnadseffektivt. Regeringen har
föreslagit att det aktuella anslaget skall tas upp med 4,5
miljoner kronor. Enligt vad utskottet har inhämtat innebär detta
att statligt stöd kan lämnas till LKU i erforderlig omfattning.
Särskilda propåer om ökade medel har, enligt uppgift, inte
framställts till Civildepartementet. Utskottet vill i detta
sammanhang också erinra om att Civildepartementet disponerar
ytterligare medel för särskilda projekt avseende kooperativa
företag. Även vissa arbetsmarknadsmedel kan användas för detta.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
anslag. De krav på ökat stöd som förs fram i de här aktuella
motionerna avvisar utskottet av principiella skäl. Att man i en
utvärdering har konstaterat att ett stöd är kostnadseffektivt är
inget skäl i sig till att riksdagen skall besluta om ökat stöd.
Som redovisats i det föregående bedöms den nuvarande
anslagsnivån vara tillräcklig. Utskottet avstyrker alltså
motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N203 (s), 1993/94:N211
(s), 1993/94:N261 (s), 1993/94:N277 (s) och 1993/94:N281 (v) i
här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:

16. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
14 punkt E 2 och med avslag på motionerna 1993/94:N203,
1993/94:N211, 1993/94:N261 yrkande 1, 1993/94:N277,
1993/94:N281 yrkande 9 och 1993/94:N305 yrkande 19 i
ifrågavarande del till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 4 500 000 kr.

15. Stöd till varvsindustrin (mom. 17)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Sören Norrby (fp) och
Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 54 med "Med hänsyn" och slutar på s. 55 med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att EKN skyndsamt
redovisar sitt uppdrag till regeringen. Om EKN:s uppdrag
resulterar i förslag till åtgärder som syftar till likvärdiga
garantivillkor för den svenska varvsnäringen i förhållande till
dem som gäller i jämförbara konkurrentländer bör regeringen
genomföra dem i lämplig form.

Förslaget i motion 1993/94:N292 (nyd) om att riksdagen skall
besluta om att statliga kreditgarantier enligt OECD:s regler
skyndsamt skall återinföras avvisas bestämt av utskottet. Det
förhandlingsarbete som nu pågår inom OECD under svenskt
ordförandeskap och som syftar till att helt avveckla
varvssubventionerna skulle allvarligt försvåras om riksdagen
skulle fatta ett sådant beslut.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:

17. beträffande stöd till varvsindustrin
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 7 och med avslag på motionerna 1993/94:N228,
1993/94:N236, 1993/94:N267, 1993/94:N276 och 1993/94:N292 till
Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1994/95
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
50 000 000 kr.

16. Standardiseringskommissionen (mom. 21)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N251 (s), att standardiseringsarbete, bl.a. genom
EES-avtalet, kommer att få stor betydelse för de svenska
företagens möjligheter att hävda sig såväl på den svenska som
den europeiska marknaden. Det är därför angeläget att det
svenska standardiseringsarbetet bedrivs effektivt.

I motion 1993/94:N305 (s) föreslås att 50 miljoner kronor
skall anvisas för att stödja småföretagens exportverksamhet. Av
dessa medel bör 2 miljoner kronor avsättas för anslaget till
Standardiseringskommissionen. Riksdagen bör således besluta om
ett anslag på 36 miljoner kronor till
Standardiseringskommissionen för nästa budgetår. Motionerna
1993/94:N305 (s) och 1993/94:N251 (s) blir därmed helt resp.
delvis tillgodosedda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:

21. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 3, med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 20 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1993/94:N251 till
Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på
35 964 000 kr.

17. Geologisk undersökningsverksamhet (mom. 24)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Sören Norrby (fp) och
Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "utskottet
föreslår" bort ha följande lydelse:

De krav på utökad kartering i olika angivna län, som framförs
i några motioner, kan utskottet i och för sig ha förståelse för.
Utskottet anser dock att det bör ankomma på den ansvariga
myndigheten, SGU, att inom ramen för anvisade medel och med
utgångspunkt i av statsmakterna fastlagda riktlinjer göra
erforderliga avvägningar. Utskottet vill här erinra om att SGU:s
karteringsverksamhet skall ses i ett bredare perspektiv än
endast utifrån mineralförsörjningsbehovet. Karteringsarbetet har
stor betydelse för olika typer av samhällsbyggande -- bostäder,
infrastrukturinvesteringar m.m. I det här sammanhanget vill
utskottet också påminna om att olika intressenter, som t.ex.
Länsstyrelsen i Jämtlands län, har möjlighet att anlita SGU för
särskilda uppdrag.

Regeringens förslag i budgetpropositionen om ändrade
långsiktiga verksamhetsmål för den geologiska
undersökningsverksamheten har sin grund i det statsfinansiella
läget och den neddragning av anslaget till SGU som riksdagen
beslöt om våren 1993. För nästa budgetår föreslår regeringen ett
anslag på ca 131 miljoner kronor, vilket är ungefär samma som
för innevarande budgetår.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här
berörd del och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:

24. beträffande geologisk undersökningsverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 10 och med avslag på motionerna 1993/94:N202,
1993/94:N208, 1993/94:N229, 1993/94:N232 yrkande 2,
1993/94:N249, 1993/94:N288 yrkande 2 och 1993/94:N305 yrkande
15 i ifrågavarande del
a) godkänner att de långsiktiga målen för verksamheten inom
Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde ändras i
enlighet med vad som anges i propositionen,
b) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 130 680 000 kr.

18. Prospektering (mom. 25)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som
börjar med "Beträffande kraven" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

För att gruvnäringen långsiktigt skall kunna överleva krävs
det -- enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs
i motionerna 1993/94:N305 (s) och 1993/94:N288 (s) -- en
fortlöpande satsning på prospektering. Sverige har en berggrund
med mycket hög potential för nya fyndigheter av malmer.
Prospektering ger grunden för den mineralutvinning som skall
bedrivas i framtiden.

I nästan alla andra länder sker det någon form av övergripande
statlig prospektering och/eller tillhandahållande av
subventioner till prospekteringsverksamhet. Att helt avveckla
statens medverkan i prospekteringen måste anses aningslöst. Den
totala prospekteringsverksamheten har under det senaste
decenniet minskat kraftigt -- mellan åren 1981 och 1990 minskade
prospekteringsinsatserna från 205 till 120 miljoner kronor (i
nominellt penningvärde).

Riksdagen bör enligt utskottets mening besluta om att anvisa
85 miljoner kronor till ett nyinrättat anslag för utökad
prospektering. Med ett sådant beslut av riksdagen blir
motionerna 1993/94:N305 (s) och 1993/94:N288 (s) tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks av utskottet. Även motion
1993/94:N232 (v) blir till sitt syfte tillgodosedd. Utskottet är
dock inte berett att förorda att ett statligt
mineralutvecklingsbolag skall inrättas, varför den nämnda
motionen avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:

25. beträffande prospektering
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N288 yrkande
1 och 1993/94:N305 yrkande 15 i ifrågavarande del och med
anledning av motion 1993/94:N232 yrkande 1 till
Prospektering för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 85 000 000 kr.

19. Mineraljakten (mom. 26)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som
börjar med "I fråga" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att tillse
att mineraljakten kan fortsätta. För detta krävs det fler
aktörer. Norrlandsfonden bör ges i uppdrag att samordna insatser
från olika intressenter och tillföras medel för denna
samordning. Detta bör riksdagen uttala sig för. Härigenom blir
motion 1993/94:N288 (s) tillgodosedd i denna del.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:

26. beträffande mineraljakten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N288 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Allmän inriktning av teknisk forskning och utveckling
(mom. 28)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s), att det krävs ökade statliga insatser på
området teknisk forskning och utveckling. I den svenska
näringspolitiken har tidigare använts olika typer av
branschprogram. Inom EU bedrivs det för närvarande en betydligt
mer aktiv och mer pragmatiskt inriktad näringspolitik än vad den
svenska regeringen gör.

Ökade satsningar på olika branschprogram kan motiveras av två
skäl. Det ena är att det behövs åtgärder för att underlätta den
nödvändiga strukturomvandlingen av den svenska industrin. Det
andra skälet är att Sverige med den politik som nu förs riskerar
att komma på efterkälken i förhållande till EU. Nationella
branschprogram som Sverige bör satsa på är t.ex. inom
skogsnäringen, livsmedelsindustrin och verkstadsteknikområdet.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:

28. beträffande allmän inriktning av teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 9
och med avslag på motion 1993/94:N281 yrkande 17 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

21. Kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin
(mom. 29)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 70 med "Utskottet anser" och slutar på s. 71 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige. Den svarar för en betydande del av det
svenska exportnettot. Det finns stora eftersatta behov av
FoU-insatser inom skogsnäringen, vilket har belysts i olika
statliga utredningsrapporter.

Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda och i likhet med
vad som anförs i motionerna 1993/94:N305 (s) och 1993/94:N289
(s) samt i flertalet av de övriga här aktuella motionerna, att
riksdagen bör besluta om ökade resurser för forskning inom
skogsindustrin. Regeringen bör anmodas att till riksdagen lämna
förslag till ett skogsindustriellt program som skall omfatta
förslag till åtgärder beträffande skogsbruket, massa- och
pappersindustrin, sågverksindustrin samt byggnads-, snickeri-
och trähusindustrierna. Vidare bör de branschprogram som har
avvecklats vid NUTEK återinrättas.

Riksdagen bör besluta om att 100 miljoner kronor skall
avsättas för insatser för den träråvarubaserade industrin. Dessa
medel ingår i anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1),
vilket utskottet återkommer till i det följande.

Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet här har
angivit blir huvuddelen av motionerna tillgodosedda i berörda
delar. Motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N289 (s),
1993/94:N209 (s), 1993/94:N214 (s), 1993/94:N227 (s),
1993/94:N286 (s), 1993/94:N291 (s), 1993/94:N306 (s),
1993/94:Jo311 (s) och 1993/94:A450 (s) tillstyrks sålunda såvitt
nu är i fråga. Även de aktuella yrkandena i motionerna
1993/94:A454 (m), 1993/94:N257 (kds), 1993/94:N245 (v) och
1993/94:N217 (-) blir delvis tillgodosedda. De motionsyrkanden
som går ut på förläggning av ett trätekniskt centrum till en
angiven region avstyrks däremot av utskottet. Denna typ av
ställningstaganden är inte en sak för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:

29. beträffande kunskapsförsörjning för den
träråvarubaserade industrin
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Jo311 yrkande
13, 1993/94:N209, 1993/94:N214, 1993/94:N227, 1993/94:N245
yrkande 1, 1993/94:N286, 1993/94:N289, 1993/94:N291,
1993/94:N305 yrkande 16, 1993/94:N306 yrkande 1 och
1993/94:A450 yrkande 2, med anledning av motionerna
1993/94:N217, 1993/94:N245 yrkandena 2 och 3, 1993/94:N257 och
1993/94:A454 yrkande 6 och med avslag på motionerna
1993/94:T215 yrkande 10, 1993/94:Jo226 yrkande 6 och
1993/94:A450 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

22. VT-delegationen (mom. 31)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Det arbete som har bedrivits av VT-delegationen har varit
framgångsrikt. Det framgår av den utvärdering som NUTEK har
låtit genomföra. VT-delegationen är ett bra exempel på hur
staten med små resurser kan stimulera små och medelstora företag
att höja sin tekniknivå. Nedläggningen av delegationen får ses
som ett uttryck för näringsminister Per Westerbergs doktrinära
syn på selektiva insatser.

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:N307 (s) och 1993/94:N281 (v) -- att
VT-delegationen bör återinrättas. Regeringen bör ta erforderliga
initiativ i enlighet härmed. För ändamålet bör -- inom ramen för
anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) -- 30 miljoner
kronor avsättas för VT-delegationen. Utskottet återkommer i det
följande till detta anslag.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:

31. beträffande VT-delegationen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 15 i
ifrågavarande del och med anledning av motionerna 1993/94:N281
yrkande 16 i ifrågavarande del och 1993/94:N307 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin (mom.
32)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som
börjar med "I det" och slutar med "och 1993/94:N301 (v)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1993/94:N305 (s), 1993/94:N206 (s) och 1993/94:A469 (s), att det
krävs ökade statliga insatser när det gäller forskning och
utveckling inom livsmedelssektorn. Riksdagen bör således anmoda
regeringen att utarbeta ett program för livsmedelsindustrin.
Syftet med programmet skall vara att uppnå ökad kvalitet i såväl
produktionsmetoder som produkter. En självklar förutsättning för
den statliga medverkan är att livsmedelsindustrin själv deltar
aktivt i minst samma omfattning. För ett sådant program föreslår
utskottet att 25 miljoner kronor skall avsättas inom ramen för
anslaget Teknisk forskning och utveckling. Till detta återkommer
utskottet.

Med ett sådant beslut av riksdagen som utskottet förordar blir
motionerna 1993/94:N305 (s), 1993/94:N206 (s), 1993/94:A469 (s),
1993/94:N234 (m) och 1993/94:N301 (v) helt tillgodosedda i
berörda delar. Även motion 1993/94:N281 (v) blir till en del
tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:

32. beträffande forskning och utveckling inom
livsmedelsindustrin
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N206,
1993/94:N234, 1993/94:N301, 1993/94:N305 yrkande 15 i
ifrågavarande del och 1993/94:A469 yrkande 8 och med anledning
av motion 1993/94:N281 yrkande 17 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Produktutvecklingsstöd (mom. 34)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 77 med "Utskottet finner" och slutar på s. 78 med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s), att det är hög tid att riksdagen beslutar om
ett ökat stöd till uppfinnarverksamhet.

Riksdagen bör således uttala att ytterligare 25 miljoner
kronor skall anvisas till NUTEK:s produktutvecklingsstöd. Dessa
medel bör användas för stöd till uppfinnare liknande den
verksamhet som bedrevs under 1980-talet av dåvarande Statens
industriverk och Industrifonden. Genom att uppfinnarna ges
direkt ekonomiskt stöd kan de bibehålla sitt oberoende,
samtidigt som det kan skapas nya arbetstillfällen och
exportintäkter kan uppkomma. Det aktuella
produktutvecklingsstödet finansieras via anslagen Teknisk
forskning och utveckling (F 1) och Informationsteknologi
(F 2), till vilka utskottet återkommer i det följande. Genom
ett sådant beslut av riksdagen blir den nämnda motionen helt
tillgodosedd i berörd del. De övriga här aktuella yrkandena i
motionerna 1993/94:N307 (s) och 1993/94:N255 (fp, m, c, kds)
blir också i sak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:

34. beträffande produktutvecklingsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 8 i
ifrågavarande del och med anledning av motionerna 1993/94:N255
i ifrågavarande del och 1993/94:N307 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Anslaget Teknisk forskning och utveckling (mom. 38)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 21, 22, 23
och 24

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N305 (s) -- att riksdagen bör besluta om ett högre
anslag till teknisk forskning och utveckling än vad regeringen
föreslår. Sammantaget bör 265 miljoner kronor utöver regeringens
förslag eller totalt 845,3 miljoner kronor anvisas till
anslaget. Hur de utökade medlen skall användas har redovisats i
det föregående.

Med ett beslut av riksdagen av angiven innebörd blir motion
1993/94:N305 (s) helt tillgodosedd i berörda delar. Även motion
1993/94:N281 (v) kan i sak anses bli tillgodosedd såvitt här är
i fråga.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:

38. beträffande anslaget Teknisk forskning och utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 1 moment 2 och motion 1993/94:N305 yrkandena 8 och
15, båda i ifrågavarande del, och med anledning av proposition
1993/94:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 1 och motion
1993/94:N281 yrkandena 16 och 17, båda i ifrågavarande del,
a) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 845 320 000 kr,
b) = (utskottet).

26. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (mom. 40)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),
Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Sören Norrby (fp) och
Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den verksamhet som STATT bedriver har stor
betydelse för att information om den tekniska utvecklingen i
andra delar av världen sprids till de svenska företagen.
Särskilt betydelsefullt anser utskottet detta vara för de små
och medelstora företagen, vilka ofta saknar möjlighet att på
annat sätt söka tillgång till relevant teknisk information.

Trots detta bör det vara möjligt att för nästa budgetår göra
en neddragning av anslaget till STATT med 2 miljoner kronor med
hänvisning till det statsfinansiella läget. I detta sammanhang
noterar utskottet att STATT, som sägs i propositionen, har
möjlighet att täcka bl.a. deprecieringskostnader med fonderade
medel.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
anslag och avstyrker motion 1993/94:N305 (s) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:

40. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt F 3 och med avslag på motion 1993/94:N305 yrkande 20 i
ifrågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1994/95
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
33 560 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Stöd till uppfinnare (mom. 7)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Enligt min mening krävs det förstärkta insatser för att
underlätta för uppfinnare och innovatörer. Med anledning av att
regeringen har aviserat förslag på området avvaktar jag dock med
mina ytterligare synpunkter på detta tills frågan kommer upp
till behandling senare under våren 1994 (bet. 1993/94:NU25). I
det sammanhanget kommer också de övriga förslag beträffande
uppfinnare och innovatörer som finns i vår partimotion
1993/94:N303 (nyd) att behandlas.

2. Likabehandling av kooperativa företag (mom. 15)

Kjell Ericsson (c) och Roland Lében (kds) anför:

Vi anser att det är en självklarhet att de kooperativa
företagen skall behandlas på ett med andra företag likvärdigt
sätt. I den proposition om konkurrensregler för jordbrukets
primärföreningar som är aviserad till våren 1994, och som
utskottet senare kommer att behandla (bet. 1993/94:NU23), är
syftet just att det skall införas sådana ändringar i
konkurrenslagen (1993:20) att likvärdiga konkurrensvillkor för
kooperativa företag och andra företag erhålls.

3. Anslaget Informationsteknologi (mom. 39)

Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anför:

Vi vill erinra om att vi förordar ökade medel till NUTEK:s
produktutvecklingsstöd. Detta stöd finansieras förutom via
anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) också via
anslaget till informationsteknologi (F 2). Av praktiska
hanteringsskäl har vi valt att endast ta upp denna fråga en
gång, i reservation 25 beträffande F 1-anslaget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en
annan uppfattning än utskottet.

Vad gäller näringspolitikens inriktning delar jag de
bedömningar som görs i motion 1993/94:N281 (v). Som där sägs bör
en bra näringspolitik bidra till att produktionen sker på ett
ekologiskt uthålligt sätt, att olika näringsgrenar förnyas och
utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls för både män
och kvinnor samt för både låg- och högutbildade personer.

Företagen måste i sin verksamhet åläggas att ta större
miljöhänsyn än för närvarande. Krav bör således ställas på
upprättande av råvaru- och materialbalanser samt livscykel- och
kvittblivningsspecifikationer. Det måste ske en generell
omläggning från linjär till cirkulär produktion.

Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta
förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.
Vidare bör regeringen lämna förslag till hur medel från
miljöavgifter skall kunna fonderas för att skapa arbetsplatser i
miljövänliga verksamheter.

Enligt min mening bör näringspolitiken vidare ha en sådan
inriktning att den stimulerar bildandet av nya företag och
utvecklingen av små och medelstora företag. För att
förutsättningar för nya arbetstillfällen och en uthållig
ekonomisk tillväxt skall skapas behövs det en småföretagspolitik
som bygger på breda politiska majoriteter och inte på
ideologiska låsningar. En sådan politik bör innehålla åtgärder
för att åstadkomma en sänkning av räntenivån, ett minskat
räntegap, en ökad utlåningsbenägenhet hos bankerna när det
gäller sunda affärsprojekt samt stimulans av den inhemska
efterfrågan. Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad som här har anförts.

Med beslut av riksdagen av den innebörd som jag nu har
förordat blir motion 1993/94:N281 (v) helt tillgodosedd i
berörda delar. Övriga här aktuella motioner, 1993/94:N305 (s),
1993/94:N303 (nyd) och 1993/94:N284 (fp), bör avslås i
motsvarande delar.

När det gäller förslagen om statens aktier i
förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure och om regionala
investmentbolag instämmer jag i de synpunkter som framförs i
reservationerna 3 och 4 av företrädarna för Socialdemokraterna.

Beträffande yrkandet i motion 1993/94:N281 (v) om
utvecklingsfonderna anser jag att riksdagen -- i enlighet
med vad som anförs i motionen -- bör uttala sig för att
omorganisationen av de regionala utvecklingsfonderna till
regionala utvecklingsbolag skall ske på ett sådant sätt att
fondernas kompetens bevaras och att tempoförluster i arbetet
undviks. I dagens ekonomiska läge är företagen helt beroende av
att kapitalförsörjningen kan fungera på ett tillfredsställande
sätt. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir den nämnda
motionen helt tillgodosedd i berörd del.

När det gäller frågan om AP-fondens placeringsrätt
instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 5 av
företrädarna för Socialdemokraterna.

Beträffande stöd till uppfinnare anser jag, i likhet med
vad som anförs i motion 1993/94:N281 (v), att villkoren för
uppfinnare måste förbättras. I det följande kommer jag att
ställa mig bakom förslaget i den nämnda motionen om en ökning
med 100 miljoner kronor av anslaget Småföretagsutveckling, varav
en del skall avsättas för uppfinnarverksamhet. Riksdagen bör
genom ett uttalande ställa sig bakom vad jag här har förordat,
varigenom nyssnämnda motion blir helt tillgodosedd i berörd del.
De övriga nu aktuella yrkandena i motionerna 1993/94:N305 (s),
1993/94:N303 (nyd) och 1993/94:N255 (fp) blir därmed också i sak
tillgodosedda.

När det gäller stöd till kvinnors företagande anser jag, i
likhet med vad som anförs i motion 1993/94:N281 (v), att en del
av de utökade medlen som föreslås för anslaget
Småföretagsutveckling skall användas för ökat stöd till kvinnors
företagande. Detta bör riksdagen göra ett uttalande om. Därmed
blir den nämnda motionen helt tillgodosedd i berörd del. Flera
av de övriga här aktuella motionerna blir också delvis i sak
tillgodosedda. Det gäller yrkanden i motionerna 1993/94:N305
(s), 1993/94:N275 (s), 1993/94:N284 (fp) och 1993/94:A815 (c).

Beträffande frågan om nätverk för småföretag delar jag
helt de synpunkter som förs fram i motion 1993/94:N281 (v).
Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att lägga fram förslag
till hur nätverk för småföretag skall kunna utvecklas. De små
företagen saknar ofta resurser för att kunna konkurrera på
Europamarknaden. De nätverk som staten bör medverka till skall
kunna erbjuda småföretagen samarbetsmöjligheter om försäljning,
dataservice, forskning och utveckling. Med ett beslut av
riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen helt
tillgodosedd i berörd del. Motion 1993/94:N305 (s) blir också i
sak tillgodosedd. Dock är jag inte beredd att, som föreslås i
denna motion, nu precisera det belopp som bör anvisas för
verksamheten.

När det gäller design anser jag, i likhet med vad som
anförs i motion 1993/94:N280 (v), att riksdagen bör uttala sig
för att ett statligt stöd på 2 miljoner kronor bör utgå till
Form/Design Center i Malmö. Utan ett sådant stöd riskerar
Sverige att som enda land i Norden stå utan designcentrum. Jag
tillstyrker således den nämnda motionen. Därmed blir också
motion 1993/94:N205 (s) tillgodosedd.

Vad gäller anslaget Småföretagsutveckling anser jag, i
likhet med vad som anförs i motion 1993/94:N281 (v), att det är
motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår
föreslår jag att 100 miljoner kronor utöver vad regeringen har
föreslagit, dvs. totalt 264 miljoner kronor, skall anvisas. De
utökade medlen skall användas till bl.a. följande:
uppfinnarverksamhet, design, kvinnors företagande och
kompetensutveckling för småföretagare. Genom ett beslut av
riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen
tillgodosedd såvitt här är i fråga. Det sagda ligger delvis i
linje med vad som anförs i motionerna 1993/94:N305 (s) och
1993/94:N303 (nyd).

När det gäller frågan om stöd till varvsindustrin delar
jag i huvudsak utskottets åsikter. Dock anser jag -- i likhet
med vad som anförs i motion 1993/94:N276 (v) -- att staten bör
stödja det arbete som nu pågår för att utreda och planera för
ett nytt storvarv i Uddevalla. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed skulle den nämnda
motionen bli helt tillgodosedd.

Beträffande Standardiseringskommissionen instämmer jag i
de synpunkter som framförs i reservation 16 av företrädarna för
Socialdemokraterna.

Vad gäller prospektering anser jag, i likhet med vad som
anförs i motion 1993/94:N232 (v), att det -- förutom en utökad
baskartering -- behövs en statlig satsning på prospektering. I
nästan alla andra länder där det bedrivs prospektering finns det
någon form av statligt stöd till prospektering. Som föreslås i
motionen kunde en lämplig väg vara att inrätta ett statligt
mineralutvecklingsbolag. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda
motionen helt tillgodosedd. Också motionerna 1993/94:N305 (s)
och 1993/94:N288 (s) blir till en del tillgodosedda.

Beträffande mineraljakten instämmer jag i de synpunkter
som framförs på denna punkt i reservation 19 av företrädarna för
Socialdemokraterna.

I fråga om den allmänna inriktningen av teknisk forskning
och utveckling anser jag, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N281 (v), att teknisk forskning och utveckling är
grundläggande för förnyelsen av svenskt näringsliv. Jag kommer
senare att föreslå en ökning av det aktuella anslaget med 250
miljoner kronor. Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig
till vad jag här har anfört. Därmed blir den nämnda motionen
helt tillgodosedd i berörd del. Motion 1993/94:N305 (s) avstyrks
samtidigt i motsvarande del.

Vad gäller kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade
industrin anser jag, i likhet med vad som anförs i motion
1993/94:N245 (v), att staten, med hänsyn till skogsbrukets och
skogsindustrins stora betydelse för Sverige, bör föra en
långsiktig, systematisk och övergripande branschpolitik.
Särskilt viktigt är det att åstadkomma en ökad vidareförädling
av skogsråvaran. Detta bör riksdagen göra ett uttalande om.
Vidare bör riksdagen besluta om att inrätta ett nytt
branschprogram till stöd för träindustrin och anvisa 15 miljoner
kronor till detta för nästa budgetår.

Med ett sådant beslut av riksdagen blir den nämnda motionen
helt tillgodosedd. Även flertalet av övriga här aktuella
motioner blir i sak tillgodosedda. De motioner som innehåller
förslag om förläggning av ett trätekniskt centrum till olika
angivna regioner avstyrks. Denna typ av ställningstaganden är
inte en sak för riksdagen.

Beträffande VT-delegationen anser jag, i likhet med vad
som anförs i motionerna 1993/94:N281 (v), 1993/94:N305 (s) och
1993/94:N307 (s), att denna bör återinrättas. VT-delegationen
har en naturlig plats inom näringspolitiken när det gäller
åtgärder för att underlätta överlevnaden och utvecklingen i
underleverantörsledet. Riksdagen bör anmoda regeringen att
återinrätta VT-delegationen och anvisa 50 miljoner kronor --
inom ramen för anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1)
-- för ändamålet. Därmed blir de nämnda motionerna helt
tillgodosedda i berörda delar.

Vad gäller forskning och utveckling inom
livsmedelsindustrin anser jag, i likhet med vad som anförs i
motionerna 1993/94:N301 (v) och 1993/94:N281 (v), att riksdagen
bör anmoda regeringen att utarbeta ett program för
livsmedelsindustrin och att inom ramen för anslaget Teknisk
forskning och utveckling anvisa ytterligare medel för ändamålet.
Detta är nödvändigt om den svenska livsmedelsindustrin skall
kunna klara den ökade konkurrensen på Europamarknaden. Med detta
ansluter jag mig till reservation 23 av företrädarna för
Socialdemokraterna.

Jag instämmer vidare i yrkandet i motion 1993/94:N281 (v) om
att regeringen bör anmodas att utarbeta ett program om
miljöteknik. Detta är nödvändigt om Sverige skall kunna
hävda sig på den gigantiska marknad som växer fram på
miljöteknikområdet. Riksdagen bör således bifalla den nämnda
motionen i berörd del.

Vad gäller anslaget Teknisk forskning och utveckling
förordar jag, som tidigare nämnts och i likhet med vad som
anförs i motion 1993/94:N281 (v), ett högre anslag än vad
regeringen har föreslagit. Riksdagen bör besluta om att 250
miljoner kronor utöver regeringens förslag, eller 830,3 miljoner
kronor, skall anvisas för ändamålet. Regeringens begäran om
bemyndiganden bör bifallas. Jag tillstyrker sålunda den nämnda
motionen i berörd del. Även motion 1993/94:N305 (s) blir till en
del tillgodosedd med det beslut jag här förordar.

Slutligen när det gäller miljömärkning av textilprodukter
anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1993/94:N274
(v), att staten bör agera för att påskynda utvecklingen av
textilsektorn i miljöanpassad riktning. Detta kan ske t.ex.
genom att staten tar ansvar för att en överskådlig miljömärkning
av textilprodukter skall komma till stånd. Riksdagen bör genom
ett uttalande ställa sig bakom detta. Därmed blir den nämnda
motionen tillgodosedd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1, 4, 7--9, 11, 14, 17, 25, 28, 29,
31, 33, 38 och 52 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkandena
1--3 och 8 och med avslag på motionerna 1993/94:N284 yrkande 6,
1993/94:N290, 1993/94:N303 yrkande 9 och 1993/94:N305 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,

4. beträffande utvecklingsfonderna
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 10 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i
det föregående anförts i denna del,

7. beträffande stöd till uppfinnare
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 15 i
ifrågavarande del och med anledning av motionerna 1993/94:N255 i
ifrågavarande del, 1993/94:N303 yrkande 2 i ifrågavarande del
och 1993/94:N305 yrkande 8 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna
del,

8. beträffande stöd till kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 15 i
ifrågavarande del, med anledning av motionerna 1993/94:N275,
1993/94:N284 yrkande 4, 1993/94:A815 yrkandena 16 och 25 och
1993/94:N305 yrkandena 15 och 18, det förstnämnda i
ifrågavarande del, och med avslag på motionerna 1993/94:N284
yrkande 5, 1993/94:N295, 1993/94:N297 och 1993/94:A815 yrkande
24 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,

9. beträffande nätverk för småföretag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 12
och med anledning av motion 1993/94:N305 yrkande 20 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i
det föregående anförts i denna del,

11. beträffande design
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N280 och med
anledning av motion 1993/94:N205 som sin mening ger regeringen
till känna vad i det föregående anförts i denna del,

14. beträffande anslaget Småföretagsutveckling
att riksdagen -- under förutsättning av bifall till min
hemställan i momenten 7, 8, 9 och 11 -- med anledning av
proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt A 1, med bifall till
motion 1993/94:N281 yrkande 15 i ifrågavarande del och med
anledning av motionerna 1993/94:N303 yrkande 2 i ifrågavarande
del och 1993/94:N305 yrkandena 8, 15 och 20, alla i
ifrågavarande del, till Småföretagsutveckling för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 264 000 000 kr,

17. beträffande stöd till varvsindustrin
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt A 7 och motion 1993/94:N276, med anledning av
motionerna 1993/94:N228 yrkandena 1 och 3, 1993/94:N236,
1993/94:N267 och 1993/94:N292 och med avslag på motion
1993/94:N228 yrkande 2
a) = (utskottet),
b) som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,

25. beträffande prospektering
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N232 yrkande 1
och med anledning av motionerna 1993/94:N288 yrkande 1 och
1993/94:N305 yrkande 15 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

28. beträffande allmän inriktning av teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 17 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1993/94:N305 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,

29. beträffande kunskapsförsörjning för den
träråvarubaserade industrin
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Jo311 yrkande
13, 1993/94:N209, 1993/94:N214, 1993/94:N227, 1993/94:N245,
1993/94:N286, 1993/94:N289, 1993/94:N291, 1993/94:N305 yrkande
16, 1993/94:N306 yrkande 1 och 1993/94:A450 yrkande 2, med
anledning av motionerna 1993/94:N217, 1993/94:N257 och
1993/94:A454 yrkande 6 och med avslag på motionerna
1993/94:T215 yrkande 10, 1993/94:Jo226 yrkande 6 och
1993/94:A450 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad i det föregående anförts i denna del,

31. beträffande VT-delegationen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 16 i
ifrågavarande del och med anledning av motionerna 1993/94:N305
yrkande 15 i ifrågavarande del och 1993/94:N307 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,

33. beträffande miljöteknik
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N281 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående
anförts i denna del,

38. beträffande anslaget Teknisk forskning och utveckling
att riksdagen -- under förutsättning av bifall till min
hemställan i momenten 29, 31, 32 och 33 -- med bifall till
proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 2 och motion
1993/94:N281 yrkandena 16 och 17, båda i ifrågavarande del, med
anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt F 1 moment
1 och motion 1993/94:N305 yrkande 15 i ifrågavarande del och med
avslag på motion 1993/94:N305 yrkande 8 i ifrågavarande del
a) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 830 320 000 kr,
b) = (utskottet),

52. beträffande miljömärkning av textilprodukter
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N274 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Proposition 1993/94:100 bilaga 134

Proposition 1993/94:100 bilaga 146

Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR47

Motionerna7

Utskottet18
Näringspolitikens inriktning18
Småföretagsutveckling24
Riskkapitalförsörjning24
Inledning24
Statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure24
Regionala investmentbolag26
Utvecklingsfonderna27
AP-fondens placeringsrätt28
Regionala riskkapitalsatsningar29
Stöd till uppfinnare31
Stöd till kvinnors företagande35
Nätverk för småföretag m.m.38
Design40
Kompetensutveckling för företagare42
Regional näringslivs- och företagsutveckling44
Anslaget Småföretagsutveckling46
Stöd till kooperativ utveckling47
Varvsindustrin m.m.51
Stöd till varvsindustrin51
Vissa anslag55
Teknologisk infrastruktur55
Standardisering55
Sprängämnesinspektionen57
Sveriges geologiska undersökning58
Geologisk undersökningsverksamhet, m.m.58
Geovetenskaplig forskning63
Teknisk forskning och utveckling64
Allmän inriktning av teknisk forskning och utveckling64
Kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin66
Fordonsteknisk forskning71
VT-delegationen72
Forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin74
Miljöteknik76
Produktutvecklingsstöd77
Regionala utvecklingsprojekt78
Vissa övriga frågor79
Anslaget Teknisk forskning och utveckling80
Anslaget Informationsteknologi81
Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet81
Rymdverksamhet82
Rymdstyrelsen82
Anslaget Rymdverksamhet83
Riksdagens revisorers förslag84
Övriga anslag85
NUTEK och Konkurrensverket86
NUTEK86
Konkurrensverket87
Konkurrensforskning87
Särskilda branscher87
Detaljhandel m.m.87
Tjänsteföretag89
Miljömärkning av textilprodukter89
Centrala hantverksrådet90
Lagen om bevakningsföretag91
Hemställan92

Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (s)100
2. Näringspolitikens inriktning (nyd)101
3. Statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure
(s)103
4. Regionala investmentbolag (s)103
5. AP-fondens placeringsrätt (s)104
6. Stöd till uppfinnare (s)104
7. Stöd till kvinnors företagande (s)105
8. Stöd till kvinnors företagande (nyd)106
9. Nätverk för småföretag (s)107
10. Design (s)107
11. Kompetensutveckling för företagare (s)108
12. Anslaget Småföretagsutveckling (s)109
13. Likabehandling av kooperativa företag (m, fp, c, kds)109
14. Stöd till kooperativ utveckling (m, fp, c, kds)110
15. Stöd till varvsindustrin (m, fp, c, kds)111
16. Standardiseringskommissionen (s)111
17. Geologisk undersökningsverksamhet (m, fp, c, kds)112
18. Prospektering (s)113
19. Mineraljakten (s)113
20. Allmän inriktning av teknisk forskning och utveckling
(s)114
21. Kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin
(s)114
22. VT-delegationen (s)115
23. Forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin (s)116
24. Produktutvecklingsstöd (s)117
25. Anslaget Teknisk forskning och utveckling (s)117
26. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (m, fp, c,
kds)118

Särskilda yttranden
1. Stöd till uppfinnare (nyd)119
2. Likabehandling av kooperativa företag (c, kds)119
3. Anslaget Informationsteknologi (s)119

Meningsyttring av suppleant (v)119