Några frågor om sekretess
Betänkande 1995/96:KU24
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU24
Några frågor om sekretess
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen
- Motioner från allmänna motionstiden
- Utskottet
- Hemställan
- Reservation
- Innehållsförteckning
1995/96 KU24
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:127 Några frågor om sekretess jämte fyra motioner som väckts med anledning av propositionen och två motioner från allmänna motionstiden 1995. I propositionen föreslås en rad ändringar i sekretesslagen. Bland annat föreslås att uppgifter hos kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurser samt uppgifter inom exekutionsväsendet som angår misstankar om att en gäldenär har begått viss brottslig verksamhet skall kunna omfattas av sekretess. Därutöver föreslås att sekretess skall kunna gälla hos dessa myndigheter och hos åklagarmyndigheter för uppgifter som hänför sig till verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud.
Regeringen föreslår också att personuppgifter som är skyddade av sekretess hos folkbokföringen får samma skydd när de förs över till en kommunal myndighet på grund av särskild uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn.
I propositionen föreslås därutöver att sekretess skall gälla i ärenden om prövning av lämplighet att inneha luftfartscertifikat m.m. i samma utsträckning som i ärenden om körkort och traktorkort.
Vidare föreslås ökad möjlighet till sekretess när det gäller ärenden hos Centrala studiestödsnämnden som rör hemutrustningslån för flyktingar m.fl.
Regeringen föreslår också att förhandsbesked i taxerings- och skattefrågor skall kunna omfattas av sekretess även när uppgifterna förekommer hos kommuner och landsting.
Propositionen innehåller vidare ett förslag om att sekretess skall kunna gälla hos domstolar i mål om ansvar för brott genom vilket hivinfektion har eller kan ha överförts. Förslaget syftar till att skydda hivsmittade brottsoffers integritet. Dessutom föreslås att bestämmelsen om domstolssekretess i vissa brottmål skall utvidgas så att den omfattar även ärenden som rör i bestämmelsen angivna brott.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1996.
I propositionen diskuteras vidare frågor om offentlighet och sekretess hos enskilda organisationer, sekretess i ärenden enligt konkurrenslagen, myndigheters hantering av framställningar och utlämnande av stora mängder allmänna handlingar samt statliga myndigheters utlämnande av allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen respektive i uppdragsverksamhet. Vad gäller dessa frågor föreslår regeringen inga författningsändringar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats en reservation och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1995/96:127 föreslås att riksdagen antar regeringen förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Propositionens lagförslag fogas till detta betänkande som bilaga 1.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1995/96:127
1995/96:K16 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att sekretesskyddet blir fullgott och lika oavsett instans i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20).
1995/96:K17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anta regeringens proposition 1995/96:127 med ändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:K18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat sekretesskydd i mål och ärenden enligt konkurrenslagen.
1995/96:K19 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att, utifrån en helhetssyn, se över sekretesslagstiftningen.
Motioner från allmänna motionstiden
1995
1994/95:K433 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess över vilka som är familjehem.
1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av sekretesslagen.
Yttrande från näringsutskottet
På konstitutionsutskottets begäran har näringsutskottet yttrat sig i ärendet. Yttrandet har fogats till betänkandet i bilaga 2.
Utskottet
Inledning
Till grund för propositionen ligger två promemorior utarbetade inom Justitiedepartementet.
Sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1992:1474) trädde i kraft den 1 januari 1981. Lagen ses fortlöpande över med hänsyn till ämnesområdets natur och sekretesslagens vidsträckta tillämpningsområde. Under våren 1995 utarbetades inom Justitiedepartementet promemorian Några frågor om sekretess (Ds 1995:42). Promemorian behandlade framställningar om och Justitiedepartementets egna initiativ till ändringar i sekretesslagen. Vidare har inom Justitiedepartementet utarbetats en promemoria om sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott (dnr 94-4574). Båda promemoriorna har remissbehandlats.
I denna proposition behandlar regeringen de sekretessfrågor som nämnda promemorior avser med två undantag. Det ena undantaget rör frågan om sekretess i förvaltningsärenden med anledning av brott, vilken behandlades i promemorian Några frågor om sekretess. Enligt regeringen bör denna fråga övervägas ytterligare och i ett större perspektiv än som gjordes i promemorian. Regeringen avser att återkomma i frågan. Det andra undantaget rör sekretessfrågor i samband med samarbetet vid ungdomsbrott, vilka regeringen kommer att ta upp i ett senare sammanhang. Utskottet behandlar närmare denna fråga med anledning av en motion (se nedan s. 18).
Regeringen behandlar i denna proposition även vad som tillkännagivits i en riksdagsskrivelse om vissa former för statliga myndigheters tillhandahållande av allmänna handlingar (bet. 1992/93:KU38, rskr. 1992/93:414) samt en redaktionell ändring av 9 kap. 11 § sekretesslagen.
Översyn av sekretesslagstiftningen
Motionen
I motion 1995/96:K19 av Chatrine Pålsson (kds) anförs att under de senaste åren har sekretessreglerna ändrats vid ca 150 tillfällen. Förändringarna har dock med endast ett fåtal undantag legat på detaljnivå. Något helhetsgrepp har enligt motionären aldrig tagits. Detta har resulterat i att reglerna ibland har fått olämpliga konsekvenser där enskilda kommit i kläm. Motionären anför att frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara ledstjärna. Vidare måste medborgarna ha fullt förtroende för hur känsliga uppgifter hanteras av myndigheterna. Ingen får känna sig kränkt. Motionären anför vidare att det dr viktigt att möta behov av integritet på nya områden samtidigt som det är viktigt att det finns en helhetssyn i sekretesslagstiftningen. Som exempel nämner hon att i frågor om olika huvudmannaskap får inga onödiga gränsdragningar göras så att ett effektivt arbete omöjliggörs. Enligt motionären har barn blivit särskilt drabbade av svagheten i regelverket. I flera fall har skolsköterskor, dagisbarn och sköterskor på barnavårdscentraler hindrats från att ge barn i nöd den hjälp de behöver. Även i andra fall har den alltför fragmentariska sekretesslagstiftningen lett till svårigheter. Motionären nämner som exempel härpå området för polisens arbete och kriminalvården. Vidare anförs i motionen att för att en helhetssyn skall vara möjlig bör även de nuvarande reglerna ses över ur EU-synpunkt. Konsekvenserna bör utredas med samma helhetsgrepp som gjordes i Hälsodatakommitténs betänkande SOU 1995:95. Vad som i motionen anförts om behovet av att utifrån en helhetssyn se över sekretesslagstiftningen bör ges regeringen till känna.
Svar på fråga om sekretesslagstiftningen
Justitieministern avgav i riksdagens kammare den 6 februari 1996 svar på en fråga om det behövs göras en översyn av sekretesslagstiftningen i syfte att få en helhetssyn. Härvid uppgav justitieministern att det ligger i sakens natur att sekretesslagen ofta ändras. Ändrade samhällsförhållanden kräver en fortlöpande anpassning av sekretessreglerna. Hon anförde att det vore praktiskt för myndigheterna om de hade färre, mer generella, sekretessregler att handskas med och om uppgifter kunde lämnas mellan olika organ i större utsträckning. Vidare anförde justitieministern att förenklade sekretessregler emellertid inte får vara ett självändamål. Riskerna när det gäller integritetskränkningar å ena sidan och urholkning av offentlighetsprincipen å andra sidan är enligt henne uppenbara om inte alla förändringar i sekretesslagstiftningen föregås av noggranna avvägningar i dessa hänseenden. Hon anförde att det är den helhetssyn som hon anser måste råda på detta område.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att sekretesslagstiftningen är komplicerad och svåröverskådlig och att det självfallet vore önskvärt att den skulle kunna ändras på så sätt att det blev enklare att tillämpa de olika sekretessreglerna. Det går emellertid enligt utskottets mening inte att bortse ifrån att integritetshänsyn på olika områden kräver att undantag i form av sekretessbestämmelser görs ifrån den annars gällande principen om allmänna handlingars offentlighet och rätten att röja uppgifter ur sådana handlingar. Ändrade samhällsförhållanden ställer sålunda krav på en ständigt fortlöpande anpassning av sekretessbestämmelserna. En noggrann avvägning mellan integritetsaspekter och behov av offentlig insyn måste härvid göras i varje fall. Mot bakgrund av det anförda är utskottet för närvarande inte berett att förorda en sådan översyn som begärs i motion 1995/96:K19. Motionen avstyrks därför.
Offentlighet och sekretess i viss verksamhet hos Sveriges Riksidrottsförbund
Propositionen
I 1 kap. 8 § sekretesslagen anges att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätt att ta del av handlingar hos myndighet skall gälla i tillämpliga delar också handlingar hos de organ som anges i bilagan till lagen, i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. Dessa organ skall vid tillämpningen av sekretesslagen jämställas med myndigheter.
Regeringen föreslår att offentlighetsprincipen och sekretesslagen skall gälla för sådan verksamhet hos Sveriges Riksidrottsförbund som består av fördelning av statsbidrag till kommuner för specialidrott inom gymnasieskolan. Denna verksamhet hos Riksidrottsförbundet bör därför anges i bilagan till sekretesslagen.
Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:361) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund i kraft. Lagen innebär bl.a. att en särskild medelsram avsätts för bidrag till specialidrotten. Denna medelsram disponerar Riksidrottsförbundet, som fördelar medel till de kommuner som anordnar riksidrottsgymnasier. I budgetpropositionen (prop. 1994/95: 100 bil. 9 och 14) anförde regeringen att handläggningen av dessa frågor bör omfattas av offentlighetsprincipen och att regeringen skulle återkomma till riksdagen med de förslag till ändringar av bilagan till sekretesslagen som behövdes.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess vid samarbete mot ekonomisk brottslighet
Propositionen
Sekretess för konkursförvaltares anmälan
Regeringen föreslår att uppgifter hos en kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurser och uppgifter inom exekutionsväsendet som rör misstankar om att en gäldenär har begått ekonomiska brott skall kunna hållas hemliga. Förslaget innebär att en bestämmelse med denna innebörd införs i 5 kap. 1 § sekretesslagen.
Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen (1987:672) åligger det konkursförvaltaren att omedelbart underrätta åklagaren, om han under förvaltningen av konkursboet finner att gäldenären kan misstänkas för vissa brott. En sådan anmälan torde oftast leda till att en förundersökning inleds. Uppgifterna som hänför sig till förundersökningen kan då hållas hemliga för gäldenären med stöd av 5 kap. 1 § första stycket 1 sekretesslagen. Denna möjlighet kan enligt regeringen vara av stor betydelse i inledningen av en utredning av brottsmisstanken mot gäldenären.
Regeringen anför att det är vanligt att konkursförvaltaren skickar en kopia av anmälan till kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurser (TSM) och även till annan kronofogdemyndighet. Orsaken till detta kan vara att TSM enligt konkurslagen skall övervaka konkursförvaltningen och att kronofogdemyndigheten har en anmälningsplikt till åklagaren enligt 9 § lagen om näringsförbud (1986:436). Förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § första stycket 1 sekretesslagen kan inte tillämpas på dessa uppgifter hos TSM eller hos kronofogdemyndigheten. Det finns inte heller någon annan bestämmelse som kan åberopas mot gäldenären själv för att skydda det allmännas brottsbeivrande verksamhet. Sekretessen hos åklagarmyndigheten till skydd för den brottsbeivrande verksamheten kan därmed bli meningslös i förhållande till gäldenären. En bestämmelse om att uppgifterna i konkursförvaltarens anmälan kan bli föremål för sekretess även hos TSM och kronofogdemyndighet till skydd för brottsbeivrande verksamhet bör därför införas. Sekretessen bör därvid omfatta de uppgifter som förvaltaren enligt 7 kap. 16 § konkurslagen är skyldig att rapportera till åklagaren.
Sekretess för uppgifter inför ett yrkande om näringsförbud
Regeringen föreslår att det i 5 kap. 1 § sekretesslagen även införs en bestämmelse med innebörd att sekretess skall gälla hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgifter som hänför sig till verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud.
Enligt 7 kap. 16 § konkurslagen skall konkursförvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om han under förvaltningen uppmärksammar förfaranden som kan föranleda näringsförbud. Om inte förvaltaren fullgör denna skyldighet, skall TSM göra en sådan anmälan (41 § konkursförordningen [1987:916] ). Även kronofogdemyndighet är enligt 9 § lagen om näringsförbud i vissa fall skyldig att till åklagaren anmäla att det kan finnas skäl för näringsförbud. De uppgifter som kan komma att ligga till grund för ett beslut om näringsförbud kan enligt regeringen inte sägas höra till någon av de verksamheter som för närvarande anges i 5 kap. 1 § 1-3 sekretesslagen. Uppgifterna kan därför inte hållas hemliga för gäldenären om de inte kommer från åklagaren ur en förundersökning. Är det fråga om en uppgift om överträdelse av näringsförbud kan det däremot anses att myndigheterna biträder åklagaren med att beivra brott, varför sekretess kan gälla hos myndigheterna och då även gentemot gäldenären. Denna skillnad i sekretesshänseende kan enligt regeringen innebära att gäldenären i många fall på ett mycket tidigt stadium kan ta del av uppgifter som senare kan läggas till grund för ett yrkande om näringsförbud, och med anledning av dessa uppgifter vidta åtgärder som stör utredningen och kanske ytterst omöjliggör ett näringsförbud. Regeringen anför att behovet av sekretess är lika stort när ett näringsförbud övervägs som då det är fråga om att utreda en överträdelse av ett näringsförbud. En bestämmelse som möjliggör sekretess för uppgifter som rör en utredning om näringsförbud bör därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos Statens skolverk i tillsynsverksamhet som avser fristående skolor
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall gälla hos Statens skolverk i tillsynsverksamhet som avser fristående skolor för uppgifter om enskildas personliga förhållanden som härrör från bl.a. skolans elevvårdande verksamhet. Sekretessen skall gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Undantag från sekretessen skall enligt regeringen gälla för Skolverkets beslut i ärenden. En bestämmelse med denna innebörd bör införas som nytt femte stycke i 7 kap. 9 § sekretesslagen. Regeringen föreslår vidare att meddelarfriheten skall vara begränsad, utom såvitt avser uppgifter i ärenden om tillrättaförande av elever eller skiljande av elever från vidare studier.
När det gäller det offentliga skolväsendet finns regler om sekretess till skydd för enskildas personliga förhållanden i vissa fall på skolans område i 7 kap. 9 § sekretesslagen. Denna sekretess överförs till Skolverket i dess tillsynsverksamhet över det offentliga skolväsendet enligt 13 kap. 1 § sekretesslagen. Sekretessen gäller inte om uppgifterna tas in i beslut hos Skolverket (13 kap. 6 §). Fristående skolor omfattas däremot inte av offentlighetsprincipen, och sekretesslagen är inte tillämplig på deras verksamhet. Uppgifter om enskildas personliga förhållanden som lämnas från fristående skolor till Skolverket i samband med verkets tillsynsverksamhet är därför inte skyddade av sekretess i den utsträckning som gäller när samma slag av uppgifter lämnas från skolor inom det offentliga skolväsendet. Regeringen anser att detta förhållande är otillfredsställande.
Regeringen anför att det kan vara svårt att bedöma från vilken del av verksamheten uppgifter härrör när de kommit in till Skolverket från en fristående skola. Det gäller särskilt om uppgifterna härrör från elevvården, eftersom friskolorna kan vara organiserade på ett helt annat sätt när det gäller denna än som är vanligt inom det offentliga skolväsendet. Därför är det enligt regeringen lämpligast att förena en sådan sekretessbestämmelse med ett enhetligt skaderekvisit. Avsikten är emellertid inte att begreppet elevvård skall ha en annan innebörd än den som gäller beträffande det offentliga skolväsendet. Vidare anför regeringen att de uppgifter om enskildas personliga förhållanden som härrör från skolan och som kan bli aktuella hos Skolverket i tillsynssammanhang ofta torde vara av mycket känslig natur. Skaderekvisitet bör därför vara omvänt, dvs. det skall råda en presumtion för sekretess.
Av uppräkningen i 16 kap. 1 § sekretesslagen framgår att meddelarfriheten viker för den tystnadsplikt som följer av 7 kap. 9 § sekretesslagen, såvitt avser uppgifter som hänför sig till annat än ärenden om tillrättaförande av elever eller skiljande av elever från vidare studier. Enligt regeringen bör tystnadsplikten som följer av den nu föreslagna bestämmelsen ha motsvarande företräde.
Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Överföring av folkbokföringssekretess till kommun
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande 1992/93:KU38 bl.a. en motion vari begärdes att det i sekretesslagen införs ett sekretesskydd för uppgifter ur folkbokföringsregistret som skattemyndighet i enlighet med föreskriven skyldighet lämnat till kommunerna. Enligt motionären kunde en person som förföljer en kvinna och inte får hennes adress genom folkbokföringsregistret vända sig till kommunens skolstyrelse och där begära och erhålla uppgift om kvinnans hemmavarande barns adress. Utskottet anförde att mycket talade för att det borde införas en möjlighet för kommun eller skola att sekretessbelägga adressuppgifter enligt samma regler som gäller för folkbokföringsverksamheten eller att det påtalade problemet löstes författningsvägen på något annat sätt. Frågan torde enligt utskottet ses över i lämpligt sammanhang inom ramen för den fortlöpande uppföljning och översyn av sekretesslagstiftningen som pågår inom regeringskansliet. Detta borde enligt utskottet ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:414).
Propositionen
Regeringen föreslår att om sekretess gäller för en uppgift om enskilds personliga förhållanden i verksamhet som avser folkbokföringen och uppgiften lämnas till en kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn, skall sekretessen också gälla hos den kommunala myndigheten. En bestämmelse med denna innebörd bör införas som ett nytt andra stycke i 7 kap. 15 § sekretesslagen.
Enligt 7 kap. 15 § första stycket 1 sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen. Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
I 14 kap. 1 § sekretesslagen anges att en uppgift som omfattas av sekretess får lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Enligt 75 § folkbokföringskungörelsen (1967:495) skall skattemyndigheterna lämna kommunerna uppgift om skolpliktiga barns adress i kommunen.
Regeringen anför att även om t.ex. en adress omfattas av sekretess inom folkbokföringen, blir den offentlig hos en kommun när skattemyndigheten uppfyller sin skyldighet enligt folkbokföringskungörelsen att lämna skol- pliktiga barns adresser till kommunen. Enligt regeringen torde en sådan ordning inte ha förutsetts. Vidare anför regeringen att det av konstitutionsutskottet redovisade problemet gäller uppgifter från folkbokföringen som lämnas till kommuner på grund av uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn. Den föreslagna ändringen begränsas därför till att avse uppgifter som lämnats till en kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet om skolpliktiga barn. Regeringen anför, i enlighet med vad Lagrådet påpekat, att av detta följer att uppgiften normalt inte blir sekretessbelagd hos skolan utan endast hos den kommunala myndighet gentemot vilken skattemyndigheten uppfyller sin uppgiftsskyldighet.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den nu föreslagna sekretessbestämmelsen innebär att sekretess gäller endast hos den kommunala myndighet som tagit emot uppgifter om skolpliktiga barn enligt skattemyndighetens särskilda uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen innebär således inte att sekretess gäller adressuppgifter och liknande uppgifter i skolan vid sidan av vad som följer av elevvårdssekretessen enligt 7 kap. 9 § sekretesslagen. Regeringens förslag torde dock innebära att de uppgifter som till följd av förslaget kommer att kunna skyddas av sekretess hos den kommunala myndigheten inte kommer att överföras från denna till skolan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess för uppgifter i ärenden angående luftfartscertifikat m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall gälla i ett ärende om prövning av någons lämplighet att ha luftfartscertifikat eller ett sådant behörighetsbevis som avses i luftfartslagen (1957:297) för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i 7 kap. 31 § första stycket sekretesslagen.
Enligt regeringen talar mycket för att integritetskänsliga uppgifter i Luftfartsverkets verksamhet borde omfattas av sekretess på samma sätt som gäller för sådana uppgifter i körkortsärenden. Flygverksamheten kan eventuellt uppfattas som farligare än t.ex. biltrafiken. Regeringen finner emellertid inte att det skall ställas högre krav på insyn i ärenden om lämplighet för luftfartscertifikat än i körkortsärenden. Ett skydd mot utlämnande av integritetskänsliga uppgifter torde också kunna underlätta för myndigheterna att få tillgång till uppgifter som den enskilde betraktar som strängt personliga. En bestämmelse om sekretess som omfattar dessa uppgifter bör enligt regeringen därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos Skolverkets överklagandenämnd
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall gälla i ärenden om överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess skall enligt förslaget inte gälla för nämndens beslut i sådana ärenden. En bestämmelse med denna innebörd bör införas som en ny paragraf, 7 kap. 36 §, i sekretesslagen.
Skolväsendets överklagandenämnd, som inrättades 1991, har till uppgift att pröva överklaganden av vissa beslut på skolväsendets område. Vilka beslut som får överklagas till nämnden anges i skollagen (1985:100) och i föreskrifter som meddelas av regeringen.
Regeringen anför att många uppgifter som kommer in till Skolväsendets överklagandenämnd rör enskildas personliga förhållanden och kan vara av mycket integritetskänsligt slag. Enligt regeringen bör det inte få förekomma att någon avstår från rätten att överklaga till nämnden på den grunden att den missnöjde befarar att allmänheten skall få kännedom om sådana känsliga personliga uppgifter som det kan vara fråga om i dessa fall. Mycket talar således för att offentlighetsintresset skall få vika när det gäller dessa ärenden. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om sekretess skall införas till skydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden hos nämnden. Offentlighetsintresset får enligt regeringen anses tillgodosett genom att sekretessen begränsas till att inte gälla nämndens beslut. Sekretessen bör begränsas med ett rakt skaderekvisit, dvs. det skall råda en presumtion för offentlighet. Regeringen anför att detta dock innebär att alla typiskt sett känsliga uppgifter, såsom uppgifter om t.ex. hälsovård och personliga problem av olika slag, kan omfattas av sekretess.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos kommuner och landsting för uppgifter som rör förhandsbesked i taxerings- eller skattefrågor
Gällande bestämmelser
Enligt 9 kap. 1 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Sekretessen är med tre undantag absolut, dvs. något skaderekvisit finns inte. Ett av undantagen gäller sekretess hos domstol. I första stycket anges härvid att för uppgift hos domstol gäller sekretess endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
I 9 kap. 1 § tredje stycket sägs vidare att sekretessen inte gäller beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Detta gäller dock inte bl.a. beslut i ärende om förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga. Sådana beslut är således inte undantagna från sekretessen.
Propositionen
Regeringen föreslår att uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som lämnas till en kommun eller ett landsting i ett ärende om förhandsbesked i en taxerings- eller skattefråga skall omfattas av samma sekretess hos kommunen eller landstinget som hos skattemyndigheten. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i 9 kap. 1 § första stycket sekretesslagen.
Regeringen anför att ärenden om förhandsbesked rörande tolkning eller tillämpning av skattelag räknas som sådan verksamhet som avses i 9 kap. 1 § första stycket sekretesslagen. Skatterättsnämnden prövar ansökningar om förhandsbesked. Förhandsbesked får överklagas hos Regeringsrätten av sökanden (den skattskyldige) och Riksskatteverket. Om beslutet avser fastighetstaxering eller taxering till kommunal inkomstskatt får enligt 9 § lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor (FHBL) också vederbörande kommun och landsting överklaga förhandsbeskedet. Enligt 8 § FHBL skall förhandsbeskedet sändas till sökanden och Riksskatteverket. Kommunerna och landstingen har däremot ingen sådan uttrycklig rätt enligt FHBL att få förhandsbeskedet översänt. Regeringen erinrar dock om att det i 21 § förvaltningslagen (1986:223) stadgas att part skall, om det inte är uppenbart obehövligt, underrättas om innehållet i beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende, om det avser myndighetsutövning mot någon enskild. Om beslutet går parten emot skall han ges besvärshänvisning. Detsamma gäller när någon som inte är part, men har rätt att överklaga, begär att få ta del av beslutet. Enligt regeringen har kommunen och landstinget därmed, åtminstone i viss utsträckning, rätt att få del av förhandsbesked. De har dessutom rätt till partsinsyn när de har blivit parter i ärenden som gäller förhandsbesked (16 § förvaltningslagen jämförd med 14 kap. 5 § sekretesslagen).
Enligt förarbetena till sekretesslagen täcks inte bara själva taxeringsärendena av det i 9 kap. 1 § använda uttrycket verksamhet som avser bestämmande av skatt , utan också t.ex. sådan verksamhet som innefattar att företräda det allmänna som part i skatteprocess vid domstol. Paragrafen är också tillämplig i skatteprocessen hos domstolarna (prop. 1979/80:2 Del A, s. 258). Regeringen anför att man kan hävda att om en kommun eller ett landsting överklagar ett förhandsbesked företräder de det allmänna som part i en skatteprocess. Bestämmelsen om skattesekretess i 9 kap. 1 § skulle därmed vara tillämplig på uppgifter som kommunen eller landstinget får beträffande förhandsbesked i de fall de överklagar ett förhandsbesked. I de fall kommunen eller landstinget endast är mottagare av ett förhandsbesked finns enligt regeringen mindre anledning att anse att de deltar i verksamhet som avser bestämmande av skatt. Regeringen anför att det saknas skäl till att uppgifter hos kommunerna eller landstingen som rör förhandsbesked inte skall omfattas av sekretess i samma utsträckning som hos skattemyndigheterna. En bestämmelse om sekretess hos kommuner och landsting bör därför införas.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos Centrala studiestödsnämnden i ansökningar som rör lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
Propositionen
Regeringen föreslår att den sekretess som gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden hos Centrala studie- stödsnämnden (CSN) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar utvidgas till att omfatta även ansökningar i sådana ärenden. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i 9 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen.
Sekretess gäller med stöd av 9 kap. 5 § tredje stycket sekretesslagen för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i bl.a. ärenden hos CSN om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller emellertid inte uppgifter i ansökningar eller beslut i sådana ärenden. Regeringen anför att ansökningar som rör hemutrustningslån ofta kan innehålla mycket känsliga uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Sådana uppgifter bör därför enligt regeringen kunna omfattas av sekretess i samma utsträckning som gäller när uppgifterna förekommer i ärendet i övrigt. Allmänhetens intresse av insyn i det allmännas utlåningsverksamhet på detta område får anses tillgodosett genom att beslutet i sådana ärenden är offentliga.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos allmänna domstolar i vissa mål och ärenden
Sekretess hos domstolar i mål om ansvar för brott genom vilket hivinfektion har eller kan ha överförts
Propositionen
Regeringen föreslår att sekretess skall gälla för uppgifter hos domstolar i mål om ansvar för brott genom vilket hivinfektion har eller kan ha överförts. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i 9 kap. 16 § första stycket sekretesslagen. Vidare föreslår regeringen att sekretessen i mål enligt 9 kap. 16 § skall gälla även i ärenden som rör brott som avses där.
Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess hos domstol i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller också i mål om ansvar för barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild. På samma sätt gäller sekretess i mål om ersättning för skada med anledning av sådana brott. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande i målet.
Regeringen anför att någon sekretessbestämmelse som särskilt skyddar uppgifter hos domstolar om enskildas förhållanden i mål om ansvar för brott där överföring av hivinfektion kan ha förekommit finns inte (jfr NJA 1995 s. 119). Fortfarande finns det enligt regeringen stor okunskap och många fördomar om människor som har drabbats av en sådan infektion. Det gäller framför allt hur smittspridningen går till. Det är därför viktigt att informera om sjukdomen och att med kraft bekämpa de fördomar som finns. Regeringen anför att det emellertid inte går att bortse från att de uppgifter som rör hivinfektion kan vara mycket känsliga och att den enskilde kan lida stort men om uppgifterna blir offentliga. Det är mot denna bakgrund inte otänkbart att en person som har blivit hivsmittad eller riskerat att smittas genom brott inte polisanmäler saken av rädsla för att förhållandet därigenom skulle bli allmänt känt. Enligt regeringen skall en person som utsatts för ett sådant brott naturligtvis inte behöva göra överväganden av det slaget. Regeringen anser det vara oacceptabelt att den som sprider hivinfektion inte lagförs därför att målsäganden inte vill att det blir känt att han eller hon drabbats eller har riskerat att drabbas av infektionen. Enligt regeringens mening innebär det anförda att de intressen som talar för ett skydd för integriteten i domstolarna för hivsmittade brottsoffer och sådana brottsoffer som utsatts för risken att smittas väger tyngre än offentlighetsintresset.
Regeringen anför att sekretessen enligt 9 kap. 16 § är förenad med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet, men också att känsliga uppgifter av aktuellt slag kan skyddas. Detta skaderekvisit synes enligt regeringen vara väl avvägt även i detta fall.
Vidare anför regeringen att det hos domstolarna även förekommer ärenden som rör de brott som avses i 9 kap. 16 § sekretesslagen, t.ex. begäran om målsägandebiträde. Uppgifter i sådana ärenden kan i viss utsträckning sekretessbeläggas med stöd av andra bestämmelser, t.ex. bestämmelserna om förundersökningssekretess (5 kap. 1 § och 9 kap. 17 §). För de fall uppgifterna kommer in till domstolen från målsäganden själv eller dennes ombud gäller dock inte förundersökningssekretessen. Andra fall där det nu torde saknas möjlighet att förordna om sekretess är enligt regeringen vid ansökan om resning i brottmål som avser ett brott som avses i 9 kap. 16 §. Regeringen anför att av samma skäl som finns för sekretess i mål om ansvar eller skadestånd bör uppgifter i ett ärende hos domstol som rör brott som avses i 9 kap. 16 § kunna omfattas av sekretess i den utsträckning som gäller i dessa mål.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Sekretess hos domstolar i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20)
Propositionen
Sekretess gäller med stöd av 8 kap. 6 § sekretesslagen jämförd med 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkt 17 i bilagan till förordningen i verksamhet som består i utredning och tillsyn hos Konkurrensverket för uppgifter om enskilds affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretessen gäller även för uppgifter om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Denna sekretess är absolut.
Uppgifter angående ett företag som finns hos Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen i ärenden enligt konkurrenslagen kan vara föremål för sekretess hos domstolen enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos domstol i mål eller ärenden för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.
Regeringen anför att sistnämnda lagtext innebär att sådana uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som affärsidkare gärna vill hålla för sig själva men vilkas röjande inte kan antas få några nämnvärda ekonomiska konsekvenser inte omfattas av lagrummet. Med hänsyn till intresset av offentlighet vid domstolar har det enligt regeringen inte funnits anledning att låta dessa fall omfattas av en allmän regel om sekretess hos domstol (prop. 1979/80:2, Del A, s. 248). Det gäller alltså olika förutsättningar för sekretess för en uppgift beroende av om uppgiften finns hos Konkurrensverket eller hos domstol.
Posten AB har i en framställning till Justitiedepartementet hemställt om en lagändring som innebär att sekretessskyddet för företagshemligheter blir detsamma i domstolarna som hos Konkurrensverket i ärenden som har överklagats till domstol enligt 60 eller 63 § konkurrenslagen (1993:20) eller i vart fall att sekretesskyddet skall stärkas.
Regeringen anför att handläggningen hos domstolar i största möjliga utsträckning skall vara föremål för allmänhetens insyn. Mot detta måste vägas behovet av skydd för en enskild part. Enligt regeringen är i mål och ärenden enligt konkurrenslagen dessutom domstolarnas praxisskapande roll avgörande för lagstiftningens sammantagna ekonomiska effekter på marknaden. Behovet av insyn måste därför även här vägas mot risken för att en alltför vidsträckt insyn i ekonomiska förhållanden kan leda till att ärenden inte förs vidare till domstol av en enskild part trots att allmänintresset av en prövning är stor.
Regeringen anför att en särskild utredare nyligen har tillkallats för att följa upp de första erfarenheterna av konkurrenslagen (dir. 1995:136). I uppdraget ingår bl.a. att redovisa de hittillsvarande erfarenheterna från tillämpningen av lagen i domstol, t.ex. överklaganden av Konkurrensverkets beslut. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 31 december 1996. Regeringen framhåller att konkurrenslagstiftningen är relativt ny och att en uppföljning nu har påbörjats. Mot bakgrund härav och då det enligt regeringens mening ännu inte går att dra några bestämda slutsatser om vilken praxis som kommer att gälla vid tillämpningen av nuvarande sekretessregler i dessa mål och ärenden, anser regeringen att någon ändring av sekretesslagen som Posten AB föreslagit inte nu bör genomföras.
Motionerna
I motion 1995/96:K16 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) anförs att det vore olyckligt att, såsom flera remissinstanser påpekat, bristande sekretesskydd leder till att företag avstår från att överklaga Konkurrensverkets beslut. Skillnaden i sekretesskyddet enligt nuvarande lagstiftning mellan domstolar, å ena sidan, och Konkurrensverket, å andra sidan, har lett till flera fall där företag avstått från att överklaga beslut. Detta är enligt motionärerna inte förenligt med rättssäkerhet. Uppgifter som företag lämnar till Konkurrensverket är typiskt sett sådana som företagen betraktar som affärshemligheter. Motionärerna anser att det är oacceptabelt att sekretesskyddet är lägre hos domstolarna än hos Konkurrensverket. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till sådan ändring av sekretesslagen att sekretesskyddet blir fullgott och lika oavsett instans i mål och ärenden enligt konkurrenslagen.
I motion 1995/96:K18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) anförs att de brister i sekretesskyddet som nu tydliggjorts snabbt måste avhjälpas. Det är enligt motionärerna från rättssäkerhetssynpunkt mycket allvarligt om enskilda avstår från att utnyttja sina rättsliga möjligheter att få beslut av Konkurrensverket överprövade av domstol. Härvid bör framhållas, vilket regeringen också gör, att domstolarnas praxisskapande roll i konkurrensfrågor har en övergripande marknadsekonomisk betydelse och att brister i sekretesskyddets utformning inte bör få hindra att en rättslig prövning kommer till stånd. Motionärerna anför att ett tungt vägande skäl för att utvidga sekretesskyddet i mål och ärenden i domstol alltså är att det bättre skulle gagna rättssäkerheten och den framtida prejudikatbildningen på konkurrensrättens område. Enligt motionärerna är det hög tid att nu utvidga sekretesskyddet i domstolarna så att samma sekretessskydd gäller för de olika instanser som prövar frågor enligt konkurrenslagen. Mot denna bakgrund bör regeringen snarast möjligt efter det att pågående utredning skyndsamt slutfört sitt uppdrag återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning. Motionärerna anser att vad som i motionen anförts om ett utvidgat sekretesskydd i mål och ärenden enligt konkurrenslagen bör ges regeringen till känna.
Yttrande från näringsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens förslag jämte motioner i nu aktuell del.
I sitt yttrande (1995/96:NU6y) anför näringsutskottet att det i linje med vad som anförs i motionerna 1995/96:K18 och 1995/96:K16 anser att det finns skäl att se över sekretesslagstiftningen beträffande konkurrensärenden. Utskottet konstaterar att enligt direktiven för den särskilde utredare som tillkallats med uppdrag att följa upp de första erfarenheterna av den nya konkurrenslagen skall denne bl.a. redovisa hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av lagen i domstol. Hit hör även förhållanden som kan påverka en parts benägenhet att överklaga Konkurrensverkets beslut. Näringsutskottet har inhämtat att frågan också uppmärksammas i en enkät om hittillsvarande erfarenheter av konkurrenslagen som utredaren nyligen tillställt ett stort antal myndigheter och andra intressenter. Därför förutsätter utskottet att frågor om effekterna av gällande sekretessregler snarast blir föremål för ingående överväganden från utredarens sida och att riksdagen därefter skyndsamt kommer att få anledning att återkomma till frågan. Med det anförda finner utskottet att syftet med nämnda motioner i allt väsentligt blir tillgodosett. Något uttalande härutöver från riksdagens sida är därför enligt näringsutskottet inte erforderligt.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet instämmer i vad näringsutskottet anfört och anser således att syftet med motionerna 1995/96:K18 och 1995/96:K16 är tillgodosett. Motionerna avstyrks därför.
Uppgifter om familjehems adresser
Propositionen
Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Regeringen anför att det i rättspraxis har ansetts att bestämmelsen hindrar att namn- och adressuppgifter avseende familjehem lämnas ut till en familjehemsförening som vill ta kontakt med familjehemmen för att informera om föreningens verksamhet (RÅ 1990 not. 481).
Regeringen anför att bestämmelsen i 7 kap. 4 § är utformad med en presumtion för sekretess med hänsyn till att uppgifter inom socialtjänsten ofta är mycket integritetskänsliga. Enligt regeringen torde information om föreningar av nu aktuellt slag utan större svårigheter kunna förmedlas genom att t.ex. kommunerna lämnar information om familjehemsföreningar till familjehemmen, varvid familjehemsföräldrarna själva får välja att ta kontakt med en dylik förening. Det förhållandet att en familjehemsförening önskar informera om sin verksamhet utgör enligt regeringens mening inte ett tillräckligt skäl för en författningsändring.
Tidigare riksdagsbehandling
I konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU38 behandlades bl.a. en motion vari begärdes lättnader i sekretessen beträffande uppgifter om familjehem. Enligt motionären fanns det ett behov av att lätta på sekretessen för uppgifter om familjehemmens adresser så att de kan lämnas ut i den omfattning som kan anses rimlig för att familjer med samma problemområden skall kunna få stöd av varandra. Utskottet förutsatte att frågan skulle bli föremål för bedömningar i det fortlöpande översynsarbete i fråga om sekretesslagen som pågår inom regeringskansliet och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:382).
Motionerna
I två motioner från allmänna motionstiden 1995 behandlas frågan om sekretess för uppgift om familjehems adresser.
I motion 1994/95:K433 av Monica Widnemark (s) anförs att det, med anledning av de rapporter som har kommit om att kommunerna inte tar fullt ansvar och utvecklar familjehemsvården såsom riksdagen tänkt sig, t.ex. Socialstyrelsens rapport Vård av unga utom hemmet och Riksdagens revisorers kritik, inte är till gagn att sekretessen för familjehemmen behålls. Enligt motionären har familjehemmens egna intresseorganisationer stått för den utveckling som funnits inom familjehemsvården. Deras möjlighet att nå alla familjehem med den utbildning och information som finns skulle förbättras om inte sekretessen fanns. Motionären anför att Regeringsrätten vid sin senaste prövning hävdat att det skulle vara till men för den enskilde om inte sekretessen bibehölls för uppgiften om att man driver ett familjehem. Detta är enligt motionären ett beslut utifrån felaktiga grunder och ger dubbla budskap till alla parter. När familjehemmen får sitt uppdrag får de absolut inte försättas i tron att det är deras ensak hur familjehemmet bedrivs. Socialtjänstlagens målsättning är att barnen skall tillbaka till sin familj, och om detta inte är möjligt skall de i varje fall ha möjlighet att hålla kontakten med sin ursprungsfamilj. Att då behålla sekretessen för vilka som driver familjehem med ovanstående motivering verkar enligt motionären inte logiskt. Utöver detta är det ett otidsenligt synsätt vad gäller familjehemsvården att det skall kunna gå att hålla hemligt att man driver ett familjehem. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess över vilka som driver familjehem.
I motion 1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds) anförs att en rapport visar på att 50 % av familjehemmen inte ens känner till att det finns två organisationer som tillvaratar deras intressen. Rapporten motbevisar att kommunerna klarar av sitt informationsansvar. Enligt motionärerna fungerar samarbetet väl mellan organisation och familjehemsenhet i de många kommuner där det finns lokalföreningar av någon av familjehemsorganisationerna. Motionärerna anför vidare att arbetskamrater är mycket viktiga på andra arbetsplatser och i en sluten miljö som denna är de ännu viktigare. Därför bör sekretesslagen ändras så att det tydligt framgår att organisationer som i första hand tillvaratar de omhändertagnas intressen samt arbetar för en utveckling och förbättring av familjevård skall ha tillgång till familjehemmens adresser. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det förhållandet att familjehems- föreningarna önskar informera om sin verksamhet inte utgör ett tillräckligt skäl att ändra gällande sekretessbestämmelser. Familjehemmens behov av att få information om familjehemsföreningarna bör dessutom, såsom regeringen anfört, kunna tillgodoses genom att t.ex. kommunerna förmedlar sådan information. Enligt utskottets mening bör motionerna 1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande 4 därför avslås.
Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott
Propositionen
Som redovisats ovan anför regeringen att frågor om sekretess i samband med samarbetet vid ungdomsbrott har behandlats i en inom Justitiedepartementet utarbetad promemoria. Dessa sekretessfrågor avser regeringen att ta upp i ett senare sammanhang.
Motionen
I motion 1995/96:K17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att regeringen redan nu borde ha lämnat förslag till en lagändring i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens brottsförebyggande insatser mot ungdomar. Motionärerna anför vidare att Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en rapport redan 1990 konstaterade att anledningen till de samarbetsproblem som förelåg mellan polisen och socialtjänsten framför allt berodde på de sekretessbestämmelser som var tillämpliga för de olika myndigheterna. Därefter tillsattes Ungdomsbrottskommittén som i sitt betänkande SOU 1993:35 konstaterade att man inom såväl socialtjänsten som polisen ansåg att sekretesslagen medförde problem vad gällde möjligheterna till samarbete med andra myndigheter. En särskild utredare tillsattes därefter med uppdrag att utreda frågan om sekretessreglernas utformning eller tillämpning i onödan hindrade samarbetet mellan de myndigheter som handlägger ungdomsmål. Samarbetet mellan polisen och socialtjänsten skulle särskilt belysas. Motionärerna anför att utredaren i sin promemoria Ju 1994:E konstaterade att samma problem avseende samarbetet och informationsutbytet mellan polisen och socialtjänsten som redovisades i BRÅ:s rapport och i Ungdomsbrottskommitténs betänkande alltjämt kvarstod. I promemorian föreslås att 14 kap. 2 § sekretesslagen kompletteras med ett nytt stycke, som innebär att socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till polisen i vissa fall. Sådana uppgifter skall enligt förslaget få lämnas om det finns en påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att promemorians förslag skyndsamt leder till lagstiftning. Riksdagen bör således besluta anta regeringens lagförslag med den ändringen att 14 kap. 2 § sekretesslagen kompletteras med ett nytt stycke i enlighet med vad som anförts i motionen.
Promemoria om sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott
I Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott föreslås bl.a. att det i 14 kap. 2 § sekretesslagen (SekrL) införs ett nytt stycke, som innebär att socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till polisen i vissa fall. Sådana uppgifter skall få lämnas, om det finns en påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Syftet med den föreslagna ändringen anges vara att underlätta socialtjänstens och polisens brottsförebyggande insatser när det gäller ungdomar.
I promemorian anförs att kontakter som har tagits i ärendet med Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen bekräftar att det förekommer samarbetsproblem mellan framför allt polisen och socialtjänsten och att de sekretessbestämmelser som är tillämpliga för de olika myndigheterna är en av anledningarna till detta. Det är framför allt polisen som - i arbetet med ungdomar som är på väg in i kriminalitet - vill få uppgifter dels om den unges personliga förhållanden, dels om vilka åtgärder socialtjänsten har genomfört eller avser att genomföra. Med dessa uppgifter som underlag anser polisen att man lättare skulle kunna förhindra att en underårig fortsätter en utveckling mot brottslighet och missanpassning.
Enligt promemorian synes det huvudsakliga skälet till de problem som påtalats vara den långtgående sekretessen inom socialtjänsten. Det omvända skaderekvisitet som gäller på socialtjänstens område medför att uppgifter om en enskilds personliga förhållanden inte kan lämnas ut utan dennes samtycke, om inte uppgifterna är helt harmlösa. Så snart uppgifterna kan leda till ingripanden eller andra åtgärder som den enskilde uppfattar som negativa för honom föreligger hinder mot att lämna ut dem. I promemorian anförs vidare att det emellertid inte är uteslutet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter, eftersom vissa undantag finns. En föreskrift i en lag eller förordning att uppgifter skall lämnas till en annan myndighet gäller sålunda framför sekretessen (14 kap. 1 § SekrL). När det gäller adressuppgifter finns en föreskrift om att socialtjänsten måste lämna ut uppgifter till bl.a. polisen om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende (66 § socialtjänstlagen). Ett annat undantag är att misstankar om brott, som finns hos socialtjänsten, får lämnas ut om misstankarna gäller antingen brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år eller brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken mot någon som inte fyllt arton år (14 kap. 2 § SekrL). Det kanske viktigaste undantaget torde enligt promemorian vara det som innebär att den enskilde själv har rätt att förfoga över den sekretess som gäller i hans intresse. Han kan samtycka till att uppgifter om honom lämnas ut till andra myndigheter (14 kap. 4 § SekrL).
Enligt promemorian framgår av det sagda att utrymmet för socialtjänstens tjänstemän att lämna ut uppgifter, även om man beaktar undantagsbestämmelserna, är mycket begränsat. Vidare anförs i promemorian att bakgrunden till den långtgående sekretessen inom socialtjänstområdet är den avgörande betydelse det har för socialtjänstmyndigheterna att den enskilde kan känna sig förvissad om att de uppgifter han lämnar inte blir kända för andra än dem som handlägger hans ärende. Socialtjänstlagens grundläggande principer om frivillighet och självbestämmande har haft en avgörande betydelse för reglernas utformning. Lagstiftaren har i tidigare lagstiftningsärenden iakttagit stor återhållsamhet och undvikit att införa mer generella begränsningar i sekretessen trots att det stått klart att den restriktiva sekretesslagstiftningen kan medföra problem vid samarbetet mellan olika myndigheter.
I promemorian anförs vidare att de problem som förekommer vid myndigheternas brottsförebyggande arbete beträffande ungdomar främst uppstår i det vardagliga samarbetet mellan i första hand polisen och socialtjänsten. Problem förekommer även i de lokala samarbetsorgan som arbetar brottsförebyggande. Några andra problem som har sin grund i sekretesslagstiftningen tycks emellertid inte förekomma i samarbetet mellan nu berörda myndigheter. Vad som nu bör övervägas är enligt promemorian därför om några lättnader i sekretessen bör göras på socialtjänstområdet. Härvid anförs att några sådana åtgärder i syfte att underlätta ett uppgiftslämnande i rent brottsbeivrande syfte av principiella skäl inte bör vidtas. När det däremot gäller det brottsförebyggande arbetet är situationen enligt promemorian något annorlunda. Det är särskilt i denna verksamhet som polisen kan behöva få information om den underåriges personliga förhållanden. Vidare anförs att polisen och socialtjänsten härigenom bättre gemensamt kan verka för att ge den unge stöd och hjälp som förhindrar en brottskarriär. Om uppgifter lämnas ut från socialtjänsten i detta syfte, kan det enligt promemorian knappast hävdas att uppgiftslämnandet skulle komma i strid med socialtjänstlagens grundprinciper.
Enligt promemorian skall uppgifter få lämnas endast om sådana ungdomar som är på väg in i en brottskarriär eller som befinner sig riskzonen till kriminalitet. Det är således fråga om ungdomar som redan har begått brott eller som kanske därför kan befaras fortsätta begå brott. Uppgifterna kan också beröra ungdomar som lever i en sådan miljö att det finns en stor risk att de hemfaller i kriminalitet. För att uppgifterna skall få lämnas ut måste det också finnas skäl att tro att uppgifterna kan bidra till att förhindra att den unge begår brott.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågor om sekretess i samband med samarbetet vid ungdomsbrott alltjämt är föremål för beredning inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör detta beredningsarbete avvaktas. Motion 1995/96:K17 avstyrks därför.
Statliga myndigheters tillhandahållande av allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen respektive i uppdragsverksamhet
Tidigare riksdagsbehandling
I konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU38 behandlades bl.a. en motion i vilken pekades på de problem som uppstår när myndigheter med uppdragsverksamhet inte anger att handlingar kan lämnas ut mot en lägre avgift enligt offentlighetsprincipen än om de lämnas ut i uppdragsverksamheten. Riksdagen borde, enligt motionären, hos regeringen begära ett förslag till hur medborgarnas rätt till insyn enligt offentlighetsprincipen skulle säkerställas hos myndigheter med uppdragsverksamhet.
Utskottet anförde att frågan om myndigheternas utlämnande av allmänna handlingar antingen i uppdragsverksamhet eller i enlighet med offentlighetsprincipen hade fått ett klargörande genom den ändring av förordningen om statliga myndigheters serviceskyldighet m.m. (1980:900) som trätt i kraft den 1 juli 1992 (SFS 1992:193). Enligt utskottet talade dock mycket för att ändringen inte nått fram till de statliga myndigheter som i sin uppdragsverksamhet försäljer uppgifter ur allmänna handlingar. Mot bakgrund av vägledningsskyldigheten enligt 4 § förvaltningslagen (1986:26) åligger det myndigheterna att - utan att det särskilt begärs - informera om möjligheten att få kopia av allmän handling om detta är billigare än om uppgiften tillhandahålls i myndighetens uppdragsverksamhet. Utskottet anförde att det var angeläget att så sker. Detta borde enligt utskottet ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:414).
Propositionen
Regeringen anför att en statlig myndighet enligt bestämmelserna i avgiftsförordningen (1992:91), som trädde i kraft samtidigt som den av konstitutionsutskottet nämnda ändringen i förordningen om statliga myndigheters service-skyldighet m.m., skall ta ut avgift för att den efter särskild begäran lämnar ut t.ex. en kopia av en allmän handling (15 §). Avgiften skall tas ut med visst belopp (16-22 §§).
Vidare anför regeringen att Riksdagens ombudsmän har överlämnat ett beslut av den 8 april 1991 angående Patent- och registreringsverket (PRV) till regeringen och väckt frågan om översyn av författningsregleringen avseende avgiftsuttag för utlämnande av allmän handling inom PRV:s verksamhetsområde. Efter regeringens beslut den 9 april 1992 med tillstånd för PRV att sälja uppgifter ur personregister och regeringens beslut om att införa avgiftsförordningen lades framställningen från Riksdagens ombudsmän till handlingarna.
Regeringen pekar därutöver på att den i två beslut den 21 september 1995 behandlat överklagande av en länsstyrelse respektive ett landsarkivs beslut att påföra avgifter för utfående av kopior av allmänna handlingar med stöd av kungörelsen (1946:679) angående kommissionärer hos myndigheter tillhörande statsförvaltningen respektive förordningen (1995:679) med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven. I besluten uttalade regeringen bl.a. att den som hos en myndighet önskar att ta del av en allmän handling har rätt att mot fastställd avgift få t.ex. en kopia av handlingen, att sådan avgift får tas ut med stöd av avgiftsförordningen samt att avgiftsbestämmelser i nämnda kungörelse respektive instruktion inte är tillämpliga i fall som avser rätten att enligt tryckfrihetsförordningen få kopia av allmän handling.
Regeringen anför att det i detta sammanhang kan nämnas att Finansdepartementet den 24 februari 1995 har uppdragit åt en konsult att ta fram en informationsskrift som informerar om bl.a. offentlighetsprincipen, sekretesslagen och insynsregler enligt förvaltnings- och kommunallagarna. Informationen skall i första hand riktas till förtroendevalda, chefer och handläggare i kommuner och landsting. Enligt uppgift från regeringskansliet är skriften fortfarande under utarbetande.
Enligt regeringen kan det konstateras att regeringens arbete genom de åtgärder som har vidtagits ligger i linje med vad konstitutionsutskottet anfört och riksdagen givit regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det, mot bakgrund av gällande regler och de åtgärder som vidtagits från regeringens sida, kan förväntas att statliga myndigheter tillhandahåller kopior av allmänna handlingar mot avgift som fastställs i härvidlag tillämpliga bestämmelser, vilka återfinns i avgiftsförordningen. Någon ytterligare åtgärd i denna fråga synes därför enligt utskottets mening inte erforderlig.
Övrigt
Propositionen
Regeringen föreslår att en redaktionell ändring görs i 7 kap. 11 § fjärde stycket sekretesslagen som innebär att texten om uppgiften röjs i sista meningen tas bort.
Vidare anför regeringen att andra stycket i 9 kap. 21 § bör förtydligas genom att ombudsmannen ändras till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering , vilket är det korrekta namnet enligt lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering.
Slutligen anför regeringen att Sidas fullständiga namn sedan den 1 juli 1995 är Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete. En ändring bör med hänsyn härtill göras i 9 kap. 11 § andra stycket, där Sida omnämns med myndighetens äldre namn.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av sekretesslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1995/96:K19,
2. beträffande sekretess hos domstolar i mål och ärenden enligt konkurrenslagen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K16 och 1995/96:K18,
3. beträffande uppgifter om familjehems adresser
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K433 och 1994/95:So295 yrkande 4,
4. beträffande sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott
att riksdagen avslår motion 1995/96:K17,
res. (m)
5. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel (m).
Reservation
Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott (mom. 4)
Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger René och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att skyndsamt få till stånd en förbättring när det gäller socialtjänstens och polisens möjligheter att utbyta information i syfte att förebygga ungdomsbrottslighet. Behovet av en effektiv brottsförebyggande verksamhet gentemot unga människor som riskerar att fastna i kriminalitet kan inte nog betonas. De överväganden som gjorts i ovan nämnda promemoria, liksom resultatet i tidigare utredningsarbete i denna fråga, utgör enligt utskottet en tillräcklig grund för att redan nu genomföra promemorians förslag till författningsändring. Utskottet anser således att det inte finns några skäl att ytterligare bereda denna fråga i regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör ändringen i sekretesslagen göras genom att 14 kap. 2 § kompletteras med ett nytt stycke i enlighet med vad som föreslås i promemorian. Utskottet bifaller därmed motion 1995/96:K17.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K17 antar följande
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
2 §
Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för
1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,
2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller
3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.
Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.
Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos myndighet som driver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.
Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.
För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6, 33 och 34 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1, 4, 33 eller 34 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.
Sekretess enligt 7 kap. 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom socialtjänsten till polismyndighet, om det finns en påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgiften kan antas bidra till att förhindra brott.
Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.
Denna lag trdder i kraft den 1 april 1996.
Sdrskilt yttrande
Birgit Friggebo och Hekan Holmberg (fp) anfvr:
I en folkpartistisk motion under riksmvtet 1992/93 begdrdes att ett sekretessskydd skulle infvras fvr uppgifter ur folkbokfvringsregister som skattemyndighet i enlighet med fvreskriven skyldighet ldmnat till kommunerna. Konstitutionsutskottet tillstyrkte motionen och anfvrde hdrvid att mycket talade fvr att det borde infvras en mvjlighet fvr kommun eller skola att sekretessbeldgga adressuppgifter enligt samma regler som gdller fvr folkbokfvringsverksamheten eller att det petalade problemet lvstes fvrfattningsvdgen pe annat sdtt. Riksdagen fvljde utskottet. Regeringens nu ldmnade fvrslag innebdr att sekretess gdller endast hos den kommunala myndighet som har tagit emot uppgifter om skolpliktiga barn. Sekretess kommer således inte att gälla för adressuppgifter och liknande uppgifter hos skolan utöver vad som följer av nu gällande regler om elevvårdssekretess. Enligt vår mening kan det därmed finnas anledning att befara att det skydd som åsyftades i den nämnda motionen inte helt och hållet kommer att kunna uppfyllas. Vi vill därför framhålla att erfarenheterna av den nu föreslagna sekretessbestämmelsen noggrant måste följas upp.
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU6y
Några frågor om sekretess
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1995/96:127 om några frågor om sekretess jämte motioner såvitt gäller frågan om sekretess hos domstolar i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20).
Näringsutskottet
Bakgrund
Enligt sekretesslagen (1980:100) och sekretessförordningen (1980:657) gäller sekretess beträffande utredningar och tillsyn hos Konkurrensverket för uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. Sekretess gäller också för uppgifter om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet och är då absolut, dvs. uppgifterna omfattas av sekretess även om man kan konstatera att någon skada inte skulle kunna uppstå om uppgifterna lämnas ut.
Stockholms tingsrätt prövar överklaganden av Konkurrensverkets beslut, och överinstans är Marknadsdomstolen. De uppgifter angående ett företag som Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen får del av i ärenden enligt konkurrenslagen kan vara föremål för sekretess enligt sekretesslagen. I dessa fall gäller sekretessen uppgifter om myndigheters eller enskildas affärs- eller driftförhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Denna bestämmelse gäller enskildas ekonomiska förhållanden i alla slags ärenden och mål i domstol och innebär en stark presumtion för offentlighet. Bestämmelsen är utformad så att uppgifterna omfattas av sekretess endast när behovet av sekretess väger mycket tungt.
I de aktuella fallen gäller således olika förutsättningar för sekretess för en uppgift beroende på var uppgiften finns; en uppgift som är sekretessbelagd hos Konkurrensverket är inte nödvändigtvis sekretessbelagd när den har överförts till domstol.
Under våren 1995 utarbetades inom Justitiedepartementet promemorian Några frågor om sekretess (Ds 1995:42). I promemorian behandlas bl.a. en framställning i frågan från Posten AB vari i första hand begärs sådan lag- ändring att sekretesskyddet för företagshemligheter blir detsamma i domstolarna som hos Konkurrensverket i berörda konkurrensärenden, eller i andra hand att sekretesskyddet stärks i sådana ärenden. Vad gäller det här aktuella området görs i promemorian sammantaget den bedömningen att det inte föreligger tillräckliga skäl för att ytterligare inskränka offentligheten i domstolarna i ärenden enligt konkurrenslagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:127 föreslås vissa ändringar i sekretesslagen. Enligt regeringen bör dock inte någon utökad möjlighet till sekretess i mål och ärenden enligt konkurrenslagen införas nu.
Regeringen framhåller i propositionen att handläggningen hos domstolar i största möjliga utsträckning skall vara föremål för allmänhetens insyn. Mot detta måste vägas behovet av skydd för en enskild part. I mål och ärenden enligt konkurrenslagen är domstolarnas praxisskapande roll dessutom avgörande för lagstiftningens sammantagna ekonomiska effekter på marknaden. Behovet av insyn måste därför här, påpekas det, även vägas mot risken för att en alltför vidsträckt insyn i ekonomiska förhållanden kan leda till att ärenden inte förs vidare till domstol av enskild part trots att allmänintresset av en prövning är stort.
Den nya konkurrenslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1993, innebar stora förändringar i det konkurrensrättsliga regelsystemet. Förbud, kraftiga sanktioner och en delvis ny instansordning i domstol infördes. Regeringen erinrar om att den nyligen låtit tillkalla en särskild utredare (vice ordföranden i Marknadsdomstolen Lars Jonson) för att följa upp den nya lagen. I uppdraget (dir. 1995:136) ingår bl.a. att redovisa de hittillsvarande erfarenheterna från tillämpningen av lagen i domstol, t.ex. överklaganden av Konkurrensverkets beslut. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 31 december 1996 men får avrapporteras i etapper.
Mot bakgrund av den pågående uppföljningen av den nya konkurrenslagen och då det enligt regeringen ännu inte går att dra några bestämda slutsatser om vilken praxis som kommer att gälla vid tillämpningen av nuvarande sekretessregler i dessa mål och ärenden, anser regeringen att någon ändring av sekretesslagen som Posten AB föreslagit inte bör genomföras nu.
Motionerna
I två motioner framförs invändningar mot regeringens bedömning i denna del. Enligt motionärerna bör sekretesslagen ändras så att sekretesskyddet i mål och ärenden enligt konkurrenslagen blir fullgott och lika oavsett instans.
I motion 1995/96:K18 (m) hävdas att det från rättssäkerhetssynpunkt är mycket allvarligt om enskilda avstår från att utnyttja sina rättsliga möjligheter att få beslut av Konkurrensverket överprövade i domstol. Motionärerna framhåller vidare att domstolarnas praxisskapande roll i konkurrensfrågor är av övergripande marknadsekonomisk betydelse och att brister i sekretessskyddet inte bör få hindra en rättslig prövning. Sekretesskyddet i domstolarna bör därför utvidgas så att samma skydd gäller för de olika instanser som prövar frågor enligt konkurrenslagen, anför motionärerna och menar att regeringen snarast möjligt efter det att den pågående utredningen skyndsamt slutfört sitt uppdrag bör återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning.
I motion 1995/96:K16 (fp) sägs att regeringen bör beakta de synpunkter som flera remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Marknadsdomstolen och Kammarrätten i Stockholm, har framfört i frågan, nämligen att det vore olyckligt om företag avstår från att överklaga Konkurrensverkets beslut på grund av brister i sekretesskyddet. Enligt Konkurrensverket har detta redan inträffat, vilket självfallet inte är förenligt med rättssäkerheten, påpekas det. Eftersom uppgifter som företag lämnar till Konkurrensverket typiskt sett är sådana som företaget betecknar som affärshemligheter finner motionärerna det oacceptabelt att sekretesskyddet i domstol är lägre än hos Konkurrensverket.
Utskottets ställningstagande
I linje med vad som anförs i motionerna 1995/96:K18 (m) och 1995/96:K16 (fp) anser näringsutskottet att det finns skäl att se över sekretesslagstiftningen beräffande konkurrensärenden. Som tidigare nämnts har regeringen låtit tillkalla en särskild utredare med uppdrag att följa upp den nya konkurrenslagen. Enligt direktiven skall utredaren bl.a. redovisa erfarenheter av tillämpningen av lagen i domstol. Hit hör även förhållanden som kan påverka en parts benägenhet att överklaga Konkurrensverkets beslut. Näringsutskottet har inhämtat att frågan också uppmärksammas i den enkät om hittillsvarande erfarenheter av konkurrenslagen som utredaren nyligen tillställt ett stort antal myndigheter och andra intressenter. Näringsutskottet förutsätter därför att frågor om effekterna av gällande sekretessregler snarast blir föremål för ingående överväganden från utredarens sida och att riksdagen därefter skyndsamt får anledning att återkomma till frågan. Med det anförda finner näringsutskottet att syftet med motionerna 1995/96:K16 (fp) och 1995/96:K18 (m) i allt väsentligt blir tillgodosett. Något uttalande härutöver från riksdagens sida är därför enligt näringsutskottets mening inte erforderligt.
Stockholm den 20 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s) och Frank Lassen (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Motioner med anledning av proposition 1995/96:127 2 Motioner från allmänna motionstiden 1995 2 Yttrande från näringsutskottet 2 Utskottet 2 Inledning 2 Översyn av sekretesslagstiftningen 3 Motionen 3 Svar på fråga om sekretesslagstiftningen 4 Utskottets bedömning 4 Offentlighet och sekretess i viss verksamhet hos Sveriges Riksidrottsförbund 4 Propositionen 4 Utskottets bedömning 5 Sekretess vid samarbete mot ekonomisk brottslighet 5 Propositionen 5 Utskottets bedömning 6 Sekretess hos Statens skolverk i tillsynsverksamhet som avser fristående skolor 6 Propositionen 6 Utskottets bedömning 7 Överföring av folkbokföringssekretess till kommun 7 Tidigare riksdagsbehandling 7 Propositionen 8 Utskottets bedömning 9 Sekretess för uppgifter i ärenden angående luftfartscertifikat m.m. 9 Propositionen 9 Utskottets bedömning 9 Sekretess hos Skolverkets överklagandenämnd 9 Propositionen 9 Utskottets bedömning 10 Sekretess hos kommuner och landsting för uppgifter som rör förhandsbesked i taxerings- eller skattefrågor 10 Gällande bestämmelser 10 Propositionen 11 Utskottets bedömning 11 Sekretess hos Centrala studiestödsnämnden i ansökningar som rör lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 12 Propositionen 12 Utskottets bedömning 12 Sekretess hos allmänna domstolar i vissa mål och ärenden 12 Sekretess hos domstolar i mål om ansvar för brott genom vilket hivinfektion har eller kan ha överförts 12 Sekretess hos domstolar i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20) 14 Uppgifter om familjehems adresser 16 Propositionen 16 Tidigare riksdagsbehandling 16 Motionerna 17 Utskottets bedömning 18 Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott 18 Propositionen 18 Motionen 18 Promemoria om sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott 19 Utskottets bedömning 20 Statliga myndigheters tillhandahållande av allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen respektive i uppdragsverksamhet 20 Tidigare riksdagsbehandling 20 Propositionen 21 Utskottets bedömning 22 Övrigt 22 Propositionen 22 Utskottets bedömning 22 Hemställan 22 Reservation 23 Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott (mom. 4) 23 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 24 Särskilt yttrande 25 Bilaga 1 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 26 Bilaga 2 Näringsutskottets yttrande 36 Gotab, Stockholm 1996