Muskö örlogsvarvs framtid, m.m.
Betänkande 1995/96:FöU2
Försvarsutskottets betänkande
1995/96:FÖU02
Muskö örlogsvarvs framtid m.m.
Innehåll
1995/96 FöU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet propositionen 1995/96:11 Muskö örlogsvarvs framtid, jämte tillhörande motioner. Utskottet föreslår att Muskö örlogsvarvs verksamhet på Muskö skall förbli under statligt huvudmannaskap. Inriktningen bör sålunda vara att inte bolagisera eller privatisera varvsverksamheten, vilket hittills varit riksdagens avsikt. Utskottet föreslår vidare att regeringen bemyndigas att sälja den verksamhet som bedrivs av örlogsvarvet på Rindö i Vaxholm (Rindövarvet).
Propositionen
Ärendet och dess beredning Muskö örlogsvarv har sin organisatoriska hemort på Muskö i Haninge kommun. Örlogsvarvet har två verksamhetsställen belägna dels i en berganläggning på Muskö, dels på Rindö i Vaxholmsområdet. Vid varvsanläggningen på Muskö genomförs marint underhåll, främst fartygsunderhåll. I de underhållsarbeten som utförs där ingår omfattande översyner och modifieringar av fartyg. Omkring 330 personer är antalet anställda vid den del av Muskö örlogsvarv som ligger på Muskö. Rindövarvet inordnades organisatoriskt som en särskild enhet i Muskö örlogsvarv i samband med att Ostkustens marinkommando bildades år 1990. Rindövarvet har till främsta uppgift att underhålla båtar i drift vid andra kustartilleribrigaden med Vaxholms kustartilleriregemente. Varvet utför i smärre omfattning även arbeten åt andra statliga myndigheter och åt enstaka civila kunder. Antalet anställda uppgår till omkring 35 personer. I proposition 1992/93:100 bilaga 5 föreslog regeringen att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att få överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag. Riksdagen (bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) beslutade i enlighet med regeringens förslag. Vid ärendets behandling i försvarsutskottet reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna. De anförde att utskottet borde avvisa regeringens förslag, som skulle öppna möjlighet för ett privat aktiebolag att överta driften av Muskövarvet. Enligt reservanterna borde Muskövarvet förbli en av staten kontrollerad verksamhet. Man uteslöt dock inte möjligheten att verksamheten vid varvet skulle kunna bedrivas av ett statligt bolag. Sedan de militära myndigheterna den 1 juli 1994 omorganiserats till en enda myndighet - Försvarsmakten - är Muskö örlogsvarv en självständig resultatenhet i Försvarsmakten. I juni 1994 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare (f. d. generaldirektören Carl-Olov Ternryd) för att närmare utreda förutsättningarna för ett förändrat huvudmannaskap för Muskövarvet, antingen genom försäljning eller genom uthyrning till ett statligt eller privat aktiebolag. Utredningsmannen har emellertid kommit till uppfattningen att Muskövarvets verksamhet - inne i den komplexa Musköanläggningen och i nära samarbete med olika försvarsfunktioner - inte lämpar sig för drift utanför försvarets ägo. Det är enligt utredningsmannens mening inte möjligt för ett aktiebolag - statligt eller privat - att operera på ett marknadsmässigt och företagsmässigt sätt med de stora begränsningar som därvid skulle gälla. När det gäller Rindövarvet anser utredningsmannen däremot att en bolagisering är en lämplig utvecklingsväg. Varvets verksamhet kan med fördel kombineras med en civil produktion, och en privatisering begränsar de statliga investeringsbehoven i en eftersatt industrimiljö. Huvuddelen av Rindövarvet bör avvecklas som en militär driftenhet.
Regeringens överväganden
Musköanläggningen En viktig utgångspunkt - när man överväger ett ändrat huvudmannaskap för varvsverksamheten på Muskö - är de operativa krav som måste ställas på varvet i kris och krig. Dessa krav medför att det måste finnas en minsta omfattning av verksamheten i fredstid, som kan ge en sådan kapacitet och kompetens att en nödvändig beredskap kan upprätthållas. De särskilda problem som är en följd av Muskövarvets belägenhet i berganläggningen i Muskö måste beaktas. Dessa rör bl.a. förhållandet till andra verksamheter i anläggningen, stödfunktioner som el, VVS, säkerhetsskydd m.m. Ett viktigt skäl till att förändra Muskövarvets ställning och till den dåvarande regeringens förslag till riksdagen, var att ansvariga militära myndigheter bedömde att det fanns en betydande rationaliseringspotential vid varvet. Att överföra verksamheten i privat regi bedömdes vara ett effektivt sätt att rationalisera den. En utarrendering av varvet på Muskö skulle enligt regeringens mening medföra nackdelar för staten. Varvet ligger geografiskt lämpligt i förhållande till sjöstridskrafternas viktiga operationsområden i Östersjön. Anläggningen på Muskö har även stor betydelse på grund av dess starka fysiska skydd. För att behålla en sådan varvskapacitet och kompetens som den marina beredskapen kräver, behövs en fredstida beläggning som motsvarar minst två tredjedelar av den nuvarande volymen på Muskö. Om driften förs över till ett bolag måste detta krav säkerställas genom långsiktiga kontrakt mellan staten och bolaget, kompletterat med att bolaget vid beredskap blir ett s.k. K-företag. Detta innebär att en kommersiell drift av varvet måste omgärdas med förhållandevis långtgående krav och begränsningar för varvets verksamhetsvolym, utnyttjande och beläggning. En privat intressent kommer enligt regeringens bedömning att kräva beläggningsgarantier. Vidare innebär säkerhetsskyddet för berganläggningen att möjligheterna att tillföra civil produktion till Muskövarvet är mycket begränsade. Utredningen har enligt regeringens mening på ett övertygande sätt visat att en överföring av verksamheten vid Muskövarvet till ett privat bolag - om det skulle finnas någon privat intressent som är villig att ta över verksamheten med de krav och begränsningar som måste gälla - skulle medföra nackdelar för staten, främst till följd av varvets belägenhet i berganläggningen. Samma svårighet skulle uppstå om verksamheten överfördes till ett statligt bolag. Regeringen anser sålunda att övervägande skäl talar för att varvsverksamheten på Muskö bör förbli under statligt huvudmannaskap.
Rindövarvet Utredaren har funnit att en bolagisering är en lämplig utvecklingsväg för Rindövarvet. Enligt regeringens mening lämpar sig Rindövarvet för privat drift. Försvarsmakten anlitar redan i dag i stor utsträckning privata varv för underhåll av kustartilleriets båtar, på Gotland, på Västkusten och i viss utsträckning även på mindre varv i Stockholms skärgård. Erfarenheterna av detta är goda. Operativt möter det inget hinder att utarrendera varvsrörelsen. Rindövarvet ligger geografiskt tillräckligt avskilt för att kunna utarrenderas. På varvet finns för närvarande ett stort investeringsbehov. Det är därför fördelaktigt att bredda verksamheten med civil produktion som till del kan bära investeringarna. Regeringen anser sålunda att varvsrörelsen vid Rindövarvet bör kunna privatiseras. Detta kan ske genom utarrendering eller försäljning av varvets mark, lokaler och andra tillgångar.
Omfördelning av marinens fartygsunderhåll I olika sammanhang har det aktualiserats att överföra underhållsarbeten från Muskövarvet till tillverkningsvarven i södra Sverige, framför allt till Karlskronavarvet, för att stödja dessa varv vid svackor i nytillverkningen. Regeringen ser inga fördelar med att överföra underhållsarbetena till andra varv. Det skulle enligt regeringens mening stöta på stora praktiska svårigheter att kortsiktigt överbrygga en svacka i nytillverkningen vid Karlskronavarvet genom att överföra underhållsarbeten dit. Att varaktigt överföra underhåll torde inte heller på något avgörande sätt påverka förutsättningarna för Karlskronavarvets överlevnad som tillverkningsvarv. Regeringen anser att upphandling av underhållsarbeten för marinen bör ske så att största möjliga effektivitet säkerställs. Härvid måste beaktas att beredskapskravet på kapacitet och kompetens vid varvsanläggningen på Muskö kräver en viss minsta fredstida beläggning.
Regeringens förslag till beslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om Muskö örlogsvarvs framtida ägarförhållanden och bemyndigar regeringen att privatisera Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö genom utarrendering eller försäljning av staten tillhörig mark och andra tillgångar.
Motionerna
Yrkandena 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att koncentrera underhållet av örlogsfartyg till Malmö och Karlskrona. 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets konkurrenssituation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om eventuell omprövning av beslut om Muskö örlogsvarvs framtida ägarförhållande. 1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om affärsmässighet vid upphandling av marinens underhåll och översyner av fartyg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Muskövarvets organisatoriska form.
Sammanfattning I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) anses att regeringsförslaget ur militär och ekonomisk synvinkel är felaktigt. Det är av största vikt att de resurser som ställs till försvaret används effektivt. Motionären framhåller att Kockums Marine Systems AB i Malmö och Karlskronavarvet har tillverkat och tillverkar den överväldigande delen av svenska örlogsfartyg. Regeringsförslaget gör - enligt motionären - att de båda skeppsbyggnadsvarven inte ges möjligheter att fullt ut utnyttja den kompetens avseende reparation och underhåll av örlogsfartyg som finns där. Ur rent militär synvinkel är de båda varvens geografiska läge inte på något vis negativt. Motionären anser att Muskövarvets verksamhet kan läggas i "malpåse" och personal från Kockums Marine Systems AB och Karlskronavarvet krigsplaceras där. I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m) påpekas att möjligheten för Muskövarvet att behålla och utveckla hög kompetens i hög grad kommer att bero på kommande försvarsbeslut. Om Försvarsmaktens behov minskar innebär detta sannolikt en väsentlig neddragning av varvsverksamheten på Muskö. Det finns all anledning att följa utvecklingen. Den konkurrensmöjlighet med det privata näringslivet som varvet har måste hållas på en begränsad nivå och kännetecknas av sund konkurrens. Skattemedel får enligt motionären inte användas för att skapa konkurrens- och prissättningsfördelar. Om den situation skulle uppstå att varvet i allt högre utsträckning tvingas konkurrera med näringslivet om civila uppdrag, måste enligt motionären beslutet om ett statligt huvudmannaskap omprövas. I motion 1995/96:Fö14 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) framhålls att det dagliga underhållet av marinens fartyg bör upphandlas under konkurrens. När det gäller större översyner bör dessa konkurrensutsättas, inte minst på grund av Försvarsmaktens ekonomiska situation. Enligt motionärernas mening är en konkurrensneutral upphandling av större översyner och en uppdelning av det dagliga underhållet mellan flera varv en förutsättning för att vidmakthålla en kompetens att bygga stridsfartyg. Om en konkurrensneutral upphandling av större översyner skall kunna ske måste Muskövarvet övergå från nuvarande organisation till en självständig och fristående myndighet under Försvarsdepartementet.
Utskottet
Enligt nu gällande beslut av riksdagen (bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) har regeringen fått ett bemyndigande att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet. Bemyndigandet var emellertid försett med vissa villkor, som försvarsutskottet reste i samband med sin tidigare behandling av ärendet. Utskottet förutsatte att en eventuell köpare skulle förplikta sig att tillgodose vissa krav från statens sida, bl.a. för att säkerställa att varvets krigsuppgifter skulle kunna utföras. Regeringen har genom en utredning nu närmare prövat de praktiska förutsättningarna för att förverkliga en försäljning av varvsverksamheten. Utredningen och regeringen har därvid kommit fram till att det inte är realistiskt att tro att ett bolag - statligt eller privat - skulle vara berett att ikläda sig de restriktioner och förpliktelser som skulle behöva vara förenade med ett förvärv. Det skulle uppstå betydande nackdelar för staten genom att ha varvsverksamheten inne i Musköanläggningen i form av ett aktiebolag, som samtidigt skulle ha normala kommersiella utvecklingsmöjligheter. Utskottet gör ingen annan bedömning än utredningen och regeringen. Utskottet anser därför - i likhet med regeringen - att varvet även fortsättningsvis bör ha statligt huvudmannaskap. Någon försäljning av verksamheten är således inte längre aktuell. I motion 1995/96:Fö14 yrkande 2 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) förordas att varvet ombildas till en självständig statlig myndighet under regeringen. Skälet är att skapa en mer konkurrensneutral verksamhet från Muskövarvets sida i förhållande till andra civila varv. Utskottet finner för sin del inga övertygande skäl för att den av motionärerna förordade organisationsformen skulle vara överlägsen, jämfört med att vara en klart avgränsad resultatenhet inom Försvarsmakten, som regeringen nu förordar. Utskottet är därvid angeläget om att det - bl.a. i rationaliseringssyfte - skapas en sådan ordning att varvets kostnader och produktivitet kan följas upp och därmed jämföras med andra varv. En större konkurrensneutralitet kan därmed uppnås. I motion 1995/96:Fö13 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m) förordas att det statliga huvudmannaskapet för varvet omprövas under år 1998. Motionären strävar efter konkurrensneutralitet mellan olika varv. Utskottet utgår för sin del från att regeringen återkommer till riksdagen vid ett senare tillfälle om den finner att det av något skäl - t.ex. de som förs fram i motionerna - är ändamålsenligt att byta organisations- och ägarform för varvet. Något ytterligare uttalande från riksdagens sida behövs inte nu. I motion 1995/96:Fö12 av Sten Andersson (m) föreslås att varvsverksamheten vid Muskövarvet läggs ned och att marinens fartygsunderhåll koncentreras till varv i södra Sverige. Att sprida ut marinens fartygsunderhåll på flera varv föreslås även i motion 1995/96:Fö14 (s). Utskottet anser det rimligt att det upprätthålls ett betydande och kvalificerat fartygsunderhåll i Musköanläggningen, med tanke på att såväl anläggningen som de resurser som finns vid varvet är integrerade delar av marinstridskrafternas underhållsorganisation. Utskottet anser att det bör vara Försvarsmakten - eller ytterst regeringen - som av operativa och kommersiella skäl avgör från vilka varv och i vilken omfattning som fartygsunderhållet skall upphandlas. Någon reglering av detta bör inte göras av riksdagen. Utskottet övergår därmed till att behandla ägandeförhållandet för Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö i Vaxholm (Rindövarvet), som tidigare inte har behandlats av riksdagen. Regeringen anser att Rindövarvet bör kunna privatiseras. Förutsättningarna för en privat intressent - ur restriktionshänseende - är där väsentligt bättre jämfört med i Musköanläggningen. Olägenheterna för staten är små eller obefintliga. Utskottet har inget att invända mot att ge regeringen ett bemyndigande att sälja statens tillgångar och skulder i Rindövarvet, om den finner att en försäljning eller utarrendering kan göras på villkor som är fördelaktiga för staten som helhet. Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört förordar utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordat i propositionen och avslår motionerna Fö12 (m), Fö13 (m) och Fö14 (s).
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:11 avslår motionerna 1995/96:Fö12, 1995/96:Fö13 och 1995/96:Fö14.
Vidare hemställer utskottet att riksdagen beslutar att avgöra ärendet efter endast en bordläggning.
Stockholm den 7 december 1995 På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Ola Rask (s), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson (s), Rolf Gunnarsson (m), Erik Arthur Egervärn (c) och Eva Flyborg (fp).
Innehållsförteckning
Sammanfattning................................... 1 Propositionen.................................... 1 Motionerna....................................... 4 Utskottet........................................ 5 Hemställan 7