Några frågor om rättsprövning m.m.
Betänkande 1995/96:KU25
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU25
Några frågor om rättsprövning m.m.
Innehåll
1995/96 KU25
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens förslag till permanentning av rätts prövningslagen och möjlighet till muntlig förhandling i dessa ärenden samt de med anledning av propositionen väckta motionerna. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. I ärendet finns tre reservationer.
Propositionen
1995/96:133 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Propositionens lagförslag fogas till detta betänkande som bilaga.
Motionerna
1995/96:K26 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgat tillämpningsområde för rättsprövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en regel om fullföljdshänvisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell dröjsmålstalan.
1995/96:K27 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring om utvidgning av rättsprövningslagens tillämpningsområde som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring om att införa en generell möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur den judiciella kontrollen i övrigt kan förstärkas genom att beslut i förvaltningsärenden överprövas av allmän förvaltningsdomstol.
1995/96:K28 av Kenneth Kvist (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att avgöranden som kan bli föremål för rättsprövning skall vara försedda med besvärshänvisning.
1995/96:K29 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rättsprövningslagen bör omarbetas och ändras till att omfatta även prövning av den materiella frågan i dess helhet så att tillämpningen bättre överensstämmer med Europakonventionen och svensk rätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nuvarande inskränkningen såvitt avser hänvisningen i rättsprövningslagen till 8 kap. 3 § regeringsformen modifieras till att omfatta inte bara åligganden utan även rättigheter.
Utskottet
Inledning
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut trädde i kraft den 1 juni 1988. Lagen tillkom efter det att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna funnit att Sverige i flera fall kränkt Europakonventionen för de mänskliga rättigheternas (Europakonventionen) artikel 6.1 genom att klaganden inte hade möjlighet att få sitt ärende prövat i domstol. Rättsprövningslagen infördes därför i syfte att säkerställa att svensk rätt motsvarar Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning enligt artikel 6.1 (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU38, rskr. 1987/88:189).
Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen gäller bl.a. att var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättas enligt lag. Vid tiden för Sveriges anslutning till Europakonventionen år 1952 ansågs att bestämmelserna i artikel 6 om rättegångsgarantier i full utsträckning var täckta av rättegångsbalken (RB) (prop. 1951:165, s. 12). Vid den tidpunkten förutsattes att uttrycket civila rättigheter och skyldigheter syftade på sådant som traditionellt brukar räknas till civilrätten. Europadomstolen har emellertid senare i ett stort antal mål ansett att även tillämpningen av vissa regler i den offentliga rätten, som rör förhållandet mellan enskilda personer och det allmänna, gäller civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i konventionen.
Enligt rättsprövningslagen kan rättsprövning endast ske för sådana beslut som gäller myndighetsutövning mot enskild och som annars endast kan prövas av domstol efter ansökan om resning. Dessutom skall beslutet inte vara möjligt att överklaga i annan ordning (1 §). Rättsprövningen omfattar endast de förhållanden som regleras i 8 kap. 2 eller 3 §§ regeringsformen (RF). Dessa paragrafer omfattar dels föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes, dels förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.
Domstolarna har enligt rättsprövningslagen att pröva om ett förvaltningsbeslut strider mot någon rättsregel. I förarbetena till lagen (prop. 1987/88:69, s. 23 f.) uttalades att prövningen bör inriktas på frågor om rättsenlighet och att detta innebär att Regeringsrätten även bör kunna överpröva den faktabedömning som ligger till grund för tillämpningen av föreskrifter. Vidare anfördes att Regeringsrätten även bör kunna pröva om det förekommit något fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet samt om beslutet uppfyller RF:s krav på saklighet och opartiskhet och allas likhet inför lagen. Bakgrunden till detta är att Europadomstolen tolkat artikel 6.1 så att en domstol skall vara behörig att bedöma saken i hela dess vidd ( to determine all the aspects of the matter ). Detta krav anses inte uppfyllt om domstolen bara har befogenhet att göra en inskränkt laglighetsprövning som utesluter bedömning och bevisvärdering.
Mål enligt rättsprövningslagen omfattar beslut fattade av regeringen eller någon förvaltningsmyndighet som sista instans. Ursprungligen var det endast Regeringsrätten som hade kompetens att pröva mål enligt denna lag, men till följd av måltillströmningen förändrades lagen fr.o.m. den 1 januari 1995 så att kammarrätt prövar beslut meddelade av förvaltningsmyndighet medan Regeringsrätten endast prövar beslut meddelade av regeringen (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 1994:1759).
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen bl.a. att rättsprövnings-lagen permanentas. Justitieministern har inför utskottet redogjort för regeringens förslag och besvarat frågor.
Överklagande av förvaltningsbeslut i domstol
Propositionen
I Sverige har under en lång tid pågått en utveckling mot att allt fler förvaltningsbeslut överprövas av domstolar, särskilt i fall där inslaget av rättslig prövning överväger. Fri- och rättighetskommittén föreslog att huvudregeln skall vara att förvaltningsmyndigheternas beslut skall kunna överklagas hos en allmän förvaltningsdomstol.
Kommittén ansåg att det från rättsskyddssynpunkt ofta framstod som en fördel för den enskilde att få sina klagomål i förvaltningsärenden prövade av en instans utanför det administrativa besvärssystemet. Detta skulle också ligga i linje med Sveriges internationella åtaganden, då främst Europakonventionens krav på domstolsprövning. Kommittén ansåg också att regeringen borde vara den instans som prövar överklaganden endast i de fall det är oundgängligen nödvändigt för att utöva en politisk styrning av praxis. Detta ledde utredningen till slutsatsen att en ny princip borde införas i förvaltningsrätten där utgångspunkten skulle vara att förvaltningsärenden hos förvaltningsmyndigheter får överprövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna, såvida något annat inte är särskilt föreskrivet.
Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete i denna fråga.
Motioner
I motion 1995/96:K27 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta beredningsarbete slutförs utan dröjsmål och att riksdagen därigenom föreläggs ett förslag till lagändringar för att ytterligare säkerställa att artikel 6 i Europakonventionen får genomslag i tillämpningen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att arbete med de frågor som berörs i motionen pågår i Justitiedepartementet. Utskottet vill inte föregripa detta arbete och avstyrker därför motion K27 yrkande 3.
Permanentning av lagen
Propositionen
Regeringen föreslår att rättsprövningslagen permanentas. Lagen, som trädde i kraft den 1 juni 1988, var avsedd att tillämpas på beslut som meddelades till utgången av år 1991. Lagens giltighetstid har därefter förlängts vid två tillfällen, vid det senaste tillfället till utgången av år 1997 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 1994:1759).
Regeringen pekar på flera avgöranden i Europadomstolen som ger starkt stöd för antagandet att denna domstol godtar rättsprövningslagens omfattning i rättsprövningsärenden.
Rättsprövningslagen har nu varit i kraft drygt sju år, och erfarenheterna av lagens tillämpning har hittills enligt regeringen varit goda. Detta sammantaget med det faktum att rättsprövningsinstitutet tycks motsvara de krav på domstolsprövning som Europakonventionen ställer leder regeringen till slutsatsen att tiden nu är mogen för en permanentning av lagen.
Motioner
I motion 1995/96:K29 yrkande 1 av Peter Eriksson (mp) hemställs att rätts prövningslagen bör omarbetas till att även omfatta prövning av materiella frågor i dess helhet så att tillämpningen bättre överensstämmer med Europakonventionen. Enligt motionen visar Regeringsrättens praxis att den prövning som görs inom rättsprövningsinstitutet enbart är en laglighetsprövning. Visserligen görs en bedömning av fakta och en bevisvärdering, men enbart för att kunna bedöma huruvida det prövade beslutet ryms inom den handlingsfrihet som lagstiftaren har givit beslutande myndighet. På miljörättens område är övervägande delen av reglerna av sådant slag att de beslutande myndigheterna har eller förefaller ha en betydande handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande. Av detta följer i praktiken att en laglighetsprövning av sådana beslut mycket sällan kan leda till en ändring.
Utskottets bedömning
Rättsprövningslagen tillkom 1988 och har alltså varit i kraft i snart åtta år. Utskottet delar regeringens bedömning att erfarenheterna varit goda av lagens tillämpning.
Utskottet konstaterar också, som ovan berörts, att ett omfattande arbete pågår med att lägga om instansordningen i förvaltningsärenden. Arbetet syftar till att låta allmän förvaltningsdomstol, då företrädesvis länsrätt, bli den instans dit enskilda överklagar beslut fattade av förvaltningsmyndighet. Detta tillgodoser således Europakonventionens krav på rätt till domstolsprövning. En konsekvens av detta blir att antalet mål som kan bli föremål för rättsprövning kommer att minska. Utskottet finner det emellertid angeläget att bibehålla möjligheten till rättsprövning inte minst med hänsyn till våra internationella åtaganden.
I likhet med regeringen anser utskottet också att såväl Europadomstolen som Europakommissionen i skilda avgöranden godtagit prövningens omfattning i rättsprövningsärenden. Utskottet delar således inte uppfattningen i motion K29 yrkande 1 att rättsprövningslagen behöver omarbetas för att bättre överensstämma med Europakonventionen.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om permanentning av rättsprövningslagen och avstyrker motionen.
Muntlig förhandling i rättsprövningsärenden
Propositionen
Regeringen föreslår att en bestämmelse om muntlig förhandling införs i rättsprövningslagen. Enligt denna skall domstolen hålla muntlig förhandling, om sökanden begär det och en sådan förhandling inte är uppenbart obehövlig.
Rättsprövningslagen innehåller inga särskilda bestämmelser om handläggningsform. Sådana bestämmelser finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291). I förvaltningsprocessen gäller som huvudregel enligt 9 § förvaltningsprocesslagen att förfarandet är skriftligt. Domstolarna, inklusive Regeringsrätten, får hålla muntlig förhandling beträffande en viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett avgörande av målet. I kammarrätterna (och länsrätterna) gäller dessutom att muntlig förhandling skall hållas, om en enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det. Enligt Europakonventionen skall var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter ha rätt till en rättvis och offentlig förhandling ( a fair and public hearing ).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning vad gäller frågan om muntlig förhandling och tillstyrker propositionen i denna del.
Rättsprövningslagens tillämpningsområde
Propositionen
Som tidigare framhållits omfattar rättsprövningen de förhållanden som avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ RF, dvs. rör tillämpningen av civilrättsliga eller betungande offentligrättsliga normer. Ärenden som gynnande beslut, t.ex. rätten till statliga lån och bidrag, kan inte bli föremål för rättsprövning. Av Europadomstolens praxis framgår dock att begreppet civila rättigheter och skyldigheter också kan avse rätten till sociala förmåner inom olika försäkringssy- stem.
I svensk rätt finns flera exempel på att beslut avseende statliga bidrag och stöd i olika former inte kan överklagas till domstol. Regeringsrätten har prövat ärenden om vissa statliga bidrag till jordbrukare kan anses röra civila rättigheter enligt artikel 6.1. Regeringsrätten anförde i sitt beslut den 22 november 1995 (mål nr 4302-1995) att även om det finns omständigheter som i viss mån kan anses tala för att rätten till de aktuella ekonomiska bidragen faller inom tillämpningsområdet för artikel 6, kan några säkra uttalanden om att så är fallet för närvarande inte göras.
Europadomstolen har gett begreppet civila rättigheter och skyldigheter en allt vidare tolkning. Huruvida tvister om statliga bidrag och stöd på jordbrukets område kan anses gälla civila rättigheter har ännu inte prövats av Europadomstolen.
Enligt regeringen krävs noggranna överväganden för att utvidga lagens tillämpningsområde, varför något förslag inte lämnas i denna del. Regeringen kommer att följa rättsutvecklingen noga och avser att återkomma om behov av att ändra rättsprövningslagen uppstår.
Motioner
I motion 1995/96:K26 yrkande 1 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att rättsprövningslagens tillämpningsområde vidgas. Motionären konstaterar att målet med rättsprövningslagen är en harmonisering av den svenska rätten i förhållande till Europakonventionen. Därför krävs att rättsprövningslagen knyter an till konventionens uttryck civila rättigheter och skyldigheter .
I motion 1995/96:K27 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att rättsprövningslagens tillämpningsområde utvidgas. Motionärerna knyter an till regeringens resonemang om att praxisutvecklingen vad gäller tillämpningen är oklar och att det är omöjligt att vara helt säker på att den svenska lagstiftningen på alla punkter överensstämmer med konventionen. För att undvika onödig oklarhet och att minska risken för att Sverige skall fällas för brott mot konventionen bör regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till erforderlig lagändring.
I motion 1995/96:K29 yrkande 2 av Peter Eriksson (mp) hemställs att rätts prövningslagens tillämpningsområde modifieras till att omfatta även gynnande beslut.
Utskottets bedömning
Frågan om rättsprövningslagens tillämpningsområde är komplicerad och i stor utsträckning avhängig av rättsutvecklingen vid Europadomstolen. Utskottet finner att frågan om lagens tillämpningsområde ytterligare måste övervägas särskilt vad gäller gynnande beslut. Regeringen framhåller att den kommer att följa rättsutvecklingen noga och avser att återkomma om behovet av att ändra rättsprövningslagen uppstår. Något uttalande från riksdagens sida i detta hänseende är således inte erforderligt. Motionerna K26 yrkande 1, K27 yrkande 1 och K29 yrkande 2 avstyrks.
Fullföljdshänvisning
Propositionen
Regeringen finner inte skäl att införa en regel om fullföljdshänvisning i samband med avgöranden som kan bli föremål för rättsprövning.
Regeringen gör den bedömningen att eftersom inget framkommit som ger anledning att bedöma frågan om fullföljdshänvisning annorlunda i dag än som skedde vid tillkomsten av rättsprövningslagen, saknas skäl att lägga fram förslag om fullföljdshänvisning.
Motionerna
I motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 av Bengt Harding Olson (fp) och 1995/96:K28 av Kenneth Kvist (v) hemställs att regler om fullföljdshänvisning införs. Enligt motion K26 är en grundläggande förutsättning för ett fungerande rättssamhälle att medborgarna känner till sina rättigheter. Därför behövs en fullföljdshänvisning som informerar den berörde medborgaren om möjligheten till rättsprövning av det förvaltningsbeslut som gått honom emot.
Enligt motion K28 innebär rättsprövning en förstärkning av den enskildes rätt gentemot det allmänna, och det är av särskild vikt att denna möjlighet inte förbehålls några få väl insatta. Enligt motionen behövs därför en regel som i samma anda som 21 § förvaltningslagen stadgar att om beslutet går parten emot och kan överklagas skall han underrättas om hur han kan överklaga det.
Frågans tidigare behandling
Propositionen om Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige (prop. 1987/88:69) innehöll inga förslag om bestämmelser om fullföljdshänvisning. Regeringen utgick från att prövningsmöjligheten skulle spridas och att det var myndigheternas skyldighet att lämna allmänna upplysningar om rätten till överprövning i enlighet med den serviceskyldighet som föreskrivs i förvaltningslagen. Enligt regeringen skulle fullföljdshänvisning lätt bli för stel med tanke på rättsprövningslagens tillämpningsområde (prop. 1987/88:69, s. 29).
Utskottet anförde i sitt betänkande (1987/88:KU38, s. 8) att rättsprövning ligger utanför den ordinarie instansordningen. Utskottet hänvisade också till att det i fråga om kommunalbesvär inte finns någon skyldighet i lag om underrättelse om rätten att anföra kommunalbesvär. Utifrån detta fann utskottet ingen anledning att föreslå någon skyldighet om att fullföljdshänvisning skall meddelas.
I samband med att frågan om att förlänga rättsprövningslagen aktualiserades 1991/92 väcktes en motion om att införa regler för fullföljdshänvisning. Utskottet (1991/92:KU12) förutsatte att regeringen skulle pröva frågan om fullföljdshänvisning i samband med avgöranden som kunde bli föremål för rättsprövning.
Utskottets bedömning
När beslut av en förvaltningsmyndighet i ett förvaltningsärende kan överklagas är förvaltningslagens regler om underrättelse om beslut (21 §) tillämpliga. Enligt denna bestämmelse skall parten, om beslutet går honom emot och kan överklagas, underrättas om hur han kan överklaga det. Följs vissa formföreskrifter för överklagandet skall överklagandet prövas av den domstol eller myndighet som överklagandet är riktat till. Här bortses från att det i vissa fall krävs prövningstillstånd.
När det gäller beslut i förvaltningsärende av regeringen eller förvaltningsmyndighet som inte är överklagningsbara kan rättsprövning bli aktuell men endast om förutsättningarna i 1 § rättsprövningslagen är uppfyllda. Huruvida detta är fallet avgörs av den domstol - Regeringsrätten eller kammarrätt - som har att pröva en ansökan om rättsprövning och inte av den myndighet som fattat beslutet. En upplysning om möjligheten till rättsprövning kan alltså inte likställas med en fullföljdshänvisning enligt förvaltningslagen.
Enligt utskottets uppfattning bör myndigheterna i enlighet med sin serviceskyldighet i förvaltningslagen allmänt informera om möjligheten till rättsprövning. Detta gäller självfallet även regeringen, även om förvaltningslagen inte formellt gäller hos regeringen. Att i varje enskilt ärende, där rättsprövning eventuellt skulle kunna komma i fråga, ge en upplysning om denna möjlighet anser utskottet däremot inte rimligt. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att utvecklingen går i riktning mot att förvaltningsbeslut i allt större utsträckning blir överklagningsbara i domstol och att de rättsområden där rättsprövning är aktuell således minskar.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna K26 yrkande 2 och K28.
Dröjsmålstalan
Propositionen
Regeringen lämnar inget förslag i fråga om att införa någon generell möjlighet till s.k. dröjsmålstalan i förvaltningsärenden.
Dröjsmålstalan innebär i huvudsak, enligt Fri- och rättighetsutredningens förslag, att om en myndighet inte har avgjort ett ärende inom sex månader från det att det väcktes, får parten begära att länsrätten prövar om ärendet onödigt uppehålls. När det gäller regeringsärende prövas frågan av Regeringsrätten. Om domstolen finner att så är fallet, skall den förelägga myndigheten att avgöra målet inom en bestämd tid. Om myndigheten inte följer föreläggandet, får domstolen på begäran av parten förordna att ärendet överlämnas för avgörande till den myndighet som skulle ha prövat ett överklagande. Saknas en sådan överinstans, får domstolen själv överta ärendet eller förordna att ärendet skall prövas på annat sätt.
Skälen för ett sådant förslag skulle enligt utredningen vara en harmonisering i förhållande till den europeiska standarden. Liknande dröjsmålsinstitut finns i flera europeiska stater.
Regeringen konstaterar för det första att det redan i dag finns regler om en skyndsam ärendehandläggning, främst reglerad i 7 § förvaltningslagen (1986:223). Det finns också andra instanser som kan agera i frågor om långsam handläggning, bl.a. JO och JK. Därutöver ifrågasätter regeringen om det finns ett faktiskt behov av att införa en generell regel om dröjsmålstalan. Mot denna bakgrund avstår regeringen från att lämna något förslag om dröjsmålstalan.
Motioner
I motion 1995/96:K26 yrkande 3 av Bengt Harding Olson (fp) samt i motion 1995/96:K27 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av rättsprövningslagen om att införa en generell möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden.
Enligt motion K27 är den som är missnöjd med en myndighets handläggning av ett enskilt ärende och vill påtala detta hänvisad till att klaga hos JO, JK eller andra tillsynsorgan. Enligt motionärernas uppfattning tillgodoser inte detta de rättssäkerhetsbehov som föreligger. För att stärka den enskildes rättssäkerhet och för att anpassa svensk lagstiftning till våra internationella åtaganden är det enligt motionärernas uppfattning nödvändigt att införa en regel om generell möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att lagstiftningen redan i dag ställer krav på skyndsam handläggning hos myndigheter och verk. Vidare finns flera institutioner, däribland JO och JK, dit enskilda eller juridiska personer kan vända sig om en myndighet brister i iaktttagandet av dessa regler. JO och JK kan också på eget initiativ ta upp enskilda ärenden till granskning. Någon ytterligare lagreglering synes för närvarande inte vara påkallad. Utskottet delar därför regeringens bedömning och avstyrker motionerna K26 yrkande 3 av och K27 yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överklagande av förvaltningsbeslut i domstol
att riksdagen att riksdagen avslår motion 1995/96:K27 yrkande 3,
2. beträffande omarbetning av rättsprövningslagen
att riksdagen avslår motion 1995/96:K29 yrkande 1,
3. beträffande rättsprövningslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K26 yrkande 1, 1995/96:K27 yrkande 1 och 1995/96:K29 yrkande 2,
res. 1 (m, fp, v, mp)
4. beträffande fullföljdshänvisning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 och 1995/96: K28,
res. 2 (fp, v, mp)
5. beträffande dröjsmålstalan
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K26 yrkande 3 och 1995/96: K27 yrkande 2,
res. 3 (m, v)
6. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
att riksdagen antar regeringens förslag.
Stockholm den 25 april 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Axel Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Mats Berglind (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils- Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Barbro Andersson (s).
Reservationer
1. Rättsprövningslagens tillämpningsområde (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Frågan om och på s. 7 slutar med avstyrks bort ha följande lydelse:
Frågan om rättsprövningslagens tillämpningsområde är komplicerad och i stor utsträckning avhängig av rättsutvecklingen vid Europadomstolen. Utskottet finner att frågan om lagens tillämpningsområde ytterligare måste övervägas särskilt vad gäller gynnande beslut. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om utvidgning av lagens tillämpningsområde. Detta bör med anledning av motionerna K26 yrkande 1, K27 yrkande 1, och K29 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande rättsprövningslagens tillämpningsområde
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:K26 yrkande 1, 1995/96:K27 yrkande 1 och 1995/96:K29 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Fullföljdshänvisning (mom. 4)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v), Håkan Holmberg (fp) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med Enligt utskottets uppfattning och slutar med K28 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att lika förutsättningar gäller för alla medborgare när det gäller att uttnyttja möjligheten till rättsprövning. Därför bör som huvudprincip gälla att information om möjlighet till rättsprövning meddelas i de fall där rättsprövning kan bli aktuell. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i denna del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motionerna K26 yrkande 2 och K28.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande fullföljdshänvisning
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:K26 yrkande 2 och 1995/96:K28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Dröjsmålstalan (mom. 5)
Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med Utskottet konstaterar och slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige till skillnad från många nordiska och europeiska länder saknar någon generell möjlighet för den enskilde att i domstol få prövat myndigheternas handläggningstider. Även om den enskilde kan klaga hos JO, JK eller andra tillsynsorgan tillgodoser detta inte de rättsskyddsbehov som föreligger.
I arbetet med att stärka den enskildes rättssäkerhet och för att anpassa svensk lagstiftning till Sveriges internationella åtaganden är det nödvändigt att komplettera lagstiftningen med en generell regel om möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden. Detta bör riksdagen med anledning av motion K27 yrkande 2 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande dröjsmålstalan
att riksdagen med anledning av motion K27 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, samt närmast före 3 a § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Muntlig förhandling
3 a §
Domstolen skall hålla muntlig förhandling, om __________ sökanden begär det och det inte är Denna lag träder i uppenbart kraft den 1 juni obehövligt. 1988. Den tillämpas på beslut som __________ meddelas under tiden från Denna lag träder i ikraftträdandet kraft den 1 juni till utgången av år 1988. 1997.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Hemställan 9
Reservationer 10
Bilaga: Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut12
Gotab, Stockholm 1996