Näringspolitik
Betänkande 1990/91:NU35
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU35
Näringspolitik
Innehåll
1990/91 NU35
Ärendet
I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2 ff. -- behandlas dels proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt såvitt gäller avsnitten 2, 3, 4.1, 4.3--4.5, 8.1--8.7, 9.1 och 9.2 och delar av avnitten 10 och 11, dels proposition 1990/91:100 bilaga 15 (civildepartementet) punkt H 6 (stöd till kooperativ utveckling), dels -- helt eller delvis -- 23 motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels -- helt eller delvis -- 60 motioner från allmänna motionstiden om olika näringspolitiska frågor, dels en motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88 om energipolitiken, dels fyra motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för industridepartementet och för de fackliga organisationerna vid statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling samt av verkställande direktören Hans Forsberg, Ingenjörsvetenskapsakademien. Proposition 1990/91:87 behandlas av näringsutskottet såvitt gäller statens vattenfallsverk och domänverket i betänkandet 1990/91:NU38 och såvitt gäller konkurrensfrågor i betänkandet 1990/91:NU33. I övrigt behandlas den såvitt gäller kommunikationer och infrastruktur av trafikutskottet (1990/91:TU24, 1990/91:TU25, 1990/91:TU26, 1990/91:TU27, 1990/91:TU28 och 1990/91:TU29), såvitt gäller frågor på högskoleområdet av utbildningsutskottet (1990/91:UbU12), såvitt gäller frågor på jordbrukets område av jordbruksutskottet (JoU 1990/91:25) och såvitt gäller regionalpolitiska frågor av arbetsmarknadsutskottet (1990/91:AU13).
Sammanfattning
Regeringens förslag om anslag m.m. godtas i samtliga fall. Utskottet ansluter sig också till de bedömningar rörande olika näringspolitiska områden som redovisas i propositionen. Alla motionsyrkanden avstyrks av utskottet. En förteckning över alla reservationer -- med partibeteckningar -- finns i innehållsförteckningen (s. 160).
Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende näringspolitikens inriktning och innehåll. Därmed avstyrks yrkanden från de fem oppositionspartierna. I en gemensam reservation från de borgerliga ledamöterna betonas att marknadsekonomin är det enda system som kan åstadkomma tillväxt och resurser för välståndsutveckling. Regeringen kritiseras för att inte ha förmåga att skapa de förutsättningar för ekonomisk tillväxt som krävs. Statsmakternas viktigaste roll i förhållande till näringslivet är att ange ramar, mål och inriktning för näringspolitiken -- detaljstyrning måste elimineras. Ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att miljön skall kunna förbättras, anförs det. I reservationen lämnas förslag om åtgärder på en rad områden. Det gäller sänkning av skattetrycket och den offentliga utgiftskvoten, ökade satsningar på investeringar i infrastruktur, insatser för att främja en ökad och fri handel, avreglering av den offentliga sektorn och en förstärkt konkurrens. I två reservationer kritiseras regeringen för att vara alltför fixerad vid den ekonomiska tillväxten. Ekonomisk tillväxt är inget självändamål, sägs det i den ena reservationen (v) -- näringspolitiken borde i stället styras utifrån ekologiska hänsyn. I den andra reservationen (mp) sägs att ett ekologiskt synsätt måste prägla alla politikområden, även näringspolitiken. Det krävs kraftfulla åtgärder för att främja resurshushållning och omställning från linjära förlopp till cirkulära.
I flera motioner har allmänna frågor om småföretagspolitiken och om regelförenkling och avreglering tagits upp. I en gemensam borgerlig reservation kritiseras regeringen för att inte ha lyckats driva arbetet med avreglering och regelförenkling tillräckligt snabbt och effektivt. EGs aktionsprogram för småföretag framhålls som ett föredöme. Vänsterpartiets företrädare ansluter sig i stort till den politik regeringen har bedrivit avseende småföretagen, men framhåller i en reservation att vänsterpartiet vad gäller vissa mer övergripande frågor har intagit en annan ståndpunkt än regeringen. Enligt miljöpartiets företrädare har regeringens politik i alltför hög grad bestämts utifrån omtanken om de stora företagen.
En anpassning av den svenska företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler, vilken aviseras i propositionen, anser utskottet vara angelägen. De borgerliga partiernas företrädare säger i en reservation att en sådan anpassning redan borde ha varit genomförd. I två reservationer (v; mp) sägs i stället att en sådan anpassning inte bör ske. Regeringens förslag om ett anslag till investeringsfrämjande verksamhet i Japan avstyrks i två reservationer (m, fp, c; mp).
Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet de aktuella anslagen till teknikvetenskapliga forskningsrådet, europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete och teknisk forskning och utveckling. Beträffande de två sistnämnda anslagen föreslås i två reservationer (mp) kraftiga minskningar. I en reservation (m) föreslås i stället en viss ökning av anslaget till europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete.
Utskottet godtar vidare de av regeringen föreslagna riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, för utseende av provnings- och certifieringsorgan och för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Industrifonden -- inkl. en minskning av fondens kapital. Förslaget om Industrifonden avvisas i en reservation (v). I en annan reservation (m) sägs att fonden skulle kunna omvandlas till ett privat venture-capital-företag. Utskottet godtar också regeringens förslag till nytt finansieringssystem för produktutvecklingsprojekt.
I propositionen lämnas information om vad som pågår på olika prioriterade teknikområden. Utskottet avstyrker en rad motioner som har väckts i anslutning till dessa områden. Vissa av motionerna får stöd i reservationer. I en reservation (c, v) krävs t.ex. att det skall utarbetas ett forskningsprogram på bioteknikområdet och i en annan (v) att det skall tas fram ett program för främjande av sektorn för miljöteknik. Miljöteknikområdet är föremål för ytterligare en reservation (mp), i vilken ett krav på inrättande av en delegation för ekologisk teknik upprepas. Systemet med teknikcheckar bör utvärderas, anförs det vidare i en reservation (m, fp).
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling tillstyrks av utskottet. I en reservation (m, fp) begärs att en utvärdering av stödet skall göras. I tre reservationer (m; fp; mp) föreslås lägre anslag, medan det i en annan (v) krävs att huvuddelen av anslaget skall förbehållas insatser riktade till kvinnor. Ett program för att främja småföretagens inträde på EG-marknaden föreslås i en reservation (c).
I propositionen lämnas en redogörelse för hur regeringen ser på riskkapitalförsörjningen för framför allt de små och medelstora företagen. Vidare redovisas vad som har hänt med bildandet av statliga riskkapitalbolag och indragning av medel från de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Utskottet har inget att erinra mot regeringens redovisningar. I gemensamma borgerliga reservationer krävs dels att arbetet med att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall avbrytas, dels att Småföretagsfonden skall avskaffas. I motsats till det förstnämnda kravet begärs i en annan reservation (v) att arbetet med att bilda de statliga riskkapitalbolagen skall påskyndas. I ytterligare en reservation (mp) återkommer miljöpartiets krav på att närfonder skall inrättas. Både de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör upphöra med sin finansieringsverksamhet, sägs det i reservationer (m, fp). Därigenom kan medel frigöras för infrastrukturinvesteringar. Riksdagens beslut våren 1990 om vissa indragningar av medel från utvecklingsfonderna var felaktigt, anförs det också (c, v, mp). Därför borde detta beslut inte verkställas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inrättande av en ny myndighet för näringspolitiska frågor den 1 juli 1991. Samtidigt avvecklas statens energiverk (STEV), statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). De tre borgerliga partiernas företrädare motsätter sig regeringens förslag och föreslår i stället att STEV och SIND slås samman, men att STU bibehålls som en självständig myndighet. I en annan reservation (mp) yrkas också avslag på regeringens förslag; dock kan en sammanslagning -- utan avveckling av de tre berörda myndigheterna -- accepteras.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten bör lokaliseras till Stockholm. I en reservation (c) begärs i stället en lokalisering till Nyköping av den förordade av STEV och SIND sammanslagna myndigheten.
I betänkandet behandlas slutligen ett antal näringspolitiska frågor som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller bl.a. vissa branschspecifika frågor samt miljönormer och produktkrav. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en reservation (v, mp) begärs att en utredning om bilindustrin skall tillsättas. Ökade satsningar på forskning och utveckling avseende miljövänliga motorer och utveckling av en elbil krävs i två reservationer (fp, c, mp). Det behövs särskilda insatser för järn- och stålindustrin, sägs det i en reservation (v). Dels borde en kommission för stålindustrin tillsättas, dels borde forskning rörande energisnål och miljövänlig produktion av järn och stål stimuleras.
Krav på införande av s.k. livscykelspecifikationer i motioner (mp) får stöd i en reservation (v, mp). Detsamma gäller krav på införande av obligatorisk produktmärkning om elförbrukning. Miljöpartiets företrädare i utskottet stöder också kravet på att miljöskyddskommittén skall ges i uppdrag att utarbeta förslag till en lag om produktkoncession.
Propositionerna
Proposition 1990/91:87
I den del av proposition 1990/91:87 som behandlas här föreslår regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- att riksdagen
dels antar förslag till (5) lag om ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning (s.291),
dels godkänner 8. riktlinjer för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (avsnitt 4.3), 9. riktlinjer för utseende av provnings- och certifieringsorgan (avsnitt 4.5), 51. ändrade riktlinjer och det minskade kapitalbehovet [dvs. minskning av kapitalet] för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt utvecklingsarbete (avsnitt 8.2), 52. förslag till nytt finansieringssystem för produktutvecklingsprojekt (avsnitt 8.3), 54. att en ny myndighet för näringspolitiska frågor inrättas från den 1 juli 1991 (avsnitt 9.2), 55. att statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling avvecklas från och med den 1 juli 1991 [dvs. vid utgången av juni 1991] (avsnitt 9.2).
Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln och medelsdispositioner föreslår regeringen under angivna punkter följande:
A 6. Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader (s. 257--259) att riksdagen till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 186000000 kr.
A 7. Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information (s. 259 f.) att riksdagen till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27 538 000 kr.
A 8. Särskilda avvecklingskostnader (s. 260) att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 7. Småföretagsutveckling (s. 261) att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 226 630 000 kr.
C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige (s. 262) att riksdagen 1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 12 100 000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i Sverige, 2. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 8 600 000 kr.
F 1. Teknisk forskning och utveckling (s. 262--269) att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som anförts, under budgetåret 1991/92 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 366 000 000 kr. under budgetåret 1993/94, högst 298 000 000 kr. under budgetåret 1994/95 och högst 255 000 000 kr. under [budgetåret 1995/96], 2. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 851 157 000 kr.
F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s. 269 f.) att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 130 468 000 kr.
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (s. 270 f.) att riksdagen till Europeiskt forsknings- och utvecklingsarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 126000000 kr.,
H 4. Statens elektriska inspektion (s. 272 f.) att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 13 190 000 kr.
Proposition 1990/91:100
I den del av proposition 1990/91:100 bilaga 15 (civildepartementet) som behandlas här föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Margot Wallström -- under angiven rubrik:
H 6. Stöd till kooperativ utveckling (s. 114 f.) att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 och behandlas här är följande:
1990/91:N20 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anslag till forskningsbaserade småföretag i Skåne.
1990/91:N21 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande och förstärkning av stödet till forskning och utveckling inom området tekniska hjälpmedel.
1990/91:N22 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett [förslag till lag] som uppmuntrar fysiska och juridiska personer att satsa riskkapital i småföretag enligt de förslag som lämnas i motionen.
1990/91:N23 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en framtidsinriktad näringspolitik för tillväxt i Blekinge.
1990/91:N27 av Arne Mellqvist (s) och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställa turistnäringen med andra basnäringar.
1990/91:N28 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att vidareförädling av skogsindustrins produkter i allmänhet och sågade trävaror i synnerhet [bör bli] ett prioriterat teknikområde, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utfästelser för SINDs branschprogram för träindustrin, 3. för budgetåret 1991/92 anvisar 10 milj.kr. till stöd för branschprogram för vidareförädling av sågade trävaror, Träman 90, till den nya näringspolitiska myndigheten, 4. som sin mening ger regeringen till känna att förändringar av förvärvslagstiftningen [bör göras] på ett sådant sätt att möjligheter att skydda väsentliga delar av skogsindustrin kvarstår.
1990/91:N29 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag [till åtgärder] som främjar näringsliv och tillväxt också i Kalmar län i linje med vad som anförts i motionen.
1990/91:N30 av Lennart Nilsson (s) och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att turismen som framtidsindustri vägs in i bedömningen av de investeringar som föreslås i proposition 1990/91:87, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrenskraften för turismen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av konkurrensvillkoren för svensk turism med syfte att anpassa konkurrensvillkoren till EG-området.
1990/91:N31 av Carl Frick (mp) och Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillsätta en utredning om utvidgat ägaransvar.
1990/91:N32 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en god miljö är en förutsättning för en uthållig ekonomisk tillväxt, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning av näringspolitiken, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder för att sänka skattetrycket, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av beskattningen av arbetande kapital i företag, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av spritt ägande som drivkraft för hållbar ekonomisk tillväxt, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett forskningsprogram på bioteknikområdet, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i det internationella förhandlingsarbetet inte bör missgynna näringar baserade på förnybara resurser i förhållande till övrig industriverksamhet, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagens roll i svenskt näringsliv, 18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av lagar och reformer utifrån den påverkan de har på småföretagen, 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny myndighet bör inrättas genom sammanslagning av SIND och STEV och lokaliseras till Nyköping, 20. hos regeringen begär förslag till uppdelning av SINDs arbetsuppgifter mellan den nya näringspolitiska myndigheten och -- -- -- länsstyrelser resp. utvecklingsfonder i enlighet med vad som i motionen anförts, 21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om STUs verksamhetsinriktning, 22. till B 7, Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 anvisar 20000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 246 630 000 kr.
1990/91:N33 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillväxtpolitiken, 8. avslår regeringens anslagsyrkande om 7 milj.kr. för främjande av utländska investeringar i Sverige, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetsstrukturen på näringslivsområdet, 10. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder under anslaget småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 anslår 98,3 milj.kr. i enlighet med vad i motionen anförts, 11. till förvaltningskostnader och utredningskostnader m.m. vid den nya näringspolitiska myndigheten för budgetåret 1991/92 anslår 21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av stödet till företagande och teknisk utveckling.
1990/91:N34 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om orsakerna till den dåliga tillväxten i Sverige, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av en sänkning av skattetrycket för att kunna uppnå ekonomisk tillväxt, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industrifonden, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående svenskt deltagande i tekniska forsknings- och utvecklingsprogram inom EG, 15. hos regeringen begär en utvärdering av systemet med teknikcheckar i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. avslår regeringens förslag att inrätta en ny myndighet för näringspolitiska frågor, 17. inrättar en ny näringspolitisk myndighet för tillsyns- och övervakningsuppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen, 18. beslutar att statens energiverk och statens industriverk avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991, 19. till Styrelsen för teknisk utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 81 000 000 kr., 20. till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 80 000 000 kr., 21. till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr., 22. till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 146 000 000 kr.
1990/91:N35 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att den nya centrala näringspolitiska myndigheten lokaliseras till Blekinge.
1990/91:N36 av Magnus Persson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att öka de mindre företagens medverkan i det internationella standardiseringsarbetet.
1990/91:N37 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen 1. förlägger den nya näringspolitiska myndigheten till Västerås, 2. beslutar att den nya näringspolitiska myndigheten skall påbörja sin verksamhet den 1 juli 1992.
1990/91:N40 av Lena Öhrsvik (s) vari -- med motivering i motion 1990/91:T57 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning och utveckling, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder på det informationsteknologiska området.
1990/91:N41 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari -- med motivering i motion 1990/91:Ub71 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan högskolan i Borås och statens provningsanstalt.
1990/91:N42 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts under avsnitt 1.1 [i motionen ] beträffande kritik av tillväxttron, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i avsnitt 1.2 beträffande önskvärdheten av både positiv och negativ tillväxt, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i avsnitt 1.3 anförts om internationalisering och storskalighet, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 1.3 anförts om internationaliseringen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 1.4 anförts om EG-anslutningen, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1 anförts beträffande villkoren för konventionell ekonomisk tillväxt, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1 anförts beträffande principerna för stödet till småföretagen, 18. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.1 anförts beträffande den kooperativa företagsformen, 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.3 anförts beträffande inriktningen på statliga åtgärder för teknikspridning, 20. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.5 anförts beträffande utländska företagsförvärv, 21. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 6.8 anförts om utredning om bilindustrins framtid, 22. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.1 anförts beträffande myndigheternas ansvar och utveckling, 23. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2 anförts beträffande den nya näringspolitiska myndigheten, 24. som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 7.2 anförts beträffande behovet av en delegation för ekologisk teknik, 33. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln A 3 skall vara 21615000 kr., 34. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln B 7 skall vara 193500000 kr., 35. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 1 skall vara 651157000 kr., 36. beslutar att budgetramen för teknisk utveckling minskas i enlighet med vad som anförts i motionen, 37. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 4 skall vara 74000000kr., 38. beslutar att anslaget under tolfte huvudtiteln F 7 skall vara 61000000 kr.
1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologiskt uthållig samhällsmodell för Malmöregionen.
1990/91:N44 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för de fem i motionen angivna länens näringsliv att dessa får bli friregion.
1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tredje vägens misslyckande, 3. beslutar att de regionala riskkapitalbolagen bör startas omedelbart enligt vad som anförts i motionen, 4. beslutar att medel från miljöavgifter skall fonderas för nya arbetstillfällen i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. av regeringen begär ett program om miljöteknik i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. avslår regeringens begäran att minska Industrifondens stiftelsekapital, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för bioteknik, 15. hos regeringen begär lagförslag till ändring av företagsförvärvslagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare myndighetsstruktur.
1990/91:N46 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för Ölands näringar att arbetsgivaraviften och moms sänks, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av näringslivsstrukturer, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god utveckling.
1990/91:N47 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för Gotlands näringar att arbetsgivaravgiften och moms sänks, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inrätta ett baltiskt ekologiskt utvecklingscentrum i Visby, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av näringslivsstrukturer, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god utveckling.
1990/91:N48 av Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för näringarna i Skaraborgs län att arbetsgivaravgiften och moms sänks, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av länsvisa genomgångar av snedvridningar av näringslivsstrukturer, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att efter utredningar snabbt sätta in generella stimulanser för att skapa möjligheter till en god utveckling.
Den motion från allmänna motionstiden 1990 som behandlas här är
1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa normer för elförbrukning för de vanligaste typerna av utrustning, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk konsumentinformation på alla el-apparater.
De motioner från allmänna motionstiden 1991 som behandlas här är följande:
1990/91:N212 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till metoder för en ekologisk strukturomvandling i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N213 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvecklingsfond bör upprättas, särskilt inriktad på att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen.
1990/91:N214 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av ett träforskningsinstitut till Kalmar län.
1990/91:N215 av Kjell Nordström (s) och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk personbilsindustris framtid.
1990/91:N216 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om främjande av svenskt hantverk, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Centrala hantverksrådet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantverkskonsulenter i länen.
1990/91:N225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A208 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja ett decentraliserat näringsliv, teknikutveckling, decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional balans och god miljö, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre företagens betydelse för näringslivet, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering inom näringslivet, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalbolagen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Stiftelsen Småföretagsfonden, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för småföretag, 7. hos regeringen begär att statens industriverk får i uppdrag att utforma ett nyetableringslån enligt de riktlinjer som anförts i motionen.
1990/91:N227 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av närfonder, 2. som sin mening ger regeringen till känna att en verksamhet med närfonder skall startas i stödområdena A och B under budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till provisorisk stadga för närfonder i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. som sin mening ger regeringen till känna att löntagarfondernas medel successivt skall överföras till lokala närfonder med en början budgetåret 1991/92 på 1 000 milj. kr., 5. begär att regeringen tillsätter en utredning för att följa arbetet med utvecklandet av närfonder från starten under 1991 och med vidare uppgift att avge förslag till utbyggnad av verksamheten, 6. som sin mening ger regeringen till känna att den inledande verksamheten skall bedrivas så att ett heltäckande nationellt program för närfonder skall kunna beslutas under riksdagsperioden 1991--1994, 7. beslutar att genom reduktion av anslaget B 7, 12:e huvudtiteln upprätta ett nytt anslag B 10: Närfonder, rådgivning, på 20 000 000 kr.
1990/91:N228 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om negativa följdverkningar av statliga industrisubventioner.
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet (9) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingscenter för nya företag (BB för nyföretagande).
1990/91:N241 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för Ideon Agro Food, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat stöd för STUs samarbetsprojekt med små och medelstora livsmedelsföretag.
1990/91:N242 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i skogsbruket.
1990/91:N243 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilindustrins framtid, 2. som sin mening ger regeringen till känna att en reduktion av bilindustrin -- globalt och nationellt -- är ett primärt intresse för mänsklighetens överlevnad, 3. begär att regeringen snarast tillsätter en allsidig utredning för att belysa bilindustrins problem och framtidsutsikter med beaktande av vad i motionen anförts samt att riksdagen för denna utredning anslår 5 milj.kr. under anslaget tolfte huvudtiteln A 3.
1990/91:N244 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt fytokemiskt centrum vid Balsgård i Kristianstads län.
1990/91:N245 av Erling Bager (fp) och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och forskningsinsatser för att stimulera användandet av batterier med längre livstid.
1990/91:N248 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.
1990/91:N254 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till avveckling av Småföretagsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn till möjligheterna att starta och driva företag, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.
1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om korsvist ägande, 8. hos regeringen begär förslag till ändring av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra regler som i strid med EGs rättstillämpning förhindrar förvärv av svenska företag.
1990/91:N269 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att belysa frågor som tas upp kring EGs Économie Sociale och svensk lagstiftning.
1990/91:N276 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. begär att regeringen tillsätter en särskild kommission för stålindustrin i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av forskning i syfte att möjliggöra produktion av råjärn och stål med energisnål teknik under miljömässigt hållbara villkor.
1990/91:N277 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar med i motionen nämnda bolag angående deras insatta medel i Bruksinvest AB, samt om överenskommelse med utvecklingsfonderna i berörd region.
1990/91:N279 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av SIND och STU föreslagna ramprogrammet om utbildning av teknikkonsulter snarast bör genomföras och att därvid särskild tonvikt bör ges åt insatser inom Sjuhäradsbygden, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sjuhäradsbygden bör ingå i ett pilotförsök inom ett förstärkt teknikspridningsprogram.
1990/91:N280 av Lars Norberg och Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett lagförslag om livscykelspecifikation skall utarbetas enligt de principer som anförts i motionen.
1990/91:N281 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högre utbildning och forskning med anknytning till skogsindustriell förnyelse.
1990/91:N282 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
1990/91:N286 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:A448 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående stimulans av miljöteknisk utveckling vid forskarbyn Ideon.
1990/91:N290 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo232 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevara förädlingsindustrin på Gotland.
1990/91:N291 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär att Sverige redan nu börjar tillämpa EG-regeln om att småföretagens intressen beaktas vid nya lagförslag som berör näringslivet, 4. hos regeringen begär förslag till utformning av en svensk modell, mot bakgrund av SINDs utredning, för hur resurserna för stimulans till småföretagandet bör utformas.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsekonomins och frihandelns betydelse för konsumenterna.
1990/91:N298 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. till Förvaltningskostnader vid statens industriverk anslår 21,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 44 457 000 kr., 2. till småföretagsutveckling samt branschfrämjande åtgärder under anslaget Småföretagsutveckling anslår 117 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 98 300 000 kr., 5. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige anslår 1,5 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 0 kr.
1990/91:N299 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av det nya sammanslagna industri- och energiverket till Västerås.
1990/91:N306 av Birgitta Hambraeus (c) och Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av forskningen vid Materialcentrum vid Falun/Borlänge högskola.
1990/91:N307 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett "Teknikens hus" med särskild inriktning på information om tekniken och de globala överlevnadsfrågorna samt dessa frågors koppling till Sverige och vår närmiljö.
1990/91:N314 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den sittande miljöskyddskommittén får tilläggsdirektiv att utreda frågan om produktkoncession och utarbeta lagförslag om denna, i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N315 av Lars Norberg (mp) och Gösta Lyngå (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:L214 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillverkande aktiebolag skall utarbeta livscykelspecifikationer för sina produkter enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att närings-, industri-, energi- och regionalpolitiken skall inriktas på resurshushållande cirkulära förlopp i stället för linjära, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. beslutar att anslagen B 1--B 2 minskas med 16 milj.kr. i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. beslutar att anslaget B 7 minskas med 20 milj.kr. i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. beviljar ett nytt anslag B 10 om 20 milj.kr. i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. minskar anslagen F 1--F 2 med 204 milj.kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N320 av Jan Strömdahl (v) och Annika Åhnberg (v) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo235 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållsdeklaration och återvinningsmetod.
1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts för att stimulera tillgången på riskvilligt kapital, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts för att främja de mindre och nya företagens riskkapitalförsörjning.
1990/91:N323 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Fi221 -- att riksdagen beslutar att småföretagsfonden avvecklas.
1990/91:N325 av Ulla Tillander (c) och Kjell-Arne Welin, (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Ub318 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett hantverkscentrum på Citadellet i Landskrona.
1990/91:N327 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A479 -- yrkas att riksdagen 1. hos regeringen hemställer om åtgärder för lokalisering av kollektivforskningsinstitut inom sektorerna trä, turism och vattenbruk till Kalmar län, 2. hos regeringen hemställer om åtgärder så att särskilda resurser avsätts till Kalmar län för särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter för att stimulera och stödja kvinnor som planerar starta egna företag i länet.
1990/91:N328 av Karl-Gösta Svenson (m) och Ingrid Hemmingsson (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Fi516 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas medverkan i en privatisering av den offentliga sektorn.
1990/91:N336 av Lars Ahlström (m) och Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permanent stöd till Centrala hantverksrådet.
1990/91:N338 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den låter utföra en förprojektering av en modellanläggning i Aspa Bruk.
1990/91:N343 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av Alvarmotorn och att statens industrifond bör ges möjlighet att bedöma projektet inom ramen av s.k. teknikupphandling.
1990/91:N347 av Håkan Hansson (c) vari yrkas att riksdagen 1. till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på oförändrat 2 500 000 kr. att fördelas enligt i motionen anförda riktlinjer, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utvidgad kooperativ kompetens hos de regionala utvecklingsfonderna.
1990/91:N348 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en plan för utbyggnad av det kooperativa utvecklingssystemet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt SIND att arbeta för utvecklingsfondernas medverkan vid kooperativ utveckling.
1990/91:N351 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Fi610 -- att riksdagen 1. avskaffar 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ömsesidigt ägande.
1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (5) -- med motivering i motion 1990/91:A489 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelandet av stödet till småföretagsutveckling.
1990/91:N353 av Kjell Ericsson (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A490 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka tillgången på riskkapital.
1990/91:N354 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A812 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.
1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte verkställa indragningarna av kapital från utvecklingsfonderna, 4. hos regeringen begär förslag om decentralisering av den kollektiva forskningen i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion 1990/91:Fi224 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologisk näringspolitik.
1990/91:N357 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de allmänna förutsättningarna för att bedriva näringsverksamhet i Sverige, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjerna för näringspolitiken, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsekonomi, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn till möjligheterna att starta nya företag, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalys vid lag- och regeländringar, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående fri forskning, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående samordning av de näringspolitiska myndigheterna, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utvecklingsfondernas uppgifter, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående riskkapitalbolagen.
1990/91:N362 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:L736 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av produktspecifikationer, som också skall gälla importerade varor, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av livscykelsspecifikationer.
1990/91:N366 av Carl Frick m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Fi718 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig redovisning av hur företags prognosticerade verksamhet påverkar natur och miljö.
1990/91:N368 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:A496 -- yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om hur delar av utvecklingsfondernas kapital kan användas för regionala infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen anförts, 2. hos regeringen begär förslag om en avveckling av Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och att dess tillgångar används för infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer [och drivmedel (se 1990/91:NU40)].
1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån till personalkonvertibler som sägs upp när den anställde slutar sin anställning.
1990/91:N373 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringen av teknik- och forskningscentra i Skåne.
1990/91:N374 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:A499 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att uppskjuta indragningen av medel från utvecklingsfonden.
1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig teknik.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88 och behandlas här är
1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 6. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden. 7. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater, 10. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning och motsvarande driftkostnader samt med jämförande uppgifter för den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden, 11. begär att regeringen skall återkomma med förslag till lag om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater,.
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 och behandlas här är följande:
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av miljövänliga motorer [och användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se 1990/91:NU40)].
1990/91:N58 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo119 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krav skall ställas på företag som tillverkar varor och produkter att upprätta livscykelspecifikationer.
1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:T82 -- att riksdagen 1 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna att alla motorfordon fr.o.m. 1987 års modell skall [kunna drivas med biobränslen (se 1990/91:NU40) eller] vara eldrivna, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av olika typer av eldrivna fordon.
1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av renare motorer [och alternativa drivmedel (se 1990/91:NU40)].
Utskottet
Allmänna riktlinjer
Inledning
Begreppet näringspolitik har i proposition 1990/91:87 -- med rubriken Näringspolitik för tillväxt -- givits en vid innebörd. En betydande del av de förslag som regeringen lägger fram avser kommunikationer och infrastruktur. I anslutning därtill behandlas utvecklingen av statens affärsdrivande verksamhet inom olika sektorer av trafikväsendet. Ett annat huvudämne är högre utbildning och forskning vid tekniska högskolor och fakulteter. Några förslag gäller fisket.
Väsentliga delar av propositionen och de motioner som har föranletts av eller eljest har anknytning till denna bereds följaktligen av utbildningsutskottet, trafikutskottet och jordbruksutskottet. Näringsutskottet svarar för de delar av förslagen som är hänförliga till kategorin näringspolitik i mera traditionell bemärkelse. I detta betänkande tar utskottet upp frågor bl.a. om näringspolitikens inriktning i stort, teknisk utveckling och småföretagsutveckling. Ett stort antal motioner, däribland många från allmänna motionstiden, har aktualitet i sammanhanget. Frågan om ny myndighetsstruktur för huvudparten av industridepartementets verksamhetsområde har också en energipolitisk komponent. I andra betänkanden behandlar utskottet de delar av propositionen som rör konkurrensförhållanden (1990/91:NU33) samt statens vattenfallsverk och domänverket (1990/91:NU38).
Oppositionspartierna har i omfattande motioner kommenterat regeringens förslag och gjort egna mer eller mindre specificerade näringspolitiska programförklaringar. I dessa motioner förs resonemang av bl.a. ekonomisk-politisk, skattepolitisk och miljöpolitisk art vilka delvis ligger utanför den ram som propositionen anger. Utskottet kan inte mer än summariskt behandla de speciella förutsättningar som partierna sålunda anger för sina ställningstaganden.
Näringspolitikens förutsättningar och inriktning
I propositionens två inledande kapitel redovisar regeringen sin syn på näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter och på dess inriktning och samband med andra politikområden.
Det centrala ekonomisk-politiska problemet på kort sikt är, anförs det, inflationen, vilken leder till ökad osäkerhet, en sämre fungerande ekonomi, godtyckliga förmögenhetsomfördelningar och försämrad konkurrenskraft. Stabiliseringspolitiken har därför inriktats på åtgärder för att bryta inflationen. Finans- och penningpolitiken bedrivs stramt och valutapolitiken fullföljs i konsekvens med beslutet om en fast växelkurs.
Som en utgångspunkt för insatser inom det näringspolitiska området anger regeringen att det gäller att främja en långsiktig ekonomisk tillväxt genom att underlätta näringslivets utveckling och strukturomvandling. Riktlinjer för hur detta skulle ske presenterades i en näringspolitisk proposition våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).
Näringspolitikens uppgift är, sägs det nu, att genom insatser som ökar den ekonomiska tillväxten bidra till en välfärdsutveckling kännetecknad av full sysselsättning, social trygghet, rättvis fördelning och en god livsmiljö. Näringslivets utveckling och strukturomvandling skall främjas. En alltmer långtgående internationalisering, en mer kunskapsintensiv produktion och ökade krav på goda kommunikationer är några av de faktorer som i dag måste prägla näringspolitikens utformning.
Näringspolitiken kan därför, enligt regeringens synsätt, inte avgränsas till insatser som är direkt riktade till företag. Arbetet med att stärka och utveckla svenskt näringsliv måste ses i ett vidare perspektiv. Insatser inom olika områden och på olika nivåer skall samverka för att skapa gynnsamma tillväxtbetingelser. Regeringen erinrar om att den inom sig har bildat en särskild statsrådsgrupp för samordning av olika näringspolitiska frågor. Utgångspunkter för detta arbete angavs i den nyssnämnda näringspolitiska propositionen våren 1990.
Den avgörande faktorn för en stabil ekonomisk tillväxt är, enligt regeringens bedömning, produktivitetsutvecklingen. En särskild delegation (I 1989:02) har tillsatts med uppgift att granska och analysera produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin samt komma med förslag till åtgärder som främjar produktiviteten (dir. 1989:19). Delegationen skall redovisa sina förslag under hösten 1991.
För att en utveckling mot mer effektiv produktion skall komma till stånd krävs investeringar som skapar möjligheter till ökad framtida avkastning, framhålls det i propositionen. En positiv investeringsutveckling är beroende av ett finansiellt system som effektivt kan fördela de kapitaltillgångar som finns.
För en relativt liten ekonomi som den svenska är frihet i handeln av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen, poängterar regeringen. Det är också viktigt att genom lagstiftning mot monopol och karteller skapa väl fungerande marknader och en effektiv inhemsk konkurrens. Till följd av den internationella utvecklingen har olika typer av strukturåtgärder inom den ekonomiska politiken kommit att få allt större betydelse i förhållande till traditionell finans- och penningpolitik. I vissa fall kan det finnas skäl att anpassa de näringspolitiska insatserna till en specifik grupp av företag eller en bransch. Defensiva branschstöd är dock ingen framkomlig väg, anser regeringen.
Näringspolitiken har -- förutom med den generella ekonomiska politiken, inkl. skattepolitiken -- uttalade beröringspunkter med andra politikområden, främst miljö-, arbetsmarknads- och energipolitiken, framhålls det i propositionen. De åtgärder som föreslås har tre huvudsyften, nämligen att förbättra förutsättningarna för tillväxt, att främja tillväxt genom förnyelse och återväxt samt att öka utbytet av insatta resurser.
Alla de fem oppositionspartierna har i partimotioner, framlagda med anledning av propositionen och tidigare under den allmänna motionstiden, angett sin syn på näringspolitikens inriktning.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N34 uppmärksammas den låga tillväxten i den svenska ekonomin som ett tecken på att denna inte fungerar tillfredsställande. Sverige har under flera år haft den sämsta ekonomiska tillväxten bland de industrialiserade länderna, konstateras det. Krisen är nu uppenbar för alla -- inflationen stiger, arbetslösheten ökar och industriproduktionen sjunker. Bakom denna utveckling ligger den socialdemokratiska "tredje vägens politik".
För att den ekonomiska utvecklingen skall vända måste tillväxtförutsättningarna för den svenska ekonomin förbättras, sägs det i motionen. Den viktigaste enstaka åtgärden är härvid att skattetrycket minskas. Motionärerna har ett program för hur detta skall ske. Skattetrycket bör successivt sänkas till vad de betecknar som den europeiska nivån genom att följande åtgärder vidtas: sänkning av arbetsgivaravgifterna med minst 4,5 procentenheter, införande av sparstimulanser genom sänkta fastighets- och förmögenhetsskatter samt sänkt skatt på avkastning av pensionssparande, avskaffande av omsättningsskatten på värdepapper, anpassning av reglerna för beskattning av kapitalvinster till dem som gäller i huvuddelen av Europa, successivt slopande av dubbelbeskattning av aktieutdelningar, slopande av förmögenhetsskatten och medgivande att enskilda företag och personer kan lämna villkorslån och vinstandelslån. Andra tillväxtfrämjande åtgärder är, enligt motionärerna, åstadkommande av bättre villkor för företagen -- se det följande avsnittet om småföretagspolitiken (s. 31 f.) --, ökad satsning på högre utbildning och forskning samt bättre kommunikationer.
Sveriges ekonomi är redan till stor del integrerad med den internationella ekonomin, fastslås det vidare i motionen. Sverige måste ansöka om medlemskap i EG innevarande år. Ett sådant medlemskap kommer att kräva avregleringar på ett antal områden. Det finns, enligt motionärerna, ingen anledning att dröja med viktiga avregleringsåtgärder, t.ex. när det gäller utländskt ägande av företag i Sverige. I en marknadsekonomi är, betonar motionärerna, statsmakternas viktigaste roll i förhållande till näringslivet att bestämma spelreglerna för verksamheten. Någon detaljstyrning bör inte förekomma.
Tidigare i år har en rad synpunkter på de allmänna förutsättningarna för näringsverksamhet i Sverige framförts från moderata samlingspartiets sida i motion 1990/91:N357 (m). Eftersom vårt land är mycket utrikeshandelsberoende får dessa förutsättningar inte i väsentliga avseenden avvika från vad som gäller i omvärlden, betonas det i denna motion. Det höga skattetrycket, vilket har ett direkt samband med den offentliga sektorns storlek, har enligt motionärerna lett till låg produktivitet, låg tillväxt i ekonomin, högt kostnadsläge, hög inflation, orealistisk lönebildning och försämrad investeringsvilja. Osäkerhet om såväl energipolitiken som Europapolitiken har ytterligare försämrat det svenska investeringsklimatet. Begreppet näringspolitik ger, sägs det i motionen, intrycket att politiker, genom ett antal åtgärder specifikt inriktade på företag, skulle kunna påverka näringslivets betingelser. Deras uppgift bör i stället vara att dra upp ramar för verksamheten och tillse att samhällets olika gemensamma funktioner fungerar. Marknadsekonomin är, hävdar motionärerna, det enda ekonomiska system som kan skapa tillväxt och välståndsutveckling.
Även i folkpartiet liberalernas motion 1990/91:N33 riktas uppmärksamheten på den låga tillväxten i Sverige. Som enda OECD-land kommer Sverige under år 1991 att få en negativ ekonomisk tillväxt. Tillväxt åstadkoms främst, sägs det i motionen, genom en fast ekonomisk politik baserad på marknadsekonomi, konkurrens, frihandel och fri etableringsrätt. Vidare krävs statliga investeringar i infrastruktur samt avreglering och avmonopolisering av den icke konkurrensutsatta delen av ekonomin. Motionärerna utvecklar närmare den ekonomiska tillväxtens betydelse för allmän välståndsutveckling, för enskilda människors välfärd, för en stabil ekonomi, för bestående sysselsättning, för värnande av miljön och för regional utveckling.
De förslag som läggs fram i propositionen är, hävdar motionärerna, inte tillräckliga för att råda bot på allt som brister. Regeringens politik för att främja den ekonomiska tillväxten under 1980-talet har misslyckats av följande skäl, säger motionärerna: utebliven förnyelse av och hinder för konkurrens inom den offentliga sektorn, en vacklande energipolitik, som sprider osäkerhet, en vacklande, tvehågsen och motsägelsefull Europapolitik, höjt skattetryck, senfärdiga och otillräckliga satsningar på infrastruktur, alltför långsam avreglering, utebliven reformering av socialförsäkringssystemet och en alltför slapp finanspolitik med högt ränteläge som följd.
I kontrast mot regeringspolitiken ställer folkpartiet liberalerna sitt eget program för att främja tillväxten. Det innebär åtgärder på en rad områden. En målmedveten satsning för att Sverige skall bli en fullvärdig medlem i EG måste ske. Under 1990-talet måste stora insatser göras på infrastrukturens område -- såväl vägar, järnvägar etc. som kunskapskapitalet. För finansiering av detta hänvisas i motionen till olika källor -- kapital som kan frigöras genom försäljning av statliga företag och andra statliga tillgångar, skattemedel och privat finansiering. En målmedveten kraftfull och uthållig satsning på högre utbildning och forskning är nödvändig, sägs det i motionen, om Sverige skall behålla sin ställning som avancerad industrination och välfärdsstat.
En effektiv konkurrens i näringslivet förutsätter dels etablerings- och näringsfrihet, dels en effektiv konkurrensbefrämjande politik från statsmakternas sida, sägs det vidare i motionen. Förslag framförs på olika områden -- telemarknaden, postmarknaden, energimarknaden, domänverket, flygsektorn, livsmedelssektorn, bank- och försäkringssektorn, bygg- och bostadssektorn, utländska investeringar och fondbörsen. En effektivt fungerande arbetsmarknad och ett reformerat socialförsäkringssystem är nödvändiga förutsättningar för ekonomisk tillväxt, anför motionärerna vidare.
Ytterligare sådana förutsättningar är ett sänkt skattetryck och ett ökat enskilt ägande och sparande, sägs det i motionen. Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatterna bör sänkas. Framför allt bör skatten på arbetande kapital i små och medelstora företag och omsättningsskatten på aktier avskaffas. Förmögenhetsskatten bör också göras proportionell. Därefter bör en sänkning av arbetsgivaravgifterna och mervärdeskatten genomföras, säger motionärerna. Ett ökad enskilt ägande och privat sparande bör åstadkommas dels genom ett sänkt skattetryck, dels genom en förutsägbar och konsekvent ekonomisk politik, anför motionärerna avslutningsvis.
Tidigare har folkpartiet i sin motion 1990/91:N292 understrukit betydelsen av marknadsekonomi och frihandel som bas i ett välfärdssamhälle. Det bästa sättet att hävda konsumenternas intressen är, sägs det i denna motion, att upprätthålla en marknadsekonomi med fri etableringsrätt, fri konkurrens och fri handel med omvärlden. Marknadsekonomin skapar valfrihet, ger utrymme för enskilda människors initiativ och ger konsumenterna en stark ställning. Det är ytterst dessa som genom sina köpbeslut styr produktionen. I ett litet land som Sverige är, sägs det vidare i motionen, en fri handel med omvärlden av avgörande betydelse för att upprätthålla konkurrens och för att skapa ett brett utbud av varor och tjänster.
Näringspolitiken skall, sägs det i centerpartiets motion 1990/91:N32, inriktas på att ge förutsättningar för ett starkt näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt system som bygger på marknadsekonomins principer och präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Särskilt betonas att god miljö är en förutsättning för god ekonomisk utveckling och hållbar tillväxt. Det krävs en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för tillväxt i hela landet och därigenom stigande välstånd.
Näringspolitiken måste också, säger motionärerna, inriktas på utveckling av ny teknik och nya företag, en ökad differentiering och mångfald och ett decentraliserat inflytande. Den måste vidare harmonisera med strävan efter en god miljö och balans inom och mellan olika regioner i landet. Staten skall ange ramar, mål och inriktning för näringspolitiken. Detaljstyrning och byråkrati måste bort. Näringslivet behöver fasta spelregler.
Skattekvoten och kvoten för offentliga utgifter bör sänkas, anförs det i motionen. För att detta skall åstadkommas föreslås följande: differentiering av arbetsgivaravgifterna, införande av särskild redovisningsmetod för egenföretagare, kvittningsrätt för nystartade företag vid taxeringen, utvidgad rätt att göra avsättning till skatteutjämningsreserv, ändrade regler för avdrag vid taxeringen för resor med egen bil samt avskaffande av skogsvårdsavgiften, skatten på arbetande kapital i företag och omsättningsskatten på värdepapper.
Personligt ägande är en viktig drivkraft för att åstadkomma förnyelse och investeringar i näringslivet, sägs det vidare i motionen. Det måste göras långsiktigt intressant om ägandet skall kunna breddas och sparandet stimuleras. Enligt centerpartiets mening bör personliga investeringskonton införas.
Svenskt deltagande i det europeiska samarbetet är av primär betydelse för möjligheten att upprätthålla välstånd och sysselsättning i Sverige, uttalas det vidare i motionen. Sverige bör dock inte i internationella förhandlingar "ge upp" vissa områden för att hoppas på fördelar inom andra områden. Motionärerna menar att det finns stor risk att de pågående EES-förhandlingarna resulterar i betydande nedskärningar inom de sektorer som arbetar med de förnybara resurserna, medan storindustrin, t.ex. verkstadsindustrin, gynnas.
I motion 1990/91:N225 har centerpartiet under allmänna motionstiden framfört samma synpunkter som i motion 1990/91:N32 på en inriktning av näringspolitiken som främjar ett decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional balans och god miljö.
Den tredje vägens politik har misslyckats, sägs det i vänsterpartiets motion 1990/91:N45. Denna politik syftade till att skapa en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara länder. Löneläget i Sverige kom genom den stora devalveringen år 1982 att hamna under vad som kan betraktas som ett långsiktigt jämviktsläge. Detta resulterade i omfattande investeringar i arbetsintensiva verksamheter. Stora delar av industrin står nu inför omfattande omställningsproblem.
Den tredje vägen måste, enligt motionärerna, betecknas som en återvändsgränd. I ett land där full sysselsättning är ett prioriterat mål går det inte att sänka löneläget så som skedde.
Ytterligare synpunkter på näringspolitikens ekonomiska förutsättningar har vänsterpartiet framfört i motion 1990/91:N356 under allmänna motionstiden. Den ekonomiska tillväxten är inte något självändamål; produktion som leder till onödig lyxkonsumtion, hög energiförbrukning samt nedslitning av människor och miljö är raka motsatsen till ökad välfärd, säger motionärerna. De efterlyser en ny industri- och näringspolitik som utgår från de ekologiska betingelser som anges i motionen. Det behövs, menar de, en medveten styrning av näringslivets utveckling mot produktionsmetoder, teknik och materiel som är skonsamma mot miljön.
Frågan om de krav som miljöhänsynen ställer på företagen tas också upp i den tidigare nämnda motionen 1990/91:N45 (v). Så gott som all produktion är i dag linjär, sägs det där, vilket betyder att råmaterial omvandlas till produkter som sedan blir avfall. På sikt måste man acceptera nedläggning av verksamhet som inte har möjlighet att långsiktigt överleva och som inte klarar miljökraven. I motionen nämns som en möjlighet att en del av medlen från miljöavgifter fonderas för att skapa nya arbetstillfällen som ersätter dem som fallit bort i företag som inte klarar de skärpta miljökraven.
Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad tillväxtfixering, sägs det i miljöpartiet de grönas motion 1990/91:N42. Redan rubriken på propositionen antyder att ekonomisk tillväxt är det övergripande målet för näringspolitiken. Man talar i propositionen om att det är tillväxtens innehåll som är det eftersträvansvärda, men återgår snabbt till att diskutera vilka medel som främjar all slags ekonomisk tillväxt. Mycket av den ekonomiska tillväxt som nationalekonomerna och kapitalintressena prisar är emellertid på väg att utarma och förstöra mänsklighetens livsbetingelser.
Miljöpartiets politik utgår från följande fyra solidaritetskrav: solidaritet med djur och natur, med kommande generationer, med andra folk, främst u-länderna, och med vårt eget folk, främst svaga grupper. Med miljöpartiets politik kommer det att bli både en negativ och en positiv tillväxt. Som exempel på detta nämns i motionen att tillväxten blir negativ inom vägtrafiksektorn men positiv inom kollektivtrafiksektorn, negativ inom den traditionella energisektorn, men positiv för dem som levererar energieffektiv utrustning och arbetar med förnybar energi, negativ för dem som tillverkar köp- och släng-produkter men positiv för dem som levererar slitstarka, reparerbara och återvinningsbara produkter.
I propositionen talas bara, sägs det i motionen, om det man, i likhet med storindustrin, anser vara internationaliseringens positiva följder, nämligen specialisering, stordriftsfördelar och exportmöjligheter. Fördelarna är dock väsentligt överdrivna, och nackdelarna nonchaleras. Också vad gäller entusiasm för EG-harmoniseringen och GATT-utvecklingen är, finner motionärerna, regeringen påtagligt styrd av starka kapitalintressen. De starkaste betänkligheterna när det gäller EG ligger visserligen enligt miljöpartiets uppfattning på andra områden än näringspolitikens, men även beträffande näringspolitiken finns det betänkligheter. Dessa sammanhänger med den förändring av maktförhållandena som EG-harmoniseringen innebär och som redan i dag tar sig uttryck i att regeringen avvisar miljövänliga förslag med åberopande av att de strider mot EG-normer. Vad gäller jordbruksprodukter är det, säger motionärerna, naivt att tro att man skall kunna ha en öppen världsmarknad. Både socialt och biologiskt är jordbruket en mycket speciell verksamhet som måste behandlas varsamt.
Vad gäller beskattningen är miljöpartiets grundinställning att priset på arbete har drivits upp till för höga nivåer. Miljöpartiet framhåller att det systematiskt har yrkat på att priset på arbete skall sänkas och priset på energi och råvaror höjas genom en omlagd beskattning.
I en partimotion från allmänna motionstiden, 1990/91:N317, kräver miljöpartiet att närings-, energi- och regionalpolitiken i ökad grad skall inriktas på resurshushållande cirkulära förlopp i stället för linjära. Det hävdas i denna motion att den ekonomiska krisen förmodligen är betydligt allvarligare än regeringen vill medge och att den delvis bottnar i en ekologisk kris. Sverige måste komma bort från resursslöseriet och övergå till en försiktig hushållning med naturresurser präglad av effektivitet och återanvändning, vad som brukar karaktäriseras som cirkulära förlopp, sägs det i motionen.
Sammanfattningsvis kritiseras regeringen från de borgerliga partiernas sida för att inte ha förmåga att skapa de förutsättningar för ekonomisk tillväxt som krävs. Förslag till åtgärder på olika områden läggs fram i de olika motionerna. Kritiken från vänsterpartiets sida går främst ut på att den tredje vägens politik har lett till en näringslivsstruktur som inte är förenlig med full sysselsättning. Näringspolitiken borde dessutom styras utifrån ekologiska hänsyn. Miljöpartiet kritiserar regeringen för en onyanserad tillväxtfixering och kräver att näringspolitiken särskilt skall inriktas på resurshushållning och tillskapandet av nya arbetstillfällen.
Riksdagen ställde sig förra våren bakom de allmänna riktlinjer för näringspolitiken som då angavs i den näringspolitiska propositionen (1989/90:88). Samtidigt avslogs motionsyrkanden från de fem oppositionspartierna med krav på en sådan inriktning av näringspolitiken som nu åter förordas i de här redovisade partimotionerna (1989/90:NU30 s. 24--28). I reservationer -- av företrädarna för de tre borgerliga partierna gemensamt och av vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare var för sig -- lämnades stöd för de olika partiernas inställning till näringspolitikens inriktning.
Detta riksdagsbeslut innebar att näringspolitiken fick en delvis ny inriktning och att dess innehåll vidgades. Den nu föreliggande propositionen kan ses som ett led i det omdaningsarbete som inleddes förra våren.
Utskottet instämmer i regeringens bedömningar avseende näringspolitikens inriktning och innehåll och ansluter sig till dess förslag. Näringspolitiken skall -- i samspel med andra politikområden och genom insatser som ökar den ekonomiska tillväxten -- bidra till en välfärdsutveckling byggd på full sysselsättning, social trygghet, rättvis fördelning och en god livsmiljö. Detta sker främst genom åtgärder som främjar näringslivets utveckling och strukturomvandling.
Näringspolitiken utformas utifrån marknadsekonomins förutsättningar och innefattar olika åtgärder för att förbättra, stödja och komplettera marknadens funktionssätt. I detta avseende tillgodoser den av regeringen förda näringspolitiken önskemålen från de borgerliga partierna om att marknadsekonomin skall utgöra basen för politiken.
En stabil ekonomisk tillväxt är en viktig grund för en ökad välfärd. Staten kan bidra till att öka tillväxten genom att skapa goda tillväxtförutsättningar. I propositionen läggs fram förslag om ökade satsningar på infrastruktur och på forskning och utveckling. Ett annat viktigt område som ägnas uppmärksamhet i propositionen är förbättringar av olika marknaders funktionssätt. Även i dessa avseenden blir de borgerliga partiernas önskemål i väsentliga hänseenden tillgodosedda.
Den ekonomiska politiken, måste, som framhålls i propositionen, utformas så att balans mellan ekonomisk tillväxt och omsorg om miljön uppnås. Om miljöeffekterna inte beaktas kommer tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt. För att de skall säkerställas måste samhällets tillgångar inkl. naturresurserna vårdas. Enligt utskottets mening präglas regeringens allmänna politik, inkl. näringspolitiken, av ett sådant ekologiskt hänsynstagande som efterlyses i vissa av de här aktuella motionerna, särskilt från centerpartiets, vänsterpartiets och miljöpartiets sida.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
I detta sammanhang behandlar utskottet också en motion, 1990/91:N212 (c), vari begärs en utredning om och förslag till metoder för en ekologisk strukturomvandling. De ekonomiska mätmetoder, modeller och teorier som nu tillämpas runt om i världen är, enligt motionären, direkt missledande. Naturtillgångarna ses som fria nyttigheter, som bara får värde när de förbrukas. Den ekologiska strukturomvandling som måste komma skulle, anförs det, ha nytta av bättre ekonomiska modeller, där den naturvetenskapliga grunden för all produktion integrerades.
Utskottet har samma principiella inställning som kommer till uttryck i motionen och som innebär att man för att kunna fatta riktiga beslut måste ha insikt om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Ett första steg mot en förbättring av beslutsunderlaget är att den ekonomiska statistiken kompletteras, så att den belyser miljöpåverkan och resursförbrukning. Regeringen har tillsatt en särskild utredare, riksdagsman Jan Bergqvist (miljöräkenskapsutredningen, Fi 1990:07), med uppdrag att utreda frågan om hur nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras. Utredningen lämnade i början av maj sitt betänkande Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper (SOU 1991:37). I betänkandet föreslås att konjunkturinstitutet skall ansvara för försök med monetära natur- och miljöräkenskaper och att statistiska centralbyrån skall få huvudansvar för att utveckla fysiska naturresurs- och miljöräkenskaper. Vidare föreslås att naturvårdsverket får i uppdrag att utveckla ett miljöindexsystem och att skogsbrukets sektorsmyndighet vart femte år skall redovisa tillståndet i skogens ekosystem. Slutligen föreslås att Sverige aktivt skall engagera sig i det internationella arbetet inom FN, OECD, EG och Nordiska ministerrådet.
Finansministern besvarade den 6 maj 1991 (RD 1990/91:107) en interpellation (1990/91:178) från miljöpartiet om vad regeringen gör för att beräkna nationens och människors välfärd och i vilken utsträckning ekologiska värderingar skall påverka det ekonomisk-politiska beslutsfattandet. I svaret hänvisades bl.a. till att regeringen i den reviderade finansplanen har angett utgångspunkten för samspelet mellan ekologi och ekonomi. Där sades att den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt -- produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Vidare hänvisade finansministern till det arbete som bedrivs inom och utom regeringskansliet för att mäta olika aspekter på människornas och landets välfärd. Därvid välkomnades det arbete som miljöräkenskapsutredningen gjort.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet ingen anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. Motionen avstyrks sålunda.
Småföretagspolitiken
Småföretagspolitiken är en del av den allmänna näringspolitiken. Regeringens syn på hur småföretagspolitiken bör inriktas och utformas redovisades i förra årets näringspolitiska proposition (prop. 1989/90:88). Där sades att småföretagen spelar en central roll för utvecklingen av marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet. Vidare anfördes att småföretagspolitikens mål skall vara att få till stånd effektiva småföretag som kan bidra till tillväxten. Riksdagens ställningstagande till regeringens uttalanden om småföretagspolitiken i förra årets proposition redovisas i det följande (s. 32).
I den nu föreliggande propositionen, vilken regeringen betecknar som en fortsättning på det arbete som startades förra våren, görs i inledningen till kapitel 8 (s. 212--214) vissa allmänna uttalanden om småföretagen. Där sägs bl.a. att anpassning till nya konkurrens- och efterfrågeförhållanden ingår som en viktig del i en fortgående förändring av näringslivsstrukturen. Den åstadkommes till största delen genom att befintliga företag anpassar sig till en förändrad situation. Erfarenheten visar emellertid också att ny teknik och andra förändringar bärs fram av att nya företag tillkommer eller genom att småföretag expanderar.
En näringslivsstruktur som möjliggör att det upprättas ett utvecklande samarbete mellan företag, stora och små, är också av betydelse för att åstadkomma dynamik och tillväxt. De svenska underleverantörerna är viktiga som enheter i sådana nätverk mellan företag.
Småföretagen är antalsmässigt den helt dominerande företagstypen i svenskt näringsliv. Av Sveriges ca 500 000 företag är över 99 % små eller medelstora, dvs. har färre än 200 anställda. Drygt 1,1 milj. personer är anställda i småföretag. Dessutom sysselsätts ett betydande antal egenföretagere.
I propositionen berörs också i det inledande kapitlet (2) om näringspolitikens förutsättningar och utgångspunkter frågan om de betingelser som krävs för en uthållig företagssamhet. Där sägs att inom den ekonomiska politiken olika typer av strukturåtgärder har kommit att få allt större betydelse i förhållande till traditionell finans- och penningpolitik. Det gäller bl.a. strukturåtgärder som syftar till att skapa de betingelser och de spelregler som krävs för en stabil och långsiktig ekonomisk tillväxt.
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 lämnades en redogörelse för arbetet med avreglering och regelförenkling. Att förenkla det statliga regelsystemet gentemot näringslivet betecknades som en central uppgift inom näringspolitiken (prop. 1989/90:88 s. 55 f.). I propositionen redovisades det regelförenklingsarbete som bedrevs på olika områden.
I de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja reglernas kvalitet. I bilaga 2 till årets budgetproposition finns en sådan redogörelse. Regelfrågorna kommer att öka i betydelse, sägs det bl.a., och en ökad kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte minst i det internationella samarbetet. Med en benämning som används i OECD-länderna talas där om regelreformering.
Vidare anges ett program för god regelkvalitet. Det innefattar följande huvudpunkter: En checklista för prövning av alternativ till regler föreligger i en av statsrådsberedningen utgiven skrift, Att styra genom regler (PM 1990:2). Konsekvensutredningar i samband med regelgivning skall belysa en regels ekonomiska och övriga konsekvenser; varje departements ansvar på detta område har lagts fast genom ett cirkulär (C1989:7) från statsrådsberedningen, finansdepartementet och civildepartementet. Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet. I budgetarbetet skall genom regeluppföljning prövas om syftet med en regel nås. En datoriserad registrering införs för att göra det lättare att hålla ordning i och reda på regler. Handböcker och annan vägledning publiceras för reformering av regler och ökad rättsäkerhet.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N254 betonas de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Sveriges framtidsmöjligheter ligger i att bättre och effektivare än andra länder kunna producera varor och tjänster, sägs det i motionen. Det kräver en ständig förändringsprocess inom näringslivet. Utan entreprenader och småföretag kan inte en sådan process fungera, anför motionärerna. Det är nästan alltid i de små och nystartade företagen som man återfinner kreativt nytänkande. Därför ligger det i allas intresse att skapa bra förutsättningar för nya och växande företag.
I motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att lagar och regler bör utformas med hänsyn till möjligheterna att starta och driva företag. Företagare måste för att kunna bedriva sin verksamhet hålla reda på en mycket stor mängd lagar och bestämmelser, framhålls det i motionen. Vissa är nödvändiga men andra onödiga. Det är angeläget att förekomsten och konsekvenserna av regler inom olika områden systematiskt utreds och följs av konkreta förslag till avreglering, anför motionärerna. Det är också nödvändigt att varje förslag till ny lag åtföljs av en ordentlig utvärdering av konsekvenserna och kostnader för enskilda individer, företag och statsmakterna.
Samma synpunkter och samma krav på fasta spelregler för företagen som förs fram i motion 1990/91:N254 (m) finns också i motion 1990/91:N357 (m).
Även i folkpartiet liberalernas partimotion 1990/91:N291 förespråkas ett tillkännagivande från riksdagens sida om att småföretagens intressen bör beaktas vid utformandet av nya lagförslag som berör näringslivet. Där hänvisas till att det inom EG finns ett särskilt aktionsprogram för små och medelstora företag med syfte att minska problemen för sådana företag och att öka intresset för att starta företag. En del av aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa systemet. EG-kommissionen har beslutat att alla lagförslag som den lämnar till ministerrådet skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. Riksdagen bör anmoda regeringen att sörja för att Sverige redan före EG-medlemskapet tillämpar samma aktionsprogram, säger motionärerna.
EGs aktionsprogram berörs också i två partimotioner från centerpartiet, 1990/91:N32 och 1990/91:N225. Där hänvisas till EG-kommissionens nyssnämnda beslut. På motsvarande sätt bör alla lagförslag och förordningar i vårt land prövas utifrån den påverkan de kan ha på småföretagen, sägs det i motionen. Reformer, lagar och förordningar måste ges en inriktning som bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall främjas; det kan handla om skatteregler, avgifter, arbetsrättslagstiftning m.m.
I centerpartiets båda partimotioner begärs också att riksdagen skall göra ett uttalande om de mindre företagens betydelse för näringslivet. Där sägs att småföretagen är näringslivets ryggrad och att små- och nyföretagandet är näringslivets framtid. Det är dessa företag som skall växa och trygga sysselsättningen. Särskilt viktigt är att genom gynnsamma villkor för de mindre företagen och nyföretagandet balansera beroendet av de stora företagen och internationaliseringen inom industrin, säger motionärerna. Genom ett stort antal småföretag kan sårbarheten i näringslivet minska. Därför måste de mindre företagen främjas i förhållande till de stora.
Småföretagens utveckling är viktig, sägs det i miljöpartiets partimotion 1990/91:N42. Näringspolitiken skall präglas av lokal inriktning, småskalighet och tro på det personliga engagemanget. Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv, anför motionärerna. Staten måste genom lämplig utformning av skatteregler och annan lagstiftning aktivt stödja små företags utveckling.
Riksdagen ställde sig våren 1990 bakom regeringens uttalanden i den då framlagda näringspolitiska propositionen avseende småföretagspolitikens allmänna inriktning, inkl. frågan hur avregleringsarbetet bör bedrivas, och avslog samtidigt yrkanden liknande de här aktuella (1989/90:NU30 s. 28--32). Reservationer lämnades dels gemensamt av företrädarna för de tre borgerliga partierna, dels av miljöpartiets företrädare.
Utskottet ser ingen anledning att göra något annat ställningstagande beträffande småföretagspolitiken i år än det som gjordes förra våren. Småföretagen spelar -- redan genom sin antalsmässiga dominans bland företagen -- en central roll för näringslivets utveckling. Många av de åtgärder som regeringen har föreslagit på det näringspolitiska området -- framför allt i förra årets näringspolitiska proposition men också i årets -- har haft som syfte att främja småföretagens utveckling. Den kritik som främst de borgerliga partierna riktar mot regeringens agerande i detta avseende kan utskottet därför inte finna befogad.
Ett omfattande arbete bedrivs inom den ekonomiska politiken i syfte att nedbringa inflationstrycket och skapa bättre kostnadsrelationer för näringslivet. Den i samarbete mellan socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna genomförda omläggningen av skattesystemet har givit en av Europas lägsta företagsskatter. Utformningen av den framtida förmögenhetsbeskattningen bereds för närvarande i finansdepartementet. Uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet om energipolitiken har skapat långsiktig trygghet för tillgången på energi -- en avgörande förutsättning för en god företagsutveckling. Den positiva utvecklingen av EES-förhandlingarna och den hos fyra partier brett förankrade avsikten att ansöka om svenskt medlemskap i EG syftar bl.a. till att de svenska småföretagen skall få samma utvecklingsmöjligheter som företagen inom nuvarande EG.
Produktivitetsdelegationen (I 1989:02), konkurrenskommittén (C 1989:03), kommittén (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen och konkurskommittén (I 1990:02) arbetar för närvarande för att skapa bättre förutsättningar för företagsamhetens utveckling.
Erfarenheterna visar att den förda politiken har varit fördelaktig och lett till en god utveckling för de svenska småföretagen.
Utskottet delar inte heller den uppfattning som förs fram i de borgerliga partimotionerna, att regeringen har eftersatt avregleringsarbetet. Snarare är det så att avreglering och regelförenkling har mycket hög prioritet i regeringens arbete. Som sägs i propositionen har olika typer av strukturåtgärder kommit att få allt större betydelse i förhållande till traditionell finans- och penningpolitik. Det gäller bl.a. strukturåtgärder som syftar till att skapa de betingelser och de spelregler som krävs för en stabil och långsiktig ekonomisk tillväxt.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.
Utländska företagsförvärv
Kontrollen av utländska förvärv av svenska företag sker genom lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen). Kontrollen sker dels genom ett system med s.k. utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndsprövning av vissa aktieförvärv. Avgörande vid tillståndsprövningen är huruvida ett förvärv av ett företag strider mot något väsentligt allmänt intresse.
I propositionen (s. 224--226) aviseras en nära förestående anpassning av den svenska företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler. Under de pågående EES-förhandlingarna har det visat sig att undantag från EGs regler, som skulle ge bestående utrymme för den svenska företagsförvärvslagen i nuvarande utformning, inte kommer att bli möjliga. Både EG och den svenska regeringen fäster stort avseende vid principen om likabehandling inom ett framtida EES-område.
Utländska investeringar i Sverige kan, anförs det i propositionen, medföra fördelar som ökad tillförsel av kunnande om teknik och marknader. Internationaliseringen kan därigenom skapa förutsättningar för ökad produktivitet och tillväxt. Dessutom kan ett ökat inflöde av utländska investeringar innebära en positiv effekt på Sveriges bytesbalans.
Ett ökat samarbete genom ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap kräver, enligt propositionen, att formella hinder för utländska företagsförvärv i Sverige helt avlägsnas, bortsett från de begränsningar som internationella överenskommelser, t.ex. EGs regler, medger. Sådana begränsningar får endast finnas för att säkerställa allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa samt till skydd för väsentliga säkerhetsintressen, som är förbundna med produktion och handel med krigsmateriel.
Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att under sommaren 1991 lägga fram lagförslag i denna fråga och då redovisa hur anpassningen lagtekniskt skall gå till. Inom regeringskansliet håller vidare en departementspromemoria på att utarbetas, på grundval av ägarutredningens förslag i fråga om de anställdas insyn och inflytande i samband med företagsförvärv. Promemorian planeras bli avlämnad före sommaren, varefter remissbehandling skall ske.
Vad gäller vissa andra regler som kan påverka utlänningars möjligheter att förvärva svenska företag ingår dessa i arbetsområdet för kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen (Ju 1990:08). Denna kommitté skall enligt sina direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Vidare skall kommittén överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén planerar att lämna ett delbetänkande i början av år 1992 avseende EG-anpassning. Däri kan t.ex. regler om utlänningsklausuler i svenska bolagsordningar komma att behandlas.
Riksdagen skall omedelbart avskaffa lagen om utländska förvärv av svenska företag, krävs det i partimotioner -- motionerna 1990/91:N255 och 1990/91:N351 -- från moderata samlingspartiet resp. folkpartiet liberalerna. Det finns ingen anledning att avvakta resultatet av EES-förhandlingarna, anförs det. Utländska direktinvesteringar i Sverige skulle kunna främja näringslivsutvecklingen genom att bidra med ny teknologi och företagsledningskompetens. Dessutom är det risk för att de nuvarande svenska reglerna kan skapa problem för svenska företag som vill förvärva utländska företag. I motion 1990/91:N255 (m) påtalas också att även andra regler som kan stå i strid med EGs rättstillämpning -- främst utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar -- måste ändras.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1990/91:N45 att företagsförvärvslagstiftningen skall ändras så att det blir möjligt att bevara de största och viktigaste företagen i svensk ägo. Vidare borde bestämmelser införas som garanterar de fackliga organisationerna stort inflytande vid köp och försäljning av företag.
Frågan om ändringar i företagsförvärvslagstiftningen för att möjliggöra att svenska företag bevaras i svensk ägo tas också upp i motion 1990/91:N28 (v) och då med särskild anknytning till företag inom skogsindustrin. Motionärerna menar att det är risk för att den svenska sågverksnäringen på ett mer markerat sätt än för närvarande kan få ställning som enbart leverantör av råvara till övriga Europa, om utlänningar fritt får köpa svenska företag.
Även i miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 uttrycks skepsis inför regeringens inställning till ändring av företagsförvärvslagstiftningen. Motionärerna menar att problem med maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. måste beaktas i det vidare arbetet på harmonisering med EG.
Utskottet instämmer i de synpunkter beträffande angelägenheten av att den svenska företagsförvärvslagstiftningen anpassas till EGs regler, som framförs i propositionen. En ökad internationalisering kan leda till en vitalisering av svenskt näringsliv, genom det tillskott av kunnande och marknader som den innebär. Däremot kan utskottet inte inse att det skulle råda sådan brådska -- som påstås i motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp) -- att det inte skulle finnas tid för sedvanligt beredningsarbete i form av bl.a. utarbetande av en lagrådsremiss. Likaså kan utskottet inte inse att några allvarligare följder skulle uppstå om man avvaktar det delbetänkande om EG-anpassning som kommittén för översyn av aktiebolagslagen planerar att lämna i början av år 1992 (se s.34), innan man tar ställning till eventuella andra lagändringar. I betänkandet kan, enligt vad utskottet erfarit, frågan om ändring av utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar, som tas upp i motion 1990/91:N255 (m), komma att behandlas.
De farhågor för att större svenska företag i betydande utsträckning skulle övergå i utländsk ägo som förs fram i motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) anser utskottet vara väsentligt överdrivna. Detsamma gäller farhågorna i motion 1990/91:N42 (mp) för att problem skall uppstå i form av maktkoncentration och minskande konkurrens. Eventuella risker på dessa områden får mötas på annat sätt än genom utlänningsdiskriminerande lagstiftning. Vad gäller frågan om att garantera de fackliga organisationerna inflytande vid företagsköp och försäljning, som tas upp i motion 1990/91:N45 (v), vill utskottet hänvisa till den tidigare nämnda departementspromemorian som skall behandla just denna fråga.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga fem här aktuella motioner i berörda delar.
Främjande av utländska investeringar
Riksdagen godkände våren 1990 en försöksverksamhet med investeringsfrämjande aktiviteter i Japan inom en finansiell ram av 5 milj.kr. för tre år (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Statens industriverk (SIND) har fått i uppdrag att i samarbete med industridepartementet utarbeta ett treårigt program för åtgärderna i Japan. Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet hävdade i en reservation att de föreslagna åtgärderna inte skulle bidra till att främja de utländska investeringarna. Även miljöpartiets företrädare reserverade sig, med hänvisning till att det inte skulle finnas behov av ökade internationella investeringar i Sverige.
Den planerade förändringen av förvärvslagstiftningen och det förhållandet att Sverige har meddelat sin ambition att söka medlemskap i EG påverkar positivt förutsättningarna för att attrahera utländska investerare, sägs det nu i propositionen. Dessa åtgärder borde därför följas upp genom en förstärkning av den aktivitet som har påbörjats för att främja utländska investeringar i Sverige. I propositionen föreslås en ökning av resurserna med 7 milj.kr. till 8,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Vidare anförs att medel från anslaget bör avsättas för uppföljning och utvärdering av projektet, bl.a. för att ge underlag för övervägande av breddning av verksamheten till att gälla andra länder.
I två motioner från folkpartiet liberalerna -- motionerna 1990/91:N33 och 1990/91:N298 -- yrkas nu avslag på förslaget att medel skall anvisas för det angivna ändamålet. All erfarenhet från andra länder tyder på att den typ av verksamhet som här är aktuell inte ger upphov till fler investeringar, hävdar motionärerna. Vad som skulle kunna locka utländska investeringar till Sverige är däremot, menar de, en sund ekonomisk politik som skapar tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och infrastrukturinvesteringar.
Utskottet ansluter sig nu, liksom förra året, till regeringens bedömning att de här aktuella åtgärderna kan ha en positiv effekt på utländska intressenters benägenhet att investera i Sverige. Självklart innebär inte förekomsten av sådana åtgärder att lägre krav ställs på den ekonomiska politiken. Alla de åtgärder som föreslås i den aktuella propositionen har som övergripande mål att skapa bättre förutsättningar för tillväxt. Utskottet vill understryka att det är viktigt att, som sägs i propositionen, aktiviteterna följs upp och utvärderas.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till anslag och avstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) i här aktuella delar.
Ömsesidigt ägande
I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp) -- tas frågan om åtgärder mot ömsesidigt eller cirkulärt ägande upp.
Ett sådant ägande -- korsägande -- innebär, säger motionärerna, att ägande och inflytande, som borde höra ihop, i stor utsträckning skiljs från varandra. I första hand borde korsägandet bringas att upphöra genom självreglering inom näringslivet. I andra hand anser motionärerna att lagstiftning kan tillgripas i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG.
Frågan om ömsesidigt ägande behandlades av riksdagen hösten 1990, på grundval av motionsyrkanden (m; fp) av liknande innebörd som de här aktuella (1990/91:NU6). Utskottet ansåg att det inte var befogat med något åtgärd från riksdagens sida, eftersom frågan kan komma att bli föremål för utredning av kommittén för översyn av aktiebolagslagen (Ju 1990:08). Riksdagen följde utskottet. Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet reserverade sig gemensamt till förmån för motionsyrkandena.
Utskottet hänvisade (1990/91:NU6) till att ägarutredningen i sitt huvudbetänkande hade konstaterat att ett omfattande ömsesidigt eller cirkulärt ägande från inflytandesynpunkt kan försämra näringslivets tillväxt och förnyelseförmåga.
Kommittén med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen skall enligt sina direktiv (dir. 1990:46) bl.a. föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. I direktiven erinras om att det inom EG-kommissionen för närvarande förbereds förslag till ändringar i de bolagsrättsliga direktiven i syfte att hinder mot företagsförvärv skall undanröjas. Utvecklingen inom detta område kan, anförs det, senare komma att föranleda att utredningen får tilläggsdirektiv beträffande frågan om ömsesidigt och cirkulärt ägande.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ta någon annan ställning i frågan om det ömsesidiga ägandet än vad som gjordes i höstas. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp) i berörda delar.
Teknisk utveckling
Teknikvetenskapliga forskningsrådet
I propositionen (s. 51--54) framhålls betydelsen av teknisk forskning och utveckling. Grundläggande och långsiktig teknisk forskning är, framhålls det, en viktig del av landets teknologibas och behövs för att skapa erforderlig avancerad kompetens. En stark och högtstående teknisk grundforskning är en nödvändig förutsättning såväl för att teknisk spjutspetsforskning skall kunna genomföras som för att en hög kvalitet på utbildningen av tekniker och forskare skall kunna bibehållas.
I syfte att den tekniska grundforskningen skall stärkas inrättades våren 1990 enligt riksdagens beslut det teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). TFR har enligt sin instruktion (SFS 1990:730) till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull grundforskning inom det tekniska området. TFR skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids och skall samverka med andra myndigheter och organ inom forskningens område. Det skall byggas upp successivt under en period fram till mitten av 1990-talet.
Regeringen föreslår att ett anslag på 130,5 milj.kr. anvisas till TFR för nästa budgetår. Anslaget skall finansiera den forskningsstödjande verksamhet m.m. som TFR bedriver samt rådets förvaltning. Anslaget har beräknats till 110,5 milj.kr. enligt de riktlinjer för resursförstärkningar som riksdagen lade fast våren 1990.
I propositionen (s. 51--54) föreslås dessutom att TFR successivt tillförs 50 milj.kr. för att på fyra års sikt kunna finansiera ytterligare 200 doktorandtjänster vid främst teknisk fakultet. För budgetåren 1991/92--1994/95 beräknas en ökning av anslaget för detta ändamål med resp. 20 milj.kr., 12,5 milj.kr., 12,5 milj.kr. och 5 milj.kr. Utöver den ökning av resurser för doktorandutbildningen via TFR som föreslås lämnas förslag inom ramen för ordinarie forskningsanslag under utbildningsdepartementets huvudtitel om inrättande av 120 nya doktorandtjänster till en kostnad av 30 milj.kr. när utbyggnaden är klar. Detta förslag behandlar utbildningsutskottet i sitt betänkande 1990/91:UbU13.
I motion 1990/91:N357 (m) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om betydelsen av fri forskning. Det är en viktig uppgift för det allmänna att svara för att forskningen tillförsäkras sådana resurser att den grundläggande forskningens kvalitet och integritet säkerställs, sägs det i motionen. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre inom hela utbildningsområdet och forskning och utveckling måste prioriteras, anför motionärerna.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 föreslås att anslaget höjs med 7 milj.kr. -- från 67 milj.kr. innevarande budgetår till 74 milj.kr. nästa budgetår. Bakgrunden är att motionärerna inte tror att det går att i alltför snabb takt kanalisera forskningen till sådana områden som enligt deras mening bör prioriteras, dvs. teknik som arbetar med de ekologiska systemen och leder till cirkulära resursflöden.
Utskottet behandlar de båda nu nämnda motionsyrkandena i tur och ordning.
Utskottet vill understryka att det är av yttersta vikt att det i Sverige bedrivs teknisk grundforskning av hög kvalitet. Denna uppfattning låg bakom riksdagens beslut våren 1990 om inrättande av det teknikvetenskapliga forskningsrådet. Förslaget i årets näringspolitiska proposition om resursförstärkning till TFR innebär en fortsättning på regeringens linje att det skall göras kraftfulla satsningar på grundforskningen inom det tekniska området.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna att det föreligger något behov av att riksdagen gör ett uttalande om den fria forskningen av den typ som begärs i motion 1990/91:N357 (m). Motionen avstyrks således.
Vad gäller anslaget till TFR tillstyrker utskottet regeringens förslag. Den resursförstärkning som förslaget innebär ligger väl i linje med utskottets uppfattning att det är viktigt med ökade satsningar på teknisk forskning. Med detta konstaterande avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del.
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
Riksdagen anslöt sig våren 1990 till de riktlinjer för det fortsatta forskningssamarbetet med EG som angavs i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90, 1989/90:UbU25, 1989/90:NU40).
Målen för EGs program för forskning och utveckling (FoU) är, som anges i den nu behandlade propositionen (s. 55--60): att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och teknologiska bas och göra den mera konkurrenskraftig på den internationella marknaden, att särskilt ta till vara de små och medelstora företagens möjligheter att delta i den innovativa processen och därmed bidra till konkurrenskraften, att bidra till ekonomisk och social samhörighet mellan EGs regioner.
De viktigaste industriella programmen avser informationsteknologi, kommunikationsteknologi, produktions- och materialteknologi, bioteknik samt jordbruksindustriell forskning.
Ett så långtgående deltagande som möjligt i EGs forskningsprogram eftersträvas, sägs det i propositionen. Detta innebär att Sverige i de pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG framför önskemål om ett fullständigt deltagande på ramprogramnivå.
Under budgetåret 1990/91 är efterfrågan på statlig hälftenfinansiering av svenskt deltagande i projekt större än som kan täckas av de för ändamålet anvisade anslagen. En successiv ökning av det svenska deltagandet är nödvändig för att Sverige skall vara väl förberett år 1993 för fullt deltagande i EGs ramprogram för FoU, anser regeringen. Därför föreslås att anslaget ökas med 40 milj.kr. till 101 milj.kr.
Vidare föreslås 25 milj.kr. för fortsatt forskning om och utveckling av teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg, på järnväg och i luften. Sverige deltar i EUREKA-projektet Prometheus och EG-projektet Drive i syfte att det svenska vägtrafiksystemet skall kunna göras mer effektivt, miljövänligt och trafiksäkert och för att det skall skapas förutsättningar för införande av ett elektroniskt bilavgiftssystem. Ett eventuellt framtida deltagande i ett nytt planerat forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik utreds också.
Anslaget bör ökas med 20 milj.kr., anförs det i motion 1990/91:N34 (m). Svenska företags deltagande i EGs program för forskning och utveckling sker inte på samma villkor som gäller för företag inom EG, sägs det vidare. Dessa företag får hälften av kostnaderna för deltagande i projekt finansierade genom EG. Svenska företags kostnader måste tills vidare finansieras genom statliga anslag. Efterfrågan på dessa anslag överstiger anvisade medel. Anslaget för det kommande budgetåret bör därför ökas. Under åren fram till att Sverige blir medlem i EG bör anslaget ökas ytterligare.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 yrkas i stället på en kraftig minskning av anslaget, till 61 milj.kr., vilket är mindre än hälften av vad regeringen har föreslagit. Motionärerna menar att en stor del av den aktuella forskningen är felaktigt inriktad; den ägnas inte resurshushållning och cirkulära resursflöden, och mycket satsas på en energiineffektiv vägtrafik. Vidare rör det sig om områden där konkurrensen och lönsamheten är sådan att företagen själva har all anledning att satsa på forskning.
Riksdagen avslog våren 1990 motionsyrkanden (m resp. mp) liknande de här aktuella och med krav på högre resp. lägre anslag än vad som då föreslogs. Företrädarna för moderata samlingspartiet resp. miljöpartiet reserverade sig till förmån för sina resp. yrkanden.
Utskottet godtar de i propositionen angivna riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete. Det är mycket angeläget att Sverige år 1993 fullt ut skall kunna deltaga i EGs ramprogram för forskning och utveckling. Likaså tillstyrker utskottet det anslagsbelopp som föreslås för det kommande budgetåret.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N34 (m) och 1990/91:N42 (mp) i här aktuella delar.
Prioriterade teknikområden
På utvalda teknikområden av stor betydelse för framtida industriell tillväxt sätter staten in åtgärder enligt tidigare beslut. I propositionen (s. 60--63, 263--264) lämnas information om vissa frågor som är aktuella på dessa områden. Prioriterade teknikområden är för närvarande informationsteknologi, bioteknik, materialteknik och verkstadsteknik. Till dessa områden går två tredjedelar av de medel som styrelsen för teknisk utveckling (STU) disponerar för programmen Ny kunskap och Ny teknik. Andra viktiga områden är miljöteknik, processteknik, transportteknik samt träteknik. I detta avsnitt behandlas motionsyrkanden avseende områdena informationsteknologi, bioteknik, materialteknik, miljöteknik och träteknik samt kollektiv forskning i allmänhet. I anslutning härtill redovisas vad som sägs i propositionen om de olika teknikområdena.
Informationsteknologi
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88 s. 110 f.) aviserades en utredning av framtida statliga insatser inom informationsteknologiområdet. En förstudie i två etapper har nu genomförts. STU och delegationen för industriell utveckling inom informationsteknologiområdet, den s.k. IT-delegationen, har redovisat sina bedömningar om behov av statliga insatser. Regeringen anmäler att den avser att påbörja ett skyndsamt utredningsarbete med ambitionen att under år 1991 kunna redovisa resultat med tillhörande förslag.
Regeringen har i mars 1991 bemyndigat industriministern att tillkalla fyra arbetsgrupper med uppgift att utreda svensk informationsteknologis möjligheter under 1990-talet och formulera förslag till riktlinjer för en IT-politik inom det näringspolitiska området enligt angivna riktlinjer. Utredningsarbetet skall redovisas vid utgången av september månad 1991.
Utgångspunkt skall vara att föreslagna åtgärder skall finansieras inom ramen för befintliga medel till IT-området. En arbetsgrupp med representanter för industridepartementet har det samordnande ansvaret. Tre arbetsgrupper lägger fram förslag inom var sitt temaområde.
I motion 1990/91:N40 (s) begärs att riksdagen skall göra uttalanden dels mer allmänt om behovet av forskning och utveckling, dels om behovet av ytterligare åtgärder på det informationsteknologiska området. De stora omvälvningar av infrastrukturen som pågår får konsekvenser för alla människor, men kanske främst för dem som har funktionshinder, säger motionären. Utan lagstiftning och föreskrifter kan samhället inte garantera att grundläggande sociala hänsyn tas i denna förändringsprocess.
Som redovisats pågår på informationsteknologiområdet ett relativt omfattande utredningsarbete som skall redovisas om några månader och som bl.a. skall leda fram till förslag till riktlinjer för fortsatta insatser på området. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att riksdagen har anledning att nu ta något initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.
Bioteknik
En viktig förutsättning för fortsatta framgångar inom biotekniken är forskning inom bl.a. grundläggande cellbiologi, molekylärbiologi och biokemi, sägs det i propositionen (s. 61 f.). De senaste forskningspropositionerna har resulterat i en utökad verksamhet på dessa områden inom högskolesektorn. Vid sidan av de insatser som görs direkt av högskolan, forskningsråden och STU svarar företagen för en betydande del av kostnaderna. Kompletterande insatser görs bl.a. av Nordisk Industrifond.
I två partimotioner -- motionerna 1990/91:N32 (c) och 1990/91:N45 (v) -- ställs krav på att det skall utarbetas ett forskningsprogram för bioteknik. Sverige är ett av få industriländer som saknar ett sådant program, sägs det i den förra motionen. I den senare anförs att biotekniken är ett område med en stor utvecklingspotential som kan omsättas i företagsamhet.
Inom SIND pågår en utredning om biotekniken i svensk industri. Utredningen innefattar en kartläggning, analys och bedömning av kommersialiseringsmöjligheter och industriella utvecklingsmöjligheter. Utredningen beräknas bli avrapporterad vid månadsskiftet maj-juni 1991. Därefter kan man inom industridepartementet ta ställning i frågan.
Som redovisas i propositionen pågår inom ramen för STUs verksamhet olika forskningsprogram på bioteknikens område.
I motion 1990/91:N45 (v) refereras till en framställning från Umeå universitet och Umeå kommun till regeringen om att SIND och STU skall få i uppdrag att utarbeta en modell för näringslivsutveckling baserad på bioteknik. Regeringen hänvisar i propositionen (s. 224) till de åtgärder som den har föreslagit för att underlätta utvecklingen av forskningsbaserade företag, och som bl.a. innebär att utvecklingsfonderna i län med universitet och större högskolor skall få utökade resurser (se s.66). Dessa åtgärder innefattar i princip den typ av insatser som föreslås i skrivelsen, anförs det. Det kan dock, enligt propositionen, finnas anledning att genom försöksverksamhet, bl.a. i Umeå, ytterligare utveckla de planerade åtgärderna vad gäller inriktning och utformning.
Med hänsyn till de aktiviteter som pågår på bioteknikområdet och den utredning som SIND håller på att färdigställa finns det, anser utskottet, inte någon anledning för riksdagen att nu ta något sådant initiativ som föreslås i motinerna 1990/91:N32 (c) och 1990/91:N45 (v). Motionerna avstyrks sålunda.
Materialteknik
Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny organisation för forskning inom materialteknik, nämligen tvärvetenskapliga konsortier (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). Grundtanken är att forskning inom materialteknik skall prövas tvärs över universitet och högskolor. Elva konsortier, i huvudsak med geografisk tyngdpunkt i en högskola, har valts ut. Den sammanlagda ramen för den materialtekniska satsningen uppgår till 81 milj.kr. under en treårsperiod.
Högskolan i Falun--Borlänge har angett materialteknik som ett av fyra prioriterade områden. Denna verksamhet bedrivs vid ett särskilt materialcentrum (HTM). I motion 1990/91:N306 (c) tas frågan om finansiering av forskningen vid detta centrum upp. Det är väsentligt att en kvalificerad forskning snabbt kommer till stånd vid HTM, anför motionärerna. I väntan på centrala forskningsmedel kunde en annan metod prövas. Staten kunde, t.ex. genom STU, ställa s.k. delkollektiva medel till förfogande. HTM skulle få möjlighet att föreslå berörda företag att satsa en summa på ett forskningsprojekt, varvid denna summa kunde dubbleras med delkollektiva medel.
Högskolan i Falun--Borlänge är, enligt vad utskottet erfarit, redan nu en av de regionala högskolor som är bäst försedda med medel. Budgetåret 1988/89 påbörjades där en förstärkning av basresurserna, med tyngdpunkt på det tekniska området. Av en rapport från STU rörande materialteknik för industriell utveckling i Bergslagen framgår att STU har delfinansierat ett antal projekt inom det materialtekniska området, där industrin har medverkat med återstående finansiering. Detta utgör ett exempel på sådan kollektiv forskning vid högskolan som efterlyses i motionen.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N306 (c).
Miljöteknik
De miljöpolitiska målen innebär, sägs det i propositionen (s.63), bl.a. en miljöanpassad industri- och samhällsutveckling. Industriell tillväxt och därmed sammanhängande produktionsökning får inte äga rum på bekostnad av miljön. I syfte att uppfylla de miljöpolitiska målen i detta avseende har riksdagen beslutat om en satsning på miljövänlig produktutveckling och avfallshantering inom ett program för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Detta stöd uppgår till 87 milj.kr. under en treårsperiod och hanteras av en särskild myndighet, programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle.
Syftet med programmet för forskning för ett avfallssnålt samhälle är enligt instruktionen för programrådet (SFS 1990:961) att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall. Programrådet skall samverka med vetenskapliga institutioner inom universitet och högskolor samt med organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både i och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till att forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatserna inom programmet så att ett effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till forskning inom ramen för programmet.
Riksdagen har nyligen bifallit regeringens förslag i budgetpropositionen om medel till industridepartementets del av finansieringen av programrådet -- 16,6 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 14 punkt F 20, 1990/91:NU24 s. 13). Samtidigt avslogs yrkanden i miljöpartiets motion 1990/91:N317 om att programrådet skulle ombildas till en delegation för ekologisk teknik och att anslaget skulle utökas väsentligt, i förhållande till regeringens förslag. Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för yrkandena.
I motion 1990/91:N42 (mp) återkommer förslaget om att en särskild delegation för ekologisk teknik skall inrättas. Motionärerna tror inte att den företagskultur som finns vid STU, och som väntas följa med i den nya näringspolitiska myndigheten, kommer att passa för den utveckling av ekologisk teknik som borde komma till stånd. De uppgifter som åvilar programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle bör överföras till delegationen, säger motionärerna.
Regeringen bör anmodas att ta fram ett program för hur sektorn för miljöteknik skall främjas i framtiden, sägs det i motion 1990/91:N45 (v). I dag omsätter världsmarknaden för miljöteknik uppskattningsvis 1800 miljarder kronor, och tillväxten ligger på 20--25 % per år. Sverige har tappat åtskilliga år i utvecklingen av miljöanpassad teknik och system, hävdar motionärerna.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ändra sitt beslut i mars 1991 om att det inte bör inrättas någon delegation för ekologisk teknik. Motion 1990/91:N42 (mp) avstyrks sålunda i berörd del.
Förslaget i motion 1990/91:N45 (v) om att ett program för miljöteknik skall utarbetas blir, enligt utskottets mening, tillgodosett genom det arbete som kommer att utföras av programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Även denna motion avstyrks alltså såvitt nu är i fråga.
Träteknik
I tre motioner tas frågan om insatser för att öka vidareförädlingen inom skogsindustrin upp.
Önskemål om ökad vidareförädling inom skogsindustrin ligger bakom de här aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N342 (s) och 1990/91:N28 (v). Skogsbruket har hittills dominerats av kvantitetstänkande och mindre av kvalitet och vidareförädling, sägs det i den förstnämnda motionen. Det krävs nu ett brett initiativ till ett projekt i inlandet som kan bli banbrytande för en fortsatt utveckling inom träförädlingen. Inom ramen för närings- och regionalpolitiken kan staten stödja projekt för samverkan mellan olika intressenter inom skogsbruk, sågverk och träförädlingsindustri, anför motionärerna.
Utöver de områden som propositionen anger bör vidareförädling av sågade trävaror tillhöra de utvalda teknikområden som prioriteras för en framtida industriell tillväxt, sägs det i motion 1990/91:N28 (v). En utgångspunkt för Sveriges satsningar på forskning och utveckling borde vara att Sveriges speciella fördelar skall tas till vara. Därigenom skulle Sverige kunna stärka sin position i Europa. I motionen sägs vidare att SINDs branschprogram för träindustrin bör fortsätta även efter budgetåret 1992/93. Motionärerna vill särskilt rikta uppmärksamheten på de möjligheter och fördelar en vidareförädling av sågade trävaror kan ge. En hel del satsningar har också med växande framgång gjorts, sägs det i motionen, t.ex. inom det s.k. Träman 90-programmet som löper ut vid slutet av innevarande budgetår. För att detta program skall kunna fortsätta borde 10 milj.kr. ytterligare tillskjutas den nya näringspolitiska myndigheten.
Det finns ett behov av ökade satsningar på högre utbildning och forskning med anknytning till skogsindustrin, anförs det i motion 1990/91:N281 (s). Skogsindustrins utveckling är i dag knuten till dess förmåga att höja förädlingsgraden hos sina produkter. Ett nationellt program för högre utbildning och forskning borde därför utvecklas inom högskolesystemet.
Ett branschprogram för den träbearbetande industrin infördes i början av 1970-talet. I programmet, som SIND ansvarar för, ingår utbildningsinsatser, teknisk konsultverksamhet samt anställningsfrämjande och exportfrämjande åtgärder. Riksdagen beslöt våren 1990 att programmet för sågverks- och snickeriindustrierna skulle fortsätta under ytterligare en treårsperiod (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). En övergång till ökad vidareförädling inom skogsindustrin ansågs kräva dels att sågverksföretagens kompetens förstärks, dels att snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att sågverken i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella uppgifter. I den näringspolitiska propositionen våren 1990 angavs att målet borde vara att programmet kan avslutas vid utgången av budgetåret 1992/93. I en reservation (m, fp) krävdes att programmet skulle avslutas vid utgången av budgetåret 1989/90.
Riksdagen beslutade vidare hösten 1987 och våren 1988 (prop. 1987/88:64, AU 1989/90:14; prop. 1987/88:86, AU 1987/88:19) om ett särskilt program i de fyra nordligaste länen, det s.k. Träman 90-programmet, varvid 29 milj.kr. anvisades. Syftet med programmet är att öka vidareförädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet i företag inom såväl sågverks- som trävarumanufakturindustrin. Programmet, som löper ut vid utgången av innevarande budgetår, bedrivs i samråd mellan SIND, utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden och de berörda branscherna.
Enligt uppgift från industridepartementet finns 4 milj.kr. kvar av medlen för programmet, vilka sannolikt kommer att, genom ett särskilt regeringsbeslut, ställas till programmets förfogande nästa budgetår. Vidare har regeringen i april i år anvisat 200 milj.kr. till länsstyrelserna i de tre nordligaste länen för regionalpolitiska insatser inom stödområde 1. Dessa medel skall användas inom nio programområden, bl.a. utbildning, forskning och utveckling, kultur, turism, näringslivsutveckling och kommunikationer. Länsstyrelserna har under hand meddelat industridepartementet att vissa av dessa medel kommer att anslås till Träman 90-programmet. Industridepartementet avser att låta göra en utvärdering av detta program, varefter ställning kan tas till en eventuell fortsättning av programmet efter budgetåret 1991/92.
Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare, professor Lennart Schotte, med uppdrag att göra en studie av forskningsbehoven inom svensk träråvarubaserad industri i syfte att denna industris framtid skall tryggas på lång sikt. Utredaren skall kartlägga det nuvarande systemet för forskning och utveckling och utvärdera sektorns forskning utifrån två kriterier -- relevans och vetenskaplig kvalitet. Mot bakgrund av de erhållna resultaten skall utredaren lämna förslag till hur de statliga medlen bör fördelas, hur industrins egna insatser för forskning och utveckling kan ökas samt hur insatserna bör lokaliseras i förhållande till behov i olika delar av landet. Slutligen skall utredaren lämna förslag till hur det i forskningspropositionen (prop. 1989/90:90) aviserade anslaget om 3 milj.kr. för särskilda insatser inom träforskningen för budgetåret 1992/93 bör användas. Betänkandet skall lämnas senast den 1 september 1991.
Utskottet behandlar först frågan om insatser för ökad vidareförädling, därefter frågan om ökade forskningsinsatser.
Som framgått av den lämnade redovisningen pågår det på flera håll arbete för att främja en ökad vidareförädling inom skogsindustrin. Det finns därför, menar utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. Motionerna 1990/91:N242 (s) och 1990/91:N28 (v) avstyrks därmed i berörda delar.
Även beträffande önskemålet i motion 1990/91:N281 (s) om ökade insatser på högre utbildning och forskning med anknytning till skogsindustrin vill utskottet hänvisa till pågående arbete, främst den studie av forskningsbehoven inom svensk trävarubaserad industri som professor Lennart Schotte ansvarar för. Motionen avstyrks därmed.
Kollektiv forskning
Kollektiv forskning är beteckning på sådan forskning som staten och industrin finansierar gemensamt i programform. Den bedrivs ofta vid särskilda institut. I normalfallet finansieras forskningsprogrammen till 40 % av staten och till 60 % av intressentgrupper inom industrin. Utvärdering av de enskilda programmen sker normalt ungefär vart tionde år.
Regeringen tillsatte hösten 1990 en särskild utredare, direktör Morten Knudsen, med uppdrag att göra en översyn av det svenska systemet för kollektiv forskning. Utredaren skall avlämna sitt betänkande senast den 1 september 1991.
Lokaliseringen av de kollektiva forskningsinstituten berörs i tre motioner.
I motion 1990/91:N355 (c) föreslås en ökad lokalisering av kollektivforskningsinstituten till orter med mindre högskolor eller orter där en samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses utvecklande och givande. Centerpartiet anser att en förhandlingsgrupp bör tillkallas med uppgift att uppta förhandlingar med stiftarna i syfte att verksamhet motsvarande minst statens andel av institutens budget förläggs till de nämnda orterna.
Lokalisering av kollektivforskning till Kalmar län föreslås i motionerna 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c). I båda motionerna sägs att det är lämpligt att ett kollektivforskningsinstitut med inriktning mot trä och möbler förläggs till detta län. I den senare motionen föreslås dessutom att kollektivforskningsinstitut inom sektorerna turism och vattenbruk lokaliseras till länet.
På området för träforskning finns i dag Träteknikcentrum i Stockholm med enheter lokaliserade i Skellefteå och Jönköping och med ett statsbidrag på 21 milj.kr. samt Möbelinstitutet i Stockholm med ett statsbidrag på 3 milj.kr.
Systemet för kollektiv forskning är, som redovisats, föremål för översyn. Med hänsyn härtill finns det, enligt utskottets mening, ingen anledning för riksdagen att nu ta något initiativ på området.
Vad gäller lokalisering till orter med mindre högskolor vill utskottet peka på att flertalet kollektiva forskningsinstitut är så små att en anknytning till en stark högskolemiljö är en förutsättning för en givande verksamhet. För dessa skulle en uppdelning av verksamheten på flera orter allvarligt skada effektiviteten. Utskottet vill också peka på att flera kollektiva forskningsinstitut är lokaliserade utanför Stockholmsområdet. Vidare bör framhållas att, som nyss nämnts, forskningsprogrammen i normalfallet finansieras till 60 % av den aktuella industriintressentgruppen, som därigenom har det avgörande inflytandet. Staten bedömer endast forskningsprogrammen och har små möjligheter att bestämma lokaliseringen av forskningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N355 (c), 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c).
Teknisk infrastruktur
Provning
Det svenska systemet för obligatorisk provning och kontroll bör successivt anpassas efter de principer som är under framväxt inom EG, sägs det i propositionen (s. 64--67). Vissa riktlinjer för utseende av provnings- och certifieringsorgan, s.k. anmälda organ, i ett sådant system bör redan nu läggas fast. I propositionen förordas att svenska organ som redan nu vill vidta åtgärder för att kunna bli anmälda inriktar sig på att uppfylla de tillämpliga europastandarderna. Såväl offentliga som enskilda organ skall kunna utses.
Styrelsen för teknisk ackreditering -- tidigare statens mät- och provstyrelse -- har såsom nationellt ackrediteringsorgan byggt upp kompetens när det gäller insyning och tillsyn av organ utifrån de kriterier som anges i de standarder för provnings- och certifieringsorgan (EN 45000-serien) vilka har utarbetats inom EG. Uppgiften att bedöma de organ som önskar bli anmälda bör därför, enligt regeringen, anförtros åt styrelsen för teknisk ackreditering. Denna myndighet har fått sin nya benämning genom regeringsbeslut i december 1990. Eftersom myndighetens namn förekommer i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning krävs följdändringar i lagen; i propositionen framläggs förslag härom.
Utskottet tillstyrker de riktlinjer för utseende av provnings- och certifieringsorgan som anges i propositionen. Det är av stor betydelse att det svenska systemet för obligatorisk provning och kontroll anpassas till det som gäller inom EG. Likaså tillstyrker utskottet den föreslagna lagändringen. Denna hade enligt utskottets mening bort föreslås tidigare och genomföras i mera direkt anslutning till namnbytet.
Standardisering
I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) angav regeringen sin syn på statens roll i standardiseringen. Genom en ny finansieringsmodell, ökat bidrag och deltagande av nya intressenter i standardiseringen visade regeringen, enligt vad den nu uttalar (s. 67 f.), på standardiseringens nya roll och ökade betydelse i Europaharmoniseringen. I årets budgetproposition föreslogs ett anslag på 41,2 milj.kr. till standardiseringskommissionen, vilket riksdagen har anvisat (1990/91:NU24).
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av de mindre företagens medverkan i det internationella standardiseringsarbetet, sägs det i motion 1990/91:N36 (s). Riktade insatser i form av information och utbildning borde övervägas i syfte att de svenska småföretagens engagemang i standardiseringsarbetet skall stärkas. De mindre företagens egna organisationer borde också förmås att öka sina aktiviteter inom området.
Insatser till stöd för småföretagens deltagande i det internationella standardiseringsarbetet görs via SIND och de regionala utvecklingsfonderna. Den grundläggande uppläggningen av standardiseringsarbetet innebär att den fråga som motionären tar upp i första hand angår näringslivet och dess organisationer. Statens insatser avser främst områden där frågor som rör säkerhet kommer in.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N36 (s) i här berörd del.
Industrifonden
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden, är en stiftelse med mål att bidra till långsiktigt ökande lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på annat sätt. Stiftelsekapitalet uppgår nu till ca 795 milj.kr. Fondens finansieringsformer är för närvarande huvudsakligen kapitalinsatser mot ersättning i form av royalty samt villkorslån.
De senaste årens utveckling på kapitalmarknaden har kännetecknats av en tilltagande avreglering, anförs det i propositionen (s. 215--218). Generellt gäller att banker och andra finansieringsorgan i ökande utsträckning kan medverka i finansiering av olika projekt i andra och mer flexibla former än tidigare. Detta bör enligt regeringens uppfattning föranleda en omprövning av fondens verksamhetsformer.
Industrifondens verksamhet bör i ökande grad förskjutas i riktning mot riskdelning genom garantier för sådan finansiering, sägs det i propositionen. Det är regeringens uppfattning att Industrifonden kan fullfölja statsmakternas intentioner även om verksamheten i viss utsträckning förändras mot garantigivning. Utifrån dessa utgångspunkter borde det vara möjligt att successivt återföra 350 milj.kr. från fonden under budgetåren 1991/92--1994/95 med följande fördelning: 100 milj.kr., 90 milj.kr., 80 milj.kr. och 80 milj.kr. Fonden föreslås få möjlighet att ställa garantier till ett sammanlagt belopp motsvarande återförda belopp.
Det får förutsättas att fonden efterkommer riksdagens ställningstagande såvitt gäller både verksamhetens inriktning och minskningen av stiftelsekapitalet, anför regeringen.
Riksdagen gav våren 1990 Industrifonden förnyat mandat att fortsätta verksamheten och anslöt sig därmed till regeringens bedömning om behovet av en fortsatt mångfald i fråga om den särskilda finansiering som fonden erbjuder (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Samtidigt avslogs motionsyrkanden (fp) om att fonden skulle tillämpa ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker och att dess tillgångar skulle återföras till staten i lämplig takt för att användas för infrastrukturinvesteringar. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig i fråga om motiveringen för avslaget; vad de närmast förordade var en privatisering av fonden. Företrädarna för folkpartiet reserverade sig till stöd för motionsyrkandena.
Industrifonden har de senaste åren utvecklats positivt, till stor del beroende på den kompetens som finns vid fonden, sägs det i motion 1990/91:N34 (m). Verksamheten är därför, menar motionärerna, inte beroende av att staten lånar ut medel, utan Industrifonden skulle kunna omvandlas till ett venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock statliga kreditgarantier behöva utnyttjas, tillägger de.
Det är inte motiverat att Industrifondens stiftelsekapital minskas på föreslaget sätt, även om fonden får möjlighet att ge statliga garantier för banklån, anförs det i motion 1990/91:N45 (v). Mot bakgrund av den uppmärksamhet som småföretagens svårigheter att få tillgång till riskvilligt kapital har fått under våren 1991 ter det sig minst sagt egendomligt att, som regeringen gör, hänvisa till banker och andra finansieringsorgan för medverkan vid riskfinansiering, säger motionärerna.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av möjligheterna för Industrifonden att bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt, även om verksamheten i viss utsträckning förändras mot garantigivning.
Enligt utskottets mening får de föreslagna förändringarna ses som en naturlig följd av den avreglering av kapitalmarknaden, som har ägt rum på senare år. Banker och andra finansieringsorgan bör i ökande utsträckning kunna medverka vid finansieringen av de projekt som är aktuella. Utskottet anser att de farhågor som framförs i motion 1990/91:N45 (v) är väsentligt överdrivna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag. Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag. Motionen avstyrks sålunda i denna del.
Produktutveckling
STU har haft regeringens uppdrag att utreda programmet för stöd till produktutveckling, "Nya produkter". Hösten 1990 har STU redovisat dels en översyn av stödet till produktutveckling, dels en utredning om teknisk kommersiell förädling. Ett nytt finansieringssystem baserat på STUs förslag föreslås i propositionen (s. 218-220). Det följer en indelning efter olika skeden i ett projekts utveckling enligt följande: 1. Förstudier, idéprojekt (många projekt, små belopp). Anslagsform: bidrag utan återbetalningsskyldighet. 2. Inledande produktutvecklingsstöd (färre projekt, högre belopp). Anslagsform: villkorliga lån. 3. Avslutande produktutvecklingsstöd (fåtal projekt, varierande belopp). Anslagsform: garantier.
I propositionen sägs att ett mer flexibelt system för stödet till produktutveckling bör utarbetas, i överensstämmelse med huvuddragen i STUs här redovisade förslag.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört. Det föreslagna nya finansieringssystemet för produktutvecklingsprojekt tillstyrks.
Teknikspridning
SIND och STU har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till långsiktigt program för spridning av ny teknik. I skrivelsen till regeringen i november 1990 (Dnr I-2381-90) konstateras att 95 % av alla småföretag saknar erfarenhet av samverkan med högskoleforskning.
Mot bl.a. denna bakgrund föreslås i propositionen ett program bestående av fyra delar, nämligen (1) aktivt uppsökande verksamhet, (2) servicegivning, (3) samordning och samverkan och (4) samarbete med europeiska teknikspridningsprogram. Därutöver föreslås att utvärdering av teknikspridningsinsatser ägnas ökad uppmärksamhet.
Vad gäller den uppsökande funktionen innebär det utbildningsprogram avseende teknikkonsulter vid utvecklingsfonderna som SIND och STU genomför en kompetenshöjning, sägs det i propositionen (s. 221). De kontaktsekretariat som finns vid högskolorna har till syfte att vara en brygga mellan högskola och näringsliv. Det finns enligt regeringens mening anledning att utvärdera deras uppgift i teknikspridningssammanhang.
Ytterligare en komponent i teknikspridningen är finansieringen av de insatser som görs av högskolor, kollektiva forskningsinstitut, teknikcentra och konsulter. Sådan finansiering kan ske med de teknikcheckar som efter individuell prövning kan ges av de regionala utvecklingsfonderna. I den näringspolitiska propositionen våren 1990 meddelade regeringen att systemet med teknikcheckar bör utvidgas till att omfatta samtliga utvecklingsfonder.
En annan viktig aspekt på teknikspridningen, som SIND och STU har tagit upp i sitt förslag, är den internationella anknytningen. Fördjupade relationer med framför allt EGs tekniska utvecklingsprogram och småföretagsprogram bör, enligt propositionen, på sikt kunna ge en väsentligt förbättrad förankring av de inhemska teknikspridningsinsatserna.
Enligt regeringens mening kan det förslag till program för teknikspridning som lagts fram av SIND och STU vara riktningsgivande för fortsatta åtgärder inom detta område. Att följa upp och vidareutveckla denna verksamhet är enligt regeringens uppfattning en viktig uppgift för den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten.
I fyra motioner tas olika frågor med anknytning till teknikspridning upp.
Regeringen bör inför nästa budgetår utvärdera systemet med teknikcheckar, sägs det i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N34. Utvecklingsfonderna, som ansvarar för utfärdandet av teknikcheckarna, har mycket skiftande kompetens på det tekniska området, hävdar motionärerna. Därmed kan det vara svårt för dem att bedöma vilka tekniksatsningar som kan berättiga till offentligt stöd. Systemet med teknikcheckar kan också innebära en form av godtycke vid medelstilldelningen till olika institutioner.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N42 begärs ett uttalande från riksdagens sida att statens satsningar på konsult- och rådgivningsverksamhet och på teknikspridning bör gälla områden som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt. Detta avser sådant som främjar småföretagsverksamhet, ekologisk balans och energi- och resurshushållning.
Sjuhäradsbygden skall bli föremål för insatser inom ramen för det av SIND och STU föreslagna programmet för utbildning av teknikonsulter, föreslås det i motion 1990/91:N279 (fp). Vidare föreslås att Sjuhäradsbygden skall ingå i ett pilotförsök inom ett förstärkt teknikspridningsprogram.
Även i motion 1990/91:N41 (s) tas frågan om teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden upp. I Borås finns det en betydande resurs i form av statens provningsanstalt, som genom sin personal och utrustning kan spela en viktig roll som samarbetspartner för högskolan i Borås, sägs det i motionen. Det borde finnas mycket stora möjligheter för provningsanstalten att tillsammans med högskolan medverka i teknikspridning i regionen. En sådan samverkan förekommer, men former för hur denna kan utökas, förbättras och förstärkas bör utredas, menar motionärerna.
Utskottet behandlar de tre nu nämnda frågorna, rörande teknikcheckar, inriktningen av statliga teknikspridningsåtgärder samt särskilda teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden, i tur och ordning.
I de riktlinjer avseende teknikspridning som anges i propositionen framhålls särskilt att utvärdering av teknikspridningsinsatser bör ägnas ökad uppmärksamhet. Därför anser utskottet det inte motiverat att riksdagen, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), hos regeringen begär en särskild utvärdering av systemet med teknikcheckar. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.
Vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N42 (mp) att riksdagen skall göra ett uttalande om inriktningen av de statliga teknikspridningsåtgärderna, kan utskottet inte inse behovet därav. Som exempel på den inriktning åtgärderna borde ha anges i motionen bl.a. insatser som främjar småföretagen. I propositionen sägs bl.a. att bakom det förslag som har lagts fram av SIND och STU ligger konstaterandet att 95 % av alla småföretag saknar såväl erfarenhet av samverkan med högskoleforskning som naturliga drivkrafter att aktivt söka sådan samverkan. Förslaget syftar således till att detta förhållande skall ändras.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i här berörd del.
Vad gäller de två motionerna 1990/91:N41 (s) och 1990/91:N279 (fp), som båda handlar om teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden, vill utskottet framhålla att det i dag förekommer ett samarbete mellan högskolan i Borås och statens provningsanstalt. Detta sker bl.a. inom ramen för stiftelsen Teknikutveckling i Sjuhärad (STIS), som på sitt program har kompetenshöjning, nätverksbyggande och samverkan. I den tvååriga ingenjörsutbildning som håller på att byggas upp vid högskolan deltar provningsanstalten med lärare. Vidare ingår den tekniske direktören vid provningsanstalten i högskolans styrelse.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlas en motion som tar upp stödet till forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel, en motion om inrättande av ett "Teknikens hus" och tre motioner som behandlar olika regionala frågor.
I motion 1990/91:N21 (s) erinras om att STU under mer än 20 år har anslagit medel till forskning och utveckling inom området tekniska hjälpmedel för handikappade. Samhällets stöd till forskning och utveckling är väsentligt för att stimulera företag att ge sig in på denna verksamhet och stanna kvar, säger motionären. För att den nya tekniken skall kunna tas till vara fullt ut i konstruktionen av hjälpmedel och system för handikappade måste stödet öka, hävdar hon.
Som sägs i motionen anslår STU medel för forskning och utveckling på detta område. I propositionen nämns som exempel på detta (s. 267) att inom ramen för STUs program 2 Ny teknik görs satsningar på kommunikationstekniska hjälpmedel för handikappade.
Utskottet anser, i likhet med motionären, att det statliga stödet på detta område är mycket väsentligt. I dagens ekonomiska läge bedömer utskottet det dock inte vara möjligt med någon ökning. Motionen avstyrks därmed i aktuell del.
Det bör inrättas ett "Teknikens hus" i Sverige, sägs det i motion 1990/91:N307 (s). Det ligger ett stort samhällsintresse i att en fördjupad och vidareutvecklad information om tekniken når och engagerar många människor, anför motionärerna. För att möjliggöra ett "Teknikens hus" borde en projektgrupp utses med representanter för berörda statliga verk och myndigheter samt Tekniska museet för att i samarbete med t.ex. Tekniska högskolan i Stockholm, STU, fackliga huvudorganisationer och eventuellt näringslivet komma med förslag.
Frågor om åtgärder för att föra ut kunskap om teknik, liknande dem som tas upp i motionen, har tidigare varit aktuella under 1970- och 1980-talen, bl.a. i anslutning till en ansökan från Ingenjörsvetenskapsakademien, Teknologföreningen och Svenska Ingenjörssamfundet om medel för att utveckla en idé om bildande av en sammanslutning benämnd Folk och teknik.
Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att informationen om tekniken får en ökad spridning. Det är viktigt att visa bl.a. att det är med teknikens hjälp som vi kan få till stånd rimliga livsvillkor för hela mänskligheten. Däremot kan utskottet inte finna att det finns finansieringsutrymme i statsbudgeten för ett sådant "Teknikens hus" som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker sålunda denna.
Gemensamt för tre motioner är att där tas upp frågor rörande resurser för teknisk utveckling i Skåne. I motion 1990/91:N244 (s) begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av ett nationellt fytokemiskt centrum vid Balsgård i Kristianstad. En ökad statlig satsning för att stimulera den miljötekniska utvecklingen vid forskarbyn Ideon förespråkas i motion 1990/91:N286 (mp). Slutligen föreslås i motion 1990/91:N373 (c) ett uttalande om att nya teknik- och forskningscentra bör etableras i Skåne.
Institutet för växtförädling av frukt och bär bedriver forskning och försöksverksamhet vid Balsgård. STU har under en längre tid lämnat stöd till flera projekt som innebär samverkan mellan Balsgård och svenska industriföretag. Det har gällt projekt som innehåller industriella processer eller motsvarande, med anknytning till industriell teknisk forskning och utveckling. Andra delar av projekten får närmast anses ligga inom det jordbrukspolitiska området.
Forskarbyn Ideon betraktas allmänt, enligt vad utskottet erfarit, som en utomordentligt väl fungerande teknikby. Från Ideons ledning har dock uttryckts besvikelse över att effekterna i Skåne av Ideons aktiviteter hittills har varit ganska begränsade. Orsakerna till detta torde snarare ligga i de allmänna förutsättningarna för näringsverksamhet i Skåne än hos Ideon. Det är, enligt utskottets mening, inte lämpligt att nya teknikbyar etableras i Skåne, innan den potential som Ideon genererar har utnyttjats.
Riksdagen har upprepade gånger på förslag av utskottet, senast under förra riksmötet (1989/90:NU9 s. 37, 1989/90:40 s. 24), avslagit motionsyrkanden vilka liksom de nu aktuella avsett frågor av utpräglat regional natur. Utskottet har därvid anfört att statsmakterna inte borde ge sig in på bedömningar av angelägenheten av sådana insatser i något visst län som avsågs i motionerna.
Det sistnämnda är enligt utskottets mening i huvudsak tillämpligt i detta fall. Utskottet inskränker sig därför till de kommentarer som nyss har gjorts och avstyrker de aktuella motionerna i berörda delar.
Anslag till teknisk forskning och utveckling
Från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling finansieras till utgången av innevarande budgetår det stöd till teknisk forskning och utveckling som administreras av STU. Ansvaret för denna verksamhet bör, enligt propositionen, fr.o.m. den 1 juli 1991 åvila den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten (se s.75 f.). I propositionen lämnas en redovisning av de aktiviteter och insatser som görs på de tre programområdena Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter.
För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 851,2 milj.kr. Vidare anhåller regeringen om bemyndigande att låta staten ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de tre budgetåren 1993/93--1995/96 om högst 366 milj.kr., 298 milj.kr. resp. 255 milj.kr.
I motion 1990/91:N33 (fp) begärs att en utvärdering av stödet till teknisk utveckling skall göras. Det finns, menar motionärerna, anledning att ifrågasätta effektiviteten i detta stöd.
Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 1990/91:N42 att anslaget skall minskas med 200 milj.kr. till 651,2 milj.kr. En reducering med 175 milj.kr. motiveras dels med att sådana områden som ändå är under snabb teknisk utveckling, t.ex. mikroelektronik, bör bära sina egna utvecklingskostnader, dels med att motionärerna befarar att en icke obetydlig del av medlen går till sådana områden där ekonomisk tillväxt över huvud taget inte är önskvärd. Vidare föreslås att 25 milj.kr. överförs till den av miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk teknik. Budgetramarna för åren 1992/93 och 1993/94 bör minskas, med 100 milj.kr. resp. 50 milj.kr., sägs det vidare i motionen.
I motion 1990/91:N317 (mp) föreslås också en minskning av det här aktuella anslaget. Förslaget, som väcktes innan den nu föreliggande propositionen hade avlämnats, går ut på att anslaget till teknisk forskning och utveckling och anslaget till STU sammantaget skall minskas med 204 milj.kr.
Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till teknisk utveckling, därefter förslaget till anslag.
I propositionen nämns särskilt utvärderingar av verksamheter som ett huvudområde för den nya myndighet som skall ha ansvar för stödet till teknisk utveckling. Utskottet utgår från att detta kommer att återspeglas i det praktiska arbetet. Något behov för riksdagen att påkalla en särskild utvärdering av stödet till teknisk utveckling kan utskottet därför inte se. Motion 1990/91:N33 (fp) avstyrks sålunda i aktuell del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till teknisk forskning och utveckling. Vidare tillstyrker utskottet regeringens begäran om bemyndigande för åtaganden på området avseende senare budgetår. Därmed avstyrks motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N317 (mp) i berörda delar.
Småföretagsutveckling
Småföretagspolitiken är en del av den allmänna näringspolitiken. Mer övergripande synpunkter på och resonemang kring småföretagspolitiken -- dess mål och medel, avreglering och regelförenkling, m.m. -- har tagits upp i det delavsnitt om småföretagspolitiken (s.30--33) som ingår i avsnittet Allmänna riktlinjer. I det följande behandlas ett antal särskilda frågor rörande småföretagen, bl.a. frågor om riskkapitalförsörjning, de regionala utvecklingsfonderna, nyetableringsinsatser, kompetensutveckling och hantverk. Vidare behandlar utskottet anslaget till småföretagsutveckling och anslaget på civildepartementets område till stöd till kooperativ utveckling.
Riskkapitalförsörjning -- riskkapitalbolag
I propositionen lämnas (s. 212--215) en redogörelse för hur regeringen ser på riskkapitalförsörjningen för framför allt de små och medelstora företagen. Där sägs att till de förutsättningar som skapar goda tillväxtmöjligheter för näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen, hör en fungerande riskkapitalmarknad. Riskfinansiering är av olika slag. Det kan gälla sådan finansiering av utvecklingsarbete i ett tidigt skede som tillhandahålls av t.ex. STU och Industrifonden. Det kan också gälla finansiering av företagsbildning och företagstillväxt, t.ex. i samband med internationalisering.
Det har länge rått brist på riskkapital som är anpassat till små och medelstora företag, sägs det i propositionen. Ett skäl till detta är att andra marknader erbjuder tillfredsställande avkastning till lägre risk. Osäkerhet om framtida lönsamhet medför ofta ett högt pris på riskkapital för nystartade företag. De privata riskkapitalbolagens kapital har varit oförändrat (ca 1,1 miljarder kronor) sedan mitten av 1980-talet. Erfarenheten visar enligt regeringen att, åtminstone i expansiva perioder med högavkastande alternativ, kapitalet söker sig från de mer riskfyllda satsningarna inom småföretagen, vilket skapar en ryckighet i tillförseln av kapital. Det är ett näringspolitiskt intresse att få en önskvärd uthållighet i och tillgång till riskkapital. Detta kan ske, menar regeringen, dels genom att statsmakterna ger goda förutsättningar för privata aktörer, dels genom att staten själv uppträder som aktör på marknaden.
Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av den näringspolitiska propositionen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30), beslut om följande omfördelningar av samhällets resurser för finansiering av småföretag. Nya riskkapitalbolag skulle bildas med medelstillskott från Småföretagsfonden, de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Dessa bolag skall göra sina placeringar i huvudsak i form av minoritetsengagemang. De avses få små styrelser med hög kompetens. Avkastningskraven i såväl bolagen som Småföretagsfonden avses bli anpassade till verksamhetens långsiktiga karaktär. I propositionen redogörs för vad som hänt med dessa frågor sedan juni 1990.
Samtliga utvecklingsfonder och Norrlandsfonden har nu förbundit sig att satsa 600 milj.kr. resp. 200 milj.kr. i de nya riskkapitalbolagen (se s. 59--61 och 63 f.). Småföretagsfonden skall satsa 1 miljard kronor (se s. 58 f.). Överenskommelse har nåtts om följande regionala indelning för de sex riskkapitalbolagen: Stockholms län, Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län), Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län), Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län), Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands och Kalmar län), Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).
Den närmare inriktningen av bolagens verksamhet regleras i konsortialavtal som slutits mellan ägarna. De första bolagen kan beräknas starta sin verksamhet under våren 1991. Bolagen avses få styrelser med ledamöter som är aktiva inom näringslivet. Under hösten 1991 kommer de första konstituerande bolagsstämmorna att äga rum.
Regeringen upprepar i propositionen sin åsikt att det är angeläget att riskkapitalbolagen söker vidga ägarkretsen så att privat kapital och kompetens kan tillföras dem. Strävan är att privata finansiärer skall svara för upp till hälften av riskkapitalbolagens medel. Bolagen kommer att kunna erbjuda finansiering i form av tillskott till eget kapital -- en komplettering till vad den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten, Industrifonden och utvecklingsfonderna kan erbjuda. Ett av syftena med det statliga riskkapitalet är att främja bildandet och tillväxten av nya företag.
I två motioner, 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c), begärs att arbetet med att bilda riskkapitalbolagen skall avbrytas. Alternativa förslag till hur riskkapitalförsörjningen för småföretagen bör organiseras läggs fram.
I den förstnämnda motionen sägs att tanken att införa statliga riskkapitalbolag är ett utslag av en klart socialistisk strategi utan förankring i företagens verkliga behov. Tillkomsten av de nya instituten medför ökad statsinblandning i företagandet. Företagens behov av riskkapital och företagsledningskompetens på marknadsmässiga villkor tillgodoses inte därigenom, utan i stället ökar politikerinflytandet. En konsekvens blir vidare, menar motionärerna, att oberoendet, självständigheten och egenförverkligandet -- småföretagandets hörnstenar -- sätts på undantag.
Enligt centerpartiets uppfattning är storregionala riskkapitalbolag ett tydligt exempel på ett fondsocialistiskt synsätt med en övertro på extern styrning av småföretag, sägs det i motion 1990/91:N225. Följande invändningar kan enligt motionärerna göras mot förslaget: Det finns inga bärande argument för att flytta kapitalet från länen till ett fåtal storregionala bolag. Det är orimligt att låta bolag med pengar från bl.a. Småföretagsfonden, som är en del av löntagarfondssystemet, bli ägare i småföretag. Småföretagen torde med rimliga avkastningskrav inte bli intressanta för riskkapitalbolagen. Småföretagarnas eget inflytande över sitt företag kommer att minska.
Riskkapitalförsörjningen bör i stället ske enligt följande riktlinjer, anser motionärerna: Privatpersoner bör på olika sätt stimuleras att köpa nyemitterade aktier i småföretag. Länsvisa riskkapitalbolag bör bildas. Skattesystemet bör få en småföretagsvänlig utformning.
Även i motion 1990/91:N322 (c) kritiseras regeringens politik beträffande riskkapitalförsörjningen. Där sägs att den innebär en fortsatt statligt reglerad riskkapitalmarknad, med få och stora aktörer, och präglad av brist på dynamik och mångfald och av ett lågt intresse från internationella placerare. Centerpartiet förespråkar en annan väg, kännetecknad främst av att det enskilda sparandet och därmed riskkapitalförsörjningen till näringslivet stimuleras. Det personliga ägandet utgör drivkraften och incitamentet för en positiv utveckling av näringslivet, sägs det i motionen. Vidare anförs att det, förutom en gynnsammare beskattning av företagens kapitalbildning i egen- och småföretag, också krävs åtgärder för att främja riskkapitalförsörjningen i s.k. tillväxtföretag.
Även vänsterpartiet riktar, i motion 1990/91:N45, kritik mot regeringens politik. Denna kritik går ut på att bildandet av de statliga riskkapitalbolagen tar för lång tid. I den situation som råder på kapitalmarknaden -- där bankerna enligt motionärerna har infört ett idiotstopp i utlåningen till seriösa småföretagare -- bör de statliga riskkapitalbolagens verksamhet inledas omedelbart, sägs det i motionen.
I motion 1990/91:N227 lägger miljöpartiet fram ett förslag om inrättande av närfonder. Med närfonder avses samhällsägda fonder som arbetar för näringslivets utveckling. De skall bistå det lokala näringslivet med rådgivning och finansiering, och det bör normalt finnas en fond i varje kommun. Så snart verksamheten har kommit i gång bör en utredning tillsättas som följer verksamheten och utarbetar förslag så att en heltäckande nationell verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden 1991--1994, sägs det i motionen.
Ett nytt anslag med rubriken Närfonder föreslås i motion 1990/91:N317 (mp) bli inrättat för att finansiera verksamheten med närfonder under budgetåret 1991/92. För ändamålet föreslås 20 milj.kr.
I en annan motion från miljöpartiet, 1990/91:N22, föreslås att staten skall göra det lättare för de fysiska och juridiska personer som vill satsa kapital i företag. Detta föreslås ske genom att beskattningen till en del skall kunna uppskjutas för satsat kapital intill ett visst belopp, t.ex. tio basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen bör låta utreda detta och återkomma med lagförslag, säger motionären.
Riksdagen anslöt sig våren 1990, som nyss nämnts, till regeringens bedömningar och förslag avseende småföretagares riskkapitalförsörjning (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). Samtidigt avslogs motionsyrkanden (m; fp; c; mp) med förslag och synpunkter liknande dem som framförs i de här aktuella motionerna. Från moderata samlingspartiets, folkpartiets, centerpartiets och miljöpartiets företrädare avgavs -- partivis -- reservationer enligt vilka regeringens förslag om inrättande av riskkapitalbolag avstyrktes; reservanterna uttalade sitt stöd för resp. partis syn på hur frågan om småföretagens riskkapitalförsörjning borde lösas.
Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från förra våren angående statliga riskkapitalbolag. Bristen på privat riskkapital som satsas i form av minoritetsposter i småföretag medför att det finns behov av statliga riskkpitalbolag.
Det tal om fondsocialism som förekommer i vissa motioner har utskottet svårt att förstå. Som utskottet framhöll förra våren är det omsorg om möjligheterna att tillhandahålla behövligt riskkapital till småföretagen som ligger bakom utskottets uppfattning.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N45 (v), att det är angeläget att riskkapitalbolagen kommer i gång med sin verksamhet så fort som möjligt. Som har redovisats i det föregående kan de första konstituerande bolagsstämmorna beräknas äga rum under hösten 1991. Ett uttalande av riksdagen om att bolagen bör starta sin verksamhet omedelbart skulle, såvitt utskottet kan bedöma, inte ha någon praktisk betydelse.
Även beträffande förslaget om närfonder står utskottet kvar vid sitt tidigare ställningstagande. Den utlåningskapacitet som riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna kommer att kunna förfoga över är, enligt utskottets mening, tillräcklig. Den tilltänkta nya institutionen närfonder anser utskottet inte behövlig.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Småföretagsfonden
Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84:135, NU 1983/94:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) tillfördes fonden ytterligare 100 milj.kr. Regeringen fastställer stadgarna och utser styrelse. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall bidra till att med riskkapital finansiera små och medelstora företag.
Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) -- med hänvisning till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn -- att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare 1 miljard kronor -- 200 milj.kr. per år -- från allmänna pensionsfonden. En förutsättning för resurstillskottet skulle vara att huvuddelen placerades i de nya riskkapitalbolagen. Moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig gemensamt mot detta beslut och framförde krav på avskaffande av Småföretagsfonden. Företrädaren för miljöpartiet reserverade sig också och avstyrkte ytterligare resurstillskott.
I tre motioner framförs återigen kravet på att Småföretagsfonden skall avvecklas. Löntagarfondernas investeringar leder till en smygande socialisering av det svenska näringslivet, sägs det i motion 1990/91:N254 (m). Där hänvisas till en borgerlig trepartimotion om att löntagarfondssystemet -- av vilket Småföretagsfonden är en del -- omedelbart skall avvecklas. Beslutet om införande av Småföretagsfonden var ett utslag av dåligt samvete för att löntagarfonderna dränerar småföretagen på pengar, sägs det i motion 1990/91:N323 (m). Fonden fungerar inte, och den behövs inte.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N225 sägs att beslutet att tillföra Småföretagsfonden kapital, som via statliga riskkapitalbolag skall placeras i rörelsedrivande småföretag, innebär en ökad institutionalisering av ägandet i småföretagen. Detta visar, menar motionärerna, på regeringens ambition att genom olika fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv.
Utskottet står fast vid tidigare ställningstagande beträffande Småföretagsfonden. Fonden har en viktig funktion att fylla med hänsyn till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn. Med det sagda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.
De regionala utvecklingsfonderna
Finansieringsverksamheten
Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar med fonderna i syfte att av deras kapital dels 1 miljard kronor skulle betalas in till staten, dels 600 milj.kr. skulle placeras i de nya riskkapitalbolagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30).
Regeringen redovisar nu (s. 214) vad som hänt med dessa frågor sedan juni 1991. S.k. normalavtal med stadgar för utvecklingsfonderna har utarbetats av industridepartementet och Landstingsförbundet. På grundval av dessa avtal har under hösten 1990 förhandlingar förts mellan staten och de regionala huvudmännen om nya avtal att gälla fr.o.m. år 1991. Flertalet avtal är nu undertecknade av de regionala huvudmännen. I propositionen sägs att regeringen avser att inom kort godkänna avtalen.
Samtliga utvecklingsfonder har, efter överläggningar med industridepartementet, till regeringen lämnat in förbindelser att de under en femårsperiod skall betala in sammanlagt 1 miljard kronor till staten och under högst sju år placera 600 milj. kr. i de nya riskkapitalbolagen. Inbetalningarna till staten skall ske under fem år med början år 1991 och med jämn fördelning över femårsperiden. Placeringarna i riskkapitalbolagen skall göras under en period av sju år med början år 1991; utvecklingsfonderna skall själva bestämma hur fördelningen över sjuårsperioden skall se ut. Regeringen uttalade i förra årets proposition att regionala hänsyn skulle tas vid beslutet om hur inbetalningarna skulle gå till. Det föreliggande förslaget till inbetalningar innehåller regionala skillnader. Efter inbetalningarna till staten och riskkapitalbolagen beräknas kvarvarande medel utgöra i genomsnitt 42 % av utvecklingsfondernas lånefonder före inbetalningarna. För län i södra och mellersta Sverige beräknas motsvarande andel komma att ligga på 38 %, medan den i Jämtlands län beräknas till 62 % och i Norrbottens län till 64 %.
Från moderata samlingspartiets och folkpartiet liberalernas sida krävs nu -- liksom förra året -- att utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet helt skall upphöra. I motion 1990/91:N357 (m) sägs att företagens kreditförsörjning kan ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden och att fondernas medel bör dras in till statskassan. Fonderna anses dock ha ett existensberättigande genom uppgifterna att stimulera och främja nyföretagande och att försörja utsatta regioner med viss konsultkompetens. Vidare sägs i motionen att landstingen helt bör lämna sitt ägarengagemang i fonderna och att fondernas styrelser bör utses av länsstyrelserna.
Utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet har spelat ut sin roll, sägs det i motion 1990/91:N368 (fp). De medel som riksdagens majoritet beslutade dra in till statskassan bör, enligt motionärerna, i stället satsas på infrastrukturinvesteringar i de län varifrån dessa medel har hämtats.
I tre motioner från centerpartiets sida föreslås med hänvisning till dagens besvärliga konjunkturläge att indragningarna skall uppskjutas. I motion 1990/91:N355 (c) framställs denna begäran generellt, medan den i motionerna 1990/91:N374 (c) och 1990/91:N353 (c) avser fonderna i Älvsborgs län resp. Värmlands län.
Vid beslutet våren 1990 om begränsning av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet avslogs motioner med likartad innebörd som de här aktuella (1989/90:NU30). I reservationer krävdes från moderata samlingspartiets sida att utlåningsverksamheten helt skulle upphöra och medlen dras in till staten och från folkpartiets sida att utlåningsverksamheten skulle upphöra men att medlen skulle användas för infrastrukturinvesteringar och ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella risker i mindre företag. Företrädarna för centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna avvisade i en gemensam reservation förslaget om indragningar -- utvecklingsfonderna borde få behålla sina medel. Samma ställningstagande gjorde miljöpartiets företrädare i en egen reservation.
Utskottet ser ingen anledning att ändra sitt ställningstagande från förra våren i vad gäller lämpligheten av att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet begränsas i viss utsträckning. Utskottet anser dock att det är viktigt för fondernas möjligheter att fungera effektivt att de kan bedriva viss egen finansieringsverksamhet. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda delar.
Ett sådant uppskov med inbetalningarna från fonderna, mera generellt eller för vissa regioner, som föreslås i de tre centermotionerna, anser utskottet inte behövligt. Utskottet vill erinra om sitt uttalande i frågan förra året. De förslag som riksdagen då anslöt sig till gick inte ut på någon minskning av de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn. I frågan om regionala hänsyn räknade utskottet uttryckligen med att regeringen vid sina beslut om inbetalningarna skulle ta hänsyn till de förutsättningar under vilka utvecklingsfonderna arbetar. Som tidigare har redovisats varierar inbetalningskraven mellan de olika länen. För de två län som berörs i motionen -- Värmlands och Älvsborgs -- beräknas de kvarvarande medlen utgöra en högre andel av lånefondernas ursprungliga medel än vad som gäller för andra län i södra och mellersta Sverige (52 % resp. 42 % i jämförelse med 38 %).
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner.
Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet
I detta avsnitt behandlas sex motioner som rör utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande och till kooperativ utveckling samt inrättande av en utvecklingsfond med ekologisk inriktning.
Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande diskuteras i tre motioner. Den särskilda uppgift som utvecklingsfonderna fick förra året, att stödja kvinnors företagande, måste kompletteras med att fonderna skall medverka till att regionalt omvandla offentliga institutioner till privata verksamheter, sägs det i motion 1990/91:N328 (m).
Utvecklingsfonderna måste aktivt initiera och stödja kvinnors företagande, sägs det i motion 1990/91:N354 (c). Kvinnor som driver, eller avser att starta, serviceföretag måste få möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd genom utvecklingsfonderna. I motionen föreslås att medel öronmärks för detta ändamål och att 40 % av länsanslagens projektmedel specialdestineras till projekt för kvinnor.
I motion 1990/91:N327 (c) föreslås att resurser avsätts till Kalmar län för att särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter skall kunna byggas upp, dels inom länsstyrelsens regionalekonomiska enhet, dels inom länets utvecklingsfond, för stöd och service åt kvinnor som är beredda att starta eget eller som redan har gjort detta.
Riksdagen behandlade våren 1990, på basis av motionsyrkanden från folkpartiet och centerpartiet, utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (1989/90:NU30 s. 35 f.). Utskottet instämde i att det är angeläget att stöd kan tillhandahållas kvinnor som vill starta och driva företag. Vidare redovisades en rad vidtagna åtgärder. Enligt förslag i den regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76) ställdes särskilda resurser till förfogande för att stimulera kvinnor att etablera och driva företag i det regionalpolitiska stödområdet. På initiativ av riksdagen (NU 1984/85:23) har regeringen tillsammans med Landstingsförbundet verkat för att varje utvecklingsfond utser en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med frågor som rör kvinnors företagande. SIND har tilldelats särskilda medel för ett treårigt projekt som syftar till att stödja kvinnor som startar och driver företag. Utskottet anförde avslutningsvis att frågan om stöd till kvinnors företagande mer har anknytning till regional- och arbetsmarknadspolitiken än till näringspolitiken. Reservationer lämnades av företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet gemensamt och av företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet gemensamt. Där framfördes krav på att särskild uppmärksamhet skulle fästas vid att kvinnor får del av utvecklingsfondernas stöd. I den första reservationen betonades vikten av att offentliga monopol bryts upp, och i den andra begärdes att en del av utvecklingsfondernas resurser skulle öronmärkas för stöd till kvinnors företagande.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att i år ta någon annan ställning i frågan än vad som gjordes förra året. Det pågår, som redovisats, en rad aktiviteter och olika insatser görs. Utskottet avstyrker därmed de aktuella motionerna i berörda delar.
Utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling berörs i två motioner. Andra företagsformer än de kooperativa har ett omfattande stöd av samhället via utvecklingsfonder och länsstyrelser, sägs det i motion 1990/91:N348 (s). Det är självklart, anser motionärerna, att inte vissa företagsformer såsom nu är fallet får diskimineras av samhället. Det kan vara möjligt att åstadkomma ett samarbete mellan lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU), utvecklingsfonder och länsstyrelser. Motionärerna föreslår att SIND får i uppdrag att i samarbete med Kooperativa institutet träffa överenskommelse mellan dessa parter samt informera och utbilda utvecklingsfondernas personal.
Eftersom utvecklingsfondernas verksamhetsområde nu har utvidgats till att omfatta alla typer av företagsamhet är det naturligt att även den kooperativa företagsrådgivningen successivt förs dit, uttalas det i motion 1990/91:N347 (c). Det borde uppdras åt utvecklingsfonderna att skaffa sig erforderlig kompetens för kooperativt nyföretagande, och resurser härför borde avsättas av berörd myndighet.
Nykoop-företagsutredningen (särskild utredare: riksdagsman Inga-Britt Johansson) har i sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst går det an, som avgavs i mars 1991, behandlat frågan om utvecklingsfondernas stöd till kooperativ utveckling. Där lämnas tre förslag till lösning av problemet hur presumtiva kooperativa företagare skall få del av statens stöd till småföretagsutveckling. Enligt ett förslag kan kooperativ kompetens byggas upp inom utvecklingsfonderna genom anställning av särskilda rådgivare eller kompletteringsutbildning av befintlig personal. Enligt ett annat förslag kan en med utvecklingsfonderna parallell myndighetsstruktur för uteslutande kooperativ rådgivning byggas ut. Ett tredje förslag går ut på att utvecklingsfonderna ges ett bestämt uppdrag att, där det finns möjligheter, på konsultbasis anlita lokala kooperativa rådgivare för att lämna bistånd till kooperativ utveckling.
Det tredje alternativet förordas av utredningen. Den bästa resursanvändningen för kooperativ utveckling erhålls, enligt utredningens mening, om utvecklingsfonderna samarbetar med de kooperativa rådgivarna som i stor utsträckning är knutna till LKU-systemet. Utredningen anser att SIND bör ges i uppdrag att tillsammans med kooperativa rådet ta fram ett mer detaljerat förslag till hur samarbetet mellan utvecklingsfonderna och de lokala kooperativa utvecklingscentra skall konstrueras. Betänkandet remissbehandlas för närvarande; remisstiden utgår den 20 juni. En proposition planeras läggas fram i augusti.
Med hänvisning till att de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna har varit föremål för utredning och för närvarande remissbehandlas anser utskottet inte att det finns någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Det bör inrättas en utvecklingsfond med ekologisk inriktning, sägs det i motion 1990/91:N213 (mp). De flesta uppfinnare och nydanare av miljövänliga produkter har att vända sig till STU eller en utvecklingsfond för att få stöd. I alltför många fall får dock, hävdar motionären, dessa upphovsmän avslag på sina äskanden med hänvisning till att det för ögonblicket inte skulle finnas marknad för de aktuella varorna eller processerna. Det är stor skillnad mellan att bedöma en produkt ur kortsiktig ekonomisk aspekt och att även ta hänsyn till mera långsiktiga ekologiska perspektiv, säger motionären.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett identiskt yrkande från samma motionär (1990/91:NU6). Utskottet hänvisade till den begränsning av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet som hade beslutats av riksdagen våren 1990. Vidare erinrades om att riksdagen då hade beslutat om ökade stimulansåtgärder på det miljötekniska området i form av möjlighet för utvecklingsfonderna att använda s.k. miljöcheckar och att medel hade avsatts för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad produktion. Slutligen hänvisades till en studie av IVA avseende industriella affärsmöjligheter inom miljötekniken; en rapport härom var under övervägande i regeringskansliet. Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för motionen.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra något annat ställningstagande än vad som gjordes hösten 1990. Motionen avstyrks därmed.
Norrlandsfonden
Riksdagen beslöt våren 1990 beträffande Norrlandsfondens finansieringsverksamhet att staten skulle inleda överläggningar med Norrlandsfonden med syfte att fonden skulle placera 200 milj.kr. av sina tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30). I propositionen meddelas nu att Norrlandsfonden har förbundit sig att placera 200 milj.kr. i det nordligaste bolaget.
Samma resonemang som fördes i vad gäller utvecklingsfonderna kan föras om Norrlandsfonden, sägs det i motion 1990/91:N368 (fp). I konsekvens med detta anser motionärerna att Norrlandsfondens finansieringsverksamhet helt skall avslutas och medlen användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste länen.
I samband med att riksdagen våren 1990 godkände begränsningar av Norrlandsfondens finansieringsverksamhet avslogs bl.a. ett med det här aktuella yrkandet likartat motionsyrkande (1989/90:NU30). Centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare i utskottet reserverade sig och framförde krav på att Norrlandsfonden skulle få behålla samtliga medel. I andra reservationer hävdade moderata samlingspartiets företrädare att fondens samtliga medel skulle dras in till statskassan och folkpartiets företrädare att fondens finansieringsverksamhet helt skulle avvecklas och medlen användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste länen.
Utskottet anser att Norrlandsfonden bör ha möjlighet att även i framtiden bedriva finansieringsverksamhet. Motion 1990/91:N368 (fp) avstyrks sålunda i berörd del.
Vissa övriga finansierings- och ägarfrågor
I detta avsnitt behandlas tre motioner som tar upp frågor om egenföretagares borgensåtaganden, om kapitalförsörjningen för kooperativa företag och om en utredning om utvidgat ägaransvar.
Riksdagen bör hos regeringen begära att en utredning om egenföretagarnas borgensåtaganden tillsätts, anförs det i motion 1990/91:N248 (m). Med den inskränkta bestämmanderätt som lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) innebär kan, enligt motionären, företagarna inte svara för sina borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare; i den mån borgen krävs borde den avse endast företagaren och inte hans anhöriga.
Motsvarande yrkanden har framställts av samme motionär under en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället, våren 1990, hänvisade utskottet till tidigare uttalanden (1989/90:NU30 s. 50) av innebörd att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k. etikmeddelande från bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982), vilket bl.a. innebär att varje fall bör bedömas individuellt och att ett borgensåtagande helst bör utformas så att det står i proportion till ägarens ekonomiska ställning. De tre borgerliga partiernas företrädare har under senare år gett stöd åt motionärens krav i reservationer.
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och avstyrker därmed motion 1990/91:N248 (m).
Aktiebolag bör inte vara den enda företagsformen för småföretag, utan producent- och konsumentkooperativ bör få det allmännas stöd framför allt genom en bättre genomarbetad lagstiftning för dessa företagsformer, anförs det i motion 1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver metoderna för att förse kooperativa företag med eget kapital utvecklas.
I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningens betänkande (SOU 1991:24) framläggs förslag om en ny lag som skall göra det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och driva offentlig verksamhet. Den myndighet som får en sådan ansökan skall enligt förslaget pröva den i positiv anda. Vidare föreslås en översyn av bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening och en översyn av skattebestämmelser som diskriminerar den ekonomiska föreningen jämfört med aktiebolag.
Beträffande de kooperativa företagens tillgång till riskkapital sägs i betänkandet (s. 114--116) att denna måste säkras och att kooperativa företag måste ges åtminstone samma möjligheter som andra företagsformer. Utredningen pekar på olika varianter för lösning av kapitalförsörjningsfrågorna för kooperationen. Ett sätt är att stimulera bildandet av kooperativa kreditinstitut, ett annat att införa statliga kreditgarantier och ett tredje att tillhandahålla förmånliga lån via staten. Utredningen tar inte ställning till de olika varianterna utan föreslår att kooperativa rådet får i uppdrag att arbeta vidare med frågan.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande, som tidigare nämnts, och en proposition planeras till augusti 1991.
I detta sammanhang bör också erinras om den tidigare nämnda (s.34 och37) parlamentariska kommitté (Ju 1990:08), som har tillkallats med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Enligt direktiven (dir. 1990:46) skall kommittén dels föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen, dels överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation samt aktieägarnas minoritetsskydd. I direktiven sägs bl.a. att kommittén, mot bakgrund av den utveckling som har skett av ägarstrukturen i näringslivet, bör överväga om den nuvarande organisationen av aktiebolag och kompetensfördelningen mellan olika bolagsorgan åstadkommer den balans som lagstiftaren har åsyftat. Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara slutfört före den 1 december 1992. Enligt vad utskottet har erfarit, kan arbetet beräknas komma att pågå in på år 1993.
Med hänvisning till att de frågor som tas upp i motion 1990/91:N42 (mp) är under beredning i olika sammanhang anser utskottet att det inte finns någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken. Motionen avstyrks därmed.
Aktiebolagsformen är ett formaliserat sätt att kunna komma undan personligt ansvar, sägs det i motion 1990/91:31 (mp). Ett ökat personligt ansvarstagande fordrar att aktiebolagslagen ändras i två avseenden. Aktieägare med större inflytande, dvs. med mer än 2 % av antalet aktier i ett företag, föreslås kunna göras ekonomiskt ansvariga dels för ekonomiska åtaganden, för den händelse att företaget inte klarar sådana, dels för de skador som kan uppkomma på miljö och människor, för den händelse företaget inte självt kan bära det ekonomiska ansvaret. Regeringen bör snarast tillsätta en utredning som utmynnar i förslag om hur ett utvidgat ägaransvar kan genomföras, säger motionärerna.
Som nyss har redovisats har det tillsatts en parlamentarisk kommitté med ett vidsträckt uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen. Ett delbetänkande planeras till början av år 1992 och slutbetänkande kring årsskiftet 1992-1993.
I en lagrådsremiss i april 1991 har regeringen föreslagit att bl.a. delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer skall kunna bli solidariskt betalningsansvariga för bolagets skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsätts att bolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser samt att detta beror på att delägaren har begagnat sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt sätt. En motsvarande regel föreslås gälla även för ekonomiska föreningar. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Enligt utskottets mening finns det inget skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande av den typ som begärs i motion 1990/91:N31 (mp). Motionen avstyrks sålunda.
Nyetableringsinsatser
Forskningsbaserade småföretag
Ökade ansträngningar bör göras, sägs det i propositionen (s.223 f.), för att främja företagsamhet i anslutning till universitet och högskolor. De företag som bygger sin verksamhet på ny teknik har särskild betydelse för förnyelsen av näringslivsstrukturen, sägs det vidare. Teknikintensiva företag uppstår ofta som avknoppningar från universitet och storföretag, men undersökningar som har gjorts visar att nybildningen av denna typ av företag är relativt begränsad. Enligt regeringens bedömning bör förutsättningarna för utveckling av s.k. forskningsbaserade småföretag förbättras bl.a. genom rådgivningsinsatser och utveckling av den miljö i form av teknikparker, "kuvöser" och liknande som har vuxit fram i anslutning till högskolorna.
Från tillväxtsynpunkt är det angeläget att uppkomsten och tillväxten av forskningsbaserade småföretag underlättas. För att möjligheterna att bistå denna typ av företag skall förbättras föreslår regeringen att utvecklingsfonderna i län med universitet och större högskolor skall få utökade resurser. Totalt bör ytterligare 10 milj.kr. fördelas mellan berörda fonder, sägs det i propositionen. Dessa medel ingår i anslaget Småföretagsutveckling. Det skall ankomma på den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten att fördela medlen på de aktuella utvecklingsfonderna. Anslagsfrågorna behandlas i det följande i ett särskilt avsnitt (s. 71--73).
I motion 1990/91:N20 (s) betonas särskilt behovet av insatser i Malmöhus län. Näringslivet i detta län har en stor andel "mogna företag", och andelen företag baserade på ny teknik är mindre än vad som skulle kunna anses motiverat av att det finns ett universitet i regionen, säger motionären. Regeringen borde därför se till att utvecklingsresurser fördelas till denna region, till verksamhet som kan bryta detta mönster.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att utvecklingscentra för nya företag bör inrättas i Sjuhäradsbygden, sägs det i motion 1990/91:N235 (c). Motionärerna föreslår att det inrättas en stiftelse som kan tillhandahålla lokaler och servicefunktioner. Där skulle den person som har en företagsidé kunna börja sin verksamhet med stöd och hjälp från "företagshuset". Utvecklingsfonden i Älvsborgs län borde, enligt motionären, få i uppdrag att ta initiativ till en sådan satsning, varvid banker, finansbolag och privatpersoner kunde skapa den ekonomiska grunden för stiftelsen.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår beträffande forskningsbaserade småföretag.
De två här aktuella motionerna gäller åter sådana särskilda regionala insatser som enligt utskottets uppfattning (jfr s.53) inte bör initieras av riksdagen. Motionerna avstyrks.
Nyetableringslån
I Tyskland finns sedan år 1979 en låneform för nyetableringar, Eigenkapitalhilfeprogramm (EKH-lån). I partimotioner från folkpartiet liberalerna och centerpartiet begärs med hänvisning till denna låneform att förutsättningarna för införande av en liknande lånetyp i Sverige skall utredas.
I motion 1990/91:N291 (fp) sägs att de tyska EKH-lånen har gjort sig kända för att ha betydande del i framgången med nya företag. Den mycket höga överlevnadsgraden hos företag som beviljats EKH-lån sägs till stor del bero på amorteringsfrihet under de tio första åren och dessutom på höga krav på kompetens, hög undre gräns för investeringsbeloppet, krav på investerings- och finansieringsplan, krav på marknadsanalys och noggrann bedömning av verksamhetens framtidsmöjligheter. De tyska lånen är kraftigt räntesubventionerade och handläggs av låntagarens privata bank. Med detta system som utgångspunkt och mot bakgrund av SINDs utredning Nyföretagande i framtiden (SIND PM 1990:3), bör, enligt motionärerna, ett jämförande material utarbetas, där det belyses hur en svensk modell för åtgärder i syfte att öka småföretagandet skulle kunna utformas samt vilka ekonomiska resurser som borde komma i fråga.
De statliga stöden inom näringspolitiken bör främst inriktas på nyetablering och utveckling av små och medelstora företag, sägs det i motion 1990/91:N225 (c). Sverige saknar i dag program som är särskilt inriktade på nyetablerare. De tyska EKH-lånen har fallit mycket väl ut, beroende på höga kompetenskrav, lång amorteringsfri period och noggrann prövning av ansökningar. Motionärerna föreslår att ett motsvarande stöd skall införas i Sverige och att regeringen skall anmodas att förelägga riksdagen förslag i denna fråga.
Även i miljöpartiets motion 1990/91:N227 (mp) sägs (utan formellt yrkande) att personliga lån till företagare, liknande de tyska EKH-lånen, bör kunna tillämpas i Sverige. I motionen, som har behandlats tidigare i betänkandet (s.57 f.), föreslås att närfonder skall inrättas. Dessa skall, enligt motionärerna, få möjlighet att bevilja personliga lån av liknande typ som EKH-lånen till dem som vill starta en verksamhet som bedöms vara privat- och samhällsekonomiskt sund och lovande.
SIND har, på initiativ av industridepartementet, genomfört en studie av omfattningen av nya företag och av de viktigaste instrumenten för att stimulera nyföretagande i Sverige, Danmark, Norge, Holland och Västtyskland (SIND 1989:3). I studien konstaterades att nyetableringsfrekvensen i stort sett låg på samma nivå i Sverige, Norge och Danmark. Västtyskland hade en betydligt högre och Holland en betydligt lägre etableringsnivå än de nordiska länderna.
SIND har vidare hösten 1990 gjort en studie av det tyska stödprogrammet EKH (SIND PM 1990:3). Syftet med studien var att mer i detalj beskriva de tyska nyetableringslånen, ge synpunkter på och erfarenheter kring de statliga lånens utformning och handläggning samt med hjälp av denna beskrivning dra slutsatser om och ge förslag till en liknande stödform för nyetablerare i Sverige.
I studien sägs att EKH-lån, vilka som nämnts inrättades år 1979, i dag är ett av de viktigaste nyetableringslånen i Tyskland. De utesluter inga verksamhetsområden men däremot genom sina förutsättningar och villkor en del sökande. Lånen beviljas endast för sådana nyetableringar där man bedömer att företaget skulle få betydande problem utan denna statligt subventionerade kredit. Med hänsyn till det höga subventionsvärdet är lånen förenade med höga krav. Låntagaren blir tillsammans med make resp. maka och ev. annan delägare personligt ansvarig för lånet. Beslutsunderlaget är i jämförelse med övriga lån mycket omfattande, och det ställs stora krav på nyetablerarens kvalifikationer. Den grundliga bedömningen av både person och verksamhet gör att handläggningstiden ofta överstiger sex månader. Alla kostnader i samband med bedömning och handläggning av ett ärende betalas av låntagaren.
Överlevnadsgraden efter de fem första åren ligger på drygt 90%, medan genomsnittet för övriga låneformer är ca 55 %. Kostnaden (= subventionsvärdet) är totalt sett mycket hög, närmare 30 % av lånevolymen, medan kostnaden per skapat arbetstillfälle, som uppgår till knappt 600 DM per år, är mycket låg. Den största nackdelen med lånen torde, enligt SINDs studie, vara den omfattande och utdragna handläggningen av låneärendena. De faktorer som bidrar mest till den höga överlevnadsgraden anses vara de tio amorteringsfria åren, kravet på personlig kompetens, noggrann planering och en utomstående bedömning av verksamheten.
I studien dras sammanfattningsvis slutsatsen att man med EKH-lånen som utgångspunkt bör utforma ett förslag till nyetableringslån i Sverige. De resurser och den kompetens som svenska fonder, organisationer, banker m.fl. besitter skulle utnyttjas i det tilltänkta systemet.
Förslagen i SINDs studie har inte överlämnats till industridepartementet med en formell framställning till regeringen. Från regeringskansliets sida har under hand framhållits att ett system med nyetableringslån enligt samma modell som EKH-lånen skulle vara förenat med stora kostnader för staten. Erfarenheter från Tyskland anses tyda på detta. Vidare bedöms de nya statliga riskkapitalbolagen i stor utsträckning kunna tillgodose det lånebehov som de föreslagna nyetableringslånen är avsedda att täcka.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar. Det finns, menar utskottet, i dagens ekonomiska läge inte förutsättningar för införande av ett lånesystem som kan befaras medföra relativt stor belastning på statsbudgeten. Vidare bör, som nämnts, de nya statliga riskkapitalbolagen i stor utsträckning kunna tillgodose det aktuella lånebehovet.
Hantverk
Tre motioner innehåller olika yrkanden om hantverk.
För att Centrala hantverksrådet skall få en mer stabil grund för sitt arbete föreslås i motion 1990/91:N336 (m) att statens stöd skall ges i form av permanenta årliga anslag direkt till Hantverksrådet i stället för som nu via SINDs anslag. Detta skulle, enligt motionärerna, förbättra möjligheterna för rådet att marknadsföra och utveckla hantverket.
Även i motion 1990/91:N216 (fp) tas frågan om ett permanent anslag till Centrala hantverksrådet upp. Den nuvarande ordningen för statens stöd till hantverket innebär uppenbara nackdelar, hävdar motionärerna; det finns risk för att frågor rörande hantverket ges låg prioritet av SIND. I motionen begärs också att riksdagen skall göra ett uttalande om att hantverksyrken och hantverkskunnande bör främjas. Flera motiv talar enligt motionärerna för detta. Hantverket är en förutsättning för den fortsatta utvecklingen av industri och teknik. Kunskaper om olika byggnadstekniker och byggnadsmaterial liksom tillgång till hantverksservice i samhällsplaneringen bör bevaras. Hantverket utgör vidare ett kulturarv som bör vårdas. Därtill kommer beredskaps- och sysselsättningsskäl samt regionalpolitiska skäl. Ett annat önskemål i motionen är att regeringen skall göra länsstyrelserna och landstingen uppmärksamma på behovet av en hantverksresurs i varje region. En av de två hemslöjdskonsulenterna i varje län borde, enligt motionärerna, vara en hantverkskonsulent, vars arbetsfält också skulle omfatta hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att ett hantverkscentrum bör inrättas på Citadellet i Landskrona, anförs det i motion 1990/91:N325 (c, fp). År 1984 bildade Skånes hembygdsförbund och Landskrona kommun Stiftelsen Skånehantverk. Ändamålet var att inom Citadellet i Landskrona möjliggöra skolning av hantverkare och vidareutbildning av byggnadshantverkare. På Citadellet finns det redan så mycken hantverkskunskap och erfarenheter av hantverksutbildning, säger motionärerna, att det finns naturliga förutsättningar för ett vidareutvecklat hantverkscentrum.
Utskottet behandlar de fyra uppslagen till åtgärder på hantverkets område i den ordning som de har nämnts.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för information om olika hantverksutbildningar. SIND är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör hantverk. Under innevarande budgetår bidrar SIND med ca 775000 kr. till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom hantverksområdet har SIND avdelat 1150000 kr. för detta budgetår.
Motionsyrkanden avseende Centrala hantverksrådet motsvarande de nu aktuella har vid flera tillfällen avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU6), upprepade utskottet sina tidigare ställningstaganden, med innebörd att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet till hantverket har ett nära samband med övriga statliga insatser för småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND och att det bör ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar. SINDs bidrag till Centrala hantverksrådet och andra projekt inom hantverksområdet redovisades också. I en reservation (m, fp, c) påyrkades en permanentning av anslaget.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att göra något annat ställningstagande än hösten 1990 beträffande Centrala hantverksrådet. Motionerna 1990/91:N336 (m) och 1990/91:N216 (fp) avstyrks därmed av utskottet i berörda delar.
Hösten 1990 avslog riksdagen motionsyrkanden om främjande av hantverksyrken och hantverkskunnande liknande det som nu förs fram i motion 1990/91:N216 (fp). Även här upprepades tidigare ställningstaganden -- utskottet utgick från att Centrala hantverksrådet fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för hantverket och att rådet, när så krävs, väcker frågan om sådana åtgärder hos de ansvariga instanserna. Ett åtgärdsprogram för hantverket begärdes i en reservation (fp, c, mp). I en annan (m) förespråkades att erforderliga åtgärder skulle vidtas; direkt bifall till de aktuella motionsyrkandena föreslogs dock inte.
Utskottet kan inte se någon anledning för riksdagen att nu inta någon annan ståndpunkt än hösten 1990 i fråga om främjande av hantverksyrken och hantverkskunnande. Det är, som utskottet tidigare har framhållit, av vikt att hantverksyrken och hantverkskunnande bevaras. Något särskilt uttalande av riksdagen anser utskottet dock inte att det finns behov av. Motion 1990/91:N216 (fp) avstyrks därmed av utskottet i berörd del.
Ett motionsyrkande om inrättande av hantverkskonsulenter motsvarande det som finns i motion 1990/91:N216 (fp) avslogs också av riksdagen hösten 1990 (1990/91:NU6). Även härvidlag hänvisade utskottet till tidigare ställningstaganden; en utvidgning av arbetsområdet för hemslöjdskonsulenterna till att avse även hantverk skulle, framhöll utskottet, medföra att den avsedda förstärkningen av stödet till hemslöjden i stort sett skulle utebli. Vidare erinrades om att alla hantverksföretag kan få del av utvecklingsfondernas service och rådgivning. Företrädarna för folkpartiet liberalerna reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat ställningstagande än vad som gjordes i höstas. Motion 1990/91:N216 (fp) avstyrks således i här aktuell del.
Vad slutligen gäller förslaget i motion 1990/91:N325 (c, fp) om att ett hantverkscentrum skall inrättas på Citadellet i Landskrona har utskottet tidigare behandlat liknande yrkanden (NU 1987/88:25, 1988/89:NU22). Yrkanden om att stiftelsen Skånehantverk i Landskrona skulle tillföras ökade ekonomiska resurser har därvid avslagits av riksdagen. Utskottet har hänvisat till att frågan om eventuellt stöd till verksamheten på näringspolitiska grunder får prövas av de ansvariga centrala och regionala instanserna.
Enligt utskottets mening har det inte tillkommit några faktorer som motiverar ett ändrat ställningstagande av riksdagen. Motionen avstyrks därmed.
Vissa anslag
Småföretagsutveckling
Från anslaget Småföretagsutveckling (B 7) betalas kostnader för dels de regionala utvecklingsfondernas företagsservice och administration m.m., dels vissa andra insatser inom småföretagsområdet. I propositionen föreslås att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag på 226,6 milj.kr. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits å ena sidan till minskat behov av bidrag till utvecklingsfonderna i stödområdet för beredning och uppföljning av frågor om lokaliseringsstöd, å andra sidan till allmänna kostnadsökningar hos bl.a. utvecklingsfonderna och till ökade behov hos vissa fonder som arbetar mycket med s.k. teknikintensiva företag.
På denna punkt föreligger motionsyrkanden med krav på minskning, ökning eller omfördelning av anslaget. I två motioner från folkpartiet liberalerna -- motionerna 1990/91:N33 och 1990/91:N298 -- yrkas på att 98,3 milj.kr. skall anvisas till småföretagsutveckling, vilket innebär en minskning med 128,3 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. I den sistnämnda motionen sägs att endast en del av anslaget, vilket bl.a. berör de regionala utvecklingsfonderna, har någon betydelse för företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige. Motionärerna bedömer att det är möjligt att med ett mindre anslag upprätthålla utvecklingsfondernas verksamhet med den inriktning som förordas. Det anslag till småföretagsutveckling som regeringen föreslagit borde med anledning av detta reduceras med 100 milj.kr. Vidare föreslår motionärerna att programmet för träindustrin skall avslutas, vilket innebär en besparing på 17 milj.kr.
I motion 1990/91:N33 (fp) begärs en utvärdering av det statliga stödet till företagande. Effektiviteten i detta stöd kan ifrågasättas, säger motionärerna. I motionen hävdas också att en del av det aktuella anslaget går till dolda subventioner till stiftelsen Institutet för företagsutveckling, SIFU. Motionärerna motsätter sig kraftigt detta och kräver att konkurrenssnedvridande subventioner av denna typ upphör.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att anslaget till småföretagsutveckling ökas med ett belopp av 20 milj.kr., avsett för ett program som skall ge små och medelstora företag stöd i ansträngningarna att komma ut på EG-marknaden. Utvecklingsfonderna bör, enligt motionen, få ansvar för att ge dessa företag information, marknadsföringshjälp m.m.
Anslaget till småföretagsutveckling bör, enligt motion 1990/91:N352 (v), styras så att medlen till största delen används för insatser som kommer kvinnor till del. Detta motiveras med det kritiska läge som i dag råder i många inlandskommuner, med en stor utflyttning av kvinnor.
Miljöpartiet föreslår i motionerna 1990/91:N42, 1990/91:N227 och 1990/91:N317 att 195,3 milj.kr. skall anvisas till småföretagsutveckling. Detta innebär en minskning med 50,3 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår, som tidigare nämnts (s.57), att 20 milj.kr. av dessa medel anvisas som ett nytt anslag till närfonder, från vilket den av miljöpartiet förordade försöksverksamheten med närfonder skall finansieras.
Utskottet behandlar först frågan om utvärdering av stödet till företagande, därefter förslaget om ett särskilt program för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden och förslaget om att huvuddelen av anslaget skall användas för insatser som kommer kvinnor till del. Slutligen behandlas anslagsbeloppet.
I motion 1990/91:N298 (fp) tas särskilt stödet till stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) upp.
SIFU är en statlig stiftelse som bildades år 1980 -- på basis av en tidigare verksamhet i myndighetsform -- och som till sin huvuddel är förlagd till Borås. SIFU har till uppgift att genom främst fortbildningsverksamhet stärka de små och medelstora företagens livskraft och utvecklingsförmåga. SIFU fick tidigare visst statligt bidrag via statsbudgeten. Nu förmedlar SIND medel till SIFU från en anslagspost, kompetenshöjande insatser inom småföretagsområdet m.m. inom anslaget för småföretagsutveckling med utgångspunkt i en offert från SIFU. Bidraget är avsett för utveckling och marknadsföring av kurser för småföretagare. Under budgetåret 1989/90 uppgick SIFUs intäkter till 120 milj.kr., varav statens bidrag utgjorde 14,5 milj.kr.
I propositionen framhålls särskilt, som tidigare nämnts (s. 54), att utvärderingar av verksamheter skall vara ett huvudområde för den myndighet som ansvarar för näringspolitiska frågor. Utskottet utgår från att detta kommer att återspeglas i det praktiska arbetet. Vad gäller misstankarna om dolda subventioner till SIFU anser utskottet, mot bakgrund av vad som har redovisats, att dessa är obefogade. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N33 (fp) i berörd del.
Ett program för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden efterlyses i motion 1990/91:N32 (c).
I budgetpropositionen 1989 meddelades att 4 milj.kr. skulle anvisas för särskilda informationsinsatser, riktade till småföretagen, rörande EG och dess verksamhet samt marknadsutveckling i EG-länderna (prop. 1988/89:100 bil. 14). Syftet med detta arbete, som har planerats av SIND i samråd med Sveriges exportråd och genomförts av utvecklingsfonderna, är att underlätta för små och medelstora företag att beakta de hot och möjligheter som förändringarna inom EG medför. Informationsinsatserna, som påbörjades under hösten 1989, sker bl.a. i form av konsekvensanalyser i enskilda företag. Utvecklingsfonderna kan genom en s.k. EG-check delfinansiera konsultinsatser i småföretag. I den näringspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:88) sades att denna satsning borde vidareutvecklas under treårsperioden fram t.o.m. budgetåret 1992/93, varvid totalt ca 1500 företag kunde komma att beröras. Vidare sades att, utöver dessa speciella EG-insatser, EG-frågan skulle komma att prägla även mycket av den övriga verksamhet som bedrivs inom ramen för småföretagsprogrammet.
Med hänvisning till att åtgärder har vidtagits för att underlätta småföretagens inträde på EG-marknaden avstyrker utskottet motion 1990/91:N32 (c) i aktuell del.
Vad avser förslaget i motion 1990/91:N352 (v) att större delen av anslaget skall förbehållas åtgärder riktade till kvinnor, hänvisar utskottet till de insatser för att främja kvinnors företagande som har vidtagits och som har redovisats i det föregående (s.61 f.). Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till småföretagsutveckling. Därmed avstyrker utskottet de förslag om minskningar av anslaget som framförs i motionerna 1990/91:N33 (fp), 1990/91:N298 (fp), 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp).
Stöd till kooperativ utveckling
I detta sammanhang behandlar utskottet förslag i budgetpropositionen (prop. 100 bil. 15 s. 114) om fortsatt statligt stöd -- från ett anslag under civildepartementets huvudtitel -- till kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt nyföretagande under förutsättning att motsvarande bidrag lämnades av kooperationen. Medlen har ställts till kooperativa rådets förfogande och finansierat uppbyggnaden av ett kooperativt utvecklingssystem. Detta system består av tre delar, nämligen allmänna informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser, kooperativ företagsservice samt stöd till uppbyggnad av lokala kooperativa utvecklingscentra. Det primära syftet med ett sådant centrum är att främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom olika sektorer.
I samband med att riksdagen våren 1990 anslog medel till det aktuella stödet under budgetåret 1990/91, som alltså är det sista i den avtalade stödperioden, uttalade riksdagen på förslag av utskottet (1989/90:NU43) att stödet borde utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en högre nivå än vad som har gällt tidigare. I en reservation (m, fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde komma i fråga.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s.114) föreslås nu ett fortsatt statligt stöd till kooperativ utveckling. Regeringen föreslår att anslaget fördubblas från 2,5 milj.kr. till 5milj.kr. och att stödet koncentreras till lokala kooperativa utvecklingscentra. Bidrag skall utgå dels till befintliga centra, dels som stöd till utveckling av nya centra. Enligt regeringen kan kooperativa verksamheter aktivt bidra till den offentliga sektorns förnyelse liksom till landsbygdens utveckling. Genom en målmedveten satsning på stöd till lokala utvecklingscentra skall, anförs det, kooperativ rådgivning bli mer lättillgänglig.
Regeringens förslag välkomnas i motion 1990/91:N348 (s). Liksom inom EG växer i Sverige intresset för kooperativa lösningar inom flera områden där det tidigare inte har funnits några kooperativa traditioner, anför motionärerna. De menar att en plan för den fortsatta utbyggnaden av det kooperativa utvecklingssystemet bör utformas och föreslår att riksdagen anmodar regeringen att låta utarbeta en sådan plan.
I motion 1990/91:N347 (c) begärs att det aktuella anslaget skall behållas på oförändrad nivå, 2,5 milj.kr. Vidare borde även fortsättningsvis som villkor för statligt stöd gälla att också lokala och regionala intressenter bidrar till uppbyggnaden av kooperativa utvecklingscentra. Motionären framhåller att nya kooperativa företag i egentlig mening inte har vuxit upp i någon större omfattning under senare år; de kooperativ som har bildats med stöd från lokala utvecklingscentra är till övervägande delen föräldrakooperativa daghem.
En utvärdering av verksamheten med kooperationens utvecklingssystem redovisades år 1989 i en rapport (Ds 1990:1) till kooperativa rådet. Utvärderingen, som har gjorts av två forskare vid Lunds universitet, omfattar åren 1987 och 1988 samt första halvåret 1989. Det konstateras i rapporten att utvecklingssystemet har haft positiv betydelse för utvecklingen av nya kooperativ. En väsentlig slutsats av utvärderingen är att programmet med lokala kooperativa utvecklingscentra bör bibehållas och förstärkas. Med hänvisning till ett konstaterat ökat intresse för kooperativa lösningar i verksamheter som traditionellt har legat inom den offentliga sektorn, såsom omsorg och vård, föreslås att kooperativa rådet skall överväga principiella och praktiska möjligheter att finna ytterligare finansiärer av verksamheten med utvecklingssystemet. Det kan uppfattas som rimligt, sägs det i rapporten, att landsting och kommuner på både central och lokal nivå engagerar sig i systemet.
För närvarande gäller som villkor för statligt stöd till uppbyggnaden av kooperativa utvecklingscentra att också lokal kooperation lämnar ett bidrag som uppgår till minst en tredjedel av det statliga stödet. Kooperativa rådet har föreslagit att denna gräns skall höjas till 50%.
I den tidigare nämnda nykoop-företagsutredningen (se s.62 och 64f.) föreslås bl.a. att bildandet av lokala kooperativa utvecklingscentra uppmuntras för att främja en kooperativ utveckling, inte minst på landsbygden. Samarbetet mellan kooperativa utvecklingscentra och utvecklingsfonderna borde formaliseras och förbättras. Staten borde vidare genom avtal med varje utvecklingscentrum på inte alltför kort tid garantera allmänhetens tillgång till sakkunnig rådgivning och kooperativ företagsbildning. Betänkandet remissbehandlas nu, som tidigare nämnts. En proposition planeras bli avlämnad i augusti.
Utskottet instämmer i vad som sägs i budgetpropositionen om kooperationens möjliga betydelse för den offentliga sektorns förnyelse och för landsbygdens utveckling. Regeringens förslag om en fördubbling av det statliga stödet till kooperativ utveckling ligger väl i linje med vad utskottet anförde för ett år sedan och tillstyrks alltså. Motionerna 1990/91:N348 (s) och 1990/91:N347 (c) avstyrks i aktuella delar.
Ändrad myndighetsstruktur m.m.
Ny näringspolitisk myndighet
I propositionen (s. 232--242) föreslås att en ny central näringspolitisk myndighet inrättas. Den skall börja sin verksamhet den 1 juli i år och vara lokaliserad till Stockholm. Statens energiverk (STEV), statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU) föreslås samtidigt läggas ner.
STEV är sedan år 1983 central förvaltningsmyndighet för frågor om energiförsörjning. Det åligger STEV bl.a. att verka för en rationell och miljöanpassad tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi och att bevaka säkerhetsfrågorna. STEV skall bedriva planerings- och utredningsverksamhet inom energiområdet. Verket svarar också för funktionen energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret, innefattande bl.a. ansvaret för de statliga oljeberedskapslagren. Antalet anställda är ca 260.
SIND bildades år 1973. SIND är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt, sedan år 1983, även för det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Huvuduppgifter för SIND är dels att främja industrins omvandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt stöd och företagsutvecklande insatser, dels att bidra till en balanserad regional utveckling genom bl.a. regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd. SIND utövar statens huvudmannaskap för de regionala utvecklingsfonderna. Vidare handlägger SIND ärenden om utnyttjande av investeringsfonder och förnyelsefonder. Antalet anställda är ca 180.
STU bildades år 1968. STU är central förvaltningsmyndighet för statens initiativ och stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt planläggning och rådgivning inom området. STU lämnar finansiellt stöd i form av bidrag, lån m.m. Vid STU tillämpas programbudgetering med indelning i tre program, Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Antalet anställda är ca 230.
Förändringar av näringspolitikens inriktning, den ökade internationaliseringen liksom vidgad delegering och decentralisering motiverar, enligt regeringen, att en ny näringspolitisk myndighet bildas. Vidare anses regeringens samordning av näringspolitiken göra en organisatorisk förändring av den centrala myndighetsstrukturen befogad. I propositionen aviseras tillsättandet av en särskild utredare med uppgift att planera den nya myndighetens organisation m.m.
Uppgifterna för den nya myndigheten bör, enligt propositionen, vara att bidra till en miljöanpassad ekonomisk tillväxt, öka näringslivets konkurrenskraft, bidra till att skapa fungerande marknader samt verka för en säker tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi i landet. Myndigheten skall vidare främja utvecklingen av ett långsiktigt livskraftigt näringsliv och medverka till att en balanserad regional utveckling uppnås. Myndigheten skall också medverka till den fortgående omställningen av energisystemet. Internationaliseringen bör ges en stark återspegling i myndighetens näringspolitiska verksamhet. Myndigheten skall vidare verka för miljöhänsyn och energieffektivitet. Insatserna för att främja näringslivets utveckling och bidra till en god regional balans skall främst inriktas på de små och medelstora företagen. Följande huvudområden för myndighetens verksamhet anges i propositionen: teknisk forskning och utveckling med inriktning på näringslivs- och energifrågor, småföretagsfrågor, regional utveckling, tillförsel och användning av energi, energidistributionsfrågor och koncessioner för ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap, frågor med anknytning till den internationella utvecklingen.
Myndigheten skall ha en flexibel organisation, sägs det i propositionen. Antalet anställda beräknas kunna minskas med en tredjedel, jämfört med nuvarande antal anställda vid de tre myndigheterna, som uppgår till 670. Som särskild utredare (I1991:03, dir. 1991:15) tillsattes den 7 mars departementsrådet Göran Aldskogius. Utredaren skall enligt direktiven ansvara för genomförandet och organisationen av den nya näringspolitiska myndigheten m.m. Utgångspunkt för arbetet är det förslag som regeringen har redovisat i propositionen och som ytterligare utvecklas i direktiven samt de övriga beslut som riksdagen och regeringen lägger till grund för verksamheten.
Förslaget om en ny näringspolitisk myndighet har tagits upp i partimotioner från samtliga oppositionspartier.
De tre borgerliga partierna motsätter sig regeringens förslag. I stället föreslås i motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N32 (c) att STEV och SIND slås samman men att STU bibehålls som en självständig myndighet.
I motion 1990/91:N34 (m) sägs att regeringens ambition att skapa ett organ som, enligt propositionen, bör ge förbättrade förutsättningar att på central myndighetsnivå genomföra en offensiv näringspolitik bådar illa. Tidigare försök att bedriva sådan politik har skadat det svenska näringslivet. Sveriges industriella struktur varken kan eller bör styras av en näringspolitisk myndighet, säger motionärerna. Delar av SINDs verksamhet bör därför kunna avvecklas. Detta gäller också delar av STEVs verksamhet. Tillsyns- och övervakningsuppgifter hos STEV och SIND bör kunna samordnas i en gemensam myndighet, vilken bör kunna dela administrativa resurser med STU. STU utgör ett serviceorgan utan egentliga myndighetsuppgifter, varför möjligheterna att förändra STU från myndighet till stiftelse eller bolag bör övervägas, anförs det vidare i motionen.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs en samordning av de näringspolitiska myndigheterna, sägs det i motion 1990/91:N357 (m).
Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet är i stort behov av reformering och rationalisering, heter det i motion 1990/91:N33 (fp). Motionärerna finner det naturligt att STEV och SIND slås samman, eftersom de arbetar på likartat sätt med utrednings- och utvecklingsarbete inriktat mot olika branscher och regioner. STU har däremot haft en annan inriktning. Motionärerna menar att statens möjligheter att stödja teknisk utveckling bäst garanteras genom att STU kvarstår som en oberoende myndighet. Personal- och ekonomiadministration bör dock av effektivitetsskäl vara gemensam för STU och det nya näringspolitiska verket.
Centerpartiet uttalar i motion 1990/91:N32 att det är välmotiverat att myndighetsstrukturen förändras, men föreslår en annan lösning än regeringen. SIND och STEV bör slås samman. Vidare bör länsstyrelserna och utvecklingsfonderna överta ansvaret för småföretagsfrågor, regional utveckling och näringspolitiska utredningar. Däremot bör STU finnas kvar som egen myndighet, eftersom STUs verksamhet på avgörande punkter skiljer sig från SINDs och STEVs. Det borde vidare övervägas om STU i framtiden kan drivas i stiftelseform.
Vänsterpartiet accepterar i sin partimotion 1990/91:N45 regeringens bedömning att en för nya näringspolitiska uppgifter ändamålsenlig myndighetsstruktur bäst uppnås genom att STEV, SIND och STU läggs ner och ersätts med en ny myndighet för näringspolitiska frågor. Motionärerna anser att det är självklart att denna omorganisation skall ske på ett sådant sätt att den berörda personalens önskemål om nyanställning i statlig verksamhet eller utbildning tillgodoses. I motionen understryks också vikten av ett starkt och effektivt stöd till teknisk forskning och utveckling samt till forskning och utveckling på energiområdet.
Miljöpartiet motsätter sig i motion 1990/91:N42 förslaget att STEV, SIND och STU skall avvecklas. Däremot accepteras en sammanslagning. De statliga myndigheterna verkar dels som serviceorgan, dels som övervakare av att lagar och förordningar följs, sägs det i motionen. Motionärerna anser att överhetsansvaret tidigare har betonats alltför mycket men att man nu inte bör gå för långt åt andra hållet. De pekar vidare på vikten av att de olika enheterna inom den nya myndigheten får arbeta självständigt och att den gemensamma administrationen huvudsakligen verkar för att smidigare överföra kunskap och resurser mellan verksamhetsområdena.
Representanter för industridepartementet och utredningsmannen har inför utskottet lämnat upplysningar om bakgrunden till förslaget i propositionen och informerat om det pågående utredningsarbetet. Företrädare för de fackliga organisationerna vid de tre myndigheterna har inför utskottet framfört sina synpunkter på innehållet i och tillvägagångssättet för förändringsarbetet. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademiens synpunkter i frågan, särskilt vad gäller STUs ställning, redovisats för utskottet.
Utskottet behandlar först den övergripande frågan om ändrad myndighetsstruktur, därefter frågan om arbetsfördelning mellan den föreslagna nya myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder samt frågan om lokalisering av den nya myndigheten. Slutligen behandlas anslagsfrågorna. Därvid tas även anslaget till statens elektriska inspektion upp.
Utskottet anser liksom regeringen att de förändringar som har skett på näringspolitikens område motiverar att en ny näringspolitisk myndighet inrättas för att överta uppgifter från STEV, SIND och STU, vilka då bör avvecklas. En sådan koncentration av ansvar och resurser till en myndighet bör medföra att arbetet på det näringspolitiska området kan bedrivas på ett mer effektivt sätt än för närvarande.
Utskottet instämmer också i regeringens synpunkter, så som de kommer till uttryck i propositionen och i direktiven till den särskilda utredaren, på hur verksamheten inom den nya myndigheten innehållsmässigt bör utformas. De farhågor som uttalas i främst de borgerliga partiernas motioner, men till viss del också i miljöpartiets motion, för att den verksamhet som nu bedrivs av STU inte skulle få tillräckligt utrymme inom den nya myndigheten, delar utskottet inte. Både av vad som sägs i propositionen och av utredningsdirektiven framgår att teknisk forskning och utveckling kommer att vara ett centralt intresseområde för den nya myndigheten. Snarare är det så, enligt utskottets mening, att de uppgifter som nu åvilar STU kommer att kunna ombesörjas på ett mer effektivt sätt av den nya myndigheten, genom möjligheterna till integration mellan enheter inom SIND och inom STU som för närvarande sysslar med likartade frågor.
Frågan om hur ett starkt och effektivt stöd till teknisk forskning och utveckling i allmänhet, och på energiområdet i synnerhet, skall kunna garanteras tas också upp i motion 1990/91:N45 (v). Utskottet vill understryka att det är synnerligen viktigt att dessa frågor får en framskjuten ställning inom den nya myndigheten. Något särskilt uttalande i saken härutöver anser utskottet inte behövas.
Med anledning av vad som sägs i vänsterpartiets motion angående omsorgen om personalen, vill utskottet framhålla att det är självklart att omställningen skall genomföras med iakttagande av gällande lagar och med så stort hänsynstagande till den berörda personalen som möjligt. Som framgår av propositionen räknar regeringen med ett särskilt anslag, avsett att utnyttjas för de avvecklingskostnader som kan uppkomma.
De farhågor som framförs i motion 1990/91:N42 (mp) om att myndigheter i allmänhet -- och den näringspolitiska myndigheten i synnerhet -- skulle utvecklas alltför långt i riktning mot rollen som serviceorgan och därmed försumma rollen som övervakare, anser utskottet vara överdrivna. Framför allt vad gäller en sådan myndighet som den nya näringspolitiska myndigheten, är ett absolut villkor för att verksamheten skall lyckas att den bedrivs i nära samarbete med de olika målgrupperna.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och avveckling av STEV, SIND och STU. Samtliga här aktuella motioner i berörda delar avstyrks.
I centerpartiets motion 1990/91:N32 föreslås att länsstyrelserna och utvecklingsfonderna skall få överta det ansvar för småföretagsfrågor, regional utveckling och näringspolitiska utredningar som ligger, och enligt regeringens förslag alltjämt skall ligga, hos en central myndighet.
I propositionen anges att den nya näringspolitiska myndighetens arbetsuppgifter så långt möjligt skall decentraliseras. Detta återkommer i direktiven till den särskilde utredaren. Utskottet utgår från att detta arbete kommer att på lämpligt sätt redovisas för riksdagen. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att riksdagen bör göra något uttalande om arbetsfördelning mellan den nya myndigheten å ena sidan och länsstyrelserna och utvecklingsfonderna å den andra. Motionen avstyrks således i berörd del.
Lokalisering av myndigheten
De tre myndigheter -- STEV, SIND och STU -- vilkas uppgifter skall övertas av den nya näringspolitiska myndigheten är i dag lokaliserade till ett par fastigheter i Liljeholmen i Stockholm. I propositionen sägs att den nya myndigheten bör inrymmas i dessa lokaler.
I fyra motioner yrkas på annan lokalisering av myndigheten.
I centerpartiets partimotion 1990/91:N32 föreslås att den nya myndighet som enligt motionärernas linje skall bildas genom sammanslagning av STEV och SIND skall lokaliseras till Nyköping och inleda sin verksamhet den 1 juli 1992. I motionen hänvisas till riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (1989/90:AU13), i vilket sägs att lokaliseringsfrågan skall prövas vid nyinrättande av myndighet. Motionärerna anser att regeringen bortser från detta beslut, när den vill att den nya myndigheten lokaliseras till Stockholm utan att annan lokalisering prövas.
Den nya myndigheten bör lokaliseras till Västerås, sägs det i två motioner. Samhällsekonomiska skäl talar för detta, anförs det i motion 1990/91:N299 (s). Västmanland är det län som har den största andelen industrisysselsatta och man får där en nära kontakt med såväl näringslivet som samhällets forskning och utveckling, säger motionärerna. I motion 1990/91:N37 (c) betecknas Västmanlands län som det bortglömda länet när det gäller lokalisering av statlig administrativ verksamhet. Regeringens strategi tycks vara att göra förändringar så snabbt att ingen annan ort än det överhettade Stockholmsområdet har möjlighet att konkurrera, säger motionären. Den nya myndigheten borde lokaliseras till Västerås och börja sin verksamhet den 1 juli 1992.
En lokalisering till Blekinge förordas i motion 1990/91:N35 (c). Motionären anser att det är viktigt att nya och förändrade myndigheter sprids över hela landet, så att nya verksamhetsgrenar kan utvecklas i områden som saknar eller har brist på den typ av arbete som en förvaltningsmyndighet kan erbjuda. Tidigare lokaliseringar av statliga myndigheter till Blekinge har varit mycket positiva, hävdar motionären.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den myndighetsorganisation som riksdagens beslut med anledning av proposition 1990/91:87 kommer att resultera i bör lokaliseras till Stockholm, där STEV, SIND och STU nu bedriver sin verksamhet. Gentemot resonemanget i motion 1990/91:N32 (c) vill utskottet påpeka att det enligt motionärernas linje inte, såsom i det av dem åberopade regionalpolitiska beslutet, blir fråga om nyinrättande av myndighet utan om en omorganisation i form av sammanslagning av befintliga myndigheter. Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Anslagsfrågor
Anslag till näringspolitisk myndighet m.m.
Den nya näringspolitiska myndigheten beräknas enligt propositionen (s. 257--259) behöva ca 330 årsarbetskrafter. Därtill kommer verksamheter som finansieras utanför myndighetsanslaget, såsom förvaltningskostnader med anledning av den nya kontrollordningen för elektrisk materiel, vilka täcks med avgifter, verksamheten vid statens elektriska inspektion samt drift av beredskapslager. För dessa verksamheter har behovet bedömts till ca 77 årsarbetskrafter. Utöver de ca 330 årsarbetskrafterna vid den centrala myndigheten skulle ytterligare ca 20 årsarbetskrafter behövas för att myndigheten övergångsvis skall kunna bedriva de verksamheter som på sikt skall avvecklas, t.ex. visst branschstöd och handläggning av investeringsfondsärenden. Sammantaget beräknas förvaltningskostnaderna för den nya myndigheten till 186 milj.kr. I detta belopp ingår också ett engångsbelopp på 3 milj.kr. för särskilda personalinsatser i samband med bildandet av den nya myndigheten.
Utredningsverksamheten vid den nya myndigheten bör, säger regeringen (s. 259-260), bedrivas bl.a. enligt de riktlinjer som regeringen fastställer i en årlig utredningsplan, efter förslag från myndigheten. I det föreslagna anslagsbeloppet på 27,4 milj.kr. ingår 5 milj.kr. som skall stå till regeringens förfogande. De tidigare utredningsanslagen till SIND (B 2) och STEV (H 2) upphör vid utgången av innevarande budgetår. Överföring från anslaget Energiforskning (H6) föreslås ske med 4,1milj.kr. budgetåret 1991/92.
I motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och miljöpartiet framförs krav på minskade anslag.
81 milj.kr. föreslås i motion 1990/91:N34 (m) bli anvisade till STU. Den av STEV och SIND sammanslagna myndigheten föreslås få ett förvaltningsanslag på 80 milj.kr. och ett anslag till utredningar och information på 17 milj.kr. Genom att STU och den näringspolitiska myndigheten skulle samutnyttja administrativa resurser anser motionärerna att lika stora besparingar i de administrativa kostnaderna som regeringen föreslår skall kunna förverkligas. Vad gäller den näringspolitiska myndigheten borde de inskränkningar av verksamheten som föreslås i motionen medföra att kostnaderna kan reduceras.
Även i motion 1990/91:N33 (fp) sägs att det samutnyttjande av administrativa resurser som förordas bör möjliggöra en lika stor minskning av de administrativa kostnaderna som den regeringen föreslår. Vidare förespråkar motionärerna att anslaget till den näringspolitiska myndigheten minskas med 21,5 milj.kr.; de hänvisar till att nyttan av en del av det utredningsarbete som bedrivits av SIND kan ifrågasättas. Också i motion 1990/91:N298 (fp) förespråkas en minskning med det nyss angivna beloppet. Förslaget är ett uttryck för motionärernas kritiska inställning till en del av det arbete som bedrivs vid SIND.
I miljöpartiets motion 1990/91:N317 föreslås -- mot bakgrund av de belopp som i budgetpropositionen i avvaktan på tillväxtpropositionen sattes upp för anslagen till SIND, STU och till teknisk forskning och utveckling -- en minskning av dessa anslag. Det hänvisas i motionen till miljöpartiets huvudlinje att de statliga åtgärderna skall vara av generell natur. I motion 1990/91:N42 (mp) sägs att regeringens förslag till anslag för den nya näringspolitiska myndigheten ganska väl överensstämmer med miljöpartiets uppfattning. Förslagen i den förstnämnda motionen är därför inte längre aktuella.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om inrättande av en ny näringspolitisk myndighet och om inriktningen av dess verksamhet. I konsekvens härmed ställer sig utskottet också bakom de förslag om anslag som framläggs i propositionen. Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt i berörda delar.
I propositionen föreslås också ett särskilt anslag avsett att täcka vissa kostnader i samband med avvecklingen av STEV, SIND och STU. Det rör sig i första hand om personalkostnader, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader som kan uppkomma under uppsägningstiden. Eftersom dessa kostnader inte går att beräkna föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.
Det finns enligt utskottets mening inget att erinra mot detta; anslaget tillstyrks.
Anslag till statens elektriska inspektion
Statens elektriska inspektions verksamhet avser att främja säkerheten i samband med framställning, överföring och användning av elektrisk ström. Enligt sin instruktion (1988:809) är inspektionen den lokala statliga organisationen för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor.
Inspektionen omfattas av den sedan budgetåret 1987/88 pågående försöksverksamheten med treårsbudgetering, varför medel anvisas under ramanslag. Den innevarande treårsperioden är budgetåren 1990/91--1992/93. Anslaget för kommande budgetår beräknas till 13,2 milj.kr. I avvaktan på en översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation som regeringen avser att genomföra bör den nya näringspolitiska myndigheten vara chefsmyndighet för inspektionen, sägs det i propositionen.
Utskottet tillstyrker anslaget.
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlas ett antal näringspolitiska frågor, som har aktualiserats i olika motioner. Det gäller vissa branschspecifika frågor avseende bilindustrin, järn- och stålindustrin, livsmedelsindustrin och turistnäringen. Vidare behandlas motioner som tar upp olika miljönormer och produktkrav. Ett antal motioner inriktade på särskilda regioner behandlas också.
Särskilda branscher
Bilindustrin
Frågor om bilindustrins framtid tas upp i tre motioner. Bilindustrin i Sverige inger i dag stor oro, sägs det i motion 1990/91:N42 (mp). Motionärerna påminner om att miljöpartiet varje år har motionerat om att problemen kring bilindustrin skulle bli föremål för en grundlig utredning (se 1988/89:NU26, 1990/91:NU3). De uttrycker besvikelse över riksdagens och regeringens passivitet och yrkar ånyo att riksdagen skall anmoda regeringen att tillsätta en utredning om bilindustrin och att den skall anslå 5 milj.kr. för ändamålet.
En kris inom bilindustrin skulle bli värre än varvs- och rederinäringens kris, sägs det i motion 1990/91:N243 (mp), till vilken det hänvisas i den tidigare nämnda motionen. Det finns därför goda skäl för en utredning av frågan hur bilindustrins framtid ser ut och vilka löften och vilka hot som framtiden kan medföra för den. Det finns, enligt motionärerna, tre starka skäl för att bilismen i världen bör inskränkas, nämligen bilismens miljöeffekter, personskadorna och de begränsade oljetillgångarna. Mot bakgrund av den globala miljö- och konkurrenssituationen och med hänsyn till den kommande lågkonjunkturen och bilindustrins betydelse i det svenska näringslivet är behovet av en grundlig och allsidig utredning av bilismen och bilindustrins framtid i Sverige mycket starkt, anför motionärerna.
I dag finns ingen klar och entydig syn från statens sida på under vilka villkor biltillverkarna skall arbeta, anförs det i motion 1990/91:N215 (s). Det är viktigt att regeringen genom industridepartementet tar ett samlat ansvar för den statliga politiken gentemot bilindustrin, menar motionärerna. Forsknings- och utvecklingsprojekt borde initieras dels för att motorernas miljöegenskaper skall förbättras, dels för att bilismens säkerhet skall höjas. Vidare borde statens insatser för att stödja underleverantörer utökas, så att det skapas fler konkurrenskraftiga svenska systemleverantörer.
Frågan om insatser för att främja utvecklingen av mer miljövänliga motorer m.m. tas mer direkt upp i åtta motioner.
I motion 1990/91:N60 (m) begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen om utvecklingen av renare motorer. Mot bakgrund av en redovisning av avgasutsläppen sägs i motionen att en utveckling av renare motorer kan ge positiva miljöeffekter och bör underlättas.
Ett intensivt arbete pågår med utveckling av nya typer av motorer, sägs det i motion 1990/91:N370 (fp). En ytterligare utveckling av nya motorer och av framdrivningsteknik för bilar är, enligt folkpartiet liberalernas uppfattning, angelägen och nödvändig.
Med utgångspunkt i miljösituationen i Stockholmsområdet anförs det i motion 1990/91:N377 (fp) att utveckling av teknik för miljövänlig drift av kollektivtrafik och bilar samt för rening bör stimuleras. Miljöproblemen är en av vår tids ödesfrågor, anför motionärerna, och samhället får inte utvecklas så att unika naturvärden offras för alltid.
Ett tillkännagivande från riksdagens sida om behovet av insatser för utveckling av miljövänliga motorer begärs också i centerpartiets partimotion 1990/91:N56. Det krävs en kraftfull satsning på utveckling av miljövänliga motorer, sägs det i denna motion. Klara tidsgränser borde fastställas för när olika miljökrav skall vara uppfyllda, på liknande sätt som har gjorts i Kalifornien.
Ett alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen är elbilen, sägs det i motion 1990/91:N282 (fp). Tiden är nu inne för en kraftig satsning på elbilen, menar motionärerna, en satsning som borde bestå i ett kraftigt ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU, Chalmers tekniska högskola m.fl. borde den svenska bilindustrin vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete. Staten föreslås ta nödvändiga initiativ för att detta skall förverkligas.
Också i motion 1990/91:N59 (mp) berörs frågan om utveckling av olika typer av eldrivna fordon. Där begärs att riksdagen skall göra tillkännagivanden dels om att alla motorfordon fr.o.m. 1987 års modell antingen skall kunna drivas med biobränslen eller vara eldrivna, dels om att statliga insatser behövs för utveckling av olika typer av eldrivna fordon. (Enligt förtydligande vid utskottsbehandlingen skulle det angivna årtalet vara 1997.) Staten måste stimulera den nödvändiga forskningen och utvecklingen, säger motionärerna.
Det är angeläget att användningen av batterier med längre livslängd stimuleras, sägs det i motion 1990/91:N245 (fp). Ekonomiska styrmedel är lämpliga att använda i detta sammanhang. Det är också nödvändigt att forskning kring de, genom sin längre livslängd, mindre miljöfarliga batterierna stimuleras, anför motionärerna och begär ett tillkännagivande av riksdagen härom.
Det är hög tid att kraftiga satsningar görs för att ta fram alternativ till dagens traditionella bensinmotor för att på så vis finna lösningar på miljöproblemen, anförs det i motion 1990/91:N343 (fp, mp). Uppfinnaren Alvar Gustavsson har presenterat idéer om en sådan alternativ förbränningsmotor, den s.k. Alvarmotorn. Tanken bakom Alvarmotorn är att skapa en förbränningsmotor som förutom att den har god bränsleekonomi ger renare avgaser än som är möjligt med nuvarande metoder. Regeringen bör dra försorg om att dessa idéer blir grundligt verifierade och presenterade, anser motionärerna. STU, Chalmers tekniska högskola, universitets- och högskoleämbetet, Industrifonden, den svenska bilindustrin m.fl. borde vara självklara samarbetspartner i detta utvecklingsarbete, tillägger de.
Utskottet behandlade hösten 1990 i ett särskilt betänkande (1990/91:NU3) motionsyrkanden rörande bilindustrin -- dess framtid, insatser för att främja framtagandet av mer miljövänliga motorer och drivmedel samt utveckling av elbilen -- liknande vissa av de här aktuella yrkandena. I betänkandet lämnades en relativt utförlig redovisning av gällande bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling och de aktiviteter som pågick på olika relevanta områden. Utskottet hänvisar till denna redovisning.
Motionsyrkanden med begäran om en utredning av bilindustrins framtid, liknande dem som framförs i de här aktuella motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N243 (mp), avslogs av riksdagen. Utskottet konstaterade att utvecklingen inom bilindustrin och hos dess underleverantörer följs av regeringen och erinrade om de uppgifter som ankommer på delegationen för verkstadsteknisk utveckling, VT-delegationen. Företrädarna för vänsterpartiet och miljöpartiet reserverade sig och krävde att en utredning om bilindustrins framtid i Sverige skulle tillsättas.
Motionsyrkanden avseende insatser för utveckling av mer miljövänliga motorer, för utveckling av elbilen och för ökad användning av batterier med längre livslängd, identiska med dem som nu framförs i fyra motioner från folkpartiet liberalerna, avslogs också av riksdagen hösten 1990. Utskottet redovisade de aktiviteter och insatser som förekommer på de olika områdena och ansåg inte att någon ytterligare åtgärd var påkallad från riksdagens sida. Företrädarna för folkpartiet liberalerna, centerpartiet och miljöpartiet reserverade sig dels till stöd för ett forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer och drivmedel, dels till stöd för ett krav på ett mer intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete avseende elbilen. Dessa önskemål återkommer nu i motion 1990/91:N370 (fp) resp. motion 1990/91:N282 (fp).
Industriministern besvarade i mars 1991 (RD 1990/91:84) en interpellation (1990/91:152) om bilindustrin. I interpellationen frågades dels om regeringen ansåg att de insatser som gjorts för att stödja utvecklingen av alternativ produktion i de orter som drabbas av bilindustrins kris är tillräckliga, dels om regeringen kunde tänka sig att tillsätta en snabbutredning av den svenska bilindustrin.
I sitt svar redovisade industriministern följande åtgärder som statsmakterna vidtagit: VT-delegationen inrättades våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) och har anvisats 150 milj.kr. under tre år. Av hittills beviljade 25 milj.kr. har 21 milj.kr. gått till bilindustrins underleverantörer. SIND har ett samordningsuppdrag för de statliga insatserna och bedriver ett eget underleverantörsprogram. Industrifonden har satsat 100 milj.kr. i projekt relaterade till förnyelse inom transportområdet, varav 20 milj.kr. innevarande budgetår. Institutet för verkstadsteknisk forskning stöder underleverantörsföretagen med teknikutveckling. Inom ramen för energiforskningsprogrammet stöds forskning och utveckling rörande motorer och drivsystem, alternativa drivmedel m.m. Innevarande budgetår har 32 milj.kr. anvisats. Förslag har lagts fram i den energipolitiska propositionen (prop. 1990/91:88) om att 30 milj.kr. per år skall anvisas under fyra år för utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer. Förslag har lagts fram i den miljöpolitiska propositionen (prop. 1990/91:90) om nya och ytterligare skärpta miljökrav på samtliga fordonskategorier. Förslag har lagts fram i den näringspolitiska propositionen (prop. 1990/91:87) om 25 milj.kr. för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för Europasamarbetet avseende teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg, järnväg och i luften. Beslut har fattats om arbetsmarknadspolitiska insatser i och regionalpolitiska medel till de orter som drabbats. Beslut har fattats om frisläpp av investeringsfonder och investeringsreserver våren 1991.
Beträffande kunskapsuppbyggnad pekade industriministern på följande: Eureka-projektet Prometheus, EG-projektet Drive, eventuellt framtida deltagande i ett nytt planerat forskningsprogram för järnvägs- och flygtrafik, projektet Business Cooperation Network (BC-net) inom bilindustrin.
Frågan om utveckling av miljövänligare motorer och drivmedel behandlades också i interpellationssvaret. Industriministern framhöll därvid särskilt att de olika redovisade insatserna även tar sikte på att stimulera utvecklingen av miljövänliga fordon.
Utskottet vill i detta sammanhang notera att det hösten 1990 har bildats en samordningsgrupp för underleverantörsfrågor. I gruppen ingår representanter för SIND, STU, de regionala utvecklingsfonderna, VT-delegationen, Företagarnas riksorganisation, Svensk industriförening, Sveriges mekanförbund och fackliga organisationer. Gruppen har till syfte att samordna resurser för underleverantörsutveckling, planering, projekt, utformning av olika finansieringsformer samt utvärderingar, uppföljning och information.
Vad gäller frågan om utveckling av elbilen kan noteras att det finns en förening, Svenska elfordonssällskapet, som har till syfte att främja introduktionen av eldrivna vägfordon i tätorter. På olika platser i landet pågår försöksverksamhet med elfordon. I Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg pågår det praktiska tester av elbilar inom ramen för de kommunala energiverken och tekniska verken.
Av de nyss angivna frågorna behandlar utskottet först kravet på att en utredning om bilindustrins framtid skall tillsättas.
Utskottet konstaterar, mot bakgrund av vad som här har redovisats, att utvecklingen inom bilindustrin och hos dess underleverantörer följs av regeringen, via olika myndigheter och organ. En rad åtgärder har vidare initierats av den svenska bilindustrin. Det finns därför, enligt utskottets mening, inget behov av en särskild utredning om bilindustrin. Motionerna 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N243 (mp) och 1990/91:N215 (s) avstyrks sålunda.
Vad gäller de krav på insatser för utveckling av mer miljövänliga motorer som förs fram i flera motioner -- motionerna 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp), 1990/91:N377 (fp) och 1990/91:N56 (c) -- hänvisar utskottet till de aktiviteter som pågår på olika områden och som har redovisats ovan. Något behov av ett särskilt uttalande anser utskottet inte föreligga. Motionerna avstyrks i aktuella delar.
Med hänsyn till de olika insatser som görs och de aktiviteter som pågår på olika håll -- såväl på statlig och kommunal nivå som inom den privata sektorn -- anser utskottet inte att det nu finns behov av ytterligare insatser rörande utveckling av en elbil. De aktuella motionerna 1990/91:N59 (mp) och 1990/91:N282 (fp) avstyrks därmed i berörda delar.
Frågan om insatser för att främja användning av och forskning kring batterier med längre livslängd behandlades hösten 1990, varvid ett yrkande från samma motionärer, likalydande med det som framförs i motion 1990/91:N245 (fp), avslogs av riksdagen (1990/91:NU3 s.9f.). Utskottet redovisade då att det pågår en intensiv utveckling när det gäller startbatterier. Vidare noterades att STU lämnar stöd till forskning och utveckling inom bl.a. batteriteknik. Utskottet delade uppfattningen att det är angeläget att startbatterier med längre livslängd kommer till ökad användning, men såg inget skäl för att staten i större utsträckning än vad som sker skulle stödja forskningen på området.
Utskottet står fast vid sitt ställningstagande från hösten 1990. Motionen avstyrks därmed.
Vad slutligen gäller utvecklingen av den s.k. Alvarmotorn, som tas upp i motion 1990/91:N343 (fp, mp), vill utskottet anföra följande. Staten har genom STU stött den hittills genomförda utvecklingen av Alvarmotorn. En insats genom s.k. teknikupphandling, som förordas i motionen, kräver för att bli framgångsrik att framtida kommersiella aktörer kan engageras. Några sådana finns inte, enligt vad utskottet har erfarit.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Järn- och stålindustrin
Regeringen bör anmodas att tillsätta en särskild kommission för stålindustrin med uppgift att studera denna industris förutsättningar och utvecklingsmöjligheter, anförs det i motion 1990/91:N276 (v). Där begärs också att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av att forskning, i syfte att möjliggöra produktion av järn och stål med energisnål teknik och under miljömässigt tillfredsställande villkor, stimuleras. Som betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB, har staten ett särskilt ansvar för svensk stålindustri, menar motionärerna.
Riksdagen avslog hösten 1989 (1989/90:NU9) ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna liknande det första av nyssnämnda yrkandena. Utskottet erinrade -- liksom vid tidigare tillfällen -- om att den omstrukturering som har genomförts inom handels- och specialstålindustrierna har syftat till att den långsiktiga konkurrenskraften inom stålindustrin skall tryggas. Därvid har staten aktivt medverkat. Vidare anförde utskottet att det för branschens fortlevnad är nödvändigt att det löpande bedrivs ett rationaliseringsarbete och att det vidtas erforderliga struktur- och effektiviseringsåtgärder. Dessa uppgifter borde dock, enligt utskottet, i första hand åvila företagen i branschen. Företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Vad gäller det andra yrkandet om stimulans av forskning, avslogs hösten 1990 ett likartat motionsyrkande från vänsterpartiet (1990/91:NU6). Utskottet framhöll att forskning på det aktuella området bedrivs vid de två kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen, båda i Luleå. Metallurgiska forskningsstationen disponerar för innevarande budgetår 17 milj.kr. och för nästa budgetår 17,8 milj.kr., varav staten bidrar med 6,8 milj.kr. resp. 7,1 milj.kr. Bearbetningstekniska forskningsstationen disponerar innevarande budgetår 6,8 milj.kr., varav staten bidrar med 3,5 milj.kr. STU, som förmedlar statens bidrag, har att ta miljöhänsyn vid utveckling av ny teknik. Den konkreta inriktningen av forskningen bestäms dock av forskningsstationerna. Vänsterpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.
Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som tas upp i motion 1990/91:N276 (v). Motionen avstyrks därmed i berörda delar.
I motion 1990/91:N277 (s) begärs att riksdagen skall uppmana regeringen att initiera förhandlingar med de olika ägarna i Bruksinvest AB. Dessa förhandlingar skulle syfta till att de medel som har satts in i bolaget skall komma till användning för skapande av nya verksamheter och utveckling av befintliga.
Bruksinvest AB bildades under år 1984, på basis av ett avtal mellan staten å ena sidan och Avesta Jernverks AB, Sandvik AB, Fagersta AB och Uddeholm AB å den andra, rörande medel för utvecklingsarbete på bruksorterna. Syftet var att det skulle skapas nya verksamheter i sådana regioner som berörs av strukturförändringar -- i första hand bruksorterna. Genom inbetalningar från de nämnda bolagen har Bruksinvest AB tillförts 16 milj.kr. i aktiekapital och 84 milj.kr. i reservfond.
Enligt vad utskottet har erfarit förekommer det sedan någon tid diskussioner mellan företrädare för industridepartementet och Bruksinvest AB om förutsättningarna för företagets fortsatta verksamhet. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.
Livsmedelsindustrin
Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kommer att medföra stora omställningar för livsmedelsföretagen, anförs det i motion 1990/91:N241 (s). Särskilt svårt kommer det att bli för de små och medelstora företagen. Det finns därför, enligt motionärerna, anledning att särskilda statliga medel avsätts för att stimulera dessa företags produkt- och kvalitetsutveckling. I motionen sägs vidare att det samarbetsprojekt (benämnt Ideon Agro Food), som har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver utökas för att möjligheterna på lång sikt skall förbättras för den sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående omställningsprocessen.
Riksdagen avslog hösten 1990 en liknande motion (s) om en särskild industripolitisk satsning på livsmedelsindustrins område (1990/91:NU6). Utskottet pekade på att STU stöder forskning och utveckling inom livsmedelsområdet genom kollektivforskningsinstituten Svenska livsmedelsinstitutet (SIK) och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). SIK disponerar för innevarande budgetår 26,5 milj.kr., varav staten via STU svarar för 10,6 milj.kr. För budgetåret 1991/92 blir motsvarande belopp 28,5 milj.kr. och 11,2 milj.kr. Packforsk, vars verksamhet omfattar alla typer av förpackningar, dvs. inte endast livsmedelsförpackningar, disponerar för innevarande budgetår 16 milj.kr., varav staten svarar för 6,4 milj.kr.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs hösten 1990. Motionen avstyrks.
Aspa Bruk
Munksjö sulfatfabrik i Aspa släpper dagligen ut betydande mängder klorerade kolväten i Vättern, sägs det i motion 1990/91:N338 (v). Motionären föreslår att Aspa Bruk görs till en modellanläggning för miljövänlig massablekning, varvid syrgasblekning skulle ersätta klorblekning. Regeringen skulle med ett bidrag till Aspa Bruk kunna ge landet en modellanläggning som skulle ha stor betydelse även för andra massafabriker, menar motionären.
Aspa Bruk har, i förhållande till andra jämförbara anläggningar, ålagts relativt strikta gränser för utsläpp. Genom regeringsbeslut den 25 augusti 1988 ålades bolaget att utreda förutsättningarna från tekniska och miljömässiga synpunkter för att det snarast, och senast fr.o.m. år 1995, skall kunna reducera utsläppsmängden av totalt organiskt bunden klor (TOCl) till mindre än 0,5 kg per ton massa genom tillämpning av Prenox-teknik eller annan ny teknik. Utredningen skulle bedrivas i samråd med statens naturvårdsverk och redovisas för koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare ålades bolaget att genom optimerad syrgasblekning, förbättrad tvätt, förbättrad styrning av klor- och alkalistegen, reducerad klorfaktor och ökad användning av klordioxid och andra lämpliga åtgärder minska satsningen av elementär klor och även i övrigt driva blekprocessen så, att utsläppsmängden av TOCl blir så ringa som möjligt. Neutraliseringen skulle utföras och dess betydelse från miljöskyddssynpunkt klarläggas i samråd med naturvårdsverket.
Aspa Bruk har lämnat den nämnda utredningen till koncessionsnämnden, som fattade beslut i februari 1991. Detta beslut har nu överklagats av naturvårdsverket. Beredningen av ärendet har just startat inom miljödepartementet.
Med hänvisning till att ärendet är under beredning avstyrker utskottet motionen.
Turistnäringen
I två motioner tas olika frågor om turistnäringen upp. Riksdagen bör göra ett uttalande om att turistnäringen skall jämställas med andra basnäringar, sägs det i motion 1990/91:N27 (s). Detta skulle medföra att även turistnäringen skulle få del i de satsningar för tillväxt som anvisas i propositionen. Motionärerna anser det vidare viktigt att infrastrukturer utformas utifrån turistnäringens behov.
Turistnäringen som framtidsindustri skall vägas in vid bedömningen av de investeringar som föreslås i tillväxtpropositionen, sägs det i motion 1990/91:N30 (s). Vidare bör statsmakterna uppmärksamma konkurrenssituationen för turistnäringen och tillse att konkurrensvillkoren anpassas till dem som gäller inom EG. I motionen sägs att det är angeläget att sådana investeringar i infrastruktur, som gör Sveriges rika tillgångar i natur och kultur mer lättillgängliga och attraktiva, prioriteras, att investeringar i teknologisk utveckling avseende information kommer till stånd, att satsningar på en väl utbyggd service görs, att regelverk och andra kostnadspåverkande faktorer, som kan försätta svensk reseindustri i ett sämre konkurrensläge än omgivande länder, ses över.
Riksdagen beslutade i december 1989 om att de särskilda reduceringsreglerna avseende mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster skulle slopas (prop. 1989/90:50, 1989/90:SkU10). Samtidigt ställde sig riksdagen bakom ett uttalande av skatteutskottet om behovet av att utvecklingen på vissa turistorter följs. Skatteutskottet sade sig utgå från att regeringen -- om förhållandena så påkallar -- vidtar de åtgärder av regionalpolitisk art som kan erfordras.
Som ett led i denna uppföljning gav regeringen i juni 1990 SIND i uppdrag att följa utvecklingen på turistorter i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands län samt på sommarturistorter på Gotland och Öland. Arbetet, som sker i samverkan med Sveriges turistråd samt berörda länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder och kommuner, skall inriktas på att följa utvecklingen av efterfrågan på turism och därtill relaterade tjänster under åren 1990, 1991 och 1992. I uppdraget ingår att göra en bedömning av de skattepolitiska beslutens effekter på den regionala utvecklingen och att överväga eventuella åtgärder av regionalpolitisk art. Uppdraget skall slutredovisas senast den 15 mars 1993. Dessförinnan skall delrapporter avlämnas.
I den första delrapporten, som kom den 10 april 1991, sägs att det ännu är för tidigt att förorda några drastiska åtgärder i vare sig den ena eller den andra riktningen. Utredarna föreslår dock att vissa åtgärder vidtas redan nu: 50 milj.kr. av de regionalpolitiska medlen bör öronmärkas för utvecklingsbidrag till turistverksamhet, varvid Gotland under en treårsperiod skall kunna få del av dessa medel. Sveriges turistråd bör ges i uppdrag att, tillsammans med turistnäringen, samordna en marknadsföringskampanj inom en ram på 10 milj.kr. Den möjlighet till nedsättning av de sociala avgifterna för företag inom vissa branscher, som i dag finns inom stödområde 1, bör även omfatta liftverksamhet. Medel bör anslås för att stärka fortbildningsresurserna och forskningsinsatserna vid turisthögskolorna samt för vidareutveckling av den statistik som är nödvändig för att följa resandenäringens utveckling.
I industridepartementets bilaga till årets budgetproposition aviseras ett uppdrag till SIND att utarbeta ett utbildningsprogram för utbildningsinsatser riktade till små och medelstora företag inom turistsektorn (s. 57). I uppdraget skall beaktas ett pågående arbete inom arbetsmarknadsstyrelsen med utformning av ett branschprogram för turist- och resenäringarna, i huvudsaklig överensstämmelse med förslag som Sveriges turistråd i juni 1990 har redovisat för regeringen i en särskild rapport. Uppdraget till SIND beräknas kunna lämnas i samband med regleringsbrevet för den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten. I budgetpropositionen nämns också ett förslag från turistrådet om inrättande av ett råd för turismens utbildningsfrågor.
Med hänsyn till de olika aktiviteter vad avser turistnäringen som pågår eller har aviserats anser utskottet inte att det nu är befogat att riksdagen tar något initiativ i saken. De aktuella motionerna avstyrks därmed.
Miljönormer och produktkrav
Produktkoncession och livscykelspecifikationer
Frågor om krav som bör ställas på produktionen tas upp i fem motioner från miljöpartiet och en motion från vänsterpartiet.
Gällande lagstiftning rörande spridning av skadliga ämnen vid produktion är inte tillräcklig, eftersom hänsyn inte tas till den totala omgivningseffekten till följd av produktion, sägs det i motion 1990/91:N314 (mp). Därför borde en produktlagstiftning införas. På basis av en livscykelspecifikation skulle en varukoncessionsnämnd fastställa varje varas tillåtlighet och ställa de krav som behövs för att produkten skall kunna accepteras. En sådan lag borde ingå i den miljöbalk som miljöskyddskommittén för närvarande arbetar med; miljöskyddskommittén borde få tilläggsdirektiv att utarbeta förslag om införande av en lag om produktkoncession, menar motionärerna.
I fyra motioner -- 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362 (mp) och 1990/91:N58 (mp) -- begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att utarbeta förslag till en lag om livscykelspecifikation. En livscykelspecifikation skall tala om hur man väntar sig att den process man har startat genom att tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är uttjänt. Följande information skulle ingå i en livscykelspecifikation: produktens syfte, ianspråktagna naturtillgångar, alstrade biprodukter, recirkulerande materiel, alstrade föroreningar, förekommande arbetsrisker, verkningsgrad vid omsättning av energi, eventuell miljöpåverkan vid användning, varudeklaration, teknisk beskrivning och bruksanvisning, tekniska garantier och garantitid, förväntad teknisk livslängd, serviceanvisningar, tillverkarens avsikter beträffande service, skrotningsspecifikation.
Alla varor och allt material bör innehållsdeklareras och märkas med lämplig återvinningsmetod, anförs det i motion 1990/91:N320 (v). I motiveringen som finns i en motion om ekologiskt byggande och boende, heter det att ekologi -- enligt motionärerna liktydigt med resurshushållning och kretsloppstänkande -- måste genomsyra hela stadsbyggandet och bostadsplaneringen.
Riksdagen avslog hösten 1990 motionsyrkanden (mp), avseende både produktkoncession och livscykelspecifikation, av samma innebörd som de nu aktuella (1990/91:NU6). Utskottet anförde att resultat av det utrednings- och beredningsarbete som bedrevs på områdena -- och som det redogjordes för -- borde avvaktas innan ställning togs till eventuella åtgärder. Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet reserverade sig gemensamt i vad avsåg motiveringen för avstyrkandet och anförde att regeringens agerande på området hade kännetecknats av förhalning och försening. Företrädaren för miljöpartiet reserverade sig till förmån för kravet på införande av produktkoncession medan kravet på införande av livscykelspecifikationer fick stöd av både vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare.
Utskottet lämnar i det följande en redovisning av det utrednings- och beredningsarbete som pågår på olika områden med anknytning till de frågor som tas upp i de aktuella motionerna.
I miljöpropositionen (prop. 1990/91:90) anförs (s. 227) att det har blivit uppenbart att det är nödvändigt att anlägga ett helhetsperspektiv -- "från vaggan till graven" -- på varuproduktionen och varuhanteringen inkl. avfallsledet. Vidare sägs att det är angeläget att en samlad och långsiktig strategi nu utvecklas för hur arbetet bör bedrivas för att varornas miljöpåverkan skall begränsas i alla led. En arbetsgrupp under miljödepartementets ledning arbetar med att ta fram en sådan strategi. Som diskussionsunderlag och förberedelse inför detta arbete har miljödepartementet låtit genomföra sex olika studier. De har redovisats i en rapport (Ds 1991:9) tillsammans med en promemoria som belyser hur arbetet inom regeringskansliet kommer att drivas vidare.
Miljöskyddskommittén (ME 1989:04) skall enligt sina direktiv (dir. 1989:32) utforma förslag till en lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Detta skall åstadkommas bl.a. genom samordning av lagar och andra föreskrifter så att nya miljöproblem kan förebyggas och gamla avhjälpas effektivare. Miljöskyddskommittén har i januari 1991 lämnat ett principbetänkande, Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4). I miljöpropositionen lämnas vissa synpunkter inför kommitténs fortsatta arbete. Slutbetänkande skall avges senast den 1 april 1993.
För att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall tillsattes sommaren 1990 en särskild utredare (M 1990:04; föreståndare Rune Olsson). Utredaren skall enligt sina direktiv (dir. 1990:45) belysa utvecklingen av miljöfarligt avfall under 1990-talet och klarlägga möjligheten att omhänderta sådant avfall och ange kostnadseffekter. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1991.
Sådan information som de i motionerna föreslagna livscykelspecifikationerna och innehållsdeklarationerna avses ge förekommer i viss omfattning. Konsumentverket uppställer -- efter uppgörelser med näringslivet -- riktlinjer för enskilda produktområden. Riksdagen fattade i december 1989 beslut om införande av miljömärkning (prop. 1989/90:25, 1989/90:LU13). Huvudmålen för miljömärkningen är att vägleda konsumenterna och stimulera till en produktutveckling som tar hänsyn till miljön. Bedömningen skall gälla produktens hela livscykel. Sverige är anslutet till en gemensam nordisk ordning för miljömärkning. Miljömärkningen är organiserad inom ramen för standardiseringskommissionens i Sverige (SIS) certifieringsverksamhet och handhas av en särskild miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp. Marknadsföringslagen (1975:1418) innehåller bestämmelser om produktsäkerhet, vilka innebär ett förstärkt konsumentskydd och ett incitament för producenterna att utveckla säkra produkter.
Konsumentverket har inom ramen för särskilda direktiv inför treårsperioden 1992/93--1994/95 anmodats att visa hur miljöaspekterna på ett bredare sätt skall kunna beaktas i konsumentpolitiken och att belysa förhållandet till andra myndigheter. En intressant fråga i detta sammanhang är, enligt direktiven, möjligheterna till samordnade insatser för spridning till hushållen av kunskap om miljöfrågor. Konsumentverket har i sin rapport till regeringen i maj 1991 avseende treårsperioden 1992/93--1994/95 anmält att man inte har haft möjlighet att i rapporten lämna den begärda redovisningen. Man avser att återkomma till frågan i samband med anslagsframställningen.
En utgångspunkt för kontrollen av kemiska ämnen och produkter är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. I miljöpropositionen lämnas förslag om utveckling av kemikaliekontrollen genom införande av förhandsanmälan av nya kemiska ämnen, om utbyggnad av produktregistret, om vidare arbete med kriterier för, och föreskrifter om, klassificering och märkning efter miljöfarlighet samt om utvidgat bemyndigande till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda skadliga ämnen och produkter enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter.
Utskottet tar först ställning till yrkandena om livscykelspecifikationer och innehållsdeklarationer.
Som framgår av den tidigare redovisningen är frågor om varors miljöpåverkan och producenters ansvar föremål för utredning och överväganden på olika håll. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något initiativ på de områden som berörs i motionerna 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362 (mp), 1990/91:N58 (mp) och 1990/91:N320 (v).
De aktuella motionerna avstyrks.
Även vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N314 (mp) om att miljöskyddskommittén skall få tilläggsdirektiv om att utreda frågan om produktkoncession och utarbeta förslag till lag om sådan anser utskottet att resultatet av det tidigare redovisade utrednings- och beredningsarbete som bedrivs bör avvaktas.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
Produktmärkning om elförbrukning
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om lag om obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning och motsvarande driftkostnader och med jämförande uppgifter för den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden, anförs det i motion 1990/91:N68 (mp). Vidare borde regeringen anmodas att lägga fram förslag till lag om normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater. Dessa två yrkanden återkommer vart och ett två gånger i likalydande form i den nämnda motionen. Vidare återfinns de -- med samma formuleringar -- i en motion 1989/90:N463 (mp) från allmänna motionstiden våren 1990. Motionärerna hänvisar till förhållandena i andra länder. I USA skall enligt lag t.ex. varje hushållsapparat i försäljningslokalen ha en tydlig skylt med energideklaration. Om så inte är fallet kan böter utdömas.
I den energipolitiska propositionen (prop. 1990/91:88) sägs beträffande energideklarationer, normer m.m. (s. 47 f.) att arbetet med energideklarationer för bl.a. hushållsapparater skall intensifieras och utvidgas. Där erinras om ett uppdrag som konsumentverket fick hösten 1988 att dels vidareutveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater och metoder för provning av dessa, dels ta initiativ till och ansvara för genomförandet av tester av olika produkter för uppvärmning, isolering, ventilation etc. Medel för ändamålet har ställts till förfogande från det för budgetåret 1985/86 anvisade anslaget Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.
Produkter testas för närvarande nästan uteslutande på företagens egen bekostnad, sägs det i den energipolitiska propositionen, och detta har lett till att de företag som utför testning huvudsakligen är större tillverkare med relativt energieffektiva produkter. Testverksamheten bör, enligt regeringens mening, fortsätta och utvidgas.
Den europeiska marknadsintegrationen gör det svårare för enskilda länder att ensidigt utveckla system för energideklarationer och märkning, framhålls det vidare i propositionen. Det internationella samarbetet blir därför allt viktigare. Konsumentverket har bidragit finansiellt till det internationella metodutvecklingsarbetet och har inom ramen för Nordiska ministerrådets arbete inlett ett samarbete angående ett gemensamt nordiskt märkningssystem för hushållsapparater.
Arbetet med energideklarationer och produktmärkning bör fortsätta och utvidgas, sägs det i propositionen. Enligt regeringens förslag skall 5milj.kr. ställas till konsumentverkets förfogande för ökade insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande produkter. Arbetet bör ske i samverkan med den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten.
Elanvändningsrådet inom statens energiverk har också aktualiserat frågan om normer för maximal elförbrukning hos hushållsapparater. Sådana normsystem har diskuterats och i vissa fall införts i andra länder. Konsumentverket och statens energiverk fick i februari 1991 i uppdrag att utreda förutsättningarna för normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater m.m. I utredningsarbetet skall de handelspolitiska regelsystemen beaktas. Vidare skall beaktas liknande åtgärder som har vidtagits eller planeras i andra länder och internationellt samarbete som förekommer. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1992.
Med hänsyn till det arbete som pågår på området anser utskottet inte att det är motiverat att riksdagen nu tar något initiativ i saken. Motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N463 (mp) avstyrks därmed i berörda delar.
Företags miljöredovisningar
Miljöpartiet har i motion 1990/91:Fi718 föreslagit att en miljöredovisning skall göras för statens budget. I motion 1990/91:N366 (mp) föreslås att en miljöredovisning av samma slag skall finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i företagens årsredovisningar. I redovisningen skall det ingå materialbalanser, som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och avgaser. Prognosdelen skulle kunna vara en frivillig handling från företagens sida.
Riksdagen avslog hösten 1990 ett likalydande yrkande (mp) (1990/91:NU6). Utskottet betonade att det inom såväl offentlig som privat verksamhet är nödvändigt att miljömässiga konsekvenser av olika åtgärder och beslut beaktas. Företags redovisningar av hur deras prognostiserade verksamhet påverkar natur och miljö borde emellertid bygga på frivillighet. Vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare reserverade sig och krävde ett tillkännagivande från riksdagen om att en sådan frivillig redovisning bör komma till stånd.
Riksdagen avslog i februari 1991 ett motionsyrkande (mp) om att statens budget skall omfatta en redovisning av hur den föreslagna ekonomiska politiken påverkar miljön och människors hälsa (1990/91:FiU20 s. 72). Finansutskottet anförde att man -- för att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling -- måste veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Ett första steg för att förbättra beslutsunderlaget vore att komplettera den ekonomiska statistiken så att den belyser miljöpåverkan och resursförbrukning. Miljöräkenskapsutredningen (Fi 1990:07) har i uppdrag att närmare studera dessa frågor (dir. 1990:3). Vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare i finansutskottet reserverade sig till förmån för yrkandet.
Innehållet i företags årsredovisningar regleras genom aktiebolagslagen (1975:1385), och regler för hur de skall ställas upp utfärdas av Föreningen auktoriserade revisorer (FAR). Enligt vad utskottet erfarit har vissa större företag i begränsad omfattning börjat inkludera redovisningar med koppling till miljöområdet (främst arbetsmiljö) i sina förvaltningsberättelser.
Utskottet anser liksom motionären och finansutskottet att det är nödvändigt att de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder och beslut beaktas. Detta gäller såväl offentlig som privat verksamhet. Företags redovisningar av hur deras prognostiserade verksamhet kan beräknas påverka natur och miljö bör, som motionären säger, kunna vara en frivillig handling. Utskottet kan därför inte se något behov av lagstiftning eller särskilt initiativ från riksdagens sida. Motion 1990/91:N366 (mp) avstyrks därmed.
Vissa regionala frågor
I sju motioner berörs olika regionala frågor. Det gäller särskilda åtgärder i landskapen Gotland och Öland, Kalmar län, Blekinge län, Malmöregionen och Skaraborgs län. Vidare behandlas i detta avsnitt en motion med krav på att de fem länen i Mälarregionen skall bli friregioner.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det krävs en framtidsinriktad näringspolitik för tillväxt i Blekinge, anförs det i motion 1990/91:N23 (s). Trots de problem av såväl strukturell som konjunkturell natur som föreligger i Blekinge finns det goda förutsättningar att vända utvecklingen i positiv riktning, menar motionärerna.
Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag om hur tillväxten i Kalmar län skall främjas, sägs det i motion 1990/91:N29 (c). Ett sådant förslag måste innehålla åtgärder på olika områden, t.ex. företagsbeskattningen och förbättrade kommunikationer. Vidare bör Mörbylånga sockerbruk bibehållas, anför motionärerna.
Eftersom Malmöregionen har allvarliga miljöbelastningar bör regeringen anmodas att lägga fram ett förslag om en ekologiskt uthållig samhällsmodell för Malmöregionen, sägs det i motion 1990/91:N43 (mp). Motionärerna skisserar hur en sådan samhällsmodell borde se ut.
I de tre motionerna 1990/91:N47 (mp), 1990/91:N46 (mp) och 1990/91:N48 (mp) framförs -- med utgångspunkt i förhållandena på Gotland, på Öland och i Skaraborgs län -- krav på tillkännagivanden från riksdagen avseende tre områden. Ett område är behovet av sänkta arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt, ett annat behovet av utvecklingsutredningar för alla län avseende snedvridning av näringslivsstrukturen och ett tredje behovet av beredskap för att generella stimulansåtgärder snabbt skall kunna sättas in. Vad gäller Gotland föreslås i motion 1990/91:N47 (mp) också att riksdagen skall uttala sig för att ett baltiskt ekologiskt utvecklingscentrum inrättas i Visby.
Även motion 1990/91:N290 (v) tar upp frågan om behovet av näringspolitiska åtgärder på Gotland. Där sägs att riksdagen bör göra ett uttalande om vikten av att livsmedelsförädlingsindustrin på Gotland kan bevaras.
Riksdagen har, som tidigare nämnts (s.53), upprepade gånger på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden vilka liksom de nu aktuella avsett frågor av utpräglat regional natur. Utskottet har därvid anfört att statsmakterna inte borde ge sig in på bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län eller någon viss region av den typ som är aktuell i de här behandlade motionerna. I konsekvens härmed avstyrker utskottet dessa motioner i berörda delar.
I motion 1990/91:N44 (fp) föreslås att åtgärder skall vidtas som dels tar sikte på att den offentliga sektorn skall reformeras, dels innebär satsningar på infrastruktur samt kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Mot bakgrund av dessa förslags långtgående karaktär föreslår motionärerna att Mälarregionen får status av "friregion", på samma sätt som nu alla kommuner kommer att kunna fungera.
Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse -- det s.k. frikommunförsöket -- har enligt riksdagens beslut bedrivits sedan år 1984 (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32). Enligt det förslag till ny kommunallag (prop. 1990/91:117) som riksdagen skall behandla i juni 1991 kan alla kommuner och landsting komma att få ställning som frikommuner.
Frågor om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad kommer att bli föremål för utredningar, som regeringen nyligen har fattat beslut om.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare, verkställande direktören Bengt-Owe Birgersson, med uppgift att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och en perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur (dir. 1991:31). Utredaren skall analysera hur pågående och förväntade förändringar inom olika samhällsområden påverkar förutsättningarna för fördelning av arbetsuppgifter mellan central, regional och lokal nivå. Vidare skall utredaren belysa hur de regionala samarbetsmönstren behöver utvecklas inom offentlig serviceproduktion, försörjning med infrastruktur, totalförsvar, miljöpolitik och samhällsplanering. Därvid skall övervägas om ett enda mönster för den regionala indelningen är att föredra eller om det är mer ändamålsenligt att tillämpa flera olika indelningar. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 oktober 1992.
En annan utredning avser länsindelningen i västra Sverige. Mot bakgrund av förslag i storstadsutredningens betänkande, Rika möjligheter -- hårda villkor (SOU 1990:36) skall enligt beslut av regeringen en särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige och att föreslå de åtgärder som anses behövliga (dir. 1990:30). På grundval av denna analys skall utredaren redovisa olika alternativ för länsindelningen i västra Sverige utöver att den nuvarande länsindelningen bibehålls. Uppdraget skall redovisas så snart som möjligt, dock senast den 1 mars 1992.
Med hänvisning till att frågor om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad kommer att bli föremål för utredning avstyrker utskottet motion 1990/91:N44 (fp).
Vissa övriga frågor
Till sist behandlar utskottet tre motioner som gäller frågor om den svenska lagstiftningen avseende kooperativa föreningar i förhållande till EGs planerade kooperativa stadga, om negativa följdverkningar av statliga industrisubventioner och om lån till personalkonvertibler.
Det nära förestående antagandet av en kooperativ stadga inom EG innebär, enligt motion 1990/91:N269 (s), att nya former för samverkan mellan kooperativ i Sverige och EG kan komma att aktualiseras inom en snar framtid. Den svenska lagstiftningen på området borde därför ses över.
I den tidigare nämnda (s.62, 64f. och 74) nykoop-företagsutredningens betänkande (SOU 1991:24) finns ett särskilt avsnitt (s. 78--83), som behandlar EG och kooperationen. EG-kommissionens uppgift visavi kooperationen kan enligt utredningen sägas vara att se till att kooperationen behandlas likvärdigt med andra företagsformer och inte diskrimineras. I betänkandet anförs vidare att kooperationen själv måste utveckla sitt nätverk och förverkliga de möjligheter som den nya stadgan kan erbjuda. Som tidigare nämnts remissbehandlas betänkandet för närvarande, och en proposition planeras bli avlämnad i augusti 1991.
I årets budgetproposition meddelas att kooperativa rådet under föregående år har behandlat frågor som gäller utvecklingen i Europa och dess betydelse för kooperationen i Sverige (se prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 102 f.).
Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den aktuella motionen är föremål för behandling på olika håll anser utskottet inte att det är motiverat med något uttalande av riksdagen i saken. Motion 1990/91:N269 (s) avstyrks därmed.
Det finns en risk att statliga industrisubventioner kan ge negativa följdverkningar, anförs det i motion 1990/91:N228 (m). Riksdagen borde genom ett uttalande fästa regeringens uppmärksamhet på detta. Motionären tar ett konkret ärende -- en ansökan av företaget ABC-Laminat AB i Svenstavik om regionalpolitiskt stöd på 93,5 milj.kr. -- som utgångspunkt för sin begäran. Han hänvisar till den förestående EG-harmoniseringen och till att en av EGs grundläggande regler är fri konkurrens utan statliga industristöd.
ABC-Laminat ABs ansökan kom in till industridepartementet i maj 1990. Som ett led i beredningen har bl.a. yttranden inhämtats från SIND (som har avstyrkt) och den berörda utvecklingsfonden (som har tillstyrkt). En av de frågor som särskilt har beaktats vid industridepartementets beredning är den risk för konkurrenssnedvridning som tas upp i motionen. Enligt vad utskottet har erfarit har företaget nu meddelat att det avser att återkalla sin ansökan.
Utskottet finner det självklart att -- som skett -- risken för konkurrenssnedvridningar vägs in när beslut om stöd fattas. Något uttalande från riksdagen i saken anser utskottet inte motiverat. Motion 1990/91:N228 (m) avstyrks således.
Konvertibla skuldebrev -- konvertibler i dagligt tal -- är föremål för ett yrkande i motion 1990/91:N372 (m). En konvertibel kan sägas vara ett förstadium till en aktie, som efter en viss tid berättigar till utbyte mot aktie i företaget enligt en i förväg bestämd kurs. Det är relativt vanligt att anställda får köpa s.k. personalkonvertibler, varvid arbetsgivaren hjälper till att ordna förmånliga lån för aktieköpet.
I den nämnda motionen begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande beträffande lån till personalkonvertibler, vilka sägs upp när den anställde slutar sin anställning. Enligt motionären bör bankinspektionen uppmärksamma sådana konstruktioner där konvertibler har köpts för lånade medel och där låneavtalen är så formulerade att lånen sägs upp i det angivna fallet.
Bankinspektionen har i skrivelser till samtliga bankaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag i augusti 1987 och mars 1989 lämnat vissa rekommendationer avseende utgivning av konvertibla skuldebrev till anställda. Syftet är att få en god praxis inom olika institutionsgrupper, med hänsyn till inspektionens uppgift att bevaka att det råder en sund utveckling inom tillsynsområdet. Skrivelserna tar inte särskilt upp den fråga som berörs i motionen.
Enligt utskottets mening måste det ankomma på de båda parterna -- den anställde och företaget som tillhandahåller det aktuella lånet -- att överenskomma om sådana villkor som inte försätter den anställde i en orimlig ekonomisk situation i det fall att han slutar sin anställning. Utskottet anser inte att det är motiverat att riksdagen gör något särskilt uttalande i saken. Motion 1990/91:N372 (m) avstyrks därmed av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1, motion 1990/91:N356 yrkande 2 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3, res. 1 (m, fp, c) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande utredning för en ekologisk strukturomvandling att riksdagen avslår motion 1990/91:N212, res. 4 (v, mp)
3. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18, motion 1990/91:N42 yrkande 17, motion 1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och 12, res. 5 (m, fp, c) res. 6 (v) motiv. res. 7 (mp)
Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.
4. beträffande utländska företagsförvärv att riksdagen avslår motion 1990/91:N28 yrkande 4, motion 1990/91:N42 yrkande 20, motion 1990/91:N45 yrkande 15, motion 1990/91:N255 yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1, res. 8 (m, fp, c) res. 9 (v) res. 10 (mp)
5. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 8 och motion 1990/91:N298 yrkande 5 a) medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 12100000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i Sverige, b) till Åtgärder för att främja utländska investeringar för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8600000 kr., res. 11 (m, fp, c) res. 12 (mp)
6. beträffande ömsesidigt ägande att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 7 och motion 1990/91:N351 yrkande 2, res. 13 (m, fp, c, mp)
Teknisk utveckling
7. beträffande betydelsen av fri forskning att riksdagen avslår motion 1990/91:N357 yrkande 13, res. 14 (m, fp, c) res. 15 (mp) motiv.
8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt F 4 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 37 till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 130468000 kr., res. 16 (mp)
9. beträffande europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7 och med avslag på motion 1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och motion 1990/91:N42 yrkande 38 dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.3) angivna riktlinjerna för svenskt deltagande i europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, dels till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 126000000 kr., res. 17 (m) res. 18 (mp)
10. beträffande informationsteknologi att riksdagen avslår motion 1990/91:N40, res. 19 (v, mp)
11. beträffande bioteknik att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 6 och motion 1990/91:N45 yrkande 14, res. 20 (c, v)
12. beträffande Materialcentrum vid högskolan i Falun--Borlänge att riksdagen avslår motion 1990/91:N306,
13. beträffande miljöteknik att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 24 och motion 1990/91:N45 yrkande 5, res. 21 (v) res. 22 (mp) 14. beträffande insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin att riksdagen avslår motion 1990/91:N28 yrkandena 1--3 och motion 1990/91:N242, res. 23 (v, mp)
15. beträffande högre utbildning och forskning rörande skogsindustrin att riksdagen avslår motion 1990/91:N281,
16. beträffande kollektiv forskning att riksdagen avslår motion 1990/91:N214, motion 1990/91:N327 yrkande 1 och motion 1990/91:N355 yrkande 4, res. 24 (c, mp)
17. beträffande teknisk provning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 10 momenten 5 och 9 dels antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning, dels godkänner de i propositionen (avsnitt 4.5) angivna riktlinjerna för utseende av provnings- och certifieringsorgan,
18. beträffande internationellt standardiseringsarbete att riksdagen avslår motion 1990/91:N36 yrkande 2,
19. beträffande Industrifonden att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 51 och med avslag på motion 1990/91:N34 yrkande 13 och motion 1990/91:N45 yrkande 13 godkänner de ändrade riktlinjer och den minskning av kapitalet för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom stiftelsen fonden för industriellt utvecklingsarbete som anges i propositionen (avsnitt 8.2), res. 25 (m) res. 26 (v) res. 27 (mp) motiv.
20. beträffande produktutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 52 godkänner det förslag till nytt finansieringssystem som framläggs i propositionen (avsnitt 8.3),
21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar att riksdagen avslår motion 1990/91:N34 yrkande 15, res. 28 (m, fp)
22. beträffande inriktning av statliga teknikspridningsåtgärder att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 19, res. 29 (mp)
23. beträffande teknikspridningsinsatser i Sjuhäradsbygden att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N41 och 1990/91:N279,
24. beträffande forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel att riksdagen avslår motion 1990/91:N21,
25. beträffande Teknikens hus att riksdagen avslår motion 1990/91:N307, res. 30 (mp)
26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne) att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N244 och 1990/91:N286 och motion 1990/91:N373 yrkande 2, res. 31 (mp)
27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk utveckling att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i ifrågavarande del, res. 32 (m, fp, mp)
28. beträffande anslag till teknisk forskning och utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt F 1 momenten 1 och 2 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och motion 1990/91:N317 yrkande 7 i frågavarande del dels bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts i propositionen under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 366000000 kr. under budgetåret 1993/94, högst 298000000 kr. under budgetåret 1994/95 och högst 255000000 kr. under budgetåret 1995/96, dels till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 851157000 kr., res. 33 (mp)
Småföretagsutveckling
29. beträffande riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag att riksdagen avslår motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16, res. 34 (m, fp, c) res. 35 (v) res. 36 (mp)
30. beträffande Småföretagsfonden att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 5, motion 1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1, res. 37 (m, fp, c)
31. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen avslår motion 1990/91:N353, motion 1990/91:N355 yrkande 1, motion 1990/91:N357 yrkande 15, motion 1990/91:N368 yrkande 1 och motion 1990/91:N374, res. 38 (m, fp) res. 39 (c, v, mp)
32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att riksdagen avslår motion 1990/91:N327 yrkande 2 och motionerna 1990/91:N328 och 1990/91:N354, res. 40 (m, fp) motiv. res. 41 (c)
33. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag att riksdagen avslår motion 1990/91:N347 yrkande 2 och motion 1990/91:N348 yrkande 2, res. 42 (m, fp) motiv.
34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning att riksdagen avslår motion 1990/91:N213, res. 43 (mp)
35. beträffande Norrlandsfonden att riksdagen avslår motion 1990/91:N368 yrkande 2, res. 44 (m, fp)
36. beträffande egenföretagares borgensåtaganden att riksdagen avslår motion 1990/91:N248, res. 45 (m, fp, c)
37. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkande 18, res. 46 (m, fp) motiv. res. 47 (mp)
38. beträffande utvidgat ägaransvar att riksdagen avslår motion 1990/91:N31, res. 48 (mp)
39. beträffande forskningsbaserade småföretag och utvecklingscentra för nya företag att riksdagen avslår motion 1990/91:N20 och motion 1990/91:N235 yrkande 9,
40. beträffande nyetableringslån att riksdagen avslår motion 1990/91:N225 yrkande 7 och motion 1990/91:N291 yrkande 4, res. 49 (m, fp, c) res. 50 (mp)
41. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 2 och motion 1990/91:N336, res. 51 (m, fp, c, mp)
42. beträffande främjande av svenskt hantverk att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 1, res. 52 (fp, c, mp)
43. beträffande hantverkskonsulenter att riksdagen avslår motion 1990/91:N216 yrkande 3, res. 53 (fp, mp)
44. beträffande hantverkscentrum i Landskrona att riksdagen avslår motion 1990/91:N325,
45. beträffande utvärdering av stödet till företagande att riksdagen avslår motion 1990/91:N33 yrkande 12 i ifrågavarande del, res. 54 (m, fp)
46. beträffande EG-program för småföretag att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 22, res. 55 (c)
47. beträffande stöd till kvinnors företagande att riksdagen avslår motion 1990/91:N352 yrkande 5, res. 56 (m, fp) motiv. res. 57 (v)
48. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt B 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 10, motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N298 yrkande 2 och motion 1990/91:N317 yrkande 5 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 226630000 kr., res. 58 (m) res. 59 (fp) res. 60 (mp)
49. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 15 punkt H 6 och med avslag på motion 1990/91:N347 yrkande 1 och motion 1990/91:N348 yrkande 1 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5000000 kr., res. 61 (m, fp) motiv.
Ändrad myndighetsstruktur m.m.
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur att riksdagen med bifall till proposition 1990/91 avsnitt 10 momenten 54 och 55 och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion 1990/91:N33 yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18, motion 1990/91:N42 yrkandena 22 och 23, motion 1990/91:N45 yrkande 16 och motion 1990/91:N357 yrkande 14 beslutar dels att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall inrättas den 1 juli 1991, dels att statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling avvecklas vid utgången av juni 1991. res. 62 (m, fp, c) res. 63 (mp)
51. beträffande arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 20, res. 64 (c, mp)
52. beträffande lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten att riksdagen avslår motion 1990/91:N32 yrkande 19 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N35, 1990/91:N37 och 1990/91:N299, res. 65 (c)
53. beträffande vissa anslag att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt A6, med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt A 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 11, motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21, motion 1990/91:N298 yrkande 1 och motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och 7, det senare i ifrågavarande del, dels till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 186000000 kr., dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 27358000 kr., res. 66 (m, fp) res. 67 (c) res. 68 (mp)
54. beträffande särskilda avvecklingsinsatser att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt A 8 till Särskilda avvecklingsinsatser för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., res. 69 (m, fp, c) motiv. res. 70 (mp) motiv.
55. beträffande statens elektriska inspektion att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt H 4 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13190000 kr.,
Övriga frågor
56. beträffande bilindustrins framtid att riksdagen avslår motion 1990/91:N42 yrkandena 21 och 33 och motionerna 1990/91:N215 och 1990/91:N243, res. 71 (v, mp)
57. beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer att riksdagen avslår motion 1990/91:N56 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N370 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N377 yrkande 1, res. 72 (fp, c, mp)
58. beträffande utveckling av elbilen att riksdagen avslår motion 1990/90:59 yrkandena 1 och 2, det förra i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N282, res. 73 (fp, c, mp)
59. beträffande batterier med längre livslängd att riksdagen avslår motion 1990/91:N245,
60. beträffande utveckling av Alvarmotorn att riksdagen avslår motion 1990/91:N343, res. 74 (mp)
61. beträffande kommission för stålindustrin och miljöriktig råjärnsframställning att riksdagen avslår motion 1990/91:N276 yrkandena 1 och 3, res. 75 (v)
62. beträffande Bruksinvest AB att riksdagen avslår motion 1990/91:N277,
63. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin att riksdagen avslår motion 1990/91:N241,
64. beträffande Aspa bruk att riksdagen avslår motion 1990/91:N338,
65. beträffande turistnäringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N27 och 1990/91:N30,
66. beträffande livscykelspecifikationer m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N58, 1990/91:N280, 1990/91:N315, 1990/91:N320 och 1990/91:N362, res. 76 (m, fp, c) motiv. res. 77 (v, mp)
67. beträffande produktkoncession att riksdagen avslår motion 1990/91:N314, res. 78 (m, fp, c) motiv. res. 79 (mp)
68. beträffande produktmärkning om elförbrukning m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N463 yrkandena 5 och 6 och motion 1990/91:N68 yrkandena 6, 7, 10 och 11, res. 80 (v, mp)
69. beträffande företags miljöredovisningar att riksdagen avslår motion 1990/91:N366, res. 81 (v, mp)
70. beträffande vissa regionala frågor att riksdagen a) avslår motion 1990/91:N29 (Kalmar län), b) avslår motion 1990/91:N46 yrkandena 1, 3 och 4 (Öland), c) avslår motion 1990/91:N47 yrkandena 1, 2, 4 och 5 och motion 1990/91:N290 (Gotland), d) avslår motion 1990/91:N23 (Blekinge), e) avslår motion 1990/91:N43 yrkande 1 (Malmöregionen), f) avslår motion 1990/91:N48 (Skaraborgs län), res. 82 (mp)
71. beträffande friregioner i Mälarregionen att riksdagen avslår motion 1990/91:N44,
72. beträffande EGs Économie Sociale och svensk lagstiftning att riksdagen avslår motion 1990/91:N269,
73. beträffande statliga industrisubventioner att riksdagen avslår motion 1990/91:N228,
74. beträffande lån till personalkonvertibler att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 6.
Stockholm den 16 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--60), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 3, 7, 8, 30--74), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Kjell Ericsson (c) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Barbro Andersson (s) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Lars Ahlström (m) (mom. 3, 7, 8, 40, 45--74), Stig Bertilsson (m) (mom. 1, 2, 4--6, 9--39, 41--44), Björn Kaaling (s) (mom. 1, 2, 4--6, 9--29) och Christina Raud (s).
Reservationer
1. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Hadar Cars (fp), Per Westerbeg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottets grundsyn på näringspolitikens inriktning och utformning överensstämmer med den som kommer till uttryck i motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, anställningstrygghet och resurser för välståndsutveckling i hela landet. Marknadsekonomin skapar valfrihet, lämnar utrymme för enskilda människors initiativ och ger konsumenterna en stark ställning.
I en marknadsekonomi är statsmakternas viktigaste roll i förhållande till näringslivet att ange ramar, mål och inriktning för näringspolitiken, dvs. att utforma fasta spelregler. Detaljstyrning och byråkratiska inslag måste elimineras.
Det personliga ägandet är en viktig drivkraft för att åstadkomma förnyelse och investeringar i näringslivet. Det är viktigt att det personliga ägandet breddas och stimuleras.
Regeringens politik under 1980-talet har lett till att den ekonomiska tillväxten har stagnerat. En av statsmakternas viktigaste uppgifter är nu att se till att förutsättningarna för tillväxt i den svenska ekonomin förbättras. Utskottet konstaterar att regeringen genom propositionen dokumenterar sin oförmåga att klara av denna uppgift.
Ekonomisk tillväxt är, vill utskottet betona, en nödvändig grund för att miljön skall kunna förbättras. Samtidigt är en god miljö en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig tillväxt.
Vad som krävs nu är åtgärder på en rad områden. Näringspolitiken måste inriktas på utveckling av ny teknik, nya företag, en ökad mångfald och decentralisering. Skattetrycket och den offentliga utgiftskvoten måste sänkas. På skatteområdet bör förmögenhetsskatten på -- i första hand -- arbetande kapital i företag helt avskaffas. Vidare bör arvs- och gåvoskatterna sänkas och omsättningsskatten på aktier avskaffas.
En sänkning av skattetrycket får inte innebära att finanspolitiken försvagas. Snarare är det så att denna politik bör ha en stramare inriktning än för närvarande. Detta kan åstadkommas om den offentliga utgiftskvoten sänks parallellt med att skattetrycket sänks. Ett sätt att åstadkomma en sänkning av den offentliga utgiftskvoten är att avreglera den offentliga sektorn.
Ökad satsning på investeringar i infrastruktur är också åtgärder som är tillväxtfrämjande. Under de närmaste åren måste stora satsningar göras på infrastrukturens område i vid mening. Satsningar måste -- i högre grad än som föreslås i propositionen -- göras på förbättrade kommunikationer och på forskning och utveckling. Genom att statliga företag försäljs, såsom föreslagits av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet, omvandlas ett passivt statligt ägande vars resurser sedan kan användas för investeringar i infrastruktur.
För ett litet land som Sverige är en fri handel med omvärlden av avgörande betydelse. Sverige bör därför i GATT och på annat sätt verka för ökad och fri handel.
Hälften av den svenska exporten går till EG-länderna. För näringslivet och den ekonomiska tillväxten är ett svenskt deltagande i den europeiska integrationen av stor betydelse. Ett omfattande EES-avtal är nödvändigt, och Sverige bör under år 1991 ansöka om medlemskap i EG. Svenskt deltagande i det europeiska samarbetet är av primär betydelse för att välstånd och sysselsättning skall kunna upprätthållas i vårt land.
Konkurrensen på olika områden måste stärkas. En effektiv konkurrens förutsätter dels etablerings- och näringsfrihet, dels en effektiv konkurrensbefrämjande politik samt att utländska investeringar främjas. Den offentliga sektorn måste avregleras.
Med vad som nu har anförts ansluter sig utskottet till grundtankarna i samtliga här aktuella motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till utformning av näringspolitiken i enlighet med vad som förordas i dessa motioner och som här har redovisats.
I konsekvens med det sagda ställer sig utskottet kritiskt till den syn på näringspolitikens inriktning och utformning som kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från vänsterpartiet och miljöpartiet. Dessa motioner avstyrks således i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N317 yrkande 1 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.28med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s.29 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Regeringens ekonomiska politik under 1980-talet -- den s.k. tredje vägens politik -- har, som sägs i vänsterpartiets motion 1990/91:N45, varit misslyckad. Denna politik syftade till att åstadkomma en högre vinstnivå i Sverige än i andra jämförbara länder. Löneläget har därigenom hamnat under vad som kan betraktas som ett långsiktigt jämviktsläge.
Stora delar av den svenska industrin står nu inför omfattande omställningsproblem. Återupprättandet av de kostnadsrelationer som rådde före den tredje vägens politik har inneburit att en lång rad av de satsningar som genomfördes under mitten av 1980-talet, speciellt inom de arbetsintensiva delarna av tillverkningsindustrin, har blivit olönsamma. Den tredje vägens politik har lett till en näringslivsstruktur som inte är förenlig med full sysselsättning. Det som nu krävs är en omstrukturering av den svenska industrin.
Regeringen har i sitt förslag till utformning och inriktning av näringspolitiken tagit alltför ringa hänsyn till de ekologiska betingelserna. Ekonomisk tillväxt är inget självändamål. Produktion vilken leder till en onödig lyxkonsumtion som baseras på hög energiförbrukning och som medför att människor och miljö förslits innebär motsatsen till ökad välfärd.
I dag finns det en mycket stor insikt om hur allvarlig situationen på miljöområdet är. Denna insikt måste ligga till grund inte bara för miljöpolitik i traditionell mening utan även för industripolitiken, forskningspolitiken osv. Det behövs en medveten styrning av näringslivets utveckling mot produktionsmetoder, teknik och material som är skonsamma mot miljön.
Tyngdpunkten i svenska företags investeringar förflyttas fortlöpande mot utlandet. Denna utveckling har underlättats av att valutaregleringen har slopats och att regeringens näringspolitik ensidigt har inriktats på exportfrämjande och präglats av eftergivenhet för EG. Industripolitiken styrs från den av kapitalet kontrollerade marknaden, vilket har resulterat i att investeringar främst görs inom "mogna" branscher. Det krävs nu en medveten näringspolitik från regeringens sida som kan hejda privatkapitalets äventyrliga transaktioner och som garanterar framtidsinvesteringar i Sverige. Allmänna pensionsfonden bör fungera som finansiell bas för en sådan politik.
Regeringen bör anmodas att utarbeta ett näringspolitiskt program som beaktar vad utskottet här har anfört. Därmed blir motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N356 (v) tillgodosedda i här aktuella delar. Av det sagda följer att utskottet inte ansluter sig till de tankegångar och synpunkter som förs fram i de borgerliga motionerna. Dessa avstyrks således. Även de här aktuella motionerna från miljöpartiet avstyrks av utskottet, även om de till vissa delar ger uttryck för samstämmighet med utskottet i fråga om krav på att näringspolitiken utformas med hänsyn till ekologiska betingelser.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4 och motion 1990/91:N356 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N317 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.28 med "Detta riksdagsbeslut" och slutar på s. 29 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Propositionen präglas av en okritisk och onyanserad tillväxtfixering. I stället bör, som anförs i miljöpartiets partimotioner 1990/91:N42 och 1990/91:N317, ett ekologiskt synsätt prägla alla politikområden, även näringspolitiken. Detta innebär att de fyra solidaritetskraven -- solidaritet med djur och natur, med kommande generationer, med andra folk och med vårt eget folk -- skall vara vägledande för politiken.
Den rådande ekonomiska krisen -- som förmodligen är mycket allvarligare än vad regeringen medger -- bottnar delvis i den ekologiska krisen. Till följd av det linjära resursutnyttjande som industrivärlden sedan århundraden ägnar sig åt accelererar denna kris. Närings- och regionalpolitiken måste inriktas på en strävan bort från detta resursslöseri och en övergång till försiktig hushållning med naturresurserna baserad på cirkulära förlopp. Av detta synsätt följer att såväl negativ som positiv tillväxt kan vara önskvärd. På områden som präglas av resursslöseri bör tillväxten vara negativ, medan det på områden som präglas av cirkulära förlopp och resurssnålhet finns utrymme för en positiv tillväxt.
Kraftfulla åtgärder krävs för att främja resurshushållning och omställning från linjära förlopp till cirkulära. Härför krävs ett investeringsprogram särskilt inom ekologi-, transport- och kommunikationssektorerna. Ett sådant program kan dessutom motverka arbetslösheten genom att skapa arbete särskilt på industriorter och i glesbygd.
Även vad avser internationalisering och förhållandet till EG intar regeringen en alltför onyanserat positiv attityd. Enligt utskottets mening nonchalerar man de negativa effekterna -- minskad konkurrens, maktkoncentration och därav följande maktlöshet, alienation, sårbarhet, energislöseri, specialisering och stordrift.
Näringspolitiken bör bygga på principen om generella åtgärder. Som ett led i detta bör priset på arbete sänkas genom att arbetsgivaravgifterna reduceras, medan priset på energi och råvaror bör drivas upp genom höjda skatter.
Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen att återkomma med ett nytt förslag till näringspolitik kännetecknat av den ekologiska grundsyn som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N317 (mp). Därmed skulle dessa motioner bli tillgodosedda i här aktuella delar.
Motionerna från de borgerliga partierna avstyrker utskottet i motsvarande delar. Dessa kännetecknas av en ännu starkare tillväxtfixering än vad propositionen ger uttryck för. Även de här aktuella motionerna från vänsterpartiet avstyrks. De beaktar visserligen de ekologiska förhållandena i väsentligt större utsträckning än propositionen men avslöjar samtidigt en tro på att statligt ägande skulle främja näringslivets utveckling, vilket knappast empiriskt kan beläggas.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens förutsättningar och inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 1--5 och 16 och motion 1990/91:N317 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 1--5 och 16, motion 1990/91:N33 yrkande 1, motion 1990/91:N34 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N45 yrkandena 1 och 4, motion 1990/91:N225 yrkande 1, motion 1990/91:N292 yrkande 1, motion 1990/91:N356 yrkande 2 och motion 1990/91:N357 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Utredning för en ekologisk strukturomvandling (mom. 2)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner de synpunkter som framförs i motion 1990/91:N212 (c) välmotiverade. Energiska ansträngningar att ställa om industrisamhället från linjär resurshantering till cyklisk måste nu göras. Ett led i detta bör vara att regeringen tillsätter en sådan utredning som föreslås i motionen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utredning för en ekologisk strukturomvandling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N212 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Småföretagspolitiken (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet rörande de mindre företagens betydelse för näringslivets utveckling och inriktningen av småföretagspolitiken. Det är nästan alltid i de små och medelstora företagen som man återfinner kreativt nytänkande. Möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen är i hög grad beroende av utvecklingen inom dessa företag. Näringspolitiken måste därför få en inriktning som främjar småföretagens utveckling. Regeringen har inte lyckats åstadkomma detta.
Det som krävs är generella insatser som stärker småföretagens långsiktiga konkurrenskraft och främjar framväxten av nya småföretag. Det måste föras en ekonomisk politik som leder till sänkt skattetryck, låg inflation och låga räntor. En sådan politik bör innefatta förändringar på beskattningens område -- bl.a. bör förmögenhetsskatten i första hand på arbetande kapital i små och medelstora företag avskaffas helt. Vidare bör arvs- och gåvoskatterna sänkas och omsättningsskatten på aktier avskaffas. Det behövs olika åtgärder för att trygga de mindre företagens behov av riskkapital, exempelvis medgivande att enskilda företag och personer kan lämna villkorslån. En annan viktig förutsättning för utvecklingen av de mindre företagen är att dessa får fullt tillträde till EG-marknaden -- Sverige bör under innevarande år ansöka om medlemskap i EG. I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den svenska företagsförvärvslagstiftningen anpassas till den som gäller i EG (se s.114 f.).
Inte heller har regeringen -- trots utfästelser -- lyckats driva arbetet med avreglering och regelförenkling tillräckligt snabbt och effektivt. Som framhålls i de borgerliga motionerna kan EGs aktionsprogram för småföretag ses som en förebild på detta område. Detta aktionsprogram innebär bl.a. att alla lagförslag skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. Samma princip bör tillämpas i Sverige. Reformer, lagar och förordningar i vårt land måste ges en inriktning som bättre överensstämmer med målet att de mindre företagen skall främjas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett genomarbetat förslag till stöd för småföretagen i enlighet med vad som här har anförts. Ett sådant förslag bör också innehålla förslag avseende avreglering och regelförenkling. Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir samtliga här aktuella motioner från de borgerliga partierna tillgodosedda i berörda delar. Motionerna tillstyrks sålunda. Däremot kan utskottet inte tillstyrka motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. Även om motionen betonar betydelsen av småföretagens utveckling, innehåller den politik som miljöpartiet står för inslag som i vissa avseenden står i motsatsställning till vad som krävs för att främja småföretagens utveckling.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18, motion 1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och 12 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Småföretagspolitiken (mom. 3 motiveringen)
Rolf L Nilson (v) anser att den del av utskottets yttrande på s.33 som börjar med "Ett omfattande" och slutar med "ekonomisk tillväxt" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig sålunda i stort till den politik regeringen har bedrivit avseende småföretagen. I vad avser vissa mer övergripande frågor -- som omläggningen av skattesystemet, energipolitiken och frågan om ett medlemskap i EG -- intar utskottet dock en annan ståndpunkt än regeringen.
7. Småföretagspolitiken (mom. 3)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande principerna för stödet till småföretagen som förs fram i motion 1990/91:N42 (mp). Småföretagens utveckling är av stor betydelse för näringslivet.
Regeringens politik har i alltför hög grad bestämts utifrån omtanken om de stora företagen. Näringspolitiken bör i stället präglas av småskalighet, lokal inriktning och en tro på det personliga engagemanget. Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig för förnyelsen och utvecklingen av det svenska näringslivet. Staten bör genom skatteregler och annan lagstiftning aktivt stödja de små företagens utveckling. Det kan gälla sådant som att förbättra småföretagens möjligheter att få personal och riskkapital.
Vad gäller frågan om avreglering vill utskottet fästa uppmärksamheten på att det kan finnas risker med att driva denna för långt. Många lagar och andra regleringar har tillkommit för att skydda människor och samhällen mot konsekvenserna av att de starka i samhället kan missbruka sin frihet. Utskottet har inget emot att svensk lagstiftning harmoniseras med EGs, när EGs regler är mer fördelaktiga för småföretagen, men harmonisering med EG är inget självändamål. Mycket av det avregleringsarbete som regeringen har bedrivit med hänvisning till önskan om harmonisering med EG har medfört att ökat svängrum har skapats för transnationella storföretags intressen. En villkorslös EG-harmonisering via ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap kommer med all sannolikhet att visa sig förödande för svensk småföretagsamhet, särskilt i glesbygd.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förnyat förslag till åtgärder avseende småföretagen i enlighet med vad som här har anförts. Därmed tillstyrker utskottet motion 1990/91:N42 (mp) i här aktuell del. De borgerliga motionerna i berörda delar kan utskottet däremot, som framgått av det tidigare, inte tillstyrka.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 17 och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 17 och 18, motion 1990/91:N225 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N254 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N291 yrkande 1 och motion 1990/91:N357 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att den svenska företagsförvärvslagstiftningen bör anpassas till EGs regler. Denna anpassning borde dock redan ha varit genomförd. Det finns, som anförs i motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp), ingen anledning att avvakta resultatet av EES-förhandlingarna innan en lagändring görs. Det är av stor vikt, såväl för näringslivets utveckling i Sverige som för de svenska företagens möjligheter att investera utomlands, att företagsförvärvslagstiftningen ändras. Även andra regler som kan stå i strid med EGs normer, främst utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar, måste ändras. Utskottet vill framhålla att dess ställningstagande till företagsförvärvslagstiftningens utformning inte innebär att det skall bli fritt fram för alla slags utländska uppköpare. Vad utskottet eftersträvar är en harmonisering med EGs regler på området.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Vidare bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag till hur andra regler som kan stå i strid med EGs normer skall ändras, främst utlänningsklausulerna i svenska bolagsordningar. Med beslut av riksdagen om en anmodan till regeringen av denna innebörd blir motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp) tillgodosedda.
Utskottet ser positivt på att Sverige anpassar sig till EGs regler. De strävanden att till varje pris bevara svenska företag i svensk ägo som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) står i klar motsatsställning till önskemålet att det svenska näringslivet skall förnyas och utvecklas. Likaså tar utskottet avstånd från den negativa grundsyn på näringslivets internationalisering som präglar motion 1990/91:N42 (mp). Samtliga dessa tre motioner avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkandena 8 och 9, med anledning av motion 1990/91:N351 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N28 yrkande 4, motion 1990/91:N42 yrkande 20 och motion 1990/91:N45 yrkande 15 dels hos regeringen begär förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. i enlighet med vad utskottet anfört, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört.
9. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v), av yttersta vikt att de största företagen i Sverige bevaras i svensk ägo. Någon sådan anpassning av den svenska företagsförvärvslagstiftningen till EGs regler som föreslås bör således inte ske. I stället bör ändringar i lagstiftningen göras så att garantier skapas för att de stora svenska företagen bevaras i svensk ägo.
Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram ett förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. som står i överenstämmelse med vad utskottet här har anfört. I ett sådant lagförslag bör också beaktas vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v) om att de fackliga organisationerna skall garanteras stort inflytande vid köp och försäljning av företag.
Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) helt tillgodosedda i här berörda delar. Även motion 1990/91:N42 (mp) blir i huvudsak tillgodosedd. Motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp) kan utskottet av uppenbara skäl inte tillstyrka.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkande 4 och
och motion 1990/91:N45 yrkande 15, med anledning av motion 1990/91:N42 yrkande 20 och med avslag på motion 1990/91:N255 yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Utländska företagsförvärv (mom. 4)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.35 med "Utskottet instämmer" och slutar på s.36 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i allt den skepsis inför regeringens okritiska inställning till näringslivets internationalisering som kommer till uttryck i motion 1990/91:N42 (mp). Regeringen har underskattat -- eller snarare negligerat -- de problem som är förenade med en sådan internationalisering och som består av maktkoncentration, alienation, storskalighet, minskande konkurrens, minskad självtillit, ökat transportarbete etc. Dessa problem bör beaktas i det vidare arbetet på en harmonisering med EG. Utskottet vill också påminna om miljöpartiets i många motioner och reservationer framförda krav på en lagstiftning som innebär att vid företagsförsäljningar i första hand de anställda och i andra hand lokalbefolkningen skall ha företräde till köpen.
Riksdagen bör anmoda regeringen att för riksdagen lägga fram ett förslag till ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., som står i överensstämmelse med de synpunkter utskottet här har anfört. Med ett sådant beslut blir motion 1990/91:N42 (mp) helt tillgodosedd. Även motionerna 1990/91:N45 (v) och 1990/91:N28 (v) blir i allt väsentligt tillgodosedda. Däremot kan utskottet inte tillstyrka motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp). De synpunkter och förslag som där framförs innebär ett ännu mer onyanserat förordande av internationalisering och EG-harmonisering än vad regeringens ställningstagande innebär.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utländska företagsförvärv att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 20, med anledning av motion 1990/91:N28 yrkande 4 och motion 1990/91:N45 yrkande 15 och med avslag på motion 1990/91:N255 yrkandena 8 och 9 och motion 1990/91:N351 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om de här aktuella åtgärderna som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp). Förekomsten av utländska investeringar kan ses som en mätare på omvärldens bedömning av det ekonomiska klimatet i ett land. Vad som krävs i Sverige för att locka hit utländska investeringar är en sund ekonomisk politik som skapar tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta spelregler och infrastrukturinvesteringar. Av avgörande betydelse är självfallet också att den lagstiftning som försvårar utländska investeringar i Sverige avskaffas.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i här aktuell del och tillstyrker motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 8 och motion 1990/91:298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 5)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.36 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.37 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att en ökad internationalisering av företagsägandet i Sverige skulle vara generellt önskvärd. I propositionen hävdas att de utländska investeringarna kan verka vitaliserande på svensk industri, men inte ett ord sägs om de problem och risker som är förknippade med en internationalisering. Problemen gäller sådant som maktkoncentration, storskalighet, minskande konkurrens, alienation etc. Att anslå medel för att locka japanska företag att investera i Sverige är närmast löjeväckande. Japanerna kommer att förlägga sin verksamhet där det bäst gynnar deras affärsintressen, helt oberoende av svenska statsledda PR-kampanjer.
Regeringens förslag till anslag för det aktuella ändamålet bör således avslås av riksdagen. Därmed blir motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) tillgodosedda, även om motiveringarna bakom yrkandena delvis är annorlunda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 8 och motion 1990/91:N298 yrkande 5 avslår proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt C 4 momenten 1 och 2 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Ömsesidigt ägande (mom. 6)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.37 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om företeelsen ömsesidigt ägande som kommer till uttryck i motionerna 1990/91:N255 (m) och 1990/91:N351 (fp). Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet innebär att ägandet i stor utsträckning skiljs från inflytandet. Därför måste denna företeelse bringas att upphöra. I första hand bör det ske genom självreglering, i andra hand kan lagstiftning övervägas, i enlighet med vad som kan komma att gälla inom EG. Regeringen bör ta initiativ till de åtgärder som erfordras.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ömsesidigt ägande att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 7 och motion 1990/91:N351 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Betydelsen av fri forskning (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.38 med "Utskottet vill" och slutar på s.39 med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motion 1990/91:N357 (m), en viktig uppgift för det allmänna att ställa sådana resurser till förfogande att den grundläggande forskningens kvalitet och integritet säkerställs. Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre inom hela utbildningsområdet och forskning och utveckling måste prioriteras. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Genom ett sådant uttalande från riksdagens sida blir motion 1990/91:N357 (m) tillgodosedd i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande betydelsen av fri forskning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Betydelsen av fri forskning (mom. 7, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38med "Utskottet vill" och slutar på s. 39 med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
En betydande del av det stöd som staten lämnar till teknisk forskning och utveckling avser, såsom anförs i motion 1990/91:N42 (mp), stöd till existerande forskning inom olika storföretag. I realiteten kommer detta stöd att främja redan framgångsrika storföretags utveckling. Enligt utskottets mening kan denna typ av bidrag minskas. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:N357 (m) i berörd del.
16. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mom. 8)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.39 som börjar med "Vad gäller" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer till fullo i de synpunkter som förs fram i den nu aktuella delen av motion 1990/91:N42 (mp). Det är inte motiverat med en så våldsam expansion av anslaget till TFR som regeringen föreslår. Det är inte troligt att forskningen så snabbt kan ställas om till de områden som bör prioriteras, dvs. teknik som arbetar med de ekologiska systemen och leder till cirkulära resursflöden. Anslag till sådan forskning som i realiteten innebär ett stöd till existerande storföretags redan framgångsrika utveckling kan, enligt utskottets mening, minskas. Den aktuella motionen tillstyrks således i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt F 4 och med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 37 till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 74000000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Det är, som sägs i motion 1990/91:N34 (m), ytterst angeläget att svenska företag kan deltaga i EGs ramprogram för forskning och utveckling på samma villkor som företagen inom EG. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om detta.
För att de svenska företagen skall bli jämställda med företagen inom EG vad avser finansiering av deltagande i projekten krävs en höjning av anslaget. Enligt utskottets mening bör ytterligare 20 milj.kr. anslås. Även för följande år -- fram tills att Sverige blir medlem i EG -- bör höjningar av anslaget göras.
Med beslut av riksdagen av angiven innebörd blir motion 1990/91:N34 (m) helt tillgodosedd. Motion 1990/91:N42 (mp) avstyrks av utskottet av uppenbara skäl.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion 1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 38 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående svenskt deltagande i tekniska forsknings- och utvecklingsprogram inom EG, dels till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 146000000 kr.
18. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.40 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N42 (mp) om att en stor del av den forskning som här är aktuell är felaktigt inriktad. Som motionärerna framhåller försummas viktiga områden, medan stora resurser ägnas åt andra som är mindre angelägna eller där företagen har all anledning att själva göra satsningar.
Mot bakgrund av vad utskottet har anfört bör en kraftig minskning av det av regeringen föreslagna anslaget kunna göras. För nästa budgetår föreslår utskottet att 61 milj.kr. anvisas. Därmed blir motion 1990/91:N42 (mp) i berörd del tillgodosedd. Motion 1990/91:N34 (m) avstyrks i aktuella delar; den innebär en ännu kraftigare satsning än vad regeringen föreslår.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 8 och avsnitt 11 punkt F 7, med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 38 och med avslag på motion 1990/91:N34 yrkandena 14 och 22 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 61000000 kr.
19. Informationsteknologi (mom. 10)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.41 som börjar med "Som redovisats" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1990/91:N40 (s). Vad riksdagen framför allt bör uppmärksamma är de konsekvenser som förändringarna på infrastrukturens område får för människor med funktionshinder. Det finns ett stort behov av forskning och utveckling och andra åtgärder på det informationsteknologiska området. Samhället har ett ansvar för att, vid den förändringsprocess som pågår på det informationsteknologiska området, sociala hänsyn tas till de människor som har olika typer av funktionshinder.
Med ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir motion 1990/91:N40 (s) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande informationsteknologi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Bioteknik (mom. 11)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Ett forskningsprogram på bioteknikområdet bör snarast utarbetas. Som sägs i motion 1990/91:N32 (c) är Sverige ett av de få industriländer som saknar ett sådant forskningsprogram. Biotekniken är, vilket understryks i motion 1990/91:N45 (v), ett område där möjligheterna att utveckla företagsamhet är stora.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast lämna förslag till hur ett forskningsprogram på bioteknikområdet skall vara utformat. Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande bioteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 6 och motion 1990/91:N45 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Miljöteknik (mom. 13)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att denna förlust nu kompenseras med ökade insatser. Regeringen bör därför anmodas att låta utarbeta ett program för främjande av sektorn för miljöteknik, i enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N45 (v). Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir denna motion tillgodosedd i berörd del. Även motion 1990/91:N42 (mp) blir delvis tillgodosedd i vad avser önskemålet om satsning på miljöteknikområdet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande miljöteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Miljöteknik (mom. 13)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.44 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som anförs i motion 1990/91:N42 (mp), att en delegation för ekologisk teknik bör inrättas och att programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle bör överföras till delegationen, som skall ges väsentligt större resurser än som föreslagits för programrådet. En utveckling av ekologisk teknik behövs både för Sveriges del och för att svenska företag skall få nya exportprodukter. Därmed tillstyrker utskottet motionen i här berörd del. Även motion 1990/91:N45 (v) blir i sak tillgodosedd genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande miljöteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 24 och med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom. 14)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.46 som börjar med "Som framgått" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är viktigt att vidareförädlingen inom skogsindustrin ökar. Detta är betydelsefullt dels för att den svenska exporten skall öka, dels av regionalpolitiska skäl. Vidareförädling av sågade trävaror bör, som föreslås i motion 1990/91:N28 (v), tillhöra de teknikområden som prioriteras, utöver dem som anges i propositionen. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om detta. Därmed blir den nämnda motionen liksom också motion 1990/91:N242 (s) tillgodosedd.
Utskottet instämmer till fullo i att, som anförs i motion 1990/91:N28 (v), SINDs branschprogram för träindustrin bör fortsätta även efter budgetåret 1992/93. Riksdagen bör vidare anslå 10 milj.kr. ytterligare till den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten för att möjliggöra att det s.k. Träman 90-programmet skall kunna fortsätta även efter innevarande budgetår. De medel som länsstyrelserna eventuellt kan komma att anvisa för programmet är, enligt utskottets mening, inte tillräckliga. Med ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir motion 1990/91:N28 (v) tillgodosedd även i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N28 yrkandena 1--3 och motion 1990/91:N242 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Kollektiv forskning (mom. 16)
Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som börjar med "Systemet för" och slutar med "1990/91:N327 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att en decentraliseringspolitik drivs på så många områden som möjligt. Det förslag som framförs i motion 1990/91:N355 (c) att en betydande del av de kollektiva forskningsinstitutens verksamhet skall förläggas till orter med mindre högskolor eller orter, där en samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses utvecklande och givande, anser utskottet vara mycket välmotiverat. Riktpunkten bör vara att utlokaliseringen bör omfatta minst en så stor del av organisationen som svarar mot statens andel av budgeten. Regeringen bör föranstalta om förhandlingar med intressenterna inom industrin i syfte att åstadkomma detta.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed blir motion 1990/91:N355 (c) i berörd del helt tillgodosedd. Ett sådant beslut som utskottet föreslår är också i samklang med den principiella bakgrundsmotiveringen till de nyss refererade förslagen i motionerna 1990/91:N214 (s) och 1990/91:N327 (c). Utskottet är emellertid inte berett att i de angivna fallen utan vidare förorda en lokalisering till Kalmar län.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kollektiv forskning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 4 och med anledning av motion 1990/91:N214 och motion 1990/91:N327 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
25. Industrifonden (mom. 19)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den positiva bedömning av Industrifondens utveckling som kommer till uttryck i motion 1990/91:N34 (m). Fondens verksamhet är inte beroende av att staten lånar ut pengar, varför fonden skulle kunna omvandlas till ett venture-capital-företag. För vissa projekt kan dock statliga kreditgarantier behöva utnyttjas.
En förutsättning för att fonden skall kunna fungera som ett privat venture-capital-företag är emellertid att marknaden för sådana inte snedvrids genom förekomsten av statliga riskkapitalbolag. Vidare bör, såsom från moderata samlingspartiets sida har framhållits i olika sammanhang (se 1990/91:NU21), privata intressenter ha samma möjligheter som staten att, när de lämnar bidrag till projekt hos ett annat företag mot en rätt till royalty på intäkterna av projektet, erhålla skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i berörd del. Av detta följer att utskottet avstyrker motion 1990/91:N45 (v) i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande Industrifonden att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 51, med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 13 och med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
26. Industrifonden (mom. 19)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.49 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till ändrade riktlinjer och minskat stiftelsekapital för Industrifonden är osedvanligt dåligt anpassat till målgruppens nuvarande situation. Det som för närvarande utmärker riskkapitalmarknaden för småföretagen är de stora svårigheter dessa företag har att erhålla riskkapital från banker och andra finansieringsorgan. Som sägs annorstädes i betänkandet (res.35, s.129) är detta ett skäl till att de statliga riskkapitalbolagen bör komma igång med sin verksamhet så snabbt som möjligt.
Mot angiven bakgrund motsätter sig utskottet de av regeringen föreslagna ändrade riktlinjerna för Industrifonden och ansluter sig därmed till yrkandet i motion 1990/91:N45 (v). Förslaget i motion 1990/91:N34 (m) om att fonden skall omvandlas till ett privat venture-capital-företag avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande Industrifonden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 13 avslår proposition 1990/91:87 avsnitt 10 moment 51 och motion 1990/91:N34 yrkande 13 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Industrifonden (mom. 19 motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.49 som börjar med ""Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser däremot inte att, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), statens engagemang i Industrifonden helt kan avvecklas och fonden omvandlas till ett venture-capital-företag. Det finns behov av den typ av stöd som Industrifonden tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag. Motionen avstyrks sålunda i denna del.
Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla de förslag från miljöpartiet om inrättande av närfonder, som utskottet ställer sig bakom annorstädes i detta betänkande (res.36 s.129 f.). Vidare ställer sig utskottet (res. 36, s.130) bakom förslag att det skall prövas om en ny typ av nyetableringslån (egenkapitalhjälp) kan införas i Sverige.
28. Utvärdering av systemet med teknikcheckar (mom. 21)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.51 som börjar med "I de" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, som föreslås i motion 1990/91:N34 (m), begära att regeringen låter göra en utvärdering av systemet med teknikcheckar. Detta är befogat mot bakgrund av att utvecklingsfonderna har mycket skiftande kompetens på området. Risken för godtycke vid medelstilldelningen är därmed uppenbar. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N34 (m) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utvärdering av systemet med teknikcheckar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N34 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Inriktning av statliga teknikspridningsinsatser (mom. 22)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.51 med "Vad gäller" och slutar på s. 52 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N42 (mp), att statens satsningar på teknikspridning bör utgå från sådana behov som växer fram inifrån företagen och avse sådana områden som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt. Det gäller sådant som småföretagsverksamhet, ekologisk balans samt energi- och resurshushållning. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande inriktning av statliga teknikspridningsinsatser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Teknikens hus (mom. 25)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "sålunda denna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att ett "Teknikens hus" med den föreslagna inriktningen mot de globala överlevnadsfrågorna kommer till stånd. Den saknas i befintliga institutioner. Det är viktigt att en fördjupad och vidareutvecklad information om teknikens problem och möjligheter når och engagerar många människor. Riksdagen bör således göra ett uttalande om att regeringen bör pröva hur ett "Teknikens hus" skall kunna inrättas, i enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:N307 (s). Därmed blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande Teknikens hus att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N307 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Vissa regionala teknikfrågor (Skåne) (mom. 26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som börjar med "Det sistnämnda" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Principen bör dock inte tillämpas drakoniskt. I vissa fall kan det finnas skäl att göra avsteg. Motionsyrkanden liknande de här aktuella motionerna 1990/91:N286 (mp) och 1990/91:N373 (c) var aktuella våren 1990 i samband med utskottsbehandlingen av forskningspropositionen. Miljöpartiets företrädare reserverade sig då till förmån för yrkandena.
Utskottet anser att det är angeläget att forsknings- och utvecklingsinsatserna på det miljötekniska området utökas. I linje med vad som begärs i motion 1990/91:N286 (mp) bör därför regeringen verka för att en satsning på detta område kommer till stånd vid forskarbyn Ideon. Principen att de regionala utvecklingscentras verksamhet skall tillgodose regionens behov bör vara generell. Utskottet föreslår att samarbetet genom statligt initiativ stimuleras i Skåne såsom ett pilotprojekt. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen. Även motion 1990/91:N373 (c) blir genom en sådan åtgärd i huvudsak tillgodosedd i berörd del. Däremot avstyrker utskottet motion 1990/91:N244 (s).
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande vissa regionala teknikfrågor (Skåne) att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N286, med anledning av motion 1990/91:N373 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:N244 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
32. Utvärdering av stöd till teknisk utveckling (mom.27)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som börjar med "I propositionen" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N33 (fp), att det alltid finns anledning att pröva effektiviteten i det stöd som ges till teknisk utveckling. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föranstalta om återkommande utvärderingar. Därmed blir motion 1990/91:N33 (fp) tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande utvärdering av stöd till teknisk utveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
33. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom. 28)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör, som föreslås i motion 1990/91:N42 (mp), kunna minskas med 200 milj.kr. genom att insatserna mer koncentreras till teknikområden av vikt för vår och kommande generationers överlevnad. Av dessa 200 milj.kr. bör 25 milj.kr. avsättas för forskning rörande ekologisk teknik. Resursramen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 bör dessutom kunna minskas med 100 milj.kr. resp. 50 milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet den aktuella motionen i berörd del. Även motion 1990/91:N317 (mp) blir i sak tillgodosedd genom det beslut som utskottet föreslår.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande anslag till teknisk forskning och utveckling att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt F1 momenten 1 och 2, med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 35 och 36 och med anledning av motion 1990/91:N317 yrkande 7 i ifrågavarande del dels till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 651157000 kr., dels godkänner av utskottet angivna riktlinjer för resursramen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 avseende stödet till teknisk forskning och utveckling.
34. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de statliga riskkapitalbolagen -- som får ses som ett utslag av fondsocialistiska ambitioner -- inte behövs. Arbetet med att bilda dessa bolag bör omedelbart avbrytas.
Som framhölls i reservationer från de borgerliga partierna förra våren och som nu sägs i motionerna 1990/91:N357 (m), 1990/91:N225 (c) och 1990/91:N322 (c) är det andra typer av åtgärder som krävs för att småföretagens kapitalförsörjningsbehov skall tillgodoses. Det rör sig om en rad åtgärder -- främst på skatteområdet -- för att främja det enskilda sparandet och det personliga ägandet.
Riksdagen bör uppmana regeringen att tillse att arbetet med att bilda de statliga riskkapitalbolagen omedelbart avbryts. Vidare bör regeringen anmodas att för riksdagen lägga fram förslag om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjningen för småföretag. Med ett sådant beslut blir de nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar. Härav följer att utskottet avstyrker motion 1990/91:N45 (v) i berörd del. Även förslaget i motionerna 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp) om inrättande av närfonder avstyrks av utskottet. De önskemål som framförs i motion 1990/91:N22 (mp) om att det skall göras lättare för fysiska och juridiska personer att satsa kapital i företag blir i huvudsak tillgodosedda genom det av utskottet förordade beslutet.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16 och med avslag på motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
35. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1990/91:N45 (v) att det i dagens prekära situation på kapitalmarknaden -- med praktiskt taget fullständigt stopp för vidare utlåning från bankerna till småföretagen -- är angeläget att riskkapitalbolagen omedelbart kommer igång med sin verksamhet. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om detta. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
Även beträffande -- -- -- (utskottet) -- -- -- inte behövlig.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N45 (v) i berörd del och avstyrker samtliga övriga här aktuella motioner.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 3 och med avslag på motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N317 yrkande 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mom.29)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar, i enlighet med vad som påyrkas i motion 1990/91:N227 (mp), att ett system med närfonder skall införas. I motionen anges i detalj hur tillvägagångssättet bör vara. Närfonderna bör starta sin verksamhet under år 1991, och verksamheten bör följas av en statlig utredning. Denna utredning bör åläggas att utarbeta förslag så att en heltäckande nationell verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden 1991--1994. Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med förslag i enlighet med vad som sägs i motionen. Riksdagen bör också, som föreslås i motion 1990/91:N317 (mp), anslå 20milj.kr. för ändamålet för det kommande budgetåret.
Enligt utskottets mening borde inte riksdagen våren 1990 ha beslutat att statliga riskkapitalbolag skulle inrättas. Av detta följer att utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N225 (c) om att arbetet med att bilda riskkapitalbolag bör avbrytas. Utskottet behandlar i det följande förslag att i Sverige skall införas nyetableringslån av en typ som finns i Tyskland.
Det förslag som läggs fram i motion 1990/91:N22 (mp), och som går ut på att fysiska och juridiska personers vilja att satsa riskkapital i småföretag skall uppmuntras genom att möjligheter skapas till att beskattningen till viss del kan uppskjutas, anser utskottet böra utredas. Regeringen bör anmodas att dra försorg om att detta sker och att återkomma till riksdagen med ett lagförslag.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N227 (mp), 1990/91:N317 (mp) och 1990/91:N22 (mp) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N22, motion 1990/91:N227 yrkandena 1--7, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N317 yrkande 6 och med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 3, motion 1990/91:N225 yrkandena 4 och 6, motion 1990/91:N322 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N357 yrkande 16 dels till Närfonder för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 20000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
37. Småföretagsfonden (mom. 30)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som börjar med "Utskottet står" och slutar "med berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett felaktigt beslut om att tillföra Småföretagsfonden ytterligare medel. En sådan åtgärd leder till att det statliga ägandet i småföretagssektorn ytterligare utvidgas, vilket utskottet bestämt motsätter sig. Fonden bör i stället helt avskaffas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N254 (m), 1990/91:N323 (m) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande Småföretagsfonden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 5, motion 1990/91:N254 yrkande 1 och motion 1990/91:N323 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
38. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 31)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp), att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet helt bör upphöra, varigenom medel frigörs för infrastrukturinvesteringar. En väl utbyggd infrastruktur har stor betydelse för den regionala utvecklingen.
Fonderna har även utan finansieringsverksamhet en funktion att fylla genom sin uppgift att stimulera nyföretagandet och tillhandahålla konsultkompetens.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp) i berörda delar. Härav följer att utskottet avstyrker de övriga motionerna, 1990/91:N355 (c), 1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c), likaså i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N357 yrkande 15 och motion 1990/91:N368 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:353, motion 1990/91:N355 yrkande 1 och motion 1990/91:N374 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
39. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 31)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.60 med "Utskottet ser" och slutar på s. 61 med "aktuella motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen förra våren fattade ett felaktigt beslut när den beslöt om indragning av medel från utvecklingsfonderna. Både konjunkturutvecklingen och utvecklingen på kreditmarknaden visar att beslutet var felaktigt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att inte verkställa beslutet om indragning av medel från utvecklingsfonderna. Därmed blir motionerna 1990/91:N355 (c), 1990/91:N353 (c) och 1990/91:N374 (c) tillgodosedda. Av uppenbara skäl avstyrker utskottet samtidigt motionerna 1990/91:N357 (m) och 1990/91:N368 (fp).
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkande 1, med anledning av motionerna 1990/91:N353 och 1990/91:N374 och med avslag på motion 1990/91:N357 yrkande 15 och motion 1990/91:N368 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
40. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom. 32, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnor uppmuntras till att starta nya företag. I det sammanhanget vill utskottet understryka vikten av att en privatisering av den offentliga sektorn kommer till stånd. Detta har framförts i olika motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna. Om utvecklingsfonderna kan bidra till denna utveckling är det bra. Däremot bör riksdagen inte göra något särskilt uttalande i saken. Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionerna i berörda delar.
41. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom. 32)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna på olika sätt lämnar stöd till kvinnor som vill starta och driva företag. Detta kan t.ex. ske genom att, som föreslås i motion 1990/91:N328 (m), utvecklingsfonderna regionalt medverkar till att offentliga institutioner kan omvandlas till privata verksamheter. Denna motion tillstyrks således av utskottet. Däremot är utskottet inte berett att förorda att, som föreslås i motion 1990/91:N354 (c), särskilda medel skall öronmärkas för det nu nämnda ändamålet eller att, som föreslås i motion 1990/91:N327 (c), särskilda medel skall anslås för insatser i Kalmar län. Dessa motioner avstyrks sålunda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N328 och med avslag på motion 1990/91:N327 yrkande 2 och motion 1990/91:N354 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Kooperativ utveckling (mom. 33, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kooperativa företag arbeta under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för andra företag i landet. Någon särbehandling bör inte ske. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.
43. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mom.34)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 1990/91:N213 (mp). Det behövs en utvecklingsfond med ekologisk inriktning. Regeringen bör vidta åtgärder för att det skall inrättas en sådan fond, särskilt inriktad på att de produkter och verksamheter som får stöd aktivt skall bidra till att på sikt återställa den ekologiska balansen. Nya alternativa energiformer, ny transport- och kommunikationsteknik och ett jordbruk i ekologisk balans kräver innovationer med avseende på teknik, apparatur, maskiner och redskap. De befintliga samhällsorgan som tillhandahåller stöd åt uppfinnare o.d. anlägger ofta ett alltför kortsiktigt ekonomiskt synsätt. Fondens huvuduppgift bör vara att förvalta de medel som enligt motion 1990/91:N42 (mp) tillförs statsverket. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varmed motion 1990/91:N213 (mp) blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande utvecklingsfond med ekologisk inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N213 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
44. Norrlandsfonden (mom. 35)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Norrlandsfondens verksamhet sammanfaller i stort sett med de regionala utvecklingsfondernas, varför samma motiv för förändring som utskottet tidigare har framfört är relevanta även här. Norrlandsfondens finansieringsverksamhet bör, som föreslås i motion 1990/91:N368 (fp), sålunda avvecklas. Därvid bör, som också angavs beträffande utvecklingsfonderna, övervägas om medel kan avsättas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste länen.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande Norrlandsfonden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N368 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
45. Egenföretagares borgensåtaganden (mom. 36)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "1990/91:N248 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Såsom påpekas i motion 1990/91:N248 (m) innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed, enligt utskottets mening, inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande egenföretagares borgensåtaganden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N248 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
46. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.65 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning -- -- -- (utskottet) -- -- -- avstyrks därmed.
Utskottet vill emellertid understryka sin tidigare (s.133) redovisade principiella inställning, att staten inte skall ingripa till förmån för särskilda företagsformer. Enligt utskottets mening bör kooperativa företag arbeta under villkor som är likvärdiga med dem som gäller för annat företagande; någon särbehandling bör inte komma i fråga.
47. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom.37)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande behovet av åtgärder för att främja producent- och konsumentkooperativ som framförs i motion 1990/91:N42 (mp). Särskilt behöver metoderna för att förse kooperativa företag med eget kapital utvecklas. Detta är ett brådskande och mycket angeläget behov. Riksdagen bör understryka detta i ett uttalande till regeringen. Att det på olika områden pågår ett beredningsarbete utgör inget skäl för riksdagen att avstå från ett uttalande i saken. Motionen tillstyrks därmed i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
48. Utvidgat ägaransvar (mom. 38)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.66 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om aktiebolagsformen som kommer till uttryck i motion 1990/91:N31 (mp). Att äga och driva företag bör inte längre innebära att bara ta ekonomiskt ansvar. Det bör också innebära att man tar personligt ansvar för såväl ekonomi som ekologi i verksamheten. Ett utvidgat personligt ansvarstagande inom företaget kommer att innebära att det traditionella tillväxtbegreppet kommer att omformuleras så att tillväxten måste hålla sig inom de gränser som sätts av natur, miljö och människors hälsa.
Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen anmoda regeringen att tillsätta en utredning om utvidgat ägaransvar i enlighet med vad som anförs i motionen. Därmed blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande utvidgat ägaransvar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
49. Nyetableringslån (mom. 40)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella lånebehovet" bort ha följande lydelse:
Det etableras alltför få nya företag i Sverige. Dessutom är överlevnadsfrekvensen hos de nya företagen alltför låg under de första fem åren. Näringspolitiken bör därför inriktas på nyetablering av småföretag och på att skapa bättre betingelser för överlevnad och utveckling av de nya företagen. En modell som kunde vara intressant för Sverige är statliga nyetableringslån av den typ som finns i Tyskland.
Utskottet instämmer i det förslag som förs fram i motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen skall anmoda regeringen att undersöka möjligheterna och kostnaderna och sedan återkomma till riksdagen med förslag om en modell av nyetableringslån. Detta bör göras med tyska EKH-lånen som utgångspunkt och på grundval av SINDs studie.
Även olika typer av förändringar på skatteområdet som har föreslagits i partimotioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet med syfte att nyföretagandet skall främjas bör beaktas i detta sammanhang.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande nyetableringslån att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7 och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
50. Nyetableringslån (mom. 40)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.68 med "Med hänvisning" och slutar på s.69 med "aktuella lånebehovet" bort ha följande lydelse:
Ett stort problem i det svenska näringslivet är att det etableras för få nya företag. Utskottet tillstyrker yrkandena i motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) att riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram förslag till utformning av en svensk modell för nyetableringslån. Detta bör göras med de tyska EKH-lånen som utgångspunkt och på grundval av SINDs studie.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N291 (fp) och 1990/91:N225 (c) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande nyetableringslån att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N225 yrkande 7 och motion 1990/91:N291 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
51. Centrala hantverksrådet (mom. 41)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den nuvarande ordningen för statens stöd till hantverket uppenbara nackdelar. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N336 (m) och 1990/91:N216 (fp), att statens stöd till Centrala hantverksrådet bör ges i form av permanenta årliga anslag. Därmed skulle Centrala hantverksrådet få en stabil grund för sitt viktiga arbete med att informera om och marknadsföra hantverket samtidigt som risken för att hantverksfrågorna kan komma att ges låg prioritet av SIND undviks.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N336 (m) och 1990/91:N216 (fp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 2 och motion 1990/91:N336 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
52. Främjande av svenskt hantverk (mom. 42)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i motion 1990/91:N216 (fp) på åtgärder med syfte att främja hantverket. Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Regeringen bör utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, vilket i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att det skall åstadkommas inom ramen för befintliga resurser. Även önskemål att de äldres och invandrarnas hantverkskunnande tillvaratas bör uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande främjande av svenskt hantverk att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
53. Hantverkskonsulenter (mom. 43)
Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N216 (fp), att det är mycket angeläget att hantverksfrågorna får en bättre bevakning i länen. Regeringen bör därför rikta länsstyrelsernas och landstingens uppmärksamhet på behovet av en hantverksresurs i varje län. Hantverkskonsulenternas arbetsuppgifter skulle bl.a. vara att bevaka hantverksfrågorna i högstadie- och gymnasieutbildningen och att ansvara för råvarudepåer och verktygsbanker av den typ som har föreslagits i den aktuella motionen. Arbetsfältet skulle naturligtvis även omfatta hemslöjden.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därigenom blir motion 1990/91:N216 (fp) i berörd del tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande hantverkskonsulenter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N216 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
54. Utvärdering av stödet till företagande (mom. 45)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som börjar med "I propositionen" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N33 (fp), att det finns anledning att ifrågasätta effektiviteten i det stöd som ges till företagandet. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föranstalta om en utvärdering av detta stöd. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på den risk för konkurrenssnedvridning som statens bidrag till SIFU utgör; detta stöd bör upphöra. Riksdagen bör göra ett uttalande om detta. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N33 (fp) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande utvärdering av stödet till företagande att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
55. EG-program för småföretag (mom. 46)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N32 (c), att ett program bör inrättas med syfte att underlätta för de små och medelstora företagen att komma in på EG-marknaden. Riksdagen bör anmoda regeringen att utarbeta ett sådant program, i enlighet med vad som anges i motionen. Vidare bör riksdagen, under ett nytt anslag, anvisa 20 milj.kr. för detta ändamål. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande EG-program för småföretag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 22 dels till EG-program för småföretag för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 20000000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
56. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47, motiveringen)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Vad avser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det stöd som finansieras av anslaget till småföretagsutveckling stå öppet för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd kan lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov. I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att de områden där det är aktuellt att kvinnor startar företag ofta är sådana områden som utgör alternativ till offentliga monopol. För att ge stöd till kvinnor som vill starta företag är det därför särskilt viktigt att bryta upp denna typ av monopol. Med vad som nu sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N352 (v) i berörd del.
57. Stöd till kvinnors företagande (mom. 47)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Vad avser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Huvuddelen av de medel som regeringen föreslår under anslaget Småföretagsutveckling bör förbehållas insatser riktade till kvinnor. Detta är nödvändigt mot bakgrund av det kritiska läge som råder i många inlandskommuner med stor utflyttning av kvinnor. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd, varigenom motion 1990/91:N352 (v) blir tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande stöd till kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N352 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
58. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet helt bör upphöra. Däremot har utvecklingsfonderna ett existensberättigande som statsunderstödd verksamhet med två huvudfunktioner -- den ena att stimulera och främja nyföretagande och den andra att försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens för att underlätta för småföretagandet. Den minskning av anslaget till följd av inskränkningar av utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet som föreslås i motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) bör därför inte ske. Däremot anser utskottet, i likhet med vad som anförs i dessa motioner, att det särskilda programmet för träindustrin bör avslutas. Därigenom kan det av regeringen föreslagna anslaget minskas med 17 milj.kr. Riksdagen bör således anvisa ett anslag på 209,3 milj.kr. Genom ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna till en del tillgodosedda. Övriga här aktuella motioner -- 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317
(mp) -- avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt B7, med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 10 och motion 1990/91:N298 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 5 dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 209630000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
59. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de förslag om minskning av anslaget som läggs fram i motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp). Den del av anslaget till småföretagsutveckling som berör de regionala utvecklingsfonderna har, enligt utskottets mening, endast delvis någon betydelse för företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige. Vidare bör det särskilda programmet för träindustrin avslutas. Sammantaget bör endast 98,3 milj.kr. anslås till småföretagsutveckling.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) i berörda delar. Motionerna 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp) avstyrks i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt B7, med bifall till motion 1990/91:N33 yrkande 10 och motion 1990/91:N298 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 5 dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 98300000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
60. Småföretagsutveckling (mom. 48)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.73 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "1990/91:N317 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de förslag om minskning av anslaget till småföretagsutveckling som framförs i motionerna 1990/91:N42 (mp), 1990/91:N227 (mp) och 1990/91:N317 (mp). Riksdagen bör anslå 195,3 milj.kr. till småföretagsutveckling för nästa budgetår. Därmed blir de nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar. Genom minskning av arbetsgivaravgifterna och införande av närfonder ges ett bättre stöd till småföretagen än genom specialdestinerade stöd.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkt B7, motion 1990/91:N42 yrkande 34, motion 1990/91:N227 yrkande 7 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N317 yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 10 och motion 1990/91:N298 yrkande 2 dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 195300000 kr. dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
61. Stöd till kooperativ utveckling (mom. 49)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det statliga stödet till kooperativ utveckling upphöra. Staten bör inte ta några nya initiativ för att särskilt stödja den kooperativa företagsverksamheten. Tvärtom, menar utskottet, gagnas inte kooperationen -- med sin folkrörelsekaraktär -- om staten intar en fortsatt styrande position i utvecklingsarbetet. Den kooperativa företagsformen bör arbeta på villkor som är likvärdiga med dem som gäller för annat företagande i landet. De problem som för närvarande kännetecknar den offentliga sektorn bör åtgärdas genom en avreglering av de offentliga tjänstemonopolen; konkurrensen bör stärkas genom att enskilda alternativ tillåts verka.
Av det sagda framgår att utskottet avstyrker regeringens förslag om anslag till kooperativ utveckling liksom de aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N347 (c) och 1990/91:N348 (s).
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 bilaga 15 punkt H6, motion 1990/91:N347 yrkande 1 och motion 1990/91:N348 yrkande 1 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
62. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.78 med "Utskottet anser" och slutar på s.79 med "delar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Myndighetsstrukturen på det näringspolitiska området är i stort behov av reformering och rationalisering. En förändring är således välmotiverad, men utskottet föreslår en annan modell än regeringen.
En sammanslagning av STEV och SIND är, enligt utskottets mening, naturlig. Dessa myndigheter arbetar på ett likartat sätt med utrednings- och utvecklingsarbete inriktat mot olika branscher och regioner. Delar av den verksamhet som i dag bedrivs vid STEV och SIND bör vidare kunna avvecklas. Statens roll i näringspolitiken skall, i enlighet med vad utskottet tidigare anfört, främst vara att ställa upp de allmänna spelregler som skall gälla. Detaljstyrning skall inte förekomma. I en ny sammanslagen myndighet bör STEVs och SINDs nuvarande tillsyns- och övervakningsuppgifter bli mer renodlade.
Den verksamhet som bedrivs vid STU skiljer sig på avgörande punkter från den som bedrivs vid STEV och SIND. Möjligheterna att erhålla effektivt stöd till teknisk forskning och utveckling garanteras bäst genom att STU kvarstår som en självständig enhet. Forskning och utveckling bör inte blandas samman med myndighetsuppgifter. STU utgör ett serviceorgan för industri och högskolor och har som sådant byggt upp en kompetens att hantera den typ av avnämare -- uppfinnare, entreprenörer, småföretag, företagande forskare etc. -- som STU vänder sig till. STU bör alltså bibehållas som en självständig enhet. Däremot bör det övervägas om STU i framtiden skulle kunna drivas i form av en stiftelse.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag om ändrad myndighetsstruktur och tillstyrker de förslag som framförs i motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N357 (m), 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N32 (c) i här aktuellt avseende. Riksdagen bör besluta att de två myndigheterna STEV och SIND skall slås samman till en näringspolitisk myndighet. Av utskottets ställningstagande följer att motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N45 (v) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 10 momenten 54 och 55, med bifall till motion 1990/91:N32 yrkandena 19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion 1990/91:N33 yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18 och motion 1990/91:N357 yrkande 14 och med avslag på motion 1990/91:N42 yrkandena 22 och 23 och motion 1990/91:N45 yrkande 16 dels beslutar att statens energiverk och statens industriverk skall slås samman till en myndighet den 1 juli 1991 i enlighet med vad utskottet anfört, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt har anfört.
63. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.78 med "Utskottet anser" och slutar på s.79 med "delar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N42 (mp) kan det diskuteras om det är rationellt att sammanföra STEV, SIND och STU till en stor enhet. Det finns en risk att de effektivitetsvinster som eventuellt kan uppnås försvinner genom ökad byråkrati och sämre arbetsklimat.
Utskottet motsätter sig dock inte en sammanslagning av de tre myndigheterna till en gemensam enhet. Däremot anser utskottet inte att detta behöver ske via en avveckling av dem och inrättande av en ny myndighet. Utskottet vill understryka vikten av att de tre olika enheterna får arbeta självständigt i en sammanslagen myndighet. Sammanslagningen skall främst innebära att den gemensamma administrationen skall verka för att kunskap och resurser smidigare skall kunna överföras mellan verksamhetsområdena. Riksdagen bör besluta att de tre myndigheterna STEV, SIND och STU skall slås samman till en näringspolitisk myndighet.
I detta sammanhang vill utskottet ta upp ett par aspekter som rör statliga myndigheter mer generellt. Den ena gäller den rationalisering som sker inom statsförvaltningen, bl.a. genom automatisk databehandling. Det är härvid av vikt att de möjligheter som datasystemen ger att bedriva en småskalig, decentraliserad verksamhet tas till vara. Den andra aspekten gäller hur myndigheterna kombinerar sina två uppgifter som övervakare och serviceorgan. Tidigare har myndigheterna alltför mycket betonat sitt överhetsansvar. Det finns en risk att myndigheterna nu går för långt åt andra hållet. Riksdagen bör genom ett uttalande fästa regeringens uppmärksamhet på de två aspekter som utskottet här har tagit upp.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i aktuell del. Motion 1990/91:N42 (mp) tillstyrks i berörda delar. Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir motion 1990/91:N45 (v) i allt väsentligt tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande ändrad myndighetsstruktur att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 10 momenten 54 och 55, med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 22 och 23, med anledning av motion 1990/91:N45 yrkande 16 och med avslag på motion 1990/91:N32 yrkandena 19 och 21, det förra i ifrågavarande del, motion 1990/91:N33 yrkande 9, motion 1990/91:N34 yrkandena 16--18 och motion 1990/91:N357 yrkande 14 dels beslutar att statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling skall slås samman till en myndighet den 1 juli 1991 i enlighet med vad utskottet anfört, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt har anfört.
64. Arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder (mom. 51)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.79 som börjar med "I propositionen" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N32 (c), att statsmakterna bör eftersträva en ökad decentralisering. En överflyttning av ansvaret för småföretagsfrågor, regional utveckling och näringspolitiska utredningar till länsstyrelser och utvecklingsfonder bör, anser utskottet, prioriteras. Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram förslag härom. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
65. Lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten (mom. 52)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som föreslås i motion 1990/91:N32 (c), att den av STEV och SIND sammanslagna myndigheten bör lokaliseras till Nyköping. Därmed beaktas riksdagens beslut att lokaliseringsfrågan skall prövas vid nyinrättande av myndighet. Riksdagen bör i anslutning till sitt beslut om myndighetsorganisationen uppställa krav på en sådan omlokalisering. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N32 yrkande 19 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1990/91:N35, 1990/91:N37 och 1990/91:N299 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
66. Vissa anslag (mom. 53)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av STEV och SIND till en näringspolitisk myndighet och bibehållande av STU som en självständig enhet. För finansiering av STUs verksamhet föreslår utskottet ett anslag på 81 milj.kr. Den näringspolitiska myndigheten bör tilldelas ett förvaltningsanslag på 87 milj.kr. och ett anslag för utredningar och information på 17 milj.kr.
Genom beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N33 (fp) och 1990/91:N298 (fp) tillgodosedda vad gäller anslagsnivån i stort. Härav följer att propositionen och motionen 1990/91:N42 (mp) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande vissa anslag att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkterna A6 och A7, med anledning av motion 1990/91:N33 yrkande 11, motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21 och motion 1990/91:298 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och 7, det senare i ifrågavarande del, dels till Styrelsen för teknisk utveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 81000000 kr., dels till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 87000000 kr., dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 17000000 kr.
67. Vissa anslag (mom. 53)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av STEV och SIND till en näringspolitisk myndighet och bibehållande av STU som en självständig enhet. För finansiering av STUs verksamhet föreslår utskottet ett anslag på 86 milj.kr. Den näringspolitiska myndigheten bör tilldelas ett förvaltningsanslag på 108,4 milj.kr. och ett anslag för utredningar och information på 19 milj.kr.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N34 (m), 1990/91:N33 (fp), 1990/91:N298 (fp) och 1990/91:N317 (mp).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande vissa anslag att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:87 avsnitt 11 punkterna A 6 och A 7 och med avslag på motion 1990/91:N33 yrkande 11, motion 1990/91:N34 yrkandena 19--21, motion 1990/91:N298 yrkande 1 och motion 1990/91:N317 yrkandena 4 och 7, det senare i ifrågavarande del, dels till Styrelsen för teknisk utveckling för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 86000000 kr., dels till Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 108358000 kr. dels till Näringspolitisk myndighet: Utredningar och information för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19000000 kr.
68. Vissa anslag (mom. 53, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en sammanslagning av de tre myndigheterna till en myndighet. Regeringens förslag till anslag för den nya näringspolitiska myndigheten överensstämmer ganska väl med vad utskottet -- i likhet med vad som sägs i motion 1990/91:N42 (mp) -- anser kunna vara en lämplig anslagsram. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag och avstyrker samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
69. Särskilda avvecklingsinsatser (mom. 54, motiveringen)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Det finns" och slutar med "anslaget tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har, som framgått, förordat en annan myndighetsstruktur än regeringen. Även med den modell som utskottet förordar kan vissa avvecklingskostnader uppkomma. Därför tillstyrks anslaget.
70. Särskilda avvecklingsinsatser (mom 54, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Det finns" och slutar med "anslaget tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar, som framgått av det tidigare, en sammanslagning av de tre myndigheterna STEV, SIND och STU. Även med en sådan lösning kan det bli aktuellt med extraordinära personal- och lokalkostnader. Därför tillstyrks anslaget.
71. Bilindustrins framtid (mom. 56)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Bilindustrins framtida utveckling i Sverige ser oroväckande ut. Den kris som hotar bilindustrin kan bli mycket värre än de kriser som varvs- och rederinäringarna har genomgått. Statsmakterna står dåligt rustade för att möta denna kris. Därför bör, som krävs i motionerna 1990/91:N42 (mp) och 1990/91:N243 (mp), en utredning om bilindustrin tillsättas.
Regeringen förefaller tro att personbilsindustrin med statligt stöd skall gå mot en ny vår. Detta är enligt utskottets mening osannolikt. Det är knappast genom att satsa statliga pengar på personbilsindustrin som problemen kan lösas. Den statliga generositeten mot denna industri har redan gått långt utöver vad som är förenligt med en utveckling mot ett resurshushållande samhälle i ekologisk balans, och också vad som är förenligt med hushållning med skattebetalarnas pengar.
Uppgiften för staten är inte att konservera en bransch på nedåtgående. Sannolikt gäller det snarare att uppmuntra en omstrukturering av industrin mot andra produktområden, vilka kan ligga både inom och utom transportmedelsområdet. Detta behöver naturligtvis inte innebära en avveckling av personbilsindustrin, men en nedtrappning är ganska sannolik. Detta blir utredningens sak att belysa.
Som sägs i den senare motionen är behovet av en grundlig och allsidig utredning av bilismen och bilindustrins framtid i Sverige mycket starkt, mot bakgrund av den globala miljö- och konkurrenssituationen och med hänsyn till den kommande lågkonjunkturkrisen och bilindustrins betydelse i svenskt näringsliv. I en sådan utredning bör ingå personer som intressemässigt står helt fria i förhållande till bilismen och trafiknäringen, t.ex. forskare (tekniker och ekonomer) och företrädare för politiska partier och miljörörelsen. Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast tillsätta en sådan utredning. Vidare bör riksdagen anslå 5 milj.kr. för nästa budgetår för ändamålet. Med ett sådant beslut blir de nämnda motionerna helt tillgodosedda i berörda delar.
Regeringen bör också ta ett samlat ansvar för den framtida utvecklingen av bilindustrin. Det finns, som sägs i motion 1990/91:N243 (mp), flera starka skäl för att bilismen i världen bör minska -- miljöeffekterna, personskadorna och de begränsade oljetillgångarna. Riksdagen bör genom ett uttalande uppmärksamma regeringen på dess ansvar i detta avseende. Därmed blir den nämnda motionen i berörd del liksom motion 1990/91:N215 (s) tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande bilindustrins framtid att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N42 yrkandena 21 och 33 och motionerna 1990/91:N215 och 1990/91:N243 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels till Utredning om bilindustrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 5000000 kr.
72. Forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer (mom. 57)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Vad gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Kraven i motionerna 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp) och 1990/91:N56 (c) på en mer avancerad forskning och utveckling av miljövänliga motorer instämmer utskottet i. Det pågår ett intensivt arbete med utveckling av nya motorer, men det krävs ytterligare insatser om produktion av miljövänliga och bränslesnåla motorfordon skall kunna bli kommersiellt gångbar. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om att ökad forskning och utveckling på området kommer till stånd. Därmed blir de nämnda motionerna tillgodosedda. Även motion 1990/91:N377 (fp), som mot bakgrund av situationen i Stockholmsområdet tar upp frågan om stimulans för utveckling av miljövänlig teknik, blir i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N56 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N370 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1990/91:N377 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
73. Utvecklingen av elbilen (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller elbilen måste, som anförs i motionerna 1990/91:N282 (fp) och 1990/91:N59 (mp), intensifieras. Detta är nödvändigt om elbilen skall kunna bli kommersiellt intressant. Riksdagen bör göra ett uttalande härom, varigenom de aktuella motionerna blir tillgodosedda i berörda delar. Däremot är utskottet inte berett att, som föreslås i den sistnämnda motionen, förorda att riksdagen skulle göra ett uttalande om att alla motorfordon fr.o.m. 1997 års modell skall vara eldrivna, i det fall att de inte kan drivas med biobränslen. Motionen avstyrks således i denna del.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande utvecklingen av elbilen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N59 yrkande 2 och motion 1990/91:N282 och med avslag på motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
74. Utveckling av Alvarmotorn (mom. 60)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:
För att det skall gå att komma till rätta med miljöproblemen är det hög tid att kraftiga satsningar görs för att ta fram alternativ till dagens traditionella bensinmotor. De idéer till en sådan motor som har presenterats av uppfinnaren Alvar Gustavsson bör prövas grundligt. Riksdagen bör, som begärs i motion 1990/91:N343 (fp, mp), anmoda regeringen att tillse att detta sker. STU, Chalmers tekniska högskola, universitets- och högskoleämbetet, Industrifonden och den svenska bilindustrin borde därvid vara självklara samarbetspartner. Regeringen bör särskilt överväga om det är möjligt för Industrifonden att ställa medel till förfogande inom ramen för s.k. teknikupphandling. Med det anförda tillstyrker utskottet den nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande utveckling av Alvarmotorn att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N343 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
75. Kommission för stålindustrin och miljöriktig råjärnsframställning (mom. 61)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1990/91:N276 (v). Staten har som betydande ägare i SSAB ett särskilt ansvar för utvecklingen inom svensk stålindustri. Av regionalpolitiska skäl och på grund av närheten till malmråvara bör satsningar på effektiviserad och förbättrad metallurgisk teknik ske i Luleå. Riksdagen bör anmoda regeringen att tillsätta en särskild kommission för stålindustrin med uppgift att studera denna industrigrens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter.
Ett annat område där marknaden själv inte kan förväntas lösa problemen är utvecklingen av en energisnål och miljövänlig produktion av råjärn och stål. Här krävs det att staten ökar sina insatser för att stimulera forskning med en sådan inriktning. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om att så sker.
Med beslut av riksdagen i dessa två avseenden blir den aktuella motionen helt tillgodosedd i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande kommission för stålindustrin och miljöriktig råjärnsframställning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N276 (v) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
76. Livscykelspecifikationer m.m. (mom. 66, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar med "De aktuella" och slutar med "motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid framhålla att regeringens agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och försening. Mycket av det utrednings- och beredningsarbete som nu pågår eller aviseras borde redan ha varit utfört.
Samtidigt vill utskottet peka på den risk för ökande byråkrati som ett införande av livscykelspecifikationer kan innebära. De problem som ett sådant system skulle medföra för handeln kommer att drabba konsumenterna i form av högre priser.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
77. Livscykelspecifikationer m.m. (mom. 66)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar med "Som framgår" och slutar med "motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Sedan förslag om införande av livscykelspecifikation första gången fördes fram i en motion från miljöpartiet år 1989, har de tankegångar som låg bakom motionen aktualiserats på många områden, vilket framgår av utskottets redogörelse. Det borde nu vara dags att gå från ord till handling när det gäller livscykelspecifikation, dvs. starta lagstiftningsarbetet. Utskottet ansluter sig således till de synpunkter som framförs i de aktuella motionerna. Omsorgen om miljön måste visa sig redan när produktionen planeras och sedan vara med hela tiden från användning till kassering och återanvändning. Den gällande lagstiftningen är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Därför bör riksdagen uppmana regeringen att utarbeta förslag till en lag om livscykelspecifikation. En sådan skall tala om hur man väntar sig att den process man har satt i gång genom att tillverka varan skall utveckla sig ända till dess att varan är uttjänt. Det närmare innehållet i en livscykelspecifikation framgår av det tidigare (s.91).
Genom ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd blir motionerna 1990/91:N280 (mp), 1990/91:N315 (mp), 1990/91:N362 (mp) och 1990/91:N58 (mp) tillgodosedda, liksom även motion 1990/91:N320 (v).
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande livscykelspecifikationer m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N58, 1990/91:N280, 1990/91:N315, 1990/91:N320 och 1990/91:N362 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
78. Produktkoncession (mom. 67, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar med "Med det" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid återigen framhålla att regeringens agerande på dessa områden har kännetecknats av förhalning och försening, med påföljd att ett utredningsmaterial som länge hade bort föreligga alltjämt saknas.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
79. Produktkoncession (mom. 67)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.93 som börjar med "Även vad" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N314 (mp), att gällande lagstiftning avseende spridning av skadliga ämnen vid produktion inte är tillräcklig. Därför bör riksdagen anmoda regeringen att ge miljöskyddskommittén tilläggsdirektiv att utreda frågan om produktkoncession och utarbeta lagförslag om denna i enlighet med vad som anförs i den aktuella motionen. En varukoncessionsnämnd bör inrättas med uppgift att på basis av en livscykelspecifikation bestämma om en ny vara skall tillåtas och ställa de krav som måste uppfyllas för att produkten skall kunna accepteras. Av praktiska skäl kan det bli nödvändigt att gå fram stegvis, varvid man får börja med sådana varor som har stor försäljningsvolym och vilka har eller befaras ha stor omgivningspåverkan eller vid vilkas tillverkning eller användning stora mängder ej förnybara råvaror förbrukas.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande produktkoncession att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N314 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
80. Produktmärkning om elförbrukning m.m. (mom.68)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
För att Sverige skall klara sin framtida energiförsörjning på ett miljövänligt sätt och i solidaritet med resten av världen krävs bl.a. energieffektivisering och energihushållning. Som ett led i dessa strävanden anvisas i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N463 (mp) två vägar.
Den ena är att obligatorisk produktmärkning med deklaration om elförbrukning och driftkostnader och med jämförbara uppgifter avseende den mest eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden införs genom lagstiftning. Den andra är att normer för högsta elförbrukning på vanliga elförbrukande apparater införs genom lagstiftning. Utskottet anser att båda dessa vägar bör prövas. Givetvis bör andra länders erfarenheter av normer studeras. Redan införd lagstiftning i USA kan tjäna som ett föredöme. Marknadsintegrationen får inte förhindra att Sverige ligger i första ledet när det gäller normeringen på detta område. Riksdagen bör således anmoda regeringen att lägga fram lagförslag i de angivna avseendena. Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande produktmärkning om elförbrukning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N463 yrkandena 5 och 6 och motion 1990/91:N68 yrkandena 6, 7, 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
81. Företags miljöredovisningar (mom. 69)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.95 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N366 (mp) framförda uppfattningen att en miljöredovisning bör finnas med i alla prognoser som ett företag gör samt i företagens årsredovisningar. I redovisningen bör ingå materialbalanser, som visar vad företaget tar in i tillverkningen och vad som går ut som produkter, avfall och avgaser.
Redovisning av miljökonsekvenser av den verksamhet som omfattas av årsberättelser måste troligen lagregleras, men prognosdelen bör kunna vara en frivillig handling från företagens sida. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att vidta åtgärder innebärande rekommendationer om en frivillig redovisning. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande företags miljöredovisningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N366 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
82. Vissa regionala frågor (mom. 70)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.96 som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har, som tidigare nämnts (s.53), upprepade gånger på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden med hänvisning till att de avsåg frågor av regional natur som inte borde avgöras av riksdagen. För flera av de här aktuella motionerna anser utskottet att detta synsätt kan tillämpas.
Vad gäller de motioner som tar upp olika frågor med utgångspunkt i förhållandena på Öland och Gotland anser utskottet dock inte att detta bör gälla. Skälet härtill är att dessa två landskap särskilt berörs i propositionen, genom förslagen om att sockerbruken i Mörbylånga och Roma skall läggas ned. Dessa förslag behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1990/91:JoU25.
Riksdagen bör, som föreslås i motionerna 1990/91:N46 (mp) och 1990/91:N47 (mp), anmoda regeringen att föreslå lagändringar som innebär att arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt sänks för de berörda landskapen. Vidare bör regeringen anmodas att föranstalta om utredningar av näringslivsstrukturen i dessa landskap och att tillse att åtgärder sätts in om behov föreligger. En intressant möjlighet som borde beaktas är att en etanolfabrik förläggs till Mörbylånga eller Roma. Med det sagda tillstyrker utskottet de nämnda motionerna. Även motion 1990/91:N290 (v) blir därigenom tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande vissa regionala frågor att riksdagen a) avslår motion 1990/91:N29 (Kalmar län), b) med bifall till motion 1990/91:N46 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (Öland), c) med bifall till motion 1990/91:N47 yrkandena 1, 2, 4 och 5 och motion 1990/91:N290 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (Gotland), d) avslår motion 1990/91:N23 (Blekinge), e) avslår motion 1990/91:N43 yrkande 1 (Malmöregionen), f) avslår motion 1990/91:N48 (Skaraborgs län).
Särskilda yttranden
1. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mom. 8)
Per-Ola Eriksson (c), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Lars Ahlström (m) anför:
Vi vill erinra om att, vid inrättandet av det teknikvetenskapliga forskningsrådet våren 1990, företrädarna för moderata samlingspartiet och centerpartiet reserverade sig till förmån för att forskningsrådet skulle inordnas under utbildningsdepartementet. Vi står kvar vid denna ståndpunkt.
2. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mom. 9)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anför:
Vi vill understryka att vi fäster stor vikt vid att svenska företag på ett jämbördigt sätt kan delta i EGs ramprogram för forskning och utveckling. Det är av utomordentlig betydelse för svenska företags möjligheter till utveckling att de aktivt kan ta del i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbetet. Statsmakterna bör tillse att tillräckliga medel ställs till förfogande för detta ändamål.
3. Bioteknik (mom. 11)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag instämmer i stort i de synpunkter på behovet av ett forskningsprogram på bioteknikområdet som framförs i motion 1990/91:N32 (c). Det är angeläget att den biologiska grundforskningen och kunskapsuppbyggnaden främjas. Jag anser dock att den utredning som SIND håller på att färdigställa kan avvaktas, innan ställning tas till behovet av något initiativ från riksdagens sida.
4. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (mom. 14)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Stig Bertilsson (m) anför:
Vi vill erinra om att företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet våren 1990 reserverade sig till stöd för ett krav att programmet för sågverks- och snickeriindustrierna skulle avslutas vid utgången av budgetåret 1989/90.
I reservationerna 58 och 59 till detta betänkande upprepas kravet på att programmet omedelbart skall upphöra.
5. Industrifonden (mom. 19)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anför:
Vi anser, i likhet med vad som anfördes i en motion från folkpartiet våren 1990, att Industrifondens verksamhet i ökande utsträckning kan ske i form av garantigivning och att det statliga engagemanget kan minskas. Däremot är vi inte beredda att medverka till att fonden helt omvandlas till ett privat venture-capital-företag, vilket föreslås i motion 1990/91:N34 (m). I vissa fall kan det finnas behov av den typ av stöd som Industrifonden tillhandahåller, innebärande att lägre avkastningskrav kan ställas än vad som gäller för privata venture-capital-företag.
6. Forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel (mom.24)
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag vill erinra om den begäran om ytterligare åtgärder på det informationsteknologiska området som jag har ställt mig bakom i reservation nr 19. Denna begäran motiveras bl.a. av hänsyn till de villkor som människor med funktionshinder lever under.
7. Småföretagsfonden (mom. 30)
Lars Norberg (mp) anför:
Jag vill erinra om att miljöpartiets företrädare i utskottet förra våren motsatte sig ytterligare medelstillskott till Småföretagsfonden. Han anförde att allmänna pensionsfondens medel inte borde användas som riskkapital för småföretagen men att Småföretagsfonden borde få fortsätta sin verksamhet i dåvarande form, som ett komplement till utvecklingsfonderna.
8. Norrlandsfonden (mom. 35)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anför:
Vi vill erinra om det ställningstagande beträffande Norrlandsfondens finansieringsverksamhet, som centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets företrädare i utskottet gjorde våren 1990. I en reservation uttalades att Norrlandsfonden borde få behålla samtliga sina medel. Vi står kvar vid detta ställningstagande.
9. Stöd till kooperativ utveckling (mom. 49)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anför:
Kooperationen är ett mycket bra och effektivt komplement till såväl privat som statlig företagsamhet. Intresset för den kooperativa företagsformen har också ökat inom områden som tidigare inte varit aktuella för denna företagsform. Den kooperativa verksamheten kan spela en viktig roll i den offentliga sektorns förnyelse. Därför är det motiverat med ett utökat anslag för kooperativ utveckling.
Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att kooperativa företag inte diskrimineras i något avseende. Alla kooperativa företag måste jämställas i konkurrenshänseende med andra företagsformer. Proposition 1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet står inte i överensstämmelse med denna princip. Den är en särlagstiftning som drabbar de kooperativa företagen inom livsmedelssektorn och som rimmar illa med den uppfattning om kooperationens betydelse som regeringen ger uttryck åt i andra sammanhang.
10. Ändrad myndighetsstruktur (mom. 50)
Rolf L Nilson (v) anför:
Den information som utskottet har fått vid föredragningar av representanter för industridepartementet visar att det mesta av vad som tas upp i motion 1990/91:N45 (v) avseende omsorgen om den berörda personalen blir tillgodosett. Jag vill dock ytterligare understryka att alla ansträngningar måste göras för att uppfylla personalens önskemål om nyanställning i statlig verksamhet eller utbildning. Vidare vill jag peka på den risk som finns för en aktivitetssvacka i övergången till en ny myndighet. Slutligen vill jag också understryka vikten av att teknisk forskning och utveckling samt forskning och utveckling på energiområdet ges hög prioritet i den nya myndigheten.
11. Bilindustrins framtid (mom. 56)
Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Lars Ahlström (m) anför:
Vi vill fästa uppmärksamheten på att statliga ingripanden i krisdrabbade branscher erfarenhetsmässigt inte har varit lyckosamma. Tydliga exempel på detta är de statliga åtgärder som vidtogs i samband med varvsnedläggningarna.
12. Utveckling av Alvarmotorn (mom. 60)
Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anför:
Vi har i en särskild reservation uttalat att riksdagen bör anmoda regeringen att dra försorg om att ökad forskning och utveckling avseende mer miljövänliga och bränslesnåla motorfordon kommer till stånd. Inom ramen för en sådan utökad forskning och utveckling bör det finnas möjlighet att också pröva den idé som ligger bakom Alvarmotorn.
13. Turistnäringen (mom. 65)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:
Turistnäringen är en mycket viktig del av näringslivet. I stora delar av landet är dessutom turismen av avgörande betydelse för att skapa sysselsättning.
Vi vill understryka vikten av ökade investeringar i infrastruktur såsom vägar, järnvägar och flygkommunikationer, varigenom attraktiva delar av vårt land blir tillgängliga. För Norrlands inland är inlandsbanan viktig i detta sammanhang. Därför är det mycket otillfredsställande att en majoritet av riksdagen beslutat om nedläggning av persontrafiken på inlandsbanan. Det blir ett dråpslag mot utvecklingen av turismen i denna del av landet.
Riksdagens beslut om höjd mervärdeskatt för turistnäringen har fått mycket negativa effekter. Vi vill därför erinra om att centern i samband med skattereformen motsatte sig att de särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopades.
14. Turistnäringen (mom. 65)
Lars Norberg (mp) anför:
Turistnäringen är en mycket viktig del av näringslivet. Den har stor betydelse för landets betalningsbalans. Det gäller dels att intressera utländska turister för att komma hit, dels att förmå svenskarna att stanna hemma. Därvid har kostnaden för turisterna stor betydelse. I stora delar av landet är dessutom turismen av avgörande betydelse för att skapa sysselsättning.
Jag vill understryka vikten av ökade investeringar i järnvägar som gör att attraktiva delar av vårt land blir tillgängliga. För Norrlands inland är inlandsbanan viktig i detta sammanhang. Därför är det mycket otillfredsställande att en majoritet av riksdagen har beslutat om nedläggning av persontrafiken på inlandsbanan. Det blir ett dråpslag mot utvecklingen av turismen i denna del av landet.
Riksdagens beslut om höjd mervärdeskatt för turistnäringen har fått mycket negativa effekter. Jag vill därför erinra om att miljöpartiet i årets skattemotion har yrkat på en halvering av mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster samt att vi vidare yrkat på en minskning av arbetsgivaravgifterna med 10 procent i det inre stödområdet samt med 4 procent i landet i övrigt utom storstäderna. Turismen är en arbetsintensiv verksamhet och gagnas därför särskilt av nedsatta arbetsgivaravgifter.
15. Statliga industrisubventioner (mom. 73)
Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anför:
Eftersom företaget ABC-Laminat AB nu har meddelat sin avsikt att återta sin ansökan, finns det ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i saken. Vi vill dock framhålla vikten av att statliga industrisubventioner inte får förekomma, med hänvisning till den konkurrenssnedvridning som kan uppstå.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning2
Propositionerna4 Proposition 1990/91:874 Proposition 1990/91:1004
Motionerna6
Utskottet21 Allmänna riktlinjer21 Inledning21 Näringspolitikens förutsättningar och inriktning22 Småföretagspolitiken30 Utländska företagsförvärv och investeringar m.m.34 Utländska företagsförvärv34 Främjande av utländska investeringar36 Ömsesidigt ägande37 Teknisk utveckling37 Teknikvetenskapliga forskningsrådet37 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete37 Prioriterade teknikområden40 Informationsteknologi41 Bioteknik41 Materialteknik42 Miljöteknik43 Träteknik44 Kollektiv forskning46 Teknisk infrastruktur47 Provning47 Standardisering48 Industrifonden48 Produktutveckling50 Teknikspridning50 Vissa övriga frågor52 Anslag till teknisk forskning och utveckling54 Småföretagsutveckling55 Riskkapitalförsörjning -- riskkapitalbolag55 Småföretagsfonden58 De regionala utvecklingsfonderna59 Finansieringsverksamheten59 Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet61 Norrlandsfonden63 Vissa övriga finansierings- och ägarfrågor64 Nyetableringsinsatser66 Forskningsbaserade småföretag66 Nyetableringslån67 Hantverk69 Vissa anslag71 Småföretagsutveckling71 Stöd till kooperativ utveckling73 Ändrad myndighetsstruktur m.m.75 Ny näringspolitisk myndighet75 Lokalisering av myndigheten79 Anslagsfrågor80 Anslag till näringspolitisk myndighet m.m.80 Anslag till statens elektriska inspektion81 Övriga frågor82 Särskilda branscher82 Bilindustrin82 Järn- och stålindustrin86 Livsmedelsindustrin88 Aspa Bruk88 Turistnäringen89 Miljönormer och produktkrav90 Produktkoncession och livscykelspecifikationer90 Produktmärkning om elförbrukning93 Företags miljöredovisningar94 Vissa regionala frågor95 Vissa övriga frågor97 Hemställan99
Reservationer 1. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (m, fp, c)107 2. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (v)109 3. Näringspolitikens förutsättningar och inriktning (mp)110 4. Utredning för en ekologisk strukturomvandling (v, mp)111 5. Småföretagspolitiken (m, fp, c)112 6. Småföretagspolitiken (v)113 7. Småföretagspolitiken (mp)113 8. Utländska företagsförvärv (m, fp, c)114 9. Utländska företagsförvärv (v)115 10. Utländska företagsförvärv (mp)116 11. Främjande av utländska investeringar i Sverige (m, fp, c)116 12. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mp)117 13. Ömsesidigt ägande (m, fp, c, mp)118 14. Betydelsen av fri forskning (m, fp, c)118 15. Betydelsen av fri forskning (mp)119 16. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (mp)119 17. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (m)119 18. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (mp)120 19. Informationsteknologi (v, mp)121 20. Bioteknik (c, v)121 21. Miljöteknik (v)122 22. Miljöteknik (mp)122 23. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (v, mp)122 24. Kollektiv forskning (c, mp)123 25. Industrifonden (m)124 26. Industrifonden (v)124 27. Industrifonden (mp)125 28. Utvärdering av systemet med teknikcheckar (m, fp)125 29. Inriktning av statliga teknikspridningsinsatser (mp)126 30. Teknikens hus (mp)126 31. Vissa regionala teknikfrågor (Skåne) (mp)126 32. Utvärdering av stöd till teknisk utveckling (m, fp, mp)127 33. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mp)127 34. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (m, fp, c)128 35. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (v)129 36. Riskkapitalförsörjning och riskkapitalbolag (mp)129 37. Småföretagsfonden (m, fp, c)130 38. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m, fp)131 39. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (c, v, mp)131 40. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (m, fp)132 41. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (c)132 42. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (m, fp)133 43. Utvecklingsfond med ekologisk inriktning (mp)133 44. Norrlandsfonden (m, fp)133 45. Egenföretagares borgensåtaganden (m, fp, c)134 46. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (m, fp)134 47. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mp)135 48. Utvidgat ägaransvar (mp)135 49. Nyetableringslån (m, fp, c)136 50. Nyetableringslån (mp)136 51. Centrala hantverksrådet (m, fp, c, mp)137 52. Främjande av svenskt hantverk (fp, c, mp)137 53. Hantverkskonsulenter (fp, mp)138 54. Utvärdering av stödet till företagande (m, fp)138 55. EG-program för småföretag (c)139 56. Stöd till kvinnors företagande (m, fp)139 57. Stöd till kvinnors företagande (v)140 58. Småföretagsutveckling (m)140 59. Småföretagsutveckling (fp)141 60. Småföretagsutveckling (mp)141 61. Stöd till kooperativ utveckling (m, fp)142 62. Ändrad myndighetsstruktur (m, fp, c)142 63. Ändrad myndighetsstruktur (mp)144 64. Arbetsfördelning mellan den nya näringspolitiska myndigheten och länsstyrelser resp. utvecklingsfonder (c, mp)145 65. Lokalisering av den nya näringspolitiska myndigheten (c)145 66. Vissa anslag (m, fp)146 67. Vissa anslag (c)146 68. Vissa anslag (mp)147 69. Säskilda avvecklingsinsatser (m, fp, c)147 70. Särskilda avvecklingsinsatser (mp)147 71. Bilindustrins framtid (v, mp)148 72. Forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga motorer (fp, c, mp)149 73. Utveckling av elbilen (fp, c, mp)149 74. Utveckling av Alvarmotorn (mp)150 75. Kommission för stålindustrin och miljöriktig råjärnsframställning (v)150 76. Livscykelspecifikationer m.m. (m, fp, c)151 77. Livscykelspecifikationer m.m. (v, mp)151 78. Produktkoncession (m, fp, c)152 79. Produktkoncession (mp)152 80. Produktmärkning om elförbrukning m.m. (v, mp)153 81. Företags miljöredovisningar (v, mp)153 82. Vissa regionala frågor (mp)154
Särskilda yttranden 1. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (m, c)155 2. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete (fp, c)155 3. Bioteknik (mp)155 4. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (m, fp)155 5. Industrifonden (fp, c)156 6. Forskning och utveckling rörande tekniska hjälpmedel (v)156 7. Småföretagsfonden (mp)156 8. Norrlandsfonden (c, v, mp)156 9. Stöd till kooperativ utveckling (c, v, mp)156 10. Ändrad myndighetsstruktur (v)157 11. Bilindustrins framtid (m, fp)157 12. Utveckling av Alvarmotorn (fp)157 13. Turistnäringen (c)158 14. Turistnäringen (mp)158 15. Statliga industrisubventioner (m)159
e