Miljöfarligt avfall
Betänkande 1991/92:JoU3
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU03
Miljöfarligt avfall
Innehåll
1991/92 JoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:188 om riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (miljödepartementet) föreslår i proposition 1990/91:188
att riksdagen godkänner riktlinjerna för det fortsatta arbetet om ökat samarbete vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge.
De båda länderna skall gemensamt verka för en bättre miljö genom att minimera mängderna miljöfarligt avfall. Ett gemensamt bolag med svenska och norska ägare bör bildas. Bolagets verksamhet bör syfta till att bl.a. analysera möjligheterna till att gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig hantering av miljöfarligt avfall.
Motioner
1991/92:Jo1 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja statens aktier i SAKAB samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ägarandel i SAKAB,
2. att riksdagen upphäver 13 § i lagen om kemiska produkter.
1991/92:Jo2 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår föreliggande förslag till avtal samt som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av att omarbeta avtalet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet för att minimera miljöfarligt avfall.
1991/92:Jo3 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:188 i sin helhet.
1991/92:Jo4 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja statens aktier i SAKAB samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av det allmännas ägarandel i SAKAB,
2. att riksdagen upphäver 13 § i lagen (1985:426) om kemiska produkter.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågor om miljöfarligt avfall, bl.a. i samband med 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU16, rskr. 241). Riksdagen anslöt sig till de i propositionen redovisade allmänna principerna och målen för den framtida avfallshanteringen. I propositionen konstateras bl.a. att behandlingskapaciteten för miljöfarligt avfall är otillräcklig i Sverige i förhållande till de behov som föreligger. Vidare slås fast att avfall inte skall exporteras till länder som saknar resurser att ta hand om det på ett miljöriktigt sätt och att det är industriländernas skyldighet att själva lösa sina avfallsproblem. Den som ger upphov till avfall skall bära kostnaden för avfallshanteringen. Riksdagen anslöt sig vidare till övervägandena om att begränsa statens engagemang i SAKAB. Riksdagen fann dock att samhällets kontroll över företaget skulle bibehållas. Stat och kommun skall gemensamt kontrollera 51 % av aktierna.
Den 27 oktober 1990 ingicks ett intentionsavtal mellan Sverige och Norge om ett utvidgat samarbete för omhändertagande av miljöfarligt avfall och bildande av ett bolag härför. I avtalet utfäster sig de båda regeringarna att gemensamt verka för att i de båda länderna minimera mängderna av miljöfarligt avfall, uppföra anläggningar som på ett miljöriktigt sätt kan behandla miljöfarligt avfall, inkl. anläggningar för särskilt svårbehandlat avfall, samt organisera omhändertagandet inkl. transporterna av miljöfarligt avfall på ett miljöriktigt och kostnadseffektivt sätt. Enligt intentionsavtalet skall verksamheten i bolaget tillgodose den gemensamma nyttan i de båda länderna och bygga på ömsesidiga insatser av resurser och lokalisering av behandlingsanläggningar för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Samhällelig kontroll av verksamheten skall säkras genom att det allmänna i Sverige och Norge tillsammans tillförsäkras majoriteten av aktierna i det nya bolaget. Aktiekapitalet skall fördelas mellan det allmänna i Sverige och Norge i relationen 30 resp. 25 %. Enskilda intressenter från främst Sverige och Norge skall erbjudas att teckna resterande aktier. Bolaget skall drivas på strikt kommersiella grunder.
Ett förslag till slutlig uppgörelse överlämnades till resp. regering den 7 mars 1991. Som ett första steg föreslås att ett gemensamt svensk-norskt bolag bildas med uppgift att klarlägga de fortsatta samarbetsformerna, volymen miljöfarligt avfall som behöver tas om hand, marknadssituationen, val av behandlingsteknik, lokaliseringsfrågor samt finansieringsfrågor. Bolagets aktiekapital bör fördelas mellan det allmänna och näringslivet i de förhållanden som anges i intentionsavtalet. Målsättningen är att bolaget under senare delen av perioden förvärvar aktierna i SAKAB samt uppför en behandlingsanläggning i Norge.
Riktlinjer för det fortsatta samarbetet
Propositionen
Regeringen föreslår att följande riktlinjer skall gälla för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge. De båda länderna skall gemensamt verka för en bättre miljö genom att minimera mängderna miljöfarligt avfall. Vidare bör ett gemensamt bolag med svenska och norska ägare bildas. Bolagets verksamhet bör syfta till att bl.a. analysera möjligheterna till att gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig hantering av miljöfarligt avfall. Enligt föredragande statsrådet är hanteringen av miljöfarligt avfall ett område som lämpar sig väl för nordiskt samarbete. Genom ett sådant samarbete kan en miljömässig kompetens och effektiv specialisering i behandlingen av miljöfarligt avfall uppnås. I såväl Sverige som Norge har analyserats hur behoven av ny behandlingskapacitet för omhändertagande av miljöfarligt avfall skall kunna tillgodoses. De nyanläggningar som diskuteras i både Sverige och Norge har ansetts kräva investeringar på vardera ungefär 500 milj.kr. Ett svenskt-norskt samarbete skulle medföra stora ekonomiska och hanteringsmässiga fördelar.
Motionerna
I motion Jo1 (m) konstateras att mängden miljöfarligt avfall minskar. Utvecklingen på detta område gynnas bäst genom att företag och kommuner får ett ökat ägaransvar i anläggningar av SAKABs typ. Staten bör renodla sin kontrollfunktion och därför lämna majoritetspositionen i SAKAB. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att försälja statens aktier i SAKAB (yrkande 1). En sådan försäljning förutsätter att 13 § i lagen (1985:426) om kemiska produkter upphävs (yrkande 2). Motsvarande krav framförs även i folkpartimotionen Jo4 yrkandena 1 och 2. I motion Jo2 (c) yrkas att föreliggande förslag till slutlig uppgörelse skall omarbetas. Enligt motionärerna har förutsättningarna för det ingångna intentionsavtalet förändrats. Mängden miljöfarligt avfall minskar. Utgångspunkten för ett omarbetat avtal bör vara att parterna gemensamt skall verka för en bättre miljö genom att minimera mängderna miljöfarligt avfall. Riksdagen bör därför avvisa det i propositionen redovisade förslaget till avtal (yrkande 1). Parterna bör tillsammans med industrin starta och driva projekt för en ren produktion. En sådan produktion leder till ett bättre resursutnyttjande och är därmed företagsekonomiskt försvarbar. Behandlingsteknologier och kapacitet för miljöfarligt avfall bör utvärderas som ett led i ett avfallsminimeringsprogram (yrkande 2). I motion Jo3 (v) yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionären minskar avfallsmängderna och det finns risk för att ökade kostnader leder till att mer avfall försvinner. Kommersiell drift förutsätter kontroll över avfallsflödena. Dessutom är det framtida behovet av behandlingskapacitet för miljöfarligt avfall svårbedömt. Som grundläggande princip för hanteringen av miljöfarligt avfall bör gälla att avfallet skall tas om hand i ursprungslandet.
Utskottets överväganden
En varaktigt hållbar utveckling när det gäller avfallet förutsätter att all verksamhet anpassas till de krav som människor och miljö långsiktigt ställer. Avfallets volym och farlighet måste minskas samtidigt som behandlingen av det avfall som ändå uppkommer förbättras. Detta gäller inte minst det miljöfarliga avfallet. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att utgångspunkten för all avfallshantering är att vi själva skall kunna ta hand om det egna avfallet. Miljöfarligt avfall skall inte exporteras till land som saknar resurser att ta hand om avfallet på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt. Detta utesluter emellertid inte ett samarbete med andra länder för att nå den för miljön bästa möjliga lösningen. Genom samarbete med ett land som tillämpar samma ansvarsfulla krav som Sverige bidrar vi till att miljöfarligt avfall tas om hand på ett miljöriktigt sätt i båda länderna. Utskottet konstaterar i likhet med föredragande statsrådet att hanteringen av miljöfarligt avfall är ett område som lämpar sig väl för nordiskt samarbete. Genom ett sådant samarbete kan en miljömässig kompetens och effektiv specialisering i behandlingen av miljöfarligt avfall uppnås. Även om målet är att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall så måste under överskådlig tid betydande kapacitet för omhändertagande finnas tillgänglig. Som framhålls i propositionen bör utbyggnaden av denna kapacitet, för att tillgodose kraven på kompetens och kostnadseffektivitet, medföra en viss grad av specialisering. Samarbetet torde även innebära stora ekonomiska och hanteringsmässiga fördelar. Som framhållits i flera motioner minskar mängderna miljöfarligt avfall för närvarande. Kunskapen om vad som orsakat detta trendbrott är bristfällig. Även om avfallsmängderna minskar behöver detta inte leda till att behovet av specialiserad behandlingskapacitet minskar. En sådan specialisering innebär samtidigt att kravet på kostnadseffektiv hantering upprätthålls. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att en stegvis uppbyggnad av samarbetet är att föredra. Ett sådant förfarande skapar nödvändig flexibilitet vid beslutsfattandet, goda förutsättningar för kontroll över utvecklingen samt möjligheter att styra den i en riktning som är positiv från såväl miljömässiga som företagsekonomiska utgångspunkter. Först när det nu aktuella gemensamma bolaget bättre har klarlagt förutsättningarna är det möjligt att ta ställning till formerna för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge samt till frågan om ett gemensamt avfallsbehandlingsbolag och dess finansiering m.m. Med det anförda avstyrks motionerna Jo2 och Jo3.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om riktlinjer för det fortsatta arbetet om ökat samarbete vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge.
Enligt tidigare riksdagsbeslut (1989/90:JoU16, rskr. 241) bör statens engagemang i SAKABs drift och övrig skötsel kunna begränsas. Samtidigt konstaterades att samhällets anvarstagande beträffande omhändertagandet av miljöfarligt avfall förutsätter en fortsatt samhällelig kontroll av verksamheten genom ägarskap. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att kvalificerade industriella anläggningar av den typ som SAKAB representerar skall drivas rationellt under så normala företagsekonomiska förutsättningar som möjligt. För att SAKAB skall kunna fortsätta att spela en viktig roll i samband med omhändertagande av miljöfarligt avfall är det betydelsefullt med ytterligare specialisering och vidareutveckling av den teknik och kompetens som finns inom företaget. Utvecklingen mot minskade volymer miljöfarligt avfall främjas av att de som producerar det miljöfarliga avfallet tar ett ökat ansvar för hantering och behandling av avfallet. Det är vidare viktigt med en uppslutning kring bolaget såväl från ägarnas sida som från dem som bolaget betjänar. Både kommunerna och industrin bör därför öka sin ägarandel i bolaget. För att hanteringen av miljöfarligt avfall skall fungera på ett för alla berörda intressen godtagbart sätt fordras ett väl utvecklat samarbete mellan staten, kommunerna och industrin. Utskottet förutsätter att regeringen följer den fortsatta utvecklingen på detta område och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. Med det anförda avstyrks motionerna Jo1 och Jo4 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för det fortsatta samarbetet
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjerna för det fortsatta arbetet om ökat samarbete vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge samt avslår motionerna 1991/92:Jo2 och 1991/92:Jo3,
men. (v)
2. beträffande ägarförhållandena i SAKAB
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo1 och 1991/92:Jo4.
Stockholm den 7 november 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Kent Carlsson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Annika Åhnberg (v) anför:
Enligt min mening är statistiken och kontrollen över avfallsmängder och avfallsflöden bristfälliga. Detta innebär när det gäller miljöfarligt avfall att så mycket som 100 000 ton kan vara på drift. I juni 1990 tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare för att klarlägga vissa frågor i anslutning till omhändertagandet av miljöfarligt avfall. Utredaren skall bl.a. belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas under 1990-talet, klarlägga olika möjligheter för omhändertagande av sådant avfall samt ange kostnadseffekter av olika handlingslinjer när det gäller uppkomst och omhändertagande av avfallet (Dir. 1990:45). Utredningen skall vara klar till årsskiftet 1991/1992.
Det förefaller nu som om trenden vad gäller mängderna miljöfarligt avfall har vänt. Avfallsmängderna minskar. Mot bakgrund av de osäkra kunskaperna är det mycket svårt att bedöma orsakerna härtill. Det finns enligt min mening en uppenbar risk för att ökade kostnader för omhändertagande leder till att ännu mer avfall "försvinner". Tilläggas bör att den grundläggande principen, när det gäller miljöfarligt avfall, är att sådant avfall skall tas om hand i ursprungslandet. Osäkerhet beträffande det framtida behovet av kapacitet för omhändertagande av miljöfarligt avfall gör att bildandet av ett bolag kan anstå. Regeringens förslag är dessutom oklart när det gäller ägarförhållandena i det nya bolaget. Det finns ytterligare frågetecken och oklarheter som behöver redas ut innan ett bolag kan bildas. Propositionen innebär vidare ett definitivt ställningstagande för en behandlingsanläggning i Norge. Ett sådant ställningstagande bör också anstå tills beslutsunderlaget fördjupats.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.1 borde ha hemställt:
1. beträffande riktlinjer för det fortsatta samarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo3 och med avslag på motion 1991/92:Jo2 avslår propositionen.