Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor
Betänkande 1992/93:BoU19
Bostadsutskottets betänkande
1992/93:BOU19
Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor
Innehåll
1992/93 BoU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas de i proposition 1992/93:242 framlagda förslagen till en minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boendefrågor. Utskottet tillstyrker de till propositionen fogade lagförslagen. I fråga om förslaget till lag om upphävande av bostadsförsörjningslagen föreslår dock utskottet ett tillägg som gör det möjligt för en kommun att fullfölja vissa borgensåtaganden som enligt 1992 års regler varit en förutsättning för att statlig kreditgaranti skall kunna erhållas.
Med anledning av motionsyrkanden (s) och (c) gör utskottet ett tillkännagivande om befrielse från stämpelskatt för kommunala bostadsföretag vid övergång från stiftelse till aktiebolag. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:242 föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m., 2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt, 3. lag om kommunalt stöd till boendet, 4. lag om ändring i jordabalken, 5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792), 6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, 7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol, 8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1992/93:Bo49 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:242.
1992/93:Bo50 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:242, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ansvar för en sammanhållen bostadsförmedling, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för kommun att ta ut avgift för förmedling av bostäder.
1992/93:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:242, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur segregeringen inom bostadssektorn skall minska.
1992/93:Bo52 av Ivar Franzén (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regelverket bör vara neutralt i förhållande till associationsformen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att underlätta övergången från stiftelse till aktiebolag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunens rätt att ge stöd såväl till av kommunen grundade bostadsstiftelser som till ägda bostadsaktiebolag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas rätt att ta ägaransvar för sina bostadsföretag.
dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta motionerna
1992/93:Bo414 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse och utveckling av de kommunala bostadsförmedlingarna, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt att fastighetsägare måste godta de hyresgäster som anvisas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att få tillgång till lediga lägenheter.
1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i bostadsanvisningslagen så att förtur ges vid skilsmässor.
dels den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta motionen
1992/93:Sk55 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas 2.att riksdagen beslutar om en tillfällig befrielse under 1993 och 1994 från stämpelskatt på de bostadsfastigheter som överlåts i samband med att stiftelseägda och allmännyttiga bostadsföretag ombildas till kommunala bolag.
I ärendet har skrivelser inkommit från SABO och Locum.
Utskottet
Avslag på propositionen m.m.
Med en inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga ansvaret för bostadsmarknaden och byggandet på olika fastighetsägare är det enligt propositionen naturligt att pröva vilka regler som behöver finnas för den kommunala verksamheten på detta område. En rimlig utgångspunkt anges därvid vara att det får förutsättas att en kommun självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara bostäder i kommunen. Enligt regeringsförslaget bör kommunernas befogenheter och skyldigheter därför så långt möjligt styras av kommunallagen och socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör tillgripas bara om staten har krav på att kommunerna vidtar åtgärder som annars inte skulle komma till stånd eller om dessa lagar inte ger kommunerna rätt att vidta nödvändiga åtgärder. Med denna utgångspunkt föreslås i propositionen att huvuddelen av de regler som finns i bostadsförsörjningslagen liksom anvisningsrättslagen i sin helhet skall upphävas.
Det finns enligt motion Bo49 (-) en risk för att förslagen i propositionen leder till förstärkt segregation och att kommunerna får svårare att hjälpa de svaga grupperna på bostadsmarknaden. Förslagen anges dessutom innebära risk för godtycke från kommunernas sida. Enligt motionen bör därför bostadsförsörjningslagen behållas. Med hänvisning härtill hemställs att riksdagen skall avslå propositionen.
Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion Bo50 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till en god bostad förutsätter enligt motionärerna aktiva insatser av kommunerna -- något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner och bostadsförmedling anges vara ett medel i detta arbete. Om målet, allas rätt till en god bostad, skall kunna upprätthållas är det enligt motionen viktigt att de bostäder som produceras kommer alla till del. Detta sker enligt motionärernas mening bäst genom samhällets medverkan, varför den kommunala bostadsanvisningsrätten måste finnas kvar. Med hänvisning till det anförda hemställs i motionens yrkande 1 om avslag på propositionen.
Även i motion Bo51 (v) yrkande 1 hemställs om avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna är bostadsförsörjningslagen och anvisningsrättslagen ändamålsenliga och nödvändiga för att klara de enskilda kommunernas ansvar för bostadsmarknaden. Lagarna anges inte heller utgöra något hinder för de kommuner som vill genomföra förenklingar m.m. Bestämmelserna kan enligt motionen närmast ses som en markering av ett samhälleligt ansvar och inte en befogenhet. Ett genomförande av förslagen i propositionen kommer enligt motionärerna att öka segregeringen mellan våra bostadsområden, varför de bör avslås. Det bör i stället uppdras åt regeringen att återkomma med förslag om hur segregeringen inom bostadssektorn skall minska -- yrkande 2.
De svenska kommunerna har inte minst under efterkrigstiden haft ett betydande ansvar för bostadsförsörjningen. Detta har främst kommit till uttryck genom en omfattande statlig reglering som mer eller mindre detaljerat har lagt fast kommunernas skyldigheter och befogenheter på området. Det finns enligt utskottets mening därför anledning att nu se över de bestämmelser som i dag styr kommunernas agerande. Med en inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga ansvaret för bostadsmarknaden och byggandet på olika fastighetsägare är det, som framhålls i propositionen, naturligt att pröva vilka regler som behöver finnas för att kommunerna skall kunna ta sitt ansvar i fråga om bostadsförsörjningen.
En utgångspunkt för den statliga regleringen av kommunernas ansvar för boendefrågorna bör enligt utskottets mening vara att kommunerna självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara bostäder. Vid ett sådant synsätt måste det anses naturligt att de regler som styr verksamheten omprövas. I enlighet med vad som anförs i propositionen bör kommunernas befogenheter och skyldigheter sålunda i första hand styras av kommunallagen och socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör tillgripas bara om staten har krav på att kommunerna skall vidta åtgärder som annars inte skulle komma till stånd eller om kommunerna i annat fall inte har rätt att vidta nödvändiga åtgärder. Det finns vid ett sådant betraktelsesätt enligt utskottets mening goda skäl att förenkla dagens regelsystem.
Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening en förutsättningslös prövning av den statliga regleringen av det kommunala bostadsförsörjningsansvaret göras. Det är utskottets uppfattning att denna prövning bör göras med utgångspunkt i de förslag till avreglering som har lagts fram i den nu aktuella propositionen. Förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s) yrkande 1 och Bo51 (v) yrkande 1 om avslag på propositionen avstyrks sålunda. Till frågan om den närmare utformningen av denna reglering återkommer utskottet nedan.
Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget i motion Bo51 (v) yrkande 2 om att regeringen skall återkomma med förslag om hur segregeringen inom bostadssektorn skall minska. Vad i motionen anförts rör närmast frågan om den bostadspolitiska målsättningen. Denna fråga behandlade utskottet och riksdagen så sent som i april månad 1993 (bet. 1992/93:BoU11 s. 6--7). Utskottet hänvisar till vad där anförts. Med avseende på det ansvar som kommunerna har för bostadsförsörjningen får det enligt utskottets mening för övrigt förutsättas att kommunerna med utgångspunkt i de lokala förhållandena vidtar de åtgärder som kan erfordras.
Reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal bostadsförmedling m.m.
Med utgångspunkt i den ovan redovisade uppfattningen att statliga regler för en verksamhet bör utfärdas bara om staten har krav på att kommunen vidtar åtgärder som annars inte skulle komma till stånd, förs i propositionen fram förslag om att reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal bostadsförmedling m.m. skall avvecklas. Enligt propositionen har kommunerna redan genom sin skyldighet att upprätta översikts- och detaljplaner som möjliggör bostadsbyggande ett statligt reglerat ansvar för bostadsförsörjningen. I propositionen understryks också att ett slopande av kravet på särskilda kommunala bostadsförsörjningsprogram m.m. inte syftar till att ändra den hävdvunna principen om kommunernas grundläggande ansvar för boendefrågor.
Behovet av information om det planerade bostadsbyggandet utgör enligt regeringens förslag inte ett tillräckligt skäl för att upprätthålla en särskild generell ordning för den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen. Sådan information får enligt förslaget vid behov tas fram på annat sätt. I sammanhanget framhålls också att de framlagda förslagen inte hindrar att en kommun även i fortsättningen upprättar särskilda bostadsförsörjningsprogram. I fråga om kommunernas skyldighet att förmedla statligt stöd för bostadsfinansieringen bestäms detta enligt propositionen i praktiken genom bestämmelser för respektive stödsystem.
Mot bakgrund av det anförda förordas att bostadsförsörjningslagens regler om bostadsförsörjningsplanering och bostadsförsörjningsprogram (3 §) samt om förmedling av lån och bidrag m.m. (2 §) skall slopas. Enligt förslaget bör det ankomma på varje kommun att själv bestämma i vilka former man vill bedriva hithörande verksamhet. Statens krav på kommunerna när det gäller planering m.m. av bostadsbyggandet bör enligt propositionen inte gå utöver vad som följer av plan- och bygglagen.
Även de nuvarande särreglerna om kommunal bostadsförmedling i bostadsförsörjningslagen bör enligt regeringsförslaget avskaffas. Enligt propositionen är förhållandena i kommunerna mycket olika beroende bl.a. på kommunernas storlek och struktur och bostadsbeståndets sammansättning, varför det måste avgöras lokalt om det finns behov av att inrätta kommunal bostadsförmedling. På samma sätt som när det gäller den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen får det enligt utskottets mening förutsättas att kommunen självmant vidtar de åtgärder som behövs i fråga om bostadsförmedlingsverksamheten.
När det gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt kan den enligt förslaget utgöra ett hinder för att utveckla nya former i förmedlingsverksamheten -- hinder som det är angeläget att undanröja, inte minst med hänsyn till bostadskonsumenterna. Med avseende på det ansvar kommunerna har för att klara anskaffningen av bostäder till svaga grupper aviserar regeringen sin avsikt att tillsätta en särskild grupp med uppgift att följa att bostadsförsörjningen till de berörda hushållen fungerar tillfredsställande och att löpande bedöma om några åtgärder måste vidtas.
Förslaget i propositionen att slopa de särskilda reglerna om kommunal bostadsförmedling innebär samtidigt att det nuvarande förbudet mot avgifter i verksamheten tas bort. För att reglerna för kommunal bostadsförmedling skall bli likformiga med dem för privat förmedling föreslås att Kommerskollegiets taxa för yrkesmässig bostadsförmedling skall gälla även för kommunernas avgiftsuttag. Det betyder att kommunerna vid beslut om vilka avgifter som skall tas ut måste iaktta föreskrifterna om högsta tillåtna ersättning för ett förmedlingsuppdrag.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att de särskilda reglerna i bostadsförsörjningslagen om skyldighet för kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling m.m. (4 §) tas bort. Även reglerna om skyldighet för den som får bostad genom kommunal förmedling att medverka till att kommunen får anvisningsrätt till lägenheten (5 §) slopas. Dessutom upphävs lagen om kommunal anvisningsrätt. Enligt förslaget bör inte heller undantaget från kommunal bostadsförmedling i hyreslagen (12 kap. 65 a §, JB) kvarstå.
En aktiv och serviceinriktad bostadsförmedling är enligt motion Bo50 (s) ett viktigt medel i arbetet med att uppnå målet om allas rätt till en bostad. I motionens yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om kommunernas ansvar för en sammanhållen bostadsförmedling. Enligt motionen skall bostadsförmedlingen förmedla samtliga lägenheter i kommunen. Vem som utför förmedlingsuppgiften föreslås kommunen avgöra. Uppgiften kan enligt förslaget läggas ut på entreprenad eller utföras i egen regi. I motionens yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande om rätt för kommun att ta ut avgift för förmedling av bostäder. Under förutsättning att kravet om en sammanhållen bostadsförmedling vinner gehör kan regeringens förslag om avgifter vid förmedling av lägenheter enligt motionärerna accepteras. En ytterligare förutsättning anges vara att avgiften är högst densamma som vid yrkesmässig förmedling m.m.
Kommunala bostadsförmedlingar är enligt motion Bo414 (v) ett viktigt bostadspolitiskt instrument. En förutsättning för att bostadsförmedlingen skall kunna fungera på ett bra sätt anges vara att tillräckligt många lägenheter ställs till förfogande för förmedling. Enligt motionären måste kommunerna ha lagliga möjligheter att få tillgång till lediga lägenheter. Det anses däremot inte vara nödvändigt att förmedlingarna drivs i kommunal regi, men de måste stå under kommunalt överinseende. För att utveckla och förbättra servicen från bostadsförmedlingarna kan det enligt motionsförslaget vara nödvändigt att förmedlingarna ges möjlighet att ta betalt för vissa tjänster. Enligt motionens yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna. Dessutom förordas i motionen -- yrkande 3 -- att sådana förändringar skall genomföras som underlättar kommunernas möjligheter att få tillgång till lediga och nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter. I motionens yrkande 2 begärs att lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt skall ändras så att en fastighetsägare skall ha skyldighet att godta den hyresgäst som bostadsförmedlingen anvisar.
Utskottet delar vad som i propositionen anförts beträffande kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal bostadsförmedling m.m. Även enligt utskottets mening bör sålunda de nuvarande särregler i bostadsförsörjningslagen som styr verksamheten avskaffas. De kommunala insatserna i dessa avseenden bör enligt utskottets mening vägledas av de lokala behoven och förutsättningarna i stället för av ett centralt regelsystem som lämnar ett begränsat utrymme för en anpassning i det enskilda fallet.
I fråga om bostadsförmedlingsverksamheten innebär förslaget i propositionen att kommuner och fastighetsägare ges stor frihet att organisera och driva verksamheten på ett sätt som svarar mot behoven i den egna kommunen. Härigenom skapas enligt utskottets mening bättre förutsättningar för att förhållandena på den lokala bostadsmarknaden skall komma att vägleda förmedlingsverksamheten. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den särskilda grupp som regeringen avser att tillsätta och som skall ha till uppgift att följa att bostadsförsörjningen till svaga hushåll fungerar tillfredsställande och att löpande bedöma behovet av eventuella åtgärder. Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen med uppmärksamhet följer gruppens arbete och vidtar de åtgärder som kan föranledas av detta.
Utskottets ställningstagande ovan innebär att det bör ankomma på den enskilda kommunen att fatta beslut om huruvida kommunal bostadsförmedling skall anordnas och i vilka former m.m. detta i så fall skall ske. I den mån den av utskottet förordade ordningen inte låter sig förenas med förslagen i motionerna Bo50 (s) yrkandena 2 och 3 samt i Bo414 (v) avstyrks dessa.
Som en del i stödet till barnfamiljer föreslås i motion So610 (v) yrkande 6 att det i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt skall införas bestämmelser så att förtur till bostad ges vid skilsmässa.
I den utsträckning en kommun väljer att inrätta en kommunal bostadsförmedling får det anses vara en uppgift för förmedlingen att fastställa principerna för lägenhetsfördelningen. Motionen avstyrks.
Kommunalt stöd till boendet
Kommunernas handlingsfrihet när det gäller att ge stöd till boendet är enligt propositionen i dag för stor. Reglerna i bostadsförsörjningslagen ger en kommun möjlighet att särskilt gynna vissa fastighetsägare. Enligt regeringens förslag bör en sådan möjlighet inte finnas i fortsättningen. Samtidigt är det enligt förslaget viktigt att kommunerna ekonomiskt kan bidra till att minska hushållens kostnader för att skaffa sig bostäder och att detta klart framgår av regelsystemet för den kommunala verksamheten. Enligt propositionen bör kommunerna därför genom en särskild lag ges rätt att använda kommunala medel för att lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet. Med stöd av lagen blir det enligt regeringsförslaget möjligt för en kommun att t.ex. lämna borgen till enskilda personer för nybyggnad m.m. eller att utbetala bostadsbidrag utöver de regler som staten fastställt.
Enligt förslaget i propositionen bör en kommun dessutom ha möjlighet att också fortsättningsvis förskottera medel till en fastighets skötsel om en fastighet är ställd under tvångsförvaltning. De regler härom som i dag finns i bostadsförsörjningslagen föreslås därför överförda till bostadsförvaltningslagen (ny25a§).
De kommunala bostadsstiftelserna drabbas enligt motion Bo52 (c) orättvist av förslagen i propositionen. Enligt motionen är det rimligt att det bostadspolitiska regelverket är konkurrensneutralt vad gäller bostadsföretagens associationsform -- yrkande 1. Kommuner bör enligt motionsförslaget ha samma möjligheter att ge stöd till stiftelser de grundat som de har att ge stöd till kommunägda aktiebolag -- yrkande 3. Det bör enligt motionen dessutom ges rimliga möjligheter för de företag som av historiska skäl är stiftelser att övergå till aktiebolagsform. Även om möjligheten att övergå till aktiebolag finns redan i dag, är denna möjlighet enligt motionen stängd genom den stämpelskatt som tas ut i samband härmed. En tidsbegränsad övergångsregel som medger befrielse från stämpelskatt när en stiftelse avvecklas och tillgångarna överförs till ett kommunägt aktiebolag föreslås därför införd -- yrkande 2. Slutligen måste det enligt motionen klarläggas att kommunernas självklara rätt att ta det ägaransvar för sina bostadsföretag som förutsätts i aktiebolagslagen inte begränsas av bestämmelser i kommunallagen eller annan lagstiftning -- yrkande 4.
I den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta motionen Sk55 (s) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall besluta om tillfällig befrielse under åren 1993 och 1994 från stämpelskatt på de bostadsfastigheter som överlåts i samband med att stiftelseägda och allmännyttiga bostadsföretag ombildas till kommunala aktiebolag. Enligt motionärerna skulle ett uttag av full stämpelskatt i dessa fall kraftigt försvåra en ekonomiskt rationell omstrukturering av det kommunala fastighetsbeståndet. Motionsyrkandet har av skatteutskottet överlämnats till bostadsutskottet.
Utskottet behandlar först frågan om kommunernas möjligheter att ge stöd till boendet.
Förslaget i propositionen innebär, som redovisats ovan, att kommunerna genom en särskild lag ges möjlighet att lämna stöd till enskilda hushåll för boendet. Genom lagen ges kommunerna rätt att lämna alla former av stöd till de boende som syftar till att sänka enskildas bostadskostnader. Som exempel på sådant stöd kan nämnas kommunal borgen till enskilda för nybyggnad m.m. av bostäder samt bostadsbidrag utöver vad som följer av de regler som fastställs av staten.
Det framlagda lagförslaget ger däremot inget utrymme för att lämna stöd till ägare av hyreshus eller till bostadsrättsföreningar. Som anförs i propositionen innebär detta att stöd till fastighetsägare efter upphävandet av bostadsförsörjninglagen inte får lämnas i vidare mån än vad som följer av kommunallagens bestämmelser. Av den grundläggande bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om kommunernas allmänna kompetens följer att kommunerna själva får ta hand om en angelägenhet om det är av allmänt intresse att så sker. Bl.a. med avseende på det grundläggande ansvar kommunerna förutsatts ha i fråga om bostadsförsörjningen har den kommunala kompetensen ansetts vara omfattande på området. Det får sålunda anses vara kompetensenligt för en kommun att skapa och driva bostadsföretag m.m. Enligt utskottets uppfattning följer att kommunerna även fortsättningsvis måste anses ha möjlighet att på olika sätt stödja kommunala bostadsföretag oavsett om företagen drivs som aktiebolag, stiftelser eller i annan företagsform.
Det nu anförda innebär att vad i motion Bo52 (c) yrkandena 1, 3 och 4 förordats om kommunernas rätt att ge stöd till kommunala bostadsföretag m.m. får anses vara tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller den i motion Bo52 (c) yrkande 2 aktualiserade frågan om åtgärder för att underlätta övergång från kommunal bostadsstiftelse till kommunalt bostadsaktiebolag vill utskottet anföra följande.
Utskottet delar vad som i motionerna anförts om att en övergång från stiftelseform till aktiebolag bör underlättas för berörda kommunala bostadsföretag. Det innebär bl.a. att hinder som motverkar en i många fall nödvändig rationell ekonomisk omstrukturering av dessa företag måste undanröjas. Även enligt utskottets mening bör det sålunda vara möjligt att erhålla befrielse från stämpelskatt för de kommunala bostadsföretag som ändrar sin juridiska form från stiftelse till aktiebolag. Tidigare har också dispens regelmässigt medgivits när allmännyttiga bostadsföretag ändrat företagsform på motsvarande sätt. Mot bakgrund av de förändringar som vidtagits i regelsystemet avseende dessa bostadsföretag har sedan en tid inte fattats några beslut om sådana dispenser. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt vidta de åtgärder som erfordras för att befrielse från stämpelskatt skall kunna medges även fortsättningsvis. Utskottet finner det lämpligt att befrielse i princip medges enligt vad som i motionerna förordats. Sålunda anser utskottet att en tidsbegränsad befrielse bör medges under två år från det att nödvändiga beslut fattats i avsikt att förverkliga det nu framlagda förslaget. Utan att gå in på förhållandena i stiftelserna som sådana är det enligt utskottets uppfattning inte sällan utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv rationellt för en kommun att förvalta och förnya sitt bostadsbestånd inom ramen för aktiebolagslagens regelsystem. Det förslag om övergång till konventionell beskattning för de kommunala bostadsföretagen utgör i ett sådant perspektiv ett ytterligare skäl för att välja aktiebolagsformen. Frågan om befrielse från stämpelskatt har aktualitet också i samband med vissa andra företags- och stiftelseomstruktureringar. Ett sådant exempel är den omläggning av fastighetsförvaltningen som påbörjats inom Stockholms läns landsting. Det ankommer dock inte på bostadsutskottet att bereda dessa frågor.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo52 (c) yrkande 2 samt Sk55 (s) yrkande 2 anfört om befrielse från stämpelskatt i vissa fall m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den författningstekniska lösningen
Som framgår av redovisningen ovan innebär regeringens förslag att bostadsförsörjningslagen samt anvisningsrättslagen skall upphävas. Enligt propositionen bör dock behållas dels en regel om rätt för kommunerna att lämna enskilda hushåll visst ekonomiskt stöd till boendet, dels en regel som ger kommunerna rätt att förskottera medel till vissa utgifter i samband med tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen. I fråga om reglerna för kommunalt ekonomiskt stöd till enskilda hushåll föreslås att dessa regler tas in i en särskild lag. Reglerna om kommunernas rätt att förskottera medel för skötseln av tvångsförvaltade bostadsfastigheter hör enligt propositionen naturligt samman med reglerna i bostadsförvaltningslagen. De föreslås därför tas in i denna lag.
Regeringsförslaget innefattar dessutom ett förslag till ändring i jordabalken samt förslag till vissa följdändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, lagen om bostadsdomstol och bostadsrättslagen.
Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt utskottets mening bostadsförsörjningslagen upphävas i enlighet med förslaget i propositionen. Till det framlagda förslaget till lag om upphävande av bostadsförsörjningslagen bör dock fogas ett nytt tredje stycke med följande lydelse:
Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen om rätt för kommunen att ställa medel till förfogande gäller fortfarande i fråga om åtagande enligt 14 § förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti i förordningens lydelse före den 1 januari 1993, om bestämmelserna i 14 § skall tillämpas och åtagandet avser lån för ett småhus som upplåts med bostadsrätt.
Kravet på kommunal borgen för bl.a. lån till småhus som upplåts med bostadsrätt togs bort i kreditgarantisammanhang den 1 januari 1993. Som en följd av tidigare beslutade förlängningar av 1992 års regler för statliga räntesubventioner till att avse även projekt, främst ombyggnadsprojekt, som påbörjas under 1993 kommer även det gamla kravet på kommunalt förlustansvar att förlängas i motsvarande mån. Genom det av utskottet nu förordade tillägget blir det möjligt för en kommun att fullfölja sådana borgensåtaganden som enligt 1992 års regler är en förutsättning för att statlig kreditgaranti skall kunna erhållas för småhus som upplåts med bostadsrätt. I bilaga 2 till detta betänkande har tagits in ett förslag med denna utformning. Utskottet föreslår att riksdagen antar detta förslag.
Övriga lagförslag tillstyrks av utskottet. Förslagen framgår av bilaga 1 till detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo49, 1992/93:Bo50 yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1, res. 1 (s)
2.beträffande segregeringen inom bostadssektorn att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo51 yrkande 2,
3.beträffande bostadsförmedling m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo50 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Bo414, res. 2 (s) - villk. mom. 1
4.beträffande principerna för lägenhetsfördelningen att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 6,
5.beträffande stöd till boendet att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo52 yrkandena 1, 3 och 4,
6.beträffande övergång från kommunal bostadsstiftelse att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo52 yrkande 2 och 1992/93:Sk55 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7.beträffande bostadsförsörjningslagen att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:242 antar förslaget till lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. med den lydelse som framgår av bilaga 2 och som betecknats som utskottets förslag,
8.beträffande övriga lagförslag att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:242 antar, med den lydelse som framgår av bilaga 1, förslagen till a) lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt, b) lag om kommunalt stöd till boendet, c) lag om ändring i jordabalken, d) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792), e) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, f) lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol, g) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Stockholm den 13 maj 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds).
Reservationer
1.Avslag på propositionen (mom. 1)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "De svenska" och slutar med "utskottet nedan" bort ha följande lydelse:
Under efterkrigstiden har en socialt inriktad bostadspolitik successivt vuxit fram som bygger på att stat och kommun efter en demokratisk beslutsprocess tar ett betydande ansvar för att målet om att alla skall ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad skall kunna uppfyllas. Den nuvarande regeringspolitiken är däremot inriktad på att stat och kommun skall dra sig tillbaka och låta marknadskrafterna helt ta över. Marknadskrafterna skall tillåtas bestämma vad som skall byggas, vem som skall få tillgång till bostäderna och vad det skall kosta att bo. Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad beslut fattats som påverkat inriktningen och utformningen av bostadspolitiken. Det nu föreliggande regeringsförslaget utgör ytterligare ett steg i denna riktning.
Enligt utskottets mening måste den utveckling som nu påbörjats brytas och de bostadspolitiska målen åter få vara utgångspunkt för de förändringar i regelsystem m.m. som kan behöva genomföras. Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är, som framhålls i motion Bo50 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till en god bostad förutsätter sålunda aktiva insatser av kommunerna -- något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner och bostadsförmedling är nödvändiga medel i detta arbete. Det grundläggande ansvar som kommunerna även fortsättningsvis bör ha för bostadsförsörjningen förutsätter naturligtvis att de också har reella möjligheter att ta detta ansvar. Inte minst gäller detta mot bakgrund av de förändringar som vidtagits när det gäller de allmännyttiga bostadsföretagens ställning -- förändringar som medfört att dessa företag inte längre kan ges den roll i den sociala bostadspolitiken som de hittills haft.
Genom en väl fungerande bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling ges medborgarna såväl inflytande som överblick över det tillgängliga utbudet av bostäder och boendeservice. Genom att dessa åtgärder ingår i en brett förankrad demokratisk process skapas också förutsättningar för att bostadsförsörjningen ses i ett helhetsperspektiv där inte bara frågor som avser fördelningen på lägenhetsstorlekar och upplåtelseformer beaktas utan också frågor om tillgänglighet och sociala förhållanden m.m.
I enlighet med förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s) yrkande 1 och Bo51 (v) yrkande 1 avstyrker utskottet proposition 1992/93:242 med hänvisning till det nu anförda.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:1.beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Bo49, 1992/93:Bo50 yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1 avslår proposition 1992/93:242,
2.Bostadsförmedling m.m. (mom. 3)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks dessa" bort ha följande lydelse:
En aktiv och serviceinriktatd bostadsförmedling är, som framhålls i motion Bo50 (s), ett viktigt medel i arbetet med att uppnå målet om allas rätt till en bostad. Det innebär bl.a. att bostadsförmedlingen skall vara en serviceverksamhet som ger människor möjlighet att få tillgång till en bostad som i möjligaste mån svarar mot deras önskemål och behov. För att bostadsförmedlingen skall kunna svara mot dessa grundläggande krav fordras att kommunerna ges ett övergripande ansvar för en sammanhållen bostadsförmedling. Det innebär att den enskilda kommunen skall svara för att bostadsförmedlingen förmedlar samtliga lägenheter i kommunen. Genom en på detta sätt samlad bostadsförmedling ges en lätt överblickbar information om bostadsutbudet i kommunen som är värdefull inte minst för den bostadssökande men också för kommun och byggherrar bl.a. med avseende på bostadsplaneringen.
Att kommunen ges ett övergripande ansvar för bostadsförmedlingen innebär inte att förmedlingsverksamheten måste genomföras i kommunal regi. Det bör sålunda ankomma på den enskilda kommunen att bestämma i vilka former verksamheten skall genomföras. Oavsett om bostadsförmedlingen sker i egen regi eller t.ex. på entreprenad skall den dock ske samlat och avse hela kommunen.
Under förutsättning av att kravet på en sammanhållen bostadsförmedling uppfylls bör det enligt utskottets mening också vara möjligt att ta ut avgifter i förmedlingsverksamheten. Avgiften får dock högst uppgå till densamma som vid yrkesmässig förmedling m.m., dvs. 1200 kronor för år 1993. Av förmedlingsavgiften bör en del kunna tas ut vid registrering som bostadssökande. Sådan i förväg inbetalad avgift skall dock räknas av från förmedlingsavgiften när förmedling skett eller återbetalas i sin helhet om den bostadssökande avregistrerar sig vid förmedlingen.
Vad utskottet nu med anledning av förslagen i motion Bo50 (s) yrkandena 2 och 3 anfört om bostadsförmedling m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad i motion Bo414 (v) anförts får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:3.beträffande bostadsförmedling m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo50 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motion 1992/93:Bo414 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Utskottets Bilaga 2
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs att
lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till
bostadsförsörjningens
främjande m.m. skall
upphöra att gälla vid
utgången av juni 1993.
Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för en kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande i fråga om ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen före utgången av juni 1993.
Bestämmelserna i 1 §
första stycket i den
upphävda lagen om rätt
för kommunen att ställa
medel till förfogande
gäller fortfarande i
fråga om åtagande enligt
14 § förordningen
(1991:1924) om statlig
kreditgaranti i
förordningens lydelse
före den 1 januari 1993, om
bestämmelserna i 14 §
skall tillämpas och
åtagandet avser lån
för ett småhus som
upplåts med bostadsrätt.