Mottagande av asylsökande m.m.
Betänkande 1993/94:SfU11
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SFU11
Mottagande av asylsökande m.m.
Innehåll
1993/94
SfU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. jämte motioner väckta med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas även motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94 som tar upp närliggande frågor.
I propositionen föreslås att Statens invandrarverk även i fortsättningen skall vara huvudman för mottagandet av asylsökande och se till att det finns förläggningar. Driften av alla förläggningar skall dock vara öppen för entreprenad.
Vidare föreslås att Invandrarverket skall erbjuda asylsökande någon form av sysselsättning under väntetiden. Asylsökande skall under vissa förutsättningar kunna arbeta utan att de anses som arbetstagare i rättsligt hänseende.
En asylsökande skall liksom i dag ha möjlighet att få bistånd i form av logi, dagersättning och särskilt bidrag. En asylsökande skall ha rätt till ekonomiskt bistånd även om han eller hon bor utanför en förläggning. Den som ordnar bostad på egen hand skall få ett bidrag till bostadskostnaden med ca 500 kr i månaden för ensamstående och ca 1 000 kr i månaden för en familj. Dagersättningen bör sänkas något. Dagersättningen skall vidare kunna sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av sysselsättning.
Asylsökande barn bör i princip få tillgång till samma hälso- och sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Vuxna asylsökande bör liksom i dag få sjuk- och tandvård när det föreligger ett behov av omedelbar vård eller vård som inte kan anstå. Andra utlänningar som väntar på uppehållstillstånd, främst anhöriga, bör endast få ren akutvård.
Asylsökande skall betala en patientavgift för sjukvårds- och tandvårdsbesök och även betala en egen avgift för receptförskriven medicin.
En skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en kortare varaktighet skall beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd. Mottagandet skall därvid ske som för asylsökande och inriktas på återvändande. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt till asyl här enligt utlänningslagen. En fullständig prövning av utlänningens asylskäl skall göras. Tillståndet meddelas lämpligen för högst sex månader med möjlighet till förlängning under ytterligare högst sex månader. Som regel torde det bli fråga om högst ett års vistelse med tillfälliga uppehållstillstånd. Arbetstillstånd bör beviljas för samma tid. Tillfälligt uppehållstillstånd skall även kunna beviljas för medlemmar av kärnfamiljen.
I propositionen föreslås skärpta kriterier vad gäller möjligheterna att få uppehållstillstånd vid ny ansökan när ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger. Vidare skall ansökan prövas av Utlänningsnämnden i stället för som hittills av Invandrarverket. Det föreslås också att möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde i denna typ av ärenden inskränks.
Vad gäller entreprenadverksamheten anser utskottet att en lagstadgad tystnadsplikt bör införas. Regeringen bör snarast återkomma med förslag om tystnadspliktsbestämmelser, och utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Utskottet föreslår också ett tillkännagivande om att regeringen noga bör följa utvecklingen och de effekter de ökade möjligheterna till eget boende får.
Den nuvarande ordningen för hantering av asylsökandes arbetstillstånd innebär onödiga kostnader. Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande om att regeringen bör finna en bättre lösning av arbetstillståndsfrågan.
Vad gäller det ekonomiska biståndet föreslår utskottet att bostadsersättningen skall kunna dras in och dagersättningen kunna sättas ned helt om asylsökanden erbjuds plats på en förläggning där fri kost ingår i inkvarteringen. Utskottet föreslår dessutom att dagersättningen skall kunna sättas ned även för en asylsökande som fyllt 16 men inte 18 år och som får ersättning som ensamstående.
För den som skall avvisas eller utvisas upphör rätten till asylbistånd efter skälig tid för verkställighet. Utskottet föreslår att den nya lagen utformas så att statens kostnadsansvar gäller till dess verkställighet sker.
Utskottet avstyrker bifall till förslaget om skärpta kriterier för ny ansökan men tillstyrker att Utlänningsnämnden i fortsättningen skall göra prövningen. Utskottet tillstyrker också begränsningen av rättshjälp i ärenden om ny ansökan. Utskottet föreslår däremot ett tillägg i rättshjälpsbestämmelserna så att rättshjälp i form av offentligt biträde skall kunna beviljas i verkställighetsärenden där utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar.
I övrigt tillstyrker utskottet propositionen.
Slutligen redovisar utskottet ett JO-beslut den 27 januari 1994 i vilket anges att tillräckliga anvisningar saknas i frågan om utlänningslagen eller lagen om vård av unga (LVU) äger företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet anser att regeringen närmare bör överväga hur lagtolkningsproblemet bör lösas, och riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Propositionen
Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslagit riksdagen att
dels anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om mottagande av asylsökande m.fl., 2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, 6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
dels godkänna vad i propositionen förordats om
1. förläggningar för asylsökande (avsnitt 4.5), 2. nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2), 3. hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9), 4. statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt 4.13).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av erfarenheterna från kommunala förläggningar och behovet av explicit lagstöd för verksamheten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att endast politiskt och religiöst obundna organisationer bör få driva förläggningar, 4. att riksdagen beslutar att asylsökande skall beviljas temporärt arbetstillstånd om slutgiligt beslut i uppehållstillståndsfrågan inte fattats inom tre månader från det att ansökningen gjordes, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samråd med fackliga organisationer, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens godkännande av arbeten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för deltagande i organiserad verksamhet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan dagbidragen och Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag, 9. att riksdagen avslår förslaget att dagersättningen skall kunna nedsättas om den asylsökande försvårat utredningen genom att hålla sig undan, 10. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag grundat på Psykiatriutredningens betänkande Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl., 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientavgifter, 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering av tystnadsplikten för anställda hos entreprenörer som driver flyktingförläggningar, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att entreprenörer skulle svara för delgivning av beslut i asylfrågan, 14. att riksdagen beslutar att 2 kap. 4 a § första stycket utlänningslagen skall ha följande lydelse: "Om en utlänning som söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på högst 12 månader ges. Detta inskränker inte rätten att begära att asylansökningen prövas i vanlig ordning.", 15. att riksdagen avslår förslaget om ändrad lydelse av 2 kap. 5 § utlänningslagen, 16. att riksdagen beslutar att kammarrätten skall pröva nya ansökningar om uppehållstillstånd, 17. att riksdagen avslår den föreslagna 7 kap. 17 § utlänningslagen, 18. att riksdagen avslår förslagen till ändrad lydelse av 41 och 43 §§ rättshjälpslagen.
1993/94:Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ompröva sin syn på orsaken till anhöriginvandringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för ersättning för hälso- och sjukvård till andra utlänningar än asylsökande som sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas här under den tid ansökan prövas.
1993/94:Sf14 av Georg Andersson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylsökandes boende, 2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande arbete utan ersättning för asylsökande, 3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd, 4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till ändring av 2 kap. 5 § i utlänningslagen beträffande skärpta kriterier för bifall till förnyad ansökan.
1993/94:Sf15 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en ändring av 2 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529), 2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om uppehållstillstånd på grund av synnerliga skäl av humanitär art, 3. att riksdagen beslutar om följande lydelse av 41 § 8 rättshjälpslagen: Regeringens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, om utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller utvisning, Motionens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, som grundar sig på tidigare icke prövad omständighet, 4. att riksdagen avslår föreslagen ändring av 43 § rättshjälpslagen.
1993/94:Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, såvitt nu är i fråga, antar följande lydelse av 10 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl.: "Den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i asylärendet har inte rätt till dagersättning enligt 17 §", 2. att riksdagen avslår förslaget i 2 kap. 4 a § andra stycket lagen om ändring i utlänningslagen, 3. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om förläggningar för asylsökande i stället för vad regeringen föreslagit, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förläggningsboende skall gälla för asylsökande, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning för eget boende inte skall betalas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete och sysselsättning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nivån på dagersättning till asylsökande måste sänkas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att CSN inte skall svara för utbetalning av ekonomiskt bistånd till asylsökande, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientavgiften, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiva åtgärder för att stimulera frivilligorganisationernas medverkan i flyktingmottagandet i kommunerna samt studier av organisationernas verksamhet i övriga nordiska länder, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för uppehållstillstånd vid tillfälligt behov av skydd, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kostnaderna för asylmottagandet måste pressas ner med betydande belopp.
1993/94:Sf17 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta asylsökande arbeta inom den reguljära arbetsmarknaden under utredningstiden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta asylsökande bo utanför förläggning under utredningstiden.
1993/94:Sf18 av Marianne Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av asyllån, 2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 i den del som behandlar nedsättning av dagersättning för den som försvårar sin asylutredning eller utan giltigt skäl vägrar delta i organiserad verksamhet.
1993/94:Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt uppehållstillstånd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts beträffande tillfälliga uppehållstillstånd och att hänsyn bör tas till de anvisningar och uttalanden som gjorts av UNHCR, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett förslag till ett konkret återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt skyddsbehövande snarast bör framläggas, 5. att riksdagen avslår förslaget om skärpningar av kriterier i samband med ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut om avvisning och utvisning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till rättshjälp genom offentligt biträde i nämnda typ av ärenden skall kvarstå.
1993/94:Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskap och grundorganisation för mottagande av asylsökande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd, 3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad avser 5 och 7 §§ i förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl., 4. att riksdagen beslutar att 6 § i förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. ges följande lydelse: Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och den som driver verksamheten. Innan avtal träffas skall länsarbetsnämnd och berörd lokal facklig organisation ges tillfälle att yttra sig, 5. att riksdagen beslutar att 10 § i förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.m. ges följande lydelse: För den som fyllt 16 år och uppbär fullt dagbidrag och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 § sättas ned, dock inte till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen mathållning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om arbete på den öppna arbetsmarknaden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientavgifter för asylsökandes sjukvård, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndighetsutövning och tystnadsplikt vid entreprenad, 9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad avser förslaget till ändring i 2 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529).
1993/94:Sf21 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen beslutar att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl för att dagpenningen inte skall nedsättas för den som inte deltar i organiserad verksamhet.
1993/94:Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till asylsökande i samband med arbete knutet till förläggning, 2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att någon skyldighet inte bör föreligga för Invandrarverket att samråda med länsarbetsnämnden resp. fackliga organisationer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av arbete knutet till förläggning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av tillfälliga uppehållstillstånd, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett repatrieringsprogram, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 2 kap. 5 § utlänningslagen om skärpta kriterier för bifall till förnyad ansökan.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd för kosovoalbaner.
1993/94:Sf603 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på lämpligt sätt verka för att systematiskt utreda hur många av flyktingarna i Sverige från länderna i det forna Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och behandling på grund av våldtäkter och andra övergrepp och att ge dem den hjälpen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och från olika flyktingförläggningar planeras, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan de placeras i vanliga skolklasser, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje flyktingbarn att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är förenligt med barnets bästa.
1993/94:Sf607 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingmottagande.
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet till kommunerna, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik.
1993/94:Sf614 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för flyktingbarn.
1993/94:Sf616 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om invandrarorganisationernas möjlighet till medverkan i samhället.
1993/94:Sf620 av Magnus Persson (s) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär att i vissa komplicerade ärenden tillfälliga uppehållstillstånd kan beviljas för längre tid.
1993/94:Sf621 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i asylhanteringen endast tillämpa tillfälliga uppehållstillstånd, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga annan huvudman än Statens invandrarverk för förläggningsverksamheten.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga upphållstillstånd som en lösning i vissa fall, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till fadderfamiljer, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande till kommunerna av den förläggningsverksamhet som nu bedrivs av Invandrarverket, 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asylsökande bör få rätt att arbeta efter tre månaders väntetid, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylsökandes tillgång till sjukvård, tandvård, barnomsorg och skolgång.
1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bättre tillvaratagande av frivilligorganisationernas kompetens.
1993/94:Sf627 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett program för frivilligt återvändande utreds och förslag därom snarast framläggs i riksdagen samt att internationella initiativ tas därom.
1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd och återvändandeprogram, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat program med förslag om förbättringar för flyktingbarn, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvandring.
1993/94:Sf633 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och från olika flyktingförläggningar planeras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan de placeras i vanliga skolklasser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje flyktingbarn att bli hörd och lyssnad till på ett sätt som är förenligt med barnets bästa.
1993/94:Sf636 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt uppehållstillstånd, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd och att hänsyn bör tas till de anvisningar och uttalanden som gjorts av UNHCR, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslag till ett konkret återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt skyddsbehövande snarast framläggs, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad sjukvård för asylsökande och flyktingar.
1993/94:U618 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingars möjlighet till adekvat psykologisk vård.
Yrkande 1 i motion 1993/94:Sf12 och yrkande 11 i motion 1993/94:Sf16 behandlas av utskottet i annat sammanhang.
Utskottet
Mottagningssystemet för asylsökande
Allmänt
Nu gällande system för mottagande av asylsökande och flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra utlänningar.
Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels beslut om en regionaliserad organisation för Statens invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden skulle bli snabbare och säkrare, innebär att så gott som alla asylsökande först tas emot på en utredningssluss där asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell handläggning. En asylsökande har i och för sig rätt att vistas var han vill under väntetiden. Rätten till bistånd är emellertid knuten till att han i normalfallet vistas på en förläggning.
Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar utredningsslussar och asylförläggningar, både förläggningar som ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar som den fasta organisationen vid behov kompletteras med. Invandrarverket har nu en basorganisation för att klara av 30 000 asylsökande. I årets budgetproposition anges att en neddragning av kapaciteten till motsvarande 25 000 asylsökande innebär att verket ändå har handlingsberedskap. I budgetpropositionen anges vidare att det vid ingången av budgetåret 1993/94 fanns ca 90 000 asylsökande och flyktingar på Invandrarverkets förläggningar. Under innevarande budgetår räknar verket med att kunna avveckla ca 56 000 platser. Förläggningarna bedöms omfatta 36 000 belagda platser vid ingången av budgetåret 1994/95 och 10 000 vid utgången av samma budgetår.
Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller företag och i några fall av kommuner. Förläggningschefen och viss annan personal är regelmässigt anställda av Invandrarverket. Endast i ett fåtal fall är det fråga om total entreprenad.
På förläggningar bor de asylsökande vanligen i möblerade lägenheter och har eget hushåll. Familjer bor i regel tillsammans i en lägenhet medan ensamstående placeras flera tillsammans i en gemensam lägenhet. Bostaden är kostnadsfri och dagbidrag utgår för att täcka asylsökandens behov av medel för sin dagliga livsföring. När inkvartering sker i rum utan möjlighet till självhushållning ingår fri mat i vistelsen. Dagbidraget utgår då med ett lägre belopp.
Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om beslutet överklagas skall ärendet normalt inte behöva ta mer än sex månader från det att handläggningen påbörjades hos polisen (prop. 1988/89:105, SfU17, rskr. 225).
Förläggningsverksamheten
Propositionen
I propositionen anges att Statens invandrarverk även fortsättningsvis skall vara huvudman för mottagandet av asylsökande. I verkets ansvar skall ingå att se till att det finns förläggningsplatser för alla asylsökande som är i behov av inkvartering på en förläggning.
Enligt regeringen skulle en ökad konkurrens mellan totalentreprenader och Invandrarverkets egen verksamhet sannolikt innebära ökad effektivitet och minskade kostnader. Om de asylsökande i större utsträckning än hittills får möjlighet att själva ordna sitt boende bör kostnaderna för mottagandet också kunna minska. Eget boende ger dessutom de asylsökande möjlighet till ett aktivare liv och till minskad social isolering under väntetiden. Mångfald i förläggningsverksamheten är av betydelse även för att utveckla kvalitet i verksamheten. I propositionen framhålls också vikten av att mottagandet utformas så flexibelt att det skall vara möjligt att på ett bra sätt möta variationer i fråga om antal asylsökande, deras bakgrund och förutsättningar.
Regeringen anser att driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad, och Invandrarverket skall aktivt arbeta för att skapa en marknad för förläggningsverksamhet i sin helhet. Målsättningen bör vara att en väsentlig del av förläggningsverksamheten skall läggas ut på entreprenad. Regeringen anser att det är angeläget att hela mottagningssystemet omfattas av ett anbuds- och konkurrensförfarande, inte minst den basorganisation för mottagandet av asylsökande som Invandrarverket bedömer nödvändig.
Invandrarverket skall med utgångspunkt i de övergripande målen och riktlinjerna för mottagandet fastställa vad en entreprenad skall innehålla. Verket skall formulera konkreta och mätbara mål för entreprenaderna. Det bör klart framgå av avtalen vad som skall ingå i entreprenaden, såväl vad gäller innehållet i verksamheten som lämplighet och kompetens hos den anställda personalen. En kontinuerlig uppföljning bör ske av om verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.
I propositionen anförs vidare att uppgifter som innefattar myndighetsutövning, t.ex. beslut om dagersättning och särskilt bidrag samt registrering vid utredningssluss, inte bör ingå i entreprenaden. Regeringen anser däremot att den ekonomiska utredning som föregår beslut om bistånd inte innebär myndighetsutövning. Enligt regeringen bör skyldighet för personal hos privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt skrivas in i entreprenadavtalen.
Invandrarverket har för närvarande avtal med ett tiotal kommuner om förläggningar för asylsökande i kommunal regi. I propositionen anförs att kommuner inte skall svara för uppgifter som är en statlig angelägenhet eller som inte har anknytning till kommunens medlemmar. Regeringen anser därför att kommunerna inte bör driva en fullständig förläggningsverksamhet på entreprenad, och avtal av den typ som redan träffats bör fortsättningsvis höra till undantagen.
Regeringen föreslår att asylsökande skall ha samma rätt till dagersättning oavsett om de vistas på en förläggning eller om de på egen hand ordnat bostad. Om det egna boendet upphör skall Invandrarverket erbjuda plats på en förläggning.
För att stimulera till eget boende bör en asylsökande som ordnat sådant få viss hyresersättning. Regeringen anser det rimligt med en ersättning för ensamhushåll med 500 kr per månad och för medlemmar i en familj med 1 000 kr per månad sammanlagt. Kostnaden blir lägre än genomsnittet vid förläggningsboende. Enligt regeringen är det inte troligt att särskilt många asylsökande skaffar en egen lägenhet. Regelmässigt torde det bli fråga om inneboende hos släkt eller vänner.
Ett eget boende kan medföra vissa arbetsuppgifter för kommunen. Regeringen bedömer att staten i någon form bör ersätta de merkostnader kommunerna kan få för asylsökande i eget boende, åtminstone kostnader som inte är marginella.
Motioner
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) delar motionärerna regeringens uppfattning att Invandrarverket skall vara huvudman för mottagandet av asylsökande. De motsätter sig däremot att mottagandet skall organiseras så att det främjar att asylsökande bor utanför förläggningssystemet. För att handläggningstiderna skall kunna hållas korta är det enligt motionärerna nödvändigt att de asylsökande snabbt kan nås av utredarna. Detta innebär att det inom Invandrarverket måste finnas en grundorganisation med utredningsslussar och ett antal fasta förläggningar. Motionärerna motsätter sig inte att Invandrarverket i ökad utsträckning köper tjänster och även låter entreprenörer driva förläggningar men ifrågasätter om det är Invandrarverkets uppgift att arbeta aktivt för att öka inslaget av entreprenad. De framhåller att det är viktigt att Invandrarverket formulerar grundprinciperna för vad entreprenaden skall innehålla och formulerar konkreta och mätbara mål för kostnad och kvalitet för entreprenadverksamheten. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om det anförda.
Även i tre andra motioner hävdas att den asylsökande bör bo i förläggning under utredningstiden. Det gäller motionerna Sf17 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkande 2, Sf14 av Georg Andersson (s) yrkande 1 och Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) yrkande 4. I yrkande 5 i motion Sf16 motsätter sig motionärerna också att bostadsersättning skall lämnas.
I motion Sf16 (yrkande 3) anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist att i stort sett all förläggningsverksamhet bör vara utlagd på entreprenad inom tre år. De anser också att förläggningsverksamheten bör inriktas på boende i helpension samt att kommunerna inte bör driva förläggningsverksamhet.
I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) anför motionärerna att en ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala förläggningar bör göras innan man tar ställning till förslaget att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör driva förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för kommunal förläggningsverksamhet bör utredas. Motionärerna anser vidare att organisationer som driver förläggningar skall vara politiskt och religiöst obundna. Motionärerna begär i yrkandena 2 och 3 att det anförda ges regeringen till känna.
I motion Sf607 av Widar Andersson (s) anförs att besparingskrav kommer att riktas mot flyktingmottagandet även under de kommande åren, och risken är därför uppenbar att förläggningsplatserna kommer att bli allt sämre. Motionären förordar med anledning härav att merparten av förläggningarna drivs på entreprenad i första hand av invandrarnas egna föreningar och församlingar men även av andra ideella organisationer. Genom de ideella insatserna kan statens utgifter för förläggningsverksamheten reduceras med ca 20 %. Motionären föreslår att detta ges regeringen till känna.
I motion Sf20 yrkande 8 av Börje Nilsson m.fl. (s) anser motionärerna att det är en klar olägenhet att anställda hos en entreprenör inte är bundna av sekretesslagen. Regeringens förslag att tystnadsplikten får regleras i avtal innebär att tystnadsplikten inte blir straffsanktionerad. Eftersom de asylsökande ofta har dåliga erfarenheter från sitt f.d. hemland bör sekretessfrågorna tas på största allvar. Enligt motionärerna bör en översyn av sekretesslagstiftningen därför ges högsta prioritet. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Även i motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) tas frågan om tystnadsplikt upp. Motionärerna anser att det är nödvändigt att sekretessfrågorna lagregleras innan förslaget om förläggningsverksamhet på entreprenad genomförs. Eftersom flyktingspionage förekommer måste säkerheten för de asylsökande noga beaktas. Motionärerna anser i yrkande 12 att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om lagreglerad tystnadsplikt för anställda hos entreprenörer som driver flyktingförläggningar. Vidare begär motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om att entreprenörer inte skall få svara för delgivning av beslut i asylfrågan med hänsyn till den betydelse som delgivningen normalt har för ett följande beslut om förvarstagande.
I motionerna Sf603 yrkande 3 av Margareta Viklund (kds) och Sf633 yrkande 1 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) anförs att flyktingbarnen i Sverige börjar fösas från ort till ort allt eftersom olika flyktingförläggningar läggs ner. Eftersom barnen ofta har ett svårt förflutet är det enligt motionärerna särskilt viktigt att de får känna trygghet. Motionärerna begär tillkännagivanden om att speciell hänsyn bör tas till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och från olika flyktingförläggningar planeras.
I tre motioner föreslås en annan lösning av huvudmannaskapet för förläggningsverksamheten. Såväl Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion Sf622 yrkande 32 som Sten Söderberg (-) i motion Sf608 yrkande 8 begär tillkännagivanden om att kommunerna bör överta ansvaret för förläggningsverksamheten. I motion Sf621 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) yrkande 5 anförs att man bör överväga en överföring av huvudmannaskapet till t.ex. frivilligorganisationer.
Utskottet
Regeringen anför i propositionen att Invandrarverket även fortsättningsvis bör vara huvudman för asylmottagandet och därvid ansvara för att det finns tillräckligt antal förläggningsplatser. Utskottet delar denna uppfattning. Motionerna Sf608 yrkande 8, Sf621 yrkande 5 och Sf622 yrkande 32 avstyrks följaktligen.
Utskottet delar även regeringens uppfattning att inslaget av entreprenader i förläggningsverksamheten bör öka. Genom ökad konkurrens blir verksamheten mer kostnadseffektiv. Ökad mångfald i förläggningsverksamheten är också av betydelse för att utveckla kvaliteten i verksamheten. Invandrarverket bör formulera målen för verksamheten och ange vad entreprenaden skall innehålla. För att konkurrensen verkligen skall bli effektiv är det viktigt att kostnadskalkylerna även för verksamhet driven i Invandrarverkets regi är jämförbara med övriga anbudsgivares. Även om situationen nu är sådan att en avveckling av förläggningar måste ske, är det viktigt att ett anbudsförfarande kommer till stånd när nuvarande entreprenadavtal går ut.
Utskottet vill emellertid understryka vikten av att verket vid anbudsgranskningen, vilket även anges i propositionen, bedömer inte bara priset utan även om entreprenören har förutsättningar att nå de uppsatta målen. En kontinuerlig uppföljning bör också ske av om verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.
Av mycket stor betydelse för asylmottagandet är att förläggningsverksamheten kan fungera flexibelt och så långt möjligt klarar de kraftiga svängningar i asylmottagandet som kan uppstå. Framför allt i slussorganisationen behöver man ha beredskap för en hastigt ökad tillströmning av asylsökande. Bl.a. med hänsyn härtill delar utskottet regeringens bedömning att det inte är lämpligt att uppställa något närmare angivet mål än att entreprenadverksamhet bör utgöra en väsentlig del av förläggningsverksamheten. Motion Sf16 yrkande 3 avstyrks därför i denna del.
I propositionen framhålls att de ideella organisationerna spelar en viktig roll i mottagandet av asylsökande. I motion Sf12 yrkande 3 anges emellertid att förläggningarna inte bör få drivas av politiskt och religiöst bundna organisationer. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte bör finnas några hinder att driva förläggningar med särskild inriktning eller för särskilda grupper, förutsatt att verksamheten uppfyller vissa grundläggande krav. Att mottagande i sådana organisationers regi kan vara mycket värdefullt har bl.a. den verksamhet visat som Judiska församlingen i Stockholm bedriver. Det är dock viktigt att Invandrarverket formulerar konkreta och mätbara mål för entreprenadverksamheten. Detta har också understrukits i propositionen. Som ovan nämnts har regeringen också påpekat att verket måste göra en bedömning av om entreprenören har förutsättningar att nå de mål som finns för verksamheten. Syftet med motion Sf12 yrkande 3 får anses tillgodosett med vad utskottet sålunda anfört. Något uttalande med anledning av motion Sf607 är inte påkallat.
Med anledning av att det i propositionen anges att avtal med kommuner i fortsättningen skall tillhöra undantagen begärs i motion Sf12 en utvärdering av erfarenheterna från kommunala förläggningar. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i detta avseende. Någon särskild utvärdering är därför inte påkallad. Med anledning härav är inte heller frågan om särskilt lagstöd för kommunal förläggningsverksamhet aktuell. Utskottet vill dock erinra om att enligt vad som anges i propositionen kan kommunernas kunskap och erfarenheter utnyttjas genom begränsade tjänsteköp eller annan medverkan från kommunernas sida. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf12 yrkandena 2 och 3. Utskottet avstyrker bifall också till motion Sf16 yrkande 3 till den del motionen gäller kommunala förläggningar.
Vad gäller själva förläggningsboendet förordar regeringen att helpensionsboende så långt möjligt ersätts med boende i självhushåll i vanliga lägenheter. Detta har också förordats av Riksrevisionsverket som granskat Invandrarverkets upphandling av förläggningskapacitet. Utskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga och avstyrker bifall till motion Sf16 yrkande 3 i denna del.
Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att man vid förändringar i verksamheten så långt möjligt bör undvika att familjer med barn som går i skolan måste flytta mellan olika asylförläggningar. Utskottet förutsätter att detta beaktas utan något uttalande från riksdagens sida. Motionerna Sf603 yrkande 3 och Sf633 yrkande 1 får anses tillgodosedda med det anförda.
I propositionen anges vidare att skyldighet för personal hos privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt bör skrivas in i entreprenadavtalen. Utskottet delar de farhågor som framförs i motionerna Sf12 och Sf20. Inte minst måste riskerna för flyktingspionage tas på största allvar. Utskottet anser det därför nödvändigt att tystnadsplikten för privat anställda regleras i lag. Härigenom kommer ett brott mot tystnadsplikten att kunna straffbeläggas. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagreglering. Riksdagen bör med bifall motionerna Sf12 yrkande 12 och Sf20 yrkande 8 som sin mening ge regeringen detta till känna.
Något formellt hinder mot att en privat entreprenör anlitas som bud vid en delgivning föreligger inte, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 13.
Som tidigare angivits är avsikten med det nuvarande systemet att en asylsökande skall bo på förläggning i väntan på beslut om uppehållstillstånd. Något hinder för en asylsökande att bo på annat håll föreligger dock inte. Däremot utges asylbidrag, förutom till den som bor på förläggning eller anvisats plats i kommun, endast till den som vistas i en kommun som han eller hon har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga skäl att vistas i. Från början var tillämpningen av bestämmelserna mycket restriktiv, men den har nu mjukats upp.
I flera motioner befaras att ett ökat inslag av eget boende bland de asylsökande skulle kunna försvåra utredningen och leda till längre handläggningstider. Beträffande sådana farhågor har i propositionen anförts att förslaget innebär att dagersättning skall kunna reduceras för den som genom att hålla sig undan försvårar utredning i asylärendet. Det innebär vidare att alla asylsökande skall registreras vid en förläggning och att Invandrarverket, och inte som i dag kommunerna, skall svara för bistånd åt asylsökande som har eget boende utanför en förläggning. En asylsökande får därmed ett starkt intresse av att själv hålla kontakt med Invandrarverket och att underrätta verket om eventuella adressändringar. Regeringen bedömer därför att den föreslagna ordningen inte kommer att medföra att det blir svårare än i dag för myndigheterna att hålla kontakt med de asylsökande.
Enligt utskottet torde ett eget boende vara till stor fördel för den enskilde som därigenom får ett större ansvar för sin egen situation. Samtidigt minskar statens utgifter och detta även om viss ersättning lämnas. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att sådan bostadsersättning som redovisats i propositionen lämnas för den som ordnar eget boende. Motionerna Sf16 yrkandena 4 och 5 och Sf17 yrkande 2 avstyrks.
I detta sammanhang vill utskottet tillägga att en asylsökande enligt nuvarande lagstiftning har rätt till kostnadsfri bostad. För den som av särskilda skäl bor i en kommun kan det därför förekomma att kommunen svarar för den faktiska bostadskostnaden, en kostnad som kommunen får ersatt av Invandrarverket som asylbistånd. I det föreslagna systemet kommer sådana kostnader inte att ersättas. Däremot kommer Invandrarverket, eller entreprenören inom ramen för entreprenadavtalet, att på eget initiativ kunna välja att förhyra en bostad i kommunen för att där placera en asylsökande i stället för på själva förläggningen. Utskottet anser det dock rimligt att inte alla asylsökande som i dag har en bostad genom kommunens försorg skall behöva flytta till en förläggning när den nya lagen träder i kraft. En möjlighet bör därför öppnas för regeringen, eller den myndighet regeringen föreslår, att övergångsvis föreskriva om rätt till kostnadsfri bostad för en asylsökande. Därmed följer också en rätt för kommunen att få ersättning för sina utlägg. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om ett tillägg till övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.
Ett eget boende torde i normalfallet inte medföra några problem. I undantagsfall kan dock möjligheterna till eget boende komma att missbrukas. Regeringen har som framgått också föreslagit att dagersättningen skall kunna sättas ned i sådana fall. Utskottet anser att det är av sådan vikt att handläggning av asylärenden inte försenas att hela dagersättningen men även bostadsersättningen under vissa förutsättningar skall kunna dras in i de fall en asylsökande under en längre period fördröjer utredningen. Utskottet återkommer till denna fråga under avsnittet Ekonomiskt bistånd åt asylsökande.
Enligt utskottets mening är det svårt att i dag bedöma vilken omfattning det egna boendet kan komma att få. Oavsett omfattningen torde det inte ställa till med några större problem för Invandrarverkets planering av antalet platser i förläggningsverksamheten. Det är dock viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och de effekter det egna boendet får i olika avseenden, inte minst vad gäller handläggningstiderna. Om ett utökat eget boende visar sig få negativa konsekvenser bör regeringen föreslå åtgärder. Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna. Härigenom tillgodoses delvis motion Sf14 yrkande 1 och i denna del även motion Sf20 yrkande 1.
Motion Sf20 yrkande 1 får i övriga delar anses tillgodosedd med vad utskottet ovan anfört.
Arbete på öppna arbetsmarknaden
Nuvarande ordning
Sedan juli 1992 kan asylsökande undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd om Invandrarverket bedömer att verkets beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från ansökan. Invandrarverket skall utfärda bevis härom. Den asylsökande kan därefter ta arbete på den öppna arbetsmarknaden. Bestämmelserna är intagna i 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen (1989:547).
Propositionen
Regeringen anser att nuvarande bestämmelser om rätten för asylsökande att arbeta på öppna arbetsmarknaden bör gälla även fortsättningsvis.
Motioner
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) anför motionärerna att den nuvarande ordningen leder till byråkrati och onödiga kostnader. De begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om att förutsättningarna för utfärdande av bevis i stället bör vara att den asylsökande har vistats på en förläggning i fyra månader och har ett erbjudande om arbete. En sådan ordning skulle leda till en kostnadsbesparing.
Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 yrkande 4 att asylsökande automatiskt skall få temporärt arbetstillstånd, om beslut om uppehållstillstånd inte fattats inom tre månader från ansökningen. Arbetstillståndet bör endast gälla kollektivavtalsreglerat arbete. Ett tillkännagivande om att asylsökande bör få rätt att arbeta efter tre månaders väntetid begärs vidare i motion Sf622 yrkande 33 av Gudrun Schyman m.fl. (v).
I motion Sf17 yrkande 1 av Sten Andersson i Malmö (m) begär motionären ett tillkännagivande om att asylsökande inte bör tillåtas arbeta inom den reguljära arbetsmarknaden under utredningstiden.
Utskottet
Invandrarverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 angivit att det för hanteringen av undantagen från arbetstillstånd går åt ca 6 årsarbetskrafter. Eftersom endast ca 50 asylsökande bedöms ha legalt arbete anser verket att den nuvarande hanteringen inte fyller någon egentlig funktion. Verket föreslår att endast de som fått arbetserbjudande skall erhålla beslut om undantag från kravet på arbetstillstånd. Det skulle ge en besparing på ca 1,5 miljoner kronor vid samma antal asylsökande som under budgetåret 1992/93.
Enligt utskottets mening innebär den nuvarande ordningen onödigt höga kostnader för hanteringen av de asylsökandes rätt att under vissa förutsättningar arbeta. Invandrarverket har i sin anslagsframställning föreslagit en administrativt enklare lösning. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i detta förslag bör finna en bättre lösning av arbetstillståndsfrågan, och riksdagen bör med anledning av motionerna Sf12 yrkande 4, Sf20 yrkande 6 och Sf622 yrkande 33 som sin mening ge regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker däremot bifall till motion Sf17 yrkande 1.
Annan sysselsättning för asylsökande
Propositionen
Invandrarverket har tagit fram riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på förläggning. Utgångspunkten är att den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring, också skall ha en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen och därutöver erbjudas andra former av organiserad sysselsättning som så långt som möjligt är till nytta för honom/henne oavsett utgången i asylärendet. Verksamheten skall stimulera till att utveckla kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Invandrarverket har också i ett särskilt projekt utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets barnverksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna.
I propositionen anförs att det är angeläget att Invandrarverket utvecklar sitt program för organiserad verksamhet för asylsökande och att detta inte begränsas till att gälla asylsökande på förläggning. Den organiserade verksamheten kommer enligt regeringen att ha följande former: deltagande i svenskundervisning och orientering om det svenska samhället, studiecirklar o.dyl. deltagande i det gemensamma arbetet på förläggningen deltagande i verksamhet utanför förläggningen.
I propositionen anges att målsättningen bör vara att alla asylsökande skall arbeta eller delta i någon form av organiserad verksamhet under 40 timmar per vecka. Särskilt angeläget är att en meningsfull sysselsättning kan beredas ungdomar mellan 16 och 18 år.
Den sysselsättning som kan komma i fråga vid förläggningsboende är i första hand sådan som erbjuds inom förläggningsområdet. För att kunna erbjuda asylsökande sysselsättning enligt den målsättning som angivits är det emellertid nödvändigt att de kan erbjudas sysselsättning även utanför förläggningarna.
För att underlätta möjligheterna att sysselsätta dem föreslås att de asylsökande med avseende på den organiserade sysselsättningen inte skall betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig mening. Arbetsmiljölagen bör dock delvis tillämpas även på de arbetsuppgifter som de asylsökande utför. Försäkringsskyddet för arbetsskador bör byggas ut. Försäkringsskyddet bör även kompletteras så att det omfattar skada som asylsökande kan vålla på uppdragsgivarens egendom. Någon särskild ersättning för utfört arbete skall inte lämnas till de asylsökande. Det normala måste i stället vara att den som sysselsätter asylsökande betalar ett belopp till Invandrarverket för att få arbetet utfört.
Det bör i första hand ankomma på Invandrarverket att söka ordna sysselsättning för asylsökande och teckna avtal med uppdragsgivaren. Har driften av en förläggning lagts ut på entreprenad kan verket uppdra åt entreprenören att träffa avtal om sysselsättning.
Samma rättigheter och skyldigheter i fråga om organiserad verksamhet bör gälla för alla asylsökande oavsett om de bor på förläggning eller hos anhöriga eller vänner. I praktiken torde dock Invandrarverkets möjligheter att ordna sysselsättning för dem som inte bor på förläggning vara ganska små.
I princip bör det vara fråga om verksamhet som annars inte skulle bli utförd. Det får således inte vara fråga om arbeten som bör utföras på marknadsmässiga villkor. Inom områdena natur-, landskaps- eller fornminnesvård torde det även i fortsättningen finnas arbetsuppgifter.
Enligt regeringen kan det många gånger vara naturligt att Invandrarverket samråder med berörd facklig organisation och länsarbetsnämnd innan avtal om sysselsättning träffas, men någon formell samrådsskyldighet bör inte föreligga.
Motioner
I fem motioner framförs invändningar mot regeringens förslag om organiserad sysselsättning.
I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) motsätter sig motionärerna att vissa delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen inte skall gälla asylsökande. De begär därför avslag på förslagen till 5 och 7 §§ nya lagen (yrkande 3). De anser vidare att riksdagen bör besluta att det är Invandrarverket, och inte en privat entreprenör, som skall träffa avtal om sysselsättning. Dessutom skall länsarbetsnämnden och de fackliga organisationerna ges tillfälle att yttra sig innan sådant avtal träffas (yrkande 4).
Även Berndt Ekholm m.fl. (s) i motion Sf22 yrkande 2 och Berith Eriksson m.fl. (v) i motion Sf12 yrkandena 5 och 6 anser att samråd skall ske med de fackliga organisationerna och länsarbetsnämnden.
I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. begär motionärerna vidare i yrkande 1 ett tillkännagivande om att ersättning bör utges till asylsökande i samband med arbete knutet till förläggning och i yrkande 3 ett tillkännagivande om vikten av att arbetet är meningsfullt. De asylsökande bör ges ett större ansvar för den allmänna skötseln av förläggningen.
Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 ett tillkännagivande om att Invandrarverket i vissa fall bör få lämna ersättning för att t.ex. handikappade skall få delta i organiserad verksamhet (yrkande 7).
I motion Sf14 yrkande 2 av Georg Andersson (s) anför motionären att förslaget om arbete inom ramen för den organiserade sysselsättningen innebär ett system med arbetsplikt utan ersättning för asylsökande. Villkoren är oklara. Motionären begär avslag på förslaget.
I motion Sf16 yrkande 6 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anför motionärerna att de inte motsätter sig att viss svenskundervisning sker på förläggningen men anser att man bör prioritera undervisning på asylsökandens eget språk. Någon ersättning bör inte lämnas till den som förmedlar undervisningen. När det gäller utomhusaktiviteter som deltagande i landskapsvård eller kulturminnesvård anser motionärerna att den asylsökande endast bör delta i sådan verksamhet som inte skulle ha utförts av svensk arbetskraft. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Med anledning av förslaget att dagersättning skall kunna sättas ned i vissa fall anför Harry Staaf (kds) i motion Sf21 att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl att inte delta i organiserad verksamhet.
Utskottet
Invandrarverket har under senare år, vilket även framhålls i propositionen, lagt ned ett förtjänstfullt arbete på att skapa meningsfull sysselsättning för asylsökande under väntetiden. Man har arbetat efter mycket ambitiösa riktlinjer. Verksamheten har inriktats på att en asylsökande skall ta ansvar för sin dagliga livsföring och få en aktivare roll i den dagliga skötseln av förläggningen. Sysselsättningen skall så långt möjligt vara till nytta för asylsökanden oavsett utgången av ärendet. Barn i grundskoleåldern går i skola. Särskilda aktiviteter ordnas också för barn.
Regeringen föreslår nu att dessa insatser utökas samtidigt som de asylsökande i princip skall vara skyldiga att delta i verksamheten. I första hand torde det bli fråga om skötsel av den egna förläggningen. Målet skall vara att en asylsökande sysselsätts 40 timmar i veckan. För att nå det målet måste man även sträva efter att finna sysselsättningstillfällen utanför förläggningen. Enligt utskottets mening är det då nödvändigt att undanröja de hinder som motverkar att sådana sysselsättningstillfällen skapas. Av denna anledning tillstyrker utskottet att en asylsökande inte skall anses som arbetstagare när han eller hon sysselsätts i uppgifter som ingår i den organiserade sysselsättningen. Det är också viktigt att inte bygga upp en byråkrati omkring verksamheten. Utskottet anser därför att någon skyldighet att samråda med länsarbetsnämnd och fackliga organisationer inte skall föreligga. Som regeringen angivit är det däremot många gånger naturligt att sådant samråd sker. Något hinder för en entreprenör att träffa avtal om sysselsättning skall av samma skäl inte heller föreligga. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf12 yrkandena 5 och 6, Sf14 yrkande 2, Sf20 yrkandena 3 och 4 och Sf22 yrkande 2.
De synpunkter som framförs i motion Sf22 yrkande 3 om innehållet i verksamheten anser utskottet överensstämmer med intentionerna i propositionen. Detta gäller även motion Sf16 yrkande 6 till den del motionen gäller arbetets art.
Regeringen anser att någon särskild ersättning inte skall lämnas till en asylsökande som deltar i sådan verksamhet som avses i lagen. Utskottet delar denna uppfattning. Härigenom blir gränsen också tydligare mot arbetsuppgifter som bör utföras på marknadsmässiga villkor. Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf22 yrkande 1.
I propositionen anges att det normala i stället måste vara att den som sysselsätter asylsökande i ett arbete betalar ett belopp till Invandrarverket för att få arbetet utfört. Däremot bör det enligt regeringen inte förekomma att Invandrarverket betalar för att asylsökande skall delta i en verksamhet. Utskottet kan dock inte se något hinder mot att ersättning i vissa fall lämnas till uppdragsgivaren, t.ex. när sysselsättning ordnas för handikappade asylsökande. Utskottet anser inte att en sådan lösning kräver något uttalande från riksdagens sida, och motion Sf12 yrkande 7 bör lämnas utan åtgärd.
I propositionen anges ålder och sjukdom som exempel på giltiga skäl för att inte delta i den organiserade sysselsättningen. I motion Sf21 anser motionären att även omsorg om egna barn bör vara ett giltigt skäl. Enligt utskottets uppfattning skall vård av barn normalt sett inte behöva vara ett skäl för en förälder att inte delta i den organiserade verksamheten. Vid förläggningarna anordnas i regel barnverksamhet där föräldrarna förutsätts medverka i s.k. öppen förskola. Det är vidare viktigt att föräldrar även i annat fall och särskilt när det gäller svenskundervisning deltar i verksamheten. Utskottet förutsätter därvid att den organiserade sysselsättningen praktiskt bedrivs så att också föräldrar till små barn har möjlighet att delta. Med det anförda får motion Sf21 anses besvarad.
I motion Sf16 anges att hemspråksundervisning bör prioriteras. Utskottet anser att den närmare utformningen av den organiserade sysselsättningen inte bör regleras av riksdagen. Motion Sf16 yrkande 6 bör därför i denna del lämnas utan åtgärd.
Ekonomiskt bistånd åt asylsökande
Gällande bestämmelser
En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen (1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget, som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott, medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms särskilt angelägna.
När dagbidraget ursprungligen fastställdes utgick man från Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag. En generell sänkning, ca 10 procent, genomfördes i december 1992. För stora barnfamiljer var sänkningen större. Dagbidraget för ensamstående uppgår för närvarande till 71 kr för den som har egen mathållning och 24 kr för annan. För sammanboende är beloppen 61 resp. 19 kr. Beloppen för barn är betydligt lägre och dessutom halverade för barn utöver de två första.
En asylsökande som i annat fall vistas utanför förläggning har rätt till asylbidrag om han har synnerliga skäl att vistas i kommunen. Bistånd lämnas också till andra utlänningar, främst anhöriga, som söker uppehållstillstånd och har rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Propositionen
I propositionen föreslås att asylsökande liksom i dag skall ha möjlighet att få bistånd i form av logi, dagersättning och särskilt bidrag. Den som har inkomst eller egna tillgångar skall betala för logi och för kost när sådan ingår på förläggning.
Vidare anges att nivån på det ekonomiska biståndet liksom hur stor ersättning som skall erläggas för kost och logi bör läggas fast av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen bedömer att det finns utrymme för en generell sänkning av nivån på dagersättningen till barnfamiljer. En sänkning inom intervallet 2--10 kr per dag och barn beroende på barnets ålder bedöms rimlig. Regeringen anser vidare att dagbidraget bör fastställas i kronor och att kopplingen till Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag inte bör vara utgångspunkt vid fastställandet.
Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att bostadsersättning skall kunna lämnas till asylsökande som inte bor på en förläggning. En ersättning med 500 kr per månad för ensamstående och 1 000 kr per månad för familj har av regeringen bedömts rimlig. Även denna ersättning får sättas ned för den som har egen inkomst eller egna tillgångar.
Eftersom de asylsökande vistas här under begränsad tid och under den tiden inte har samma utgifter som personer som är bosatta här, anser regeringen att det klart bör framgå att den som omfattas av den nya lagen inte skall ha rätt till kompletterande bistånd enligt socialtjänstlagen.
Regeringen föreslår vidare att dagersättningen skall kunna sättas ned för person över 18 år som utan giltigt skäl vägrar att delta i program för organiserad verksamhet. Detsamma skall gälla för den som genom att hålla sig undan försvårar asylutredningen. Nedsättning får ske med belopp som motsvarar ersättning till asylsökande som inte har egen mathållning.
Invandrarverket skall besluta om och betala ut ekonomiskt bistånd till asylsökande och den som fått tillfälligt uppehållstillstånd. Invandrarverket får uppdra åt någon annan att svara för själva utbetalningen. För andra utlänningar (anhöriga) skall bistånd beslutas och betalas ut av socialnämnden i vistelsekommunen.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om asylbidrag förs samman med bestämmelserna om mottagande av och sysselsättning för asylsökande till en ny lag, lag om mottagande av asylsökande m.fl. Bestämmelserna om asylsökande i lagen gäller även den som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt den föreslagna 2 kap. 4 a § utlänningslagen.
Motioner
Berith Eriksson m.fl. (v) anser i motion Sf12 yrkande 8 att nivån på dagbidragen kan vara något lägre än i dag men motsätter sig att kopplingen mellan dagbidragen och Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag upphör. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser motionärerna att nivån på dagersättning till asylsökande måste sänkas kraftigt, och de begär ett tillkännagivande härom i yrkande 7.
I motion Sf18 yrkande 1 av Marianne Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om att asyllån bör införas när den organiserade verksamheten är fullt utbyggd. Motionären anser att nuvarande modell där man vid ankomsten till Sverige mer eller mindre automatiskt slussas in i ett bidragssystem ger fel signaler om förhållandena i Sverige och bidrar till en passivisering av den asylsökande. Bidragsberoendet har också gett en skev bild av de asylsökande bland många svenskar. Asyllånet kan helt eller delvis återbetalas genom arbete på förläggningen eller deltagande i svenskundervisning eller andra aktiviteter.
I flera motioner tas bestämmelserna om nedsättning av dagersättningen upp.
I motion Sf12 yrkande 9 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att behovet av en bestämmelse om nedsättning av dagersättning inte har redovisats i propositionen. Motionärerna begär avslag på förslaget att dagersättningen skall kunna sättas ner om den asylsökande försvårat utredningen genom att hålla sig undan.
I tre av motionerna föreslås i stället vidgade möjligheter till nedsättning av dagersättningen. I motion Sf20 yrkande 5 av Börje Nilsson m.fl. (s) påpekar motionärerna att de ungdomar mellan 16 och 18 år som saknar legal vårdnadshavare och för vilka Invandrarverket bedriver speciell verksamhet, s.k. ungdomsboende, erhåller fullt dagbidrag. Det måste enligt motionärerna anses som mycket angeläget att dessa ungdomar kommer i regelbunden verksamhet. Motionärerna anser att det därför bör finnas möjlighet till nedsättning av dagbidraget för dessa ungdomar, om de utan giltigt skäl vägrar att delta i organiserad verksamhet m.m. I motionerna Sf18 yrkande 2 av Marianne Andersson (c) och Sf16 yrkande 1 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begärs att dagersättningen skall kunna sättas ned helt.
Slutligen begärs i motion Sf16 yrkande 8 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) ett tillkännagivande om att Centrala studiestödsnämnden (CSN) inte skall svara för utbetalning av ekonomiskt bistånd till asylsökande.
Utskottet
En asylsökande måste under vistelsen i Sverige ha rätt till ekonomiskt bistånd som ger honom eller henne möjlighet att leva på en rimlig nivå. En asylsökande har dock inte samma utgifter som en person som är bosatt här, eftersom det är fråga om en begränsad tid. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att nivån på dagersättningen bör -- i förhållande till de nivåer som gällde i slutet av år 1993 -- kunna sänkas i den omfattning som anges i propositionen. Vid fastställandet av nivån på dagersättningen bör en bedömning göras av vilken nivå som kan anses rimlig för en asylsökande. Något behov av att knyta dagersättningen till Socialstyrelsens rekommenderade socialbidragsnorm föreligger inte enligt utskottet, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 8. Någon sänkning av dagersättningen härutöver bör inte göras. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion Sf16 yrkande 7.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt att asylsökande som ordnar eget boende skall kunna få bostadsersättning. Utskottet har därvid föreslagit att regeringen övergångsvis får föreskriva om kostnadsfri bostad i vissa fall.
I propositionen föreslås att dagersättning skall kunna sättas ned för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i organiserad verksamhet. Dagersättningen skall också kunna sättas ned för den som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Enligt utskottet är det mycket viktigt att en asylsökande eller annan utlänning inte fördröjer handläggningen av ärendet genom att hålla sig undan. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att dagersättningen skall kunna sättas ned i sådana fall. Vad gäller deltagande i organiserad sysselsättning är denna avsedd att göra väntetiden för asylsökande meningsfull. Sysselsättningen är ägnad att öka möjligheterna till en snabbare integrering i det svenska samhället för den som får stanna eller underlätta återvändandet till hemlandet för den som inte får uppehållstillstånd. Utskottet tillstyrker därför även förslaget att dagersättningen skall kunna sättas ned för en asylsökande som över huvud taget inte deltar i sådan verksamhet eller när denne mer systematiskt och regelbundet undandrar sig verksamheten. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion Sf12 yrkande 9. -- I avsnittet Annan sysselsättning för asylsökande har utskottet behandlat frågan om vård av egna barn skall vara giltigt skäl för att inte delta i organiserad verksamhet.
Utskottet befarar emellertid att, även med denna möjlighet till nedsättning av dagersättningen, det i något enstaka fall kan förekomma att en utlänning fortsättningsvis håller sig undan. Någon dagersättning behöver därvid inte utges till en asylsökande som bor på förläggning eftersom Invandrarverket alltid kan flytta honom eller henne till en förläggning där kost ingår i inkvarteringen. En asylsökande som bor utanför förläggning kan däremot fortsätta att uppbära bostadsersättning och kostdelen av dagersättningen. Enligt utskottets mening bör Invandrarverket ha möjligheten att under vissa förutsättningar dra in ersättningen helt. Eftersom en asylsökande alltid har rätt att bo på förläggning, vilket normalt är kostnadsfritt, anser utskottet att bostadsersättningen kan dras in. Om den förläggningsplats som då erbjuds omfattar kost genom Invandrarverkets försorg skall även dagersättningen kunna dras in. Invandrarverket måste därvid ge utlänningen en rimlig tid på sig att flytta till förläggningen och stor hänsyn måste tas till om den asylsökande har familj. Utlänningen behöver inte rent faktiskt ha flyttat för att hel nedsättning skall få ske, utan det räcker med att han eller hon erbjuds förläggningsplats. Någon skyldighet för honom eller henne att flytta till en förläggning föreligger inte heller. Vidare skall man först ha utnyttjat möjligheten att enbart sätta ned dagersättningen enligt propositionens förslag.
Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till ett nytt andra stycke i 10 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Genom förslaget tillgodoses motionerna Sf16 yrkande 1 och Sf18 yrkande 2.
Vad härefter gäller ungdomar under 18 år delar utskottet den uppfattning som framförs i motion Sf20. Det vore således av värde att kunna åberopa möjligheten till nedsättning av dagersättningen för att motivera ungdomar att delta i den verksamhet som organiseras för dem. Utskottet föreslår därför att dagersättningen skall kunna dras in även för en asylsökande som fyllt 16 men inte 18 år och som får dagersättning m.m. som ensamstående. Utskottet vill erinra om att möjligheten till nedsättning är avsedd att användas endast när någon mer systematiskt undandrar sig den organiserade sysselsättningen. Nedsättningsmöjligheten bör kunna utnyttjas även när den asylsökande håller sig undan och försvårar utredningen. Utskottet tillstyrker motion Sf20 yrkande 5 och föreslår ett tillägg i 10 § första stycket i enlighet med det anförda.
Utskottet vill här också ta upp frågan om bistånd åt en utlänning i avvaktan på att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs.
Enligt 11 § lagförslaget upphör rätten till bistånd när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas. Rätten till bistånd kvarstår dock för den tid som skäligen behövs för verkställigheten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 5 § lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. Med skälig tid avses enligt den nuvarande lagen (prop. 1987/88:80 s. 41) den förberedelsetid som utlänningen eller i förekommande fall polismyndigheten behöver för att ordna med utresan. Behovet får bedömas från fall till fall, men rätten till bistånd bör normalt upphöra senast ett par veckor efter det att avvisnings- eller utvisningsbeslutet eller beslutet i verkställighetsärendet vann laga kraft. Endast i undantagsfall, såsom då verkställigheten måste anstå med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, bör bistånd kunna beviljas för längre tid.
Utskottet har under senare tid uppmärksammat att den nuvarande bestämmelsen om rätten till bistånd på verkställighetsstadiet har föranlett problem. Särskilt har bestämmelsen blivit föremål för olika tolkningar i samband med avvisning av en grupp eritreaner. Invandrarverket har därvid hävdat att ansvaret för eritreanerna legat på kommunen. Utskottet anser att en sådan ordning inte kan anses tillfredsställande. Det är rimligt att staten, genom i första hand Invandrarverket, har ansvar för utlänningar som tidigare omfattats av statens kostnadsansvar även när en verkställighet drar ut på tiden. Utskottet föreslår därför att 11 § får en sådan lydelse att därigenom klargörs att statens kostnadsansvar omfattar även tiden för verkställighet. I den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter erfordras gentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, förutsätter utskottet att regeringen återkommer med förslag härom.
I motion Sf18 föreslås ett system med asyllån som överensstämmer med det som lagts fram av Utredningen (Ku 1992:04) om mottagandet av asylsökande och flyktingar. Regeringen har med hänsyn till bl.a. de administrativa kostnaderna ansett att förslaget för närvarande inte bör genomföras. Eftersom ett system med asyllån enligt utskottets mening har många fördelar, förutsätter utskottet att regeringen återkommer med förslag i frågan så snart de administrativa svårigheterna och andra problem kan övervinnas. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf18 yrkande 1 är således inte påkallat.
Vidare anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan om CSN skall kunna få svara för utbetalning av asylbidrag. Motion Sf16 yrkande 8 bör således avslås.
Utskottet har upprättat förslag till ny lydelse av 10 och 11 §§. Med denna ändring tillstyrker utskottet att riksdagen antar lagförslaget såvitt avser ekonomiskt bistånd.
Utskottet föreslår samtidigt att de hänvisningar som finns i 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag ersätts med hänvisningar till den nya lagen. Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lagändringar.
Hälso- och sjukvård m.m.
Gällande ordning
Landstingen har enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skyldighet att erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård åt dem som vistas inom landstinget. Detta innebär en skyldighet att erbjuda asylsökande akut sjukvård. Nivå och innehåll i sjukvården för asylsökande styrs förutom genom hälso- och sjukvårdslagen av bl.a. den statliga ersättningen och Socialstyrelsens allmänna råd. Enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om asylsökande rätt till ersättning av staten genom Invandrarverket för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort.
I Socialstyrelsens allmänna råd (1988:8) om hälsovård för flyktingar och asylsökande, vilka nu håller på att revideras, anges några riktlinjer för vad som avses med akutvård. Avgörande vid bedömningen är om en fördröjning av vårdinsatserna kan leda till negativa följder för patienten -- varvid bl.a. poängteras att psykiska symtom och störningar som ångest och depressioner kräver akuta åtgärder -- och vid bedömningen måste hänsyn tas till patientens möjligheter att få vård inom en nära framtid. Den asylsökandes behov av vård måste bedömas i perspektivet av att det kan dröja flera månader innan han eller hon har möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta har särskilt stor betydelse när det gäller barn.
Asylsökande barn får mer omfattande hälso- och sjukvård än vuxna. Barnen får barnhälsovård och vaccination i samma utsträckning som barn bosatta i Sverige.
För asylsökande som vistas på förläggning finns som regel en förläggningssjukvård för vilken Invandrarverket är huvudman. För sjukvård utanför kontorstid och för sluten vård svarar landstinget. Besök inom landstingets sjukvård är kostnadsfri för den asylsökande. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om särskilt bidrag.
Propositionen
Regeringen anser att asylsökande även fortsättningsvis skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att tillgången inte skall vara större än för befolkningen i övrigt och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör asylsökande, i enlighet med riksdagens principbeslut, betala viss avgift för sina sjuk- och tandvårdsbesök.
I propositionen anges att asylsökande barn i princip bör få tillgång till samma hälso- och sjukvård som barn bosatta i Sverige. Vid bedömningen av vilken vård som skall ges bör dock beaktas att det inte är klart om barnet kommer att stanna i Sverige och vidare bör beaktas asylärendets förväntade handläggningstid. Vård som kräver långvariga behandlingstider och inte är av akut karaktär bör inte påbörjas när ett avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande som inte tillåts stanna i Sverige.
Andra utlänningar (anhöriga) bör endast erbjudas omedelbar vård enligt en strikt tillämpning av begreppet akutvård i hälso- och sjukvårdslagen. Statlig ersättning skall inte lämnas för sjukvård åt sådana utlänningar men kostnadsökningen för landstingen skall beaktas i annat sammanhang.
Enligt regeringen bör nivån på avgifterna vara sådan att normal vårdkonsumtion ryms inom dagbidraget. För läkar- och tandläkarbesök bör avgiften vara minst 50 kr, för sjukvårdande behandling minst 25 kr och för medicin minst 50 kr. Asylsökande som behöver mer omfattande vård eller medicin kan beviljas särskilt bidrag.
Regeringen anser att ansvaret för att asylsökande ges sjukvård bör föras över till landstingen när det är möjligt att införa ett ersättningssystem som är administrativt hanterbart och ger avsedd kostnadstäckning för landstingen. Detta beräknas kunna ske vid ingången av år 1996 eller 1997.
Motioner
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att asylsökande bör få tillgång till lika god sjukvård, tandvård m.m. som personer bosatta här, och motionärerna begär i yrkande 38 ett tillkännagivande härom.
Hans Göran Franck m.fl. (s) begär i motion Sf636 yrkande 8 ett tillkännagivande om att sjukvården bör förbättras för asylsökande och flyktingar och att sjukvårdshuvudmannen bör ha ett inflytande på hur Invandrarverket lägger upp sjukvården. Motionärerna framhåller vidare att speciella resurser behöver sättas in så tidigt som möjligt för akutbehandling av tortyrskador.
Tortyrskador berörs även i motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v). Motionärerna anför att Sverige genom konventionsåtaganden har ett ansvar för tortyrskadade flyktingar. De anför vidare att Psykiatriutredningen har föreslagit att ett särskilt institut inrättas som skall ha till uppgift bl.a. att sprida kunskaper och information om skadeverkningar av tortyr och andra former av organiserat våld och som även skall verka för att fungerande rehabiliteringsprogram utvecklas. Motionärerna begär i yrkande 10 ett skyndsamt förslag grundat på vad utredningen föreslagit.
I flera motioner tas situationen i f.d. Jugoslavien upp. Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion U618 yrkande 7 ett tillkännagivande om att flyktingar som varit utsatta för våldtäkt skall ha möjlighet att få adekvat psykologisk vård när de kommer till Sverige. Vidare anför Margareta Viklund (kds) i motion Sf603 att det inte finns någon kunskap om eller statistik över hur många kvinnor och barn som blivit utsatta för systematiska våldtäkter och som finns i vårt land. Hon anser därför att antalet kvinnor som finns i vårt land behöver kartläggas. De behöver även erbjudas specialisthjälp för att komma över sina svåra upplevelser (yrkande 2). Hon anför också att man bör verka för att barn som blivit krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan de placeras i vanliga skolklasser (yrkande 4). Dessutom anser motionären att man bör göra det möjligt för varje flyktingbarn att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är förenligt med barnets bästa (yrkande 5). Motion Sf633 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) yrkandena 2 och 3 överensstämmer i huvudsak med yrkandena 4 och 5 i motion Sf603.
I motion Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp) yrkandena 1 och 2 framhåller motionärerna att de anhöriga som kommer till Sverige har sökt sig hit för att återförenas med sin familj och inte för att få vård. Motionärerna anser att även denna grupp bör omfattas av statens kostnadsansvar för hälso- och sjukvård, och de begär en översyn av ersättningsreglerna.
I tre motioner behandlas förslagen om patientavgifter. I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 7 anförs att asylsökande bör ha ett högkostnadsskydd på samma sätt som andra personer i samhället. Regeringen bör också överväga behovet av särskilda egenavgifter med hänsyn till att landstingen avses få överta huvudmannaskapet för de asylsökandes hälso- och sjukvård. I motion Sf16 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) i yrkande 9 ett tillkännagivande om att patientavgift bör tas ut med samma belopp som för andra i samhället, dock med ett särskilt högkostnadsskydd. Vidare begär Berith Eriksson m.fl. (v) i motion Sf12 yrkande 11 ett tillkännagivande om att de föreslagna patientavgifterna bör sänkas med minst hälften. Avgift skall enligt motionärerna dock inte tas ut för sådan mödravård och distriktssköterskevård som normalt är kostnadsfri.
Utskottet
I propositionen redovisar regeringen i vilken omfattning olika grupper av utlänningar skall ha rätt till vård i Sverige. Utskottet har inget att erinra mot vad som sålunda angivits. Utskottet förutsätter dock att i den mån barn tillhör gruppen anhöriga dessa skall erhålla vård i samma omfattning som barn som hör till gruppen asylsökande. Utskottet anser att motion Sf622 yrkande 38 är tillgodosett såvitt avser vård för asylsökande barn. Motionen avstyrks i övrigt. Utskottet avstyrker även bifall till motion Sf13 yrkandena 1 och 2.
Vad gäller tortyrskadade flyktingar utgår utskottet från att vederbörande myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt försöker tillgodose behoven. Utskottet vill också nämna att Psykiatriutredningens betänkande (SOU 1993:3) Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. bereds inom regeringskansliet och att en proposition i frågan är aviserad till den 31 mars i år. Utskottet anser med anledning härav att motion Sf12 yrkande 10 inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Motionerna Sf636 yrkande 8, U618 yrkande 7, Sf603 yrkandena 2, 4 och 5 samt motion Sf633 yrkandena 2 och 3 får anses besvarade med vad utskottet anfört.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförts om patientavgifterna. Utskottet förutsätter att man inom ramen för det särskilda bidraget tillgodoser syftet med ett högkostnadsskydd. Härigenom tillgodoses delvis syftet med motion Sf20 yrkande 7. Vad gäller mödrahälsovård och distriktssköterskevård utgår utskottet från att avgift inte kommer att tas ut i vidare omfattning än vad som gäller för här bosatta personer. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf12 yrkande 11 i denna del är därför inte påkallat.
Med vad som anförts om patientavgifter avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf12 yrkande 11 i övrig del och Sf16 yrkande 9.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört beträffande huvudmannaskapet för asylsökandes sjukvård.
Utbildning
I propositionen föreslås att asylsökande bör erbjudas svenskundervisning genom Invandrarverkets försorg. Deltagande skall vara obligatoriskt för vuxna som inte uttryckligen befriats. För kommunboende ordnas verksamheten på en förläggning eller efter uppdrag av Invandrarverket. Rätt till kommunal vuxenutbildning upphör.
På motsvarande sätt som i dag gäller för asylsökande barn som bor på förläggning bör grundskoleundervisning och schablonersättning till kommunen införas för asylsökande barn som vistas i en kommun.
I propositionen anförs att kommunen inte har någon skyldighet att ta emot asylsökande barn i gymnasieskolan. Det är därför angeläget att det inom ramen för den organiserade verksamheten anordnas särskilt anpassad studieverksamhet för ungdomar i företrädesvis åldern 16--18 år. Skolverket skall få i uppdrag att med Invandrarverket föreslå en lämplig utformning.
Statens kostnadsansvar för asylmottagandet
I propositionen anges att staten liksom i dag skall ha kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande. Förläggningsverksamhet och organiserad verksamhet som utförs på uppdrag av Invandrarverket skall ersättas av verket enligt avtal med den som svarar för verksamheten. Vidare skall ersättning lämnas till kommuner för grundskoleundervisning samt för vissa kostnader för vård av barn och transporter. Dessutom skall kommunerna ersättas för ekonomiskt bistånd enligt den föreslagna lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Extraordinära kostnader får också ersättas.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad som anförts om statens kostnadsansvar.
Kommunmottagande
Kommunerna har ansvar för introduktionen i samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. En asylsökande som beviljats uppehållstillstånd bör så snart som möjligt tas emot i en kommun för bosättning, och kommunen bör göra upp en introduktionsplan.
I propositionen anges att nuvarande riktlinjer och ansvarsfördelning mellan stat och kommun bör ligga fast. Asylsökande som har haft eget boende bör kunna bo kvar i samma kommun och omfattas av den kommunens flyktingmottagande.
I flera motioner poängteras betydelsen av insatser från ideella organisationer.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf16 yrkande 10 att aktiva åtgärder bör vidtas för att stimulera organisationernas medverkan i asyl- och kommunmottagandet. Invandrarverket bör dessutom studera frivilligorganisationernas verksamhet i övriga nordiska länder.
I motion Sf626 anför Jan Erik Ågren m.fl. (kds) att det inom många frivilligorganisationer finns en stor kunskap om olika länder som skulle kunna komma till användning både för Utlänningsnämnden och Invandrarverket. Goda erfarenheter har i det avseendet gjorts i Danmark. En ideell förening kan även erbjuda sociala nätverk och medverka i integreringen av utlänningar i det svenska samhället. De kan också sprida information i skolor, på arbetsplatser och vid myndigheter för att motverka rasism och fördomar. Motionärerna begär i yrkande 5 ett tillkännagivande om att organisationernas kompetens och vilja att ta hand om flyktingar borde bättre kunna tas till vara.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf616 yrkande 4 att ett närmare och bättre organiserat samarbete mellan samhällets olika institutioner och invandrarnas organisationer behövs. Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att komma med förslag om hur invandrarorganisationerna kan medverka i flyktingmottagning, utbildning m.m.
I propositionen framhålls i flera sammanhang de ideella organisationernas viktiga roll i såväl asylmottagandet som det kommunala flyktingmottagandet. Bl.a. anges att kommunerna i stora delar bör kunna överlåta till en ideell organisation att ta ansvar för den enskilde flyktingens introduktion i det svenska samhället. Vidare anges att ett utvecklingsarbete om den ideella sektorns roll i samhällslivet har inletts.
Utskottet finner det inte påkallat att från riksdagens sida ytterligare understryka de ideella organisationernas betydelse. Motionerna Sf16 yrkande 10, Sf616 yrkande 4 och Sf626 yrkande 5 får anses tillgodosedda med vad sålunda anförts.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp några motioner från den allmänna motionstiden som särskilt tar upp flyktingbarnens situation.
Birgitta Dahl m.fl. (s) anför i motion Sf628 yrkande 8 att flyktingbarnens behov av särskilda insatser ofta inte blir synliga förrän efter en tid. Motionärerna framhåller också de ensamma barnens och ensamma ungdomarnas situation. Motionärerna anser att stödet till barn och ungdomar i största möjliga utsträckning bör utformas inom ramen för de verksamheter och nätverk som barnen normalt deltar eller borde delta i, t.ex. barnomsorg, skola och fritidshem, och i samarbete med frivilliga organisationer. Med kännedom om de olika utredningar som pågår för att förbättra flyktingbarnens situation förutsätter motionärerna att regeringen under våren 1994 redovisar ett samlat program med förslag till förbättring av flyktingbarnens situation. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf614 av Christina Linderholm (c) hänvisar motionären till det vårdbehov för barn som finns såväl vid mottagandet som efter kommunplaceringen. Hon anser att ett centrum borde skapas där erfarenheter och kompetens kunde samlas så att medel för stöd och hjälp åt flyktingbarn kunde användas effektivare för att ge barnen adekvat och kvalificerat stöd.
I motion Sf622 yrkande 25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om tillgång till fadderfamiljer för ensamma barn som inte har släktingar.
Utskottet anser det viktigt att särskilt barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. En hel del åtgärder har under senare tid vidtagits för att öka kunskapen om barnens behov och finna lämpliga åtgärder att på ett bättre sätt tillgodose dessa behov. Bl.a. har regeringen i september 1992 uppdragit åt Socialstyrelsen att följa hur kommuners och landstings verksamheter för barn utvecklas. Bland de områden som skall prioriteras nämns invandrar- och flyktingbarns situation inom barnomsorgen med avseende på bl.a. hemspråksstödets omfattning och inriktning. Vidare har regeringen i juli 1993 uppdragit åt Invandrarverket och Socialstyrelsen att utvärdera det kommunala mottagandet av barn och ungdomar med flyktingbakgrund som kommit hit utan vårdnadshavare. Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 april 1994. På begäran av riksdagen (bet. 1992/93:SfU3) har Invandrarverket och Socialstyrelsen också fått regeringens uppdrag att närmare utreda förhållandena för de barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av ett avvisningsbeslut. Även detta uppdrag skall redovisas senast den 1 april. Socialstyrelsen har dessutom i mars 1993 fått i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen för invandrarbarn i familjehemsvården och bedöma om åtgärder krävs för denna grupp barn, särskilt i fråga om möjligheten att bibehålla kontakt med den egna kulturen.
Av redovisningen framgår att en hel del utredningar nu pågår inom olika områden. Utskottet förutsätter att regeringen utformar ett samlat åtgärdsprogram för att förbättra flyktingbarnens situation för att på så sätt ta till vara utredningsresultaten. Med det anförda får motionerna Sf614, Sf622 yrkande 25 och Sf628 yrkande 8 anses tillgodosedda.
Tillståndsprövningen
Allmänt
En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges enligt bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges till en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige eller om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall. Uppehållstillstånd kan gälla för viss tid eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Tidsbegränsade uppehållstillstånd ges främst vid gäststudier och tillfälliga besök. Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
Rätt till asyl har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar.
Definitionen av flykting (2 §) överensstämmer med den som finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen konventionsflyktingar för dessa personer. Med flykting avses i lagen en utlänning som befinner sig utanför det land som han är medborgare i därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting avses även den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
Med krigsvägrare (3 §) avses en utlänning som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring.
Lagen ger skydd även åt andra personer som inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är här fråga om personer som inte kan betraktas som konventionsflyktingar men som på grund av de politiska förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de skall återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som har tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression, ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. För de personer som nu avses används ofta termen de facto-flyktingar.
Rätten till asyl är dock inte ovillkorlig utan asyl får vägras på grunder som anges i utlänningslagen.
Av humanitära skäl kan enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd på denna grund har också beviljats personer som på grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är flyktingar, men där förhållandena i det land till vilket de skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att tvinga dem att återvända dit, eller personer som riskerar allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas, men där en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i vissa fall beviljats när det funnits en kombination av humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit tillräcklig.
Uppehållstillstånd får ges också till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige (2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen).
En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2 kap. 5 § utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands eller om det annars finns särskilda skäl.
En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte har uppehållstillstånd får avvisas utan tidsgräns (4 kap. 1 § utlänningslagen). En utlänning som haft uppehållstillstånd och stannar kvar i landet efter det att uppehållstillståndet har gått ut eller återkallats skall avlägsnas genom utvisning (4 kap. 3 § utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av brott skall ske genom utvisning (4 kap. 7 § utlänningslagen).
Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst skydd.
Statens invandrarverk skall som första instans fatta beslut i alla ärenden där behovet av asyl har åberopats (4 kap. 4 § utlänningslagen). Detsamma skall gälla ärenden som rör nära familjemedlemmar till asylsökande.
Invandrarverkets beslut om avvisning eller utvisning får överklagas till Utlänningsnämnden.
Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut, får en ny ansökan om uppehållstillstånd bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet. Utlänningen skall dessutom befinnas ha rätt till asyl här eller det skall annars finnas synnerliga skäl av humanitär art. Beslut i dessa fall fattas av Invandrarverket.
Invandrarverket har möjlighet att överlämna ett ärende till Utlänningsnämnden för prövning, och såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden har möjlighet att överlämna ett ärende till regeringen för prövning.
I ärende om avvisning kan rättshjälp genom offentligt biträde beviljas, dock inte hos polismyndighet såvida inte utlänningen hållits i förvar längre än tre dagar. Rättshjälp kan även beviljas i ärende angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen. Rättshjälpen omfattar biträde fram till dess verkställighet har skett eller frågan om verkställighet förfallit. Rättshjälpen omfattar således biträde vid ny ansökan. Däremot omfattar rättshjälpen inte begäran om resning.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
Bakomliggande utredningsförslag
Utredningen (Ku 1992:05) om översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. har i en promemoria i oktober 1992 föreslagit en särskild lag om att utlänningar som rest in i Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett tillfälligt vistelsetillstånd här. Det skall enligt utredningsförslaget ankomma på regeringen att avgöra när ett sådant konflikt- eller kristillstånd skall anses ha inträtt eller upphört. En asylansökan från en utlänning som beviljats vistelsetillstånd skall behandlas först när vistelsetillståndet upphört att gälla. En utlänning med vistelsetillstånd skall inte anses bosatt här i landet och skall i princip ha samma förmåner och rättigheter som en asylsökande utlänning. När konflikt- eller kristillståndet upphört skall rätten att vistas här i landet upphöra, och en utlänning som då inte frivilligt lämnar landet skall tvångsvis kunna avlägsnas härifrån.
Förslaget har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till en särskild lagstiftning rörande tillfälliga vistelsetillstånd i en massflyktssituation. Samtidigt har allvarlig kritik riktats mot en rad enskildheter i förslaget.
Propositionen
I propositionen anför regeringen beträffande utredningsförslaget att samma regler knappast kan gälla när stora grupper kommer till Sverige under en kort tidsrymd på grund av t.ex. en naturkatastrof och när människor under en relativt lång tidsrymd flyr undan inbördesstrider. För den förstnämnda situationen passar den nuvarande lagstiftningen dåligt medan den senare kategorin ganska väl täcks av det rådande regelsystemet. Regeringen anser därför att en särskild lag om vistelsetillstånd inte bör införas utan ytterligare beredning. En sådan beredning ligger inom uppdraget för Invandrar- och flyktingkommittén (dir. 1993:1).
Regeringen anför härefter att det i dag regelmässigt beviljas permanent uppehållstillstånd för alla kategorier av asyl- och hjälpsökande som bedöms ha behov av skydd här. Enligt regeringen kan det dock i vissa situationer vara lämpligt och önskvärt att i stället bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Om tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle beviljas för större grupper skulle det innebära en förändring av praxis, och en lagändring bör därför ske. De ändringar i utlänningslagstiftningen som regeringen nu föreslår är så begränsade att man inte behöver avvakta resultatet av kommitténs arbete. Genom förslagen torde en del av de situationer tillgodoses som skulle täckas in med en lag om vistelsetillstånd.
I propositionen anförs att personer som flytt undan krig, inbördeskrig och andra allvarliga störningar i den allmänna ordningen i regel själva har för avsikt att återvända till det land de lämnat så snart förhållandena där medger det. Enligt regeringen bör formerna för mottagandet, integrationsåtgärderna m.m. vara annorlunda om man med relativt stor säkerhet kan anta att utlänningen kommer att återvända inom en snar framtid.
Regeringen anser att en förutsättning för att det skall vara lämpligt att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för skyddssökande måste vara att skyddsbehovet kan bedömas komma att bestå endast under en begränsad tid. I propositionen redovisas att i ett principbeslut rörande några asylsökande från Bosnien-Hercegovina konstaterade regeringen i juni 1993 att någon snar lösning på denna konflikt inte var i sikte, och sökandena beviljades därför tillstånd för bosättning av humanitära skäl. Samma förhållande har rått när det gäller åtskilliga andra konflikter och inbördeskrig under senare år; någon snar lösning har inte varit i sikte.
I propositionen anges att en ytterligare förutsättning för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall vara lämpligt är att det är fråga om en person som inte har rätt till asyl enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 § utlänningslagen. För den som har rätt till asyl torde skyddsbehovet regelmässigt inte vara av så kort varaktighet som förutsätts för ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. En fullständig prövning av utlänningens skäl för ansökan om uppehållstillstånd bör således göras även i fortsättningen.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör enligt regeringen främst användas då skyddssökande flyr undan konflikter och kriser som kan bedömas ha en kortare varaktighet. Det kan också vara fråga om en naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Mottagandet av personer med sådana tidsbegränsade tillstånd skulle kunna utformas i överensstämmelse i huvudsak med vad som gäller beträffande asylsökande. Ansvaret för bistånd till dem som saknar egna medel kommer därigenom att ligga på Invandrarverket. Det skulle också innebära att mer långtgående integrationsinsatser inte skulle vidtas, utan insatserna skulle kunna inriktas på förberedelser för ett återvändande och stöd på annat sätt där katastrofen inträffat.
Eftersom det skall vara fråga om skyddsbehov under en begränsad tid torde det ofta vara lämpligt att meddela det första tillståndet för en tid av högst sex månader. Om skyddsbehovet skulle kvarstå efter denna tid bör tillståndet kunna förlängas till att gälla under ytterligare högst sex månader. Som regel torde det enligt propositionen bli fråga om högst ett års vistelse här i landet med tillfälligt uppehållstillstånd.
Den som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd bör enligt regeringen ha rätt att arbeta. Arbetstillstånd bör därför beviljas för samma tid som det tidsbegränsade uppehållstillståndet.
Regeringen anser vidare att en viss möjlighet till familjeåterförening bör finnas även i fall när tillfälligt uppehållstillstånd meddelats. Möjligheten bör inskränkas till att avse medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make och minderåriga barn samt föräldrar med minderåriga barn i Sverige och minderåriga barn med föräldrar här i landet. Nuvarande praxis för familjeåterförening bör tillämpas även vid tillfälligt uppehållstillstånd.
Motioner
Avslag på förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd begärs i motion Sf14 yrkande 3 av Georg Andersson (s). Motionären anför att de konflikter som hittills uppstått efter andra världskriget varit av sådan art och varaktighet att tidsbegränsade tillstånd om ett år inte fyllt någon funktion. Motionären anser att den föreslagna lagregeln ger utrymme för godtycke, och han befarar att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan komma att tillämpas i ökande omfattning. Systemet skapar en B-klass av flyktingar. Flyktingarna omfattas inte av det kommunala flyktingmottagandet utan torde i flertalet fall komma att bo kvar på förläggningar trots att de har uppehålls- och arbetstillstånd.
Avslag på förslaget såvitt gäller tidsbegränsade uppehållstillstånd för anhöriga begärs i motion Sf16 yrkande 2 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd). Motionärerna anser att det inte finns anledning för Sverige att i det korta tidsperspektivet ta på sig kostnaderna för vistelsen för och återsändandet av kärnfamiljen. Vidare bör enligt motionärerna tillfälliga uppehållstillstånd vara det normala inslaget i asylhanteringen. Bruket av tillfälliga uppehållstillstånd för människor som flyr från inbördeskrig eller natur- och hungerkatastrofer måste vara mycket restriktivt. Motionärerna begär i yrkande 12 ett tillkännagivande härom. Även i motion Sf621 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begärs ett tillkännagivande om att tillfälliga uppehållstillstånd bör vara det normala i asylhanteringen.
I motion Sf12 yrkande 14 begär Berith Eriksson m.fl. (v) att det i lagen anges dels att den maximala tiden för ett tidsbegränsat uppehållstillstånd är 12 månader, dels att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker den skyddssökandes rätt att vid behov få sin asylansökan behandlad i reguljär ordning.
Börje Nilsson m.fl. (s) anför i motion Sf20 att tillfälliga uppehållstillstånd skall omfatta också dem som flyr undan väpnade konflikter. Enligt motionärerna skall det ankomma på regeringen att avgöra när ett sådant konflikt- eller kristillstånd som avses har inträtt. Ett användande av tillfälliga uppehållstillstånd kräver emellertid att man sätter in ett aktivt program som syftar till att förbereda dem som fått tidsbegränsade tillstånd att återvända till sitt land. Motionärerna konstaterar att det i propositionen inte finns förslag om insatser för återvändande och om hur sådana insatser skall förberedas och genomföras. Motionärerna förordar att formerna för de tidsbegränsade uppehållstillstånden i kombination med utformningen av aktiva och genomarbetade återvändarprogram utreds i särskild ordning, och de begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. I motion Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs i yrkande 5 ett likartat tillkännagivande om tidsbegränsade uppehållstillstånd. I sistnämnda motion anförs vidare att frivillig återvandring, när detta är möjligt, i regel är den bästa lösningen för den som tvingats lämna sitt land. En ingående och genomtänkt planering är ofta avgörande för om återvandringen skall bli framgångsrik. Frivilligorganisationer och invandrarnas/flyktingarnas egna organisationer bör kunna spela en viktig roll när det gäller stöd till den som planerar att återvända. Sverige bör verka för en internationell enhetlig syn på återvandring och stöd till återvandring. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande härom.
I motion Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) framhåller motionärerna att det med större tydlighet bör framgå att inga inskränkningar bör göras i den skyddssökandes rätt att vid behov få sin asylansökan behandlad i vanlig ordning. Regeringen bör tillse att anvisningar härom tillkommer. Motionärerna anser att frågan om vad som skall inträffa om skyddsbehovet kvarstår efter tolvmånadersperioden inte är tillräckligt preciserat. Det behövs nya överväganden om detta och härvid bör anvisningar och uttalanden som gjorts från UNHCR vara vägledande. Den situationen kan uppstå att ett avkall skulle kunna göras på frivilligheten vid återvändande för personer med tillfälligt uppehållstillstånd. Motionärerna anser det därför nödvändigt att en översyn görs av samtliga återvändandefrågor och att ett förslag till ett konkret återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt skyddsbehövande snarast läggs fram för riksdagen. I yrkandena 1--4 begärs tillkännagivanden i enlighet med det anförda. Även i motion Sf636 (yrkandena 2--5) av Hans Göran Franck m.fl. (s) begärs tillkännagivanden härom. Ett tillkännagivande om att ett program för frivilligt återvändande utreds och förslag snarast läggs fram i riksdagen samt att internationella initiativ tas därom begärs dessutom i motion Sf627 yrkande 5 av Hans Göran Franck m.fl. (s).
I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) anförs att det, för att undvika att det skapas något B-lag, är viktigt att så lika villkor som möjligt gäller för dem som får tidsbegränsade och dem som får permanenta uppehållstillstånd. Ett tillfälligt uppehållstillstånd skall också kunna övergå i ett permanent, om situationen så motiverar. Motionärerna vill även framhålla vikten av att ett genomarbetat repatrieringsprogram utarbetas. Motionärerna begär i yrkandena 4 och 5 tillkännagivanden härom.
I ytterligare ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94 tas frågor om tidsbegränsade uppehållstillstånd upp.
I motion Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) anförs att situationen i Kosovoområdet och bristen på särskilt FN-beskydd motiverar att kosovoalbanerna i vart fall får tillfälliga uppehållstillstånd. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom.
Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion Sf622 yrkande 9 anser att tillfälliga uppehållstillstånd kan vara en lösning i vissa fall när man har anledning att räkna med att återvandring skall vara möjlig inom rimlig tid. Om det inte är möjligt att återvända till hemlandet inom tre år måste permanent uppehållstillstånd beviljas. Tillfälliga uppehållstillstånd får inte innebära någon inskränkning i asylrätten enligt flyktingkonventionen. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.
I motion Sf620 yrkande 3 av Magnus Persson (s) begärs att i komplicerade ärenden där utredningstiden är mer än sex månader skall tillfälligt uppehållstillstånd kunna beviljas för längre tid och asylsökanden även få arbeta.
Slutligen begärs i motion Sf608 yrkande 16 av Sten Söderberg (-) ett tillkännagivande om en förbättrad återvandringspolitik.
Utskottet
I Sverige beviljas en skyddsbehövande i regel permanent uppehållstillstånd och inte tidsbegränsat sådant. För jämförbara västeuropeiska länder gäller att uppehålls- och arbetstillstånd under den första tiden i allmänhet ges i korta intervaller (6--12 månader), för att sedan ges i längre intervaller (1--2 år). Detta framgår bl.a. av en rapport från Invandrar- och flyktingkommittén, Invandring och asyl i teori och praktik (SOU 1993:113). Enligt rapporten ges permanent uppehållstillstånd i regel efter en varaktig vistelse på mellan 2 och 10 år. T.ex. är kvalifikationstiden i Danmark och Norge tre år. I rapporten redovisas vidare att flykten från Bosnien-Hercegovina har lett till att en ny typ av flyktingstatus vid sidan av de hittillsvarande har börjat utvecklas i flera europeiska länder, nämligen temporärt skydd. Sådana särordningar för att ge skydd åt krigsdrabbade från det tidigare Jugoslavien finns nu i samtliga EG-länder utom Grekland och i flera EFTA-länder. Bl.a. har Danmark infört en särskild lag härom, som innebär att utlänningen beviljas förnybara 6-månaderstillstånd, sammanlagt dock längst för två år.
Utskottet har tidigare, med anledning av den kraftiga tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien, uttalat att möjligheten att ge någon form av temporärt uppehållstillstånd i sådana situationer måste utredas med största skyndsamhet. Som ovan angivits har ett utredningsförslag lagts fram med förslag om särskild lagstiftning om vistelsetillstånd. Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att frågan måste beredas ytterligare och att detta bör ske inom ramen för Invandrar- och flyktingkommittén. Utskottet har erfarit att kommittén, som enligt direktiven skall göra en bedömning av behovet av mer omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar, redan kommit långt i arbetet med denna fråga. De förändringar regeringen nu föreslår inom ramen för befintlig lagstiftning får därför ses som en form av beredskapslagstiftning i avvaktan på ett slutligt förslag från kommittén. Utskottet förutsätter att resultatet av kommitténs arbete där frågan sätts in i ett större sammanhang ganska snart kan föranleda justeringar av det nu framlagda förslaget. Enligt utskottet bör man därvid också sträva efter en nordisk samordning.
Propositionens förslag innebär främst att personer som flytt till Sverige från ett annat land där kris eller katastrof råder kan beviljas uppehållstillstånd endast för en kortare tid och samtidigt vara kvar i systemet för asylsökande. Förslaget medför enligt utskottet däremot inte att ytterligare kategorier av personer kommer att få uppehållstillstånd här i landet. Det blir i stället så att de som med dagens regler skulle fått permanent uppehållstillstånd kan beviljas tidsbegränsat sådant, och därvid kommer det särskilda regelsystemet för asylbistånd m.m. att fortsätta att gälla. Någon begränsning av vilka typer av kris- och katastrofsituationer som förslaget skall anses omfatta behöver mot denna bakgrund inte närmare anges. Således görs inget undantag för väpnade konflikter. Det är i stället bedömningen av skyddsbehovets varaktighet som avgör vilken form av uppehållstillstånd som skall beviljas. Till skillnad från utredningsförslaget ankommer det inte på regeringen att avgöra om en kris eller katastrof av visst slag föreligger. Om Invandrarverket, eller i förekommande fall Utlänningsnämnden, anser att regeringens bedömning av situationen erfordras, får detta ske genom att enskilda ärenden överlämnas till regeringen för beslut.
Utskottet vill framhålla att förslaget inte kommer att innebära någon ändring av handläggningsordningen. En asylansökan kommer således att få behandlas i vanlig ordning, och asylskälen därvid prövas noggrant. Endast om sökanden inte har asylskäl men bedöms ha rätt att stanna av humanitära skäl, kommer frågan om permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd att aktualiseras. De nya reglerna med det särskilda regelverket gäller endast om det är krisens eller katastrofens varaktighet som föranleder att uppehållstillståndet tidsbegränsas. Ett tillfälligt uppehållstillstånd kan beviljas av annat skäl, t.ex. om sökanden på grund av medicinsk behandling tillåts stanna i Sverige för kortare tid. I sådant fall kommer utlänningen liksom nu att omfattas av kommunens ansvar. Med anledning bl.a. härav är det viktigt att grunden för det tidsbegränsade uppehållstillståndet klargörs i beslutet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att grunden för ett uppehållstillstånd numera får betydelse även för den framtida rätten till folkpension. Endast personer som har beviljats asyl får nämligen beakta bosättningstiden i sitt hemland vid beräkning av folkpensionens storlek, när sådan blir aktuell.
I propositionen anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt föreslaget lagrum i regel torde komma att avse högst ett års vistelse i Sverige. Utskottet anser det inte lämpligt att i lagen ange en längsta tid för tillfälliga uppehållstillstånd. Med hänsyn till att Invandrar- och flyktingkommitténs arbete torde komma att leda till ändringar i detta förslag bedömer utskottet att lagen knappast kan komma att tillämpas vid förlängningar av uppehållstillstånd utöver ett år. Utskottet vill ändå tillägga att i den mån skyddsbehovet kvarstår för betydligt längre tid än ett år bör enligt nu framlagt förslag permanent uppehållstillstånd beviljas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet anser det därvid rimligt att personer som tillhör en kärnfamilj ges möjlighet att förena sig här i avvaktan på att en kris- eller katastrofsituation avklingar. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna Sf14 yrkande 3, Sf16 yrkandena 2 och 12, Sf22 yrkande 4 delvis och Sf621 yrkande 3.
Några motioner får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. Det gäller motionerna Sf12 yrkande 14 delvis, Sf19 yrkandena 1--3 och Sf636 yrkandena 2--4.
Motion Sf602 yrkande 2 får anses besvarad med vad utskottet anfört om i vilka situationer bestämmelserna är avsedda att tillämpas. Även motionerna Sf20 yrkande 2 delvis, Sf622 yrkande 9 och Sf628 yrkande 5 delvis får anses besvarade med vad utskottet anfört.
Av vad utskottet ovan anfört torde framgå att tillfälliga uppehållstillstånd inte är avsedda för personer som väntat länge på att få sitt ärende handlagt. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf620 yrkande 3. Utskottet vill dock tillägga att den som får vänta länge på beslut har möjlighet att arbeta under tiden och får med föreliggande förslag även möjlighet att bosätta sig i en kommun.
I flera av motionerna tas återvandringsfrågor upp. Utskottet vill nämna att Invandrarverket särskilt noga avser att följa återvandringsfrågorna den närmaste tiden. Vidare ingår det i Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag att lägga fram förslag om en aktiv politik för frivilligt återvändande.
Utskottet anser att det fortsatta arbetet med återvandringsfrågor bör avvaktas, och motionerna i fråga -- Sf19 yrkande 4, Sf20 yrkande 2 delvis, Sf22 yrkande 5, Sf608 yrkande 16, Sf627 yrkande 5, Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 och Sf636 yrkande 5 -- bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd.
Ny ansökan
Nuvarande ordning
Ny ansökan om uppehållstillstånd kan, som ovan angivits, prövas av Invandrarverket utan hinder av lagakraftvunnet men icke verkställt beslut om avvisning eller utvisning. Ansökan får bifallas endast om det framkommer omständigheter som inte har prövats tidigare och om det föreligger grund för asyl eller synnerliga skäl av humanitär art. Invandrarverkets beslut kan inte överklagas. Invandrarverket får vidare besluta om inhibition av verkställigheten av det tidigare beslutet.
Om rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats omfattar rättshjälpen även biträde vid ny ansökan.
Propositionen
I propositionen anges att ny ansökan i stor utsträckning ges in då Utlänningsnämnden avslagit överklagande över beslut om avvisning eller utvisning. Vid införandet av den nya utlänningslagen förutsattes däremot att antalet nya ansökningar skulle bli mycket begränsat. Som exempel nämns att under det första halvåret 1993 avslog Utlänningsnämnden överklaganden rörande drygt 10 000 personer och under samma tid gavs ca 5 000 nya ansökningar in. Mindre än fem procent av de nya ansökningarna ledde till bifall.
Att ny ansökan ges in i denna omfattning innebär enligt regeringen att många utlänningar invaggas i en ofta helt orealistisk förhoppning om att de kommer att få stanna här. Det kan medföra att såväl verkställigheten som hemkomsten blir svårare än vad som hade varit nödvändigt. En del ansökningar ges dessutom in enbart för att förhala verkställigheten. De många ansökningarna medför en stor arbetsbelastning för Invandrarverket och bidrar därmed till längre handläggningstider i alla ärenden och stora kostnader för samhället.
Regeringen anser att det fortfarande, vid sidan av resningsförfarandet, bör finnas en möjlighet att i denna typ av fall få en ändring till stånd av ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. En revolution eller liknande kan inträffa i hemlandet som gör att den som tidigare inte haft tillräckliga politiska skäl nu måste bedömas som flykting på grund av händelseutvecklingen i hemlandet. Trovärdiga och avgörande skriftliga bevis kan komma fram efter det att beslut meddelats. En person kan bli svårt sjuk så att en längre resa skulle kunna innebära fara för hans liv. I dessa och liknande situationer måste det alltjämt finnas möjlighet att få ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut omprövat.
Det är emellertid angeläget att söka nedbringa antalet ansökningar. Regeringen föreslår därför att kriterierna för när en ny ansökan får bifallas bör vara att utlänningen har rätt till asyl här eller att ett genomförande av verkställigheten skulle innebära fara för hans liv eller bestående men för hans psykiska eller fysiska hälsa. Med fara för liv avses fara för liv i medicinsk mening. Det skall dessutom vara själva det förhållandet att verkställighet sker som innebär fara för livet eller risk för bestående men. I propositionen föreslås också att i lagen anges vad en ny ansökan bör innehålla.
Starka principiella skäl talar mot att en lägre instans i realiteten skall överpröva beslut som fattats av en högre instans. Regeringen anser därför att prövningen av en ny ansökan skall göras av Utlänningsnämnden.
I propositionen anförs vidare att den omständigheten att ett förordnande om offentligt biträde gäller vid ingivande av inte bara en ny ansökan utan för flera sådana utan tvekan har bidragit till det stora antalet nya ansökningar. Enligt regeringen torde det sällan finnas något behov av rättsligt biträde under tiden mellan lagakraftvunnet beslut och verkställigheten, frånsett fallet att frågan om ny ansökan kommer upp. För att undvika att som i dag rättshjälp ges i ett stort antal ärenden där det redan från början står klart att några utsikter till bifall egentligen inte föreligger, bör möjligheten inskränkas till de fall där det framstår som angeläget. Regeringen anser att en lämplig avvägning är att offentligt biträde får förordnas i de fall Utlänningsnämnden meddelar beslut om inhibition av verkställigheten av det tidigare avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Ett sådant beslut innebär att ansökningen inte varit grundlös utan åtminstone förtjänar närmare överväganden eller ytterligare utredning.
I övrigt bör rättshjälpen upphöra när lagakraftvunnet beslut föreligger. Möjlighet till rättshjälp bör dock föreligga i ärende om anmälningsplikt vid särskild utlänningskontroll.
Motioner
Avslag på förslaget om skärpta kriterier för ny ansökan begärs i sex motioner, Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) yrkande 15, Sf14 av Georg Andersson (s) yrkande 4, Sf15 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) yrkande 1, Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) yrkande 5, Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 9 och Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkande 6. I motion Sf15 begärs i yrkande 2 även ett tillkännagivande om syftet med och humaniteten i nuvarande bestämmelser om ny ansökan.
I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. anser motionärerna att ny ansökan bör prövas av kammarrätt (yrkande 16). Motionärerna yrkar vidare avslag på förslaget om lagfästa formkrav på ny ansökan (yrkande 17).
Förslaget om begränsningar i rättshjälpen kritiseras i tre motioner. I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. yrkande 18 yrkas avslag också på ändringarna i rättshjälpslagen. Även Hans Göran Franck m.fl. i motion Sf19 yrkande 6 anser att nuvarande rätt till rättshjälp skall kvarstå, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom. Jan Erik Ågren m.fl. begär i motion Sf15 (yrkandena 3 och 4) att rättshjälp vid ny ansökan skall kunna beviljas under förutsättning att ny omständighet åberopas.
Utskottet
Utskottet delar uppfattningen att antalet nya ansökningar som görs efter det att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit laga kraft medför problem, inte minst med tanke på att de bidrar till längre handläggningstider i alla övriga ärenden. Helt klart är dock att möjligheter fortfarande måste finnas att kunna få en ny prövning till stånd. Regeringen har, i avsikt att minska antalet ansökningar, föreslagit dels skärpta kriterier för att få en ny ansökan beviljad, dels begränsningar i rättshjälpen.
Enligt utskottets mening bör åtgärderna syfta till att minska antalet ansökningar utan att därmed minska antalet bifallna ansökningar. För att begränsa antalet ansökningar som regelmässigt leder till avslag godtar utskottet att vissa begränsningar av rättshjälpen görs. Den som skall avvisas eller utvisas och som vill få sin sak prövad genom en ny ansökan måste därigenom ta ställning till om det verkligen är fråga om nya omständigheter som tillkommit och vilken tyngd dessa har.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med bifall till motionerna Sf12 yrkande 15, Sf14 yrkande 4, Sf15 yrkandena 1 och 2, Sf19 yrkande 5, Sf20 yrkande 9 och Sf22 yrkande 6 bör avslå förslaget om skärpta kriterier för bifall till ny ansökan. Anledning saknas att då lagreglera formkraven för ny ansökan, varför riksdagen med bifall till motion Sf12 yrkande 17 bör avslå förslaget även i denna del. Nuvarande bestämmelser om ny ansökan och de uttalanden i förarbeten som gjorts skall således fortfarande gälla.
Utskottet tillstyrker förslaget om begränsning av rättshjälpen. Utskottet anser därvid att rättshjälp skall kunna beviljas även om Invandrarverket, innan en ny ansökan har givits in, har beslutat att verkställigheten skall avbrytas. Rättshjälp bör också kunna beviljas om Utlänningsnämnden bifaller en ansökan utan att dessförinnan pröva frågan om inhibition. Riksdagen bör med avslag på motionerna Sf12 yrkande 18, Sf19 yrkande 6 och Sf15 yrkandena 3 och 4 anta regeringens förslag till begränsningar av rättshjälpen, dock med följande ändring.
Om rättshjälpen upphör i och med att ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger, kommer en utlänning som i samband med verkställighet av beslutet tas i förvar inte att ha möjlighet att få offentligt biträde. Utskottet anser att 41 § rättshjälpslagen bör kompletteras med en bestämmelse om att rättshjälp kan beviljas även i samband med verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, om utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar. En sådan möjlighet fanns vid förvar enligt den tidigare utlänningslagen. Den av utskottet föreslagna bestämmelsen kommer att även omfatta förvar i samband med utvisning på grund av brott. Eftersom utskottets förslag även föranleder redaktionella ändringar i 43 § rättshjälpslagen, lägger utskottet fram ett eget lagförslag i bilaga 2.
Utskottet anser det principiellt riktigt att Utlänningsnämnden i fortsättningen skall pröva nya ansökningar, och utskottet tillstyrker förslaget i denna del och avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 16. Denna ändring medför att ändringar av mer redaktionell karaktär bör göras i 7 kap. 15 § utlänningslagen, och utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till ny lydelse av lagrummet.
Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av formerna för ny ansökan och lägger fram förslag om åtgärder, om sådana visar sig erforderliga.
Medborgarskap
Ett utländskt barn, vars far sedan barnets födelse är svensk medborgare, kan efter anmälan få svenskt medborgarskap, om fadern genom dom ensam eller gemensamt med modern fått vårdnad om barnet.
I propositionen föreslås att barnet skall kunna få svenskt medborgarskap också om den gemensamma vårdnaden följer av registrering hos skattemyndighet. Detta innebär en anpassning till nuvarande bestämmelser om gemensam vårdnad.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser
I propositionen föreslås att de ändrade reglerna om svenskt medborgarskap träder i kraft den 1 maj 1994 och förändringarna i övrigt den 1 juli 1994. Förläggningssjukvården bör dock övergångsvis vara kvar på Invandrarverket.
I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till eget boende medföra en besparing på 45--50 miljoner kronor per år vid nuvarande nivå på antalet asylsökande. Den sänkta dagersättningen beräknas medföra en besparing på 10--15 miljoner kronor. Även vissa övriga förslag leder till besparingar men beloppen har inte kunnat anges. Vidare bedömer regeringen att förslaget att ny ansökan skall prövas av Utlänningsnämnden är kostnadsneutralt i förhållande till dagens situation.
Utskottet vill tillägga att i årets budgetproposition har angivits att förslaget såvitt gäller besparingar på kostnaderna för förläggningsboendet beräknas till 100 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Den begränsade rättshjälpen innebär minskade rättshjälpskostnader med 13 miljoner kronor för kommande budgetår.
I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om att kostnaderna för asylmottagandet måste pressas ner med betydande belopp, vilket skulle komma att ske om Ny demokratis förslag genomförs.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till flertalet av förslagen i motion Sf16, och utskottet avstyrker därför bifall även till motion Sf16 yrkande 13.
Utskottet bedömer att de förändringar av regeringens förslag som utskottet förordat sammantaget inte medför några kostnadsökningar.
Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning och sociallagstiftning
Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom har till socialförsäkringsutskottet för kännedom överlämnat ett beslut den 27 januari 1994 (dnr 1261-1993). Den väsentliga frågan i ärendet, som initierats av en länsstyrelse, är om tvångsbeslut enligt sociallagstiftningen utgör hinder mot verkställighet av avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen.
Bakgrunden i ärendet var följande. En anmälan inkom till socialnämnden beträffande ett barn fött 1989. Fadern hade utvisats och modern och barnet skulle avvisas enligt beslut av Invandrarverket. Socialnämnden omhändertog barnet med stöd av 6 § socialtjänstlagen och placerade det på ett barnhem. Enligt barnhemsföreståndaren påkallade barnets förhållanden omhändertagande för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Socialnämndens arbetsutskott beslöt emellertid att inte ansöka om sådan vård, eftersom ärendet enligt arbetsutskottets mening var en angelägenhet för Invandrarverket. I sin anmälan angav länsstyrelsen att socialtjänstlagen och LVU borde gälla för alla som vistas i kommunen, oavsett om de är asylsökande eller inte. Ett klargörande på denna punkt skulle enligt länsstyrelsen vara värdefullt för rättstillämpningen.
Justitieombudsmannen konstaterar i sitt beslut att såvitt gäller vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) finns en bestämmelse i lagen som innebär att intagning för psykiatrisk tvångsvård under vissa förutsättningar inte hindrar verkställighet av ett beslut om avvisning, utvisning eller utlämning. Frågan om verkan av beslut om tvångsvård enligt LVU vid verkställighet av avlägsnandebeslut har däremot lämnats utanför regleringen. Enligt Justitieombudsmannens mening ger föreliggande författningar och deras förarbeten inte tillräckliga anvisningar i frågan om vilken lagstiftning som skall ges företräde -- utlänningslagen eller LVU. Justitieombudsmannen finner anledning att fästa riksdagens och regeringens uppmärksamhet på problemet, och kopia av beslutet överlämnas till socialförsäkringsutskottet, Kulturdepartementet och Socialdepartementet för kännedom. Ärendet är därmed avslutat.
I Justitieombudsmannens beslut anges att tillräckliga anvisningar saknas i frågan om utlänningslagen eller LVU äger företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet anser att regeringen närmare bör överväga hur det problem ur lagtolkningssynpunkt som finns bör lösas. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 8, 1993/94:Sf621 yrkande 5 och 1993/94:Sf622 yrkande 32,
men. (v) - delvis
2. beträffande omfattningen av entreprenadverksamhet att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del,
3. beträffande ideella organisationer som entreprenörer att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 3 och 1993/94:Sf607,
4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 2 och 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del,
men. (v) - delvis
5. beträffande helpensionsboende att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del,
6. beträffande flyttning av barnfamiljer att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf603 yrkande 3 och 1993/94:Sf633 yrkande 1,
7. beträffande delgivning genom entreprenör att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 13,
men. (v) - delvis
8. beträffande riktlinjer för entreprenadverksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 12 och 1993/94:Sf20 yrkande 8 och med anledning av regeringens förslag dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tystnadsplikt, dels godkänner vad utskottet i övrigt anfört om entreprenadverksamhet,
9. beträffande eget boende att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 1 och 1993/94:Sf20 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkandena 4 och 5 och 1993/94:Sf17 yrkande 2 dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om uppföljning av eget boende,
res. 1 (nyd)
10. beträffande arbetstillstånd för asylsökande att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 4, 1993/94:Sf20 yrkande 6 och 1993/94:Sf622 yrkande 33 och med avslag på motion 1993/94:Sf17 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetstillstånd för asylsökande,
11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 2 och 1993/94:Sf20 yrkande 3 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,
res. 2 (s) - delvis
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6, 1993/94:Sf20 yrkande 4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 §,
res. 2 (s) - delvis men. (v) - delvis
13. beträffande det organiserade arbetets art att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna del och 1993/94:Sf22 yrkande 3,
res. 3 (nyd)
14. beträffande ersättning till asylsökande vid organiserad sysselsättning att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf22 yrkande 1,
15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa fall att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 7,
men. (v) - delvis
16. beträffande vård av barn som giltigt skäl att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf21,
17. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna del,
res. 4 (nyd)
18. beträffande nivån på dagersättning att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 8 och 1993/94:Sf16 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på dagersättning,
res. 5 (nyd) men. (v) - delvis
19. beträffande nedsättning av dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 1 och 1993/94:Sf18 yrkande 2 samt med avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 9 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 10 § med den ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
men. (v) - delvis
20. beträffande asyllån att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf18 yrkande 1,
21. beträffande utbetalning av CSN att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 8,
22. beträffande omfattningen av hälso- och sjukvård att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 38 samt med avslag på motion 1993/94:Sf13 godkänner vad utskottet anfört om omfattningen av hälso- och sjukvård,
23. beträffande patientavgifter att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11, 1993/94:Sf16 yrkande 9 och 1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om patientavgifter,
res. 6 (nyd) men. (v) - delvis
24. beträffande huvudman för asylsökandes sjukvård att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört om huvudman för asylsökandes sjukvård,
25. beträffande tortyrskador att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 10, 1993/94:Sf603 yrkandena 2, 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Sf636 yrkande 8 och 1993/94:U618 yrkande 7,
men. (v) - delvis
26. beträffande statens kostnadsansvar för asylmottagandet att riksdagen med bifall till regeringens förslag dels godkänner vad utskottet anfört om statens kostnadsansvar för asylmottagandet, dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 23 §,
27. beträffande ideella organisationer i asyl- och kommunmottagandet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 10, 1993/94:Sf616 yrkande 4 och 1993/94:Sf626 yrkande 5,
28. beträffande flyktingbarnens situation att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf614, 1993/94:Sf622 yrkande 25 och 1993/94:Sf628 yrkande 8,
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14 yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och 12, 1993/94:Sf19 yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620 yrkande 3, 1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4 antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a §,
res. 7 (nyd) men. (v) - delvis
30. beträffande återvandring att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf19 yrkande 4, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 5, 1993/94:Sf608 yrkande 16, 1993/94:Sf627 yrkande 5, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och yrkande 9 och 1993/94:Sf636 yrkande 5,
men. (v) - delvis
31. beträffande skärpta kriterier för ny ansökan att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 15 och 17, 1993/94:Sf14 yrkande 4, 1993/94:Sf15 yrkande 1, 1993/94:Sf19 yrkande 5, 1993/94:Sf20 yrkande 9 och 1993/94:Sf22 yrkande 6 och med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Sf15 yrkande 2 samt med avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 16 dels avslår förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § och 7 kap. 17 § andra och tredje styckena, dels beslutar att 7 kap. 15 § utlänningslagen skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2 och beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) som föranleds härav, dels antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i övrigt till den del det inte berörts i moment 29,
32. beträffande rättshjälp att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 18, 1993/94:Sf15 yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 antar av utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
men. (v) - delvis
33. beträffande kostnadskonsekvenser att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 13,
34. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen dels antar regeringens förslag till
1. lag om mottagande av asylsökande m.fl. till den del det inte berörts i momenten 9, 11, 12, 19 och 26 och med den ändringen att 11 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse och att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller en tredje mening av följande lydelse: Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får föreskriva att bistånd får lämnas i form av kostnadsfri bostad till den som vid ikraftträdandet hade sådant bistånd enligt den upphävda lagen.
2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 3. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, 4. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
dels antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till 5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 6. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
35. beträffande gränsdragning mellan utlänningslagstiftning och sociallagstiftning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 1 mars 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Maud Björnemalm (s), Gustaf von Essen (m), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune Backlund (c) och Lars Moquist (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Eget boende (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Enligt utskottet" och slutar med "yrkande 2 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kommer såväl asylutredningen som en eventuell framtida avvisning att försvåras om den asylsökande bor utanför förläggningen. Ambitionen bör i stället vara att alla asylprövningar skall ske inom tre månader. Mot denna bakgrund bör rätten till asylbidrag inte utökas för den som ordnar eget boende utanför förläggningen. Det finns heller inga skäl för att införa en ny bidragsform, bostadsersättning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört om boende utanför förläggningarna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande eget boende att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16 yrkandena 4 och 5 och 1993/94:Sf17 yrkande 2, med anledning av motion 1993/94:Sf14 yrkande 1 och med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Sf20 yrkande 1 dels avslår förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Undantag från arbetsrättslig lagstiftning och samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och 12)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm och Widar Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Regeringen föreslår" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det orimligt att vissa delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen inte skall gälla för asylsökande. En sådan ordning kan bara leda till att asylsökande blir en andra klassens arbetskraft. Utskottet avstyrker därför bifall till 5 och 7 §§ förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl.
Utskottet anser vidare att avtal om sysselsättning skall träffas av Invandrarverket och inte av privata entreprenörer. Dessutom bör länsarbetsnämnden alltid bedöma verksamhetens art och löntagarnas organisationer få tillfälle att avge yttrande. Utskottet lägger fram förslag till ny lydelse av 6 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.
dels att momenten 11 och 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 2 och 1993/94:Sf20 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 4 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den ändringen att lagrummet erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
6 §
Om utlänningar skall delta Om utlänningar skall delta
i verksamhet som avses i 4 i verksamhet som avses i 4
§ och som drivs av någon § och som drivs av någon
annan än Invandrarverket annan än Invandrarverket
skall skriftligt avtal om skall skriftligt avtal om
villkoren för verksamheten villkoren för verksamheten
träffas mellan verket och träffas mellan verket och
den som driver verksamheten. den som driver verksamheten.
Invandrarverket får uppdra Innan avtal träffas skall
åt andra att träffa länsarbetsnämnd och
sådana avtal. berörd lokal facklig
organisation ges tillfälle
att yttra sig.
3. Det organiserade arbetets art (mom. 13)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "De synpunkter" och slutar med "arbetets art." bort ha följande lydelse:
Den organiserade sysselsättningen skall även kunna omfatta utomhusaktiviteter i form av deltagande i landskapsvård eller kulturminnesvård. Utskottet vill framhålla att den asylsökande därvid endast skall få delta i sådan verksamhet som inte skulle ha utförts av svensk arbetskraft. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande det organiserade arbetets art att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna del och med avslag på motion 1993/94:Sf22 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hemspråksundervisning (mom. 17)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "I motion" och slutar med "utan åtgärd." bort ha följande lydelse:
Inom ramen för den organiserade sysselsättningen skall även anordnas svenskundervisning. Utskottet motsätter sig inte att viss svenskundervisning sker på förläggningarna men anser att undervisning på asylsökandens eget språk bör prioriteras. Hemspråksundervisningen bör i så fall ske utan att särskild ersättning lämnas till den som undervisar. Invandrarverket skall dock stå för behövligt arbetsmaterial. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nivån på dagersättning (mom. 18)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "En asylsökande" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det rimligt att en asylsökande under utredningstiden lever på en lägre standard än vad som är normalt för en person som är stadigvarande bosatt i landet. Nivån på dagersättningen bör därför sänkas kraftigt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande nivån på dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 7, med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 8 godkänner vad utskottet anfört om nivån på dagersättning,
6. Patientavgifter (mom. 23)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Om patientavgifterna för asylsökande sätts för lågt finns det enligt utskottets mening anledning räkna med att människor söker asyl här främst för att få ett vårdbehov tillgodosett. Detta inkräktar på vårdresurserna för dem som är bosatta i landet. Enligt utskottet bör patientavgifter för asylsökande därför vara desamma som för andra vårdsökande. Ett särskilt högkostnadsskydd bör dock införas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande patientavgifter att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 9, med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11 och 1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om patientavgifter,
7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet har" och på s. 41 slutar med "en kommun." bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för den svenska asylpolitiken bör vara att den som har skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen bör beviljas asyl här, men när skyddsbehovet inte längre kvarstår bör flyktingen återvända till sitt hemland. Enligt utskottet skall tillfälliga uppehållstillstånd därför vara det normala inslaget i asylhanteringen. Bruket av tillfälliga uppehållstillstånd för människor som flyr från inbördeskrig eller natur- och hungerkatastrofer måste vara mycket restriktivt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad gäller regeringens förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd anser utskottet att, med hänsyn till det korta tidsperspektivet, det inte finns anledning för Sverige att ta på sig kostnaderna för anhörigas vistelse här och ett senare återsändande. Utskottet avstyrker därför bifall till propositionen i denna del.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och 12 och 1993/94:Sf621 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14 yrkande 3, 1993/94:Sf19 yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620 yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § andra stycket, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
1. Huvudmannaskap för asylmottagandet (mom. 1)
Samma myndighet bör inte vara ansvarig för både tillståndsprövningen och mottagandet av asylsökande. Kommunerna bör bl.a. därför överta ansvaret för förläggningsverksamheten. Kostnadsansvaret skall dock även fortsättningsvis ligga på staten.
2. Kommunal entreprenadverksamhet (mom. 4)
En ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala förläggningar bör göras innan man tar ställning till regeringens förslag att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör driva förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för kommunal förläggningsverksamhet bör utredas.
3. Delgivning genom entreprenör (mom. 7)
Med hänsyn till den betydelse omständigheterna vid delgivningen av ett beslut i asylfrågan normalt tillmäts vid ett följande beslut om förvarstagande anser jag att Invandrarverket inte skall kunna få uppdra åt en entreprenör att svara för delgivningen.
4. Samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 12)
I enlighet med vad som föreslogs av Utredningen om arbete för asylsökande skall Invandrarverket vara skyldigt att samråda med berörd facklig organisation när det är fråga om kollektivavtalsreglerat arbete som skall utföras av asylsökande. Vidare skall länsarbetsnämnden godkänna arbeten för asylsökande innan de sätts i gång.
5. Ersättning till uppdragsgivaren i vissa fall (mom. 15)
Det kan undantagsvis, t.ex. när det gäller arbete som ordnas för människor med handikapp, vara motiverat att Invandrarverket utger ersättning till uppdragsgivaren. En sådan möjlighet bör därför finnas.
6. Nivån på dagersättning (mom. 18)
Nivån på dagersättningen till asylsökande kan visserligen vara något lägre än i dag, men kopplingen mellan dagersättningen och Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag bör inte upphöra.
7. Nedsättning av dagersättning (mom. 19)
Regeringen föreslår att dagersättning skall kunna sättas ned bl.a. för den som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i asylärendet. Något behov av en sådan bestämmelse har inte redovisats.
8. Patientavgifter (mom. 23)
Den nivå på patientavgifter som regeringen föreslagit är alltför hög med tanke på dagbidragens storlek. Avgiftsnivån bör därför sänkas med minst hälften.
9. Tortyrskador (mom. 25)
Det är viktigt att de särskilda resurser som behövs för behandlingen av tortyrskadade sätts in så tidigt som möjligt efter ankomsten till Sverige. Vid rehabiliteringen av krigs- och tortyrskadade barn kan det t.ex. behövas särskilda förberedelseklasser i skolan och speciella konsult- och behandlingsteam. Ett särskilt institut mot tortyr och organiserat våld bör inrättas, och regeringen bör omedelbart lägga fram förslag härom.
10. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)
Tidsbegränsat uppehållstillstånd skall kunna meddelas för högst tolv månader, vilket bör anges i lagen. I lagen bör också anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker den skyddssökandes rätt att få sin asylansökan behandlad i vanlig ordning.
11. Återvandring (mom. 30)
Återvändandet till hemlandet är ofta en svår process för flyktingar. Det behövs noggranna förberedelser men också aktivt stöd för att kunna återintegreras i sitt hemland. De stödåtgärder som lämnas av samhället är otillräckliga. Det är därför angeläget att regeringen lägger fram förslag om ett konkret återvändandeprogram.
12. Rättshjälp (mom. 32)
En begränsning av rättshjälpen i enlighet med regeringens förslag kan medföra att fler utlänningar med avvisningsbeslut kommer att gömma sig. Anledningen härtill är att de inte längre kommer att ha någon de med förtroende kan diskutera sin situation med och som i många fall kan förklara att det inte går att få någon ändring av avvisningsbeslutet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 4, 7, 12, 15, 18, 19, 23, 25, 29, 30 och 32 borde ha hemställt: 1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 32, med anledning av motion 1993/94:Sf608 yrkande 8 och med avslag på motion 1993/94:Sf621 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 2 och med avslag på motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande delgivning genom entreprenör att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6, 1993/94:Sf20 yrkande 4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den ändringen att lagrummet erhåller följande lydelse:
Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och den som driver verksamheten. Invandrarverket får uppdra åt andra att träffa sådana avtal. Verksamheten skall godkännas av länsarbetsnämnd. Innan avtal träffas skall berörd lokal facklig organisation ges tillfälle att yttra sig.
15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa fall att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande nivån på dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 8 och med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Sf16 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på dagersättning,
19. beträffande nedsättning av dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 9 och med avslag på regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 1, 1993/94:Sf18 yrkande 2 och 1993/94:Sf20 yrkande 5 avslår förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 10 §,
23. beträffande patientavgifter att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 11 och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 9 och 1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om patientavgifter,
25. beträffande tortyrskador att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 10, 1993/94:Sf603 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:Sf636 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1993/94:Sf603 yrkande 2 och 1993/94:U618 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 14, med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf19 yrkande 1 och 1993/94:Sf636 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och 12 och 1993/94:Sf19 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620 yrkande 3, 1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 3 och 4 antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § med den ändringen att lagrummets första stycke erhåller följande lydelse:
Om en utlänning som söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på högst 12 månader ges. Detta inskränker inte rätten att begära att asylansökningen prövas i vanlig ordning.
30. beträffande återvandring att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf19 yrkande 4, 1993/94:Sf627 yrkande 5 och 1993/94:Sf636 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 5, 1993/94:Sf608 yrkande 16 och 1993/94:Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande rättshjälp att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 18 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf15 yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 avslår regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2
Utskottets förslag till lydelse av 10 och 11 §§ förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl.
Regeringens förslag Utskottets förslag
10 §
För den som fyllt 18 år För den som fyllt 18 år
och som utan giltigt skäl och som utan giltigt skäl
vägrar att delta i vägrar att delta i
verksamhet som avses i 4 § verksamhet som avses i 4 §
eller som genom att hålla eller som genom att hålla
sig undan försvårar sig undan försvårar
utredningen i ärendet om utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd kan uppehållstillstånd kan
dagersättning enligt 17 dagersättning enligt 17
§ sättas ned, dock inte § sättas ned, dock inte
till den del den är avsedd till den del den är avsedd
att täcka utgifter för att täcka utgifter för
egen mathållning. egen mathållning. Sådan
nedsättning kan även
göras för
ensamstående person som
fyllt 16 men inte 18 år.
Om utlänning som avses i 1
§ första stycket 1 eller
2 även efter det
nedsättning skett enligt
första stycket utan giltigt
skäl vägrar att delta i
verksamhet som avses i 4 §
eller genom att hålla sig
undan försvårar
utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd, kan
bostadsersättning enligt 16
§ sättas ned helt, om
utlänningen erbjuds plats
på förläggning, och
dagersättning enligt 17
§ sättas ned helt, om
fri kost ingår i den
erbjudna inkvarteringen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
11 §
Rätten till bistånd Rätten till bistånd upphör upphör
1. när 1. när uppehållstillstånd ges uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § utom i fall som avses i 1 § första stycket 2 samt 8 första stycket 2 samt 8 § andra stycket, § andra stycket, eller
2. när en ansökan om 2. när utlänningen uppehållstillstånd har lämnar landet. avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas, eller
3. när utlänningen lämnar landet.
I fall som avses i första stycket 2 kvarstår dock rätten till bistånd för den tid som skäligen behövs för verkställigheten av beslutet om avvisning eller utvisning. Har Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition med anledning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen (1989:529), räknas tiden från det Utlänningsnämnden meddelat slutligt beslut i ärendet.
Utskottets förslag till ny lydelse av 7 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529)
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
7 kap.
15 §1
Om Statens invandrarverk efter Om Statens invandrarverk efter
omprövning eller på omprövning beviljar en
grund av en ny ansökan utlänning
beviljar en utlänning uppehållstillstånd,
uppehållstillstånd, får verket samtidigt
får verket samtidigt upphäva ett beslut om
upphäva ett beslut om avvisning eller utvisning.
avvisning eller utvisning. Meddelar Invandrarverket ett
Meddelar Invandrarverket ett tidsbegränsat
tidsbegränsat uppehållstillstånd utan
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om
att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning,
avvisning eller utvisning, får detta inte
får detta inte verkställas medan
verkställas medan tillståndet gäller.
tillståndet gäller. Motsvarande gäller om
Utlänningsnämnden på
grund av en ny ansökan
beviljar en utlänning
uppehållstillstånd.
Invandrarverket får dock inte upphäva en domstols dom eller beslut om utvisning eller meddela uppehållstillstånd för den som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.
1 Senaste lydelse 1991:573.
Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen (1972:429)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41§
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende 1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller 33 § samma lag av beslut om intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård enligt 16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk vård enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller angående tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den som genomgår rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om särskild utskrivningsprövning,
2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhändertagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,
4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 § samma lag,
5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen hållits i förvar längre än tre dagar,
6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,
7. angående utvisning 7. angående utvisning och
enligt lagen (1991:572) om anmälningsplikt enligt
särskild lagen (1991:572) om
utlänningskontroll, särskild
utlänningskontroll,
8. angående
uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje
stycket utlänningslagen, om
Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition
i ärendet om avvisning
eller utvisning,
1 Lagen omtryckt 1993:9.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9. angående
verkställighet enligt
utlänningslagen, om
utlänningen hålls i
förvar enligt 6 kap. 2
eller 3 §
utlänningslagen sedan mer
än tre dagar,
8. hos regeringen angående 10. hos regeringen angående beslut enligt 11 § lagen om beslut enligt 11 § lagen om särskild särskild utlänningskontroll, utlänningskontroll,
9. angående hemsändande 11. angående hemsändande av utlänning med stöd av av utlänning med stöd av 12 kap. 3 § 12 kap. 3 § utlänningslagen, utlänningslagen,
10. angående förverkande 12. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken, enligt 26 kap. brottsbalken,
11. angående 13. angående verkställighet utomlands av verkställighet utomlands av frihetsberövande frihetsberövande påföljd enligt lagen påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbete med (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Danmark, Finland, Island och Norge angående Norge angående verkställighet av straff verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om m.m. eller lagen (1972:260) om internationellt samarbete internationellt samarbete rörande verkställighet rörande verkställighet av brottmålsdom, av brottmålsdom,
12. angående utlämning 14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge Finland, Island eller Norge för verkställighet av för verkställighet av beslut om vård eller beslut om vård eller behandling, behandling,
13. angående kastrering 15. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt kastrering, om giltigt samtycke till åtgärden samtycke till åtgärden ej lämnats, ej lämnats,
14. hos allmän 16. hos allmän förvaltningsdomstol förvaltningsdomstol angående tillfälligt angående tillfälligt omhändertagande enligt 37 omhändertagande enligt 37 §, tvångsisolering §, tvångsisolering enligt 38, 39 eller 41 § enligt 38, 39 eller 41 § eller upphörande av eller upphörande av tvångsisolering enligt 42 tvångsisolering enligt 42 § smittskyddslagen § smittskyddslagen (1988:1472). (1988:1472).
43 §
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får föra talan i målet eller ärendet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rättshjälp beviljas och Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den biträde förordnas av den myndighet som handlägger myndighet som handlägger målet eller ärendet. målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i Dock ankommer prövningen i ärende hos socialnämnd ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende länsrätten, i ärende som avses i 41 § 13 på som avses i 41 § 15 på Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, i ärende hos polismyndighet i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 5 på enligt 41 § 5 på Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, om ansökan om om ansökan om rättshjälp skall rättshjälp skall avslås, i ärende hos avslås, i ärende hos polismyndighet enligt 41 § polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt 14 på länsrätten samt i ärende hos regeringen i ärende hos regeringen på på departementstjänsteman som departementstjänsteman som regeringen bestämmer. regeringen bestämmer.
Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande tillämpning.
Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande.
Har rättshjälp beviljats Ansökan om rättshjälp i ärende vari beslutas om genom offentligt biträde avvisning eller utvisning ges in till den myndighet som enligt utlänningslagen handlägger målet eller (1989:529) eller om utvisning ärendet. Gäller enligt lagen (1991:572) om ansökan ärende som avses särskild i 41 § 15, ges dock utlänningskontroll ansökan in till gäller rättshjälpen Rättshjälpsmyndigheten. till dess verkställighet av beslutet skett eller frågan om verkställighet förfallit.
Ansökan om rättshjälp genom offentligt biträde ges in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41 § 13, ges dock ansökan in till Rättshjälpsmyndigheten.
Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myndighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 9 000 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för utgå jämväl för här i riket bosatt barn, här i riket bosatt barn, som icke är svensk som icke är svensk medborgare, såframt barnet medborgare, såframt barnet eller endera av dess eller endera av dess föräldrar sedan minst föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket. sex månader vistas i riket. Detta gäller dock inte Detta gäller dock inte för tid då dagbidrag för tid då dagersättning enligt 9 § lagen (1988:153) enligt 17 § lagen om bistånd åt (1994:000) om mottagande av asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas till barnet. till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1993:92.
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i Sverige. Är eleven inte svensk medborgare, gäller därutöver att eleven vistas här i landet sedan minst sex månader.
För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om bosättningen här i landet de föreskrifter om bosättning som gäller för allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Förlängt barnbidrag Förlängt barnbidrag utges inte för tid då utges inte för tid då dagbidrag enligt 9 § lagen dagersättning enligt 17 § lagen (1988:153) om bistånd åt (1994:000) om mottagande av asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas till eleven. till eleven.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1992:385.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 3 Motionerna 3 Motioner väckta med anledning av propositionen 3 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94 7 Utskottet 10 Mottagningssystemet för asylsökande 10 Allmänt 10 Förläggningsverksamheten 11 Propositionen 11 Motioner 13 Utskottet 14 Arbete på öppna arbetsmarknaden 18 Nuvarande ordning 18 Propositionen 18 Motioner 18 Utskottet 18 Annan sysselsättning för asylsökande 19 Propositionen 19 Motioner 20 Utskottet 21 Ekonomiskt bistånd åt asylsökande 22 Gällande bestämmelser 22 Propositionen 23 Motioner 24 Utskottet 25 Hälso- och sjukvård m.m. 27 Gällande ordning 27 Propositionen 28 Motioner 29 Utskottet 30 Utbildning 31 Statens kostnadsansvar för asylmottagandet 31 Kommunmottagande 31 Tillståndsprövningen 33 Allmänt 33 Tidsbegränsat uppehållstillstånd 35 Bakomliggande utredningsförslag 35 Propositionen 36 Motioner 37 Utskottet 39 Ny ansökan 42 Nuvarande ordning 42 Propositionen 42 Motioner 43 Utskottet 44 Medborgarskap 45 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser 45 Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning och sociallagstiftning 46 Hemställan 46 Reservationer 51 1. Bistånd vid eget boende (mom. 9) 51 2. Undantag från arbetsrättslig lagstiftning och samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och 12) 51 3. Det organiserade arbetets art (mom. 13) 52 4. Hemspråksundervisning (mom. 17) 53 5. Nivån på dagersättning (mom. 18) 53 6. Patientavgifter (mom. 23) 54 7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29) 54 Meningsyttring av suppleant 55 Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 59 Bilaga 2 Av utskottet framlagda lagförslag 71