Miljöfrågor i utbildningen
Betänkande 1991/92:UbU3
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UBU03
Miljöfrågor i utbildningen
Innehåll
1991/92 UbU3
Motionerna
1989/90:Ub310 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas 17. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av skolans miljöundervisning.
1990/91:Ub84 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöutbildning inom de grundläggande högskoleutbildningarna.
1990/91:Ub87 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 § högskolelagen som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningens roll för miljöundervisningen.
1990/91:Ub230 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa miljökunskap fr.o.m. förskola t.o.m. högskola.
1990/91:Ub240 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmiljökunskap i såväl allmän lantbruksutbildning som utbildning för yrken inom byggnadssektorn. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr230.
1990/91:Ub281 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i miljökunskap.
1990/91:Ub517 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av arbetsmiljöutbildning inom högre teknisk utbildning och inom skogs- och jordbruksutbildning.
1990/91:Ub523 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "arbetsmiljö" som ett moment i civilingenjörsutbildningen.
1990/91:Ub683 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett miljövetenskapligt utbildningsråd.
1990/91:Ub813 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 4. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljökunskap införs som ett obligatoriskt ämne fr.o.m. förskola t.o.m. högskola.
Utskottet
Behovet av att förstärka inslaget av miljökunskap i olika utbildningar har uppmärksammats såväl av regeringen som av motionärer under de fyra senaste riksmötena. Undervisningen i miljöfrågor i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen behandlades ingående i budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 67--70). Riksdagen anvisade medel för s.k. miljöresurspersoner vid länsskolnämnderna och för utvecklingsarbete med s.k. naturskolor. Miljöundervisningen i skolan togs även upp i budgetpropositionen 1990. Insatser inom miljöområdet nämndes där som något som skulle kunna stödjas med hjälp av de medel för utvecklingsarbete som länsskolnämnderna fick större frihet att disponera (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 30 f.). När det gäller högskolan lades förslag om förstärkning av utbildningen i miljöfrågor fram i budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 70 f.). Följande år redovisade regeringen (prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 162 f.) gjorda insatser och pågående arbete på detta område och strök under vikten av att utveckla miljöaspekterna inom utbildningen. Regeringen påpekade att dessa aspekter inte bör ses som isolerade tillägg till den hittillsvarande utbildningen utan i själva verket utgör några av de grundläggande förutsättningarna för t.ex. teknisk och ekonomisk verksamhet.
Miljökunskap som ett centralt kunskapsområde för undervisningen på olika nivåer inom utbildningsväsendet togs under föregående riksmöte upp av regeringen i tre olika propositioner. Efter förslag i proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan antog riksdagen (1990/91:UbU4, rskr. 76) en ändring i skollagen som innebär att det numera är en grundläggande uppgift för var och en som verkar inom skolan att främja respekt för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 § tredje stycket skollagen). I proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen föreslogs att miljökunskap skall betraktas som ett centralt kunskapsområde som skall behandlas på alla studievägar i gymnasieskolan. Riksdagen hade inga invändningar mot detta. I direktiven till den läroplanskommitté som regeringen tillkallade i februari 1991 lyftes också miljöfrågorna fram som ett centralt kunskapsområde såväl för grundskolan som för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Slutligen framlades våren 1991 proposition 1990/91:90 En god livsmiljö, i vilken regeringen ytterligare underströk vikten av utbildning i miljökunskap på alla nivåer i utbildningsväsendet. Flertalet av de yrkanden som behandlas i detta betänkande framställdes innan de två sistnämnda propositionerna hade lagts fram.
Ett uttalande av riksdagen om betydelsen av skolans miljöundervisning begärs i motion 1989/90:Ub310 (c) yrkande 17, som väcktes under allmänna motionstiden 1990. Enligt motionärerna bör riksdagen genom ett sådant uttalande markera den vikt som riksdagen lägger vid skolans centrala roll i miljöundervisningen på samtliga nivåer inom utbildningsväsendet.
Utskottet behandlade detta yrkande såvitt avser grundskolan i betänkandet 1990/91:UbU1 (s. 15). Under hänvisning till vad regeringen anfört i propositionerna 1987/88:100 bil. 10, 1989/90:100 bil. 10 och 1990/91:18 avstyrktes förslaget. När det gäller gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och högskolan har regering och riksdag våren 1991 gjort så kraftiga markeringar att det uttalande som begärs i motionen inte behövs. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub310 yrkande 17 delvis.
I motionerna 1990/91:Ub230 (mp) yrkande 3 och 1990/91:Ub813 (mp) yrkande 4 framförs förslag om att miljökunskap skall införas som obligatoriskt ämne fr.o.m. förskola t.o.m. högskola.
Utskottet vill med anledning av förslaget anföra följande.
I direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:9 s. 7) har föredragande statsrådet angivit miljökunskapen som ett centralt kunskapsområde för samtliga skolformer. Statsrådet hänvisar till det resonemang som förts i proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper, när det gäller miljöfrågornas roll och plats i utbildningen. I nämnda proposition (s. 159) sägs att det är naturligt att i undervisningen i samhällskunskap -- ett ämne som ingår i den för alla nationella program i gymnasieskolan gemensamma kärnan -- knyta ihop frågor om naturtillgångar med frågor om ekonomiska system, sysselsättning och överlevnad. Vidare framhålls att tyngdpunkten i den undervisning i naturkunskap som likaså skall ingå i den för alla nationella program gemensamma kärnan bör vara miljökunskap. Såväl i propositionen (s. 100 f.) som i riksdagens beslut (1990/91:UbU16 s. 139) är miljökunskap upptaget som ett särskilt ämne endast inom naturvetenskapsprogrammet i gymnasieskolan. I övrigt har det överlåtits till skolverket att i samband med en kursplaneöversyn överväga hur detta kunskapsområde skall organiseras. Läroplanskommittén har den 11 juni 1991 till regeringen överlämnat en promemoria "Förslag till riktlinjer och modeller för kursplaner för gymnasieskolan och vuxenutbildningen". I denna PM nämns miljökunskap som exempel på ett tema för vilket en särskild temaplan behöver utarbetas. Kommittén lämnar i promemorian också förslag om att en temaplan skall ange temats mål och inventera dess kunskaps- och färdighetsstruktur så att det blir möjligt att integrera det i programmet och i skilda kurser. Mot bakgrund bl.a. av läroplanskommitténs skrivelse har regeringen den 12 september 1991 givit skolverket i uppdrag att utarbeta förslag till och i förekommande fall besluta om utbildningsplaner och kursplaner för gymnasieskolan m.m. I den till uppdraget fogade departementspromemorian sägs bl.a. (s. 3) att regeringen skall besluta om vilka teman som måste behandlas i rikets skolor, och att skolverket till hjälp för planeringen av ett nationellt tema skall ge ut förslag till temaplan.
Utskottet anser att skolverkets och läroplanskommitténs arbete med frågan om miljökunskapens organisation inte bör föregripas. Riksdagen bör därför avslå motionerna 1990/91:Ub230 yrkande 3 och 1990/91:Ub813 yrkande 4, båda delvis.
Behovet av undervisning i kulturmiljökunskap tas upp i motion 1990/91:Ub240 (fp). Motionärerna anser det besvärande att det i dag -- med undantag för arkitektutbildningen -- knappast finns någon undervisning i detta ämne för de yrkesgrupper som är verksamma inom byggnadssektorn. Likaså saknas i lantbruksskolorna heltäckande undervisning i jordbrukets historia och om vård av kulturvärden i odlingslandskapet.
Utskottet erinrar om att riksdagen inte hade något att erinra mot vad som anfördes i proposition 1990/91:85 (s. 157) om att mål och riktlinjer för gymnasieskolan skall fastställas av regeringen på grundval av riksdagens ställningstaganden till förslagen i nämnda proposition. Skolverket har nyligen fått regeringens uppdrag att utarbeta förslag till utbildningsplaner som anger målet för vart och ett av de nationella programmen i gymnasieskolan. Utbildningsplanerna avses bli fastställda av regeringen. Vidare har skolverket fått i uppdrag att utarbeta och fastställa nationella kursplaner. Med den ansvarsfördelning som riksdagen således har ställt sig bakom blir frågan om kulturmiljökunskapens plats i bygg- och naturbruksprogrammen inte en riksdagsfråga.
När det gäller högskoleutbildning förbereds för närvarande i regeringskansliet en övergång från nuvarande studieorganisation med av riksdagen inrättade allmänna utbildningslinjer till ett system med en centralt fastställd examensordning, varvid ansvaret för utbildningens närmare organisation och innehåll i ännu högre grad än hittills skall åvila organ på lokal nivå (prop. 1990/91:150 s. 71 f., bet. UbU21, rskr. 389).
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub240.
Arbetsmiljöfrågor bör enligt motionerna 1990/91:Ub517 (c) och 1990/91:Ub523 (s) ingå i utbildningen för civilingenjörer, agronomer, lantmästare, skogsmästare och jägmästare.
Utskottet erinrar om vad som i det föregående sagts om ansvaret för högskoleutbildningens närmare organisation och innehåll. I en nyligen framlagd rapport till UHÄ (Civilingenjörs- och arkitektutbildning. Mål och struktur. UHÄ-rapport 1991:12) föreslås att den planerade examensordningen -- liksom de tidigare gällande av UHÄ fastställda utbildningsplanerna -- för civilingenjörsutbildningens del skall innehålla ett uttryckligt omnämnande av att civilingenjören skall kunna "utforma produkter, processer och arbetsmiljö med hänsyn till människornas förutsättningar och behov och till samhällets mål avseende sociala förhållanden, resurshushållning, miljö och ekonomi".
Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet i regeringskansliet föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub517 och 1990/91:Ub523.
I motionerna 1990/91:Ub281 (c) yrkande 1 och 1990/91:Ub87 (mp) yrkande 2 framhålls vikten av miljökunskap i grundutbildningen och fortbildningen av lärare.
Utskottet utgår från att den examensordning som nu förbereds kommer att ha de grundläggande målen för skolverksamheten som utgångspunkt, när det gäller utbildningen av lärare för skolan. Som utskottet inledningsvis erinrat om har främjande av respekten för vår gemensamma miljö skrivits in som ett grundläggande mål för skolverksamheten (skollagens 1 kap. 2 §), vilket berör alla som verkar inom skolan. Av miljöpropositionen 1991 (prop. 1990/91:90 s. 208) framgår att lärarutbildningarna hör till dem där UHÄ ser störst behov av att utveckla kurser och kursmoment i miljöfrågor. Utskottet anser mot denna bakgrund att de tillkännagivanden som begärs i ifrågavarande motionsyrkanden inte behövs, varför yrkandena avstyrks.
En komplettering av högskolelagens målparagraf föreslås i motion 1990/91:Ub87 (mp) yrkande 1. Enligt motionärerna bör högskolelagens 2 § kompletteras med föreskriften att all högskoleutbildning skall främja miljömedvetandet och förståelsen för människans roll i det globala ekologiska systemet.
Utskottet noterar att UHÄ till regeringen har ingivit ett sådant förslag. Regeringen, som ansåg att målet bör vara att miljöfrågorna behandlas i samtliga högskoleutbildningar, hade dock enligt proposition 1990/91:90 (s. 208) inte funnit skäl att föreslå en förändring av högskolelagen. Utskottet finner inte heller skäl för en sådan förändring, varför motion 1990/91:Ub87 yrkande 1 bör avslås av riksdagen.
I motion 1990/91:Ub84 (fp) yrkande 2 kritiseras regeringens förslag (prop. 1990/91:90 s. 208) när det gäller miljöstoffets infogande i olika högskoleutbildningar. Enligt propositionen bör miljöfrågorna behandlas i varje enskild utbildning i sådan omfattning och med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet utbildningen förbereder för. UHÄs uppfattning, att en omfattning av miljöstoffet svarande mot 3--5 poäng för all utbildning bör uppnås, kan därvid enligt propositionen vara en rimlig minsta ambitionsnivå vid högskolornas fortsatta arbete. Motionärerna anser att detta innebär en alltför kategorisk formulering av direktiv till kursplaneöversyn inom högskolan. De bejakar att insikten om och hänsynen till miljöförutsättningar bör tillföras de grundläggande aspekterna av respektive ämnesområde, men ifrågasätter om det i alla utbildningar kan ske på ett sätt som upplevs som meningsfullt. Som exempel nämns språken. Därför bör enligt motionärerna kvantifieringen 3--5 poäng vara ett riktmärke, men en förutsättning måste vara att miljöstoffet kan fogas in på ett naturligt sätt och att kvaliteten på utbildningen kan upprätthållas.
Utskottet anser inte att propositionen behöver tolkas så snävt som motionärerna gör. Enligt utskottets uppfattning finns det inte någon motsättning mellan propositionen och motionärerna på denna punkt. Yrkandet avstyrks därför.
Ett miljövetenskapligt utbildningsråd föreslås i motion 1990/91:Ub683 (s), som väcktes under allmänna motionstiden.
Utskottet hänvisar till att regeringen enligt proposition 1990/91:90 En god livsmiljö (s. 208) avsåg att uppdra åt UHÄ att tillsätta en särskild referensgrupp för att följa det fortsatta arbetet med miljöfrågorna i högskoleutbildningen. Vidare har på skolområdet läroplanskommittén fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma miljökunskapen. Motionärernas syfte (en nationell satsning på miljöutbildning) kan därmed förväntas bli tillgodosett, varför riksdagen bör avslå motion 1990/91:Ub683.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalande om betydelsen av skolans miljöundervisning att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub310 yrkande 17 delvis,
2. beträffande miljökunskap som obligatoriskt ämne fr.o.m. förskola t.o.m. högskola att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub230 yrkande 3 och 1990/91:Ub813 yrkande 4, båda delvis,
3. beträffande kulturmiljökunskap i vissa utbildningar att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub240,
4. beträffande arbetsmiljöfrågor i viss högre utbildning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub517 och 1990/91:Ub523,
5. beträffande miljökunskap i grundutbildning och fortbildning av lärare att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub281 yrkande 1 och 1990/91:Ub87 yrkande 2,
6. beträffande komplettering av högskolelagens 2 § att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub87 yrkande 1,
7. beträffande miljöstoffets infogande i olika högskoleutbildningar att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub84 yrkande 2,
8. beträffande miljövetenskapligt utbildningsråd att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub683.
Stockholm den 24 oktober 1991
På utbildningsutskottets vägnar
Rune Rydén
I beslutet har deltagit: Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ulf Melin (m), Eva Johansson (s), Chris Heister (m), Jan Björkman (s), Inger Lundberg (s) och Birgitta Carlsson (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.