Musiken i svenska kyrkan

Betänkande 1988/89:KrU6

Kulturutskottets betänkande
1988/89: KrU6

1988/89

KrU6

Sammanfattning

I propositionen föreslås en ny lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
Förslaget syftar till att förenkla de nuvarande bestämmelserna på området.
Avsikten är att skapa förutsättningar för en smidig och till de lokala
förhållandena anpassad organisation. Enligt lagförslaget skall pastoraten
svara för den kyrkomusikaliska verksamhet som behövs i församlingarna och
kyrkomusikertjänsterna bli rent kyrkokommunala. De nuvarande skolkantorstjänsterna
skall avvecklas på sikt.

Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen, dock med en ändring i
fråga om beskrivningen av behörighetskraven för kantorstjänster. Med
anledning av motioner gör utskottet vissa uttalanden av betydelse för lagens
tillämpning.

Utskottet föreslår att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1990, vilket är ett
halvår senare än vad regeringen föreslagit.

Vissa övergripande frågor om utbildningen av kyrkomusiker redovisas i
propositionen. Utskottet lämnar - efter hörande av utbildningsutskottet -vad som anförs i denna del av propositionen utan erinran. Med anledning av
motioner anför kulturutskottet vissa synpunkter i de behandlade frågorna.

Centerpartiets ledamöter har reserverat sig för avslag på förslaget till lag
om kyrkomusiken i svenska kyrkan. De anser att kyrkomötet borde ha fått
tillfälle att behandla lagförslaget i propositionen innan detta presenterades
för riksdagen.

Företrädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar sig till
förmån för ett motionsyrkande om det statliga stödet till kantorsutbildningen.

Två särskilda yttranden har fogats vid betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1987/88:144 om musiken i svenska kyrkan
(civildepartementet)

dels föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till
lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan,

1 Riksdagen 1988189.13 sami. Nr 6

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts
under avsnittet 2.11 (utbildningen av kyrkomusiker).

Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1987/88:Kr25 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om tjänsteorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om kombinationstjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om stiftsmusikertjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om utbildning av kantorer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bidraget till utbildning av kyrkomusiker.

1987/88:Kr26 av Karl Boo och Jan Hyttring (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om
kyrkomusikens framtida organisation föreläggs kyrkomötet för hörande.

1987/88:Kr27 av Carl-Johan Wilson och Margareta Mörck (fp) vari yrkas

1. att riksdagen antar 3, 8, 9 och 15 §§ i det i propositionen framlagda
förslaget till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan med den ändringen att
paragraferna erhåller den lydelse som anges i motionen,

2. att det i lagförslaget förs in en paragraf om prövning och rapportering av
den kyrkomusikaliska verksamheten av det innehåll som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en översyn av den högre kyrkomusikerutbildningen och utbildning/examination
av kantorer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att i översynen av utbildning/examination av kantorer inom
folkhögskolans ram skall frågan aktualiseras om en ettårig kyrkomusikerutbildning
för dem som redan har annan pedagogisk utbildning.

1987/88:Kr28 av Anita Bråkenhielm och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 3 § i den föreslagna lagen om kyrkomusiken i
svenska kyrkan får följande lydelse: I den kyrkomusikaliska verksamheten
ingår bl.a. 1. orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt
den ordning som gäller för svenska kyrkan, 2. främjande av kyrkosången, 3.
ledande av kyrkokör, 4. fri musikundervisning samt 5. vård av de orglar som
finns hos församlingarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kontaktorgan mellan den regionala musikorganisationen
och kyrkomusikverksamheten,

1988/89: KrU6

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1988/89:KrU6
anförts om översyn av den kyrkomusikaliska utbildningen,

4. att riksdagen beslutar att 8 § i den föreslagna lagen om kyrkomusiken i
svenska kyrkan får följande lydelse: Behörig att anställas på en tjänst som
organist är den som är medlem i svenska kyrkan och som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen,

5. att riksdagen beslutar att 9 § i den föreslagna lagen om kyrkomusiken i
svenska kyrkan får följande lydelse: Behörig att anställas på en tjänst som
kantor är 1. den som är medlem i svenska kyrkan och som har avlagt organistoch
kantorsexamen och som med godkänt vitsord har genomgått pedagogisk
kurs för kantorer, 2. den som är medlem i svenska kyrkan och som har avlagt
högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskt tillval samt 3. den
som är behörig att anställas som organist.

1987/88:Kr29 av Ewa Hedkvist Petersen och Leif Marklund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokalisering av lägre kyrkomusikerutbildning till Framnäs folkhögskola.

1987/88:Kr30 av Stig Josefson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå
propositionens förslag till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan såvitt avser
bestämmelserna om tjänstetillsättningar i 11 § förslaget till lag om kyrkomusiken
i svenska kyrkan.

Motioner som väckts under allmänna motionstiden 1988

1987/88:Ub327 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att Vadstena folkhögskola bör få examensrätt
för viss del av de platser som står till förfogande vad gäller kantorsutbildning.

1987/88:Ub599 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att den av kyrkomusikerutredningen föreslagna
lägre kyrkomusikerutbildningen med det snaraste skall inrättas och att en av
lokaliseringsorterna blir Luleå.

Motionerna har överflyttats från utbildningsutskottet till kulturutskottet.

Ärendets beredning m.m.

Proposition 1987/88:144 avlämnades till riksdagen den 5 april 1988.

Riksdagen beslöt på förslag av kulturutskottet att till riksmötet 1988/89
uppskjuta behandlingen av propositionen jämte de med anledning därav
väckta motionerna.

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från utbildningsutskottet.

Yttrandet (1988/89:UbUly) fogas vid betänkandet som bilaga 3.

Utskottet har även inhämtat yttrande över propositionen jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna från universitets- och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, Musikaliska akademien och Svenska rikskonserter.
Musikaliska akademien som av tidsskäl yttrat sig genom dess
kyrkomusikkommitté (KMK) har fogat akademiens remissyttrande över
kyrkomusikutredningens betänkande (SOU 1985:55) Musiken i svenska

kyrkan som bilaga till sitt yttrande. Vidare har en ledamot av kommittén
inkommit med en skrivelse. Remissyttrandena redovisas - med vissa
redaktionella ändringar - i princip i sin helhet i bilaga 4.

Utskottet har uppvaktats av företrädare för Sveriges lärarförbund, Kyrkomusikernas
riksförbund samt TCO:s statstjänstemannasektion. Vid uppvaktningen
överlämnades en skrivelse.

Kyrkomötet har år 1988 behandlat frågan om krav på medlemskap i
svenska kyrkan för kyrkomusiker. Med bifall till ett motionsyrkande har
kyrkomötet i skrivelse till regeringen den 23 augusti som sin mening gett till
känna att det måste vara ett krav att den som innehar en tjänst som
kyrkomusiker skall tillhöra svenska kyrkan, i synnerhet som kyrkomusikern
bär ansvar inom en så vital del av församlingens liv som gudstjänsten.

Regeringen har den 10 november 1988 beslutat att lägga kyrkomötets
skrivelse till handlingarna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Den är
avsedd att ersätta både lagen (1947:275) om kyrkomusiker och kyrkomusikerförordningen
(1950:375).

Den nya regleringen innebär enligt propositionen en väsentlig förenkling
av bestämmelserna på området. Den syftar till att skapa förutsättningar för
en smidig och till de lokala förhållandena anpassad organisation.

Enligt den nya lagen skall pastoraten svara för den kyrkomusikaliska
verksamhet som behövs i församlingarna. Kyrkomusikertjänsterna, som i
dag är statligt reglerade, föreslås i fortsättningen bli rent kyrkokommunala.
De nuvarande skolkantorstjänsterna avvecklas på sikt.

Ett visst statligt inflytande över kyrkomusikerorganisationen behålls.
Lagen innehåller sålunda föreskrifter dels om vissa obligatoriska inslag i den
kyrkomusikaliska verksamheten och olika behörighetskrav för kyrkomusiker,
dels om att domkapitlen skall pröva vissa behörighetsfrågor och yttra sig
vid tjänstetillsättningar och vid fastställandet av reglementen för den
kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

I propositionen behandlas också vissa övergripande frågor om utbildningen
av kyrkomusiker.

Utbildningen av kantorer bör ske i första hand som sammanhållen
utbildning vid Sköndalsinstitutet och inom folkhögskolans ram. Den särskilda
sommarkursverksamheten m.m. som för närvarande bedrivs av Musikaliska
akademien med inriktning bl.a. på att ge lärare kantorsbehörighet skall
ersättas av en kyrkomusikalisk tillvalsmöjlighet på högskolans musiklärarutbildning.
En närmare utredning härom skall göras av universitets- och
högskoleämbetet.

1988/89:KrU6

Utskottet

1988/89:KrU6

Inledning

Den kyrkomusikaliska verksamheten regleras genom lagen (1947:275) om
kyrkomusiker samt kyrkomusikerförordningen (1950:375). Bestämmelserna
om prästers och kyrkomusikers verksamhet går tillbaka till 1686 års
kyrkolag, där i 13 kap. föreskrivs att man i församlingarna skall lova Gud
med sång, spel och musik. Över sången och musiken skall enligt kyrkolagen
kyrkoherden ha inseende.

Enligt kyrkomusikerlagen skall det i varje territoriell församling finnas
anställd kyrkomusiker med uppgift att uppehålla kyrkomusiken. Kyrkomusikertjänsterna
är statligt reglerade. Kyrkomusikerförordningen innehåller
bestämmelser om kyrkomusikerdistrikt, som i regel utgörs av en församling.

I princip skall det i varje distrikt finnas en kyrkomusiker. Förordningen
innehåller även en detaljerad reglering av de åligganden som är förenade
med olika tjänster och om hur omfattningen av åliggandena skall beräknas.
Enligt propositionen är kyrkomusikerförordningens regler stela, detaljerade
och komplicerade samt starkt föråldrade.

En översyn av organisationen av kyrkomusikernas verksamhet har gjorts
av kyrkomusikerutredningen. Förslagen i propositionen bygger på de förslag
som utredningen lagt fram i betänkandet (SOU 1985:55) Musiken i svenska
kyrkan och de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen av
betänkandet.

De allmänna principerna för den i propositionen föreslagna nya lagstiftningen
för den svenska kyrkans kyrkomusikaliska verksamhet presenteras på
följande sätt.

De senaste årens kyrkliga reformarbete har präglats av en strävan att ge
svenska kyrkan en större inomkyrklig frihet att själv besluta om resursanvändning
och resursfördelning. Reformarbetet har också präglats av en
medveten strävan att decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att
minska det statliga inflytandet på olika områden. Denna strävan följs upp på
det kyrkomusikaliska området genom att den statliga detaljregleringen av
kyrkomusikertjänsterna avskaffas och tjänsterna föreslås bli rent kyrkokommunalt
reglerade.

En annan viktig utgångspunkt för regeringens förslag är församlingarnas
behov av kyrkomusikaliska insatser och önskvärdheten av att upprätthålla en
god kyrkomusikalisk standard. Syftet med den föreslagna regleringen är att
säkerställa en hög och så långt möjligt likvärdig nivå på kyrkomusiken.

Föredragande statsrådet - dåvarande civilministern - framhåller dock att
även samhällets intresse av ett rikt förgrenat och differentierat musikliv
måste beaktas vid en reform av den kyrkomusikaliska organisationen. Den
kyrkomusikaliska verksamhet som bedrivs i svenska kyrkans och andra
trossamfunds regi utgör en tillgång som måste tas till vara. För att kvaliteten i
den kyrkomusikaliska verksamheten skall garanteras även i framtiden bör
därför ett visst statligt inflytande finnas kvar.

I det följande tar utskottet först upp förslag om avslag på propositionen
och därefter de avsnitt i regeringsförslaget där ändringsförslag aktualiserats
genom motioner.

Frågan om huruvida en lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan
enligt principerna i propositionen bör antas

I motion Kr26 (c) som väckts i anslutning till att regeringsförslaget förelädes
riksdagen våren 1988 yrkas dels avslag på propositionen, dels att riksdagen
skall begära att frågan om kyrkomusikens framtida organisation skall
föreläggas kyrkomötet för hörande. Motionärerna anser att det är mycket
angeläget att eventuella reformer på detta område inte äventyrar den goda
kvaliteten i den kyrkomusikaliska verksamheten. De anför att det är oroande
att regeringen lägger fram ett förslag som på det mycket centrala avsnittet om
kommunalisering av kyrkomusikertjänsterna möter ett betydande motstånd
från huvuddelen av stiften och den närmast berörda personalorganisationen.

Frågan om kyrkomusikertjänsterna skall vara statligt eller kommunalt
reglerade behandlades av kyrkomötet år 1987. Med anledning av ett
motionsförslag som syftade till att kyrkomötet skulle uttala sig för en fortsatt
statlig reglering av ifrågavarande tjänster erinrade kyrkomötets utbildningsutskott
i sitt betänkande KUb 1987:1 om att kyrkomusikerutredningens
betänkande varit föremål för remissbehandling. Kyrkomötets utbildningsutskott
konstaterade att alla berörda kyrkliga organ haft möjlighet att avge
sina synpunkter på utredningens förslag. Utskottet avstyrkte motionen som
avslogs av kyrkomötet. Vid kyrkomötet år 1988 förelåg inte något motsvarande
yrkande. Frågan om kyrkomusikertjänsterna skall vara statligt eller
kommunalt reglerade aktualiserades alltså inte.

Enligt 2 § i lagförslaget är det pastoraten och icke som för närvarande
församlingarna som skall utgöra kyrkomusikerdistrikt. Utgångspunkten för
den föreslagna förändringen är att organisationen skall kunna anpassas till de
lokala behoven och en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna kunna göras
när det finns flera kyrkomusiker. I propositionen uttalas att det också måste
finnas sådana administrativa resurser att en effektiv och smidig handläggning
av kyrkomusikerärenden kan uppnås. Samtidigt måste kyrkomusikerna ha
kvar en nära anknytning till församlingarna. Vid en övergång till pastoratet
som grund för den kyrkomusikaliska verksamheten kommer antalet organisatoriska
enheter att minska från ungefär 2 500 till ungefär 1 100. Förutsättningarna
för en ändamålsenlig och flexibel organisation skulle därigenom
förbättras avsevärt. Vidare framhåller civilministern att om en hög kyrkomusikalisk
standard skall kunna upprätthållas och utvecklas är det viktigt att
man kan inrätta tjänster med ett så stort kyrkomusikaliskt innehåll som
möjligt. Han gör den bedömningen att med pastoratet som enhet breddas
underlaget för de kyrkomusikaliska uppgifterna. Han betonar dock att en
övergång till pastoratet som enhet för den kyrkomusikaliska verksamheten
inte innebär att pastoratet ersätter församlingen som kyrkomusikerdistrikt i
den nuvarande meningen. Det är i stället fråga om att med pastoratet som
enhet bygga upp en flexibel kyrkomusikerorganisation som skall tillgodose
församlingarnas behov. Med hänsyn bl.a. till denna strävan att åstadkomma
en så flexibel kyrkomusikerorganisation som möjligt framstår det enligt
propositionen som naturligt att staten i framtiden inte reglerar kyrkomusikertjänsterna
mer än som behövs för att säkerställa verksamheten och dess

1988/89:KrU6

kvalitet. I detta sammanhang anför civilministern att om den statliga
detaljregleringen av kyrkomusikerorganisationen och de kyrkomusikaliska
tjänsterna slopas är det inte längre motiverat att låta tjänsterna vara s.k.
statligt reglerade anställningar. Han förordar därför att tjänsterna skall bli
kyrkokommunala och att avlöningsförmånerna inte längre skall fastställas
under medverkan av regeringen eller någon myndighet som regeringen
bestämmer. Detta innebär att pastoraten som arbetsgivare får ett ökat
självbestämmande och att förutsättningar skapas för ett ökat medinflytande
för kyrkomusikerna som arbetstagare.

Utskottet anser att de skäl som anges i propositionen för att pastoraten
skall utgöra grunden för indelningen i kyrkomusikerdistrikt liksom för att
den statliga detaljregleringen av kyrkomusikertjänsterna skall slopas är
välgrundade. På grund av vad som anförts avstyrker utskottet motion Kr26.

Obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter

I 3 § lagförslaget anges i fyra punkter vilken kyrkomusikalisk verksamhet
som obligatoriskt skall förekomma i varje pastorat. Det är minimikrav för
den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna som pastoraten måste
uppfylla.

Bestämmelserna är avsedda att ersätta de detaljerade föreskrifterna i den
nuvarande kyrkomusikerförordningen om kyrkomusikernas tjänsteåligganden
som i dag reglerar den kyrkokommunala verksamheten i församlingarna.
Enligt lagrummet skall i den kyrkomusikaliska verksamheten ingå bl.a.:
orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den

ordning som gäller för svenska kyrkan,

- främjande av kyrkosången,

- fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhet samt
vård av de orglar som finns hos församlingarna.

Syftet med att i lag ange de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna är
enligt propositionen att skapa garantier för att verksamheten i varje pastorat
håller en godtagbar bredd. Civilministern framhåller dock att när man skall
bestämma pastoratens ansvar bör utgångspunkten vara de obligatoriska
inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten som i dag förekommer i
församlingarna.

I specialmotiveringen till lagförslaget erinras om att dessa obligatoriska
kyrkomusikaliska uppgifter har sina motsvarigheter i vissa bestämmelser i
kyrkomusikerförordningen. I förordningen är de dock knutna till olika
kyrkomusikertjänster som tjänsteåligganden för innehavaren. Den nya lagen
återspeglar ett helt annat synsätt. Tanken är att pastoraten skall ha ett
betydande utrymme för att bygga upp den kyrkomusikerorganisation som
bäst passar församlingarnas behov och därvid göra en lämplig fördelning av
arbetsuppgifterna mellan kyrkomusikerna i de fall där det finns flera.

Hur de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna skall tillgodoses skall
framgå av det reglemente som enligt 13 § skall fastställas av pastoraten. I
reglementet skall klargöras arbets- och ansvarsfördelningen mellan kyrkomusikerna.

I två motioner - Kr27 (fp) och Kr28 (m) - föreslås vissa tillägg och

1988/89 :KrU6

preciseringar till lagförslaget. Dessa syftar till att öka pastoratens ansvar.

Gemensamt för de båda motionerna är kravet på att kårverksamheten skall
ingå i de obligatoriska kyrkomusikaliska inslagen.

I den först nämnda motionen, Kr27, föreslås ett tillägg till föreskriften om
främjande av kyrkosången. Enligt detta tillägg skall även körverksamhet där
sådan kan ordnas och undervisning av konfirmander i kyrkans musik m.m.
ingå i den obligatoriska kyrkomusikaliska verksamheten.

Enligt motion Kr28 bör det åtminstone i varje pastorat finnas underlag för
en kör. Motionärerna föreslår därför att 3 § kompletteras med en föreskrift
om att ledande av kyrkokör skall ingå i den kyrkomusikaliska verksamheten.

Förslaget om främjande av kyrkosången innebär enligt propositionen
följande (s. 16).

Att ställa upp ett krav på pastoraten att se till att det i varje församling eller
pastorat skall finnas minst en kyrkokör kan emellertid vålla problem. Det
gäller framför allt i mindre glesbygdspastorat. Att samla och öva en kyrkokör
kan vara en i det närmaste omöjlig uppgift i pastorat där befolkningsunderlaget
är litet och de geografiska avstånden stora. Det kan också vara svårt att
finna en klar definition av begreppet kyrkokör. Med hänsyn till dessa
förhållanden anser jag inte att det är rimligt att ställa ett sådant uttryckligt
krav på pastoraten. Enligt min mening är det emellertid angeläget att
kyrkomusiken vid gudstjänsterna inte begränsas till församlingssång och
orgelmusik. Även annan kyrkomusik, främst körsång, bör förekomma så
långt det är möjligt.

En framkomlig väg att åstadkomma en bred kyrkomusikalisk verksamhet
vid gudstjänster m.m. är enligt min mening att ålägga pastoraten att främja
intresset för kyrkosången i församlingarna. Detta knyter an till den ordning
som i dag gäller för kyrkomusikerna. Främjandet av intresset för kyrkosången
sker normalt genom att församlingssången leds på ett kvalificerat sätt samt
genom att en kyrkomusiker övar och leder en eller flera kyrkokörer. Det kan
emellertid ske även på annat sätt.

Utskottet vill understryka att - som även anförs i propositionen - den
körverksamhet som förekommer i församlingarna är av stor betydelse för
såväl gudstjänstlivet som församlingslivet i övrigt. Därtill kommer att
verksamheten likaväl som den konsertverksamhet som förekommer i kyrkan
ofta berikar det lokala musiklivet. Det är önskvärt att körverksamheten som
är en stor folkrörelse kan upprätthållas även i framtiden. I vissa pastorat
torde det finnas utrymme för att utveckla den ytterligare. I de flesta pastorat
bör det kunna finnas underlag för en kyrkokör.

Utskottet anser således liksom civilministern att det tillhör kyrkomusikerns
åligganden att öva och leda kyrkokören där sådan kan organiseras.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de här aktuella
motionsförslagen i huvudsak är tillgodosedda (Kr27 yrkande 1 delvis och
Kr28 yrkande 1 delvis).

Enligt propositionen innefattar bestämmelsen om främjande av kyrkosången
även åliggande att undervisa konfirmander i psalmsång, en uppgift som enligt
kyrkomusikerförordningen kyrkomusikerna har i dag. I motion Kr27
påpekas att kyrkomusikernas konfirmandundervisning inte inskränker sig till

1988/89: KrU6

undervisning enbart i psalmsång utan omfattar även annan kyrkomusik.
Motionärerna föreslår därför - som delvis framgår av redovisningen i det
föregående - ett tillägg till den föreslagna lagtexten om främjande av
kyrkosången av innebörd att detta skall ske genom undervisning av
konfirmander i kyrkans musik.

Med anledning av motionsförslaget vill utskottet hänvisa till den allmänna
utgångspunkten för regleringen av den kyrkomusikaliska verksamheten,
nämligen att det endast är minimikraven på denna verksamhet som anges i
lagen. Därutöver skall pastoraten själva få besluta om vilken kyrkomusikalisk
verksamhet utöver den i lagen angivna som skall bedrivas. Utgångspunkten
när det gäller att bestämma pastoratens ansvar bör enligt propositionen
vara de obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten som i dag
förekommer i församlingarna. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att
undervisningen för konfirmander i kyrkans musik även i fortsättningen
kommer att omfatta andra kyrkomusikaliska moment än psalmsång. Med
hänvisning till det anförda anser utskottet att den föreslagna lagtexten bör
godtas. Syftet med motionsyrkandet är tillgodosett (motion Kr27 yrkande 1
delvis).

I motion Kr27 framhålls att församlingssången är en av de viktigaste och för
den gudstjänstfirande församlingen mest engagerande delarna av gudstjänsten.
Motionärerna föreslår därför att 3 § skall kompletteras med en föreskrift
om att i den kyrkomusikaliska verksamheten ingår ansvar för ledning av
församlingssången (yrkande 1 delvis).

I propositionen erinras om att till de nuvarande obligatoriska uppgifterna
hör först och främst att vid gudstjänster och kyrkliga handlingar leda
församlingssången och att utföra orgelmusik på det sätt som förutsatts i
kyrkohandboken och mässboken. Dessa uppgifter skall även framgent vara
ett obligatoriskt inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten.

Det förekommer dock enligt propositionen att en del av församlingssången
leds av andra än kyrkomusikern. Civilministern anser därför att regleringen
bör kunna begränsas till spel på orgel vid gudstjänster och kyrkliga
handlingar. Utskottet vill understryka att intresset för kyrkosången i första
hand upprätthålls genom att kyrkomusikern ansvarar för att församlingssången
leds på ett kvalificerat sätt.

En utgångspunkt för regleringen är som utskottet ovan anfört att
pastoraten själva bör besluta om omfattningen av den obligatoriska verksamheten
med hänsyn till de behov som finns. Med hänsyn härtill kan utskottet
ansluta sig till föredragande statsrådets uppfattning att regleringen bör kunna
begränsas till spel på orgel vid gudstjänster och kyrkliga handlingar.
Utskottet avstyrker alltså motion Kr27 i här aktuell del (yrkande 1 delvis).

I kyrkomusikernas åligganden ingår för närvarande s.k. fri musikundervisning.
Denna musikundervisning skall enligt propositionen även framöver
ingå i den kyrkomusikaliska verksamheten med den inskränkningen att den
skall vara inriktad på kyrkans verksamhet. Civilministern erinrar om att,
sedan den fria musikundervisningen infördes, den kommunala musikundervisningen
har vuxit fram som ett alternativ och anför vidare följande (s. 18).

1988/89:

Den fria musikundervisningen är fortfarande en värdefull tillgång i landets
musikliv samtidigt som den behövs för kyrkans egen verksamhet. Därför bör
den, som utredningen också har föreslagit, finnas kvar i framtidens kyrkomusikaliska
verksamhet. Liksom nu bör den fria musikundervisningen skötas av
organister och kantorer med kvalificerad utbildning. Med hänsyn till
framväxten av den kommunala musikundervisningen bör i enlighet med
utredningens förslag pastoratens ansvar begränsas till musikundervisning
med kyrklig inriktning. Ett åläggande för pastoraten att meddela sådan
undervisning bör gälla endast för dem som är medlemmar i en församling
inom pastoratet.

Eftersom det är kyrkans och församlingarnas behov som i första hand skall
tillgodoses, bör den närmare omfattningen och uppläggningen av den fria
musikundervisningen bestämmas av pastoratet.

I motion Kr28 (m) kritiseras den i propositionen föreslagna omfattningen av
den fria musikverksamheten. Motionärerna hävdar att det i många landsbygdsförsamlingar
ofta inte finns någon musikundervisning att tillgå. De
anför vidare att någon strikt gräns mellan kyrklig och världslig musikverksamhet
eller musik inte heller går att dra.

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i propositionen - att den
närmare omfattningen och uppläggningen av den fria musikundervisningen
bör bestämmas av pastoratet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet förslaget i motion Kr28 om att den fria musikundervisningen inte
endast skall inriktas på kyrkans musikverksamhet (yrkande 1 delvis).

Ansvaret för orgelvården ligger i dag obligatoriskt hos kyrkomusikerna. Med
hänvisning till orgelverkens och orgelmusikens grundläggande betydelse för
gudstjänst- och församlingsliv anser civilministern att pastoraten uttryckligen
bör åläggas att svara för vården av de orglar som finns hos församlingarna i
pastoratet. Han understryker att det är viktigt att orgelvården anförtros
kyrkomusiker med en kvalificerad utbildning. I kyrkomusikerutbildningen
ingår också som ett särskilt moment orgelvård.

Enligt motion Kr27 (fp) bör pastoratens ansvar omfatta även övriga
musikinstrument som finns hos församlingarna.

De musikinstrument - flygel, cembalo m.fl. - som kan finnas hos
församlingarna representerar ofta stora värden. Det ligger därför i församlingarnas
eget intresse att noga vårda dessa instrument.

Utskottet utgår från att den kyrkomusiker som ansvarar för orgelvården
även ser till att de andra instrument som finns hos församlingarna får
nödvändig skötsel och vård. Lagtexten behöver därför inte omformuleras.
Motion Kr27 i denna del avstyrks alltså (yrkande 1 delvis).

Utskottet förutsätter att de uttalanden om omfattningen av de obligatoriska
kyrkomusikaliska uppgifterna som utskottet gjort i det föregående
kommer att beaktas då reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten
fastställs.

Tjänsteorganisationen

Förslagen i propositionen innebär att de nuvarande två kyrkomusikertjänsterna
- organist- och kantorstjänsterna - skall bibehållas. Därutöver kan i en
del fall med domkapitlets medgivande anlitas s.k. orgelspelare. Dessa kan ha

1988/89:KrU6

en högst varierande utbildningsbakgrund och kan endast förordnas om det
finns särskilda skäl som t.ex. att behörig kyrkomusiker inte kan rekryteras.

För att garantera en god och så långt möjligt likvärdig kyrkomusikalisk
standard skall det enligt 6 § lagförslaget finnas minst en tjänst som organist i
varje pastorat. Undantag från detta krav kan dock medges av domkapitlet.

Enligt motion Kr25 (m) är detta krav helt orealistiskt. Motionären anför
att ett stort antal pastorat aldrig kommer att kunna få en organisttjänst besatt
med behörig innehavare. Motionären föreslår att riksdagen skall göra ett
uttalande av denna innebörd (yrkande 1).

Motionärens uppfattning stöds av Musikaliska akademien som anför att
förslaget i propositionen är en viktig markering men kan synas optimistisk
intill önsketänkande. Akademien påpekar att om varje pastorat skall ha en
organisttjänst kommer stora anspråk att ställas på utbildningen av kyrkomusiker.
Vidare pekar akademien på konsekvenserna för medelstilldelningen
till musikhögskolorna och för tjänsternas innehåll.

Som utskottet ovan anfört får enligt 6 § lagförslaget medges undantag från
det principiella kravet på inrättande av organisttjänst. För sådan dispens
krävs dock att de kyrkomusikaliska uppgifterna är av liten omfattning eller
att det av organisatoriska skäl inte är lämpligt att anställa en organist.
Medgivandet kan också tidsbegränsas.

Syftet med den föreslagna regleringen av kyrkomusikertjänsterna är att
garantera en kvalitativ minimistandard på den kyrkomusikaliska verksamheten
i pastoraten. Civilministern anser att domkapitlet i normalfallet bör
kunna utgå från att det nuvarande antalet inrättade organisttjänster - drygt
400 - i stort sett kan anses motsvara behovet. En minskning av antalet
organisttjänster skulle strida mot syftet att säkra den höga kvalitet som i dag
kännetecknar svensk kyrkomusik.

Utskottet är medvetet om att det i många fall kommer att bli svårt att
besätta organisttjänster i pastoraten med behörig innehavare eftersom
antalet pastorat uppgår till 1 100. Det kan därför inte uteslutas att under en
lång tid framöver kravet i propositionen inte kommer att kunna uppfyllas och
att domkapitlen alltså måste kunna ge ett stort antal dispenser. Utskottet
anser dock - i likhet med civilministern - att det är viktigt att trygga kvaliteten
i verksamheten. Utskottet ansluter sig därför till vad som anförs i propositionen.
Ett uttalande från riksdagens sida i enlighet med vad som yrkas i motion
Kr25 är alltså inte påkallat.

Kombinationst jänster

I 17 § lagförslaget föreskrivs att den som är anställd som kyrkomusiker i ett
pastorat skall vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöring hos annan om en
sådan skyldighet avtalats i samband med anställningen.

Målsättningen är enligt propositionen att öka tjänsternas kyrkomusikaliska
innehåll och att skapa ett sådant underlag för kyrkomusikertjänsterna att
dessa ger en tryggad sysselsättning för innehavarna. I propositionen påpekas
också att pastoratet bör få anlita en behörig kyrkomusiker som är anställd hos
någon annan. I detta sammanhang diskuteras olika kombinationsalternativ.
Civilministern anför att det är helt givet att sådana kombinationsalternativ

1988/89:KrU6

som innebär att kyrkomusikertjänsten fylls ut med musikutövning eller
undervisning i musik måste stå i förgrunden. Samtidigt understryker han att
det i första hand måste ankomma på kyrkan att svara för innehållet i
kyrkomusikertjänsten.

Möjligheten till kombinationstjänster för kyrkomusiker berörs i motion
Kr25 (m). Motionären erinrar om att kyrkomusikerna på många håll utför ett
arbete vid sidan av uppgiften som kyrkomusiker. Han vill att riksdagen i ett
uttalande till regeringen skall ansluta sig till bedömningen i propositionen att
det i första hand måste ankomma på kyrkan att svara för innehållet i
kyrkomusikertjänsten.

Utskottet konstaterar att det råder allmän enighet i fråga om kyrkans
ansvar för innehållet i kyrkomusikertjänsten. Enligt utskottets mening
behövs därför inte något särskilt uttalande från riksdagens sida. Motion Kr25
yrkande 2 avstyrks alltså.

Vad som i övrigt anförs under detta avsnitt i propositionen bl.a. om
avskaffande av skolkantorstjänster föranleder inte något särskilt uttalande
eller erinran från utskottets sida.

Behörighetsvillkor

Enligt propositionsförslaget skall det - i likhet med vad som nu gäller - ställas
krav på att kyrkomusiker uppfyller bestämda kompetenskrav.

Behörighetsreglerna anknyter till dagens högre och lägre kyrkomusikerutbildning.
Civilministern anför också att han inte avser att förorda några
genomgripande förändringar i fråga om den kyrkomusikaliska utbildningens
innehåll.

Utskottet tar i det följande först upp ett förslag i motion Kr28 (m) om att
för behörighet som organist och kantor skall krävas medlemskap i svenska
kyrkan. En bestämmelse av denna innebörd bör enligt motionärerna införas i
8 och 9 §§. Därefter behandlar utskottet behörighetsvillkorens utformning i
vad avser kyrkomusikerutbildningen.

I sin motivering till förslaget om medlemskap i svenska kyrkan som
behörighetskrav anför motionärerna att det är självklart att den som anställs
på fast tjänst som organist eller kantor i pastorat i svenska kyrkan skall vara
medlem i kyrkan.

Som utskottet inledningsvis redovisat har kyrkomötet år 1988 uttalat sig
för att det måste vara ett krav att den som innehar en tjänst som
kyrkomusiker skall tillhöra svenska kyrkan.

Gällande bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan finns i religionsfrihetslagen
(1951:680). Bestämmelserna innebär bl.a. att det endast är
svensk medborgare eller i riket bosatt utlänning som får vara medlem i
svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder vid födseln i svenska kyrkan, om
den ene av föräldrarna tillhör kyrkan (se dock 7 § andra stycket). Detsamma
gäller för barn utom äktenskap om modern tillhör kyrkan.

Inom kyrkan pågår en utredning om kyrkotillhörighet och dop i svenska
kyrkan. En arbetsgrupp inom svenska kyrkans centralstyrelse som utrett
denna fråga har lagt fram två diskussionsbetänkanden. Det senaste (SKU
1988:1) Vägen till kyrkan som presenterades våren 1988 är för närvarande

1988/89:KrU6

föremål för en omfattande remiss bl.a. till samtliga församlingar i svenska
kyrkan. Arbetsgruppen kommer under våren 1989 att till centralstyrelsen
lämna sitt slutbetänkande. Centralstyrelsen kommer därefter att ta ställning
till utredningens slutsatser och förslag, varefter ärendet skall redovisas för
1989 års kyrkomöte.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbunds styrelse har i oktober
1988 utfärdat en rekommendation till kyrkokommunerna angående tillhörighet
till svenska kyrkan i fråga om vissa arbetstagare i församlingarna.
Förbundsstyrelsen rekommenderar att det vid antagande av befattningsbeskrivningar
och vid ledigförklarande av befattningar inom den verksamhet i
församlingarna som avser gudstjänstliv, undervisning, diakoni, evangelisation,
barn- och ungdomsarbete - för anställningens erhållande och bibehållande
- ställs som krav att befattningshavaren skall tillhöra svenska kyrkan.

I motiveringen till sitt ställningstagande anför förbundsstyrelsen bl.a.
följande.

Förbundsstyrelsen har alltjämt den uppfattning som uttalas i yttrandet till
civildepartementet 1986-11-14 över kyrkomusikerutredningens betänkande
nämligen att det inte är önskvärt med statlig reglering av frågan.

Frågan om krav på tillhörighet till svenska kyrkan bör i stället bedömas och
avgöras av den enskilde kyrkokommunale arbetsgivaren och ett krav på
tillhörighet bör således ställas av kyrkokommunen vid anställningstillfället.

Krav på tillhörighet till svenska kyrkan bör främst ställas på befattningshavare
som har arbetsuppgifter inom den del av församlingarnas verksamhet
som består av gudstjänstliv och undervisning, diakoni, evangelisation, barnoch
ungdomsarbete.

För den befattningshavare på vilka ifrågavarande krav ställts vid anställningstillfället
får anses gälla att han/hon vid ett utträde ur svenska kyrkan kan
anses ha brutit i lojalitet mot arbetsgivaren. Detta förhållande kan då i det
enskilda fallet hävdas ha sådan betydelse för arbetsgivarens verksamhet att
det kan åberopas som saklig grund för uppsägning.

Anteckning om att för befattningshavarens anställning gäller tillhörighet
till svenska kyrkan bör göras i det anställningsbevis som skall tillställas
arbetstagaren. Anteckningen kan ha följande lydelse: ”Befattningshavaren
skall tillhöra svenska kyrkan”.

Emellertid bör det betonas att det ändå får vara den grad av störning av
verksamheten som utträdet i det enskilda fallet uppfattats utgöra som är av
betydelse. Det är också av vikt att understryka att lojaliteten gentemot
arbetsgivaren lika kraftigt kan störas av andra förhållanden vilka inte lika lätt
låter sig registreras som tillhörigheten till svenska kyrkan.

Mot ovanstående bakgrund rekommenderar förbundsstyrelsen att vid
antagande av befattningsbeskrivningar och vid ledigförklarande av befattningar
inom den församlingarnas verksamhet som avser gudstjänstliv,
undervisning, diakoni, evangelisation, barn- och ungdomsarbete som krav
för anställningens erhållande och bibehållande ställs att befattningshavaren
skall tillhöra svenska kyrkan.

Utskottet konstaterar sålunda att reglerna om medlemskap övervägs inom
svenska kyrkan. Med hänsyn härtill samt till den rekommendation som
svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund nyligen utfärdat avstyrker
utskottet att det sker en sådan författningsmässig reglering av frågan om
medlemskap i svenska kyrkan som föreslås i motion Kr28 (yrkandena 4 och
5).

1988/89: KrU6

Behörighetskravet för tjänst som organist i 8 § bör enligt motion Kr27 (fp)
kompletteras med ett tillägg som preciserar att högskoleexamen avlagts med
160 poäng på kyrkomusikerlinje (yrkande 1 delvis).

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) anför i sitt yttrande att
”högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen” är en väl definierad examensbenämning
som anges med poängtal i det utbildningsbevis som den examinerade
erhåller. Angivande av poängtalet i lagtexten är därför inte nödvändigt.
Propositionens förslag till lagtext har fördelen att inte kräva någon lagändring
vid en eventuell framtida ändring av utbildningstidens längd på
kyrkomusikerlinjen.

Utbildningsutskottet ansluter sig i sitt yttrande till UHÄ:s bedömning och
anser att det här aktuella yrkandet i motionen bör avslås.

Med hänvisning till det anförda avstyrker kulturutskottet motion Kr27
yrkande 1 i här aktuell del. Frågan om fortsatt behörighet för organister efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna behandlar utskottet i det följande.

I samma motion föreslås även vissa förändringar av behörighetsvillkoren för
kantorer. Enligt lagförslaget (9 §) är den behörig som antingen avlagt
organist- och kantorsexamen och som med godkänt vitsord har genomgått
pedagogisk kurs för kantorer (9 § 1), eller som har avlagt högskoleexamen för
musiklärare med kyrkomusikaliskt tillval (9 § 2). Vidare har den som är
behörig att anställas som organist även kantorsbehörighet (9 § 3).

Enligt motionärernas förslag till lydelse av 9 § 1 skulle för kantorstjänst
krävas att vederbörande avlagt organist- och kantorsexamen och antingen
genomgått den pedagogiska kursen för kantorer med godkänt vitsord eller
avlagt musiklärarexamen. Vidare föreslår motionärerna vissa mindre redaktionella
ändringar i lagtexten.

Motionärerna anför som skäl för det föreslagna tillägget att det är fel att
musiker med väsentligt mer omfattande musikpedagogisk utbildning än vad
som ingår i kantorsutbildningen skall vara hänvisade till dispens enligt 10 § i
lagförslaget.

Med anledning av motionsförslaget anför utbildningsutskottet följande.

Utskottet anser för sin del i denna fråga att lagförslagets text under 9 § 1 i
propositionen är vilseledande. Den föreslagna formuleringen ger nämligen
intrycket av att kursen för organist- och kantorsexamen liksom den
pedagogiska kursen skulle finnas kvar som fristående kurser också i
framtiden. Som framgår av vad utskottet tidigare anfört ersätts dessa kurser
av en sammanhållen kantorsutbildning. Det lämpliga i att behålla de två
tidigare använda examensbenämningarna för att beteckna de examina som
avslutar den sammanhållna utbildningen kan i nuvarande läge ifrågasättas.
Utskottet föreslår därför att begreppet kantorsexamen införs i lagen som ett
sammanfattande, lättbegripligt begrepp för de aktuella examina (organistoch
kantorsexamen samt pedagogisk examen för kyrkokantorer). En sådan
benämning återspeglar den föreslagna utbildningsvägen.

1988/89: KrU6

är de som redan har genomgått organist- och kantorsexamen. Dessas
musikpedagogiska kompetens är tillräcklig, vilket bekräftas i UHÄ:s remisssvar,
men det förhållandevis lilla antal personer detta gäller bör enligt
utskottets mening inte förhindra att den av utskottet föreslagna förenklingen
i fråga om examensbegreppet genomförs.

Utbildningsutskottet föreslår således att det i 9 § 1 skall stadgas att den som
har avlagt kantorsexamen skall vara behörig att anställas på en tjänst som
kantor.

Utbildningsutskottet har enligt kulturutskottets mening angett vägande
skäl för den föreslagna ändringen av lagförslaget.

Kulturutskottet tillstyrker alltså att 9 § 1 lagförslaget ändras i enlighet med
innehållet i utbildningsutskottets förslag. Motion Kr27 yrkande 1 i här
aktuell del avstyrks.

Hur länge den äldre studieordningen övergångsvis får tillhandahållas efter
den 30 juni 1990 bör regleras av regeringen.

Utskottet anser att den som avlagt de examina och kunskapsprov som
krävs enligt nu gällande bestämmelser självfallet skall vara behörig till tjänst
som kantor. Motsvarande bör gälla den som avlagt de examina och
kunskapsprov som enligt nu gällande bestämmelser krävs för behörighet till
tjänst som organist. På grund av det anförda föreslår utskottet ett tillägg av
den angivna innebörden i punkt 4 i övergångsbestämmelserna. Punkten i
övrigt godtas.

Utbildningsutskottet anser att motionärernas ändringsförslag i 9 § punkterna
2 och 3 är av i huvudsak språklig karaktär. Utbildningsutskottet
föreslår att de skall avstyrkas. Kulturutskottet gör ingen annan bedömning
än utbildningsutskottet. Motion Kr27 yrkande 1 i här aktuell del avstyrks
alltså.

Tillsättning av tjänster.

I propositionen föreslås (11 §) att tjänsten som kyrkomusiker i ett enförsamlingspastorat
skall tillsättas av pastoratskyrkorådet. I flerförsamlingspastorat
skall tillsättningen ske genom beslut av den tillsättningsnämnd som skall
finnas för tillsättning av prästtjänster. Domkapitlet skall pröva de sökandes
behörighet och yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

I motion Kr30 (c) avvisas förslaget att tillsättningsbeslutet skall fattas av
prästtillsättningsnämnden. Motionären anför att rekryteringsförfarandet är
en del av den totala personalpolitiken. Denna bör för kyrkokommunalt
anställd personal utformas och genomföras på ett enhetligt sätt oavsett om
den anställde är församlingsassistent, kyrkvaktmästare eller kyrkomusiker.
Motionären anser att tillsättningsnämnderna lätt kan uppfattas som en
administrativt ej erforderlig, oönskad och härtill helt onödig påbyggnad av
den kyrkokommunala beslutsapparaten. Det bör i stället vara pastoratssamfälligheternas
beslutande organ som åtnjuter förtroendet att inom ramen för
utarbetade och beprövade administrativa system organisera sina beslutsfunktioner
på bästa sätt.

Enligt den prästanställningslag (1988:184) som riksdagen antog i april 1988
skall inom flerförsamlingspastoraten inrättas särskilda tillsättningsnämnder

1988/89:

vid sidan av pastoratskyrkorådet. Till dessa nämnder utser församlingarnas
kyrkoråd inom sig representanter. Syftet med denna ordning är att garantera
församlingarna ett jämlikt inflytande på tillsättningsbeslutet. Civilministern
menar att samma synsätt kan anläggas när det gäller kyrkomusiker.

Utskottet, som delar denna uppfattning, vill också erinra om att kyrkomusikern
tillsammans med prästen har ett stort ansvar inom en så vital del av
församlingens liv som gudstjänsten. Enligt utskottets mening är det därför
rimligt att kyrkomusikertjänster i flerförsamlingspastorat - i likhet med
prästtjänsten i sådana pastorat - tillsätts av tillsättningsnämnden. Motion
Kr30 avstyrks alltså.

Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden

Närmare bestämmelser om regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden
lämnas i förslaget till 13 och 14 §§ iden nya lagen. För varje pastorat skall
det finnas ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Ett sådant
reglemente skall utvisa hur de obligatoriska uppgifterna skall tillgodoses och
hur de är fördelade mellan pastoratets kyrkomusiker. Reglementet skall
fastställas efter yttrande av församlingarna i pastoratet och domkapitlet.
Reglementet skall ha en sådan utformning att det framgår hur gudstjänstlivets
behov skall tillgodoses. I propositionen förutsätts att domkapitlet och
dess musiksakkunniga kan tänkas ha synpunkter på hur behovet av en
betryggande orgelvård bäst kan tillgodoses i pastoratet. Föredragande
statsrådet påpekar också att man även från stiftsledningens sida kan väntas
komma att uppmärksamt följa utvecklingen av den kyrkomusikaliska
verksamheten. Detta följer av biskopens skyldighet att visitera församlingarna
och av den uppgift som stiftssamfälligheterna har föreslagits få i den nya
stiftsorganisationen, nämligen främjande av församlingslivets utveckling i
stiftet.

I motion Kr27 (fp) föreslås att det i en ny paragraf i lagen föreskrivs att det
åligger domkapitlet att med viss periodicitet - t.ex. i anslutning till
biskopsvisitation av församling - låta domkapitlets musiksakkunnige pröva
och rapportera huruvida den kyrkomusikaliska verksamheten tillgodoser
vad som anges i 3 § i lagen.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i propositionen,
nämligen att det får anses ligga i stiftsledningens ansvar att noga följa den
kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet. Utskottet vill vidare peka på att
syftet med den föreslagna regleringen är bl.a. att avskaffa den statliga
detaljregleringen. Garantier för att verksamheten i varje pastorat håller en
godtagbar bredd skapas genom att i lag ange de obligatoriska kyrkomusikaliska
uppgifterna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
Kr27 yrkande 2.

Orgelvård

Enligt 15 § lagförslaget skall den för orgelvården ansvarige till pastoratet
anmäla sådana brister som han inte själv kan avhjälpa. I specialmotiveringen
till den föreslagna bestämmelsen nämns att en motsvarande bestämmelse

1988/89:KrU6

finns i kyrkomusikerförordningen.

I motion Kr27 (fp) föreslås att ansvaret skall omfatta även andra
musikinstrument som finns hos församlingen än orglar.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående om bestämmelsen
i 3 § om vård av orglar avstyrker utskottet motionen även i här aktuell del
(yrkande 1 delvis).

Behovet av kyrkomusikalisk expertis i domkapitlen och
stiftssamfälligheterna m.m.

Domkyrkoorganisten har enligt 18 § kyrkomusikerförordningen utöver sina
ordinarie uppgifter även särskilda uppgifter för stiftet i dess helhet. Han skall
bl.a. stå till domkapitlets förfogande som musiksakkunnig i frågor om
kyrkomusikerverksamheten i stiftet. Enligt utredningsförslaget skulle de
särskilda stiftsuppgifterna frikopplas från tjänsten som domkyrkoorganist. I
stället skulle det hos varje stiftsstyrelse finnas en stiftsmusiker. Förslaget i
propositionen innebär att domkyrkoorganisten även i fortsättningen som
regel skall vara sakkunnig vid domkapitlets handläggning av kyrkomusikärenden.
Lagförslagets 18 § innebär dock att domkapitlet ges möjlighet att
som musiksakkunnig anlita någon annan i stiftet verksam kyrkomusiker med
organistkompetens.

Förslaget i motion Kr25 (m) yrkande 3 anknyter till utredningsförslaget.
Motionären anser att det finns ett stort behov av och viktiga uppgifter för en
stiftsmusiker. Han vill därför att riksdagen i ett uttalande till regeringen
förordar att det till varje stiftsstyrelse inrättas en tjänst som stiftsmusiker.

I propositionen erinras om att utredningens förslag om s.k. stiftsmusikertjänster
grundar sig på dess bedömning att det kommer att behövas en
musikkonsulentverksamhet i stiftet. Civilministern har samma uppfattning
men anser i likhet med många remissinstanser att stiftssamfälligheten själv
bäst kan bedöma hur den vill anordna och administrera sina insatser på det
kyrkomusikaliska området. Det skall enligt propositionen även kunna
förekomma att stiftsstyrelsen i stället för att anställa någon kyrkomusiker
anlitar flera personer på arvodesbasis för denna verksamhet.

Utskottet har inte något att erinra emot vad som anförs i propositionen i
här aktuellt avseende och tillstyrker således regeringens förslag. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr25 yrkande 3 behövs enligt
utskottets mening inte.

Enligt motion Kr28 (m) yrkande 2 bör ett kontaktorgan med uppgift att
samordna kyrkomusiken och den regionala musikorganisationen inrättas.
Motionärerna hävdar att det inte finns någon annan institution som har så
stor musikverksamhet som svenska kyrkan. För närvarande finns dock enligt
motionen inte något utbyggt kontaktnät mellan kyrkomusikerna och de
regionala musikorganisationerna eller Svenska rikskonserter.

Frågan om möjligheterna till samverkan mellan kyrkans musikverksamhet
och länsmusikstiftelserna berörs i propositionen. Civilministern anför att det
måste vara en viktig uppgift för stiftssamfälligheten att sörja för en god
kontakt mellan kyrkomusikerorganisationen och de nya regionala och
centrala musikstiftelserna.

1988/89:

2 Riksdagen 1988189.13 sami. Nr 6

I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla att musikverksamheten
i kyrkorna bl.a. genom den kvalificerade konsertverksamheten utgör en
värdefull tillgång för hela samhället. Detta har understrukits av utskottet i
samband med det principiella ställningstagandet till frågan om hur den
regionala musiken skulle organiseras (KrU 1984/85:7 s. 12). Svenska
rikskonserter uttalar i sitt remissyttrande att det är viktigt att kyrkan både
som samfund och lokal står öppen för ett brett utbud av musik. Ansvaret för
kyrkans självklara funktion som rum för musik vilar inte endast på
kyrkorådet utan även i hög grad på organisten och kantorn. Svenska
rikskonserter förklarar sig vidare berett att medverka i en programgrupp för
kyrkomusik.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att syftet med förslaget i
motionen Kr28 i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottet anser därför att det
inte behövs någon riksdagens åtgärd med anledning av yrkande 2 i motion
Kr28.

Utbildning av kyrkomusiker

När det gäller utbildningen av kantorer anför civilministern i en sammanfattande
bedömning följande (prop. s. 39).

Regeringen bör uppdra åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att
efter samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) undersöka möjligheterna att inom
ettämnesutbildningen i musik utforma sådana tillvalsmöjligheter att kantorsbehörighet
kan erhållas jämsides med behörighet som ettämneslärare i
musik.

Utbildningen och examinationen av kantorer i övrigt fordrar ytterligare
överväganden. Utgångspunkten för framtiden bör vara att utbildningen av
kantorer skall ske vid Sköndalsinstitutet och inom folkhögskolans ram. En
förutsättning för att folkhögskolan skall kunna ta ansvar för utbildningen är
att denna kan genomföras utan att skolornas frihet att självständigt utforma
sin verksamhet behöver begränsas genom t.ex. centralt fastställda kursplaner.

Ingenting hindrar dock att gemensamma riktlinjer för utbildningen dras
upp på frivillighetens väg i samråd med kyrkliga utbildningsorgan. En
anpassning till högskoleutbildningen kan vara eftersträvansvärd men en
samordning av utbildningarna svår att genomföra.

Förslagen beträffande kantorsutbildningen innebär att två utbildningsvägar
skisseras i framtiden. Dels skall sammanhållen utbildning ges vid Sköndalsinstitutet
och inom folkhögskolans ram, dels skall möjligheterna att utforma
tillvalsmöjligheter för kantorsbehörighet på musiklärarlinjen utredas. Nuvarande
examinationsförfarande under överinseende av Musikaliska akademien
skall behållas tills vidare. De olika sommarkurser i akademiens regi
som i kombination med privata studier lett till kantorsbehörighet föreslås
däremot upphöra.

Kantorsutbildningens framtida utformning tas upp i sex motioner.

Förslag om en översyn av utbildningen och examinationen av kantorer läggs
fram i motionerna Kr27 (fp) och Kr25 (m). Enligt den sist nämnda motionen
måste regeringens förslag preciseras så att det klart framgår att det kommer
att bli en examen i framtiden, inte två som nu är fallet. Vidare bör allmän

1988/89: KrU6

behörighet enligt högskoleförordningen krävas för antagning till kantorsutbildningen
samt en gemensam kursplan utarbetas med svenska kyrkans
utbildningsnämnd som samordnare.

I motion Kr27 önskas ett uttalande från riksdagen om behovet av en
översyn.

Utbildningsutskottet kommenterar motionsförslagen enligt följande.

Utskottet är väl medvetet om den principiella motsättning som råder mellan
å ena sidan motiverade önskemål om styrning och reglering av kantorsutbildningens
innehåll, examinationsformer, lokalisering och dimensionering och
å andra sidan utbildningsanordnarnas - i första hand folkhögskolornas -frihet att självständigt utforma verksamheten. Utskottet anser sig dock ha
goda skäl att tro att svårigheterna inte kommer att bli så stora i verkligheten.
Enligt vad utskottet erfarit har redan ett samordningsarbete av den karaktär
som efterlyses i propositionen (s. 44) inletts mellan bl.a. företrädare för
utbildningsanordnarna och svenska kyrkan. Därvid har diskuterats utarbetande
av gemensam kursplan enligt samma arbetsmodell som den folkhögskoleförlagda
fritidsledarutbildningen, ett bibehållande av examinationen -eventuellt med annan huvudman allmän behörighet som krav för tillträde
och lokaliseringsfrågor, allt i syfte att värna om utbildningens kvalitet. De
synpunkter som framförs i motion Kr25 yrkande 4 tycks därmed i betydande
utsträckning delas av samtliga berörda.

Sammanfattningsvis anser utbildningsutskottet att det inte behövs något
uttalande av de slag som motionärerna begärt.

Kulturutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets bedömning och
avstyrker således motionerna Kr25 yrkande 4 delvis och Kr27 yrkande 3
delvis. Vad avser önskemålet i motion Kr25 om en precisering av regeringens
förslag beträffande kantorsexamen är detta tillgodosett genom utskottets
förslag om behörighetskraven för tjänst som kantor (9 § 1).

Frågan om en ettårig kyrkomusikerutbildning för den som redan har en
annan pedagogisk utbildning bör enligt ett förslag i motion Kr27 aktualiseras
inom översynen av utbildning/examination av kantorer inom folkhögskolans
ram.

Med anledning av detta förslag gör utbildningsutskottet följande bedömning.

Utskottet har inget att invända mot att berörda folkhögskolor prövar
möjligheterna att förkorta den sammanhållna kantorsutbildningen för de
studerande som redan har pedagogisk utbildning. Utskottet vill dock peka på
att skälen för att avskaffa sommarkursverksamheten är att höja den
kyrkomusikaliska kompetensen samtidigt som de musikpedagogiska inslagen
integreras i utbildningen. Det avgörande för en bedömning av i vilken
grad kyrkomusikerutbildningen kan avkortas blir därför i vilken utsträckning
olika typer av lärarutbildningar ger relevant pedagogisk kompetens. Enligt
utskottets bedömning torde behovet av förkortade studier inte vara så
omfattande att ett särskilt uttalande från riksdagen är motiverat.

Utskottet som avstyrker motionsyrkandet pekar samtidigt på möjligheten för
dem som har tillräcklig musikpedagogisk kompetens att komplettera med
den tillvalskurs i kyrkomusik som enligt propositionen skall utarbetas inom
musiklärarlinjen. Med hänvisning till utbildningsutskottets ställningstagande
avstyrker kulturutskottet motion Kr27 yrkande 4.

1988/89:

Frågor som rör dimensionering och lokalisering av kantorsutbildningen tas
upp i motionerna Kr25 (m) och Kr29 (s) samt i de två under allmänna
motionstiden 1988 väckta motionerna Ub327 (c) och Ub599 (fp).

Enligt motion Kr25 bör riksdagen ge regeringen till känna att kantorsutbildningen
av kvalitetsskäl måste begränsas till de institutioner som föreslogs
av kyrkomusikerutredningen, dvs. Sköndalsinstitutet och de fyra folkhögskolorna
i Oskarshamn, Ransäter, Mellansel och Hjo. I motion Ub327
föreslås att Vadstena folkhögskola bör få examinationsrätt vad gäller
kantorsutbildning, medan hemställan i motion Ub599 gäller att den av
utredningen föreslagna kyrkomusikerutbildningen snarast skall inrättas bl.a.
vid högskolan i Luleå, dvs. i Piteå. I motion Kr29 pekas på de resurser som
finns vid Framnäs folkhögskola och den stora betydelse för rekryteringen till
såväl kyrkomusikertjänster som till den högre kyrkomusikerutbildningen i
Norrland en lokalisering av kantorsutbildningen till denna folkhögskola
skulle ha.

I propositionen läggs det inte fram några konkreta förslag när det gäller
dimensionering och lokalisering av den sammanhållna kantorsutbildningen.
De beräkningar som gjordes av utredningen Musiken i svenska kyrkan (SOU
1985:55) om ett framtida årligt behov av 85-95 examinerade anses vara
behäftade med stor osäkerhet. Civilministern konstaterar att det i dag råder
brist på kyrkomusiker, men att någon säker bild av det framtida behovet inte
kan erhållas förrän den nya kyrkomusikerorganisationen i pastoraten fått sin
form. Vidare erinras om att kantorsutbildning bedrivits i Vadstena sedan
åtskilliga år, att resurser för musikundervisning finns vid ytterligare ett antal
folkhögskolor samt att utökning skulle vara möjlig vid Sköndalsinstitutet.
Statsrådet framhåller dock att det inte är eller bör vara möjligt för staten att
föreskriva vilka folkhögskolor som skall bedriva kantorsutbildning. I princip
kan utbildningen anordnas på alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser
finns och kompetenta lärarkrafter kan rekryteras.

SÖ påpekar i sitt remissvar att man saknar resurser för att analysera
behovet av kantorer och möjlighet att fastställa optimal volym för utbildningen.
Det påpekas också att det inte är möjligt för SÖ att föreskriva viss
dimensionering av utbildningen inom folkhögskolorna. Då utbildningen är
särskilt kompetenskrävande anser Musikaliska akademien i sitt remissvar att
det måste finnas någon form av styrning när det gäller vilka skolor som skall
få erbjuda kantorsutbildning.

UHÄ för fram samma synpunkter på effekten av en lokalisering av den
lägre kyrkomusikerutbildningen till övre Norrland som anförs i motion
Kr29.

Utbildningsutskottet anför i detta sammanhang följande.

1988/89:KrU6

större i den sammanhållna utbildningen, varför ytterligare resurstillskott
erfordras även vid oförändrad volym. Mot bakgrund av de ovan förda
resonemangen om folkhögskolans frihet anser utskottet att det inte finns
anledning för riksdagen att uttala sig om var en eventuell utökning av den
sammanhållna kyrkomusikerutbildningen skall ske. Denna fråga bör prövas
av bidragsbeviljande instans mot bakgrund av i första hand den kompetens
som kan erbjudas. Motionerna Ub327, Ub599, Kr25 yrkande 4 delvis och
Kr29 bör därför avslås av riksdagen.

Kulturutskottet ansluter sig till den av utbildningsutskottet gjorda bedömningen.
Utskottet vill dock framhålla att denna utbildning är mycket
resurskrävande och att därför endast ett begränsat antal folkhögskolor torde
kunna ge denna utbildning. De angivna motionerna avstyrks därför.

Frågor som rör det framtida statliga stödet till kantorsutbildningen behandlas i
motionerna Kr25 och Kr28.

I motion Kr25 (m) yrkande 5 efterlyses en större precisering av bidraget ur
kyrkofonden så att utbildningsanordnare skall veta vilka summor man kan
räkna med. Vidare påpekas att de statsbidrag som utgår till driftskostnader
vid folkhögskolorna inte alls räcker för att täcka kostnaderna för undervisning
och instrument. I motion Kr28 (m) yrkande 3 sägs att översynen av den
kyrkomusikaliska utbildningen bör utgå från förutsättningen att olika
utbildningsanstalter bör behandlas på likvärdigt sätt vad gäller statligt stöd
och att stödet till Sköndalsinstitutet bör beaktas särskilt.

I propositionen preciseras inte närmare det framtida statliga stödet till
kantorsutbildningarna. Civilministern pekar på att bidragen ur kyrkofonden
till utbildning av kyrkomusiker budgetåret 1987/88 uppgick till sammanlagt
1 392 500 kr. och att de bidrag som i en framtid inte behövs för t.ex.
sommarkurser eller nuvarande examinationsförfarande kan omdisponeras
(s. 46).

SÖ framhåller att en precisering av det statliga stödets omfattning vore
önskvärd för folkhögskolorna. Vidare påpekar SÖ att det inom nuvarande
ramar inte är möjligt att öka resurstilldelningen till någon folkhögskola vare
sig av kvalitetsskäl eller för att öka dimensioneringen. Den ram för särskilda
musikresurser som fördelas av SÖ och som skall motsvara ett tilläggsbidrag
om 50 % av grundbidraget per elevvecka räcker i praktiken endast till att
täcka mellan 20 och 70 % av det belopp som de aktuella folkhögskolorna
teoretiskt skulle ha som särskild musikresurs, dvs. tilläggsbidraget motsvarar
för närvarande endast 10-35 % av grundbidraget. SÖ finner det angeläget att
den finansiering ur kyrkofonden som antyds i propositionen kommer till
stånd.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till det resonemang som
utskottet fört i fråga om dimensionering och lokalisering av kantorsutbildningen.
I detta sammanhang berördes även frågan om det statliga stödet till
den sammanhållna kantorsutbildningen. Utbildningsutskottet som hänvisar
till sina resonemang om omfördelning och eventuell ökning av bidragen,
anför att det av olika skäl inte är vare sig önskvärt eller möjligt för riksdagen
att fastlägga någon enhetlig princip för det statliga stödet till olika utbildningsanordnare.
Enligt utbildningsutskottets mening bör därför motionerna
Kr25 yrkande 5 och Kr28 yrkande 3 avstyrkas.

1988/89:KrU6

Kulturutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker
således de här aktuella motionsyrkandena.

Med anledning av vad som anförs i motion Kr25 om kyrkofonden vill
utskottet erinra om att i proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokaloch
stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. uttalas att de olika regeringsbesluten
om anslag ur kyrkofonden bör ersättas av ett enda beslut i vilket regeringen
fastställer budget för kyrkofonden (s. 154, se även s. 203 och 8 § kyrkofondslagen)
. Regeringen har i november 1988 fastställt budget för kyrkofonden för
år 1989. Regeringsbeslutet innebär bl.a. att kyrkofondens styrelse får besluta
om olika anslag ur kyrkofonden. I fortsättningen kommer alltså kyrkofondens
styrelse att besluta om anslagen för den verksamhet som bedrivs av
svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. I denna verksamhet
ingår utbildning av kyrkomusiker, bl.a. kantorsutbildning.

Utbildning av organister

Enligt propositionen bör UHÄ ges i uppdrag att i samråd med bl.a. SÖ se
över inriktning och uppläggning av högskoleutbildningen av organister inom
den nuvarande kyrkomusikerlinjen om 160 poäng. Syftet med översynen bör
vara att inom den nuvarande utbildningstiden och med bibehållen musikalisk
standard ge en pedagogisk förberedelse för fyllnadstjänst såväl i det allmänna
skolväsendet som i den kommunala musikskolan.

I motion Kr27 (fp) anförs att riksdagen bör uttala sig för denna översyn.

Kulturutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att något särskilt
uttalande inte behöver göras av riksdagen i denna fråga. Motion Kr27
yrkande 3 delvis avstyrks alltså.

Övrig kyrkomusikalisk utbildning

Utbildningsutskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs
om att kyrkans egna organ bör ha ansvaret för övrig kyrkomusikalisk
utbildning. Kulturutskottet har ingen annan mening än utbildningsutskottet i
frågan.

Ikraftträdande

I propositionen föreslås att lagen om musiken i svenska kyrkan skall träda i
kraft den 1 januari 1990. Enligt SÖ har de problem som uppstår vid
avvecklingen av skolkantorstjänsterna underskattats i propositionen. SÖ
anser att avvecklingen av skolkantorstjänsterna måste göras i samband med
planeringen inför ett nytt läsår, dvs. antingen den 1 juli 1989 eller den 1 juli
1990.

Utbildningsutskottet delar SÖ:s bedömning att det vore olyckligt om
avvecklingen av skolkantorstjänsterna inte skulle kunna samordnas med det
sedvanliga planeringsarbetet i skolorna. Då skolkantorstjänsternas avveckling
sammanhänger med den totala tjänsteorganisationen för kyrkomusiker
föreslår utskottet att kulturutskottet skall överväga att senarelägga lagens
ikraftträdande till den 1 juli 1990.

Med hänsyn till vad utbildningsutskottet anfört bör enligt kulturutskottets

1988/89:KrU6

mening den föreslagna lagen träda i kraft den 1 juli 1990.

Detta förslag föranleder även en ändring av punkt 6 i övergångsbestämmelserna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag pä proposition 1987188:144 i vad
avser lagförslaget

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr26,

2. beträffande främjande av kyrkosången m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen samt med anledning av
motionerna 1987/88:Kr27 yrkande 1 och 1987/88:Kr28 yrkande 1,
båda motionerna i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande ansvar för ledningen av församlingssången

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:Kr27 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

4. beträffande fri musikundervisning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:Kr28 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

5. beträffande värd av orglar och andra musikinstrument

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:Kr27 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

6. beträffande den kyrkomusikaliska verksamheten

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
kyrkomusiken i svenska kyrkan såvitt avser 3 §,

7. beträffande tjänsteorganisationen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr25 yrkande 1,

8. beträffande kombinationstjänster

att riksdagen dels med bifall till propositionen och med anledning av
motion 1987/88:Kr25 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, dels
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om kyrkomusiken
i svenska kyrkan såvitt avser 17 §,

9. beträffande medlemskap i svenska kyrkan som behörighetskrav
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1987/88:Kr28 yrkandena 4 och 5 godkänner vad utskottet
anfört,

10. beträffande behörighetsvillkor i övrigt för organisttjänst

att riksdagen dels med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad
utskottet anfört, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan såvitt avser 8 §,

11. beträffande behörighetsvillkor i övrigt för kantorstjänst

att riksdagen dels med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad

1988/89 :KrU6

utskottet anfört, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan såvitt avser 9 § med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,

12. beträffande tillsättning av tjänster

att riksdagen med avslag på motion 1987/88: Kr30 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan
såvitt avser 11 §,

13. beträffande prövning och rapportering av kyrkomusikalisk
verksamhet

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr27 yrkande 2,

14. beträffande viss anmälningsskyldighet

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 i
motsvarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om kyrkomusiken i svenska kyrkan såvitt avser 15 §,

15. beträffande stiftsmusikertjänster

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr25 yrkande 3,

16. beträffande kontaktorgan mellan de regionala musikorganisationerna
och den kyrkomusikaliska verksamheten

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr28 yrkande 2,

17. beträffande förslag till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
kyrkomusiken i svenska kyrkan i den mån förslaget inte omfattas av
vad utskottet hemställt ovan med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
samt 4. och 6. övergångsbestämmelserna erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

18. beträffande översyn av utbildningen och examinationen av
kantorer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 4 och 1987/
88:Kr27 yrkande 3, båda motionerna i motsvarande del,

19. beträffande en ettårig kyrkomusikerutbildning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr27 yrkande 4,

20. beträffande dimensionering och lokalisering av kantorsutbildningen att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 4 i motsvarande
del, 1987/88:Kr29, 1987/88:Ub327 och 1987/88:Ub599,

21. beträffande det framtida statliga stödet till kantorsutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 5 och 1987/
88:Kr28 yrkande 3,

22. beträffande översyn av organistutbildningen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr27 yrkande 3 i motsvarande
del,

23. beträffande utbildning av kyrkomusiker

att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts om
utbildning av kyrkomusiker (avsnitt 2.11) i den mån frågan inte
behandlats under tidigare moment.

1988/89: KrU6

Stockholm den 1 december 1988
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Maj-Lis Lööw (s). Maja Bäckström (s),
Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström (fp). Jan Hyttring (c), Anders
Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s),
Leo Persson (s), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander
Chrisopoulos (vpk), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s) och Göran
Åstrand (m).

Reservationer

1. Frågan om avslag på proposition 1987/88:144 i vad avser
lagförslaget (mom. 1)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion Kr26” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär en förändring på ett för den svenska
kyrkans verksamhet centralt område. Det är viktigt att den höga standard
som kännetecknar det kyrkliga musiklivet i dag kan bibehållas.

Regeringsförslaget har främst i vad gäller en kommunalisering av kyrkomusikertjänsterna
mött stark kritik från såväl kyrkliga organ som de berörda
personalorganisationerna. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
förslag som på ett så genomgripande sätt berör det kyrkliga församlingslivet
skall behandlas av kyrkomötet. Utskottet anser alltså att kyrkomötet först
skall få tillfälle att behandla regeringsförslaget om musiken i svenska kyrkan.
Utskottets ställningstagande innebär att lagförslaget skall avslås.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande frågan om avslag på proposition 1987188:144 i vad
avser lagförslaget

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Kr26 avslår det i propositionen
framlagda förslaget till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan.

2. Det framtida statliga stödet till kantorsutbildningen (mom.
21)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Margareta
Fogelberg (fp) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Kulturutskottet
delar” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Enligt kulturutskottets mening är det viktigt att understryka att olika

1988/89:KrU6

utbildningsanstalter behandlas på ett likvärdigt sätt vad gäller statligt stöd.
De särskilda förutsättningar som gäller för verksamheten vid Sköndalsinstitutet
bör därvid särskilt beaktas.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande det framtida statliga stödet till kantorsutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 5 och
1987/88 :Kr28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Frågan om avslag på proposition 1987/88:144 i vad avser
lagförslaget (mom. 1)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Margareta
Fogelberg (fp) och Göran Åstrand (m) anför:

Vi anser att det hade varit önskvärt att regeringen berett kyrkomötet
möjlighet att yttra sig över propositionens förslag.

2. Medlemskap i svenska kyrkan som behörighetskrav (mom.

Alexander Chrisopoulos (vpk) anför:

Den rekommendation till kyrkokommunerna som svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund utfärdat innebär att församlingarna kommer att
ställa krav på medlemskap i svenska kyrkan då vissa tjänster skall tillsättas.
Jag anser att det finns risk för att detta krav kan leda till yrkesförbud. Jag
menar att det är viktigt att slå fast att kyrkokommunerna inte får fatta beslut
som strider mot de övergripande principerna på arbetslivets område i vårt
land. Jag förutsätter att detta påpekande beaktas vid tjänstetillsättningar.

1988/89KrU6

I proposition 1987/88:144 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten
i svenska kyrkans territoriella församlingar. Regeringen får föreskriva
att lagen skall tillämpas också på icke-territoriella församlingar.

1 lagen avses med

kyrkomusikalisk verksamhet musikverksamheten hos svenska kyrkans
församlingar,

kyrkomusiker den som är behörig att anställas på en tjänst som kantor
eller som organist.

Pastoratets ansvar

2 § Pastoraten skall svara för den kyrkomusikaliska verksamheten.

3 § 1 den kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl. a.

1. orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den
ordning som gäller för svenska kyrkan,

2. främjande av kyrkosången,

3. fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhet samt

4. vård av de orglar som finns hos församlingarna.

4 § För sådan verksamhet som anges i 3 § skall pastoratet förordna en
eller flera kyrkomusiker.

Domkapitlet får dock, när det finns särskilda skäl, medge att pastoratet
förordnar någon annan. Medgivandet får begränsas till att gälla en viss
gudstjänstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift.

Tjänsteorganisation

5 § Tjänster sorn kyrkomusiker i ett pastorat är tjänster som organist
eller som kantor.

6 § I varje pastorat skall det finnas minst en tjänst som organist, om inte
domkapitlet medger något annat.

Domkapitlet får lämna medgivande enligt första stycket, om de kyrkomusikaliska
arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om det av organisatoriska
skäl inte är lämpligt att anställa någon organist. Domkapitlet får
begränsa medgivandet till att avse en viss tid.

7 § I det pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall det finnas en
tjänst som domkyrkoorganist.

Behörighet

8 § Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

1988/89 :KrU6

Bilaga 1

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som har avlagt organist- och kantorsexamen och som med godkänt
vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskt
tillval samt

3. den som är behörig att anställas som organist.

10 § Domkapitlet kan förklara en sökande som inte uppfyller villkoren i 8
och 9 §§ behörig att anställas på en tjänst som organist eller kantor, om han
med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet är att anse som jämställd
med den som uppfyller dessa villkor.

Tjänstetillsättningar

11 § Tjänster som kyrkomusiker tillsätts i ett enförsamlingspastorat av
kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av den tillsättningsnämnd som
anges i 7 § prästanställningslagen (1988:184).

12 § Innan en tjänst som kyrkomusiker tillsätts, skall domkapitlet pröva
vilka sökande som är behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska
skicklighet.

Reglemente

13 § Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall fastställa ett
reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3 § skall
tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange hur
uppgifterna är fördelade mellan dem.

14 § Innan reglementet fastställs, skall yttrande inhämtas från församlingarna
i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall särskilt
framgå huruvida förslaget till reglemente står i överensstämmelse med
vad som har bestämts om gudstjänster i församlingarna.

Orgelvård

15 § Den som enligt reglementet har att svara för vården av en orgel skall
till pastoratet anmäla sådana brister som han inte lämpligen själv kan
avhjälpa.

16 § Innan pastoratet tillåter någon annan än den som är förordnad enligt
4 8 att använda en orgel, skall yttrande inhämtas från den som enligt
reglementet har att svara för vården av orgeln.

Fyllnadstjänstgöring

17 8 Innehavaren av en tjänst som kyrkomusiker är skyldig att fullgöra
fyllnadstjänstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer
av anställningsavtalet.

1988/89: KrU6

Bilaga 1

Musiksakkunniga

1988/89: KrU6

18 § Vid handläggningen av ärenden enligt denna lag får domkapitlet
biträdas av en eller flera musiksakkunniga.

Behörig att vara musiksakkunnig i domkapitlet är domkyrkoorganisten
eller någon annan som är behörig att anställas på en tjänst som organist.

Stiftsstyrelsen skall förordna en eller flera musiksakkunniga efter yttrande
av domkapitlet.

Överklagande

19 § Domkapitlets beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.
Domkapitlets beslut enligt 4 § andra stycket och 6 § andra stycket får

överklagas endast av pastoratet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Genom lagen upphävs lagen (1947: 275) om kyrkomusiker samt kyrkomusikerförordningen
(1950: 375).

3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya
föreskriften tillämpas.

4. Den som enligt äldre föreskrifter eller beslut är behörig till en tjänst
som organist eller kyrkokantor skall anses vara behörig till motsvarande
tjänst även efter ikraftträdandet av de nya föreskrifterna.

Detsamma gäller den som enligt äldre föreskrifter är behörig till en tjänst
som extra kyrkokantor och som i minst fem år innehaft en tjänst som
kyrkomusiker med minst 40 procent av heltidsanställning.

5. Den som vid ikraftträdandet är anställd på en kyrkomusikertjänst med
fullmakt eller konstitutorial eller med förordnande för en bestämd tid som
ännu löper är skyldig att utöva sin tjänst genom att utföra i huvudsak
samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

6. För den som vid utgången av år 1989 alltjämt innehar en klockar-,
organist- eller kyrkosångarbefattning, som fanns inrättad i församlingen
före den 1 juli 1947, skall andra stycket 1 övergångsbestämmelserna till
lagen (1947: 275) om kyrkomusiker fortfarande tillämpas, så länge innehavaren
kvarstår på befattningen.

Bilaga 1

Av kulturutskottet framlagda förslag till ändringar i
regeringens förslag till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Mom. 11 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Utskottets förslag

9 §

Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som har avlagt organist- och 1. den som har avlagt kantorskantorsexamen
och som med god- examen,

känt vitsord har genomgått pedagogisk
kurs för kantorer,

2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskt
tillval samt

3. den som är behörig att anställas som organist.

Mom. 23 i utskottets hemställan

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 1990. juli 1990.

2. Genom lagen upphävs lagen (1947:275) om kyrkomusiker samt
kyrkomusikerförordningen (1950:375).

3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya
föreskriften tillämpas.

4. 4. Den som har avlagt de examina

och kunskapsprov som enligt äldre
föreskrifter krävts för behörighet till
en tjänst som organist eller kyrko kantor
skall anses vara behörig till motsvarande
tjänst även efter ikraftträdandet
av de nya föreskrifterna.

Detsamma gäller den som enligt
äldre föreskrifter eller beslut är behörig
till en tjänst som organist eller
kyrkokantor.

Den som enligt äldre föreskrifter
eller beslut är behörig till en tjänst
som organist eller kyrkokantor skall
anses vara behörig till motsvarande
tjänst även efter ikraftträdandet av
de nya föreskrifterna.

Detsamma gäller den som enligt
äldre föreskrifter är behörig till en
tjänst som extra kyrkokantor och
som i minst fem år innehaft en tjänst
som kyrkomusiker med minst 40
procent av heltidsanställning.

Den som enligt äldre föreskrifter
är behörig till en tjänst som extra
kyrkokantor och som i minst fem år
innehaft en tjänst som kyrkomusiker
med minst 40 procent av heltidsanställning
skall anses vara behörig till

tjänst som kantor.

5. Den som vid ikraftträdandet är anställd på en kyrkomusikertjänst med
fullmakt eller konstitutorial eller med förordnande för en bestämd tid som
ännu löper är skyldig att utöva sin tjänst genom att utföra i huvudsak samma
arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

1988/89 :KrU6

Bilaga 2

Regeringens förslag

6. För den som vid utgången av är
1989 alltjämt innehar en klockar-,
organist- eller kyrkosångarbefattning,
som fanns inrättad i församlingen
före den 1 juli 1947, skall
andra stycket 1 övergångsbestämmelserna
till lagen (1947:275) om
kyrkomusiker fortfarande tillämpas,
så länge innehavaren kvarstår på
befattningen.

Utskottets förslag

6. För den som vid utgången av
juni 1990 alltjämt innehar en klockar-,
organist- eller kyrkosångarbefattning,
som fanns inrättad i församlingen
före den 1 juli 1947, skall
andra stycket 1 övergångsbestämmelserna
till lagen (1947:275) om
kyrkomusiker fortfarande tillämpas,
så länge innehavaren kvarstår på
befattningen.

1988/89:KrU6

Bilaga 2

Utbildningsutskottets yttrande i988/89:KrU6

Bilaga 3

1988/89:UbUly

Kyrkomusikerutbildning m.m.

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har den 7 april 1988 beslutat att hos utbildningsutskottet
hemställa om yttrande över proposition 1987/88:144 om musiken i svenska
kyrkan samt motioner som väckts med anledning av propositionen.

Under allmänna motionstiden i år väcktes två motioner, nämligen
1987/88:Ub327 och 1987/88:Ub599, vilka remitterades till utbildningsutskottet.
Båda motionerna berör kyrkomusikerutbildning, varför utbildningsutskottet
har beslutat att överlämna de två motionerna till kulturutskottet för
fortsatt beredning (protokoll 1988/89:3, 3 § från sammanträde 1988-10-18).

Utbildningsutskottet vill med anledning av proposition 1987/88:144,
motionerna samt de remissvar som inkommit i ärendet från universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ) och Musikaliska akademien
anföra följande beträffande de frågor som rör utbildningsutskottets
verksamhetsområde.

Utbildning av kyrkomusiker

Föredragande statsrådet behandlar utbildningen av kyrkomusiker i avsnittet
2.11 av propositionen.

Kantorsutbildning

För den lägre kyrkomusikerutbildningen - kantorsutbildningen - skisseras
två utbildningsvägar i framtiden. Dels skall sammanhållen utbildning ges vid
Sköndalsinstitutet och inom folkhögskolans ram, dels skall möjligheterna att
utforma tillvalsmöjligheter för kantorsbehörighet på musiklärarlinjen utredas.
Nuvarande examinationsförfarande under överinseende av Musikaliska
akademien skall behållas tills vidare. De olika sommarkurser i akademiens
regi som i kombination med privata studier lett till kantorsbehörighet
föreslås däremot upphöra.

Kantorsutbildningens framtida utformning berörs i åtta av de aktuella
motionsyrkandena.

I motionen 1987/88:Kr27 (fp) yrkande 3 delvis lämnas stöd för regeringens
bedömning att en översyn av utbildningen och examinationen av kantorer
behöver göras, vilket enligt motionärerna bör ges regeringen till känna.
Enligt motion 1987/88:Kr25 (m) yrkande 4 delvis måste regeringens förslag

preciseras så att det klart framgår att det kommer att bli en examen i
framtiden, inte två som nu är fallet. Vidare bör allmän behörighet enligt
högskoleförordningen krävas för antagning till kantorsutbildningen samt en
gemensam kursplan utarbetas med svenska kyrkans utbildningsnämnd som
samordnare.

Utskottet är väl medvetet om den principiella motsättning som råder
mellan å ena sidan motiverade önskemål om styrning och reglering av
kantorsutbildningens innehåll, examinationsformer, lokalisering och dimensionering
och å andra sidan utbildningsanordnarnas - i första hand folkhögskolornas-
frihet att självständigt utforma verksamheten. Utskottet anser sig
dock ha goda skäl att tro att svårigheterna inte kommer att bli så stora i
verkligheten. Enligt vad utskottet erfarit har redan ett samordningsarbete av
den karaktär som efterlyses i propositionen (s. 44) inletts mellan bl.a.
företrädare för utbildningsanordnarna och svenska kyrkan. Därvid har
diskuterats utarbetande av gemensam kursplan enligt samma arbetsmodell
som den folkhögskoleförlagda fritidsledarutbildningen, ett bibehållande av
examinationen - eventuellt med annan huvudman -, allmän behörighet som
krav för tillträde och lokaliseringsfrågor, allt i syfte att värna om utbildningens
kvalitet. De synpunkter som framförs i motion 1987/'88:Kr25 yrkande 4
tycks därmed i betydande utsträckning delas av samtliga berörda. Utskottet
anser därför att det inte behövs något uttalande av de slag motionärerna
begärt, varför motionerna 1987/88:Kr25 yrkande 4 delvis och 1987/88:Kr27
yrkande 3 delvis bör avslås. Frågan om benämning av examina behandlar
utskottet senare i samband med behörighetsvillkoren för kantorstjänst.

I yrkande 4 i motion 1987/88:Kr27 hemställs att frågan om en ettårig
kyrkomnsikerutbildning för den som redan har en annan pedagogisk
utbildning bör aktualiseras inom översynen av utbildning/examination av
kantorer inom folkhögskolans ram.

När det gäller dimensionering och lokalisering av den sammanhållna
kantorsutbildningen läggs inga konkreta förslag i propositionen. De beräkningar
som gjordes av utredningen Musiken i svenska kyrkan (SOU 1985:55)
om ett framtida årligt behov av 85 - 95 examinerade anses vara behäftade
med stor osäkerhet. Föredragande statsrådet konstaterar att det i dag råder

1988/89: KrU6

Bilaga 3

3 Riksdagen 1988189. 13 sami. Nr 6

brist på kyrkomusiker, men att någon säker bild av det framtida behovet inte
kan erhållas förrän den nya kyrkomusikerorganisationen i pastoraten fått sin
form. Vidare konstateras att kantorsutbildning bedrivits i Vadstena sedan
åtskilliga år, att resurser för musikundervisning finns vid ytterligare ett antal
folkhögskolor samt att utökning skulle vara möjlig vid Sköndalsinstitutet.
Statsrådet framhåller dock att det inte är eller bör vara möjligt för staten att
föreskriva vilka folkhögskolor som skall bedriva kantorsutbildning. I princip
kan utbildningen anordnas på alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser
finns och kompetenta lärarkrafter kan rekryteras.

Enligt motion 1987/88: Kr25 yrkande 4 delvis bör riksdagen ge regeringen
till känna att kantorsutbildningen av kvalitetsskäl måste begränsas till de
institutioner som föreslogs av utredningen, dvs. Sköndalsinstitutet och de
fyra folkhögskolorna i Oskarshamn, Ransäter, Mellansel och Hjo. De två
motionerna 1987/88:Ub327 (c) och 1987/88:Ub599 (fp) från den allmänna
motionstiden utgår från utredningens förslag när det gäller kantorsutbildningens
lokalisering och organisation. 1 den förstnämnda motionen föreslås
att Vadstena folkhögskola bör få examinationsrätt vad gäller kantorsutbildning,
medan hemställan i den sistnämnda motionen gäller att den av
utredningen föreslagna kyrkomusikerutbildningen snarast skall inrättas bl.a.
vid högskolan i Luleå, dvs. i Piteå. I motion 1987/88:Kr29 (s) pekas på de
resurser som finns vid Framnäs folkhögskola och den stora betydelse för
rekryteringen till såväl kyrkomusikertjänster som till den högre kyrkomusikerutbildningen
i Norrland en lokalisering av kantorsutbildningen till
Framnäs folkhögskola skulle ha. Det senare har också vitsordats i UHÄ:s
remissvar. SÖ påpekar i sitt remissvar att man saknar resurser för att
analysera behovet av kantorer och möjlighet att fastställa optimal volym för
utbildningen. Det påpekas också att det inte är möjligt för SÖ att föreskriva
viss dimensionering av utbildningen inom folkhögskolorna. Då utbildningen
är särskilt kompetenskrävande anser Musikaliska akademien i sitt remissvar
att det måste finnas någon form av styrning när det gäller vilka skolor som
skall få erbjuda kantorsutbildning.

Utskottet delar statsrådets bedömning att det framtida behovet av
kantorer är svårt att överblicka innan den nya organisationen trätt i kraft.
Utskottet vill dock peka på att det bortfall av examinerade kyrkokantorer
som blir ett resultat av sommarkursernas avskaffande (ca 40 per år enligt
SOU 1988:55) rimligtvis bör kompenseras genom en utökning av den
sammanhållna utbildningen. Därvid bör de resurser som sommarkurserna
för närvarande erhåller i bidrag från kyrkofonden i första hand komma i
fråga. Enligt utskottets bedömning torde dock resursbehovet för varje
studerande vara större i den sammanhållna utbildningen, varför ytterligare
resurstillskott erfordras även vid oförändrad volym. Mot bakgrund av de
ovan förda resonemangen om folkhögskolans frihet anser utskottet att det
inte finns anledning för riksdagen att uttala sig om var en eventuell utökning
av den sammanhållna kyrkomusikerutbildningen skall ske. Denna fråga bör
prövas av bidragsbeviljande instans mot bakgrund av i första hand den
kompetens som kan erbjudas. Motionerna 1987/88:Ub327, 1987/88:Ub599,
1987/88:Kr25 yrkande 4 delvis och 1987/88:Kr29 bör därför avslås av
riksdagen.

1988/89 :KrU6

Bilaga 3

I propositionen preciseras inte närmare det framtida statliga stödet till
kantorsutbildningarna. Föredragande statsrådet pekar på att bidragen ur
kyrkofonden till utbildning av kyrkomusiker budgetåret 1987/88 uppgick till
sammanlagt 1 392 500 kr. och att de bidrag som i en framtid inte behövs för
t.ex. sommarkurser eller nuvarande examinationsförfarande kan omdisponeras
(s. 46).

Två motionsyrkanden rör frågor om det statliga stödet till kantorsutbildningen.
I motion 1987/88:Kr25 (m) yrkande 5 efterlyses en större precisering
av bidraget ur kyrkofonden så att utbildningsanordnare skall veta vilka
summor man kan räkna med. Vidare påpekas att de statsbidrag som utgår till
driftkostnader vid folkhögskolorna inte alls räcker för att täcka kostnaderna
för undervisning och instrument. 1 motion 1987/88:Kr28 (m) yrkande 3 sägs
att översynen av den kyrkomusikaliska utbildningen bör utgå från förutsättningen
att olika utbildningsanstalter bör behandlas på likvärdigt sätt vad
gäller statligt stöd och att stödet till Sköndalsinstitutet bör beaktas särskilt.

SÖ delar synpunkten i motion 1987/88:Kr25 att en precisering av det
statliga stödets omfattning vore önskvärd för folkhögskolorna. SÖ påpekar
vidare att det inom nuvarande ramar inte är möjligt att öka resurstilldelningen
till någon folkhögskola vare sig av kvalitetsskäl eller för att öka
dimensioneringen. Den ram för särskilda musikresurser som fördelas av SÖ
och som skall motsvara ett tilläggsbidrag om 50 % av grundbidraget per
elevvecka räcker i praktiken endast till att täcka mellan 20 och 70 % av det
belopp som de aktuella folkhögskolorna teoretiskt skulle ha som särskild
musikresurs, dvs. tilläggsbidraget motsvarar för närvarande endast 10-35 %
av grundbidraget. SÖ finner det avslutningsvis angeläget att den finansiering
ur kyrkofonden som antyds i propositionen kommer till stånd.

Utskottet har tidigare fört ett resonemang om dimensionering och
lokalisering, varvid frågan om det statliga stödet till den sammanhållna
kantorsutbildningen berördes. Utöver vad som redan anförts om omfördelning
och eventuell ökning av bidragen ur kyrkofonden anser utskottet att det
av olika skäl inte är vare sig önskvärt eller möjligt för riksdagen att fastlägga
någon enhetlig princip för det statliga stödet till olika utbildningsanordnare.
Riksdagen bör således avslå motionerna 1987/88: Kr25 yrkande 5 och
1987/88:Kr28 yrkande 3.

Utbildning av organister

I propositionen föreslås att UHÄ bör ges i uppdrag att i samråd med bl.a. SÖ
se över inriktning och uppläggning av högskoleutbildningen av organister
(kyrkomusikerlinjen om 160 poäng). Syftet med översynen bör vara att inom
den nuvarande utbildningstiden och med bibehållen musikalisk standard ge
en pedagogisk förberedelse för fyllnadstjänst såväl i det allmänna skolväsendet
som i den kommunala musikskolan.

I motion 1987/88:Kr27 yrkande 3 delvis anförs att riksdagen bör uttala sig
för denna översyn.

Utskottet anser inte att något särskilt uttalande behöver göras av riksdagen
i denna fråga, varför riksdagen bör avslå motion 1987/88:Kr27 yrkande 3.

1988/89:KrU6

Bilaga 3

Övrig kvrkomusikalisk utbildning

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om att
kyrkans egna organ bör ha ansvaret för övrig kyrkomusikalisk utbildning.

Behörighetskraven för kyrkomusiker

I det i propositionen framlagda lagförslaget regleras behörighetskraven för
kyrkomusiker i 8 och 9 §§. För behörighet tili tjänst som kyrkomusiker skall
även i fortsättningen normalt krävas behörighet motsvarande dagens högre
och lägre kyrkomusikerutbildning.

I motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 delvis föreslås vissa ändringar och
kompletteringar i de berörda paragraferna.

Behörighetskrav för tjänst som organist

I propositionen föreslås följande behörighetskrav för tjänst som organist:

8 § Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

Följande lydelse föreslås i motion 1987/88:Kr27 för 8 § (tillägget har
kursiverats):

8 § Behörig att anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen med 160 poäng på kyrkomusikerlinjen.

Utskottet delar UHÄ:s bedömning att ”högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen”
är en väl definierad examensbenämning som anges med poängtal i
utbildningsbeviset, varför angivande av poängtalet i lagtexten inte är
nödvändigt. Den i propositionen föreslagna lagtexten har dessutom fördelen
att inte kräva någon lagändring vid en eventuell framtida ändring av
utbildningstidens längd på kyrkomusikerlinjen. Utskottet anser att yrkande
1 i motion 1987/88:Kr27 bör avslås i denna del.

Behörighetskrav för tjänst som kantor

I propositionen föreslås följande behörighetskrav för tjänst som kantor:

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som avlagt organist- och kantorsexamen och som med godkänt
vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskt
tillval samt

3. den som är behörig att anställas som organist.

Följande lydelse föreslås i motion 1987/88:Kr27 för 9 § (tillägg och ändringar
har kursiverats):

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som avlagt organist- och kantorsexamen och antingen

a) med godkänt vitsord har genomgått den pedagogiska kursen för
kantorer eller

b) avlagt musiklärarexamen,

1988/89 :KrU6

Bilaga 3

2. den som avlagt högskoleexamen för musiklärare med särskild kurs i
kyrkomusik som tillval samt

3. den som är behörig att anställas på tjänst som organist.

Motionärerna anför som skäl för det under punkt 1 i 9 § föreslagna tillägget
att det är fel att musiker med väsentligt mer omfattande musikpedagogisk
utbildning än vad som ingår i kantorsutbildningen skall vara hänvisade till
dispens enligt 10 § i lagförslaget.

I framtiden kommer således inte möjligheten att finnas att delta i
fristående kurs som leder till organist- och kantorsexamen. Den naturliga
studiegången för en musiklärare blir i stället att komplettera sin musiklärarexamen
med den tillvalskurs i kyrkomusik som tas upp i 9 § 2. De enda
musiklärare som därmed skulle riskera att bli hänvisade till dispensinstitutet
är de som redan har genomgått organist- och kantorsexamen. Dessas
musikpedagogiska kompetens är tillräcklig, vilket bekräftas i UHÄ:s remisssvar,
men det förhållandevis lilla antal personer detta gäller bör enligt
utskottets mening inte förhindra att den av utskottet föreslagna förenklingen
i fråga om examensbegreppet genomförs. Utskottet föreslår således att
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 avslås även i denna del och att 9 § 1 rörande
behörighetsvillkor i lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan ges följande
lydelse:

9 § Behörig att anställas på en tjänst som kantor är

1. den som har avlagt kantorsexamen,

Det ankommer på regeringen att göra erforderliga förändringar i berörd
regeringsförordning (SFS 1971:195).

Den som avlagt examina enligt äldre bestämmelser skall självfallet vara
behörig till tjänst som kantor även fortsättningsvis (jfr övergångsbestämmelserna
i propositionen).

De ändringar av enbart språklig karaktär som föreslås i punkterna 2 och 3
av motionärerna bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.

Ikraftträdande

Slutligen vill utskottet fästa kulturutskottets uppmärksamhet på SÖ:s
synpunkter med anledning av att lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1990. Enligt SÖ har de problem som uppstår vid avvecklingen av skolkantorstjänsterna
underskattats i propositionen. SÖ anser att avvecklingen av

1988/89:KrU6

Bilaga 3

skolkantorstjänsterna måste göras i samband med planeringen inför ett nytt
läsår, dvs. antingen den 1 juli 1989 eller den 1 juli 1990.

Utskottet delar SÖ:s bedömning att det vore olyckligt om avvecklingen av
skolkantorstjänsterna inte skulle kunna samordnas med det sedvanliga
planeringsarbetet i skolorna. Då skolkantorstjänsternas avveckling sammanhänger
med den totala tjänsteorganisationen för kyrkomusiker föreslår
utskottet att kulturutskottet överväger att senarelägga lagens ikraftträdande
till den 1 juli 1990.

Sammanfattning

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att kulturutskottet
hemställer att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Ub327,
1987/88:Ub599,1987/88:Kr25 yrkandena 4 och 5,1987/88:Kr27 yrkandena 3
och 4, 1987/88:Ub28 yrkande 3 och 1987/88:Kr29 utan erinran lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 1987/88:144 under avsnittet 2.11.

Vidare föreslås att kulturutskottet hemställer att riksdagen med avslag på
motion 1987/88:Kr27 yrkande 1 delvis antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan med den ändring av 9 § 1
som utbildningsutskottet föreslagit.

Slutligen föreslås att kulturutskottet överväger att, av hänsyn till avvecklingen
av skolkantorstjänsterna, låta den föreslagna lagen träda i kraft först
den 1 juli 1990.

Stockholm den 10 november 1988
På utbildningsutskottets vägnar

Larz Johansson

Närvarande: Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund
(m), Lars Svensson (s), Göran Allmér (m), Margareta Hemmingsson (s),
Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson (c), Björn
Samuelson (vpk), Eva Goés (mp), Marita Bengtsson (s). Ewa Hedkvist
Petersen (s), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Isa Halvarsson
(fp) och Eva Johansson (s).

1988/89:KrU6

Bilaga 3

Avvikande mening

Ann-Cathrine Haglund, Göran Allmér, Birger Hagård (alla m), Carl-Johan
Wilson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”1987/88:Kr28 yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare fört ett resonemang om dimensionering och
lokalisering, varvid frågan om det statliga stödet till den sammanhållna
kantorsutbildningen berördes. Utöver vad som redan anförts om omfördelning
och eventuell ökning av bidragen ur kyrkofonden vill utskottet
understryka vikten av att olika utbildningsanstalter behandlas på ett
likvärdigt sätt vad gäller statligt stöd, varvid stödet till Sköndalsinstitutet
särskilt bör beaktas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1987/88:Kr28
yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:Kr25 yrkande 5 som sin
mening ge regeringen till känna.

1988/89 :KrU6

Bilaga 3

Remissyttranden
Universitets- och högskoleämbetet

Inledningsvis konstaterar universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att
förslagen i motionerna 1987/88:Kr25-30 till övervägande delen rör den
kyrkomusikaliska verksamheten och tjänsteorganisationen. UHÄ begränsar
sitt yttrande till vissa förslag som gäller behörighets- och utbildningsfrågor
med anknytning till högskolans område.

I motion Kr27 föreslås att nivån för högskoleexamen på kyrkomusikerlinje
bör preciseras med sitt poängtal, 160 poäng, i förslaget till ny lagtext.

UHÄ anser att ”högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen” är en väl
definierad examensbenämning som anges med poängtal i det utbildningsbevis
som den examinerade erhåller. Angivande av poängtalet i lagtexten är
därför inte nödvändigt. Propositionens förslag till lagtext har fördelen att inte
kräva någon lagändring vid en eventuell framtida ändring av utbildningslängden
på kyrkomusikerlinjen.

I nämnda motion föreslås också att lagtexten bör formuleras så att det
framgår att den som har avlagt såväl organist- och kantorsexamen som
musiklärarexamen är behörig att anställas på en tjänst som kantor. UHÄ
tillstyrker detta förslag.

Vidare föreslås i samma motion att i översynen av utbildning/examination
av kantorer inom folkhögskolans ram skall frågan aktualiseras om en ettårig
kyrkomusikerutbildning för den som redan har annan pedagogisk utbildning.
UHÄ har inget att erinra mot förslaget.

I motion Kr29 anförs att det finns behov av lägre kyrkomusikerutbildning i
övre Norrland samt resurser att bedriva en sådan vid Framnäs folkhögskola.

Inom högskolan i Luleå finns i dag såväl högre kyrkomusikerutbildning
som musiklärarutbildning lokaliserad till Piteå. UHÄ vill framhålla att en
lokalisering även av lägre kyrkomusikerutbildning till övre Norrland skulle
vara av betydelse bl.a. för rekryteringen till den högre kyrkomusikerutbildningen
i Piteå. UHÄ erinrar om uttalandet i proposition 1987/88:144 om att
det inte är uteslutet att det kan visa sig möjligt att i framtiden anordna viss
utbildning av kantorer inom högskolan.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen (SÖ) begränsar sitt yttrande till de frågor inom SÖ:s
ansvarsområde som SÖ berörde i sitt yttrande 1986-10-30 över betänkandet
(SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan.

Tjänsteorganisationens uppbyggnad

I propositionen föreslås att skolkantorstjänsterna avskaffas, vilket SÖ och
många andra remissinstanser tillstyrkt i sina yttranden över betänkandet.
Regeringen förutsätts meddela de bestämmelser som behövs för att ge
skolkantorer ”sorn så önskar möjlighet att övergå till annan tjänst” (s. 26).
Den skolkantor som är förordnad med fullmakt eller konstitutorial och

1988/89:KrU6

Bilaga 4

som vill behålla sin statligt reglerade tjänst skall enligt lagförslaget i
propositionen (s. 5) vara ”skyldig att utöva sin tjänst genom att utföra i
huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet”.

SO:s förslag om att länsskolnämnderna skall få i uppdrag att upprätta en
plan för avvecklingen av skolkantorstj anst erna i resp. län behandlas inte i
propositionen. SÖ beklagar detta och gör bedömningen att man under
propositionsarbetet underskattat de problem som kan uppstå när skolkantorstjänsterna
skall avvecklas.

Till problemen hör bl.a. att reformen föreslås träda i kraft 1990-01-01
medan avvecklingen av skolkantorstjänsterna måste göras per läsår, dvs.
från 1989-07-01, alternativt 1990-07-01.

Ett annat problem är att reformen försvåras och försenas i pastorat där en
eller flera skolkantorer väljer att utnyttja sin rätt att behålla statligt reglerad
tjänst som skolkantor.

Ett tredje problem hör nära samman med länsskolnämndernas uppgifter
att fastställa skolorganisationen i länet. Eftersom det under flera år varit stor
brist på skolkantorer har länsskolnämnderna sökt att göra skolkantorstj änsterna
attraktiva, vilket kunnat medföra att man sökt bevara skolenheter i
närheten av kyrkor, i varje fall om tjänsteunderlaget för den kyrkliga
tjänsten varit relativt stort. En avveckling av skolkantorsinstitutionen
kommer rimligtvis att medföra förändrade förutsättningar för skolplanering i
vissa kommuner.

De angivna exemplen talar enligt SÖ:s mening för att länsskolnämnderna
bör få det föreslagna uppdraget.

För de skolkantorer som helt lämnar sin tjänst inom svenska kyrkan
uppstår däremot inga organisatoriska problem, eftersom de redan innehar
hela lärartjänster i grundskolan. Det är alltså inte fråga om att ”övergå till
annan tjänst”.

Utbildning av kyrkomusiker

I sitt yttrande över utredningen tillstyrkte SÖ att utbildningen av kantorer
liksom hittills skall kunna genomföras vid fyra folkhögskolor och vid
Sköndalsinstitutet eller vara ett tillval inom musiklärarlinjen i högskolan. I
propositionen påpekas att jämförlig utbildning även genomförs vid Vadstena
folkhögskola och i motion Kr29 föreslås att lägre kyrkomusikalisk utbildning
skall kunna genomföras också vid Framnäs folkhögskola. Motivet härför är
behovet av kyrkomusiker i övre Norrland och skolans inriktning på musik
och närhet till musikhögskola.

I propositionen fastslås i ett principuttalande att kyrkomusikalisk utbildning
kan anordnas vid alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser finns
och lärarkrafter kan rekryteras (prop. s. 46). Skolornas planläggning för
utvidgad lägre kyrkomusikalisk utbildning bör dock ta hänsyn till behovet av
nyutbildade kantorer. I propositionen framhålls att sådana bedömningar är
svåra att göra innan konsekvenserna av föreslagen organisationsförändring
kan avläsas. Utredningen bedömde att en mindre utökning av antalet
nybörjarplatser skulle vara nödvändig. En del remissinstanser har hävdat att
utredningen räknat i underkant (prop. s. 45). Det är dock angeläget att
understryka att SÖ inte har resurser för analys av behov eller egna

1988/89 :KrU6

Bilaga 4

möjligheter att fastställa optimal volym när det gäller utbildningen av
kantorer. Det är inte heller möjligt för SÖ att föreskriva viss dimensionering
av utbildningen inom folkhögskolorna.

I motion Kr25 yrkar motionären på att utbildningen skall avslutas med
prov och examen. Han menar att examen kan ”förbättras och samtidigt
avdramatiseras genom att man fortlöpande tenterar i de olika ämnena efter
genomgången kurs. Vid ett misslyckande ges man möjlighet att pröva igen”.

SÖ framförde i sitt yttrande över betänkandet oro för att en styrande
examination skulle anses nödvändig och argumenterade bl.a. mot graderade
betyg. SÖ kan ansluta sig till de i propositionen framförda invändningarna
mot ett examinationssystem för folkhögskolan och följaktligen också till att
denna fråga bör utredas i annan ordning.

I anslutning till diskussionen om examination erinrar föredraganden om
att studerande vid folkhögskola har rätt att få ett intyg om den kurs
vederbörande genomgått (prop. s. 44). Utöver detta framhålls att studieomdömen,
som skall ge vägledning om den studerandes förutsättningar att
tillgodogöra sig fortsatt utbildning, kan ges åt elever som önskar sådan
bedömning om styrelsen beslutat att studieomdömen skall kunna ges för viss
kurs. Beskrivningen av möjligheten att ge studieomdöme är i propositionen
insatt i en diskussion om behovet av examination. Studieomdöme kan
emellertid enligt 35 § folkhögskoleförordningen (1977:55) sättas endast för
breda allmänna utbildningar. Studieomdömet skall därvid ge en bedömning
av elevernas förmåga att bedriva studier (SFS 1977:551). Studieomdöme kan
således inte ges för yrkesutbildning. Det kommer då lätt att uppfattas som
betyg över yrkesfärdighet. I dessa fall rekommenderas intyg med ”uppgifter
om utbildningens innehåll och arbetsformer och syfta till information för
berörda arbetsgivare”.

Motionerna Kr27 och Kr28 tar upp behovet av kompletterande tjänsteunderlag
för kyrkomusiker och behovet av resurser för musikundervisning även
utanför kyrkans verksamhet i första hand i landsbygdsförsamlingar. Propositionen
är (prop. s. 23-26) positiv till sådana lösningar i form av fyllnadstjänstgöring.
Bland kombinationsmöjligheterna bör också lärartjänst vid folkhögskolorna
nämnas. Det är av vikt att i kantorsutbildningen den blivande
kyrkomusikern orienteras om olika arbetsfält utanför det rent kyrkomusikaliska
och vilka möjligheter och krav dessa medför.

I propositionen framhålls att gemensamma riktlinjer för utbildningen kan
dras upp på frivillighetens väg i samråd med kyrkliga utbildningsorgan.

Två uppdrag till universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) aviseras i
propositionen. Det ena (prop. s. 45) gäller utformning av utbildningsalternativ
för kantorer inom högskolans musiklärarlinjer. Det andra (prop. s. 49)
avser översyn av organistutbildningens inriktning och uppläggning. I båda
fallen förutsätts att samråd sker med SÖ. Enligt SÖ:s mening är detta
naturligt, inte minst med tanke på att en stor del av kantorsutbildningen sker
vid folkhögskolor under SÖ:s tillsyn.

Samordning initialt under medverkan av den myndighet som har tillsynsansvar
och som skall godkänna utbildningsplaner är angelägen. SÖ förordar
den form för utarbetande av plan, som tillämpades då den folkhögskoleförlagda
fritidsledarutbildningen utformades.

1988/89 :KrU6

Bilaga 4

Kostnader

Frågor om dimensionering och ekonomiska resurser tas upp i propositionen
(s. 45 och 46) och i motion Kr25 och berörs i motion Kr29.

Propositionen behandlar inte kostnaderna för reformen. SÖ delar i detta
avseende de kritiska synpunkter som framförs i motion Kr25 om behovet av
en ökad precisering rörande folkhögskolornas möjlighet att ekonomisera
denna utbildning.

Hittills har inom folkhögskola genomförd kyrkomusikalisk utbildning till
stor del finansierats inom den särskilda musikresurs som står till skolformens
förfogande. Folkhögskolornas efterfrågan på den särskilda musikresursen är
emellertid betydande. Det är enligt SÖ:s bedömning inte möjligt att inom
nuvarande ramar förstärka resurstilldelningen till enskilda skolor vare sig
motivet är krav på ökad lärartäthet eller önskemål om att fler musikstuderande
vid folkhögskolan skall få kyrkomusikalisk utbildning. Propositionstexten
är oklar men det förefaller som om en viss ökning av resurserna skulle kunna
finansieras ur delpost inom kyrkofonden. SÖ finner det angeläget att en
sådan finansiering kommer till stånd.

Svenska rikskonserter

Svenska rikskonserter vill bl.a. med hänvisning till motion Kr28 framhålla att
Svenska rikskonserter är berett att medverka i en programgrupp för
kyrkomusik. En sådan programgrupp bör förslagsvis ha en sammansättning
med representanter för svenska kyrkan, för övriga kyrkosamfund, för
länsmusikstiftelserna och för Svenska rikskonserter (ev. fackliga organisationer).
Programgruppen föreslås finansieras av kyrkofonden.

Vidare är Svenska rikskonserter berett att genom sin utvecklingsavdelning
medverka i den föreslagna översynen av kyrkomusikerutbildningen.

Det är viktigt att kyrkan både som samfund och lokal står öppen för ett
brett utbud av musik. Ansvaret för kyrkans självklara funktion som rum för
musik vilar inte endast på kyrkorådet utan även i hög grad på organisten/
kantorn. Det är därför angeläget att utbildningen av kyrkomusiker tar sikte
på samhälls- och musiklivet i hela dess bredd och inte snävt begränsas till
gudstjänstmusiken. Ett föränderligt samhälle med en ny befolkningsstruktur
innebär rimligen ökade krav på vidsynthet, kreativitet och bred kunskap hos
den svenska kyrkomusikens utövare.

I organistens/kantorns arbetsuppgifter bör även ingå att aktivt utveckla
pastoratens musikliv, bl.a. genom att bilda körer, medverka i musik- och
sångundervisning och stödja frivilliga insatser.

Det bör vidare åvila pastoraten ansvaret att akustiken i kyrkolokalerna
lämpar sig för musik - särskilt viktigt är detta vid nybyggnation.

1988/89: KrU6

Bilaga 4

Kungl. Musikaliska akademien genom dess
kyrkomusikkommitté (KMK)

Tidigare yttrande

KMK finner med tillfredsställelse att propositionen i en rad avseenden synes
ha beaktat remissyttrandenas synpunkter och ofta i positiv anda modifierat
eller ändrat utredningens förslag.

Likväl finner KMK det angeläget att rent allmänt hänvisa till akademiens
tidigare yttrande, varför detta för kännedom bilägges detta yttrande.

Allmänna överväganden

Också med hänvisning till det ovan sagda konstaterar KMK att det dock
föreligger viktiga principfrågor, där propositionen i huvudsak eller helt följer
utredningens förslag. Där KMK bedömer det ogörligt att tillföra frågorna
ytterligare och tillräckligt tungt vägande argument, avstår den från att nu
anföra sådana och nöjer sig även i detta avseende med en hänvisning till
tidigare remissyttrande.

Propositionens lagförslag

Även beträffande lagförslagen avstår KMK i princip från att granska och i
förekommande fall föreslå ändrad lydelse, då detta skulle förutsätta ett
ingående arbete med anlitande av juridisk expertis, vilket inte är möjligt av
flera skäl (främst tidsskäl). Dock blir i något fall sådan ändring nödvändig i
den mån KMK:s förslag skulle beaktas, men den får då göras i konsekvens av
förslaget. Antydan om ändring görs i något fall nedan.

Utbildning, kursplaner, examination

KMK finner rent allmänt att utbildningsfrågorna ännu inte på långt när har
slutbehandlats och avstår därför från att mera ingående behandla dem eller
återupptaga tidigare gjord genomgång. Kommittén konstaterar med tillfredsställelse
att statsrådet erinrar om vikten av att tillvarataga akademiens
och KMK:s ”kunnande och erfarenhet” (som i propositionen avsnitt 2.11.2 s.
49).

Dock kommer nedan vissa allmänna synpunkter att anföras.

Här behandlas vissa frågor i den ordning de förekommer i propositionen.
Beträffande de motioner som inkommit behandlas de inte enskilt utan i den
mån de särskilt kan understryka vissa synpunkter. Flera av dem ger
värdefulla betoningar av huvudfrågor.

Tjänsteorganisation

Förslaget att det i varje pastorat ”i regel” skall finnas minst en organist är en
viktig markering men kan synas optimistiskt intill önsketänkande. Här skall
endast erinras om vilka stora anspråk en sådan önskan ställer på utbildningen
och de konsekvenser det kan få för medelstilldelning till musikhögskolorna
men också på tjänsternas innehåll. Om reformen medför ca 1 100 pastorat
(prop. s. 9) och det i dag (1/3 -88) (prop. s. 19) finns 417 organister, inses

1988/89: KrU6

Bilaga 4

vilken lång övergångstid det blir och vilka utbildningsbehov som måste
formuleras.

Lagförslagets 5—7§§ ger domkapitlen en betydande roll vid genomförandet
av detta förslag. Deras möjlighet att påverka utbildningen lär vara obefintlig,
varför centrala åtgärder krävs. Det vore värdefullt om snarast diskussioner
om ev. tillfällig ökning av utbildningsvolymen kunde prövas, även om detta
innebure att kostnaderna för reformernas genomförande ökar tillfälligt.

Behörighetsvillkor

I detta sammanhang finns skäl att diskutera behörighetsvillkor för mer än de
två kategorier kyrkomusiker som utredningen och propositionen fastnat för.
Även om båda inser och resonerar om att en ”lägre” kategori, oftast med
nuvarande beteckning kallad orgelspelare, måste finnas, förvisas detta som
en ”inomkyrklig” angelägenhet till senare utveckling och svenska kyrkans
verksamhet.

Det finns en rad skäl till att överväga om inte en tredje kategori, utöver
organist och kantor, skulle prövas. Rent allmänt föreligger behovet och kan
inte beräknas minska. Därtill skulle det vara värdefullt att redan genom
ändrad namnform markera att en sådan tredje kategori inte bara skulle vara
simpel ”orgelspelare” utan kompetent att genomföra gudstjänstmusik i hela
dess vidd. För att underlätta anställning och trygghet borde kompetenskrav
och tjänstetyp preciseras.

KMK vill inte här föreslå nytt namn men väl hänvisa till tidigare yttrande
(under punkt 22 Övrig utbildning...) med skissen av en ”stiftsexamen” och
en nivå motsvarande nuvarande organist- och kantorsexamen eller något
därunder.

Frågan är av sådan vikt att den sannolikt borde utredas ytterligare av
statliga och kyrkliga myndigheter gemensamt och kanske förslag aviseras
redan innan beslut fattas i riksdagen. Om en sådan ”lägre” kategori skulle
införas, borde den inrymmas i lagförslagen på skilda platser.

Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden

Även om det förslag som här skall läggas kan synas innebära ett stort ingrepp
i den generella anordningen med pastoraten som ”huvudmän”, menar KMK
att reglementena för kyrkomusiker inte får bli föremål för enskilda pastorats
stundom måhända godtyckliga utformning utan skulle vara domkapitlens
angelägenhet.

I enlighet härmed borde i 13 § föreskrivas att ”Domkapitlet skall fastställa
ett reglemente...”.

Detta synes vara andemeningen i vad som härom säges i motion Kr25.

Utbildningen av kyrkomusiker

Det framgår av propositionens skrivning att utbildningsfrågorna ännu inte
tillräckligt konkret behandlats utan att myndigheter som UHÄ, SÖ liksom
svenska kyrkan får fortsätta arbetet med kursplaner m.m. KMK konstaterar
återigen att propositionen är medveten om vilken kunskap akademien därvid
kan förmedla.

1988/89:KrU6

Bilaga 4

Det finns dock redan nu skäl att peka på några viktiga omständigheter.

a) Frågan om intrång i folkhögskolornas rätt att ”själv bestämma inriktning
och utformning av sin verksamhet” (s. 42) genom ”långtgående samordning
av kantorsutbildningen” är så viktig att KMK måste vidhålla vad som tidigare
framförts och ytterligare betona att sådant ”intrång” förefaller oundvikligt
om kvalitet och garantier för uppnådd kompetens skall kunna upprätthållas.

Sålunda måste man bibehålla en väl genomtänkt form för inträdesprov för
att kunna genomföra samlad undervisning i ett så färdighetsbetonat ämnesområde
(helt i motsats till vad statsrådet anför nederst på s. 42), vidare är det
säkert nödvändigt av flera skäl att bibehålla någon form av ”examination”,
trots vad som härom anförts nederst på s. 43. Det är här inte alls fråga om att
”tiden gått förbi” det nuvarande systemet (med av akademien anordnade
kurser osv.) utan att all erfarenhet talar för en kunskaps- och insiktskontroll
för att t.ex. kompetenskrav och fackligt angelägna meriteringsmöjligheter
skall bevaras.

Att bara förutsätta initiativ och samordning (förutsättande att UHÄ och
SÖ ”står till förfogande” för samråd) förefaller otillräckligt. Tydligare
angivelser av fordringar krävs.

b) Beträffande ”examination” kunde övervägas om inte en särskild ordning
kunde inrättas som inte behövde inkräkta på folkhögskolefriheten.

Det skall påpekas att nuvarande försöksverksamhet med 3-4 folkhögskolor
under akademiens examination har fungerat väl och att denna redan
innebär att man ”tummar på” sagda ”frihet”. Eleverna vid dessa kurser
genomgår intagningsprov, examineras och betygsättes, rentav enligt den
gamla flergradiga betygsskalan, och inga invändningar har framförts.

Här bör också framhållas - som en preliminär utvärdering av denna
försöksverksamhet - att systemets resultat under senare år har kunnat
avläsas i en glädjande höjning av kvaliteten på elever och resultat. En sådan
kvalitetshöjning är ju utredningens och propositionens huvudsyfte, och den
bör inte äventyras genom oöverlagda förändringar i ett fungerande system.

Nu skall genast klarläggas att akademien redan i remissyttrandet klart
uttryckt önskan att den inte längre skall ha uppdraget att administrera den
lägre kyrkomusikerutbildningen. För att kunna bevara en tillsyn och
garantera kvalitetsgranskning borde man överväga att anlita musikhögskolorna.
Genom att folkhögskolorna inte behövde åläggas examinationsplikt
bevaras deras ”frihet”; musikhögskolor skulle genom att anordna examination
av eleverna vid folkhögskolorna garantera kvaliteten på undervisningen.

c) KMK vill i detta sammanhang också betona att det vore olyckligt om vilken
folkhögskola som helst med lust och ambition att anordna undervisning
skulle kunna få göra detta. Statsrådet vill inte ”föreskriva (s. 46) vilka
folkhögskolor som skall bedriva musikundervisning för blivande kantorer”.
Han erinrar också om att denna är ”särskilt resurskrävande”. Framför allt är
den särskilt kompetenskrävande, och det måste enligt KMK finnas ”styrning”
bakom en sådan undervisning i någon form.

1988/89; KrU6

Bilaga 4

d) Detta sammanhänger också med vad som ovan antytts om den ”tredje

kategorin” av kyrkomusiker; även om vissa folkhögskolor redan bedriver en
sorts ”inomkyrklig” undervisning, borde denna närmare utredas och utformas.
Därvid måste frågor om kompetenskrav och examination särskilt
beaktas.

e) Det bör påpekas att den enligt uttryckt uppfattning föredömliga undervisningen
vid Sköndalsinstitutet redan närmast har UHÄ-prägel och tidigare
formellt har sorterat under akademien under dess tid som ansvarig för all
högre musikutbildning.

Denna framgångsrika verksamhet föranleder förslaget att bibehålla och
utvidga en så väletablerad och i princip högskoleanknuten ordning så att den
tillämpas för alla folkhögskolor med kommande kantorsutbildning. För
utredningen har detta uppenbarligen varit naturligt: ”Kantorer skall examineras
inom högskolan. Examen bör, som hittills, förläggas till utbildningsorterna.
UHÄ har att utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för att
organisera examinationen och fastställa kurskraven” (SOU 1985:55 s. 198).

Angående motionerna

Som ovan framhållits behandlas motionerna inte var för sig i detta yttrande. I
flera avseenden framförs som sagt vägande synpunkter.

Särskilt skall här betonas värdet av att tydligare inskriva organistens/
kantorns uppgift att inte bara ”främja kyrkosången”, som lagförslaget
menar, utan att mera direkt ansvara för församlingssången och körsången. I
vilken utsträckning detta skall inskrivas i lagen kan diskuteras, men även om
vederbörande kyrkomusiker inte själv på bästa sätt kan genomföra detta,
måste det åligga honom/henne att ha det övergripande ansvaret.

KMK vill därför föreslå att det i 3 § mom. 2 i stället för propositionens
förslag ”främjande av kyrkosången” (redan definitionsmässigt en svårtolkad
och lätt vilseledande formulering) sägs ”ansvar för församlingssången”,
alternativt ”ansvar för ledningen av församlingssången” eller ”...ledningen
av församlingssången och annan vokal verksamhet som kyrkokör m.m.”.

1988/89:KrU6

Bilaga 4

Innehållsförteckning i988/89:KrU6

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Ärendets beredning m.m 3

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Utskottet 5

Inledning 5

Frågan om huruvida en lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

enligt principerna i propositionen bör antas 6

Obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter 7

Tjänsteorganisationen 10

Kombinationst jänster 11

Behörighetsvillkor 12

Tillsättning av tj änster 15

Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden 16

Orgelvård 16

Behovet av kyrkoinusikalisk expertis 17

Utbildning av kyrkomusiker 18

Utbildning av organister 22

Övrig kyrkomusikalisk utbildning 22

Ikraftträdande 22

Hemställan 23

Reservationer

1. Frågan om avslag på proposition 1987/88:144 i vad avser
lagförslaget (c) 25

2. Det framtida statliga stödet till kantorsutbildningen (m,fp) ... 25
Särskilda yttranden

1. Frågan om avslag på proposition 1987/88:144 i vad avser
lagförslaget (m ,fp) 26

2. Medlemskap i svenska kyrkan som behörighetskrav (vpk) .... 26
Bilagor

1.1 proposition 1987/88:144 framlagt lagförslag 27

2. Av kulturutskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens
förslag till lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan 30

3. Utbildningsutskottets yttrande 1988/89:UbUly 32

4. Remissyttranden 40

gotab Stockholm 1988 16308