Minerallagstiftning m.m.
Betänkande 1990/91:NU7
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU07
Minerallagstiftning m.m.
Innehåll
1990/91 NU7
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1988/89:92 om ny minerallagstiftning m.m. (industridepartementet),
dels fem motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels -- helt eller delvis -- två motioner från allmänna motionstiden år 1989 med yrkanden bl.a. om förstatligande av mineralproduktionen,
dels -- helt eller delvis -- fyra motioner från allmänna motionstiden år 1990 med yrkanden om avvikelser från regeringens förslag i proposition 1988/89:92, bl.a. med hänsyn till vad mineralråvarukommittén har föreslagit i betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik.
Skrivelser i ärendet har ingivits av statens naturvårdsverk och boverket (gemensamt) och av Svenska gruvföreningen. Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1989/90:BoU6y); detta återges som bilaga 5 (s.64). Företrädare för Svenska gruvföreningen och för Svenska gruvindustriarbetareförbundet har senare inför utskottet framfört synpunkter i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter skall ersättas av en ny minerallag. Denna innehåller enhetliga bestämmelser för en utvidgad krets av lagreglerade mineral. Vissa av de mineral som enligt propositionen skulle ingå i denna krets utesluts dock av utskottet. Den nya lagen bygger på koncessionsprincipen men ansluter sig i viss mån till den inmutningsprincip som den nuvarande gruvlagen är baserad på. En nyhet är att minerallagen direkt anknyts till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). NRL-prövning krävs inte för undersökningstillstånd men skall äga rum innan bearbetningskoncession kan ges. I anslutning till ett yttrande av bostadsutskottet föreslår näringsutskottet ytterligare överväganden om hur NRL-prövningen av projekt -- även utanför mineralområdet -- skall genomföras när flera till NRL anknutna lagar är aktuella. Utskottet avstyrker en begäran (m) om att förslaget till minerallag skall revideras med hänsyn till mineralråvarukommitténs förslag rörande prospekteringspolitiken.
Fyra partier vill att minerallagstiftningen skall utformas på annat sätt och avvisar därför regeringens förslag. Tre reservationer med riktlinjer för en ändrad lagstiftning föreligger. Enligt den första (m, fp) skall uppdelningen på en gruvlag och en minerallag bestå; mineralråvarukommitténs slutsatser skall beaktas när kretsen av lagreglerade mineral bestäms. I den andra reservationen (v) begärs att NRL-prövning skall ha gjorts innan undersökningstillstånd kan lämnas. Bestämmelserna mot rovbrytning skall skärpas och samhället -- staten och kommunerna -- få ensamrätt till exploatering av mineralföreskomster. Miljöhänsyn och bevarandesynpunkter präglar den tredje reservationen (mp); enligt denna skall markägaren, kommunen och staten var för sig ha vetorätt mot en tilltänkt exploatering.
Ett antal andra motionsyrkanden med anknytning till minerallagstiftningen avstyrks av utskottet, dock i inget fall enhälligt. I reservationer förespråkas att institutet kronoandel skall avskaffas (m, fp), att kronoandel inte skall upplåtas till privata intressenter (v), att markägare skall få generösare skadeersättning (m, fp) och jordägaravgäld, dvs. del i avkastningen av mineralprojekt (m, fp, c), att bergtäkt skall omfattas av koncessionssystemet (mp) och att privata mineralförekomster skall överföras i offentlig ägo (v).
Propositionen
Förslag
I proposition 1988/89:92 har regeringen -- efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg -- föreslagit riksdagen att anta förslag till 1. minerallag, 2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., 3. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, 4. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., 5. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Lagförslagen har granskats av lagrådet. De båda första återges som bilaga 3 och bilaga 4 till detta betänkande (s.38 resp. s.63). De övriga finns i propositionen på s. 28--32.
Huvudsaklig innebörd
Den nya minerallag som föreslås i propositionen är avsedd att ersätta gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.
De viktigaste nyheterna i förhållande till gällande rätt är att den gruvrättsliga lagstiftningen blir enhetlig för de mineral som omfattas av denna, att kretsen av lagreglerade mineral utvidgas, att minerallagstiftningen samordnas med lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) samt att vissa begränsade reformbehov tillgodoses.
Den nya lagen bygger på koncessionssystemet men har starka inmutningsrättsliga inslag. Reglerna om rätt till undersökning överensstämmer i stora delar med vad som för närvarande gäller om inmutning enligt gruvlagen. Reglerna om rätt till bearbetning har inslag som syftar till att trygga gruvföretagens möjligheter att utvinna påträffade fyndigheter.
Den nya lagen har föreslagits träda i kraft den 1 juli 1990. Äldre rättigheter skall fortsätta att gälla under återstående giltighetstid.
De föreslagna ändringarna i andra lagar föranleds av den nya minerallagen.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1988/89:92 är följande:
1988/89:N25 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om koncessionsprövning och straffavgifter, 2. avslår proposition 1988/89:92 i sin helhet.
1988/89:N26 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om grunderna för minerallagstiftningen, 2. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar att 1 § i förslaget till ny minerallag beträffande lagens tillämpningsområde ändras i enlighet med vad som anförs i motionen, 3. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del föreskriver att giltighetstiden för undersökningstillstånd och inmutningar begränsas i enlighet med vad som anförs i motionen, 4. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar att 2 kap. med reglerna för beviljande av undersökningstillstånd utformas i enlighet med vad som anförs i motionen vad avser skyddet för nationalparker och mark som reserverats för naturreservat resp. rennäringen och jord- och skogsbruk, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om uppföljning av effekterna av den nya minerallagstiftningen beträffande motstående intressen vid markanvändning.
1988/89:N27 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens förslag till ny minerallagstiftning m.m., 2. hos regeringen begär en ny utredning om minerallagstiftning där synpunkterna om solidarisk hushållning på lång sikt särskilt beaktas i enlighet med vad som anförs i motionen.
1988/89:N28 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår propositionen, 2. hos regeringen begär förslag till reformer inom ramen för nuvarande lagstiftning enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1988/89:N29 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens förslag till minerallag, 2. beslutar om ändringar i 2§ gruvlagen (1974:342) samt 1§ lagen om vissa mineralfyndigheter (1974:890) i enlighet med vad som föreslås i motionen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om redovisning av undersökningsresultat.
De motioner från allmänna motionstiden år 1989 som behandlas här är följande:
1988/89:N249 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. hos regeringen begär förslag som innebär att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem, 4. som sin mening ger regeringen till känna att staten ej bör upplåta eller överlåta sin kronoandel, som regleras i 5kap. gruvlagen, 5. hos regeringen begär förslag om ändring i gruvlagen och andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället, 6. hos regeringen begär förslag innebärande att privatägda mineralförekomster överförs i samhällets ägo.
1988/89:N276 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av gruvlagen i enlighet med vad som i motionen anförts.
De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är följande:
1989/90:N227 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att det i proposition 1988/89:92 framlagda förslaget till ny minerallagstiftning skall revideras med hänsyn till mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik.
1989/90:N277 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en modernisering av gruvlagen, 2. begär förslag från regeringen om en förändring av gruvlagen innebärande att kronoandelsinstitutet avskaffas.
1989/90:N278 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i gruvlagen och andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället.
1989/90:N280 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att bergtäkter skall ingå i minerallagen och behandlas som annan gruvdrift.
Innebörden av vissa motionsyrkanden
Om koncessionsprövning anförs i motion 1988/89:N25 (vpk) att den bör göras redan när man inleder undersökningarna. Minerallagen bör enligt denna motion innehålla bestämmelser om hårda straffavgifter mot rovbrytning av malmer.
De grunder för en ny minerallagstiftning som förespråkas i motion 1988/89:N26 (c) är följande. Prövningen mot annan lagstiftning bör vara noggrann, och antalet mineral som omfattas av koncessionsplikt bör begränsas. De inskränkningar i äganderätten som lagstiftningen innebär skall begränsas så långt det är möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. I de fall då koncession lämnas skall markägaren få rimlig ersättning för sin mark. Utifrån dessa grunder begärs ändringar i förslaget till minerallag. Olivin och talk samt diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita skall inte omfattas av krav på koncession. Giltighetstiden för undersökningstillstånd skall inte kunna förlängas utöver sex år, och inmutningar enligt den nuvarande gruvlagen skall upphöra att gälla senast sex år efter det att den nya lagstiftningen har trätt i kraft. Om en ansökan om undersökningstillstånd avser ett särskilt skyddsvärt markområde skall en avvägning ske mot motstående intressen; beslut beträffande hinder mot undersökning och bearbetning skall i sådana fall fattas av regeringen. Lantbruksstyrelsen skall när det gäller ett större mineralföretag ha lagstadgad möjlighet att föranstalta om utredning av dess skadeverkningar för jord- och skogsbruket och rennäringen.
De synpunkter om solidarisk hushållning på lång sikt som åberopas i hemställan i motion 1988/89:N27 (mp) kommer till uttryck i tio punkter i motiveringen. Dessa innebär i huvudsak följande. Nationella och globala hushållningssynpunkter skall vara vägledande för utredningen om en ny minerallagstiftning. Ökad beskattning av råvaruutvinning skall övervägas och återvinningsaspekten beaktas. De nationella och globala mineraltillgångarna och de olika råvarornas sannolika livslängd vid olika förbrukningsnivåer skall redovisas. I anslutning därtill skall kommande generationers behov diskuteras. Markägaren, kommunen och staten bör var för sig ha vetorätt när det gäller undersökning och exploatering av mineraltillgångar.
De reformer inom ramen för nu gällande lagar som enligt motion 1988/89:N28 (fp) skulle ersätta den föreslagna nya lagstiftningen innefattar två element. De ytterligare mineral som har föreslagits bli omfattade av regleringssystemet skulle införas i gruvlagen resp. lagen om vissa mineralfyndigheter. I nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa andra naturområden av riksintresse skulle prospektering vara förbjuden. Frågan om på vilket stadium en slutlig prövning enligt naturresurslagen skall ske borde prövas ytterligare.
Även enligt motion 1988/89:N29 (m) skulle regleringen beträffande ytterligare mineral komma till stånd genom ändringar i gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter. Den senare skulle omfatta fyndigheter av diamant, olivin och talk liksom fyndigheter av fältspat, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita, medan övriga ämnen skulle hänföras till gruvlagen. På det sätt som föreslås i propositionen skulle regleringen i vissa fall gälla bara för sådana särskilda former av ifrågavarande mineral som kan användas som insatsråvara i industriella processer. Redovisningen av undersökningsresultat skulle baseras på frivilliga överenskommelser.
De ändringar i gruvlagen som påkallas i motion 1988/89:N276 (m) innebär dels att statens rätt till kronoandel i utmål skulle upphöra, dels att markägaren skulle få rätt att ingå med tio procent av kapitalet i ett nytillkommande gruvföretag.
Den modernisering av gruvlagen som förespråkas i motion 1989/90:N277 (m) skulle -- förutom avskaffande av kronoandelsinstitutet -- innebära en höjning av ersättningen till jord- och skogsägare för skada och intrång i pågående markanvändning.
Förslag av mineralråvarukommittén
Mineralråvarukommittén, som tillkallades år 1987, har haft till uppgift att bedöma marknadsförutsättningarna för olika mineralråvaror och att utifrån dessa bedömningar överväga lämpligheten av att en övergripande strategi läggs fast för prospekteringsverksamhetens inriktning i Sverige. Den har avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik, åtföljt av en rapportdel (SOU 1989:93). Betänkandet har remissbehandlats.
Kommitténs förslag rörande prospekteringsbranschen tar sikte på att de delar av branschen som för närvarande har en påtagligt negativ utveckling skall få möjlighet att överleva. Kommittén har låtit egna experter och ett antal konsulter utarbeta översikter rörande ett urval av dels metallbärande mineral, dels industrimineral. I anslutning till författarnas slutsatser redovisar kommittén sina egna rekommendationer beträffande fortsatt prospektering, kunskapsuppbyggnad och andra åtgärder. I det följande anges i korthet vad kommittén anför beträffande vissa industrimineral vilkas mineralrättsliga status särskilt har övervägts vid utskottsbehandlingen av regeringens förslag till ny minerallagstiftning.
Ytterligare prospektering av karbonatstenar (dolomit, kalksten, krita, magnesit), som används bl.a. inom pappersindustrin, anses enligt betänkandet inte vara särskilt aktuell för närvarande. Möjligen skulle dock prospektering efter krita med vissa definierade egenskaper kunna vara motiverad. I en kompletterande skrivelse till industridepartementet den 27februari 1990 har kommittén ändrat sitt ställningstagande i fråga om dolomit. Ytterligare kontakter med branschen har visat att den bedömda efterfrågan på dolomit för kvalificerade ändamål motiverar fortsatt prospektering i syfte att bibehålla eller öka livslängden hos malmbasen och eventuellt finna alternativ malmbas med utsikter till lägre produktionskostnader. Fältspat har en viktig funktion vid glas- och keramiktillverkning och utnyttjas också som fyllmedel i färg, lim, gummi och plast. Villkor för lönsam produktion är bl.a. att brytningen kombineras med brytning av ren kvarts och att högkvalitativa produkter tillverkas. Sveriges behov av kvarts och kvartsit tillgodoses till ca 40% genom import. I den mån kvarts och kvartssand i brytvärda mängder och av tillräcklig renhet kan lokaliseras i Sverige bör brytning och förädling kunna bli lönsam. Det finns, säger kommittén sammanfattningsvis, geologiska förutsättningar att hitta fältspat- och kvartsmineral samt litium i Sverige. En fortsatt prospektering bör med fördel inriktas på de geologiska miljöer där alla tre slagen av mineral bedöms kunna förekomma.
Olivin används huvudsakligen som slaggbildare vid råjärnstillverkning. Med nuvarande marknadsbild och krav på fyndighetens omfattning och läge anses det inte motiverat att rekommendera prospektering efter olivin. Ett undantag utgör dock LKAB:s behov av olivin från ett närområde. Den svenska försörjningen med talk täcks endast till 10% med egen produktion. I Europa råder överkapacitet, och i Norden är Finland en stor producent. Mycket tyder på att importen till stora delar skulle kunna ersättas med inhemsk produktion. Med hänsyn till de förutsättningar som för närvarande råder på den europeiska marknaden anser kommittén att prospektering efter talk inte är speciellt angelägen. Inte heller finns det, menar kommittén, anledning att utifrån Sveriges mycket begränsade konsumtion rekommendera prospektering efter wollastonit.
Mineralråvarukommittén framhåller i den nämnda kompletterande skrivelsen att kommittén när den har formulerat sina rekommendationer för de olika mineralråvarorna har förutsatt att kretsen av koncessionsmineral kommer att bli den som föreslås i propositionen om ny minerallagstiftning.
Utskottet
Inledning
Minerallagstiftningen har hittills haft två huvudsyften. Det ena är näringspolitiskt. Den skall bidra till att skapa förutsättningar för en god försörjning med mineralråvaror för den svenska industrin. I stor utsträckning gäller som princip att rätten att utvinna mineral kan av en statlig myndighet tillerkännas någon annan än den som äger marken där fyndigheten finns. Härmed sammanhänger det andra huvudsyftet, som är civilrättsligt. Minerallagstiftningen reglerar förhållandena mellan markägare och personer som på annans mark undersöker och exploaterar mineralfyndigheter. Ett tredje huvudsyfte framträder när det nu är fråga om en ny minerallagstiftning. Denna skall, tillsammans med annan lagstiftning, ge regler för avvägningen mellan exploateringsintresset och motstående intressen -- alternativ markanvändning och skydd för miljön.
Den nuvarande minerallagstiftningen tillkom väsentligen år 1974. Från det året härrör dels gruvlagen (1974:342), dels lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Båda går tillbaka på äldre lagstiftning. På några punkter har de ändrats under 1980-talet. Andra lagar som reglerar utvinning av mineraliska ämnen är lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden och lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Rätten att utvinna mineraltillgångar regleras i de nämnda lagarna enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och -- i mindre utsträckning -- jordäganderättssystemet.
Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen, går i princip ut på att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får rätt till denna. Inmutningsbara mineral är framför allt malmer till de flesta metaller och dessutom vissa industrimineral. Inmutningsrätt innebär tillstånd att utföra undersökningsarbete inom det inmutade området. Bearbetning förutsätter att inmutaren har fått sig anvisat ett utmål, dvs. ett arbetsområde där han mot avgift till staten får bedriva gruvdrift under en viss tid.
De övriga nämnda lagarna är baserade på koncessionssystemet. Dess princip är att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter fri prövning av en statlig myndighet, som därvid kan uppställa olika slags villkor. På motsvarande sätt som enligt gruvlagen blir det först fråga om undersökningskoncession och därefter, om förutsättningar finns, om bearbetningskoncession. Minerallagen gäller fyndigheter av bl.a. olja, gas, stenkol, vissa leror samt uran- och toriumhaltiga mineral.
Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de fem nämnda lagarna tillkommer jordägaren.
Enligt gruvlagen har staten rätt till andel med hälften (kronoandel) i utmål som läggs för någon annan än staten. I koncession enligt minerallagen kan föreskrivas att staten har rätt att delta i verksamheten eller att få avgift eller produktionsandel av koncessionsinnehavaren.
Minerallagstiftningen har sedan slutet av 1970-talet varit föremål för flera utredningar. Senast har minerallagskommittén fullgjort uppdraget att utarbeta förslag till enhetliga regler som skulle ersätta gruvlagen och minerallagen. Enligt utredningsdirektiven förutsattes den nya lagen bygga på koncessionsprincipen men ha inmutningsrättsliga inslag. Kommitténs betänkande (SOU 1986:53, 54) Ny minerallagstiftning och remissyttrandena därutöver ligger till grund för det förslag till ny minerallagstiftning som regeringen våren 1989 har framlagt för riksdagen i proposition 1988/89:92.
Från alla de fem oppositionspartiernas sida har väckts motioner med kritik mot regeringens förslag till ny minerallagstiftning. I samtliga fall utom ett -- centerpartiets motion -- utmynnar kritiken i ett yrkande om avslag på propositionen, varvid samtidigt begärs antingen att ett nytt lagförslag skall utarbetas eller att vissa ändringar skall genomföras inom de nuvarande lagarnas ram. Utom dessa motioner tar utskottet upp några fristående motioner från detta och föregående år med yrkanden på minerallagstiftningens område. Det sker dels i anslutning till regeringens förslag, dels i några särskilda, avslutande avsnitt.
Regeringens förslag
Regeringens förslag till ny minerallagstiftning innebär att gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter ersätts av en ny minerallag med i huvudsak enhetliga bestämmelser för en utvidgad krets av lagreglerade mineral. Liksom i de båda nämnda lagarna föreskrivs en tillståndsgivning i två etapper. Avvägningen mot motstående intressen kommer härvid in på ett annat sätt än tidigare.
Den nya lagen föreslås omfatta samma mineral som gruvlagen och den nuvarande minerallagen och därjämte en rad ytterligare mineral. Listan över dessa har bestämts av tre kriterier. Det skall vara fråga om mineral som är industriellt användbara. Mineralen skall med viss sannolikhet förekomma i Sverige i sådan omfattning och på sådant sätt att utvinning ter sig meningsfull. Det skall vidare krävas systematisk letning och undersökning för att de skall påträffas.
De mineraliska ämnen som nu skulle föras in under reglering och sålunda bli koncessionsmineral är dels ett antal grundämnen, dels vissa industriella mineral och bergarter. Grundämnena är litium, rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordartsmetaller (dvs. lantan, lantaniderna, skandium och yttrium), zirkonium, niob, tantal och platinagruppens övriga metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium, osmium och iridium). Industrimineralen indelas i två grupper. Fullt ut skall regleringen omfatta brucit, diamant, flusspat, nefelinsyenit, olivin, sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit och sillimanit), talk, tungspat och wollastonit. Ämnena i den andra gruppen berörs bara när de förekommer i sådana särskilda former att de kan användas som insatsvara i industriella processer. Dessa ämnen är diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita.
För undersökningsarbete krävs enligt regeringens förslag undersökningstillstånd som -- i likhet med vad som gäller för inmutning enligt gruvlagen -- i princip skall ges till den som först ansöker om det. Undantag gäller för fall då sökanden uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning. Tillstånd avseende olja, gas eller diamant får ges bara åt den som kan visa att han är lämplig att bedriva sådan undersökning. En förutsättning för att tillstånd skall ges är att det finns anledning anta att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral. Även i fråga om undersökningstillståndets giltighetstid anknyter förslaget till gruvlagens regler. I första hand ges tillstånd för tre år. Förlängning med ytterligare sammanlagt högst tre år medges normalt; om det finns synnerliga skäl kan giltighetstiden förlängas ytterligare med upp till fyra år.
Ett undersökningstillstånd enligt den föreslagna lagen ger inte obligatorisk rätt till bearbetning, om en exploateringsbar fyndighet påträffas. Undersökarens ställning stärks dock något jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande minerallagen. Vid konkurrens om bearbetningskoncession skall nämligen ges företräde åt den som har undersökningstillstånd, om han har resurser och avsikt att själv eller i samverkan med andra bearbeta fyndigheten och dennas belägenhet eller art inte gör honom olämplig. Koncession lämnas för tio år med rätt till förlängning om verksamhet pågår. Staten får kronoandel i bearbetningskoncession på samma sätt som i motsvarande rätt -- utmål -- enligt den nuvarande gruvlagen. En nyhet är att den som har utfört undersökningsarbeten blir skyldig att lämna redovisning för dessa till förvaltningsmyndigheten -- bergmästaren -- ifall de inte har resulterat i bearbetningskoncession.
En förutsättning för att bearbetningskoncession skall kunna ges är att det inte finns hinder enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) för markens användning till mineralutvinning. Prövning enligt NRL äger rum i samband med prövning av ansökan om bearbetningskoncession. Den nya minerallagen anknyts sålunda enligt regeringens förslag till NRL på samma sätt som redan gäller i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) och ett flertal andra lagar; även beträffande lagen (1966:314) om kontinentalsockeln föreslås nu en sådan anknytning. Om verksamheten senare skall prövas också enligt annan till NRL anknuten lagstiftning, t.ex. plan- och bygglagen (1987:10), skall inte någon ytterligare NRL-prövning vad gäller markanvändningen ske. En bearbetningskoncession skall kunna förenas med villkor till skydd för motstående intressen. Om en sådan koncession går ut utan att ha utnyttjats skall en förnyad NRL-prövning ske innan koncessionen kan förlängas.
Myndighetsutövningen på mineralområdet blir enligt regeringens förslag i viss mån decentraliserad. Bergmästaren i distriktet -- landet är delat i två sådana -- prövar ärenden om undersökningstillstånd och bearbetningskoncession liksom om anvisning av mark för bearbetningen och om ersättning för denna mark. I ärenden om bearbetningskoncession skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen i fråga om tillämpningen av NRL. Sådana ärenden skall avgöras av regeringen i de fall då ärendet är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt eller då bergmästaren och länsstyrelsen är oeniga i markanvändningsfrågan.
Synpunkter och krav i motioner
De motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna som har föranletts av propositionen om ny minerallagstiftning har det gemensamt att riksdagen i alla uppmanas att avslå propositionen i dess helhet. Detta görs emellertid från olika utgångspunkter.
Hushållningsmotiv dominerar i miljöpartiets motion 1988/89:N27. Perspektivet skall enligt denna vara inte bara nationellt utan globalt. En ny utredning om minerallagstiftningen begärs. Redovisning av mineraltillgångarna med prognos för deras varaktighet vid olika förbrukningsnivåer, vetorätt för markägaren, kommunen och vissa statliga organ mot både undersökning och exploatering, beskattning av råvaruutvinningen och effektivare återvinning är några nyckelord i miljöpartiets skiss till utredningsdirektiv. Naturskydds- och miljöintressena betonas.
Från vänsterpartiet kommunisternas sida hävdas likaledes, i motion 1988/89:N25, att den föreslagna lagstiftningen inte ger tillräckligt skydd för miljön. Koncessionsprövningen borde göras redan när man inleder undersökningarna; på så sätt skulle kommunen och länsstyrelsen få tillfälle att i tid säga sin mening. Det borde vidare ställas höga krav på fullutnyttjande av mineraltillgångar som bryts. Brytning av endast den rika malmen i en fyndighet betecknas som rovbrytning; en sådan borde stävjas genom hårda straffavgifter.
Principiella synpunkter på hur minerallagstiftningen bör vara utformad har vänsterpartiet kommunisterna innan propositionen avlämnades framfört i motion 1988/89:N249, som utskottet också tar upp här. I denna motion begärs att inmutningssystemet skall -- såsom sedermera har föreslagits i propositionen -- ersättas med ett enhetligt koncessionssystem. Regeringen skulle anmodas att lägga fram förslag till bestämmelser som innebär att nya mineralfyndigheter helt tillfaller samhället, ett yrkande som åter har förts fram i motion 1989/90:N278 (vpk). Utan direkt krav på lagändring påyrkas i den tidigare motionen ett uttalande till regeringen om att staten inte bör -- såsom 5kap. 3§ gruvlagen liksom 11kap. 3§ förslaget till minerallag medger -- överlåta eller upplåta sin kronoandel. Detta sistnämnda yrkande behandlar utskottet i det följande separat, efter sin granskning av lagförslaget.
Även det avslagsyrkande som framställs från folkpartiets sida i motion 1988/89:N28 grundas delvis på miljöskäl. I nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa andra naturområden av riksintresse borde ingen prospektering få förekomma. Prövningen enligt lagen om naturresurser borde äga rum i en tidigare fas, kanske redan innan undersökning får ske. Regeringens förslag att ytterligare mineraliska ämnen skall föras under reglering godtas i sak. Motionärernas slutsats är att den nuvarande lagstiftningen bör reformeras enligt de riktlinjer som de har angett. Regeringen borde sålunda snarast återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i gruvlagen och minerallagen, syftande bl.a. till vidgning av kretsen av lagreglerade metaller och förstärkning av skyddet för värdefull natur. Sitt avvisande av det föreslagna enhetliga koncessionssystemet motiverar motionärerna med att detta innebär en ökad statlig styrning. De betonar att folkpartiet av princip motsätter sig en utvidgad användning av olika sorters näringstillstånd etc. och därför reagerar mot systemets starka inslag av lämplighetsprövning.
Också moderata samlingspartiets ståndpunkt är, enligt motion 1988/89:N29, att önskvärda ändringar i minerallagstiftningen kan göras inom de nuvarande lagarnas ram. Regeringens förslag om utvidgning av kretsen lagreglerade mineral godtar motionärerna i sak; bestämmelserna härom skulle på närmare angivet sätt (se s.6) infogas i gruvlagen resp. lagen om vissa mineralfyndigheter. Kritik mot vad som uppfattas som en strävan efter ökad statlig styrning präglar även denna motion. Risken för ett företag som har fått undersökningstillstånd att bearbetningskoncession ges åt någon annan medför en osäkerhet som kan minska prospekteringsbenägenheten, menar motionärerna. De ser positivt på att det införs ett system som underlättar att resultat av tidigare prospektering kan nyttiggöras i framtida verksamhet. Detta syfte borde emellertid i första hand tillgodoses genom frivilliga överenskommelser.
I tidigare och senare motioner har företrädare för moderata samlingspartiet framställt flera yrkanden rörande gruvlagstiftningen. Ett av dessa bör behandlas i direkt anslutning till lagförslaget. Motion 1989/90:N227 går ut på att regeringens förslag till ny minerallagstiftning skall revideras med hänsyn till mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Enligt motionerna 1988/89:N276 och 1989/90:N277 skulle statens rätt till kronoandel upphöra. I motion 1988/89:N276 begärs också att markägaren skall få viss rätt att bli delägare i ett gruvföretag. De båda sistnämnda frågorna behandlas i separata avsnitt i detta betänkande (s.19f.).
Till skillnad från de övriga oppositionspartierna tar centerpartiet inte helt avstånd från regeringens förslag. Från partiets sida framställs emellertid, i motion 1988/89:N26, en rad krav på förändringar i denna. En rad mineral skulle undantas från den nya minerallagens tillämpningsområde. Olivin och talk kräver inte någon systematisk letning och undersökning, hävdar motionärerna. Även diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita skulle förbehållas markägarna. Giltighetstiden för undersökningstillstånd skulle inte få förlängas utöver sex år, och samma gräns skulle sättas för äldre inmutningars giltighetstid. Skyddet för motstående intressen vill motionärerna få förstärkt på olika sätt. När det är fråga om nationalparker eller mark som har reserverats för naturreservat borde sålunda NRL-prövningen ske redan när ansökan om undersökningstillstånd behandlas. Vidare borde lantbruksstyrelsen få lagstadgad rätt att förordna om utredning beträffande ett tilltänkt större mineralföretags skadeverkningar för jord- och skogsbruket och rennäringen. Som en överordnad princip för minerallagstiftningen -- en princip som riksdagen skulle slå fast genom ett särskilt uttalande -- anger motionärerna att inskränkningar i äganderätten skall begränsas så långt det är möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. De vill också att riksdagen hos regeringen skall begära en noggrann uppföljning av hur den nya minerallagstiftningen påverkar motstående intressen.
Överväganden om regeringens förslag och motförslagen
En utgångspunkt för mineralpolitiken -- i vilken minerallagstiftningen ingår som en central del -- är, såsom redan har antytts, att det skall skapas förutsättningar för att industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt metall- och mineralbehov tillgodosett. Allteftersom rika och lättillgängliga mineralfyndigheter förbrukas, ställs ökade krav på intensiteten i och de tekniska och ekonomiska resurserna för den prospekteringsverksamhet som har till syfte att säkra en fortsatt tillgång på mineralråvaror. Samtidigt gör sig olika skyddsintressen alltmera gällande. Regeringens förslag till ny minerallagstiftning skall ses mot denna bakgrund.
Två av riksdagspartierna har i nu föreliggande motioner gett uttryck för enligt utskottets mening orealistiska uppfattningar om de grundläggande villkoren för mineralpolitiken.
Miljöpartiet utdömer i sin motion 1988/89:N27 såväl den nu gällande som den föreslagna minerallagstiftningen i väsentliga hänseenden. Motionen präglas av en lovvärd ambition att kortsiktiga exploateringssträvanden skall motarbetas och att hushållning med råvaror och effektivare återanvändning av mineralkrävande produkter skall främjas. Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till idén att de bestämmelser som reglerar undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter skulle direkt sammankopplas med bestämmelser om återvinning och återanvändning. Vad utskottet inte minst finner orealistiskt är motionärernas tanke att tillståndsgivning enligt minerallagstiftningen skulle baseras på långsiktiga kalkyler av de nationella och globala mineraltillgångarnas omfattning och råvarufyndigheternas sannolika livslängd vid olika förbrukningsnivåer. Utskottet vill framhålla att marknadsförhållandena bestämmer vad som kan betecknas som mineraltillgångar. Lågvärdiga fyndigheter som tidigare inte har räknats in i malmbasen tilldrar sig intresse när högvärdiga malmer tryter. Nya metoder för utvinning av mineraliska ämnen utvecklas fortlöpande. Mineraltillgångar är sålunda i väsentlig mån ett ekonomiskt begrepp. Gruvföretag och andra företag som ägnar sig åt mineralutvinning tenderar att tillämpa en framförhållning som innebär att de successivt säkrar malmresurser etc. av viss omfattning.
Den långtgående vetorätt redan mot undersökningsarbete som motionärerna förordar skulle, menar utskottet, kunna bli ytterst hinderlig för prospekteringsverksamheten. Att vetorätt skulle tillkomma markägaren strider mot den sedan länge vedertagna principen att rätten till mineralutvinning skall kunna genom myndighetsbeslut tilldelas någon annan än markägaren.
Sammanfattningsvis anser utskottet att en reglering enligt intentionerna i motion 1988/89:N27 (mp) inte i rimlig utsträckning skulle tillgodose det näringspolitiska syftet med minerallagstiftningen.
Samma omdöme kan fällas om vänsterpartiet kommunisternas linje i motionerna 1988/89:N249 och 1989/90:N278 -- den förra väckt innan propositionen om ny minerallagstiftning hade framlagts -- att den mineralrättsliga regleringen skall gå ut på att nya fyndigheter skall tillfalla samhället. Det sistnämnda begreppet skall, enligt vad vänsterpartiets talesman i utskottet har förklarat, anses innefatta även statsägda bolag och kommunala intressenter av olika slag. Utskottet menar att den föreslagna begränsningen likväl -- bortsett från övriga invändningar som kan riktas mot den -- innebär att det inte skulle ges tillräckligt incitament till så omfattande prospekteringsinsatser som torde krävas för att en uthållig mineralutvinning skall kunna upprätthållas.
Enligt det inledande yrkandet i nyss nämnda motion 1988/89:N249 (vpk) borde regeringen framlägga förslag innebärande att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem. Detta önskemål har formellt sett uppfyllts genom den nu aktuella propositionen. Med hänsyn till det starka inmutningsrättsliga inslaget i den föreslagna nya minerallagen -- förstärkt i jämförelse med vad som nu gäller i fråga om koncessionsmineral -- anser vänsterpartiet dock att det just refererade kravet inte har blivit tillgodosett.
Sedan propositionen om ny minerallagstiftning framlagts har man från vänsterpartiet kommunisternas sida, i motion 1988/89:N25, betonat två ouppfyllda önskemål vilka skulle motivera att regeringens förslag avvisas.
Det ena av dessa är att koncessionsprövning -- innefattande NRL-prövning -- skulle göras redan när någon vill inleda undersökningsarbete, så att kommun och länsstyrelse får ökade möjligheter att hävda miljöskyddssynpunkter. Till frågan om en sådan förändring återkommer utskottet i det följande.
Det andra önskemålet är att det skulle införas stränga krav på att mineralinnehållet i en gruva blir fullt utnyttjat. Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm lämnas kvar -- kanske med risk för att det uppstår en urlakning till vattendrag -- skulle beläggas med hårda straffavgifter.
När det gäller denna fråga vill utskottet fästa uppmärksamheten på att både den nuvarande och den föreslagna minerallagstiftningen innehåller bestämmelser riktade mot missförhållanden av nu åsyftad art. Enligt 5 kap. 7§ förslaget till minerallag får bearbetning inte ske på sådant sätt att framtida utvinning av något koncessionsmineral äventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna en kvarlämnad känd tillgång av sådant mineral. Inte heller får bearbetning utföras så att uppenbar misshushållning med mineral sker på annat sätt. Bestämmelser av samma innebörd och väsentligen samma lydelse som dessa finns nu i gruvlagen (6 kap. 4§) och lagen om vissa mineralfyndigheter (33§). Enligt 15 kap. förslaget till minerallag får bergmästaren meddela erforderliga förelägganden och i vissa fall t.o.m. förbud mot arbetet (3§); om förelägganden etc. inte följs får han förelägga vite (5§). Även i dessa hänseenden finns motsvarande bestämmelser -- dock med ett annorlunda utformat sanktionssystem -- i de nuvarande lagarna (se bl.a. 6 kap. 5§ och 11 kap. 1§ gruvlagen, 40 och 43§§ minerallagen). Utskottet kan inte finna att eventualiteten att det kan behöva göras ingripanden mot misshushållning med mineralfyndigheter skulle ha förbisetts. Motion 1988/89:N25 (vpk) avstyrks såvitt den går ut på att regeringen skall anmodas lägga fram förslag om straffavgifter.
Den i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp) framförda tanken att önskvärda förändringar i minerallagstiftningen skulle genomföras inom de nuvarande båda lagarnas ram kan utskottet inte ansluta sig till. Som framhålls i propositionen är det i vissa avseenden påkallat med ett ökat samhällsinflytande över gruvverksamheten. Önskvärdheten av att det allmänna vid behov kan styra mineralutvinningen mot ett mera effektivt resursutnyttjande talar enligt utskottets mening för att det traditionella inmutningssystemet överges till förmån för ett system som medger en viss diskretionär prövning. För att prospekteringsverksamhet skall te sig tillräckligt lockande måste emellertid en prospektör få vissa garantier för att han och inte någon annan skall få utvinna en fyndighet som han påträffar. Enligt det modifierade koncessionssystem som regeringen föreslår får prospektören företrädesrätt när det uppstår konkurrens om koncession för ett område. Regeringens förslag innebär, anser utskottet, en lämplig avvägning i näringspolitiskt hänseende. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandena i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp) om att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag och föranstalta om vissa ändringar inom den nuvarande lagstiftningens ram. Den miljöpolitiska argumentationen i den sistnämnda motionen kommer utskottet att beröra i det följande.
Efter att sålunda ha anslutit sig till principen om en samordnad minerallagstiftning, baserad på ett koncessionssystem med inmutningsrättsliga inslag, övergår utskottet till att närmare granska ett antal olika punkter i regeringens förslag. Härvid tar utskottet också ställning till de ändringsönskemål som framförs i motion 1988/89:N26 (c).
De mineraliska ämnen som enligt förslaget till ny minerallag skall vara koncessionsmineral har i den inledande paragrafen delats upp i fyra grupper. Den tredje av dessa består av ett antal mineral som används som insatsvara i industriella processer och som avses bli omfattade av regleringen endast såvitt de är av viss kvalitet. Det heter sålunda att lagen gäller i fråga om de former av diatomit, dolomit, fältspat, glimmer, kalksten, krita, kvarts och kvartsit som regeringen bestämmer. Det begärs i motion 1988/89:N26 (c) att dessa ämnen helt skall undantas från koncessionssystemet och sålunda även fortsättningsvis förbehållas markägaren. Även olivin och talk, två ämnen i den andra gruppen i uppräkningen, skulle enligt motionen undantas från lagens tillämpningsområde. Utskottet tillstyrker dessa avvikelser från regeringens förslag. Genom den ändring som utskottet sålunda föreslår blir det nu berörda motionsyrkandet väsentligen tillgodosett.
Mineralråvarukommittén har, som redan berörts, nyligen avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Detta innehåller bedömningar av förutsättningar för prospektering m.m. i fråga om ett flertal olika mineralråvaror. Vissa av kommitténs slutsatser och rekommendationer har refererats i det föregående (s.6).
Av det nyss sagda framgår att utskottet inte ansluter sig till det tidigare nämnda yrkandet i motion 1989/90:N227 (m) att regeringens lagförslag skall revideras med hänsyn till vad mineralråvarukommittén har föreslagit. Motionens förespråkare har bl.a. hävdat att ett undantagande av dolomit, fältspat och kvarts från koncessionssystemet inte står i god överensstämmelse med kommitténs rekommendation att det skall bedrivas prospektering efter dessa mineral. De har också hänvisat till att kommittén säger sig ha grundat sina förslag på förutsättningen att kretsen av koncessionsmineral skall överensstämma med vad regeringen har föreslagit i den proposition som nu behandlas. Även Svenska gruvföreningens uppfattning, framförd till utskottet såväl skriftligen som muntligen, har åberopats. Enligt den borde statsmakterna först bestämma sig för en prospekteringspolitik och inte förrän därefter besluta om en ny minerallag. Utskottet delar inte denna uppfattning. En lämplig inriktning av prospekteringsverksamheten får genomföras inom ramen för det regelsystem som har fastställts utifrån ett mera långsiktigt perspektiv. Mineralråvarukommitténs förslag bör inte tas till intäkt för en förhalningspolitik på minerallagstiftningens område.
Enligt motion 1988/89:N26 (c) skulle riksdagen vidare i samband med lagstiftningsbeslutet som sin mening ge regeringen till känna vad motionärerna har anfört om grunderna för minerallagstiftningen. Härmed synes i huvudsak åsyftas att inskränkningar i äganderätten skall begränsas så långt det är möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. Grunderna för minerallagstiftningen kommer, vill utskottet framhålla, till uttryck genom lagtexten med tillhörande motivering. Något särskilt tillkännagivande av angiven art finner utskottet inte skäl för. Vad beträffar den inskränkning i äganderätten som det utvidgade koncessionssystemet innebär vill utskottet fästa uppmärksamheten på att markägaren själv kan få rätt att utvinna en fyndighet som finns på hans mark och att de föreslagna reglernas utformning innebär att han genom egna åtgärder kan få en viss förtur.
Undersökningstillstånd skall enligt lagförslaget beviljas för en tid av tre år. Under vissa förutsättningar skall det därefter kunna förlängas med sammanlagt högst tre år. Vad som då krävs är att ändamålsenlig undersökning har utförts inom området eller att, om så inte har skett, godtagbara skäl finns för detta och tillståndshavaren dessutom gör sannolikt att området kommer att undersökas under den tid som ansökan om förlängning av fristen avser. Om det finns synnerliga skäl skall giltighetstiden för tillståndet kunna förlängas med ytterligare sammanlagt högst fyra år. Dessa bestämmelser motsvarar vad som nu enligt 3 kap. 5§ gruvlagen gäller beträffande rätt till undersökningsarbete inom inmutat område. I lagförslaget ingår en övergångsbestämmelse (4a), enligt vilken bl.a. sistnämnda paragraf skall förbli giltig i fråga om inmutningar enligt gruvlagen.
Ett yrkande i motion 1988/89:N26 (c) går ut på att möjligheten till förlängning av ett undersökningstillstånd utöver sex år skall slopas. Utskottet vill understryka att en sådan extra förlängning förutsätter "synnerliga skäl", vilket är ett strängt krav och begränsar förlängningsmöjligheten till att gälla i enstaka undantagsfall. Med det sagda avstyrker utskottet motionen i denna del.
En bestämmelse i förslaget till minerallag (14 kap. 3§) ålägger den som har haft ett undersökningstillstånd vilket icke åtföljs av bearbetningskoncession att -- under förutsättning att han bedriver undersökningsarbete yrkesmässigt -- inge en redovisning till bergmästaren över utförda undersökningsarbeten. Tidsfristen är en månad; i fyra punkter anger lagen vad som skall framgå av redovisningen. Det kan noteras att gruvlagen inte innehåller någon motsvarande bestämmelse; däremot ger en bestämmelse i den nuvarande minerallagen (10§) möjlighet för koncessionsmyndigheten att föreskriva redovisningsskyldighet.
I motion 1988/89:N29 (m) understryks värdet av sådana redovisningar som det nu är fråga om. Det bör emellertid, menar motionärerna, vara möjligt för Sveriges geologiska undersökning (SGU) att få till stånd frivilliga överenskommelser i saken med det begränsade antalet företag som bedriver prospekteringsarbete i Sverige. De avstyrker följaktligen att en lagbestämmelse av angivet slag införs och föreslår i stället att frivilliglinjen skall prövas.
Utskottet anser att en lagbestämmelse -- i sak inte mera betungande än en genomförd ordning med frivilliga överenskommelser -- är motiverad och avstyrker sålunda det nämnda motionsyrkandet.
En huvudpunkt i regeringens förslag är att, som nämnts, minerallagstiftningen samordnas med NRL, varvid ordningen blir att NRL-prövning skall ske i samband med att ansökan om bearbetningskoncession prövas. Att prövningen skall genomföras på detta stadium godtas i motion 1988/89:N26 (c) med hänvisning till att det bara är ett begränsat antal undersökningstillstånd som leder till exploatering. Motionärerna framhåller emellertid att ett undersökningstillstånd i vissa fall kan leda till betydande påverkan på bl.a. markanvändningen. Om det gäller ett markområde som det har ansetts vara särskilt viktigt att skydda borde, menar de, redan vid behandlingen av ansökan om undersökningstillstånd ske en avvägning mot motstående intressen. Detta skulle gälla i fråga om nationalparker och mark som har avsatts till naturreservat. Som tidigare har berörts begär motionärerna vidare att lantbruksstyrelsen skall -- efter mönster av vad som i fråga om vattenföretag gäller enligt 11kap. 10§ vattenlagen (1983:291) -- få möjlighet att förordna om behövlig utredning när ett begärt undersökningstillstånd kan komma att resultera i väsentlig skada för rennäringen, jordbruket eller skogsbruket. Ett närbesläktat resonemang förs i motion 1988/89:N28 (fp). Vissa områden, såsom nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa andra naturområden av riksintresse borde undantas från prospektering, hävdas det i denna motion. En översiktlig prövning redan i det första ledet skulle minska risken för att prospektören i ett senare skede hindras att bearbeta en fyndighet.
Utskottet vill först hänvisa till vad som i propositionen sägs om prövningen av ansökningar om undersökningstillstånd (s.59). Behovet av att skyddsintressena blir beaktade på ett tidigt stadium bör, anförs det, kunna tillgodoses genom administrativa förfaranden som säkerställer att kommuner, länsstyrelser och andra berörda får kännedom om planerade undersökningsarbeten och att innehavare av undersökningsrättigheter får kännedom om särskilt skyddsvärda områden. Föredragande statsrådet aviserar att det skall utfärdas administrativa föreskrifter som leder till att erforderliga kontakter mellan den som har fått undersökningstillstånd och berörda samhällsorgan kan etableras på ett tidigt stadium. En prövning av markanvändningen redan i samband med att ansökan om undersökningstillstånd prövas skulle, anförs det i propositionen, få karaktär av en förhandsprövning av markens eventuella användning för mineralutvinning och därför rubba förutsättningarna för den föreslagna lagstiftningen. Det påpekas också att en del prospekteringsmetoder inte har någon som helst inverkan på miljön och att kanske bara en undersökningsrätt på hundra leder till bearbetning.
Enligt utskottets mening är de nu refererade argumenten i huvudsak riktiga. Det bör också framhållas att lagförslaget -- på samma sätt som gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter -- föreskriver betydelsefulla restriktioner för undersökningsarbetet. Sådant får man bedriva endast för att visa att mineral som omfattas av tillståndet finns inom området och för att ta närmare reda på fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet. Arbetet skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.
Ett av de önskemål som i sammanhanget framförs i motion 1988/89:N26 (c) bör dock enligt utskottets mening delvis tillgodoses. Det gäller den tilltänkta möjligheten för lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna om särskild utredning av ett begärt undersökningstillstånds konsekvenser. Utskottet anser att lantbruksstyrelsen bör få en sådan befogenhet såvitt gäller befarad väsentlig skada för jordbruket eller skogsbruket. Någon särbestämmelse beträffande sådan skada för rennäringen är utskottet däremot inte berett att förorda. Regeringen bör anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt tillägg till den föreslagna minerallagen i nu angivet hänseende, så att bestämmelsen i fråga kan träda i kraft samtidigt med lagen i övrigt.
I fråga om prövning enligt NRL i koncessionsärenden innebär regeringens förslag såsom tidigare (s.10) har nämnts att den prövning som sker innan bearbetningskoncession meddelas inte skall efterföljas av någon ny NRL-prövning därest den planerade verksamheten senare skall bedömas enligt någon annan till NRL anknuten lag. Enligt ett föreslaget nytt andra stycke i 1kap. 2§ NRL (se s.63) skulle motsvarande gälla också i fråga om dessa övriga lagar; beträffande varje projekt skulle alltså den NRL-prövning som först äger rum bli bestämmande. Statens naturvårdsverk och boverket har i en skrivelse till utskottet anfört betänkligheter mot en sådan ordning. Bostadsutskottet, som av näringsutskottet har ombetts att yttra sig i frågan, har avstyrkt att det föreslagna andra stycket nu införs i NRL (se s.64f.). Enligt bostadsutskottets uppfattning bör saken övervägas ytterligare. Regeringen bör, menar bostadsutskottet, kunna förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende i sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft samtidigt med den nya minerallagen. Näringsutskottet hänvisar till yttrandet och rekommenderar att den av bostadsutskottet anvisade handlingslinjen följs. Samtidigt vill näringsutskottet uttala att det, såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet, finner den av regeringen föreslagna nya bestämmelsen i NRL lämplig.
I motion 1988/89:N26 (c) framförs avslutningsvis krav på en noggrann uppföljning av den nya minerallagstiftningens effekter beträffande motstående intressen vid markanvändning. Utskottet utgår från att en sådan uppföljning ingår som ett naturligt led i det fortlöpande arbetet på miljöskyddsområdet och finner inte anledning för riksdagen att rikta någon särskild framställning till regeringen i detta ämne.
Vissa bestämmelser i förslaget till minerallag om skyldighet för bergmästaren att samråda med länsstyrelse behöver kompletteras. Utskottet föreslår härvidlag en utformning av 8 kap. 3§ som innebär att bergmästaren blir skyldig att dels samråda med länsstyrelsen såvitt gäller tillämpningen av NRL i ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10§, dels att hänskjuta sådana ärenden till regeringens prövning om han vill frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.
Utskottet har därmed behandlat de frågor rörande minerallagstiftningens innehåll som i första hand är aktuella. Utöver vad som sagts ger regeringens lagförslag inte anledning till någon erinran i sak. Utskottet föreslår att riksdagen antar dessa med angivna ändringar.
Ett par justeringar i lagtexten av formell natur bör verkställas (se bilaga 1). Terminologin i den hänvisning till strålskyddslagen (1988:220) som görs i 1kap. 7§ bör ändras. Utskottet föreslår också några rent redaktionella ändringar. Tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande bör, med hänsyn till att riksdagen kommer att fatta beslut i ärendet väsentligt senare än regeringen har räknat med, förskjutas från den 1juli 1990 till den 1juli 1992. Detta medför motsvarande ändring av tidpunkter som anges i övergångsbestämmelserna till den föreslagna minerallagen.
Övriga frågor
I anslutning till sin granskning av regeringens förslag och de motioner som har föranletts därav behandlar utskottet vissa andra motionsyrkanden som går ut på ändringar i gruv- och minerallagstiftningen eller eljest har nära samband med denna. De delar av lagstiftningen som ändringsförslagen avser har i huvudsak samma innebörd för närvarande som enligt regeringens förslag till ny minerallagstiftning.
Kronoandel
Genom institutet kronoandel ger gruvlagen, såsom tidigare har nämnts, staten rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt. Den nuvarande minerallagen möjliggör koncessionsvillkor av motsvarande eller liknande innebörd. Enligt förslaget till ny minerallag (11 kap.) får staten rätt till kronoandel i varje bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten. Minerallagskommittén har enhälligt föreslagit denna ordning.
Rätten till kronoandel bör upphöra, hävdas det i motionerna 1988/89:N276 (m) och 1989/90:N277 (m). Staten brukar inte delta i nya gruvprojekt utan arrenderar ut sin andel till gruvinnehavaren. Förhandlingarna härom skapar, menar motionärerna, en rättsosäkerhet hos den enskilde motparten i förhandlingen, och denna osäkerhet kan vara ägnad att hålla riskkapital borta från prospekteringsbranschen. Kronoandelen kan också, tilläggs det, försvaga statens intresse av att motverka miljöförstöring i samband med gruvdrift. Motionsyrkandena riktar sig i båda fallen mot gruvlagens bestämmelser om kronoandel. Som tidigare har nämnts innebär regeringens förslag att dessa bestämmelser i sak förs över till den nya minerallagen.
Utskottet finner inte motionärernas invändningar bärande utan anser liksom minerallagskommittén och regeringen att det hävdvunna institutet kronoandel bör bibehållas. Motion 1988/89:N276 (m) avstyrks sålunda i angiven del.
Från motsatt utgångspunkt behandlas kronoandelsinstitutet i motion 1988/89:N249 (vpk). Här begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna som sin mening att staten inte bör -- såsom nu är gängse -- upplåta eller överlåta kronoandelen till någon annan intressent.
År 1987 lämnade utskottet vid behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande (NU 1986/87:32 s. 8) uppgifter -- avseende förhållandena vid slutet av år 1985 -- om förekomsten och utnyttjandet av kronoandel och om statens medverkan i övrigt inom gruvnäringen. I samtliga fall, då 13 till antalet, där reguljär brytning förekom vid av staten hel- eller delägda gruvfyndigheter var de statliga rättigheterna utarrenderade till etablerade gruvföretag, nämligen Boliden Mineral AB eller Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Även om ingen ny detaljerad redovisning finns tillgänglig kan konstateras att motsvarande gäller nu.
Utskottet kvarstår vid den ståndpunkt som utskottet har givit uttryck åt såväl vid det nu berörda tillfället som tidigare. I den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet bör omständigheterna i det särskilda fallet bli avgörande för om staten skall utnyttja kronoandelen genom direkt medverkan i driften eller i stället upplåta eller överlåta den till någon annan intressent. Motionsyrkandet i frågan avstyrks alltså.
Ersättning för skada och intrång
Ökad ersättning till jord- och skogsbrukare för skada och intrång i pågående markanvändning till följd av mineralprojekt påkallas i motion 1989/90:N277 (m).
För närvarande gäller i huvudsak följande på detta område. Om undersökningsarbete enligt gruvlagen föranleder skada eller intrång skall ersättning härför utgå (3 kap. 8§). Vid tvist om sådan ersättning väcks talan hos fastighetsdomstol. Om tvisten inte vid utmålsförrättningen har hänskjutits till avgörande av skiljemän eller domstol prövas frågan vid förrättningen. I specialmotiveringen till bestämmelsen (prop. 1974:32 s.158) anfördes att tvistiga frågor i praktiken regelmässigt avgjordes vid utmålsförrättningen. Av inmutaren har fastighetsägaren rätt att få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av att mark tas i anspråk för gruvdrift (4kap. 4§). Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen skall ersättas. Vid bestämmande av ersättningen skall vissa regler i expropriationslagen (1972:719) gälla i tillämpliga delar. I lagen om vissa mineralfyndigheter finns bestämmelser av motsvarande innebörd.
De nuvarande reglerna återfinns i sak i regeringens förslag till ny minerallag (7kap.). En kompletterande bestämmelse i markägarnas intresse har tillagts. Om det uppstår synnerligt men för någon fastighet eller del därav på grund av att mark tas i anspråk för bearbetning etc. skall koncessionshavaren, om ägaren begär det, lösa den fastighet eller fastighetsdel som lider sådant men. Denna bestämmelse har motiverats på följande sätt. Den nya lagen innebär en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till att avse ett flertal mineral som ofta bryts i dagbrott. Sådana ämnen förekommer i stor utsträckning också utanför de traditionella gruvlänen, och konflikter med skogs- och jordbrukares intressen kan förväntas öka i antal.
Enligt den äldre gruvlagen (1938:314) skulle sådan ersättning som nu har berörts utgå med belopp motsvarande full gottgörelse och hälften därutöver. I propositionen år 1974 med förslag till ny gruvlag (prop. 1974:329) föreslogs att regeln om förhöjning skulle slopas; ersättningsreglerna borde, anfördes det, anpassas till reglerna i expropriationslagen. Näringsutskottet (NU 1974:39) tillstyrkte, med reservation från moderata samlingspartiets sida, denna ändring, och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Minerallagstiftningskommittén föreslog enhälligt de ersättningsregler som, enligt det referat som nyss har lämnats, ingår i regeringens förslag till ny minerallag. Ledamoten riksdagsman Karl Björzén (m) uttalade dock i ett särskilt yttrande (SOU 1986:53 s. 270) att det kunde finnas skäl att överväga en viss förbättring av jordägarnas villkor. En något generösare inställning härvidlag från lagstiftarens sida i stället för en successiv urholkning av äganderätten kunde, sade han, tänkas medverka till bibehållande av den viktiga balansen i minerallagstiftningen mellan stimulans och styrning.
Utskottet finner inte skäl för att de nuvarande principerna för intrångsersättning etc., vilka trädde i kraft år 1974, nu skulle ändras i riktning mot vad som gällde dessförinnan enligt en lag som tillkom för över ett halvt sekel sedan, då expropriationslagstiftningen var annorlunda utformad. Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N277 (m) i här angiven del.
Jordägaravgäld
Önskemål om rätt för markägaren "att ingå med tio procent i gruvföretaget" framförs i motion 1988/89:N276 (m). Härigenom skulle, menar motionären, en tidigare ordning som var ägnad att stimulera tillvaratagande av brytvärda malmförekomster återinföras.
Enligt 1938 års gruvlag -- vilken som nämnts avlöstes av den nuvarande år 1974 -- hade fastighetsägaren rätt att av gruvinnehavaren få viss ersättning, kallad jordägaravgäld. Avgälden motsvarade 1% av värdet av alla de inmutningsbara mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad till 10000 kr. för år. Rätten till avgäld upphörde när regelbunden brytning hade pågått inom utmålet under sammanlagt 20 år. Utskottet har i ett betänkande för ett år sedan (1989/90:NU5) lämnat en närmare redogörelse för de ifrågavarande bestämmelserna och motiven för att de slopades.
Motionärens uttryck "ingå -- -- -- i gruvföretaget" påminner om vad som gällde enligt den äldre lagstiftning som föregick 1938 års gruvlag. Enligt den var fastighetsägaren berättigad till s.k. jordägarandel, vilket innebar att han hade rätt att till hälften med inmutaren delta i företaget. Genom gruvlagen byttes jordägarandelen ut mot kronoandel. Bestämmelserna om avgäld tillkom under riksdagsbehandlingen av förslaget till gruvlag (se redogörelse i prop. 1974:32, s. 129).
Förslag om återinförande av regler om jordägaravgäld har framförts genom motionsyrkanden vid flera tillfällen under senare år. De har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av riksdagen. Åren 1985 (NU 1984/85:20) och 1986 (NU 1985/86:19) avgavs reservationer (m, fp, c), enligt vilka minerallagskommittén borde få i uppdrag att lägga fram förslag om regler som skulle ge markägaren rätt till en viss del av avkastningen från gruvdrift. Senast frågan var aktuell, hösten 1989 (1989/90:NU5), hänvisade utskottet enhälligt till att frågan skulle komma upp på nytt vid behandlingen av den motion som tas upp här. Moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets företrädare förklarade i ett särskilt yttrande att de vidhöll sina tidigare ställningstaganden angående jordägares rätt till viss del av avkastningen från gruvdrift.
Utskottet har inte vunnit klarhet om vad motionären rent tekniskt sett åsyftar med sin begäran. Närmast torde denna gå ut på att ett system med jordägaravgäld skall återinföras. Hur stor avgälden skulle vara enligt motionen kan svårligen bedömas -- att "ingå -- -- -- i gruvföretaget" med de förpliktelser och risker som en sådan medverkan skulle kunna medföra synes vara något annat än att ha obetingad rätt till viss andel i värdet av brutna mineral.
Utskottet hänvisar till den beredning som frågan har fått genom minerallagskommittén och avstyrker motionsyrkandet.
Bergtäkt
Ett nytt förslag som framförs i motion 1989/90:N280 (mp) är att bergtäkt skall omfattas av minerallagen och behandlas som annan gruvdrift. Bergtäkt -- som ibland får ersätta grustäkt -- är, menar motionärerna, en verksamhet som är helt jämförbar med gruvdrift och därför bör behandlas på samma sätt i lagstiftningen. Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen understrukits att deras krav gäller oavsett vilken principiell inriktning -- enligt alternativ som har diskuterats tidigare i detta betänkande -- som kännetecknar minerallagstiftningen.
Bestämmelser om täkt av sten, grus och sand m.m. finns i 18§ naturvårdslagen (1964:822). Sådan täkt för annat ändamål än markägarens husbehov får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. I fråga om tillstånd gäller bl.a. att det skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på naturmiljön.
Om motionärernas förslag rörande bergtäkt skulle genomföras skulle -- för så vitt minerallagstiftningen inte utformas enligt miljöpartiets önskemål med vetorätt för markägaren -- den mest påtagliga konsekvensen bli att det i motsats mot vad nu gäller skulle bli möjligt att någon annan än markägaren kan efter ansökan erhålla rätt att exploatera berg mot markägarens vilja.
Utskottet finner inte skäl för en sådan ordning och avstyrker följaktligen motionen.
Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster
Utöver yrkanden som gäller minerallagstiftningens utformning eller tillämpning framförs i motion 1988/89:N249 (vpk) önskemål om att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till åtgärder som innebär överföring av privatägda mineralförekomster i samhällets ägo.
Utskottet har i det föregående avstyrkt det yrkande i den nämnda motionen som går ut på att alla mineralfyndigheter som i framtiden blir aktuella för utvinning skall tillfalla staten. I konsekvens härmed tar utskottet avstånd från kravet på en nationalisering av de mineralfyndigheter som nu är privatägda. Även det nu berörda yrkandet i motionen avstyrks alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ny minerallag, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:92 och motion 1988/89:N26 och med avslag på motionerna 1988/89:N25, 1988/89:N27, 1988/89:N28 och 1988/89:N29, motion 1988/89:N249 yrkandena 3 och 5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278 yrkande 4 antar i propositionen framlagda förslag till a) minerallag, b) lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., c) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, d) lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., e) lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, de båda förstnämnda med ändringar enligt utskottets förslag i bilaga 1 och bilaga 2 och de tre sistnämnda med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 juli 1992, och härvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om viss befogenhet för lantbruksstyrelsen, res. 1 (m, fp) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen avslår motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande 2, res. 4 (m, fp) res. 5 (mp)
3. beträffande upplåtelse av kronoandel att riksdagen avslår motion 1988/89:N249 yrkande 4, res. 6 (m, fp) - motiv. res. 7 (v) res. 8 (mp) - motiv.
4. beträffande ersättning för skada och intrång att riksdagen avslår motion 1989/90:N277 yrkande 1, res. 9 (m, fp) res. 10 (mp) - motiv.
5. beträffande jordägaravgäld att riksdagen avslår motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del, res. 11 (m, fp, c) res. 12 (mp) - motiv.
6. beträffande bergtäkt att riksdagen avslår motion 1989/90:N280, res. 13 (mp)
7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster att riksdagen avslår motion 1988/89:N249 yrkande 6. res. 14 (v)
Stockholm den 22 november 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m) och Sven-Olof Petersson (c).
Reservationer
1. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.14 med "Den i" och slutar på s.19 med "föreslagna minerallagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet övergår så till att kommentera propositionen. Förslaget till ny minerallagstiftning syftar till stora förändringar i branschens regelsystem vilka inte gagnar utvecklingen av en livskraftig gruv- och mineralindustri. Vad som föreslås ger anledning till en rad invändningar.
Den mest påtagliga ändring i själva minerallagstiftningen som regeringen föreslår är att den gruvlag och den minerallag som nu gäller ersätts av en enda minerallag, varvid de mineral som nu omfattas av inmutningssystemet inordnas under ett enhetligt koncessionssystem. Jämfört med det nuvarande har detta i någon mån modifierats genom inmutningsrättsliga inslag. Totalt sett innebär regeringens förslag att staten skaffar sig ökad makt att bestämma vem som skall få utvinna vissa mineraltillgångar. Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för en sådan ordning. Den medför att sambandet mellan rätten till prospektering och möjligheten att få bearbeta en genom prospekteringen påträffad fyndighet försvagas. Detta är ägnat att minska intresset för prospektering. Ett av minerallagstiftningens grundläggande syften motverkas sålunda. Utskottet instämmer i vad som anförs härvidlag i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp). Den nuvarande ordningen med en gruvlag och en minerallag bör bibehållas. I den mån ytterligare mineral skall inordnas under minerallagstiftningen bör de fördelas på de båda lagarna i enlighet med de grunder som kommer till uttryck i den förstnämnda motionen.
Regeringen har på grundval av minerallagskommitténs betänkande föreslagit en utvidgning av kretsen av lagreglerade mineral. Utskottet ställer sig i princip positivt till en sådan förändring. Den återspeglar det vidgade intresse för olika slags mineralråvaror som gör sig märkbart inom flera industribranscher. En väsentlig invändning mot propositionen är emellertid att det brister i samordning mellan den föreslagna minerallagstiftningen och den prospekteringspolitik som den -- vilket Svenska gruvföreningen skriftligen och muntligen har framhållit för utskottet -- borde vara ett uttryck för. Tre kvarts år innan propositionen avlämnades till riksdagen tillkallade industriministern enligt beslut av regeringen mineralråvarukommittén. Denna har sedermera framlagt ett betänkande om prospekteringspolitik (se s. 8), vilket har remissbehandlats. Förslaget till ny minerallagstiftning borde, såsom påyrkas i motion 1989/90:N227 (m), revideras med hänsyn till resultatet av mineralråvarukommitténs arbete. Förslagen till lagstiftning och till prospekteringspolitik borde sålunda samordnas och behandlas i ett sammanhang.
Vid utskottsbehandlingen har regeringspartiets företrädare gått motsatt väg och delvis frånfallit regeringens på minerallagstiftningskommitténs betänkande baserade förslag om nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt mineralråvarukommittén är särskilt intressanta i prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen. Utskottet finner att det sålunda ändrade förslaget till minerallag ännu mindre än regeringens förslag är lämpligt att ligga till grund för ett lagstiftningsbeslut av riksdagen.
En bestämmelse -- -- -- (= utskottet, s.16f.) -- -- -- skall prövas.
Enligt utskottets mening är den föreslagna bestämmelsen ett exempel på onödig lagreglering. Den redovisning av detta slag som kan vara önskvärd bör, såsom anförs i motion 1988/89:N29 (m), kunna åstadkommas på basis av frivilliga överenskommelser. Blott om detta skulle visa sig icke fungera tillfredsställande bör lagstiftning övervägas.
Ytterligare en invändning mot propositionen gäller förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt rekommenderat riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från detta förslag. Uppenbarligen har beredningen av den viktiga frågan om avvägningen mellan motstående intressen när det gäller utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt grundlig. Det ter sig väl befogat att regeringen anmodas att -- enligt tankegångar som kommer till uttryck i motion 1988/89:N28 (fp) -- på nytt överväga förutsättningarna för NRL-prövning på olika stadier liksom behovet av ett särskilt skydd mot exploatering av naturområden som har riksintresse.
Med det sagda avstyrker utskottet propositionen i dess helhet. Det bör ankomma på regeringen att med ledning av vad utskottet här har anfört lägga fram förslag till ändringar i gruvlagen och minerallagen som tillgodoser det reformbehov som de båda nämnda kommittéerna har påvisat.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ny minerallag, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N28, motion 1988/89:N29 yrkandena1 och3 och motion 1989/90:N227 och med anledning av motion 1988/89:N25 yrkande2, motion 1988/89:N27 yrkande1 och motion 1988/89:29 yrkande2 avslår proposition 1988/89:92 och motion 1988/89:N25 yrkande1, motion 1988/89:N26, motion 1988/89:N27 yrkande 2, motion 1988/89:N249 yrkandena3 och5 och motion 1989/90:N278 yrkande4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna minerallagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik som från vänsterpartiet kommunisternas sida i motion 1988/89:N25 har riktats mot regeringens förslag och till de synpunkter på hur minerallagstiftningen bör vara utformad som partiet har framfört i här aktuella delar av motionerna 1988/89:N249 och 1989/90:N278.
Vad gäller miljöaspekter på den aktuella lagstiftningen vill utskottet först fästa uppmärksamheten på den svaghet som vidlåder förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt rekommenderat riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från detta förslag. Uppenbarligen har beredningen av den viktiga frågan om avvägningen mellan motstående intressen när det gäller utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt grundlig.
Denna brist kommer ytterligare till synes i reglerna om undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Det är uppenbart otillfredsställande att prövningen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall äga rum först i det senare ledet. Regeringen har härvidlag inte beaktat vare sig att undersökningsarbetet kan innebära ett från miljösynpunkt betänkligt intrång i ett skyddsvärt område eller att det i realiteten kan bli svårt att sätta stopp för exploatering när genom undersökningsarbetet starka ekonomiska intressen redan har börjat göra sig gällande i samband med ett möjligt mineralprojekt. NRL-prövningen, vid vilken vederbörande kommun och länsstyrelse får tillfälle att säga sin mening, borde i stället genomföras redan när frågan om undersökningstillstånd skall avgöras.
Såväl från miljösynpunkt som utifrån behovet av en långsiktig och ansvarsfull mineralpolitik, vilken tar sikte på hushållning med naturtillgångarna, är det också angeläget att det införs stränga krav på att mineralinnehållet i en gruva blir fullt utnyttjat. Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm lämnas kvar -- kanske med risk för att det uppstår en urlakning till vattendrag --, måste beläggas med hårda straffavgifter.
Från rent mineralpolitisk synpunkt har regeringens förslag flera grundläggande svagheter.
Vänsterpartiet kommunisterna har länge krävt att inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med ett enhetligt koncessionssystem. Enligt regeringens förslag skulle detta krav bli uppfyllt rent formellt sett. Men den föreslagna minerallagen har alltjämt ett starkt inmutningsrättsligt inslag -- i fråga om nuvarande koncessionsmineral har detta i själva verket förstärkts. Reellt skulle det angivna kravet följaktligen inte bli tillgodosett. Redan detta är för utskottet, som ansluter sig till kravet, ett tillräckligt skäl att avstyrka propositionen.
Därtill kommer att regeringspartiets företrädare har givit efter för privatkapitalistiska intressen och vid utskottsbehandlingen delvis frånfallit regeringens förslag om nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt minerallagskommittén är särskilt intressanta i prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen. Fyndigheter av dem skulle alltså inte få utnyttjas utan jordägarens medgivande.
Ett viktigt inslag i en offensiv mineralpolitik måste över huvud taget vara att privata exploatörer hindras att lägga sig till med påträffade mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt ägande -- vilket kan utövas inte bara direkt av staten utan också av statsägda bolag och av kommunala intressenter -- skapar garanti för att mineraltillgångarna utnyttjas till gagn för folkflertalet. Minerallagstiftningen måste utformas så att samhället tillförsäkras ensamrätt till nya mineralfyndigheter.
Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i anslutning till motionerna 1988/89:N25 (vpk), 1988/89:N249 (vpk) och 1989/90:N278, här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ny minerallag m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N25, motion 1988/89:N249 yrkandena 3 och5 och motion 1989/90:N278 yrkande4 och med anledning av motion 1988/89:N27 yrkande1, motion 1988/89:N28 yrkande1, motion 1988/89:N29 yrkande1 och motion 1989/90:N227 avslår proposition 1988/89:92 och motion 1989/90:N26, motion 1988/89:N27 yrkande2, motion 1989/90:N28 yrkande2 och motion 1989/90:N29 yrkandena 2 och3 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Ny minerallag, m.m. (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna minerallagen" bort ha följande lydelse:
Vad regeringen i propositionen kallar en "ny" minerallagstiftning skiljer sig endast marginellt från vad som för närvarande, i enlighet med en lång och olycklig tradition, gäller som regler för mineralutvinningen. Utskottet finner det angeläget att i anslutning till motion 1988/89:N27 (mp) ange några principer som högst ofullständigt eller inte alls kommer till uttryck i regeringens förslag men som måste prägla en lagstiftning som utgår från naturens villkor för överlevnad samt solidaritet med kommande generationer och andra folk.
Den mineralutvinning som skall komma till stånd, liksom de undersökningsarbeten som den baseras på, måste genomföras med full respekt för naturskydds- och miljövårdsintressen. Framför allt måste den nuvarande inriktningen på ofta kortsiktig exploatering av påträffade mineralfyndigheter ges upp. I stället bör nationella och globala hushållningssynpunkter bli vägledande.
Återanvändningsaspekten måste betonas i hela förloppet från metallutvinning till skrotning av metallprodukter. Hushållning med mineraltillgångarna bör främjas bl.a. genom beskattning av den utvunna råvaran. Målet bör vara att sådana skatter blir internationellt genomförda. En redovisning av de nationella och globala mineraltillgångarna och av råvarureservernas sannolika livslängd vid olika förbrukningsnivåer bör utarbetas genom statens försorg. Planeringen av den framtida mineralutvinningen måste ske med hänsynstagande till kommande generationers behov. Eftersom bevarandesynpunkterna måste ha företräde framför exploateringsintressena bör markägaren, kommunen och staten var för sig ha vetorätt när det gäller undersökning och utvinning av mineraltillgångar. Sysselsättningsintressena måste vika för hushållnings- och miljöaspekter. Förutom markägaren, exploatören och staten måste hela det internationella samfundet få del i de vinster som mineralutvinningen ger upphov till. Detta kan ske genom att vinstmedel destineras till internationellt bistånd i olika former.
Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i anslutning till motion 1988/89:N27 (mp), här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ny minerallag m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N27 och med anledning av motion 1988/89:N25 yrkande1, motion 1988/89:N28 yrkande1 och motion 1988/89:N29 yrkande1 avslår proposition 1988/89:N92 och motion 1988/89:N25 yrkande 2, motion 1988/89:N26, motion 1988/89:N28 yrkande2 och motion 1988/89:N29 yrkandena 2 och3, motion 1988/89:N249 yrkandena 3 och5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278 yrkande4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1988/89:N276 (m) uttryckta uppfattningen att institutet kronoandel inverkar skadligt genom att prospekteringsbenägenheten motverkas. Ett avskaffande av kronoandelsinstitutet frigör marknaden och öppnar för fler aktörer. Bestämmelserna om kronoandel bör följaktligen upphävas. Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1988/89:N27 (mp) bör statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta gruvdrift på samma villkor som privata företag. Utan att instämma i det resonemang beträffande kronoandelsinstitutet som förs i motion 1989/90:N276 (m) kommer alltså även utskottet till slutsatsen att detta institut bör avskaffas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet är det enligt utskottets mening önskvärt att staten överlåter eller i vart fall upplåter denna andel till någon annan intressent. Uppfattningen att staten i sådana fall själv skall aktivt medverka i mineralprojekten tar utskottet avstånd från och avstyrker sålunda motion 1988/89:N249 (vpk) i här aktuell del.
7. Upplåtelse av kronoandel (mom.3)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Så länge staten tillåter enskilda att exploatera mineralfyndigheter måste det vara en bestämd princip att staten inte avstår från den aktiva medverkan i mineralprojekten som gällande lagbestämmelser ger den möjlighet till. I enlighet med vad som anförs i motion 1988/89:N249 (vpk) bör som en riktlinje för den statliga mineralpolitiken gälla att kronoandelar inte bör upplåtas eller överlåtas till privata intressenter.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande upplåtelse av kronoandel att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N249 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta gruvdrift påsamma villkor som privata företag. Med vad nu sagts avstyrker utskottet motion 1988/89:N249 (vpk) i nu aktuell del.
9. Ersättning för skada och intrång (mom.4)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som moderata samlingspartiets representant i minerallagstiftningskommittén gav uttryck för. Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar som innebär att de generösare ersättningsregler som har efterlysts kommer till stånd. Därmed blir motion 1989/90:N277 (m) tillgodosedd i nu aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ersättning för skada och intrång att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N277 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Ersättning för skada och intrång (mom.4, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör villkoren i förhållandet mellan markägare och exploatör regleras genom ett civilrättsligt avtal. Frågan om intrångsersättning bör därför aldrig bli aktuell. Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N277 (m) i här angiven del.
11. Jordägaravgäld (mom.5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Sven-Olof Petersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Starka skäl talar enligt utskottets uppfattning för att en ordning med jordägaravgäld bör återinföras. På grundval av den nu aktuella delen av motion 1988/89:N276 (m) bör regeringen anmodas att med det snaraste förelägga riksdagen förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande jordägaravgäld att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Jordägaravgäld (mom. 5, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att enligt en kommande minerallagstiftning markägaren skall vara huvudman för exploateringen, på sätt som utvecklas i motion 1988/89:N27 (mp). Markägaren kommer då att ha alla möjligheter att hävda sina intressen. Någon framställning till regeringen i saken på grundval av den nu aktuella delen av motion 1988/89:N276 (m) finner utskottet inte motiverad.
13. Bergtäkt (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "följaktligen motionen" bort ha följande lydelse:
Bergtäkt bör enligt utskottets mening bli föremål för samma koncessionsförfarande som gruvdrift, dvs. granskas enligt alla de miljölagar som kan vara aktuella. Starka skäl talar alltså för att bergtäkt bör, såsom föreslås i motion 1989/90:N280 (mp), jämställas med den mineralutvinning som regleras genom minerallagstiftningen och sålunda omfattas av denna. Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar som tillgodoser detta önskemål.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande bergtäkt att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N280 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster (mom. 7)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Ägarförhållandena utgör ett kraftigt hinder mot en önskvärd expansion och vitalisering av gruvnäringen. Att viktiga naturtillgångar bör ligga i samhällets händer är en grundsats som tidigare har haft starkt stöd hos det socialdemokratiska partiet. Genom åtgärder som tillför staten initiativet inom hela gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de svenska basnäringarna. Riksdagen bör på grundval av det berörda yrkandet i motion 1988/89:N249 (vpk) begära att regeringen lägger fram förslag till sådana åtgärder.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N249 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till minerallag Bilaga 1
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap.
1§
Denna lag gäller Denna lag gäller
undersökning och undersökning och
bearbetning av fyndigheter bearbetning av fyndigheter
på egen eller annans mark på egen eller annans mark
av följande mineraliska av följande mineraliska
ämnen (koncessionsmineral): ämnen (koncessionsmineral):
1. antimon, arsenik, 1. antimon, arsenik,
beryllium, bly, cesium, guld, beryllium, bly, cesium, guld,
iridium, järn som iridium, järn som
förekommer i berggrunden, förekommer i berggrunden,
kobolt, koppar, krom, kobolt, koppar, krom,
kvicksilver, lantan och kvicksilver, lantan och
lantanider, litium, mangan, lantanider, litium, mangan,
molybden, nickel, niob, molybden, nickel, niob,
osmium, palladium, platina, osmium, palladium, platina,
rodium, rubidium, rutenium, rodium, rubidium, rutenium,
silver, skandium, strontium, silver, skandium, strontium,
tantal, tenn, titan, torium, tantal, tenn, titan, torium,
uran, vanadin, vismut, uran, vanadin, vismut,
volfram, yttrium, zink, volfram, yttrium, zink,
zirkonium, zirkonium,
2. alunskiffer, andalusit, 2. alunskiffer, andalusit,
apatit, brucit, flusspat, apatit, brucit, flusspat,
grafit, kyanit, leror som grafit, kyanit, leror som
är eldfasta eller är eldfasta eller
klinkrande, magnesit, klinkrande, magnesit,
magnetkis, nefelinsyenit, magnetkis, nefelinsyenit,
olivin, sillimanit, stenkol, sillimanit, stenkol, stensalt
stensalt eller annat salt som eller annat salt som
förekommer på liknande förekommer på liknande
sätt, svavelkis, talk, sätt, svavelkis, tungspat
tungspat och wollastonit, och wollastonit,
3. de former av diatomit,
dolomit, fältspat, glimmer,
kalksten, krita, kvarts och
kvartsit, som regeringen
bestämmer,
4. Olja, gasformiga 3. olja, gasformiga
kolväten och diamant. kolväten och diamant.
7§
Bestämmelser som --------kulturminnen m.m. Bestämmelser om rätt att Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha förvärva och inneha eller på annat sätt ta eller på annat sätt ta befattning med kärnämne befattning med kärnämne eller mineral med halt av eller mineral med halt av sådant ämne finns sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om även i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva övrigt att bedriva radiologiskt arbete finns i verksamhet med strålning strålskyddslagen finns i strålskyddslagen (1988:220). (1988:220). Bestämmelser som -------- -- egendom m.m.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 kap.
7§
Om giltighetstiden för Har giltighetstiden för tillstånd har tillstånd förlängts förlängts enligt 6§, enligt 6§, skall den på skall den på ansökan av ansökan av tillståndshavaren tillståndshavaren förlängas i ytterligare förlängas med sammanlagt högst fyra ytterligare sammanlagt år, om det finns synnerliga högst fyra år, om det skäl. finns synnerliga skäl.
7 kap.
5§
Återkallas ett Återkallas ett
undersökningstillstånd undersökningstillstånd
eller en eller en
bearbetningskoncession på bearbetningskoncession av
grund av synnerliga skäl synnerliga skäl enligt 6
enligt 6kap. 3§, har kap. 3§, har tillstånds-
tillstånds- eller eller koncessionshavaren
koncessionshavaren rätt rätt till ersättning av
till ersättning av staten staten för den skada han
för den skada han lider lider till följd av
till följd av återkallelsen.
återkallelsen.
8 kap.
3§
Ärenden i -- -- -- -- -- -- -- har meddelats.
I ärenden om
förlängning av
bearbetningskoncession enligt
4kap. 10§ skall
bergmästaren, såvitt
gäller tillämpningen av
lagen (1987:12) om
hushållning med
naturresurser m.m., samråda
med länsstyrelsen i det
eller de län där
koncessionsområdet ligger.
Ärenden om återkallelse Ärenden om
av förlängning av
undersökningstillstånd bearbetningskoncession enligt
eller bearbetningskoncession 4kap. 10§ skall
på grund av synnerliga hänskjutas till regeringens
skäl enligt 6kap. 3§ prövning om bergmästaren
skall hänskjutas till vid tillämpningen av lagen
regeringens prövning. (1987:12) om hushållning
Detsamma gäller övriga med naturresurser m.m. finner
ärenden enligt denna skäl att frångå vad
paragraf som bergmästaren länsstyrelsen har
bedömer vara särskilt föreslagit. Hänskjutande
betydelsefulla ur allmän skall också ske av
synpunkt. ärenden om återkallelse
av
undersökningstillstånd
eller bearbetningskoncession
av synnerliga skäl enligt
6kap. 3§ samt av övriga
ärenden enligt denna
paragraf som bergmästaren
bedömer vara särskilt
betydelsefulla från
allmän synpunkt.
9 kap.
12§
Om ansökningen -- -- -- -- -- avhjälpa bristen.
Om ett föreläggande Följer sökanden inte ett
enligt första stycket inte föreläggande enligt
följs, skall ansökningen första stycket, skall
avvisas, om den är så ansökningen avvisas, om den
ofullständig att den inte är så ofullständig
utan väsentlig olägenhet att den inte utan väsentlig
kan läggas till grund olägenhet kan läggas
för en förrättning till grund för en
eller om underlåtenheten förrättning eller om
avser betalning av underlåtenheten avser
ansökningsavgift eller betalning av
förskott. ansökningsavgift eller
förskott.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990, den 1 juli 1992, Om det -- -- -- -- -- till bearbetning. 2. Vad som -- -- -- -- bestämmelser tillämpas. 3. 14 kap. 3§ gäller 3. 14 kap. 3§ gäller inte inmutning och inte inmutning och undersökningskoncession som undersökningskoncession som upphör före den 1 juli upphör före den 1 juli 1991. 1993. Om ersättning -- -- -- -- -- och utmål. 4. Beträffande inmutningar -- -- -- 9 kap. gruvlagen. d. När en inmutning d. När en inmutning upphör att gälla skall upphör att gälla skall inte bestämmelserna i 2 inte bestämmelserna i 2 kap. 9§ nya lagen om kap. 9§ nya lagen om karenstid tillämpas på karenstid tillämpas på mark som har omfattats av mark som har omfattats av inmutningen. I stället inmutningen. I stället skall gälla att skall gälla att ansökningar om ansökningar om undersökningstillstånd undersökningstillstånd för sådan mark, som ges för sådan mark, vilka in inom ett år från det ges in inom ett år från att inmutningen upphörde det att inmutningen att gälla, får beviljas upphörde att gälla, endast efter medgivande av den får beviljas endast efter myndighet som regeringen medgivande av den myndighet föreskriver. som regeringen föreskriver. 5. Beträffande utmål -- -- -- -- regeringen bestämmer. 6. Beträffande koncessioner -- -- -- tillståndet består. 7. Den som vid utgången av 7. Den som vid utgången av juni 1990 bedriver juni 1992 bedriver undersökning eller undersökning eller bearbetning för vilken bearbetning för vilken tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession därefter behövs till därefter behövs till följd av denna lag får, följd av denna lag får, under förutsättning att under förutsättning att ansökan om tillstånd ansökan om tillstånd eller koncession görs eller koncession görs före den 1 juli 1991, före den 1 juli 1993, fortsätta verksamhet för fortsätta verksamhet för samma ändamål utan samma ändamål utan tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession till dess ansökningen till dess ansökningen slutligt har prövats. Vid slutligt har prövats. Vid prövning av en sådan prövning av en sådan ansökan om ansökan om bearbetningskoncession skall bearbetningskoncession skall följande iakttas. följande iakttas. a. Vid prövning -- -- -- -- -- -- och 6§§. 8. Före den 1 juli 1991 8. Före den 1 juli 1993 får koncession för får koncession för koncessionsmineral som inte koncessionsmineral som inte omfattas av gruvlagen eller omfattas av gruvlagen eller den gamla minerallagen inte den gamla minerallagen inte meddelas annan än meddelas annan än markägaren utan dennes markägaren utan dennes medgivande. Detta gäller medgivande. Detta gäller dock bara fyndigheter där dock bara fyndigheter där bearbetning inte har bearbetning inte har påbörjats då den nya påbörjats då den nya lagen träder i kraft. lagen träder i kraft.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap.
2 §
Bestämmelserna i -- -- -- -- om kontinentalsockeln. Om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt flera av de lagar som anges i första stycket, tillämpas 2 och 3 kap. i denna lag endast vid den prövning som först äger rum.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter -- -- -- före ikraftträdandet. Regeringens förslag till Bilaga 3
Regeringens förslag till Bilaga 4
Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU6y Bilaga 5
Ny minerallagstiftning m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:92 om ny minerallagstiftning m.m. jämte motioner.
Utskottet
I proposition 1988/89:92 läggs fram förslag till en ny minerallag. Förslag läggs också fram om ändringar i annan lagstiftning, bl.a. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse de föreslagna ändringarna i sistnämnda lag.
I vissa med anledning av propositionen väckta motioner yrkas avslag på regeringens förslag. Med den avgränsning som nu gjorts behandlar utskottet inte denna fråga eller andra frågor som tagits upp i de motioner som väckts med anledning av propositionen.
I lagen om hushållning med naturresurser (NRL) anges i 1 kap. 2 § första stycket att bestämmelserna i 2 och 3 kap. i lagen skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa lagar, bl.a. i plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Vid lagens tillkomst (prop. 1985/86:3, s. 149) anfördes att det fanns starka skäl att bl.a. även minerallagen och kontinentalsockellagen skulle anknytas till NRL. Att något konkret förslag därom inte lades fram för riksdagen i samband med tillkomsten av NRL berodde på att dessa lagar då sågs över av minerallagskommittén. Kommitténs arbete har avslutats. I den nu behandlade propositionen läggs fram förslag om att också dessa båda lagar skall anknytas till NRL genom att de tas in i lagens 1 kap. 2 § första stycket. Bostadsutskottet tillstyrker detta förslag.
I propositionen föreslås att den nu behandlade paragrafen tillförs ett nytt andra stycke. Det föreslagna stycket innebär att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt flera av de lagar som anges i första stycket skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som först äger rum.
Med anledning av detta förslag vill bostadsutskottet anföra följande. Frågan om utformningen av prövningssystemet i NRL ägnades stort intresse i den proposition (prop. 1985/86:3) i vilken förslaget till lagen lades fram. I propositionen anfördes bl.a. (s. 145--149) att för att en prövning enligt en viss lag skall anknytas till NRL det bör krävas att det finns behov av att göra en bred prövning av verksamhetens ställning i förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare framhölls det angelägna i att få till stånd en samordning mellan NRL och lagar som sedermera kom att tas in i 1 kap. 2 § NRL.
Vad i propositionen i denna del anfördes mötte ingen erinran under riksdagsbehandlingen. Inte heller därefter har grunderna för prövningssystemet satts i fråga i motioner i riksdagen.
Ett accepterande av det i propositionen nu förordade andra stycket innebär att den eftersträvade samordningen inte kommer till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av NRL. Från de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att beakta finner utskottet det motiverat att frågan om prövningssystemet övervägs ytterligare.
Frågan har aktualiserats i en skrivelse till näringsutskottet från statens naturvårdsverk och boverket. De båda verken pekar på att frågan om prövningssystemet i NRL kan behöva revideras om ett system med miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svenska plan- och beslutssystemet. De båda verken anser att det föreslagna nya stycket utgår alternativt att det endast knyts till minerallagen. Ytterligare överväganden i frågan om prövningssystemet bör enligt verken göras och då lämpligen när den första generationens översiktsplaner enligt plan- och bygglagen kommit fram.
Inte heller enligt bostadsutskottets mening bör det föreslagna andra stycket nu införas i NRL. Det finns anledning att ytterligare överväganden görs. Som verken framhåller finns då möjligheter att bedöma frågan både mot bakgrund av ett system med miljökonsekvensbeskrivningar och med hänsyn till utfallet av översiktsplaneringen enligt PBL. Kommunerna skall före den 1 juli 1990 ha antagit en sådan plan.
Såvitt kan bedömas torde en eventuellt ny minerallag komma att träda i kraft den 1 juli 1991. Det finns sålunda möjligheter att ytterligare överväga den i propositionen och av verken aktualiserade frågan före lagens ikraftträdande. Regeringen kan förelägga riksdagen ett nytt förslag i sådan tid att en ändring i NRL i nu berört avseende kan övervägas av riksdagen och, om så befinns lämpligt, träda i kraft samtidigt med den nya minerallagen. Det föreslagna andra stycket i 1 kap. 2 § NRL bör alltså inte nu antas av riksdagen.
Vad bostadsutskottet nu anfört om ytterligare överväganden om utformningen av prövningssystemet enligt NRL m.m. bör näringsutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 27 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2 Förslag2 Huvudsaklig innebörd2
Motionerna3 Yrkanden3 Innebörden av vissa motionsyrkanden5
Förslag av mineralråvarukommittén6
Utskottet7 Inledning7 Regeringens förslag9 Synpunkter och krav i motioner10 Överväganden om regeringens förslag och motförslagen12 Övriga frågor19 Kronoandel19 Ersättningsbestämmelser20 Jordägaravgäld21 Bergtäkt22 Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster23 Hemställan23
Reservationer 1. Ny minerallag, m.m. (m, fp)24 2. Ny minerallag, m.m. (v)26 3. Ny minerallag, m.m. (mp)28 4. Avskaffande av institutet kronoandel (m, fp)29 5. Avskaffande av institutet kronoandel (mp)29 6. Upplåtelse av kronoandel (m, fp)30 7. Upplåtelse av kronoandel (v)30 8. Upplåtelse av kronoandel (mp)30 9. Ersättning för skada ocn intrång (m, fp)31 10. Ersättning för skada och intrång (mp)31 11. Jordägaravgäld (m, fp, c)31 12. Jordägaravgäld (mp)32 13. Bergtäkt (mp)32 14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster (v)32
Bilagor 1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till minerallag34 2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.37 3. Regeringens förslag till minerallag38 4. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.63 5. Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU6y64