Näringspolitik
Betänkande 1991/92:NU20
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU20
Näringspolitik
Innehåll
1991/92 NU20
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:100 bilaga 13 (näringsdepartementet) littera A (näringsdepartementet m.m.), littera B (industri m.m.) punkterna 1, 2, 5 och 6, littera C (exportkrediter m.m.), littera F (teknisk utveckling m.m.) punkterna 1--15, 19 och 20, littera G (övrig näringspolitik) och littera I (marknads- och konkurrensfrågor) punkterna 2--4 och förslag om ny konkurrensmyndighet,
dels proposition 1991/92:100 bilaga 14 (civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.) punkt 2,
dels -- helt eller delvis -- 45 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet lämnats av företrädare för närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), för statens pris- och konkurrensverk (SPK) och för branschföreningen Tekoindustrierna. Från forskningsrådsnämnden har en skrivelse om medel för informationsvetenskaplig forskning inkommit.
Sammanfattning
Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens -- till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall undvikas.
Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation regeringen för att den inte har utformat näringspolitiken med hänsyn till den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i. Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på avveckling av s.k. riktade stöd och införande av generella stimulanser, innebär enligt reservanterna att det kommer att uppstå ett vakuum för småföretagen under åtminstone en övergångsperiod. Det borde i stället ha skett en fortsatt utveckling och fördjupning av den småföretagspolitik som Socialdemokraterna bedrev i regeringsställning. Företrädaren för Ny demokrati ansluter sig i en annan reservation i huvudsak till de riktlinjer avseende näringspolitiken som regeringen har presenterat. Dock anser han att en del av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt omfattande eller att de får effekt först efter en viss tid. Regeringen borde därför anmodas att återkomma med förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till småföretagen.
Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet regeringens förslag till anslag på samtliga punkter utom avseende anslagsposten teknisk forskning och utveckling. Utskottet förordar (enhälligt) att forskningsrådsnämnden även nästa budgetår skall få disponera medel från denna anslagspost för forskning inom området teknisk-vetenskaplig informationsförsörjning. I en reservation (s) avvisas regeringens förslag till riktlinjer för stödet till den tekniska forskningen och utvecklingen. I stället förordas en ökning av anslaget med 10 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag, med syfte att NUTEK:s möjligheter att fortsätta sitt arbete med att stödja tekniskt nyföretagande skall förbättras.
Utskottet avstyrker -- i anslutning till behandlingen av de olika anslagen -- ett antal motioner som tar upp olika frågor inom området teknisk utveckling. Vissa av motionerna får stöd i reservationer. Detta gäller t.ex. beträffande frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer där förslag om inrättande av en produktjury och införande av en s.k. innovationstimme i TV-sändningarna förs fram (nyd). Den samverkan som bedrivs i Västsverige inom ramen för Strategigruppen för industriell regional utveckling (SIRU) bör vidareutvecklas, sägs det i en reservation (s). Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att ta initiativ till åtgärder med syfte att vidareförädlingen inom skogsindustrin skall öka, anförs det i en annan reservation (s). I två reservationer (s) rörande standardiseringsverksamheten begärs dels att standardiseringskommissionen skall ges i uppdrag att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i standarder, dels att insatserna för utbildning av konsumentrepresentanter inom standardiseringen skall intensifieras. I en ytterligare reservation (s) uttalas att det arbete som har bedrivits av delegationen för verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen) bör fullföljas på ett ansvarsfullt sätt.
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning av anslaget med 20 milj.kr. jämfört med regeringens förslag, varvid dessa medel främst skulle användas för insatser riktade till underleverantörer. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Denna verksamhet, anförs det i en reservation (s), bör i större utsträckning än för närvarande inriktas på att främja möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i skogslänen och på att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden.
I anknytning till behandlingen av motioner om riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag föreslår utskottet, med hänsyn till att det av regeringen aviserade förslaget om nyföretagarlån nu har senarelagts, att vissa utvecklingsfonder skall beviljas anstånd till våren 1993 med den inbetalning av medel till staten som enligt tidigare beslut skall göras i december 1992. I en reservation (s) krävs i stället att indragningarna av medel från utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden helt skall anstå till dess att nya låneformer har trätt i kraft.
Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ utveckling. I en reservation (s) förordas ett högre stöd genom omfördelning av anslag, främst via regionalpolitiska medel och anslaget till småföretagsutveckling.
Regeringens förslag om minskat anslag till NUTEK tillstyrks också av utskottet. Socialdemokraternas företrädare betecknar i en reservation den föreslagna neddragningen av anslaget som ett utslag av den felaktiga politik som regeringen bedriver beträffande småföretagen.
Utskottet biträder även regeringens förslag om inrättande av en ny konkurrensmyndighet och att verksamheten skall bedrivas enligt angivna riktlinjer.
Vidare tillstyrker utskottet anslag beträffande näringsdepartementet m.m., exportkrediter m.m., åtgärder för att främja industridesign och sprängämnesinspektionen. Motionsyrkanden med krav på ökade insatser för att få utländska företag att investera i Sverige avstyrks av utskottet, men får stöd i en reservation (nyd).
I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör vissa branschspecifika frågor. Det gäller bl.a. tekoindustrin, järn- och stålindustrin och livsmedelsindustrin. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en reservation (nyd) begärs bl.a. att regeringen skall anmodas att låta göra en skyndsam utredning avseende förutsättningarna för en uthållig tekoproduktion i Sverige.
En förteckning över alla reservationer finns i innehållsförteckningen (s.101).
Proposition 1991/92:100 bilaga 13
I den del av proposition 1991/92:100 bilaga 13 (näringsdepartementet) som behandlas här föreslår regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen godkänner (avsnitt I, s. 132--141) 1. att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas från den 1 juli 1992, 2. att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) avvecklas från den 1 juli 1992, 3. att verksamheten vid den nya myndigheten för konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som föredragande statsrådet har angivit.
Beträffande anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1992/93 föreslår regeringen under här angivna punkter följande:
A 1. Näringsdepartementet m.m. (s.26f.) att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 49704000 kr.
A 2. Industriråd/industriattaché (s.27) att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1198000 kr.
A 3. Utredningar m.m. (s. 27f.) att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr.
A 4. Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling (s.28) att riksdagen till Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 6890000 kr.
B 1. Sprängämnesinspektionen (s.29f.) att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
B 2. Åtgärder för att främja industridesign (s.31) att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5356000 kr.
B 5. Småföretagsutveckling (s.37--39) att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 163594000 kr.
B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. (s.40) att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 5000000 kr.
C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (s.41f.) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. (s.43) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder (s.43f.) att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 70000000 kr.
C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige (s.44) att riksdagen till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.
F 1. Teknisk forskning och utveckling (s.57--61) att riksdagen 1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för teknisk forskning och utveckling, 2. bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts, under budgetåret 1992/93, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret 1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst 263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst 225000000 kr. under budgetåret 1996/97, 3. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 750908000 kr.
F 2. Materialteknisk forskning (s.61--63) att riksdagen till Materialteknisk forskning för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 36150000 kr.
F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (s.63f.) att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 35630000 kr.
F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s.64f.) att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 184966000 kr.
F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m. (s.66f.) att riksdagen 1. till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 447439000 kr., 2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000 kr.
F 6. Nationell rymdverksamhet (s.67f.) att riksdagen 1. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 58287000 kr., 2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000 kr.
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (s.69--71) att riksdagen till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag på 211000000 kr.
F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet (s.72--74) att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
F 9. Bidrag till statens provningsanstalt (s.74--76) att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 51722000 kr.
F10. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet(s.78--82) att riksdagen 1. godkänner att den huvudsakliga verksamhetsinriktningen för styrelsen för teknisk ackreditering skall vara i enlighet med vad som har förordats i avsnittet Förslag, 2. till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 11870000 kr.
F 11. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet (s.82) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
F 12. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet (s.82--84) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 8788000 kr.
F 13. Bidrag till vissa internationella organisationer (s.84f.) att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 4127000 kr.
F 14. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (s.85f.) att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 7020000 kr.
F 15. Bidrag till Standardiseringskommissionen (s.86--88) att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 43356000 kr.
F 19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling (s.102f.) att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 24607000 kr.
F 20. Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer (s.103f.) att riksdagen till Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 544000 kr.
G 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader (s.105f.) att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr.
G 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information (s.107) att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 25570000 kr.
G 3. Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk (s.107f.) att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
I 2. Konkurrensmyndighet (s.143) att riksdagen till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 61000000 kr.
I 3. Särskilda utvecklings- och omställningskostnader (s.144) att riksdagen till Särskilda utvecklings- och omställningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1500000 kr.
I 4. Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk (s.144) att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet under punkt B 5 har anfört (2) om inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet.
Proposition 1991/92:100 bilaga 14
I proposition 1991/92:100 bilaga 14 (civildepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1992/93. Under här angiven rubrik föreslås:
F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s.55f.) att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5200000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det [bör] skapas bättre förutsättningar för små och medelstora företags riskkapitalförsörjning, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera en ökning av investeringarna i tillverkningsindustrin, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska företag att investera i Sverige.
1991/92:Sk350 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av temporära statliga garantier för att minska antalet onödiga konkurser.
1991/92:L712 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen.
1991/92:Ub801 av Nils Nordh och Allan Larsson (båda s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riskkapital för småföretagen.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (25) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att standardiseringskommissionen bör arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall integreras i standarder.
1991/92:N202 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att stimulera den fortsatta regionala samverkan i Västsverige samt att spridning sker av den i Västsverige prövade modellen för NUTEK:s roll i det regionala utvecklingsarbetet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att NUTEK [bör] ges i uppdrag att under en treårsperiod vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och därvid verka för att arbetssättet sprids inom regionen samt till andra regioner, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 30 milj.kr. inom ramen för NUTEK:s verksamhet [bör] avsätt[a]s per år under tre år för detta ändamål.
1991/92:N204 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka tekonäringens "övervintringsmöjlighet" fram till ett svenskt EG-medlemskap.
1991/92:N206 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begravningskostnader.
1991/92:N213 av Bengt Wittbom (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för förändringar av utvecklingsfondernas nuvarande organisation, finansiering och huvudmannaskap.
1991/92:N214 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenföretagarens borgensåtaganden.
1991/92:N216 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny form för tillämpad industriell forskning i samverkan mellan industrin i Västernorrlands län och högskolan i Sundsvall/Härnösand enligt modellen i SISY, 2. beslutar att medel anvisas, inom ramen för den forskningspolitiska propositionen, för en treårig försöksperiod till NUTEK eller högskolan i Sundsvall/Härnösand.
1991/92:N223 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i skogsbruket.
1991/92:N224 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild produktjury för innovationer, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för återkommande TV-sändningar av innovationer -- "innovationstimmen".
1991/92:N225 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. skyndsamt beslutar att återstående tekostödsmedel på anslagen för budgetåret 1991/92, som NUTEK för närvarande förfogar över, skall gå till svensk teko med en hundraprocentig tillverkning i Sverige, 4. hos regeringen begär en skyndsam utredning som syftar till att skapa förutsättningar för en livskraftig svensk tekoproduktion i Sverige med svensk särart.
1991/92:N226 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta statliga insatser för tekoindustrin, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Proteko, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den särskilda arbetsgruppen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsinsatser, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig verksamhet, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturella åtgärder, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1991/92:N229 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (båda s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel [bör] tillställ[a]s Gävleborgs län så att en decentralisering av NUTEK:s resurser för stöd till innovatörer och småföretagare kan bedrivas, på försök, i länet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöksverksamheten bör bedrivas i minst tre år och i nära samarbete med NUTEK och arbetsmarknadsdepartementet.
1991/92:N231 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Företagarnas Utbildning för utbildning i de mindre och medelstora företagen.
1991/92:N232 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Centrala hantverksrådet för dess hantverkssatsningar.
1991/92:N233 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvecklingsfonderna också fortsättningsvis [bör] få behålla sin möjlighet att ge företagen finansiellt stöd, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvecklingsfonden i Uppsala län, i enlighet med riksdagens intentioner, [bör] ges möjlighet att uppehålla sin finansiella stödverksamhet.
1991/92:N234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till bilindustrins underleverantörer, 2. till delegationen för verkstadsteknisk utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar erforderliga medel för dess verksamhet.
1991/92:N238 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar 13000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 763908000 kr., 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenshöjande åtgärder och forskning för att förnya tekniken i träindustrin, 3. hos regeringen begär förslag om medel till förstärkning av forskningsresurserna för att förnya och förbättra tekniken vid vidareförädling av träråvara.
1991/92:N240 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv närings- och småföretagspolitik, 2. beslutar att utöver regeringens förslag anslå ytterligare 30 milj.kr. till NUTEK för en aktiv närings- och småföretagspolitik.
1991/92:N243 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel [bör] avsätt[a]s till ett utökat IDEON Agro Food, med inriktning på ny teknik och nya produkter för små och medelstora företag.
1991/92:N246 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av såväl en kartläggning av de problem som i dag hindrar en mera effektiv exploatering av svensk forskning, som erforderliga åtgärder inför det nya forskningsbeslutet senast våren 1993.
1991/92:N249 av Karl-Göran Biörsmark och Hugo Bergdahl (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
1991/92:N252 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt nyföretagande som ett alternativ till offentligt producerad vård och omsorg.
1991/92:N253 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om insatser för kooperativ utveckling, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ utveckling.
1991/92:N256 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett forskningsprojekt för omställning mot en uthållig industriproduktion i Norrbottens län.
1991/92:N257 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabböversyn av stålindustrins problem och behov för att presentera ett åtgärdsprogram enligt vad i motionen anförts.
1991/92:N259 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny utvecklings- och investeringsbank avsedd att satsa på nyföretagande, småföretagande, framtidsprojekt och allmän utveckling i näringslivet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvecklings- och investeringsbanken till viss del skall ägas av de juridiska personer som ursprungligen finansierade löntagarfonderna medan resterande del nyemitteras till allmänheten på sådant sätt att nyemissionen leder till ökat hushållssparande och ett mycket brett ägande, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvecklings- och investeringsbanken snarast [bör] börsintroduceras och ges genomgående professionell ledning och styrelse.
1991/92:N261 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett regionalt projekt för kapital och styrelsekompetens i norra Dalsland.
1991/92:N264 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas roll som finansiella organ.
1991/92:N265 av Monica Öhman och Rinaldo Karlsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det treåriga branschprogrammet för verkstadsteknik får fullföljas.
1991/92:N268 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för uppfinnare i enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:N269 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning till EG:s regelsystem för tekoimport, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet. 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk harmonisering till EG vad gäller dumpningsåtgärder på tekoområdet.
1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas enligt vad som anförts i motionen, 2. hos regeringen begär förslag om hur medel från miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen enligt vad som anförts i motionen, 4. hos regeringen begär förslag om program om miljöteknik, innefattande arbetsmiljöteknik, enligt vad som anförts i motionen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya uppfinningar, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt företagande, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underleverantörerna, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen, 11. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för småföretagen enligt vad som anförts i motionen, 15. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på konto A 1. 47146000 kr., vilket är 1704000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit, 16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på konto A 3. 16615000 kr., vilket är 2375000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit, 17. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1992/93 anvisar 1000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 6356000 kr., 19. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 anslår 72406000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 236000000 kr., 20. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 anslår 150000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 900900000 kr., 21. till industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 anslår 50000000 kr.
1991/92:N273 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad riskkapitalförsörjning.
1991/92:N275 av Arne Andersson och Stig Bertilsson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvärsektoriell samverkan för regional utveckling med speciell inriktning på Västsverige.
1991/92:N280 av Karin Starrin och Lennart Brunander (båda c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av rutiner för rötning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av ett beredningsverk, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsinsatser för en svensk linodling.
1991/92:N281 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående Proteko.
1991/92:N282 av Christer Lindblom och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektkapitalfonder.
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den allmänna näringspolitiken.
1991/92:A414 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala kooperativa utvecklingscentra.
1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse för stöd till kvinnor i glesbygd.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Regeringen redovisar inledningsvis i näringsdepartementets bilaga till budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 11--25) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.
Näringspolitiken skall, anförs det, inriktas på att ge förutsättningar för ett starkt näringsliv som ger hög sysselsättning och resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt system som bygger på marknadsekonomins principer och som präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Ett näringsliv som är grundat på fri företagsamhet, sund konkurrens och enskilda ägandeformer ger, enligt regeringens synsätt, de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg.
Enligt regeringen måste näringspolitiken inriktas på att främja utveckling av ny teknik, framväxt av nya företag, ökad differentiering och mer decentraliserat beslutsfattande. Vidare måste näringspolitiken vara så utformad att den står i harmoni med målet om en god miljö och beaktar behovet av balans mellan olika regioner i landet. Politiken skall ange ramar för näringsverksamheten, inom vilka företagen fritt bör få bedriva sin verksamhet. Detaljstyrning och byråkrati måste bort. Dessutom behövs, anförs det, fasta spelregler så att näringslivet ges långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.
Ett starkt näringsliv förutsätter både stora och små företag, framhålls det i propositionen. De små och medelstora företagen är dock av särskild betydelse för näringslivets förnyelse och långsiktiga tillväxt. Regeringens politik syftar därför till att främja framväxten av fler småföretag.
Det erinras om att behovet av ökad tillväxt och förnyelse betonades starkt i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6). Statsmakternas uppgift är att skapa goda allmänna betingelser för långsiktig ekonomisk tillväxt. Näringspolitikens viktigaste uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för företagsamheten i Sverige så att utvecklings- och tillväxtkraften i svensk ekonomi kan återvinnas, sägs det i propositionen. Den nya synen på näringspolitiken präglas av regeringens starka tro på enskilda individers och företags kreativa förmåga, heter det vidare.
Regeringens näringspolitik koncentreras till följande fem huvudområden: småföretagspolitiken, privatisering av statligt ägda företag, konkurrenspolitiken, forskning och utveckling, energipolitiken.
Vad gäller småföretagspolitiken hänvisas till det program för en ny småföretagspolitik som regeringen lade fram hösten 1991 (prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare anslöt sig till (bet. 1991/92:NU14). Programmet hade följande huvudsakliga innehåll: förbättring av rättssäkerheten, bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen, skapande av en effektiv konkurrens inom privat och offentlig verksamhet, sänkning av skattetrycket, skapande av en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag, översyn av arbetsrätten, varvid småföretagens intressen särskilt skall beaktas, förenkling och, om möjligt, slopande av lagar och andra regler på olika områden, underlättande av nyetablering och Europakontakter.
Enligt regeringen skall näringspolitiken ges en mer generell prägel. Det är de enskilda initiativen, det fria företagandet och det spridda personliga ägandet och sparandet som kan lägga grunden för en ny utvecklingskraft. Riktade insatser blir därmed mindre motiverade, varför olika branschstöd till industrin föreslås bli avvecklade.
De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens inriktning.
I Socialdemokraternas kommittémotion 1991/92:N240 konstateras att Sverige för närvarande befinner sig i ett läge med internationell lågkonjunktur som slår hårt mot landet samtidigt som den ekonomiska tillväxten har upphört. Det är därför viktigt, anförs det, att ta till vara utvecklingskraften hos småföretagen och stimulera tillkomsten av nya sådana företag. Möjligheterna att uppnå detta kan, anser motionärerna, bäst åstadkommas genom en fortsatt utveckling och fördjupning av den småföretagspolitik som Socialdemokraterna har stått för.
Regeringens politik innebär, enligt motionärerna, att tidigare riktade insatser för att utveckla småföretagen nu ersätts av s.k. generella stimulanser där framför allt skattepolitiken ses som ett huvudinslag. Oavsett hur effekterna av detta bedöms kan dock förutses, sägs det i motionen, att det kommer att uppstå ett vakuum innan de nya åtgärderna får genomslag. Detta anges vara en stor nackdel i ett läge där all handlingskraft bör utnyttjas för att ekonomin på nytt skall kunna vändas till tillväxt.
Det som regeringen hävdar är en kraftfull omläggning av politiken -- avskaffande av selektiva branschprogram och övergång till generella stimulansåtgärder -- är i själva verket ett slag i luften, sägs det vidare i motionen. Riksdagen hade redan, på den socialdemokratiska regeringens förslag, beslutat om att de återstående branschprogrammen för träindustrin och tekoindustrin skulle läggas ned. Regeringens insats består i att nedläggningen av det förstnämnda programmet tidigareläggs ett år, påpekar motionärerna.
Som kontrast till regeringens politik ställs i motionen Socialdemokraternas synsätt. Enligt detta skall ett av politikens huvudinslag vara att åstadkomma en utveckling av näringslivet så att full sysselsättning och en ekonomisk tillväxt erhålls som kan ligga till grund för den sociala välfärdspolitiken. Detta uppnås främst genom den ekonomiska politiken och näringspolitiken, men också genom insatser som direkt riktar sig till småföretagen eller till företag i vissa regioner. Småföretagen stimuleras främst, sägs det i motionen, genom att utvecklingshinder undanröjs, varvid brist på kompetens och kapital anges vara de största hindren.
Ny demokrati ansluter sig i partimotionen 1991/92:A261 i huvudsak till de riktlinjer för näringspolitiken som regeringen har presenterat i regeringsförklaringen och i det här aktuella avsnittet i budgetpropositionen.
Det är en grundläggande uppfattning för såväl Ny demokrati som de borgerliga regeringspartierna att det är näringslivet och dess produktion, främst exporten, som utgör grunden till medborgarnas välfärd, sägs det i motionen. Den systemförändring som den nya regeringen driver med kraft innebär, enligt motionärerna, att klart positiva möjligheter skapas för näringslivet. Regeringen har en insikt om att det bara är genom att företagen och nyföretagandet stimuleras som välfärden kan vidmakthållas och utvecklas.
Enligt motionärerna är dock en del av regeringens framlagda förslag otillfredsställande eller alltför långsiktiga. Detta gäller speciellt åtgärder som är riktade till småföretagen.
En bra näringspolitik måste enligt vad som sägs i Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 bidra till att följande mål uppfylls: utveckling i hela landet, främjande av en ekologiskt tillfredsställande produktion, förnyelse av olika näringar, tillskapande av arbetsmöjligheter för både män och kvinnor och för både låg- och högutbildade personer.
I sin iver att främja svensk tillväxt, heter det i motionen, glömmer regeringen i stor utsträckning bort att det inte går att tala om tillväxt utan att samtidigt påpeka att den måste vara ekologiskt anpassad. Vid forskning för att ta fram nya produkter måste frågor om energiåtgång, vilka råvaror som ingår och vilka material som används finnas med som självklara delar. Råvaru- och materialbalanser måste upprättas och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer göras, sägs det i motionen. Allt måste mynna ut i miljökonsekvensanalyser och miljökonsekvensbeskrivningar av de varor som avses bli producerade.
Företagen bör, enligt motionärerna, beakta miljöaspekter på ett annat sätt än vad som nu sker. Både för företagen och för den enskilde handlar det om en kamp mot resursslöseri och sökande efter förnyelsebara alternativ. För närvarande är så gott som all produktion linjär. Utsläppen från industrin är fortfarande ett stort problem, anförs det. Eftersom utsläpp endast bör tillåtas upp till den belastningsgräns som olika ekosystem kan tåla måste på sikt driftsnedläggningar av sådana verksamheter som inte klarar miljökraven accepteras.
Motionärerna föreslår, mot den angivna bakgrunden, att regeringen skall anmodas att lägga fram konkreta förslag till hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare föreslås att en del av de medel som miljöavgifterna genererar skall fonderas, i syfte att nya arbetstillfällen skall kunna skapas som ersättning för dem som faller bort i företag som inte kan uppfylla de uppställda miljökraven.
I motionen sägs också att näringspolitiken i huvudsak bör inriktas på att nyetablering och utveckling av små och medelstora företag skall främjas. Etableringen av nya företag är en viktig del av det marknadsekonomiska systemet, anförs det. Det är inom småföretagen som ökningen av sysselsättningen främst sker.
Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall, enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och byråkratiska inslag avskaffas.
Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Det är angeläget att den ekonomiska stagnationen i Sverige bryts och att Sverige återupprättas som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. För att åstadkomma detta krävs en klar och entydig omläggning av kursen i den ekonomiska politiken. Det är skaparkraften, de enskilda initiativen, det fria företagandet och det spridda personliga ägandet och sparandet som ger ny utvecklingskraft.
Näringspolitiken måste -- som också sägs i propositionen -- utformas så att den står i harmoni med målet om en god miljö. I regeringsförklaringen angavs omsorgen om miljön som en av regeringens fyra huvuduppgifter. Den farhåga som kommer till uttryck i motion 1991/92:N270 (v) för att regeringen skulle vara så tillväxtinriktad att den bortser från ekologiska hänsyn, anser utskottet vara helt grundlös. Utskottet ser ingen motsättning mellan ekonomisk tillväxt och god miljö. Snarare är det så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig tillväxt.
Näringspolitiken bör koncentreras till de fem huvudområden som anges i propositionen, dvs. småföretagspolitiken, privatiseringen av statliga företag, konkurrenspolitiken, forskning och utveckling samt energipolitiken. Som anfördes i regeringsförklaringen är det av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans. Som tidigare nämnts lade regeringen hösten 1991 fram ett samlat program för en ny småföretagspolitik, som riksdagen senare ställde sig bakom. Den kritik mot den nu förda näringspolitiken som framförs i de tre här aktuella motionerna anser utskottet vara helt obefogad.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda motionsyrkanden.
Teknisk utveckling m.m.
Teknisk forskning och utveckling
Utskottet behandlar inledningsvis i detta avsnitt ett antal motioner om stöd till uppfinnare och innovatörer samt insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin. Anslaget till teknisk forskning och utveckling tas därefter upp till behandling.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
I detta avsnitt behandlas åtta motioner, varav fyra berör frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer mer generellt, medan de övriga fyra är inriktade på särskilda regionala projekt.
Behovet av stöd till uppfinnare och innovatörer tas alltså upp i fyra motioner. Olika förslag för hur statsmakterna skall kunna främja framtagandet av fler uppfinningar och deras etablering på marknaden läggs fram.
Om den industriella förnyelsen skall kunna fortskrida är det av avgörande betydelse, sägs det i motion 1991/92:N268 (c), att nya idéer och uppfinningar kommer fram. Det erfordras både statliga och privata åtgärder. Enligt motionärerna bör regeringen anmodas att utarbeta ett åtgärdsprogram med följande inriktning: underlättande av avsättningar till särskilt uppfinnarkonto, sänkning av skatten på royaltyintäkter, förändring av befintligt stödsystem mot ökat inslag av direkta bidrag och minskat inslag av återbetalningspliktiga lån, skapande av sådana strukturer som främjar en marknadsmässig relation mellan uppfinnare och företag, men med statlig medverkan, satsning på utbildning.
Ett problem i Sverige jämfört med övriga framstående industriländer är, anförs det i motion 1991/92:N246 (kds), att en alltför liten del av de högteknologiska grundforskningsresultaten blir föremål för exploatering på marknaden. Regeringen borde anmodas att låta göra en kartläggning av de problem som hindrar en effektiv exploatering av svensk forskning. Därvid borde bl.a. följande områden uppmärksammas: informationsöverföring och samverkan mellan forskningsinstitutioner och industrin/marknaden, management-kompetens, kapitaltillgångar i projektets tillväxtfas, patent och produktskydd samt ekonomiska incitament för forskare. Regeringen bör också, enligt motionärernas mening, anmodas att, mot bakgrund av den genomförda kartläggningen, lämna förslag till erforderliga åtgärder senast i samband med den till våren 1993 planerade forskningspolitiska propositionen.
Ingen av de olika stödformer som för närvarande står till buds för företagare och uppfinnare har som syfte att underlätta uppfinningarnas marknadsexponering, sägs det i motion 1991/92:N224 (nyd). Ett sätt att råda bot på detta kan enligt motionärerna vara att inrätta en produktjury, antingen i närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) eller i näringslivets regi. Regeringen borde pröva förutsättningarna för detta. Regeringen bör också anmodas att låta utreda möjligheterna att inrätta en s.k. innovationstimme i TV-sändningarna, anför motionärerna. Vid en sådan innovationstimme skulle olika uppfinningar kunna presenteras.
I motion 1991/92:N270 (v) uttalas uppmaningen: Glöm inte U:et i FoU! Det investeras för närvarande i Sverige tiotals miljarder kronor i forskning, medan betydligt mindre summor satsas på utvecklingsdelen, anför motionärerna. Av tillverkningen i Sverige svarar högteknologiska produkter för en allt mindre del jämfört med förhållandet i de övriga västliga industriländerna. Regeringen måste tillse att bättre förutsättningar skapas för utveckling av uppfinningar i Sverige, kräver motionärerna.
Det statliga stödet till uppfinnare och innovatörer finansieras via anslaget (F 1) till teknisk forskning och utveckling. Stödet utgår i huvudsak från Program 3, Nya produkter, men visst stöd lämnas också från Program 2, Ny teknik. Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har inom ramen för dessa båda program minst 50 milj.kr. beräknats för projekt hos enskilda uppfinnare och fåmansbolag. Riksdagen (bet. 1990/91:NU35) ställde sig våren 1991 bakom förslag från regeringen (prop. 1990/91:87) om ett förändrat finansieringssystem för stöd till produktutveckling. Numera ges stöd till förstudier och idéprojekt i form av bidrag, stöd till inledande produktutveckling i form av villkorslån och stöd till avslutande produktutveckling i form av garantier.
Från anslaget till teknisk forskning och utveckling finansieras också statens stöd till Svenska uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att främja uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid stärka uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt att stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige. För innevarande budgetår uppgår statens stöd till Uppfinnareföreningen till 5,5 milj.kr. Av dessa medel avser 2,1 milj.kr. föreningens basverksamhet och 3,4 milj.kr. finansiering av föreningens aktiviteter genom lokala rådgivare.
Med hänvisning till det ansträngda statsfinansiella läget föreslås i budgetpropositionen besparingar om ca 70 milj.kr. på anslaget till teknisk forskning och utveckling (se vidare under avsnittet om anslaget, s. 24--27). Enligt uppgift avses besparingarna fördela sig med ungefär hälften vardera på de två programmen Ny teknik och Nya produkter. Regeringen anger i propositionen att produktutvecklingsstödet bör koncentreras till vissa prioriterade områden -- informationsteknik, bioteknik och biomedicinsk teknik samt miljöteknik. Enligt vad utskottet har erfarit innebär de föreslagna nedskärningarna att det rådgivningsstöd till enskilda uppfinnare som NUTEK har tillhandahållit helt kommer att upphöra. Vidare kommer produktutvecklingsstödet att skäras ned för de uppfinnare som inte bedriver aktiviteter inom de prioriterade områdena.
Regeringen aviserar att statens stöd till Svenska uppfinnareföreningen kommer att utgå med 5,7 milj.kr. för nästa budgetår. Detta är baserat på att föreningen skall kunna bedriva sin verksamhet på oförändrad nivå.
I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt uttalade regeringen att det är av stor vikt att möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag blir belysta och att ett arbete med denna inriktning skulle påbörjas. Sveriges industriförbund har i februari 1992 till regeringen (finansdepartementet) överlämnat en rapport med förslag till införande av skattestimulanser med syfte att riskkapitalförsörjningen för nya kunskaps- och teknikintensiva företag skall underlättas. Innebörden av förslaget redovisas mer ingående i det följande (s. 39). Inom finansdepartementet bereds för närvarande frågor om företagsbeskattningen, bl.a. mot bakgrund av förslag som har lagts fram i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning av utredningen om beskattning av inkomster hos enskilda näringsidkare och handelsbolag. En proposition planeras till hösten 1992. I detta sammanhang kan enligt uppgift frågan om skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag komma att övervägas.
Det statliga stödet till produktutveckling -- i första hand genom fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden -- är föremål för en översyn. Efter beslut av regeringen tillkallades nyligen i detta syfte en särskild utredare (N 1992:03), docent Lars Vinell. I utredningsuppdraget (dir. 1992:34) ingår att överväga dels behovet av Industrifondens verksamhet, dels med vilka resurser och i vilka former verksamheten kan bedrivas i framtiden samt att se över det stöd till produktutveckling i enskilda företag som nu handhas av NUTEK och de regionala utvecklingsfonderna. Arbetet skall redovisas senast den 15 augusti 1992.
Utskottet delar de bedömningar som görs i bl.a. motionerna 1991/92:N268 (c) och 1991/92:N246 (kds) om att det är ytterst väsentligt för den industriella förnyelsen och för utvecklingen att uppfinningar kommer fram och att de kan bli kommersiellt exploaterade. Det är ofta nystartade eller små företag som svarar för uppfinningar och innovationer. Den stora vikt regeringen lägger vid att det skapas goda betingelser för småföretagen överensstämmer helt med utskottets synsätt.
I enlighet med vad utskottet har anfört i det föregående om näringspolitikens allmänna inriktning bör småföretagens utveckling och nyföretagandet främjas främst genom generella insatser. Detta bör också gälla för uppfinnare och innovatörer.
Den typ av generella insatser som är av särskilt intresse för den här aktuella kategorin av företagare är olika åtgärder på skatteområdet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår på detta område inom regeringskansliet. Ett annat område som har stor betydelse för omfattningen av uppfinningar och innovationer är den politik som bedrivs på forskningsområdet. Regeringen har aviserat en ny forskningspolitisk proposition till våren 1993.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de fyra här aktuella motionerna i berörda delar.
Tre särskilda regionala projekt är föremål för yrkanden i fyra motioner.
I motion 1991/92:N229 (s) behandlas en försöksverksamhet med rådgivning för produktutveckling till småföretagare och innovatörer, vilken bedrivs inom tre s.k. idéverkstäder i Gävleborgs län. Sedan mitten av 1980-talet lämnas råd om produktutveckling till småföretagare och innovatörer inom ramen för Gävleborgs Produktråd (GPR) och tre idéverkstäder i Alfta, Söderhamn och Sandviken. Hittills har kommunerna ansvarat för finansiering och drift av idéverkstäderna, medan utvecklingsfonden i länet har samordnat och administrerat GPR. Problemet för regionen är, anför motionärerna, att det långsiktigt inte går att ekonomiskt klara verksamheten. Med bidrag från NUTEK:s resurser för stöd till innovatörer och småföretagare skulle det, enligt motionärerna, skapas möjlighet att mer långsiktigt bygga upp en sådan organisation. Detta skulle, föreslår de, kunna göras på försök i Gävleborgs län.
Den verksamhet som bedrivs av Gävleborgs Produktråd finansieras av NUTEK, länsstyrelsen och utvecklingsfonden. Av den årliga budgeten på ca 1,2 milj.kr. svarar NUTEK för ca 0,5 milj.kr. (via anslaget F1, programmet Nya produkter), länsstyrelsen för ca 0,6 milj.kr. och utvecklingsfonden för resterande 0,1 milj.kr. Därutöver bidrar utvecklingsfonden till verksamheten genom egna arbetsinsatser. Enligt uppgift från NUTEK avser verket inte att avbryta sitt engagemang i produktrådens verksamhet; det finns produktråd i samtliga län. Någon utökning av NUTEK:s medverkan är dock enligt verket inte trolig med hänsyn bl.a. till de av regeringen föreslagna besparingarna på det aktuella anslaget.
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs i Gävleborgs län inom ramen för de tre idéverkstäderna i Alfta, Söderhamn och Sandviken ett exempel på hur rådgivning avseende produktutveckling, särskilt riktad till innovatörer och andra småföretagare, kan utformas på ett framgångsrikt sätt. Modellen är unik för Gävleborgs län, men borde enligt utskottets uppfattning kunna stå som förebild för hur motsvarande typ av verksamhet skulle kunna byggas upp i andra delar av landet.
Det ligger inom NUTEK:s ansvarsområde att utan detaljstyrning fatta beslut om stöd till olika verksamheter. Utskottet vill dock framhålla det angelägna i att den aktuella verksamheten i Gävleborgs län kan upprätthållas och vidareutvecklas. Även utvecklingsfonden och länsstyrelsen bör -- inom ramen för sina resurser -- uppmärksamma verksamheten. Något initiativ från riksdagens sida anser utskottet dock inte erforderligt; motionen avstyrks.
En s.k. tvärsektoriell samverkan i Västsverige är föremål för yrkanden i motionerna 1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m). I Trollhättan med omnejd startades i början av år 1991 ett samverkansprojekt mellan staten och näringslivet -- Strategigruppen för industriell regional utveckling (SIRU). Projektets syfte är att stärka betingelserna för industrins utveckling i Västsverige. Ett annat exempel på tvärsektoriell samverkan i Västsverige är "Miljöprojekt godstrafik" i Göteborg med syfte att effektivisera godstransportsystemen för att minska luftföroreningarna. I båda motionerna begärs att riksdagen skall uttala sig för ett ökat statligt engagemang via NUTEK i de aktuella samverkansprojekten. Projekten ses av motionärerna som försöksmodeller som borde kunna stå som förebilder för liknande projekt i andra delar av landet. I motion 1991/92:N202 (s) preciseras begäran om statligt stöd till ett yrkande om att 30 milj.kr. skall avsättas till SIRU inom ramen för NUTEK:s resurser.
NUTEK har från anslaget till teknisk forskning och utveckling, programmet Nya produkter, anvisat 500000 kr. för en förstudieprocess inom SIRU under perioden den 1 augusti 1991 till den 31 december 1991. En lägesrapport skall avlämnas senast den 31 juli 1992 och en slutrapport senast den 30 juni 1993. Enligt uppgift från NUTEK är det inte aktuellt med några ytterligare medel till projektet.
Den typ av regionalt samverkansprojekt som tas upp i de två här aktuella motionerna är, menar utskottet, exempel på verksamheter som borde kunna få tillämpning även i andra delar av landet utifrån de speciella förutsättningar som gäller i olika regioner. Som tidigare nämnts är det NUTEK som självständigt fattar beslut om stöd till olika verksamheter inom ramen för befintliga resurser och gällande riktlinjer.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för riksdagen att nu ta något initiativ beträffande samverkansprojektet SIRU. De två aktuella motionerna avstyrks därmed.
I Västernorrlands län bedrivs en form för tillämpad industriell forskning genom samverkan mellan skogsindustrin och högskolan i Sundsvall/Härnösand. I motion 1991/92:N216 (kds) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att denna forskningsmodell borde ses som en förebild för andra delar av landet. Vidare bör staten enligt motionärerna ta ett mer långsiktigt ekonomiskt ansvar för verksamheten. Riksdagen borde därför uttala att medel -- i storleksordningen 3 milj.kr. per år under en treårig försöksperiod -- skall ställas till förfogande för projektet inom ramen för den till våren 1993 planerade forskningspolitiska propositionen.
Landshövdingen i Västernorrlands län Ingemar Öhrn har i december 1991 i en skrivelse till näringsdepartementet tagit upp den berörda forskningsinstitutionens finansiering. Departementet har genom statssekreterare Birgit Erngren besvarat skrivelsen. Hon har därvid framhållit att hon anser att det är bra med efterfrågestyrd forskning och nya former för samspelet mellan högskola och näringsliv. Eftersom statens medel är begränsade är det viktigt att finna effektiva organisationsformer. Enligt statssekreteraren bör det ställas krav på dem som efterfrågar tillämpad forskning och utveckling så att de tar ett större ekonomiskt ansvar. Beträffande statliga insatser via NUTEK understryks i svaret från departementet att myndigheten handlägger enskilda ärenden helt självständigt.
Utskottet finner inte någon anledning för riksdagen att agera i den nu berörda frågan. Motion 1991/92:N216 (kds) avstyrks sålunda.
Träteknik
I två motioner tas upp frågan om insatser för att öka vidareförädlingen inom skogsindustrin.
Skogsbruket har hittills dominerats av kvantitetstänkande och har i mindre utsträckning varit inriktat på frågor om kvalitet och vidareförädling, sägs det i motion 1991/92:N223 (s). Där krävs att staten nu skall ta initiativ till ett projekt i inlandet som kan bli "banbrytande för en fortsatt utveckling inom träförädlingen". Utvecklingsarbetet kan ske genom samverkansprojekt mellan olika intressenter inom skogsbruk, sågverk och befintlig träförädlingsindustri, anför motionärerna.
Från Vänsterpartiets sida anser vi, sägs det i motion 1991/92:N238 (v), att det fortfarande finns en mycket stor utvecklingspotential för svensk träindustri om vidareförädlingen drivs längre och om produktionen görs till ett sammanhängande system från råvara till köpare av den färdiga träprodukten. Det är olyckligt att det s.k. Träman 90-programmet avslutas under innevarande budgetår, anför motionärerna vidare och föreslår att 10 milj.kr. skall tillskjutas till NUTEK för en fortsättning av programmet. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka utbildning, forskning och utveckling inom träteknikens område, sägs det vidare i motionen. För kommande budgetår borde sålunda 3milj.kr. anvisas till NUTEK för att den trätekniska forskningen inom programmet Ny teknik skall förstärkas. Regeringen borde också återkomma till riksdagen med förslag om medel för inrättande av ett antal nya professurer inom området ny och förbättrad teknik med syfte att främja vidareförädling av träråvaran; huvuddelen av dessa bör placeras vid högskolor i skogsbygden, säger motionärerna avslutningsvis.
Våren 1991 avslog riksdagen motionsyrkanden (s; v) liknande de här aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU35 s. 45 f.) hänvisade till att det på flera håll pågick arbete för att vidareförädlingen inom skogsindustrin skall främjas. Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.
Beträffande kraven på ökade insatser för forskning hänvisade utskottet till en då pågående studie (särskild utredare: professor Lennart Schotte) av forskningsbehoven inom svensk trävarubaserad industri. I betänkandet (Ds 1991:62) Kunskap för konkurrenskraft -- skogsindustrins kunskapsförsörjning har utredaren lämnat förslag om ökade resurser till träteknisk utbildning vid de tekniska högskolorna som syftar till att den akademiskt utbildade kompetensen på området skall stärkas. De branschgemensamma kollektiva forskningsinstituten, Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut och Institutet för träteknisk forskning -- Trätek, anses böra få fortsätta sin verksamhet i minst samma omfattning som för närvarande. Betänkandet har nyligen remissbehandlats. Förslag på området planeras ingå i den forskningspolitiska propositionen våren 1993.
Sedan början av 1970-talet har staten anvisat medel till ett särskilt branschprogram för insatser inom den träbearbetande industrin. Programmet administreras av NUTEK (tidigare: statens industriverk -- SIND). I budgetpropositionen föreslås nu (s. 38) att detta program, som ingår i anslaget Småföretagsutveckling (B 5), skall upphöra den 1 juli 1992 i stället för, som tidigare har planerats, ett år senare. Utskottet behandlar detta anslag i ett senare avsnitt (s. 50).
Syftet med Träman 90-programmet är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som trävarumanufakturindustrin. Programmet har bedrivits i samråd mellan NUTEK (tidigare SIND), utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden samt företrädare för de berörda branscherna. Programmet disponerar 8--9 milj.kr. för innevarande budgetår, varav NUTEK svarar för 3 milj.kr. NUTEK har låtit göra en utvärdering av programmet, i vilken bl.a. konstateras att de företagsinriktade insatserna i huvudsak bedömts vara positiva. De kollektiva och institutionsanknutna insatserna har inte omfattats av utvärderingen. NUTEK planerar enligt uppgift för att programmet i sin nuvarande form skall upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Eventuellt kan verksamheten komma att fortsätta därefter, om länsstyrelserna tillhandahåller ytterligare medel via regionalpolitiskt stöd.
Inom ramen för det tidigare nämnda branschprogrammet för träindustrin har NUTEK låtit träkonsultföretaget Timwood AB göra en analys av svenska sågade trävarors framtida konkurrenskraft jämfört med träbaserade skivmaterial och andra material i västra Tyskland och Storbritannien. I utredningsrapporten, Träsubstitution -- drivkrafter, hot och möjligheter (NUTEK, R 1992:9), föreslås ett antal generella åtgärder som de svenska trävaruproducenterna bör vidta för att på ett mer effektivt sätt kunna möta konkurrensen från producenter av substituerande material.
Utskottet behandlar i detta avsnitt det sakliga innehållet i de två här aktuella motionerna. Kraven på ökade anslag tas upp i det följande avsnittet om anslag till teknisk forskning och utveckling.
Med hänvisning bl.a. till det utredningsarbete som professor Lennart Schotte har genomfört anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att nu ta initiativ i de frågor som aktualiseras i motionerna. De framlagda förslagen avseende den trätekniska utbildningen kommer som tidigare nämnts att behandlas i den forskningspolitiska propositionen våren 1993. De aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Anslag till teknisk forskning och utveckling
Från anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) finansieras det stöd till den berörda forskningen och utvecklingen som administreras av NUTEK. Verksamheten är som redan nämnts indelad i tre programområden -- Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Inom det förstnämnda programmet initieras och lämnas stöd till industriellt motiverade långsiktiga forskningsprogram och till projekt för kunskapsutveckling. Programmet Ny teknik har till syfte att främst stödja förberedande teknikutveckling och därtill kopplad teknisk forskning. Programmet Nya produkter syftar till en breddning av industribasen inom olika produkt- och teknikområden genom att stimulera tillkomsten av nya teknikbaserade affärsverksamheter.
För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 750,9 milj.kr. Förslaget grundar sig på att vissa besparingar måste göras till följd av det ansträngda statsfinansiella läget.
I propositionen begärs också att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för stödet till teknisk forskning och utveckling som regeringen anger. Sammanfattningsvis uttalas att teknisk forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för att ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i industrin skall uppnås. Samtidigt understryks vikten av att denna utveckling leder mot miljövänliga produkter och processer. NUTEK utgör ett viktigt industripolitiskt instrument i det medellånga och långa tidsperspektivet, anförs det.
Regeringen anser att det är angeläget att industrin tar ett ökat finansiellt ansvar för de insatser som sker i samverkan mellan NUTEK och industrin. Goda förutsättningar att bidra till ett ökat teknikbaserat företagande med hjälp av produktutvecklingsstöd anses främst finnas inom informationsteknikrelaterade projekt samt inom områdena för bioteknik, biomedicinsk teknik och miljöteknik. Insatserna bör därför ytterligare koncentreras till projekt för teknik- och forskningsbaserat nyföretagande inom dessa områden, sägs det i propositionen. Stöd till Eureka-projekt med deltagande av små och medelstora företag borde också ges hög prioritet. Mindre vikt borde i stället läggas på andra aktiviteter. Det stöd med inriktning på arbetstagarinitierade projekt, som startades år 1977, bör framdeles integreras med övrigt produktutvecklingsstöd, säger regeringen vidare.
De förändringar som föreslås för bl.a. programmet Nya produkter medför enligt regeringen att en ny programstruktur bör utformas inför budgetåret 1993/94.
Regeringen begär också riksdagens bemyndigande att låta staten ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de fyra budgetåren 1993/94--1996/97 om högst 375 milj.kr., 323 milj.kr., 263 milj.kr. resp. 225 milj.kr.
Högre anslag till teknisk forskning och utveckling än vad regeringen har föreslagit förordas i tre motioner.
I motion 1991/92:N240 (s) föreslås en förstärkning av anslaget med inriktning på tekniskt nyföretagande. I praktiken minskar -- trots regeringens uttalanden om motsatsen -- de resurser som avsätts till tekniskt nyföretagande, hävdar motionärerna. Det kan inte vara riktigt, anser de, att -- såsom regeringen föreslår -- i den nuvarande situationen med lågkonjunktur kräva att företagen skall ta ett ökat ansvar för forskningen. Risken är då att företagen i större utsträckning flyttar sina forskningsresurser till andra länder med en generösare syn på statens roll, heter det.
Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör undantas från besparingskrav -- även i ett ekonomiskt bekymmersamt läge --, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). Motivet för detta är enligt motionärerna att teknisk forskning och utveckling, som samtidigt är inriktad mot miljövänlig samt resurs- och energisnål produktion, är nödvändig för förnyelsen av industrin. I stället för den neddragning av anslaget som föreslås av regeringen förordar motionärerna en höjning av anslaget med 150 milj.kr. till totalt 900 milj.kr.
I motion 1991/92:N238 (v) föreslås en uppräkning av anslaget med 13 milj.kr. till totalt 763,9 milj.kr. Höjningen är avsedd att finansiera motionärernas här tidigare behandlade förslag om att Träman 90-programmet skall ges möjlighet att fortsätta och att den trätekniska forskningen skall förstärkas.
Med anledning av ett nyligen fattat riksdagsbeslut behandlar utskottet först en fråga om anvisning av medel till forskningsrådsnämnden (FRN) via det aktuella anslaget till teknisk forskning och utveckling. Därefter tar utskottet upp regeringens förslag till riktlinjer för den tekniska forskningen och utvecklingen och slutligen frågan om nivån på anslaget.
I proposition 1991/92:76 om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdet föreslog regeringen att FRN skulle avvecklas. Vidare aviserades bl.a. att en organisationskommitté skulle tillsättas med uppgift att se över den framtida användningen av medlen inom området för informationsförsörjning.
På förslag av utbildningsutskottet (bet. 1991/92:UbU18) har riksdagen (RD 1991/92:94) emellertid nyligen beslutat avvisa regeringens förslag om att FRN skall läggas ned vid utgången av innevarande budgetår. Enligt riksdagens beslut skall FRN fortsätta med oförändrade uppgifter och i hittillsvarande former. Vidare har regeringen anmodats att i den forskningspolitiska propositionen våren 1993 redovisa en samlad bedömning av forskningsrådsorganisationen. Beträffande anslaget till FRN under utbildningsdepartementets huvudtitel har riksdagen beslutat att det tills vidare skall föras upp med samma belopp som för innevarande budgetår, eller med 79,3 milj.kr. Regeringen skall återkomma med förslag om förändrat anslagsbelopp, med utgångspunkt från bl.a. sedvanlig pris- och löneomräkning.
Till FRN har tidigare medel också anvisats över näringsdepartementets huvudtitel, nämligen från det här aktuella anslaget (F 1) till teknisk forskning och utveckling. Dessa medel är avsedda för forskning inom området teknisk-vetenskaplig informationsförsörjning. För innevarande budgetår har 2,44 milj.kr. anvisats. I budgetpropositionen anmäler näringsministern, i anslutning till omnämnande av den tidigare nämnda organisationskommittén, att 2,5 milj.kr. tillfälligt omförts till anslaget (F 7) avseende europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagens beslut om att FRN skall fortsätta sin verksamhet med oförändrade uppgifter och i hittillsvarande former få till följd att FRN tilldelas medel även för den informationsvetenskapliga forskningen. Tills vidare bör FRN för detta syfte från anslaget till teknisk forskning och utveckling få disponera ett oförändrat belopp jämfört med innevarande budgetår. Utskottet föreslår därför en ökning av anslaget med 2,44 milj.kr. På motsvarande sätt som riksdagen har uttalat angående medel till FRN över utbildningsdepartementets huvudtitel bör regeringen under hösten 1992 återkomma till riksdagen med överväganden om eventuellt förändrat anslagsbelopp till den nu aktuella forskningen med anledning av bl.a. pris- och löneomräkning.
Utskottet övergår så till frågan om riktlinjer för den tekniska forskningen och utvecklingen och anslaget för detta ändamål.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den tekniska forskningen och utvecklingen är av avgörande betydelse för industrins förnyelse och utveckling. Det statsfinansiella läget med ett växande budgetunderskott innebär dock att alla sektorer måste ta ansvar för erforderliga besparingar.
Med krympande budgetramar är det angeläget att de satsningar som görs koncentreras till sådana områden där utbytet kan bedömas bli störst. I propositionen utpekas, som tidigare har redovisats, vissa prioriterade områden: informationsteknikrelaterade projekt, bioteknik och biomedicinsk teknik samt miljöteknik. Det föreslås även att Eureka-projekt med deltagande av små och medelstora företag skall ges hög prioritet. Utskottet har inget att erinra mot dessa prioriteringar.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att industrin bör kunna ta ett större ekonomiskt ansvar för de insatser som sker i samverkan med NUTEK. Om industrin tar ett sådant ökat ansvar kan det leda till en högre effektivitet och en verklighetsanpassning av den tekniska forskningen och utvecklingen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörda delar. Samtidigt avstyrks de tre här aktuella motionerna i motsvarande delar.
Standardisering
För standardiseringsverksamheten tillämpas fr.o.m. budgetåret 1990/91 en ny finansieringsmodell (se prop. 1989/90:88, bet. NU30). Modellen innebär att det statliga bidraget till denna verksamhet lämnas dels i form av ett allmänt bidrag, som motsvarar 50 % av vad övriga intressenter beräknas bidra med, dels i form av ett målrelaterat bidrag, som skall användas till standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd. För nästa budgetår har anslaget till standardiseringskommissionen (SIS) beräknats till 43,4 milj.kr.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag; anslaget tillstyrks.
I detta sammanhang behandlar utskottet två motionsyrkanden rörande integrering av miljökriterier i standarder och utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringsfrågor.
Internationella standarder kan bli ett mycket viktigt instrument i arbetet för att uppnå en bättre miljö, sägs det i motion 1991/92:Jo612 (s). Det har hittills inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Regeringen bör ge standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i standarder, anför motionärerna.
Standardiseringskommissionen deltar på tre nivåer -- globalt, inom det europeiska standardiseringsarbetet och nationellt -- i arbeten med syfte att miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande av standarder.
Inför FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992 tillsattes år 1990 en särskild arbetsgrupp för miljöfrågor inom ramen för ISO (International standardization organization). Arbetsgruppen, i vilken Sverige deltar aktivt via SIS verkställande direktör Lars Wallin, har gjort en inventering som skall ligga till grund för ett programarbete vid miljökonferensen.
Inom den europeiska standardiseringsorganisationen Comité Européen de Normalisation -- CEN -- har miljöfrågor behandlats av en s.k. adhoc-grupp, i vilken Sverige deltar via företrädare för SIS. Under våren 1992 skall en genomgång göras av miljöintressenternas behov av europeiska standarder.
På det nationella planet finns inom den allmänna standardiseringsgruppen (SIS-STG) en särskild arbetsgrupp för miljöfrågor.
Generellt gäller beträffande SIS verksamhet att den styrs av de olika intressentgrupperna. Statens insatser avser främst områden där frågor som rör säkerhet kommer in.
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionen att internationella standarder kan vara ett instrument i arbetet för att främja en bättre miljö. Som framgår av den lämnade redovisningen deltar Sverige aktivt via standardiseringskommissionen i arbeten som syftar till att miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande av standarder. Detta sker globalt, inom det europeiska standardiseringsarbetet och på det nationella planet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i berörd del.
Det finns ett behov av ökad utbildning av konsumentrepresentanter inom standardiseringen, sägs det i motion 1991/92:L712 (s). Där framhålls att för närvarande deltar totalt 21 personer via konsumentverket i 83 olika kommittéer, grupper, fullmäktigeförsamlingar och styrelser inom standardiseringen. Detta är dock inte tillräckligt enligt motionärerna. De menar att det vid SIS inrättade konsumentrådet skulle kunna vara till hjälp om det avsattes medel för utbildning av konsumentrepresentanter.
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) om inrättande av ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd inom standardiseringskommissionen. Rådens syfte är att stärka konsumenternas och arbetstagarnas deltagande i standardiseringsverksamheten och att höja medvetenheten om konsument- och arbetsmiljöfrågornas betydelse i det tekniska standardiseringsarbetet.
Konsumentrådet tillsätts efter förslag från konsumentverket. En representant från konsumentverket är ordförande för rådet. Enligt uppgift pågår för närvarande en diskussion inom konsumentrådet och styrelsen för SIS om utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen. Diskussionen rör bl.a. frågan om finansiering av en sådan utbildning kan ske via SIS målrelaterade bidrag. I sammanhanget kan noteras att medel från arbetsmiljöfonden har använts för att finansiera fackliga organisationers deltagande i standardiseringsarbetet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns något behov av initiativ från riksdagen i denna fråga. Motion 1991/92:L712 (s) avstyrks sålunda i berörd del.
Forskning för ett avfallssnålt samhälle
Våren 1990 beslutades om ett -- mellan numera näringsdepartementet och miljö- och naturresursdepartementet gemensamt -- treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Näringsdepartementets del rör produktutveckling, medan miljö- och naturresursdepartementets del gäller avfallshantering. I den forskningspolitiska propositionen våren 1993 skall regeringen pröva den fortsatta verksamheten. Den myndighet som hanterar stödet skall byta namn från programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle till avfallsforskningsrådet.
För nästa budgetår föreslås ett anslag på 24,6 milj.kr. avseende näringsdepartementets del av programmet. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag; anslaget tillstyrks.
I detta avsnitt behandlar utskottet också två motionsyrkanden som rör miljöteknik.
Regeringen bör anmodas att utarbeta ett program om miljöteknik, inkl. arbetsmiljöteknik, anförs det i motion 1991/92:N270 (v). Sverige har, sägs det, förlorat åtskilliga år i utvecklingen av miljöanpassad teknik och miljöanpassade system, men på en rad områden kan Sverige dock ha en möjlighet att inta en ledande position. För att Sverige inte skall hamna på efterkälken krävs, anser motionärerna, att staten tar initiativ till nationella program med medverkan av stora och små företag och av olika organ inom den offentliga sektorn.
I motion 1991/92:N256 (v) begärs att regeringen skall ta initiativ till ett forskningsprojekt med syfte att förutsättningarna för en omställning mot en ekologiskt uthållig industriproduktion i Norrbotten skall klarläggas. Det går enligt motionären inte att förlita sig på att marknaden utan styrning klarar av att genomföra svåra och riskfyllda miljöprojekt, detta även om dessa kan förväntas leda till en förnyelse av industrin och göra Sverige världsledande inom området ekologiskt uthållig teknik.
Riksdagen avslog våren 1991 en motion (v) liknande det förstnämnda yrkandet. Utskottet (bet. 1990/91:NU35, s. 43 f.) hänvisade till det arbete som utförs av programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Företrädaren för Vänsterpartiet krävde i en reservation att regeringen skulle anmodas att låta utarbeta ett program för främjande av sektorn för miljöteknik.
Enligt förordningen (1990:961) med instruktion för programrådet är syftet med programmet för forskning för ett avsfallssnålt samhälle att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall. Programrådet skall samverka med vetenskapliga institutioner inom universitet och högskolor samt med organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både inom och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till att forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatser så att ett effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till forskning inom ramen för programmet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat ställningstagande än vad som gjordes våren 1991. De aktuella motionerna avstyrks således i berörda delar.
VT-delegationen
I propositionen (s. 104) meddelar regeringen sin avsikt att lägga ned delegationen för verkstadsteknisk utveckling -- VT-delegationen. Regeringens näringspolitik bygger på generellt verkande insatser, sägs det. I den under hösten 1991 framlagda propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken aviserades inom näringsdepartementets område att det treåriga programmet för verkstadsteknik skulle avvecklas ett år tidigare än planerat, eller vid utgången av innevarande budgetår.
VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet har varit att främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och produktivitet genom utnyttjande av ny teknik samt nya material, produkter och produktionsprocesser. Programmet har främst varit avsett för företag som arbetar som underleverantörer.
Företagsstöd till vissa branscher likt det som VT-delegationen förmedlar ökar inte dynamiken i näringslivet, sägs det i propositionen. Den besparing som uppnås genom nedläggningen av VT-delegationen kommer företagen till godo genom skattesänkningar. Det är enligt regeringen framför allt de generella ekonomiska åtgärderna som skall skapa ett bra klimat för företagare i Sverige. Redan beslutade projekt inom VT-delegationens ram borde dock få slutföras. I den mån de pågår längre än till den 1 juli 1992 bör slutförandet ske inom ramen för NUTEK, anser regeringen.
Det arbete som har bedrivits inom VT-delegationen bör få fullföljas, anförs det i fyra motioner.
VT-delegationen har framgångsrikt bidragit till att ett stort antal företag snabbt har kunnat utveckla sig på det tekniska området, anförs det i motion 1991/92:N240 (s). De har därmed givits möjlighet till omstrukturering och anpassning med utgångspunkt från marknadens och kundernas krav. Statliga aktiviteter som riktar sig till underleverantörer -- bl.a. inom VT-delegationens ram -- måste enligt motionärerna fullföljas på ett ansvarsfullt sätt.
Om inte det verkstadstekniska programmet slutförs kommer ett antal företag att bli utan draghjälp till investeringar för förbättrad teknik, sägs det i motion 1991/92:N234 (s). I dagens ekonomiska läge behövs enligt motionärerna statligt stöd för att de svenska underleverantörernas position och tekniska kompetens skall kunna förstärkas. VT-delegationen borde därför få slutföra sitt uppdrag.
Att lägga ned VT-delegationen stämmer dåligt överens med regeringens uttalanden i andra sammanhang om stöd till små och medelstora företag, anförs det i motion 1991/92:N265 (s). Visserligen når stödet endast ett begränsat antal företag, men dessa får enligt motionärerna god hjälp att stärka sin position och tekniska kompetens. Att avveckla delegationen innebär att ett antal företag blir utan stöd för investering i förbättrad teknik.
Regeringens förslag att avbryta VT-delegationens arbete efter två år innebär, enligt vad som sägs i motion 1991/92:N270 (v), att frukten av redan satsade medel riskeras. Motionärerna anser att VT-delegationen skall få fullfölja sitt arbete och föreslår att 50 milj.kr. skall anvisas för nästa budgetår.
I tre av de här aktuella motionerna, 1991/92:N240 (s), 1991/92:N234 (s) och 1991/92:N270 (v), tas även upp frågan om det stöd till underleverantörer som har tillhandahållits av NUTEK via anslaget Småföretagsutveckling (B 5). Denna fråga behandlar utskottet i ett senare avsnitt (s. 46f.).
Näringspolitiken bör -- som tidigare angivits -- föras med generella medel. Detta innebär bl.a. att den typ av selektiva insatser som VT-delegationen utgör exempel på bör avskaffas. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.
De återstående anslagspunkter under rubriken Teknisk utveckling m.m. som behandlas i detta betänkande har inte föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett sammanhang.
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40) om ett för styrelsen för teknisk utveckling (numera NUTEK) och naturvetenskapliga forskningsrådet gemensamt treårigt program för forskning inom det materialtekniska och materialvetenskapliga området. Regeringen föreslår att 36,2 milj.kr. skall anvisas till programmet och meddelar att en prövning av programmet kommer att göras i den forskningspolitiska propositionen.
För bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet föreslår regeringen ett anslag på 35,6 milj.kr., varvid det anges att verksamheten skall bedrivas inom den ram som angavs i den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88 s. 128) och med beaktande av den delvis nya inriktning som redovisades i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik (s.40).
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR), som inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40), har till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull grundforskning inom det tekniska området, att verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids samt att samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område. I enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer beräknar regeringen anslaget till 185 milj.kr. för nästa budgetår.
De nu gällande riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten fastlades våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Därvid angavs också en treårsram för rymdverksamheten. Tyngdpunkten i det svenska rymdprogrammet har lagts på europeiskt samarbete. Regeringen föreslår under anslagspunkten Europeiskt rymdsamarbete m.m. att riksdagen skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser på högst 368milj.kr. och att riksdagen skall anvisa ett anslag på 447,4milj.kr. För den nationella rymdverksamheten föreslås ett anslag på 58,3 milj.kr. för nästa budgetår och att regeringen skall bemyndigas att ikläda staten nya förpliktelser på högst 150 milj.kr.
För att säkerställa en önskvärd omfattning och inriktning av det svenska deltagandet i EG:s ramprogram för forskning och utveckling föreslår regeringen en ökning av anslaget till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete till 211 milj.kr. för nästa budgetår. Detta sker bl.a. genom omföringar från andra anslag för forskning och utveckling inom näringsdepartementets område. Om Sverige till fullo skall kunna utnyttja de möjligheter som EES-avtalet erbjuder bör svenska företag och institutioner ges tillfälle att delta i de industristrategiska programmen från början, sägs det i propositionen. Hela ökningen av anslaget skall utgöra stöd till projekt inom de nya industriella programmen. Det aviseras att den forskningspolitiska propositionen kommer att innehålla förslag om hur svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning och utveckling skall finansieras under treårsperioden 1993/94--1995/96.
För verksamheten vid statens provningsanstalt föreslår regeringen för nästa budgetår ett formellt anslag på 1000 kr. för uppdragsverksamheten och ett anslag på 51,7 milj.kr. för myndighetsverksamheten. Regeringen beslöt i februari 1992 att en särskild utredare (N 1992:02), f.d. statssekreteraren Lars Ljung, skulle tillkallas med uppgift (dir. 1992:7) att utreda möjligheterna och formerna för en begränsning av statens engagemang inom området för provnings- och mätteknik samt anslutande verksamheter inom statens provningsanstalt och statens maskinprovningar. Uppdraget skall redovisas senast den 15 augusti 1992. Därefter planeras enligt uppgift -- efter sedvanlig remissbehandling -- förslag kunna läggas fram i budgetpropositionen år 1993. Mot denna bakgrund föreslås inte nu någon ny treårsram för provningsanstaltens verksamhet.
Styrelsen för teknisk ackreditering bör, enligt regeringens förslag, under den kommande treårsperioden 1992/93--1994/95 inrikta sig på följande: Myndighetsverksamhet att verka för att kontrollordningar utformas så kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses, att bereda ärenden om s.k. anmälda organ, Mätteknisk verksamhet att främja och utveckla en effektiv mätplatsorganisation, Ackrediteringsverksamhet att fortsätta utvecklingen och uppbyggnaden av ackrediteringsverksamheten, med beaktande av de krav som Europaintegrationen och en ändrad inriktning av nationella kontrollordningar innebär.
Regeringen begär riksdagens godkännande av de angivna riktlinjerna.
I propositionen aviseras att ett förslag om ändrad lagstiftning om teknisk provning och kontroll kommer att föreläggas riksdagen under våren 1992, mot bakgrund av förslag i en promemoria från näringsdepartementet (Ds 1991:86). I proposition 1991/92:125 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 har regeringen lagt fram ett förslag, varigenom, om det antas, det blir möjligt att utse även annat organ än statlig myndighet till riksmätplats. Detta förslag kommer utskottet att behandla i betänkandet 1991/92:NU29. Med hänvisning till detta förslag och mot bakgrund av att det är oklart i vilken takt som Europaintegrationen kommer att genomföras i föreslår regeringen i budgetpropositionen inte någon ny treårig budgetram för styrelsen. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 11,9 milj.kr. för myndighetsverksamheten, ett formellt anslag på 1000 kr. för uppdragsverksamheten och ett anslag på 8,8 milj.kr. för bidrag till riksmätplatsverksamheten.
För anslaget Bidrag till vissa internationella organisationer föreslår regeringen 4,1 milj.kr. Anslaget Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som utgör statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet, har beräknats till 7milj.kr. För anslaget Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer, från vilket Sveriges andel av sekretariatskostnaderna för de europeiska forskningssamarbetena Eureka och Cost täcks, föreslås 0,5 milj.kr.
Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som har redovisats i detta avsnitt.
Småföretagsutveckling
Riskkapitalförsörjning
Bakgrund
Utskottet redogör här för de beslut som riksdagen har fattat under senare år beträffande de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet och den riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag som tillhandahålls av de regionala riskkapitalbolagen, Norrlandsfonden, Småföretagsfonden, Företagskapital AB och Industrifonden.
I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik (småföretagspropositionen), som avlämnades hösten 1991, uttalade regeringen att tillgången på riskkapital för små och medelstora företag behöver öka väsentligt och att en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag bör byggas upp successivt utan statlig inblandning genom generellt inriktade åtgärder. Det angavs vara av stor vikt att få närmare belyst möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag. I propositionen begärdes riksdagens godkännande av ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen.
De regionala utvecklingsfonderna bildades år 1978 genom ombildning av företagarföreningar i länen med staten resp. landsting -- och i förekommande fall kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser och det finns en fond i varje län. Styrelserna utses av landstingen.
Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK. Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år innan ny avtalsperiod inleds.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen. Fonderna skall i första hand lämna stöd till företag som har högst 200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt uttalanden från statsmakterna (prop. 1986/87:74, bet. NU30) innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1 januari 1992 till ca 2,6miljarder kronor. Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1989/90:88, bet. NU30) -- förbundit sig att under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt 1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över femårsperioden. Utvecklingsfonderna har vidare förbundit sig att under en sjuårsperiod med början år 1991 betala 600 milj.kr. till de sex regionala riskkapitalbolagen (se vidare i det följande).
Riksdagen ställde sig hösten 1991 bakom regeringens förslag till ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Detta innebär att de medel som utvecklingsfonderna skulle ha placerat i de regionala riskkapitalbolagen -- dvs. 600 milj.kr. -- på sikt skall dras in till statskassan. Regeringen aviserade i småföretagspropositionen sin avsikt att ta upp överläggningar med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda kommuner i denna fråga. Vid utskottsbehandlingen anfördes i en reservation (s) att ytterligare indragningar från utvecklingsfonderna inte borde göras innan regeringen hade lämnat konkreta förslag till alternativa lösningar.
Överläggningar pågår enligt uppgift mellan näringsdepartementet och utvecklingsfonderna om inbetalning till staten av de medel (600 milj.kr.), som utvecklingsfonderna enligt tidigare förbindelser skulle ha placerat i de regionala riskkapitalbolagen. Flertalet utvecklingsfonder har, enligt vad utskottet erfarit, nu förbundit sig att under en femårsperiod med början år 1993 i stället betala in dessa medel till staten. Överläggningarna fortsätter med resterande utvecklingsfonder.
Norrlandsfonden är en stiftelse som bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden har till uppgift att främja främst små och medelstora företags utveckling i de fyra nordligaste länen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas Norrbottens län och inlandskommunerna. Även projekt som berör angränsande län kan erhålla stöd, förutsatt att en väsentlig anknytning till fondens verksamhetsområde föreligger. Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen. Regeringen utser ordförande och fyra ledamöter i styrelsen. Resterande fyra ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen.
Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och forskning av betydelse för näringslivet inom fondens verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med återbetalning i form av royalty.
Norrlandsfonden har byggts upp med medelstillskott först från vinstmedel från Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett. Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 milj.kr. Fonden har förbundit sig att placera 200 milj.kr. av sina medel i det nordligast placerade riskkapitalbolaget (prop. 1989/90:88, bet. NU30; se vidare i det följande).
Riksdagen anslöt sig hösten 1991 till regeringens förslag om ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens finansieringsverksamhet (prop. 1991/92:51, bet. NU14). De medel som Norrlandsfonden skulle ha placerat i det nyssnämnda riskkapitalbolaget kommer därigenom i stället att inbetalas till staten. Det aviserades i småföretagspropositionen att regeringen skulle ta upp överläggningar med Norrlandsfonden i denna fråga. Företrädarna för Socialdemokraterna i utskottet motsatte sig i en reservation indragningen av medel och hänvisade till den viktiga regionalpolitiska roll som fonden spelar för de fyra nordligaste länen.
Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan näringsdepartementet och Norrlandsfonden angående inbetalning av medlen.
Småföretagsfonden är en stiftelse som inrättades år 1984 (1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes fonden ytterligare 100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor -- 200milj.kr. per år. En förutsättning för resurstillskottet skulle vara att huvuddelen placerades i de regionala riskkapitalbolagen.
Småföretagsfonden har till uppgift att bistå små och medelstora företag med riskkapital. Fonden arbetar huvudsakligen med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i företag inom småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.
Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att Småföretagsfonden tills vidare skall finnas kvar; senare bör den dock avvecklas (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills vidare borde förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det följande) och att förvaltningsuppdraget även borde innefatta fondens äganderätt i de regionala riskkapitalbolagen. Vid utskottsbehandlingen krävdes i en reservation (s) att Småföretagsfonden skulle få finnas kvar. Reservanterna ansåg det vara naturligt att fondens resurser, som alltså har byggts upp med medel från den allmänna pensionsfonden, används för att utveckla den nya företagsamhet som behövs för uppnående av en tillfredsställande ekonomisk tillväxt, vilken i sin tur är en förutsättning för pensionssystemets funktion.
Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av förslag i proposition 1989/90:88, beslut om bildande av fem till sex regionala riskkapitalbolag (bet. 1989/90:NU30). En första förutsättning var att en bred kapitalbas skulle skapas, genom att de regionala utvecklingsfonderna skulle bistå med 600milj.kr., Småföretagsfonden med 1miljard kronor och Norrlandsfonden med 200milj.kr. En strävan skulle vara att även privata och andra intressenter deltog med kapital. En andra förutsättning var att riskkapitalbolagen skulle göra sina satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i nya eller andra små företag under utveckling, varvid de teknikbaserade företagens särskilda behov skulle beaktas. En tredje förutsättning var att bolagens styrelser skulle vara relativt små och till övervägande del bestå av personer som är aktiva inom näringslivet. Avkastningskraven avsågs bli anpassade till verksamhetens långsiktiga karaktär.
Under år 1991 bildades sex regionala riskkapitalbolag med följande regionala indelning: Stockholms län, Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län), Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län), Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län), Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands och Kalmar län), Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).
Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden har, som tidigare nämnts, skriftligt förbundit sig att under en sjuårsperiod med början år 1991 placera 600milj.kr. resp. 200milj.kr. i riskkapitalbolagen. Utvecklingsfonderna, Norrlandsfonden och Småföretagsfonden hade i september 1991 enligt konsortialavtal dem emellan till bolagen betalat ut sammanlagt 150milj.kr.
Regeringen framlade hösten 1991 i småföretagspropositionen förslag om ändrade riktlinjer för ägandet av riskkapitalbolagen, vilka riksdagen ställde sig bakom (bet. 1991/92:NU14). Beslutet innebär, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar så snart som möjligt skall avyttras till andra intressenter. Småföretagsfondens ägarandel skall förvaltas av Företagskapital AB. Utan hinder av att riskkapitalbolagens ägarförhållanden avsågs bli ändrade angavs bolagen böra kunna drivas vidare enligt dittillsvarande riktlinjer. Bolagen kan arbeta såväl med rent ägande, i form av minoritetsandelar, som med vinstandelslån, konvertibla skuldebrev, villkorslån etc. Regeringen aviserade i småföretagspropositionen att den avsåg att senare återkomma till riksdagen om statens engagemang i riskkapitalbolagen m.m. Företrädarna för Socialdemokraterna i utskottet avvisade i en reservation förslaget om ändrade ägarförhållanden för riskkapitalbolagen. Med den ägarstruktur som bolagen enligt riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få ansågs de ha en viktig funktion att fylla genom att ge möjlighet till en sammanknytning av privata och offentliga intressenter.
De sex riskkapitalbolagen disponerade i mars 1992 ett kapital på 125milj.kr. per bolag.
Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop. 1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 milj.kr. och reservfonden till 4 milj.kr. Statens andel av aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.
Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10).
I småföretagspropositionen aviserade regeringen sin avsikt att ta upp överläggningar med Företagskapital AB i frågan om förvaltning av Småföretagsfondens medel. Efter överläggningar har avtal ingåtts i januari 1992 mellan staten och Företagskapital AB om förvaltning av stiftelsen Småföretagsfonden.
Beträffande de regionala riskkapitalbolagen sägs i avtalet att Företagskapital AB skall fullgöra stiftelsens funktion som ägare av de sex riskkapitalbolagen, varvid Företagskapital AB skall: utforma riktlinjer för verksamheten, tillse att bolagens styrelser får en lämplig sammansättning, tillse att bolagsordningen för resp. bolag står i överensstämmelse med avtalet samt med de riktlinjer för bolagens verksamhet som statsmakterna har beslutat om, vid behov bistå riskkapitalbolagen med löpande rådgivning.
Företagskapital AB har i februari 1992 med Småföretagsfondens medel tillfört riskkapitalbolagen 25milj.kr. per bolag. Ytterligare 100 milj.kr. har i mars 1992 tillförts resp. bolag. Senare kan ytterligare sammanlagt högst 150milj.kr. komma att tillföras bolagen från fondens likvida medel. I avtalet sägs också att Företagskapital AB aktivt skall verka för att riskkapitalbolagen tillförs nya privata ägare.
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt 795milj.kr. Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.
Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty. Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet: projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen, projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och projekt av teknikupphandlingskaraktär.
Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för Industrifondens verksamhet och minskning av kapitalet (prop. 1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350milj.kr. skulle återföras från fonden till staten under budgetåren 1991/92--1994/95 med följande fördelning på resp. budgetår: 100milj.kr., 90milj.kr., 80milj.kr. resp. 80milj.kr. Fonden förutsattes efterkomma riksdagens ställningstagande, trots dess ställning som självständig stiftelse. Därvid erinrades om att en motsvarande indragning av stiftelsekapitalet gjordes år 1987.
Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan näringsdepartementet och Industrifonden om inbetalningen av medel. Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till 1,3 miljarder kronor.
Regeringen har, som tidigare nämnts, nyligen beslutat att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att göra en översyn av det statliga stödet till produktutveckling genom i första hand Industrifonden. Utredningsarbetet skall redovisas senast den 15 augusti 1992.
I småföretagspropositionen aviserades att regeringen skulle återkomma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning, t.ex. i form av villkorslån av liknande slag som finns i Tyskland (Eigenkapitalhilfe-programm -- EKH-lån). I en departementspromemoria från näringsdepartementet (Ds 1992:20), som presenterades i mars 1992, lämnas förslag till införande av nyföretagarlån som tar sin utgångspunkt i de tyska EKH-lånen.
Enligt förslaget skall nyföretagarlån beviljas företag som inte kan lösa sin finansiering på traditionellt sätt. Två typer av lån föreslås; det ena skall lämnas till privatpersoner och det andra, som är ett s.k. förlagslån, till det nybildade bolaget. Lånet, som föreslås få en löptid på 15 år, skall vara amorteringsfritt i fem år och räntefritt i två år, varefter räntan successivt stiger till marknadsränta år sex. Nyföretagaren anses själv böra kunna stå för minst 10% av finansieringsbehovet, och nyföretagarlånet skall som mest utgöra 30% av behovet. De resterande 60 procenten skall tillgodoses i form av normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest kunna uppgå till 1milj.kr., men får inte understiga 100000 kr. Utvecklingsfonderna föreslås finansiera lånen, vilket innebär att fondernas kvarvarande finansieringsresurser kommer att riktas mot nyetableringar. Med ett antagande om en genomsnittlig storlek på nyföretagarlånet på 200000 kr. beräknas ca 850 nyföretagarlån kunna beviljas per år.
Förslaget om nyföretagarlån remissbehandlas för närvarande; remisstiden utgår i början av maj 1992. Enligt uppgift kan en proposition komma att läggas fram under hösten 1992, eventuellt i samband med en planerad proposition på företagsbeskattningens område.
I februari 1992 överlämnade Sveriges industriförbund till regeringen (finansdepartementet) en rapport med förslag om projektkapitalfonder. I rapporten föreslås skattestimulanser för att nya kunskaps- och teknikintensiva företags riskkapitalförsörjning skall främjas. Förslaget har följande beståndsdelar: Den föreslagna skattestimulansen knyts till placeringar i särskilda projektkapitalfonder. Fonderna initieras och förvaltas av speciella projektkapitalbolag. Skattestimulansen utformas så att en placerare medges en skattereduktion redan vid investeringstidpunkten. Avdragseffekten för fysiska personer bör motsvara 25 % av anskaffningskostnaden för andelen. Skatteavdrag skall förutom av privatpersoner kunna göras av företag, försäkringsbolag, banker och värdepappersfonder. Vissa regler för fondernas placeringar fastställs i lag. En revisionskommitté tillsätts för varje fond.
Regeringen planerar, som tidigare har nämnts, att hösten 1992 lägga fram en proposition på företagsbeskattningens område mot bakgrund av bl.a. förslag i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning. I detta sammanhang kan enligt uppgift Industriförbundets förslag komma att övervägas.
Motionerna
Småföretagens riskkapitalförsörjning tas upp i tio motioner. I några motioner begärs att riksdagen skall ändra eller modifiera tidigare fattade beslut avseende indragning av medel från de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Vidare framläggs förslag om inrättande av en utvecklings- och investeringsbank och förslag om inrättande av kapitalfonder eller kapitalbolag särskilt inriktade på finansiering av produktutveckling. Dessutom berörs effekten på riskkapitalmarknaden av försäljning av statliga företag.
Indragningen av finansieringsmedel från utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör anstå till dess att det verkligen kan konstateras att det har byggts upp ett alternativ, anförs det i motion 1991/92:N240 (s). Nu slår kreditåtstramningen i bankerna ut många företag. Det blir därmed småföretagen som får betala för kreditförlusterna under 1980-talet, säger motionärerna.
Utvecklingsfondernas finansiella verksamhet har under hela 1980-talet utgjort ett väsentligt stöd till etablering och utveckling av främst industriella företag, heter det i motion 1991/92:N264 (s). De indragningar från utvecklingsfonderna på totalt 1600milj.kr. som riksdagen beslutade om våren 1991 har fördelats på alla fonder oavsett kapitaltillgång, påpekas det. Detta innebär att de utvecklingsfonder som har placerat nära nog allt sitt kapital i företag har förlorat hela sin utlåningskapacitet. Det är enligt motionärerna nödvändigt att se över och stärka utvecklingsfondernas roll som finansiella organ och samtidigt pröva på vilket sätt de utvecklingsfonder som har drabbats hårdast av likviditetsindragningarna kan kompenseras.
Även i motion 1991/92:N233 (c) tas upp frågan om kompensation till de utvecklingsfonder som har förlorat huvuddelen av sin utlåningsverksamhet. Det måste i Sverige, liksom i andra industrinationer, finnas ett statligt stöd för att stimulera etablering och utveckling av tillväxtföretag, anser motionären. I detta sammanhang har utvecklingsfonderna spelat en central roll. Det är enligt motionären nödvändigt att utvecklingsfonderna, vid sidan av sin rådgivande verksamhet, också fortsättningsvis kan bistå företagen med finansiellt stöd. De fonder som, i likhet med fonden i Uppsala län, har placerat hela sitt kapital i företag bör inte förlora sin utlåningskapacitet, utan bör ges möjlighet att även fortsättningsvis kunna lämna det näringspolitiska stöd som riksdagen har avsett, anför motionären.
I ett läge där kreditmarknaden för småföretagen inte fungerar, går regeringen ut och skapar osäkerhet om det statliga riskkapitalet, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). I nyliberalt nit vill regeringen avskaffa de nyligen startade riskkapitalbolagen och dra in utvecklingsfondernas möjlighet att lämna krediter. Enligt motionärernas mening finns det, speciellt inte i nuvarande läge, någon anledning att dra ner på statens riskkapitalengagemang.
Utvecklingsfondernas finansieringsmöjligheter berörs också i motion 1991/92:Fi208 (nyd). Mot bakgrund av konstateranden om åtstramningar av bankernas kreditgivning och indragningar av utvecklingsfondernas finansieringsresurser, anförs det att riksdagen måste tillse att det skapas bättre förutsättningar för de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. De lösningar på problemet som regeringen har framlagt eller aviserat om är enligt motionärerna alltför långsiktiga. I motionen hänvisas i stället till det förslag om inrättande av en privat investeringsbank i samband med avvecklingen av löntagarfonderna, som Ny demokrati tidigare har lagt fram.
I motion 1991/92:N259 (nyd) presenteras ett mer detaljerat förslag till hur den föreslagna utvecklings- och investeringsbanken skall vara uppbyggd. Banken föreslås få aktier från löntagarfonderna till ett värde av i storleksordningen 15 miljarder kronor. Kapitaltäckningskravet borde vara förslagsvis 25 %. Banken skall enligt motionärerna ägas dels av dem som ursprungligen satsade kapitalet i löntagarfonderna, dvs. företagen, dels av allmänheten. De som ursprungligen finansierade uppbyggnaden av löntagarfonderna skulle åläggas att själva bevisa detta och tilldelas aktier i proportion till sina insatser. Allmänheten skulle ges möjlighet till delägande, t.ex. genom en kombination av sparpremie och förmånliga villkor. Bolagsordningen kan enligt motionärerna vara liknande den som gällde för Investeringsbanken. Ledning och styrelse bör bestå av professionellt bank- och industrifolk och banken bör snarast möjligt noteras på aktiebörsen, anför motionärerna.
Stark kritik riktas i motion 1991/92:Ub801 (s) mot regeringens planer på en omfattande utförsäljning av statliga företag. En sådan utförsäljning kommer att ta i anspråk en stor del av det tillgängliga riskkapitalet, vilket kommer att bli ett hinder för den expansion av småföretagens verksamhet som borde ske under 1990-talet, anför motionärerna. De anser därför att riksdagen bör uttala att det riskkapital som nu kan mobiliseras skall användas för näringslivets behov, särskilt hos de små företagen.
Strävanden att tillgodose behovet av riskkapital vid produktutveckling ligger bakom yrkandena i motionerna 1991/92:N282 (fp) och 1991/92:N273 (fp). I den förstnämnda sägs att nya former för samverkan mellan statens och näringslivets resurser måste etableras för att en framgångsrik utveckling av nya produkter i näringslivet skall främjas. I motionen hänvisas till den här tidigare refererade utredningen av Industriförbundet, i vilken det föreslås att projektkapitalfonder skall inrättas. I sådana fonder skulle industriledare och andra personer med näringslivskompetens erbjudas att satsa kapital och personligt engagemang. Fonderna skall enligt motionärerna vara särskilt inriktade på startskedet i produktionsutvecklingsprojekten och på kommersiellt intressant teknologi. Många fonder bör kunna inrättas i landet, dock ingen med mindre kapitalbas än 100--150 milj.kr., anför motionärerna.
I motion 1991/92:N273 (fp) sägs att en effektivisering av riskkapitalförsörjningen är ett viktigt medel för att främja produktutveckling och exploatering av nya produkter. De åtgärder som erfordras från statligt håll är enligt motionären dels medverkan i riskkapitalförsörjningen i det första skedet av ett projekts affärsmässiga utveckling (s.k. såddkapital), dels medverkan tillsammans med privata finansiärer i det fortsatta utvecklingsarbetet. Ett snabbt sätt att organisatoriskt åstadkomma detta skulle enligt motionären kunna vara att Norrlandsfonden och Industrifonden gavs i uppdrag att bilda särskilda projektkapitalbolag. Samtidigt bör, säger motionären, dessa organs nuvarande verksamhet bestå.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Den fråga som tas upp i motion 1991/92:Ub801 (s), och som rör farhågan att privatiseringen av statliga företag kan komma att ta i anspråk en stor del av det riskkapital som småföretagen behöver, togs upp av utskottet hösten 1991 i samband med behandlingen av proposition 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag m.m. I propositionen betonades det att det är viktigt att försäljningarna genomförs så att inte övriga företags möjlighet att anskaffa kapital förhindras. Utskottet instämde i detta och anförde (bet. 1991/92:NU10 s. 21) att det är väsentligt att valet av tidpunkt för försäljning görs med beaktande av förhållandena på riskkapitalmarknaden. Försäljningarna angavs inte få leda till att det övriga näringslivets möjligheter att tillförsäkra sig riskkapital sätts i fara. I en reservation (s) avvisades regeringens förslag. Där anfördes att effekterna på riskkapitalmarknaden av regeringens förslag hade blivit endast översiktligt berörda i propositionen. Försäljningar i den omfattning som avses (ca 10miljarder kronor per år) ansågs i ett slag komma att ta i anspråk en stor del av det riskkapital som det övriga näringslivet -- inte minst de små och medelstora företagen -- sades vara i behov av.
Ett motionsyrkande (nyd) om inrättande av en utvecklings- och investeringsbank, liknande dem som nu framläggs i motionerna 1991/92:Fi208 (nyd) och 1991/92:N259 (nyd), avslogs av riksdagen hösten 1991 i anslutning till behandlingen av regeringens förslag om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36, bet. FiU9). Näringsutskottet avstyrkte yrkandet i ett yttrande (1991/92:NU1y) till finansutskottet. I en avvikande mening ställde sig företrädaren i utskottet för Ny demokrati bakom yrkandet i motionen; detta fick stöd i ett särskilt yttrande till finansutskottets betänkande.
Regeringen har nu lämnat förslag om hur utskiftningen av de förutvarande löntagarfondernas tillgångar bör ske (prop. 1991/92:92). I propositionen sägs att en del av löntagarfondernas tillgångar bör användas för främjande av utvecklingen hos små och medelstora företag. Den exakta utformningen av hur dessa tillgångar skall utnyttjas för det nu aktuella syftet skall dock bli föremål för ytterligare överväganden. Regeringen aviserar att en kommitté med parlamentarisk förankring kommer att tillsättas med uppdrag att skyndsamt lämna förslag i denna fråga.
Utskottet (bet. 1991/92:NU14) ställde sig hösten 1991 bakom de synpunkter som framfördes i småföretagspropositionen om hur de små och medelstora företagens behov av riskkapital skall tillgodoses. Innebörden var att detta bör ske genom generellt inriktade åtgärder och utan statlig inblandning. Utskottet konstaterade att de regionala utvecklingsfonderna, Norrlandsfonden och de regionala riskkapitalbolagen sammantaget skulle komma att förfoga över en större kapitalbas år 1992 än år 1991. Vidare framhöll utskottet att frågan om småföretagens riskkapitalförsörjning borde ses i ett sammanhang och pekade på de förändringar beträffande förmögenhetsbeskattning, kapitalbeskattning och arvs- och gåvobeskattning som hade beslutats om. Utskottet hänvisade också till av regeringen aviserade förslag beträffande villkorslån liknade de tyska EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skulle prövas. I det föregående har redogjorts för den avvikande uppfattning som kom till uttryck i en reservation (s) till utskottets betänkande.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet har inhämtat föreligger det stora skillnader mellan de olika utvecklingsfonderna vad avser andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel mellan 5 och 85%. Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig finns det ett antal omständigheter som bör beaktas. Förvaltningen av utvecklingsfondernas lånefonder skall, som tidigare har nämnts, ske på ett sådant sätt att de bevarar sitt värde. Detta kan innebära att ett större mått av försiktighet iakttas av utvecklingsfonderna vid satsningar i riskfyllda projekt än vad som annars skulle ha varit fallet.
Vidare bör noteras att de beslutade inbetalningarna av medel till staten påverkar utvecklingsfondernas behov av likvida medel. Förhållningssättet till detta faktum skiljer sig uppenbart åt mellan olika utvecklingsfonder.
Det kan också konstateras regionala skillnader vad avser likviditetsandelen. Utvecklingsfonderna i den norra delen av landet har i genomsnitt en högre likviditetsandel än de i övriga landet. En förklaring till detta är att det i norra Sverige länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån -- än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.
Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna förklaringarna dock inte anses tillräckliga. Det får betecknas som anmärkningsvärt att utvecklingsfonderna i vissa län inte i större utsträckning än för närvarande ser till att det kapital som finns tillgängligt i lånefonderna kommer företagen till del. Utskottet förutsätter att utvecklingsfonderna tillser att en aktivering av medlen uppnås. Regeringen bör noga följa utvecklingen och lämna redovisning härför till riksdagen. I detta sammanhang kan det nämnas att utskottet har lämnat förslag till riksdagens revisorer om att effektiviteten i utvecklingsfondernas verksamhet skall tas upp till granskning.
I frågan om de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning vidhåller utskottet sin uppfattning från hösten 1991. Med hänsyn till att det aviserade förslaget om nyföretagarlån nu har senarelagts något anser utskottet dock att det kan vara ändamålsenligt att vissa utvecklingsfonder beviljas anstånd till våren 1993 med den inbetalning som enligt tidigare förbindelser skall göras i december 1992.
Som har framgått föreligger det stora skillnader mellan utvecklingsfonderna vad avser andelen likvida medel. Enligt utskottets mening är det rimligt att de utvecklingsfonder som i janauri 1992 hade en låg andel likvida medel -- under 50% -- skall beviljas anstånd till den 30 juni 1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december 1992. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att dra försorg om att berörda utvecklingsfonder ges sådant anstånd. Kostnaden för staten i form av utebliven ränteintäkt för dessa medel under ett halvår kan uppskattas till ca 5milj.kr.
Genom ett sådant beslut av riksdagen blir motion 1991/92:Fi208 (nyd) tillgodosedd till viss del. Övriga motioner avstyrks i berörda delar.
Utvecklingsfondernas verksamhet
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i budgetpropositionen (s. 38 f.) om inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet.
Utvecklingsfonderna bör i sin verksamhet prioritera de områden som angavs i småföretagspropositionen, nämligen främst nyetableringsinsatser och Europakontakter, sägs det. Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör ligga på regional och lokal nivå där samhällets organ -- främst utvecklingsfonderna -- bör samverka med bl.a. handelskamrar, företagens organisationer och banker, heter det.
Det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de förändringar som ett närmande till EG medför i form av både en ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den europeiska marknaden, anförs det vidare. Utvecklingsfonderna, handelskamrarna, NUTEK, Exportrådet m.fl. organ kan -- oftast i samverkan -- erbjuda småföretagen olika analys- och rådgivningstjänster. Genom de instrument som EG har byggt upp centralt kan företagen, påpekas det, få möjlighet att delta i olika nätverk för europeiskt samarbete.
I enlighet med vad som anfördes i småföretagspropositionen är det enligt regeringen av stor vikt att utvecklingsfonderna och andra organ som tillhandahåller information till nyföretagare uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda behov samt de grupper av kvinnor inom den offentliga sektorn som är potentiella företagare.
I anslutning till frågan om inriktningen av utvecklingsfondernas verksamhet behandlar utskottet i detta avsnitt tre motioner som rör stöd till kvinnors företagande och insatser för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden.
Utflyttningen av unga kvinnor från skogslänen är enligt samstämmiga bedömningar ett av de största hoten mot en positiv glesbygdsutveckling, sägs det i motion 1991/92:A435 (s). Utvecklingsfonderna spelar enligt motionärerna en stor roll för skogslänen och för kvinnorna i glesbygden. Därför måste fonderna ges ekonomiska förutsättningar att även fortsättningsvis stödja kvinnor i dessa områden.
Även i motion 1991/92:A805 (c) tas upp frågan om utvecklingsfondernas betydelse för stöd till kvinnor i glesbygd. För att inte unga kvinnor skall tvingas flytta från landsbygden krävs dels utbildning, dels en breddad arbetsmarknad, sägs det i motionen. Utvecklingsfonderna måste enligt motionärerna anmodas att aktivt initiera och stödja kvinnors företagande. Detta kan ske genom att kvinnor som har eller avser att starta serviceföretag ges möjlighet att i större utsträckning än för närvarande erhålla stöd genom utvecklingsfonderna. För att uppnå resultat måste medel öronmärkas, anför motionärerna.
Inför öppningen mot EG saknar ofta de små företagen resurser för att kunna konkurrera inom EG, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). Småföretagen har inte samma möjligheter att som de stora företagen upprätta egna försäljningskontor. Staten bör därför enligt motionärerna ta initiativ till att det över hela landet sker en samordning av resurserna och att det skapas organ -- "nätverk" -- inom vilka småföretagen kan samarbeta beträffande försäljning, dataservice, forskning och utveckling etc.
Riksdagen har senast våren 1991 avslagit motionsyrkanden (m; c) om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet. 1990/91:NU35). Utskottet delade uppfattningen att det är angeläget att stödja kvinnor som vill starta eller driva företag, men ansåg att de insatser som har vidtagits har varit tillräckliga. Bl.a. pekade utskottet på att regeringen -- på initiativ av riksdagen (bet. NU 1984/85:35) -- tillsammans med Landstingförbundet har verkat för att varje utvecklingsfond utser en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med frågor som rör kvinnors företagande. I en reservation (m, fp) underströks vikten av att en privatisering av den offentliga sektorn kommer till stånd. I en annan reservation (c) följdes kravet på ett uttalande av riksdagen upp -- någon öronmärkning av medel förordades dock inte.
Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till kvinnor som vill starta företag. Regeringen betonar också detta i budgetpropositionen och anger att kvinnor inom den offentliga sektorn som är potentiella företagare särskilt bör uppmärksammas. Mot denna bakgrund finns det, anser utskottet, inte behov av något uttalande från riksdagens sida av den typ som förordas i motionerna 1991/92:A435 (s) och 1991/92:A805 (c). Dessa avstyrks sålunda såvitt här är i fråga.
Även det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N270 (v) om statliga insatser för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden blir tillgodosett genom vad som föreslås i propositionen. Där framhålls vikten av att småföretagen får hjälp att förbereda sig för närmandet till EG och att olika organ bör samverka i detta arbete. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Regeringen bör i det pågående arbetet med att förändra statens organisation och aktiviteter i syfte att stödja utvecklingen inom småföretagssektorn också överväga en förnyelse och förändring av utvecklingsfondernas organisation, anförs det i motion 1991/92:N213 (m). Förändringen, vars syfte skall vara att uppnå en marknadsanpassning av utvecklingsfondernas verksamhet, bör enligt motionären ske enligt följande riktlinjer. Fonderna ombildas till aktiebolag med staten som ägare; marknadsmässiga avkastningskrav ställs på verksamheten. Statens anslag bör begränsas till att omfatta tre till fem tjänster och avgränsas till en femårsperiod, varefter företagen bör kunna vara självfinansierade. Bolagen bör vara inriktade på uppdrag från NUTEK eller andra statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner samt reguljär konsultverksamhet.
Utskottet har i det föregående (s. 34f.) redovisat hur utvecklingsfonderna är organiserade. Deras huvudmän är staten, landstingen och kommuner utanför landstingen. Verksamheten regleras genom avtal; nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. år 1994. Landstingen -- och de berörda kommunerna -- utser styrelser i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till att täcka driftskostnaderna.
Utvecklingsfonderna skall, som tidigare har redovisats, i sin verksamhet framöver prioritera bl.a. småföretagens Europakontakter. I samarbete med handelskamrar, NUTEK, Exportrådet m.fl. skall utvecklingsfonderna tillhandahålla tjänster som kan underlätta för småföretagen att komma in på EG-marknaden. Även utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är föremål för ändringar genom de beslut om indragning av medel som har tagits. Mot bakgrund av att utvecklingsfondernas verksamhet sålunda för närvarande är föremål för olika förändringar, anser utskottet att det inte är lämpligt att nu företa en sådan omprövning av utvecklingsfondernas status som föreslås i motionen. Den avstyrks sålunda.
Stöd till underleverantörer
I propositionen sägs (s. 38) att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer som NUTEK har ansvarat för inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling bör upphöra i och med utgången av innevarande budgetår.
Regeringens förslag möter kritik i tre motioner.
Skälet till att NUTEK tillsammans med utvecklingsfonderna har drivit ett underleverantörsprogram är, sägs det i motion 1991/92:N240 (s), att underleverantörer i hela industrin har problem till följd av strukturförändringar i industrin, internationaliseringen med ökad konkurrens etc. Underleverantörsprogrammet har enligt motionärerna varit mycket uppskattat och efterfrågat både hos storföretagen och bland underleverantörsföretagen. Hos de senare företagen efterfrågas mer omfattande åtgärder, inte mindre. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att pågående aktiviteter riktade mot underleverantörer skall fullföjas.
Bilindustrin har tillsammans med sina leverantörer en central plats i den svenska samhällsekonomin, sägs det i motion 1991/92:N234 (s). Regeringens förslag att slopa underleverantörsprogrammet ser motionärerna som uttryck för att regeringen -- felaktigt -- betraktar underleverantörerna som en särskild bransch. Konsekvenserna av nedskärningarna i budgetpropositionen blir enligt motionärerna förödande vad avser omstruktureringen hos underleverantörerna och därmed också för sysselsättningen i Västsverige. Motionärerna föreslår därför en vidareutveckling av insatserna i stället för en avveckling.
Betydelsen av insatser för att stärka underleverantörernas situation framhålls också i motion 1991/92:N270 (v). Under de senaste åren har enligt motionärerna de svenska storföretagen skärpt tonen mot underleverantörerna vad gäller priser, vilket många underleverantörer inte klarar. En starkare konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta, säger motionärerna. En annan utväg vore att det ställdes krav på att de storföretag som får order från den offentliga sektorn åläggs att föra en del medel vidare till underleverantörerna för t.ex. produktutveckling.
SIND, STU, VT-delegationen, Industrifonden och Exportrådet fick genom ett regeringsbeslut i juni 1990 i uppdrag att genomföra ett treårigt åtgärdsprogram för underleverantörsindustrin. Det uppdrogs åt SIND att samordna insatserna.
Syftet med insatserna angavs vara att bidra till att underleverantörsindustrins konkurrenskraft stärks, genom medverkan vid omstrukturering samt kompetens- och produktutveckling. I riktlinjerna för arbetet framhölls att underleverantörsledet är en viktig industriell resurs som stärker såväl de hemmamarknadsorienterade som de internationellt inriktade köparföretagen. Vidare påpekades att det kan vara svårt att återskapa ett stort bortfall av kapacitet i underleverantörsledet.
Genom regleringsbrev har 12 milj.kr. anvisats för vardera budgetåren 1990/91 och 1991/92.
Som tidigare har framgått anser utskottet att näringspolitiken bör föras med generella medel. Detta innebär att selektiva åtgärder riktade till särskilda grupper av företag blir mindre motiverade. Upphävandet av de särskilda insatserna riktade till underleverantörer framstår mot denna bakgrund som en naturlig åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet de tre här aktuella motionerna i berörda delar.
Utbildningsinsatser
I propositionen sägs vidare (s. 38) att omfattningen av central upphandling av utbildningstjänster från Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra utbildningsproducenter bör reduceras.
Inom ramen för de av regeringen föreslagna budgetramarna bör resurser avsättas till den utbildningsverksamhet -- Företagarnas utbildning -- som bedrivs av Företagarnas riksorganisation, anförs det i motion 1991/92:N231 (m). Därigenom skulle denna utbildningsverksamhet ges möjlighet till marknadsföring och genomförande av en utbildning som är direkt anpassad för de små och medelstora företagen.
Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har 43milj.kr. tagits upp under anslaget till småföretagsutveckling för anslagsposten Kompetenshöjande insatser inom småföretagsområdet m.m. Från denna anslagspost har medel anvisats till Företagarnas riksorganisation för deras utbildningsverksamhet, Företagarnas utbildning i Leksand. För innevarande budgetår har 2,5 milj.kr. anvisats.
Riksdagen har tidigare år avslagit liknande motionsyrkanden (m). Vid det senaste tillfället, våren 1990, anförde utskottet (bet. 1989/90:NU30 s. 51) enhälligt att det borde ankomma på SIND, som då förvaltade anslaget, att avväga olika önskemål och behov på detta utbildningsområde.
I budgetpropositionen sägs, som tidigare har nämnts, att omfattningen av insatser på utbildningsområdet bör reduceras. Detta kommer enligt uppgift från NUTEK bl.a. att innebära att möjligheterna till fortsatt stöd till Företagarnas utbildning blir mycket små.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen, då liknande yrkanden har behandlats. Dock vill utskottet framhålla att det är värdefullt med utbildningsinsatser, särskilt sådana som beaktar småföretagarnas behov. Motion 1991/92:N213 (m) avstyrks sålunda.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlas två motionsyrkanden rörande egenföretagares borgensåtaganden och statliga garantier vid konkurser.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1991/92:N214 (m). Med den inskränkta bestämmanderätt som lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL) innebär kan nämligen företagarna enligt motionären inte svara för sina åtaganden i samma omfattning som tidigare.
Motsvarande motionsyrkande har framställts av samme motionär under en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64), hänvisade utskottet till tidigare uttalanden med innebörd att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare åberopades ett s.k. etikmeddelande från förutvarande bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982). Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet har under senare år gett stöd åt motionärens krav i reservationer.
Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan och anser därför att det inte finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ av det slag som förordas i den här aktuella motionen. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att arbetsrättskommittén (A 1991:02) har i uppdrag (dir. 1991:118) att göra en allmän översyn av medbestämmandelagen. Om den fråga som berörs i motionen inte får en tillfredsställande lösning kan det finnas anledning för utskottet att återkomma till den i ett senare sammanhang. Därmed avstyrks motionen.
Regeringen måste gripa in med förslag till omedelbara åtgärder som motverkar det snabbt accelererande antalet konkurser inom småföretagssektorn, krävs det i motion 1991/92:Sk350 (nyd). Det pågår en enorm kapitalförstöring, sägs det, vilken måste motverkas genom någon form av temporära åtgärder gentemot bankerna och deras kreditgivningspolitik visavi småföretagen.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02), särskild utredare hovrättslagman Tryggve Hellners, som tillsattes hösten 1988, har i uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område (dir. 1988:52, dir. 1990/74, dir. 1991:93). Utredaren skall bl.a. utreda frågan om rekonstruktion av företag som har kommit på obestånd eller har betalningssvårigheter.
Enligt de senaste tilläggsdirektiven (dir. 1991:93) skall utredningen söka tillgodogöra sig erfarenheterna av de rekonstruktionsförfaranden som under senare år har införts på olika håll i Europa för att se om sådana regler eller delar av dem kan vara lämpliga att införa i Sverige. Utredningen skall vid sin genomgång av utländska erfarenheter på området ägna uppmärksamhet åt de rekonstruktionsregler som gäller i Förenta staterna, det s.k. Chapter 11-förfarandet. Syftet med detta reorganisationsförfarande är att konkurs skall kunna undvikas och att gäldenärens verksamhet skall kunna drivas vidare efter ekonomisk rehabilitering. Utgångspunkten är att vidaredriften skall handhas av gäldenären själv. Under förfarandet råder generellt moratorium, dvs. inga krav mot gäldenären får genomdrivas utan tillstånd av domstolen. Under denna tid upprättas en reorganisationsplan för företaget, vilket är det centrala momentet i förfarandet.
I insolvensutredningens arbetsuppgifter ingår också att förutsättningslöst se över de delar av förmånsrättsordningen som berörs av rekonstruktionsfrågorna. Vidare skall utredningen särskilt uppmärksamma vilka följder det får för konkurrensen mellan olika företag i en viss bransch att företag kan drivas vidare med lönegarantimedel under viss tid.
Insolvensutredningen skall avsluta sitt arbete hösten 1992. Enligt vad utskottet har erfarit räknar man inom regeringskansliet med att utredningens förslag kan remissbehandlas under våren 1993 och att en proposition kan komma att läggas fram hösten 1993.
Konkursutredningen (I 1990:02), som är en parlamentariskt sammansatt kommitté, tillsattes i december 1990 mot bakgrund av ett uttalande av riksdagen (bet. 1989/90:NU7). Utredningen har enligt sina direktiv (dir. 1990:75) i uppdrag att utreda behovet av åtgärder ägnade att begränsa antalet företagskonkurser samt att -- om det behövs -- föreslå samordnande åtgärder i denna riktning. Avgränsningen mellan konkursutredningens och insolvensutredningens arbete avseende rekonstruktionsförfarande har gjorts så att konkursutredningen skulle överväga behovet av rekonstruktionsåtgärder innan företag blivit insolventa, dvs. närmast sådana förebyggande åtgärder som syftar till förnyelse av företag i kris utan att det är fråga om obestånd.
I budgetpropositionen (s. 39) anmäler näringsministern att det inte kan anses motiverat med en särskild kommitté med den inriktning som konkursutredningen har. Den väsentliga frågan om rekonstruktionsförfarandet behandlas av insolvensutredningen, anförs det. Att bl.a. följa utvecklingen av antalet konkurser och analysera orsakerna till dessa ingår bl.a. i NUTEK:s uppgifter, sägs det vidare. Näringsministern meddelar sin avsikt att senare föreslå regeringen att konkursutredningens arbete skall avbrytas. Enligt vad utskottet har erfarit kommer detta att ske när riksdagen har behandlat budgetpropositionen i denna del.
De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen i berörd del.
I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att konkursutredningen nu bör läggas ned. När riksdagen våren 1990 uttalade sig för att en konkursutredning borde tillsättas, motsatte sig företrädarna för de borgerliga partierna i utskottet detta (bet. 1989/90:NU7 s. 22 f.).
Anslag till småföretagsutveckling
Den allmänna inriktning av småföretagspolitiken som regeringen förordar -- och som här har redovisats i det föregående i avsnittet om näringspolitikens inriktning -- innebär att goda generella förutsättningar skall skapas. Riktade insatser blir därmed mindre motiverade, sägs det i propositionen, vilket minskar behovet av medel på anslaget till småföretagsutveckling.
Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 163,6 milj.kr., varvid huvuddelen anges böra gå till utvecklingsfondernas verksamhet. Som har nämnts i tidigare avsnitt sägs i propositionen att särskilda insatser på central nivå riktade till underleverantörer bör upphöra och att omfattningen av central upphandling av utbildningstjänster från Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra utbildningsproducenter bör reduceras. Vidare föreslås att programmet för insatser inom den träbearbetande industrin skall upphöra.
Regeringens förslag om minskat anslag till småföretagsutveckling kritiseras i två motioner.
De kraftiga minskningarna av anslagen för småföretagsutveckling som regeringen föreslår slår hårt mot de välmotiverade utvecklingsinsatser som NUTEK bedriver, sägs det i motion 1991/92:N240 (s). Regeringens förslag innebär att totalt sett minskade resurser avsätts för stöd till nyföretagande. Motionärerna föreslår i stället att NUTEK:s resurser för stöd till småföretag och utveckling av nya företag skall bibehållas.
Enligt Vänsterpartiets mening, sägs det i motion 1991/92:N270, är det fortfarande motiverat med selektivt stöd till företag. En minskning av anslaget till småföretagsutveckling på det sätt som regeringen föreslår rimmar enligt motionärernas uppfattning dåligt med uttalanden om att en offensiv småföretagspolitik skall föras.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella uppfattning att näringspolitiken bör föras med generella medel och att selektiva åtgärder bör undvikas. En konsekvens av detta är att behovet av statligt stöd till småföretagsutveckling minskar. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till anslag och avstyrker samtidigt motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N270 (v) i berörda delar.
Stöd till kooperativ utveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet förslag under civildepartementets huvudtitel (bilaga 14 s. 56) om stöd till kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och förstärkas.
Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet (bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m, fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med förslag i budgetpropositionen 5milj.kr. till stödet (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en reservation (m, fp) krävdes att stödet skulle upphöra.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig kostnadsfri information och rådgivning. Avsikten är att rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av minst samma storlek erhålls från andra intressenter.
I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför civilminister Inger Davidson att hon delar de uppfattningar som riksdagen tidigare år har gett uttryck för om värdet och betydelsen av att den kooperativa företagsformen får fortsätta att utvecklas på samma villkor som andra företagstyper. Den inställningen sammanfaller för övrigt med EG:s, sägs det. En sådan utveckling fordrar ett stöd från statens sida. Den information och rådgivning till allmänheten som är nödvändig anges bli tillgodosedd av de lokala kooperativa utvecklingscentrumen. Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas till 5,2 milj.kr.
I propositionen aviseras vidare förslag om ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, som bl.a. innebär att kravet på minsta antalet fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening sänks från fem till tre personer. Enligt vad utskottet har erfarit väntas en proposition i frågan bli avlämnad senare under år 1992.
Efter samråd med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund avser civilministern också att föreslå regeringen att medge att vissa medel ur anslagen till regionalpolitiken får användas för stöd till kooperativ utveckling. Enligt uppgift rör det sig om ca 1,25milj.kr., för vilka det kommer att lämnas anvisningar i regleringsbrev för nästa budgetår.
Frågan om statens stöd till kooperativ utveckling tas upp i fem motioner.
I motion 1991/92:N240 (s) föreslås att ökad uppmärksamhet skall riktas mot nykooperativ verksamhet, inte minst med avseende på sysselsättningen för kvinnorna. Under senare år har olika former av nykooperativ växt fram, bl.a. som alternativ till offentligt producerad vård och omsorg, sägs det i motionen. Samhällets stödsystem för information och rådgivning måste självfallet ges på lika villkor till kooperativa företag som till övriga företagsformer. Detta bör kunna tillgodoses bl.a. genom ett närmare samarbete mellan utvecklingsfonderna och de lokala kooperativa utvecklingscentrumen. Regeringen borde uppdra åt NUTEK att tillsammans med Kooperativa rådet finna former för ett sådant samarbete.
Det är angeläget att ett fortsatt berednings- och utvecklingsarbete avseende de förslag som nykoop-företagsutredningen lämnade kommer till stånd, anförs det i motion 1991/92:N253 (s). Kooperativa rådet bör kunna ges ansvaret för detta. Regeringen bör enligt motionärerna till riksdagen snarast lämna en samlad redovisning av vidtagna och planerade åtgärder. Riksdagen borde i avvaktan på detta uttala sig för behovet av ett ökat statligt stöd. Eftersom informations- och rådgivningsverksamhet avseende den kooperativa företagsformen bör ses som ett led i samhällets stöd till nyföretagande måste enligt motionärerna resurser omfördelas från befintliga anslag, i första hand från anslagen till småföretagsutveckling och regionalpolitiska åtgärder. Utgångspunkten föreslås vara att stödet för kooperativ utveckling sammantaget uppgår till ca 10 milj.kr. nästkommande budgetår.
Även i motion 1991/92:N252 (s) betonas det angelägna i att den kooperativa företagsformen får del av statligt stöd på samma villkor som övrigt företagande. Motionärerna anser vidare att den kooperativa arbetsformen bör kunna spela en mer framträdande roll i arbetsmarknadspolitiken, i regionalpolitiken och i arbetet med rehabilitering av långtidssjukskrivna, eller förtidspensionerade. Detta anses motiverat bl.a. mot bakgrund av arbetslöshetssituationen och möjligheterna till bibehållande av en kommersiell och samhällelig service i sådana regioner som inte har tillräcklig ekonomisk bärkraft. Regeringen bör enligt motionärerna låta utreda förutsättningarna för en ökad användning av den kooperativa arbetsformen på de angivna områdena.
Omsorgen om sysselsättningen för kvinnor i Gävleborgs län bildar utgångspunkt för motion 1991/92:A414 (s). Ett sätt att öka sysselsättningen för kvinnor är att dessa ges möjlighet att bilda kooperativ inom vård och omsorg, sägs det i motionen. Vidare anser motionärerna att det finns starka skäl för att avsätta en större summa för stöd till LKU-systemet än vad regeringen har föreslagit. Slutligen uttalar motionärerna att nykoop-utredningens förslag snarast bör genomföras.
Med tanke på den ökade betydelse som olika former av nykooperativt företagande kan förväntas få, och med hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för kooperativa företagsformer, bör dessa ägnas större uppmärksamhet i näringspolitiken, anförs det i motion 1991/92:N270 (v). Fler producentkooperativ kommer enligt motionärerna förmodligen att bildas i den närmaste framtiden inom verksamheter som tidigare har bedrivits inom ramen för den offentliga sektorn.
Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare riksdagsman Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren 1991 i betänkandet (SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande förslag: införande av en ny lag som skall göra det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och driva offentlig verksamhet, översyn av bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening, uppmuntran till bildande av LKU, tillhandahållande av rådgivning genom avtal mellan staten och resp. LKU, förbättrad undervisning och utbildning, försök med fri resursanvändning för arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringskassorna, landsting m.fl. med syfte att den kooperativa arbetsformen skall prövas som alternativ till arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.
Vad gäller det sistnämnda förslaget om försök med fri resursanvändning -- som också tas upp i några av de aktuella motionerna -- pågår enligt uppgift viss sådan verksamhet. I Jämtlands län har länsarbetsnämnden och försäkringskassan bedrivit en försöksverksamhet inom rehabiliteringsområdet. I Värmlands län har länsarbetsnämnden och vissa arbetsförmedlingar fört fram den kooperativa arbetsformen som alternativ för arbetslösa.
Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning har gjorts inom civildepartementet. Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till utredningens förslag. Utredningens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Efter regeringsskiftet har någon ny ordförande i Kooperativa rådet inte utsetts -- den tidigare ordföranden, statsrådet Margot Wallström, entledigades i oktober 1991. Frågan om Kooperativa rådets arbete övervägs för närvarande inom civildepartementet.
Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken är att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär detta synsätt att dessa företag skall ges tillgång till information och rådgivning via statliga insatser i samma omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till anslag till kooperativ utveckling utgår från denna grundinställning -- utskottet tillstyrker förslaget.
Som tidigare nämnts bereds för närvarande nykoop-företagsutredningens förslag inom civildepartementet. Därvid övervägs också Kooperativa rådets arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK
Utgångspunkt för NUTEK:s verksamhet skall enligt budgetpropositionen (bilaga 13 s. 105) vara den ökade internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara för statliga insatser för att främja: teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag, en balanserad regional utveckling, energiförsörjning och effektivare energianvändning.
Med hänsyn till de reduceringar som har föreslagits beträffande vissa anslag till verksamheter som bedrivs inom NUTEK -- t.ex. anslagen till småföretagsutveckling och till teknisk forskning och utveckling -- och med anledning av att ett visst rationaliseringskrav bör kunna ställas på NUTEK, föreslår regeringen en reducering av anslaget till NUTEK:s förvaltningskostnader. För nästa budgetår beräknas sålunda ett anslag på 181,6 milj.kr.
För NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet föreslås ett anslag på 25,6 milj.kr., vilket innebär en realt sett oförändrad resurstilldelning. För särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.
I motion 1991/92:N240 (s) hävdas att en förstärkning av NUTEK:s resurser är väl motiverad. Motionärerna erinrar om att stora rationaliseringar gjordes våren 1991, när NUTEK bildades. Regeringens förslag till ytterligare nedskärningar innebär enligt motionärerna att det blir svårt för NUTEK att göra ett kvalitativt tillfredsställande arbete på nyföretagarområdet.
Utskottet förordar, som tidigare har redovisats, en inriktning av näringspolitiken mot generella insatser. En naturlig konsekvens av detta är nedskärningar av de anslag, t.ex. anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning och utveckling, som innehåller selektiva insatser. Detta medför också att NUTEK:s verksamhet kan reduceras. Utskottet finner därför regeringens förslag om en viss minskning av NUTEK:s förvaltningsanslag motiverat och tillstyrker propositionen i här angiven del. Motion 1991/92:N240 (s) avstyrks samtidigt i motsvarande del.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande anslaget till NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet och anslaget för särskilda avvecklingskostnader.
Ny konkurrensmyndighet
Regeringen föreslår i propositionen (s. 132--141) att en ny konkurrensmyndighet skall inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter från näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) förs samman i en organisation samtidigt som dessa myndigheter läggs ned. En särskild utredare (N 1991:06), generaldirektör Jörgen Holgersson, har tillkallats för att förbereda inrättandet av den nya organisationen.
Konkurrensmyndigheten skall enligt regeringen ha till uppgift att främja en effektiv konkurrens inom såväl det privata som det offentliga området. Myndighetens uppgift föreslås vara: att motverka hinder för att en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet skall uppnås, att analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga regleringar, att lämna förslag till avreglering eller ändring av sådana offentliga regler som har negativa effekter på konkurrensen, att utvärdera de åtgärder som vidtas och pröva hur målen för verksamheten uppfylls, att följa den internationella utvecklingen, att stimulera forskningen på konkurrensområdet, att sprida information om resultatet av verksamheten, att svara för de uppgifter som följer av det särskilda avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart samt att vara behörig svensk myndighet vid tillämpningen av de artiklar (53, 54 och 57) i förslaget till EES-avtal som reglerar konkurrensförhållanden.
Den nya konkurrensmyndigheten skall ledas av en generaldirektör. Regeringen föreslår att ett rådgivande organ för utrednings- och forskningsfrågor på konkurrensområdet skall knytas till myndigheten. Verksamheten föreslås i huvudsak bli anslagsfinansierad. Konkurrensmyndigheten skall dock inom sina kompetensområden kunna åta sig att mot betalning utföra uppdrag åt departement, andra myndigheter samt statliga kommittéer och utredare.
Regeringen begär att riksdagen godkänner att en ny konkurrensmyndighet inrättas och att verksamheten bedrivs enligt de riktlinjer som här har redovisats.
För konkurrensmyndighetens förvaltningskostnader föreslår regeringen ett anslag på 61 milj.kr. för nästa budgetår. Detta är baserat på att den nya myndigheten skall ha ungefär 125 årsarbetskrafter. För särskilda utvecklings- och omställningskostnader föreslås ett anslag på 1,5 milj.kr., varifrån särskilda personalinsatser i samband med bildandet av den nya myndigheten skall kunna finansieras. Slutligen föreslås ett formellt anslag på 1000 kr. för särskilda avvecklingskostnader för NO och SPK. Det rör sig om personalkostnader, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader som kan uppkomma under uppsägningstiden och som nu inte går att beräkna.
Regeringens förslag om inrättande av en ny konkurrensmyndighet har inte föranlett några motioner. De motionsyrkanden som har väckts under den allmänna motionstiden och som rör befogenheterna för den nya myndigheten kommer utskottet att ta upp hösten 1992 i samband med behandlingen av en aviserad proposition om ny konkurrenslagstiftning.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört; förslagen tillstyrks sålunda.
Övriga anslag
Näringsdepartementet m.m.
I propositionen (s. 26) redovisas effekterna för näringsdepartementets del av den ändrade departementsindelning som har genomförts hösten 1991. Näringsdepartementet har därigenom tillförts ärenden om näringsfrihet och konkurrensförhållanden samt om byggnadsväsendet och viss byggnadsforskning. Regionalpolitiska frågor och frågor om biobränslen har förts till arbetsmarknadsdepartementet resp. jordbruksdepartementet. Frågor om hantverk och hemslöjd hör nu under kulturdepartementet. Näringsdepartementet har också fått i uppgift att samordna och bereda ärenden rörande försäljningen av statligt ägda företag.
Medelsbehovet för näringsdepartementet har med utgångspunkt i den nya organisationen beräknats till 49,7 milj.kr. För utredningar m.m. har anslaget för nästa budgetår beräknats till 19 milj.kr.
I Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 föreslås nominellt oförändrade belopp till de två nu nämnda anslagen. Motionärerna anser inte att utförsäljning av statliga företag är en så angelägen uppgift att den motiverar ökade anslag vare sig till näringsdepartementet eller till utredningsverksamheten. När besparingar på statlig byråkrati kan göras utan avgörande men för verksamheten bör dessa också vidtas, säger motionärerna.
I yrkandena i denna motion görs felaktiga jämförelser mellan de anslagsbelopp som motionärerna förordar och de som har föreslagits i propositionen. Vid utskottsbehandlingen har klargjorts vad motionärerna har avsett.
Vad gäller ökade kostnader på de berörda anslagen i samband med försäljning av statligt ägda företag kan följande noteras. En särskild enhet har inrättats vid näringsdepartementet med uppgift att bl.a. handlägga frågor om försäljning av statens aktier i vissa angivna företag. Inom enheten finns sju befattningshavare. Enhetens kostnader under det kommande budgetåret beräknas uppgå till i storleksordningen 4 milj.kr. De kostnader som tas upp under utredningsanslaget är de direkta administrativa kostnaderna för privatiseringskommissionen (N 1991:01) -- arvoden och resor för kommissionens ledamöter, sekreterare, assistenter etc. Kostnaderna uppskattas till i storleksordningen 1--1,5 milj.kr. Kostnaderna för omstruktureringsinsatserna har tagits upp under anslaget (E 1) Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., vilket utskottet har behandlat i betänkandet 1991/92:NU17 om statliga företag.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag i dessa delar och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande delar.
För de två övriga här aktuella anslagen, industriråd/industriattaché resp. bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, föreslås 1,2 milj.kr. resp. 6,9 milj.kr. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.
Exportkrediter m.m.
Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda exportkrediter (s. 41--44).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att formella anslag på 1000 kr. skall anvisas dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. Vidare tillstyrker utskottet att 70 milj.kr. anvisas till ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder.
Regeringen föreslår vidare att 4,5 milj.kr. skall anvisas till åtgärder för främjande av utländska investeringar i Sverige (s. 44).
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att anvisa en ram på 5 milj.kr. att användas under budgetåren 1990/91--1992/93 i en försöksverksamhet för att främja utländska, främst japanska, investeringar i Sverige. Våren 1991 beslöt riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU35) att anvisa ytterligare 7,1 milj.kr. för innevarande budgetår. Ett särskilt investeringskontor inrättades den 1 september 1991 vid ambassaden i Tokyo.
Åtgärder för att en ökning av investeringarna i tillverkningsindustrin skall komma till stånd efterlyses i motion 1991/92:Fi208 (nyd). De minskade bruttoinvesteringarna är den främsta faktorn bakom nedgången av bruttonationalprodukten, sägs det. Statsmakterna bör tillse att den investeringspotential som finns hos många utländska företag -- framför allt japanska -- kommer Sverige till del, anför motionärerna. Detta borde ske genom en bättre och mer målinriktad informations- och lobbyverksamhet. Som exempel på lämpliga åtgärder nämns i motionen medverkan till att det etableras ett Japancentrum i Stockholm.
Utlänningars möjligheter att idka näring i Sverige har underlättats genom olika beslut av riksdagen. Den 1 januari 1992 upphävdes bestämmelserna om kontroll av utländska företagsförvärv m.m. (prop. 1991/92:71, bet. NU15). Föreskrifter om sådan kontroll fanns i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (den s.k. företagsförvärvslagen), som alltså upphörde att gälla vid utgången av år 1991. Förvärvskontrollen beträffande fastigheter som är avsedda för näringsverksamhet avskaffades också. Riksdagen har vidare nyligen fattat beslut om att kravet på tillstånd för att utländska företag m.fl. skall få bedriva näringsverksamhet i Sverige skall avskaffas den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:88, bet. NU27). Tillståndskravet skall ersättas av ett registreringsförfarande.
Den treåriga försöksverksamheten med syfte att främja utländska -- främst japanska -- investeringar i Sverige bör enligt utskottets uppfattning fullföljas. Detta synes särskilt motiverat då Sverige, även efter det att EES-avtalet har genomförts, kan ha större svårigheter än EG-länder att attrahera kapital från tredje land, såsom Japan. Regeringens förslag till anslag tillstyrks. De insatser som efterlyses i den här aktuella motionen är just sådana som anslaget är avsett att möjliggöra. Utskottet kan därför inte se något behov av ett särskilt uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
Vissa övriga anslag
Tre anslag under rubriken Industri m.m. tas upp här, nämligen anslag till åtgärder för att främja industridesign, till sprängämnesinspektionen och till täckande av förluster vid viss garantigivning m.m. Ett motionsyrkande föreligger avseende det förstnämnda anslaget.
Regeringen föreslår att anslaget till åtgärder för att främja industridesign skall upptas till 5,4 milj.kr. Från anslaget utgår dels bidrag till Stiftelsen Svensk Industridesign, som bildades år 1988 av statens industriverk, Ingenjörsvetenskapsakademien och Föreningen Svensk Form, dels medel för designstöd till enskilda företag. Stiftelsens ändamål är att bedriva och främja forskning och utveckling inom industridesignområdet samt verka för den praktiska användningen av god design genom utbildning, rådgivning och information till gagn för näringslivet och samhället i övrigt.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken aviserades förslag om att anslaget till stiftelsen skulle upphöra från budgetåret 1993/94. Om bidrag anses motiverat därefter får det prövas inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling, sägs det nu i budgetpropositionen.
I motion 1991/92:N270 (v) föreslås ett högre belopp för det nu aktuella anslaget -- 1 milj.kr. mer än vad regeringen har föreslagit. God design är ett bra konkurrensmedel, och det är viktigt att småföretag utvecklar förståelse för hur design kan användas i produktutveckling och marknadsföring, sägs det i motionen. Motionärerna avvisar också regeringens planer på att avveckla anslaget till Stiftelsen Svensk Industridesign.
Utskottet kan, bl.a. mot bakgrund av det statsfinansiella läget, inte finna det motiverat att anvisa högre anslag till industridesign än vad regeringen har föreslagit. Förslaget i propositionen tillstyrks sålunda och motionen avstyrks i motsvarande del.
Sprängämnesinspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad. Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1000 kr., vilket tillstyrks av utskottet. Omfattningen och inriktningen av verksamheten vid inspektionen under treårsperioden 1991/92--1993/94 fastlades av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 14, bet. NU24). För budgetåret 1992/93 föreslås en resultatbudgetram på 14,8 milj.kr., vilket är beräknat med utgångspunkt i gällande treårsplan.
För täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. föreslår regeringen 5 milj.kr. Utskottet tillstyrker förslaget.
Särskilda branscher m.m.
I detta avsnitt behandlas olika motioner om vissa branschspecifika frågor avseende tekoindustrin, stålindustrin och livsmedelsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala hantverksrådet, utveckling av elbilen och begravningskostnader.
Tekoindustrin
I sex motioner tas olika frågor rörande tekoindustrin upp. Det rör sig bl.a. om handelspolitiska frågor, stödet till tekoindustrin, Proteko samt linodling och linförädling.
Företrädare för statens pris- och konkurrensverk och för branschföreningen Tekoindustrierna har inför utskottet lämnat upplysningar i anslutning till behandlingen av vissa av de aktuella motionerna.
Handelspolitiska frågor
Önskemålet om att svensk tekoindustri skall ges samma spelregler som tekoindustrin i EG-länderna ligger bakom yrkanden i motionerna 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204 (kds).
I den förstnämnda motionen krävs att riksdagen skall uttala sig för att det i Sverige sker en anpassning till EG:s regelsystem för tekoimport och för u-landstullfrihet. Vidare krävs en svensk harmonisering till EG vad gäller dumpningsåtgärder på tekoområdet. Efter en relativ stabilisering av tekobranschens läge under senare delen av 1980-talet har åter en kraftig försämring ägt rum, säger motionärerna. Skälen härtill är dels den allmänna konjunkturnedgången, dels beslutet om total avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Ett svenskt medlemskap i EG kommer att innebära en harmonisering till EG:s handelspolitik. Det är därför viktigt att Sverige redan nu inför samma handelspolitik på tekoområdet, anförs det. Tekoföretagen har under en följd av år brottats med lönsamhetsproblem, som till stora delar kan hänföras till konkurrensen från de s.k. lågprisländerna, sägs det i motion 1991/92:N204 (kds). Ett medlemskap i EG skulle innebära att den svenska tekonäringen gavs möjlighet till en positiv utveckling, hävdas det. Ett sätt att lösa "övervintringsproblemen" vore att ta upp förhandlingar med EG om förenklingar i ursprungsreglerna i tekohandeln eller se till att Sverige får likvärdiga regler som EG-länderna tillämpar, anför motionären.
Riksdagen anslöt sig hösten 1988 (prop. 1988/89:47, bet. FiU10) till regeringens uppfattning att importrestriktionerna på tekoområdet helt skulle avvecklas den 31 juli 1991. Då löpte den senaste förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med stöd av MFA begränsade Sverige -- i likhet med flertalet andra industriländer -- importen av textil- och konfektionsvaror från lågprisländerna.
Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet (1988/89:NU1y) hösten 1988 bakom regeringens bedömning att ett slopande av importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till lägre konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna. Beträffande effekterna på konsumentpriserna redovisades i yttrandet resultat från en utredning från SPK -- Tekopolitikens effekter för konsumenter och producenter (SPK:s utredningsserie 1988:4). SPK bedömde att den genomsnittliga prisnivån på kläder i detaljhandeln skulle komma att sjunka med mellan 4 % och 12 % om importbegränsningarna avskaffades. För hushållen bedömdes det innebära en besparing på årsbasis med totalt mellan 0,9 och 2,6 miljarder kronor. Det bedömdes sannolikt att besparingen skulle komma att ligga i den övre delen av intervallet. En prissänkning med 5 % beräknades enligt SPK leda till en minskning av sysselsättningen med 9% i textilindustrin och med 12 % i konfektionsindustrin, varav en betydande del förutsågs komma att drabba Älvsborgs län.
Näringsutskottet menade vidare att regeringen måste verka för att tekosektorn integreras i GATT:s ordinarie regelverk. Genom att slopandet av restriktionerna skulle ske först den 31 juli 1991 gavs branschen, ansåg utskottet, möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökande konkurrensen. Tre avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en (m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk) begärdes att konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades och i den tredje (mp) accepterades avregleringen under vissa förutsättningar. Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (bet. 1988/89:FiU10). Riksdagen följde närings- och finansutskottens förslag.
Riksdagen har under de tre senaste åren avslagit motioner med krav på att importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart, att avskaffandet skulle tidigareläggas beträffande vissa länder och att beslutet om avskaffande av importrestriktionerna skulle upphävas. Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU25 s. 8--9), anfördes att utskottet stod kvar vid tidigare bedömningar. Beträffande krav på harmonisering med EG:s regler på tekoområdet framhölls att det i de framtida förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen till den gemensamma handelspolitiken skall gå till. Vidare underströks det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna fortsätter att verka för att villkoren för tekohandeln skall återgå till normala GATT-regler. Slutligen förutsattes att regeringen efter avvecklingen av importrestriktionerna den 31 juli 1991 noga följer utvecklingen inom tekoindustrin och vid behov drar försorg om att erforderliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas. I reservationer krävdes en omedelbar avveckling av importrestriktionerna avseende länder i Öst- och Centraleuropa (m, fp) och att multifiberavtalet inte skulle sägas upp samt att regeringen skulle lägga fram förslag om importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG (c, mp).
NUTEK har i regleringsbrevet för innevarande budgetår getts i uppdrag att efter avvecklingen av importrestriktionerna följa utvecklingen inom tekoindustrin.
Regeringen gav i september 1991 SPK i uppdrag att utreda pris- och konkurrenseffekter av borttagandet av importbegränsningarna för textil- och konfektionsvaror. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att belysa effekter på prisutvecklingen i olika försäljningsled och därmed också konkurrenssituationen i såväl importör- som detaljhandelsleden. I detta skall också innefattas en kartläggning av eventuella struktureffekter inom handelsleden. Vidare bör handelsomfördelande effekter belysas. Särskild uppmärksamhet bör vid analysen ägnas åt priseffekterna i konsumentledet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1992.
Enligt vad företrädare för SPK har redovisat inför utskottet är det förenat med svårigheter att mäta effekter av den genomförda avregleringen; svårigheten ligger främst i att isolera den del av en uppmätt förändring som har sin grund i de förändrade marknadsförhållanden som uppkommer i samband med avregleringen. SPK:s mätningar -- som kommer att baseras på undersökning av fakturor hos de 20 största företagen i detaljhandelsledet och genom besök i ett urval butiker i landet -- kommer därför att ske vid två tidpunkter. De plagg som skall undersökas är jackor, byxor och blusar från Indien, Kina och Hongkong samt -- för jämförelsens skull -- från Portugal. Undersökningarna kommer att avslutas under hösten 1992.
Enligt bedömningar dröjer det normalt upp till drygt ett år från det att ett plagg beställs till dess att det finns till försäljning i detaljhandeln. Därför torde enligt SPK avregleringen inte ge någon omedelbar mätbar effekt på prisnivåer eller inköpta kvantiteter.
I frågan om harmonisering till EG:s regler på tekoområdet intar regeringen, enligt vad utskottet har erfarit, samma hållning som utskottet gav uttryck för vid behandlingen av tekofrågor våren 1991 (bet.1990/91:NU25). Ett medlemskap i EG kan sålunda komma att föra med sig bl.a. en anpassning till den gemensamma handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna anpassning skall ske och vilka övergångsarrangemang som kan bli aktuella på olika områden är frågor som avses få sin lösning under de kommande förhandlingarna. Regeringen har därför ännu inte tagit ställning till om Sverige skall begära någon form av särlösning för tekofrågorna i förhandlingarna med EG.
Inom ramen för den pågående GATT-rundan avslutades förhandlingarna kring tekofrågor strax före årsskiftet 1991/92, och förhandlingsgruppen är numera formellt upplöst. Om rundan kan avslutas och resultatet av förhandlingarna ligger fast innebär det i princip att samma regler på sikt kommer att gälla för EG och Sverige. EG har därvid angett sin avsikt att genomföra en successiv liberalisering fram till år 2003.
Beträffande yrkandet i motion 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds) om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet kan noteras att en översyn av det svenska GSP-systemet (General System of Preferences) brukar göras vart femte år. Den senaste översynen gjordes år 1985. Frågan om en ny översyn har uppskjutits med hänsyn till att GATT-rundan inte har avslutats. Vid ett EG-medlemskap måste Sveriges system anpassas till EG:s. Om frågan om en översyn aktualiseras dessförinnan kommer, enligt vad utskottet har erfarit, EG:s system att beaktas.
Vad gäller dumpningsåtgärder, som också berörs i den nyssnämnda motionen, baserar Sverige, liksom EG, sina regler på det internationella regelverket, dvs. GATT:s antidumpningskod. Dumpnings- och subventionsundersökningar regleras genom en särskild förordning (SFS 1985:738). Enligt denna får en framställning om åtgärder mot dumpad eller subventionerad import göras av berörd industri, organisationer som företräder berörd industri eller myndighet i tredje land om det är fråga om åtgärder till förmån för detta land. Kommerskollegium skall pröva framställningen och i förekommande fall föreslå regeringen att en undersökning skall inledas. Enligt uppgift görs relativt få framställningar. Under senare år har framställningar gjorts avseende import från Östtyskland (åren 1987--1988) samt från Polen och Tjeckoslovakien (år 1991). En anledning till att det görs relativt få framställningar är, enligt vad utskottet har erfarit, svårigheten att leda anklagelser om dumpning i bevis, vilket i sin tur sammanhänger med att det rör sig om modebetonade varor.
Beträffande frågan om ursprungsregler, som tas upp i motion 1991/92:N204 (kds), kan noteras att EES-avtalet generellt innebär förenklingar i dessa regler. På tekoområdet har dock inga större framsteg nåtts i detta avseende. Inställningen från EG:s sida har varit avvisande. Enligt vad utskottet har inhämtat fortsätter försöken att uppnå ytterligare harmonisering mellan EG- och EFTA-ländernas ursprungsregler på tekoområdet. Ett exempel på ett område där man hoppas kunna nå fram till en enhetlig lösning mellan EFTA och EG gäller frågan om ursprung i det fall att lönebearbetning sker i tredje land.
Utskottet intar samma principiella inställning som tidigare beträffande frihandel på tekoområdet. För ett litet land som Sverige, som för sin ekonomiska utveckling är så starkt beroende av utrikeshandeln, är frihandel oundgänglig. För att likvärdiga konkurrensmöjligheter skall gälla är det samtidigt av avgörande betydelse att villkoren för handeln mellan olika länder inte är snedvridande.
Utskottet vill därför återigen med skärpa understryka det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna fortsätter att verka för att villkoren för tekohandeln så snart som möjligt återgår till normala GATT-regler. Vad gäller de framtida förhandlingarna om medlemskap i EG vill utskottet framhålla att frågan om eventuella övergångsarrangemang på tekoområdet måste uppmärksammas i samband med att anpassningen till EG:s gemensamma handelspolitik prövas.
Som tidigare har redovisats var lägre konsumentpriser på kläder ett av de viktigaste skälen för beslutet att avskaffa importrestriktionerna. Prissänkningar på mellan 4 % och 12 % kunde, enligt SPK:s bedömning, förväntas. Några omedelbara effekter av detta slag har inte konstaterats utifrån tillgänglig officiell statistik -- konsumentprisindex eller importprisindex. Detta förhållande kan dock inte ligga till grund för några slutsatser om effekterna av avregleringen. För det första kan det -- som har framgått i det föregående i anslutning till redogörelsen för SPK:s uppdrag -- dröja upp till drygt ett år efter avregleringen innan effekterna för konsumenterna blir märkbara. För det andra har de nämnda indexserierna inte en sådan konstruktion -- statistiskt sett -- att de kan användas för att registrera effekter av en avreglering.
Utskottet vill därför understryka att det är ytterst angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på detta område. Efter det att SPK har redovisat sitt uppdrag bör regeringen göra en bedömning av om de effekter som förväntades inför avregleringen verkligen har uppstått. Om så inte är fallet bör regeringen överväga eventuella åtgärder och återkomma till riksdagen med en redovisning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204 (kds).
Stöd till tekoindustrin
Stödet till tekoindustrin tas upp i motionerna 1991/92:N226 (s) och 1991/92:N225 (nyd).
Tekoindustrin har en framtid inom framför allt teknisk textil, inredningstextilier och nischproduktion inom konfektionen, sägs det i den förstnämnda motionen. Det är därför angeläget att tekoindustrin erhåller ett fortsatt statligt stöd avseende främst marknadsföring och utveckling, även om det sker inom ramen för generella och ej branschspecifika åtgärder, anför motionärerna. NUTEK borde vidare ges i uppdrag att klarlägga strategiska samband inom branschen och att lägga fram förslag till åtgärder. Den arbetsgrupp som tillsattes inom dåvarande industridepartementet våren 1991 och som ännu inte har redovisat några resultat bör anmodas att göra det, anser motionärerna.
Riksdagen bör besluta om att de kvarvarande medel som NUTEK förfogar över för stöd till tekoindustrin under innevarande budgetår skall gå till tekoföretag som har hela sin tillverkning förlagd till Sverige, begärs det i motion 1991/92:N225 (nyd). Även företag med färre än fem anställda, men som har hela tillverkningen förlagd till Sverige, bör enligt motionärerna, kunna få del av medlen. Riksdagen borde vidare begära att regeringen skyndsamt låter utreda de förutsättningar som finns för en livskraftig tekoproduktion i Sverige med svensk särart.
Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet. NU20) om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid fast, på förslag av utskottet, att de små och medelstora företagen, liksom lönsömnadsföretagen, skulle få del av åtgärderna i större utsträckning än tidigare. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 14) föreslogs i enlighet med riksdagens tidigare beslut att stödet till tekoindustrin skulle upphöra vid utgången av budgetåret 1991/92. Riksdagen ställde sig bakom detta och avslog samtidigt motionsyrkanden med krav på såväl minskat som ökat stöd (bet. 1990/91:NU25). Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att tekoprogrammet inte skulle förlängas efter budgetåret 1991/92. Reservationer avgavs med krav på omedelbart avskaffande (m), med krav på att stöd endast skulle lämnas med 5 milj.kr. till Proteko (fp, se vidare i det följande), med krav på ökat totalt stöd (c) och med krav på utarbetande av ett nytt tekoprogram (mp).
NUTEK har haft i uppdrag att i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) utarbeta en prognos för produktionens utveckling inom textil- och konfektionsindustrin. I rapporten Teko 91 (NUTEK R 1991:11), som publicerades i september 1991, gjordes en bedömning av tekoindustrins utveckling under åren 1991 och 1992. I rapporten konstateras att år 1990, i likhet med år 1989, var ett mycket svagt år för tekoindustrin, med en beräknad volymminskning på 17 %. Ytterligare volymminskningar förutsågs under åren 1991 och 1992, särskilt inom konfektionsindustrin. Antalet årssysselsatta inom tekoindustrin uppgick år 1990 till ca 18 500. För åren 1991 och 1992 förutsågs ytterligare minskningar ner till ca 14 600 årssysselsatta.
Den särskilda arbetsgrupp som aktualiseras i motion 1991/92:N226 (s) tillsattes våren 1991. I arbetsgruppen, som har en informell status, ingår representanter för fackliga organisationer och branschorganisationer samt berörda departement. Gruppen har enligt en intern promemoria till uppgift att diskutera och överväga frågor om den långsiktiga kompetensutvecklingen inom tekoindustrin. Utgångspunkten skall vara att framtida åtgärder skall rymmas inom nuvarande resursram. Arbetsgruppen kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att redovisa resultatet av sina överväganden för näringsminister Per Westerberg under våren 1992.
I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:N225 (nyd) om att återstående tekostödsmedel skall förbehållas företag med hela sin tillverkning förlagd till Sverige och att även företag med färre än fem anställda skall kunna få del av medlen vill utskottet anföra följande.
Av de 85 milj.kr. som NUTEK har haft att förmedla under innevarande budgetår återstår i april 1992 ca 10 milj.kr. Enligt praxis har det krävts att företag skall ha minst fem anställda för att stöd skall kunna lämnas. Denna gräns har valts för att särskilja tekoföretag med industriell verksamhet. Av följande tabeller framgår antal företag och antal anställda i textil- och konfektionsindustrierna.
Tabell 1. Företag och anställda i textilindustrin
____________________________________________________________ Storleksklass, Företag Anställda anställda _______________ ________________ Antal Procent Antal Procent ____________________________________________________________
0 646 53 0 0 1-4 270 22 570 4 5-49 264 21 4 121 30 50-199 40 3 4 228 30 200- 12 1 5 060 36 Totalt 1 232 100 13 979 100 ____________________________________________________________ Källa: SCB
Tabell 2. Företag och anställda i konfektionsindustrin
___________________________________________________________ Storleksklass, Företag Anställda anställda ______________ _______________ Antal Procent Antal Procent ___________________________________________________________
0 924 69 0 0 1-4 223 16 440 6 5-49 170 13 2 488 36 50-199 24 2 2 403 34 200- 4 0 1 695 24 Totalt 1 345 100 7 026 100 ___________________________________________________________ Källa: SCB
Av totala antalet företag utgör företagen med färre än fem anställda, som i princip inte har kunnat erhålla industripolitiskt stöd, 75 % inom textilindustrin och 85 % inom konfektionsindustrin. I dessa företag finns totalt 4 % resp. 6 % av de anställda. För närvarande finns endast ett fåtal konfektionsföretag med fler än fem anställda som har hela sin produktion förlagd till Sverige.
Enligt utskottets mening är det inte befogat med statliga insatser som specialdestineras till tekoindustrin. Tekoföretag bör på samma villkor som gäller för företag i andra branscher kunna få del av de insatser avseende företagsutveckling som framför allt NUTEK förfogar över. Det åligger NUTEK att inom givna ramar göra de avvägningar som krävs. Vidare anser utskottet att det även fortsättningsvis bör ankomma på NUTEK att fatta beslut om fördelningen av resterande medel för stöd till tekoföretag under innevarande budgetår -- ca 10 milj.kr.
Det finns enligt utskottets uppfattning inte heller behov av något uttalande från riksdagens sida i frågan om tekoindustrin. Det får anses ligga inom ansvarsområdet för regeringen och NUTEK att på lämpligt sätt följa utvecklingen inom olika branscher och återkomma med förslag till åtgärder till riksdagen om så bedöms erforderligt.
Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen senare under år 1992 återkommer till riksdagen med information om resultatet av den särskilda arbetsgruppens arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226 (s) och 1991/92:N225 (nyd) i berörda delar.
Proteko
Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentret för teko (Proteko) i Borås bildades i oktober 1986 och har till uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr. till uppbyggnaden.
Statens bidrag har utgått via anslaget för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I regleringsbrevet för innevarande budgetår sägs att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör administreras och genomföras av Proteko. Av de 7,2 milj.kr. som NUTEK beräknas anslå till utbildningsinsatser under budgetåret 1991/92 kommer, enligt uppgift, ca 5 milj.kr. att anvisas till Proteko. Protekos totala budget uppgår till ca 10 milj.kr.
Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett fortsatt statligt verksamhetsstöd, anförs det i motionerna 1991/92:N226 (s) och 1991/92:N281 (fp).
Under de gångna åren har NUTEK:s upphandling av tjänster hos Proteko inneburit en närmast avgörande grund för stiftelsens verksamhet, sägs det i den förstnämnda motionen. Enligt motionärernas mening behövs ett fortsatt verksamhetsbidrag till Proteko på i storleksordningen 5 milj.kr. per år, vilket bör avsättas inom ramen för de anslag som NUTEK ansvarar för.
Liknande synpunkter framförs i motion 1991/92:N281 (fp). Det är enligt motionären av stor betydelse för de små och medelstora företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att verksamheten vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas. Protekos betydelsefulla roll i flera avseenden kan motivera, anförs det, ett statligt verksamhetsstöd genom att resurser omfördelas från bl.a. medel för arbetsmarknadsåtgärder och resurser för teknisk forskning och utveckling.
Riksdagen har under senare år avslagit liknande motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det senaste tillfället, våren 1991, anförde utskottet (bet. 1990/91:NU25) att Proteko även fortsättningsvis borde bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut. Företrädarna för Folkpartiet liberalerna reserverade sig till stöd för yrkandet.
Utskottet anser inte att det är befogat att statliga medel särskilt avsätts till Proteko. Det bör ankomma på NUTEK att inom givna ramar för olika anslag göra de avvägningar som krävs. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226 (s) och 1991/92:N281 (fp) i berörda delar.
Linodling och linförädling
Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner avseende linodling och linförädling. Senast skedde det våren 1991 (bet. 1990/91:NU25). Under årets allmänna motionstid har det väckts en motion, 1991/92:N280 (c), med yrkanden på detta område.
För att svensk linindustri skall bli verklighet krävs resurser för bl.a. forskning och utveckling och för marknadsföringsundersökningar, anförs det i nämnda motion. Där påpekas att länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Hälsingland har bedrivit ett projekt som går ut på att lösa rötningsförfarandet för småskalig, mellanskalig och industriell linodling. Ett linberedningsverk måste enligt motionärerna byggas, inte bara av industriella skäl utan även av kultur- och turistskäl. Myndigheter och andra organ bör anmodas att inom ramen för sina anslag prioritera utvecklingsinsatser för en svensk linodling, anför motionärerna.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratas. Oljelinet skiljer sig från textillinet genom att det förra har många grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar. Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades ned. Efter beredning spinns linet till linnetråd vid ett linspinneri.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1991, då sex motioner om linodling och linförädling avslogs, hänvisades (bet. 1991/91:NU25) till tidigare ställningstaganden och till att frågorna om linodling och linförädling var föremål för överväganden på många håll. Utskottet framhöll att linfrågorna är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad omfattning. Det ansågs dock inte finnas anledning för riksdagen att ta något initiativ i saken. I reservationer (v; mp) anfördes en motsatt uppfattning. Utskottet redovisade vid detta tillfälle utförligt de aktiviteter avseende linfrågor som pågår på olika håll.
År 1988 föreskrev regeringen att statens jordbruksnämnd skulle betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd, som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk odling och beredning av lin anfördes om bl.a. växtförädlingsprogram för lin, forskning kring linfröets biokemiska egenskaper och frågor som rör beredningsverk. STU redovisade år 1989 ett uppdrag från regeringen om linets industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter för närvarande ett lågt industriellt intresse, men detta kan eventuellt komma att öka. I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 14) sades att utvecklingen av nya sorters lin borde fortsätta, eftersom det därmed skapas handlingsfrihet inför framtiden.
I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i Hälsingland på privat initiativ och med visst statligt stöd via länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att ett linberedningsverk finns i funktion.
I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets utveckling. I Riksgruppen ingår representanter för bl.a. glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor, arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och landets linföreningar. Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett nationellt forskningsprogram för linets utveckling.
Slutligen hänvisades i utskottsbetänkandet till den av riksdagen beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet. JoU25). Enligt denna kan omställningsstöd utgå för alternativ produktion, huvudsakligen industri- och energigrödor samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor på mindre arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en nischgröda har jordbruksutskottet nämnt lin.
Utskottet står fast vid tidigare gjorda bedömningar rörande linodling och linförädling. Enligt utskottets mening är det önskvärt att linhanteringen får ökad omfattning. Som har framgått av den lämnade redovisningen är frågorna om linodling och linförädling föremål för överväganden på många håll. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken. Motion 1991/92:N280 (c) avstyrks därmed.
Vissa övriga frågor
I motion 1991/92:N226 (s), som har rubriken Närings- och regionalpolitik för Sjuhäradsbygden men som främst är inriktad på tekoindustrin, tas också upp ett antal yrkanden av mer allmän karaktär. De rör behovet av ökade utbildningsinsatser, utlokalisering av statlig verksamhet -- främst till Borås, behovet av infrastrukturella insatser och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i regionen.
Utskottet har under en rad år enhälligt avstyrkt motionsyrkanden som förts fram i anslutning till förslag rörande tekoområdet, men som har avsett åtgärder av mer generell karaktär, t.ex. utlokalisering av statlig verksamhet, utformning av regler för skatter och arbetsgivaravgifter och utformning av jordbrukspolitiken (senast våren 1991; bet. 1990/91:NU25). Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som dessa yrkanden har gällt skulle komma att behandlas av berörda utskott på grundval av liknande motionsyrkanden i bl.a. partimotioner.
På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i den nämnda motionen inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stålindustrin
Regeringen bör anmodas att låta göra en översyn av stålindustrin med syfte att snarast klarlägga vilka satsningar i form av infrastrukturåtgärder, utbildning, forskning etc. som krävs för en positiv utveckling av denna industri, anförs det i motion 1991/92:N257 (v). Översynen borde utmynna i ett förslag till åtgärdsprogram. Den framtida utvecklingen inom stålindustrin är osäker och statsmakterna bör inte helt förlita sig på marknaden, säger motionärerna.
Riksdagen har under en följd av år avslagit liknande motionsyrkanden (v). Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 87), anförde utskottet att det i första hand bör åvila företagen i branschen att ta ansvar för de strukturerings- och effektiviseringsåtgärder som erfordras. Beträffande forskning inom det berörda området framhöll utskottet att sådan bedrivs vid de två kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen i Luleå. NUTEK förmedlar statens bidrag, men den konkreta inriktningen bestäms av forskningsstationerna. Motionen fick stöd i en reservation (v).
MEFOS disponerar för innevarande budgetår 17,8 milj.kr., varav staten svarar för 7,1 milj.kr. Motsvarande siffror för Bearbetningstekniska forskningsstationen är 6,8 milj.kr. resp. 3,5 milj.kr.
Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som tas upp i den aktuella motionen. Motionen avstyrks därmed.
Livsmedelsindustrin
Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kräver satsningar på ett utvecklingsarbete för att svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri på snabbast möjliga sätt skall kunna anpassa sig till de nya förutsättningarna, sägs det i motion 1991/92:N243 (s). Det samarbetsprojekt -- Ideon Agro Food -- som har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver enligt motionärerna utökas för att möjligheterna för den sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående omställningsprocessen skall förbättras på lång sikt. Det finns därför anledning att avsätta särskilda statliga medel för att stimulera de små och medelstora företagens produktutveckling och kvalitetsutveckling, anför motionärerna.
Riksdagen avslog våren 1991 en i stort sett likalydande motion från samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 88). Utskottet anförde -- enhälligt -- att staten via styrelsen för teknisk utveckling stöder forskning och utveckling på livsmedelsområdet genom kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet (SIK) och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). För innevarande budgetår disponerar SIK 27,8 milj.kr. varav staten via NUTEK svarar för 11,1 milj.kr., och Packforsk 16,9 milj.kr., varav staten svarar för 6,8 milj.kr.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren 1991. Motionen avstyrks.
Centrala hantverksrådet
Bl.a. med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget bör hantverksfrågornas ställning stärkas, sägs det i motion 1991/92:N232 (m). Som ett led i detta föreslår motionärerna att Centrala hantverksrådet skall permanentas och, inom av regeringen föreslagna budgetramar, tilldelas de resurser som erfordras för att myndigheter, organisationer, branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.fl. skall kunna bearbetas.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för information om olika hantverksutbildningar.
Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden rörande Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella. Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 69 f.), upprepade utskottet sina tidigare ställningstaganden och anförde att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet till hantverket har ett nära samband med övriga statliga insatser för småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND. Det borde ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar. Det redovisades också att SIND för budgetåret 1990/91 bidrog med 775000 kr. till Centrala hantverksrådet och hade avdelat 1150000 kr. för övriga projekt inom hantverksområdet. I en reservation (m, fp, c, mp) krävdes att statens stöd till Centrala hantverksrådet skulle ges i form av permanenta årliga anslag.
För innevarande budgetår bidrar NUTEK med högst 1,9 milj.kr. till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom hantverksområdet har NUTEK avsatt högst 1,6 milj.kr. Beloppet till Centrala hantverksrådet ligger på en högre nivå i förhållande till tidigare år till följd av att ett engångsbidrag har lämnats för att finansiera Mästarbrevets 50-årsjubileum i november 1991.
Hantverksfrågorna överfördes den 1 december 1991 från näringsdepartementets till kulturdepartementets verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger dock kvar inom näringsutskottets beredningsområde, medan kulturutskottet hanterar det anslag -- Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- från vilket bidrag till Centrala hantverksrådet för budgetåret 1992/93 kommer att lämnas. I kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12) har under det aktuella anslaget tagits upp 500000 kr. under anslagsposten Information, utveckling m.m. för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för stöd till Centrala hantverksrådet.
Utskottet ser inget behov för riksdagen att göra ett uttalande om Centrala hantverksrådet av den typ som begärs i motion 1991/92:N232 (m). Motionen avstyrks.
Utveckling av elbilen
Tiden är nu inne för en kraftig satsning på elbilen som ett alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen, sägs det i motion 1991/92:N249 (fp). En sådan satsning borde bestå i ett kraftigt ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU, Chalmers m.fl. bör enligt motionärerna den svenska bilindustrin vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete. Staten föreslås ta nödvändiga initiativ för att detta skall förverkligas. Att på olika sätt ekonomiskt stimulera användningen av elbil i stället för bensin- och dieseldrivet fordon borde vara en självklarhet, anser motionärerna.
Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande från samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 83--86). Utskottet hänvisade till olika insatser och aktiviteter, såväl på statlig och kommunal nivå som inom den privata sektorn, och ansåg att det inte fanns behov av ytterligare insatser. I en reservation (fp, c, mp) krävdes ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete avseende elbilen.
Det pågår ett kommersiellt utvecklingsarbete kring elbilen på olika håll i världen. Av framför allt miljöskäl görs omfattande satsningar på utveckling av elbilen främst i vissa befolkningstäta regioner i Förenta staterna. Skärpta utsläppskrav från myndigheterna kommer att tvinga fordonstillverkarna att inom några år presentera elbilstekniska lösningar.
Ett flertal fordonstillverkare har presenterat lösningar på prototypstadiet. Både AB Volvos och Saab-Scania AB:s resp. samarbetspartner, Renault och General Motors, har omfattande utvecklingsverksamhet i gång. Asea Brown Boveri AB (ABB) är bl.a. i Tyskland engagerat i utveckling av elbilen. NUTEK medverkar i några elbilsprojekt såväl i Sverige som inom EG (tredje ramprogrammet). På industrisidan medverkar bl.a. Volvo och ABB.
NUTEK tog år 1991 initiativ till bildandet av samverkansgruppen Storstädernas Elfordonsgrupp (STEG). Göteborgs trafiknämnd har fört diskussioner med intressenter till användarprojekt på elbilsbas med syfte att förbättra miljön. I Göteborg bedrivs ett projekt med syfte att introducera fordon som drivs med el eller gas. Ambitionen ligger på i storleksordningen 1000 bilar till år 1995. I ett första delprojekt, innefattande 200 elbilar, utgörs intressenterna av Göteborgs kommun, Vattenfall AB, Göteborgs Energi, Volvo och ABB. Kostnaden för detta projekt uppgår till 63,5 milj.kr. på tre år.
I maj 1992 kommer NUTEK i samråd med intressenter från organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), internationella energiorganet (IEA), EG-kommissionen och europeiska transportministerkonferensen att arrangera en elbilskonferens i Stockholm.
Svenska elfordonssällskapet har bildats med syfte att främja introduktionen av eldrivna vägfordon i tätorterna. På olika platser i landet bedrivs försöksverksamhet med elfordon. Bl.a. sker det praktiska tester av elbilar inom ramen för de kommunala energiverken och tekniska verken i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg.
Utskottet ser positivt på möjligheterna att elbilen skall kunna bli ett miljövänligt alternativ till traditionella förbränningsmotordrivna bilar. Som har framgått av den lämnade redovisningen pågår det aktiviteter på olika håll. Samtidigt kan det konstateras att konkreta resultat inte har framkommit i någon större omfattning. Det är enligt utskottets mening angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på det här området och även aktivt medverkar till att främja utvecklingen av en elbil. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:N249 (fp).
Begravningskostnader
Kostnaderna för en begravning ligger på i storleksordningen 13000--16000 kronor, konstateras det i motion 1991/92:N206 (s). Ett sätt att möjligggöra för alla att erhålla en värdig begravning är enligt motionärerna att låta begravningshjälp utgå genom den allmänna försäkringen. Ett annat sätt är att försöka begränsa begravningskostnaderna genom att t.ex. utforma en billig innerkista. STU har lämnat visst bidrag för utveckling av en sådan, den s.k. Funeral-kistan. Riksdagen borde genom ett uttalande förorda ett fortsatt stöd till utvecklingen av denna kista.
Begravningskostnadsutredningen, särskild utredare f.d. generaldirektören Gunnar Gustafsson, har haft i uppgift att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana kostnader genom ett ökat samhällsansvar. I betänkandet (SOU 1990:82) Vad kostar begravningar -- vem betalar förordas att visst stöd skall utgå genom den allmänna försäkringen. Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning har gjorts inom civildepartementet. Frågan om fortsatt hantering övervägs inom departementet.
I en annan motion från allmänna motionstiden, 1991/92:Sf202 (s), begärs att regeringen skall lämna förslag om en översyn av bestämmelserna för den allmänna försäkringen i syfte att däri inrymma även begravningshjälp. Motionen kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet under hösten 1992.
Enligt utskottets mening bör motion 1991/92:N206 (s) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen avslår motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 och motion 1991/92:A261 yrkande 5, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
Teknisk utveckling m.m.
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och 1991/92:N268 och motion 1991/92:N270 yrkande 5, res. 3 (s) - motiv. res. 4 (nyd) men. (v) - delvis
3. beträffande idéverkstäder i Gävleborgs län att riksdagen avslår motion 1991/92:N229,
4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N202 och 1991/92:N275, res. 5 (s)
5. beträffande tillämpad industriell forskning i Västernorrlands län att riksdagen avslår motion 1991/92:N216,
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin att riksdagen avslår motion 1991/92:N223 och motion 1991/92:N238 yrkandena 2 och 3, res. 6 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande anslag till teknisk forskning och utveckling att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 och med avslag på motion 1991/92:N238 yrkande 1, motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkande 20 a) godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för teknisk forskning och utveckling, b) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförs i propositionen under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret 1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst 263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst 225000000 kr. under budgetåret 1996/97, c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 753348000 kr., d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande forskningsrådsnämnden, res. 7 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande Standardiseringskommissionen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 15 till Bidrag till standardiseringskommissionen för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 43356000 kr.,
9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 25, res. 8 (s)
10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen att riksdagen avslår motion 1991/92:L712 yrkande 3, res. 9 (s)
11. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 19 till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 24607000 kr.,
12. beträffande miljöteknik att riksdagen avslår motion 1991/92:N256 och motion 1991/92:N270 yrkande 4, men. (v) - delvis
13. beträffande VT-delegationen att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1991/92:N265 och motion 1991/92:N270 yrkande 21, res. 10 (s) men. (v) - delvis
14. beträffande materialteknisk forskning att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 2 till Materialteknisk forskning för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 36150000 kr.,
15. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 3 till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 35630000 kr.,
16. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 4 till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 184966000 kr.,
17. beträffande europeiskt rymdsamarbete m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 5 dels till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 447439000 kr., dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000 kr.,
18. beträffande nationell rymdverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 6 dels till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 58287000 kr., dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000 kr.,
19. beträffande europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 7 till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 211000000 kr.,
20. beträffande statens provningsanstalt att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkterna F 8 och F 9 för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar a) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1000 kr., b) till Bidrag till statens provningsanstalt ett reservationsanslag på 51722000 kr.,
21. beträffande styrelsen för teknisk ackreditering att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkterna F 10--F 12 dels godkänner att den huvudsakliga verksamhetsinriktningen för styrelsen för teknisk ackreditering skall vara i enlighet med vad som anges i propositionen, dels för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar a) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet ett reservationsanslag på 11870000 kr., b) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1000 kr., c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8788000 kr.,
22. beträffande bidrag till vissa internationella organisationer att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 13 till Bidrag till vissa internationella organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4127000 kr.,
23. beträffande Ingenjörsvetenskapsakademien att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 14 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapskademien för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 7020000 kr.,
24. beträffande vissa internationella FoU-organisationer att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 20 till Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 544000 kr.,
Småföretagsutveckling
25. beträffande riskkapitalförsörjning att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi208 yrkande 9 och med avslag på motion 1991/92:Ub801 yrkande 2, motion 1991/92:N233, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261 och 1991/92:N264, motion 1991/92:N270 yrkande 9 och motionerna 1991/92:N273 och 1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 11 (s)
26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 5 moment 2 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 11, motion 1991/92:A435 yrkande 6 och motion 1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 12 (s)
27. beträffande utvecklingsfondernas organisation att riksdagen avslår motion 1991/92:N213,
28. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 1, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkande 8, res. 13 (s) men. (v) - delvis
29. beträffande Företagarnas utbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:N231,
30. beträffande egenföretagares borgensåtaganden att riksdagen avslår motion 1991/92:N214, res. 14 (s) - motiv.
31. beträffande konkurser att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5, res. 15 (s) res. 16 (nyd)
32. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 5 moment 1 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkande 19 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 163594000 kr., res. 17 (s) men. (v) - delvis
33. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 14 punkt F 2 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253, motion 1991/92:N270 yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5200000 kr., res. 18 (s)
NUTEK
34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt G 1 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr., res. 19 (s)
35. beträffande NUTEK: Utredningar och information att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt G 2 till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25570000 kr.,
36. beträffande avvecklingskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt G 3 till Särskilda avvecklingskostnader för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Ny konkurrensmyndighet
37. beträffande konkurrensmyndighet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 avsnitt I i ifrågavarande del godkänner dels att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas den 1 juli 1992, dels att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) avvecklas den 1 juli 1992, dels att verksamheten vid den nya myndigheten för konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som anges i propositionen,
38. beträffande anslag till konkurrensmyndigheten att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt I 2 till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61000000 kr.,
39. beträffande utvecklings- och omställningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt I 3 till Särskilda utvecklings- och omställningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1500000 kr.,
40. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt I 4 till Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Övriga anslag
41. beträffande näringsdepartementet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 1 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 15 till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 49704000 kr., men. (v) - delvis
42. beträffande utredningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 3 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 16 till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr., men. (v) - delvis
43. beträffande industriråd/industriattaché att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1198000 kr.,
44. beträffande bidrag till FN:s organ för industriell utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 4 till Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6 890 000 kr.,
45. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt C 1 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
46. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt C 2 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
47. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt C 3 till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70000000 kr.,
48. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt C 4 och med avslag på motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12 och 13 till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr., res. 20 (nyd)
49. beträffande åtgärder för att främja industridesign att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 2 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 17 till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5356000 kr., men. (v) - delvis
50. beträffande sprängämnesinspektionen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 1 till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
51. beträffande täckande av förluster vid viss garantigivning m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 6 till Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.,
Särskilda branscher m.m.
52. beträffande handelspolitiska frågor på tekoområdet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N204 och 1991/92:N269,
53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:N225 och motion 1991/92:N226 yrkandena 1 och 3, res. 21 (nyd)
54. beträffande Proteko att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkande 2 och motion 1991/92:N281,
55. beträffande linodling och linförädling att riksdagen avslår motion 1991/92:N280,
56. beträffande insatser för Sjuhäradsbygden att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkandena 4--7,
57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin att riksdagen avslår motion 1991/92:N257, men. (v) - delvis
58. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin att riksdagen avslår motion 1991/92:N243,
59. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen avslår motion 1991/92:N232,
60. beträffande utveckling av elbilen att riksdagen avslår motion 1991/92:N249,
61. beträffande begravningskostnader att riksdagen avslår motion 1991/92:N206.
Stockholm den 21 april 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Anita Modin (s).
Bengt Dalström (nyd) har inte deltagit i beslutet under moment4.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Regeringens näringspolitik är, som sägs i motion 1991/92:N240 (s), inte utformad med hänsyn till den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i. I det läge som för närvarande råder med negativ ekonomisk utveckling och en internationell lågkonjunktur bör all handlingskraft inriktas på att skapa förutsättningar för att ekonomin åter skall kunna växa. Detta uppnås bäst genom en fortsättning av den näringspolitik som den socialdemokratiska regeringen tidigare bedrev.
Ett huvudinslag i denna politik är att det åstadkoms en sådan utveckling av näringslivet att det kan ge full sysselsättning och en ekonomisk tillväxt som kan ligga till grund för den sociala välfärdspolitiken. Politiken måste också utformas så att balans mellan ekonomisk tillväxt och omsorgen om miljön uppnås. Om miljöeffekterna inte beaktas kommer tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt.
Den nödvändiga utvecklingen av näringslivet stimuleras främst genom allmänt verkande åtgärder inom den ekonomiska politikens och näringspolitikens ramar. Detta innebär dock inte att statsmakterna kan avstå från insatser som direkt riktar sig till småföretagen eller till företag i vissa regioner. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder, varvid brist på kompetens och kapital är de största hindren.
Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på att slopa s.k. riktade stöd och satsa på generella stimulanser, innebär att det kommer att uppstå ett vakuum för småföretagen under åtminstone en övergångsperiod. Detta är i dagens ekonomiska läge en oansvarig politik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N240 (s) i här berörd del. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till utformning av näringspolitiken -- och då särskilt småföretagspolitiken -- i enlighet med vad som förordas i den nämnda motionen och som här har redovisats. De två övriga nu aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig -- i likhet med vad som görs i motion 1991/92:A261 (nyd) -- i huvudsak till de riktlinjer avseende näringspolitiken som regeringen har presenterat i regeringsförklaringen och i den här aktuella delen av budgetpropositionen. Den systemförändring som regeringen genomför innebär att positiva möjligheter skapas för näringslivet. Det är bara genom att företagen i allmänhet och nyföretagandet i synnerhet stimuleras som välfärden kan upprätthållas och utvecklas.
En del av de åtgärder som regeringen föreslår är dock, menar utskottet, inte tillräckligt omfattande. Vidare kommer en del av åtgärderna att få effekt först efter en viss tid. Detta är speciellt allvarligt när det gäller åtgärder för att småföretagssektorn skall utvecklas. I det ekonomiska läge som råder för närvarande krävs det på detta område åtgärder som ger omedelbar effekt. Ett särskilt område där det enligt utskottets mening krävs snara åtgärder är småföretagens möjligheter att göra sig gällande på EG-marknaden.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till småföretagen. Därmed blir motion 1991/92:A261 (nyd) tillgodosedd i berörd del. De två övriga här aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A261 yrkande 5 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2, motiveringen)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.20 med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de bedömningar som görs i de här aktuella motionerna om att det är ytterst väsentligt för den industriella förnyelsen och för utvecklingen att uppfinningar kommer fram och att de kan bli kommersiellt exploterade. Det är ofta nystartade eller små företag som svarar för uppfinningar och innovationer. Det är därför ytterst beklagligt att regeringen nu föreslår nedskärningar av anslagen till såväl forskning och utveckling som småföretagsutveckling.
Regeringens agerande på detta område är ett exempel på vad utskottet tidigare har pekat på, nämligen att det uppstår ett vakuum under en övergångsperiod innan de av regeringen förordade generella insatserna får effekt. Med den inriktning av politiken som utskottet förordar och som har redovisats i det föregående, skulle möjligheterna att bistå uppfinnare och innovatörer förbättras.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.20 med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de bedömningar som görs i motion 1991/92:N224 (nyd) om att ett av de största problemen för småföretagen i allmänhet och för innovatörerna i synnerhet är hur deras idéer skall kunna marknadsföras. De små företagen har ofta stor förmåga att utforma problemlösningar, som i vissa fall visar sig vara genialiska uppfinningar. I de flesta fall leder innovationerna dock inte till patentsökning, vilket beror dels på otillräckliga kunskaper i marknadsföring, dels på avsaknad av riskkapital. I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten av att det på ett tydligt sätt klargörs vart man som uppfinnare kan vända sig för att få stöd. NUTEK har inte lyckats tillgodose detta informationsbehov.
Ett sätt att komma till rätta med problemet att innovationerna inte leder till patentsökning -- och som anvisas i nyssnämnda motion -- är att en särskild produktjury inrättas. Detta kan ske antingen med NUTEK eller med näringslivet som initiativtagare. Regeringen bör utreda förutsättningarna för inrättande av en sådan produktjury. Vidare bör regeringen anmodas att låta undersöka intresset för införande av en s.k. innovationstimme i TV-sändningarna. Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd blir motion 1991/92:N224 (nyd) helt tillgodosedd. De tre övriga här aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N224 och med avslag på motionerna 1991/92:N246 och 1991/92:N268 och motion 1991/92:N270 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (mom.4)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Den typ" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m), att den samverkan som bedrivs i Västsverige inom ramen för Strategigruppen för industriell regional utveckling (SIRU) är ett exempel på en samarbetsform mellan stat och näringsliv som även borde kunna tillämpas på andra håll i landet. Eftersom uppbyggnaden av den centrala statsförvaltningen är sektorsinriktad finns det behov av ett uttalande från riksdagens sida till stöd för denna samarbetsform. NUTEK bör -- inom ramen för sin verksamhet -- kunna vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och verka för att ett arbetssätt av denna typ får spridning inom regionen och i andra delar av landet.
Med det anförda blir motion 1991/92:N202 (s) i huvudsak tillgodosedd. Utskottet är dock inte berett att -- såsom begärs i motionen -- närmare precisera vilka resurser som NUTEK bör avsätta för projektet. Detta bör ankomma på NUTEK att självt fatta beslut om. Även motion 1991/92:N275 (m) blir tillgodosedd genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N202 yrkandena 1 och 2 och motion 1991/92:N275 och med avslag på motion 1991/92:N202 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom.6)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N223 (s) att staten bör ta initiativ till åtgärder med syfte att vidareförädlingen inom skogsindustrin skall öka. Regeringens förslag att avbryta branschprogrammet för den träbearbetande industrin ett år tidigare än planerat anser utskottet vara olyckligt.
Det utvecklingsarbete som krävs bör kunna bedrivas i samverkan mellan olika intressenter inom skogsbruket, sågverken och träförädlingsindustrin. Riksdagen bör göra ett uttalande om att regeringen skall dra försorg om att ett sådant arbete kommer till stånd. Detta bör kunna ske inom ramen för anslagen till teknisk forskning och utveckling och småföretagsutveckling som NUTEK ansvarar för. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motion 1991/92:N223 (s) tillgodosedd. Även motion 1991/92:N238 (v) får därmed anses i sak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N223 och med anledning av motion 1991/92:N238 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom.7)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N240 (s), att anslaget till teknisk forskning och utveckling bör förstärkas. Regeringens förslag om kraftigt minskat anslag tycks ha utformats utan beaktande av att Sverige för närvarande befinner sig i en utpräglad lågkonjunktur. I ett sådant läge bör alla ansträngningar göras för att stärka industrins förnyelse och utveckling. Mot bakgrund av att regeringen säger sig vilja satsa på tekniskt nyföretagande framstår nedskärningen av anslaget som helt inkonsekvent. Utskottet avstyrker också regeringens förslag till riktlinjer för stödet till den tekniska forskningen och utvecklingen. Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i enlighet med vad som sägs i den nyssnämnda motionen.
Utskottet förordar att riksdagen anvisar ett anslag på totalt 763,3 milj.kr. till teknisk forskning och utveckling för det kommande budgetåret. Därigenom förbättras möjligheterna för NUTEK att fortsätta med sitt arbete att stödja tekniskt nyföretagande. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motion 1991/92:N240 (s) tillgodosedd i berörd del. De övriga här aktuella motionerna, 1991/92:N270 (v) och 1991/92:N238 (v), avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande anslag till teknisk forskning och utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 2, med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 1, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och motion 1991/92:N270 yrkande 20 a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande riktlinjer för teknisk forskning och utveckling, b) (= utskottet) c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 763348000 kr., d) (= utskottet).
8. Integrering av miljökriterier i standarder (mom.9)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Internationella standarder kan, som anförs i motion 1991/92:Jo612 (s), bli ett mycket viktigt instrument i arbetet för en bättre miljö. Regeringen bör anmodas att ge standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i standarder. Med ett uttalande av riksdagen härom blir motion 1991/92:Jo612 (s) helt tillgodosedd i den aktuella delen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen (mom.10)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Det behövs, som anförs i motion 1991/92:L712 (s), ökade insatser för utbildning av konsumentrepresentanter inom standardiseringen. Detta krävs om prioriterade områden såsom barnsäkerhet, energi och miljö skall kunna bevakas på ett tillfredsställande sätt. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om att utbildningsinsatserna intensifieras. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:L712 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. VT-delegationen (mom.13)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.31 som börjar med "Näringspolitiken bör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det arbete som har bedrivits av delegationen för verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen) har varit framgångsrikt. Som anförs i motionerna 1991/92:N240 (s), 1992/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s) bör därför arbetet fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Utskottet uttalar i ett senare sammanhang att de särskilda insatser riktade till underleverantörer som NUTEK ansvarar för inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling måste fortsätta. Därvid bör även det arbete som pågår inom VT-delegationen -- och som det nu återstår ett år av -- kunna slutföras.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar. Däremot är utskottet inte berett att -- såsom föreslås i motion 1991/92:N270 (v) -- precisera ett anslagsbelopp särskilt för VT-delegationen. Avvägning av hur det av utskottet föreslagna anslaget till småföretagsutveckling skall fördelas på olika insatser bör göras av NUTEK. Den sistnämnda motionen avstyrks sålunda i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande VT-delegationen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N265 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Riskkapitalförsörjning (mom.25)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.43 med "I frågan" och slutar på s.44 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utvecklingen under våren 1992 bekräftar att den ståndpunkt som intogs i en reservation från Socialdemokraternas sida (bet. 1991/92:NU14 s. 18) vid behandlingen av proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik var riktig. Som anfördes i reservationen finns det inte någon anledning att besluta om ändringar i berörda fonders verksamhet, så länge som det inte föreligger konkreta förslag om andra låneformer i stället för de som för närvarande tillhandahålls av utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden.
Det förslag som nu har framlagts i utskottet av företrädarna för regeringspartierna och Ny demokrati, och som innebär att ett tidsbegränsat anstånd skall ges till vissa utvecklingsfonder, visar att det beslut om indragning av medel som fattades i december 1991 var förhastat. Utskottet noterar att den förordade modellen för ett tidsbegränsat selektivt anstånd innebär ett komplicerat, byråkratiskt förfarande som dåligt överensstämmer med de strävanden mot regelförenkling och avbyråkratisering som de aktuella partierna annars säger sig förespråka.
Med instämmande i vad som sägs i motionerna 1991/92:N240 (s), 1991/92:N264 (s) och 1991/92:N270 (v) anser utskottet att indragningar av medel från utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör anstå till dess att ett nytt system har trätt i kraft. Riksdagen bör göra ett uttalande om detta, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda. Även motion 1991/92:N233 (c) blir därigenom i huvudsak tillgodosedd.
Vidare tillstyrker utskottet kravet i motion 1991/92:Ub801 (s) på ett uttalande från riksdagens sida om riskerna för att den av regeringen planerade utförsäljningen av statliga företag leder till att småföretagen får ytterligare problem att hävda sig på riskkapitalmarknaden. Liknande synpunkter har tidigare framförts i reservationer (s) både hösten 1991 och våren 1992 (bet. 1991/92:NU10 s. 27 resp. bet. 1991/92:NU17 s. 10).
Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande riskkapitalförsörjning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub801 yrkande 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1991/92:N264 och motion 1991/92:N270 yrkande 9, med anledning av motion 1991/92:N233 och med avslag på motion 1991/92:Fi208 yrkande 9 och motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261, 1991/92:N273 och 1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet (mom.26)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.45 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:A435 (s), att utvecklingsfonderna har stor betydelse för att möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i skogslänen skall kunna öka. Fonderna måste därför anmodas och ges förutsättningar att främja en sådan utveckling. Med ett uttalande från riksdagen av denna innebörd blir det aktuella yrkandet i motion 1991/92:A435 (s) tillgodosett. Utskottet är däremot inte berett att, såsom föreslås i motion 1991/92:A805 (c), förorda att särskilda medel skall öronmärkas för det nu nämnda ändamålet. Denna motion avstyrks sålunda i berörd del.
Vidare tillstyrker utskottet yrkandet i motion 1991/92:N270 (v) om ökade insatser för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden. Mot bakgrund av den stora betydelse som småföretagen har för den ekonomiska utvecklingen i landet bör aktiva insatser från statens sida göras på detta område.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 5 moment 2, med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 11 och motion 1991/92:A435 yrkande 6 och med avslag på motion 1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Stöd till underleverantörer (mom.28)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s), att de särskilda insatser riktade till underleverantörer som det beslutades om år 1990 bör fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta bör ske inom ramen för de resurser som utskottet i det följande föreslår för anslaget till småföretagsutveckling. Att avbryta programmet ett år i förtid rimmar dåligt med regeringens i andra sammanhang uttalade strävan att främja småföretagens utveckling. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1991/92:N270 (v) blir därmed i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 1 och motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1991/92:N270 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Egenföretagares borgensåtaganden (mom.30, motiveringen)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.48 som börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och avstyrker därmed motionen.
15. Konkurser (mom.31)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7 s.22f.)" bort ha följande lydelse:
De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag.
Även det utredningsarbete som våren 1990 -- på initiativ av näringsutskottet -- startades genom konkursutredningen är av relevans i detta sammanhang. Enligt utskottets mening bör konkursutredningen få fullfölja sitt arbete; utskottet motsätter sig sålunda att denna utredning läggs ned i förtid. Riksdagen bör göra ett uttalande härom.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande konkurser att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Konkurser (mom.31)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7 s.22f.)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:Sk350 (nyd), att det krävs omedelbara åtgärder för att det snabbt växande antalet konkurser bland småföretagen skall kunna hejdas. De åtgärder på detta område som kan komma att föreslås av insolvensutredningen kan förväntas bidra till en sådan uppbromsning. Det är därför ytterst angeläget att arbetet bedrivs med största skyndsamhet. Enligt utskottets mening är det dock inte tillfredsställande att konkreta åtgärder kan genomföras först hösten 1993.
En åtgärd som bör kunna vidtas omedelbart är att ändra prioritetsordningen mellan olika typer av fordringar vid konkurs. Underleverantörernas fordringar måste ges högre prioritet än statens fordringar. En sådan ändring kräver ingen ytterligare utredning utan kan genomföras omgående. Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag i enlighet härmed. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande konkurser att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk350 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Småföretagsutveckling (mom.32)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N240 (s), att de resurser som via NUTEK står till förfogande för stöd till småföretag och utveckling av nya företag inte bör reduceras i enlighet med regeringens förslag. Enligt utskottets mening bör anslaget till småföretagsutveckling upptas till 183,6 milj.kr. för nästa budgetår, vilket är 20 milj.kr. mer än vad regeringen har föreslagit. De utökade medel som utskottet föreslår skall främst användas för insatser riktade till underleverantörer -- ett område som är av särskild betydelse i det lågkonjunkturläge som Sverige befinner sig i. Utskottet tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 19 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 183594000 kr.
18. Stöd till kooperativ utveckling (mom.33)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella motioner. Inte minst i dagens läge med ökande arbetslöshet kan den kooperativa företagsformen vara ett verksamt medel för att skapa ny sysselsättning. I detta sammanhang och med hänsyn till den utveckling som pågår inom den offentliga sektorn, som bl.a. innebär att anställda tar över verksamheter, är det särskilt viktigt att den kooperativa arbetsformen lyfts fram som ett alternativ. Detta är betydelsefullt för kvinnor som arbetar inom vård och omsorg.
Även inom regionalpolitiken och i rehabiliteringsarbetet med långtidssjukskrivna och förtidspensionerade bör den kooperativa arbetsformen kunna få en ökad tillämpning. Som anförs i vissa av motionerna bör stödet till kooperativ utveckling uppgå till ett högre belopp än vad regeringen föreslår. Detta bör kunna åstadkommas genom omfördelning av anslag, främst via regionalpolitiska medel och anslaget till småföretagsutveckling.
Nykoop-företagsutredningen förde fram en rad förslag vad avser den kooperativa arbetsformen. Regeringen bör anmodas att redovisa arbetsläget -- vilka åtgärder som har vidtagits och vilka som planeras.
Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Därigenom blir samtliga här aktuella motioner tillgodosedda i berörda delar. Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår tillstyrks också av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 14 punkt F 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253, motion 1991/92:N270 yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1 dels till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5200000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. NUTEK: Förvaltningskostnader (mom.34)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som börjar med "Utskottet förordar" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de insatser, främst avseende det tekniska nyföretagandet och underleverantörerna, som NUTEK har bedrivit via anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning och utveckling bör fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta innebär bl.a. att utskottet beträffande dessa två anslag har förordat högre anslag än som föreslås i propositionen. Regeringens förslag till ytterligare neddragning av NUTEK:s anslag ser utskottet som ett uttryck för den felaktiga politik beträffande småföretagen som regeringen bedriver. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom motion 1991/92:N240 (s) blir tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt G 1 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del dels till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom.48)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.57 med "Den treåriga" och slutar på s.58 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:Fi208 (nyd), att statsmakterna måste ta initiativ till åtgärder som kan stoppa den avindustrialisering som pågår i Sverige. All kraft bör nu inriktas på att vända investeringsnedgången till en uppgång. Ett led i detta kan vara, såsom föreslås i nyssnämnda motion, att genom ökad informations- och lobbyverksamhet få utländska företag -- framför allt japanska -- att investera i Sverige. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom den aktuella motionen blir tillgodosedd i berörd del. Regeringens anslagsförslag tillstyrks samtidigt av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt C 4 och motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12 och 13 dels till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Stöd till tekoindustrin m.m. (mom.53)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N225 (nyd), att de medel för stöd till tekoföretag som finns kvar för innevarande budgetår endast bör utgå till sådana företag som har hela sin tillverkning förlagd till Sverige. Vidare bör även små företag, dvs. företag med färre än fem anställda, få del av medlen. Som har framgått av tidigare redovisade uppgifter har huvuddelen av företagen inom textil- och konfektionsindustrierna färre än fem anställda och har därmed varit utestängda från möjligheten att erhålla stöd. De nu föreslagna villkoren borde ha gällt redan tidigare. Riksdagen bör anmoda regeringen att tillse att NUTEK snarast börjar tillämpa här angivna principer. Därigenom blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del.
Regeringen bör också anmodas att låta göra en skyndsam utredning avseende förutsättningarna för en uthållig tekoproduktion i Sverige med svensk särart. Även denna del av den aktuella motionen blir därmed tillgodosedd. Däremot ser utskottet inget behov av att riksdagen, såsom krävs i motion 1991/92:N226 (s), skall göra ett uttalande om fortsatta statliga insatser för tekoindustrin.
Utskottet utgår -- -- -- (= utskottet) -- -- -- arbetsgruppens arbete.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N225 (nyd) och avstyrker motion 1991/92:N226 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N225 och med avslag på motion 1991/92:N226 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Riskkapitalförsörjning (mom.25)
Bengt Dalström (nyd) anför:
Enligt min mening bör en ny utvecklings- och investeringsbank inrättas. En sådan bank skulle, med medel från löntagarfonderna som bas, inriktas på att tillhandahålla småföretag och nyföretagare riskvilligt kapital. I motion 1991/92:N259 (nyd) finns mer detaljerat beskrivet hur banken borde byggas upp. De synpunkter som kommer till uttryck där överensstämmer med dem som framfördes från Ny demokratis sida i samband med beslutet om avveckling av löntagarfonderna (bet. 1991/92:FiU9). Jag avser att återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av regeringens förslag om hur fondernas medel skall användas.
2. Handelspolitiska frågor på tekoområdet (mom.52)
Kjell Ericsson (c) anför:
Enligt min mening är det angeläget att villkoren för den allmänna tekohandeln så snart som möjligt återgår till normala regler enligt GATT. I avvaktan på att så sker är det väsentligt att den svenska tekoindustrin ges samma förutsättningar som gäller för tekoföretagen inom EG, med vilka de svenska företagen i första hand har att konkurrera. För närvarande gäller inte lika villkor i fråga om bl.a. regler för tekoimport och u-landstullfrihet. Jag anser därför att Sverige i de förestående förhandlingarna om medlemsskap i EG med kraft måste eftersträva att samma förutsättningar i nu berört avseende skapas för tekoindustrierna i Sverige och EG.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en annan uppfattning än utskottet.
Vad gäller inriktningen av näringspolitiken delar jag de bedömningar som framförs i motion 1991/92:N270 (v). Regeringen för i budgetpropositionen abstrakta resonemang om den ekonomiska tillväxten men negligerar i stor utsträckning det ekologiska hänsynstagandet. Det går inte i dagens läge att tala om ekonomisk tillväxt utan att samtidigt framhålla att den måste vara ekologiskt anpassad.
Vad som krävs av en bra näringspolitik är att den måste bidra till att hela landet utvecklas, att produktionen sker på ett ekologiskt tillfredsställande sätt, att olika näringsgrenar förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade personer.
Det måste klargöras tydligare från statsmakternas sida att företagen i större utsträckning än för närvarande skall beakta miljöaspekter kring sin verksamhet. Det gäller sådant som upprättande av råvaru- och materialbalanser, livscykel- och kvittblivningsspecifikationer samt miljökonsekvensanalyser och miljökonsekvensbeskrivningar. Nedläggningar av sådana verksamheter som inte uppfyller uppställda miljökrav måste accepteras. I stället bör skapandet av nya arbetstillfällen underlättas genom att en del av de medel som miljöavgifterna genererar fonderas. Medel från dessa fonder skall kunna användas för att finansiera nya arbetstillfällen.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare bör regeringen lämna förslag till fondering av medel från miljöavgifter i enlighet med vad jag här har angivit.
Enligt min mening bör näringspolitiken i övrigt i huvudsak vara inriktad på att nyetablering och utveckling av små och medelstora företag skall främjas. Motivet för detta är att den ökning av sysselsättningen som sker främst äger rum inom småföretagen. Dessa har också ofta lättast att förändra och anpassa sin verksamhet till nya krav. Riksdagen bör, som krävs i motion 1991/92:N270 (v), anmoda regeringen att utforma näringspolitiken under större hänsynstagande till småföretagen.
Beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att utvecklingsledet i forsknings- och utvecklingsprocessen måste lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker för närvarande. Om inte Sverige skall hamna på efterkälken i ett internationellt perspektiv krävs det att bättre förutsättningar skapas för framväxt och utveckling av uppfinningar. Detta bör riksdagen uttala som sin mening. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. De övriga tre motioner som är aktuella i detta sammanhang bör avslås av riksdagen.
Vad gäller frågan om insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin anser jag, i enlighet med vad som anförs i motion 1991/92:N238 (v), att regeringen bör anmodas att vidta åtgärder för att stärka utbildning, forskning och utveckling inom träteknikens område. Det är mycket angeläget att Träman 90-programmet ges möjlighet att fortsätta. Likaså bör medel avsättas till förstärkning av den trätekniska forskningen, framför allt vid högskolor i skogsbygder. Med ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den nämnda motionen helt tillgodosedd i berörda delar. Yrkandet i motionen om ökade anslag återkommer jag till i det följande. Även motion 1991/92:N223 (s) blir i huvudsak tillgodosedd genom det av mig förordade ställningstagandet från riksdagens sida.
Anslag till teknisk forskning och utveckling bör enligt min mening och i enlighet med vad som begärs i motion 1991/92:N270 (v) undantas från besparingskrav, eftersom sådan forskning och utveckling är nödvändig för industrins förnyelse. Särskilt viktigt är att forskning och utveckling som är inriktad på resurs- och energisnål samt miljövänlig produktion erhåller stöd. Anslaget bör i förhållande till regeringens förslag ökas med 150 milj.kr. till drygt 900 milj.kr. Detta innebär en blygsam ökning jämfört med nivån under innevarande budgetår. Jag avvisar med detta också regeringens förslag till riktlinjer för den tekniska forskningen och utvecklingen. Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i enlighet med vad som förordas i den nyssnämnda motionen.
I det föregående har jag ställt mig bakom de krav som framförs i motion 1991/92:N238 (v) om ökade insatser på träteknikens område. I konsekvens med detta tillstyrker jag de medelsanvisningar på 13 milj.kr. som förordas i denna motion. Detta medelstillskott inryms i det av mig förordade totalbeloppet på drygt 900 milj.kr.
Med ett beslut av riksdagen av den innebörd som jag förordar blir de två nämnda motionerna helt tillgodosedda. Även motion 1991/92:N240 (s) täcks i berörd del in av ett sådant beslut.
Vad gäller de två yrkandena i motionerna 1991/92:Jo612 (s) och 1991/92:L712 (s) om integrering av miljökriterier i standarder och utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen ansluter jag mig i huvudsak till vad företrädarna för Socialdemokraterna anför i reservationerna 8 och 9 till detta betänkande. De synpunkter som där framförs ligger i linje med vad Vänsterpartiet tidigare har framfört i reservationer när motsvarande frågor har behandlats, t.ex. våren 1990 (bet. 1989/90:NU30 s. 135).
Jag anser vidare att riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta ett program om miljöteknik, inkl. arbetsmiljöteknik, i enlighet med vad som krävs i motionerna 1991/92:N270 (v) och 1991/92:N256 (v). Detta är nödvändigt om Sverige skall kunna hävda sig på den gigantiska marknad som växer fram inom såväl arbetsmiljöteknik som annan miljöteknik. Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den förstnämnda motionen helt tillgodosedd. Det som förordas i den andra motionen -- dvs. att regeringen skall ta initiativ till att ett forskningsprojekt om en ekologiskt uthållig industriproduktion i Norrbotten kommer till stånd -- kan enligt min mening tillgodoses inom ramen för ett sådant nationellt program som jag förespråkar.
I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v) anser jag att VT-delegationen bör få fullfölja sitt arbete. Detta innebär -- i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) -- att VT-delegationen bör tillföras 50 milj.kr. för kommande budgetår, vilket är det sista året i det treåriga programmet. Att, som regeringen föreslår, avbryta arbetet efter två år innebär att frukten av redan satsade medel riskeras. Med det anförda blir den nämnda motionen helt tillgodosedd. Även de tre övriga här aktuella motionerna, 1991/92:N240 (s), 1991/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s), blir därmed huvudsakligen tillgodosedda.
Beträffande motionsyrkandena om riskkapitalförsörjning instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 11 av företrädarna för Socialdemokraterna.
Vad gäller stöd till underleverantörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att riksdagen bör göra ett uttalande om att de särskilda insatser riktade till underleverantörer som har bedrivits i två år bör fullföljas. Underleverantörerna har en betydelsefull roll när det gäller möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen. Fullföljandet av underleverantörsprogrammet möjliggörs genom de medel som jag i det följande föreslår under anslaget till småföretagsutveckling. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Även motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s) blir därmed tillgodosedda i motsvarande delar.
Beträffande frågorna om egenföretagares borgensåtaganden och konkurser instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna 14 och 15.
Vad gäller anslag till småföretagsutveckling anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att det är motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår föreslår jag att 72,4 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. 236 milj.kr., skall anvisas. Detta överensstämmer med vad NUTEK begärde i sin anslagsframställning. Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd. Det sagda ligger även i linje med vad som krävs i motion 1991/92:N240 (s).
Beträffande stöd till kooperativ utveckling instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 18.
Vad gäller anslagen till näringsdepartementet och till utredningar m.m. förordar jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att anslagsbeloppen hålls nominellt oförändrade jämfört med innevarande budgetår. Motivet härför är, som sägs i motionen, att utförsäljningen av statliga företag inte kan anses vara en så angelägen uppgift att den motiverar ökade anslag. För näringsdepartementet föreslår jag sålunda ett anslag på 47,1 milj.kr., vilket är 2,6 milj.kr. mindre än vad regeringen har föreslagit, och för utredningar m.m. föreslår jag ett anslag på 15,5 milj.kr., vilket är 3,5 milj.kr. mindre än regeringens förslag.
Beträffande åtgärder för att främja industridesign anser jag -- vilket föreslås i motion 1991/92:N270 (v) -- att 1milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit bör anvisas. Med detta tillstyrker jag sålunda motionen i berörd del. Vidare delar jag motionärernas uppfattning att regeringens aviserade planer på att avskaffa detta stöd bör avvisas.
Vad gäller kravet på ett åtgärdsprogram för stålindustrin i motion 1991/92:N257 (v) står jag kvar vid de ståndpunkter som företrädare för Vänsterpartiet har intagit vid tidigare behandlingar av liknande yrkanden. Statsmakterna kan inte låta marknaden ensam styra utvecklingen inom stålindustrin. Inget annat land har en så passiv syn på stålindustrins utveckling som Sverige. Staten har som betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB ett särskilt ansvar för utvecklingen inom svensk stålindustri. Det är enligt Vänsterpartiets mening oacceptabelt att statens aktier i SSAB säljs ut på en obestämd marknad. Ett annat område där marknaden inte själv kan förväntas lösa problemen gäller utvecklingen av en energisnål och miljövänlig produktion av råjärn och stål. Därför krävs det att staten ökar sina insatser för att stimulera forskning med en sådan inriktning. Riksdagen bör således som sägs i den aktuella motionen anmoda regeringen att låta göra en översyn av stålindustrin och mot bakgrund därav snarast presentera ett åtgärdsprogram. Därmed blir motionen helt tillgodosedd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets henmställan under punkterna 1, 2, 6, 7, 12, 13, 28, 32, 41, 42, 49 och 57 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och 1991/92:N268 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N238 yrkandena 2 och 3 och med anledning av motion 1991/92:N223 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
7. beträffande anslag till teknisk forskning och utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 2, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och motion 1991/92:N270 yrkande 20, med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 1 a) som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts rörande riktlinjer för teknisk forskning och utveckling, b) (= utskottet), c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 902440000 kr., d) (= utskottet),
12. beträffande miljöteknik att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N256 och motion 1991/92:N270 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
13. beträffande VT-delegationen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 21 och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N265 dels till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
28. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 8 och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 1 och motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
32. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 19 och med anledning av motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 236000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
41. beträffande näringsdepartementet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 1 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 15 till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 47146000 kr.,
42. beträffande utredningar m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt A 3 och motion 1991/92:N270 yrkande 16 till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 15522300 kr.,
49. beträffande åtgärder för att främja industridesign att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt B 2 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 17 dels till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6356000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N257 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1991/92:100 bilaga 133
Proposition 1991/92:100 bilaga 147
Motionerna7
Utskottet14 Näringspolitikens inriktning14 Teknisk utveckling m.m.18 Teknisk forskning och utveckling18 Stöd till uppfinnare och innovatörer18 Träteknik23 Anslag till teknisk forskning och utveckling24 Standardisering27 Forskning för ett avfallssnålt samhälle29 VT-delegationen30 Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.31 Småföretagsutveckling33 Riskkapitalförsörjning33 Bakgrund33 Motionerna39 Tidigare riksdagsbehandling m.m.41 Utskottets ställningstagande43 Utvecklingsfondernas verksamhet44 Stöd till underleverantörer46 Utbildningsinsatser47 Vissa övriga frågor48 Anslag till småföretagsutveckling50 Stöd till kooperativ utveckling51 Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK54 Ny konkurrensmyndighet54 Övriga anslag56 Näringsdepartementet m.m.56 Exportkrediter m.m.57 Vissa övriga anslag58 Särskilda branscher m.m.59 Tekoindustrin59 Handelspolitiska frågor59 Stöd till tekoindustrin63 Proteko65 Linodling och linförädling66 Vissa övriga frågor68 Stålindustrin68 Livsmedelsindustrin69 Centrala hantverksrådet69 Utveckling av elbilen70 Begravningskostnader71 Hemställan72
Reservationer 1. Näringspolitikens inriktning (s)80 2. Näringspolitikens inriktning (nyd)81 3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)81 4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)82 5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (s)83 6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (s)83 7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (s)84 8. Integrering av miljökriterier i standarder (s)85 9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen (s)85 10. VT-delegationen (s)86 11. Riskkapitalförsörjning (s)86 12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet (s)87 13. Stöd till underleverantörer (s)88 14. Egenföretagares borgensåtaganden (s)88 15. Konkurser (s)89 16. Konkurser (nyd)89 17. Småföretagsutveckling (s)90 18. Stöd till kooperativ utveckling (s)90 19. NUTEK: Förvaltningskostnader (s)91 20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (nyd)92 21. Stöd till tekoindustrin m.m. (nyd)92
Särskilda yttranden 1. Riskkapitalförsörjning (nyd)93 2. Handelspolitiska frågor på tekoområdet (c)93
Meningsyttring av suppleant (v)94