Miljöpolitik
Betänkande 1991/92:JoU18
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU18
Miljöpolitik
Innehåll
1991/92 JoU18
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 42 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1992. Bl.a. följande frågor behandlas:
Miljöpolitikens inriktning Ekonomiska styrmedel Företagens miljöskyddsarbete Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsverksamhet Lagstiftning och administration Samlad aktionsplan mot buller Miljöutbildning
Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991, föreslagna åtgärder på miljöpolitikens område och pågående utredningsverksamhet.
Till betänkandet har fogats 7 reservationer.
Motioner
1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöprövning m.m. för trafik i skärgården.
1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa miljörevisorer enligt vad som sägs i motionen.
1991/92:Jo606 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.
1991/92:Jo608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i företagen.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förbereda nästa steg i miljöpolitiken och tillsätta en kommission för att initiera en stegvis anpassning till hållbar utveckling,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att studera hur skattesystemet kan få en än mer miljöanpassad profil och breddning av användningen av ekonomiska styrmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av taxor och avgifter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör uppmana kommunerna att arbeta med även godstransporter i sin planering,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala miljöanalyser.
1991/92:Jo618 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med bubblemodellen i miljövården inom Skåneregionen.
1991/92:Jo626 av Hugo Bergdahl och Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bullerproblemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en aktionsplan mot buller utarbetas.
1991/92:Jo641 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning mot buller.
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitikens allmänna inriktning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbilda företagsledningar, ledande politiker, journalister och lärare i miljöteknik och ekologi samt i metoder att snabbt åtgärda de största punktutsläppen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv.
1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över förutsättningarna för den kommunala miljöskyddsverksamheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöinformation till konsumenterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare direktiv till miljöskyddskommittén rörande miljölagstiftningen i EG,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en miljöpolitisk redovisning före innevarande riksmötes slut.
1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljörevisorer.
1991/92:Jo648 av Margareta Viklund m.fl. (kds, m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökunskap i föräldrautbildningen, förskolan, skolan och under värnpliktstiden.
1991/92:Jo649 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
1991/92:Jo650 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.
1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till utvecklande av den ekologiska kompetensen i kommunerna.
1991/92:Jo678 av Karin Pilsäter och Carl B Hamilton (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överlåtbara utsläppsrätter.
1991/92:Jo685 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att kraftfullt utveckla olika ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
1991/92:Jo686 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av miljöskyddsförordningens 7 §,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ren produktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta gränsvärden för miljöutsläpp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot miljöskyddslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöansvariga på företagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljöombudsman.
1991/92:Jo689 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad samordning mellan myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.
1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete.
Utskottet
Miljöpolitikens inriktning m.m.
Motionerna
Enligt partimotion Jo612 (s) yrkande 1 gäller det att skapa en långsiktigt hållbar utveckling som kan förena framsteg för de mänskliga samhällena med vad människan och naturen tål. Att rädda jordens miljö är tillsammans med kampen mot fattigdom och krig den största utmaningen för mänskligheten under de kommande decennierna. 1990-talet bör användas till att ställa om vårt sätt att leva och arbeta. Sverige bör vara ett föregångsland inom miljöpolitiken. Uppgiften är långt större än när vi bestämde oss för att rena skorstenarnas och avloppsrörens utsläpp. Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag, enskilda, kommuner, stat och organisationer. Många av de miljöproblem som tidigt pekades ut är på väg att lösas. Ett målmedvetet politiskt arbete har tvingat fram ny teknik som minskat miljöskadliga utsläpp från industrier och förbränningsanläggningar och som gjort det möjligt att ersätta farliga ämnen med andra som inte är lika skadliga mot människa och miljö. Nästa steg i miljöpolitiken måste förberedas nu och ta fasta på att Sverige aktivt skall medverka i en internationell utveckling som är varaktigt hållbar. Regeringen bör därför i ljuset av FN-konferensen om miljö och utveckling i juni 1992 och dess resultat tillsätta en kommission med uppgift att initiera en stegvis anpassning till hållbar utveckling i Sverige. Framgångsrik miljöpolitik kräver en medveten omställning, stegvis och systematisk, samtidigt med en ekonomisk utveckling. Arbetet bör genomföras i nära samverkan med folkrörelser, näringsliv, kommuner och myndigheter. Enligt partimotion Jo645 (nyd) yrkande 1 bör miljöpolitikens allmänna inriktning präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med ekonomisk utveckling. De stora punktutsläppen i Sverige är med få undantag avklarade. Marginella miljöförbättringar i Sverige bör därför ersättas av investeringar i miljön på andra sidan Östersjön. En väsentlig del av den svenska miljöhjälpen bör anslås till miljöinvesteringar i Baltikum och Polen. Även i övrigt måste det internationella samarbetet prioriteras. I partimotion Jo646 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till handlingsprogram inriktat på de nödvändiga utsläppsminskningarna och med förslag till hur dessa skall uppnås. Programmet bör innehålla en redovisning av miljöproblemen inom olika branscher och verksamheter och vara handlingsinriktat. Konsekvenserna när det gäller sysselsättning och utveckling måste analyseras och strategier för det fortsatta arbetet utarbetas (yrkande 1). Vidare yrkas att miljöskyddskommittén ges tilläggsdirektiv rörande miljölagstiftningen i EG. Enligt motionärerna är det omöjligt för miljöskyddskommittén att utveckla den svenska miljölagstiftningen utan att i sitt arbete ta upp förhållandet till EG (yrkande 11). Efter att i regeringsförklaringen ha redovisat höga ambitioner när det gäller miljöpolitiken måste regeringen avkrävas en redovisning av på vilket sätt dessa förverkligats. Regeringen bör därför i en särskild redovisning till riksdagen före riksmötets avslutande i juni 1992 återkomma med en redogörelse för vilka beslut man fattat med anledning av deklarationen om miljöpolitik i regeringsförklaringen (yrkande 12).
Utskottets överväganden
Våren 1991 fastställde riksdagen (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) de övergripande målen för miljöpolitiken inför 1990-talet. Enligt beslutet skall människors hälsa skyddas, den biologiska mångfalden bevaras, natur- och kulturlandskapet skyddas och uttaget av naturresurser ske på ett sådant sätt att de kan utnyttjas långsiktigt. I beslutet betonades särskilt betydelsen av det internationella miljöarbetet. Bl.a. framhölls att ett utökat internationellt samarbete är nödvändigt för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. Vidare konstaterades att ett bra underlag för det förebyggande arbetet kräver förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet. Ett ökat sektorsansvar och en ökad decentralisering skall ge en bredare förankring av miljöarbetet. Riktlinjerna för det fortsatta arbetet omfattar sammanfattningsvis följande huvudpunkter:
Uttunningen av ozonskiktet skall hejdas. Avvecklingsplanen för CFC-föreningar fullföljs och utvidgas. Samlad strategi för minskad klimatpåverkan (energi, avfall, trafik). Gränsöverskridande luftföroreningar skall begränsas till nivåer som naturen tål. När det gäller miljön i tätorterna skall riskerna för människors hälsa undanröjas. Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer. Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas.
I regeringsförklaringen hösten 1991 konstaterades att alla har rätt att få leva i en god miljö. Miljöpolitiken måste utgå ifrån vad naturen långsiktigt tål. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen skapar unikt goda möjligheter för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbelastande produktions-, energi- och transportsystem. Vidare uttalades att tydliga miljömål och bestämda miljökrav skall ställas. Effektiva styrmedel skall användas och miljölagstiftningen skall skärpas och sammanföras till en miljöbalk. Inriktningen skall vara att avfall kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller återanvändas. Miljövänlig energi från biobränslen, solenergi och vindkraft skall utvecklas och stimuleras. De globala hotet från ökande utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser måste mötas genom internationell samverkan, och FN:s roll i miljövårdsarbetet måste stärkas. Regeringen har för avsikt att ta initiativ till en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln. Sverige skall spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet.
Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär. Miljöarbetet måste ges en bredare förankring genom ökat personligt ansvar, ökade insatser från företag och kommuner samt medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer. Härigenom möjliggörs en medveten omställning i miljövänlig och resurssnål riktning av olika delar av samhället. Målen för den svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet. De globala miljöproblemen har förstärkts, och en begränsning av dessa förutsätter ett utökat internationellt samarbete. Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet, och utskottet utgår ifrån att så även blir fallet i fortsättningen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen för budgetåret 1992/93 avsatt totalt en miljard kronor till bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa. En stor del av anvisade medel avser miljörelaterat samarbete (prop. 1991/92:100 bilaga 4, UU16, rskr. 233). Vidare har riksdagen anvisat särskilda medel för bilateralt miljösamarbete (prop. 1991/92:100 bilaga 15, JoU13, rskr. 213). De tankegångar om miljöpolitikens allmänna inriktning och vikten av att förbereda och initiera en stegvis anpassning till en hållbar utveckling som förs fram i motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645 yrkande 1 står enligt utskottets mening i god överensstämmelse med såväl de av riksdagen uppsatta miljömålen som regeringens intentioner i det fortsatta miljöarbetet. När det gäller miljöinvesteringar i Baltikum hänvisar jordbruksutskottet till nyssnämnda betänkande av utrikesutskottet. Där framhålls bl.a. behovet av snara åtgärder för att förbättra miljön (s. 14--15). Utskottet konstaterar härmed att syftet med motionerna får anses tillgodosett utan något särskilt uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645 yrkande 1.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att tillmötesgå de krav på utarbetandet av ett handlingsprogram för det fortsatta miljöarbetet som förs fram i motion Jo646 yrkande 1. Motionen avstyrks således i berörd del.
I enlighet med 1991 års miljöpolitiska beslut har miljöskyddskommittén befriats från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår nuvarande miljölagstiftning (se dir. 1991:54). Detta arbete skall utföras inom miljödepartementet. Miljöskyddskommittén har dock även fortsättningsvis att i sitt arbete beakta resultatet av denna kartläggning. Därmed avstyrker utskottet motion Jo646 yrkande 11.
En av regeringens viktigaste uppgifter är att verka för en långsiktig och hållbar utveckling till ett samhälle med säkerställd hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk mångfald. Miljömål och åtgärdsprogram måste ständigt utvärderas och förnyas. Enligt det miljöpolitiska beslutet år 1991 skall riksdagen därför varje år få en redovisning över miljösituationen inom aktuella områden samt förslag till åtgärder med anledning därav. Den senaste redovisningen lämnades i budgetpropositionen för år 1992/93 (prop. 1991/92:100 bilaga 15). Även kompletteringspropositionen innehåller en redovisning av bl.a. regeringens strategi på vissa områden av miljöpolitiken (prop. 1991/92:150 bilaga I:12). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Jo646 yrkande 12 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Ekonomiska styrmedel m.m.
Motionerna
I motion Jo612 (s) yrkande 14 framhålls behovet av ökad användning av ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter och skatter har nyligen införts eller finns sedan länge på ett flertal olika områden. Arbetet med att utveckla metodiken hölls samman inom miljöavgiftsutredningen. Några nya studier för att kartlägga principerna behöver enligt motionärerna inte göras. Nya avgifter och skatter kan införas när så bedöms lämpligt. Enligt motionärerna bör skattesystemet medverka till en långsiktigt hållbar utveckling. Endast en översiktlig studie av skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma skatter m.m. som alldeles uppenbart motverkar hushållning med naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av bilar. I miljöpropositionen år 1991 uttalades att tekniken för hur överlåtelsebara utsläppsrättigheter skall kunna införas bör studeras. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer miljöanpassad profil (yrkande 15). Systemet med tillsyns- och kontrollavgifter bör också ses över. Enligt yrkande 16 bör kommunala taxor i ökad utsträckning användas i styrande syfte. Riksdagen har i samband med behandlingen av miljöpropositionen beslutat att kommunerna får differentiera avfallstaxorna för att stimulera till källsortering av avfall. Tillämpningen av denna möjlighet bör breddas till fler områden, t.ex. inom avloppshanteringen. Även i motion Jo685 (fp) framhålls det angelägna i att utveckla olika ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Enligt motionärerna måste en grundläggande princip vara att storleken av miljökonsekvenserna ensam avgör storleken av skatten eller avgiften.
I motion Jo618 (m) konstateras att den s.k. bubblemodellen på många håll framgångsrikt använts i miljövården. Enligt motionären är det angeläget att pröva modellen även i Sverige, och Skåneregionen bör lämpa sig väl för en försöksverksamhet. Även i motion Jo678 (fp) framhålls fördelarna med överlåtbara utsläppsrätter. Enligt motionärerna ger detta starka incitament till kostnadseffektiv rening och till teknisk utveckling. Metoden är lämplig när det gäller bl.a. utsläpp från många små källor, och den låter sig väl kombineras med miljökvalitetsnormer samt marknadsekonomiska styrmedel i form av utsläppskvoter i bubblor.
Utskottets överväganden
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 är en uppgift för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala konstaterades att miljöskatter eller miljöavgifter bör användas i större utsträckning än miljösubventioner. Vidare framhölls att ekonomiska styrmedel i framtiden bör komma till ökad användning. I bilaga till finansplanen för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bilaga 1.5, FiU20) redovisar regeringen vissa grundläggande principer för användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En preciserad strategi för användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har nyligen presenterats i regeringens förslag till slutlig reglering av statsbudgeten m.m. för budgetåret 1992/93. Regeringen har dessutom för avsikt att senare i år ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta konkreta förslag om ökad användning av utsläppsramar inom några områden, bl.a. för att öka flexibiliteten och därmed kostnadseffektiviteten vad gäller reduktion av kväveläckaget till vissa kustnära havsområden (prop. 1991/92:150). Propositionen skall behandlas av utskottet under innevarande riksmöte. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att motionerna Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 samt Jo685 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där tillämpningen av miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras handel med överlåtbara utsläppsrättigheter som ett alternativ till en direkt kvantitativ reglering. Tanken är i princip att man fastställer ett tak för utsläppen i en viss region och att rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket. Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad. Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan emissionskällor, utan krav och normer fastställs normalt för varje utsläppskälla. Som utskottet tidigare konstaterat (se 1990/91:JoU30 s. 118) finns det stora brister i vår kunskap om storleken av diffusa utsläpp, nedfall av långväga gränsöverskridande ämnen liksom om den naturliga bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det finns därför anledning att iaktta stor försiktighet vid bestämmande av högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt avgränsad region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att det utröns i vilka sammanhang en regional lösning på utsläppsproblemen från olika källor skall kunna finnas. Miljöskyddskommittén arbetar med en översyn av miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att undersöka om det finns möjlighet att för ett visst område komplettera gällande villkor med riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det ankommer på kommittén att i detta arbete även belysa hur utbytbarhet mellan emissionskällor kan tillämpas inom svensk miljölagstiftning (dir. 1989:32, dir. 1991:54). Som redovisats ovan har regeringen även för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta konkreta förslag om ökad användning av utsläppsnormer inom några områden. I avvaktan på resultatet av miljöskyddskommitténs arbete och naturvårdsverkets förslag anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo618 och Jo678. Motionerna avstyrks.
Företagens miljöskyddsarbete m.m.
Motionerna
I motion Jo645 (nyd) konstateras att diskussionen om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå. Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv (yrkande 17). Vänsterpartiet begär i motion Jo646 yrkande 3 förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör den yttre miljön. Enligt motionärerna finns det ett samband mellan den inre och den yttre miljön. Ökat samarbete med facket underlättar en övergång till miljöanpassad produktionsteknik. Enligt motion Jo686 (c) yrkande 3 bör tillståndsprövningen inriktas enligt principen för en ren produktion. Genom produktion av rena produkter med hjälp av resurssnål teknik möjliggörs slutna kretslopp. Både det avfall som uppstår vid produktionen och det som blir kvar av varan efter användningen bör återföras till endera ny användning eller till naturens kretslopp. Enligt motionärerna föreligger det vidare oklara ansvarsförhållanden inom företagen när det gäller miljöstörande verksamhet. Miljöskyddslagen bör därför kompletteras med krav på en särskild miljöansvarig i företag med miljöfarlig verksamhet i sådan omfattning att koncessionsnämnden utfärdat anvisningar för driften (yrkande8).
Möjligheterna att införa ett system med miljörevisorer behandlas i flera motioner. Vänsterpartiet yrkar i motion N270 att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa miljörevisorer (yrkande 3). Enligt motionärerna kan sådana revisorer ge information till konsumenter, aktieägare, försäkringsbolag, kreditgivare och allmänhet om hur det står till med miljön i företaget. Denna verksamhet skulle därmed kunna utgöra ett komplement till den övervakande processen vari myndigheter, organisationer, fack och industri deltar. Enligt motion Jo608 (s) räcker det inte med skärpt egenkontroll och ytterligare satsning på resurser hos tillsynsmyndigheten för att förebygga miljöproblem. Inom företagen som bedriver miljöfarlig verksamhet saknas tillräcklig kompetens för att i tid kunna ingripa mot förekommande miljöproblem. Starka skäl talar för att snarast inleda försöksverksamhet med externa miljörevisorer. Revisorerna skall utses av myndigheter/samhällsrepresentanter men betalas av företaget. Härigenom garanteras revisorernas oberoende ställning, och en fortlöpande miljörevision säkerställs (yrkande 1). I motion Jo647 (fp) yrkande 1 framhålls att ett system med miljöavgifter och andra former av ekonomiska styrmedel motiverar införandet av miljörevisorer i företagen. Revisorerna bör utses av aktieägarna och får därmed som naturlig uppgift att bevaka att företagsledningen väljer det med hänsyn till de ekonomiska styrmedlen mest kostnadseffektiva sättet att driva verksamheten.
Utskottets överväganden
Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med att minska miljöfarliga utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav ställts på nationell produktion och konsumtion. Integrationen av världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär, som utskottet redovisat ovan, att flera miljömål och medel i miljöpolitiken bäst utformas i samarbete med andra länder. Ökad internationell samordning av åtgärder är nödvändig för att finna kostnadseffektiva lösningar på miljöproblemen och även för att undvika konkurrenssnedvridningar inom internationellt konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk miljöpolitik är därför att aktivt söka samarbete med andra länder om en generellt hög skyddsnivå för miljön vad gäller såväl farliga ämnen i produkter som direkta utsläpp från produktionen. I samband med det miljöpolitiska beslutet våren 1991 konstaterades bl.a. att den västeuropeiska integrationen skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete. Inom ramen för EES-avtalet skall Sverige verka för skärpta miljöregler, stärkande av det miljöpolitiska samarbetet, deltagande i gemensam forskning m.m. och samordning av samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet mellan den av riksdag och regering eftersträvade ambitionsnivån i dessa frågor och de krav som förs fram i motion Jo645 yrkande 17. Motionsyrkandet torde kunna tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
I april 1991 fick arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och lokala tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Syftet var att förbättra och effektivisera den offentliga tillsynen. Uppdraget har redovisats vid årsskiftet 1991/92. Enligt vad utskottet erfarit pågår nu ett arbete inom regeringskansliet med att utforma ett försöksprojekt inom några län med fördjupad samverkan mellan berörda regionala myndigheter. Ytterligare överväganden i denna fråga ligger även inom ramen för miljöskyddskommitténs fortsatta arbete (se SOU 1991:4). Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen när det gäller samverkan på detta område och föreslår att motion Jo646 yrkande 3 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. I detta sammanhang kan också nämnas att berörda myndigheter på central nivå redan i dag samverkar kring dessa frågor och att detta arbete bör kunna fortsätta och utvecklas.
Med anledning av de i motion Jo686 framförda kraven när det gäller s.k. ren produktion och särskild miljöansvarig inom företagen vill utskottet anföra följande. I riksdagens beslut om miljöpolitiken våren 1991 behandlades en rad åtgärder som syftar till att stärka kemikaliekontrollen och avveckla användningen av vissa varor och produkter som är särskilt negativa från hälso- och miljösynpunkt. Vidare kan nämnas att miljöskyddskommittén i sitt fortsatta arbete har att överväga en skärpt tillämpning av tillåtlighetsreglerna för miljöstörande verksamhet. Miljökraven skall ges ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Enligt vad utskottet erfarit är dessa frågor även föremål för beredning inom regeringskansliet. Förslag om åtgärder på detta område kommer enligt uppgift att redovisas till riksdagen under hösten 1992. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo686 yrkandena 3 och 8. Motionen avstyrks således i berörda delar.
Beträffande införandet av miljörevisorer inom företagen vill utskottet framhålla att det primära ansvaret för att verksamheten bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företagen och huvudmännen för verksamheten. Egenkontrollen är basen för myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är sedan den 1 juli 1989 skyldig att årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rapporten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa. Många företag har dessutom frivilligt inlett verksamhet med intern miljörevision som ett viktigt led i egenkontrollen och som grund för miljörapporterna. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att regeringen nyligen föreslagit vissa ändringar i miljöskyddslagen (prop. 1991/92:137). Förslagen innebär bl.a. att alla som bedriver miljöfarlig verksamhet skall avge en miljörapport om verksamheten finns angiven som tillståndspliktig i bilagan till miljöskyddsförordningen. Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att uppgiftsskyldigheten i en miljörapport också skall avse sådana utsläpp till omgivningen som inte regleras av villkor i tillståndsbeslutet. Förslaget bereds för närvarande av riksdagen. Mot bakgrund av det anförda konstaterar utskottet att en ökad miljöhänsyn vid tillämpningen av miljöskyddslagen och en förstärkt tillsynsorganisation kombinerad med en utökad rapporteringsskyldighet bör säkerställa det förebyggande miljöskyddsarbetet på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt hyser utskottet en viss förståelse för de synpunkter som redovisats i ifrågavarande motioner när det gäller möjligheterna att införa ett system med s.k. miljörevisorer. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om ytterligare förstärkningar av miljöskyddsarbetet i företagen inom regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av det fortsatta arbetet på detta område och föreslår att motionerna N270 yrkande 3, Jo608 yrkande 1 och Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsarbete
Motionerna
Enligt motion Jo612 (s) måste den kommunala översiktsplaneringen förändras så att den bättre tillgodoser naturvårds- och miljömål. Bl.a. ägnar kommunerna inte godstransporterna någon uppmärksamhet eller planering trots att de står för en växande andel av miljöpåverkan. Dessa transporter står ofta för mer än hälften av de cancerogena utsläppen och nära hälften av kväveoxidutsläppen. Kommunerna måste börja arbeta även med godstransporter i sin planering (yrkande 17). Många miljöproblem är av regional karaktär och kräver insatser från länsstyrelsernas sida. Tidigare genomförda regionala miljöanalyser visade sig vara en framgångsrik arbetsmetod och blev en viktig injektion för miljöarbetet. Enligt motionärerna är det angeläget att fortsätta detta arbete. Länsstyrelserna bör därför ges i uppdrag att sammanställa regionala miljöanalyser som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen MILJÖ 93 samt resultatuppföljningen och de fördjupade anslagsframställningarna inom miljöområdet (yrkande 19). I motion Jo646 (v) konstateras att de i budgetpropositionen aviserade indragningarna från kommunerna kommer att göra det svårt för dessa att bedriva en tillräckligt omfattande miljöskyddsverksamhet. Undersökningar visar att det behövs en utökning av miljötillsynen, och regeringen bör därför redovisa en analys av den fortsatta kommunala miljöskyddsverksamheten (yrkande 7). Vidare framhålls i motionen att kommunala försök med aktiv och förbättrad miljöinformation till konsumenterna måste uppmuntras (yrkande9). Enligt motion Jo649 (s) finns det stora brister i miljöskyddsarbetet. Dessa orsakas bl.a. av bristande samordning. Det gäller att skapa förutsättningar för ett utvidgat samarbete mellan olika myndigheter, fackliga organisationer och miljöorganisationer. Vidare konstateras att det inte räcker med lagar och förordningar utan att det också behövs resurser på alla nivåer. I motion Jo673 (v) yrkas att de centrala myndigheterna skall stödja utvecklandet av den ekologiska kompetensen hos kommunerna (yrkande 8). Insatserna när det gäller utbildning, information och rådgivning till kommunerna måste ökas. I kommunala översiktsplaner har bl.a. förekomsten av känsliga naturområden och små biotoper inte alltid beaktats i tillräckligt stor utsträckning. Enligt motion Jo689 (fp) är både centrala och regionala myndigheter ansvariga för utfärdandet av bestämmelser för miljöstörande verksamhet i anslutning till de s.k. Västervattnen. Samordningen mellan myndigheterna fungerar inte och ansvarsförhållandena är oklara. Det föreligger ett stort behov av förbättrad samordning och ett klarläggande av myndigheternas ansvar (yrkande 7). I motion Jo690 (fp) framhålls att åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete (yrkande 11).
Utskottets överväganden
Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förbättra miljön. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter på miljöområdet har ökat under de senaste åren. Kommunernas övergripande ansvar för samhällsbyggandet innebär att även andra kommunala nämnder har viktiga uppgifter på miljöområdet. Genom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och plan- och bygglagen (1987:10) har kommunerna fått ett ökat ansvar för att upprätthålla kvalitet i bebyggelse och närmiljö samt för att hushålla med landets naturresurser. Kommunernas verksamhet rörande avfallshantering, energiförsörjning, trafikplanering samt vatten- och avloppsfrågor påverkar i hög grad den lokala miljösituationen. Regeringen har tillsatt en särskild utredare för att belysa hur kommunernas arbete med miljöfrågor kan förstärkas. Det gäller både det förebyggande arbetet och myndighetsuppgifter. Utredaren, som skall ha avslutat sitt arbete före utgången av år 1992, skall bl.a. lyfta fram exempel på organisationsformer som gör att hälso- och miljöfrågorna kommer tidigt in i kommunernas beslutsprocess. Vidare skall behovet av kompetensutveckling för de anställda analyseras (dir. 1991:20). Utredningens resultat kan enligt utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att tillgodose syftet med motionerna Jo612 yrkande 17, Jo646 yrkandena 7 och 9 samt Jo673 yrkande 8. I avvaktan på utredningens slutförande anser utskottet därför det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motionerna. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Ett stort antal myndigheter på olika nivåer har var och en inom sitt sektorsområde att fullgöra uppgifter på miljövårdsområdet. På regeringsnivå är det i första hand miljödepartementet som svarar för miljöfrågorna. Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden för miljöskydd bildar tillsammans med länsstyrelserna och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder kärnan i den nuvarande miljövårdsorganisationen. Miljöskyddskommittén har i sitt delbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4) skisserat en samordning mellan de regionala och kommunala miljövårdande organen. Förslaget innebär sammanfattningsvis att tillståndsgivningen i en samordnad lagstiftning, med gemensamma förfaranderegler, delas upp mellan regeringen, koncessionsnämnden, kemikalieinspektionen, länsstyrelserna samt miljö- och hälsoskyddsnämnderna. När det gäller fördelningen mellan myndigheterna förutses inga mer betydande förändringar. Beträffande omprövning av tidigare meddelade tillstånd föreslås att länsstyrelserna i framtiden ges samma rätt som naturvårdsverket att hos prövningsmyndigheten väcka frågor om omprövning av villkor som meddelats av koncessionsnämnden. I situationer då en länsstyrelse efter åtagande av en kommun överlåtit tillsynsansvaret till dennas miljö- och hälsoskyddsnämnd föreslås att nämnden ges rätt att påkalla villkorsomprövning. Reglerna för tillsynsförfarandet är redan i dag relativt enhetliga för de lagar som skall samordnas. Tillsynen, grundad på egenkontroll, utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna lokalt och av länsstyrelserna regionalt. Enligt kommittén är det viktigt att det dras en klar gräns mellan länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter. I samband med det miljöpolitiska beslutet våren 1991 konstaterade jordbruksutskottet (1990/91:JoU30 s. 123) att det fanns uppenbara fördelar i att det offentliga tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna som möjligt. Samtidigt framhölls att kraven på kompetens inom tillsynsmyndigheten inte får eftersättas. Utskottet uttalade sig även för ett genomförande av den samordning mellan de regionala och kommunala miljövårdande organen som skisserats i kommitténs betänkande. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt men är inte med anledning av motionerna Jo649 och Jo689 yrkande 7 berett att föreslå något riksdagens initiativ i denna fråga. Motionsyrkandena avstyrks.
Länsstyrelserna fick en ny organisation den 1 juli 1991. Den innebär bl.a. att länsstyrelsernas planeringsansvar har blivit bredare och numera innefattar även jordbruk, fiske och kommunikationer. När det gäller länsstyrelsernas miljöarbete är en god livsmiljö ett av de områden som valts ut för fördjupad analys i regeringens direktiv för länsstyrelsernas fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1993/94--1994/95. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbetet i län och kommuner. De regionala miljöanalyserna utgör ett viktigt led i detta arbete. Det ankommer på främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen. Utskottet utgår ifrån att regionala miljöanalyser även i fortsättningen kommer att ligga till grund för såväl kommunernas och länsstyrelsernas som de centrala myndigheternas handläggning av frågor som rör miljön i de olika länen. Mot bakgrund av det anförda kan syftet med motion Jo612 yrkande 19 i allt väsentligt anses tillgodosett, och yrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 förutsätter miljöarbetet medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer. Miljöansvaret skall skrivas in i instruktionen för ett antal myndigheter. Utskottet konstaterar för egen del att en utveckling av miljöarbetet i enlighet med beslutet bl.a. innebär att varje sektor får ett allt större ansvar för miljöutvecklingen inom det egna området. Bl.a. håller de myndigheter som arbetar med jordbruks- och transportfrågor på att utveckla rutiner för egna miljörapporter. Avsikten är att dessa skall ingå i underlaget till den redovisning över miljösituationen inom aktuella områden som skall lämnas till riksdagen varje år. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Jo690 yrkande 11 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Lagstiftning och administration
Motionerna
Enligt motion Jo606 (s) yrkande 1 bör såväl ideella som vetenskapliga organisationer ges rätt att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen. Härigenom får man möjlighet att ta till vara det kunnande och engagemang som finns i miljöorganisationerna. Vidare utökas möjligheterna för miljöintresserade och enskilda att påverka viktiga miljöbeslut. Koncessionsnämndens sammansättning är enligt motionärerna ensidig och alltför teknokratisk. Nämnden bör därför kompletteras med en ledamot som ges ställning av allmänhetens företrädare. Personen i fråga bör besitta ekologisk/biologisk kompetens (yrkande 2). I motion Jo650 (s) yrkas att miljöskyddslagen skärps och att utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen införs. Enligt motionärerna bör kvalitetsnormer införas i lagen för att begreppet olägenhet av väsentlig betydelse skall kunna preciseras i samband med tillåtlighetsprövningen. Vidare bör strängare krav kunna ställas på ett företag inom ett s.k. miljöskyddsområde än på ett företag utanför. I motion Jo686 (c) begärs en översyn av tillståndsgivningen enligt miljöskyddslagen. En genomgång av äldre verksamhet som fanns före miljöskyddslagens tillkomst krävs, och gamla tillstånd måste omprövas. Tillståndskraven måste skärpas så att fler ämnen görs tillståndspliktiga och hårdare krav sättas vad gäller utsläppsgränser (yrkande 1). Vidare framhålls att myndigheterna måste ges möjlighet att prioritera ärenden utifrån ifrågavarande verksamhets inverkan på miljön. Myndigheterna måste fortlöpande följa efterlevnaden av tillstånden. Särskilda resurser måste tillföras tillsynsarbetet för att bästa möjliga kontrollteknik skall kunna utnyttjas. Miljöskyddsförordningen bör ändras i enlighet härmed (yrkande2). Enligt motionärerna (yrkande 4) är det oerhört svårt att fälla någon för överskridande av ungefärliga värden, s.k. riktvärden. Exakta gränsvärden som är juridiskt bindande vore lättare att kontrollera men sådana anges i dag endast för ett fåtal ämnen. Tillståndsgivningen måste bli mer precis och restriktiv. I motionen konstateras vidare att miljöbrotten enligt domstolspraxis i påföljdshänseende alltjämt är likställda med lindriga brott. En straffskärpning är nödvändig. Vidare bör möjligheterna till större differentiering vid bedömningen av överträdelser mot miljölagstiftningen övervägas. Dessa frågor bör utredas av miljöskyddskommittén (yrkande 5). Mot bakgrund av ökade kunskaper om miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda människor borde inrättandet av en miljöombudsman kunna ge väsentliga bidrag till miljövården och rättssäkerheten i vårt land. Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra talan i domstolar och ge rekommendationer till myndigheterna (yrkande 9). I motion Jo689 (fp) yrkande 6 framhålls behovet av lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som leder till förbättrad samordning och ett klarläggande av myndigheters ansvar och insatser. Detta skulle enligt motionärerna förstärka möjligheterna att skydda Västerhavet.
I två motioner med anknytning till miljön i Stockholmsregionen behandlas vissa problem förenade med sjöfart och fritidsbåtar. I motion Jo690 (fp) yrkande 9 begärs förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten. Enligt motionärerna är många farleder hårt trafikerade av fartyg som fortfarande ofta drivs med högsvavlig olja. Trots mycket hårda krav för eldningsoljor på land kan fartygen använda drivmedel som i andra sammanhang förbjudits för flera år sedan. En anledning till detta lär vara att farlederna inte faller under miljöskyddslagens tillämpning. För att minska störningarna i Stockholms skärgård från såväl båtar i yrkestrafik som fritidsbåtar är det enligt motion T221 (s) yrkande 6 rimligt att införa någon form av miljöprövning som inte bara omfattar själva farlederna. Även fartyg bör miljöprövas innan de sätts in i reguljär trafik, och fritidsbåtar bör ha samma avgasreningskrav som gäller för bilar.
Utskottets överväganden
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 skall miljöskyddskommittén ytterligare överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsfrågorna. Utskottet finner mot bakgrund härav inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo606 yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.
Lagstiftningen är ett viktigt instrument för att nedbringa industriutsläppen till ofarliga nivåer. Ett ökat hänsynstagande till miljön kan ske genom en skärpt tillämpning av de nuvarande tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen. Dessa regler har medvetet formulerats för att vid tillämpningen ge stora möjligheter att ta hänsyn till olika förekommande intressen. Miljöskyddskommittén har att i sitt fortsatta arbete lämna förslag om hur lagstiftningen bör utformas för att miljökraven skall få ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Reglerna bör enligt direktiven vara så klara och tydliga att det för de myndigheter och företag som skall tillämpa eller följa lagen är klart vad som gäller i en given situation. Miljökraven bör därför i möjlig utsträckning komma till uttryck i lagtexten. Den nuvarande miljöskyddslagen medger inte att regeringen utfärdar normföreskrifter för vissa specificerade verksamheter annat än inom s.k. miljöskyddsområden. Kommitténs arbete omfattar även möjligheterna att generellt eller för vissa branscher eller för utsläpp av vissa skadliga ämnen införa normregler till stöd för prövningen enligt miljöskyddslagen. I avvaktan på resultatet av utredningens fortsatta arbete anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo650 och Jo686 yrkande 4. Motionerna avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jo686 yrkandena 1 och 2 att en översyn av tillståndsgivningen för miljöfarlig verksamhet är nödvändig. En alltmer hotande miljösituation kräver en motsvarande anpassning av de miljöfarliga verksamheterna. Som framgår av direktiven för miljöskyddskommitténs fortsatta arbete har kommittén även att överväga om nuvarande möjligheter till omprövning av villkor är till fyllest för att anpassa tillstånden till ändrade miljöförhållanden. Utskottet erinrar dessutom om att naturvårdsverket har i uppdrag att före den 1 juli 1992 ta fram en plan för omprövning av industrins utsläppsvillkor. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena. Motion Jo686 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Förutom brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott finns det regler om straff och andra sanktioner i de olika miljöskyddslagarna. Tillämpningen av sanktionsreglerna är i hög grad beroende av hur den miljörättsliga regleringen i övrigt tillämpas. Särskilt gäller detta utformningen av villkor i tillståndsbeslut. Även kontrollsystemet är av avgörande betydelse för sanktionsreglernas effektivitet. Straffbestämmelserna på miljöområdet har efter hand skärpts, bl.a. genom ändringar i straffskalorna. Frågan om förändringar av sanktionssystemet omfattas av miljöskyddskommitténs fortsatta överväganden. Härigenom tillgodoses det i motion Jo686 yrkande 5 framförda kravet att miljöskyddslagstiftningens sanktionssystem skall utredas. Motionen bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt utskottets mening kan miljöskyddskommitténs fortsatta arbete när det gäller möjligheterna att förstärka samordningen och klarläggandet av myndigheternas ansvar genom lagstiftning och förbättrad administration förväntas ge väsentligt ökade möjligheter att tillgodose behovet av skydd för Västerhavet. Syftet med motion Jo689 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks i berörd del.
I utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisation (SOU 1991:32) avvisades tanken på bildandet av en separat kontrollerande tillsynsmyndighet. Den särskilde utredningsmannen föreslog att naturvårdsverket även i fortsättningen skulle ha det centrala tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen. Bildandet av en separat kontrollerande tillsynsmyndighet skulle enligt utredningen bl.a. innebära svårigheter att tillgodogöra sig erfarenheter från tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete och dessutom kräva en dubblering av kompetensen i miljöskyddsfrågor på myndighetssidan. Utredningen konstaterade bl.a. att den centrala tillsynen borde utgöra en särskild organisatorisk enhet inom naturvårdsverket. Resurser för tillsyn skulle fredas genom att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av verket i internbudgeten. För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och inriktning föreslog utredningen inrättandet av ett tillsynsråd. En ny instruktion för naturvårdsverket har trätt i kraft den 1 juli 1991. Enligt vad utskottet erfarit skall ett rådgivande tillsynsråd inrättas under våren 1992. Rådet skall bestå av 13 ledamöter och fungera som ett rådgivande organ när det gäller utformningen m.m. av tillsynen enligt miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. Rådet skall verka för en samordning av utredningar och främja erfarenhetsutbyte på miljöområdet. Vidare skall rådet lämna synpunkter på verksamhetsplanering, uppföljning och utvärdering när det gäller miljöskyddsverksamheten. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att förorda inrättandet av en särskild miljöombudsman i enlighet med vad som anförts i motion Jo686 yrkande 9. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av de krav på åtgärder mot sjöfartens negativa miljöpåverkan som förs fram i två motioner vill utskottet anföra följande.
Inrättandet av allmän farled regleras i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Beslut enligt lagen meddelas av regeringen eller, om regeringen bestämmer det, av sjöfartsverket. Enligt en lagändring som träder i kraft den 1 juli 1992 (SFS 1991:652) skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) tillämpas vid prövning enligt den s.k. farledslagen. För närvarande kan regeringen i särskilt fall -- om en anläggning eller åtgärd som inte omfattas av det allmänna kravet på tillstånd enligt NRL kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet -- besluta att anläggningen eller åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt NRL. Utöver de föreskrifter och försiktighetsmått som kan meddelas med stöd av farledslagen kan i detta sammanhang nämnas möjligheterna att meddela föreskrifter med stöd av sjötrafikförordningen (1986:300). Länsstyrelsen får enligt nämnda förordning efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegänsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sporter. Länsstyrelsen får därutöver, efter samråd med sjöfartsverket, meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vattenområde för trafik med fartyg, om föreskriften behövs från bl.a. miljösynpunkt och föreskriften inte avser handelssjöfarten i allmän farled (se vidare 2 kap. 2--3 §§ sjötrafikförordningen). Utsläpp från fartyg regleras i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg samt i förordningen (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
I samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991 fastställde riksdagen en samlad strategi på trafikområdet omfattande bl.a. sjöfarten och dess miljöpåverkan (prop. 1990/91:90, TU30, rskr. 345). Genom ett brett nordiskt samarbete skall gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svensk hamn (den nordiska färjetrafiken) införas. En utgångspunkt i detta arbete skall vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg som konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för dieseldrivna fartyg. Sverige skall vidare inom International Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga för miljön. Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det internationella miljöarbetet.
Det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten såväl nationellt som internationellt har varit inriktat på att minska vattenföroreningar förorsakade av utsläpp av olja och andra miljöfarliga ämnen. Kunskaperna om sjöfartens miljöpåverkan har fördjupats, och i dag vet vi att även andra miljöstörningar måste uppmärksammas. Sjöfarten påverkar vatten, luft, stränder och havsbottnar. I kombination med en växande fritidsbåtstrafik medför den ökande trängseln i existerande farleder bl.a. in till Stockholm också ett tilltagande säkerhetsproblem. Utskottet delar motionärernas åsikt att det i hög grad är angeläget att vidta åtgärder mot sjöfartens påverkan på miljön. Framtida fartyg bör bl.a. uppfylla mycket högt ställda emissionskrav. Genom olika åtgärder, såsom begränsning av svavelhalten i fartygsbränsle, kan dessa krav uppnås. När det gäller inrättande och utvidgning av farleder möjliggör det fr.o.m. den 1 juli 1992 gällande kravet på prövning enligt naturresurslagen ett ökat hänsynstagande till företagets miljöpåverkan. Som framhölls i det miljöpolitiska beslutet är det också viktigt att Sverige i samarbete med de nordiska och europeiska länderna aktivt verkar för att internationella miljökrav för sjöfarten antas. Utskottet vill i detta sammanhang även hänvisa till att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket enligt det miljöpolitiska beslutet har att utarbeta en samlad åtgärdsplan för att minimera sjöfartens miljöeffekter. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av sjöfartsverket tidigare redovisade områden där sjöfarten påverkar vår miljö (se prop. 1990/91:90 s. 354 f.). Bl.a. skall fritidsbåtstrafikens negativa miljöeffekter behandlas. I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen har tillsatt en särskild utredning med uppgift att utreda hur de land- och sjöbaserade person- och godstransporterna till och från Stockholmsregionen skall kunna samordnas (K 1991:C). I direktiven framhålls bl.a. att en utveckling av Stockholmsregionens transportsystem i en mer miljövänlig, effektiv och tillgänglig riktning förutsätter en samlad strategi för de framtida transporterna i regionen. Utredningsuppdraget skall vara slutfört den 30 juni 1992. Vidare har naturvårdsverket i en särskild rapport (3993) kartlagt miljöpåverkan från mindre fartyg med avseende på avgas- och toalettutsläpp. Utskottet konstaterar för sin del att resultatet av det arbete som bedrivs såväl nationellt som internationellt kan förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt tillgodose syftet med motionerna Jo690 yrkande 9 och T221 yrkande 6. Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att föreslå något riksdagens uttalande med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker berörda yrkanden.
Övriga frågor
Motionerna
Enligt motion Jo626 (fp) yrkande 1 återfinns bullerproblemen inom många områden i samhället. Den allra största källan till buller är trafiken. Riksdagen bör sätta som mål att antalet trafikbullerstörda skall reduceras med 50 % till år 2000. Investeringar i bättre trafikmiljö kan ge viktiga bidrag i kampen mot buller. I samhällsplaneringen måste bullerproblemen uppmärksammas och motverkas. Bullret är ett av många allvarliga miljöproblem när det gäller både arbetsplatser och bostäder. Redan vid planering och byggande av lokaler bör fler förebyggande åtgärder vidtas samtidigt som kraven på bostädernas ljudisolering anpassas till dagens förhållanden. Konsumentupplysningen borde även aktualisera produkters ljudegenskaper. Enligt motionärerna måste en samlad aktionsplan mot buller utarbetas omgående (yrkande 2). I motion Jo641 (m) framhålls behovet av lagstiftning mot buller. Det behövs möjlighet såväl att förebygga som att kunna ingripa mot buller. Enligt motionären bör miljöskyddslagen utvidgas till att omfatta bullerstörningar.
När det gäller den svenska miljöhjälpen till Baltikum och Polen framhålls i motion Jo645 (nyd) yrkande 9 betydelsen av att utbilda företagsledningar, ledande politiker, journalister och lärare i miljöteknik och ekologi samt i metoder att snabbt åtgärda de största punktutsläppen. Enligt motion Jo648 (kds, m, fp, c) yrkande 1 kan miljöarbetet bedrivas på många nivåer. Som enskilda kan vi i det dagliga livet påverka miljösituationen genom att få in ett miljötänkande och ett praktiskt miljöhandlande i vardagen. Viktiga fora för ett ökat miljömedvetande är förutom hemmet och familjen även förskolan och skolan. I deras uppgifter måste ingå att göra barn och ungdom miljömedvetna. Konkreta miljöfrågor behöver även diskuteras inom föräldrautbildningen samt ingå i förskole- och lärarutbildningen. Ytterligare ett viktigt forum för miljökunskap är värnpliktsutbildningen.
Utskottets överväganden
I proposition 1990/91:90 En god livsmiljö redovisade regeringen sina ställningstaganden vad gäller åtgärder för begränsning av bullerstörningarna i samhället. I riksdagens beslut med anledning av propositionen konstaterades att regeringens ställningstagande, att fördela ansvaret för bullerbekämpningen på de olika samhällssektorerna, inte tillgodosåg riksdagens tidigare begäran om en samlad aktionsplan mot buller. Riksdagen beslutade med anledning härav att ånyo hos regeringen begära en samlad aktionsplan mot buller (1990/91:30, rskr. 338). Som ett led i regeringens arbete med en samlad aktionsplan mot buller har två särskilda utredningsmän tillkallats dels för att belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden samt skärgårdar, dels för att utarbeta ett förslag till samlad handlingsplan mot buller (dir. 1991:78 och dir. 1992:20). Uppdragen skall vara slutförda till den 1 december 1992 resp. den 1 juli 1993. Utskottet avstyrker motionerna Jo626 yrkandena 1 och 2 och Jo641.
I anslutning till motion Jo648 yrkande 1 om miljökunskap i föräldrautbildningen, förskolan, skolan och under värnpliktstiden vill utskottet anföra följande. Enligt det miljöpolitiska beslutet bör miljöfrågorna beaktas både när det gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Både förskola och grundskola bör ge en allmänbildning om miljön. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att socialstyrelsen gett ut allmänna råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt program för fritidshem. I programmet uppmärksammas bl.a. miljön. Även information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag i miljöarbetet. Ideella organisationer har gjort betydelsefulla insatser i dessa sammanhang. Utskottet anser dock att det i första hand är ett ansvar för vederbörande myndigheter och ej riksdagen att tillse att den pedagogiska utbildningen får en lämplig utformning. Samtidigt bör påpekas att naturvårdsverket har ett särskilt ansvar för utbildning och information på miljöområdet. Utskottet har således inte funnit anledning till annat ställningstagande i denna fråga än i det miljöpolitiska beslutet våren 1991 (1990/91:JoU30 s. 87 f.) och avstyrker därmed motion Jo648 yrkande 1.
Som redovisats ovan (se avsnittet Miljöpolitikens allmänna inriktning) har riksdagen för budgetåret 1992/93 beslutat att under utrikesdepartementets huvudtitel anvisa totalt en miljard kronor för bilateralt samarbete med Öst- och Centraleuropa. I samband med beslutet framhölls bl.a. att en mycket viktig del av det svenska stödet till Central- och Östeuropa måste utgöras av kunskapsöverföring. På många olika samhällsområden har de nya demokratierna behov av att tillgodogöra sig sådan kunskap som finns inom olika delar av det svenska samhället. Således avses inte bara tekniskt kunnande utan t.ex. även miljövård. För kunskapsöverföring har genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för treårsperioden 1990/91--1992/93 anslagits 420 milj.kr. inom ramen för det av riksdagen år 1990 beslutade miljardprogrammet. Härav återstod 120 milj.kr. att budgetera. Av hittills anvisade medel har ca 65% avsett miljörelaterat samarbete. Enligt riksdagsbeslutet skall av tillgängliga medel BITS för budgetåret 1992/93 tilldelas sammanlagt 195 milj.kr. vilket innebär att BITS tillförs ytterligare resurser utöver de 120 milj.kr. som följer av det tidigare beslutade treårsprogrammet (prop. 1991/92:100 bilaga 4, UU16, rskr. 233). Under Miljö- och naturresursdepartementets huvudtitel har riksdagen anvisat ytterligare medel för internationellt samarbete inom miljöområdet. Under anslaget betalas bl.a. kostnader för främst naturvårdsverkets bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa. Inom naturvårdsverket pågår ett särskilt samarbetsprogram på miljöområdet med Polen för åren 1991--1992. För ändamålet disponeras för nästa budgetår 2milj.kr. Programmet är inriktat på informationsutbyte och kunskapsöverföring samt på att Polen skall öka den egna tillverkningen av miljöskyddsutrustning (prop. 1991/92:100 bilaga 15, JoU13, rskr. 213). Enligt utskottets mening får syftet med motion Jo645 yrkande 9 anses vara tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet nu anfört. Motionen avstyrks i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 1 och 1991/92:Jo645 yrkande 1,
res. 1 (s) res. 2 (nyd)
2. beträffande handlingsprogram för det fortsatta miljöarbetet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 1,
3. beträffande ytterligare direktiv till miljöskyddskommittén
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 11,
4. beträffande miljöpolitisk redovisning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 12,
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 samt 1991/92:Jo685,
res. 3 (s)
6. beträffande den s.k. bubblemodellen och överlåtbara utsläppsrätter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo618 och 1991/92:Jo678,
7. beträffande miljökraven på svensk industri
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 17,
res. 4 (nyd)
8. beträffande sambandet mellan inre och yttre miljö
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 3,
9. beträffande företagens miljöskyddsarbete
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 3 och 8,
10. beträffande miljörevisorer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N270 yrkande 3, 1991/92:Jo608 yrkande 1 och 1991/92:Jo647 yrkande 1,
11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 17, 1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9 samt 1991/92:Jo673 yrkande 8,
res. 5 (s)
12. beträffande miljövårdens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo649 och 1991/92:Jo689 yrkande 7,
res. 6 (s)
13. beträffande regionala miljöanalyser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 19,
res. 7 (s)
14. beträffande sektorsansvaret för miljöfrågorna
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo690 yrkande 11,
15. beträffande allmänhetens inflytande över miljöskyddsprövningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo606,
16. beträffande miljökrav och normregler i miljöskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo650 och 1991/92:Jo686 yrkande 4,
17. beträffande översyn av tillståndsgivningen m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 1 och 2,
18. beträffande sanktionssystemet i miljöskyddslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 5,
19. beträffande skyddet av Västerhavet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo689 yrkande 6,
20. beträffande miljöombudsman
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 9,
21. beträffande sjöfartens miljöpåverkan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T221 yrkande 6 och 1991/92:Jo690 yrkande 9,
22. beträffande buller
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo626 och 1991/92:Jo641,
23. beträffande miljöutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo648 yrkande 1,
24. beträffande viss miljöutbildning i Baltikum och Polen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 9.
Stockholm den 14 maj 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande1" bort ha följande lydelse:
Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär. Utskottet ser dock med stor oro på regeringens bristande förmåga att omsätta deklarationerna i praktisk politisk handling. Nu måste arbetet med nästa steg i miljöpolitiken förberedas. Sverige får inte ta paus i miljöarbetet. Uppgiften är att skapa en långsiktigt hållbar utveckling som kan förena framsteg för de mänskliga samhällena med vad människan och naturen tål. Att rädda jordens miljö är tillsammans med kampen mot fattigdom och krig den största utmaningen för mänskligheten under de kommande decennierna. Miljöproblemen är internationella till sin karaktär och kräver därför internationell samverkan. Men i denna process måste några ta på sig uppgiften att gå före. Sverige har som ett av världens rikaste länder både möjligheter och ansvar för att visa vägen. Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag, enskilda, kommuner, stat och organisationer. Trots marknadens brister när det gäller att förutse de problem som produktionen för med sig både kan och måste de marknadsekonomiska instrumenten användas i miljöarbetet. Kännetecknet för arbetet med en god livsmiljö är att det behövs ökat folkligt engagemang och ansvarstagande, alltså mer av politiska beslut i dessas rena bemärkelse.
Miljöpolitiken har steg för steg utvecklats. Senast våren 1991 beslutade riksdagen om en strategi för hur miljöpolitiken skall utvecklas de närmaste åren. Utvecklingen inom alla samhällets sektorer måste anpassas till miljöns krav. Långsiktiga mål till skydd för människors hälsa och miljön har lagts fast. Dessutom finns ett antal etappmål för att begränsa utsläppen av föroreningar och annan miljöpåverkan. Politiken och opinionsbildningen kring dessa frågor måste utvecklas hela tiden. Utskottet anser att det vore olyckligt om krasst ekonomiska överväganden faktiskt tillåts påverka möjligheterna att fördjupa arbetet med miljöpolitiken. Uppgiften att skapa en hållbar utveckling måste hela tiden utvecklas och preciseras. I denna stegvisa process kommer oundvikligen konflikter mellan olika mål att blottläggas. En framgångsrik miljöpolitik kräver därför en mycket medveten omställning i miljövänlig och resurssnål riktning av olika delar av samhället som t.ex. trafik- och energiförsörjningen, de areella näringarna osv. Nästa steg i miljöpolitiken bör ta fasta på att Sverige aktivt skall medverka i en internationell utveckling som är varaktigt hållbar. Med all sannolikhet kommer resultaten från FN- konferensen om miljö och utveckling i juni i år -- och de därpå följande förhandlingarna -- att leda till ökade krav på fler politiska beslut, inte färre. I likhet med motion Jo612 yrkande 1 anser utskottet att en kommission --i ljuset av FN-konferensens resultat och den process som satts igång-- bör få i uppdrag att initiera åtgärder för en stegvis anpassning till en hållbar utveckling i Sverige. Arbetet bör genomföras i nära samverkan med folkrörelser, näringsliv, kommuner och myndigheter. De erfarenheter som vunnits i de regionala miljöprojektens sätt att arbeta bör tas till vara. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo645 yrkande 1 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)
Christer Windén (nyd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet gör -- -- --(=utskottet)-- -- -- av samhället. Samtidigt bör framhållas att miljöpolitikens allmänna inriktning måste präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med ekonomisk utveckling. Målen för den svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet. Mot bakgrund av att de stora punktutsläppen i Sverige med få undantag är avklarade bör marginella miljöförbättringar i Sverige ersättas av investeringar i miljön på andra sidan Östersjön. En väsentlig del av den svenska miljöhjälpen bör därför gå till miljöinvesteringar i Baltikum och Polen. Även i övrigt måste det internationella samarbetet prioriteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo612 yrkande 1 avstyrks i den mån dess syfte inte kan anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:Jo612 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 5)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Enligt riksdagens" och på s. 9 slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Enligt riksdagens -- -- --(=utskottet)-- -- -- ökad användning. Miljöavgifter och skatter har nyligen införts eller finns sedan länge på ett flertal olika områden. Arbetet med att utveckla metodiken hölls samman inom miljöavgiftsutredningen. Några nya studier för att kartlägga principerna behöver därför inte göras. Nya avgifter och skatter kan enligt utskottets mening införas när så bedöms lämpligt. Införda skatter och avgifter kan också behöva justeras så att de har avsedd effekt. Även i framtiden måste vart och ett styrmedel bedömas på sina egna meriter. Det innebär att förslag om t.ex. miljöavgifter bör få stå tillbaka för traditionell reglering om miljön främjas bäst av detta. Det finns dock flera skäl till varför frågan om ekonomiska styrmedel behöver uppmärksammas mer systematiskt på nytt. Utskottet anser vidare att skattesystemet måste medverka till en långsiktigt hållbar utveckling. Endast en översiktlig studie av skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma skatter som alldeles uppenbart motverkar hushållning med naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av bilar. I den allmänna miljödebatten tillmäts miljöavgifter stor betydelse. Samtidigt skall svårigheterna inte underskattas. På vissa områden skulle det krävas en kraftig höjning av skatterna för att få den avsedda styrningen. Det kräver motsvarande skattesänkningar inom andra områden. Skatte- eller avgiftshöjningar får heller inte full effekt om de genomförs isolerat. De måste kombineras t.ex. med investeringar i mer miljövänliga alternativ. Tillämpningen av ekonomiska styrmedel måste också breddas. I samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991 uttalades att tekniken för hur överlåtelsebara utsläppsrättigheter skall kunna införas bör studeras. Det har hittills varit svårt att hitta både praktiska och lagtekniskt lämpliga tillämpningar. Kommunala taxor bör i ökad utsträckning användas i styrande syfte. Riksdagen har i samband med det miljöpolitiska beslutet medgivit att kommunerna får differentiera avfallstaxorna för att stimulera till källsortering av avfall. Tillämpningen av denna möjlighet bör enligt utskottets mening breddas till fler områden, t.ex. inom avloppshanteringen. Vissa miljöavgifter har enbart till syfte att finansiera en viss verksamhet, t.ex. tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Den kommunala ekonomin är för närvarande ansträngd och det finns risk för att detta kan gå ut över miljöskyddsarbetet. Systemet med tillsyns- och kontrollavgifter bör därför ses över. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen bör tillsätta en utredning vars uppdrag bör bli att studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer miljöanpassad profil. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo685 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 samt med avslag på motion 1991/92:Jo685 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljökraven på svensk industri (mom. 7)
Christer Windén (nyd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Sverige har" och på s. 11 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Sverige har -- -- --(=utskottet)-- -- -- konkurrensutsatta näringar. Detta innebär således att diskussionen om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå. Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645 yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande miljökraven på svensk industri
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kommunernas arbete med miljöfrågor m.m. (mom. 11)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Kommunerna har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Kommunerna har -- -- --(=utskottet)-- -- -- analyseras (dir. 1991:20). I samband med den nu pågående översynen av det kommunala miljöskyddsarbetet vore det enligt utskottets mening lämpligt att kommunernas översiktsplaner gicks igenom. Som en följd därav kan lagstiftningen behöva ses över. Den kommunala översiktsplaneringen måste förändras så att den bättre tillgodoser naturvårds- och miljömål. En iakttagelse som kunnat göras är att kommunerna inte ägnar godstransporterna någon uppmärksamhet eller planering, trots att de står för en växande andel av miljöpåverkan. Dessa transporter står ofta för mer än hälften av de cancerogena utsläppen och nära hälften av kväveoxidutsläppen. Kommunerna bör uppmanas att snarast börja arbeta med även godstransporter i sin planering. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo646 yrkandena 6 och 9 samt Jo673 yrkande 8 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 17 och med avslag på motionerna 1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9 samt 1991/92:Jo673 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Miljövårdens organisation (mom. 12)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Ett stort" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ett stort -- -- --(=utskottet)-- -- -- nuvarande miljövårdsorganisationen. Som påtalas i motion Jo649 finns det stora brister i dagens miljöskyddsarbete. Bristerna orsakas bl.a. av dålig samordning mellan myndigheter och andra intressenter på olika nivåer. Det gäller att skapa förutsättningar för ett utvidgat samarbete mellan myndigheter, fackliga organisationer och miljöorganisationer. Utskottet konstaterar vidare att det inte räcker med lagar och förordningar utan miljöskyddsarbetet måste också tillföras ytterligare resurser på alla nivåer. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo649 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo689 yrkande 7 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande miljövårdens organisation
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo649 och med avslag på motion 1991/92:Jo689 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Regionala miljöanalyser (mom. 13)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Länsstyrelserna fick" och på s. 15 slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Länsstyrelserna fick -- -- --(=utskottet)-- -- -- 1993/94--1994/95. Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbetet i län och kommuner. Många miljöproblem är av regional karaktär och kräver också insatser från länsstyrelsernas sida. Därför togs initiativ till breda regionala miljöanalyser som genomförts av länsstyrelserna. Det har visat sig vara en framgångsrik arbetsmetod och utgjort en viktig injektion för miljöarbetet. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att detta arbete får en fortsättning. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att sammanställa regionala miljöanalyser som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen MILJÖ 93, resultatuppföljningen och de fördjupade anslagsframställningarna. Länsövergripande insatser bör redovisas till naturvårdsverket. Det är särskilt angeläget att uppmärksamma de många små diffusa utsläppen -- t.ex. från trafiken -- vilka sammantaget får betydande negativa miljöeffekter. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande regionala miljöanalyser
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,