Miljön kring Djurgården - Haga - Brunnsviken - Ulriksdal
Betänkande 1991/92:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU10
Miljön kring Djurgården--Haga--Brunnsviken--Ulriksdal
Innehåll
1991/92 JoU10
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari 1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt exploatering. Motionerna har blivit föremål för en omfattande remissbehandling. Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av ärendet har regeringen den 21 november 1991 begärt att Stockholms och Solna kommuner skall redovisa hur man tänker tillgodose kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i den planering som inletts för området.
Utskottet delar motionärernas mening att hela området, i en av motionerna benämnt "Ekoparken", har utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av en svunnen tid präglats till "Gustavianska parken" utgör en mycket värdefull del av vårt svenska kulturarv. Dess kulturhistoria har stark europeisk anknytning.
I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet det angeläget att området skyddas mot fortsatt exploatering. Staten har som dominerande markägare ett särskilt ansvar härvidlag vid sidan av kommunerna. Utskottet erinrar om att riksdagen i ett tidigare skede beslutat om stark restriktivitet vad gäller markutnyttjandet och utgår från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen. Med hänsyn till bl.a. ovannämnda regeringsbeslut har dock utskottet beslutat att nu avstå från att föreslå något särskilt riksdagsinitiativ i ärendet.
Motioner
1990/91:Jo704 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till att i samverkan med Stockholms och Solna kommuner, Stockholms läns landsting och enskilda intresserade utveckla området runt Brunnsviken norr om Stockholm till en nationell kulturpark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller annan exploatering.
1990/91:Jo727 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av natur- och kulturvärdet i området Södra Djurgården--Fjäderholmarna--Ladugårdsgärde--Norra Djurgården--Haga/Brunnsviken--Ulriksdal/Sörentorp,
2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter utreder kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen mellan Albano och Ålkistan eller delar därav,
3. att riksdagen hos regeringen begär att olika möjligheter att rusta upp Bergianska trädgården utreds.
1990/91:Jo807 av Hans Göran Franck (s) och Jan Strömdahl (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som en nationell kulturpark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att berörda myndigheter får i uppdrag att göra en översyn av vilka delar av området som kan skyddas enligt kulturminneslagen resp. naturvårdslagen.
Motionärernas motivering
Motionerna Jo704 och Jo807 behandlar huvudsakligen området kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal. Motionärerna framhåller att detta område är unikt från såväl nationell som internationell synpunkt. Det unika består i föreningen av natur och kultur i omedelbar anslutning till den klart avgränsade stenstaden vid Norrtull och Bellevue. Samtidigt som området är ovanligt naturskönt, där Mälardalens flora är företrädd med stor variationsrikedom, är det i sin utformning resultatet av en månghundraårig park- och trädgårdskultur. Områdets historia är intimt förknippad med en rad framstående namn inom svensk statskonst och kultur som Gustav III, Carl Michael Bellman, Gustaf Philip Creutz, Joseph Martin Kraus, August Strindberg, Per Henrik Ling, Carl Eldh osv. Sveriges ledande konstnärer och arkitekter från 1600-talet och framåt har satt sin prägel på parklandskapet och de byggnader som finns där.
I området finns dessutom en av Sveriges anrikaste botaniska trädgårdar, Bergianska trädgården. Den bör få utvecklas till en botanisk trädgård av den nivå som man har rätt att vänta sig i en huvudstad som Stockholm. Haga--Brunnsviken-området är en av vårt lands värdefullaste kulturskatter och skulle kunna bli en kulturpark av högsta internationella klass om man effektivt kan skydda parken från exploateringsintressen och målmedvetet ta till vara dess utvecklingsmöjligheter.
Det centrala läget utgör emellertid samtidigt också det stora hotet. Stockholms kommun vill bebygga Bellevueparken med kontor. Hotell, kontor och konferensanläggningar planeras i området. Vägar och parkeringsplatser hotar att trasa sönder parkområdet. Samtidigt pågår diskussioner om byggnadsminnesförklaring och skyddsföreskrifter för bl.a. Sveaplans gymnasium.
I motionerna föreslås mot den angivna bakgrunden att de olika miljöerna runt Brunnsviken restaureras och binds ihop till en nationell kulturpark. Skyddet för parken bör kunna bestå av en kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat.
Det område som föreslås skyddat enligt motion Jo727 omfattar, utöver vad som förordas i övriga motioner, även Fjäderholmarna, södra Djurgården och Ladugårdsgärde samt den del av norra Djurgården som inte kan räknas till Brunnsvikenområdet.
Utskottet
Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari 1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt exploatering. Motionerna har remitterats för yttrande till berörda instanser, och ett omfattande remissmaterial har inkommit. Utskottet har även mottagit uppvaktningar i ärendet av Kommittén för Gustavianska parken och Projekt Ekoparken/WWF m.fl.
Kort historik; tidigare riksdagsbehandling
Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms stad utgörs till största delen av Djurgården. Denna är statlig mark under kunglig dispositionsrätt. Kungens rätt har mycket gamla anor och har samband med att kung och hov behövde större markområden för sin försörjning. En del av Djurgården tillhörde slottsladugården Vädla som fanns redan under 1400-talet.
De statsrättsliga grunderna för kungens enskilda dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av kronans/statens egendom lades i Kristoffers landslag år 1442. När ständerna övertog kungsgårdar och kungsladugårdar från KarlXIII år 1810 beslöts dock att bl.a. Djurgården i Stockholm skulle förbli under konungens enskilda disposition under förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring, förskönande och underhåll av området. Numera förvaltas området under chefen för ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens förvaltning.
Södra Djurgården bebyggdes tidigt. Norra Djurgården behöll länge sin huvudsakliga karaktär som kunglig jaktmark. Under 1900-talet har dock betydande markupplåtelser gjorts för bebyggelse i Värtan, Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms universitet, Lappkärrsberget m.m.
Även Haga- och Ulriksdalsområdena ingår i den statliga egendom som enligt riksdagens beslut står till kungens disposition och förvaltas av ståthållarämbetet. Parkerna vid Brunnsviken anlades på 1780-talet på initiativ av Gustav III med avsikten att Brunnsviken skulle bli en "parksjö". Mordet på kungen 1792 satte stopp för planernas genomförande i sin helhet, men Haga-, Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Ulriksdals slott uppfördes 1639--1644 åt Jacob de la Gardie. Det köptes år 1669, jämte ägor bildade av byarna Övre och Nedre Järva, av änkedrottning Hedvig Eleonora och blev efter hennes död år 1715 statsegendom och kungsgård.
Riksdagen godkände år 1964 en dispositionsplan för Djurgården, i samband med att universitetet flyttades till Frescati (prop. 1964:183, SU195, rskr. 380). Statsutskottet underströk därvid i anslutning till propositionen att inga ytterligare exploateringar skulle ske, med reservation för viss ytterligare markexploatering i anslutning till Frescati. Riksdagen följde utskottet.
Senare har nya markupplåtelser skett utan att detta dock underställts riksdagen för förnyad prövning. Enligt planeringsunderlaget till översiktsplanen för Stockholm anses dispositionsplanen ej ha någon byggnadsrättslig status i PBL-systemet. I byggnadsstyrelsens underlag för översiktsplanering av norra Djurgårdens institutionsområde anges att planen fortfarande är ett tungt styrinstrument för markanvändningen.
I en motion från 1989/90 års riksmöte togs upp frågor om utformningen av norra Djurgården m.m. Bostadsutskottet hänvisade i betänkandet (1989/90:BoU11) till kommunernas ansvar för planeringen av markanvändningen i den egna kommunen. Sådana frågor ankommer på kommunen, berörda intressenter och länsstyrelsen att lösa. Det är således inte riksdagens uppgift att uttala sig i konkreta planfrågor, anförde bostadsutskottet och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har föreslagit nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen i proposition 1991/92:44. Uppgiften att förvalta statens fastigheter skall enligt förslaget skiljas från myndigheternas ansvar för lokalförsörjningen. De kungliga slotten och kungliga Djurgården skall dock förvaltas enligt de principer som gäller i dag. Propositionen bereds av finansutskottet.
Gällande rätt
Bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande finns i plan- och bygglagen (PBL; 1987:10). Enligt PBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Denna plan är icke bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner och ev. fastighetsplaner. För begränsade områden av kommunen som icke omfattas av detaljplan får (bindande) områdesbestämmelser meddelas om det behövs, bl.a. för att säkerställa att riksintressen enligt NRL (se nedan) tillgodoses. För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas. Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Den är icke bindande. I Stockholms län ansvarar landstinget för regionplanen. -- Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall NRL tillämpas.
Länsstyrelsen har enligt PBL tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning. Boverket har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i riket.
Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser (naturresurslagen; NRL) användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.
I 2 kap. NRL ges grundläggande hushållningsbestämmelser. Där stadgas bl.a. (6 §) att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.
Enligt 3 kap. NRL är bl.a. kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö upptagna bland de områden där turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Inte blott Djurgårdens kustområden utan även Brunnsviken omfattas av denna bestämmelse. Bestämmelsen utgör dock inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter m.m.
I 5 kap. NRL finns bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Regeringen eller vederbörande myndighet får föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna. Då detta kapitel infördes våren 1991 angavs i propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar som en del av beslutsunderlaget vid arbetet med den fysiska planeringen bör kunna ge ett gott stöd för bedömning av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede av planeringsprocessen och innefatta de konsekvenser för miljön som behandlade lokaliseringsalternativ kan bedömas föra med sig med hänsyn till miljöförutsättningarna i berörda mark- och vattenområden. Bostadsutskottet betonade vid sin behandling, med citat av propositionen, att i och med att en miljökonsekvensbeskrivning ingår i beslutsunderlaget vid myndighetsprövning skall ett tillstånd eller annan sökt åtgärd naturligtvis inte beviljas om beskrivningen inte är tillfredsställande (prop. 1990/91:90, BoU18, rskr. 342).
I 6 kap. NRL finns bl.a. följande stadganden om myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m.m.
Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera kommuner skall redovisa hur kommunen i sin planering enligt PBL avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser. Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser. De centrala förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser. Boverket har den allmänna uppsikten över hushållningen med naturresurser.
Föreskrifter om statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m. återfinns även i 12 kap. PBL. Därav framgår bl.a. följande.
Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att 1) ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses, 2) den interkommunala regleringen av sådana frågor inte har samordnats på ett lämpligt sätt, m.m. Om så visar sig vara fallet skall kommunens beslut upphävas i sin helhet.
Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Denna prövning får endast avse frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt NRL. Regeringen får vidare förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om det behövs för att tillgodose sådana intressen. Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får regeringen på kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som behövs samt anta, ändra eller upphäva detaljplanen eller områdesbestämmelserna.
Bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen m.m. finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Länsstyrelsen har enligt lagen tillsyn över kulturminnesvården i länet. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har överinseende över kulturminnesvården i landet. En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
Enligt naturvårdslagen (1964:822) är naturvården en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. I syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan staten tillhörig mark avsättas till nationalpark. Område som bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv kan förklaras som naturreservat av länsstyrelsen. Skyddsvärt område av begränsad omfattning eller som i övrigt inte lämpligen bör avsättas till naturreservat kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Dessutom kan regeringen eller vederbörande myndighet till skydd för djurlivet inom visst område meddela föreskrifter som inskränker rätten att uppehålla sig på området (t.ex. fågelskyddsområde). Skyddsföreskrifter för nationalpark utfärdas av regeringen eller statens naturvårdsverk, för naturreservat och naturvårdsområde av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen kan delegera till en kommunal nämnd att besluta om inrättande av naturreservat och naturvårdsområde samt att utfärda skyddsföreskrifter.
Planeringsläget
I stort sett hela området är i offentlig ägo. Staten är den största markägaren; den äger stora delar i de områden som berörs i motionerna. Se kartbilaga 1.
Stora delar av området utgör detaljplanelagd mark.
Vissa smärre partier är skyddade med stöd av naturvårdslagen, nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt fågelskyddsområde vid Fjäderholmarna. Se kartbilaga 2. Vidare pågår diskussioner mellan länsstyrelsen och berörda kommuner om skydd med stöd av naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.
Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som byggnadsminnen. Se kartbilaga 3.
Stora delar av området är klassade som riksintresse för kulturminnesvården. Se kartbilaga 4.
Inom området planeras och/eller diskuteras ett flertal exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i kartbilaga 5.
Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90 i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna, antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö kommun, antagen den 28 maj 1990, redovisat sin syn på de berörda områdenas användning och hur denna skall regleras.
Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit utställt för granskning enligt PBL under tiden den 1 juli -- den 30 september 1991. Landstingets regionplane- och trafiknämnd har vid sammanträde den 3 december 1991 beslutat förorda att planen antas, och landstinget beräknas fatta beslut i frågan under våren 1992.
Riksantikvarieämbetet och boverket har i en gemensam skrivelse till regeringen den 5 juni 1991 påtalat att Haga--Brunnsviken-området på grund av sitt centrala läge i storstadsregionen under senare tid börjat betraktas som en exploateringsresurs. Verken begär medel för ett utvecklingsarbete med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan generellt men med särskild inriktning mot att lyfta fram de nationellt betydelsefulla intressena i Brunnsviken.
Regeringen (miljödepartementet) har den 21 november 1991 med stöd av 6 kap. 2 § NRL beslutat att Solna och Stockholms kommuner skall redovisa hur kommunerna i sin planering enligt PBL avser att tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i området kring Haga--Brunnsviken samt Ulriksdal och norra och södra Djurgården. Till beslutet är fogad en karta som visar områdets närmare omfattning. I beslutet konstateras att stora delar av området är av riksintresse för kulturminnesvården och att området dessutom berörs av de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL. I beslutet hänvisas vidare till jordbruksutskottets förevarande motionsbehandling samt till riksantikvarieämbetets och boverkets ovanciterade skrivelse. Till regeringsbeslutet är fogad en kartbilaga. Den bifogas som kartbilaga 6 då den täcker ett område som något skiljer sig från det område som anges i kartbilagorna 1--5.
Länsstyrelsen i Stockholms län godkände den 18 april 1991 en planändring som medgett en ytterligare exploatering av kv. Cedersdal (Sveaplans gymnasium) nära Brunnsviken. Ärendet har överklagats av enskilda. Regeringen har ännu icke fattat beslut i ärendet.
Remissammanställning
Utskottet beslöt den 4 juni 1991 att remittera motionerna Jo704, Jo727 och Jo807 för yttrande till följande myndigheter, kommuner och sammanslutningar: ståthållarämbetet på Stockholms slott, statens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, boverket, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms stad, Solna kommun, Svenska naturskyddsföreningen, Riksförbundet för hembygdsvård, Friluftsfrämjandet, Projekt Ekoparken/WWF och Svenska föreningen för byggnadsvård. Yttranden har inkommit från samtliga utom Svenska föreningen för byggnadsvård. Dessutom har byggnadsstyrelsen, regionplane- och trafiknämnden vid Stockholms läns landsting, linjenämnden vid Gymnastik- och idrottshögskolan GIH inom högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Musikaliska akademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna och Kommittén för Gustavianska Parken avgett yttranden.
Remissyttrandena återfinns som bilaga 7 till betänkandet. I det följande redovisas en sammanställning av yttrandena.
Övergripande synpunkter på området
Samtliga remissinstanser är medvetna om skyddsvärdet hos det aktuella området. Som exempel må här citeras följande ur Vitterhetsakademiens yttrande.
Det i stort sett sammanhängande området södra och norra Djurgården, Haga--Brunnsviken och Ulriksdal--Sörentorp inrymmer natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i. Enligt Vitterhetsakademiens mening finns inget område av jämförlig storlek i vårt land som det finns starkare motiv för att lagskydda.
Utgångspunkten för ståthållarämbetet är att förvalta Kungl. Djurgården och Haga--Ulriksdal-områdena på ett sådant sätt att deras karaktär av unika kulturminnesmärken bevaras. Även naturvårdsverket instämmer i kravet att området undantas från nybebyggelse eller annan fysisk exploatering.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) framhåller att riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller delområden; även sambanden dem emellan måste beaktas. RAÄ anser det angeläget att riksdagen -- med uttalande av vikten av att alla lagliga möjligheter att skydda Haga--Brunnsviken och Djurgårdsområdena från ytterligare exploatering vidtas -- från regeringen begär en redogörelse om hur den bedömer möjligheterna att säkerställa riksintressena och de riktlinjer som riksdagen i egenskap av markägare har givit beträffande Djurgårdsmarken.
Boverket har uppfattningen att situationen kring Haga--Brunnsviken--Ulriksdal mycket väl kan lösas med de medel som nuvarande lagstiftning ger.
Byggnadsstyrelsen anser att de områdesplaner som tagits fram bör ligga till grund för utbyggnad av högskole- och institutionsområdena.
Länsstyrelsen i Stockholms län är i huvudsak överens med motionärerna om de starka natur- och kulturvärdena i det sammanhängande området Haga--Brunnsviken, Ulriksdal och norra Djurgården. Området har naggats i kanten för olika typer av exploateringar och ytterligare sådana är under planering. Eftersom området är mycket skyddsvärt kan skyddet mot exploateringar behöva förstärkas för stora delar av området, varvid kultur och friluftsliv samt turism så långt möjligt bör ges företräde när det gäller områdets utnyttjande. I anslutning till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge regeringen till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt agerande i området kan främjas.
Stockholms läns landstings regionplane- och trafiknämnd framhåller att om de exploateringsprojekt kring Brunnsvikenområdet som diskuterats under senare år realiseras kommer Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som rekreationsområde att minska avsevärt. Däremot anser nämnden att för norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde är bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms översiktsplan, som är i överensstämmelse med regionplaneförslaget.
Stockholms stad anför att staden vill slå vakt om de kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och Brunnsvikenområdet utgör. Staten har som dominerande markägare en avgörande betydelse för områdets framtida utveckling.
Solna kommuns grundinställning är att Brunnsviken och dess stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med natur och kultur. De olika delfrågorna är ofta komplicerade och de önskvärda lösningarna kräver i många fall stora investeringar. Att bara diskutera olika typer av skyddsföreskrifter kan enligt Solna kommun inte leda till lösning av de verkliga problemen.
Linjenämnden för GIH framhåller att större naturområden i stadsmiljöns närområde bl.a. skall ses utifrån ett perspektiv av att de underlättar och stimulerar till fysisk aktivitet. Genom sin betydelse för hälsan representerar de nära naturområdena stora dolda ekonomiska värden.
Kungl. Musikaliska akademien understryker att de områden det här gäller inte till någon del kan anses vara en "exploateringsresurs" -- någon sådan existerar icke längre i och kring Stockholms centrum om vår huvudstad skall kunna förbli en ort där människor lever och verkar under vad som kan betecknas som drägliga förhållanden.
Konstakademien anser att riksdagen nu bestämt bör uttala sig för ett ökat och definitivt skydd för området såsom det definierats i riksantikvarieämbetets beslut om riksintressen i Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att statsmakterna engagerar sig starkare i utvecklingen.
Enligt Naturskyddsföreningen i Stockholms län inrymmer hela Ekoparken så mycken skyddsvärd natur att det är i hög grad förvånansvärt att inte beslutande politiker och myndigheter satt ett exploateringsstopp långt tidigare.
Friluftsfrämjandet konstaterar att konkurrensen om marken i Stockholm är stor och att, tyvärr, frilufts- och miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
Kommittén för Gustavianska parken framhåller att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild måste överordnas exploateringsintresset.
Projekt Ekoparken/WWF anser att riksdagen bör verka för att Ekoparkens natur- och kulturvärden säkerställs för all framtid.
Skyddsklassning -- planläggning
Ståthållarämbetet instämmer i motionärernas önskemål om skydd för ifrågavarande områden. Ämbetet är inte främmande för att naturreservat bildas. För hela Ekoparken bör en skötselplan tas fram.
Naturvårdsverket avstyrker bildandet av en nationalpark i området. Detta uppfyller inte kriterierna för nationalpark, vare sig SNVs eller de internationella kriterier som Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har tagit fram. De mycket stora värden för naturvården som finns inom området bör tas till vara genom en kombination av åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i fråga för delar av området medan andra delar bör tryggas inom ramen för kommunernas fysiska planering.
Riksantikvarieämbetet erinrar om att motionärerna behandlar en planfråga som normalt skall hanteras av respektive kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder. Det aktuella området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin helhet inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 2 kap. 6 § NRL och skall därmed skyddas mot åtgärder som kan medföra påtaglig skada. RAÄ anser dock att hittillsvarande planering inte i tillräcklig grad respekterat riksintressena. För Brunnsvikenområdet har planarbetet föregripits av ekonomiskt betydande åtaganden. RAÄ har motsatt sig den ytterligare exploatering av kv. Cedersdal (Sveaplans gymnasium) som medgetts genom den av länsstyrelsen godkända planändringen för området. Det är här fråga om en planändring som direkt bygger på ett avtal som träffats mellan Stockholms kommun och enskild part utan beaktande av kulturvärdena och utan att den har föregåtts av något planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska beslutsordningen enligt PBLs och NRLs bestämmelser, anför RAÄ. Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos regeringen som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.
Boverket erinrar om att flera utbyggnadsprojekt är aktuella inom området. RAÄ och boverket har i gemensam skrivelse till regeringen föreslagit att de båda verken tillsammans med berörda kommuner och länsstyrelsen i Stockholms län, bl.a. ges möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i området medför påtaglig skada. Ett sådant planarbete bör innefatta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB).
Länsstyrelsen anför likartade tankegångar. Länsstyrelsen är beredd att medverka till en precisering av riksintressets innebörd. Statsmakterna bör ge direktiv för byggnadsstyrelsens deltagande i arbetet med avseende på konsekvenserna för staten som markägare samt anslå erforderliga medel för projektet.
Stockholms stad anser att skyddsformen nationalpark inte är tillämplig. Flera byggnader i området är redan i dag förklarade som byggnadsminne. Ett sådant skydd kan även prövas för Bergianska trädgården. Valet av skyddsform är även en ekonomisk fråga. Det är viktigt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för etableringskostnader.
Solna kommun anser att den värdefulla miljön bör få någon annan typ av skydd än naturreservat, naturvårdsområde eller nationalpark.
Projekt Ekoparken/WWF förordar inrättandet av ett nytt lagrum -- ett Ekoparksinstitut -- som samfällt skyddar natur och kultur. I sitt förslag till skydd föreslår projektet först och främst ett exploateringsmoratorium i form av ett interimistiskt naturreservat under en tid av tre år. Ekonomiska resurser bör tillföras för att en allsidigt sammansatt Ekoparksutredning under denna tid skall kunna göras av områdets kvalitéer och behov.
Kommittén för Gustavianska parken har invändningar mot att hela området under senare tid börjat betraktas som exploateringsresurs. I stället måste området enligt kommitténs uppfattning betraktas som i princip färdigutbyggt. Natur- och kulturmiljöerna inom området bör värnas som nationell natur- och kulturpark i former som ger ett bestående skydd.
Utbyggnadsplaner
Norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde -- institutionsbältet
Riksantikvarieämbetet erinrar om att riksdagen år 1964 uttalat att ingen ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken skulle ske, med reservation för viss utbyggnad i anslutning till Frescati (prop.1964:183, SU195).
Enligt byggnadsstyrelsen pekas i styrelsens underlag till fördjupad översiktsplan för norra Djurgårdens institutionsområde på två områden för utbyggnad (med sammanlagt 386 000 m2 nybyggnadsarea) av högskoleinstitutioner vilka områden i dag inte utnyttjas för detta ändamål.
Stockholms stad anför att många av de statliga verksamheterna i institutionsbältet Frescati--Albano--Tekniska högskolan är i behov av utbyggnad. Staden vill slå vakt om de kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och Brunnsvikenområdet utgör.
Länsstyrelsen anför att staden bör studera i vilken omfattning denna utbyggnad är erforderlig.
Regionplane- och trafiknämnden erinrar om att Djurgårdsområdet innefattar flera utbyggnadsobjekt i den s.k. Dennisöverenskommelsen, nämligen Bellevuelänken, Värtalänken och Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. I Husarviken planeras en större utbyggnad med bostäder.
Projekt Ekoparken/WWF pekar ut Österledens avfart vid Borgen mot Valhallavägen som konfliktområde vilket icke bör genomföras, liksom den planerade utbyggnaden av ett bostadsområde i Husarviken. Projektet anser även att de föreslagna byggnationerna vid Bergiusvägen, Torphagen samt väster E3 i Lilla Frescati och Frescati Hage ej bör tillåtas.
Haga--Brunnsviken-området
Kommungränsen mellan Stockholm och Solna går här längs med järnvägen från Norra station fram till Brunnsviken. Stallmästaregården och Haga hör alltså till Solna kommun.
Naturvårdsverket stöder uppfattningen att Haga--Brunnsviken-området bör bevaras som ett värdefullt grönområde. Riksantikvarieämbetet framhåller att det akut hotade området är Brunnsviken. Mängden av projekt kan sammantagna leda till påtaglig skada. Staten har även som fastighetsägare ett omfattande ansvar för utvecklingen kring Haga--Brunnsviken. Mellan statens olika strävanden i Haga--Brunnsviken-området råder en uttalad målkonflikt. Landstingets regionplane- och trafiknämnd anför likartade synpunkter.
Solna kommun kommenterar en rad konkreta exploateringsprojekt vid Brunnsviken. Beträffande planerna på byggande av ett japanskt kulturcentrum med tillhörande hotell på den s.k. bensinstationstomten vid Norrtull anför Solna att man inte har någon invändning mot att tomten bebyggs. Däremot anser Solna kommun att de hittills för offentligheten redovisade förslagen till bebyggelse av tomten är helt oacceptabla. "Den föreslagna skyskrapan (utgör) en ogenomtänkt meningslöshet i en för Stockholm och Solna gemensam stadsbild."
Linjenämnden vid GIH pekar på det angelägna i att SAS planer på ytterligare exploateringar (bl.a. två datahallar) i anslutning till Per Henrik Lings boställe Annelund omprövas och att andra lösningar på ev. exploateringsbehov söks.
Trafikfrågor
Kommittén för Gustavianska parken pekar på att det nu finns förutsättningar att lösa de problem som hänger samman med trafiken genom och intill de unika naturområdena: Bellevue- och Värtalänkarna skall projekteras, byggande intill vägarna vid Frösunda och Ulriksdalsfältet har inte påbörjats. Därmed finns möjligheten till långsiktigt handlande kvar. I yttrandet påtalas vidare de bullerproblem som uppstår från motorlederna E3, E4 och E18 samt den spårbundna trafiken. En utredning av trafik- och bullerproblemen kring parkerna med förslag till långsiktiga lösningar är nödvändig, anför kommittén. En del vägsträckor bör dras i tunnel. Även i yttrandena från länsstyrelsen, regionplane- och trafiknämnden, Stockholms stad och Solna kommun betonas nödvändigheten av att trafikfrågorna utreds.
Utskottets överväganden
Av den inledande redogörelsen framgår att största delen av det aktuella området förklarats som riksintresse för kulturminnesvården enligt 2 kap. naturresurslagen NRL. (Viss diskrepans råder dock mellan riksantikvarieämbetets och länsstyrelsens avgränsning av riksintresset.) Området är en del av Södermanlands-/Upplandskusten och berörs av bestämmelserna om riksintresse för naturvård och friluftsliv i 3 kap. NRL. Ett antal byggnader och anläggningar är skyddade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen. Några delområden åtnjuter skydd enligt naturvårdslagen.
Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av ärendet har regeringen den 21 november 1991 beslutat att Stockholms och Solna kommuner skall redovisa hur man avser att tillgodose kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i den planering som inletts för området enligt PBL. I beslutet hänvisas till riksantikvarieämbetets och boverkets gemensamma skrivelse till regeringen den 5 juni 1991. Verken framhöll därvid att bristen på en samordnad och väl förankrad syn på områdets utveckling försvårar förverkligandet av NRLs intentioner, bl.a. vid ställningstagande till enskilda exploateringsprojekt. Regeringen delar myndigheternas bedömning att områdets framtida användning behöver klarläggas i ett sammanhang. Kommunerna bör gemensamt och efter samråd med länsstyrelsen utarbeta grundläggande utgångspunkter för fördjupning av översiktsplanerna. Berörda statliga och regionala myndigheter bör enligt regeringsbeslutet biträda kommunerna i erforderlig utsträckning.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna att hela området, i en av motionerna benämnt "Ekoparken", har utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. De bidrar till att ge Stockholm en särställning bland stora städer vad gäller närmiljö från både kulturhistorisk synpunkt och natursynpunkt. Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av en svunnen tid präglats till "Gustavianska parken" utgör en mycket värdefull del av vårt svenska kulturarv. Dess kulturhistoria har stark europeisk anknytning. Speciella historiska omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban exploatering.
I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild bör överordnas exploateringsintresset. Riksintresseområdets kulturvärden är som RAÄ framhåller beroende av en hel och sammanhållen miljö. Det centrala läget i hjärtat av storstadsområdet, den natursköna miljön och närheten till kulturminnen och vetenskapliga institutioner bidrar emellertid till att öka de aktuella områdenas attraktivitet för utbyggnad när nu merparten av Stockholms och Solnas mark redan är bebyggd. Som framgår av remissyttrandena är också de kommunala ledningsorganen starkt medvetna om denna konflikt, och de har därför tagit initiativ till ett samkommunalt programarbete för Haga--Brunnsviken-området.
Utskottet finner att det mot den angivna bakgrunden är värdefullt att regeringen börjat utnyttja de möjligheter som finns enligt PBL och naturresurslagen genom att begära redovisning från kommunerna av den framtida planeringen. Därigenom kan situationen i hela området hanteras i ett sammanhang. Som Stockholms stad framhållit i sitt yttrande kan t.ex. byggnadsminnesskydd prövas för Bergianska trädgården. Utskottet utgår från att även de trafiktekniska lösningarna kommer att gås igenom. Vid sidan av kommunerna har staten som dominerande markägare ett särskilt ansvar för att exploateringen av området inte sker på ett sätt som motverkar syftet med gällande lagregler om hushållningen med naturresurser m.m. Riksdagen har i ett tidigare skede beslutat om stark restriktivitet vad gäller markutnyttjandet av Djurgården.
I programarbetet finns anledning att tillämpa systemet med miljökonsekvensbeskrivningar enligt det nyinförda 5 kap. NRL. Som framgår av förarbetena kan man då få gott stöd för bedömning av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla områden.
Utskottet utgår från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen. Med hänsyn bl.a. till de olika initiativ som tagits och som redovisats ovan avstår utskottet från att nu föreslå någon särskild framställning från riksdagens sida i ärendet. Motionerna Jo704, Jo727 och Jo807 får anses i väsentliga delar tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo704, 1990/91:Jo727 och 1990/91:Jo807.
Stockholm den 10 december 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Claus Zaar (nyd) och Anna Stråkander (m).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7
Remissyttranden
Remiss den 3 juni 1991 angående motionerna 1990/91:Jo704, 1990/91:Jo727 och 1990/91:Jo807 med förslag om natur- och kulturskydd av Djurgården, Haga-Brunnsviken och Ulriksdal-Sörentorp.
Ståthållarämbetet på Stockholms Slott
Kungl. Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena ingår i den statliga egendom som enligt beslut av Riksdagen står till H M Konungens disposition och förvaltas av Ståthållarämbetet. Utgångspunkten för Ståthållarämbetet är att förvalta dessa områden på ett sådant sätt att deras karaktär av unika kulturminnesmärken bevaras. Inom områdena finns flera av landets allra märkligaste minnesmärken inom arkitektur- och parkområdet och dessutom en unik naturmiljö. Ståthållarämbetets uppgift är att bevara detta och hålla det tillgängligt för allmänheten.
Starka exploateringsintressen utgör ett ständigt hot mot dessa områdens bevarande. Under århundradena har stora delar av områdena ianspråktagits för bebyggelse, hamn- och trafikändamål. Enligt Ståthållarämbetets mening bör det nu stå absolut klart att ytterligare exploatering av denna typ måste undvikas. För en del av området skedde också ett fredande genom Riksdagens beslut 1964 angående viss upprustning av Djurgården, m.m.
Också nu föreligger starka krav på ianspråktagande av ytterligare områden för exploatering. Önskemål finns om bostadsbebyggelse vid Bergiusvägen och Husarviken, byggnadsplaner finns inom institutionsområdena vid Norra Djurgården och därtill planerna på den s.k. Österleden under och över Djurgården. Ett genomförande av dessa exploateringsföremål innebär i vissa fall ianspråktagande av grönområden och i samtliga fall en negativ påverkan av omgivande grönområden.
Nyligen har en utredning om en s.k. Ekopark sträckande sig från Södra Djurgården upp till Haga-Ulriksdalsområdet framlagts. Utredningen har föredragits i H M Konungens Råd för mark- och byggnadsfrågor. Ståthållarämbetet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de allmänna förslag som utredningen innehåller.
Enligt Ståthållarämbetets mening bör planeringen av markanvändningen inom en sådan "Ekopark" utgå från områdets stora natur- och kulturvärden. Eventuellt tillkommande bebyggelse bör ske ytterst sparsamt och anpassas till befintlig bebyggelse och ha karaktären av "hus i park". För nya trafikleder i anslutning till området bör krävas s.k. miljökonsekvensbeskrivning. Det är nödvändigt för den biologiska mångfalden att stora arealer naturmark förblir orörda.
Ekoparken ligger inom tre kommuner, Stockholm, Solna och Lidingö. Med hänsyn härtill erfordras ett interkommunalt samarbete med förslagsvis länsstyrelsen som huvudman.
Närmare överväganden måste ske beträffande frågan om vilket lagstöd som behövs för att säkerställa det önskade syftet med Ekoparken. I Ståthållarämbetets yttrande över förslaget till översiktsplan 90 för Stockholms stad uttalade ämbetet bl.a. att ämbetet inte var främmande för att naturreservat bildas för att ytterligare accentuera skyddet av Djurgården under förutsättning att skötselföreskrifterna inte försvårade områdets rationella skötsel. Det kan vidare bli fråga om utnyttjande av bestämmelserna i naturvårdslagen, kulturminneslagen och plan- och bygglagen. För hela Ekoparken bör en skötselplan framtas som underlag för vård och skötsel av mark och byggnader. I det sammanhanget vill Ståthållarämbetet framhålla vikten av att skötselplanen får karaktären av en ramplan i vilken stor handlingsfrihet rörande den dagliga skötseln ges berörda förvaltningar.
Sammanfattningsvis instämmer Ståthållarämbetet i motionernas önskemål om skydd av ifrågavarande områden. Detta ligger helt i linje med den strävan att bevara och vårda denna unika kulturmiljö som under mycket lång tid varit Ståthållarämbetets självklara utgångspunkt. Wiking Sjöstrand ståthållare
Statens naturvårdsverk
Naturvårdsverket har anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner. Eftersom samtliga tre motioner rör ungefär samma geografiska område ger verket ett sammanfattande svar över dessa genom att lämna följande synpunkter.
Verket har i flera tidigare sammanhang yttrat sig över material som rör det aktuella området. Verket yttrade sig över dels en skrivelse från Haga-Brunnsvikens vänner (SNV dnr. 229-3443-89), dels utredningen "Ekoparken -- sammanhängande natur- och kulturpark i storstad" (SNV dnr. 222-639-91). Dessa yttranden, som bifogas för kännedom, klargör i allt väsentligt verkets syn på området. I det följande ges några kompletterande synpunkter.
En viktig fråga i sammanhanget är när naturvårdslagens (NVL) olika skyddsformer är lämpliga att använda respektive när det är lämpligare att använda annan lagstiftning, t.ex. plan- och bygglagen eller kulturminneslagen, för att trygga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Riksdagen har nyligen beslutat om ett tillägg till 3 a § NVL där särskilt anges att NVL även är tillämplig på den kulturpräglade naturmiljön i den mån skydd ej gäller enligt kulturminneslagen. I prop. 1990/91:90 "En god livsmiljö" anges att begreppet naturmiljö även skall omfatta kultur- och odlingslandskapet. Naturvården har sedan länge arbetat med att skydda och vårda objekt i kulturlandskapet så ovan nämnda ändring innebär ingen förändring i naturvårdsarbetets inriktning. För övrigt är praktiskt taget all natur i Sverige mer eller mindre påverkad av människan genom bete, skogsfång m.m.
I bifogat yttrande dnr. 222-639-91 uttrycker verket policyn att "skyddsformerna naturreservat och naturvårdsområde inte är lämpliga att använda för parker eller områden som i huvudsak är av parkkaraktär". Med park avser verket i detta sammanhang anlagd och intensivt skött parkmark. Det är verkets bedömning, mot bakgrund av förarbeten och proposition, att ovan nämnda ändring av NVL inte har som syfte att parkmiljöer skall inkluderas i de miljöer som bör skyddas med stöd av NVL:s skyddsformer.
Beträffande nationalparker har naturvårdsverket antagit vissa kriterier som skall användas vid urvalet av nya nationalparksobjekt (SNV PM 1985-11-29). Dessa kriterier har legat till grund för den Nationalparksplan som verket presenterade år 1989 (Naturvårdsverket informerar). Enligt verkets bedömning uppfyller inte det aktuella området kriterierna för nationalpark, vare sig SNV:s eller de internationella kriterier som Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har tagit fram. Framför allt är området alldeles för kulturpåverkat och stört av urbana inslag. Naturvårdsverket avstyrker därför bildandet av en nationalpark i området.
I övrigt vill verket hänvisa till bifogade yttranden och understryka att området innehåller mycket stora värden för naturvården. Dessa bör tillvaratas genom en kombination av åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i fråga för de delområden som har särskilt höga naturvärden. Andra delar av området bör kunna tryggas inom ramen för kommunernas fysiska planering. Vissa värden bör kunna tryggas med stöd av kulturminneslagen.
Verket instämmer i kravet att området undantas från nybebyggelse eller annan fysisk exploatering. Gunnar Rasmusson/Jan Terstad
Underbilaga 1 (1989-09-01) Haga-Brunnsvikens vänner SOLNA
Skrivelse om Haga-Brunnsvikenområdet
Haga-Brunnsvikens vänner har i en skrivelse daterad den 7 juli 1989 ställt frågan huruvida naturvårdsverket m.fl. är beredda att verka för och avsätta resurser för Haga-Brunnsvikenområdet och dess kulturminnen och sköna landskap.
Naturvårdsverket vill med anledning av skrivelsen framhålla följande. Verket delar uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet är värdefullt från naturvårds-, frilufts- och kulturhistorisk synpunkt och att området därför inte bör exploateras ytterligare. Området är utomordentligt viktigt för allmänhetens möjligheter. I länsstyrelsens naturvårdsprogram från 1983 har Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde. Denna bedömning har sin grund i områdets geologiska värden (åsavlagringar, flyttblock, jättegryta), kulturhistoriska värden (parkmiljö m.m.) samt områdets stora värde för rekreation och friluftsliv.
När det gäller värdet för friluftslivet skall givetvis Haga-Brunnsviken-området ses i sammanhang. Möjligheten att ta sig runt Brunnsviken längs gröna promenadstråk är utomordentligt viktig.
Verket stödjer uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet bör bevaras som ett värdefullt grönområde. Eftersom området inte är av riksintresse vare sig för naturvården eller friluftslivet är det dock i första hand respektive kommun som ansvarar för planeringen i området. Verket gör bedömningen att områdets värden bör kunna bevaras inom ramen för kommunernas planering. Här fyller översiktsplanerna en nyckelfunktion. Enligt plan- och bygglagen (PBL) skall varje kommun senast 1 juli 1990 ha antagit en kommuntäckande översiktsplan. Verket instämmer i att det är viktigt att det här sker ett samarbete mellan berörda kommuner. Frågor som rör tillgängligheten till området bör kunna lösas inom ramen för kommunernas översikts- och detaljplanering. Det finns även möjlighet för kommunerna att meddela särskilda områdesbestämmelser för Haga-Brunnsvikenområdet. Områdesbestämmelser kan dock inte utfärdas för områden som omfattas av detaljplan. Områdesbestämmelser syftar till att säkerställa syftet med översiktsplanen.
Även landstingets regionplan för länet är mycket viktig för den framtida markanvändningen runt Brunnsviken. En ny regionplan för Stockholms län håller för närvarande på att arbetas fram. Haga-Brunnsvikenområdets höga värden för friluftslivet och naturvården måste enligt verkets uppfattning beaktas och komma till uttryck i såväl regionplanen som kommunernas översiktsplaner. Det är i första hand länsstyrelsens uppgift att bevaka att så sker. Eftersom området berör flera kommuner har länsstyrelsen en viktig roll i att se till att samordning sker (se exempelvis PBL 4 kap. 9 § och 12 kap. 1 § 2 pkt.).
Enligt länsstyrelsens åtgärdsprogram (kopplat till naturvårdsprogrammet) för åren 1988--1992 är inte Haga-Brunnsvikenområdet aktuellt för säkerställandeåtgärder med stöd av naturvårdslagen (naturreservat eller naturvårdsområde). Numera kan även kommunerna, efter delegation från länsstyrelsen, avsätta naturreservat eller naturvårdsområden. Eftersom större delen av Haga-Brunnsvikenområdet utgörs av park eller parkliknande miljö, anser verket att skyddsformerna naturreservat/naturvårdsområde inte är lämpliga för detta område. Som nämnts ovan är verkets uppfattning att Haga-Brunnsvikenområdets höga värden bör bevaras genom att de beaktas i kommunernas översiktsplanering och landstingets regionplan. Resurser för naturvårdsverkets anslag "Mark för naturvård" eller "Vård av naturreservat m m" torde därför inte bli aktuellt för Haga-Brunnsvikenområdet.
Underbilaga 2 (1991-03-14) Ståthållarämbetet Djurgårdsförvaltningen Kungliga slottet
Remiss den 4 februari 1991 av utredningen "Ekoparken -- sammanhängande natur- och kulturpark i storstad"
Naturvårdsverket har tagit del av rubricerade utredning och vill framföra följande synpunkter.
Verket instämmer i utredningens bedömning att de gröna områdena inom Ståthållarämbetets markdispositioner, framför allt Södra och Norra Djurgården samt Haga, har ett mycket högt värde för friluftsliv och rekreation. Nyckelorden "värna -- vårda -- visa" sammanfattar på ett kärnfullt sätt områdets värden och möjligheter.
Stora delar av utredningsområdet har parkkaraktär men det finns även delområden som har höga vetenskapliga bevarandevärden. I länsstyrelsens naturvårdsprogram har Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde (klass 2) medan Norra Djurgården, Södra Djurgården och åsryggarna i Ulriksdalsområdet har bedömts vara av högt naturvärde (klass 3). Det sistnämnda området har redan säkerställts som naturvårdsområde. Utredningen visar på en rad kvaliteter utöver detta, inte minst zoologiska.
Verket tillstyrker utredningens uppfattning att de gröna, oexploaterade områdena bevaras som grönområden. Det kan vara lämpligt att med stöd av naturvårdslagens skyddsformer (naturreservat, naturvårdsområde) säkerställa de delområden som utgörs av naturmark och som har höga naturvärden. Detta är enligt verkets mening i första hand ett kommunalt ansvar. Principiellt anser verket att skyddsformerna naturreservat och naturvårdsområden inte är lämpliga att använda för parker eller områden som i huvudsak är av parkkaraktär (jämför bifogat yttrande om Haga-Brunnsvikenområdet, SNV dnr. 229-3443-89 Ns). Skyddsformerna naturreservat/naturvårdsområde innebär att vissa grundläggande kvalitetskrav bör vara uppfyllda. Parkmark fyller enligt verkets mening inte dessa krav. Avgränsning och utformning av framtida naturreservat är i detta fall i första hand en fråga för respektive kommun, i samråd med länsstyrelsen.
Verket vill även påminna om möjligheterna att komplettera översiktsplanen med bindande områdesbestämmelser med stöd av PBL. Områdesbestämmelser syftar till att säkerställa syftet med översiktsplanen. Områdesbestämmelser bör kunna användas som komplement till förordnanden med stöd av naturvårdslagen, t.ex. för de områden som är av utpräglad parkkaraktär samt för att rättsligt reglera förutsättningarna för bebyggelse i områden som saknar detaljplan. Förutsättningarna för områdesbestämmelser bör dock utredas närmare.
Utredningen innehåller i övrigt en rad positiva och intressanta förslag som på olika sätt tillvaratar områdets värden och på andra sätt gynnar och inspirerar miljövårdsarbetet. Verket instämmer i synnerhet i vikten av att storstadsmänniskan ges möjlighet till naturupplevelse på nära håll.
Här vill verket erinra om naturresurslagens grundläggande hushållningsbestämmelse som stadgar att "behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas" (NRL 2 kap. 6 § 1 st.).
Verket tillstyrker i övrigt syftet med tillskapandet av en "Ekopark" och utredningens uppfattning att ytterligare exploatering av grönområden inte kan accepteras.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ) har anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner.
Det aktuella området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin helhet inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen (NRL) och skall därmed skyddas mot åtgärder som kan medföra påtaglig skada. Detta gäller bl.a. vid planläggning enligt plan- och bygglagen (PBL).
Riksdagens tidigare ställningstaganden
Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms kommun utgörs huvudsakligen av Norra Djurgården. Djurgården är statlig mark under kunglig dispositionsrätt. Konungens rätt till området har mycket gamla anor och står i samband med att Stockholm etablerades som rikets huvudstad, varvid kung och hov behövde större markområden för sin försörjning.
En del av Djurgården tillhörde slottsladugården Vädla som fanns redan under 1400-talet. Genom Västerås recess 1527 lades andra delar av Djurgården, som då tillhörde klostren, under konungens enskilda disposition. Området närmast söder om Ålkistan skattlades 1734 under Ulriksdal och Bergshamra och skildes därmed från Djurgården.
Södra Djurgården började relativt tidigt att bebyggas och användas som stadsbefolkningens rekreationsområde. Norra Djurgården har betydligt längre behållit sin huvudsakliga karaktär som kunglig jaktmark. Under 1900-talet har dock betydande markupplåtelser gjorts för bebyggelse i Värtan, Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms universitet, Lappkärrsbergen m.m. Det hindrar inte att betydande delar fortfarande utgörs av oexploaterad parkmark.
De statsrättsliga grunderna för konungens enskilda dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av kronans/statens egendom lades redan i Kristoffers landslag 1442 och genomgick vissa förändringar i 1809 års regeringsform, i vars 77 § stadgades att konungen icke utan ständernas samtycke fick avhända sig kungsladugårdar med parker och djurgårdar. Ständerna erbjöd 1809 kung Karl XIII att överta kostnaderna för hovhållningen mot att konungen överlämnade kungsgårdar och kungsladugårdar till ständerna. Djurgården i Stockholm skulle dock förbli under konungens enskilda disposition under förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring, förskönande och underhåll av området. Karl XIII antog erbjudandet år 1810. Numera förvaltas området under chefen för ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens förvaltning.
Riksdagen har vid många tillfällen underställts frågor om Djurgårdsmarkens användning. Sedan de stora exploateringarna genomförts eller planerats för bl.a. universitetets flyttning till Frescati föreslogs i proposition 1964:183 att vissa medel skulle tillföras Djurgårdsfonden för att användas för upprustning av parkområden m.m. i enlighet med riktlinjer angivna i den år 1963 framlagda dispositionsplanen för Djurgården och avtal som träffats med Stockholms stad i anslutning därtill.
Enligt propositionen borde, med reservation för viss ytterligare markexploatering i anslutning till Frescati, ingen ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken ske. En eventuell ytterligare utbyggnad borde göras så att intrånget på rekreationsområdena begränsades till vad som är absolut nödvändigt. Park- och rekreationsområdena borde i övrigt göras sammanhängande med bortflyttning av skjutbanorna vid Stora skuggan.
Statsutskottet (SU 1964:195) underströk med tillstyrkan till propositionen att inga nya exploateringar borde ske. Riksdagen (rskr. 380) godkände utskottsutlåtandet. Trots detta har nya markupplåtelser skett, utöver universitetets behov, utan att detta underställts riksdagen för förnyad prövning.
Aktuella planfrågor
Motionärerna behandlar en planfråga som normalt skall hanteras av respektive kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder. RAÄ anser dock inte att hittillsvarande planering i tillräcklig grad respekterat riksintressena. För Brunnsviken-området har planarbetet föregripits av ekonomiskt betydande åtaganden. RAÄ har motsatt sig den ytterligare exploatering av kv. Cedersdal (Sveaplans gymnasium) som medgetts genom den av länsstyrelsen den 18 april 1991 godkända planändringen för området. Det är här fråga om planändring som direkt bygger på avtal som träffats mellan Stockholms kommun och en enskild part utan beaktande av kulturvärdena och utan att den har föregåtts av något planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska beslutsordningen enligt PBL och NRL:s bestämmelser. Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos regeringen, som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.
RAÄ har vid flera tillfällen yttrat sig över områdets kulturhistoriska värden och hoten mot dessa. Yttrandena behandlar länsstyrelsens förslag till beskrivning av kulturvärdena av riksintresse i Brunnsvikenområdet (Dnr. 2645/89) och byggnadsminnesförklaring av del av Bellevueområdet (Dnr. 1929/89); byggnadsstyrelsens förslag till fördjupning av översiktsplan för N. Djurgårdens institutionsområde (Dnr. 5802/89) och ståthållarämbetets förslag till sammanhängande natur- och kulturpark på dess markdispositioner i Stockholm och Solna (Dnr. 800/91).
Det akut hotade området är Brunnsviken. Många av de projekt som är aktuella är av den arten att de kan komma att påtagligt skada riksintresset. Även mängden av projekt kan sammantagna leda till påtaglig skada. RAÄ känner stark oro för denna utveckling. Även övriga delar av riksintresset kan uppfattas som en potentiell exploateringsresurs både p.g.a. sina landskapskvaliteter och sitt centrala läge.
Staten har även som fastighetsägare ett omfattande ansvar för utvecklingen kring Haga-Brunnsviken. Även från den statliga förvaltningens sida har Djurgårdsmarken i ökad utsträckning kommit att uppfattas som en exploateringsresurs. Mellan statens olika strävanden i Haga-Brunnsvikenområdet råder därigenom en uttalad målkonflikt.
Övervägande och förslag
Riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller delområden, även sambanden dem emellan måste beaktas.
RAÄ anser därför att en helhetsbedömning av det samlade riksintresseområdet måste ligga till grund för föreslagna förändringar. Ett samlat grepp är nödvändigt också för att utveckla de resurser som miljöerna utgör och främja ett samordnat agerande från staten.
RAÄ anser att områdets betydelse motiverar ett aktivt statligt agerande till stöd för ett långsiktigt skydd. I detta syfte har ämbetet skrivit till länsstyrelsen och påtalat behovet av en samordnad planprocess och föreslagit att en för de berörda kommunerna gemensam fördjupad översiktsplan utarbetas för området kring Brunnsviken (Dnr. 2107/91). I en fördjupad översiktsplan kan en helhetssyn utvecklas för områdets fortsatta utveckling och formerna för ett skydd av natur- och kulturvärdena utredas.
RAÄ har även tillsammans med Boverket skrivit till regeringen (91-06-05, skrivelse bilägges) och hemställt om extra resurser för detta planarbete. Länsstyrelsen har här en given roll att sammanföra alla parter och leda det skisserade utvecklingsarbetet. Ett resurstillskott både ekonomiskt och i form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och planeringsmetoder skulle bidra till att stimulera och forcera detta arbete.
RAÄ är överens med motionärerna att det fordras särskilda insatser för att hävda lagstiftningens intentioner liksom de intentioner riksdagen tidigare lagt fast vad gäller Djurgårdsmarkens användning.
RAÄ anser det sålunda angeläget att riksdagen -- med uttalande av vikten av att alla lagliga möjligheter att skydda Haga-Brunnsviken och Djurgårdsområdena från ytterligare exploatering vidtas -- hos regeringen begär en redogörelse om hur den bedömer möjligheterna att säkerställa riksintressena och de riktlinjer som riksdagen i egenskap av markägare har givit beträffande Djurgårdsmarken.
Beslut i detta ärende har fattats av riksantikvarien efter föredragning av arkitekt Karin Schibbye. I den slutliga handläggningen har deltagit avdelningschef Bengt OH Johansson, verksjurist Tomas Adlercreutz samt avdelningsdirektör Ivar Eklöf. 00>Margareta Biörnstad33>Karin Schibbye 00>riksantikvarie33>arkitekt LAR
Underbilaga 3 (1991-06-05) Till Regeringen Miljödepartementet
Haga-Brunnsviken-Ulriksdal och kv. Cedersdal
Haga-Brunnsvikenområdet är ett område med utomordentligt höga kulturvärden, vad gäller själva den på 1700-talet skapade Hagaparken och dess omgivningar även av största internationella intresse. Runt Brunnsviken och med Brunnsviken som sammanhållande element finns dessutom flera andra samtida parkmiljöer, vilka visserligen idag delvis sargats men som i väsentliga drag skulle kunna återställas. Här finns också en rad arkitektoniska miljöer av enastående slag, såsom de kungliga lustslotten i Haga och Ulriksdal och annan paradbebyggelse från gustaviansk tid, barock, empire och sent 1800-tal, allesamman väl integrerade i de olika parkanläggningarna. Området har med anledning härav utpekats som riksintresse för kulturmiljövården genom riksantikvarieämbetets beslut den 5 november 1987.
På grund av sitt centrala läge i storstadsregionen har området emellertid under senare tid börjat betraktas som en exploateringsresurs. Åtskilliga förslag till tillkommande mycket tunga bebyggelseenheter har lanserats av enskilda företag liksom av Solna och Stockholms kommuner. Såväl regionplan 90 som Solna kommuns översiktsplan betecknar delar av riksintresseområdet som utbyggnadsmark. Enligt kommunen behöver riksintresset här inte tillgodoses utan kan få stå tillbaka för andra kommunala och regionala intressen.
Bland de aktuella ärenden som riktat uppmärksamheten mot Brunnsvikenområdet märks särskilt den s.k. Japanskrapan och kv. Cedersdal där Sveaplans gymnasium avses införlivat i ett kontorskomplex med ytterligare 11.000 m. kontor mot Bellevueparken. I båda fallen ligger ekonomiskt betydelsefulla åtaganden medtagna redan i förutsättningarna för planarbetets bedrivande, på ett sätt som gör en öppen dialog svår att föra. För kv. Cedersdal har länsstyrelsen (landshövdingen) den 18.4.1991 tagit beslut om att fastställa den plan som medger den ovannämnda utbyggnaden för kontorsändamål. Den aktuella planutformningen visar enligt verkens uppfattning att relationen till Bellevueparken inte tillräckligt studerats. Samtliga tjänstemän som deltagit i den slutliga behandlingen av ärendet på länsstyrelsen har framfört skiljaktig mening och ansett att planen inte bör vinna laga kraft.
Länsstyrelsen har senast i granskningsyttrande över Solnas översiktsplan 1991-04-22 åter markerat behovet av en fördjupning av översiktsplanen som samordnar Stockholms och Solnas behandling av Brunnsvikenområdet som riksintresse för kulturminnesvården. Samma anspråk har tidigare framförts i granskningsyttrandet över Stockholms översiktsplan och stötts av RAÄ i skrivelse till länsstyrelsen i mars 1991.
Verken anser att områdets betydelse motiverar ett mycket aktivt statligt agerande till stöd för ett långsiktigt skydd av områdets natur- och kulturvärden. Det är emellertid också väsentligt att detta agerande kan inordnas i de former som den fysiska planeringen enligt NRL/PBL erbjuder.
Många av de projekt som är aktuella inom Brunnsviken-området är vart och ett av den arten att de kan komma att påtagligt skada riksintresset för kulturmiljövården i området. Andra projekt kan möjligen komma att uppfattas så att de som isolerade företeelser inte orsakar en skada av den digniteten. Mängden av projekt kan sammantagna leda till påtaglig skada.
Boverket och riksantikvarieämbetet anser, liksom länsstyrelsen i yttrande till Solna kommun och Stockholms stad, att fördjupning av översiktsplanerna bör upprättas, där de mellankommunala frågorna klaras ut.
Ett sådant planarbete är utvecklingskaraktär. Verken anser därför att staten genom resurstillskott både ekonomiskt och i form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och planeringsmetoder, nu bör bidra till att stimulera och forcera detta arbete. Med planeringsmetoder menar vi det arbetssätt som nu är under utveckling och som använder sig av miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som stöd i den fysiska planeringen. Denna arbetsmetod erbjuder möjligheter till analys i vad mån föreslagna ingrepp i området medför påtaglig skada. Vidare är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av en mängd mindre ingrepp. Denna fördjupning av översiktsplanerna är det rätta sättet att åskådliggöra olika intentioner för markanvändningen.
Boverket och riksantikvarieämbetet är beredda att ta initiativ till ett utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. Givetvis ska detta bedrivas i nära samarbete med berörda kommuner och länsstyrelsen. Då förändringstrycket är mycket stort är det angeläget att få till stånd ett sådant projekt med det snaraste. Verken kan därför inte rymma projekt inom nästa års verksamhetsplanering utan resurstillskott. Ett utvecklingsarbete med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan generellt men med särskild inriktning mot att lyfta fram de nationellt betydelsefulla intressena i Brunnsviken beräknas verken kunna genomföra inom ramen för 1,25 milj.kr. Verken hemställer om ett principbeslut att utanordna extra resurser och kan då återkomma med ett detaljerat program och kostnadsberäkning efter sommaren. 00>RA33>Boverket 00>Margareta Biörnstad33>Gösta Blücher
Boverket
Boverket har anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner. Samtliga tre motioner rör i princip samma geografiska område.
Idag är situationen den -- enligt vad som framgår av motionerna -- att flera utbyggnadsprojekt är aktuella inom området.
Med anledning av de pågående diskussionerna angående Haga-Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp, har Boverket och Riksantikvarieämbetet i en gemensam skrivelse till regeringen och berörda departement framfört att en fördjupning av översiktsplan bör upprättas för hela området och som således involverar både Stockholms stad och Solna kommun. Boverkets skrivelse är daterad den 5 juni 1991.
Boverkets och Riksantikvarieämbetets förslag innebär att de båda verken tillsammans med berörda kommuner och länsstyrelsen i Stockholm, i den form som lagstiftaren anvisat, bl.a. ges möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i området medför påtaglig skada.
Verken anser att sådant planarbete bör innefatta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Denna arbetsmetod erbjuder möjligheter till en bred analys om föreslagna ingrepp och deras inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Vidare är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av en mängd mindre ingrepp och studera alternativa lösningar.
En fördjupning av översiktsplan för Stockholms stad och Solna kommun bör leda till en precisering av vilka delar av området som kan skyddas enligt kulturminneslagen respektive naturvårdslagen eller plan- och bygglagen. Boverket och riksantikvarieämbetet är beredda att, i nära samarbete med berörda kommuner och länsstyrelsen, ta initiativ till utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. (Brevet bifogas.)
Det är Boverkets uppfattning att situationen kring Haga-Brunnsviken-Ulriksdal mycket väl kan lösas med de medel som nuvarande lagstiftning ger. Begreppet nationell kulturpark, som nämns i motionerna, finns inte i svensk lagstiftning.
Beslut i detta ärende har fattats av chefen för plan- och naturresursavdelningen Carl-Johan Engström. I handläggningen har medverkat chefen för stadsmiljöavdelningen Fredrik von Platen, Peggy Lerman och June Ärleskog föredragande. Carl-Johan Engström/June Ärleskog
Byggnadsstyrelsen
Byggnadsstyrelsens yttrande är begränsat till områden för vilka verket har ett direkt förvaltnings- och utbyggnadsansvar.
Inom det område som berörs av motionerna förvaltar byggnadsstyrelsen i Solna polishögskolan i Sörentorp med markområde samt två fastigheter i kvarteret Fröet och kvarteret Växten i Södra Bergshamra. Byggnadsstyrelsen har därjämte gemensamt med Riksmarskalksämbetet förvaltningsansvar för Ulriksdal och Hagaparken med byggnader. Merparten av byggnader och mark inom dessa områden står till Hans Maj:t Konungens disposition.
Inom Kungl. Djurgården förvaltar byggnadsstyrelsen Tekniska högskolan och angränsande områden vid Drottning Kristinas väg. Kräftriket (f.d. veterinärhögskolan), Frescati Hage (f.d. Skogshögskolan) större delen av markområdena vid Bergianska trädgården, Stockholms universitets område med f.d. skogs- och lantbruksakademien, Naturhistoriska riksmuseet, GIH, Nordiska museet med Lusthusporten, Vasamuseet, Manillaskolan, Thielska Galleriet och Valdemarsudde. Av universitetsområdet har under innevarande år till Stockholms stad överlåtits ett område vid Bergiusvägen för bostadsbebyggelse såsom komplement till bostadsbebyggelsen på Stora Lappkärrsberget. Torphagen längst i norr, som ej ingår i Kungl. Djurgården, skall enligt avtal med Domänverket återgå till dess förvaltning.
Hagaparken och Ulriksdals kungsgård är skyddade såsom statliga byggnadsminnen. Ett stort antal av statens byggnader inom Kungl. Djurgården åtnjuter också skydd som statliga byggnadsminnen.
De statliga områdena är inte detaljplanereglerade med undantag för fastigheterna i Bergshamra och ett område mellan Roslagsbanan och Drottning Kristinas väg på Norra Djurgården. Detaljplan har också antagits, men ej vunnit laga kraft, för det område av Hagaparken som avses tas i anspråk för en planskild korsning för E4 vid Haga Norra.
För Kungl. Djurgården gäller en 1963 upprättad dispositionsplan som har godkänts av riksdagen och kommunfullmäktige i Stockholm.
För polishögskolans område i Sörentorp och för institutionsområdena inom Norra Djurgården har byggnadsstyrelsen under 1990-1991 låtit utarbeta fördjupade områdesplaner. I områdesplanerna redovisas som underlag för bedömning av tillkommande bebyggelse inom områdena landskapsstruktur, naturförhållanden, växtlighet, befintlig bebyggelse, vägar och andra anläggningar.
Sörentorp har visat sig väl lämpat för polisutbildningen. Polishögskolan förutsätts komma att ligga kvar inom området, vilket får anses vara förankrat i de investeringar som har skett och beslutade investeringar i området. Områdesplanen visar hur befintliga byggnader och anläggningar kan kompletteras för den utökade verksamheten. Någon annan verksamhet är inte planerad att förläggas till området.
1963 års dispositionsplan för Djurgården har varit styrande för utbyggnaden av universitet och högskolor inom Djurgården. Den fördjupade översiktsplanen för Norra Djurgårdens institutionsområde förgriper sig inte på målen och riktlinjerna i 1963 års dispositionsplan. Markanvändningen har i något fall ändrats, som ex. vid Bergiusvägen där användningen ändras från institutioner till bostäder och i Albano från kommunikations- till institutionsändamål. De utbyggnadsmöjligheter som redovisas är väl integrerade i befintliga byggnadsområden eller har underordnats områdets stora mark- och kulturvärden.
Planen pekar på två områden för utbyggnad av högskoleinstitutioner som idag inte utnyttjas för detta ändamål. Det ena området är Albano öster om E3. Det andra området är beläget mellan Frescati Haga och Kungl. Vetenskapsakademien väster om E3. En successiv utbyggnad inom dessa två områden, liksom en viss komplettering av bebyggelsen inom nuvarande institutionsområde i Frescati, har bedömts som nödvändig för att fullfölja beslutet om utflyttning av universitetet från innerstaden och för att avlasta KTH-området. Bl.a. planeras ett för KTH och universitetet gemensamt matematik- fysikcentrum vid Albano.
Albano nyttjas idag för enklare förråd. Området är starkt bullerstört av trafiken från E3 och sönderdelat av Värtabanan och Roslagsbanan. Av de 386 000 kvm. BTA nybyggnadsarea som omnämns i en av motionerna är 92 000 kvm. beräknade kunna uppföras inom området. Det andra området är också beläget intill E3. Genom området passerar Roslagsbanan. Området är väl beläget i vad avser tillgänglighet från befintliga vägar. Området har bedömts som möjligt exploateringsområde på grund av att en bebyggelse knappast inverkar negativt på Brunnsvikens stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Båda områdena kan förses med spårbundna kollektiva kommunikationer. För planeringen av områdena är det väsentligt att bl.a. framtida läge för E3 med anslutningar fastställs.
Områdesplanerna grundas på en stark omsorg om de värden som motionerna vill slå vakt om.
Byggnadsstyrelsen anser att områdesplanerna bör få ligga till grund för utbyggnad av högskole- och institutionsområdena. Lars Ag/Svein Nyreröd
Länsstyrelsen i Stockholms län
Inledning
Länsstyrelsen har anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner. I det följande redovisas dels vissa fakta rörande de aktuella områdena, dels synpunkter länsstyrelsen tidigare fört fram i samband med planförslag, utredningar m.m. som berör områdena. Därefter redovisas länsstyrelsens förslag till inriktningen på ett fortsatt arbete, med särskild tonvikt på att skydda och utveckla Haga-Brunnsviken-området.
Bakgrundsfakta
I stort sett är hela området i offentlig ägo. Staten är den mest strategiska markägaren som äger stora delar av i motionerna berörda områden. Se bilaga 1.
Stora delar av i motionerna berörda områden utgör detaljplanelagd mark. Vissa smärre partier är skyddade med stöd av naturvårdslagen, nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt fågelskyddsområde vid Fjäderholmarna. Se bilaga 2. Vidare pågår diskussioner med berörda kommuner om skydd med stöd av naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.
Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som byggnadsminnen. Se bilaga 3.
Stora delar av området är klassat som riksintresse för kulturminnesvården. Se bilaga 4 (enligt RAÄ).
Inom området planeras och eller diskuteras ett flertal exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i bilaga 5.
Översiktsplaneringen
Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90 i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna, antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö kommun, antagen den 28 maj 1990 redovisat sin syn på de berörda områdenas användning och hur dessa ska regleras.
Länsstyrelsen kan konstatera att de översiktliga planerna till stora delar uttrycker avsikter som är förenliga med motionärernas hemställan. Länsstyrelsen kan samtidigt konstatera att motionernas innebörd till vissa delar inte är förenliga med översiktsplanerna.
Länsstyrelsen har för delar av här berörda områden i samband med översiktsplaneringen, men också i andra planeringssammanhang, påtalat vissa särskilda frågor och också påpekat behovet av mellankommunal samordning mellan berörda kommuner.
För Haga-Brunnsvikenområdet har länsstyrelsen i granskningsyttranden den 7 september 1990 och den 22 april 1991 över Stockholms respektive Solnas översiktsplaner samt ställningstagandet den 18 april 1991 till detaljplanen för kv. Cedersdal påtalat frågor som behöver behandlas i fördjupning av den översiktliga planeringen. Länsstyrelsen har också under hand fört diskussioner med företrädare för kommunerna om uppläggning av ett sådant planeringsarbete.
I skrivelserna har länsstyrelsen fört fram bland annat att Stockholms stad bör studera i vilken omfattning utbyggnad av institutionslokaler inom bl.a. universitetsområdet är erforderliga. Bakgrund är bl.a. ett av byggnadsstyrelsen i egenskap av markägare upprättat förslag till utbyggnad av institutionsområdet med nästan 400 000 kvm. institutionslokaler. Länsstyrelsen har också framfört att Stockholms stad i översiktsplanen bör redovisa ett något utökat område för kulturminnesvårdens riksintressen inom Bellevueområdet. Till Solna har länsstyrelsen framfört att bedömningen av hur föreslagna exploateringar vid Frösundavik (utbyggnad vid SAS) och Hagaterminalen (utbyggnad av Stallmästargården och nybyggnad på den s.k. ABA-tomten) påverkar riksintresset omkring Brunnsviken bör grundas på en planering för hela riksintresseområdet. Länsstyrelsen har särskilt påtalat vikten av samplanering mellan Stockholms och Solna kommuner, så att det ges möjlighet att göra en samlad bedömning av förändrings- och bevarandeåtgärder i hela Brunnsviken-området. Även väg- och järnvägsfrågor behöver ges en väl samordnad och i övrigt tillfredsställande lösning.
För norra och södra Djurgården har länsstyrelsen vid flera tillfällen under senaste åren lämnat synpunkter till ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen respektive byggnadsstyrelsen över förslag till åtgärder på den statligt ägda marken på norra och södra Djurgården samt över en utredning rörande den så kallade "Ekoparken". Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningens och byggnadsstyrelsens förslag stämmer till stora delar med kommunens planer, men är till vissa delar inte överensstämmande.
Senast den 26 februari 1991 har länsstyrelsen i skrivelse ställt sig principiellt positiv till de tankegångar och idéer som framförts ang. förutsättningar för naturreservat m.m. för "Ekoparken". Länsstyrelsen pekade på det angelägna i att området ges ett tillfredsställande skydd, där naturvårdslagen kan vara ett av lämpliga instrument. Länsstyrelsen har dock genomgående hänvisat till Stockholms stad som huvudansvarig för den fysiska planeringen.
För Sörentorpsområdet, som i Solnas översiktsplan markerats som ett tänkbart utbyggnadsområde för drygt 3000 bostäder, har länsstyrelsen i sitt samrådsyttrande 26 mars 1990 ansett att Sörentorp är lämpat för bostadsbebyggelse men kan samtidigt konstatera att området inte för närvarande är tillgängligt. Sedan I 1 flyttades till Kungsängen har området huvudsakligen använts för polisutbildning och är idag utbildningsanläggning för polishögskolan. Enligt byggnadsstyrelsen som är huvudman för anläggningen fungerar denna väl för detta ändamål. Området har också successivt upprustats.
Länsstyrelsens uppfattning
Behovet av en samordnad syn på områdets utveckling
Länsstyrelsen är i huvudsak överens med motionärerna om de starka natur- och kulturvärdena i det sammanhängande området Haga-Brunnsviken, Ulriksdal och norra Djurgården. Området har "naggats i kanten" för olika typer av exploateringar och ytterligare sådana är under planering. Eftersom området är mycket skyddsvärt kan skyddet mot exploateringar behöva förstärkas för stora delar av området, varvid kultur- och friluftsliv samt turism så långt möjligt bör ges företräde när det gäller områdets utnyttjande. Detta synsätt har i princip varit vägledande för länsstyrelsens hittillsvarande agerande i de planfrågor som berör området kring Brunnsviken.
Länsstyrelsen bedömer emellertid att det inte i första hand är bristen på skyddsinstrument som skapar svårigheterna att ge de berörda områdena ett långsiktigt skydd. Både plan- och bygglagens möjligheter att styra bebyggelseutvecklingen samt naturvårdslagens och kulturminneslagens möjligheter till förordnanden med skyddsföreskrifter torde vara tillräckliga om samhället på ett medvetet sätt bestämmer sig för att skydda områdena.
Osäkerheten kring områdenas framtid torde snarare hänga samman med bristen på en samordnad och väl förankrad syn på områdenas utveckling. Om alla berörda intressenter förenas kring en gemensam målsättning -- en vision -- beträffande områdenas utveckling, ökar förutsättningarna att åstadkomma den typ av skydd som motionärerna strävar efter. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en sådan vision inte begränsa sig till behovet av skyddsinsatser utan bör i lika hög grad ange hur områdets attraktivitet kan ökas genom aktiva åtgärder.
De berörda kommunerna har en betydande roll när det gäller att ta ställning till områdets framtida användning och få intentionerna diskuterade med och förankrade hos medborgarna. Ett utrednings- och planeringsarbete som resulterar i bl.a. fördjupningar av respektive kommunal översiktsplan torde vara en lämplig arbetsform för detta. Ett "åtgärdsprogram" som omfattar konkreta genomförandeåtgärder och som inte minst klarlägger ansvaret för ekonomiska åtaganden är ett angeläget komplement till den fysiska planeringen.
Trots kommunernas självklart starka ställning i dessa frågor har staten, som dominerande markägare i området, en strategisk roll. Det är betydelsefullt att staten, även i sin egenskap av markägare, agerar på ett sätt som är förenligt med en mera övergripande gemensam idé beträffande områdets framtid. I anslutning till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge regeringen till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt agerande i området kan främjas.
Länsstyrelsen har en myndighetsroll när det gäller tillämpningen av gällande lagstiftning och har därvid att samordna alla statliga myndigheters intressen. Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen är förvaltare av stora delar av marken och svarar för vård och skötsel av dessa markområden. Det kan konstateras att det råder stor brist på medel för aktiva åtgärder som kan höja områdenas attraktivitet. Byggnadsstyrelsen som har ett lokalförsörjningsansvar för civila statliga myndigheter har anspråk på exploateringsåtgärder på sin mark inom området. Genom att lokalförsörjning och förvaltning ska genomföras på ett för staten effektivt sätt ger detta ramar för vilka hänsyn som kan tas till andra allmänna intressen. De beslut som riksdagen har fattat, och förväntade följdbeslut om att byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsuppgifter och dess förvaltningsuppgifter ska skiljas åt medför att antalet statliga aktörer i dessa frågor kan komma att öka väsentligt.
En uttrycklig vilja om ett samordnat agerande på den statliga sidan bör öka förutsättningarna för samordning med också andra parter, i första hand de berörda kommunerna men också landsting, näringsliv och intresseorganisationer.
I arbetet med en samordnad syn på områdets utveckling bör följande frågeställningar vara av intresse att få belysta.
Vilka åtgärder är direkt önskvärda om området runt Brunnsviken ska utvecklas till en nationell och internationell "pärla" -- en kulturpark? Förbättrad tillgänglighet till och inom området (kollektivtrafik, gång- och cykelvägnät, parkeringsplatser)? Färjetrafik sommartid? Upprustning eller eventuell rivning av vissa byggnader och anläggningar? Gemensam förvaltning? Stimulans till etablering av aktiviteter och särskilda attraktioner? Aktiva informationsinsatser och marknadsföring? En idétävling för områdets utformning?
Inom vilka delar bör ett skydd mot exploateringar med tvingande bestämmelser åstadkommas?
Inom vilka delar i eller i anslutning till området kan exploateringar och andra åtgärder accepteras? Ställs därvid särskilda krav på placering, utformning m.m.?
Samarbetsprojekt "Haga-Brunnsviken"
Fördjupningar av översiktsplanerna för i första hand området kring Brunnsviken kan -- med utgångspunkt i omnämnda frågeställningar -- precisera hur kultur- och rekreationsintressena, inklusive turismens intressen, kan förenas med andra mark- och vattenanvändningsintressen, t.ex. vissa exploaterings- och förändringsåtgärder.
Med anledning av vad länsstyrelsen framfört i tidigare yttranden om behovet av samplanering av Haga-Brunnsvikenområdet, har länsstyrelsen underhand diskuterat behovet av ett särskilt samarbetsprojekt med berörda kommuner och med landstinget. Dessa diskussioner har främst koncentrerats till samordning av den fysiska planeringen i kommunerna. Framtagandet av ett gemensamt planeringsunderlag har därvid ansetts vara en viktig uppgift. Länsstyrelsen bedömer -- efter fortsatta underhandsdiskussioner med Stockholms stad och Solna kommun -- att kommunerna nu är igång med ett gemensamt planeringsarbete. Inriktningen av detta återspeglas i kommunernas yttrande till jordbruksutskottet. Länsstyrelsen är beredd att medverka i detta arbete, t.ex. genom precisering av riksintressets innebörd eller genom deltagande i diskussioner om metoderna att belysa miljökonsekvenserna av förändringsåtgärden.
Det kan finnas anledning att nu vidga diskussionen och föreslå ett samarbetsprojekt i vidare mening. En organisation och ett ramprogram för en aktiv utveckling av turism, kultur- och friluftsliv i området -- "Kulturparken Brunnsviken"-- kan behöva läggas fast. Länsstyrelsen är beredd delta i och vid behov leda ett samarbetsprojekt med en sådan inriktning. I arbetet bör ingå att lägga förslag om huvudmannaskap och former för samverkan mellan skilda parter. Utredningsarbetet bör ske i samverkan med byggnadsstyrelsen, berörda kommuner, Stockholms läns landsting och eventuella privata intressenter. Utredningsarbetet får visa om det finns behov av ändring eller komplettering av gällande lagstiftning i syfte att erhålla ett tillräckligt skydd för det aktuella området.
Länsstyrelsen anser att statsmakterna bör ge direktiv för byggnadsstyrelsens deltagande i arbetet med avseende på konsekvenserna för staten som markägare samt anslå erforderliga medel för projektet.
Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I avgörandet deltog landshövdingen Lennart Sandgren, ordförande, ledamöterna Bosse Ringholm, Anita Johansson, Peder Svensson, Roland Larsson, Hans Mattsson, Ralph Lédel, Christian Öhlin, Birgitta Rydberg, Anders Käärik, Per Jacobson och Knut Nilsson samt tjänstgörande suppleanterna Henrik Westman, Urban Gibson och Jarl Åslund.
Jarl Åslund (mp) gjorde ett särskilt uttalande.
I den slutliga handläggningen deltog även länsöverdirektören Birgitta Isaksson Pérez, länsarkitekten Eva Gyllensvärd, planeringsdirektören Peter Gorpe, t.f. miljövårdsdirektören Svante Pekkari, länsantikvarien Jan-Bertil Schnell, förste länsassessorn Per Evaeus och byrådirektören Claes Halling, föredragande.
Pia Jonsson och Mikael Wiman, personalföreträdare, var närvarande vid styrelsens behandling av ärendet. Lennart Sandgren/Claes Halling
Till länsstyrelsens yttrande fogade kartbilagor återfinns som bilaga 1--5 till utskottets betänkande. Bilaga 4 återges enligt riksantikvarieämbetets version.
Särskilt yttrande (mp)
Hoten mot friluftslivet i Stockholm
Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10 000 invånare per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet kommer många av Stockholms värdefullaste grönområden att exploateras. Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att nya trafikleder måste byggas. Så länge Stockholm växer och trafiken ökar blir det allt angelägnare för samhället att skydda och bevara frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt närmiljön kring bostäderna.
Regionplanekontorets rapport En skogsbacke i handen pekar på att över 240 000 hushåll i regionen saknar tillgång till strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32 000 hushåll promenadområde och hela 144 000 hushåll strövområde!
Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som inkluderar bl.a. marken kring Haga-Brunnsviken. Idag utgör detta område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.
Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen, ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så kallade Österleden.
Det aktuella områdets bevarande värde
I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen Järvafältet med Igelbäckens dalgång.
För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt naturvårdslagen, kulturminnesvårdslagen och naturresurslagen. Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna genomföras.
Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för hundratals stockholmare. Mycket av djurlivet och växtligheten finns intakt än idag.
Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
När det gäller det aktuella områdets framtid har dock samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära fritidsområden.
Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området.
Stockholms läns landsting, regionplane- och trafiknämnden
De tre motionerna gäller något olika områdesavgränsningar och har något olika inriktningar. Författarna till motion 1990/91:Jo704 anser att Haga-Brunnsvikenområdet -- varmed här främst torde förstås sjön Brunnsviken och dess närmaste omgivningar -- bör utvecklas till en nationell kulturpark samt att området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller annan exploatering.
Motion 1990/91:Jo807 avser ett något större område som avgränsas av E4:an i väster och Norrtäljevägen i öster och sträcker sig från Norrtull och Bellevueparken i söder till Ulriksdals slott i norr. Området föreslås av motionärerna bli nationell kulturpark och skyddet föreslås bestå av en kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat. Området föreslås knytas ihop genom att Bergshamravägen till någon del läggs i tunnel.
Motion 1990/91:Jo727 avser ett avsevärt större område än de båda andra motionerna. Området sträcker sig från Ulriksdal och Sörentorp i nordväst över Haga-Brunnsviken och Norra Djurgården till Södra Djurgården och Fjäderholmarna i sydost. Det inkluderar bl.a. bostadsstadsdelarna Bergshamra, Ekhagen, Gärdet och Hjorthagen, polishögskolan i Sörentorp, universitetet i Frescati, Tekniska Högskolan och många andra statliga institutioner samt hamnområdena Värtan-Frihamnen. Motionärerna vill ha nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av natur- och kulturvärdet i hela detta område. Vidare vill motionärerna att kostnaderna för att helt eller delvis lägga Roslagsvägen i tunnel mellan Albano och Ålkistan skall utredas.
Gemensamt för alla tre motionerna är att de vill avvärja exploateringshot med bl.a. kontor, hotell och trafikanläggningar i det område som avses i respektive motion. Genom att författarna till motion 1990/91:Jo727 avser ett så mycket större område berörs dock fler planerade objekt bl.a. Österleden och Husarviken.
Landstinget behandlade den 9 oktober 1990 en motion om utvidgning av Hagaparken och stopp för det planerade storhotellet vid Norrtull m.fl. byggnader. Landstinget beslutade att anse motionen besvarad med följande:
"Flera exploateringsprojekt kring Brunnsvikenområdet har diskuterats under senare år. Om de realiseras kommer Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som rekreationsområde avsevärt minska. Därför är det angeläget att få en samlad syn på hela området. Staten som huvudsaklig markägare bör därför tillsammans med Solna och Stockholm studera hur exploateringstrycket kan begränsas och rekreationsområdet runt Brunnsviken rustas upp. Landstinget har för avsikt att överlämna dessa synpunkter till Djurgårdsförvaltningen, Byggnadsstyrelsen, Stockholms och Solna kommuner."
Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit utställt för granskning enligt plan- och bygglagen (PBL). Utställningstiden har varit 1 juli--30 september 1991. Regionplane- och trafiknämndens beslut att ställa ut regionplaneförslaget har även varit ett politiskt ställningstagande till de behandlade frågorna. Avsikten är att landstinget därefter skall antaga regionplanen.
I Regionplan 1991 ingår såväl Brunnsvikenområdet som Ulriksdal i bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken. Även Norra och Södra Djurgården utgör bevarandeområden. Som bevarandeområden i regionplanen anges områden av riksintresse för naturvården, friluftslivet och för kulturminnesvården, andra regionalt viktiga rekreationsområden och kulturområden samt det s.k. gröna bältet och de gröna kilarna i Storstockholms inre delar.
Om bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken anger regionplanen att grönkilen kring den inre delen av Järvafältet längs Igelbäckens dalgång bör hållas öppen. Särskild hänsyn måste tas till detta vid angränsande utbyggnader. Området vid Brunnsviken bör enligt regionplanen ej exploateras ytterligare med hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården och Igelbäcksdalen bör inte försvagas.
Haga-Ulriksdal och Brunnsviken utgör områden av riksintresse för kulturminnesvården men ej för naturvården eller friluftslivet. Hagaparken har dock i länsstyrelsens naturvårdsprogram bedömts ha mycket högt naturvärde. Enligt stadens förslag till avgränsning i översiktsplanen utgör bl.a. Södra Djurgården och institutionsbältet på Norra Djurgården kulturmiljöer av riksintresse.
I förslag till översiktsplan för Solna anges att större delen av riksintresseområdet för kulturminnesvården bör tillgodoses. Till viss del -- bl.a. vid Frösundavik och Stallmästaregården -- skall dock riksintresset avvägas mot andra intressen. Ett större kompletteringsområde för arbetsplatser anges vid Frösundavik. Det ligger inom bevarandeområdet Brunnsviken och anges inte i regionalplanen eftersom det skulle komma i konflikt med bevarandeintressena inom området. Länsstyrelsen kan enligt granskningsyttrandet inte utifrån översiktsplaneförslaget avgöra huruvida eventuella exploateringar kommer att påtagligt skada riksintresset för kulturminnesvård, utan anser att eventuell bebyggelse bör studeras i en fördjupning av översiktsplanen.
En del av Brunnsvikenområdet ingår i utredningsområdet Frescati-Albano-Tekniska högskolan i Stockholms översiktsplan. Översiktsplanen innebär här att det finns exploateringsintressen som kan komma i konflikt med regionala bevarandeintressen. Området avses bli studerat i en fördjupning av översiktsplanen. Länsstyrelsen anser att utbyggnad bör ske med restriktivitet med hänsyn till regional balans och till kulturminnesvården. Länsstyrelsen har avgränsat riksintresset för kulturminnesvård vid Bellevueparken något vidare än Stockholm i sin översiktsplan.
För de övriga delar av Norra och Södra Djurgården samt Ladugårdsgärde som anges som bevarandeområden i regionplanen anser vi att områdets behandling i översiktsplanen tillgodoser bevarandeintressena. Kommunen anger i översiktsplanen att dessa områden bör säkerställas som naturreservat.
Intentionerna bakom motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo807 stämmer väl överens med regionplanen. Däremot innefattar det större område som avses i motion 1990/91:Jo727 såväl befintlig bebyggelse som flera utbyggnadsobjekt i regionplanen, vilka också ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen. Utbyggnadsobjekten som berörs är Bellevuelänken, Värtalänken och Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. Lederna är planerade att till större delen gå i tunnlar under Cedersdalsgatan samt Norra och Södra Djurgården. Vidare innehåller Regionplan 1991 och Dennisöverenskommelsen utbyggnad av en snabbspårväg Sundbyberg--Solna centrum--Ropsten. Området berörs av de regionala utbyggnadsområdena Värtan-Husarviken samt Kymlinge-Sörentorp. I Husarviken anges en större utbyggnad med bostäder och i Sörentorp anges reservat för en eventuell utbyggnad med bostäder och lokaltågstation, vilket förutsätter en omlokalisering av polishögskolan. Regionplan 1991 anger också utbyggnad av en snabbspårväg Solna centrum--Bergshamra som berör området. Om intentionerna bakom motion 1990/91:Jo727 genomförs fullt ut torde flera av dessa regionalt viktiga utbyggnader hindras, försvåras eller begränsas.
Regionplanen ger rekommendationer utan rättsverkan. Länsstyrelsen har att bevaka hur kommunerna beaktar de regionala intressena i sina översiktsplaner. Förslaget till översiktsplan för Solna respektive den antagna översiktsplanen för Stockholm kan som nämnts inte med säkerhet sägas helt fullfölja regionplanens intentioner med avseende på Brunnsvikenområdet. Det är i överensstämmelse med regionplanens intentioner att ge bevarandeområden där exploateringstrycket är stort ett ökat skydd mot exploatering genom t.ex. förordnanden enligt naturvårdslagen eller kulturminneslagens skyddsbestämmelser där dessa är tillämpliga. Naturvårdslagens bestämmelser om nationalparker torde inte kunna tillämpas här. Nationalparker kan enbart avsättas på statens mark, skall i sina grunddrag utgöras av naturlandskap samt ha en avsevärd minimistorlek. För naturreservat eller naturvårdsområde finns inte några storlekskrav och de kan i princip utgöras av all slags vetenskapligt eller socialt värdefull natur. Kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminnen medger numera skydd av t.ex. en bebyggelsemiljö, park eller trädgård. Fråga om naturreservat och byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen eller, när det gäller naturreservat, i vissa fall kommunen.
Sammanfattningsvis anser vi att för Norra och Södra Djurgården, samt Ladugårdsgärde är bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms översiktsplan, som är i överensstämmelse med regionplaneförslaget, ökat skydd kan behöva aktualiseras för att säkerställa bevarandeintresset kring Haga-Brunnsviken. Landstinget har i oktober 1990 uttalat att det är angeläget att få en samlad syn på Brunnsvikenområdet, och Stockholms och Solna bedriver nu ett samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken och en översiktlig planering av Bellevue och Brunnsviken. Syftet är att klarlägga hur området skall skyddas samt hur andra behov skall kunna tillgodoses. Staten bör, bl.a. i egenskap av största markägare i området, medverka i arbetet. Bo Wijkmark/Per-Olof Wikström
Stockholms stad, kommunstyrelsen
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre riksdagsmotioner med förslag om bland annat natur- och kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m.
Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och Brunnsvikenområdet utgör. I stadens översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta. Där framgår även hur kommunen avser att skydda dessa områden. Statens har som dominerande markägare en avgörande betydelse för områdets framtida utveckling.
Översiktsplan 90
De områden i Stockholm som behandlas i motionerna har Stockholms stad angett som riksintressen. Det innebär att kultur- och naturlandskapen ska skyddas. I översiktsplan 90 utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning rekommenderas skyddsform.
I institutionsbältet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad. Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av översiktsplan 90.
Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för rekreation.
Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats, bland annat som badsjö.
Fördjupning och samkommunalt programarbete
Stockholms stad har påbörjat en fördjupning av översiktsplanen för området mellan KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till ett samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans med Solna kommun. Syftet är att klarlägga hur områdena ska skyddas samt hur andra behov ska kunna tillgodoses.
Skyddsåtgärder och rekommendationer för den fortsatta planeringen studeras inom ramen för dessa två utredningar. På så sätt kan en lämplig avvägning mellan olika allmänna intressen bäst åstadkommas.
Stockholms kommunstyrelse har vidare uppmanat byggnadsnämnden att i samarbete med Solna kommun utarbeta en översiktlig planering av Bellevue- och Brunnsvikenområdet som ska redovisas innan någon detaljplan som berör området fastställs av kommunfullmäktige. Syftet är att bland annat granska förutsättningarna för förslag till bebyggelse vid Norrtull.
Skyddsformer
I motionerna föreslås olika skyddsformer för de områden som behandlas i motionerna, bland annat nationalpark. Staden anser att skyddsformen nationalpark inte är tillämplig. Nationalpark är avsedd för att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd. Djurgårdsmarkens skyddsvärde består till stor del i dess kulturella prägel.
Flera byggnader i området är redan idag förklarade som byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som byggnadsminnen. Ett sådant skydd kan prövas för Bergianska trädgården.
Valet av skyddsform är även en ekonomisk fråga. Det är viktigt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och driftkostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden kan komma att innebära.
Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen aktualiseras i pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot Lidingövägen.
I kontorens gemensamma tjänsteutlåtande vilket återfinns som bilaga 2 kommenteras motionernas förslag närmare.
Jag föreslår kommunstyrelsen
att kommunstyrelsen som svar på remiss av motioner till riksdagen om Haga-Brunnsviken m.m. beslutar överlämna och åberopa denna promemoria. Stockholm den 9 oktober 1991 Carl-Erik Skårman
Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.
Reservationer till kommunstyrelsens protokoll
Vänsterpartiet
Jag ställer mig i princip bakom tanken på att göra Haga-Brunnsvikenområdet till en nationell kulturpark. Områden som Värtahamnen och Frihamnen och därtill hörande industrianläggningar samt själva universitetsområdet bör dock undantas. Men det finns enskilda byggnader inom dessa industriområden som måste ges ett långsiktigt skydd. Det gäller bl.a. de byggnadshistoriskt intressanta gasklockorna i Värtan.
De senaste årens förslag att bygga kontor i Bellevueparken och att bygga den s.k. "Japanskrapan" vid Norrtull har visat på nödvändigheten att ge Brunnsvikens stränder ett starkare skydd för att sätta stopp för alla sådana planer. En gemensam fördjupad översiktsplan bör omgående göras tillsammans med Solna kommun. En sådan översiktlig plan skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning av hur miljön i hela området påverkas av exploatering.
Stockholmspartiet, Centern
Haga-Brunnsvikens kulturlandskap är av utomordentligt stor betydelse för Stockholm och stockholmarna. Motionerna bör därför tillstyrkas. Haga-Brunnsviken-området måste ges ett så fullvärdigt natur- och kulturskydd som möjligt. Därför bör den skyddsform väljas som ger det allsidigaste och effektivaste skyddet.
Underbilaga 4
Yttrande av stadens nämnder
Ärendet
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre riksdagsmotioner (bilaga 4) med förslag om bland annat natur- och kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m. Inom staden har byggnadsnämnden, fastighetsnämnden, fritidsnämnden och gatunämnden yttrat sig över motionerna. Till grund för behandlingen i nämnderna förelåg ett gemensamt tjänsteutlåtande författat av de fyra kontoren. Det gemensamma tjänsteutlåtandet av den 22 juli 1991 bifogas.
Gemensamt tjänsteutlåtande (av byggnadskontoret, fastighetskontoret, fritidskontoret och gatukontoret)
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre motioner med förslag om natur- och kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m.
Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden som Djurgårdsparken och Brunnsviken-området utgör. I stadens Översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta. Där framgår även hur kommunen avser skydda dessa områden bl.a. med hjälp av naturreservat.
Stockholms stad har först nu, i och med den nya plan- och bygglagen, fått möjligheter att aktivt värna om områden på statlig mark. Tidigare krävdes t.ex. inte bygglov för statens byggnader. Större delen av Djurgårdsmarken är inte heller planlagd.
För att bättre utröna hur områdena ska skyddas samt hur andra behov ska kunna tillgodoses, t.ex. sänkningar av vägar, utbyggnader av institutioner m.m., har staden påbörjat en fördjupning av stadens översiktsplan för området mellan KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till ett samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans med Solna kommun.
Kontoren anser att det är lämpligt att skyddsåtgärder liksom rekommendationer för den fortsatta planeringen studeras inom ramen för dessa två utredningar. På så sätt kan en lämplig avvägning av olika allmänna intressen bäst åstadkommas.
Motionerna
I de tre motionerna föreslås att ett område omfattande bl.a. Haga-Brunnsviken ges ett starkt skydd. Den föreslagna skyddsformen varierar mellan nationalpark, naturreservat, kulturminne eller nationell kulturpark (föreslås som ny skyddsform).
Motionerna lyfter fram betydelsen av att det påbörjas ett samordnat arbete mellan de berörda myndigheterna i att åstadkomma detta skydd.
Som motiv för detta skydd anges bl.a.:
områdets riksintresse för kulturminnesvården med ett stort antal K-märkta byggnader, fornlämningar m.m.,
att det är ett ovanligt naturskönt område där Mälardalens flora är företrädd med en stor artrikedom. Många sällsynta växter, flera intressanta fjärilar bl.a. beroende av ekbestånden som biotop, mångfalden av fladdermössarter, den rika fågeltillgången med över 100 häckande arter och över 200 anträffade arter,
de många sporter som kan utövas inom området,
månghundraårig park- och trädgårdskultur som produkt av insatser från många av Sveriges ledande arkitekter och konstnärer från 1600-talet och framåt,
Bergianska trädgården som är en av Sveriges mest anrika trädgårdar samt Haga, Ulriksdal och Rosendals trädgårdar,
området är hotat av bl.a. ny bebyggelse.
Pär Granstedt och Karin Söder (c) hemställer i sin motion (1990/91:Jo704) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att:
1. initiativ tas till samverkan med Stockholms och Solna kommuner, Stockholms läns landsting och enskilda intresserade att utveckla området runt Brunnsviken norr om Stockholm till en nationell kulturpark,
2. området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller annan exploatering.
Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) hemställer i sin motion (1990/91:Jo727) att riksdagen hos regeringen begär:
1. nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av natur- och kulturvärdet i området Södra Djurgården-Fjäderholmarna-Ladugårdsgärde-Norra Djurgården-Haga/Brunnsviken-Ulriksdal/Sörentorp,
2. att berörda myndigheter utreder kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen mellan Albano och Ålkistan eller delar därav,
3. att olika möjligheter att rusta upp Bergianska trädgården utreds.
Hans Göran Franck och Jan Strömdahl (s, v) hemställer i sin motion (1990/91:Jo807) att:
1. området som avgränsas i söder av Norrtull och Bellevueparken, i väster av E4:an, i öster av Norrtäljevägen exklusive delar av Bergshamra och i norr av Ulriksdals slott, bör bli nationell kulturpark. Skyddet bör kunna bestå i en kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat,
2. berörda myndigheter får i uppdrag att göra en översyn av vilka delar av området som kan skyddas enligt kulturminneslagen respektive naturvårdslagen.
Kontorens synpunkter
Historisk bakgrund
Det stora sammanhängande park- och naturområdet som Djurgården-Haga-Brunnsviken utgör är en stor tillgång för stockholmarna. Det intagande kulturlandskapet är av riksintresse och innehåller många byggnadsminnen.
Naturen har formats av kulturhistorien. Karaktäristiskt är de månghundraåriga ekbestånden. Här finns också annan ädellövskog, tall- och granskog samt öppen ängsmark.
Hagaparken och närliggande områden vid Brunnsviken har utvecklats från ett kungligt parkområde, där kretsen kring Gustav III byggde sina bostäder och sommarbostäder i det pastorala landskapet, till ett mycket uppskattat fritids- och rekreationsområde, lättåtkomligt för storstadsborna.
Stockholms översiktsplan
Stockholm har, den 18 februari 1991, antagit en kommunomfattande översiktsplan, Översiktsplan 90. I planen anges stadens långsiktiga avsikter för grunddragen i markanvändningen.
Samtliga de områden i Stockholm som behandlas i motionerna har Stockholms stad angett som riksintressen. Detta innebär att kultur- och naturlandskapet ska skyddas. I Översiktsplan 90 utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning rekommenderas skyddsform.
I institutionshäftet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad. Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av Översiktsplan 90.
Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för rekreation.
Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats, bl.a. som badsjö.
Valet av skyddsform
Kontoren delar motionernas syn på Djurgårdsmarkens stora värden för kulturhistoria, natur och friluftsliv. Kontoren delar också den uppfattningen att delar av området kan behöva få ett starkt skydd som t.ex. naturreservat i enlighet med Översiktsplan 90. I motionerna föreslås också andra skyddsformer bl.a. som byggnadsminnen eller nationalpark samt kombinationer av skyddsformer.
Flera byggnader i området är redan idag förklarade som byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som byggnadsminnen. Kontoren anser att ett sådant skydd bör övervägas för Bergianska trädgården.
Det är osäkert om nationalpark är tillämpligt i detta fall. Nationalpark är avsedd för att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd.
Djurgårdsmarkens skyddsvärde består till stor del i dess kulturella prägel.
Kontoren anser att det slutliga valet av skyddsform, avgränsning av skyddsområdena och skyddsföreskrifter bör utredas vidare och i nära samarbete med berörda parter. Detta sker både i översiktsplanearbetet för Frescati-Albano-KTH och i den samkommunala planeringen för Haga-Brunnsvikenområdet som påbörjades i år efter överläggningar mellan Stockholm och Solna.
Samkommunal planering mellan Solna och Stockholm
Den översiktliga planeringen för Haga- och Brunnsvikenområdet syftar till att ta fram ett gemensamt underlag som vägledning för de ställningstaganden som de båda kommunernas kommunfullmäktige kan behöva för den fortsatta planeringen av området. Genom att skapa en samsyn i dessa frågor kan skyddet av de värdefulla delarna komma att stärkas. Om så visar sig nödvändigt kan detta underlag också utvecklas till en fördjupning av de båda kommunernas översiktsplaner.
Valet av skyddsform är också en ekonomisk fråga. Det är viktigt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och driftskostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden kan komma att innebära.
Kontoren anser vidare att formen för och avgränsningen av eventuella skyddsområden bör studeras i de pågående översiktliga utredningarna.
Nedsänkning av Roslagsvägen
Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen är en intressant möjlighet för att skapa bättre samband mellan institutionsområdet öster och väster om vägen. Kontoren är i stort sett positiva till detta och bedömer det som tekniskt möjligt att åstadkomma denna sänkning från vägens lågpunkt vid Roslagsbanans bro över vägen och vidare in mot Roslagstull. I pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot Lidingövägen förläggs Roslagsvägens anslutningar i tunnel på delen mellan Roslagstull och Albano. Trafiken till norra innerstaden däremot ligger kvar i markplanet. En sänkning av Roslagsvägen norr om Albano förutsätter att tillfredsställande finansiering kan erhållas. På delen norr om Roslagsbanans bro är en sänkning troligtvis svårare beroende på topografin.
Solna kommun, kommunstyrelsen
Yttrandet behandlar i första hand de delar av de berörda områdena som ligger i Solna eller i Solnas omedelbara närhet.
Rent allmänt vill dock Solna stad framhålla vikten av att sambandet mellan kulturmiljöerna i grönområdena i Djurgården och de i Brunnsviken/Haga/Ulriksdalsområdet bevaras.
Allmänt synsätt
Det som gör området kring Brunnsviken, Hagaparken och Ulriksdals slottspark unikt är föreningen av naturpark och kulturbebyggelse nära storstadens hjärta. Områdena har under sekler varit omtyckta rekreationsområden för invånarna i Storstockholm och för turister med hundratusentals besökare årligen. Varje generation hittills har satt spår i form av byggnader och anläggningar. Det är alltså inga orörda naturområden det handlar om utan kulturområden av i huvudsak parkkaraktär. Detta har inte hindrat utan kanske snarare befrämjat en stor artrikedom av både växter och djur.
Områdena både avgränsas och genomkorsas av några av landets största trafikleder. Den naturliga västgränsen i Solna utgörs av Uppsalavägen (E4) med en dygnstrafik av uppemot 100000 motorfordon per dygn. I söder utgörs gränsen av Sveavägen -- Cedersdalsgatan, som förenar de viktiga trafikplatserna Norrtull och Roslagstull. I öster genomkorsas området av Roslagsvägen -- Norrtäljevägen, och mellan Brunnsvikens strand och Ulriksdal går Bergshamravägen som med cirka 30000 motorfordon per dygn är den minst belastade vägen. Också spårtrafik finns i området: i söder järnvägen till Frihamnen och i den östra delen Roslagsbanan.
Mot den här angivna bakgrunden delar Solna stad naturvårdsverkets uppfattning att ingen av skyddsformerna naturreservat, naturvårdsområde eller nationalpark bör vara tillämplig på områdena. Den värdefulla miljön bör därför få någon annan typ av skydd. Den exakta omfattningen och utformningen av detta skydd bör undersökas, naturligtvis i samarbete mellan intressenterna, vilka utgörs av bl.a. de två direkt berörda kommunerna, Stockholm och Solna, och den huvudsakliga markägaren, dvs. ytterst staten. Det kan i sammanhanget upplysas om att de två kommunerna numera samarbetar om att ta fram ett gemensamt underlag för en bedömning av på vilket sätt Haga/Brunnsviken kan komma att påverkas av olika förslag till bebyggelse och andra förändringar i området och dess närhet.
Solna stads grundinställning är att Brunnsviken och dess stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med natur och kultur. Med den grundinställningen är det lika viktigt att verka för att göra området ännu mera tillgängligt för en bred allmänhet och att förse det med ännu flera intressanta mål för studier och besök som att bevara väsentliga delar av det i oförändrat skick.
I själva verket har områdena under senare år i flera avseenden förändrats på ett bra sätt, såsom visas i det följande. Ytterligare andra delar behöver uppenbarligen rustas upp och kompletteras för att öka samtliga områdens värde för besökarna.
Vissa aktuella förändringar
Exempel på under senare år genomförda eller omedelbart aktuella förändringar är följande:
Sedan något år finns i Hagaparken "Fjärilsmuseet". Det har snabbt blivit ett av stockholmstraktens mest populära museer och drar årligen flera tiotusental av nya besökare till parken. Det utgör ett bra exempel på en förändring i önskvärd riktning, trots att följden blivit en ökning av trafiken till området.
På stockholmssidan av Brunnsvikens stränder har under de senaste åren en sammanhängande gångväg anlagts. På solnasidan är motsvarigheten i det närmaste klar. Om något år kan allmänheten promenera runt hela viken i ständig ögonkontakt med vattenspegeln.
Solna stad har under våren efter samarbete med vägverket antagit en detaljplan för trafikplatsen Haga Norra. Planen innebär en sänkning av Uppsalavägen och planskild korsning med Råsundavägen. Detta kräver ett visst intrång på Hagaparkens mark, men innebär i gengäld flera fördelar: luftföroreningarna från bilarna minskar genom ett bättre trafikflöde, bullret minskar genom att den stora trafikleden sänks och tillgängligheten för besökare till parken blir väsentligt bättre.
Frösundavik, dvs. området närmast norr om Hagaparken, har tidigare varit avspärrat militärt område och förläggningsplats för Ing 1. Hur man än ser på den bebyggelse som senare har tillkommit måste man konstatera, att området nu har öppnats för allmänheten och att det nu går att utnyttja det som en i huvudsak grön förbindelselänk mellan Hagaparken och Ulriksdal. SAS-kontoret i området är ett av 1980-talets mest uppmärksammade arkitektoniska verk, och ett betydande arbete har lagts ner på att utplåna såren i landskapet efter ingenjörstruppernas verksamhet. Det arbetet bör fullföljas.
Kvarnkullen i sydvästligaste delen av Ulriksdalsområdet är sedan några år naturvårdsområde. Avsikten är bl.a. att ge skydd åt de olika och mycket varierade naturtyper som präglar detta stycke av Stockholmsåsen.
Andra diskuterade förändringar
Delar av området Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal har, som redan nämnts, uppenbara behov av förbättringar. I eller i omedelbar anslutning till Solna gäller detta främst entrén från Stockholm vid Norrtull, Frösundavik samt anknytningen mellan Brunnsvikenområdet och Ulriksdals slottspark. Solna stad vill gärna i detta sammanhang redovisa diskussioner som förevarit liksom stadens inställning till förekommande förslag.
Norrtull
Hagaparken saknar en attraktiv entré från Vasastaden i Stockholm. Med undantag för Stallmästaregården ger hela området från Sveavägen i Stockholm till Haga Tingshus ett skräpigt och ovårdat intryck. Det är genomskuret av en hög järnvägsbank, och närheten till Uppsalavägen och Norrtull gör det dessutom kraftigt bullerstört.
Det är ytterst angeläget att detta område rustas upp, och förutsättningarna för detta har förbättrats nu när Norra Länken är i det närmaste färdigställd och planerna på en förläggning av Bellevuelänken i tunnel börjar ta fastare form.
"Bensinstationstomten"
Till området hör den s.k. "Bensinstationstomten" i Stockholm, dvs. den tomt som är avsedd för det planerade japanska kulturcentret med tillhörande hotell. Byggplanerna på denna tomt är ytterst omstridda.
Solna stad har ingen invändning mot att "Bensinstationstomten" bebyggs. Som bensinstation och som skräpig och ödslig parkeringsplats har den snarast utgjort en barriär mellan Vasastaden och Hagaparken. Två sidor av tomten utgörs av kraftigt trafikerade vägar. Östsidan är en mindre tilltalande baksida till Wenner-Gren Center, och norrsidan är en järnvägsbank.
Däremot anser Solna stad att de hittills för offentligheten redovisade förslagen till bebyggelse av tomten är helt oacceptabla. Det senaste förslaget är en klumpig skyskrapa, som på ett oskönt sätt tränger sig på Brunnsviken och som slår ihjäl det slanka Wenner-Gren Center. Alldeles bortsett från dess katastrofala inverkan på hela miljön kring Brunnsviken utgör den föreslagna skyskrapan en ogenomtänkt meningslöshet i en för Stockholm och Solna gemensam stadsbild.
När "Bensinstationstomten" bebyggs så bör det handla om en "byggnad i park", dvs. om en eller flera byggnader som omges av dominerande grönytor. Det innebär, att kvarteret bör utformas så, att det kan uppfattas som en naturlig entré från Vasastaden till Hagaparken. Detta i sin tur kräver att den nuvarande järnvägsbanken bryts igenom så att kvarteret får ett tydligt samband med Brunnsvikens strand.
Järnvägen
Den nuvarande järnvägen mellan Norra station och Frihamnen begränsar naturligtvis möjligheterna att uppleva hela området söder om Brunnsviken som en sammanhängande grön oas. Planer finns dessutom att anlägga nya spår för en snabbspårväg med tillhörande station(er). Spårtrafik medför generellt mindre miljöstörningar än vägtrafik, och därför föreligger här en tydlig konflikt mellan olika miljöintressen.
Slutlig ställning till den konflikten kan inte tas innan förslag till utformning av spåren presenterats. Solna stad vill emellertid understryka vikten av att ett bibehållet eller utvidgat spårområde utformas på ett miljömässigt tilltalande sätt och att det måste finnas flera platser där fotgängare och cyklister kan passera över eller under spåren.
Stallmästaregården, ABA-tomten och Haga Tingshus
Stallmästaregården är Storstockholms äldsta krog med tämligen obrutna anor från 1600-talets första hälft. Solna stad anser att det är en kulturminnesvårdsangelägenhet av rang att "Stallis" kan fortsätta just som krog med bibehållande av den folkliga karaktären. Ambitionen för "Stallis" del bör alltså inte inskränka sig till att bara bevara de nuvarande husen från skiftet 1700/1800 oförändrade utan också att de anpassas till dagens krav på en restaurangverksamhet.
Läget är det, att "Stallis" inom snar framtid hotas av stora driftinskränkningar, och att dess framtid som krog på litet längre sikt är osäker. Bakgrunden är svårigheterna att i de gamla byggnaderna driva en rationell restaurangrörelse.
Solna stad skulle gärna, som ett förstahandsalternativ, se att "Stallis" bevarades oförändrat men invändigt moderniserat. Det kräver att restaurangen har ett stabilt kundunderlag som kan säkerställa dess existens. Detta skulle möjligen kunna ske genom någon form av samverkan med ett hotell och kulturcenter på "Bensinstationstomten". Dessa möjligheter bör undersökas ingående.
Om den skisserade lösningen inte visar sig möjlig att genomföra måste andra lösningar prövas. En, föreslagen av "Stallis" ägare, innebär att ett medelstort hotell skulle uppföras i direkt anslutning till restaurangen. Solna stad har inte vare sig godtagit eller avvisat det förslaget till lösning. Dock är det självklart att nya byggnader i direkt anslutning till "Stallis" måste utformas med största omsorg, så att inte den värdefulla kulturmiljön störs. Den uppfattningen måste naturligtvis också påverka synen på vad som kan tillåtas på den angränsande "Bensinstationstomten".
Omedelbart norr om "Stallis" ligger SAS' numera nerlagda Hagaterminal. Med sin övergivna och nedsmutsade byggnad av glas och stål och med sina stora nakna asfaltytor ger tomten ett trist och tråkigt intryck, som förstärks av att den inte vårdas på ett tillfredsställande sätt.
Fastigheten ägs av ABA, som har presenterat förslag om att bygga kontor där. Med sitt läge på den smala remsan mellan Uppsalavägen och Brunnsviken är tomten förmodligen en av de värdefullaste i landet om den finge utnyttjas för kommersiell bebyggelse. Någon byggrätt på tomten finns emellertid inte, och därav följer också att fastighetsägaren inte heller får bygga ut eller väsentligt ändra användningen av den nuvarande byggnaden. Därför föreligger en förhandlingssituation mellan ABA och Solna stad.
Solna stad har vid flera tillfällen markerat att en omfattande kontorsbebyggelse på tomten är utesluten. Däremot borde tomtens strand mot Brunnsviken kunna vinna miljömässigt på en mindre omfattande och arkitektoniskt väl avpassad bebyggelse mot Uppsalavägen, en bebyggelse som till väsentliga delar då också borde innehålla publika verksamheter med anknytning till Hagaparken och dess särskilda värden. I det sammanhanget bör strandpartiet förskönas med en varierad vegetation av parkkaraktär.
Mellan ABA-tomten och Hagaparken ligger ett par tennisbanor omgivna av staket. Även om utomhussporter av skilda slag bör vara väl förenliga med ett program för Hagaparken är det enligt stadens mening inte lämpligt med anläggningar som bildar barriärer för andra besökare. Tennisbanorna upptar större delen av sträckan mellan stranden och Uppsalavägen med dess påfarter. De bör därför flyttas från detta läge.
Haga Tingshus är byggnadsminne. Dess yttre är välbevarat, och delar av den ursprungliga interiören finns kvar.
Byggnaden rymmer sedan drygt tio år det statliga strålskyddsinstitutet. Institutet planerar att flytta, och frågan om byggnadens framtida användning är därför aktuell. Det är önskvärt om även denna byggnad kunde komma till användning för något ändamål som kan förstärka Hagaparken som kulturmiljö.
Haga trädgård
Stockholms stad odlar sedan lång tid en stor del av sina parkväxter i Haga trädgård i norra delen av Hagaparken. Dessutom har man odlingar vid Linvävartorpet i västra delen av parken. Stockholm överväger att begränsa och eventuellt lägga ner denna verksamhet.
Vad som skall hända med Haga trädgård är således oklart. Om Stockholms stad lägger ner sin verksamhet skapas å ena sidan möjligheter att göra växthusen till en integrerande del av Hagaparken, dvs. att göra om åtminstone en del av dem till anläggningar för visning för allmänheten. Så har redan skett delvis, eftersom Fjärilsmuseet använder ett par av växthusen. Man bör dock naturligtvis överväga risken för dubblering av de insatser som görs för att utveckla Bergianska trädgården på andra sidan Brunnsviken.
Å andra sidan finns möjligheten att fortsätta verksamheten, men med inriktning på växtförsäljning till allmänheten. En sådan utveckling förefaller dock mycket tveksam, och exemplet från växtförsäljningen bredvid Bergianska trädgården manar knappast till efterföljd.
En tredje möjlighet är att riva delar av anläggningen och att låta den friställda marken ingå i Hagaparken. Då skulle förbindelserna norrut till Frösundavik kunna förbättras avsevärt.
Frågan om Haga trädgårds framtida användning måste få en snabb lösning. I annat fall är risken avsevärd för att ett stort och viktigt område i parken kommer att befinna sig i förfall under överskådlig tid.
Frösundavik
I Frösundavik har som nämnts SAS-kontoret byggts ut och vidare har den gamla kasernen renoverats och blivit ett stilfullt kontor samtidigt som det byggts ut med en hotell- och konferensanläggning. Genom avtal med Solna stad har fastighetsägarna förbundit sig att anlägga strandpromenader och andra parkvägar och att hålla grönområdena tillgängliga för allmänheten. Upprustningen är delvis slutförd, delvis inför sin nära fullbordan.
De delar av det gamla militärområdet som ligger söder om Frösundaviks allé ägs av Solna stad. De utgörs i huvudsak av hårdgjord impedimentmark med spridda byggnader, delvis med bevarandevärde men hittills utan bestämd framtida användning. I sitt nuvarande skick bidrar de inte till att komplettera Hagaparken som rekreationsområde.
Ett aktuellt förslag som Solna stad överväger är att en samlad grupp av tre eller fyra av de gamla militära byggnaderna skulle renoveras och få en framtida användning som rehabiliteringsanläggning för rörelsehindrade. Det kan då också bli aktuellt med en viss kompletteringsbebyggelse. Bl.a. bör övervägas att bygga en simhall i området. Den skulle i så fall under vardagar kunna användas som en del av rehabiliteringsanläggningen och under helger och kvällar vara tillgänglig för allmänheten. Varje ny bebyggelse måste givetvis i skala och utformning anpassas till de befintliga husen. -- Den konstgjorda kulle som finns i området -- ett försök att återställa en del av Stockholmsåsen -- är enligt sedan länge presenterade planer avsedd att bli skidbacke.
I en av byggnaderna förvaras sedan några år merparten av delarna till en kopia av ett kinesiskt tempel. Templet har en intressant bakgrund med anknytning till Sven Hedin, och flera möjligheter att finna en finansiär för ett återuppförande har undersökts, hittills utan resultat. Byggnaden måste anses vara av stort kulturhistoriskt intresse och skulle enligt stadens mening kunna bli en stor attraktion i Hagaparkens närhet.
I avtalet från mitten av 1980-talet om SAS' förvärv av marken har Solna stad förbundit sig att verka för att SAS får rätt genom detaljplan att i två etapper uppföra byggnader för sitt koncernkontor.
För den första etappen finns detaljplan som medger att 70000 m2 får byggas. Härav har hittills ca 50000 m2 utnyttjats. Huvuddelen av den ej utnyttjade byggrätten avser två datahallar norr om det färdiga kontoret och placerade längs Uppsalavägen.
Såvitt Solna stad har sig bekant har SAS inga planer på att inom en nära framtid aktualisera den andra byggnadsetappen. När den frågan åter kan bli aktuell kan inte nu bedömas. Det är därför svårt att nu bilda sig en uppfattning om hur den slutliga bebyggelsen på SAS' mark bör gestaltas.
Ulriksdals trafikplats
Vid Brunnsvikens norra spets ligger Ulriksdals trafikplats, som utgör korsningen mellan Uppsalavägen och Enköpingsvägen-Bergshamravägen. Den förra vägen har som nämnts en dygnstrafik om uppemot 100000 fordon per dygn och de två senare om ca 30000 fordon per dygn. Med den belastningen kan det förr eller senare behövas en utbyggnad till ett fullständigt s.k. klöverblad.
Trafikplatsen och vägarna stör miljön kraftigt, och dessutom, som påpekas i en av motionerna, skär Bergshamravägen av Hagaparksområdet från Ulriksdals slottspark. I Solna bedrivs ett planarbete som syftar till att möjliggöra ett bredare parkstråk mellan vägarna och Brunnsviken genom en viss utfyllnad av den senare. Vattendom som medger utfyllnaden har nyligen meddelats.
Om miljön skall förbättras radikalt bör emellertid också trafikanläggningen snarast få sin slutliga utformning. I en studie av denna bör också möjligheten att sänka Bergshamravägen undersökas.
Ulriksdals slottspark
Inga andra förändringar än den senast nämnda som berör Ulriksdals slottspark är aktuella. I en relativt nära framtid måste dock avgöras hur området skall knytas an till grönstråket i Igelbäckens dalgång.
Kraftlinor
Genom Bergshamra och vidare över Brunnsvikens nordligaste del går stora kraftlinor tillhöriga Stockholm Energi. Sedan några år pågår diskussioner om hur dessa skall kunna förläggas i tunnel. Den viktigaste orsaken till att diskussionerna förs är farhågorna för hälsoeffekterna av de olika fält som bildas runt högspänningsledningarna.
Utseendemässigt skulle området vinna mycket på om kraftlinorna kan förläggas i marken, men kostnaderna är mycket betydande och stora tekniska problem finns kvar att lösa.
Sammanfattande slutsatser
Syftet med den nu gjorda redovisningen av det stora antalet tänkbara förändringar som berör Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal är rent allmänt att ge en fyllig bakgrund till de olika överväganden som måste göras i en diskussion om områdenas framtida ställning.
Syftet är också att påvisa dels att åtskilligt finns att göra för att förhöja områdenas rekreationsvärde, dels att de olika delfrågorna ofta är komplicerade och att de önskvärda lösningarna i många fall kräver stora investeringar. Att bara diskutera olika typer av skyddsföreskrifter kan inte leda till lösningen av de verkliga problemen.
Solna stad vill verka aktivt för att bevara och förstärka Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som ett område för rekreation och fritid med inriktning på kultur- och naturminnesvård. Detta innebär naturligtvis att området skall skyddas mot exploatering och andra förändringar än sådana som är väl förenliga med det övergripande syftet.
Detta syfte kan nås genom tillämpning av plan- och bygglagen (PBL) och med beaktande av naturresurslagen och kulturminneslagen. Därutöver behövs emellertid någon form av program för de olika områdena. I programmet bör närmare beskrivas de insatser som bör göras för att realisera syftena med plan- eller områdesbestämmelserna. Programmet måste säkerligen också med hänsyn till de stora ekonomiska åtagandena som blir aktuella innehålla någon form av prioriteringar mellan olika åtgärder.
Stockholms stad och Solna stad samarbetar för att skapa ett underlag för en gemensam bedömning av hur olika aktuella förslag till bebyggelse och andra förändringar kan påverka området. Detta underlag är i första hand avsett för ett planarbete som de båda städerna avser att bedriva i samråd med varandra. För planarbetet finns i PBL regler som garanterar insyn och medverkan från alla intressenter, såväl markägare som föreningar och allmänhet.
I arbetet med att ta fram ett program är det alldeles nödvändigt att samarbete sker med staten i dess egenskap av störste markägare i området. Vidare bör i det arbetet representanter för olika grupperingar delta, däribland inte minst för de 22 föreningar som står bakom förslaget om en EKO-park i området.
Solna stad skulle välkomna ett uttalande från riksdagen om att staten bör delta i ett arbete som syftar till att förstärka Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som kulturpark, präglade av en föredömlig vård av kulturminnen och natur, till glädje för alla Storstockholms och alla Sveriges invånare.
Reservationer
Moderata gruppen (Solna kommun)
Det föreslagna remissyttrandet utgör en ambitiös inventering av både befintliga förhållanden och diskuterade/planerade förändringar i området. Därtill bekräftas kända ställningstaganden och lämnas förslag till ställningstaganden avseende bl.a. det föreslagna hotellet på den s.k. Bensinstationstomten i Stockholm.
Vi anser att det kan finnas skäl som talar för att utformningen av hotellet prövas eller t.o.m. att det bör undersökas om det är den bästa placeringen i området av hotellet. Men att kalla det nuvarande förslaget "en ogenomtänkt meningslöshet" utesluter att moderaterna kan ställa sig bakom förslaget till remissyttrande i denna del. Med hänvisning till den samplanering som sker med Stockholm anser vi inte att Solna skall ta sådant kategoriskt avstånd till nuvarande förslag till hotell. Solna borde i stället eftersträva en samlad lösning tillsammans med Stockholms stad och övriga intressenter.
Vår uppfattning om Stallmästaregården skiljer sig också från s/fp-förslaget. Vi anser att Solna skall avvisa tanken på nybyggnation av hotell i anslutning till "Stallis". Enligt vår sedan länge kända uppfattning bör Solna däremot aktivt medverka till ett samarbete mellan hotellintressenterna och Stallmästaregården. Denna vår uppfattning och linje om samlad lösning innefattar också den s.k. ABA-tomten och Haga Tingshus.
Kommunstyrelsen föreslås besluta
att till Riksdagens jordbruksutskott överlämna och i huvudsak åberopa föreliggande förslag till yttrande med vad ovan anförts.
Centern (Solna kommun)
Med tillfredsställelse har Solna-Centern noterat det ökande intresset för att skydda de omistliga kultur- och naturvärdena i det gröna bältet från Fjäderholmarna/Djurgården över Haga/Brunnsviken samt Edsvikens strand med Ulriksdals slottsområde och Sörentorp.
Sedan lång tid har vi med oro konstaterat att skyddet för dessa värdefulla områden varit otillräckligt. Både i Stockholm och i Solna har "intrång" skett och sker. Ett exempel är Frösundavik, som i Solnas generalplan 75 markerats som grönområde, avsett att fastställas. Ändå exploaterades området och t.o.m. strandskyddet upphävdes. Ett annat exempel är det nära förestående intrånget i Bellevue i Stockholm. Uteslutande en stark folkopinion till skydd för Hagaparken avvärjde vägverkets planerade, omfattande intrång i Hagaparken och en miljöstörande höjning av vägbanan vid Haga Norra, som en majoritet i Solna kommun accepterat.
Solna-Centern anser det uppenbart, att ett avsevärt starkare skydd än nuvarande regelverk med PBL, naturresurslagen m.m. krävs för rädda bl.a. Haga/Brunnsvikenområdet från att ytterligare decimeras. Området har omistliga värden för invånarna i Stockholms-regionen och är dessutom av riksintresse. Det bör utvecklas till en nationell kultur- och naturpark. Haga-Brunnsvikens Vänner har valt att kalla området "Ekopark" och begär, att denna skyddas genom lag.
I likalydande motioner i Solna och Stockholm har centern föreslagit att en gemensam, fördjupad översiktsplan utarbetas för området runt Brunnsviken. Att staten m.fl. medverkar i planarbetet är nödvändigt. Av yttrandet framgår att arbetet påbörjats. Givetvis utgår vi från att planen kommer att ställas ut under rimlig tid för att alla intresserade skall kunna ta del av förslaget. Vi förutsätter också att både Solna och Stockholms stad och staten under den tid planeringsarbetet pågår avstår från nya, omfattande ingrepp i Ekoparken.
Solna kommuns yttrande över riksdagsmotionerna ger en god överblick över de aktuella problemställningarna i området. Solna-Centern har i vissa fall en avvikande mening och drar andra slutsatser än kommunstyrelsen. Till detta återkommer vi i annat sammanhang.
Med hänvisning till ovanstående reserverar jag mig mot kommunstyrelsens yttrande och har yrkat att Solna kommun skall tillstyrka intentionerna i de riksdagsmotioner som begär att Haga/Brunnsvikenområdet m.m. utvecklas till nationell nybebyggelse och annan exploatering.
Särskilt yttrande av Vänsterpartiet (Solna kommun)
Vänsterpartiet uttalar som sin mening att Haga-Brunnsvikenområdet utvecklas till en nationell kulturpark och skyddas från miljöstörande nybebyggelse och annan exploatering. Att i princip godta den skrivning som överlämnats om remissvar. Dock att remissvaret kunnat vara tydligare i vissa stycken.
Linjenämnden för gymnastik- och idrottshögskolan, högskolan för lärarutbildning i Stockholm
De områden som berörs i motionerna är unika och skyddsvärda utifrån många olika synvinklar. Till de mera uppenbara skälen för områdenas bevarande, såsom dess natur- och kulturvärden, vill Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) foga följande skäl:
1) GIH finner det angeläget att bl.a. se de aktuella naturområdena ur ett allmänt perspektiv av stads- och regionplanering.
Större naturområden i stadsmiljöns närområde skall bl.a. ses utifrån ett perspektiv av att de underlättar och stimulerar till fysisk aktivitet i form av rekreation, friluftsliv och idrott. De har därigenom en stor betydelse för att upprätthålla en god hälsa och motverka ohälsa. Detta är en mycket viktig aspekt då den urbana miljön i sig på många sätt utgör ett hinder för fysisk aktivitet.
För att naturområden skall vara stimulerande att vistas i ur ovanstående perspektiv krävs bl.a. att de just till sin storlek är omfattande.
Genom betydelsen av nära naturområden för hälsan representerar de stora dolda ekonomiska värden som tillsammans med många andra värden ej så lätt låter sig kvantifieras i ekonomiska termer men ändå måste vägas in vid stads- och regionplanering.
Allt talar för att möjligheten till fysisk aktivitet och rekreation i denna form av nära naturområden kommer att bli allt mer väsentlig i framtiden. Samhällsekonomiskt ligger det stora värden i att det inte krävs bilresor för att nå dem, de är inte resurskrävande, behöver ej värmas upp etc. De kan nyttjas av alla och under alla tider på dygnet utan särskilda kostnader för den enskilde. Av olika skäl är de också av stort värde för de svaga i samhället.
Det skall också betonas att denna typ av områden är av stor betydelse för skolornas undervisning i biologi, idrott och hälsa samt miljöfrågor.
De aktuella områdena utgör en grön korridor helt intill storstaden. Inom en snar framtid kommer ytterligare 25--30000 människor bo helt intill detta sammanhängande naturområde i och med det planerade bebyggandet av bl.a. Norra stationsområdet, Frösunda och Ulriksdalsområdet.
Betydelsen av områdena för idrott och friskvård illustreras också av att de skapat förutsättningar för motionslopp såsom Bellmansstafetten och Tjejmilen vilka engagerar tiotusentals deltagare.
Att ge de aktuella områdena ett långsiktigt skydd mot exploateringar framstår därför som i hög grad angeläget.
2) GIH utbildar idrottslärare för hela landets behov inom skolan och idrottsrörelsen. Fr.o.m. 1992 kommer GIH även utbilda för samhällets behov inom friskvården.
GIH är förlagt till Norra Djurgården. Denna lokalisering skall ses mot bakgrund av högskolans behov av angränsande naturområden för utbildningen i ämnena friluftsliv, vissa idrottsgrenar, såsom orientering, samt ekologiskt orienterad integrering med andra ämnen. För denna undervisning nyttjas även Södra Djurgården samt Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
I och med årets gymnasiereform får miljöfrågor en huvudroll i skolan. I propositionstexten anges att miljöfrågor skall genomsyra hela gymnasieundervisningen. Allt talar således för att dessa naturområden kommer få en än större betydelse i GIH:s utbildning.
För att denna undervisning skall vara meningsfull eller över huvud taget skall kunna genomföras krävs stora sammanhållna naturområden. De aktuella områdena är också särskilt lämpade i det att de innehåller skiftande naturtyper och biotoper med en rik flora och fauna.
3) GIH grundades 1813 av Per Henrik Ling. Gården Annelund vid Frösundavik var Per Henrik Lings boställe åren 1822--39. Det är känt att denna miljö och naturen var en viktig inspirationskälla för Ling. Denna plats, och den intilliggande gravplatsen där flera märkesmän inom gymnastiken och sjukgymnastiken är begravda, representerar kulturhistoriska värden av internationell betydelse. Området är också klassat av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturminnesvården.
Detta till trots har SAS planer på ytterligare exploateringar i anslutning till Annelund. GIH vill påpeka det angelägna i att dessa planer omprövas och andra lösningar på ev. exploateringsbehov sökes.
Sammanfattning
Linjenämnden för GIH vill mot bakgrund av: 1) vikten av storstadsnära naturområden för fysisk aktivitet och hälsa, 2) GIH:s direkta behov av de aktuella områdena för dess utbildning, samt 3) GIH:s ansvar att värna kulturarvet inom kroppsövningarnas område, påpeka det angelägna i att riksdagen fattar beslut så att ovanstående naturområden ges ett bestående skydd mot exploateringar och att det inom ramen för riksdagens beslut ges möjlighet att ompröva detaljplaner som innebär exploatering av naturområdena. Björn Ekblom
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
Riksdagens jordbruksutskott har den 4 juni 1991 för yttrande remitterat rubricerade motioner till ett antal myndigheter och organisationer.
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, vars ändamål också innefattar främjande av kulturminnesvården, finner de i motionerna väckta frågorna vara av utomordentlig vikt och vill till Riksdagen som sin mening framföra följande.
Det i stort sett sammanhängande området Södra och Norra Djurgården, Haga/Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp inrymmer natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i.
Enligt Vitterhetsakademiens mening finns inget område av jämförlig storlek i vårt land som det finns starkare motiv för att lagskydda. Akademien finner den särskilda utredning i frågan som under namnet "Ekoparken -- förslag till skydd" har genomförts av Naturens Hus, Stora Skuggan, på uppdrag av Ståthållarämbetet klargörande både vad gäller områdets värden och de frågor som hänger samman med bevarandeplanering.
Varje ofrånkomlig förändring i bebyggelse och markanvändning inom området, t.ex. för universitetet och tekniska högskolans behov måste ske med största omsorg och erforderlig kostnad nedläggas på utformning och placering. För trafikleder i området måste särskilda kostnader accepteras för bevarande av natur- och kulturmiljön.
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien anser att Riksdagen med anledning av rubricerade motioner bör vidta erforderliga åtgärder för
att ge natur- och kulturmiljöerna inom Norra och Södra Djurgården, Haga/Brunnsviken samt Ulriksdal/Sörentorp betryggande lagskydd;
att härför erforderlig utredning och översiktsplanering genomförs snarast;
att kostnader och tidsplan för restaurering och eventuellt återställande av djurgårdsmark som fått annan, mindre värdefull användning utreds;
att pågående planering och gällande planer för bostadsbebyggelse och annan kommersiell bebyggelse i området omprövas i syfte att förhindra ytterligare förluster i natur- och kulturvärden.
Detta yttrande har utarbetats av professor Staffan Helmfrid, ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm den 1 oktober 1991 00>Stig Strömholm33>Erik Frykman 00>Akademiens Preses33>Akademiens sekreterare
Kungl. Musikaliska Akademien
Musikaliska akademien har av Kommittén för Gustavianska Parken anmodats att yttra sig över de tre riksdagsmotioner som väckts angående skydd av Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
Den gustavianska epokens kulturella skapande framstår i internationell jämförelse alltmer som det måhända allra mest säregna och unika konstnärligt intressanta som framkommit i Sverige. Till minnesmärken från denna tid hör inte bara byggnader, musikverk, litteratur etc. utan också de miljöer i vilka verken skapades och som var en väsentlig förutsättning för deras tillkomst. I detta avseende är byggnader och parkmiljöer i området kring Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården av oskattbart värde, till stora delar bevarade i så gott som ursprungligt skick. Akademien hänvisar till den rad av betydande och/eller mycket kända och folkkära tonkonstnärer, vilka har haft eller har anknytning till de miljöer, som är belägna inom "Gustavianska Parken": Carl Michael Bellman, Joseph Martin Kraus, Prins Gustaf, Evert Taube för att nämna de mest kända. Det gäller förutvarande bostäder, monument, gravstenar eller andra minnesmärken och generellt naturmiljöer som inspirerat tonkonstnärerna.
Ingrepp i parkområdena förorsakar skador som aldrig kan repareras och att återställa vad som en gång går förlorat är icke möjligt. Det är för övrigt mycket angeläget att hela området fredas från ytterligare åverkan i form av bebyggelse eller väganläggningar, inte minst av det skälet att det i sin helhet bör vara tillgängligt för promenad- och vandringsstråk utan vare sig visuella eller fysiska hinder.
Akademien uttalar sitt stöd till motionerna för bevarande av Haga-Brunnsviken som nationell natur- och kulturpark och stödjer även varmt de initiativ som tagits för att utvidga skyddet även till Norra och Södra Djurgården för att bilda en sammanhängande park som fredas mot ytterligare exploateringar.
Akademien vill understryka att de områden det här gäller inte till någon del kan anses vara en "exploateringsresurs" -- någon sådan existerar icke längre i och kring Stockholms centrum, om vår huvudstad skall kunna förbli en ort där människor lever och verkar under vad som kan betecknas som drägliga förhållanden. Stockholm den 15 oktober 1991 00>Anders R. Öhman33>Bengt Holmstrand 00>Preses33>Ständig sekreterare
Kungl. Akademien för De Fria Konsterna
Efter att ha tagit del av rubricerade motioner har Kungl. Akademien för De Fria Konsterna konstaterat att de behandlar frågor som till stor del ligger inom dess intresse- och kompetensområden. Akademien har därför beslutat att kortfattat meddela utskottet sina synpunkter på motionerna och på behovet av långsiktiga åtgärder för att säkra skyddet och utvecklingen av de kultur- och naturvärden som ryms inom Haga-Brunnsvikenområdet och angränsande områden.
Pär Granstedts och Karin Söders motion gäller Haga-Brunnsvikenområdet. Hans Göran Francks och Jan Strömdahls motion berör därutöver Ulriksdalsområdet. Den motion som inlämnats av Anna Horn af Rantzien m.fl. avser hela området från Fjäderholmarna/Södra Djurgården i SO till Ulriksdal/Sörentorp i NV. Oberoende av hur de olika motionärerna valt att avgränsa området för sina framställningar konstaterar akademien som utgångspunkt för sina kommentarer till motionerna
att området rymmer märkliga kultur- och naturvärden,
att dess kulturvärden är knutna till framstående insatser under flera sekel inom byggnadskonst, trädgårdskonst samt park- och landskapskonst och i många fall också till kulturinsatser av annat slag,
att dessa kulturvärden utgör en uppfordrande inspirationskälla också för dagens konstnärliga och kulturella verksamheter, vilket kräver kreativa insatser också av dagens planerare, arkitekter och beslutsfattare,
att skyddet, vården, levandegörandet och utvecklingen av områdets värden är en nationell angelägenhet,
att konflikter mellan skyddet av området och samhällets förändringsbehov skall lösas så att områdets värden inte äventyras,
att området trots att det är ett område med kulturvärden av riksintresse enligt naturresurslagen, hotas av aktuella förändrings- och exploateringsplaner vilkas förverkligande uppenbart skulle komma att påtagligt inkräkta på dessa värden.
Motionärerna har således från akademiens utgångspunkter väl tecknat det hårda exploateringstryck som nu hotar området. Ytterligare ett antal anspråk på att få etablera sig i området skulle kunna räknas upp. Detta är dock knappast nödvändigt för att det skall stå fullkomligt klart att områdets kulturvärden står på spel. Om man i likhet med akademien anser att dessa värden är av största nationell och -- i flera fall -- internationell betydelse är det uppenbart att något är fel. Antingen är det skydd som området skall åtnjuta genom naturresurslagens, kulturminneslagens, och plan- och bygglagens bestämmelser för svagt eller också tillämpar de ansvariga organen inte lagarna som avsett är.
Det är väsentligt att beträffande detta område av riksintresse de nationella intressena inte ges mindre vikt än de regionala och i synnerhet de kommunala. Det kan tänkas att det från denna synpunkt är en klar nackdel att statsintresset i första hand företräds av länsstyrelsens styrelse med dess starka lokala inslag. Synnerliga skäl talar för att utskottet bör föranstalta om en översyn av naturresurslagen i syfte att beslutssystemet byggs upp så att de nationella intressena tillgodoses i tillräcklig mån. I vart fall har vårt nuvarande plan- och beslutssystem inte bringats att fungera till ett tillfredsställande försvar för områdets skönhets- och kulturvärden.
Akademien instämmer i motionärernas yrkanden om att riksdagen nu bestämt bör uttala sig för ett ökat och definitivt skydd för området såsom det definierats i riksantikvarieämbetets beslut om riksintressen i Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att statsmakterna engagerar sig starkare i utvecklingen. På regeringens bord ligger planärendet om ny, mycket omfattande bebyggelse i Bellevueparken, en park med tillhörande byggnader som Riksantikvarieämbetet begärt att länsstyrelsen -- tills vidare utan resultat -- skall lagskydda. Ett underkännande av denna utbyggnadsplan är ett nödvändigt första steg. Därnäst anser akademien det vara angeläget att regeringen vidtar någon av följande åtgärder:
förelägger Stockholms och Solna kommun att inom ett år anta sådana bestämmelser som behövs för att för framtiden slutgiltigt skydda området som den stora nationella kulturpark den varit i flera hundra år. Akademien syftar här på den möjlighet som ges regeringen i plan- och bygglagens 12 kapitel. Med hänsyn till kommunernas hittillsvarande agerande synes det nödvändigt att regeringen samtidigt tillsätter en utredningsman som inledningsvis formulerar de krav som måste ställas på sådana områdesbestämmelser.
uppdrar åt länsstyrelsen att genomföra ett statligt skydd av området genom kombination av förordnanden enligt kulturminneslagen och naturvårdslagen samt att kontinuerligt hålla regeringen underrättad om hur arbetet fortskrider.
inför en särskild hushållningsbestämmelse för området i naturresurslagens 3 kap. I sådant fall måste dock bestämmelsen göras mer precis än övriga bestämmelser i kapitlet. 00>Philip von Schantz33>Bo Sylvan 00>Preses33>Ständig sekreterare
Naturskyddsföreningen i Stockholms län
Naturskyddsföreningen i Stockholms län finner det angeläget att skydda och bevara "Ekoparken". Området är rikt på värdefull känslig natur med i hög grad skyddsvärd flora, fauna och rika kulturvärden. Det område som innefattas i begreppet Ekoparken är i dag genomskuret av gator, vägar och en mängd byggnader av olika slag.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att skydda och beivra Ekoparkens resterande natur- och vattenområden. Vi måste sätta stopp för fortsatt exploatering. Rovdrift har kännetecknat våra ingrepp i detta utomordentliga naturområde. Redan 1913 motionerades i riksdagen om att bevara hela Djurgården. Trots detta har man efter diverse turer till dags dato förbrukat två tredjedelar av området. Hela Ekoparken inrymmer så mycken skyddsvärd natur att det är i hög grad förvånansvärt att inte beslutande politiker och myndigheter satt ett exploateringsstopp långt tidigare!
Utöver naturintressena får vi ej glömma de unika kulturvärden som ryms inom Ekoparkens räjong. Dessa skall skyddas för all framtid. Tänk bara på våra tre underbara slott med kringliggande parkområden. Här må även nämnas att Ekoparken inrymmer ett av norra Europas förnämsta ekbestånd, övriga rariteter ej att förglömma.
Ekoparken är också ett förnämligt närnaturområde med hög tillgänglighet för ett stort antal stockholmare. Vidare utgör hela området en betydelsefull förbindelselänk från centrala storstaden i en nordvästlig båge upp mot Järvafältet och Gröna Bältet. Trots begränsningar i statuterna för skydd av naturområden, anser vi att speciella omständigheter föreligger i fallet Ekoparken. Vilken form av skyddsinstrument som kommer att tillämpas är därför av underordnad betydelse. Det väsentliga är att området får ett varaktigt skydd.
I vår litteratur är Djurgården, Haga, Ulriksdal och en mängd gårdar, torp, krogar etc. rikt representerade. Detta minner om ett kulturarv från svunna tider väl värt att omhulda och bevara. Bellmans rika sångskatt återspeglar och beskriver på ett livfullt sätt naturen och tidigare generationers strävsamma liv i just dessa marker. Bara detta är ett starkt skäl att pietetsfullt bevara vad som återstår.
Framfört förslag om ett moratorium på tre år innan några beslut fattas om eventuella ingrepp i Ekoparksområdet bifaller vi på det allra varmaste. Alla beslutsfattare måste besinna sig inför kommande generationer. Ingreppen måste minimeras. Ekonomiska och övriga exploateringsintressen måste vika för alla tunga argument som framförts för ett bevarande. Arne Marténg Ordf.
Friluftsfrämjandet, Stockholms Distriktsförbund
Friluftsfrämjandets riksorganisation har erhållit ovannämnda ärende för yttrande.
Vi vill härmed som Friluftsfrämjandets svar avge följande synpunkter på förslaget.
Hoten mot friluftslivet i Stockholm
Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10000 invånare per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet kommer många av Stockholms värdefullaste grönområden att exploateras. Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att nya trafikleder måste byggas. Så länge Stockholm växer och trafiken ökar blir det allt angelägnare för samhället att skydda och bevara frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt närmiljön kring bostäderna.
Regionplanekontorets rapport "En skogsbacke i handen" pekar på att över 240000 hushåll i regionen saknar tillgång till strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32000 hushåll promenadområde och hela 144000 hushåll strövområde!
Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som inkluderar bl.a. markerna kring Haga-Brunnsviken. I dag utgör detta område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.
Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen, ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så kallade Österleden.
Det aktuella områdets bevarande värde
I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen Järvafältet med Igelbäckens dalgång.
För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt naturvårdslagen, kulturminneslagen och naturresurslagen. Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna genomföras.
Kring Barnens Timmerstuga på Norra Djurgården bedriver Stora Skuggans lokalavdelning av Friluftsfrämjandet sin verksamhet. Intill planeras nu tusen lägenheter som kraftigt skulle inverka på barnverksamheten. Förutom minskade strövarområden skulle trafiken öka markant med buller och luftföroreningar som följd.
Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för hundratusentals stockholmare. Mycket av djurlivet och växtligheten finns intakt än idag.
Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
När det gäller det aktuella områdets framtid har dock samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära fritidsområden.
Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området. Åke Rosenquist Ordförande
Kommittén för Gustavianska Parken
Undertecknade är ledamöter i Kommittén för Gustavianska Parken som bildades i augusti 1991 med syfte att verka för Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet som nationell natur- och kulturpark.
Kommittén menar emellertid att det i lika hög grad är angeläget att, som ges uttryck för i motion 1990/91:Jo727, Norra och Södra Djurgården blir delar i en sammanhängande nationell natur- och kulturpark.
Området är i sin helhet, med undantag av Sörentorp, klassificerat som riksintresse för kulturminnesvården enligt Riksantikvarieämbetets beslut 87-11-05. Att Sörentorp inkluderas i området är motiverat såsom skyddszon för Ulriksdalsområdet och som port ut mot Järvafältet.
Det unika i områdenas natur- och kulturvärden kan inte nog understrykas. I motionerna behandlas dessa endast fragmentariskt och översiktligt. Det är ej kommitténs avsikt att här ge en beskrivning av värdena i sin helhet, blott konstatera att kännedom om desamma är av vikt för att rätt förstå hur angelägna de mål som uttrycks i motionerna är.
De mycket stora värden som det handlar om är betydelsefulla både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Bevarandet av dessa värden är således i hög grad en nationell angelägenhet.
I tider då länders attraktionskraft diskuteras utifrån ett europeiskt perspektiv är alla ense om vikten av att länders kulturella särart bibehålls och förstärks. Tanken om en nationell natur- och kulturpark kan även ses ur denna synvinkel. Området har all möjlighet att bli något särdeles unikt sett ur ett internationellt perspektiv. Men då måste en kursändring rörande synen på markanvändningen komma till stånd nu.
Motionerna kan sägas vara en reaktion på de omfattande exploateringsplaner av områdena som finns (se bl.a. bilaga). Motionernas mål är emellertid lika angelägna oavsett dessa hot. Motionerna berör, förutom behovet av bestående skydd av natur- och kulturmiljöerna, även trafikfrågor, restauration av parkmiljöer samt upprustning av Bergianska trädgården. Kommittén för Gustavianska Parken vill här kommentera motionerna och även ange andra angelägna åtgärder vilka i hög grad motiverar statliga insatser.
Med hänsyn till kommitténs syfte begränsar sig kommentarerna till i första hand Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
Skydd mot exploateringar
Området har, som nämns i motionerna, under senare tid börjat betraktas som en exploateringsresurs. Såväl i regionplan 90 som i Stockholms stads och Solna kommuns översiktsplaner betecknas delar av riksintresseområdet som utbyggnadsmark.
Kommittén för Gustavianska Parken menar att området måste betraktas som i princip färdigutbyggt. Det är inte acceptabelt att ta området i anspråk för bostadsbebyggande även om bostadsbehovet är stort. Detsamma gäller andra former av bebyggelse.
Vissa behov av byggande för bl.a. Stockholms Universitet bör lösas inom nu bebyggda områden.
Natur- och kulturmiljöer som hittills undgått exploatering måste ges ett bestående skydd.
Fastställda detaljplaner som ännu inte genomförts men som innebär exploatering av området bör omprövas.
Bebyggande intill parkområdet ställer stora krav på anpassning. Karaktären av natur- och kulturmiljö av riksintresse får ej tas i anspråk av störande bebyggelse.
Sammanfattningsvis önskar Kommittén för Gustavianska Parken framhålla att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild måste överordnas exploateringsintresset.
Trafikfrågor
Trafik genom och intill de unika naturområdena skapar vissa problem. Dessa går emellertid att lösa och det är mycket angeläget att så sker. Förutsättningarna att skapa långsiktigt hållbara lösningar finns nu: Bellevue- och Värtalänkarna skall projekteras, byggande intill vägarna (vid Frösunda och Ulriksdalsfältet) har inte påbörjats. Möjligheten till långsiktigt handlande finns därmed kvar.
Behovet av statliga insatser sammanhänger med områdets karaktär av riksintresse samt med att trafikfrågorna är knutna till tre Europavägar. Dessa går igenom (E3, E18) eller intill parkområdet (E4).
Efterhand som trafiken ökat har bullret blivit ett allt större miljöproblem. Bullret från motorlederna är särskilt problematiskt när vägarna går helt intill Brunnsviken och bullret därigenom får en vid spridning.
Det trafikbuller som alstras (>70 dB) överskrider med bred marginal Naturvårdsverkets riktvärden för rekreationsytor i tätbebyggelse (55dB) och friluftsområden (40 dB). Värdena för koloxid och kvävedioxid vid körbanekant överskrider WHOs riktvärden.
Vägarna skapar även problem genom att de splittrar grönområdena och försvårar tillgängligheten till dessa.
I motionerna berörs problemen med motorvägarna. E3:an mellan Ålkistan och Albano föreslås helt eller delvis sänkas ned i tunnel (1990/91:Jo727). Detsamma gäller Bergshamravägen (E18) omedelbart norr om Brunnsviken (1990/91:Jo807).
Dragning av vägar i tunnlar är resurskrävande företag men är särskilt angeläget när vinster i form av både reducering av buller, ökad tillgänglighet och kontakt mellan parkområdena, samt återskapande av kulturhistoriska helheter kan nås.
Med hänsyn till detta menar Kommittén för Gustavianska Parken att det är av särskild vikt:
1) att lägga del av Bergshamravägen (E18) i tunnel,
2) att ansluta E3:ans trafik till den planerade Bellevue- och Värtalänken i tunnel fr.o.m. Stockholms Universitet. Detta är ett begränsat tillägg till nuvarande planer på tunnel vilka innebär att anslutningen sker vid Albano, och
3) på olika andra ställen skapa enklare former av bulleravskärmning kring dessa vägar.
Kommittén för Gustavianska Parken menar emellertid att behovet av miljöbefrämjande åtgärder måste vidgas till att även gälla E4:an, särskilt vid norra Brunnsviken.
Planerna att bebygga Frösunda och Ulriksdalsfältet med 4500 bostäder samt kontor (se karta i bilaga) innebär att parkområdena vid norra delen av Brunnsviken får en starkt ökad betydelse och en motsvarande ökad belastning.
Dessa områden är beskurna genom byggandet av SAS huvudkontor vid Frösundavik. Samtidigt är den smala, nordligaste delen kraftigt bullerstörd från E4:an och vid Brunnsvikens norra ände går E4:an dikt an till Brunnsviken.
En utredning av trafik- och bullerproblem kring parkerna med förslag till långsiktiga lösningar är nödvändig. Denna bör även omfatta den planerade trafikplatsen vid Haga Norra som kommer ta del av Hagaparken i anspråk. Även trafiklösningen vid Norrtull bör ses över. Styrande för utvecklingen måste vara att minska bullret samt öka tillgängligheten för de boende utan att parkmark tas i anspråk.
En annan angelägen trafikfråga gäller järnvägen mellan Norra station och Värtahamnen och berörs nedan under punkten "Restauration m.m.".
Breddning av parkområdet
Vikten av att resterande natur- och kulturmiljöer fredas skall, som tidigare antytts, även ses mot bakgrund av den mycket omfattande bostadsbebyggelse som f.n. är under genomförande eller planeras vid Starrbäcksängen, Östra Station, Roslagstull, Norra Station, Frösunda och Ulriksdalsfältet.
Inom enbart de fyra sist angivna områdena, alla helt intill Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet, kommer ca 25--30000 människor att bo.
Det är därför i hög grad motiverat att parkområdena breddas där så är möjligt.
Restauration m.m.
Motion 1990/91:Jo704 tar upp behovet av restauration av parkmiljöerna kring Brunnsviken. Vi vill understryka vikten av en sådan.
Gustav III:s plan var att hela Brunnsvikenområdet från Bellevue till Ulriksdal skulle bli en sammanhängande kulturpark med Brunnsviken som en central parksjö. Mordet på kungen 1792 satte stopp på planernas genomförande i sin helhet, men Haga-, Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Dessa parker som anlades i engelsk parkstil är de förnämsta i sitt slag i landet. Vissa delar av dessa har förfallit men går att restaurera. Andra delar är vårdade men karaktären av engelsk park har delvis gått förlorad. Anledning finns att så vitt möjligt återställa de engelska parkerna. Åtgärder för upprustning av Bergianska trädgården (motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo727) är också angelägna.
Bellevueparken skadades avsevärt då järnvägen mellan Norra Station och Värtahamnen drogs fram i slutet av 1800-talet. Samma järnväg går igenom Norra Djurgården. I samband med det planerade bebyggandet av Norra stationsområdet diskuteras en överdäckning av järnvägen. Det är angeläget att i detta sammanhang pröva möjligheten att lägga hela eller resterande del av järnvägen i tunnel, ev. i direkt anslutning till Bellevue- och Värtalänken. Vinsterna skulle vara stora i det att helheten Hagaparken--Bellevueparken skulle kunna återskapas. Detta skulle också i hög grad förhöja Norrtull och Roslagstull som entréer till parken och återskapa den visuella kontakten mellan staden och Brunnsvikenområdet. En framdragning av järnvägen i tunnel skulle dessutom förbättra tillgängligheten för allmänheten till parkområdena, och inom vissa delar skulle mark frigöras för annan användning.
Sammanfattning
Kommittén för Gustavianska Parken menar att riksdagen bör fatta beslut så:
1) att natur- och kulturmiljöerna inom Haga--Brunnsviken, Ulriksdal/Sörentorp samt Norra och Södra Djurgården värnas som nationell natur- och kulturpark i former som ger ett bestående skydd,
2) att en fördjupad översiktsplanering med målsättning att skapa en nationell natur- och kulturpark i enlighet med motionerna och enligt ovan givna synpunkter genomförs av berörda kommuner i samarbete med länsstyrelsen, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Vägverket, Naturvårdsverket etc.
3) att berörda myndigheter får i uppdrag att utreda kostnader och tidsplan för ovan beskrivna lösningar av trafikfrågorna, breddning av parkområdena samt restauration av parkerna, och
4) att pågående planering och gällande planer för bebyggelse i området omprövas med utgångspunkt från en strävan att skapa en nationell natur- och kulturpark i området och på basis av den översiktsplanering och det utredningsmaterial som föreslås ovan.
Kommittén för Gustavianska Parken är medveten om att skapandet av en nationell natur- och kulturpark enligt ovan kommer kräva resurser som f.n. kan vara svåra att uppbringa.
Detta får emellertid inte hindra att man fattar beslut om erforderligt skydd etc., även om tidsplanen för lösning av bl.a. restauration och trafikfrågor skulle behöva bli utdragen.
Det är väsentligt att inse att de investeringar som görs kommer få stor betydelse för regionens attraktionskraft i ett internationellt perspektiv och att inriktningen av dessa investeringar måste ses i ett långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv.
Stockholm i oktober 1991 00>Kjerstin Dellert33>Bo Grandien71>Lars Gyllensten 00>teaterchef33>professor71>professor 00>Bengt Hamdahl33>Lennart Holm71>Lars Lönnroth 00>regeringsråd33>professor71>professor 00>Eva Nordenson33>Claes Ramel71>Stig Ramel 00>direktör33>professor71>direktör 00>Stig Strömholm33>Inez Svensson71>Per-Olof Åstrand 00>professor33>rektor71>professor genom 00>Eva Nordenson33>Per-Olof Åstrand71>Peter Schantz 00>ordf.33>v. ordf.71>sekr.
Underbilaga 5
Exploateringshot mot Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet
Hoten finns förtecknade nedan och har även markerats på en karta (bifogas). Hoten utgörs dels av akuta hot, dels av mer sonderande planer som för stunden inte är aktuella. För att ge en uppfattning om vilka volymer det är frågan om kan nämnas att Wenner-Gren Center motsvarar ca 10000 kvm och en Hötorgsskrapa ca 11000 kvm.
1) Enl. Byggnadsstyrelsens underlag till fördjupning av översiktsplan för Norra Djurgårdens institutionsområde: 1:1 Lilla Frescati -- 43000 kvm institutioner. 1:2 Frescati hage -- 5000 kvm inst. 1:3 Kräftriket -- 20000 kvm inst. + 800 kvm bostäder. 1:4 Albano -- 92000 kvm inst.
2) Enl. Stockholms stads översiktsplan 90 är motsvarande område ett utredningsområde men följande anges mer specifikt: 2:1 Trafikplats vid Albano (liknande den vid ex. Gullmarsplan). 2:2 Bostäder vid Roslagstulls sjukhus.
3) Stiftelsen Vetenskapsstaden -- gemensam för KTH, KI, SU, Handelshögskolan -- önskar bygga fysik- och matematikcentrum vid Albano.
4) Bellevueparken: 11000 kvm kontor norr om Sveaplans gymnasium. Ärendet har överklagats till regeringen. Bostadsdepartementet har sänt det på remiss till Boverket för svar senast 27/9 1991.
5) Norrtullsskrapan: 24-våningshotell som planeras bli 20 meter högre och med 4 ggr så stor volym (41000 kvm) som Wenner-Gren Center. Dessutom kultur- och handelscentrum på Norrtullstomten samt 37000 kvm kommersiellt centrum på Norra stationstomten. Byggnadsnämnden i Stockholm sköt på beslut om startpromemoria till efter valet.
6) Stallmästaregården: Ägaren önskar bygga 3-våningshotell i hästskoform runt Stallmästaregården. Byggnadsnämnden i Solna har givit planuppdrag för lösning som "leder till att Stallmästaregården bevaras som värdshus".
7) Nedlagda SAS-terminalen, den s.k. ABA-tomten: Inget aktuellt planförslag. Solna kommunstyrelse och byggnadsnämnden har uttalat att de är positiva till att något byggs för publika ändamål.
8) Frösundavik: Programarbete pågår för Frösundavik, 8:1 SAS har rätt enligt gällande detaljplan till att bygga ytterligare 20000 kvm kontor norr om gården Annelund. 8:2 Enligt avtal mellan SAS och kommunen skall Solna kommun verka för ytterligare 50000 kvm byggrätt för SAS. Dock skall den tillkommande bebyggelsen enligt avtalet vara förenlig med park- och naturintressen, och fylla en funktion för SAS HK. 8:3 Inom gamla militärområdet vid Frösundavik kommer det sannolikt att bli aktuellt med kompletterande bebyggelse av ospecificerad skala.
9) Norra delen av Brunnsviken: Planeras en igenfyllnad av sjön vid Polska udden. Byggnadsnämnden har beslutat i ärendet, medan beslutet i kommunfullmäktige har skjutits på till efter valet.
10) Domänverkshuset: Ägs nu av John Mattson Byggnads AB som har byggrätt norr om huset om 12000 kvm. Genomförandetiden går ut i juli 1992.
11) Sörentorp: F.n. Polishögskolans område, omnämns i Solnas översiktsplan 90 som tänkbart utbyggnadsområde.
Projekt EKOPARKEN WWF
Inledning
Projekt EKOPARKEN WWF som drivs vid Naturens Hus med stöd av Världsnaturfonden har anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner.
Projekt Ekoparken WWF inrättades av Världsnaturfonden i april 1991 och avsikten är att med hjälp av naturinventeringar, ekologiska skötselplaner biotopprojekt samt med naturpedagogiska aktiviteter (naturstigar, skyltar, foldrar, guidningar etc.) värna-vårda-visa Ekoparken för storstadens invånare och besökare. Projektet avses pågå i minst tre år.
Bifogat denna remiss finns två utredningar gjorda på uppdrag av Ståthållarämbetet: EKOPARKEN -- sammanhängande natur och kulturpark samt EKOPARKEN -- förslag till skydd. Vidare bifogas även nr 3/91 av WWF-EKO som innehåller en artikel om Ekoparken. I samband med presskonferens den 14 maj 1991 presenterades ett upprop om Ekoparken som 22 föreningar ställt sig bakom. Detta bifogas också liksom det program som gick av stapeln på Ekoparkens Dag den 25 augusti då området officiellt döptes till EKOPARKEN.
Utredningen EKOPARKEN -- sammanhängande natur och kulturpark är en idéskrift som översiktligt vill spegla områdets kvalitéer och möjligheter. Ståthållarämbetet ansåg efter en remissrunda att arbetet skulle konkretiseras med avseende på skyddsaspekten vilket ledde till utredningen EKOPARKEN -- förslag till skydd. I båda dessa speglas Naturens Hus och Projekt Ekoparken WWF:s inställning mycket utförligt. Några förtydliganden görs dock nedan.
Motionerna
Motionärerna behandlar inte samma geografiska område. Det är projektets uppfattning att namnet "Ekoparken" nu är så etablerat både hos politiker, planerare, organisationer och massmedia att det bör användas för området från Fjäderholmarna i sydost via Djurgården upp till Ulriksdal/Sörentorp i nordväst. Detta är ett sammanhängande område med starkt kunglig prägel och de gröna områdena är än i dag till stor del förvaltade av Ståthållarämbetet. I ett skede när ett skydd etableras för hela Ekoparken är det av värde att det finns föreningar som särskilt vill vårda och lyfta fram en "Gustaviansk Park" inom Haga-Brunnsviken och Ulriksdal. Haga-Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gustavianska Parken är exempel på föreningar som både arbetar på att bevara Ekoparken samtidigt som man särskilt vill lyfta delområdet kring Brunnsviken. Med denna markering stödjer Projekt Ekoparken de tre motionernas intentioner men anser att avgränsningen i miljöpartiets motion också bör vara Ekoparkens.
Förslag till skydd
Som påvisats i de bifogade utredningarna har Ekoparkområdet ett unikt innehåll av natur och kultur, även ur ett internationellt perspektiv. Området har utomordentliga natur- och kulturvärden, och är samtidigt en viktig grön lunga för stadens innevånare och besökare, väl beläget nära Stockholms innerstad (stenstaden). Det är av stor vikt att man för eftervärlden bevarar detta område. Egentligen skulle man för detta ändamål behöva ett nytt lagrum -- ett Ekoparkinstitut -- som samfällt skyddar natur och kultur. I utredningen "Ekoparken -- förslag till skydd" diskuteras detta i detalj. Utifrån de möjligheter som dagens lagstiftning ger föreslås följande:
Först och främst exploateringsmoratorium i form av ett interimistiskt naturreservat för de gröna områdena inom Ekoparken. Detta för att naturvärden riskerar att gå förlorade om vissa planer genomförs. Moratoriet bör fungera som ett stopp för fortsatt projektering/planering/exploatering under den tid -- tre år -- som moratoriet verkar. Under tiden då moratoriet verkar bör inventeringar ske och miljökonsekvensbeskrivningar utföras. Vidare bör arbete för att få till stånd ett naturreservat med gränser som ungefär motsvarar det interimistiska naturreservatet sättas igång. I områden med särskilt höga kulturella värden bör ett kommande naturreservat kombineras med "kulturreservat", d.v.s. skyddas med hjälp av lagen om kulturminnen. Moratoriet bör även gälla områden där exploateringar fysiskt inte ligger inom Ekoparkens gränser, men starkt påverkar den genom sin närhet. Exempel på detta är föreslagen bebyggelse väster E4 i Solna (Frösunda, Ulriksdals station, Järva krog m.m.). Grundprincipen i Ekoparken bör vara att ingen nybebyggelse ska komma till stånd som öppnar nya grönytor, samt att området i sin helhet ska ha rigorösa bestämmelser för skydd åt natur- och kulturlandskap.
Projekt Ekoparken WWF anser det angeläget att riksdagen verkar för att, för all framtid, säkerställa Ekoparkens natur- och kulturvärden. För att detta ska kunna ske krävs nu, förutom ett moratorium, ekonomiska resurser för att allsidigt kunna utreda områdets kvalitéer och behov. Detta område är av såväl nationellt som internationellt intresse. Henrik Waldenström
Underbilaga 6
EKOPARKEN -- förslag till skydd
-- -- -- Skyddsarbetet kan lämpligen ske på följande sätt:
1. Länsstyrelsen utfärdar exploateringsmoratorium
Länsstyrelsen utfärdar moratorium mot fastställande av detaljplaner inom Ekoparkens område tills natur- och kulturvärdena inom området är fullständigt belysta. Detta kan ske antingen genom överenskommelse mellan länsstyrelsen, Stockholms stad och Solna stad samt Lidingö kommun att "frysa utvecklingen" och/eller genom att länsstyrelsen förordnar om interimistiskt naturreservat (paragraf 11 Naturvårdslagen) för tre år med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Detta p.g.a. att naturvärden inom Ekoparkens område riskerar att gå förlorade.
2. Stockholm och Solna begär delegation för naturreservat
Stockholms stad och/eller Solna stad begär delegation hos länsstyrelsen att bilda naturreservat. Stockholm och/eller Solna beslutar därefter om interimistiskt naturreservat.
I vilket fall så bör en Ekoparkutredning tillsättas. Länsstyrelsen bör ta initiativ till en allsidigt sammansatt Ekoparkutredning vari bör ingå Stockholms stad, Solna stad, Lidingö kommun (Fjäderholmarna), byggnadsstyrelsen, projekt Ekoparken WWF, ideella föreningar, politiska partier. Arbetet bör ske utan tidspress och omfatta Ekoparken som en helhet. Ingen icke påbörjad exploatering får starta innan utredningens resultat är klart och all planering/projektering bör läggas i malpåse under tiden.
Förslag till interimistiskt naturreservat
Först och främst bör ett exploateringsmoratorium komma till stånd. Detta bör innebära att ett interimistiskt naturreservat kommer till stånd för att betona de starka värden som finns i området som är mycket mer än bara "grönområde". Nedan har jag angett först ett mindre område (A) som motsvarar översiktsplan 90 för Stockholms stad. Därefter förslag (B) som i samtliga fall innebär en utökning och som också ger en fingervisning om konfliktområden. Dessa anges särskilt. Förslaget syftar till att skapa ett någorlunda sammanhängande naturreservat, dock kan fyra delområden urskiljas: 1 -- Fjäderholmarna/Södra Djurgården/Ladugårdsgärde, 2 -- Norra Djurgården, 3 -- Haga/Brunnsviken samt 4-Ulriksdal/Sörentorp. Skulle det visa sig att naturreservat svårligen kan utföras rent juridiskt i "kontaktområdena" vid t.ex. Nobelparken, Tessinparken, Erik Dahlbergsgatan, området vid Ryttarstadion, Bergiusvägen, Svante Arrhenius väg, Lilla Frescati, Kräftriket, Bellevue, Frösundavik--Annelund, så bör plan- och bygglagen tillämpas så att ett likartat skydd erhålls. Vattenområden i anslutning till landreservatet bör ingå i naturreservat såsom t.ex. Edsviken vid Ulriksdal. Se karta bil. 1.
Vissa mycket koncentrerade områden av riksintresse för kulturminnesvården har benämnts "kulturreservat" (se bil. 1) såsom Djurgårdsstaden, Skansen, Beckholmen på Södra Djurgården, Gasverkstomten vid Hjorthagen, Bellevue--Stallmästaregården--f.d. Sveaplans gymnasium, diverse husgrupperingar i Haga och Ulriksdal. Ordet kulturreservat står för att i dessa områden måste man med kulturminnesvårdslagstiftning särskilt skydda ett större område. Skyddet av kulturminnesvårdens intressen behandlas dock inte utförligt här utan måste hänskjutas till särskild expertis.
Naturreservat nr. 1: Stockholms stad
1A Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:
Detta område omfattar Södra Djurgården öster om Skansen, Kaknäs, Ladugårdsgärde samt Sportfältet. Benämns N2 i översiktsplanen.
1B Fjäderholmarna - Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:
Först och främst bör Fjäderholmarna (Lidingö kommun) som Kungl. Djurgårdsförvärv förvaltar ingå. Vidare en grön remsa norr Skansen och öster Djurgårdsvägen, strandområdet från Nobelparken till Lidovägen söder Djurgårdsbrunnsvägen. Tessinparken och Erik Dahlbergsgatans övre del bör ingå alternativt i detaljplan eller skyddas så att de fungerar som gröna korridorer mellan naturreservatet på Södra och Norra Djurgården. Det sistnämnda bör möta på andra sidan Lidingövägen. I och med detta förslag blir naturreservatet mera sammanhängande och ger på ett bättre sätt ett grönt bälte kring Djurgårdsbrunnsviken samt en viss känsla av sammanhang mellan Södra och Norra Djurgården.
Övrigt: Västra Djurgården med Djurgårdsstaden, Skansen, Beckholmen bör skyddas enligt lagen om kulturminnen.
Konfliktområde: Både 1A och 1B står i konflikt med den föreslagna avfarten från den planerade Österleden vid Borgen som sedan, enligt preliminära planer, fortsätter längs Lindarängsvägen med fyra filer in mot Valhallavägen. Denna ev. tillfart kommer att mycket hårt klippa Sportfältet gentemot Ladugårdsgärde samt kraftigt sänka värdet på hela grönområdet med buller och avgaser, såväl när vägen är färdig som under byggtiden. Avgastornen från Österledstunneln sänker rekreationsupplevelsen i området och luftkvalitén försämras i närområdet.
Naturreservat nr. 2: Stockholms stad
2A Norra Djurgården: Detta område omfattar i princip de obebyggda delarna av Norra Djurgården väster om Lidingövägen, norr Valhallavägen, öster E3/Roslagsvägen. Detta område är draget utanför stora konfliktområden vid Husarviken och Frescatiområdet.
2B Norra Djurgården: Detta område omfattar även området vid Ryttarstadion som är grönyta och som via Erik Dahlbergsgatan och Tessinparken ger en kanal till Södra Djurgårdens naturreservat. Vidare ingår Fisksjöäng (Husarvikens norra strand) samt norr Svante Arrhenius väg, norr Lilla Frescativägen, väster E3, väster Kräftriket, Bellevueparken. Motorleden E3, tätortsbildningarna i Ekhagen och Lappkärrsberget ingår inte, däremot övriga husgrupper inom det föreslagna området som mer är att betrakta som "hus i park".
Övrigt: Gasverkstomten i Hjorthagen/Husarviken intill det föreslagna naturreservatet i Fisksjöäng bör skyddas med kulturminnesvårdslagen.
Konfliktområde: Med denna avgränsning skyddas grönområden och kulturhistoriskt känsliga miljöer i Frescati Hage och Lilla Frescati. Som synes tillåter denna avgränsning inga av de föreslagna byggnationerna i Fisksjöäng (Norra Husarviken), Bergiusvägen, Torphagen samt väster E3 i Lilla Frescati och Frescati Hage.
Naturreservat nr. 3: Haga/Brunnsviken, Solna stad
Området sträcker sig från Stallmästaregården till Ålkistan, öster E4, syd Bergshamravägen. Tätortsdelar i Bergshamra, SIPU samt Bergshamravägen ingår ej. Med ovanstående gränsdragning möter reservat 2 och 3 varandra vid Stallmästaregården, Ålkistan samt Brunnsvikens vattenområde.
Övrigt: Diverse hus i Haga bör också skyddas enligt Lagen om kulturminnen.
Konfliktområde: Fortsatt utbyggnad i Annelund och Frösundavik samt ev. utbyggnader vid Stallmästaregården.
Naturreservat nr. 4: Ulriksdal/Sörentorp, Solna stad
Hela Ulriksdalsområdet norr Bergshamravägen exklusive Bergshamra tätort, öster E4 till Sollentunas kommungräns inkl. småhus nära E4, polisskolan i Sörentorp (se nedan) och begravningsplatsen. Förhandlingar bör snarast inledas för att ge allmänheten större -- kanaliserad -- tillgänglighet till polisskolans fina naturområden.
Övrigt: Man kan även tänka sig att skapa ett område, bestående av hela Ulriksdal plus Brunnsviken, alltså även den östra sidan som angivits ovan i naturreservatet Norra Djurgården, men p.g.a. ev. samordningsproblem med Solna stad så är det bättre att åtminstone först säkra områden inom respektive kommungränser. Kommer kommunerna överens är det mest naturligt att Haga/Brunnsviken är en enhet som hänger ihop med Ulriksdal/Sörentorp. Observera att Solna stad inte föreslagit något nytt naturreservat/naturvårdsområde inom Ekoparken. I Ulriksdal finns idag Ekoparkens enda naturvårdsområde. Diverse hus vid Ulriksdals slott bör skyddas enligt Lagen om kulturminnen.
Konfliktområde: Föreslagen bostadsbebyggelse vid Sörentorp.
Allmänt
Observera att i föreslagen utformning så hänger alla fyra reservaten ihop. Man kan gå i naturreservatsgrönska från Blockhusudden till Sollentunagränsen i Sörentorp. Vid Ulriksdal kan detta naturreservat möta det naturreservat som planeras längs Igelbäcken upp mot Järvafältet och som där möter Storstockholms gröna bälte som landstinget etablerat.
För att lindra barriäreffekten av E4, E3 och Bergshamravägen bör passagemöjligheterna förbättras. Bullret från lederna måste minskas.