Socialförsäkringsutskottets betänkande2001/02:SFU8

Migration och asylpolitik

Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse
2001/02:5 Migration och asylpolitik samt fyra motioner som
väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett
stort antal motioner från den allmänna motionstiden år 2001
som rör asyl- och migrationsfrågor samt en motion som väckts
enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska migrations-
politiken mot bakgrund av migrations- och flyktingsituationen
i världen. Redovisningen avser år 2000 och första halvåret
2001. I skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i Europa-
samarbetet och det internationella samarbetet i övrigt samt
Sveriges migrations- och besöksutbyte med andra länder. Vi-
dare behandlas mottagandet av asylsökande m.fl.
I betänkandet behandlas motioner som bl.a. tar upp frågor
om arbetskraftsinvandring, flyktingbegreppet, avvisning och
utvisning, visumkrav samt praxis vid besöksvisum och motta-
gande av ensamkommande barn. I samband med beredningen
av motionerna om ensamkommande utländska barn har ut-
skottet haft en utfrågning av företrädare för Migrationsverket,
Svenska kommunförbundet, Socialstyrelsen och Rädda Bar-
nen. Vidare har bistånds- och migrationsministern utfrågats av
utskottet såväl angående dessa motioner som angående en mo-
tion om avvisning till annat land.
Utskottet har dessutom den 20 november 2001 hållit en of-
fentlig utfrågning om flyktingpolitiken. En utskrift från utfråg-
ningen har fogats till betänkandet som bilaga.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också att
riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
I betänkandet finns 62 reservationer och 7 särskilda yttran-
den.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.    Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf2 i denna del,
2001/02:Sf3 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf4 yrkande 1,
2001/02:Sf216 yrkande 10, 2001/02:Sf246, 2001/02:Sf394
yrkande 1 och 2001/02:K429 yrkande 5.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (mp)
2.    Begreppet återvändande
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf3 yrkande 19.
Reservation 4 (mp)
3.    Kostnaderna för svensk asylpolitik
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf208.
4.    EU-samarbetet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf2 i denna del,
2001/02:Sf3 yrkande 11, 2001/02:Sf216 yrkande 13,
2001/02:Sf373 yrkande 3, 2001/02:Sf398 yrkande 8,
2001/02:K426 yrkandena 32, 34 och 35, 2001/02:U301
yrkande 23 samt 2001/02:U303 yrkande 4.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (kd, fp)
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (mp)
5.    Arbetskraftsinvandring
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf2 i denna del,
2001/02:Sf3 yrkandena 8 och 9, 2001/02:Sf216 yrkandena
26-28, 2001/02:Sf244, 2001/02:Sf255 yrkande 12,
2001/02:Sf277 yrkande 3, 2001/02:Sf296 yrkande 6,
2001/02:Sf325, 2001/02:Sf333 yrkandena 1, 3 och 10,
2001/02:Sf394 yrkande 27 och 2001/02:A390 yrkande 1.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (v)
Reservation 11 (c)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (mp)
6.    Säsongsarbetstillstånd
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf335 yrkande 1.
Reservation 14 (kd)
7.    Möjlighet att gäststudera
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf3 yrkande 12.
Reservation 15 (kd, mp)
8.    Uppehållstillstånd för gäststuderande efter
examen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf333 yrkande 2,
2001/02:Sf371 och 2001/02:Ub546 yrkande 8.
Reservation 16 (m)
9.    Anhöriginvandring
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkande
19, 2001/02:Sf326 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande-
na 16 och 17.
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (fp)
10.   Direktivförslag och åldersgräns vid
familjeåterförening
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf271.
Reservation 19 (v, kd, c, mp)
11.   Direktivförslag och principer för
familjeåterförening
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf398 yrkande 14.
Reservation 20 (v)
12.   Uppehållstillstånd efter inresa
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf399 yrkande 20.
Reservation 21 (v, kd)
13.   Uppskjuten invandringsprövning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 5,
2001/02:Sf259, 2001/02:Sf295 yrkande 1, 2001/02:Sf362,
2001/02:Sf394 yrkande 18, 2001/02:Sf399 yrkandena 18
och 19, 2001/02:Ju324 yrkande 3, 2001/02:Ju394 yrkan-
dena 4 och 5, 2001/02:A211 yrkandena 28-30 och
2001/02:A229 yrkande 36.
Reservation 22 (v, fp, mp)
Reservation 23 (kd)
14.   Seriositetsprövning för EU-
medborgare
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf263.
15.   Harmoniserat flyktingbegrepp
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf398 yrkande 16
och 2001/02:Sf399 yrkande 1.
Reservation 24 (v)
Reservation 25 (kd)
16.   Förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 4,
2001/02:Sf216 yrkande 2, 2001/02:Sf255 yrkande 6,
2001/02:Sf292, 2001/02:Sf295 yrkande 2, 2001/02:Sf353,
2001/02:Sf394 yrkandena 16 och 19, 2001/02:Sf399 yr-
kandena 13 och 14, 2001/02:L367 yrkandena 21 och 22,
2001/02:U347 yrkande 2 samt 2001/02:U349 yrkande 15.
Reservation 26 (kd, c, fp, mp)
17.   Asylsökande från Iran
Riksdagen avslår motion 2001/02:U270 yrkande 7.
Reservation 27 (v, kd, fp, mp)
18.   Asylsökande från Bosnien
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf5 yrkande 6.
Reservation 28 (kd)
19.   Hinder mot verkställighet
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf394 yrkandena 25
och 26,
20.   Säkert tredjeland
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf398 yrkandena
4 och 10 samt 2001/02:Sf399 yrkande 8.
Reservation 29 (v, fp, mp)
Reservation 30 (kd)
21.   Säkra ursprungsländer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkande 1
och 2001/02:Sf398 yrkande 9.
Reservation 31 (v, kd, fp, mp)
22.   Asylprotokollet
Riksdagen avslår motion 2001/02:K426 yrkande 36.
Reservation 32 (kd)
23.   Humanitära skäl
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkandena
3-5, 2001/02:Sf333 yrkande 6 och 2001/02:Sf399 yrkande
12.
Reservation 33 (v, kd, fp)
24.   Uppehållstillstånd efter viss tid
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf296 yrkande 2,
2001/02:Sf333 yrkande 9 och 2001/02:Sf357 yrkande 2.
Reservation 34 (v)
25.   Uppehållstillstånd vid
verkställighetshinder
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf318 och
2001/02:Sf399 yrkande 21.
Reservation 35 (kd)
26.   Gömda personer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkande
25, 2001/02:Sf357 yrkande 1 och 2001/02:Sf394 yrkande
6.
Reservation 36 (fp, mp)
27.   Offer för människohandel
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi219 yrkande 3,
2001/02:Ju236 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Ju267 yrkande
1 samt 2001/02:U349 yrkande 3.
Reservation 37 (v)
28.   Dublinkonventionen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf2 i denna del,
2001/02:Sf3 yrkande 10, 2001/02:Sf216 yrkande 15,
2001/02:Sf398 yrkande 15 och 2001/02:Sf399 yrkande 7.
Reservation 38 (kd, fp, mp)
Reservation 39 (v)
29.   Avvisning till annat land
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf21.
30.   Familjesplittring
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkande 7
och 2001/02:Sf399 yrkande 15.
Reservation 40 (kd)
Reservation 41 (fp)
31.   S.k. god man vid verkställighet
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf394 yrkande 24.
32.   Utvisning på grund av brott
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf279 yrkande 2,
2001/02:Sf365, 2001/02:Ju391 yrkande 2 och
2001/02:Ju449 yrkande 16.
Reservation 42 (m)
Reservation 43 (kd, mp)
33.   Transportörsansvar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 7,
2001/02:Sf212, 2001/02:Sf216 yrkande 17, 2001/02:Sf255
yrkande 1 i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande 8,
2001/02:Sf364 yrkandena 3-5, 2001/02:Sf373 yrkande 2,
2001/02:Sf398 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 2.
Reservation 44 (v, fp)
Reservation 45 (kd)
Reservation 46 (c, mp)
34.   Visumkrav och praxis vid
besöksvisum
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 13,
2001/02:Sf216 yrkandena 9 och 18, 2001/02:Sf255 yrkan-
de 1 i denna del, 2001/02:Sf266, 2001/02:Sf373 yrkande
1, 2001/02:Sf394 yrkande 23, 2001/02:Sf399 yrkandena
3-5, 2001/02:K426 yrkande 33 och 2001/02:U301 yrkan-
de 24.
Reservation 47 (v, kd)
Reservation 48 (c, fp)
Reservation 49 (mp)
35.   Visumkrav för ryska medborgare
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf277 yrkandena 1
och 2.
36.   Humanitärt visum
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf394 yrkande 4.
Reservation 50 (mp)
37.   Asylprocessen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 3,
2001/02:Sf4 yrkandena 2-4, 2001/02:Sf5 yrkande 5,
2001/02:Sf216 yrkande 24, 2001/02:Sf319, 2001/02:Sf394
yrkande 22 samt 2001/02:Sf399 yrkandena 6 och 22-24.
Reservation 51 (v, kd, fp)
Reservation 52 (mp)
38.   Direktivförslag om
asylprocedurer
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf398 yrkandena 5-7
Reservation 53 (v)
39.   Handläggningstid
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf248 yrkande 4
och 2001/02:Sf255 yrkande 5.
Reservation 54 (c)
40.   Förvar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 18,
2001/02:Sf5 yrkandena 1-4 samt 2001/02:Sf394 yrkande-
na 20 och 21.
Reservation 55 (v, kd, c, fp, mp)
41.   Mottagande av asylsökande
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkandena 14
och 15, 2001/02:Sf248 yrkandena 1-3, 2001/02:A317 yr-
kande 18 och 2001/02:A319 yrkande 1.
Reservation 56 (v)
Reservation 57 (c)
Reservation 58 (mp)
42.   Direktivförslag om mottagande
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf398 yrkandena 11-
13.
Reservation 59 (v)
43.   Asylsökande barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 20,
2001/02:Sf216 yrkande 6, 2001/02:Sf394 yrkandena 5 och
11, 2001/02:Sf399 yrkandena 26 och 27 samt
2001/02:So634 yrkande 11.
Reservation 60 (kd, fp, mp)
44.   Mottagande av ensamkommande
barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkande 8,
2001/02:Sf255 yrkandena 7-9 och 2001/02:Sf394 yrkan-
dena 12-14.
Reservation 61 (kd, c, fp, mp)
45.   Regelverk för god mans uppdrag
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf399 yrkande 28.
Reservation 62 (v, kd, c, mp)
46.   Skrivelsen
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:5 till
handlingarna.

Stockholm den 19 mars 2002
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s),
Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm (s),
Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran
(kd), Gustaf von Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran
Lindblad (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Ceci-
lia Magnusson (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carls-
son (c), Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).

Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse
2001/02:5 Migration och asylpolitik. Redovisningen avser år
2000 och första halvåret 2001.
I betänkandet behandlas också fyra motioner som väckts
med anledning av skrivelsen och ett stort antal motioner från
den allmänna motionstiden år 2001 samt en motion som väckts
enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen. Förslagen i motionerna
återges i bilaga 1.
Utskottet har under beredningen av ärendet inhämtat
kompletterande information av statsrådet Jan O Karlsson och
företrädare för Migrationsverket. Utskottet har också fått
muntlig information från UNHCR:s representant för de baltis-
ka och nordiska länderna, Mr Gary G Troeller, om verksam-
heten inom UNHCR, de pågående globala konsultationerna
och om UNHCR:s uppfattning i olika avseenden. Vidare har
utskottet hållit en sluten utfrågning med företrädare för Migra-
tionsverket, Svenska Kommunförbundet, Socialstyrelsen och
Rädda Barnen beträffande frågan om de ensamkommande ut-
ländska barnens situation.
Som bilaga 2 till betänkandet finns en utskrift från utskot-
tets offentliga utfrågning om flyktingpolitiken den 20 novem-
ber 2001.

2001/02
SfU8

Utskottets överväganden
Migrationspolitiken
Den svenska migrationspolitikens mål och inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- den svenska migrationspolitikens mål och inriktning
- begreppet återvändande
- kostnaderna för svensk asylpolitik
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (mp) och 4 (mp)
Enligt riksdagens beslut hösten 1996 (prop. 1996/97:25, bet.
1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör den svenska migrations-
politiken ses som en helhet, som omfattar flykting-, invand-
rings- och återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-, sä-
kerhets-, handels- och biståndspolitiken. Migrationspolitikens
mål är att verka för att migration till och från vårt land sker i
ordnade former, att värna asylrätten och upprätthålla den regle-
rade invandringen. Vidare skall verksamheten präglas av rätts-
säkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga rät-
tigheter.
Med invandringspolitik avses de principer och regler som
anger vilka utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i
Sverige. Invandringen till Sverige är sedan år 1967 reglerad
utom för nordiska medborgare samt, numera, för EU- och
EES-medborgare. Medlemskapet i EU innebär att medborgare
i medlemsländerna fritt kan flytta mellan länderna för att ar-
beta, studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria
rörligheten omfattar även familjemedlemmar oavsett medbor-
garskap.
Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett av flera
element i den svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår bl.a.
arbete i FN och andra internationella organisationer, ekono-
miskt stöd till UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra
organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad harmonise-
ring av politiken, internationellt samarbete i syfte att verka för
en solidarisk ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd och mottagande i Sverige av andra
skyddsbehövande än flyktingar.
En ändring av de migrationspolitiska målen godkändes av
riksdagen hösten 2000 (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:SfU2,
rskr. 2000/01:69-70). Jämfört med målen för migrationspoliti-
ken såsom de uttrycks i propositionen Svensk migrationspoli-
tik i globalt perspektiv innebär den nya målformuleringen att
harmoniseringen av flykting- och invandringspolitiken i EU
betonas tydligare i migrationspolitiken. Vidare förtydligades
att hela kedjan från mottagande av asylsökande till återvän-
dande eller integration i Sverige skall präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter.
Skrivelsen
Den av Sverige förda migrationspolitiken bör enligt skrivelsen
ses mot bakgrund av vad som sker i vår omvärld. Krig, kon-
flikter, miljökatastrofer, dåligt förvaltade stater, fattigdom och
andra missförhållanden leder till att människor lämnar sina
länder för att söka skydd eller bättre förhållanden i andra län-
der. Under år 2000 uppskattades antalet migranter i världen till
150 miljoner (ca 2,5 % av jordens sammanlagda befolkning)
och antalet personer som UNHCR beräknade vara i behov av
stöd var 22,3 miljoner.
I skrivelsen anges att de flesta har blivit migranter av främst
ekonomiska skäl och att från alltfler länder utvandrar männi-
skor av arbetsmarknadsskäl. Orsakerna till detta är enligt skri-
velsen globaliseringen av världsekonomin med intensifiering
av handel, tjänsteutbyte och finansiella band mellan länderna.
De relativt sett sjunkande resekostnaderna, tillgängligheten av
alltmer information, de vidgade personliga och institutionella
nätverken är andra faktorer som verkar i riktning mot ökad
migration.
Enligt skrivelsen öppnar globaliseringen nya möjligheter för
många människor och länder. För en del länder medför föränd-
ringarna emellertid en marginalisering som försvårar framsteg.
Många människor, även i länder som genomgår en snabb eko-
nomisk utveckling, blir kvar i fattigdom. I skrivelsen görs den
bedömningen att befolkningsutvecklingen i många delar av
världen kommer att bidra till att fler kan komma att vilja flytta
till andra länder.
Motioner
I motion Sf2 i denna del av Margit Gennser m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om migrations- och asylpolitiken. Motio-
närerna anför att Sverige är ett litet land och en liten aktör i en
dynamisk och föränderlig värld även om vi inte skall under-
skatta våra möjligheter att agera. Migrationsfrågor kan inte
hanteras ensidigt, utan Sverige måste söka samarbete och ak-
tivt medverka till att migrationsfrågor löses på ett humant och
rättssäkert sätt även i det internationella samarbetet, anser mo-
tionärerna. Sveriges insatser bör i ökande utsträckning kon-
centreras på förebyggande insatser och direkt hjälp till flyk-
tingarna i deras närområden. Diplomati, fredsskapande insat-
ser, både civilt och militärt, utvecklingsbistånd, mänskliga rät-
tigheter, bistånd och stöd till FN:s flyktingorgan och andra in-
ternationella organisationer är instrument för att bidra till att
minska flyktingströmmarna och den misär som följer i deras
spår. Enligt motionärerna är Sveriges mottagande av kvotflyk-
tingar väldigt viktigt i detta sammanhang och Sveriges insatser
för flyktingar måste ses i ett helhetsperspektiv. Motionärerna
menar att asylrätten är fundamental och att den ständigt måste
försvaras. Det sker dels genom att förmå länder att underteck-
na relevanta konventioner och framställa krav på att alla ga-
ranteras korrekt asylprocess i enlighet med det internationellt
erkända regelverket, dels att vi själva har en asylprocess som
lever upp till de kvalitetskrav som är värdiga en rättsstat och
dels att vi bekämpar missbruk av asylrätten så att den inte de-
graderas och urholkas. Motionärerna menar dock att den sam-
lade effekten av visumregler, sanktioner mot flygbolag och
andra invandringsbegränsande åtgärder innebär att människor
med legitima flyktingskäl drabbas och inte alltid kan nå ett
land där en rättssäker asylprocess kan genomföras. I motionen
begärs därför en utredning om att ge vissa ambassader möjlig-
het att göra asylutredningar och ta beslut om asyl. Detta bör
enbart ses som ett komplement till den ordinarie asylprövning-
en och skulle enligt motionärerna kunna öka möjligheten för
dem med verkliga asylskäl att få en fristad.
Lennart Fridén (m) anför i motion Sf246 att Sveriges
migrationspolitik måste diskuteras, utan att förtiga otrevliga
fakta. Det är sådant som ger bränsle till främlingsfientlighet,
inte kritiken av det rådande systemet. Vår beredvillighet att ta
emot människor utifrån, och på ett människovärdigt sätt, måste
bringas i balans med vad vi klarar av. Riksdagen bör hos rege-
ringen begära en opartisk och förutsättningslös utvärdering av
vårt mottagande av flyktingar och invandrare.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf216 yrkande 10 att
en samordnad politik för att bidra till att förebygga och/eller
undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration skall vara
ett viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl bi-
lateralt som multilateralt. Här bör inte minst olika FN-organ
som t.ex. UNHCR få ett kraftfullt stöd. Antalet som söker asyl
i Europa är litet i förhållande till det stora antalet flyktingar
som finns och även fortsättningsvis kommer att finnas i tredje
världen. Stöd i närområdet har varit alltför eftersatt i interna-
tionell flyktingpolitik. Det arbetet måste intensifieras. Ökat
stöd i närområdet får dock aldrig tas som intäkt för en mer re-
striktiv asylpolitik i våra länder. Stöd till återvandring för den
som så önskar måste alltid vara ett viktigt inslag i en human
flyktingpolitik. Viljan att återvända är individuell och varje
återvändarpolitik måste fullt ut respektera den enskildes valfri-
het.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkandena 1, 2
och 19 förespråkas ett globalt perspektiv på Sveriges asylpoli-
tik. I motionen anges att ett alltför snävt EU-perspektiv har
anlagts de senaste åren. Sverige borde gå i spetsen för en mer
mänsklig flyktingpolitik gällande Europa och hela världen. Det
grundläggande målet för migrationspolitiken bör enligt motio-
närerna vara att verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter.
Beträffande språkbruket i asylärenden anser motionärerna att
termen återvändande endast bör användas för dem som åter-
vänder frivilligt efter ett avvisningsbeslut. Motionärerna anger
att ordet avlägsnande ofta används i de fall tvång behövs.
I motion K429 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 5
anförs att det i direkt anslutning till 2 kap. 22 § regeringsfor-
men (RF), den s. k. utlänningsparagrafen, finns en uttrycklig
hänvisning till den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen). I 2 kap. 23 § RF anges att lag eller an-
nan föreskrift ej får meddelas i strid med Sveriges åtaganden
på grund av konventionen och att eventuella begränsningar
skall vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och endast
för de syften med hänsyn till vilka de tillåtits. I motionen an-
förs vidare att det i 2 kap. 12 § RF finns vissa s.k. materiella
skyddsregler, bl.a. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning,
som inte gäller fullt ut vid begränsningar av utlänningars fri-
och rättigheter. Frågan är enligt motionärerna om utlänning-
slagen, eller tillämpningen av lagen, på något sätt står i strid
med Europakonventionens regelverk, vilket då enligt motionä-
rerna skulle strida mot såväl Sveriges förpliktelser gentemot
övriga fördragsslutande parter som mot RF. Motionärerna an-
ser att utlänningslagstiftningen snarast bör omarbetas om detta
visar sig vara fallet.
Lotta N Hedström m.fl. (mp) anför i motion Sf394 yrkande
1 att det med anledning av nuvarande världsläge kan finnas än
mer anledning att se över Sveriges möjligheter att ge skydd i
en massflyktssituation med ökade flyktingströmmar.
I motion Sf4 av Anne Ludvigsson (s) betonas i yrkande 1 vik-
ten av tydlighet i utlänningslagstiftningen. Motionären anser
att migration till Sverige skall ske i ordnade former och att den
reglerade invandringen bör upprätthållas samtidigt som asyl-
rätten värnas.
Sten Andersson (m) begär i motion Sf208 att regeringen skall
inkomma till riksdagen med en skrivelse där de totala kostna-
derna och intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken från 1985
redovisas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att
Sverige måste söka samarbete och aktivt medverka till att
migrationsfrågor löses på ett humant och rättssäkert sätt även i
det internationella samarbetet, inte minst genom utformningen
av en gemensam EU-politik på området. Ett viktigt inslag i den
svenska politiken är att ge stöd i närområdet och medverka till
förebyggande insatser. Utskottet vill betona att flyktingpoliti-
ken inte bara består av att ta emot flyktingar i Sverige. Det be-
hövs en helhetssyn och en samordning av de olika politikom-
rådena för att förebygga och undanröja orsaker till flykt och
påtvingad migration. Sverige har enligt utskottets mening i alla
sammanhang, internationellt och nationellt, alltid strävat efter
att flyktingpolitiken skall präglas av humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter samt att internationella åta-
ganden skall följas. När det gäller asyl- och migrationsfrågorna
har arbetet härmed inom EU utvidgats till att avse även länder i
EU:s närområde, där problem med bl.a. människosmuggling
finns. EU arbetar aktivt för att kandidatländerna men även
transit- och ursprungsländerna skall förbättra sina asyl- och
migrationspolitiska rättsordningar. Arbetet i FN och andra in-
ternationella forum för att lösa konflikter mellan länder är ock-
så viktigt. När det gäller internationellt samarbete och huma-
nitärt bistånd står FN-organen, främst UNHCR, i fokus. Ut-
skottet vill peka på att Sverige ligger i topp när det gäller län-
dernas ekonomiska bidrag till UNHCR. Det svenska bidraget
till UNHCR uppgick åren 2000 och 2001 till 370 respektive
387 miljoner kronor. Sverige spelar också en aktiv roll i
UNHCR:s styrelsearbete liksom i den reformering som skett
och sker inom organisationen. Sverige övertog i oktober 2001
ordförandeposten i UNHCR:s exekutivkommitté. Även det
nordiska samarbetet och samarbetet med staterna kring Öster-
sjön är av stor vikt. Här utgörs det svenska stödet främst av ut-
vecklingssamarbete, något som även gäller andra stater i Öst-
och Centraleuropa. Det humanitära biståndet kanaliseras
främst via FN, och Sverige är bland de största bidragsgivarna.
Det svenska samarbetet på migrationsområdet med Ryska Fe-
derationen, Ukraina och Vitryssland har fortsatt att utvecklas
och Sverige har bidragit till UNHCR:s och IOM:s migrations-
program i dessa länder.
Utskottet delar bedömningen i motion Sf2 att uttagningen
av kvotflyktingar är att ett viktigt inslag i flyktingpolitiken.
Den enskilde har dock inte därutöver någon självständig rätt att
välja asylland.
Utskottet vill också peka på att stöd till återvandring är ett
viktigt inslag i migrationspolitiken och att det alltid måste ske
med respekt för individen. Ingen tvekan får råda om att den
som fått ett permanent uppehållstillstånd själv avgör om och
när han eller hon vill återvända till sitt ursprungsland.
Beträffande frågan om invandring under ordnade former
kan utskottet konstatera att utlänningslagstiftningen bygger på
ståndpunkten att invandringen till Sverige är reglerad. Den
som är i behov av skydd i Sverige skall ges uppehållstillstånd.
För övriga personer som kommer till Sverige får uppehållstill-
stånd ges under vissa givna förutsättningar.
När det gäller Europakonventionen kan utskottet konstatera
att den sedan 1995 utgör svensk lag. I 2 kap. 23 § regerings-
formen föreskrivs att lag eller föreskrift inte får meddelas i
strid med Sveriges åtaganden enligt konventionen. Vid ratifi-
ceringen av konventionen gjordes en genomgång av den
svenska lagstiftningen i syfte att kontrollera att denna stod i
överensstämmelse med konventionen. Sverige har därefter lö-
pande anpassat sin lagstiftning till konventionens regler i sam-
band med nya lagförslag eller till följd av avgöranden från bl.a.
Europadomstolen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf2 i denna
del, Sf3 yrkandena 1 och 2, Sf4 yrkande 1, Sf216 yrkande 10,
Sf246, Sf394 yrkande 1 och K429 yrkande 5.
Vad gäller återvändande efter ett avvisningsbeslut anser ut-
skottet att grundinställningen måste vara att den som fått av-
slag på en ansökan om uppehållstillstånd skall rätta sig efter
detta och återvända, även om vederbörande tycker att det är ett
felaktigt beslut. Det hindrar ju inte att återvändandet sker fri-
villigt. Ett återvändande sker också i de fall tvångsmedel be-
hövs för att verkställa ett beslut om avvisning. Utskottet av-
styrker motion Sf3 yrkande 19.
Vad gäller kostnaderna för den svenska asylpolitiken har ut-
skottet med anledning av ett likalydande yrkande som i motion
Sf208 vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande
2000/01:SfU9, anfört att frågor om kostnader för invandringen
har belysts i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i nationa-
lekonomi, och Lars Andersson, ekonomie doktor i nationale-
konomi (Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter,
Ds 1995:68). Utskottet fann inte anledning för riksdagen att
begära en redovisning för flyktingpolitikens kostnader och in-
täkter fr.o.m. år 1985 och avstyrkte motionen.
Utskottet, som vidhåller denna inställning, vill tillägga att
rätten till asyl är grundläggande och aldrig får mätas i pengar. I
övrigt kan nämnas att Anhörigkommittén i sitt betänkande Vår
anhöriginvandring (SOU 2002:13) redovisar vissa ekonomiska
konsekvenser av utökad anhöriginvandring. I en bifogad studie
finns bl.a. en kalkyl över intäkter och kostnader för en genom-
snittlig invandrare i olika åldersklasser. Personer i åldersgrup-
pen 19-64 år genererar i genomsnitt ett offentligt överskott på
39 600 kr per år medan för såväl yngre som äldre personer de
offentliga kostnaderna överstiger intäkterna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf208.
EU-samarbetet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om EU-samarbetet
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (kd, fp), 7 (v) och 8
(mp)
Genom EU-fördragets ikraftträdande 1993 formaliserades det
som kallas det rättsliga och inrikes samarbetet inom EU. Detta
samarbete bildade då EU:s tredje pelare och handlade om att
ge en allmän ram för uppbyggnaden av ett samarbete mellan
medlemsländerna i fråga om migration, gränskontroller, asyl
och invandringsfrågor.
Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999. Därige-
nom fördes bl.a. frågor om asyl, invandring och vissa frågor
om fri rörlighet för personer över från tredje till första pelaren.
Viseringsfrågor, som tidigare reglerades i EG-fördragets arti-
kel 100 c, återfinns efter Amsterdamfördragets ikraftträdande i
avdelning IV. Också frågan om fördelning mellan EU-länderna
i samband med mottagandet av flyktingar kom genom Amster-
damfördraget att omfattas av EG-fördraget. Efter en övergång-
speriod på fem år, dvs. maj 2004, skall fri rörlighet för perso-
ner garanteras.
I och med Amsterdamfördraget blev Schengensamarbetet,
som kom till som en separat överenskommelse utanför det då-
varande EG-samarbetet för att skynda på samarbetet kring fri
rörlighet för personer, en del av EU:s gemensamma regelverk.
Schengenregelverket omfattar samtliga EU:s 15 medlemslän-
der, med undantag av Storbritannien och Irland. Norge och Is-
land deltar i samarbetet genom ett specialavtal. Danmark, som
har reserverat sig från att Schengenavtalet flyttas över till den
första pelaren, kan inom sex månader besluta om man skall
genomföra de beslut som fattats av Schengenländerna i sin na-
tionella lagstiftning.
Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998 antogs
en handlingsplan för att genomföra bestämmelserna i Amster-
damfördraget om upprättande av ett område med frihet, säker-
het och rättvisa. I handlingsplanen anges prioriteringar och
tidsramar för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för
personer, asyl, invandring samt civilrättsligt, polisiärt och
straffrättsligt samarbete bör genomföras och inom vilka tids-
ramar. Genomförandetiden varierar mellan två och fem år från
Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Vid Europeiska rådets sammanträde hösten 1999 i Tammer-
fors drogs riktlinjerna upp för hur man så snart som möjligt
skall kunna genomföra den fria rörligheten för personer fullt
ut. Europeiska rådet efterlyste vid sitt möte en gemensam poli-
tik för invandring och en gemensam asylpolitik grundad på en
fullständig och absolut tillämpning av FN:s konvention från
1951 om flyktingars rättsliga ställning, Genèvekonventionen.
Fyra huvuddelar fastställdes: partnerskap med ursprungslän-
derna, ett gemensamt europeiskt asylsystem, som på längre
sikt bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig
status för dem som beviljas asyl, rättvis behandling av med-
borgare i tredjeland och en effektivare hantering av migra-
tionsflöden.
Skrivelsen
Enligt skrivelsen har invandringspolitiken till följd av Amster-
damfördraget och integreringen av Schengensamarbetet i EU i
högre grad än hittills blivit en EU-fråga. Amsterdamfördraget
medför nya möjligheter för EU att utarbeta rättsligt bindande
instrument. För svensk del är det en övergripande prioritering
att dessa instrument används och att man når fram till ett större
mått av gemensam politik på området. I skrivelsen anges vida-
re att kandidatländerna förväntas anpassa sin lagstiftning samt
genomföra den i enlighet med vad de nuvarande medlemssta-
terna kommit överens om i det gemensamma EG-regelverket.
Inom EU avhandlas migrationsfrågorna i rådet för rättsliga
och inrikes frågor. Under detta deltar Sverige i ett antal arbets-
grupper som behandlar asyl, visering, gränskontrollfrågor, in-
vandring samt avvisning och utvisning. Arbetet går i stor ut-
sträckning ut på att genomföra uppgifterna i Amsterdamför-
draget, och förhandlingarna skall genomföras inom två till fem
år. Sverige inträdde operativt i Schengensamarbetet den
25 mars 2001.
Av skrivelsen framgår att endast 6 miljoner av EU-ländernas
drygt 370 miljoner medborgare beräknas vara bosatta i ett an-
nat EU-land trots möjligheten att fritt röra sig inom EU. Denna
andel - som motsvarar ca 1,5 % av befolkningen - har dess-
utom varit mycket stabil de senaste 20 åren.
I skrivelsen anges att den sammanlagda nettoinvandringen
till de 15 medlemsstaterna i EU uppgick till 717 000 personer
år 1998. Detta är en märkbar minskning från drygt 1 miljon
personer år 1990. Som jämförelse var dock nettomigrationen år
1980 mycket lägre - drygt 590 000. 13 miljoner icke EU-
medborgare, eller 3,5 % av EU:s befolkning, var bosatta i EU
år 1998. Detta är en ökning från 9,4 miljoner år 1990 (2,6 % av
EU:s befolkning).
Ett EG-direktiv om tillfälligt skydd i en massflyktssituation
(2001/55/EG) antogs den 20 juli 2001. Syftet är att EU skall ta
ett gemensamt ansvar för att i en krissituation ge omedelbart
tillfälligt skydd till ett stort antal fördrivna personer. Direktivet
garanterar samtidigt den individuella rätten att söka asyl för
dem som vill få ett mer långsiktigt skyddsbehov prövat. Perso-
nerna som åtnjuter tillfälligt skydd skall också garanteras rät-
tigheter på skälig nivå, t.ex. föreskrivs rätten att arbeta, rätten
för kärnfamiljen att återförenas, tillgång till akutsjukvård samt
rätt för barnen att gå i skolan. Direktivet syftar också till att bi-
dra till en balans mellan medlemsstaternas insatser samt att
omsätta principen om solidaritet vid mottagande av fördrivna
personer till praktisk handling. Direktivet skall vara genomfört
i svensk rätt senast den 31 december 2002.
Beslut om att inrätta en europeisk flyktingfond togs i sep-
tember 2000. Fonden skall huvudsakligen stödja projekt för
mottagande av asylsökande, integration och återvändande, men
medel kan även användas för s.k. akutåtgärder, föreskrivna i
direktivet om tillfälligt skydd. Migrationsverket är ansvarig
myndighet gentemot Europeiska kommissionen.
Motioner
Margit Gennser m.fl. (m) anför i motion Sf2 i denna del att fri
rörlighet över gränserna har åstadkommits stegvis i Europa och
kan utvecklas vidare allteftersom fler länder vill delta i EU-
samarbetet och är beredda att tillämpa de gemensamma regler-
na vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter som krävs.
Med öppna gränser och fri rörlighet inom Europa blir det ock-
så nödvändigt med gemensamma regler för invandring och en
gemensam flyktingpolitik för att de immigranter och flyktingar
som kommer till Europa skall kunna åtnjuta samma fria rörlig-
het som medborgare i EU-länder. I motionen anges att Sverige
i förhandlingarna om en gemensam flykting- och invandrings-
politik framför allt bör försöka medverka till att höja minimi-
nivån i regelverket. Den fria rörligheten inom EU är central.
Öppna gränser inom EU och Sveriges deltagande i Schengen-
samarbetet kräver emellertid enligt motionärerna en yttre
gränskontroll och införande av kompensatoriska åtgärder.
Också i motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs i yr-
kande 4 att det med öppna gränser och fri rörlighet inom Euro-
pa är naturligt med gemensamma regler för invandring och en
gemensam flyktingpolitik och att EU:s flyktingpolitik skall ba-
seras på humanitet och gemensam ansvarsfördelning.
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 8 påtalas
att alla EU-instrument bör stå i samklang med internationell
rätt och internationella normer. Motionärerna anför att det är
viktigt att den nya gemenskapslagstiftningen inte kommer att
styras av den minsta gemensamma nämnaren och en nedåtrik-
tad harmonisering. Det är också mycket viktigt att de natio-
nella parlamenten aktivt deltar i processen för att garantera att
den nya lagstiftningen kommer att överensstämma med den
internationella rätten.
Alf Svensson m.fl. (kd) påpekar i motion K426 yrkandena 32,
34 och 35 vikten av att verka för en konsekvent europeisk
flyktingpolitik baserad på flyktingars rättigheter, internationell
solidaritet och full respekt för internationella åtaganden. Mo-
tionärerna förordar också ett ökat inslag av finansiell solidari-
tet i EU:s flyktingpolitik och påpekar vikten av att kandidat-
länderna ges hjälp och stöd med att bygga upp system och ka-
pacitet för att ta emot och hantera asylsökande.
I motion U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 23 anförs
att det för att alla länder inom EU skall ta sitt ansvar krävs en
gemensam flyktingpolitik som är human och som också möj-
liggör för enskilda länder att bedriva en mer generös politik.
Motionärerna vill att den europeiska, såväl som den svenska,
flyktingpolitiken i framtiden skall vara mer human än den är i
dag.
Också i motion Sf216 yrkande 13 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) anförs att det är nödvändigt att samordna EU:s medlems-
staters minimiansvar på det flyktingpolitiska området. Motio-
närerna vill se en europeisk flyktingpolitik, som bättre fördelar
bördorna av mer omfattande flyktingströmmar mellan de euro-
peiska länderna och där den gemensamma flyktingpolitiken är
ett golv för de enskilda ländernas lagstiftning.
I motion Sf373 av Agneta Brendt m.fl. (s) anförs i yrkande 3
att det inom EU är viktigt att icke-polisiära åtgärder vidtas för
att hindra människosmuggling. Motionärerna anser bl.a. att
EU:s s.k. viseringslista bör begränsas och att informationen i
transit- och ursprungsländer bör intensifieras.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) menar i motion Sf3 yrkande 11
att Sverige bör verka för att EU:s bidrag till UNHCR inte
minskar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har redan i föregående avsnitt påpekat vikten av att
Sverige aktivt arbetar för att påverka utformningen av de ge-
mensamma reglerna inom EU på detta område. Utskottet anser
att det bl.a. till följd av den fria rörligheten inom EU och för att
uppnå målsättningen att utveckla ett område med frihet, säker-
het och rättvisa behövs en gemensam politik för invandring
och en gemensam asylpolitik. Enligt utskottets mening bör
flyktingpolitiken bygga på flyktingars rättigheter, internatio-
nell solidaritet och full respekt för internationella åtaganden.
Den gemensamma politiken bör utgöras av miniminormer som
läggs på en så hög nivå som möjligt. Det krävs också ett ökat
inslag av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik och en
bättre fördelning när det gäller insatserna vid omfattande flyk-
tingströmmar. En europeisk flyktingfond har inrättats för att
stödja projekt för mottagande av asylsökande, integration och
återvändande, men medel kan även användas för s.k. akutåt-
gärder, föreskrivna i direktivet om tillfälligt skydd. Utskottet
vill här peka på att EG-direktivet har antagits i syfte att EU
skall ta ett gemensamt ansvar för att i en krissituation ge ome-
delbart tillfälligt skydd till ett stort antal fördrivna personer.
Direktivet syftar också till att bidra till en balans mellan med-
lemsstaternas insatser samt att omsätta principen om solidaritet
vid mottagande av fördrivna personer till praktisk handling.
Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast den
31 december 2002. En departementspromemoria (Ds 2001:77)
har nyligen presenterat förslag till regler som skall gälla för
dem som ges skydd, t.ex. i fråga om uppehälle, sjukvård, rätt
att söka asyl, arbetstillstånd och familjeåterförening.
Utskottet vill också i detta sammanhang nämna att i rege-
ringens fyrapunktsprogram inför EU:s framtidskonvent, vars
förslag skall utgöra ett underlag för den regeringskonferens
som år 2004 skall förhandla om förändringar av EU:s fördrag,
anges som en av fyra prioriterade frågor arbetet med att skapa
en gemensam asyl- och migrationspolitik inom EU. Regering-
ens representant vid konventet, statsrådet Lena Hjelm-Wallén,
har anfört att en gemensam solidarisk asylpolitik har större
förutsättningar att värna en generös flyktingpolitik i hela Euro-
pa än om länderna hanterar dessa frågor var för sig, varför
även beslut med kvalificerad majoritet och medbeslutanderätt
för Europaparlamentet på hela det asyl- och migrationspolitis-
ka området förespråkas.
När det gäller EU:s utvidgning vill utskottet understryka
vikten av att kandidatländerna får hjälp och stöd med att bygga
upp sina system för att ta emot och hantera asylsökande. Ut-
skottet kan konstatera att Sveriges stöd och bistånd på detta
område redan ges i form av bl.a. besöksutbyte och seminarier
på både tjänstemannanivå och på politisk nivå. EU har finansi-
erat projekt i kandidatländerna som gällt bl.a. asylmottagandet
och organisations- och kapacitetsuppbyggnad inom hela
migrationsfältet. I det samarbete som sker mellan medlemslän-
derna kommer ett s.k. forum för gränsfrågor att inrättas. Till
detta forum kommer också kandidatländerna att inbjudas en
gång per år.
Sverige bör också vara pådrivande i fråga om EU:s roll i det
internationella arbetet. Detta kan ske genom att bl.a. värna om
stödet till UNHCR, där EU och EU:s medlemsländer i dag står
för ca 40 % av UNHCR:s budget, men också genom att EU
satsar på förebyggande arbete genom exempelvis en intensifie-
rad information i transit- och ursprungsländer. Utskottet kan
konstatera att ett omfattande arbete pågår inom EU:s högni-
vågrupp för asyl och migration, som inrättades 1998. Högni-
vågruppens arbete syftar till att utveckla en gemensam extern
asyl- och migrationspolitik där man använder de olika åtgärder
som möjliggörs av fördraget såsom utrikespolitik, utvecklings-
hjälp och bistånd, migrations- och asylpolitik, bekämpande av
diskriminering bl.a. på grund av kön samt bekämpande av
olaglig invandring. För ett antal länder håller handlingsplaner,
som syftar till att på ett övergripande sätt angripa orsakerna till
flyktingströmmarna i ursprungslandet, på att genomföras.
Beträffande frågan om kompensatoriska åtgärder i samband
med Schengeninträdet har utskottet i sitt yttrande till justitieut-
skottet, 1997/98:SfU3y, uttalat att utskottet förutsätter att rege-
ringen noga följer effekterna av slopandet av kontrollen vid de
inre gränserna.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf2 i denna
del, Sf3 yrkande 11, Sf216 yrkande 13, Sf373 yrkande 3,
Sf398 yrkande 8, K426 yrkandena 32, 34 och 35, U301 yrkan-
de 23 samt U303 yrkande 4.
Invandringspolitiken
Arbetskraftsinvandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- arbetskraftsinvandring
- säsongsarbetstillstånd
Jämför reservationerna 9 (m), 10 (v), 11 (c), 12 (fp), 13
(mp) och 14 (kd)
Skrivelsen
För andra utlänningar än EU- och EES-medborgare beviljas i
princip permanent uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning
av rena arbetsmarknadsskäl endast om arbetskraftsbehovet inte
kan tillgodoses inom EU eller något av de länder som är an-
slutna till EES-avtalet. Av skrivelsen framgår att 433 sådana
tillstånd beviljades år 2000 och 343 år 1999. De största enskil-
da ursprungsländerna var Ryssland, Kina och USA. Det kan
gälla t.ex. personer med nyckelfunktioner inom näringslivet.
Även fria yrkesutövare och egna företagare kan få bosätta sig
här om de uppfyller vissa krav. Därutöver beviljades år 2000
ca 17 500 tidsbegränsade arbetstillstånd för t.ex. montörer, oli-
ka specialister, artister och idrottsmän.
Medborgare i EU och i de stater som omfattas av EES-
avtalet och vissa av deras anhöriga, oavsett de senares med-
borgarskap, har rätt att flytta inom området för att ta anställ-
ning, starta egen verksamhet, studera m.m. Arbetstillstånd
krävs inte i dessa fall.
Arbetstillstånd för feriearbetande ungdomar samt andra
former för kortvariga arbeten exempelvis inom trädgårdsnä-
ringen ingår sedan 1991 i tillståndstypen säsongsarbetstill-
stånd. Systemet bygger på att länsarbetsnämnderna fastställer
branschvisa kvoter efter samråd med parterna på arbetsmark-
naden. Den som erhållit tillstånd får byta arbetsgivare men inte
bransch eller yrkesområde.
I skrivelsen anges att principerna för arbetskraftsinvand-
ringen bygger på en proposition från 1968. Därvid fastställdes
att utländsk arbetskraft inte skulle kunna användas för att styra
tillgången på arbetskraft. Detta skulle i stället främst ske ge-
nom arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom utbildning av ar-
betslösa, omflyttning inom landet etc. Vidare skulle man un-
derlätta kvinnors inträde på arbetsmarknaden.
Av skrivelsen framgår att Europeiska kommissionen i slutet
av år 2000 presenterat ett meddelande om en invandringspoli-
tik för Gemenskapen (KOM(2000) 757) samt i juli 2001 ett
meddelande om en öppen samordningsmetod för gemenska-
pens invandringspolitik (KOM(2001) 387).
Motioner
I motion Sf2 i denna del av Margit Gennser m.fl. (m) anförs att
den demografiska utvecklingen kommer att leda till arbets-
kraftsbrist i Sverige och i EU. Motionärerna anser därför att
Sverige omedelbart bör möjliggöra en ökad arbetskraftsin-
vandring. För att kunna konkurrera med Europa om arbets-
kraften krävs det att Sverige marknadsför sig som ett intressant
land att arbeta i.
I motion Sf296 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 begärs
att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om beho-
vet av en framtida arbetskraftsinvandring och hur denna bör
regleras. Motionärerna anför att det inte kommer att vara möj-
ligt att lösa arbetskraftsbristen enbart genom att sysselsätta ar-
betslösa. Det enda alternativet på sikt är att öka arbetskraftsin-
vandringen. Om möjligheterna till arbetskraftsinvandring skall
öka får det emellertid inte bli så att Sverige och EU utsätter u-
länder för brain drain genom att prioritera den mest välutbilda-
de arbetskraften menar motionärerna. Inte heller bör s.k. gäs-
tarbetarsystem tillåtas.
Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför i motion Sf325 att Sverige
bör öka och underlätta invandringen i stället för att skuldbe-
lägga kvinnor genom att moralisera över och ställa krav på att
de skall föda barn.
Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion Sf255 yrkande 12 att
det behövs fler människor i produktionen för att välfärdssam-
hället skall klara av att ta hand om den åldrande befolkningen.
Motionärerna anser att en ökad arbetskraftsinvandring är ett
sätt att lösa framtidens utmaningar.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf216 yrkandena 26-
28 tillkännagivanden om att liberalisera reglerna för arbets-
kraftsinvandring och att en utredning bör tillsättas som klar-
lägger behovet av förändringar i regelverket som möjliggör en
mer omfattande arbetskraftsinvandring. I motionen anförs att
det redan i dag är möjligt att se att det behövs ett betydande
tillskott av arbetskraft om den svenska ekonomin skall hålla en
bit in på 2000-talet. Invandring av kvalificerad arbetskraft från
utomeuropeiska länder kan på sitt sätt främja sysselsättning
och integration för de invandrare som i dag lever i  Sverige.
Frågan är hur en sådan arbetskraftsinvandring skall gå till och
varifrån vi kan räkna med att personer kan komma att utvand-
ra. Motionärerna anser vidare att Sverige bör verka för att
medborgare i nya EU-länder omedelbart skall omfattas av den
fria rörligheten.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf3 yrkandena 8
och 9 att antalet som sökt tillstånd av arbetsmarknadsskäl har
ökat med 23 % de första sju månaderna 2001 jämfört med
2000 och att Migrationsverket sagt sig inte klara av den belast-
ningen med nuvarande resurser. Dessa långa handläggningsti-
der bör regeringen se över. Motionärerna anser att arbets-
kraftsinvandringen skall präglas av en generell öppenhet med
ökade möjligheter för alla yrkesgrupper och båda könen. Det
är viktigt att det inte skapas ett system för elitgästarbetare utan
att den som vill, oberoende av yrkestillhörighet, skall beredas
möjlighet att arbeta i Sverige.
Också i motion Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) yr-
kande 27 begärs ett tillkännagivande om att underlätta arbets-
kraftsinvandringen.
Magnus Jacobsson (kd) anför i motion Sf277 yrkande 3 att det
för dem som vill jobba eller studera inom EU bör införas ett
system med Green Card för att underlätta integrationen runt
Östersjön.
I motionerna Sf333 av Per Bill m.fl. (m) yrkandena 1, 3 och 10
samt Sf244 av Per Bill m.fl. (m) anförs att det är hög tid att in-
se att dagens generation av unga och välutbildade individer,
oavsett var de är födda och oavsett om de utbildat sig till ci-
vilingenjörer, ekonomer, läkare eller sjuksköterskor, har en
helt annan möjlighet att välja var de vill jobba i framtiden. Na-
tionella gränser, språk, religion, facklig tillhörighet m.m. förlo-
rar mer och mer relevans för besluten. Om Sverige skall kunna
konkurrera om de lättrörliga individernas intresse krävs en
lång rad förändringar. Motionärerna anser att det bör vara
möjligt och lätt för alla som själva eller via ett företag lyckas
skaffa sig ett jobb att få arbetstillstånd. Ingen som arbetar och
försörjer sig själv genom hederligt arbete skall heller kunna ut-
visas ur landet. Vidare vill motionärerna införa ett system med
Green Card enligt amerikansk förebild. På så sätt tas steget
från passivt mottagande till att aktivt rekrytera kvalificerade
personer att komma till Sverige. Det bör också enligt motionä-
rerna vara möjligt för individer som kommer hit som flyktingar
att skaffa sig ett arbete och kvalificera sig som arbetskraftsin-
vandrare.
Ewa Thalén Finné m.fl. (m) anför i motion A390 yrkande 1 att
en i Danmark boende icke EU-medborgare med arbetstillstånd
i Danmark efter flytt till Sverige inte kan arbetspendla till
Danmark efter det att han eller hon på grund av flytten förlorat
sitt danska arbetstillstånd. Vidare nämner motionärerna att en
person som kommer från ett land varifrån krävs visum och
som skall besöka södra Sverige men ankommer till Kastrup
behöver visum till båda länderna. Bland annat dessa regler för
tredjelandsmedborgare utgör enligt motionärerna ett hinder för
rörlighet av arbetskraft i Öresundsregionen.
I motion Sf335 av Johnny Gylling (kd) yrkande 1 anförs att
möjlighet till längre arbetstillstånd än 90 dagar bör finnas på
grund av trädgårdsnäringens behov av säsongsarbetskraft.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har behandlat motioner om arbetskraftsinvandring i
tidigare betänkanden om migration och asylpolitik, senast i
betänkande 2000/01:SfU9. Utskottet konstaterade där att i och
med att Sverige blev medlem i EU öppnades den svenska ar-
betsmarknaden för flera hundra miljoner människor. Under år
2000 fick 7 396 personer, varav 43 % kvinnor, uppehållstill-
stånd i enlighet med EES-avtalet. Utskottet konstaterade vidare
att ca 400 personer per år från 1997 hade fått permanenta up-
pehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl. Utskottet kan
nu konstatera att därutöver har ca 17 500 tidsbegränsade till-
stånd och närmare 7 700 tillfälliga arbetstillstånd (s.k. sä-
songsarbetstillstånd) beviljats under år 2000. Dessa tillstånd
kan gälla tidsperioder från några dagar upp till 48 månader.
Migrationsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är de
myndigheter som ansvarar för utfärdande av tillstånd.
Av Migrationsverkets årsredovisning för 2001 framgår att
av alla förstagångssökande arbetstagare fick, trots ett ökat antal
sökande, 98 % sina beslut inom fem månader. Den genom-
snittliga handläggningstiden hos Migrationsverket var 40 da-
gar.
På senare år har det presenterats ett flertal studier och rap-
porter som visat att det råder arbetskraftsbrist inom en rad oli-
ka branscher och yrken. Migrationsverket och AMS har därför
på regeringens uppdrag utarbetat förslag till ett antal föränd-
ringar i AMS riktlinjer, bl.a. möjlighet att ge arbetstillstånd för
täckande av tillfällig arbetskraftsbrist för längre perioder än
vad som i dag är möjligt. Vidare har myndigheterna föreslagit
förändringar i utlänningsförordningen, däribland att kravet på
arbetstillstånd skulle kunna avskaffas för vissa artister och id-
rottsmän samt för specialister inom internationella koncerner
som skall arbeta här under högst ett år. Myndigheterna påtalar
även behovet av en mer generell översyn av dagens regelsys-
tem när det gäller arbetskraftsinvandring. Förslagen har bl.a.
föranlett ändringar i utlänningsförordningen som träder i kraft
den 1 april 2002. Exempelvis utökas möjligheten att verka i
Sverige utan arbetstillstånd för forskare och lärare inom den
högre utbildningen samt för artister, idrottsmän och för perso-
ner med specialistuppgifter inom en internationell koncern.
Av Migrationsverkets och AMS:s rapport framgår i huvud-
sak följande. Med en årlig sysselsättningstillväxt på ca 1 %
skulle arbetslösheten föras tillbaka till en tämligen låg nivå un-
der de närmaste åren och ett allt viktigare problem skulle då bli
att förse arbetsmarknaden med arbetskraft. Hittills har syssel-
sättningen kunnat öka utan att rekryteringsproblemen blivit
omfattande. Inom vissa områden har svårigheten att rekrytera
arbetskraft emellertid vuxit markant, framför allt inom flera
yrken som kräver högskoleutbildning. Enligt rapporten kom-
mer de demografiska förändringarna att ha stor betydelse för
utvecklingen på arbetsmarknaden i början av 2000-talet. Äld-
reavgångarna från arbetsmarknaden blir betydligt större än in-
flödet av ungdomar. På längre sikt skulle arbetskraftsbristen
till en del kunna avhjälpas då flera av kandidatländerna blir
fullvärdiga medlemmar i EU. Eftersom arbetskraftsbristen ökar
inom EU kommer dock fler länder att vilja vara med och dela
på denna arbetskraftsreserv. Enligt rapporten bör Sverige där-
för i god tid förbereda för ett arbets- och kompetensutbyte med
dessa länder. I rapporten anges vidare att arbetskraftsinvand-
ring från länder där man har fler utbildningsreserver än det
finns tillgång på jobb kan behöva övervägas på längre sikt. När
det gäller frågan om en ökad sysselsättning och förbättrad in-
tegration av invandrare i Sverige kan svara för arbetsmarkna-
dens behov, anges att det på flera håll i landet pågår arbete
med att aktivera högutbildade arbetslösa från tredjeland men
att mer går att göra. En tröskel att komma över är oftast språk-
barriären. Vidare anges i rapporten att deltidsarbetslösheten
och timanställningen fortfarande är mycket omfattande i Sve-
rige och att denna grupp utgör ett viktigt arbetskraftsutbud som
torde kunna tillvaratas på ett bättre sätt än tidigare och att man
bör stimulera rörligheten inom Sverige. En effektiv platsför-
medling och rörlighetsstimulerande åtgärder blir centrala insat-
ser på en arbetsmarknad som riskerar att gå mot ökade match-
nings- och rekryteringsproblem.
Beträffande kandidatländerna kan utskottet konstatera att
Europeiska rådet i juni 2001 beslutat om övergångsperioder på
minst två år och upp till sju år för arbetstagare från nya med-
lemsstater vad gäller rätten till fri rörlighet inom EU. Beslutet
möjliggör undantag enligt nationell rätt från dessa övergång-
sperioder för de medlemsstater som så önskar. Regeringen har
nyligen utsett en särskild utredare som bl.a. skall utreda hur
arbetstagare från nya medlemsstater i EU från anslutningsda-
gen skall kunna få tillgång till den svenska arbetsmarknaden på
samma villkor som medborgare i nuvarande EU/EES-länder
(dir. 2002:1).
Även inom EU pågår en intensiv diskussion rörande beho-
vet av arbetskraft på kort och lång sikt. Europeiska kommis-
sionen har tidigare presenterat ett meddelande om en invand-
ringspolitik för gemenskapen. I meddelandet föreslås på längre
sikt ett mer omfattande samarbete för att samordna information
och åtgärder för att bl.a. tillgodose behovet av arbetskraftsin-
vandring i medlemsländerna. I meddelandet anför kommissio-
nen att det efter en ekonomisk och demografisk analys av EU
respektive ursprungsländerna står klart att det finns en växande
övertygelse om att den s.k. nollpolitiken när det gäller invand-
ring som dominerat de senaste 30 åren spelat ut sin roll. Å ena
sidan har migrationstrycket fortsatt, med en åtföljande ökning
av illegal invandring, människosmuggling och människohan-
del. Å andra sidan har ett flertal medlemsstater redan börjat gå
utanför EU för att aktivt rekrytera medborgare från tredjeland
på grund av en växande brist på både kvalificerad och okvali-
ficerad arbetskraft. Kommissionen menar att frågan om EU:s
roll i samband med migrationen är av särskilt intresse på grund
av bl.a. den demografiska situationen med en befolkningsned-
gång samt bristen på arbetskraft inom vissa sektorer i flera
länder. Enligt meddelandet måste emellertid EU också granska
och inta en ansvarsfull ställning i fråga om emigrationens ef-
fekter på ursprungsländerna med hänsyn till de ekonomiska,
demografiska, sociala och politiska faktorer och till att den
människorättssituation som orsakar migrationsströmmarna är
mycket olika i vart och ett av länderna. I de flesta fall handlar
det om komplexa situationer och invandringen har både positi-
va och negativa effekter. På den negativa sidan kan det finnas
mindre gynnsamma effekter på den lokala ekonomin när det är
de mest utbildade och företagsamma delarna av befolkningen
som emigrerar. Sådan "brain drain" påverkar i synnerhet ut-
vecklingsländer, och de drabbas också hårdast av att förlora de
investeringar som gjorts i utbildning, särskilt när det gäller
högre utbildningar. En mer öppen och tydlig migrationspolitik
skulle enligt kommissionen i samverkan med en samordnad
politik för att minska de faktorer som uppmuntrar till utvand-
ring ("push factors") i ursprungsländerna och ökade ansträng-
ningar att verkställa arbetslagstiftningen i medlemsstaterna
också kunna hjälpa till att minska den illegala invandringen.
I juli 2001 presenterade kommissionen ett meddelande som
rörde en öppen samordningsmetod för gemenskapens invand-
ringspolitik. Här vidareutvecklar kommissionen sina idéer
kring en samordning av invandringspolitiken. I detta medde-
lande lämnas bl.a. förslag till hur medlemsstaterna årsvis skall
kunna rapportera om genomförandet av riktlinjer på migra-
tionsområdet samt om behoven av arbetskraftsinvandring.
Också frågan om tredjelandsmedborgares fria rörlighet är
föremål för debatt inom EU. En rad förslag härom har presen-
terats av kommissionen. I förslaget till direktiv om villkor för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva
verksamhet som anställd eller egenföretagare, KOM(2001)
386, anges att förslaget syftar till att som en invandringspoli-
tisk åtgärd harmonisera de nationella bestämmelserna om
tredjelandsmedborgares rätt att arbeta i EU. Tredjelandsmed-
borgaren skall ha ett s.k. uppehållstillstånd för arbetstagare re-
spektive egenföretagare. Tillstånd kan ges efter en bedömning
av situationen på den nationella arbetsmarknaden. Viktiga för-
ändringar av arbetsgivare eller yrke kräver nytt tillstånd.
Vidare anförs i förslag till direktiv om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares rättsliga ställning, KOM(2001) 127,
bl.a. följande. För att möjliggöra rättvis behandling av tredje-
landsmedborgare anser kommissionen att det måste skapas en
gemensam rättslig ställning för varaktigt bosatta, så att tredje-
landsmedborgare som uppehåller sig lagligt i en medlemsstat
kan förvärva denna ställning och åtnjuta dess fördelar på unge-
fär samma villkor i alla medlemsstater. Personer som beviljats
ställning som varaktigt bosatta skall åtnjuta likabehandling
inom en rad områden: arbetsmarknad, utbildning, socialt skydd
och bistånd. Förändringarna av arbetsmarknaden inom EU le-
der till brist på arbetskraft inom vissa sektorer av ekonomin,
och ökad rörlighet för varaktigt bosatta kan underlätta en bättre
användning av den befintliga arbetskraften i de olika medlems-
staterna anser kommissionen. I direktivförslagets artikel 3 an-
ges att direktivet inte gäller tredjelandsmedborgare som har
rätt till bosättning i en medlemsstat i kraft av bl.a. subsidiära
former av skydd.
Regeringen är i stort positiv till förslaget men menar att frå-
gan om fri rörlighet är delvis förknippad med frågan om ar-
betskraftsinvandring, varför ett samlat ställningstagande bör
göras. Vidare anser regeringen att det är ytterst beklagligt att
direktivet föreslås inte tillämpas på personer som omfattas av
någon form av kompletterande eller subsidiärt skydd.
Utskottet kan konstatera att det inom EU och i EU:s med-
lemsstater pågår en bred diskussion om behovet av arbetskraft
inom EU utifrån ett demografiskt perspektiv. Diskussionen rör
emellertid även frågan om sambandet mellan invandringspoli-
tiken och asylpolitiken.
Utskottet vill understryka vikten av att behovet av arbets-
kraftsinvandring ses i ett helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas
till dels situationen i Sverige, exempelvis vad gäller utnyttjan-
de av befintlig arbetskraft, dels emigrationens ekonomiska,
demografiska, sociala och politiska effekter på ursprungslän-
derna. Enligt utskottets mening är det inte heller lämpligt att
införa ett s.k. gästarbetarsystem.
När det gäller Öresundsregionen kan utskottet konstatera att
Danmark, som i ett protokoll till Amsterdamfördraget valt att
inte delta i samarbetet när det gäller bl.a. fri rörlighet för per-
soner, inom sex månader kan besluta om man i sin nationella
lagstiftning skall genomföra de beslut som fattats om t.ex. var-
aktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning. Be-
träffande visumkrav gäller dock inom ramen för Schengen-
samarbetet en enhetlig visering som gäller för inresa till samt-
liga Schengenländers territorium. Om man som tredjelands-
medborgare har den enhetliga viseringen kan man röra sig fritt
inom Schengenområdet under den tid som viseringen gäller,
dock under en sammanlagd tidsperiod om högst tre månader
under en sexmånadersperiod. Vad gäller rätten att arbeta krävs
enligt svensk lagstiftning ett arbetstillstånd för arbete hos en
arbetsgivare som erbjudit arbete. Tillståndet gäller endast i det
yrke som framgår av arbetserbjudandet. Rätten till fri rörlighet
enligt Schengenregelverket medför i dag inte rätt till bosätt-
ning för arbete eller studier i en annan medlemsstat.
Med det anförda, och mot bakgrund av att det pågår en be-
redning av de förslag som Migrationsverket och AMS lagt
fram, anser utskottet att riksdagen inte nu skall göra några ut-
talanden angående arbetskraftsinvandring, tredjelandsmedbor-
gares fria rörlighet eller säsongsarbetstillstånd. Utskottet av-
styrker motionerna Sf2 i denna del, Sf3 yrkandena 8 och 9,
Sf216 yrkandena 26-28, Sf244, Sf255 yrkande 12, Sf277 yr-
kande 3, Sf296 yrkande 6, Sf325, Sf333 yrkandena 1, 3 och
10, Sf335 yrkande 1, Sf394 yrkande 27 och A390 yrkande 1.
Gäststuderande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- möjlighet att gäststudera
- uppehållstillstånd för gäststuderande efter examen
Jämför reservationerna 15 (kd, mp) och 16 (m)
Skrivelsen
De personer som kommer till Sverige och får uppehållstill-
stånd för att studera skall enligt skrivelsen som regel ha sin
försörjning ordnad under studietiden. Gäststuderande förväntas
återvända till sitt hemland efter avslutade studier.
Under år 2000 gavs sådana tillstånd till 3 073 personer. De
gäststuderande kom i första hand från USA, Kina och Ryss-
land. Det är också möjligt att få tillstånd som studerande inom
ramen för EES-avtalet. Till Sverige kommer ca 7 000 utbytes-
studenter varje år. Totalt är det dock fler, och förra året var
13 000 utländska studenter inskrivna i den svenska högskolan.
Motioner
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 12 an-
förs att systemet med gäststuderande bör ses över och att reg-
lerna bör underlätta för alla, även för icke EU-medborgare, att
studera i Sverige.
Bo Lundgren m.fl. (m) anser i motion Ub546 yrkande 8 att ut-
ländska studenter bör få arbetstillstånd automatiskt under stu-
dietiden med möjlighet till förlängning efter examen.
Också i motionerna Sf333 av Per Bill m.fl. (m) yrkande 2
och Sf371 av Gunnar Axén m.fl. (m) anförs att alla utländska
studenter som studerar i Sverige bör ges ett arbetstillstånd som
möjliggör att de kan extraarbeta på samma villkor som svenska
studenter och som dessutom möjliggör att de som så önskar
kan stanna och arbeta i landet efter avslutade studier. Motionä-
rerna anser vidare att utländska studenter skall beviljas perma-
nent uppehållstillstånd efter avlagd examen.
Utskottets ställningstagande
Av regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende Migra-
tionsverket framgår att verket bl.a. skall redovisa i vilken ut-
sträckning gäststuderande från länder utanför EES-området ges
arbetstillstånd i Sverige under och efter fullgjord utbildning.
Eventuella problem eller brister med nuvarande regler och ru-
tiner skall redovisas liksom i vilken utsträckning personerna
återvänder hem efter genomförda studier. Senast den 30 april
2002 skall uppdraget redovisas.
Utskottet delar uppfattningen att man bör underlätta för
gäststuderande att komma till Sverige. Utskottet kan också
konstatera att flera högskolor numera rekryterar aktivt och att
antalet ansökningar om att få gäststudera i Sverige ökade med
19 % 2001 jämfört med året före. Utskottet avstyrker motion
Sf3 yrkande 12.
Tanken med systemet för gäststuderande är att de skall ges
en möjlighet att komma till Sverige för att bedriva studier. Ut-
skottet kan inte ställa sig bakom yrkanden om att gäststuderan-
de skall ges uppehållstillstånd med automatik efter avslutade
studier. Utskottet avstyrker motionerna Ub546 yrkande 8,
Sf333 yrkande 2 och Sf371.
Anhöriginvandring
Familjeåterförening m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- anhöriginvandring
- direktivförslag och åldersgräns vid familjeåterföre-
ning
- direktivförslag och principer för familjeåterförening
- uppehållstillstånd efter inresa
Jämför reservationerna 17 (kd), 18 (fp), 19 (v, kd, c,
mp), 20 (v) och 21 (v, kd)
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529), UtlL, regleras i vilka
fall uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är anhörig
till någon som är bosatt i Sverige eller har fått uppehållstill-
stånd för bosättning här. De anhöriga som omfattas enligt pa-
ragrafens första stycke 1-3 är make, maka och sambo (och
därmed jämställda förhållanden), ogifta barn under 18 år, om
de är eller har varit hemmavarande, samt annan nära anhörig
som ingått i samma hushåll som anknytningspersonen. Homo-
sexuella förhållanden likställs med heterosexuella. Paragrafens
första stycke 4 föreskriver vidare att tillstånd kan ges till en
utlänning som på annat sätt har särskild anknytning till Sveri-
ge. Om makar eller sambor har sammanbott stadigvarande ut-
omlands ges de uppehållstillstånd. En förutsättning för att till-
stånd skall beviljas make, maka eller sambo i ett förhållande
som inte är etablerat sedan tidigare är att förhållandet bedöms
som seriöst och att särskilda skäl inte talar mot att tillstånd be-
viljas.
Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt
förevarande bestämmelser skall beaktas om utlänningen kan
förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas före inre-
san till Sverige, och en ansökan om uppehållstillstånd får som
huvudprincip inte bifallas efter inresan. Undantag skall dock
kunna göras om utlänningen har stark anknytning till en i Sve-
rige bosatt person och det skäligen inte kan krävas att utlän-
ningen återvänder till ett annat land för att ge in ansökan där.
Skrivelsen
Antalet beviljade uppehållstillstånd under åren 1999 och 2000
var 37 376 respektive 45 164 personer. Av dessa utgjorde an-
höriginvandringen cirka hälften, 21 681 respektive 22 767,
varav anhöriga till flyktingar och andra skyddsbehövande
uppgick till 4 240 respektive 3 538 personer och övriga an-
knytningar uppgick till 17 559 respektive 19 229 personer.
I skrivelsen redogörs även för EG-direktivförslaget om rätt
till familjeåterförening. Medlemsstaterna är överens om att
kärnfamiljen skall ha rätt till återförening. När det gäller övriga
anhöriga har man inte lyckats enas om några bindande regler.
Allt tyder på att det kommer att lämnas åt varje medlemsstat
att avgöra i vilken mån dessa anhöriga skall beviljas återför-
ening. Av skrivelsen framgår att några medlemsstater och Eu-
ropeiska kommissionen är oroade över att direktivet kommer
att bli urvattnat och frågar sig vilket värde det kommer att ha
för en gemensam invandringspolitik.
Motioner
Magda Ayoub m.fl. (kd) anser i motion Sf399 yrkandena 16
och 17 att riksdagen bör besluta att återinföra den s.k. sista-
länken-bestämmelsen. Motionärerna anser att Anhörigkom-
mitténs förslag inte behöver inväntas i denna fråga. Vidare an-
ser motionärerna att anhöriginvandring inte skall begränsas till
att gälla endast kärnfamiljen.
I samma motion yrkande 20 anförs att undantag från hu-
vudprincipen, att uppehållstillstånd skall beviljas före inresa,
bör göras när utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i
förhållandet väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet
skall få sin ansökan beviljad.
I motion Sf326 av Tasso Stafilidis och Charlotta L Bjälkebring
(v) yrkande 2 anförs att bl.a. gamla föräldrar inte skall behöva
motivera och visa särskilda skäl för att få uppehållstillstånd.
Motionärerna anser att det i stället skall krävas särskilda skäl
att inte bevilja uppehållstillstånd till nära anhörig utöver maka,
make och barn.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf216 yrkande 19 ett
tillkännagivande om en flexiblare lagstiftning i Sverige och
EU när det gäller anhöriginvandring. Motionärerna anser att
oavsett hur familjen ser ut så skall dess betydelse som grund-
läggande social och ekonomisk enhet erkännas i svensk utlän-
ningslagstiftning.
I flerpartimotionen Sf271 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, v,
kd, c, mp) sägs att Sverige inom EU bör verka för barns rättig-
heter när det gäller familjeåterförening. Motionärerna anser att
åldersgränsen i Europeiska kommissionens förslag till EG-
direktiv om familjeåterförening inte bör understiga 18 år.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf398 yrkande 14 att
regeringen bör kräva djupgående förändringar i Europeiska
kommissionens förslag till EG-direktiv om familjeåterföre-
ning. Motionärerna anser att förslaget ger tredjelandsmedbor-
gare väsentligt mer begränsad rätt till familjeåterförening och
även sämre rättigheter jämfört med EU-medborgare.
Utskottets ställningstagande
Den 1 januari 1997 infördes vissa begränsningar vad gäller ut-
länningslagens bestämmelser om anhöriginvandring. Anhörig-
kommittén har haft i uppdrag att utvärdera effekterna härav.
När det gäller frågan om vilka personer som skall omfattas
av reglerna för familjeåterförening kan utskottet konstatera att
Anhörigkommittén nyligen överlämnat ett delbetänkande om
dessa frågor till regeringen (SOU 2002:13). Kommittén anför
bl.a. att en human migrationspolitik måste innebära att reglerna
för anhöriginvandring ger möjlighet att undvika oacceptabel
familjesplittring och att olika familjemönster och sociala för-
hållanden skall beaktas inom rimliga gränser. Synen på anhö-
riginvandring utanför kärnfamiljen har i såväl Sverige som
framför allt övriga EU-länder varit betydligt mer restriktiv än
den som avser kärnfamiljen. Kommittén menar att det inte går
att bortse från detta när riktlinjerna för svensk praxis läggs fast.
Kommittén föreslår att föräldrar och ogifta barn över 18 år
skall kunna ges uppehållstillstånd om de är beroende av an-
knytningspersonen eller om andra särskilda skäl föreligger.
Andra särskilda skäl skall utgöras av särskilt ömmande om-
ständigheter, t.ex. att sökanden utgör "sista länk". Kraven på
hushållsgemenskap, beroende redan i hemlandet och snar an-
sökan skall enligt kommitténs förslag upphöra. För övriga nära
anhöriga utanför kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för
uppehållstillstånd föreligger. Med synnerliga skäl avses när-
mast "sista länk". Behovet av familjekontakt i den gruppen bör
i första hand upprätthållas genom besök. Kraven på hushålls-
gemenskap, beroende redan i hemlandet och snar ansökan skall
även här upphöra.
När det gäller återförening med äldre föräldrar påpekar
kommittén att det inte skall vara omöjligt att ta viss hänsyn till
andra kulturers familjegemenskap. Detta skall emellertid inte
innebära ett allmänt sett vidgat familjebegrepp för personer
från vissa kulturkretsar.
Föräldrar till barn under 18 år som är bosatta i Sverige bör
enligt kommitténs mening inte heller fortsättningsvis ha någon
ovillkorlig rätt att återförenas med barnet i Sverige. Om barnet
saknar skyddsbehov bör barnet, förutsatt att detta är i enlighet
med barnets bästa, i stället återförenas med föräldrarna där de
befinner sig.
När det gäller uppehållstillstånd för bl.a. nära anhöriga
utanför kärnfamiljen föreslår kommittén att, om inte särskilda
skäl föreligger, anknytningspersonen skall svara för utlänning-
ens försörjning. Försörjningskrav liksom uppskjuten invand-
ringsprövning skall som huvudregel gälla under högst två år.
Om försörjningskravet inte fullgörs kan förlängning av uppe-
hållstillstånd och permanent uppehållstillstånd vägras. Enligt
kommittén kommer förslagen i övrigt med största sannolikhet
leda till en ökad invandring av nära anhöriga utanför kärnfa-
miljen. Antalet beviljade tillstånd kan antas fördubblas på
längre sikt och tredubblas under de två första åren efter ikraft-
trädandet. Kommittén anser därför att statsfinansiella skäl
starkt talar för att ett försörjningskrav bör införas. Ytterligare
ett skäl är att de flesta övriga europeiska länder uppställer ett
sådant krav. Om Sveriges regler för anhöriginvandring avviker
väsentligt från övriga EU-länders kan detta enligt kommittén
leda till att intresset för att invandra till just Sverige blir större.
Anhörigkommittén har beträffande Europeiska kommissio-
nens förslag till direktiv om familjeåterförening anfört att di-
rektivförslaget inte kommer att omfatta anhöriga till den som
fått uppehållstillstånd med stöd av "subsidiära former av
skydd", och eventuellt inte heller anhöriga till EU-medborgare
som inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt förordning
(EEG) nr 1612/68. För anhöriga till personer med behov av
subsidiära former av skydd skall inom EU antas särskilda reg-
ler. I avvaktan på detta bör enligt kommitténs mening någon
särreglering i förhållande till kommitténs förslag i övrigt inte
ske för dessa båda grupper.
Enligt utskottets mening bör beredningen av Anhörigkom-
mitténs förslag avvaktas och något uttalande av riksdagen i
dessa frågor inte göras. Utskottet avstyrker motionerna Sf216
yrkande 19, Sf326 yrkande 2 och Sf399 yrkandena 16 och 17.
Nyligen har Europeiska kommissionen presenterat ett di-
rektivförslag avseende fri rörlighet för EU-medborgare,
KOM(2001) 257. Direktivförslaget syftar till att i en enda
rättsakt samla dagens regler för såväl yrkesverksammas som
icke yrkesverksammas rätt till inresa och vistelse i en annan
medlemsstat. En rad direktiv och förordningar samlas till en
enda rättsakt som även anpassas för att kodifiera EG-
domstolens praxis på området. Bland annat artiklarna 10 och
11 om begreppet familjemedlem och tillgången till arbete för
familjemedlemmar i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbets-
kraftens fria rörlighet inom gemenskapen föreslås upphöra.
Tanken med direktivförslaget är att det skall bli enklare för
unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett des-
sas nationalitet, att utnyttja rätten till fri rörlighet. De personer
som räknas som familjemedlemmar enligt förslaget och som
således kan följa med eller ansluta sig till den EU-medborgare
som utövar rätten till fri rörlighet är make eller maka, ogift
partner (om den mottagande medlemsstatens lagstiftning jäm-
ställer ogifta par med gifta par och i enlighet med villkoren i
denna lagstiftning), egna eller makens/makans/partnerns släk-
tingar i rakt nedstigande led eller i rakt uppstigande led.
Enligt Europeiska rådets slutsats från Tammerfors bör
tredjelandsmedborgare som har uppehållstillstånd för längre
tid i en EU-medlemsstat erhålla rättigheter som ligger så nära
EU-medborgarnas rättigheter som möjligt. När det gäller för-
slaget till familjeåterföreningsdirektiv, som syftar till att ge
tredjelandsmedborgare bosatta i en medlemsstat rätt till famil-
jeåterförening, kan utskottet först konstatera att förhandlingar-
na inom EU går mycket trögt. Stora skiljaktigheter finns mel-
lan medlemsstaterna. Regeringens ståndpunkt är, mot bak-
grund av att förslagen endast utgör minimiregler, att det är
rimligt att acceptera försök till kompromisser. Utskottet delar
uppfattningen i flerpartimotionen Sf271 att Sverige inom EU
bör verka för barns rättigheter när det gäller familjeåterföre-
ning och anser att åldersgränsen, vad gäller rätten till familje-
återförening, i ett kommande direktiv inte bör understiga 18 år.
Motionen får anses tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet har i ett yttrande till EU-nämnden (yttr.
2000/01:SfU7y) över förslaget till direktiv om familjeåterföre-
ning uttalat att en klar fördel med direktivförslaget är att rätten
till familjeåterförening kommer att regleras enligt för med-
lemsstaterna gemensamma regler och att rätten till familjeåter-
förening därmed torde komma att stärkas i vissa medlemssta-
ter. Utskottet beklagade av det skälet att subsidiärt skyddsbe-
hövande - på förslag av EU-parlamentet - inte längre omfattas
av direktivförslaget och att nationella regler tills vidare kom-
mer att gälla för den gruppen. Vidare angav utskottet att efter-
som direktivförslaget är utformat som ett minimidirektiv inne-
bär det att det blir möjligt för Sverige att ha generösare regler
är vad som föreskrivs i direktivet. Motion Sf398 yrkande 14
avstyrks med det anförda.
Som ett led i att upprätthålla den reglerade invandringen
finns i utlänningslagen regler om att uppehållstillstånd i an-
knytningsfall skall utverkas före inresan till Sverige. Undantag
kan dock göras om utlänningen har stark anknytning till en i
Sverige bosatt person och det skäligen inte kan krävas att ut-
länningen återvänder till ett annat land för att ge in ansökan
där. Mot bakgrund härtill saknas det enligt utskottets mening
skäl att i lagen närmare ange i vilka situationer undantag från
huvudregeln kan göras. Utskottet avstyrker motion Sf399 yr-
kande 20.
Nyligen etablerade förhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- uppskjuten invandringsprövning
- seriositetsprövning för EU-medborgare
Jämför reservationerna 22 (v, fp, mp) och 23 (kd)
Gällande ordning
Den 1 juli 2000 har genom ändringar i utlänningslagen skyddet
för kvinnor i anknytningsärenden förstärkts (prop.
1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159).
När det gäller anknytningar som inte bestått någon längre tid,
kan ett uppehållstillstånd vid första beslutstillfället tidsbegrän-
sas, s.k. uppskjuten invandringsprövning. Ett nytt tidsbegränsat
uppehållstillstånd eller ett permanent uppehållstillstånd får ges
om förhållandet består. Uppskjuten invandringsprövning till-
lämpas normalt under två år innan permanent uppehållstill-
stånd beviljas.
Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om förhållandet
upphört inom tvåårstiden för den uppskjutna invandringspröv-
ningen, om förhållandet har upphört främst på grund av att sö-
kanden eller sökandens barn utsatts för våld eller för handling-
ar som innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller bar-
nets frihet eller frid. Vidare kan ett första uppehållstillstånd
nekas trots att förhållandet framstår som seriöst, om det finns
en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld
eller annan allvarlig kränkning i förhållandet.
Motioner
I motion Sf295 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begärs
förslag till sådan ändring i utlänningslagen att utvisning av
kvinnor som misshandlats av sin man under prövotiden för
permanent uppehållstillstånd förhindras.
I motionerna Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkandena 18
och 19 samt A211 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkandena 28-
30 anförs att en person som utsatts för våld eller annan
allvarlig kränkning under förhållandet, och av det skälet
lämnat detsamma, kan beviljas fortsatt uppehållstillstånd. I
utlänningslagen anges detta kunna ske om "förhållandet har
upphört främst på grund av att i förhållandet utlänningen, eller
utlänningens barn, har utsatts för våld eller för annan allvarlig
kränkning av sin frihet eller frid". Motionärerna anser att ordet
främst skall tas bort för att möjligheten till fortsatt
uppehållstillstånd skall kunna få avsedd verkan. För att kunna
utreda om det finns skäl att misstänka att referenspersonen kan
komma att förgripa sig på sökanden i framtiden, eller för att
fastställa att han tidigare förgripit sig på sambo eller maka, bör
enligt motionärerna en kontroll göras genom registerutdrag.
Uppehållstillstånd skall nekas i det fall referenspersonen
tidigare dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare
sambo eller maka/make. Utdrag ur brottsregistret bör dock
även göras avseende brott mot liv och hälsa 3 kap., frihet och
frid 4 kap. och sexualbrott 6 kap. brottsbalken och meddelande
om besöksförbud bör alltid inhämtas. Sökanden och
referenspersonen skall få ta del av uppgifterna, varefter
sökanden själv kan fatta ett för denne riktigt beslut. Enligt
motionärerna respekteras därigenom varje människas rätt till
att själv välja och ta ansvar.
Även i motion Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) yr-
kandena 4 och 5 anförs att lagstiftningen måste förstärkas för
att skydda kvinnor som flyttar till Sverige för att gifta sig.
Migrationsverket borde ha en skyldighet att dels kontrollera
hur många kvinnor den aktuella mannen tidigare fört in i Sve-
rige, dels kontrollera i polisregistret om mannen tidigare miss-
handlat någon av dessa. Vidare bör personal som skall hand-
lägga utvisningsärenden av "importerade" kvinnor, vilka trots
anmälan om misshandel utsätts för utvisningshot, ha special-
kompetens.
Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström (kd) påtalar i
motion Ju324 yrkande 3 att lagändringen gällande den s.k. två-
årsregeln inte har fått den effekt som eftersträvades. Motionä-
rerna vill ha en översyn.
Caroline Hagström (kd) anser i motion Sf259 att det krävs
ett förtydligande i lagstiftningen till skydd för utländska kvin-
nor i Sverige. Motionären anser att det inte får råda någon tve-
kan om att en utländsk kvinna inte skall kunna utvisas om
misshandel eller allvarlig kränkning ägt rum.
I motion A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 36 påta-
las behovet av ändrad lagstiftning för att skydda utländska
kvinnor som gifter sig med svenska män. Motionärerna anser
att kvinnor som utsätts för våld inte bör utvisas.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf3 yrkande 5
förslag till ändring av praxis i anknytningsärenden. Motionä-
rerna anser att tvåårsregeln är alltför restriktiv. Trots den nyli-
gen genomförda lagändringen är det enligt motionärerna för
svårt för kvinnan att bevisa att våld orsakat brytningen.
Också Lotta N Hedström m.fl. (mp) anser i motion Sf394
yrkande 18 att lagändringarna inte i tillräckligt hög grad har
underlättat för misshandlade kvinnor att få uppehållstillstånd.
I motion Sf362 av Carina Hägg (s) begärs ett tillkännagivande
om behovet av att synliggöra den utsatthet som förekommer i
samband med skenäktenskap. Motionären anser att Anhörig-
kommittén bör se över problemet med att kvinnor betalar för
att få ingå ett skenäktenskap med en man i Sverige.
Christel Anderberg (m) anför i motion Sf263 att den s.k. serio-
sitetsprövningen hindrar EU-medborgares rätt till fri rörlighet.
Motionären anser att regeringen snarast bör göra en utvärde-
ring av Migrationsverkets tillämpning av reglerna och tillse att
seriositetsprövningen inte tillämpas slentrianmässigt på alla
som söker uppehållstillstånd i Sverige.
Utskottets ställningstagande
Makar eller sambor som har sammanbott stadigvarande utom-
lands har rätt till uppehållstillstånd. Är förhållandet inte etable-
rat sedan tidigare krävs för uppehållstillstånd att förhållandet
bedöms som seriöst och att särskilda skäl inte talar mot att till-
stånd beviljas. Den seriositetsprövning som görs innebär inte
någon kontroll av förhållandets allmänna lämplighet eller par-
ternas moraliska eller andra kvaliteter. Syftet är främst att för-
hindra att invandringsbestämmelserna kringgås och att skydda
parter som riskerar att i förhållandet utsättas för våld eller an-
nan allvarlig kränkning.
Den 1 juli 2000 infördes i utlänningslagen uttryckligen
möjligheten att ge fortsatt uppehållstillstånd i vissa fall vid
oetablerade förhållanden. Regleringen motsvarade vad som
dittills gällt i praxis. Av framför allt rättssäkerhetsskäl infördes
möjligheten att ge uppehållstillstånd trots att det förhållande
som grundade anknytning upphört. Regeln syftar till att av-
hjälpa t.ex. att kvinnor som misshandlats under förhållandet
blir utvisade när förhållandet upphört. Vidare kan ett första
uppehållstillstånd nekas trots att förhållandet framstår som se-
riöst, om det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att
utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning i förhållandet.
Anhörigkommittén redovisar i sitt delbetänkande Vår anhö-
riginvandring (SOU 2002:13) hur seriositetsprövningen van-
ligtvis går till. Anknytningspersonen tillfrågas om eventuella
tidigare brott i syfte att förhindra att uppehållstillstånd ges om
det finns påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för
misshandel eller annan kränkande behandling i förhållandet.
Vidare görs registerkontroll om det finns särskilda skäl, t.ex.
om något framkommit som ger anledning att misstänka tidiga-
re relevant kriminalitet. Migrationsverket har direktåtkomst till
registren och kan kontrollera om personen dömts för brott en-
ligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller har meddelats besöks-
förbud.
Anhörigkommittén lämnar i sitt delbetänkande förslag till
viss ändring av dagens seriositetsprövning av oetablerade för-
hållanden. Utredningens omfattning bör minskas och till viss
del ersättas av att anknytningspersonens förmåga att försörja
sökanden utreds. För att söka undvika att utsatta parter utnytt-
jas föreslås vidare att anknytningspersonens förhållanden i frå-
ga om eventuell tidigare brottslighet och äktenskap alltid un-
dersöks genom registerkontroll. Kommittén menar att
skyddsaspekten utgör ett skäl för att införa försörjningskrav
vid nyligen etablerade förhållanden. Ett försörjningskrav skulle
också enligt kommittén motverka skenförhållanden.
Som angetts ovan har utskottet yttrat sig till EU-nämnden
över förslaget till direktiv om familjeåterförening
(2000/01:SfU7y). Utskottet uttalade att det, trots förslagets po-
sitiva inslag, är mycket kritiskt till dess nuvarande utformning,
framför allt vad gäller möjligheterna att göra en seriosi-
tetsprövning redan i samband med prövningen av det första
uppehållstillståndet vid oetablerade förhållanden. Utskottet be-
rörde också frågan om bestämmelser för unionsmedborgare
som inte utövat sin rätt till fri rörlighet.
Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet av
Anhörigkommitténs förslag liksom det pågående samarbetet
inom EU bör avvaktas. Mot bakgrund därav och då reglerna
nyligen ändrats i syfte att stärka skyddet för kvinnor som
misshandlas avstyrker utskottet motionerna Sf3 yrkande 5,
Sf259, Sf295 yrkande 1, Sf362, Sf394 yrkande 18, Sf399 yr-
kandena 18 och 19, Ju324 yrkande 3, Ju394 yrkandena 4 och
5, A211 yrkandena 28-30 och A229 yrkande 36.
Inom EES-området gäller förordning (EEG) nr 1612/68 om
arbetskraftens fria rörlighet. Förordningen gäller även EU-
medborgarens nära anhöriga och oavsett dessa personers na-
tionalitet. Reglerna, som på flera punkter är förmånligare än
utlänningslagens regler för anhöriga, omfattar make och maka,
dock inte sambo. Enligt EG-domstolens praxis gäller emeller-
tid att om landets egna medborgares sambor från annat land
kan erhålla uppehållstillstånd, skall samma rätt tillkomma en
sambo till den som är medborgare i en annan medlemsstat men
som vistas i landet. I tidigare avsnitt har utskottet redogjort för
det förslag till direktiv som avses ersätta bl.a. dessa delar av
1968 års förordning.
Utskottet kan konstatera att enligt förordningen och utlän-
ningslagstiftningen gäller för EU-medborgare som har utnyttjat
sin rätt till fri rörlighet liksom för svenska medborgare som
inte utnyttjat denna rätt att en seriositetsprövning inte görs vid
etablerade förhållanden när det gäller make/maka. Utskottet,
som vill peka på vikten av att Migrationsverkets anvisningar i
detta avseende är tydliga, utgår från att tillämpningen av regel-
verket fortlöpande följs upp. Utskottet avstyrker med det an-
förda motion Sf263.
Flyktingpolitiken
Flyktingbegreppet och andra skyddsgrunder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- harmoniserat flyktingbegrepp
- förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
- asylsökande från Iran
- asylsökande från Bosnien
Jämför reservationerna 24 (v), 25 (kd), 26 (kd, c, fp,
mp), 27 (v, kd, fp, mp) och 28 (kd)
Gällande ordning
FN-konventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga
ställning, Genèvekonventionen, kompletterades år 1967 med
ett protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det s.k.
New York-protokollet. Protokollet innebär att staterna förbin-
der sig att tillämpa konventionen utan begränsning till händel-
ser som inträffat före den 1 januari 1951 och som regel utan
geografisk begränsning till händelser som inträffat i Europa.
Genèvekonventionen innehåller bl.a. en definition av vem
som skall anses som flykting och föreskriver förbud mot av-
visning eller utvisning av personer till ett land där de riskerar
förföljelse eller till ett land där de inte åtnjuter trygghet mot att
bli sända till ett land där de riskerar förföljelse.
I konventionen definieras en flykting som en person som "i
anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt hemland och
som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig
av hemlandets skydd".
En flykting har enligt utlänningslagen en principiell rätt att få
uppehållstillstånd i Sverige. Definitionen av vem som är flyk-
ting är intagen i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som i
Genèvekonventionen, dock med uttryckligt angivande att den-
na rätt gäller oberoende av om förföljelsen utgår från landets
myndigheter eller om dessa inte kan antas bereda skydd mot
förföljelse från enskilda.
Utöver flyktingar har tre andra kategorier enligt 3 kap. 3 §
UtlL en principiell rätt att få skydd i Sverige. Det rör sig om
personer som lämnat sitt land av andra skäl än av flykting-
grundande orsaker och som
1. känner en välgrundad fruktan för att straffas med döden
eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt behöver
skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända
till sitt hemland, eller
3. på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrun-
dad fruktan för förföljelse.
Som flykting och som skyddsbehövande enligt ovanstående
grunder anses även en person som är statslös och som av de
uppräknade skälen befinner sig utanför det land där han eller
hon tidigare haft sin vanliga vistelseort, under förutsättning att
personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill åter-
vända dit.
Skrivelsen
Åtskilliga OECD-stater har i sina nationella lagstiftningar in-
fört bestämmelser om uppehållstillstånd som i vissa avseenden
är generösare än Genèvekonventionens. Detta gäller enligt
skrivelsen för Sverige.
Av skrivelsen framgår att inom UNHCR pågår en utveck-
ling av de internationella normerna på flyktingområdet och ett
70-tal konklusioner har antagits av UNHCR:s exekutivkom-
mitté för internationellt skydd av flyktingar, bl.a. om kvinnor
på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening. Med anledning
av att flyktingkonventionen år 2001 har funnits i femtio år har
UNHCR inlett konsultationer i syfte att bekräfta konventionens
roll som grundpelare för den internationella flyktingrätten.
I skrivelsen anges att Migrationsverket i april 2001, i sam-
arbete med Europeiska kommissionen och USA, anordnade ett
seminarium på hög tjänstemannanivå för att diskutera interna-
tionellt skydd inom ramen för en enhetlig asylprocedur. Delta-
gare från medlemsstaterna, ansökarländerna, USA, Kanada,
Norge, EU:s institutioner, UNHCR och frivilligorganisationer
närvarade. Bland annat diskuterades frågor om internationellt
skydd, vilket även bidrog till att ge kommissionen underlag i
sitt arbete med utformandet av direktivförslag om definitionen
av flyktingar samt alternativa skyddsformer.
I september 2001 presenterade kommissionen ett förslag till
direktiv om miniminormer för när en medborgare i tredjeland
och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som
personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt
om dessa personers rättsliga ställning, KOM(2001) 510. Di-
rektivet innehåller förslag till bestämmelser för fastställande av
vilka av de personer som söker internationellt skydd som skall
anses uppfylla villkoren för flyktingstatus och vilka som skall
anses berättigade till subsidiärt skydd.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf398 yrkande 16 att
kommissionens förslag till EG-direktiv om miniminormer för
när medborgare i tredjeländer skall betraktas som flyktingar
eller eljest är i behov av internationellt skydd på flera väsentli-
ga punkter stärker det internationella rättsliga skyddet för
flyktingar. Motionärerna anser emellertid att det är viktigt att
Sverige i de kommande förhandlingarna motsätter sig varje
försvagning av förslaget.
Magda Ayoub m.fl. (kd) anser i motion Sf399 yrkande 1 att det
snarast bör utarbetas en gemensam definition av flyktingbe-
greppet inom EU.
En rad motioner tar upp frågan om utlänningslagen bör ändras
så att även personer som förföljs på grund av kön eller sexuell
läggning inryms i flyktingbegreppet.
I motion Sf353 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, c, fp, mp) begärs
i yrkandena 1 och 2 en ändring i utlänningslagen så att förföl-
jelse på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet ger
flyktingstatus enligt Genèvekonventionen samt att inga avvis-
ningar av asylsökande som sökt skydd med anledning av för-
följelse på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet
skall verkställas medan en översyn av lagstiftningen och dess
tillämpning pågår.
I motion Sf295 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yr-
kande 2 beslut om att upphäva 3 kap. 3 § 3 UtlL. Den som för-
följs på grund av kön eller homosexualitet bör i stället ges
flyktingstatus.
I motion Sf292 av Lars Lindblad m.fl. (m) yrkandena 1 och
2 anförs att homo- och bisexuella förföljs på många håll i värl-
den. 1997 års lagändring syftade bl.a. till att den som förföljs
på grund av sin homosexualitet lättare skulle kunna få uppe-
hållstillstånd i Sverige. Utvecklingen har visat att lagändringen
1997 har fått mycket liten praktisk betydelse och att praxis är
alltför restriktiv. Motionärerna anser att den som är förföljd i
sitt hemland på grund av sin homo- eller bisexualitet skall
kunna beviljas asyl enligt Genèvekonventionens bestämmelser.
En sådan åtgärd står också i samklang med de förslag som för
närvarande diskuteras inom Europeiska kommissionen.
Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion Sf255 yrkande 6 att
det är viktigt att kvinnor får samma starka skydd som konven-
tionsflyktingar. Motionärerna begär en översyn av könsbe-
stämmelsen i utlänningslagen.
Också Lars Leijonborg m.fl. (fp) kräver i Sf216 yrkande 2
att flyktingbegreppet bör vidgas till att avse även förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning.
I motion L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) yrkandena 21
och 22 begärs tillkännagivanden om att Sverige i internatio-
nella sammanhang bör arbeta för att förföljda homosexuella,
bisexuella och transpersoners grundläggande rättigheter inte
kränks och att genom ett tilläggsprotokoll till Genèvekonven-
tionen bör den som känner välgrundad fruktan för förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet ges flyktingstatus.
I motion U347 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) yrkande 2 på-
talas behovet av en översyn av FN:s flyktingkonvention. Mo-
tionären anser att Sverige bör driva på för en förnyelse och
breddning av konventionen.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 4
begärs en ändring av praxis gällande s.k. övriga skyddsbehö-
vande. Motionärerna vill se en generösare tillämpning av 3
kap. 3 § 3 UtlL. Motionärerna anför att många kvinnor som
förföljs på grund av sitt kön inte blir trodda av myndigheterna
och avvisas. Vidare får endast ett fåtal kvinnor uppehållstill-
stånd på grund av att de riskerar att bli omskurna. Motionärer-
na menar också att det borde vara en självklarhet att få skydd i
Sverige med anledning av rädsla för förföljelse på grund av
homosexualitet.
Lotta N Hedström m.fl. (mp) anför i motion Sf394 yrkan-
dena 16 och 19 att berörda myndigheter bör uppmärksammas
på att förföljelse på grund av kön och homosexualitet skall va-
ra tillräckliga skäl för asyl.
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf399 yrkandena 13
och 14 att kompetensen vid invandringsmyndigheterna samt
beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för homosexu-
ella och kvinnor genast måste ses över. Motionärerna menar att
svensk lagstiftning leder till att kvinnor diskrimineras om de
får skydd enligt könsbestämmelsen, eftersom tortyrbestämmel-
sen ger ett starkare skydd och flyktingparagrafen bättre rättig-
heter. Motionärerna begär att regeringen ser över tillämpning-
en av utlänningslagens bestämmelser om uppehållstillstånd för
den som "på grund av sitt kön eller homosexualitet känner väl-
grundad fruktan för förföljelse".
I motion U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd) yrkande 15
anförs att asylpolitiken bör utvidgas så att hot om könsstymp-
ning utgör skäl för att få flyktingstatus.
I motion U270 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, s,
m, kd, c, fp, mp) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att
händelserna i Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig för-
sämring när det gäller mänskliga rättigheter och att regeringen
bör beakta detta när det gäller behandlingen av iranska flyk-
tingars möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.
I motion Sf5 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 6 anförs att i
förbundsrepubliken Jugoslavien lever cirka en miljon flykting-
ar som har flytt från Kosovo, Kroatien och Bosnien. De lever
under mycket knappa förhållanden, och den humanitära hjäl-
pen utifrån är minimal. Det har visat sig att människor som
under de senaste åren flytt från Bosnien till Sverige har levt
som internflyktingar i sitt hemland i upp till sju år. Motionä-
rerna motsätter sig att de nu avvisas från Sverige till Bosnien
och ett liv som internflyktingar.
Utskottets ställningstagande
UNHCR har inlett en översyn av flyktingbegreppet enligt Ge-
nèvekonventionen, varvid även det könsrelaterade skyddet ses
över. I översynen hålls globala konsultationer med alla 136
länder som har undertecknat konventionen. Översynen skall
utmynna i en handlingsplan för internationellt skydd, Agenda
for Protection. Utskottet har under beredningen av detta ärende
fått information av UNHCR:s representant för de baltiska och
nordiska länderna bl.a. beträffande de pågående globala kon-
sultationerna.
Europeiska kommissionen presenterade under hösten 2001
ett förslag till direktiv om miniminormer för när en medborga-
re i tredjeland och statslösa personer skall betraktas som flyk-
tingar eller som personer som av andra skäl behöver interna-
tionellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning. Di-
rektivet innehåller förslag till bestämmelser för fastställande av
vilka av de personer som söker internationellt skydd som skall
anses uppfylla villkoren för flyktingstatus och vilka som skall
anses berättigade till subsidiärt skydd. Det omfattar dock inte
de tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som befinner
sig på medlemsstaternas territorier och som medlemsstaterna
fortlöpande tillåter att stanna inom sina territorier av skäl som
inte hänger samman med behovet av internationellt skydd, t.ex.
av humanitära skäl. För att uppnå större överensstämmelse och
begränsa oönskad vidareflyttning av asylsökande, innehåller
förslaget bestämmelser om vilka minimirättigheter och mini-
miförmåner som tillkommer personer som åtnjuter flyk-
tingstatus eller subsidiärt skydd. Ungefär samma rättigheter är
förbundna med de båda skyddsformerna, för att återspegla att
alla personer i behov av internationellt skydd har liknande be-
hov.
Genèvekonventionen anger fem grunder för förföljelse som
kan leda till flyktingstatus, ras, religion, nationalitet, tillhörig-
het till viss samhällsgrupp och politisk åskådning. När det
gäller uttrycket "tillhörighet till viss samhällsgrupp" anser Eu-
ropeiska kommissionen att det bör tolkas brett och övergripan-
de och således innefatta även förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning. Regeringen har med anledning av direktiv-
förslaget uttalat att innehållet i förslaget i sak är bra och att
bl.a. tolkningen av begreppet "tillhörighet till viss samhälls-
grupp" är i linje med den svenska ståndpunkten. Regeringen
har även påtalat att det är viktigt att behandlingen på arbets-
gruppsnivå kommer i gång så fort som möjligt.
Utskottet kan konstatera att frågan om internationellt skydd
och om definitionen av begreppet flykting samt alternativa
skyddsformer är föremål för diskussion i olika forum interna-
tionellt och inom EU. Enligt utskottets mening är frågan om
definitionen av begreppet flykting och möjligheten att erhålla
flyktingstatus mycket viktig och grundläggande inte minst när
det gäller det övriga arbetet inom EU med att utforma en ge-
mensam asylpolitik. Sverige har varit drivande i dessa frågor. I
utlänningslagen infördes också redan 1997 bestämmelser om
att förföljelse från tredje part kan utgöra grund för flyk-
tingskap. När det gäller direktivförslaget vill utskottet under-
stryka vikten av att arbetet med förslaget inte fördröjs.
Utskottet har erfarit att regeringen avser att se över frågan
om att i utlänningslagen införa en möjlighet för personer som
förföljs på grund av kön eller sexuell läggning att erhålla flyk-
tingstatus. Statsrådet Jan O Karlsson har uttalat att Sverige
därmed anpassar sig till en rättsutveckling som redan är på
gång och att det inte är nödvändigt att Sverige avvaktar det på-
gående arbetet inom EU. Utredningen skall vara avslutad se-
nast den 1 oktober 2002.
Med det anförda får motionerna Sf3 yrkande 4, Sf216 yr-
kande 2, Sf255 yrkande 6, Sf292 yrkandena 1 och 2, Sf295 yr-
kande 2, Sf353 yrkandena 1 och 2, Sf394 yrkandena 16 och
19, Sf398 yrkande 16 och Sf399 yrkandena 1, 13 och 14, L367
yrkandena 21 och 22, U347 yrkande 2 och U349 yrkande 15
anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
Vad gäller motionsyrkanden om avvisningar eller utvis-
ningar till vissa länder förutsätter utskottet att vid prövningen
av uppehållstillståndsfrågor en bedömning av skyddsbehovet
alltid sker individuellt varvid omständigheterna i det enskilda
fallet och situationen i hemlandet beaktas. Motionerna Sf5 yr-
kande 6 och U270 yrkande 7 avstyrks med det anförda.
Beaktande av hinder mot verkställighet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- hinder mot verkställighet
- säkert tredjeland
Jämför reservationerna 29 (v, fp, mp) och 30 (kd)
Gällande ordning
I artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan omänsklig
eller förnedrande behandling anges följande.
1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna
en person till en annan stat, i vilken det finns anledning att tro
att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr.
2. För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger,
skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av bety-
delse, vari i förekommande fall även skall inbegripas före-
komsten i den berörda staten av ett konsekvent handlings-
mönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de
mänskliga rättigheterna.
Enligt 4 kap. 12 § och 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller
utvisning aldrig verkställas om det finns skälig anledning att
tro att utlänningen riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr
eller att utsättas för annan omänsklig eller förnedrande be-
handling eller bestraffning.
Verkställighet får inte heller ske till ett land där han eller
hon inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där per-
sonen riskerar dödsstraff m.m.
I Genèvekonventionens artikel 33 anges att en flykting inte får
avvisas eller utvisas till ett land där hans liv eller frihet hotas
på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp eller politiska åskådning.
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att sedan slutet av 1980-talet har ett an-
tal klagomål mot Sverige anförts till Europakommissionen i
Strasbourg av utlänningar som nekats uppehållstillstånd. I kla-
gomålen mot Sverige anförs ofta att utlänningen, om han eller
hon återsänds till sitt hemland, kommer att utsättas för tortyr.
Sverige har inte fällts i Europadomstolen i något ärende av-
seende artikel 3 i Europakonventionen. FN:s tortyrkommitté
har uttalat kritik mot Sverige i 8 fall av 16.
I skrivelsen anges att Sverige fäster stor vikt vid rätten för
enskilda att klaga hos internationella övervakningsorgan. Det
görs en noggrann analys av varje ärende där kritik har uttalats
mot Sverige, och på olika sätt förbättras rutinerna för hand-
läggning och bedömning av asylärenden där tortyr kan ha fö-
rekommit. Sverige rättar sig alltid efter beslut som fattas av
Europadomstolen och Tortyrkommittén. Ingen avvisning har
skett i de fall där Sverige har kritiserats.
Motioner
Lotta N Hedström m.fl. (mp) begär i motion Sf394 yrkandena
25 och 26 att en konventionsenlig definition av tortyr bör infö-
ras i svensk lag så att det blir ett totalförbud mot att återsända
någon till ett land där denne riskerar att utsättas för tortyr. Mo-
tionärerna anser att svenska myndigheter i dag inte respekterar
förbudet.
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 4 och
10 anförs att i Europeiska kommissionens förslag till EG-
direktiv om förfaranden för att bevilja eller återkalla flyk-
tingstatus föreslås en möjlighet att avvisa en asylansökan om
det finns ett s.k. säkert tredjeland för sökanden. De garantier
som krävs för att tredjelandet skall anses vara säkert är dock
enligt motionärerna otillräckliga och kommer att leda till stor
risk för att asylsökande via "kedjeavvisningar" slutligen ham-
nar i sitt hemland. Härigenom åsidosätts förbudet mot
"refoulement" i Genèvekonventionen. Rätten att stanna kvar i
landet medan ett överklagande prövas är fundamental i ett för-
farande som gör anspråk på att vara rättssäkert, anser motionä-
rerna. I direktivet tillåts emellertid medlemsstaterna att göra
väsentliga begränsningar i denna rätt. Detta står enligt motio-
närerna sannolikt i strid med bestämmelser i Europakonventio-
nen om mänskliga rättigheter.
Magda Ayoub m.fl. (kd) motsätter sig i motion Sf399 yrkande
8 att en lista över s.k. säkra tredjeländer upprättas. Motionärer-
na anser att särskilda krav bör uppställas på avvisningar till ett
s.k. säkert tredjeland. Bland annat bör det krävas att tredjelan-
det garanterar att asylansökan prövas där.
Utskottets ställningstagande
Flyktingar och övriga skyddsbehövande har rätt till uppehålls-
tillstånd i Sverige. Skyddsbehövande i övrigt enligt utlänning-
slagen är bl.a. en utlänning som har lämnat det land som han är
medborgare i därför att han känner välgrundad fruktan för att
straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. I samband med prövningen av en asylansökan
skall den beslutande myndigheten ta hänsyn till eventuella
verkställighetshinder. Framkommer det att beslutet inte kom-
mer att kunna verkställas bör ett beslut om avlägsnande inte
fattas. Uppstår eller framkommer hinder mot verkställighet
först efter ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvis-
ning finns dessutom regler om hinder mot verkställighet i 8
kap. UtlL. I 1 § anges att en avvisning eller utvisning aldrig får
verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att
utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller
med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vi-
dare gäller att verkställighet inte får ske till ett land där utlän-
ningen inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där
han skulle vara i sådan fara. Rekvisitet "skälig anledning" in-
fördes i samband med en lagändring 1997 för att markera att
beviskraven inte får ställas alltför högt när det gäller påståen-
den om bl.a. risk för tortyr.
Utskottet kan konstatera att verkställighetshindret i 8 kap. 1
§ UtlL är absolut och att svensk lag därmed till fullo överens-
stämmer med Europakonventionen och med FN:s tortyrkon-
vention. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättnings-
vis noggrant granskar de fall där kritik har uttalats mot Sveri-
ge.
Vad gäller frågan om avvisning till s.k. säkert tredjeland vill
utskottet inledningsvis peka på att förslaget till EG-direktiv om
förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus inne-
håller förslag till miniminormer för procedurerna och ger såle-
des medlemsstaterna en möjlighet att använda sig av principen
om säkert tredjeland vid prövningen av asylansökningar. Fast-
ställandet av om ett land skall anses som ett säkert tredjeland
skall i sådana fall ske enligt vissa principer angivna i bilaga till
direktivet. Landet måste dessutom för den enskilde asylsökan-
den betraktas som ett säkert tredjeland. Enligt principerna i
bilagan kan ett land endast betraktas som ett säkert tredjeland
för en enskild asylsökande om sökanden har anknytning till
eller nära förbindelser med det landet eller under en tidigare
vistelse i landet har erhållit skydd av det landets myndigheter
eller det finns skäl att anta att sökanden kommer att få resa in
på det landets territorium på nytt och det saknas skäl att anta
att landet inte är ett säkert tredjeland med hänsyn till den
asylsökandes särskilda omständigheter. Med andra ord krävs
för att ett land skall anses som ett säkert tredjeland att den
asylsökande där har rätt att söka asyl, att få en rättvis prövning
och inte löper risk att sändas till ett land där han riskerar att ut-
sättas för förföljelse.
I slutbetänkandet från Kommittén om en ny instans- och
processordning i utlänningsärenden (NIPU), SOU 1999:16,
anges beträffande förslag om en s.k. snabbprocess att ett sådant
förfarande skulle kunna komma i fråga bl.a. då utlänningen
rest in från något nordiskt land eller något land anslutet till
Dublinkonventionen. Förfarandet skulle även kunna tillämpas
efter särskild bedömning beträffande vissa ytterligare länder.
Regeringen skulle i en förordning föra upp länderna på en sär-
skild förteckning. NIPU:s förslag bereds inom Regeringskans-
liet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf394 yr-
kandena 25 och 26, Sf398 yrkandena 4 och 10 samt Sf399 yr-
kande 8.
Säkra ursprungsländer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- säkra ursprungsländer
- asylprotokollet
Jämför reservationerna 31 (v, kd, fp, mp) och 32 (kd)
Skrivelsen
Ett direktivförslag om miniminormer för medlemsstaternas
förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus presen-
terades av kommissionen i september 2000, KOM(2000) 578.
Direktivet föreslås tillämpas på dem som ansöker om asyl vid
medlemsstaternas gränser och på deras territorium och före-
skriver ett antal miniminormer för prövningsförfarandet, bl.a.
den asylsökandes rätt till en individuell asylansökan, rätt till ett
motiverat beslut i ärendet och rätt att överklaga. Vidare be-
handlas frågan om proceduren för prövning av asylansökningar
i sak och i en s.k. snabbprocedur. I förslaget finns det bl.a. be-
stämmelser om s.k. säkra ursprungsländer (art. 31 samt bilaga
II).
Motioner
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9 anförs
att kommissionens förslag till EG-direktiv om miniminormer
för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla
flyktingstatus är behäftat med allvarliga brister. Bland annat
används i artikel 28 begreppet "säkert ursprungsland" som en
av flera grunder att avslå en asylansökan som uppenbart
ogrundad. Användning av detta begrepp är ägnat att undergrä-
va rättssäkerheten för asylsökande från vissa länder. Motionä-
rerna anser att begreppet "säkert ursprungsland" bör utmönst-
ras ur direktivet.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf216 yrkande 1 att
asylansökningar skall prövas individuellt för den enskilde på
hans eller hennes egna meriter. I motionen påpekas att alla
stater kan kränka mänskliga rättigheter, och inget land kan per
automatik betraktas som säkert. Motionärerna anser att det är
viktigt att man inom EU inte inför begreppet säkra ursprungs-
länder.
Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion K426 yrkande 36 att i
det s.k. Aznarprotokollet (asylprotokollet) har unionens rege-
ringar kommit överens om att EU-medborgare inte skall kunna
söka asyl i andra medlemsländer. Motionärerna anser att över-
enskommelsen innebär en oacceptabel inskränkning i rätten att
söka asyl och att regeringen snarast bör klargöra om den
kommer att verka för en ändring på denna punkt.
Utskottets ställningstagande
I samband med Amsterdamfördraget påtalades behovet av ge-
mensamma regler för asylprocedurer. Europeiska kommissio-
nen presenterade därefter ett förslag till direktiv om minimi-
normer för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyk-
tingstatus. I förslaget anges bl.a. att alla skall ha rätt att få in-
formation om rätten till individuell asylansökan och att beslut i
asylärenden skall vara individuella och motiverade. Två typer
av förfaranden regleras, ett ordinarie och ett s.k. påskyndat för-
farande. Medlemsstaterna får ha ett påskyndat förfarande om
en ansökan är uppenbart ogrundad. En ansökan kan anses som
uppenbart ogrundad bl.a. om sökanden kommer från ett säkert
ursprungsland, enligt vissa i direktivet angivna principer. I för-
slagets bilaga II anges bl.a. som krav på ett s.k. säkert ur-
sprungsland att det skall iaktta internationell lagstiftning om de
mänskliga rättigheterna och tillåta organisationer som överva-
kar respekten härför, ha demokratiska institutioner, styras av
rättsstatsprincipen och föreskriva ordinära effektiva rättsmedel.
I regeringens faktapromemoria över direktivförslaget anges
att regeringen har för avsikt att ta hänsyn till förhandlingarna
rörande förslaget i samband med sitt ställningstagande i frågan
om en ny instans- och processordning i utlänningsärenden.
Utskottet har i yttrande 1997/98:SfU4y till utrikesutskottet
över proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget, beträffande
det s.k. asylprotokollet, framhållit att Sverige alltid i interna-
tionella sammanhang lagt stor vikt vid att verka för en solida-
risk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga
skydd. I yttrandet angavs att utskottet inte kunde godta någon
som helst inskränkning av Genèvekonventionen och dess
tilläggsprotokoll och andra internationella åtaganden avseende
asyl. Utskottet delade också regeringens uppfattning att proto-
kollet inte inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
konventionen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet
noterar i detta sammanhang att i Europeiska unionens stadga
om de grundläggande rättigheterna, vilken kungjordes vid Eu-
ropeiska rådet i Nice i december 2000, anges i artikel 18 att
rätten till asyl skall garanteras med iakttagande av reglerna i
Genèvekonventionen och i enlighet med EG-fördraget. I för-
klaringen till stadgan anges att artikeln överensstämmer med
det protokoll om asyl som fogats till EG-fördraget.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf216 yr-
kande 1, Sf398 yrkande 9, Sf399 yrkande 8 och K426 yrkande
36.
Uppehållstillstånd av humanitära skäl
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om humanitära skäl
Jämför reservation 33 (v, kd, fp)
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 4 § 5 UtlL får uppehållstillstånd ges till en utlän-
ning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige.
Motioner
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf399 yrkande 12 att
praxis har blivit alltför restriktiv när det gäller tillämpningen
av 2 kap. 4 § 5 UtlL om uppehållstillstånd av humanitära skäl.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 3-5
efterfrågas en förändring av utlänningslagstiftningen för att
möjliggöra en tolkning av begreppet humanitära skäl enligt
normalt språkbruk. Motionärerna anser att vid bedömning av
om humanitära skäl för uppehållstillstånd föreligger skall, för-
utom klara medicinska vårdbehov, även vistelsetid samt integ-
ration beaktas. Är barn berörda bör också integration och vis-
telsetid tillmätas särskild betydelse.
Per Bill m.fl. (m) påtalar i motion Sf333 yrkande 6 att praxis
för vad som är humanitära skäl för uppehållstillstånd succes-
sivt blivit hårdare och hårdare.
Utskottets ställningstagande
Möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av humanitära
skäl fanns redan före 1989 års utlänningslag. En genomgång
av gällande praxis gjordes av Invandrarpolitiska kommittén,
SOU 1983:29. Där angavs att uppehållstillstånd undantagsvis
skall kunna ges åt utlänningar som kan anföra mycket starka
humanitära skäl för att få stanna i landet. I förarbetena till 1989
års utlänningslag anges i fråga om vilka personer som kan om-
fattas bl.a. personer som på grund av sjukdom eller andra per-
sonliga förhållanden inte bör nekas uppehållstillstånd här eller
personer som inte omfattas av asylreglerna men där det ter sig
inhumant att tvinga personen att återvända på grund av förhål-
landena i det andra landet, t.ex. ett pågående krig. I utskottets
betänkande 1996/97:SfU5 Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv angavs att något förslag till ändrad lagstiftning vad
avser uppehållstillstånd av humanitära skäl inte lagts fram i
proposition 1996/97:25. Enligt propositionen kommer, genom
de nya skyddsregler som föreslås för andra skyddsbehövande
än flyktingar, humanitära skäl i fortsättningen främst att avse
dem som har renodlat humanitära skäl. Utskottet kunde inte
finna att uttalandet utesluter att det även i fortsättningen kan
förekomma någon situation där uppehållstillstånd av politisk-
humanitära skäl kan ges med stöd av 2 kap. 4 § UtlL. I ett
vägledande regeringsavgörande anges att behovet av vård skall
avse en livshotande sjukdom för vilken vård inte kan beredas i
hemlandet eller ett handikapp av synnerligen allvarlig art. I
samband med att portalparagrafen om barnets bästa infördes
1997 betonade regeringen att de humanitära skälen bör kunna
vara av något mindre allvar och tyngd när ett barn berörs.
Bland annat lång vistelsetid i Sverige, barnens anknytning hit
och föräldrarnas hälsa bör vägas in. Enligt ett regeringsavgö-
rande kan även släktskap i kombination med skäl av humanitär
art motivera ett uppehållstillstånd.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf216 yrkandena 3-5, Sf333 yrkande 6 och Sf399 yrkande 12.
Uppehållstillstånd i andra fall
Uppehållstillstånd efter viss tid
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- uppehållstillstånd efter viss tid
- uppehållstillstånd vid verkställighetshinder
- gömda personer
Jämför reservationerna 34 (v), 35 (kd) och 36 (fp, mp)
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf296 yrkande 2 be-
slut om sådan ändring av utlänningslagen att den som väntat
mer än 18 månader på ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut
skall beviljas permanent uppehållstillstånd om det inte finns
synnerliga skäl som talar däremot.
Per Bill m.fl. (m) kräver i motion Sf333 yrkande 9 kortare
handläggningstider med en maximal gräns på sex månader.
Motionärerna anser att därefter bör asylsökande som samarbe-
tat med myndigheterna beviljas uppehållstillstånd.
Också i motion Sf357 av Anna Kinberg m.fl. (m) yrkande 2
anförs att alla som väntat minst sex månader på att få sin asy-
lansökan behandlad bör få uppehållstillstånd.
I motion Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 21 begärs
förslag till tidsgräns avseende verkställighetshinder för utvis-
ningsbeslut. Motionärerna anser att om ursprungslandet inte tar
emot sin medborgare inom viss tid skall uppehållstillstånd ges.
Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s) anser i motion Sf318
att det bör finnas en tidsgräns för verkställighet av avvisnings-
beslut. Kan inte beslutet om avvisning verkställas inom viss tid
skall, om tidsutdräkten beror på skäl som den asylsökande inte
kan påverka, uppehållstillstånd beviljas automatiskt.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser i motion Sf216 yrkande 25 att
flyktingar som nu är gömda sedan länge bör beviljas uppe-
hållstillstånd i Sverige.
I motion Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) yrkande 6 an-
förs att alla gömda barn och deras familjer bör ges amnesti.
Anna Kinberg m.fl. (m) Sf357 begär i yrkande 1 ett tillkänna-
givande om en generell flyktingamnesti. Amnesti bör kunna
ges alla, utom de som är misstänkta för grova brott, under en
begränsad tidsperiod.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening skall varje ansökan om uppehållstill-
stånd prövas individuellt. Det måste vara en rättssäker process
där samtliga omständigheter och skäl för beslutet utreds. I be-
greppet rättssäker lägger då utskottet även frågan om tidsut-
dräkten. Självklart får handläggningstiden inte vara orimligt
lång. Utskottet har vid ett flertal tillfällen påtalat problemet
med långa handläggningstider. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 2001/02:SfU2 föreslog utskottet enhälligt ett till-
kännagivande om att regeringen snarast bör återkomma med
ett förslag till ny instans- och processordning i utlänningsären-
den. I betänkandet angavs att utskottet utgår från att det om-
fattande beredningsarbete som har genomförts möjliggör att en
proposition kan föreläggas riksdagen under våren, för riks-
dagsbeslut före sommaren 2002. Utskottet kan däremot inte
ställa sig bakom yrkanden om att ett uppehållstillstånd skall
ges enbart på den grund att en viss tid förflutit. Motionerna
Sf296 yrkande 2, Sf357 yrkande 2 och Sf333 yrkande 9 av-
styrks.
Ett beslut om avvisning eller utvisning upphör att gälla om
det inte har verkställts inom fyra år från det att beslutet vunnit
laga kraft. Om det finns hinder mot verkställighet på grund av
att utlänningen bl.a. riskerar dödsstraff, tortyr eller förföljelse
av t.ex. politiska skäl eller på grund av kön eller sexuell lägg-
ning innebär det regelmässigt att utlänning har rätt till uppe-
hållstillstånd som flykting eller som skyddsbehövande i övrigt.
Finns praktiska hinder mot verkställigheten, exempelvis då det
land dit verkställighet skulle ske vägrar att ta emot utlänningen
och svårigheterna inte till någon del beror på den enskildes
vägran att medverka, kan det anses strida mot humanitetens
krav att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning. Det
kan i dessa fall föreligga grund för uppehållstillstånd.
Riksdagens revisorer, som har behandlat frågan om hand-
läggningstider och hinder för verkställighet, har i ett förslag till
riksdagen angående uppehållstillstånd för asylsökande,
2001/02:RR16, anfört att snabbare verkställighet i vissa fall är
en förutsättning för att asylprocessen skall kunna avslutas
inom rimlig tid samtidigt som hinder för verkställighet kan va-
ra en grund för uppehållstillstånd. Enligt revisorerna kan änd-
ringar vara befogade för de asylsökande som inte kan återvän-
da hem därför att hemlandet inte tar emot sina egna medborga-
re. Revisorerna föreslår att regeringen utreder frågan om hur
hinder för verkställighet av avvisningsbeslut hanteras av de be-
rörda myndigheterna i syfte att klarlägga om och hur denna
hantering kan förenklas och infogas i asylprocessen på ett bätt-
re sätt än hittills. Utskottet kommer att behandla revisorernas
förslag senare under våren.
Utskottet kan konstatera att Kommittén om ny instans- och
processordning i utlänningsärenden i sitt slutbetänkande SOU
1999:16 behandlar möjligheten till omprövning av beslut som
vunnit laga kraft samt frågan om verkställighetshinder. Betän-
kandet är under beredning i Regeringskansliet. Utskottet anser
att beredningen bör avvaktas och avstyrker motionerna Sf318
och Sf399 yrkande 21.
Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där personer som
fått avslag på en asylansökan och som håller sig gömda för att
undgå verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
enbart på den grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen
av en ansökan om uppehållstillstånd skall ske individuellt i
förhållande till gällande lag. Med detta avstyrker utskottet mo-
tionerna Sf216 yrkande 25, Sf357 yrkande 1 och Sf394 yrkan-
de 6.
Uppehållstillstånd vid människohandel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om offer för människo-
handel
Jämför reservation 37 (v)
Motioner
I motion Ju267 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) yrkande 1
påtalas vikten av att kvinnor som utsatts för trafficking bör få
tillfälliga uppehållstillstånd. Härigenom kan man enligt motio-
nären säkerställa att offren kan vittna om smugglarnas brottsli-
ga handlingar.
Också i motionerna Ju236 av Ulla-Britt Hagström och Marga-
reta Viklund (kd) yrkandena 4 och 6 samt U349 av Margareta
Viklund m.fl. (kd) yrkande 3 anförs att "traffickingoffer" bör
få tillfälliga uppehållstillstånd. Vidare bör de aldrig sändas till-
baka till hemlandet utan uppföljning, skydd och stöd.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Fi219 yrkande 3 att
de kvinnor som transporterats hit för sexuell exploatering skall
ges flyktingstatus.
Utskottets ställningstagande
Med begreppet människohandel avses handel med människor
med inslag av otillbörliga påtryckningar eller utnyttjanden som
syftar till någon form av exploatering av dem. I människohan-
del kan ingå moment av människosmuggling, varmed avses
organisation av illegal transport av människor över nationella
gränser.
Anhörigkommittén har enligt sina direktiv (dir. 2000:81) i
uppgift att bl.a. utreda om möjligheterna till lagföring kan un-
derlättas samt ta ställning till vilka möjligheter som finns att ge
offren för människohandel rättsligt och annat stöd så att de
skall kunna bistå i utredningar om brott. Kommittén skall även
utreda på vilka grunder dessa personer kan eller framöver bor-
de kunna vistas i Sverige under brottsutredningar och rätte-
gångar. Kommittén skall redovisa uppdraget senast den 1 juli
2002.
I Europeiska kommissionens meddelande om en gemensam
politik om olaglig invandring, KOM(2001) 672, påtalas att det
är viktigt att i samband med lagstiftande åtgärder mot män-
niskohandel understryka att offren måste stå i centrum. Kom-
missionen anger att rambeslutet om brottsoffrets ställning i
straffrättsliga förfaranden som antagits i mars 2001 säkerställer
offrets rätt till information och skydd i samband med det
straffrättsliga förfarandet. Det är emellertid också enligt kom-
missionen viktigt att klargöra ställningen för offer för män-
niskohandel vad gäller deras rätt till bosättning. Kommissionen
har nyligen presenterat ett förslag till direktiv om tillfälligt up-
pehållstillstånd för offer för medhjälp till olaglig invandring
och människohandel som samarbetar med myndigheterna,
KOM(2002) 71.
Den som är offer för människohandel har utsatts för en
mycket allvarlig brottslighet. Det är därför enligt utskottets
mening ytterst angeläget att offrets rätt till information, skydd
och vistelse i samband med det straffrättsliga förfarandet sä-
kerställs. Utskottet anser att det pågående arbetet i Anhörig-
kommittén och behandlingen av kommissionens förslag bör
avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Fi219 yrkande 3, Ju236 yrkandena 4 och 6, Ju267 yrkande 1
samt U349 yrkande 3.
Dublinkonventionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om Dublinkonventionen
Jämför reservationerna 38 (kd, fp, mp) och 39 (v)
Den s.k. Dublinkonventionen rör bestämmandet av den ansva-
riga staten för prövningen av en ansökan om asyl som fram-
ställts i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.
Konventionen, som är tillämplig i samtliga EU:s medlemssta-
ter, trädde i kraft 1997. Konventionen gäller numera också i
förhållande till Island och Norge.
Som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande 1999
har de frågor Dublinkonventionen reglerar blivit en del av ge-
menskapsrätten. I juli 2001 presenterade Europeiska kommis-
sionen ett förslag till förordning om kriterier och mekanismer
för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att prö-
va en asylansökan som en medborgare i ett tredjeland har gett
in i någon medlemsstat, KOM(2001) 447. Förslaget bygger till
stor del på samma principer som Dublinkonventionen. Ansva-
ret för prövning av en asylansökan åligger den medlemsstat
som har tagit störst del i den asylsökandes inresa (genom att
utfärda visering eller uppehållstillstånd) med undantag av reg-
ler om familjeåterförening. Förändringarna i förhållande till
Dublinkonventionen går huvudsakligen ut på att förkorta tids-
fristerna i handläggningen av ansökningar för att uppnå en
snabbare asylprocess. Kommissionen föreslår också regler för
att hålla samman familjer och om att varje medlemsstat blir
ansvarig för att i sak pröva asylansökningar om den inte ingri-
per mot personer som uppehåller sig olagligt på dess territori-
um.
Motioner
I motion Sf2 i denna del av Margit Gennser m.fl. (m) anförs att
Dublinkonventionen tillkom för att undvika att länder vägrade
att pröva asylansökningar och för att hindra "asylshopping".
Konventionen bör inte enligt motionärerna urholkas utan för-
ändras till en snabbare och effektivare process.
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf399 yrkande 7 att det
finns en risk för att principen om "non-refoulement" och Dub-
linkonventionen kommer i konflikt med varandra. Motionärer-
na anser att Sverige i största möjliga utsträckning bör utnyttja
rätten att pröva asylansökningar för att undvika att sökanden
hamnar i länder med en mer restriktiv lagstiftning eller praxis
än Sverige.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 15 påta-
las att Dublinkonventionen ger Sverige en möjlighet, men ab-
solut ingen skyldighet, att överlämna asylsökande till annat
EU-land.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf3 yrkande 10
att varje medlemsstat har rätt att med den sökandes samtycke
pröva en asylansökan som framställs till den, även om pröv-
ningen inte åligger den staten enligt konventionen. Sverige bör
i vissa fall använda sig av den möjligheten, vilket inte sker i
dag. Motionärerna anser också att hänsyn bör tas till om den
asylsökande har anhöriga i Sverige, eller om det första motta-
garlandet omedelbart skickar tillbaka den asylsökande till mi-
sär, tortyr eller död.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf398 yrkande 15 att
regeringen i förhandlingarna om förslaget till förordning för att
ersätta Dublinkonventionen bör driva linjen att asylsökande
själva skall få bestämma i vilket land de vill söka asyl.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis peka på att Sverige liksom övriga
medlemsstater i EU är bundna av folkrättsliga förpliktelser
inom såväl internationell flyktingrätt som mänskliga rättigheter
i övrigt. Detta innebär att viktiga hörnstenar inom flyktingrät-
ten, t.ex. att en asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett
land där sökandens liv eller frihet hotas på grund av hans eller
hennes ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhälls-
grupp eller politisk åskådning, alltid skall följas. Detta gäller
givetvis även i förhållande till Dublinkonventionen liksom till
den föreslagna förordningen som skall ersätta konventionen.
Oaktat principen om första asylland skall medlemsstaterna i
varje enskilt fall göra en individuell bedömning av om det fö-
religger omständigheter som gör att en asylansökan skall prö-
vas av ett annat land än det som huvudregeln anger.
I Dublinkonventionen har medlemsstaterna hittills getts
möjlighet att av humanitära skäl pröva en asylansökan, trots att
medlemsstaten inte har en sådan skyldighet enligt konventio-
nen. Även i förslaget till förordning regleras denna möjlighet.
Rekvisiten för vad som är att anse som humanitära skäl har
emellertid både utvidgats och förtydligats. Exempelvis nämns
familjeskäl, kulturellt betingande faktorer, hög ålder och gra-
viditet.
Beträffande svensk ståndpunkt anges i faktapromemorian
den 25 oktober 2001 att regeringen i stora drag ställer sig bak-
om förslaget, bl.a. vad gäller tanken på en snabb och effektiv
procedur där den asylsökande snabbt kan få veta var hans eller
hennes asylansökan skall prövas liksom tvingande regler för
ensamkommande barns rätt att återförenas med familjen. Re-
geringen anser dock att tillämpningsområdet är otillfredsstäl-
lande snävt. Även ansökningar om subsidiärt skydd bör om-
fattas liksom de personer som redan erkänts som flyktingar i
andra medlemsstater.
I ett frågesvar den 22 november 2001 uttalade utrikesmi-
nister Anna Lindh att regeringen i de fortsatta EU-
förhandlingarna ställer sig positiv till att verka för att möjlig-
göra, och utvidga, tillämpningen av humanitära skäl i förord-
ningen. Regeringen kommer också fortsättningsvis att verka
aktivt för att förordningen bl.a. skall garantera att familjen
hålls samman genom att t.ex. stödja de föreslagna reglerna om
att ett barn ovillkorligen skall sammanföras med en vuxen fa-
miljemedlem som kan ta hand om barnet i en medlemsstat. Det
är vidare av stor vikt, ur ett såväl humanitärt som rättssäkerhet-
sperspektiv, att det i förordningen föreskrivna förfarandet är
snabbt och effektivt. Detta åskådliggörs i förslaget enligt utri-
kesministern genom generellt kortare tidsfrister för hantering-
en av förfrågningar enligt förordningen.
Utskottet konstaterar att syftet med förslaget till förordning
är att bl.a. garantera de asylsökande tillgång i praktiken till ett
förfarande för att avgöra flyktingstatus men också att förebyg-
ga missbruk av asylförfarandet. När det gäller förslaget ser ut-
skottet positivt på att större vikt läggs vid bl.a. barnens situa-
tion och att tidsfristerna kortas.
När det gäller frågan om möjligheten för en person att välja
vilket land han eller hon vill söka skydd i kan utskottet kon-
statera att principen om första säkra asylland fortsatt bör gälla
som utgångspunkt för prövningen av en asylansökan.
Mot bakgrund av det anförda och då förhandlingsarbetet
med förslaget till förordning pågår inom rådsarbetsgruppen för
asyl avstyrker utskottet motionerna Sf2 i denna del, Sf3 yrkan-
de 10, Sf216 yrkande 15, Sf398 yrkande 15 och Sf399 yrkande
7.
Verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- avvisning till annat land
- familjesplittring
- s.k. god man vid verkställighet
Jämför reservationerna 40 (kd) och 41 (fp)
Skrivelsen
Inom EU-samarbetet antogs våren 2001 ett direktiv
(2001/40/EG) om ömsesidigt erkännande av beslut om avvis-
ning eller utvisning av medborgare i ett tredjeland. Direktivet
syftar till att möjliggöra erkännande i en medlemsstat av såda-
na beslut som fattas av en annan medlemsstat. Direktivet kan
enligt skrivelsen sägas ingå i arbetet med att vidareutveckla ett
gemensamt område utan inre gränser där således en avvisad
person kan avvika till en annan medlemsstat.
I skrivelsen anges att en målsättning för EU-samarbetet är
att samordna politiken för återtagande och återsändande. In-
strument som kan användas är bl.a. speciella återtagandeavtal
och återtagandeklausuler i andra avtal. Sedan några år har
standardklausuler för återtagande använts i s.k. blandade avtal
och associeringsavtal mellan EU och en annan stat. Dessutom
finns ett standardiserat återtagandeavtal som medlemsstaterna
kan använda vid bilaterala förhandlingar med tredjeländer.
Motioner
I motion Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp),
som väckts enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen, begär motio-
närerna att en utredning tillsätts med uppdrag att lägga fram
förslag till ändring i 8 kap. 5 § andra stycket UtlL, såvitt avser
möjligheten att verkställa ett avvisningsbeslut till ett land som
den avvisade personen saknar anknytning till. Motionärerna
anser att myndigheterna på ett felaktigt sätt tolkat utlänning-
slagens regler härom.
Magda Ayoub m.fl. (kd) anser i motion Sf399 yrkande 15 att
utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring
skall inhiberas.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7 krävs
åtgärder för att undvika att familjer splittras, t.ex. i samband
med verkställighet av avvisning. Motionärerna vill ha en änd-
ring av lag och praxis.
Lotta N Hedström m.fl. (mp) anför i motion Sf394 yrkande 24
att en s.k. god man alltid bör delta vid avvisningar för att sä-
kerställa att de inte sker på ett kränkande eller omänskligt sätt.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet angivit i tidigare avsnitt skall i samband med
prövningen av en asylansökan den beslutande myndigheten ta
hänsyn till eventuella verkställighetshinder och även ange till
vilket eller vilka länder verkställighet skall ske. Också om det
uppstår eller framkommer hinder mot verkställighet först efter
ett lagakraftvunnet beslut om avvisning finns regler som hind-
rar verkställighet till ett land där utlänningen skulle vara i fara
att t.ex. utsättas för tortyr eller förföljelse eller inte är skyddad
mot att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fa-
ra. Om det inte föreligger hinder mot verkställigheten skall en
utlänning som avvisas eller utvisas sändas till sitt hemland el-
ler, om möjligt, till det land från vilket han kom till Sverige.
Kan verkställigheten inte genomföras på detta sätt eller finns
det andra särskilda skäl, får utlänningen enligt 8 kap. 5 § andra
stycket UtlL i stället sändas till något annat land. Sedan den 1
januari 1999 verkställer Migrationsverket beslut om avvisning.
Verket kan emellertid lämna över en verkställighet till polis-
myndigheten om den som skall avvisas håller sig undan och
inte kan anträffas utan polisens medverkan eller om det kan
antas att tvång kommer att behövas för att genomföra verkstäl-
ligheten. Av 8 kap. 13 § UtlL framgår att polismyndigheten
skall underrätta Migrationsverket om myndigheten vid verk-
ställandet finner att det inte kan genomföras eller att ytterligare
besked behövs. Migrationsverket får då besluta i fråga om
verkställigheten eller vidta de åtgärder i övrigt som behövs.
I motion Sf21 åberopas uppgifter som nyligen redovisats i
massmedierna om avvisningar som verkställts från Sverige till
Ghana. Utskottet har med anledning av motionen inhämtat yt-
terligare information i ärendet bl.a. genom utfrågning av stats-
rådet Jan O Karlsson. Statsrådet har uppgivit att de avvis-
ningsärenden som granskats av massmedia, härrör från tiden
före 1999, dvs. innan Migrationsverket fick huvudansvaret för
verkställandet av avvisningsbeslut. Förundersökning har inletts
i fem fall avseende polisens agerande men förundersökningar-
na har lagts ned då man inte kunnat finna misstanke om tjäns-
tefel eller övervåld. Vidare har inom Utrikesdepartementet
gjorts en genomgång av utformning och tillämpning av ifråga-
varande bestämmelser i utlänningslagen. Genomgången har vi-
sat på en otydlighet i 8 kap. 5 § andra stycket UtlL om när ut-
länningen får sändas till något annat land. I denna del är utta-
landena i förarbetena sparsamma och ger dålig vägledning.
Statsrådet avser därför att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att redovisa hur bestämmelserna har tillämpats och vid
behov lägga fram förslag så att lagen blir tydligare. En fördju-
pad granskning av gällande rutiner skall också genomföras.
Avsikten är att utredningen skall redovisa sitt uppdrag i början
av hösten 2002.
Utskottet, som även inhämtat uppgifter från Migrationsver-
ket om verkets hantering av avvisningar, anser att motion Sf21
får anses tillgodosedd med det utredningsuppdrag som avise-
rats. Motionen avstyrks.
När det gäller frågan om att hålla samman familjen vid en
avvisning noterar utskottet att statsrådet Maj-Inger Klingvall
den 30 augusti 2001 med anledning av en fråga om avvisning
av familj till olika länder uttalat bl.a. att utlänningslagen inte
särskilt reglerar frågan om hur verkställighet av ett avvisnings-
beslut skall ske. Enligt den praxis som utlänningsmyndigheter-
na följer skall familjer inte splittras vid en avvisning. Respek-
ten för de mänskliga rättigheterna måste vara en ledstjärna i
utlänningsmyndigheternas arbete, och i utlänningslagen stad-
gas att myndigheterna särskilt skall beakta barnets bästa.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf216 yr-
kande 7 och Sf399 yrkande 15.
Utskottet finner inte skäl att förorda att en s.k. god man all-
tid skall närvara vid verkställigheten av beslut om avvisning
eller utvisning. Motion Sf394 yrkande 24 avstyrks.
Utvisning på grund av brott
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om utvisning på
grund av brott
Jämför reservationerna 42 (m) och 43 (kd, mp)
Gällande ordning
Enligt 4 kap. 7 § UtlL får en utlänning utvisas om utlänningen
döms för ett brott som kan leda till fängelse eller om en dom-
stol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som ut-
länningen har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga
brott kan utlänningen utvisas endast om brottsligheten är sys-
tematisk eller upprepad och under förutsättning att påföljden
bestäms till ett svårare straff än böter i det mål där utvisnings-
frågan är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan utvisning ske
vid vissa svårare former av brott. När en domstol överväger
om en utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till utlänning-
ens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall dom-
stolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och
familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i
Sverige. En utlänning som vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller som
då var bosatt i Sverige sedan minst fem år får utvisas endast
om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för en medbor-
gare i annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade varit
bosatt här sedan minst två år. För flyktingar gäller särskilda,
mycket starka, begränsningar av möjligheterna till utvisning.
En utlänning som kom till Sverige innan han eller hon fyllde
femton år och som när åtal väcktes hade vistats här minst fem
år får över huvud taget inte utvisas på grund av brott.
Ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla
förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid
eller utan tidsbegränsning. En domstols beslut om utvisning får
inte verkställas förrän ådömt fängelsestraff avtjänats eller
verkställigheten flyttats över till annat land. Om domstolen inte
funnit att skäl till utvisning föreligger på grund av brottet och
det samtidigt föreligger ett av Migrationsverket fattat laga-
kraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning finns dock inte
något formellt hinder mot att avvisning eller utvisning sker in-
nan fängelsestraffet avtjänats.
Vid ett beslut om utvisning av person med barn skall enligt
1 kap. 1 § andra stycket UtlL domstolen i fall som rör barn sär-
skilt ta hänsyn till barnets hälsa, utveckling och barnets bästa i
övrigt.
Motioner
I motion Sf365 av Magda Ayoub (kd) anförs att en lagstiftning
bör utarbetas som på ett bättre sätt tillvaratar barnets bästa när
det gäller utvisningsdömda föräldrar. Motionären menar att
barn till dömda med utländskt medborgarskap har sämre möj-
ligheter än barn till dömda med svenskt medborgarskap till
umgänge och möjligheter att upprätthålla kontakten.
I motion Ju391 av Alice Åström m.fl. (v) yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av tillämpningen
av reglerna om utvisning på grund av brott. Motionärerna me-
nar att kriterierna för utvisning på grund av brott varierar och
att påföljdssystemet i samband med utvisning på grund av brott
inte är rättvist och förutsägbart. Motionärerna anser att det inte
finns någon heltäckande praxis och att det kan finnas ett mo-
ment av godtycke i tillämpningen av lagen, vilket inte är till-
fredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
I motion Ju449 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 16 vill
motionärerna utöka reglerna om utvisning på grund av brott
och att påföljden för brott begångna av utlänningar i större ut-
sträckning skall leda till utvisning. Motionärerna anser att obe-
roende av om risk för fortsatt brottslig verksamhet föreligger
skall en utlänning utvisas om utlänningen döms för ett brott
där fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan.
I motion Sf279 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson (m) yr-
kande 2 anförs att under fängelsestraffet påförs ibland ytterli-
gare fängelsedomar för tillkommande förseelser. Strafftiden
kan medföra att tiden för utvisningsbeslut löper ut. Resultatet
blir att den dömde efter de sammanlagt avtjänade straffen fritt
kan vistas i landet. Motionärerna anser att reglerna bör ändras
så att beslut om utvisning gäller även om ytterligare strafftid
utdöms. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att utvis-
ningsbeslut skall verkställas efter den ursprungliga strafftiden
och den ytterligare påförda fängelsedomen.
Utskottets ställningstagande
Enligt Justitiedepartementet har under de senaste 25 åren mel-
lan 200 och 700 personer per år dömts till utvisning på grund
av brott. Det motsvarar mellan 2 och 6 % av det totala antalet
dömda utländska medborgare. Av dessa är de flesta män mel-
lan 20 och 30 år på tillfälligt besök i Sverige.
Det finns inga bestämmelser om när frågan om utvisning
skall tas upp till prövning. Därmed kan åklagare och domstolar
själva avgöra om frågan om utvisning skall tas upp eller inte.
Bestämmelserna om domstols beslut om utvisning finns i ut-
länningslagens 4 kap. Där anges vad som krävs för en utvis-
ning och vilka kriterier som skall ses som begränsningar för
utvisning.
Den 1 januari 1997 infördes en bestämmelse i utlänningsla-
gen 1 kap. 1 § andra stycket om att särskild hänsyn skall tas i
fall där barn berörs. Enligt utskottets mening skall således vid
tillämpningen av bestämmelserna om utvisning på grund av
brott även situationen för berörda barn beaktas. Brottsförebyg-
gande rådet (BRÅ) har på regeringens uppdrag utvärderat ef-
fekten av ändringen i utlänningslagen, BRÅ-rapport 2000:18
Utvisning på grund av brott - De dömda och deras barn. För
närvarande pågår ett arbete inom Justitiedepartementet med att
analysera utvisning på grund av brott ur ett barnperspektiv men
även generellt utifrån gällande lagstiftning, förarbeten och rätt-
spraxis. Arbetet skall redovisas senast den 15 juni 2002 i form
av en departementspromemoria (Ds). Utskottet inväntar där-
med Regeringskansliets redovisning och avstyrker därför mo-
tionerna Sf365 och Ju391 yrkande 2.
Utskottet kan dock, liksom vid behandlingen av en liknande
motion i betänkande 2000/01:SfU9 s. 58, inte tillstyrka den
skärpning av bestämmelserna om utvisning på grund av brott
som begärs i motion Ju449 yrkande 16, varför motionen av-
styrks.
Utskottet har tidigare behandlat, se senast betänkande
2000/01:SfU9, och avstyrkt motionsyrkanden om att utvis-
ningsbeslut skall verkställas efter det att de sammanlagda
fängelsestraffen avtjänats och därvid anfört följande. När en
domstol beslutar om utvisning på grund av brott skall beslutet
innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige un-
der viss tid eller utan tidsbegränsning. Tidsbegränsning är dock
huvudregel, och de tider som kommer i fråga är i allmänhet
fem eller tio år. Undantagsvis förekommer så kort tid som två
år. Enligt 4 kap. 9 § UtlL får en domstol när den enligt 34 kap.
brottsbalken beslutar att ändra en påföljd som en utlänning har
dömts till också meddela det beslut beträffande utvisningen
som förändringen av påföljd ger anledning till. Bestämmelser-
na innebär bl.a. att, om domstolen beslutar att utlänningen
skall utvisas för det nya brottet, domstolen antingen kan för-
länga tiden för återreseförbudet enligt den tidigare domen eller
också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med ett nytt som
då omfattar även det tidigare beslutet. Ett sådant beslut förut-
sätter i och för sig inte någon ändring av brottspåföljden, efter-
som ändringen beträffande utvisningen i detta fall föranleds av
att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra utvisning.
Utskottet pekade också på att en domstols beslut om utvisning
på grund av brott inte är en påföljd utan en särskild rättsverkan
på grund av brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att ti-
den för ett återreseförbud gått till ända innan den dömde avtjä-
nat fängelsestraff är det därför inte rimligt att tiden för förbu-
det börjar löpa vid den tidpunkt då straffet är avtjänat. Utskot-
tet vidhåller sin tidigare intagna uppfattning och avstyrker mo-
tion Sf279 yrkande 2.
Transportörsansvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om transportörsansvar
Jämför reservationerna 44 (v, fp), 45 (kd) och 46 (c,
mp)
Gällande ordning
I 9 kap. 2 § UtlL anges att om en utlänning som har kommit till
Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han
saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet
eller medel för sin hemresa, är transportören skyldig att ersätta
staten för kostnaden för utlänningens resa från Sverige samt
för resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakning-
spersonal som behöver följa med.
Denna skyldighet kan transportören helt eller delvis befrias
ifrån, om han visar att han har haft skälig anledning att anta att
utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller om det med
hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som
uppenbart oskäligt att kräva ut kostnaden.
Skrivelsen
I skrivelsen anges beträffande Schengensamarbetet att huvud-
syftet är att uppnå fri rörlighet för personer, dvs. ingen person-
kontroll skall genomföras vid gräns mellan deltagande stater.
Schengenregelverket bygger bl.a. på att de deltagande staterna
harmoniserat sina viseringsbestämmelser och reglerna för per-
sonkontroll vid de yttre gränserna. Samarbetet omfattar i dag
samtliga EU:s medlemsstater (med undantag för Irland och
Storbritannien) samt Island och Norge. Operativt deltar alla
femton stater sedan den 25 mars 2001.
Av skrivelsen framgår att ett intensivt arbete har föregått de
nordiska staternas inträde i det operativa samarbetet. Dels har
de nationella regelverken anpassats till Schengenregelverket,
dels har ett antal praktiska åtgärder vidtagits. De nordiska län-
derna har också varit föremål för granskning från de andra
staterna som på så vis försäkrat sig om att de nordiska staterna
lever upp till de krav regelverket ställer.
I juni 2001 fattades beslut om direktiv (2001/51/EG) om
transportörsansvar. Direktivet reglerar ekonomiska sanktioner
mot transportörer som inte uppfyller kraven på kontroll av att
passagerare, som inte är EU-medborgare och som reser in i EU
från tredjeland, har erforderliga resehandlingar. Enligt skrivel-
sen skall ekonomiska sanktioner inte utdömas när någon efter
inresan beviljas asyl eller annat internationellt skydd. Detta in-
nebär också att möjlighet finns att uppskjuta sanktionerna när
någon söker asyl. Det är i stor utsträckning upp till varje med-
lemsstat att utforma sanktionerna så att de hamnar på en ac-
ceptabel nivå.
Motioner
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2 på-
kallas nya förhandlingar om EG-direktivet om transpor-
törsansvar. Motionärerna anser att alla bestämmelser som sät-
ter asylrätten ur spel eller leder till diskriminering skall tas
bort.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17 anförs
att EG-direktivet om transportörsansvar inte står i överens-
stämmelse med Genèvekonventionen och därför måste bli fö-
remål för omförhandling.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion Sf3 yrkande 7
att personal på flygbolag inte är till för att gallra ut personer
som kan betraktas som s.k. illegala flyktingar. Motionärerna är
starkt emot skärpta regler vad gäller transportörsansvar.
I motion Sf364 av Per Bill m.fl. (m) yrkandena 3-5 anförs att
det utökade transportörsansvaret tillför en rad nya problem ur
rättssäkerhetssynpunkt. EG-direktivet innebär en rejäl skärp-
ning av påföljderna och skapar starka ekonomiska incitament
att sätta den enskildes rättssäkerhet på undantag. Motionärerna
anser att det är synnerligen tveksamt från rättsstatssynpunkt att
överlåta myndighetsutövning av det aktuella slaget till privata
företag. I praktiken kommer personer på grund av det utökade
transportörsansvaret att nekas att utöva sin rätt att söka asyl,
eftersom flygbolag och rederier inte kommer att pröva
skyddsskälen utan endast resehandlingarnas giltighet. Vidare
kan personerna i fråga inte överklaga ett negativt beslut fattat
av en transportör någonstans. Motionärerna anser att regering-
en om så hade krävts borde ha drivit frågan till EG-domstolen,
och i det nuvarande läget bör direktivet bli föremål för omför-
handling.
I motion Sf333 av Per Bill m.fl. (m) yrkande 8 anförs att re-
geringen bör verka för ett upphävande av Schengenavtalets
transportörsansvar och i väntan på det upphäva böterna för de
företag som bryter mot reglerna.
I motionerna Sf212 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd) yrkandena 1-6 samt Sf399 av Magda Ayoub m.fl.
(kd) yrkande 2 anförs att transportörsansvaret inte får utformas
så att det strider mot Genèvekonventionens regler om den ab-
soluta rätten att söka asyl. Motionärerna begär dels en särskild
lag varigenom myndighetsutövning överlåts till transportörer-
na, dels att lagstiftningen skall klargöra att det endast är syste-
matiska, uppsåtliga beteenden eller grov oaktsamhet som kan
ligga till grund för straff. Motionärerna menar att i stället för
en avgift bör sanktionen utformas som böter inom straffrätten
och därmed falla inom allmänt åtal. Preskriptionstid samt möj-
lighet till överprövning, utan prövningstillstånd, i hovrätt bör
enligt motionärerna finnas. Motionärerna anser vidare att rege-
ringen bör arbeta för inrättandet av en särskild EU-myndighet
som kan ta hand om kontrollen av de ombordstigande i tredje-
land.
Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion Sf255 yrkande 1 i denna
del att det transportörsansvar som finns i dag i Sverige inte bör
utökas till att omfatta även bötesstraff. Genom höga böter
kommer indirekt de som söker fristad i Sverige att hindras att
resa hit. Kontrollen kan också leda till godtycklig diskrimine-
ring av EU-medborgare som har annan hudfärg eller ett an-
norlunda namn.
I motion Sf373 av Agneta Brendt m.fl. (s) yrkande 2 anförs att
genom inträdet i Schengensamarbetet kommer transpor-
törsansvaret att vidgas för svenskt vidkommande. Motionärer-
na anser att förändringen inte får innebära att personal på flyg-
platser eller i hamnar i praktiken sätts i ansvarsställning för att
avgöra asylfrågor och därmed får ett myndighetsansvar.
Utskottets ställningstagande
Enligt Schengenkonventionen skall de stater som träffat avtal
om samarbete införa regler om transportörers ansvar i sin na-
tionella lagstiftning. I samband med Sveriges operativa inträde
i Schengensamarbetet ifrågasatte övriga Schengenstater om de
svenska reglerna uppfyllde kraven i konventionen när det gäll-
de ekonomiska sanktioner. Regeringen hänvisade då till att den
tillsatt en utredning som skulle se över reglerna. I juni 2001
antogs ett EG-direktiv om transportörsansvar. Direktivet utgör
en utveckling av Schengenkonventionens bestämmelser om
transportörsansvar och preciserar konventionen avseende skyl-
digheten att ombesörja återresa och ger staterna alternativ att
välja mellan när det gäller att utforma de ekonomiska sanktio-
nerna. Direktivet skall vara genomfört senast den 11 februari
2003.
Transportörer har redan i dag en skyldighet enligt utlän-
ningslagen att kontrollera pass och andra resehandlingar. De
har också betalningsansvar för återresan. En skyldighet för
transportörer att kontrollera att passagerare när de går ombord
har pass och tillstånd för transit och inresa gäller sedan 1944
enligt den s.k. Chicagokonventionen. Enligt konventionen
skall staterna och transportörerna också samarbeta i syfte att
fastställa äktheten av pass m.m. Genom Sveriges deltagande i
Schengensamarbetet och Sveriges bundenhet av EG-direktivet
måste emellertid även en möjlighet att ålägga transportörerna
ekonomiska sanktioner införas.
Efter att regeringen befriat Anhörigkommittén från uppdra-
get att se över utlänningslagens regler för transportörsansvar
tillsattes i augusti 2001 en arbetsgrupp inom Regeringskansli-
et. Arbetsgruppen föreslår i departementspromemorian Trans-
portörsansvaret i utlänningslagen (Ds 2001:74) att en trans-
portör som inte uppfyller sin kontrollskyldighet skall, om ut-
länningar avvisas för att de saknar erforderliga handlingar, be-
tala en särskild avgift. I de fall en utlänning får uppehållstill-
stånd i Sverige skall någon avgift inte påföras. Vidare skall
transportören kunna befrias från avgift om det fanns skälig
anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige,
eller om det framstår som oskäligt att ta ut avgiften.
När det gäller frågan om transportörsansvaret innefattar
myndighetsutövning anförs i departementspromemorian att
transportörer redan enligt nuvarande regler om kostnadsansvar
i utlänningslagen indirekt har en skyldighet att utföra kontrol-
ler av pass m.m. vid utlänningars resa till Sverige från ett land
utanför Schengenområdet. Transportören har vid incheckning
och ombordstigning ansvar för att bl.a. kontrollera avsaknaden
av pass och tillstånd liksom att kunna upptäcka handlingar
m.m. som är uppenbart förfalskade. Enligt promemorian kan
kontrollen leda till att en person som saknar erforderliga hand-
lingar inte får resa till Sverige med transportören. Om en per-
son skall få resa in i Sverige avgörs emellertid alltid av den
svenska gränskontrollmyndigheten. Enligt promemorian kan
transportörens ansvar för att kontrollera resehandlingar m.m.
inte anses utgöra myndighetsutövning.
I departementspromemorian anges att en förutsättning för
att regler om transportörsansvar skall kunna anses acceptabla
är att de är förenliga med andra internationella åtaganden och
då framför allt dem som gäller enligt Genèvekonventionen.
Reglerna får enligt promemorian inte utgöra hinder för skydds-
sökande mot att utnyttja grundläggande rättigheter som att sö-
ka fristad från förföljelse. I promemorian anges att konven-
tionsländerna har åtagit sig att inte avvisa eller utvisa flykting-
ar till ett land där deras liv eller frihet är hotad och att den situ-
ationen formellt sett inte kan uppstå förrän de söker asyl, dvs. i
de flesta fall i samband med inresan i det land där de söker
skydd. I de fall skyddsbehövande försöker resa till Sverige via
ett annat land, i vilket de hade kunnat beviljas skydd eller få
hjälp att söka skydd genom t.ex. UNHCR, är det enligt pro-
memorian svårt att se att de svenska reglerna om kontrollskyl-
dighet och sanktioner för transportörer skulle strida mot asyl-
bestämmelserna eller deras syfte. De kan naturligtvis försvåra
för den enskilde att resa just till Sverige, men de utesluter inte
möjligheterna att få skydd mot förföljelse i ett annat land, di-
rekt eller genom UNHCR:s försorg.
Vid riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet 1998 hänvisade utskottet bl.a. till att såväl
nuvarande som tidigare regeringar lagt stor vikt vid det inter-
nationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk ansvars-
fördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. Ut-
skottet erinrade också om att EU:s framtida flyktingpolitik
bl.a. bygger på att alla medlemsstater har slutit upp kring Eu-
ropakonventionen och FN:s flyktingkonvention.
Avsikten med Schengensamarbetet är att Europa på sikt kan
bli ett område utan inre gränser. En naturlig del av en sådan
utveckling är att den yttre gränskontrollen stärks som motvikt
till avskaffandet av den inre gränskontrollen och för att mot-
verka en ökad brottslighet. Enligt utskottets mening måste
kontrollskyldigheten kopplas till en sanktionsmöjlighet på så
sätt att transportörsansvaret inte strider mot Sveriges åtaganden
enligt bl.a. Genèvekonventionen och Europakonventionen.
Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att rege-
ringen inom kort kommer att lägga fram förslag till ändrade
regler i utlänningslagen avstyrker utskottet motionerna Sf3 yr-
kande 7, Sf212 yrkandena 1-6, Sf216 yrkande 17, Sf255 yr-
kande 1 i denna del, Sf333 yrkande 8, Sf364 yrkandena 3-5,
Sf373 yrkande 2, Sf398 yrkande 2 och Sf399 yrkande 2.
Visering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- visumkrav och praxis vid besöksvisum
- visumkrav för ryska medborgare
- humanitärt visum
Jämför reservationerna 47 (v, kd), 48 (c, fp), 49 (mp)
och 50 (mp)
Gällande ordning
Av 1 kap. 3 § UtlL framgår att en utlänning som reser in i eller
vistas i Sverige skall ha visering om inte utlänningen är med-
borgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Regeringen får
föreskriva undantag från kravet på visering. Undantagen finns
angivna i 2 kap. 4 och 5 §§ utlänningsförordningen
(1989:547), UtlF, och omfattar bl.a. medborgare i EU-
länderna.
Enligt Schengenavtalet gäller i princip att ett visum som är
beviljat i ett EU-land (utom Storbritannien och Irland) eller i
Norge och Island gäller för besök i samtliga dessa länder.
Skrivelsen
I skrivelsen anges att viseringspolitiken har som mål att vara
ett stöd för att upprätthålla den reglerade invandringen och
samtidigt medge så stor frihet som möjligt för rörelser över
gränserna.
Av totalt ca 241 500 viseringsansökningar under år 2000
beviljades visering i ungefär 80 % av fallen. Migrationsverket,
eller en utlandsmyndighet efter delegering från verket, fattar
beslut i viseringsärenden. Inom Regeringskansliet pågår, i
samverkan med berörda myndigheter, ett arbete som syftar till
att förbättra datorstödet så att ansökningar om uppehållstill-
stånd och visering kan följas upp bättre.
Genom att EG-förordningen nr 539/2001 antagits av minister-
rådet i mars 2001 har viseringspolitiken harmoniserats fullt ut.
Alla medlemsstater är bundna av förordningen som anger de
länder för vilkas medborgare krävs respektive inte krävs vise-
ring. Av skrivelsen framgår dock att förordningen inte innebär
att praxis harmoniseras. Svenska myndigheter beslutar vem
som skall beviljas visering. Riktlinjerna är att normalt resande
skall underlättas samtidigt som visering behövs som stöd för
den reglerade invandringen.
Ministerrådet antog i maj 2001 rådsslutsatser angående lo-
kalt konsulärt samarbete som ett led i strävan att harmonisera
tolkningen av det gemensamma regelverket. Därutöver fattade
rådet under våren 2001 ett antal beslut av teknisk natur, fram-
för allt om hur ändringar i regelverket skall kunna genomföras.
Motioner
I motion Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkandena 3-5
ifrågasätts användningen av visum som ett instrument för att
hålla asylsökande utanför EU. Visumkrav kan inte accepteras
om konsekvensen blir att människor i behov av skydd genom
detta krav fråntas möjligheten att söka asyl. När det gäller be-
söksvisum anser motionärerna att Sverige bör vara mycket ge-
neröst. Många gånger sätts administrativa hinder upp som le-
der till att de som vill söka visum inte kan det av ekonomiska
eller praktiska skäl. Visumansökningar borde handläggas
skyndsamt och i normalfallet vara klara inom högst 60 dagar.
Motionärerna anser att samma krav skall uppställas på den sö-
kande oavsett från vilket land han eller hon kommer, allt annat
är enligt motionärerna diskriminerande. Rutiner och praxis vid
svenska ambassader avseende besöksvisum och ansökningsför-
farandet bör därför ses över. Beträffande referensblanketten
anser motionärerna att en regelförenkling bör genomföras ge-
nom att t.ex. blankettens utformning och språk ses över.
Också i motion K426 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 33
anförs att Sverige inom EU bör verka för en mindre restriktiv
visumpolitik.
I motion Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1 i denna
del anförs att listan över länder med visumtvång har ökat. Den
restriktiva visumpolitiken har gjort det svårt för människor att
ta sig in i EU. Motionärerna anser vidare att det inte är accep-
tabelt att människor som permanent lever i Sverige inte skall
kunna få besök av sina anhöriga. Sverige skall därför verka för
humanare visumregler.
Även i motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena
9 och 18 begärs tillkännagivanden om en enklare, snabbare
och mer generös besöksviseringspolitik samt att Sverige aktivt
skall verka för att korta listan av viseringspliktiga länder.
I motion U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 be-
gärs att listan över viseringspliktiga länder skall kortas.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anser i motion Sf3 yrkande 13
när det gäller besöksvisum att det inte bör vara en mer restrik-
tiv bedömning avseende de länder varifrån "avhoppen" är fler.
Också i motion Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) yr-
kande 23 anförs att det är diskriminerande att i bedömningen
av om ett besöksvisum skall ges beakta "avhoppsfrekvensen".
I yrkande 4 samma motion begärs att ett s.k. humanitärt visum
bör införas. Motionärerna menar att det bör finnas en möjlighet
för personer, som kan göra gällande att de annars skulle utsät-
tas för mycket grava hot till liv och frihet, att snabbt kunna
lämna ursprungsregionen eller transitländer som inte erbjuder
dem skydd. Dessa personer skall kunna söka humanitärt visum
via svenska ambassader i de fall då det inte är rimligt att låta
dem vänta ut hela asylprocessen utomlands. Med detta visum
skulle den skyddsbehövande kunna åka till Sverige helt legalt,
där en fullständig asylprocess skulle genomföras.
Magnus Jacobsson (kd) anför i motion Sf277 yrkandena 1 och
2 att visumkravet för ryska medborgare bör avskaffas och att
uppehållstillståndsgivande för medborgare i grannländer kring
Östersjön maximalt skall ta en månad att bereda.
I motion Sf373 av Agneta Brendt m.fl. (s) yrkande 1 anförs att
det är viktigt att den som har skyddsbehov och som har fått
uppehållstillstånd i Sverige får träffa anhöriga som han eller
hon inte själv kan resa och träffa i hemlandet. Enligt motionä-
rerna bör besöksvisum normalt inte nekas anhörig som tidigare
har begärt uppehållstillstånd i Sverige.
Karin Wegestål och Bengt Silfverstrand (s) anser i motion
Sf266 att de svenska reglerna för visum bör ses över, så att
etablerade invandrade familjer får ta emot besökande anhöriga
i det nya hemlandet. Särskilt bör reglerna ses över så att ingen
befolkningsgrupp diskrimineras i förhållande till jämförbara
grupper.
Utskottets ställningstagande
Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk migra-
tionspolitik i globalt perspektiv (bet. 1996/97:SfU5, rskr.
1996/97:80) framgår att det övergripande målet för den svens-
ka viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som möjligt för
personer att röra sig över gränserna. Det är av största vikt att
kontakter mellan människor i olika länder underlättas, såväl i
fråga om släktkontakter som kommersiella och kulturella för-
bindelser på olika plan. Önskemålet om fri rörlighet måste
dock ställas mot nödvändigheten av att upprätthålla den regle-
rade invandringen.
Beträffande förhållandet mellan viseringspolitik och möj-
ligheten att söka asyl har utskottet tidigare, senast i betänkande
2000/01:SfU9, vidhållit den uppfattning som kommit till ut-
tryck i proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i glo-
balt perspektiv, nämligen att viseringskrav endast i mycket li-
ten utsträckning torde hindra människor från att söka skydd,
men att det däremot kan vara ett hinder för dem att söka asyl
just i Sverige samt att det inte finns någon rätt för asylsökande
att själv välja asylland. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet vill också nämna att genom förordning EG nr
539/2001 om vilka länders medborgare som behöver visering
respektive vilka som är undantagna från viseringskrav harmo-
niseras viseringspolitiken fullt ut vad avser landförteckningar-
na, vilket i sin tur innebär att det inte längre finns några tred-
jeländer för vilka medlemsstaterna ensidigt får bestämma om
medborgarna i dessa länder skall omfattas av viseringskrav el-
ler inte.
Utskottet vill understryka vikten av att Sverige i internatio-
nella sammanhang fortsatt aktivt driver frågan om viseringsfri-
het mellan så många länder som möjligt. I Anhörigkommitténs
uppdrag har ingått att ta hänsyn till viseringsfrågor för det fall
dessa påverkar möjligheterna till nära kontakt med anhöriga.
Vad gäller frågan om viseringskrav liksom visum för släktbe-
sök anger kommittén i sitt betänkande Vår anhöriginvandring
(SOU 2002:13) att målet för viseringspolitiken att möjliggöra
kontakter och besök uppfylls genom att Sverige beviljar en stor
del - mellan 85 och 90 % - av de dryga 200 000 ansökningar i
viseringsärenden som avgörs varje år. Anhörigkommittén an-
för emellertid att regeringens tidigare gjorda uttalanden om
vikten av en så generös viseringspolitik som möjligt bör få
större genomslag och att Sverige i det internationella arbetet
bör driva en linje med viseringsfrihet för så många länder som
möjligt. Kommitténs bedömning är att det är viktigt att be-
söksmöjligheterna för släktingar inte begränsas mer än nöd-
vändigt. Presumtionen vid en tillståndsprövning måste vara att
det inte är fråga om en person som avser att hoppa av. Exem-
pelvis bör en tidigare ansökan om permanent uppehållstillstånd
enligt kommittén inte nödvändigtvis negativt påverka bedöm-
ningen av om tillstånd kan ges. Kommittén pekar på svårighe-
ten att i enskilda fall försöka avgöra vad som väger tyngst, en
generös viseringspolitik eller risken för avhopp. Det är svårt att
utfärda mer precisa riktlinjer för var gränsen skall gå. Just den
individuella bedömning som skall göras i varje fall talar enligt
kommittén för att riktlinjerna måste ges ett ganska allmänt in-
nehåll.
Under 2001 lämnades ca 160 000 visumansökningar in vid
utlandsmyndigheterna. Av dessa skickades 10 650 ansökningar
till Migrationsverket för behandling.
Migrationsverkets styrelse utfärdar riktlinjer för beslut i
ärenden om visering. I varje ärende skall göras en bedömning
av om det finns risk för att den sökande, på grund av personli-
ga eller andra förhållanden, inte återvänder till hemlandet. Ut-
skottet kan i detta sammanhang dela Anhörigkommitténs be-
dömning att det är viktigt att besöksmöjligheterna för släkting-
ar inte begränsas mer än nödvändigt. En strikt viseringspolitik
drabbar särskilt hårt invandrare som inte själva har möjlighet
att resa till hemlandet för släktbesök. Utskottet vill framhålla
vikten av att varje visumansökan noga prövas utifrån de indi-
viduella omständigheterna.
Utskottet kan konstatera att viseringspolitiken inom EU och
Schengensamarbetet harmoniserats vad avser vilka länders
medborgare som skall ha visering och vilka som skall vara be-
friade från viseringstvång vid inresa i medlemsstaterna (för-
ordning EG nr 539/2001). Förordningen innebär inte att praxis
harmoniseras. Svenska myndigheter beslutar vem som skall
beviljas visering. När det gäller den praktiska handläggningen
av viseringsansökningar, handböckers innehåll och utveckling
av datasystem återstår mycket arbete. I maj 2001 antog minis-
terrådet slutsatser om lokalt konsulärt samarbete som ett led i
strävan att harmonisera tolkningen av det gemensamma regel-
verket.
Med det anförda och med hänsyn till beredningen av Anhö-
rigkommitténs betänkande anser utskottet att riksdagen inte
bör göra något uttalande med anledning av motionerna Sf3 yr-
kande 13, Sf216 yrkandena 9 och 18, Sf255 yrkande 1 i denna
del, Sf266, Sf373 yrkande 1, Sf394 yrkande 23, Sf399 yrkan-
dena 3-5, K426 yrkande 33 och U301 yrkande 24. Motionerna
avstyrks.
I samband med behandlingen av en motion om visum m.m.
för besöks- och affärsutbyte med Ryssland höll utskottet våren
2001 en utfrågning med Migrationsverket (bet. 2000/01:SfU9).
Från Migrationsverkets sida anfördes att visumansökningarna
hanteras generöst och att merparten av ansökningarna bifalls.
Verket påtalade dock att handläggningstiderna är långa efter-
som antalet ansökningar är så stort.
Utskottet förutsätter att Migrationsverket fortlöpande följer
hur handläggningstider m.m. utvecklas när det gäller visuman-
sökningar. Beträffande ett motionsyrkande om att visumkravet
skall avskaffas för ryska medborgare kan utskottet konstatera
att denna fråga inte kan avgöras av Sverige ensidigt utan att
beslut måste fattas inom ramen för EU-samarbetet. Viserings-
frihet mellan så många länder som möjligt är som nämnts den
linje som Sverige driver i det internationella arbetet. Utskottet
avstyrker med det anförda motion Sf277 yrkandena 1 och 2.
I motion Sf394 begärs att ett s.k. humanitärt visum införs.
En person som gör gällande att han eller hon utsätts för mycket
grava hot till liv och frihet skall enligt motionärerna härigenom
snabbt kunna lämna ursprungsregionen eller transitländer som
inte erbjuder skydd. Det humanitära visumet, som skall kunna
sökas vid svenska ambassader, skall ge personen rätt att åka till
Sverige för att där få en asylansökan prövad i en fullständig
asylprocess. Utskottet vill först påtala att viseringsinstrumentet
inte är avsett att ta till vara personers behov av skydd. Utlän-
ningslagens bestämmelser uppfyller enligt utskottets uppfatt-
ning Genèvekonventionen i fråga om skyldigheten att ge skydd
till den som riskerar förföljelse i hemlandet. Sverige tar också
emot personer i behov av skydd för vidarebosättning i Sverige,
genom den s.k. flyktingkvoten. Detta sker efter samråd med
UNHCR. Utskottet kan med det anförda inte ställa sig bakom
motion Sf394 yrkande 4. Motionen avstyrks.
Asylprocessen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- asylprocessen
- direktivförslag om förfaranden i asylprocessen
- handläggningstid
Jämför reservationerna 51 (v, kd, fp), 52 (mp), 53 (v)
och 54 (c)
Skrivelsen
I skrivelsen anges att i syfte att öka rättssäkerheten och legiti-
miteten i den rättsliga prövningen av främst asylärenden be-
reds för närvarande i Regeringskansliet förslag om en ny in-
stans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsä-
renden. Dessa frågor har varit föremål för två utredningar, vil-
kas förslag har remissbehandlats. Centralt i förslagen till re-
form är att införa en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till
muntlig förhandling främst i asylärenden.
Förslaget till EG-direktiv om förfaranden för att bevilja eller
återkalla flyktingstatus, KOM(2000) 578, som presenterades
av kommissionen i september 2000, föreslås tillämpas på dem
som ansöker om asyl vid medlemsstaternas gränser och på de-
ras territorium. Ett antal miniminormer för prövningsförfaran-
det föreslås, bl.a. den asylsökandes rätt till en individuell asy-
lansökan, rätt till tolk och rättshjälp, rätt till ett motiverat be-
slut i ärendet, rätten att överklaga samt regler om utbildning
för personalen vid beslutande myndigheter. Frågan om förvar
regleras liksom proceduren för prövning av asylansökningar i
sak samt frågan om en s.k. snabbprocedur. Enligt avdelning II
artikel 11, får en asylsökande hållas i förvar om det överens-
stämmer med ett förfarande i nationell lagstiftning och det är
nödvändigt för att bl.a. kontrollera sökandens identitet och na-
tionalitet. I artikel 13 anges bl.a. att medlemsstaterna skall
vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att beslutande myn-
digheter är fullt kvalificerade i asyl- och flyktingfrågor. Vidare
skall medlemsstaterna på begäran av överprövningsinstanserna
lämna över den information som myndigheten haft, som be-
traktas som offentlig. Medlemsstaterna får besluta att
överprövningsinstanserna beviljas tillgång till även informa-
tion som betraktas som konfidentiell, om de omfattas av sam-
ma regler om sekretess som de beslutande myndigheterna.
Motioner
Magda Ayoub m.fl. (kd) anser i motion Sf5 yrkande 5 att det
är viktigt att utlänningsmyndigheterna i större utsträckning
följer och ser till de råd och rekommendationer som UNHCR
utfärdar för olika flyktinggrupper och situationen i deras hem-
länder.
I motion Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd) anförs i yrkan-
dena 6 och 22-24 att det bör finnas en möjlighet att få rätts-
hjälp i ett s.k. Dublinärende. Vidare får inte psykologers och
kuratorers intyg underskattas och en permanent verksamhet
med jourbiträden bör inrättas. Medlemmar i bl.a. frivilligorga-
nisationer som verkar inom flyktingområdet bör enligt motio-
närerna kunna medverka i asylutredningar som medborgarvitt-
nen. Motionärerna poängterar vikten av att auktoriserade tolkar
och tolkar av samma kön som sökanden bör anlitas. Barn skall
inte fungera som tolkar.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 anförs
att det måste säkerställas att de bedömningsunderlag som
Migrationsverket och Utlänningsnämnden använder sig av i
asylprocessen ger en saklig och korrekt beskrivning av situa-
tionen i olika länder. Motionärerna vill ha en översyn av be-
dömningsunderlagen.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 3 an-
förs att landinformationen hos Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden bör utgå från ett flertal källor i de olika länder-
na.
I motion Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) yrkande 22
anförs att auktoriserade tolkar av samma kön som asylsökan-
den bör anlitas.
Anne Ludvigsson (s) anser i motion Sf4 yrkandena 2 och 3 att
de som utreder, handlägger och beslutar i asylärenden måste få
ökad kunskap om svensk asylpolitik och UNHCR:s uttalade
rekommendationer. Motionären menar att barnkonventionens
bestämmelser om barnets bästa liksom skydd för kvinnor
måste få större genomslag. Motionären betonar vikten av en
adekvat och saklig beskrivning av den verkliga situationen i
aktuella länder.
I samma motion yrkande 4 anförs att handläggare och be-
slutsfattare vid Migrationsverket och Utlänningsnämnden
måste få ökad kunskap om förföljelse på grund av sexuell
läggning eller kön.
I motion Sf319 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s) an-
förs att den första intervjun vid asylansökan får stor betydelse
för den fortsatta bedömningen och därför bör genomföras med
största kvalitet och noggrannhet.
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 5-7
anges att rätten till tolk i samband med asylutredningen i Eu-
ropeiska kommissionens förslag till direktiv om förfaranden
för att bevilja eller återkalla flyktingstatus är för begränsad.
Motionärerna menar vidare att det är oacceptabelt att det finns
en möjlighet att begränsa överprövningsinstansens tillgång till
information i ärendet. Beträffande möjligheten till förvar me-
nar motionärerna att förslaget inte står i samklang med inter-
nationell rätt och normer.
Rigmor Stenmark (c) anför i motion Sf248 yrkande 4 att den
tid som den enskilde flyktingen får vänta på ett besked om vad
som skall ske i framtiden i dag är alldeles för lång. Det är in-
humant att låta en människa leva i ovisshet under lång tid. Be-
slutsprocessen och handläggningstider måste därför avsevärt
förkortas.
I motion Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 5 anförs att
för att Migrationsverket skall kunna göra en bra utredning bör
handläggningstiden för  verkets beslut om asyl utökas från sex
till tolv månader från ansökningsdagen.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om utlänningsmyndigheternas bedöm-
ningsunderlag, speciellt i fråga om de s.k. länderrapporterna,
vill utskottet först peka på vikten av att handläggarna och be-
slutsfattarna har stor kunskap om de länder som de asylsökan-
de kommer ifrån. Det kan gälla det politiska läget, etniska kon-
flikter, rättssystemet, tillämpning av lagstiftning m.m. Utlän-
ningsmyndigheterna får information bl.a. genom kontakter
med Utrikesdepartementet, svenska ambassaden i de aktuella
länderna, UNHCR liksom olika människorättsorganisationer.
Dessutom genomförs studieresor för handläggarna.
Utskottet kan konstatera att Migrationsverket fortlöpande
arbetar med att förbättra kvaliteten i asylutredningarna och att
detta kommer att vara ett prioriterat område under 2002. Bland
annat pågår utveckling inom områdena bevisvärdering och
kognitiv intervjumetodik. Kompetens utvecklas för att tillgo-
dose barns och kvinnors situation liksom för tortyrutsatta samt
personer som åberopar förföljelse på grund av sexuell lägg-
ning. Migrationsverket har genomgångar av vägledande beslut,
genomför praxisdagar och har kontinuerlig uppdatering av lan-
dinformationssystemet för att härigenom kvalitetssäkra utred-
ningarna.
Hos Utlänningsnämnden finns experter som ansvarar för
inhämtande och analys av landinformationen. Information om
respektive land inhämtas från bl.a. Utrikesdepartementet,
UNHCR samt från olika frivilligorganisationer såsom Röda
Korset, Amnesty International och Rädda Barnen. Även in-
formation från massmedierna innefattas. Dessutom gör Utlän-
ningsnämnden egna utredningsresor till länder varifrån asylsö-
kande personer kommer.
På regeringens uppdrag har Migrationsverket utformat rikt-
linjer för homosexuella i asylprocessen. Det har skett i sam-
verkan med företrädare för HomO, Statens folkhälsoinstitut
och RFSL. Verket har även varit i kontakt med Amnesty och
UNHCR. Riktlinjerna, som tar upp såväl utredningsfasen som
bedömningsaspekterna, syftar till att uppmärksamma persona-
len på de särskilda omständigheter som kan gälla i ärenden där
homosexualitet åberopas. Migrationsverket har också utarbetat
riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbe-
hov. Dessa riktlinjer skall följas upp med kunskaps- och kom-
petensutveckling hos personalen för att få en ökad lyhördhet
för kvinnor i en så här utsatt situation.
Utskottet har tidigare, senast i betänkande 2000/01:SfU9,
uttalat att rätten till offentligt biträde är en väsentlig del av en
rättssäker asylprocess. Det är därför av vikt att ett biträde kan
förordnas på ett så tidigt stadium som möjligt och därmed bi-
dra till att Migrationsverkets asylutredning kan påbörjas och
även avslutas så fort som möjligt. Generellt gäller enligt utlän-
ningslagen att offentligt biträde skall förordnas i ärende hos
Migrationsverket om avvisning om det inte måste antas att be-
hov av biträde saknas.
I betänkande 2000/01:SfU9 angav utskottet också att en för-
söksverksamhet med advokatjour har genomförts på Arlanda
1998 samt att där även, under tiden oktober 1998-maj 1999,
genomförts en försöksverksamhet med medverkan av frivilli-
gorganisationer eller medborgarvittnen i handläggningen av
asylärenden. Beträffande tolkar angavs att utskottet utgår från
att auktoriserade tolkar anlitas i första hand och att en asylsö-
kande vid behov får en tolk av samma kön. Utskottet avstyrkte
motioner i dessa frågor mot bakgrund av att utskottet ville av-
vakta den pågående beredningen av förslagen till ny instans-
och processordning i utlänningsärenden. I ett frågesvar den 13
december 2001 uttalade statsrådet Anna Lindh bl.a. att till-
gången på auktoriserade tolkar är begränsad och att myndig-
heterna i vissa fall kan tvingas anlita en icke auktoriserad tolk
för att över huvud taget kunna genomföra asylutredningen.
Utlänningsmyndigheterna ställer i sina avtal med tolkförmed-
lingar krav på att auktoriserade tolkar skall anlitas i första
hand. Statsrådet förutsatte att utlänningsmyndigheterna följer
förvaltningslagens föreskrifter om att svenska myndigheter vid
behov bör anlita en tolk på adekvat kompetensnivå, i första
hand auktoriserade tolkar.
När det gäller rätt till offentligt biträde föreslår Kommittén
om ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU)
inte några lagändringar. Kommittén anför att någon inskränk-
ning i denna rätt inte bör göras oavsett vilken instansordning
som väljs för prövning av asylärenden. Inte heller finns det en-
ligt kommittén utrymme för någon utvidgning.
I förslaget till EG-direktiv om miniminormer för förfaran-
den vid beviljande eller återkallande av flyktingstatus berörs
rätten till tolk och rättshjälp samt frågan om länderkunskap och
förvarsmöjligheter. Av artikel 7 framgår att sökanden skall ha
tillgång till tolk när så behövs för att lägga fram sitt ärende för
berörda myndigheter. I artikel 9 fastslås sökandens rätt till ju-
ridiskt biträde. Enligt artikel 13 skall medlemsstaterna vidta
lämpliga åtgärder för att säkerställa att beslutande myndigheter
är fullt kvalificerade i asyl- och flyktingfrågor. Beslutande
myndigheter skall ha specialiserad personal med nödvändig
kunskap om och erfarenhet av asyl- och flyktingfrågor, tillgång
till exakt och aktuell information från olika källor, däribland
information från flyktingkommissariatet, angående den rådan-
de situationen i asylsökandes ursprungsländer och i transitlän-
der och rätt att vid behov rådfråga experter i särskilda frågor,
t.ex. medicinska eller kulturella frågor. Vidare skall överpröv-
ningsinstanserna kunna beviljas samma behandling som de be-
slutande myndigheterna när det gäller tillgång till information
som betraktas som offentlig. Medlemsstaterna får besluta att
bevilja överprövningsinstanserna tillgång även till de delar av
den information som betraktas som konfidentiell, om de om-
fattas av samma regler som de beslutande myndigheterna vad
gäller sekretessen för denna information. Enligt förslaget skall
ett beslut om förvar regelbundet omprövas, och en person skall
inte kunna tas i förvar endast på den grunden att han eller hon
är asylsökande. Ministerrådet har diskuterat förslaget vid ett
par tillfällen. Ett reviderat förslag kommer troligen att presen-
teras under våren 2002.
Med det anförda och med hänsyn till att dels förslag till ny
instans- och processordning i utlänningsärenden inom kort
kommer att föreläggas riksdagen, dels de pågående förhand-
lingarna rörande EG-direktivförslaget om förfarandet i asyl-
processen bör avvaktas avstyrker utskottet motionerna Sf3 yr-
kande 3, Sf4 yrkandena 2-4, Sf5 yrkande 5, Sf216 yrkande 24,
Sf319, Sf394 yrkande 22, Sf398 yrkandena 5-7 samt Sf399
yrkandena 6 och 22-24.
Beträffande handläggningstiderna i asylärenden har utskot-
tet vid ett flertal tillfällen tidigare, senast i betänkande
2001/02:SfU2, påtalat att det är mycket viktigt att förkorta
handläggningstiderna. Utskottet har emellertid också påtalat att
utredningarna måste ske på ett rättssäkert sätt och att problem
med att exempelvis fastställa någons identitet förekommer allt
oftare. I regleringsbrevet för 2002 avseende Migrationsverket
anges att den totala väntetiden för en asylsökande bör vara
högst tolv månader. Utskottet avstyrker med det anförda mo-
tionerna Sf248 yrkande 4 och Sf255 yrkande 5.
Förvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om förvar
Jämför reservation 55 (v, kd, c, fp, mp)
Gällande ordning
Migrationsverket har sedan den 1 oktober 1997 ansvaret för de
utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de
lokaler där de förvarstagna skall vistas.
I 6 kap. UtlL finns regler om förvar. En utlänning över 18 år
får enligt 2 § tas i förvar om identiteten är oklar, om det är
nödvändigt för utredningen om hans rätt att stanna i Sverige
eller om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvi-
sas. Beslut om förvar får endast meddelas om det finns anled-
ning att anta att personen kommer att hålla sig undan eller be-
driva brottslig verksamhet.
Om det är nödvändigt för utredningen av en persons rätt att
stanna i Sverige får förvaret vara i högst 48 timmar och i övri-
ga fall högst två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för
en längre tid. Finns ett beslut om avvisning eller utvisning får
förvaret vara högst två månader om inte synnerliga skäl finns
för längre tid.
Reglerna för förvar av barn är betydligt mer restriktiva. Vi-
dare gäller att förvar av barn får tillgripas först efter det att
man prövat att ställa barnet under uppsikt. Uppsikt innebär inte
något frihetsberövande men kan förenas med vissa villkor, så-
som anmälningsplikt. Barn får också i princip tas i förvar bara
tillsammans med vårdnadshavare och får inte hållas i förvar
längre tid än 72 timmar och vid synnerliga skäl i ytterligare 72
timmar.
Skrivelsen
I skrivelsen anges att en utlänning som är tagen i förvar skall
behandlas med respekt och humanitet och med beaktande av
den svåra situation utlänningen i många fall befinner sig i.
Förvarslokalerna skall utformas så att de så långt möjligt över-
ensstämmer med de lokaler som finns på Migrationsverkets
mot-tagningscenter och så att barns vistelse där underlättas.
Det är emellertid ovanligt att barn tas i förvar. Utlänningar som
hålls i förvar skall ges tillfälle till såväl enskilda som organise-
rade aktiviteter och förströelser. De förvarstagna utlänningarna
skall vidare ha rätt till samma hälso- och sjukvård som asylsö-
kande. Statlig ersättning lämnas till landstingen för de faktiska
kostnaderna för denna vård.
Motioner
Magda Ayoub m.fl. (kd) anför i motion Sf5 yrkandena 1-4 att
det bör införas en absolut tidsbegränsning för förvarstagande.
Förvar bör utnyttjas endast i undantagsfall, och alternativa
former för förvarstagning bör utredas och prövas. Motionärer-
na anser att kvinnor bör erbjudas förvar avskilt från män och
att barn endast bör kunna tas i förvar i yttersta undantagsfall
och endast i några timmar. Motionärerna anser att barn i stället
bör placeras hos en jourfamilj.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 18 an-
förs att förvar bör användas restriktivt, speciellt för barnfamil-
jer, och att det bör finnas en bortre tidsgräns.
Även i motion Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) yr-
kandena 20 och 21 anförs att förvar bör användas med stor re-
striktivitet samt att en bortre tidsgräns bör införas.
Utskottets ställningstagande
Förutsättningarna för att hålla en asylsökande i förvar regleras
i utlänningslagen. Ett beslut om förvar fattas av den myndighet
som handlägger ärendet, och beslutet kan enligt gällande ord-
ning överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslutet om-
prövas inom vissa tidsfrister, och varje ny prövning av ett be-
slut om förvar skall föregås av en förhandling. I EG-
direktivförslaget om miniminormer för förfaranden för att be-
vilja eller återkalla flyktingstatus finns förslag rörande för-
varsmöjligheter. Också enligt detta förslag skall ett beslut re-
gelbundet omprövas, och en person skall inte kunna tas i förvar
endast på den grunden att han eller hon är asylsökande.
Ett barn kan enligt utlänningslagen under starkt begränsade
förutsättningar tas i förvar och får då inte skiljas från sin vård-
nadshavare. Är det tillräckligt att barnet ställs under uppsikt får
förvar inte tillgripas. Utskottet kan konstatera att det, sedan
nuvarande skärpta regler gällande förvarstagning av barn in-
fördes 1993, vid ytterst få tillfällen förekommit att barn har ta-
gits i förvar.
Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkanden om att en ab-
solut tidsgräns skall införas för förvarstagande.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf3 yrkan-
de 18, Sf5 yrkandena 1-4 samt Sf394 yrkandena 20 och 21.
Mottagande av asylsökande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- mottagande av asylsökande
- direktivförslag om mottagande
Jämför reservationerna 56 (v), 57 (c), 58 (mp) och 59
(v)
Gällande ordning
Personer som väntar på beslut om uppehållstillstånd får välja
om de vill bo hos släkt och vänner eller på någon av Migra-
tionsverkets förläggningar. De flesta förläggningarna består av
vanliga lägenheter, där de asylsökande själva sköter sitt hus-
håll. För asylsökande som saknar medel och bor på en av
Migrationsverkets anläggningar är bostaden kostnadsfri. Den
som väljer att ordna bostad på egen hand erhåller en bostadser-
sättning med 500 kr per månad för ensamstående och med
1 000 kr för en familj. Till de personer som inte har egna in-
komster eller tillgångar utges bidrag, s.k. dagersättning, som
skall räcka till mat, kläder, telefon och andra utgifter. En en-
samstående vuxen får 71 kr i dagersättning. Om den asylsö-
kande i anslutning till ankomsten inkvarteras vid ett mottag-
ningscenter där bl.a. mat och logi ingår, lämnas en lägre ersätt-
ning. Regeringen fastställer nivån på ersättningen.
Migrationsverket har skyldighet att erbjuda organiserad
verksamhet till alla vuxna asylsökande och ungdomar över 16
år. Deltagande i verksamheten är obligatoriskt. För asylsökan-
de som utan giltigt skäl vägrar att delta i den organiserade
verksamheten skall dagersättningen reduceras. Detsamma gäl-
ler för den som håller sig undan så att asylutredningen försvå-
ras.
Enligt 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen (1989:547), UtlF, är
en asylsökande undantagen från skyldigheten att ha arbetstill-
stånd i de fall Migrationsverket bedömer att beslut i ärendet
inte kan fattas inom fyra månader.
Skrivelsen
I början av år 2000 var antalet registrerade i mottagandesys-
temet ca 17 900 personer. Av dessa hade 58 % ordnat bostad
på egen hand. Den 1 januari 2001 fanns 20 162 personer re-
gistrerade i systemet, varav 44 % bodde på anläggningar och
56 % i eget boende. Av de inskrivna var ca 5 100 personer från
Förbundsrepubliken Jugoslavien. Det största antalet registrera-
de i mottagandesystemet var därutöver personer från Bosnien-
Hercegovina (4 260), Irak (2 500) och Iran (1 500). Vid halv-
årsskiftet 2001 hade antalet registrerade i mottagandesystemet
ökat till 21 430 personer. Av dessa var 8 253 (38 %) kvin-
nor/flickor och 13 177 (62 %) män/pojkar. Andelen barn var
29 %.
Den genomsnittliga vistelsetiden för personer registrerade i
mottagandesystemet var den 1 juli 2000 ca 445 dagar. Den
1 juli 2001 var den genomsnittliga vistelsetiden ca 352 dagar.
Det innebär alltså en minskning av tiden med 93 dagar.
Av skrivelsen framgår att asylsökande m.fl. som väljer att
ordna sitt boende på egen hand oftast bor hos släktingar och
vänner. När det gäller anläggningsboende sker detta många
gånger i vanliga lägenheter med självhushåll. Det är också en
strävan från Migrationsverket att placera barnfamiljer i lägen-
heter.
I maj 2001 presenterade kommissionen ett EG-
direktivförslag om miniminormer för mottagande av asylsö-
kande i medlemsstaterna, KOM(2001) 181. Frågorna om di-
rektivets tillämpningsområde, rätten till arbete och rörelsefrihet
för asylsökande, kommer enligt skrivelsen att bli föremål för
omfattande diskussioner. Förslaget omfattar minimiregler för
de asylsökandes rättigheter och skyldigheter. Rättigheterna be-
står huvudsakligen av rätten till dokumentation, familjens en-
het, tillgången till vård och psykologiskt stöd, utbildning för
såväl barn som vuxna, inkvartering och bidrag. Personer med
särskilda behov uppmärksammas genom särskilda bestämmel-
ser.
Motioner
I motion A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 18 an-
förs att det i dag finns familjer som vistas flera år på förlägg-
ningar innan de får sina permanenta uppehållstillstånd. Denna
väntan är inte bara nedbrytande utan försvårar och försämrar
även möjligheten till en positiv integrering i Sverige. Motionä-
rerna anser att svenskundervisningen skall starta omedelbart
och att den inte, som fallet i dag ofta är, avbryts vid ett avslag
hos Migrationsverket.
Rigmor Stenmark (c) anför i motion Sf248 yrkandena 1-3 att
antalet flyktingar i förhållande till den ort där förläggningen är
belägen inte får vara för stort och att det bör finnas tillräckligt
många familjer som ställer upp som "faddrar". Vidare bör per-
sonaltätheten på förläggningen utökas så att det finns tillgång
till personal dygnet runt. Förläggningen bör ha ett informa-
tionsansvar gentemot de asylsökande liksom andra invånare på
orten för att på detta sätt kunna utveckla en ömsesidig förståel-
se.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkandena 14
och 15 anförs att mottagandet måste präglas av respekt för al-
las lika värde, tolerans och ett gemensamt rättssystem. Motio-
närerna anser att bostads- och dagersättningen inte motsvarar
faktiska kostnader och därför bör höjas.
Anna Åkerhielm och Karin Enström (m) anser i motion A319
yrkande 1 att asylsökande bör kunna få temporära arbetstill-
stånd i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd.
I motion Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 11-13
anförs att i kommissionens förslag till direktiv om miniminor-
mer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna finns
det positiva inslag som exempelvis förslaget att den asylsö-
kande med familj skall ha tillgång till sjukvård och psykolo-
gisk hjälp och att särskilt stöd skall ges till bl.a. våldtäktsoffer
och offer för genusrelaterat våld. Förslagen, som enligt motio-
närerna innebär förbättringar av sjukvården jämfört med nu
gällande regler i Sverige, bör stödjas. När det gäller förslagen
om begränsning av de asylsökandes rörelsefrihet på det natio-
nella territoriet så anser motionärerna att detta måste begränsas
till vad som är strikt nödvändigt. Direktivförslaget måste om-
arbetas så att det inte riskerar att komma i konflikt med artikel
8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Motionärer-
na motsätter sig även förslaget vad gäller möjlighet att dra in
det ekonomiska stödet till en asylsökande som betraktas som
en säkerhetsrisk eller om det finns grundad anledning att tro att
han eller hon är exkluderad från flyktingkonventionen enligt
artikel 1 F.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening innebär de fastställda målen för
migrationspolitiken ett tydligt ställningstagande för att hela
kedjan från mottagande av asylsökande till återvändande eller
integration i Sverige skall präglas av rättssäkerhet, humanitet
och respekt för individens mänskliga rättigheter. Det är av
hänsyn inte minst till de asylsökande viktigt att vistelsetiderna
i mottagandesystemet blir så korta som möjligt. Utskottet utgår
från att Migrationsverket i samarbete med kommuner och and-
ra aktörer gör sitt yttersta för att också erbjuda ett värdigt
mottagande för de asylsökande, där vistelsen tas till vara på ett
bra sätt bl.a. vad gäller svenskundervisning. Utskottet vill peka
på att Migrationsverket enligt lagen om mottagande av asylsö-
kande skall ge den asylsökande tillfälle att delta i svenskun-
dervisning och att detta inte är begränsat till tiden för hand-
läggning i första instans. Regeringen har beslutat att ge en sär-
skild utredare i uppdrag att göra en översyn av mottagande av
och introduktion för flyktingar (dir. 2001:87). I direktivet an-
ges att det behövs en samlad översyn av mottagande av och
introduktion för flyktingar i syfte att identifiera, analysera och
förklara hinder för en effektiv och individuellt anpassad intro-
duktion. En sådan översyn bör utgå från ett helhetsperspektiv
och även omfatta systemet för statlig ersättning för flykting-
mottagandet och i relevanta delar den tid en asylsökande vistas
i landet och väntar på beslut i asylärendet. Utredaren skall re-
dovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2003. När det gäller ni-
våerna på asylbidraget vill utskottet hänvisa till att det an-
kommer på regeringen att besluta om dessa inom ramen för
anvisade medel.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf3 yrkan-
dena 14 och 15, Sf248 yrkandena 1-3 och A317 yrkande 18.
Om Migrationsverket bedömer att ett beslut i ett asylärende
inte kan fattas inom fyra månader kan den asylsökande arbeta
utan krav på arbetstillstånd. Utskottet noterar också att enligt
EG-direktivförslaget om mottagande av asylsökande skall ett
arbetstillstånd ges senast sex månader efter det att en asylansö-
kan inlämnats.
Utskottet anser med det anförda motion A319 yrkande 1 va-
ra i huvudsak tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet kan konstatera att förhandlingar pågår om det för-
slag till direktiv om mottagande av asylsökande som presente-
rats av kommissionen. Utskottet anser att förslaget till stora
delar är positivt och att det är en viktig del av det framtida ge-
mensamma europeiska asylsystemet. När det gäller möjlighe-
ten att begränsa rörelsefriheten för den asylsökande noterar ut-
skottet att enligt faktapromemoria 2000/01:62 är regeringens
ståndpunkt att möjlighet till en sådan begränsning inte bör fin-
nas, inte ens som en fakultativ bestämmelse i direktivet. Ut-
skottet delar denna uppfattning och utgår från att regeringen
aktivt driver denna fråga i förhandlingsarbetet. Utskottet vill
även peka på att Sverige i förhandlingsarbetet har reserverat
sig mot hela artikel 22 i förslaget. Artikeln, som är fakultativ,
reglerar möjligheten att göra inskränkningar i mottagandevill-
koren på grund av sökandens s.k. negativa beteende. Enligt ar-
tikeln får medlemsstaterna inskränka eller dra in mottagnings-
villkoren, bl.a. om sökanden anses som ett hot mot den natio-
nella säkerheten eller om det finns allvarliga skäl att anta att
den sökande har begått en krigsförbrytelse eller ett brott mot
mänskligheten, eller om det under prövningen av asylansökan
framkommer allvarliga och påtagliga skäl för att anta att artikel
1 F i Genèvekonventionen kan vara tillämplig på den sökande.
Enligt denna artikel kan en person exkluderas från flyk-
tingstatus och vägras asyl om han eller hon har gjort sig skyl-
dig till bl.a. krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. När
det gäller direktivets förslag om tillgång till vård i det ordinarie
förfarandet föreligger vissa oklarheter beträffande tolkningen
av begreppet primärvård i direktivförslaget. Enligt utskottets
mening är det därför inte nu lämpligt med något uttalande i
denna fråga. Utskottet är positivt till det fokus som lagts på
bl.a. barn och personer med särskilda behov samt att exempel-
vis psykologiskt stöd skall ges under hela processen i det ordi-
narie förfarandet.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf398 yrkande-
na 11-13.
Barn i asylprocessen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
- asylsökande barn
- mottagande av ensamkommande barn
- regelverk för god mans uppdrag
Jämför reservationerna 60 (kd, fp, mp), 61 (kd, c, fp,
mp) och 62 (v, kd, c, mp)
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att regeringen i mars 2000 beslutat att
barn som hålls gömda inför verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall tillförsäkras hälso- och sjukvård enligt
samma grunder som asylsökande barn. Frivilligorganisationer-
na har, liksom hittills, lovat att medverka till att barnen kan sö-
ka sig till lämplig vårdgivare. När det gäller boende anges att
huvuddelen av de ensamkommande barnen bor i eget boende
hos släktingar eller andra närstående. De kan även bo på
Migrationsverkets särskilda anläggningar för ungdomar.
I skrivelsen redovisas Migrationsverkets rapport Barn i ut-
länningsärenden. Rapporten är resultatet från den projektgrupp
som tillsattes för att utveckla verkets metoder och genomföra
förändringar som kom fram i Socialstyrelsens och dåvarande
Statens Invandrarverks rapport När barn lever gömda (SoS
1999:5). Projektet har bl.a. använt sig av referensgrupper där
företrädare från t.ex. sjukvården, polisen, Utlänningsnämnden,
barn- och ungdomspsykiatrin och frivilligorganisationer har
medverkat.
Projektgruppen har analyserat tillämpningen och lämnat
konkreta förslag på åtgärder som skulle öka genomslagskraften
för FN:s barnkonvention (1990) i praktiken när det gäller föl-
jande områden,
- gömda barnfamiljer,
- asylprocessen för barn i familj,
- barn i tillståndsprocessen,
- ensamkommande barn i asyl- och tillståndsprocesserna,
- ytterligare höjning av barnkompetensen.
Slutsatser som dras i rapporten är bl.a. att samverkan internt
inom Migrationsverket och i förhållande till externa aktörer
behöver öka och att inblandades roller behöver tydliggöras vid
möten och i bildandet av nätverk. Vidare bör utbildning av
personal prioriteras, och av beslut och annan dokumentation
bör det alltid framgå på vilket sätt barnkonventionens bestäm-
melser har beaktats. Projektet föreslår också särskilda interna
riktlinjer för utredarens samtal med barn under asylutredning-
en.
I skrivelsen anges att det under ordförandeperioden har hållits
seminarier om barn i krig och på flykt samt om asylfrågor och
statistik. Ett seminarium för högre tjänstemän ägde rum i
Norrköping den 1 och 2 mars 2001. Ordförandeskapsslutsatser
om värnandet av barnens rättigheter i asyl- och biståndspoliti-
ken antogs. Ett resultat av seminariet är enligt skrivelsen att
kommissionär Vitorino åtagit sig att i kommande lagförslag
inom det asyl- och migrationsrättsliga området införliva ett
barnrättsperspektiv.
I EG-direktivförslaget KOM(2000) 578 om förfaranden för att
bevilja eller återkalla flyktingstatus behandlas speciellt utsatta
grupper, t.ex. barnen och de ensamkommande barnens särskil-
da problem.
Motioner
I motion Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkandena 26-28
anförs att regeln om att barnets bästa skall beaktas måste vara
absolut utan några som helst undantag. Motionärerna anser att
barnperspektivet saknas när fråga är om avvisning och utvis-
ning. Enligt motionärerna bör asylsökande barn ha rätt att hö-
ras. Det är vidare viktigt att skapa ett regelverk för det uppdrag
som en god man utför åt ensamma flyktingbarn.
Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion Sf255 yrkandena 7-9
att utlänningslagstiftningen bör förtydligas och innehålla sär-
skilda rättigheter för barn. Ensamma asylsökande barn skall
anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen så att deras spe-
ciella behov kan tillgodoses. Socialtjänsten och inte Migra-
tionsverket skall enligt motionärerna vara ansvarig för ensam-
ma asylsökande flyktingbarns boende. Barnen bör ha rätt till
en kontakt- eller fosterfamilj.
I motion Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 6 och
8 anförs att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se
över bestämmelserna om barnets bästa och deras tillämpning.
Motionärerna anser att barnets bästa som regel måste gå före
samhällets behov av att reglera invandringen. Vidare menar
motionärerna att det krävs en harmonisering inom EU för att
flyktingbarn som kommer ensamma till Europa skall garante-
ras skydd enligt internationella konventioner.
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) anför i motion So634 yrkande 11
att flyktingbarn ofta har upplevt krig och oro innan de kom till
Sverige. Att ge dessa barn ett värdigt och humant mottagande
är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land. En viktig as-
pekt är enligt motionärerna möjligheten för asylsökande barn
att få komma till tals i asylärenden. För att möjliggöra detta
bör program för generella och specifika hälsofrämjande åtgär-
der där primärvård, psykiatri och kommun samverkar i motta-
gandet av nyanlända barn utvecklas.
I motion Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) yrkande 20 an-
förs att personal som arbetar med barn i asylprocessen bör ha
särskild barnkompetens.
Lotta N Hedström m.fl. (mp) anför i motion Sf394 yrkandena
5 och 11-14 att barnets bästa måste gå före behovet av en reg-
lerad invandring. Motionärerna anser också att asylsökande
barn bör få tillgång till terapeutisk vård oavsett om de får up-
pehållstillstånd eller inte. Asylprocessen och mottagandet av
de ensamkommande barnen bör ses över i syfte att göra den
mer barnvänlig. Bland annat bör intervjuer med barn göras av
personal med särskild barnkompetens. Ärenden som rör en-
samkommande barn bör handläggas med största skyndsamhet.
Ett beslut bör meddelas inom tre månader, och dessa barn bör
alltid beviljas permanent uppehållstillstånd.
Utskottets ställningstagande
I samband med att den s.k. portalparagrafen om barnets bästa
infördes i utlänningslagen anförde regeringen (prop.
1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv) att
barnets bästa är en omständighet som skall beaktas bland andra
intressen vid utformningen av de svenska invandringsreglerna.
Många gånger måste en avvägning göras mellan alternativ som
har såväl goda som dåliga konsekvenser för barnet. Avgörande
vid bedömningen av barnets bästa borde enligt regeringen vara
i vilken grad barnet i sin psykosociala utveckling kan antas ta
bestående skada av att flytta tillbaka till hemlandet, att skiljas
från de oftast tillfälliga påfrestningar som en flyttning till andra
miljöer ofta innebär för ett barn. Utskottet fann i sitt betänkan-
de 1996/97:SfU5 det mycket värdefullt att hänsynen till bar-
nets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt, genom
införandet av portalbestämmelsen, sattes i fokus och att lagen
därigenom kom att genomsyras av den hänsyn som måste tas
till barn vid lagens tillämpning. Utskottet betonade även hur
viktigt det är att ett sådant synsätt också präglar myndigheter-
nas arbete. Utskottet delade regeringens uppfattning att pröv-
ningen av barnets bästa inte generellt får tillåtas att ta över
samhällsintresset att reglera invandringen.
Enligt barnkonventionens artikel 12 och dess motsvarighet i
11 kap. 1 a § UtlL har barnet en rätt, inte en skyldighet, att
komma till tals i ärenden som barnet berörs av. Beträffande
frågan om barns rätt att höras i en asylprocess krävs det enligt
utskottets mening alltid noggranna överväganden mot bak-
grund av barnets bästa och utifrån omständigheterna i varje en-
skilt fall. Utskottet vill framhålla att det är av stor vikt att den-
na bestämmelse får genomslag så att de asylsökande barnen
verkligen får komma till tals i processen och så att berörda
myndigheter kan klarlägga vad barnet har att anföra i ärendet.
En förutsättning för att barnets åsikter skall komma fram i
ärendet är att de som hör barn har tillräcklig kompetens härför.
I februari 2001 presenterade Migrationsverket rapporten
Barn i utlänningsärenden. Verket för i rapporten ett resone-
mang kring de åsikter som framförts i Barnombudsmannens
rapport Barnets bästa i asylärenden (Barnombudsmannen
2000). I Migrationsverkets rapport lämnas förslag till åtgärder
mot de problem som uppmärksammats. Som ett direkt resultat
av rapporten har Migrationsverket beslutat att genomföra en
utbildning om bl.a. barnkonventionen och dess betydelse i ut-
länningsrätten, samtalsmetodik och hur barnet påverkas av en
utredningssituation. Utbildningen har tillkommit i samarbete
med UNHCR, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och Uni-
versitetet i Linköping.
När det gäller frågor om barnets bästa har Utlänningsnämn-
den en särskild utsedd handläggare som bevakar tillämpningen
av barnkonventionen och den särskilda bestämmelsen om bar-
nets bästa i utlänningslagen. Barnperspektivet uppmärksam-
mas i varje ärende som rör ett barn.
Barnkonventionens innehåll bör enligt utskottets mening
alltid stå i blickpunkten för myndigheternas agerande i olika
situationer. Det får anses särskilt betydelsefullt i asylprocessen,
då de barn som kommer hit som asylsökande på olika sätt kan
ha varit utsatta för svåra trauman och andra umbäranden. Ut-
skottet kan mot bakgrund av det ovan anförda konstatera att
det pågår ett väl utvecklat arbete som syftar till att sätta barn
och deras särskilda behov i fokus i asylprocessen. Utskottet ut-
går från att regeringen noggrant följer hur barnens rättigheter
tas till vara av utlänningsmyndigheterna.
Utskottet kan i detta sammanhang tillägga att i proposition
2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman anges att Barnom-
budsmannen skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som
rör barn och unga i utsatta situationer, bl.a. asylsökande barn.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motioner-
na Sf3 yrkande 20, Sf216 yrkande 6, Sf394 yrkandena 5 och
11, Sf399 yrkandena 26 och 27 samt So634 yrkande 11.
Ett antal motioner tar upp frågan om de ensamkommande ut-
ländska barnens situation. Utskottet har tidigare behandlat mo-
tioner om ensamkommande barn. I betänkande 1996/97:SfU5
anförde utskottet bl.a. att det är en självklarhet att för barn lik-
som för vuxna noga utreda varje påstående om risk för förföl-
jelse eller andra omständigheter som ger behov av skydd i Sve-
rige. Utskottet noterade emellertid att det stora flertalet av de
barn som då kommit ensamma till Sverige och ansökt om up-
pehållstillstånd saknat behov av skydd mot förhållanden i
hemlandet. I betänkande 2000/01:SfU9 har utskottet redogjort
för regeringens skrivelse 1999/2000:137 Barn - här och nu,
Redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i
FN:s konvention om barnets rättigheter. I skrivelsen angavs
bl.a. att den översyn som pågår beträffande barn som har
kommit ensamma till Sverige framför allt gäller gränsdrag-
ningen mellan Migrationsverkets och kommunernas ansvar-
sområden. Migrationsverket har i sin ambition att värna om
barnets bästa i praktiken kommit att överta det ansvar som
egentligen ankommer på kommunerna. Det gäller här att utar-
beta gemensamma riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan
Migrationsverket och berörda huvudmän samt att vidareut-
veckla den samverkan som redan finns inom de områden där
ett gemensamt ansvar har identifierats. Vidare anfördes i skri-
velsen att tanken är att dessa barn efter en tämligen kort tid
efter ankomsten till Sverige skall få ett definitivt besked huru-
vida de får stanna här eller inte. De barn som inte är i behov av
uppehållstillstånd i Sverige och vars föräldrar meddelat att de
kommer att ta emot barnet i hemlandet kommer att meddelas
avslag på sin ansökan. Övriga barn skall omgående beviljas
permanent uppehållstillstånd.
Vid utskottets offentliga utfrågning om flyktingpolitiken
den 20 november 2001 togs frågan om de ensamkommande
barnen upp (en utskrift från utfrågningen finns i bilaga 2). Från
Migrationsverkets sida angavs då att verket har lagt fast en ny
ordning som avses gälla fr.o.m. 2002. Enligt denna ordning
skall socialtjänsten i första hand ansvara för ett barn som
kommer hit ensamt. Socialtjänsten skall besluta om barnets
boende och omedelbart förordna en god man som kan biträda
barnet med att söka asyl. Migrationsverket handlägger och ut-
reder därefter asylärendet. Migrationsverkets förslag grundade
sig på att rådande praxis inte stämde överens med gällande
lagstiftning.
Den 8 januari 2002 angav Svenska Kommunförbundet i en
skrivelse till statsrådet Mona Sahlin att förbundet bestämt satte
sig emot att en sådan förändring skulle genomföras. Kommun-
förbundet anförde bl.a. att en ändring av praxis och nu rådande
rutiner skulle medföra en kostnadsövervältring från staten till
kommunerna och att frågan därför borde analyseras ytterligare.
Utskottet har i samband med beredningen av motionerna
om ensamkommande barn bl.a. hållit en sluten utfrågning den
12 mars 2002 med Migrationsverket, Svenska Kommunför-
bundet, Socialstyrelsen och Rädda Barnen.
Följande framkom vid utfrågningen. Under en rad år har det
kommit ca 30 ensamma barn i månaden till Sverige. Under
hösten 2001 ökade antalet plötsligt till ca 60 barn per månad.
Antalet ensamkommande barn har dock under februari månad
2002 åter sjunkit. Den akuta kris som uppstod under hösten
2001, bl.a. vid Migrationsverkets gruppboende i Carlslund, har
man nu enligt verket kommit till rätta med. De barn som
kommer i dag har en helt annan bakgrund än de ensamma barn
som kom under 1980-talet. I dag uppger barnen bl.a. att de är
barnhemsbarn utan föräldrar eller att de behöver läkarvård.
Många barn är kriminella och drogberoende och har ofta rört
sig mellan länderna i Europa. Barnet har ofta ett större behov
av vård, stödåtgärder eller sociala insatser och asylutredningen
utgör i dessa fall endast en mindre del. Under 2001 ansökte
461 ensamma barn asyl i Sverige. I år, fram till den 12 februa-
ri, har det kommit 82 barn till Sverige. En stor majoritet är
pojkar och de flesta är tonåringar. Mer än hälften av dem som i
dag är inskrivna hos Migrationsverket bor i eget boende, dvs.
hos släkt och vänner.
Vid utfrågningen angavs vidare att enligt nuvarande praxis
tas barnen emot på Migrationsverkets enheter, och verket initi-
erar att en god man utses. Verket startar asylutredningen ome-
delbart och socialtjänsten kopplas bara in vid behov. Detta är
inte i överensstämmelse med gällande lagstiftning varför
Migrationsverket - som framgått ovan - förordar att när ett
barn kommer ensamt skall verket anmäla till vistelsekommu-
nen att det finns ett barn som behöver stöd. God man skall ut-
ses och socialtjänsten besluta om barnets boende, t.ex. på ett av
verkets grupphem. Den gode mannen ansöker om asyl för bar-
nets räkning och Migrationsverket påbörjar asylutredningen.
Migrationsverket anser att detta förfarande överensstämmer
med gällande lagstiftning och att man härigenom ser till bar-
nets bästa, framför allt artikel 2 i barnkonventionen om icke-
diskriminering. Migrationsverket angav vid utfrågningen att
principen om normalisering är grundläggande och måste gälla
även i dessa fall, på samma sätt som t.ex. landstingets ansvar
för sjukvård för asylsökande.
Kommunförbundet, som påpekar att migrationspolitiken är
ett statligt ansvar fram tills ett uppehållstillstånd har meddelats,
anser att Migrationsverkets föreslagna ändring av praxis skulle
medföra en kostnadsövervältring från staten till kommunerna.
Kommunförbundet anser också att det i dessa fall kan uppstå
problem vad gäller tolkningen av begreppet vistelsekommun i
socialtjänstlagen. Enligt Kommunförbundet kommer mindre
kommuner aldrig att kunna upprätthålla den kompetens eller
beredskap som krävs i dessa ärenden, och förslagen skulle
medföra en tidsutdräkt innan en asylutredning kan påbörjas.
Kommunförbundet menar därför att en ändrad praxis inte ver-
kar för barnets bästa. I stället bör nuvarande lagstiftning ändras
så att kommunerna får ansvar för de ensamkommande utländ-
ska barnen först efter att ett uppehållstillstånd meddelats.
Rädda Barnen har vid utfrågningen förordat en ansvarsför-
delning där det också i praktiken är socialtjänsten som ansvarar
för omhändertagandet av barnen och Migrationsverket endast
ansvarar för asylutredningen. Härigenom skulle Migra-
tionsverkets nuvarande dubbla roll undvikas och rättssäkerhe-
ten för det enskilda barnet öka. Rädda Barnen påtalade också
behovet av ett ökat samarbete mellan Migrationsverket och
kommunerna.
Socialstyrelsen anförde att enligt socialtjänstlagen ligger det
yttersta ansvaret för barnen på kommunerna. Det är emellertid
viktigt att barnets bästa tillgodoses fullt ut i det praktiska utfö-
randet.
Utskottet kan konstatera att regeringen beslutat att ge
Migrationsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att gemensamt
och i samråd med Integrationsverket och Barnombudsmannen
förbättra mottagandet av de ensamkommande barnen. Uppdra-
get, som skall genomföras i samverkan med Svenska Kom-
munförbundet, Landstingsförbundet och andra berörda organi-
sationer, skall vara slutfört senast den 31 maj 2002. I uppdra-
get ingår bl.a. att kartlägga och analysera bakgrunden till att
barn kommer ensamma till Sverige, i vilken omfattning det
sker och vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas, att med
utgångspunkt i gällande lagstiftning förbättra samverkan mel-
lan myndigheter för att dessa barn skall ges samma skydd och
stöd som svenska barn och att barnets bästa alltid kommer i
främsta rummet, att lämna förslag om hur en samlad informa-
tion om mottagandet av ensamkommande barn skall spridas
och slutligen att utreda i vad mån det finns oklarheter i lag-
stiftningen och vid behov föreslå författningsändringar. Ut-
skottet förutsätter att myndigheterna därvid analyserar inne-
börden av begreppet vistelsekommun i socialtjänstlagen i före-
varande situationer. Utskottet vill också understryka vikten av
att mottagandet av ensamkommande barn snarast förbättras.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf255 yrkandena 7-9 och Sf394 yrkandena 12 och 14. Motion
Sf394 yrkande 13 om uppehållstillstånd får anses vara tillgo-
dosedd och avstyrks. Utskottet avstyrker även motion Sf216
yrkande 8 med hänvisning till att frågan om ensamkommande
barn inom EU är föremål för förhandlingar med anledning av
ett EG-direktivförslag om mottagandevillkor. I direktivförsla-
get har fokus lagts på underåriga som kommer utan medföljan-
de vuxen. När det gäller speciella regelverk för god man för
ensamkommande barn anser utskottet att det är angeläget att
även denna fråga uppmärksammas. Utskottet avstyrker motion
Sf399 yrkande 28.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som be-
handlas i avsnittet.
1.      Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf2 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf3
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf4 yrkande 1, 2001/02:Sf216 yr-
kande 10, 2001/02:Sf246, 2001/02:Sf394 yrkande 1 och
2001/02:K429 yrkande 5.
Ställningstagande
Som följer av betänkandet kan migrationsfrågor inte hanteras
ensidigt, utan Sverige måste söka samarbete och aktivt med-
verka till att migrationsfrågor löses på ett humant och rättssä-
kert sätt även i det internationella samarbetet. Sveriges insatser
bör koncentreras på förebyggande insatser och direkt hjälp till
flyktingarna i deras närområden. Diplomati, fredsskapande in-
satser, både civilt och militärt, utvecklingsbistånd, mänskliga
rättigheter, bistånd och stöd till FN:s flyktingorgan och andra
internationella organisationer är instrument för att bidra till att
minska flyktingströmmarna och den misär som följer i deras
spår. Som anges i betänkandet är Sveriges mottagande av kvot-
flyktingar, där uttagningen sker i samarbete med UNHCR,
väldigt viktigt i detta sammanhang.
Asylrätten är fundamental och måste ständigt försvaras. Ut-
över vad som framgår av betänkandet kan emellertid den sam-
lade effekten av visumregler, sanktioner mot flygbolag och
andra invandringsbegränsande åtgärder medföra att människor
med legitima flyktingskäl drabbas och inte alltid kan nå ett
land där en rättssäker asylprocess kan genomföras. En utred-
ning om att ge vissa ambassader möjlighet att göra asylutred-
ningar och ta beslut om asyl bör därför tillsättas. En sådan
möjlighet, som enbart bör utgöra ett komplement till den ordi-
narie asylprövningen, skulle kunna öka möjligheten för dem
med verkliga asylskäl att få en fristad.
2.      Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf216 yrkande 10 och avslår motionerna 2001/02:Sf2
i denna del, 2001/02:Sf3 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf4 yr-
kande 1, 2001/02:Sf246, 2001/02:Sf394 yrkande 1 och
2001/02:K429 yrkande 5.
Ställningstagande
En samordnad politik för att bidra till att förebygga och/eller
undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration skall vara
ett viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl bi-
lateralt som multilateralt. Här bör inte minst olika FN-organ
som t.ex. UNHCR få ett kraftfullt stöd. Antalet som söker asyl
i Europa är litet i förhållande till det stora antalet flyktingar
som finns och även fortsättningsvis kommer att finnas i tredje
världen. Arbetet med att ge stöd i närområdet har varit alltför
eftersatt i internationell flyktingpolitik och måste intensifieras.
Ökat stöd i närområdet får dock aldrig tas som intäkt för en
mer restriktiv asylpolitik. Stöd till återvandring för den som så
önskar måste alltid vara ett viktigt inslag i en human flykting-
politik. Viljan att återvända är individuell och varje återvän-
darpolitik måste fullt ut respektera den enskildes valfrihet.
3.      Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf394 yrkande
1 samt 2001/02:K429 yrkande 5 och avslår motionerna
2001/02:Sf2 i denna del, 2001/02:Sf4 yrkande 1,
2001/02:Sf216 yrkande 10 och 2001/02:Sf246.
Ställningstagande
Sverige bör gå i spetsen för en mänskligare flyktingpolitik
gällande Europa och hela världen och anlägga ett mer globalt
perspektiv när det gäller asylpolitiken. Sveriges politik de se-
naste åren har haft ett alltför snävt EU-perspektiv. Det grund-
läggande målet för migrationspolitiken bör vara att verksam-
heten skall präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter. Sveriges möjligheter att ge
skydd i en massflyktssituation bör ses över med anledning av
de ökade flyktingströmmarna i världen.
I 2 kap. 12 § RF finns vissa s.k. materiella skyddsregler,
bl.a. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning, som inte
gäller fullt ut vid begränsningar av utlänningars fri- och rättig-
heter. Om utlänningslagen, eller tillämpningen av lagen, på
något sätt står i strid med Europakonventionens regelverk och
därmed strider såväl mot Sveriges förpliktelser gentemot övri-
ga fördragsslutande parter som mot RF bör utlänningslagstift-
ningen snarast omarbetas.
4.      Begreppet återvändande (punkt 2)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf3 yrkande 19.
Ställningstagande
Termen återvändande används av myndigheter efter avvis-
ningsbeslut både vid frivillighet och tvång. Detta är missvisan-
de och för att tydliggöra vad det handlar om bör ett annat ord
än återvändande användas när det är fråga om tvång. Ordet
avlägsnande bör dock inte användas då det ger mycket obe-
hagliga associationer.
5.      EU-samarbetet (punkt 4)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf2 i denna del samt 2001/02:U303 yrkande 4
och avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 11, 2001/02:Sf216
yrkande 13, 2001/02:Sf373 yrkande 3, 2001/02:Sf398 yrkande
8, 2001/02:K426 yrkandena 32, 34 och 35 samt 2001/02:U301
yrkande 23.
Ställningstagande
Med öppna gränser och fri rörlighet inom Europa blir det nöd-
vändigt med gemensamma regler för invandring och en ge-
mensam flyktingpolitik för att de immigranter och flyktingar
som kommer till Europa skall kunna åtnjuta samma fria rörlig-
het som medborgare i EU-länder. Sverige bör i förhandlingar-
na om en gemensam flykting- och invandringspolitik inom EU
framför allt försöka medverka till att höja miniminivån i regel-
verket. Fri rörlighet över gränserna har åstadkommits stegvis i
Europa och är central. Öppna gränser inom EU och Sveriges
deltagande i Schengensamarbetet kräver emellertid en yttre
gränskontroll och införande av kompensatoriska åtgärder. Re-
geringen måste noga följa effekterna av bl.a. Schengeninträdet
och lösa de problem som uppstått i samband med slopandet av
kontrollen vid de inre gränserna.
6.      EU-samarbetet (punkt 4)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd) och Magda
Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 13, 2001/02:K426 yrkandena 32,
34 och 35 samt 2001/02:U301 yrkande 23 och avslår motio-
nerna 2001/02:Sf2 i denna del, 2001/02:Sf3 yrkande 11,
2001/02:Sf373 yrkande 3, 2001/02:Sf398 yrkande 8 samt
2001/02:U303 yrkande 4.
Ställningstagande
Det är ytterst viktigt att verka för en konsekvent europeisk
flyktingpolitik baserad på flyktingars rättigheter, internationell
solidaritet och full respekt för internationella åtaganden. För att
alla länder inom EU skall ta sitt ansvar krävs en gemensam
flyktingpolitik som är human och som också möjliggör för en-
skilda länder att bedriva en mer generös politik. Det är nöd-
vändigt att samordna EU:s medlemsstaters minimiansvar på
det flyktingpolitiska området. Kandidatländerna måste även
ges hjälp och stöd för att bygga upp system och kapacitet för
att ta emot och hantera asylsökande. Vidare krävs en europeisk
flyktingpolitik som bättre fördelar bördorna av mer omfattande
flyktingströmmar mellan de europeiska länderna och ett ökat
inslag av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.
7.      EU-samarbetet (punkt 4)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkande 8 och avslår motionerna 2001/02:Sf2 i
denna del, 2001/02:Sf3 yrkande 11, 2001/02:Sf216 yrkande
13, 2001/02:Sf373 yrkande 3, 2001/02:K426 yrkandena 32, 34
och 35, 2001/02:U301 yrkande 23 samt 2001/02:U303 yrkande
4.
Ställningstagande
Alla EU-instrument bör stå i samklang med internationell rätt
och internationella normer. Det är mycket viktigt att de natio-
nella parlamenten aktivt deltar i processen för att garantera att
den nya lagstiftningen kommer att överensstämma med inter-
nationell rätt. Den nya gemenskapslagstiftningen får inte heller
komma att styras av den minsta gemensamma nämnaren och
en nedåtriktad harmonisering.
8.      EU-samarbetet (punkt 4)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf3 yrkande 11 och avslår motionerna 2001/02:Sf2 i
denna del, 2001/02:Sf216 yrkande 13, 2001/02:Sf373 yrkande
3, 2001/02:Sf398 yrkande 8, 2001/02:K426 yrkandena 32, 34
och 35, 2001/02:U301 yrkande 23 samt 2001/02:U303 yrkande
4.
Ställningstagande
Sverige bör i EU-sammanhang verka för att EU:s bidrag till
UNHCR inte minskar.
9.      Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf2 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf3
yrkandena 8 och 9, 2001/02:Sf216 yrkandena 26-28,
2001/02:Sf244, 2001/02:Sf255 yrkande 12, 2001/02:Sf277 yr-
kande 3, 2001/02:Sf296 yrkande 6, 2001/02:Sf325,
2001/02:Sf333 yrkandena 1, 3 och 10, 2001/02:Sf394 yrkande
27 och 2001/02:A390 yrkande 1.
Ställningstagande
Det föds i dag alltför få barn i Sverige som i en framtid också
skall försörja allt fler åldringar. Den demografiska utveckling-
en kommer att leda till arbetskraftsbrist i Sverige och i EU.
Sverige bör därför omedelbart möjliggöra en ökad arbets-
kraftsinvandring. Bland annat borde det amerikanska systemet
med Green Card kunna studeras och övervägas för svenska
förhållanden. För att kunna konkurrera med övriga Europa om
arbetskraften krävs det att Sverige marknadsför sig som ett in-
tressant land att arbeta i. Sverige behöver även välutbildade
människor från andra länder för att vårt land i längden skall
kunna hävda sig i en globaliserad värld.
10.     Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf296 yrkande 6 och avslår motionerna 2001/02:Sf2 i
denna del, 2001/02:Sf3 yrkandena 8 och 9, 2001/02:Sf216 yr-
kandena 26-28, 2001/02:Sf244, 2001/02:Sf255 yrkande 12,
2001/02:Sf277 yrkande 3, 2001/02:Sf325, 2001/02:Sf333 yr-
kandena 1, 3 och 10, 2001/02:Sf394 yrkande 27 och
2001/02:A390 yrkande 1.
Ställningstagande
Det kommer inte att vara möjligt att lösa arbetskraftsbristen
enbart genom att sysselsätta arbetslösa. Det enda alternativet
på sikt är att öka arbetskraftsinvandringen. Om möjligheterna
till arbetskraftsinvandring skall öka får det emellertid inte bli
så att Sverige och EU utsätter ursprungsländerna för "brain
drain" genom att prioritera den mest välutbildade arbetskraf-
ten. Inte heller bör s.k. gästarbetarsystem tillåtas. Regeringen
bör tillsätta en parlamentarisk utredning om behovet av en
framtida arbetskraftsinvandring och hur denna skall regleras.
11.     Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf255 yrkande 12 och avslår motionerna 2001/02:Sf2
i denna del, 2001/02:Sf3 yrkandena 8 och 9, 2001/02:Sf216
yrkandena 26-28, 2001/02:Sf244, 2001/02:Sf277 yrkande 3,
2001/02:Sf296 yrkande 6, 2001/02:Sf325, 2001/02:Sf333 yr-
kandena 1, 3 och 10, 2001/02:Sf394 yrkande 27 och
2001/02:A390 yrkande 1.
Ställningstagande
En av de största utmaningarna inför framtiden är den åldrande
befolkningen och det låga barnafödandet. För att välfärdssam-
hället skall klara av att ta hand om den åldrande befolkningen
behövs fler människor i produktionen. Fler människor måste
ges möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden. Den diskrimi-
nering som förhindrar arbete på lika villkor skall tas bort. En
ökad arbetskraftsinvandring är ett sätt att lösa framtidens ut-
maningar.
12.     Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf216 yrkandena 26-28 och avslår motionerna
2001/02:Sf2 i denna del, 2001/02:Sf3 yrkandena 8 och 9,
2001/02:Sf244, 2001/02:Sf255 yrkande 12, 2001/02:Sf277 yr-
kande 3, 2001/02:Sf296 yrkande 6, 2001/02:Sf325,
2001/02:Sf333 yrkandena 1, 3 och 10, 2001/02:Sf394 yrkande
27 och 2001/02:A390 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är i dag möjligt att se att det behövs ett betydande tillskott
av arbetskraft om den svenska ekonomin skall hålla en bit in
på 2000-talet. Invandring av kvalificerad arbetskraft från ut-
omeuropeiska länder kan främja sysselsättning och även integ-
rationen för de invandrare som i dag lever i Sverige. Sverige
bör verka för att medborgare i nya EU-länder omedelbart skall
omfattas av den fria rörligheten.
Reglerna för arbetskraftsinvandring bör liberaliseras. Hur
en arbetskraftsinvandring skall gå till och varifrån personer
kan tänkas komma att utvandra bör utredas. En utredning bör
också tillsättas för att klarlägga behov av förändringar i regel-
verket för att möjliggöra en mer omfattande arbetskraftsin-
vandring.
13.     Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkandena 8 och 9 samt 2001/02:Sf394 yr-
kande 27 och avslår motionerna 2001/02:Sf2 i denna del,
2001/02:Sf216 yrkandena 26-28, 2001/02:Sf244,
2001/02:Sf255 yrkande 12, 2001/02:Sf277 yrkande 3,
2001/02:Sf296 yrkande 6, 2001/02:Sf325, 2001/02:Sf333 yr-
kandena 1, 3 och 10 och 2001/02:A390 yrkande 1.
Ställningstagande
Antalet personer som sökt uppehållstillstånd av arbetsmark-
nadsskäl har ökat. Migrationsverket klarar inte belastningen
med nuvarande resurser och handläggningstiderna förlängs.
Detta bör regeringen se över.
Arbetskraftsinvandringen skall präglas av en generell öp-
penhet med ökade möjligheter för alla yrkesgrupper och för
båda könen. Det är viktigt att det inte skapas ett system för
elitgästarbetare utan att den som vill, oberoende av yrkestillhö-
righet, skall beredas möjlighet att arbeta i Sverige.
14.     Säsongsarbetstillstånd (punkt 6)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf335 yrkande 1.
Ställningstagande
Det bör finnas en möjlighet att ge arbetstillstånd som är längre
än 90 dagar på grund av trädgårdsnäringens behov av säsongs-
arbetskraft.
15.     Möjlighet att gäststudera (punkt 7)
av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Magda     Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf3 yrkande 12.
Ställningstagande
Systemet med gäststuderande bör ses över i syfte att underlätta
för alla, även för icke EU-medborgare, att studera i Sverige.
16.     Uppehållstillstånd för gäststuderande efter
examen (punkt 8)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2001/02:Sf333 yrkande 2, 2001/02:Sf371 och
2001/02:Ub546 yrkande 8.
Ställningstagande
Tack vare avregleringarna på de finansiella marknaderna, ökad
frihandel och genom den snabba teknologiska utvecklingen på
kommunikations- och transportsidan har de nationella gränser-
na inom många sektorer suddats ut. För att Sverige skall kunna
konkurrera om de lättrörliga individernas intresse och för att
några regioner i vårt land skall kunna växa till sig och bli
kompetenskluster i världsklass krävs en lång rad förändringar.
Ett självklart första steg är att alla utländska studenter som stu-
derar vid svenska lärosäten skall kunna få sina arbetstillstånd
förlängda efter avlagd examen om de så önskar.
17.     Anhöriginvandring (punkt 9)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkandena 16 och 17 och avslår motionerna
2001/02:Sf216 yrkande 19 och 2001/02:Sf326 yrkande 2.
Ställningstagande
Riksdagen bör besluta att återinföra den s.k. sista-länken-
bestämmelsen. Beredningen av Anhörigkommitténs förslag
skall inte behöva inväntas i denna fråga. Vidare bör anhörigin-
vandringen inte heller i övrigt begränsas till att gälla endast
kärnfamiljen.
18.     Anhöriginvandring (punkt 9)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anfört i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf216 yrkande 19 och avslår motionerna
2001/02:Sf326 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkandena 16
och 17.
Ställningstagande
Det krävs en betydligt flexiblare lagstiftning i Sverige och EU
när det gäller anhöriginvandring. Oavsett hur familjen ser ut
bör dess betydelse som grundläggande social och ekonomisk
enhet erkännas i svensk utlänningslagstiftning.
19.     Direktivförslag och åldersgräns vid
familjeåterförening (punkt 10)
av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Magda Ayoub
(kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf271.
Ställningstagande
På det asylrättsliga området inom EU pågår ett harmonise-
ringsarbete. Ett förslag till direktiv med miniminormer för
regler om familjeåterförening är under diskussion. Bland annat
har åldersgränsen för ett barns rätt att ansöka om återförening
med sina föräldrar diskuterats, främst frågan om det är en 18-
eller 16-årsgräns som skall gälla. Regeringen måste tydligt ta
avstånd från alla förslag om en åldersgräns som understiger 18
år.
20.     Direktivförslag och principer för
familjeåterförening (punkt 11)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkande 14.
Ställningstagande
Europeiska kommissionens förslag till direktiv om familjeåter-
förening ger tredjelandsmedborgare väsentligt mer begränsad
rätt till familjeåterförening och även sämre rättigheter för den
som beviljas återförening jämfört med EU-medborgare. Rege-
ringen bör i förhandlingarna kräva djupgående förändringar i
direktivförslaget.
21.     Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 12)
av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Magda
Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 20.
Ställningstagande
I de fall en utlänning har barn i Sverige eller kvinnan i förhål-
landet väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet skall
få sin ansökan beviljad bör undantag från huvudprincipen, att
uppehållstillstånd skall beviljas före inresa, kunna göras.
22.     Uppskjuten invandringsprövning (punkt 13)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria
Stalin (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 5, 2001/02:Sf295 yrkande 1,
2001/02:Sf394 yrkande 18 och 2001/02:A229 yrkande 36 och
avslår motionerna 2001/02:Sf259, 2001/02:Sf362,
2001/02:Sf399 yrkandena 18 och 19, 2001/02:Ju324 yrkande
3, 2001/02:Ju394 yrkandena 4 och 5 och 2001/02:A211 yrkan-
dena 28-30.
Ställningstagande
Vad gäller tvåårsregeln är praxis alltför restriktiv. Trots nyli-
gen genomförda lagändringar är det svårt för misshandlade
kvinnor att bevisa att våld orsakat brytningen och därmed få
fortsatt uppehållstillstånd. Regeringen bör lägga fram förslag
till sådan ändring i utlänningslagen att utvisning av kvinnor
som misshandlats av sin man under prövotiden för permanent
uppehållstillstånd förhindras.
23.     Uppskjuten invandringsprövning (punkt 13)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf259, 2001/02:Sf399 yrkandena 18 och 19
samt 2001/02:A211 yrkandena 28-30 och bifaller delvis mo-
tionerna 2001/02:Ju324 yrkande 3 och 2001/02:Ju394 yrkan-
dena 4 och 5 samt avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 5,
2001/02:Sf295 yrkande 1, 2001/02:Sf362, 2001/02:Sf394 yr-
kande 18 och 2001/02:A229 yrkande 36.
Ställningstagande
En utländsk kvinna skall inte kunna utvisas om misshandel el-
ler allvarlig kränkning ägt rum i förhållandet. I utlänningslagen
anges att om "förhållandet har upphört främst på grund av att i
förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, har utsatts
för våld eller för annan allvarligt kränkning av sin frihet eller
frid" kan fortsatt uppehållstillstånd ges. För att möjligheten till
fortsatt uppehållstillstånd skall kunna få avsedd verkan måste
ordet främst tas bort.
För att kunna utreda om det finns skäl att misstänka att refe-
renspersonen kan komma att förgripa sig på sökanden i framti-
den, eller för att fastställa att han tidigare förgripit sig på sam-
bo eller maka, bör en kontroll göras genom registerutdrag. Up-
pehållstillstånd bör nekas i det fall referenspersonen tidigare
dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare sambo eller
maka/make. Utdrag ur brottsregistret bör även göras avseende
brott mot liv och hälsa 3 kap., frihet och frid 4 kap. och sexu-
albrott 6 kap. brottsbalken och meddelande om besöksförbud
bör alltid inhämtas. Respekten för varje människas rätt att själv
välja och ta ansvar gör att sökanden och referenspersonen bör
få ta del av uppgifterna för att sökanden själv skall kunna fatta
ett för denne riktigt beslut.
24.     Harmoniserat flyktingbegrepp (punkt 15)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 24. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkande 16 och avslår motion 2001/02:Sf399
yrkande 1.
Ställningstagande
Europeiska kommissionens förslag till direktiv om minimi-
normer för när medborgare i tredjeländer skall betraktas som
flyktingar eller eljest är i behov av internationellt skydd stärker
på flera väsentliga punkter det internationella rättsliga skyddet
för flyktingar. Det är emellertid viktigt att Sverige i de kom-
mande förhandlingarna motsätter sig varje försvagning av för-
slaget.
25.     Harmoniserat flyktingbegrepp (punkt 15)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 1 och avslår motion 2001/02:Sf398 yr-
kande 16.
Ställningstagande
Inom EU pågår nu ett arbete med att skapa gemensamma mi-
nimikriterier för asyl i medlemsländerna. De varierande regler
som finns i dag medför att vissa länder får ta ett större ansvar
än andra. Det är därför nödvändigt att snarast utarbeta en ge-
mensam definition av flyktingbegreppet inom EU. En eventu-
ell framtida gemensam flyktingpolitik och definition av flyk-
tingbegreppet får dock aldrig accepteras av Sverige om den
hindrar oss från en generös nationell hållning.
26.     Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
(punkt 16))
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 2, 2001/02:Sf255 yrkande 6,
2001/02:Sf292, 2001/02:Sf353 yrkande 1, 2001/02:Sf394 yr-
kandena 16 och 19, 2001/02:Sf399 yrkandena 13 och 14,
2001/02:U347 yrkande 2, 2001/02:U349 yrkande 15 samt
2001/02:L367 yrkande 21 och bifaller delvis motionerna
2001/02:Sf3 yrkande 4, 2001/02:Sf295 yrkande 2 samt
2001/02:L367 yrkande 22 och avslår motion 2001/02:Sf353
yrkande 2.
Ställningstagande
Många kvinnor som förföljs på grund av sitt kön blir inte trod-
da av myndigheterna och avvisas. Vidare får endast ett fåtal
kvinnor uppehållstillstånd på grund av att de riskerar att bli
omskurna. Det borde också vara en självklarhet att få skydd i
Sverige med anledning av rädsla för förföljelse på grund av
homosexualitet. Kompetensen vid invandringsmyndigheterna
samt beslutsunderlaget om situationen i hemländerna för ho-
mosexuella och kvinnor måste ses över.
Den som ges skydd enligt könsbestämmelsen får sämre rät-
tigheter än den som ges skydd enligt flyktingparagrafen. Detta
innebär att den svenska lagstiftningen indirekt diskriminerar
kvinnor. Det är av yttersta vikt att kvinnor som får uppehålls-
tillstånd på grund av genusrelaterad förföljelse erhåller samma
rättigheter och starka skydd som de som får uppehållstillstånd
enligt flyktingparagrafen. Utlänningslagen bör snarast ändras
så att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning omfat-
tas av flyktingparagrafen.
Sverige bör i internationella sammanhang arbeta för att för-
följda homosexuella, bisexuella och transpersoners grundläg-
gande rättigheter inte kränks och verka för att nuvarande tolk-
ning av flyktingbegreppet i Genèvekonventionen vidgas så att
även förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning inne-
fattas. Motsvarande flyktingbegrepp bör gälla inom EU.
27.     Asylsökande från Iran (punkt 17)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Magda Ayoub (kd)
och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:U270 yrkande 7.
Ställningstagande
De händelser som inträffat i Iran sedan våren 2000 innebär en
kraftig försämring när det gäller mänskliga rättigheter. Rege-
ringen bör beakta detta när det gäller behandlingen av iranska
flyktingars möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.
28.     Asylsökande från Bosnien (punkt 18))
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 28. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf5 yrkande 6.
Ställningstagande
I Förbundsrepubliken Jugoslavien lever cirka en miljon flyk-
tingar som har flytt från Kosovo, Kroatien och Bosnien-
Hercegovina. De lever under mycket knappa förhållanden och
den humanitära hjälpen utifrån är minimal. Det har visat sig att
människor, som under de senaste åren flytt från Bosnien-
Hercegovina till Sverige, har levt som internflyktingar i sitt
hemland i upp till sju år. Dessa personer bör inte avvisas från
Sverige till Bosnien-Hercegovina och ett liv som internflyk-
tingar.
29.     Säkert tredjeland (punkt 20)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Kerstin-Maria
Stalin (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 29. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkandena 4 och 10 och avslår motion
2001/02:Sf399 yrkande 8.
Ställningstagande
I Europeiska kommissionens förslag till direktiv om förfaran-
den för att bevilja eller återkalla flyktingstatus föreslås en
möjlighet att avvisa en asylansökan om det finns ett s.k. säkert
tredjeland för sökanden. De garantier som krävs för att tredje-
landet skall anses vara säkert är dock otillräckliga och kommer
att öka risken för att asylsökande via "kedjeavvisningar" slut-
ligen hamnar i sitt hemland. Härigenom åsidosätts förbudet
mot "refoulement" i Genèvekonventionen.
För att ett tredjeland skall kunna anses som säkert måste
följande villkor uppfyllas. Den asylsökande måste dels medges
inresa i och ha möjlighet att söka och åtnjuta asyl i det landet,
dels erhålla effektivt skydd mot refoulement och dels behand-
las i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna.
Rätten att stanna kvar i landet medan ett överklagande prö-
vas är fundamental i ett förfarande som gör anspråk på att vara
rättssäkert. I direktivet tillåts medlemsstaterna väsentligt be-
gränsa denna rätt. Detta strider sannolikt mot Europakonven-
tionen om mänskliga rättigheter.
30.     Säkert tredjeland (punkt 20)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 30. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 8 och avslår motion 2001/02:Sf398 yr-
kandena 4 och 10.
Ställningstagande
Beträffande Europeiska kommissionens förslag om att samtli-
ga medlemsländer skall upprätta en lista över s.k. säkra tredje-
länder bör det framhållas att vid avvisningar till ett s.k. säkert
tredjeland måste särskilda krav uppställas, bl.a. att det tredje-
landet garanterar att asylansökan prövas där. Vidare bör Sveri-
ge inte upprätta en lista över s.k. säkra tredje länder.
31.     Säkra ursprungsländer (punkt 21)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Magda Ayoub (kd)
och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 31. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 1 och 2001/02:Sf398 yrkande 9.
Ställningstagande
Asylansökningar skall prövas individuellt för den enskilde på
hans eller hennes egna meriter. Alla stater kan kränka mänsk-
liga rättigheter och inget land kan per automatik betraktas som
säkert. Europeiska kommissionens förslag till direktiv om mi-
niminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja
eller återkalla flyktingstatus är behäftat med allvarliga brister.
Bland annat används i artikel 28 begreppet "säkert ursprungs-
land" som en av flera grunder att avslå en asylansökan som
uppenbart ogrundad. Användning av detta begrepp är ägnat att
undergräva rättssäkerheten för asylsökande från vissa länder.
Begreppet "säkert ursprungsland" bör utmönstras ur direktivet.
32.     Asylprotokollet (punkt 22)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 32. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K426 yrkande 36.
Ställningstagande
I det s.k. asylprotokollet har unionens regeringar kommit över-
ens om att EU-medborgare inte skall kunna söka asyl i andra
medlemsländer. Överenskommelsen innebär en oacceptabel
inskränkning i rätten att söka asyl och regeringen bör snarast
verka för en ändring på denna punkt.
33.     Humanitära skäl (punkt 23)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkandena 3-5, 2001/02:Sf399 yrkande
12 och avslår motion 2001/02:Sf333 yrkande 6.
Ställningstagande
Praxis har blivit alltför restriktiv när det gäller tillämpningen
av 2 kap. 4 § 5 UtlL om uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Utlänningslagstiftningen bör därför förändras för att möjliggö-
ra en tolkning av begreppet humanitära skäl enligt normalt
språkbruk. Vid bedömning av om humanitära skäl för uppe-
hållstillstånd föreligger skall, förutom klara medicinska vård-
behov, även vistelsetid samt integration beaktas. Är barn be-
rörda bör integration och vistelsetid tillmätas särskild betydel-
se.
34.     Uppehållstillstånd efter viss tid (punkt 24)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf296 yrkande 2 och avslår motionerna
2001/02:Sf357 yrkande 2 och 2001/02:Sf333 yrkande 9.
Ställningstagande
Utlänningslagen bör ändras så att den som väntat mer än 18
månader på ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut skall bevil-
jas permanent uppehållstillstånd om det inte finns synnerliga
skäl som talar däremot.
35.     Uppehållstillstånd vid verkställighetshinder
(punkt 25)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 21.
Ställningstagande
Om ursprungslandet inte tar emot sin medborgare inom viss tid
skall uppehållstillstånd ges. Regeringen bör återkomma med
förslag till tidsgräns avseende verkställighetshinder för avvis-
nings- eller utvisningsbeslut.
36.     Gömda personer (punkt 26)
av Bo Könberg (fp) och Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 36. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 25 samt 2001/02:Sf394 yrkande
6 och avslår motion 2001/02:Sf357 yrkande 1.
Ställningstagande
I Sverige lever i dag ca 2 000 människor som fått avvisnings-
beslut från Utlänningsnämnden under jord för att undvika att
skickas tillbaka till sina hemländer. Ett par hundra är barn. En
"legalisering" av familjer och ensamstående som gömmer sig
skulle få oskattbara konsekvenser på det humanitära planet. De
som nu är gömda sedan länge bör beviljas uppehållstillstånd i
Sverige. Ett sådant beslut bör ses som en engångsåtgärd - en
nödåtgärd för att komma till rätta med en oacceptabel situa-
tion.
37.     Offer för människohandel (punkt 27)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 37. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi219 yrkande 3 och avslår motionerna
2001/02:Ju236 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Ju267 yrkande 1
samt 2001/02:U349 yrkande 3.
Ställningstagande
De kvinnor som transporterats hit för sexuell exploatering är
särskilt utsatta. Eftersom de oftast vistas i Sverige illegalt ris-
kerar de också att utvisas tillbaka till hemlandet. Anhörig-
kommittén skall utreda möjligheten att ge tillfälliga uppehålls-
tillstånd för dessa kvinnor under rättegången. Detta är ytterli-
gare ett övergrepp - denna gång begått av den svenska staten.
Först har dessa kvinnor utnyttjats, därefter skall de hjälpa det
svenska samhället genom att vittna mot förövarna, för att där-
efter skickas tillbaka till hemlandet. Den förföljelse och det hot
som dessa kvinnor utsätts för av hallickarna i hemlandet är för-
följelse på grund av kön. Kvinnor som utsatts för människo-
handel för sexuella ändamål bör därför kunna erhålla flyk-
tingstatus.
38.     Dublinkonventionen (punkt 28)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 38. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 10, 2001/02:Sf216 yrkande 15
samt 2001/02:Sf399 yrkande 7 och avslår motionerna
2001/02:Sf2 i denna del och 2001/02:Sf398 yrkande 15.
Ställningstagande
Dublinkonventionen ger Sverige en möjlighet, men absolut
ingen skyldighet, att överlämna asylsökande till annat EU-
land. Varje medlemsland har rätt att med den sökandes sam-
tycke pröva en asylansökan som framställs till landet, även om
prövningen inte åligger den staten enligt konventionen. Sveri-
ge bör i största möjliga utsträckning utnyttja rätten att pröva
asylansökningar för att undvika att sökande hamnar i länder
med en mer restriktiv lagstiftning eller praxis än Sverige. Hän-
syn bör också tas till om den asylsökande har anhöriga i Sveri-
ge. Det kan finnas en risk för att principen om "non-
refoulement" och Dublinkonventionen kommer i konflikt med
varandra.
39.     Dublinkonventionen (punkt 28)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 39. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkande 15 och avslår motionerna 2001/02:Sf2
i denna del, 2001/02:Sf3 yrkande 10, 2001/02:Sf216 yrkande
15 och 2001/02:Sf399 yrkande 7.
Ställningstagande
Regeringen bör i förhandlingarna om förslaget till förordning
för att ersätta Dublinkonventionen driva linjen att asylsökande
själva skall få bestämma i vilket land de vill söka asyl.
40.     Familjesplittring (punkt 30)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 15 och avslår motion 2001/02:Sf216
yrkande 7.
Ställningstagande
Migrationspolitiken får aldrig leda till att familjemedlemmar
avlägsnas från varandra. Utvisnings- och avvisningsbeslut som
leder till familjesplittring bör därför inhiberas, såvida inte syn-
nerliga skäl föreligger.
41.     Familjesplittring (punkt 30)
av Bo Könberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf216 yrkande 7 och avslår motion 2001/02:Sf399 yr-
kande 15.
Ställningstagande
Med dagens asylpraxis och beslutsprocess i flyktingärenden
förekommer i många fall att familjer splittras. Det är inte ac-
ceptabelt att familjer splittras t.ex. i samband med verkställig-
het av avvisning. En förändring måste ske av såväl lagen som
praxis.
42.     Utvisning på grund av brott (punkt 32)
av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran Lindblad och
Cecilia Magnusson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf279 yrkande 2 och 2001/02:Ju449 yrkande 16
och avslår motionerna 2001/02:Sf365 och 2001/02:Ju391 yr-
kande 2.
Ställningstagande
För såväl invandrare och flyktingar som svenska medborgare
är det av vikt att det klart markeras att Sverige inte accepterar
ett kriminellt beteende. Utvisning skall kunna ske oberoende
av risk för fortsatt brottslig verksamhet, då en icke svensk
medborgare döms för ett brott där fängelse i mer än sex måna-
der ingår i straffskalan.
Utländska medborgare skall heller inte kunna undgå ett ut-
visningsbeslut efter avtjänade fängelsestraff, då det under
fängelsestraff påförs en ytterligare fängelsedom för tillkom-
mande förseelser, som medför att strafftiden för utvisningsbe-
slut löper ut och den dömde kan fritt vistas i landet. Reglerna
bör ändras så att utvisning på grund av brott skall verkställas
efter det att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
43.     Utvisning på grund av brott (punkt 32)
av Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Magda     Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf365 och avslår motionerna 2001/02:Sf279 yrkande
2, 2001/02:Ju391 yrkande 2 och 2001/02:Ju449 yrkande 16.
Ställningstagande
En lagstiftning bör utarbetas som på ett bättre sätt tillvaratar
barnets bästa när det gäller utvisningsdömda föräldrar. Barn till
dömda med utländskt medborgarskap har sämre möjligheter än
barn till dömda med svenskt medborgarskap till umgänge och
möjligheter att upprätthålla kontakten.
44.     Transportörsansvar (punkt 33)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v) och Kalle Larsson
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 17 samt 2001/02:Sf398 yrkande
2 och avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 7,
2001/02:Sf212, 2001/02:Sf255 yrkande 1 i denna del,
2001/02:Sf333 yrkande 8, 2001/02:Sf364 yrkandena 3-5,
2001/02:Sf373 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 2.
Ställningstagande
EG-direktivet om transportörsansvar står inte i överensstäm-
melse med Genèvekonventionen. Regeringen bör därför begära
nya förhandlingar om direktivet. Alla bestämmelser som sätter
asylrätten ur spel eller leder till diskriminering måste utgå.
45.     Transportörsansvar (punkt 33)
av Rose-Marie Frebran och Magda Ayoub (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf212 yrkandena 1 och 6 samt 2001/02:Sf399
yrkande 2 och avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 7,
2001/02:Sf212 yrkandena 2-5, 2001/02:Sf216 yrkande 17,
2001/02:Sf255 yrkande 1 i denna del, 2001/02:Sf333 yrkande
8, 2001/02:Sf364 yrkandena 3-5, 2001/02:Sf373 yrkande 2
och 2001/02:Sf398 yrkande 2.
Ställningstagande
Transportörsansvaret får inte utformas så att det strider mot
Genèvekonventionens regler om den absoluta rätten att söka
asyl. Regeringen bör arbeta för inrättandet av en särskild EU-
myndighet som kan ta hand om kontrollen av de ombordsti-
gande i tredjeland.
46.     Transportörsansvar (punkt 33)
av Kerstin-Maria Stalin (mp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 7 och 2001/02:Sf255 yrkande 1 i
denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf212,
2001/02:Sf216 yrkande 17, 2001/02:Sf333 yrkande 8,
2001/02:Sf364 yrkandena 3-5, 2001/02:Sf373 yrkande 2,
2001/02:Sf398 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 2.
Ställningstagande
Det transportöransvar som finns i dag i Sverige bör inte utökas
till att omfatta även bötesstraff. Genom höga böter kommer in-
direkt de som söker fristad i Sverige att hindras resa hit. Kon-
trollen kan också leda till godtycklig diskriminering av EU-
medborgare som har annan hudfärg eller ett annorlunda namn.
Personal på flygbolag är inte till för att gallra ut personer som
kan betraktas som s.k. illegala flyktingar. Skärpta regler vad
gäller transportörsansvar måste kraftigt motarbetas.
47.     Visumkrav och praxis vid besöksvisum
(punkt 34)
av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Magda
Ayoub (kd) och och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf399 yrkandena 3-5 samt 2001/02:K426 yr-
kande 33 och avslår motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 13,
2001/02:Sf216 yrkandena 9 och 18, 2001/02:Sf255 yrkande 1 i
denna del, 2001/02:Sf266, 2001/02:Sf373 yrkande 1,
2001/02:Sf394 yrkande 23 och 2001/02:U301 yrkande 24.
Ställningstagande
Visumkrav kan inte accepteras om konsekvensen blir att män-
niskor i behov av skydd genom detta krav fråntas möjligheten
att söka asyl. När det gäller besöksvisum bör Sverige vara
mycket generöst. Många gånger sätts administrativa hinder
upp som leder till att de som vill söka visum inte kan göra det
av ekonomiska eller praktiska skäl. Visumansökningar bör
handläggas skyndsamt och i normalfallet vara klara inom högst
60 dagar. Samma krav skall uppställas på den sökande oavsett
från vilket land han eller hon kommer, allt annat är diskrimine-
rande. Rutiner och praxis vid svenska ambassader avseende
besöksvisum och ansökningsförfarandet bör ses över. När det
gäller referensblanketten bör regelförenklingar genomföras ex-
empelvis beträffande blanketters utformning och språk. Sveri-
ge bör även inom EU verka för en mindre restriktiv visumpo-
litik.
48.     Visumkrav och praxis vid besöksvisum
(punkt 34)
av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkandena 9 och 18, 2001/02:Sf255 yr-
kande 1 i denna del samt 2001/02:U301 yrkande 24 och avslår
motionerna 2001/02:Sf3 yrkande 13, 2001/02:Sf266,
2001/02:Sf373 yrkande 1, 2001/02:Sf394 yrkande 23,
2001/02:Sf399 yrkandena 3-5 och 2001/02:K426 yrkande 33.
Ställningstagande
Det är inte acceptabelt att utländska personer som lever per-
manent i Sverige i vissa fall inte kan få besök av sina anhöriga.
Listan över länder för vars medborgare visumtvång gäller har
också ökat. Den restriktiva visumpolitiken har gjort det svårt
för människor att ta sig in i EU. Sverige måste införa en enkla-
re, snabbare och mer generös besöksviseringspolitik samt ock-
så inom EU aktivt verka för humanare visumregler och att
korta listan av viseringspliktiga länder.
49.     Visumkrav och praxis vid besöksvisum
(punkt 34)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 34 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 13 samt 2001/02:Sf394 yrkande 23
och avslår motionerna 2001/02:Sf216 yrkandena 9 och 18,
2001/02:Sf255 yrkande 1 i denna del, 2001/02:Sf266,
2001/02:Sf373 yrkande 1, 2001/02:Sf399 yrkandena 3-5,
2001/02:K426 yrkande 33 och 2001/02:U301 yrkande 24.
Ställningstagande
Det är diskriminerande att i bedömningen av om ett besöksvi-
sum skall ges beakta "avhoppsfrekvensen". Det bör inte vara
en mer restriktiv bedömning avseende de länder varifrån
"avhoppen" är fler.
50.     Humanitärt visum (punkt 36)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 36 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf394 yrkande 4.
Ställningstagande
Det bör finnas en möjlighet för personer, som kan göra gällan-
de att de annars skulle utsättas för mycket grava hot till liv och
frihet, att snabbt kunna lämna ursprungsregionen eller transit-
länder som inte erbjuder dem skydd. Dessa personer skall kun-
na söka humanitärt visum via svenska ambassader i de fall då
det inte är rimligt att låta dem vänta ut hela asylprocessen ut-
omlands. Med detta visum skulle den skyddsbehövande kunna
åka till Sverige helt legalt, där en fullständig asylprocess skulle
genomföras. Ett s.k. humanitärt visum bör snarast införas.
51.     Asylprocessen (punkt 37)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 51. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf5 yrkande 5, 2001/02:Sf216 yrkande 24 och
2001/02:Sf399 yrkandena 6 och 22-24 samt avslår motionerna
2001/02:Sf3 yrkande 3, 2001/02:Sf4 yrkandena 2-4,
2001/02:Sf319 samt 2001/02:Sf394 yrkande 22.
Ställningstagande
Utlänningsmyndigheterna måste i större utsträckning följa och
se till de råd och rekommendationer som UNHCR utfärdar för
olika flyktinggrupper och situationen i deras hemländer. Län-
derrapporterna bör också ge en saklig och korrekt beskrivning
av situationen i olika länder.
Möjlighet att få rättshjälp bör finnas även i ett s.k. Dublinä-
rende. Vidare får inte psykologers och kuratorers intyg under-
skattas och en permanent verksamhet med jourbiträden bör in-
rättas. Medlemmar i bl.a. frivilligorganisationer som verkar
inom flyktingområdet bör kunna medverka i asylutredningar
som medborgarvittnen. Det är slutligen mycket viktigt att
auktoriserade tolkar och tolkar av samma kön som sökanden
anlitas. Barn skall inte fungera som tolkar.
52.     Asylprocessen (punkt 37)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 37 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 3 och 2001/02:Sf394 yrkande 22
samt avslår motionerna 2001/02:Sf4 yrkandena 2-4,
2001/02:Sf5 yrkande 5, 2001/02:Sf216 yrkande 24,
2001/02:Sf319 samt 2001/02:Sf399 yrkandena 6 och 22-24.
Ställningstagande
Alltför ofta framkommer att det finns brister i informationen
angående bl.a. ett lands lagar och sedvänjor. Landinformatio-
nen måste baseras på flera olika källor i landet. Det är av stor
vikt att auktoriserad tolk liksom tolk av samma kön som den
asylsökande används.
53.     Direktivförslag om asylprocedurer (punkt 38)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 53. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkandena 5-7.
Ställningstagande
När det gäller Europeiska kommissionens förslag till direktiv
om förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus är
bl.a. rätten till tolk i samband med asylutredningen alltför be-
gränsad. Förslaget att möjliggöra en begränsning av överpröv-
ningsinstansens tillgång till information i ett ärende är oac-
ceptabelt, och förslaget vad avser möjligheten till förvar av
asylsökande står inte i samklang med internationell rätt och
normer.
54.     Handläggningstid (punkt 39)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 39 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 54. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf255 yrkande 5 och avslår motion 2001/02:Sf248 yr-
kande 4.
Ställningstagande
För att Migrationsverket skall kunna göra en bra utredning bör
handläggningstiden för verkets beslut om asyl utökas från sex
till tolv månader från ansökningsdagen.
55.     Förvar (punkt 40)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 55. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 18, 2001/02:Sf5 yrkandena 1-4
och 2001/02:Sf394 yrkandena 20 och 21.
Ställningstagande
Förvar bör utnyttjas mycket restriktivt och endast i undantags-
fall. Det bör införas en absolut tidsbegränsning för förvarsta-
gande och alternativa former för förvarstagning bör utredas
och prövas. Vidare bör kvinnor erbjudas förvar avskilt från
män. Barn bör i första hand placeras hos en jourfamilj och en-
dast kunna tas i förvar i yttersta undantagsfall och endast i någ-
ra timmar.
56.     Mottagande av asylsökande (punkt 41)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 56. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A317 yrkande 18 och avslår motionerna 2001/02:Sf3
yrkandena 14 och 15, 2001/02:Sf248 yrkandena 1-3 och
2001/02:A319 yrkande 1.
Ställningstagande
Det finns i dag familjer som vistas flera år på förläggningar in-
nan de får sina permanenta uppehållstillstånd. Denna väntan är
inte bara nedbrytande utan försvårar och försämrar även möj-
ligheten till en positiv integrering i Sverige. Svenskundervis-
ningen måste starta omedelbart och får inte, som fallet ofta är i
dag, avbrytas efter att Migrationsverket avslagit en ansökan
om uppehållstillstånd.
57.     Mottagande av asylsökande (punkt 41)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 41 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 57. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf248 yrkandena 1-3 och avslår motionerna
2001/02:Sf3 yrkandena 14 och 15, 2001/02:A317 yrkande 18
och 2001/02:A319 yrkande 1.
Ställningstagande
Antalet flyktingar i förhållande till den ort där förläggningen är
belägen får inte vara för stort. Det bör bl.a. finnas tillräckligt
många familjer på orten som ställer upp som "faddrar". Vidare
bör personaltätheten på förläggningen utökas så att det finns
tillgång till personal dygnet runt. Förläggningen bör ha ett in-
formationsansvar gentemot de asylsökande liksom andra invå-
nare på orten, för att det på detta sätt skall kunna utvecklas en
ömsesidig förståelse.
58.     Mottagande av asylsökande (punkt 41)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 41 borde ha följan-
de lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 58. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf3 yrkandena 14 och 15 och avslår motionerna
2001/02:Sf248 yrkandena 1-3, 2001/02:A317 yrkande 18 och
2001/02:A319 yrkande 1.
Ställningstagande
Mottagandet av asylsökande måste präglas av respekt för allas
lika värde, tolerans och ett gemensamt rättssystem. Vidare
motsvarar bostads- och dagersättningen inte faktiska kostnader
och bör därför höjas.
59.     Direktivförslag om mottagande (punkt 42)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 59. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf398 yrkandena 11-13.
Ställningstagande
I Europeiska kommissionens förslag till direktiv om minimi-
normer för mottagande av asylsökande finns det positiva inslag
som exempelvis förslaget att den asylsökande med familj skall
ha tillgång till sjukvård och psykologisk hjälp och att särskilt
stöd skall ges till bl.a. våldtäktsoffer och offer för genusrelate-
rat våld. Förslag som innebär förbättringar av sjukvården jäm-
fört med nu gällande regler i Sverige bör stödjas. Varje in-
skränkning av de asylsökandes rörelsefrihet på det nationella
territoriet måste begränsas till vad som är strikt nödvändigt. De
regler som föreslås i direktivförslaget uppfyller inte detta krav
och måste därför omarbetas så att de inte riskerar att komma i
konflikt med artikel 8 i Europakonventionen. Enligt direktiv-
förslaget finns möjlighet att dra in det ekonomiska stödet till
en asylsökande som betraktas som en säkerhetsrisk eller om
det finns grundad anledning att tro att han eller hon är exklude-
rad från flyktingkonventionen enligt artikel 1 F. Detta förslag
bör utgå.
60.     Asylsökande barn (punkt 43)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Magda Ayoub (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 60. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf3 yrkande 20, 2001/02:Sf216 yrkande 6,
2001/02:Sf394 yrkandena 5 och 11, 2001/02:Sf399 yrkandena
26 och 27 samt 2001/02:So634 yrkande 11.
Ställningstagande
Flyktingbarn har ofta upplevt krig och oro innan de kom till
Sverige. Att ge dessa barn ett värdigt och humant mottagande
är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land. Personal som
arbetar med barn i asylprocessen bör ha särskild barnkompe-
tens. En viktig aspekt är möjligheten för asylsökande barn att
få komma till tals i asylärenden. För att möjliggöra detta bör
program för generella och specifika hälsobefrämjande åtgärder
där primärvård, psykiatri och kommun samverkar i mottagan-
det av nyanlända barn utvecklas. Asylsökande barn bör få till-
gång till terapeutisk vård oavsett om de får uppehållstillstånd
eller inte.
Många gånger saknas barnperspektivet när fråga är om av-
visning och utvisning. Regeln om att barnets bästa skall beak-
tas måste vara absolut utan några som helst undantag och även
gå före samhällets behov av att reglera invandringen.
En parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se över be-
stämmelserna om barnets bästa och reglernas tillämpning.
61.     Mottagande av ensamkommande barn (punkt 44)
av Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c) och Magda Ayoub
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 61. Därmed bifaller riksdagen motio-
nerna 2001/02:Sf216 yrkande 8, 2001/02:Sf255 yrkandena 7-9
samt 2001/02:Sf394 yrkandena 12 och 14 samt avslår motion
2001/02:Sf394 yrkande 13.
Ställningstagande
Asylprocessen och mottagandet av de ensamkommande barnen
bör ses över i syfte att göra den mer barnvänlig. Utlänningslag-
stiftningen bör förtydligas och innehålla särskilda rättigheter
för barn. Ensamma asylsökande barn skall anmälas till utred-
ning enligt socialtjänstlagen så att deras speciella behov kan
tillgodoses. Socialtjänsten och inte Migrationsverket skall vara
ansvarig för ensamma asylsökande flyktingbarns boende. Bar-
nen bör vidare bl.a. ha rätt till en kontakt- eller fosterfamilj.
Ärenden som rör ensamkommande barn bör handläggas med
största skyndsamhet.
Vidare krävs det en harmonisering inom EU för att flyk-
tingbarn som kommer ensamma till Europa skall garanteras
skydd enligt internationella konventioner.
62.     Regelverk för god mans uppdrag (punkt 45)
av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Magda Ayoub
(kd) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 62. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf399 yrkande 28.
Ställningstagande
I dag finns inget regelverk för det uppdrag en god man har när
det gäller de ensamkommande barnen. Viss vägledning kan fås
från det arbete som utförs av gode män för vuxna. Det finns
emellertid ett uppenbart behov av någon form av regelverk och
riktlinjer för gode mans uppdrag särskilt beträffande ensam-
kommande utländska barn.

Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda
yttranden. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i ut-
skottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det förebyggande arbetet
är av central betydelse i flyktingpolitiken. Därför är det obe-
gripligt att Sverige fortsätter med en omfattande vapenexport
till länder som gör sig skyldiga till grova och systematiska
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sverige bidrar på
detta sätt till uppkomsten av nya flyktingkatastrofer. Vårt an-
svar att solidariskt och på ett humant sätt ta emot flyktingar
blir i motsvarande mån större. Tyvärr är bristerna i vårt motta-
gande av asylsökande allvarliga. Handläggningstiderna är all-
deles för långa, men ännu värre är att många med genuina
skyddsbehov nekas skydd. Sverige fälls av denna anledning
oftare av FN:s kommitté mot tortyr än något annat land i värl-
den. När det gäller behandlingen av kvinnors asylskäl ligger vi
långt efter de anglo-sachiska länderna. Det är oerhört angeläget
att snarast komma till rätta med de svåra bristerna i rättssäker-
heten.
2. EU-samarbetet (punkt 4)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Amsterdamfördraget innebar att frågor som rör asyl och im-
migration fördes över från det mellanstatliga samarbetet i
tredje pelaren till gemenskapsrätten i första pelaren. Vad som
hittills åstadkommits av EU på detta område har starkt präglats
av en polisiär och negativ syn på både asylrätt och invandring i
stort.
Som anförs i reservation 7 är det är viktigt att den nya ge-
menskapslagstiftningen inte kommer att styras av den minsta
gemensamma nämnaren och en nedåtriktad harmonisering vil-
ket nu är fallet. Det är också viktigt att de nationella parla-
menten aktivt deltar i processen för att garantera att den nya
lagstiftningen kommer att överensstämma med den internatio-
nella rätten. Vi vill därför tillägga att den svenska riksdagen
borde kunna spela en betydligt mera aktiv och pådrivande roll
än som hittills varit fallet. När socialförsäkringsutskottet i be-
tänkandet besvarar motionsyrkanden, som innehåller förslag
om tillkännagivanden om vilken linje regeringen bör inta vid
förhandlingar i EU rörande gemenskapslagstiftning på asyl-
och immigrationsområdet, vore det önskvärt om ställningsta-
ganden gjorts till motionsyrkandena. Nu görs i stället ofta en
allmän hänvisning till att pågående förhandlingsarbete inom
rådet eller rådsarbetsgrupperna bör avvaktas.
3. Anhöriginvandring (punkt 9)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
I betänkandet avstyrks motioner med hänvisning till bered-
ningen av Anhörigkommitténs förslag om anhöriginvandring
och försörjningskrav. När det gäller försörjningsansvaret gäller
emellertid att i alla kulturer, även den svenska, uppfostras barn
att ta ansvar för sina föräldrar, varför det inte finns någon som
helst anledning att lagstadga om ett försörjningsansvar som
dessutom kopplas till den värsta av alla sanktioner, nämligen
att den åldriga föräldern eller barnen skickas tillbaka.
Ett försörjningskrav innebär att den som har en inkomst un-
der en viss nivå inte kommer att få möjlighet att förenas med
sina åldriga föräldrar och barn över 18 år. Detta gäller också
för det stora flertalet av dem som är "ofrivilligt arbetslösa"
med a-kassa, vilket knappast kan sägas vara förenligt med den
arbetslinje som tillämpas i Sverige.
Förslaget om försörjningskrav är också diskriminerande ge-
nom att det endast är personer med utländsk härkomst som
kommer att omfattas. Toppmötet i Tammerfors stadgade att
tredjelandsmedborgares rättsliga ställning skulle närmas EU-
medborgarnas. Förslaget om försörjningsansvar går i motsatt
riktning och innebär en särlagstiftning.
Förslaget är vidare ett brott mot den övergripande principen
för jämställdheten, att varje kvinna skall vara ekonomiskt obe-
roende av en enskild man. Kommitténs förslag om försörj-
ningsansvar innebär att den kvinna från ett tredjeland som gif-
ter sig med eller blir sambo med en man i Sverige tvingas att
vara ekonomiskt beroende av just den enskilde mannen. Be-
träffande en åldrig förälder, som inte kan utnyttja äldreomsor-
gen i Sverige och måste vårdas i familjen, kommer försörj-
ningsansvaret med största sannolikhet innebära att kvinnan i
familjen blir den som tvingas sluta sitt förvärvsarbete för att
vårda föräldern.
Slutligen innebär införandet av ett försörjningsansvar för en
grupp av invånare i Sverige också att principerna för den gene-
rella välfärden urholkas.
4. Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
(punkt 16)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Tolkningen av Genèvekonventionens flyktingbegrepp bör
breddas så att den också innefattar förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning. En sådan tolkning - som stöds av FN:s
flyktingkommissariat - vinner successivt terräng och är nume-
ra etablerad i ett antal länder.
Ett mer allmänt accepterande av att förföljelse på grund av
genus eller sexuell läggning omfattas av Genèvekonventionen
skulle göra det möjligt att stärka skyddet för dessa kategorier
globalt. Den särlösning som gäller enligt den svenska utlän-
ningslagen får snarast negativa effekter genom att understödja
en inskränkande tolkning av konventionen.
Den som erkänts som flykting enligt Genèvekonventionen
har en i flera avseenden förmånligare ställning än den som be-
viljats skydd med stöd av andra bestämmelser i utlänningsla-
gen.
Att placera förföljda kvinnor i en särskild skyddskategori
där skyddet och förmånerna är sämre än de regler enligt vilka
förföljda män i allmänhet beviljas skydd utgör en faktisk dis-
kriminering av kvinnor och är förbjudet enligt flera internatio-
nella instrument som Sverige anslutit sig till.
Ett motsvarande resonemang kan föras beträffande homo-
sexualitet. Det är orimligt att den som riskerar förföljelse på
grund av sin homosexualitet skall ha ett sämre skydd eller ges
sämre rättslig ställning än den som riskerar förföljelse på grund
av sin politiska eller religiösa uppfattning. När personer som
fruktar förföljelse i hemlandet på grund av sin homosexualitet
ändock avvisas till hemlandet avslöjas både okunnighet och
fördomsfulla attityder i rätts-tillämpningen och de som får up-
pehållstillstånd beviljas detta på felaktig rättslig grund, huma-
nitära skäl. Homosexuella asylsökande som hyser välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av sin homosexualitet skall
kunna få flyktingstatus i Sverige.
5. Avvisning till annat land (punkt 29)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Freb-
ran (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson (v).
I 8 kap. 5 § andra stycket UtlL, som fick nu gällande lydelse
genom antagandet av 1989 års utlänningslag, anges att "kan
verkställigheten inte genomföras på det sätt som anges i första
stycket eller finns det andra särskilda skäl, får utlänningen i
stället sändas till något annat land".
Med stöd av detta lagrum har svenska myndigheter verk-
ställt problematiska avvisningar till Ghana, trots att de avvisa-
de saknar varje anknytning till landet. Det finns personer som
utsatts för dessa verkställigheter och under lång tid hållits
fängslade i Ghana. Det står klart att svenska myndigheter anser
sig ha funnit en möjlighet att tolka det aktuella lagrummet i
utlänningslagen på ett sätt som är djupt etiskt stötande och som
kränker grundläggande mänskliga värden.
Det tillkallas nu en särskild utredare med uppgift att redovi-
sa hur bestämmelserna har tillämpats. Utredaren skall vid be-
hov lägga fram förslag så att lagen blir tydligare. En fördjupad
granskning av gällande rutiner skall också genomföras. Av-
sikten är att utredningen skall redovisa sitt uppdrag i början av
hösten 2002.
Eftersom vårt yrkande om att regeringen skall tillsätta en ut-
redning med uppdrag att lägga fram förslag till ändrad lydelse
av 8 kap. 5 § andra stycket UtlL nu är tillgodosett reserverar vi
oss inte i denna fråga.
6. Utvisning på grund av brott (punkt 32)
av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v).
Möjligheterna att utvisa personer på grund av de dömts för
brott skall finnas kvar, men påföljdssystemet i samband med
utvisning på grund av brott skall vara rättvist och förutsägbart.
Kriterierna som styr tillämpningen för utvisning på grund av
brott varierar, och det föreligger inte heller en konsekvent och
heltäckande praxis i dessa fall. Det innebär att det kan finnas
ett moment av godtycke i tillämpningen av lagen vilket inte är
tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Vi inväntar Regeringskansliets arbete, som pågår med att
analysera utvisning på grund av brott, och förutsätter att krite-
rier och tillämpning av utvisning på grund av brott beaktas i
redovisningen som skall presenteras i en i departementspro-
memoria (Ds) senast den 15 juni.
7. Transportörsansvar (punkt 33)
av Margit Gennser, Göran Lindblad och Cecilia Magnus-
son (alla m).
Ett EG-direktiv om transportörsansvar har antagits och Sverige
har att anpassa sin lagstiftning på området.
Rågången mellan vad som utgör statens kärnuppgifter och
vad som kan delegeras av myndighetsutövning till privata ak-
törer är utomordentligt känsligt ur rättssäkerhetssynpunkt.
Detta gäller i hög grad vid utformningen av reglerna för trans-
portörsansvaret i kombination med olika typer av kompensato-
riska åtgärder.
Problemet ur rättssäkerhetssynpunkt, när kontroll överlåts
till privata företag, är att kontrollen kommer att utföras av
många olika aktörer. Detta ökar risken för att den sker med
olika grad av precision med följd att olika individer kan kom-
ma att behandlas på olika sätt. Transportföretagen kan också
på grund av rädsla för vitesbelopp göra kontrollen mer restrik-
tiv än vad som avsetts. Det är denna typ av risker, som påtalats
i samband med införandet av transportörsansvaret och som
speglas i en rad moderata motioner.
När transportörsansvaret i ett senare skede kommer att be-
handlas i riksdagen bör stor omsorg ägnas åt avvägningen av
rättssäkerhetsaspekterna och de då föreslagna kompensatoriska
åtgärderna, t.ex. i form av standardisering av resehandlingar,
av utbildningsåtgärder inom transportföretagen och andra åt-
gärder som främjar likformig handläggning av kontrollen. För
att säkra rättssäkerheten för den enskilde krävs en mycket nog-
grann avvägning mellan transportörsansvaret och det bidrag till
likformig bedömning som de sammantagna kompensatoriska
åtgärderna kan skapa.
Den samlade effekten av visumregler, sanktioner mot flyg-
bolag och andra invandringsbegränsande åtgärder kan trots allt
medföra att människor med legitima flyktingskäl kan drabbas.
Som angivits i motion Sf2 bör utöver Sveriges mottagande av
s.k. kvotflyktingar, som har fått sin flyktingstatus fastställd av
UNHCR, utredas möjligheten att ge vissa ambassader i uppgift
att göra asylutredningar och besluta om asyl. En sådan ordning
kräver dock noggranna överväganden och kan enbart ses som
ett komplement till den ordinarie asylprövningen.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelse 2001/02:5
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 2001/02:5
Migration och asylpolitik.
Följdmotioner
2001/02:Sf2 av Margit Gennser m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om migrations- och asylpolitiken.
2001/02:Sf3 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om ett globalt perspektiv på Sveriges
asylpolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om målen för migrationspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om landinformation.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring av praxis gällande övrig asyl och skyddsbehövande.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring av praxis för anknytningsärenden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om transportörsansvar.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att
utöka möjligheterna till arbetskraftsinvandring och förkorta
handläggningstiden för dessa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om riktlinjer för en kommande proposi-
tion angående arbetskraftsinvandring.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs om Dublinkonventionen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om UNHCR.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om
vad som anförs i motionen om gäststuderande.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om besök i Sverige och visering.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om mottagandet.
15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring av bostads- och dagersättning.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om förvar.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om språkbruket när det gäller asylären-
den.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om barn i asylprocessen.
2001/02:Sf4 av Anne Ludvigsson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av tydlighet i utlänningslagstift-
ningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kunskap om svensk asylpolitik och de in-
tentioner regeringen har deklarerat och UNHCR:s uttalade re-
kommendationer hos dem som utreder, handlägger och beslu-
tar i asylärenden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av adekvat och saklig beskrivning
av den verkliga situationen i aktuella länder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förföljelse på grund av sexuell läggning
eller kön.
2001/02:Sf5 av Magda Ayoub m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det skall finnas en tidsbegränsning för
förvarstagande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alternativa former för förvarstagning
bör utredas och prövas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnor och förvarstagning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om barn och förvarstagning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att UNHCR:s rekommendationer och råd
om flyktingar från olika länder, måste följas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om internflyktingar.
Motion väckt enligt 3 kap. 15 § RO med
anledning av händelse av större vikt
2001/02:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppdrag att lägga fram förslag till ändrad lydelse av 8 kap. 5 §
andra stycket utlänningslagen.
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:Sf208 av Sten Andersson (m):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en skrivelse
där man redovisar de totala kostnaderna och intäkterna för
asyl- och flyktingpolitiken från 1985.
2001/02:Sf212 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att transportörsansvaret inte får utformas
så att det strider mot Genèvekonventionen.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om
en särskild lag varigenom myndighetsutövning överlåts till
transportörerna i enlighet med vad som i motionen anförs.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag-
stiftning som klargör att det endast är systematiska, uppsåtliga
beteenden eller grov oaktsamhet som kan ligga till grund för
straff i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om böter inom straffrätten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att preskriptionstid samt möjlighet till
överprövning i hovrätten skall finnas.
6. Riksdagen begär att regeringen arbetar för möjligheten att
inrätta en särskild EU-myndighet i enlighet med vad som an-
förs i motionen.
2001/02:Sf216 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att värna asylrätten i Sverige och Europa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett vidgat flyktingbegrepp.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förändring av utlänningslagstiftningen
för att möjliggöra en tolkning av begreppet humanitära skäl
enligt normalt språkbruk.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vid bedömning av humanitära skäl
skall, förutom klara medicinska vårdbehov, även vistelsetid
samt integration tas i beaktande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att integration och vistelsetid skall tillmä-
tas särskild betydelse i barnärenden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta en parlamentarisk utredning
för att se över bestämmelserna om barnets bästa och deras till-
lämpning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att undvika att familjer splitt-
ras i samband med förvarstagning och verkställighet av avvis-
ning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om flyktingbarn som kommer ensamma till
Europa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en enklare, snabbare och mer generös be-
söksviseringspolitik.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om åtgärder för förebyggande av flykt och
återvändande.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om nödvändigheten av att samordna EU:s
medlemsstaters minimiansvar på det flyktingpolitiska området.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att Dublinkonventionen ger Sverige en
möjlighet, men absolut ingen skyldighet, att överlämna asylsö-
kande till annat EU-land.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att EG-direktivet om transportörsansvar
måste bli föremål för omförhandling.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att aktivt verka för att korta listan av vi-
seringspliktiga länder.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om en flexiblare lagstiftning i Sverige och
EU när det gäller anhöriginvandring.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om en översyn av de bedömningsunderlag
som Migrationsverket och Utlänningsnämnden använder sig av
i asylprocessen.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om gömda flyktingar.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att verka för att medborgare i nya EU-
länder omedelbart skall omfattas av den fria rörligheten.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att liberalisera reglerna för arbets-
kraftsinvandring.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att tillsätta en utredning som klarlägger
behoven av sådana förändringar i regelverket som möjliggör
en mer omfattande arbetskraftsinvandring.
2001/02:Sf244 av Per Bill m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att möjliggöra en svensk motsvarig-
het till Green Card.
2001/02:Sf246 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
genomgripande utvärdering av vår flykting- och invandrings-
politik genomförs.
2001/02:Sf248 av Rigmor Stenmark (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om antal flyktingar i förhållande till den ort
förläggningen är belägen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökad personaltäthet på förläggningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om informationsansvar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om snabbare handläggningstider.
2001/02:Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att verka för humanare visumregler och att
inte utöka transportörsansvaret med bötesstraff.
5. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att en bortre
tidsgräns för beslut om asyl skall ske inom tolv månader från
ansökningsdagen.
6. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av könsbe-
stämmelsen i utlänningslagen (1989:529) i enlighet med vad
som anförs i motionen.
7. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att förtydliga
utlänningslagstiftningen så att den innehåller särskilda rättig-
heter för barn.
8. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att ensamma
asylsökande barn skall anmälas till utredning enligt social-
tjänstlagen.
9. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att socialtjänsten
skall vara ansvarig för ensamma asylsökande flyktingbarns bo-
ende.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om ökad arbetskraftsinvandring.
2001/02:Sf259 av Caroline Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs
om förtydligande lagstiftning till skydd för utländska kvinnor i
Sverige.
2001/02:Sf263 av Christel Anderberg (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av tillämpningen av de regler som har betydelse för EU-
medborgares rätt till fri rörlighet.
2001/02:Sf266 av Karin Wegestål och Bengt Silfverstrand (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de svenska reglerna för turistvisum bör
ses över så att etablerade invandrade familjer får ta emot besö-
kande anhöriga i det nya hemlandet. Särskilt bör man se över
reglerna så att ingen befolkningsgrupp diskrimineras i förhål-
lande till jämförbara grupper.
2001/02:Sf271 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, v, kd, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i motionen om barns rättigheter när det gäller fa-
miljeåterförening.
2001/02:Sf277 av Magnus Jacobsson (kd):
1. Riksdagen beslutar ta bort visumkravet för ryska medborga-
re.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att uppehållstillståndsgivande för
medborgare i grannländer kring Östersjön maximalt skall ta en
månad att bereda.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om införandet av ett Green Card.
2001/02:Sf279 av Ola Karlsson och Ingvar Eriksson (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utvisningsbeslut skall verkställas efter
det att de sammanlagda fängelsestraffen har avtjänats.
2001/02:Sf292 av Lars Lindblad m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förändrad tillämpning av reglerna för
homo- och bisexuellas möjligheter att få asyl i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Genèvekonventionens asylregler också skall tillämpas på den
som är förföljd i sitt hemland på grund av sin homo- eller bi-
sexualitet.
2001/02:Sf295 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan
ändring i utlänningslagen att utvisning av kvinnor som miss-
handlats av sin man under prövotiden för permanent uppe-
hållstillstånd förhindras.
2. Riksdagen beslutar om att upphäva 3 kap. 3 § 3 utlän-
ningslagen.

2001/02:Sf296 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
2. Riksdagen beslutar om sådan ändring av utlänningslagen att
den som väntat mer än 18 månader på ett lagakraftvunnet av-
lägsnandebeslut skall beviljas permanent uppehållstillstånd om
det inte finns synnerliga skäl som talar däremot.
6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning om behovet av en framtida arbetskraftsinvandring
och hur denna lämpligen bör regleras.
2001/02:Sf318 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tidsgräns för verkställighet av utvisnings-
beslut.
2001/02:Sf319 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den första intervjun vid asylansökan.
2001/02:Sf325 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att förenkla för dem som vill in-
vandra till Sverige i stället för att skuldbelägga kvinnor genom
att moralisera över och ställa krav på att de skall föda barn.
2001/02:Sf326 av Tasso Stafilidis och Charlotta L Bjälkebring
(v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det skall krävas särskilda skäl att inte
bevilja uppehållstillstånd till nära anhörig utöver ma-
ka/make/barn.
2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om fri arbetskraftsinvandring.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om arbets- och uppehållstillstånd för
alla utländska studenter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att möjliggöra en svensk motsvarig-
het till Green Card.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om en humanare praxis av flyktinglag-
stiftningen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att verka för ett upphävande av
Schengenavtalets transportörsansvar och i väntan på det upp-
häva böterna för de företag som bryter mot reglerna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om kortare handläggningstider med en
maximal gräns på sex månader, varefter asylsökande som sam-
arbetat med myndigheterna bör beviljas uppehållstillstånd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att möjliggöra för flyktingar att
kvalificera sig som arbetsinvandrare.
2001/02:Sf335 av Johnny Gylling (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om längre arbetstillstånd än 90 dagar.
2001/02:Sf353 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra en ändring i utlänningslagen så att
förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet
ger flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inte verkställa avvisningar av asylsö-
kande som sökt skydd med anledning av förföljelse på grund
av kön, sexuell läggning eller könsidentitet medan en översyn
av lagstiftningen och dess tillämpning pågår.
2001/02:Sf357 av Anna Kinberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om en generell flyktingamnesti under
en begränsad tidsperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om uppehållstillstånd för alla som vän-
tat minst sex månader på att få sin asylansökan behandlad.
2001/02:Sf362 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att synliggöra den utsatthet
som förekommer i samband med skenäktenskap.
2001/02:Sf364 av Per Bill m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om transportörsansvar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om böter för brott mot transportörsansvar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att EG-direktivet om transportörsansvar
bör bli föremål för omförhandling.

2001/02:Sf365 av Magda Ayoub (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en lagstiftning utarbetas som på ett
bättre sätt tillvaratar barnets bästa när det gäller utvisnings-
dömda föräldrar.
2001/02:Sf371 av Gunnar Axén m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att bevilja utländska studenter per-
manenta uppehållstillstånd efter avlagd examen.
2001/02:Sf373 av Agneta Brendt m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om besöksvisitering vid släktbesök för den
som tidigare fått avslag på asylansökan i EU-land.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om myndighetsansvar i samband med
transportörsansvaret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om icke polisiära åtgärder för att hindra
människosmuggling.
2001/02:Sf394 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om beredskap för en massflyktssitua-
tion.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring angående humanitärt visum i enlighet med vad som anförs
i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att flyktingpolitiken skall underställas
kravet om barnens bästa, enligt FN:s barnkonvention.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
alla gömda barn ges amnesti.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
asylsökande barn får tillgång till terapeutisk vård oavsett om
de får uppehållstillstånd eller ej.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
se över asylprocessen och mottagandet för de ensamkomman-
de barnen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
de ensamkommande barnen i stället för tillfälligt uppehållstill-
stånd direkt beviljas permanent uppehållstillstånd.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
största skyndsamhet skall prägla handläggningstiden för en-
samkommande barn.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att uppmärksamma berörda myndigheter
på att förföljelse på grund av kön skall vara tillräckligt skäl för
asyl.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om uppehållstillstånd på grund av anknyt-
ning.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att uppmärksamma berörda myndigheter
på att förföljelse på grund av homosexualitet skall vara till-
räckligt skäl för asyl.
20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring om en bortre gräns vad det gäller förvar.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om stor restriktivitet vad det gäller förvar.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om behovet av tolk.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om besöksvisum.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om god man vid avvisning.
25. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring om en definition angående tortyr.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om totalförbud mot att återsända någon till
ett land där denne riskerar att utsättas för tortyr.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att underlätta för arbetskraftsinvandring.
2001/02:Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om påkallande av nya förhandlingar om
transportörsansvarsdirektivet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om otillräckliga garantier för att ett tredjeland
skall anses säkert.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rätten till tolk i samband med asylutred-
ningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillgång till all information i ärendet för
överprövningsinstansen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förvar av asylsökande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla EU-instrument bör stå i samklang
med internationell rätt och internationella normer.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utmönstrande av begreppet säkert ur-
sprungsland.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om rätten att stanna kvar i landet medan ett
överklagande prövas.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om förslaget att asylsökande med familj
skall ha tillgång till sjukvård och psykologisk hjälp och om
särskilt stöd till våldtäktsoffer och offer för genusrelaterat våld.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om omarbetande av reglerna om asylsökan-
des rörelsefrihet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om indragning av ekonomiskt stöd till
asylsökande på blotta misstankar att vederbörande utgör en sä-
kerhetsrisk eller om det finns grundad anledning att tro att han
eller hon är exkluderad från flyktingkonventionen enligt artikel
1F.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om krav på djupgående förändringar i direk-
tivförslaget om rätt till familjeåterförening.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om vilken linje regeringen bör föra i för-
handlingarna om förslaget till förordning för att ersätta Dub-
linkonventionen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om direktivförslaget om miniminormer för
när medborgare i tredjeländer skall betraktas som flyktingar
eller eljest i behov av internationellt skydd.
2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att snarast utarbeta en gemensam
definition av flyktingbegreppet inom EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om transportörsansvaret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att visumkravet inte skall vara ett instru-
ment för att hålla asylsökande ute.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om olika rutiner och praxis vid svenska am-
bassader avseende besöksvisum och ansökningsförfarandet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en regelförenkling avseende referensblan-
ketten för besöksvisum.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjlighet att få rättshjälp i Dublinärende.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Dublinkonventionen och principen om
non-refoulement.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lista över säkra tredje länder ej skall
upprättas och att särskilda krav skall uppställas på avvisningar
till s.k. säkra tredje länder.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att tillämpningen av 2 kap. 4 § första
stycket 5 utlänningslagen om humanitära skäl bör ses över.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att kompetensen vid invandringsmyn-
digheterna om homosexuella och beslutsunderlaget om situa-
tionen i hemländerna för homosexuella respektive kvinnor
måste ses över och åtgärdas.
14. Riksdagen begär att regeringen ser över tillämpningen av 3
kap. 3 § tredje stycket utlänningslagen "på grund av sitt kön
eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljel-
se", i enlighet med vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att utvisning- och avvisningsbeslut som
leder till familjesplittring skall inhiberas.
16. Riksdagen beslutar återinföra "sista-länken"-
bestämmelsen, i enlighet med vad som anförs i motionen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om reglerna för anhöriginvandring.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring av 2 kap. 4 e tredje stycket utlänningslagen, i enlighet med
vad som anförs i motionen.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om de anknytningsärenden som prövas för
uppskjuten invandringsprövning.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att undantag från huvudprincipen, om att
uppehållstillstånd skall beviljas före inresa, skall göras när ut-
länningen har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar
barn eller om sökanden med all sannolikhet skall få sin ansö-
kan beviljad.
21. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
tidsgräns avseende verkställighetshinder för utvisningsbeslut.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om psykologers och kuratorers intyg.
23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en
permanent verksamhet med jourbiträden, i enlighet med vad
som anförs i motionen.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om medborgarvittnen och anlitandet av
auktoriserade tolkar av samma kön.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att barnperspektivet saknas vid avvisning
och utvisning.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om de asylsökande barnens rätt att höras.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om vikten av att skapa regelverk för det
uppdrag god man utför åt ensamma flyktingbarn.
2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att verka för en konsekvent europeisk
flyktingpolitik baserad på flyktingars rättigheter, internationell
solidaritet och full respekt för internationella åtaganden.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att inom EU verka för en mindre restrik-
tiv visumpolitik.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att öka inslaget av finansiell solidaritet i
EU:s flyktingpolitik.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att hjälpa kandidatländerna att bygga upp
system och kapacitet för att ta emot och hantera asylsökande.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om EU-medborgares rätt att söka asyl.
2001/02:K429 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utlänningslagstiftningen bör omarbetas
om det visar sig att den på grund av t.ex. kopplingen till av-
saknad av de materiella skyddsreglerna, eller annat, strider mot
Europakonventionen.
2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om flyktingstatus till de kvinnor som trans-
porterats hit för sexuell exploatering.
2001/02:Ju236 av Ulla-Britt Hagström och Margareta Viklund
(kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att "trafficking-offer" ges tillfälliga uppe-
hållstillstånd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att "trafficking-offer" aldrig sänds tillbaka
till hemlandet utan uppföljning, skydd och stöd.
2001/02:Ju267 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vikten av att de utsatta kvinnorna får tillfälliga uppehållstill-
stånd för att säkerställa att offren kan vittna om smugglarnas
brottsliga handlingar.

2001/02:Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström
(kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av utlänningslagen.
2001/02:Ju391 av Alice Åström m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
översyn av tillämpningen av reglerna om utvisning på grund av
brott skall göras i enlighet med vad i motionen anförs.
2001/02:Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen
anförs om att ge Migrationsverket rätt att i polisregistret kon-
trollera män som "importerar" kvinnor till Sverige.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen
anförs om specialkompetens hos personal som skall handlägga
utvisningsärenden av "importerade" kvinnor, vilka trots an-
mälan om misshandel utsätts för utvisningshot.
2001/02:Ju449 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om ändrade regler om utvisning på grund av
brott.
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om den svenska flyktingpolitiken rörande
förföljda homosexuella, bisexuella och transpersoner.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om ett tilläggsprotokoll till Genèvekonven-
tionen.
2001/02:U270 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v, s,
m, kd, c, fp, mp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
händelserna i Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig för-
sämring när det gäller mänskliga rättigheter och att regeringen
beaktar detta när det gäller behandlingen av iranska flyktingars
möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.
2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om en gemensam och humanare flyktingpo-
litik.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att listan över viseringspliktiga länder
skall kortas.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att EU:s flyktingpolitik skall baseras på
humanitet och gemensam ansvarsfördelning.
2001/02:U347 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av FN:s flyktingkonvention.
2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om temporära uppehållstillstånd och riktat
stöd till de genom trafficking utsatta kvinnorna.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att asylpolitiken utvidgas så att hot om
könsstympning utgör skäl för att erhålla flyktingstatus.
2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om flyktingbarnens situation.
2001/02:Ub546 av Bo Lundgren m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utländska studenters möjlighet att få ar-
betstillstånd.
2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):
28. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till änd-
ring av 2 kap. 4  e § tredje stycket utlänningslagen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att uppehållstillstånd skall nekas i det
fall referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller över-
grepp mot tidigare sambo eller maka/make.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att utdrag ur brottsregistret avseende
brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken samt meddelande om be-
söksförbud alltid skall inhämtas.
2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om behovet av ändrad lagstiftning för
att skydda utländska kvinnor som gifter sig med svenska män.
2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om förbättringar av introduktionen under
asylprocessen.
2001/02:A319 av Anna Åkerhielm och Karin Enström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om temporära arbetstillstånd för asylsö-
kande i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hinder för rörlighet av arbetskraft i Öre-
sundsregionen vad gäller medborgarskap.

Bilaga 2
Offentlig utfrågning om flyktingpolitiken
Datum: tisdagen den 20 november 2001
Tid: 10.00-13.30
Lokal: andrakammarsalen
Program:
Inledning
Socialförsäkringsutskottets ordförande Berit Andnor
Flykting- och migrationssituationen i Europa
Jonas Widgren, chef för International Centre for Migration
Policy Development, ICMPD
Carl Söderbergh, generalsekreterare, Svenska Amnesty
Gun-Britt Andersson, statssekreterare, Utrikesdepartemen-
tet
Asylprocessen i Sverige
Lena Häll Eriksson, generaldirektör, Migrationsverket
Håkan Sandesjö, ställföreträdande generaldirektör, Utlän-
ningsnämnden
Anders Sundquist, kanslichef, Rådgivningsbyrån för
asylsökande och flyktingar
Dessutom var ett antal myndigheter och organisationer inbjud-
na för att svara på eventuella frågor.
Inledning
Berit Andnor (s), ordförande: Då vill jag hälsa er välkomna till
socialförsäkringsutskottets utfrågning om asyl- och migra-
tionspolitiken. Jag vill rikta ett särskilt välkommen till de in-
bjudna talarna och gästerna, som vi har med oss här i dag.
Socialförsäkringsutskottet är ju det utskott i riksdagen som
är ansvarigt för asyl- och migrationspolitiken. Det finns en
gemensam uppfattning över alla partigränser i Sveriges riksdag
om att vi ska ha en human, öppen, rättssäker och ansvarsfull
asyl- och migrationspolitik. Det här är ett område som är
mycket viktigt men samtidigt också känsligt. Anledningen till
det är att det rör enskilda individer, individer som söker sig till
vårt land för att få skydd mot förföljelse. Många har mycket
svåra upplevelser bakom sig och är i en mycket utsatt situation.
Det är en utsatthet som många av oss kanske har svårt att rik-
tigt föreställa sig. Därför är det en mycket prioriterad uppgift
för socialförsäkringsutskottet att noga följa hur dessa utsatta
människor tas emot i vårt land. Asyl- och migrationspolitiken
är också ett område som just nu är mitt uppe i ett mycket stort
gemensamt harmoniseringsarbete inom den europeiska unio-
nen. Det handlar där mycket om att skapa gemensamma mini-
minivåer inom olika områden, men det handlar också om att
diskutera ansvarsfördelning mellan de olika medlemsländerna.
Syftet med den utfrågning som vi ska ha i dag är att vi så
allsidigt som möjligt ska försöka belysa den faktiska situatio-
nen när det gäller asyl- och migrationspolitiken. Jag hoppas att
vi gemensamt ska kunna försöka belysa denna situation utifrån
olika perspektiv, utifrån olika uppfattningar om hur situationen
är.
Jag vill hälsa er mycket välkomna till denna utfrågning.
Sedan har jag några rent praktiska förhållningsorder innan
vi startar. Ni som sitter här och är särskilt inbjudna att delta har
möjlighet att begära ordet. Framför allt handlar det naturligtvis
om att utskottets ledamöter ska ha möjlighet att ställa frågor,
men ni är också välkomna. Ni har alla en mikrofon. Det finns
en liten knapp framför er att trycka på, och ni begär ordet på
helt vanligt sätt. Tänk också på att inte gå för nära mikrofoner-
na, så att vi kan höra bra.
Det här sänds direkt i svensk TV, och allt som sägs kommer
att tas upp stenografiskt av våra stenografer som sitter här.
Mycket välkomna ska ni vara. Vi går direkt in på den dag-
ordning som vi har för dagens utfrågning.
Först vill jag hälsa Jonas Widgren välkommen. Han är se-
dan 1993 chef för International Centre for Migration Policy
Development. Det är ett fristående institut som finns i Wien,
och det institutet är framför allt verksamt inom det migrations-
politiska området. Det handlar om frågor som naturligtvis är av
gemensamt intresse för Västeuropa och Central- och Östeuro-
pa.
Jonas Widgren har tidigare arbetat inom Regeringskansliet
med just dessa frågor och har också varit statssekreterare.
Du är mycket välkommen hit till oss, Jonas. Ordet är ditt!
Varsågod!
Flykting- och migrationssituationen i Europa
Jonas Widgren: Tack så mycket!
Fru ordförande, ärade ledamöter! Jag har alltså blivit ombedd
att göra en allmän överblick av flykting- och migrationssitua-
tionen i världen och särskilt i Europa och att sammanfatta någ-
ra lärdomar och utmaningar som har relevans för utformningen
av den svenska politiken.
Under de senaste 35 åren har invandringen hit och den
svenska invandrar- och flyktingpolitiken genomgått stora för-
ändringar, men långt större förändringar har skett i Sveriges
omvärld vad gäller faktorer som ger upphov till eller kan bidra
till att reglera befolkningsomflyttningar mellan länder.
Den årliga invandringen till Sverige av utländska medbor-
gare med rätt att bosätta sig här, och av asylsökande, motsvarar
ungefär 7 % av invandringen av motsvarande kategorier i EU.
I EU-området bor ungefär 17 % av alla de 150 miljoner flyk-
tingar och invandrare som finns i hela världen. Antalet flyk-
tingar och invandrare i världen, dvs. människor bosatta utanför
sitt medborgarskapsland, har ökat med 30 miljoner sedan
1990, och en rad faktorer som jag avser att senare återkomma
till kan komma att leda till en väsentlig ökning av befolknings-
omflyttningarna under de kommande 50 åren. Redan i dag sva-
rar bosatta invandrare för mer än 15 % av befolkningen i totalt
50 länder, och det internationella befolkningsutbytet kommer
under de närmaste årtiondena att i sig bli en betydande global
förändringsfaktor med en enorm utvecklingspotential. Det är
givet att bedömningar om den svenska migrations- och flyk-
tingpolitikens framtida inriktning måste grundas på en realis-
tisk analys av trender i omvärlden.
Låt oss först göra en kort utblick över flyktingsituationen.
När UNHCR etablerades i början av 1950-talet bodde 2,5 mil-
jarder människor på jorden mot 6 i dag. Organisationens upp-
gifter vidgades allteftersom, och antalet flyktingar under
UNHCR:s ansvar ökade från 12 miljoner i mitten av 1980-talet
till ca 22 miljoner i dag, med tyngdpunkt i Afrika och Asien.
Men ökningen är självfallet inte konstant utan sammanhänger
med utvecklingen i riktning mot fred eller krig i de olika kris-
härdarna och med återvandringsmöjligheter.
Krigen i Bosnien-Hercegovina och i storasjöområdet i Afri-
ka under första hälften av 1990-talet ledde till en kraftig ex-
pansion av UNHCR. Det gällde dess uppgifter och personalen,
som ökade från ca 1 800 i slutet av 80-talet till mer än 5 000 i
slutet av 90-talet. Vad gäller omsorgen om internflyktingar har
det under senare år förts en debatt på FN-nivå om hur samord-
ningen av insatserna mellan FN-organen ska förbättras.
UNHCR sköter för närvarande enligt ad hoc-beslut omsorgen
för nära 7 miljoner internflyktingar i länder som t.ex. Eritrea,
Afghanistan och Sri Lanka.
Under de senaste 15 åren har ett intensivt utvecklingsarbete
bedrivits på FN-nivå, vari Sverige har deltagit synnerligen ak-
tivt, i syfte att bättre integrera UNHCR:s arbete med att finna
varaktiga lösningar på flyktingproblemen med övriga berörda
FN-organ. Samtidigt har FN:s konfliktförebyggande aktiviteter
utvecklats väsentligt, och sambanden mellan befolkningsut-
veckling, kvinnans ställning, ekologiska förändringar, fattig-
domsbekämpning och andra avgörande globala utvecklingsfrå-
gor har förstärkts. När jag började arbeta hos UNHCR 1987
fanns det ingen koppling alls mellan organisationens verksam-
het som sådan och FN:s övergripande flyktförebyggande verk-
samhet. I dag är situationen helt annorlunda. UNHCR är en
aktiv partner i all sådan övergripande flyktförebyggande verk-
samhet, tillsammans med alla andra berörda FN-organ, med
OSSE och med EU.
Det finns skäl att understryka detta nu när UNHCR med den
nye flyktingkommissarien Lubbers befinner sig mitt i en ge-
nomgripande reformprocess som syftar till att definiera
UNHCR:s kärnverksamhet och som också har lett till vissa
nödvändiga nedskärningar av verksamheten i syfte att man till-
sammans med givarländerna ska uppnå full finansiering. För
att tala i klartext innebär den pågående reformprocessen en
förstärkning och inte en försvagning av FN:s flyktingverksam-
het. Den s.k. globala konsultationsprocess som UNHCR bedri-
ver sedan ett år, kulminerande i högnivåmötet i Genève i mit-
ten av december, kommer att leda till ett starkt bekräftande och
inte till en nivellering av UNHCR:s ursprungliga skyddsman-
dat på grundval av Genèvekonventionen och också till ett star-
kare och moderniserat UNHCR, bättre ägnat att ge skydd åt
dem som behöver internationellt skydd för att den egna staten
inte erbjuder ett sådant skydd. Det är vad den internationella
flyktingrätten handlar om.
Men merparten av flyktingarna i världen stannar i hemregi-
onen. Trots alla de globala utvecklingstendenser som entydigt
pekar i riktning mot en kraftig ökning av befolkningsomflytt-
ningarna i världen under de närmaste tio åren kommer ingen
grundläggande förändring att ske vad gäller detta sakförhållan-
de. De fattiga kan inte lämna. Så mycket som en femtedel av
världsbefolkningen lever på mindre än en dollar om dagen,
44 % av dem i Sydasien. En dollar om dagen räcker inte till de
20 000 som människosmugglaren begär för en resa till nord.
Det är kanske 90 % av världsbefolkningen, även under de
kommande årtiondena, som aldrig kommer att korsa en gräns.
Och eftersom 85 % av människorna på jorden lever i utveck-
lingsländer kommer de få som korsar en gräns på sin höjd att
besöka grannländer. De 150 miljoner som bor utanför sitt
hemland motsvarar endast 2,5 % av världsbefolkningen. Deras
antal ökar med ungefär 3 miljoner per år. Hälften befinner sig i
OECD-staterna. Varje år tar dessa stater, dvs. främst Nordame-
rika och Västeuropa, i ordnade former in ungefär 2-3 miljoner
nya invandrare. Därtill kommer uppskattningsvis ungefär 1,5
miljoner som årligen invandrar till OECD-området, osedda och
illegalt, över den "gröna" eller den "blåa" gränsen.
Under de senaste åren har en hel del skrivits om migra-
tionstryck och om risken för en kraftig ökning av den oregle-
rade invandringen till de nordliga industristaterna. Särskilt ef-
ter det avgörande skiftet i världssystemet, som inträdde i och
med Sovjetunionens sönderfall, som innebar att en stor del av
världens befolkning som tidigare varit innesluten i kommunis-
tiska kontrollsystem fick rätt att utvandra, kom hotande globala
migrationsperspektiv att föras ända upp på dagordningen för
G7 och Nato. Bedömningarna därefter har reviderats. Födel-
setalen i utvecklingsländerna har fallit oväntat snabbt och lig-
ger nu på något mindre än tre barn per kvinna. Det är hälften
av 1970 års fertilitetsnivå, enligt FN:s befolkningsfonds se-
naste rapport. Så vi talar numera kanske om en maximal
världsbefolkning om 9-10 miljarder och inte om 14-15, som
för tio år sedan.
Å ena sidan är en tredjedel av den arbetsföra befolkningen i
utvecklingsländerna undersysselsatt, bor redan i dag hälften av
världsbefolkningen i stadsområden, flyttar 200 000 unga per
dag till storstäderna i utvecklingsländerna och tillförsäkrar
globaliseringen en kraftigt ökad tillgång till information, kon-
takter och snabba och billiga kommunikationer.
Å andra sidan är kanske avgörande långsiktiga förändringar
i gång när det gäller världshandeln och det ekonomiska utby-
tet, på samma sätt som vad gäller födelsetalen. De flesta ut-
vecklingsekonomer är överens om att det avgörande för ut-
vecklingsländerna är att de kan sälja sina produkter på världs-
marknaden och skapa ett samhällssystem som attraherar in-
vesteringar. Det nyligen avslutade världshandelsmötet i Qatar
ledde till vissa öppningar. Om utvecklingsländerna får ökat
marknadstillträde för sina exportprodukter, framför allt från
jordbruket, och om OECD-länderna, som nu ger ut 365 miljar-
der dollar per år i jordbrukssubventioner, vilket är sex gånger
mer än det samlade årliga OECD-biståndet, minskar sina höga
tullmurar skapas jobb för den miljard överflödiga bönder i u-
länderna som under alla omständigheter kommer att tvingas till
intern migration till storstäderna under de kommande 15-30
åren. Om alla OECD-länder beslutade att genomföra sitt gamla
åtagande om 0,7 % av BNP till u-hjälpen skulle det ge ett till-
skott till biståndet på 100 miljarder dollar. Drivkraften bakom
migration är för flyktingar säkerhet till liv och lem och för de
andra ekonomisk säkerhet. De utvandrar för att tjäna ihop be-
tydligt mer pengar än de 20 000 dollar som flyktingsmugglaren
kostar. Totalt uppgår per år remitteringarna hem till ca 80 mil-
jarder dollar, biståndet till 50 miljarder, direktinvesteringarna
av privata företag i de typiska utvandringsländerna till ungefär
lika mycket och smugglarinkomsterna till kanske 15 miljarder.
Om den ekonomiska kraften i remitteringarna, som i många
länder i dag är det viktigaste kapitalflödet utifrån, inte ersätts
av minskad handelsprotektionism, ökat bistånd, skuldavskriv-
ning, ett gott ledarskap i utvecklingsländerna och mycket annat
kommer tendensen i riktning mot syd-nord- och öst-väst-
migration att bestå. Ökat bistånd och mindre handelsprotektio-
nism ska självfallet genomföras under alla omständigheter för
allas bästa, men det skadar inte att även understryka de poten-
tiella migrationspolitiska konsekvenserna.
Det här, fru ordförande, leder mig över till Europa och till
den debatt som plötsligen inleddes under våren förra året: Kan-
ske Europa i stället för att söka begränsa invandringen, som
man gjort sedan 1975, skulle öka den för att uppnå en bättre
balans mellan den hastigt ökande åldrande delen av befolk-
ningen och den krympande arbetande delen. Bakgrunden var
dels det dåvarande spinnet i den europeiska ekonomin, som
skapade brist på datatekniker, dels offentliggörandet av en
chockerande FN-rapport om befolkningsklyftan i världen. EU-
kommissionären Vitorinos ambitioner att gestalta den framtida
europeiska invandringspolitiken i en mer hoppfull och framåt-
strävande belysning bidrog också.
FN-rapporten chockerade, eftersom den indirekt pläderade
för en kraftigt ökad invandring, om Europa så finner nödvän-
digt i ett egenintresse. Om relationen mellan den arbetande och
den åldrande befolkningen i EU ska kunna hållas konstant de
närmaste 50 åren måste den nuvarande årliga invandringen på
1 miljon ökas till 13, sades det i FN-rapporten, så att pensions-
systemen inte bryter samman och EU även fortsättningsvis har
livskraft. Men om målet bara är att hålla den arbetande befolk-
ningen lika stor som i dag måste den nuvarande invandringen
endast tredubblas.
Det här paradigmskiftet i debatten var självfallet befriande
men gav också upphov till en viss förvirring. Eftersom en ökad
invandring tydligen var nödvändig för vår ekonomiska över-
levnad undrade man vad som då skulle ske med flyktingrätten
och asylprövningen. Blir den överflödig? Skulle en ökad in-
vandring innebära en minskad marknad för människosmuggla-
re? Skulle en ökad ordnad invandring inte innebära ett hot mot
de för närvarande 10 miljonerna arbetslösa i EU? Och kommer
kvinnornas förvärvsintensitet att förbli vid nuvarande 50 % i
stället för de eftersträvade 60?
Nu har debattdammet lagt sig. Vad som är i vardande är ett
enhetligt EU-system för invandrings- och flyktingpolitik, base-
rat på Amsterdamfördragets lista över de byggstenar som
måste vara på plats i maj 2004 och på besluten från 1999 års
toppmöte i Tammerfors.
Det är värt att notera att den stora ministerkonferens som
ägde rum i Bryssel i oktober om en aktiv invandringspolitik, en
månad efter terroristattackerna i New York och Washington,
inte avvek från grundfrågan, nämligen att Europa långsiktigt
måste öppna sig för en ökad invandring. Men självfallet har
terroristattackerna lett till en uppstramning av visumpolitiken
även i Europa och till andra nödvändiga kontrollåtgärder,
somliga av dem i transatlantiskt samarbete.
Jag är nu framme vid min sammanfattning, fru ordförande.
Som utskottsledamöterna är mycket väl medvetna om
kommer det i Amsterdamfördraget angivna systemet att base-
ras på gemensamma regler för familjeåterförening, invandring
av arbetskraft etc. Medan kommissionens alla förslag för hela
detta regelverk för en gemensam invandringsreglering ännu
inte ligger på bordet ligger nästan alla förslag om en gemen-
sam flyktingpolitik färdiga för behandling av medlemsländer-
na. Vad gäller några av byggstenarna har regeringarna redan
fattat beslut. Andra byggstenar, som beviljande av flyk-
tingstatus, miniminormer för mottagande, den nya versionen
av Dublinkonventionen etc., är fortfarande under behandling.
Och mycket annat är att vänta.
Även om förhandlingarna om detta samlade europeiska
flyktingpaket kommer att bli segdragna och långvariga börjar
konturerna skönjas. Och även om det inte är fullständigt på
plats 2004 utan kanske 2005 eller 2007 kommer de europeiska
länderna att kunna vara stolta över denna kraftsamling som ger
ett ökat flyktingskydd. När asylkrisen var som mest akut i
början av 1990-talet med ett asylintag på 700 000 när det var
som störst, varav endast en femtedel var skyddsbehövande,
genomgick också de europeiska staterna en identitetskris. De
beskylldes för att förvanska den internationella flyktingrätt
som de själva tidigare hade skapat.
Siffrorna gick sedan ned till 250 000. Men erkännandepro-
centen vad gäller konventionsflyktingar gick upp. Mer än
250 000 konventionsflyktingar har erkänts inom EU sedan
asylkrisens avmattning år 1993. Därtill har 700 000 fått tempo-
rärt skydd. Alternativa skyddsformer, kompletterande Genève-
konventionen, och accepterandet av icke-statlig förföljelse som
skyddsgrund vinner insteg i EU-akin och i nationell lagstift-
ning. Och även om flyktingkommissarien Lubbers klagar på
det finansiella stödet från EU svarar EU och dess medlemssta-
ter för hela 40 % av UNHCR:s årsbudget.
Fru ordförande! Tiden medger inte ytterligare redovisning.
Men ur ett europeiskt perspektiv hävdar jag att frågan om en
hårdnande flyktingpolitik är fel ställd. Nya omständigheter och
nya globala utvecklingstendenser ställer krav på nya lösningar.
Och de europeiska länderna har under senare år återtagit sin
ledarposition vad gäller utvecklingen av flyktingrätten och
dess tillämpning.
Ordföranden: Tack för det! Då lämnar jag ordet till utskottets
ledamöter för synpunkter och frågor till Jonas Widgren. Ordet
går först till Maud Björnemalm. Varsågod!
Maud Björnemalm (s): Tack, fru ordförande! Jonas har nästan
redan svarat på frågan. Men jag ska vända till den lite grann:
Måste man inte, när det kommer en gemensam flyktingpolitik i
EU eller något senare, diskutera någon form av gemensam ar-
betskraftsinvandring?
Jonas Widgren: Som jag sade hänger alla de här frågorna ihop.
Det handlar om totalintaget och om flyktingrättens och flyk-
tingpolitikens del i inflödet till Europa. Vad som är klart efter
den lite förvirrade debatten tidigare i år är att flyktingpolitiken
och asylrätten självfallet står på egna ben och att detta består,
men min egen grunduppfattning är - det är relativt radikalt -
att vi inte kan undgå att inom en tio år tre-, fyrdubbla totalin-
vandringen till Västeuropa.
Ulla Hoffmann (v): Fru ordförande! Jag delar uppfattningen att
det är viktigt att skilja på invandringspolitik och flyktingpoli-
tik. Jag delar dock inte riktigt uppfattningen att flyktingpoliti-
ken inte skulle ha hårdnat i Sverige och inom EU-länderna de
senaste åren. Jag skulle därför vilja höra vad Jonas Widgren
har för synpunkter på t.ex. hur Schengenavtalet och byggandet
av det som populärt kallas murar runt EU har påverkat möjlig-
heterna för en flykting att ta sig till Sverige. Vad finns det för
lagliga möjligheter för en flykting att ta sig till Sverige i dag,
utan att använda sig av flyktingsmuggling, när vi har trans-
portörsansvar, när vi har hela Schengenavtalet osv.?
Jonas Widgren: Det här erinrar mig om debatter som jag dag-
ligdags var inblandad i för 15 år sedan när jag hade Gun-Britt
Anderssons utomordentligt svåra jobb.
Egentligen är ingenting förändrat. Jag försökte säga att nya
omständigheter och globala utvecklingstendenser ställer krav
på nya lösningar.
Schengensamarbetet är till för att bidra till en gemensam
stor marknad och ett fritt utrymme för 25 eller kanske 35 -
vem vet? - länder i en framtid där man rör sig fritt. De är då
säkra länder som inte är flyktingalstrande. Det kommer alltid
att finnas en konflikt mellan kontroll och tillflyktsvägar. Det
här är en debatt som förs i alla länder, och den kommer att fö-
ras i Sverige fortsättningsvis under en lång tid. Men det hand-
lar som alltid i politik om avvägningar.
Matz Hammarström (mp): Jag skulle vilja ställa en fråga till
Jonas Widgren.
Maj-Inger Klingvall, nyss avhoppad ansvarig minister, häv-
dar envetet att alla kan söka asyl vid EU:s gemensamma gräns
trots att fakta visar på motsatsen. Vid den polsk-tyska gränsen
t.ex. avvisas asylsökande omedelbart. Genom den politiken
menar jag att EU har ett stort ansvar både för flyktingsmugg-
ling och för att människor som behöver skydd tvingas att ille-
galt ta sig in i och leva i EU. Jag tycker därför att man starkt
kan ifrågasätta om Sverige och övriga EU-länder lever upp till
Genèvekonventionen. Min fråga är om Jonas Widgren anser att
alla har möjlighet att söka asyl vid gränsen och att Sverige le-
ver upp till Genèvekonventionen.
Jonas Widgren: Vad gäller grundfrågan om möjligheten att
söka asyl vid gränsen får det inte råda något som helst tvivel.
EU-länderna, och däribland i väldigt hög utsträckning Sverige,
arbetar intensivt när det gäller kandidatländerna och deras nya
reformerade gränskontrollsystem. Vi måste komma ihåg att
gränskontrollen i kandidatländerna för tio år sedan bara var till
för att skjuta på den egna befolkningen och hindra den från att
lämna militära system. Dessa länder är inbegripna i ett oerhört
intensivt reformarbete. De får inte bli medlemmar om de inte
kan säkra asylrätten. Det är självklart.
Johan Pehrson (fp): Fru ordförande! Jag skulle vilja fråga Jo-
nas Widgren om han inte är orolig för sitt instituts räkning över
att man på EU-nivå hela tiden når ganska långt när det gäller
administrativa åtgärder och hur man ska ratta den gemensam-
ma flyktingpolitiken rent administrativt. Man har Dublinkon-
vention. Man har Schengenkonvention. Man har transpor-
törsansvar. Man har hårda viseringsregler. Man har regler om
flyktingsmuggling, men det saknas ju helt gemensamma regler
om innehåll. Man koncentrerar sig så mycket på att stänga
gränserna, på att sluta sig och på att hålla ordning på det i
stället för att söka ett gemensamt innehåll. Tror Jonas Widgren
verkligen att det gemensamma innehållet kommer att komma
så tidigt som 2004?
Jonas Widgren: Nej, inte 2004. Det sade jag också. Jag tror att
det kommer senare, men det som har förbluffat mig är kraften
och hastigheten. Ni måste komma ihåg att 1991 vände sig
Tyskland i desperation till det luxemburgska ordförandeskapet
för att be EU - EG på den tiden - lösa Tysklands asylpolitiska
kris.
Det är klart att man ser något annorlunda på de här frågorna
när man sitter utanför de svenska gränserna och försöker blicka
europeiskt och kanske globalt. Jag menar vad jag säger. Jag är
förbluffad över takten i utvecklingen i EU. Man kommer till
Bryssel. Det talas om form mer än innehåll, men innehållet är
där. Det är något som tickar i europeisk asylrätt. Jag menar vad
jag säger när jag säger att ledarskapet har återtagits av de de-
mokratier som en gång skapade Genèvekonventionen. Detta
kommer att vara på plats. Det kommer att ske senare i några av
kandidatländerna. Det handlar om hela det här skyddssystemet,
som också innebär en ökad organiserad överföring av flykting-
ar mellan länder. Lösningarna måste sökas där människorna
bor i första hand. Det är ett system som kommer att fungera.
Det fylls med innehåll.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag undrar vad Jonas Widgren anser
att UNHCR inte har begripit i sin rapport där man kraftigt kri-
tiserar EU:s strängare flyktingpolitik. Allt färre lagliga sätt
finns att ta sig in, och man menar att människor mer eller
mindre tvingas till olagliga metoder. Vad är det som man inte
har fattat?
Jonas Widgren: Jag arbetade sex år i UNHCR. Då kunde det
vara si och så med förståelsen för vad som var på gång inom
EU. Det fanns då ingen förståelse för kraften hos parlamenten i
medlemsstaterna när det gällde att skapa ett europeiskt flyk-
tingskydd ovanpå Genèvekonventionen. Som jag sade ser
UNHCR nu sammanhangen, och jag tror - det är möjligt att
jag nu överträder mina befogenheter som inledningstalare - att
det i den svenska debatten fortfarande finns en tendens att be-
trakta flyktingpolitiken som en i första hand svensk angelä-
genhet och tillträdet till det svenska territoriet som den över-
gripande frågan. Den övergripande frågan är det som jag för-
sökte tala om, nämligen de globala lösningarna. Merparten av
flyktingarna dör på platsen. Det är bara stora förändringar när
det gäller de globala utvecklingsfrågorna som kan leda till var-
aktiga lösningar och färre flyktingar.
Gustaf von Essen (m): En kort fråga bara: Har Sverige en hår-
dare och mer inhuman asyl- och invandringspolitik än övriga
europeiska länder?
Jonas Widgren: Jag anser inte att det är jag som nödvändigtvis
ska ge betyg, särskilt inte i inledningen av en så viktig debatt.
Men jag sitter i Genève och i Wien och ser på Sverige som ett
rätt litet land som hade ett starkt ordförandeskap i EU. Sverige
för sammantaget en helhetsflyktingpolitik som är mer sam-
manvävd och mer övergripande och där alla byggstenar som
man nu försöker att få plats i EU är på plats, så svensk flyk-
tingpolitik har, enligt mig som sitter utanför Sverige, inte
hårdnat.
Birgitta Carlsson (c): Jag har också en kort fråga. Den handlar
om tiden som invandrare och flyktingar får vänta innan de får
besked om de får stanna eller inte. Just nu har vi i min kom-
mun haft ett fall där man väntat i 20 månader och trott att man
skulle få stanna. Är det acceptabelt att man får vänta så länge
innan man får besked?
Jonas Widgren: Det är definitivt inte acceptabelt. Det är en av
de stora ännu administrativt olösta frågorna, även från ett eu-
ropeiskt perspektiv. De förslag som nu kommit från kommis-
sionen om gemensamma regler för mottagande etc. har kommit
alldeles för sent, och det är alldeles för lite drivkraft, europe-
iskt sett, i arbetet med att förkorta väntetider. Här måste jag
säga att ett starkt frågetecken måste sättas för det gemensamma
handlandet mellan huvudstaterna när det gäller att bryta ned
handläggningstiderna och göra dem mycket, mycket kortare.
Ordföranden: Jag skulle vilja att vi går vidare i programmet.
Det finns möjlighet för de ytterligare ledamöter som har an-
mält sig för att ställa frågor att återkomma. Jag tackar Jonas
Widgren så länge.
Vi går nu vidare och lämnar ordet till Carl Söderbergh, som
är generalsekreterare i Svenska Amnesty. Du är välkommen.
Varsågod, ordet är ditt.
Carl Söderbergh: Fru ordförande, utskottets ledamöter! Jag
vill tacka er så hjärtligt för tillfället att medverka här i dag.
Vid Tammerforsmötet för två år sedan fastslog EU:s med-
lemsländer vikten av att Genèvekonventionen bör styra det
fortsatta arbetet med att skapa en harmoniserad asylprocess.
Men hur har harmoniseringen sett ut i verkligheten? När man
ser på de prioriteringar som EU-länderna har haft inom
Schengensamarbetet, t.ex. transportörsansvaret och andra sätt
att kontrollera de yttre gränserna, verkar Tammerforskonklu-
sionerna eka ihåligt. EU-länderna ser till att visumkraven höjs i
takt med en ökning av antalet asylsökande. När antalet ökar ser
vi att visumkraven blir desto strängare. Det här är inget nytt för
oss här i Sverige. Vi såg samma process gång på gång under
90-talet vad gäller t.ex. asylsökande från länder som Algeriet
och Colombia.
Under det senaste året har vi sett hur EU-länderna under det
svenska ordförandeskapet höjt böterna för de flygbolag och re-
derier som råkat ha passagerare som inte haft giltigt pass eller
visum.
Transportörsansvaret är fel på många sätt. Vi anser att det
under det svenska ordförandeskapet rådde bristande ledarskap
när det gällde att försöka motverka de förslag som väcktes för
att höja böterna. Transportörsansvaret lägger ett myndig-
hetsansvar på bolagens och rederiernas anställda, ett ansvar
som de varken har rätt till eller bakgrund och kompetens för att
utföra.
Under diskussionen varnade flera bolag, t.ex. British Air-
ways, för att de kommer att tvingas diskriminera utifrån kläd-
sel, utseende och språkförmåga. Vi har redan hört att det finns
informella riktlinjer för flygbolagen att titta på just dessa olika
kriterier för att försöka bedöma vem som får stiga ombord på
ett flygplan eller inte.
Även med det svenska undantaget, nämligen att ett bolag
inte bör bötfällas om individen i fråga får asyl, kommer man
inte undan just detta ögonblick då diskriminering kan ske.
Faktum är att i dag finns det väldigt få möjligheter, om ens
några, för asylsökande att ta sig legalt till EU-området. Para-
doxalt - och det här har vi sett i svensk praxis - riskerar
asylsökande, om de lyckas få ett giltigt pass och visum, att få
avslag just på denna grund. Detta kan alltså användas mot dem
som underminerande av trovärdigheten i själva ansökan.
I Amnesty International är vi också bekymrade över vissa
aspekter i förslaget till ett direktiv om en harmoniserad asyl-
procedur. Vissa kriterier, t.ex. inom området säkra tredje län-
der, går emot rådande internationella lagar. Definitionen för
uppenbart ogrundade ansökningar går längre eller är vidare i
sin omfattning än den som står i den relevanta konklusionen
från UNHCR:s exekutivkommitté.
Slutligen saknar vi en suspensiv effekt vid alla tillfällen då
ett avslag omprövas, dvs. en regel där verkställigheten avbryts
vid varje omprövning.
Vad gäller det gemensamma tidsbegränsade skyddet anser
Amnesty International att EU lyckades formulera en relativt
positiv text. Grunden för en tillämpning blir massflykt in till
EU och inte ut ur ett land eller en region. Tillämpningen kom-
mer alltså bara att ske i de fåtal fall där det verkligen kommer
att behövas. Dessutom får enskilda individer söka asyl under
den tid då det tillfälliga skyddet rådet.
Det som vi saknar är principen att asylansökningen bör prö-
vas även innan det tillfälliga skyddet upphör. Att då tvinga
asylsökande att i flera år gå i ovisshet om framtiden kan få för-
ödande psykiska konsekvenser.
Mycket sent har EU-länderna påbörjat arbetet med att ta
fram en gemensam tolkning av flyktingdefinitionen. Bara det
faktum att detta äger rum nu är anmärkningsvärt. Vi hade velat
se rättighetsfrågorna högst upp på dagordningen efter det att
Amsterdamtraktatet trädde i kraft. Förslaget om en gemensam
tolkning innehåller mycket som är positivt, t.ex. att definitio-
nen omfattar dem som flyr undan icke statliga förövare. Också
det subsidiära skyddet som föreslås är mycket omfattande. Det
som vi är mycket rädda för är att mycket av det här kommer att
slipas bort under förhandlingarna. Vi befarar att arbetet med en
gemensam tolkning av flyktingdefinitionen blir relativt me-
ningslöst om kontrollåtgärderna leder till att så få asylsökande
som möjligt lyckas komma till EU.
Jag vill avslutningsvis påstå att det finns en nära koppling
mellan EU-ländernas gränsåtgärder, t.ex. transportörsansvaret,
visumkraven osv., och det faktum att människosmugglingen
ökat. Vi tvingar asylsökande i händerna på hänsynslösa männi-
skosmugglare. Fästning Europa är tyvärr en verklighet i dag,
en verklighet där det varje år dör eller skadas ett antal, kanske
ett hundratal, asylsökande vid våra gränser.
Frågan som jag vill avsluta med är denna: Är detta en verk-
lighet som vi som EU-medborgare vill leva med?
Ordföranden: Tack för det. Jag lämnar nu ordet till utskottets
ledamöter för frågor till Carl Söderbergh.
Maud Björnemalm (s): Jag tvingas konstatera att Carl Söder-
bergh inte ger mycket för vare sig svensk eller europeisk flyk-
tingpolitik. Jag skulle nog vilja bolla frågorna om viserings-
kraven och transportörsansvaret vidare till både statssekretera-
ren och generaldirektören, som nu eller senare kan få redogöra
för viseringen och också för transportörsansvaret.
Ordföranden: Vi kan återkomma till det. Vi kommer att fort-
sätta denna första omgång med Gun-Britt Andersson, som är
statssekreterare i Utrikesdepartementet. Vi kommer också att
ge möjlighet för utskottets ledamöter att ställa fler frågor till
dem som nu håller inledningsanföranden.
Ulla Hoffmann (v): Jag har en fråga till Carl Söderbergh. Det
svenska direktivförslaget handlade inte bara om transpor-
törsansvaret utan också om hjälp till olaglig inresa och straff
för detta. Det har vi ju diskuterat i utskottet. Det handlar också
om att kriminalisera dem som gömmer flyktingar. Jag skulle
vilja veta hur Amnesty International ser på den delen.
Carl Söderbergh: Vi var också kritiska till förslaget. Det kan
alltså ha en negativ effekt för de asylsökande som kommer hit.
Alla dessa åtgärder leder just till att det blir allt svårare för
asylsökande, eller i stort sett omöjligt, att ta sig in i EU-
området på ett legalt sätt.
Magda Ayoub (kd): Carl Söderbergh nämnde att detta med
passhandlingar har varit ett stort problem som lett till långa
handläggningstider. Av erfarenhet vet jag att ganska många av
dem som kommer hit och har falska handlingar eller riktiga
handlingar skickas tillbaka. Jag undrar om man kan hitta någon
annan väg för dem som söker asyl även med falska handlingar.
Vad tycker ni om det?
Carl Söderbergh: Jag tror att här kan man titta på själva inter-
vjuprocessen och på hur enskilda ansökningar prövas. Det som
vi har tagit upp i diskussioner med såväl Migrationsverket som
Utlänningsnämnden är att vi gärna vill se att man tittar på själ-
va kärnan i asylansökan. I dag fästs väldigt mycket fokus på
resväg, passhandlingar och allt det som ligger omkring själva
kärnan. Det här handlar om hur man utbildar handläggare, hur
man prövar asylansökningar. Jag tror att det är däri det ligger.
Det är också i enlighet med UNHCR:s handbok i den här frå-
gan att man ska lägga vikten vid själva substansen till det som
ledde till att individen flydde det egna landet.
Ordföranden: Jag vill bara påpeka att vi återkommer lite läng-
re fram också till frågan om själva asylprocessen.
Gustaf von Essen (m): Jag har en fråga till Carl Söderbergh.
Du får det att låta lite grann som att alla som söker sig till Sve-
rige och Västeuropa är asylsökande, och det är ju riktigt i for-
mell bemärkelse. Hur många av dem har rent faktiska skydds-
behov, och hur många kommer hit av andra anledningar? Ex-
empelvis kommer en del hit helt enkelt av ekonomiska anled-
ningar, därför att de vill ha ett bättre liv i Västeuropa, vilket
jag personligen kan tycka är förståeligt. Men vi kan ju inte an-
vända oss av begrepp som att alla är flyktingar, för det är
många som är illegala invandrare och asylsökande som inte har
skyddsbehov. Kan du uppskatta ungefär hur många som har
verkliga skyddsbehov av dem som kommer till Västeuropa och
söker asyl?
Carl Söderbergh: Jag vågar inte göra någon uppskattning. Jag
använder ordet asylsökande med flit. Jag använder inte ordet
flyktingar för hela den grupp av personer som kommer till våra
gränser. Jag använde alltså ordet asylsökande medvetet.
Det som är viktigt är att bland den här gruppen asylsökande
finns det personer med genuina skäl att söka asyl och med ge-
nuina skyddsbehov. Vad det handlar om är att se till att dessa
personer i den större gruppen erbjuds möjlighet att söka asyl
och få sina skäl prövade. Det är den möjligheten som jag är
rädd för att vi via transportörsansvaret och via visumkraven
inte erbjuder längre.
Matz Hammarström (mp): Temat för den här utfrågningen är ju
"Har flyktingpolitiken hårdnat?". Att döma av Carl Söder-
berghs anförande så har den det. Det är också min och Miljö-
partiets uppfattning, och den delas av flera.
I slutet av januari i år höll FN:s generalsekreterare Kofi An-
nan ett tal i Stockholms stadshus med anledning av den inter-
nationella konferensen Combatting in tolerance. Han sade då:
"Det finns vissa tecken på att Europa håller på att svika sin
plikt att skydda flyktingar enligt internationell lag, som den
uttrycks i FN-konventionen från 1951."
Jag skulle vilja höra vilka åtgärder Carl Söderbergh anser
skulle vara de viktigaste för att få en human flyktingpolitik i
Europa. Det skulle också vara intressant att höra Carl Söder-
bergh besvara den fråga som Jonas Widgren inte besvarade.
Kan man säga att Sverige och övriga EU-länder följer Genève-
konventionen?
Carl Söderbergh: Först och främst tycker jag att det som EU-
länderna måste titta på och ta ett ansvar för gentemot resten av
världen är vilken signaleffekt man ger. Det är nämligen så att
andra världsdelar tittar mycket noggrant på det som sker inom
EU i dag. Det jag vill påstå är att man, genom att man fokuse-
rar så mycket på kontrollåtgärderna, skickar en signal till andra
världsdelar att man kan lägga Genèvekonventionen åt sidan
eller undvika att erbjuda rätten att söka asyl till alla dem som
behöver det. Vi ser att andra världsdelar tittar mycket noggrant
på det här. Vi ser t.ex. en tillämpning av tillfälligt skydd i
Centralamerika, där länder kanske tar emot ett tiotal asylan-
sökningar varje år. Just detta att allt det här används av andra
världsdelar i dag tycker jag är mycket, mycket oroväckande.
Genom att man undviker att följa de förpliktelser som finns
i Genèvekonventionen och i artikel 14 i den allmänna förkla-
ringen, måste jag säga att asylpolitiken har hårdnat.
Johan Pehrson (fp): Jag vill fråga Carl Söderbergh hur han ser
på de konstiga och beklagliga reglerna som faller ned från EU-
nivå och undrar var de formas. Sker det framför allt i kommis-
sionen eller i ministerrådet? Det sker knappast i parlamentet,
har jag en känsla av. Hur agerar Amnesty på europeisk nivå?
Det här handlar ju mycket om en kamp om verklighetsbilder,
som jag ser det, eftersom Amnestys verklighetsbild skiljer sig
kraftfullt från den verklighetsbild som vi hörde om alldeles
nyss.
Carl Söderbergh: Det finns två bra exempel, Amsterdamtrak-
tatet och tilläggsprotokollet, dvs. det spanska förslaget att be-
gränsa eller göra det nästan omöjligt för EU-medborgare att
söka asyl inom EU i dag. Anledningen var väldigt mycket den
spanska regeringens påtryckningar. Man kan också se på det
franska förslaget att höja böterna för transportörsansvaret. Det
är också ett exempel på en stark regering som trycker på och
påverkar hela det gemensamma arbetet. Jag tror att sanningen
är att det pågår en kohandel i korridorerna och att det är det
som leder till de åtstramningar vi ser.
Vad gäller Amnestys arbete försöker vi påverka, och vi har
den senaste tiden märkt att EU-kommissionen varit mer öppen
för att föra en dialog med frivilligorganisationerna om att ta
med olika åsikter. Det gäller t.ex. i framtagandet av ett förslag
till en gemensam tolkning av flyktingdefinitionen. Vad vi är
rädda för är att mycket av det positiva i just det här förslaget,
som innehåller mycket positivt och mycket som vi föreslog,
kommer att försvinna i den kohandel som nu kommer att följa
eller som säkert pågår nu.
Jag minns just att jag glömde att svara på en sak i den förra
frågan, nämligen om åtgärder för framtiden. Det som vi ser
hända inom EU-diskussionen är att det är vissa begrepp som
sakta men säkert kommer in i den här diskussionen, t.ex. trans-
portörsansvaret. Det är inte längre fråga om att acceptera
transportörsansvaret utan om hur höga böter det bör vara. Jag
tycker helt enkelt att vi måste sätta stopp för det här och säga
att vissa begrepp och vissa åtgärder helt enkelt inte är accep-
tabla. Jag tycker att vi måste få ett slut på sådana begrepp som
transportörsansvaret.
Anita Jönsson (s): Det som är det centrala här i både frågor och
det vi har hört från inledarna är rätten till asyl. Den är en av
grundpelarna. När du, Carl Söderbergh, säger att det har hård-
nat och är svårare att söka asyl i dag vill jag fråga av vad du
drar den slutsatsen.
I förra veckan hade vi möjlighet att ha generaldirektören
Lena Häll Eriksson i vårt utskott. Hon visade då på siffror som
talar om att det t.o.m. är fler som söker asyl i dag än vad vi ti-
digare har räknat med.
Carl Söderbergh: Antalet asylsökande beror väldigt mycket på
hur världssituationen ser ut. Det behöver alltså inte nödvän-
digtvis spegla de möjligheter som erbjuds personer att komma
till EU-området för att söka asyl. Svängningarna med flykting-
ar som kom från Balkan i början på 90-talet och asylsökande
som kommer nu speglar väldigt mycket världssituationen.
Jag tror att man kan se mitt påstående om en hårdare asyl-
politik mot bakgrund av hur människosmugglingen har växt.
Det finns t.ex. en rapport som UNHCR tog fram för ungefär ett
år sedan, där man ser just kopplingen mellan EU:s åtgärder,
ökningen av människosmugglingen och de ligor som finns ba-
serade i Albanien, Turkiet, Ryssland osv. Det råder ett stort
mörkertal, och det är väldigt svårt att beräkna exakt hur många
människosmugglare det finns i världen. Men man ser ändå en
trend. Jag tror att det finns en parallell mellan ett ökat antal
människosmugglare och de här åtgärderna, och denna parallell
kan inte vara helt slumpmässig.
Ordföranden: Tack för det, Carl. Vi går vidare i programmet.
Det finns ytterligare möjligheter för utskottets ledamöter att
komma med synpunkter och ställa frågor till de tre inledarna
på det här avsnittet som behandlar flykting- och migrationssi-
tuationen i Europa.
Jag hälsar Gun-Britt Andersson välkommen hit. Gun-Britt
är statssekreterare i Utrikesdepartementet. Varsågod, ordet är
ditt.
Gun-Britt Andersson: Ordförande, kära kolleger och alla in-
bjudna! I olika ordvändningar har statsministern i regerings-
förklaringar under de senaste åren sagt att vår migrationspoli-
tik ska präglas av respekt för asylrätten, humanitet och rättssä-
kerhet. Vi har ett nationellt ansvar för en sådan politik, men vi
har också ett gemensamt europeiskt och globalt ansvar. Migra-
tionspolitiken måste ses som en helhet i all sin komplexitet.
Det är bara så EU gemensamt kan säkerställa migration under
ordnade former samtidigt som asylrätten garanteras. Öppenhet
eller fritt utbyte är målet, och vägen dit kräver samverkan inom
EU och inom olika politikområden med ursprungs- och tran-
sitländer för den mer eller mindre ofrivilliga migration som
pågår i dag.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors
1999 angavs ett stort antal konkreta åtgärder som ska genom-
föras för att vi i Europa ska upprätta ett område med frihet, sä-
kerhet och rättvisa. På det asyl- och migrationspolitiska områ-
det prioriterar Sverige ett genomförande av Amsterdamfördra-
get och Tammerforsslutsatserna. De hänger ihop. Amsterdam-
fördraget ger oss hela dagordningen för harmonisering av asyl-
och migrationspolitiken inom EU.
En utvärdering av Tammerforsslutsatserna ska ske vid stats-
och regeringschefernas möte i Laeken den 14-15 december.
Sveriges målsättning är att mötet ska markera att harmonise-
ringsprocessen måste accelerera på hela det asyl- och migra-
tionspolitiska lagstiftningsområdet.
En hörnsten för oss i EU:s arbete är uppgiften att skapa ett
gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig
och allomfattande tolkning av 1951 års Genèvekonvention och
förstås också av New York-protokollet. Sverige välkomnar
EU-kommissionens senaste förslag till tolkning av konventio-
nen. Det visar att trycket i harmoniseringsarbetet leder till att
man kommer fram med t.o.m. bättre förslag än vad man kunde
förvänta. Tolkningen av konventionen ska inkludera skydd
mot tredjepartsförföljelse och förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning. Målet är att skapa en gemensam europeisk
plattform av skydd, grundad på rättssäkerhet och humanitet.
Gemenskapens arbete på asylområdet går, om än långsamt,
i alla fall framåt, och kommissionen har lagt fram förslag på
hela området. De viktiga rättsakterna som det gemensamma
asylsystemet ska bygga på är kommissionens förslag om till-
närmning till tolkningen av Genévekonventionen och alterna-
tiva former av skydd, miniminormer för gemensamma asyl-
procedurer, mottagandevillkor för asylsökande och ett ersätt-
ningsinstrument för Dublinkonventionen. Direktivet om till-
fälligt skydd var det första EG-rättsliga dokument som antogs
på asylområdet, och det gjordes under vårt ordförandeskap.
Förslaget om flyktingstatus och subsidiärt skydd utgör
grundstenen i asylrätten. Det är min förhoppning att förhand-
lingarna om förslaget kan påbörjas under det spanska ordför-
andeskapet. Vi hade som tema för vårt informella minister-
rådsmöte under vårt ordförandeskap att man ska börja med ett
starkt asylsystem. Vi menar också att det vore bra om man
började i den här änden. Parallellt med detta ska arbetet med
asylprocedurerna drivas vidare. Detta direktiv är särskilt vik-
tigt ur ett svenskt perspektiv när vi ska skapa en ny instans-
och processordning på området.
Den svenska utgångspunkten på asylområdet är att försöka
skapa gemensamma miniminormer på en hög nivå. Vi hoppas
att framsteg görs inom en snar framtid. Vi deltar aktivt i arbe-
tet för att få fram godtagbara kompromisser. Senast inför Ni-
cetoppmötet drev Sverige frågan om en övergång till kvalifice-
rad majoritetsomröstning för de migrations- och asylpolitiska
frågorna, för nu är det ofta så att goda beslut blockeras av ett
eller ett par länder. Vi tror att en övergång till kvalificerat be-
slutsfattande och ett bättre deltagande från parlamentet är för-
utsättningar för att man ska nå målen. Tanken är att man ska
vara klar med det här inom en femårsperiod. Men jag tror att
man får fortsätta med fördragsfrågorna vid regeringskonferen-
sen 2004.
EG-fördraget omfattar också andra former av invandring än
flyktinginvandring. Exempel på sådana frågor är familjeåterfö-
rening och tredjelandsmedborgares rättsliga ställning, som det
just nu finns direktivförslag om. Men vi har nu också en ökad
diskussion om arbetskraftsinvandring inom EU. EU-
kommissionen har lagt fram förslag till direktiv om villkoren
för arbetstagare och egna företagares inresa till och vistelse i
EU. Man har också lagt fram förslag om en öppen samord-
ningspolitik på invandringsområdet, precis som man har när
det gäller sysselsättning och socialpolitik.
EU skulle vinna mycket på att vi framöver öppnar alternati-
va dörrar till invandring. Skälen är de demografiska och ar-
betsmarknadsmässiga behoven. Kanske skulle också allmän-
hetens förtroende för migrationspolitiken öka om skiljelinjerna
mellan olika typer av migration blev tydligare. Vad jag här ta-
lar om är en viss öppning för arbetskraftsinvandring, vilket inte
alls utesluter att vår första prioritet är att de som är invandrade
ska få ett ordentligt stöd för att komma in på arbetsmarknaden.
De första stegen mot en ökad öppenhet för arbetskraft har
tagits i och med EU-utvidgningen. Vi kunde driva fram en
hygglig kompromiss inför utvidgningen. Sverige är inställt på
att vara helt öppet från den dag de nya medlemsstaterna kom-
mer med. Vi är i färd med att utforma direktiv för en utredning
för att ändra utlänningslagen så att det är möjligt. Vi vill också
att öppenheten ska omfatta tredjelandsmedborgare som redan
finns i Europa.
Det behövs kontrollåtgärder för att stoppa den olagliga in-
vandringen. Arbetet i rådet för rättsliga och inrikes frågor har
koncentrerats på det. Det är uppenbart att många andra länder
har drivit frågan. Vi delar uppfattningen att kontrollåtgärderna
behövs. Om man talar om Balkan är det en del av en organise-
rad brottslighet som har ökat i samband med oredan efter kri-
get. Brottsligheten behöver bekämpas.
Från svensk sida har vi konsekvent under flera år drivit att
det inte räcker. Det kommer heller inte att fungera. Vad som
behövs är att man får en ordnad migrationsordning också i des-
sa länder och en lagstiftning på området. Om de inte får en
förbättrad lagstiftning och mottagandevillkor på området
kommer de att fortsätta att vara transitländer.
Det innebär att vi arbetar för att fler länder i vårt närområde
ska bli säkra första asylländer och vara med och dela ansvaret
för att ta emot flyktingar och skyddsbehövande. Det handlar
om att ha ett samarbete kring en gemensam asyllagstiftning,
gränskontroll och viseringspolitiken.
Inom RIF-rådet har vi utarbetat olika program för samarbete
med tredjeländer. Tyngsta arbetet har skett med kandidatlän-
derna. Det har nu utvärderats för att se hur de uppfyller villko-
ren för att bli medlemmar i EU. I takt med att framsteg görs
här visar det sig också att flera av kandidatländerna nu är fun-
gerande mottagarländer för asylsökande. Tjeckien har 10 000
asylsökande.
Under vårt ordförandeskap arbetade vi vidare också på för-
slag som andra länder har lagt fram om transportörsansvaret
och människosmugglingen. Vi tyckte att det var viktigt att slut-
föra de diskussionerna under vårt ordförandeskap. Då hade vi
också största möjligheten att påverka och t.ex. få in ordentliga
garantier i direktivet om transportörsansvar att göra undantag
för dem som söker asyl och uppehållstillstånd. Likaså ska man
när det gäller människosmugglingen göra klara undantag för
handlingar som görs av humanitära skäl. Jag tror att vi har
gjort en insats för humaniteten på europeisk nivå och skapat en
grund för diskussion i andra länder.
Vad gäller samarbetet med länderna utanför EU får migra-
tionsområdet ökad tyngd i EU:s externa relationer. I avtal med
olika ländergrupper - t.ex. med dem som omfattas av Coto-
nouavtalet, dvs. länderna i Afrika, Karibien och Stilla havet -
ingår nu migrationsfrågorna som en del. Man ska ha en dialog
om rättsordningar som tar hänsyn till både utvecklingsbehoven
i länderna och EU-ländernas intresse av en ordnad migration.
Under vårt ordförandeskap arbetade vi också mycket med
att stärka dialogen med Ryssland, Ukraina, Kina, Polen och
länderna på västra Balkan, som har varit särskilt aktiva tran-
sitländer där människosmuggling har organiserats under de se-
naste åren. Som ett resultat av det pågår nu ett stort samarbets-
projekt inom ramen för stabilitetspakten där EU-länder och
kandidatländer gemensamt har bildat arbetsgrupper med vart
och ett av länderna på västra Balkan för att underlätta för dem
att få en institutionsutveckling på området som gör att männi-
skosmugglingen kanske kan stävjas. Det gör också att de lever
upp till sitt internationella ansvar att ge skyddsbehövande
skydd.
Sverige har fokuserat debatten vad gäller kandidatländerna
på åtgärder för kunskapsöverföring för att de ska bygga upp
asylsystem enligt EU:s normer. Stora framsteg har gjorts i la-
ganpassningen. Men det gäller också att stödja genomförandet.
När kommissionen den 13 november i år presenterade sin årli-
ga översiktsrapport om framstegen i kandidatländernas an-
passningsarbete kunde man konstatera stora framsteg. För-
hoppningsvis ska förhandlingarna på området kunna avslutas
för en stor grupp länder under det belgiska ordförandeskapet.
Än så länge är det bara Ungern som helt fyller kraven på om-
rådet.
I Sverige har vi manifesterat en helhetssyn på migrations-
politiken genom att föra frågorna till UD. Vid Tammerfors-
mötet i oktober 1999 stadfästes synsättet också på EU-nivå.
Helhetssynen innebär att migrationsfrågorna också inom EU
nu sammankopplas mer med verksamheten på andra politi-
kområden, inom biståndet och inom utrikespolitiken som hel-
het.
Det tar sig bl.a. uttryck i det arbete som görs inom högni-
vågruppen för asyl och migration. Där arbetar man över alla
pelarna med ett antal ursprungsländer för mer eller mindre
ofrivillig migration. Budgetmedel finns nu också på europeisk
nivå för att man ska kunna samarbeta, ha en dialog och arbeta
med lagstiftningen. Det gäller t.ex. Turkiet och Jordanien för
att se om man kan ge bättre skydd åt irakiska flyktingar i nä-
rområdet.
Det pågående lagstiftningsarbetet på viseringsområdet är ett
annat viktigt arbete inom EU. Här finns ett tiotal direktiv- och
förordningsförslag som ligger på förhandlingsbordet, och fler
är att vänta. Medlemsstaterna inom EU, inklusive Sverige, be-
dömer att det behövs visering. Man ska kunna ha stöd av en vi-
sering för en reglerad invandring.
EU:s och Schengens medlemsländer antog därför våren
2001 en förordning som innefattar bestämmelser om vilka
medborgare som behöver visering och från vilka länder det är
viseringsfritt. Det är 44 länder på listan där ingen visering alls
krävs. Vår inställning är att viseringskravet ska hanteras på så
sätt att största möjliga öppenhet ändå medges i utbytet med
alla länder.
För svensk del ansökte 240 000 personer om visum till Sve-
rige under år 2000. 90 % av de ansökningarna beviljades. Vår
utgångspunkt är också att viseringstvånget ska avskaffas så
fort som möjligt. Vi har nu gjort det för Kroatien och Bulgari-
en. Vi driver också på för att viseringstvånget ska avskaffas för
Rumänien.
En annan fråga som vi har arbetat mycket med är att man
ska få mycket bättre statistik på europeisk nivå för att under-
lätta harmoniseringsarbetet och för att också få en riktig verk-
lighetsbild på området. Som ett direkt resultat av Sveriges ini-
tiativ kommer EU nu att lämna offentliga årliga rapporter om
hur invandring och flyktingmottagande ser ut i våra länder.
Förhoppningen är att den första rapporten ska kunna färdig-
ställas under nästa år.
Aktuellt just nu är frågor som rör terrorism och migration.
EU står bakom FN i det omfattande arbetet för att bekämpa
den terrorism som blev så synlig för oss alla efter attacken i
USA den 11 september. Som en följd av RIF-rådets och stats-
och regeringschefernas möten efter attackerna har beslut fattats
om en handlingsplan i kampen mot terrorism.
När det gäller asyl- och migrationsfrågorna har ett antal åt-
gärder listats för att förhindra framtida terrordåd. Kommissio-
nen har fått ett särskilt uppdrag att lämna en rapport om hur in-
re säkerhet i EU kan förenas med respekt för internationella
åtaganden om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Uppdraget handlar bl.a. om möjligheterna att exkludera ter-
rorister från flyktingstatus - något som förutses i flyktingkon-
ventionen att man kan göra - och att inom ramen för åtagandet
enligt tortyrkonventionen och Europakonventionen om
mänskliga rättigheter se till att terrorister lämnar landet eller
kontrolleras ordentligt av medlemsstaterna.
Medlemsstaterna kommer dels nationellt, dels gemensamt
från EU att rapportera till FN:s säkerhetsråd senast den 27 de-
cember 2001 om åtgärder som vidtagits för att bekämpa terro-
rismen.
Den svenska regeringens ståndpunkt är tydlig. Flyktingskap
medför en rätt att fly undan orättvisa. Men den medför inte en
rätt att komma undan rättvisa. Varken Sverige eller andra EU-
länder bör vara en bas för terrorister. Samtidigt är det viktigt
att vi inte inskränker grundläggande fri- och rättigheter.
Här ska vi komma ihåg att FN:s Genèvekonvention och Eu-
ropakonventionen om mänskliga rättigheter tillkom som en re-
aktion på övergreppen som begicks på olika sätt under andra
världskriget.
Nu vill jag sluta med att visa några bilder som kanske lite
mer direkt illustrerar vart vi har nått i harmoniseringsarbetet
och också svarar på frågan i rubriken om migrationspolitiken
har blivit hårdare eller inte. Statistik gör aldrig det, men det är
bra att ha en liten verklighetsbild i huvudet.
(Bild 1) Jag hoppas att ni ser detta. Bilden visar antalet be-
viljade uppehållstillstånd i Sverige under en lång tid. Det il-
lustrerar det någon annan sade. Det följer rätt mycket händel-
seutvecklingen i vår omvärld. Den stora inströmningen från
Bosnienkriget markeras väldigt starkt. Det visar också att vi
har en ganska jämn tendens under åren för beviljade uppe-
hållstillstånd i Sverige av flyktingskäl eller flyktingliknande
skäl. Vi kan komma tillbaka till detta om någon har frågor om
det.
Kofi Annan sade att Europa var hårdare än USA, Kanada
och Australien. Jag ska inte polemisera med FN:s generalsek-
reterare. På ekonomins område är Europa och USA ungefär li-
ka stora. Japan brukar också vara en konkurrent där. Man bru-
kar beskriva tre block i världen. På detta område är det Europa
som är stormakten när det gäller att locka till sig asylsökande.
De är mycket färre i de andra länderna.
Japan har 440 asylsökande om året. Om man ser utanför
den fattiga världen är det Europa som är mest attraktivt och
som har den mest utvecklade politiken för att leva upp till den
internationella asylrätten.
Harmoniseringsarbetet inom EU betyder väldigt mycket för
oss. Sverige var länge i topp per invånare när det gällde att ta
emot asylsökande. Andra länder låg långt efter. Ni ser här siff-
rorna för 1985. Det var under den tiden som de asylsökande
kom från Latinamerika, kommuniststaterna och länder i vårt
närområde. Länder som nu är stora mottagare ligger långt ned
på listan. Tyskland har alltid fått många asylsökande. Men det
är också ett väldigt stort land.
Ännu mer markerat hamnade vi i topp i samband med Bos-
nienkriget. Lilla Sverige var på tredje plats, och många länder
kom efter. Vad som har hänt under senare år beror på
Schengenavtalet och den faktiska harmonisering som skett av
politiken. Även om vi inte har hunnit långt i det formella har-
moniseringsarbetet med att få gemensamma direktiv har vi än-
då apat efter varandra. Informationen om hur det ser ut i andra
länder har ökat, och vi har fått Schengensamarbetet.
Nu är många fler länder med och tar ett stort ansvar för att
ta emot asylsökande. Här skulle vi kunna börja lägga till kan-
didatländerna för EU, t.ex. Tjeckien och Polen. De hör nu till
ligan medan länderna bortanför inte är med. Det är också en
följd av harmoniseringsarbetet att de kommer med.
Frågan var om migrationspolitiken har hårdnat. Just nu ökar
antalet asylsökande på de allra flesta ställen i Europa. Antalet
asylsökande ökar väldigt starkt i t.ex. Österrike och Sverige. I
några länder går antalet ned. Man kan spekulera i vad det be-
tyder. För oss är det alldeles uppenbart att inträdet i Schengen-
samarbetet har betytt att vi får många fler asylsökande.
Så här ser månadssiffrorna ut nu. Den här kurvan är 2001.
Vi ligger på över 2 000 asylansökningar i månaden för närva-
rande. I fjol fick vi sammanlagt 16 000 asylsökande. I år tror vi
just nu att det kan bli så mycket som 25 000. Det är en följd av
Schengeninträdet. Det är självklart också en följd av fortsatt
oro. Det är i väldigt stor utsträckning irakier som kommer. De
kommer hit därför att vi redan har många irakier. Det beror
också på den osäkra situationen i hela Mellanöstern. Vi har än-
nu inte så många från Afghanistan. Men vi har många från f.d.
Sovjetunionen och en del från Afghanistan.
Dessa siffror talar inte för att Europa blir hårdare eller
mindre attraktivt för asylsökande. Jag är säker på att Lena Häll
Eriksson också kommer att tala om hur många som till slut får
uppehållstillstånd. Det är väldigt många som får uppehållstill-
stånd av dem som kommer.
Ordföranden: Tack för det, Gun-Britt. Då går vi in på den
mycket långa lista jag har med utskottets ledamöter. Vi har nu
tid på oss fram till ungefär kvart i 12 för frågor. Jag lämnar
först ordet till Magda Ayoub, varsågod.
Magda Ayoub (kd): Tack så mycket, fru ordförande. Jag vill
lyfta fram några punkter.
Det är en sak som jag har tänkt på under sommaren när jag
har fått träffa väldigt många asylsökande som har fått avslag
och där beslutet inte kan verkställas eftersom de inte tas emot i
sina hemländer. De finns här och lever i ett vakuum. Hur lång
tid måste de vänta innan de får ett svar? Om de inte kan åka
tillbaka får de kanske stanna till slut.
En del har talat om fyra års tid. Räknas fyra års tid från
första dagen de har sökt sig hit till Sverige, eller ska man räkna
fyra år efter det att de har fått det sista beslutet? Det vore ett
rimligt krav att de skulle få vara här om de befinner sig här sex
månader efter det sista beslutet när man inte kan verkställa be-
slutet. Det var den ena saken.
Jag tänkte också fråga om bestämmelsen om sista länken
kan återinföras igen. Det är många som kämpar för att få sina
föräldrar och andra hit från sina hemländer. Regeln har funnits
tidigare, men man tog bort den 1997. Det finns i dag en utred-
ning. Vi vet inte när den kommer med ett svar. Skulle man på
något sätt kunna återinföra regeln innan det blir slutligt beslut?
Visumkravet har blivit mycket hårdare. När vi talar om
flyktingpolitik glömmer vi en del av problemen med visum-
kravet. Många vill komma hit och besöka sina anhöriga. De får
knappt komma hit och knappt ansöka hos svenska ambassaden
i olika länder. Jag har t.ex. haft många kontakter om Iran.
Anknytningsfall är också ett stort problem. Jag kommer
återigen att fråga Migrationsverket om de långa handlägg-
ningstiderna. Det är fruktansvärt för dem som ska få hit sina
fruar eller män från sina hemländer. De skickas tillbaka för att
söka hemifrån. Det är uppenbart att de borde få söka härifrån.
En del kvinnor har fått föda sitt barn efter att ha varit gömda
hela graviditeten.
Jag känner att flyktingpolitiken och migrationspolitiken har
hårdnat. Är det något på gång som gör att det blir lättare?
Ordföranden: Det var flera frågor på en gång i denna fråge-
ställning, Gun-Britt.
Gun-Britt Andersson: När det gäller verkställighet och hur lång
tid den kan ta finns två aspekter. Vi hävdar att alla har rätt till
sitt hemland. Det är någonting som vi arbetar med. I de fall
länder på olika sätt gör svårigheter för egna medborgare att
återvända försöker vi att förhandla med dem. Det är en av de
saker vi nu klarar lite bättre när vi sitter på UD.
Finns det verkställighetsbekymmer händer det också att
människor till slut får uppehållstillstånd. Det frågades hur lång
tid det tar. Den nuvarande lagstiftningen innebär att ett laga-
kraftvunnet avvisningsbeslut gäller i fyra år. Sedan gäller det
inte längre. Det är den tidsgräns som lagstiftningen innehåller.
Det är den tid man har på sig för att arbeta med ett återvändan-
de.
Frågan om sista länken är en av de frågor man får titta på i
den parlamentariska utredning som nu ser på familjeåterföre-
ningsfrågorna. Vi väntar på förslag från kommittén så små-
ningom. Där sitter ni med och kan påverka de besluten.
Det sades att visumkraven är hårdare. Jag tror inte att vi-
sumkraven har blivit hårdare. Vi har tagit bort visumkravet för
en del länder. Vi beviljar också väldigt många viseringar. Det
är ett stöd för den reglerade invandringen. Om människor ska
komma på besök ska det handla om besök. Man får titta på om
avsikten är permanent bosättning.
Det ligger på Migrationsverket att hantera det och på styrel-
sen i Migrationsverket att fastställa en politik för olika länder.
Det finns också inskrivet i regleringsbrevet som regeringen
svarar för att vi ska medge så stor öppenhet som möjligt med
hänsyn till att man ska undvika att visering används som ett
sätt att komma hit för permanent bosättning.
Ordföranden: Tack för det. Då ger jag ordet till Göran Lind-
blad, varsågod.
Göran Lindblad (m): Fru ordförande! Det har naturligtvis som
vanligt varit en bra och noggrann genomgång av Gun-Britt
Andersson. Vad jag saknar lite grann är någon form av vision.
Vad vill regeringen när det gäller flykting- och migrationspo-
litiken? Det har inte berörts i anförandet över huvud taget.
Jag skulle också vilja fråga lite grann om den nya instans-
och processordning som Gun-Britt Andersson berörde mycket
hastigt i sitt anförande. Där har ett enigt utskott häromdagen
gjort en beställning till regeringen. Kan vi nu vänta en propo-
sition med den inriktningen relativt snart?
Sedan talar Gun-Britt Andersson om en viss arbetskraftsin-
vandring. Jag skulle vilja veta lite mer vad det konkret innebär.
Vi är en del här i riksdagen som tycker att vi skulle ha betyd-
ligt mer av arbetskraftsinvandring. Är det vad man menar, eller
är det bara att man lättar på det lite grann?
Är det någonting i den Söderberghska kritiken som Gun-
Britt Andersson är beredd att instämma i? Jag fick inte någon
uppfattning om det av anförandet. Har han rätt på någon
punkt?
Slutligen: Ministrar kommer och går, men Gun-Britt An-
dersson består. Jag har en liten profetisk undran. Den nye mi-
nistern har talat om att han vill ha en rättssäkrare process. Vad
innebär det? Gäller det bara väntetiderna, eller gäller det nå-
gonting annat?
Gun-Britt Andersson: Du säger att det saknas en vision. Jag
försökte att inleda med det. Det är för ministrar och inte för
statssekreterare. De behöver inte ha några visioner.
Statsministern har lyft fram respekt för asylrätten, humani-
tet, öppenhet och ansvar. Det är några ord som sammanfattar
en bra vision på området. Det handlar om att jobba på bredden
med frågorna och att göra det i samverkan.
Vi ser på migrationspolitiken som en utvecklingsfråga. Det
är brist på utveckling i länder där människor tvingas fly an-
tingen för att de är förföljda eller därför att de känner att de
inte har något hopp för framtiden.
Det är också en utvecklingsfråga för oss att kunna ta emot
invandrare på ett bra sätt både rent ekonomiskt och också i
form av integration, attityder och sådana saker. Där är vi lite
mer utvecklade än vårt grannland, och det ska vi försöka värna
om att vi fortsätter att vara.
Jag tycker att den Söderberghska kritiken är vansinnigt
överdriven. Han ser allting väldigt negativt. Han är väldigt
misstrogen inför harmoniseringsprocessen. Jag håller med Jo-
nas här. Det går långsamt. Men samtidigt har det gått mycket
bättre än vad vi förväntade oss för tre år sedan när vi förbered-
de mötet i Tammerfors. Kommissionen har lagt fram förslag.
EU är världsledande i att utveckla asylrätten. De förslag
som kommissionen har lagt fram tror jag UNHCR är väldigt
glad över när det håller på med sina globala konsultationer.
Den farhåga som fanns att EU skulle urholka rätten på området
är undanröjd. Vi har tvärtom varit vägvisande för alla länder
som nu är i omstöpning i Central- och Östeuropa.
EU är just nu ett laboratorium när det gäller asyl- och
migrationsfrågor som andra har väldigt mycket att lära av. Det
gör att när vi går i dialog med Marocko, Ryssland, Jordanien
och andra länder handlar det inte bara om kontrollåtgärder. De
har också migrationsproblem mellan sina länder. Där finns att
lära av hur vi hanterar migrationsströmmarna i Europa på ett
rättssäkert sätt som också tar ansvar för en balanserad sam-
hällsutveckling i länderna.
Det är en oerhört negativ syn som har förts fram. Samtidigt
är det bra att man har några personer som verkligen synar
rättssäkerhet och sådana saker. Jag håller helt med honom om
att det har varit alldeles för mycket koncentration på kon-
trollåtgärderna. Där har vi från svensk sida envist talat om ut-
vecklingsperspektivet och det förebyggande perspektivet på en
migrationspolitisk rättsordning.
Det har nu fått som resultat att Polen och Tjeckien inte
längre är transitländer, eller gynnar brottslighet och skapar
marknader för smugglare, utan tar emot asylsökande på ett an-
ständigt sätt. Jag menar att man måste driva på det internatio-
nella samarbetet. Men det går i riktning mot att uppfylla inter-
nationell rätt. Det tycker jag att man också har sett. Det kunde
också Söderbergh erkänna någon gång.
Det du sade om ministrarna svarar jag inte på!
Jag utgår från att det ska komma ett förslag och en lagråds-
remiss om processordningen. Vi är långt framme på Utrikes-
departementet med en lagrådsremiss. Vår inriktning har varit
NIPU:s förslag. Det har kommit ut alldeles fel i medierna efter
Maj-Inger Klingvalls avgång. Hon kunde ha gjort det till en
kabinettsfråga, men det gjorde hon inte.
Ordföranden: Då lämnar jag ordet till Sven-Erik Sjöstrand,
varsågod.
Sven-Erik Sjöstrand (v): Fru ordförande! Vi har tidigare talat
om säkra länder. Det finns en EU-bestämmelse som säger att
EU-medborgare inte kan söka asyl i ett annat EU-land efter-
som de bedöms som säkra. Hur ser Gun-Britt Andersson på
den bestämmelsen vad gäller flyktingproducerande länder som
t.ex. Slovakien, Rumänien och också Tjeckien? Där finns
ganska många minoritetsgrupper, bl.a. romer, som har pro-
blem. Går det att behålla bestämmelsen, eller ska även dessa
länder betraktas som säkra?
Gun-Britt Andersson  Vi skrev aldrig under på det. Det
finns i Amsterdamfördraget, dvs. det spanska protokollet. Det
finns ytterligare ett protokoll där vi andra talar om att vi tänker
pröva individuella asylansökningar. Det kommer vi att fort-
sätta att göra oavsett var de kommer ifrån.
Det görs aldrig en bedömning av att ett visst land är stensä-
kert. Man tittar på varje individ. Sedan är det mer eller mindre
så att länder som har bra rättssystem är säkra.
Ordföranden: Då ger jag ordet till Matz Hammarström, varså-
god.
Matz Hammarström (mp): Först några korta kommentarer till
Gun-Britt Anderssons anförande som sedan utmynnar i tre frå-
gor. Kofi Annan gjorde i sitt tal i Stockholms stadshus inte nå-
gon jämförelse mellan EU, Kanada och USA. Det han gjorde
var att han uttryckte sin oro dels över att EU börjar svika i
flyktingfrågan, dels över vilken signaleffekt detta har på andra
länder som redan tidigare haft en mindre generös flyktingpoli-
tik än de i Europa.
Gun-Britt Andersson sade att statsministern vid flera rege-
ringsförklaringar talat om respekt för asylrätten. Om jag inte
minns fel talade Göran Persson i den senaste regeringsförkla-
ringen i september om en generös flyktingpolitik. Därför blev
jag lite förvånad när han inte passade på att byta ut ansvarig
minister. Men det har ju löst sig nu. Jag hoppas att den nya mi-
nistern kommer att innebära en skillnad till det bättre.
Gun-Britt Andersson säger att man måste få fart på harmo-
niseringen. Det viktiga är med vilken inriktning harmonise-
ringen sker. Jag har svårt att se annat än att Amnestys Carl Sö-
derbergh har rätt. Det är inte Genèvekonventionen som är led-
stjärnan. Visumkraven blir strängare och transportörsansvaret
tycks tas för givet. Man ska inte dra för höga växlar på EU-
kommissionen. I många frågor har EU-kommissionen varit
progressiv och bra. Men det räcker inte ända fram till beslut.
Så till mina frågor. Kommer den svenska regeringen att dri-
va på för en mer generös flyktingpolitik i enlighet med Genè-
vekonventionen? Kommer regeringen att arbeta för att avskaf-
fa transportörsansvaret? Enligt Jonas Wid-gren ska det inte rå-
da något tvivel om att alla har en självklar rätt att söka asyl vid
EU:s gräns. Vi vet att det inte är så. Kommer regeringen att
agera för att det som det inte ska råda något tvivel om också
gäller i verkligheten?
Gun-Britt Andersson: För det första kommer vi att driva på,
och vi har drivit på hela tiden, för att vi ska få en gemensam
europeisk asylpolitik på Genèvekonventionens grund. Det rå-
der inget tvivel om det. Det är precis vad vi kommer att göra.
Kommissionen hade inte lagt fram det senaste direktivet om
tolkningen av Genèvekonventionen om man inte kände på sig
att en process var på gång i medlemsländerna. Vi har t.o.m.
hört nyheter om att Tyskland tänker acceptera förföljelse av
någon annan part än staten som grund. Här är alltså den euro-
peiska debatten oerhört viktig för att man ska komma fram.
För det andra: Transportörsansvaret kommer vi tillbaka till.
Det har alltid funnits ett transportörsansvar, och inte minst ur
säkerhetssynpunkt är det viktigt. Det handlar om att kolla
identiteten på dem som går ombord på ett flygplan, går ombord
på en båt. Efter den senaste tidens händelser har det förstärkts
att det finns ett behov av att göra det. I det direktiv som nu har
tagits fram handlar det om att upptäcka uppenbart förfalskade
handlingar. Det ansvaret ligger på flygbolaget. Det ligger där
redan i dag ur säkerhetssynpunkt. Att vi i princip kan fortsätta
med samma ordning som vi har nu - vi har en form av trans-
portörsansvar redan för dem som söker asyl tills vi vet om de
har rätt att stanna här eller inte - har vi åstadkommit, och det
står vi för. Jag hoppas att man på basis av det direktiv som nu
är antaget kan få en debatt också i andra länder som kan leda
till att man faktiskt mildrar transportörsansvaret i de länderna.
Vi tror inte att det här är det mest effektiva sättet att få bukt
med illegal migration. Vi tror att samarbetet för utveckling av
rättsstatens principer i vårt närområde är mycket effektivare,
men vi såg inte någon anledning att inte godta förslaget.
Alla har rätt att söka asyl. Alla EU-länder måste redan i dag
- det ingår i EU-akin - leva upp till Genèvekonventionen. Se-
dan gör man lite olika tolkning av den, men man har rätt att
söka asyl, det är en självklarhet. Sköts inte det bryter man mot
det man har gjort åtaganden om både internationellt och inom
EU. Om vi går framåt i harmoniseringsarbetet blir det här en
del av EG-rätten. Då kan frågor på migrationsområdet tas upp i
domstolen.
Birgitta Carlsson (c): Det är viktigt, och det känns väldigt bra,
när Gun-Britt Andersson berättar om att man minskar antalet
länder som det krävs visering ifrån, och likadant när det gäller
vikten av att bekämpa terrorismen, något som vi verkligen alla
står bakom.
Jag återgår till min fråga som jag ställde tidigare om att ac-
ceptera en lång väntan. Alldeles för många människor som
kommer till Sverige i dag får vänta och vänta, passivt vänta.
Det innebär att väldigt många under den tiden blir psykiskt
sjuka och nedbrutna som människor. Vi tar inte till vara den
resurs som dessa människor väldigt många gånger är. Vi tar
inte vara på den utbildning som många av dem har och låter
dem inte få möjligheten att komma ut och få ett arbete. De bara
väntar och väntar innan de får något besked. Det är dags, om vi
ska kunna visa att vi har en generös och humanitär flyktingpo-
litik, att vi blir bättre på att låta människor få inlemmas i det
svenska samhället mycket fortare, att vi inte accepterar så
långa tider innan man får besked.
Därför frågar jag: Vad kommer regeringen med för förslag
på det här området? Det är viktigt att vara generös och huma-
nitär, men vi måste också kunna ställa krav på dem som kom-
mer hit att själva ta ett ansvar. Vad händer?
Gun-Britt Andersson: Jag håller helt med dig. Korta handlägg-
ningstider är en del av både humaniteten och rättssäkerheten.
Det är väldigt besvärligt när handläggningstiderna blir långa.
Och det handlar om resurser. I årets budget har regeringen
kunnat öka på anslaget till Migrationsverket ordentligt. Nu
ökar samtidigt antalet asylsökande. Så det är en fråga som man
hela tiden får följa. En orsak till att det blir långa handlägg-
ningstider är att man inte har tillräcklig kapacitet. Det är också
komplicerat när många kommer utan handlingar och när man
inte riktigt vet vem det är som man har som sökande. Det är en
svårighet, men det handlar i allra högsta grad om resurser, och
det är någonting som den nya ministern är medveten om.
Johan Pehrson (fp): Det var glädjande att höra att Gun-Britt
Andersson är beredd att gå till domstol för att pröva huruvida
man uppfyller grundläggande regler och åtaganden som man
gjort tidigare. Är det samma sak som att Sverige fortsättnings-
vis kan vara berett, när direktiv och förslag som dimper ned
uppenbart är stridande mot grundläggande mänskliga rättighe-
ter, att säga nej till att gå med på mindre lyckade skrivningar,
t.ex. när det gäller transportörsansvaret, och självt ta en strid i
domstol, inte bara, som Gun-Britt Andersson sade, släpa andra
länder till domstol som inte uppfyllt åtaganden?
Gun-Britt Andersson: Jag tror att vi är bäst i klassen när det
gäller att lagstifta nationellt sedan ett EU-direktiv har antagits.
Vad det handlar om när det gäller transportörsansvaret är fak-
tiskt att godta någonting som de andra medlemsländerna har
kommit fram till, godta det på ett sådant sätt som mycket väl
stämmer överens med den lagstiftning som vi redan har i rea-
liteten. Vi gjorde inte den bedömningen att vi skulle domstol-
spröva, och jag vet inte ens om vi hade kunnat göra det.
Vad jag menar med domstol här - jag ser att experterna
skakar på huvudet - är att när vi får EU-direktiv då har vi till-
gång till hela det rättsliga systemet, då har våra domstolar till-
gång till det. Då finns den möjligheten för alla länder. Om nå-
gon menar att man inte får söka asyl i Tyskland finns det möj-
lighet att få det prövat när det finns ett direktiv.
Ulla Hoffmann (v): Först vill jag säga om den Söderberghska
uppfattningen, att en del av asylorganisationerna kanske hellre
skulle vilja se den utveckling som hans uppfattning står för
eftersom jag bl.a. uppfattar att den har en mycket positiv män-
niskosyn.
Så till min fråga där jag skulle vilja ha en del klargöranden.
Jonas Widgren talar om behovet av en ökad invandring därför
att det inte finns tillräckligt med arbetskraft inom EU-området.
Samtidigt säger Gun-Britt Andersson att vi måste arbeta mot
olaglig invandring och att det behövs kontrollåtgärder för att
kunna klara det. Jag tror att hon sedan nämnde några kon-
trollåtgärder som flera personer anser vara kontrollåtgärder
mot flyktingar, mot dem som flyr och söker skydd. Jag tycker
att det blir en felaktig hopkoppling att vi ska arbeta mot olaglig
invandring och att våra kontrollåtgärder slår mot flyktingar.
Jag skulle vilja att du utvecklar det lite grann, men framför allt
förtydligar det.
Gun-Britt Andersson: Det är viktigt men väldigt svårt att skilja
på invandring på grund av att man har ett skyddsbehov och in-
vandring av ekonomiska skäl, av arbetsmarknadsskäl. Det krä-
ver olika processer. Men vi vet samtidigt att när människor flyr
och lämnar sina länder på grund av krig och förföljelse är det
en kombination av att det finns problem med de mänskliga
rättigheterna och ekonomiska problem. I praktiken är det svårt
att skilja på de här strömmarna.
Det här är någonting som man egentligen behöver diskutera
väldigt mycket mer. Arbetskraftsinvandring handlar om att
personer ska kunna komma hit som har ett jobb och en försörj-
ning och att vi har en ordning för det. Nu får vi tillfälle att se
vad det innebär när vi öppnar gränserna helt gentemot kandi-
datländerna och förhoppningsvis får med oss också de andra på
att öppna gränserna för de tredjelandsmedborgare som redan är
bosatta i Europa. Om man är skyddsbehövande ska man inte
bli bättre bedömd därför att man är en läkare som behövs ome-
delbart i vården än en städare som inte behövs. När det gäller
skyddsbehoven säger mig rättsprincipen att det är viktigt att
alla, oavsett vad de har för yrke och vad det finns för behov på
arbetsmarknaden av dem, får sitt skyddsbehov respekterat.
Det här är en komplicerad fråga men förenklas väldeliga i
debatten hela tiden. Man behöver egentligen en särskild debatt
om det. Jag tycker att EU-kommissionens analyser på det här
området, som man nu har lagt fram, både när de gäller asylpo-
litiken och migrationspolitiken ger en bra bas för den fortsatta
diskussionen.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har en fråga till Gun-Britt An-
dersson om arbetet med att ta fram en gemensam definition av
själva flyktingbegreppet. Som jag ser det är det någonting av
det allra viktigaste. Det är själva grunden för att man ska kun-
na lyckas med ett bra harmoniseringsarbete inom asylpolitiken.
Carl Söderbergh uttryckte en stark oro för att de positiva in-
slag som finns i det förslag som nu diskuteras kommer att för-
svinna under resans gång i en, som han uttryckte det, kohandel
i korridorerna. Jag tror att han inte är ensam om den oron. Vi
är många som kan känna den oron, dock inte Gun-Britt An-
dersson som jag uppfattade henne. Hon verkar vara väldigt
optimistisk om processen.
Därför vill jag fråga Gun- Britt Andersson, som har insyn i
den här processen, om hon kan betyga att det finns mycket li-
ten anledning till oro på denna punkt.
Gun-Britt Andersson: Om man tittar bakåt skulle jag aldrig ha
förväntat mig att kommissionen skulle ha gått så långt. Den
fråga som vi drev i samband med vårt ordförandeskap var för-
följelse av tredje part. Den finns med nu. Men jag vet att
kommissionen tidigare gjorde bedömningen att det var orealis-
tiskt. Ändå kom den med, och det beror på de konsultationer
som de haft med olika länder. Så kan man säga.
Sverige kommer att fortsätta att driva på det här väldigt
mycket. Vi samkör ofta med t.ex. Holland där vi har mycket
gemensamt. Också med Storbritannien har vi en gemensam
syn. Egentligen är det många av era partibröder och -systrar i
andra länder som är de mest tveksamma. Samarbete mellan
systerpartier länder emellan behövs. Vi har en helt unik debatt
i Sverige. Låt oss titta på det danska valet. Vi ser att våra mest
liberala kolleger framstår som främlingsfientliga och vill be-
gränsa invandring, för att inte tala om kristdemokraterna runt-
om i Europa. Vi brukar uppmuntra samarbete med enskilda or-
ganisationer för att få en opinion i länderna. Det är bara opini-
onen i länderna som gör att vi till slut kan få en bra europeisk
politik. Det handlar inte bara om enskilda organisationer, utan
det handlar i allra högsta grad om partisamarbetet.
Margit Gennser (m): Jag noterade med stor tillfredsställelse att
Gun-Britt Andersson uttalade sig mycket positivt om arbets-
marknadsinvandring och såg det som ett sätt att avlasta asylin-
vandringen. Det är ändå en viss kommunikation mellan de
grupperna. Sedan kom det frågor. Jag blev egentligen väldigt
besviken när hon sade att om man skulle diskutera så skulle
man kanske kunna hitta vägen. Jag hade hoppats på mer prak-
tiska och snabba resultat.
Min fråga, som jag har formulerat innan, är: Vad kan rege-
ringen göra själv för att se till att underlätta arbetskraftsinvand-
ring, kanske helt utanför EU-systemet också? Det kan vara
praktiska åtgärder med anslag, bättre information till folk så att
de har alla papper klara, bättre kontakter med arbetsgivare osv.
Jag tror att det vore ett sätt att avlasta hela invandringssystemet
och Migrationsverket.
Gun-Britt Andersson: När det gäller det här med att kunna av-
lasta invandringssystemet om det hade funnits en öppen väg
för migration visar tyvärr erfarenheten i de länder som har ar-
betskraftsinvandring att det inte blir så. Den hårdaste flykting-
politiken i dag har Australien. De hänvisar just till att dit
kommer de som vill göra rätt för sig, de andra kan man vara
tuff mot. Lite grann är tongångarna sådana också i USA och
Kanada. Så det här positiva sambandet är jag rädd för att det
inte riktigt finns. Man måste jobba aktivt både med invand-
ringspolitiken som bl.a. handlar om familjeåterförening och
arbetskraftsinvandring och med asylpolitiken, respektera asyl-
rätten.
Vad som nu börjar växa inom EU är en insikt om att vi
kommer att behöva arbetskraftsinvandring av demografiska
skäl och av andra skäl - öppenhet och utbyte av erfarenhet.
Men när det gäller fördraget är en del länder helt emot att t.ex.
ens diskutera tredjelandsmedborgares, de i Europa bosattas,
rörlighet. Sedan har vi olika sätt. En del länder har erfarenhet
av gästarbetarsystem. Jag skulle vilja säga att länder med gäs-
tarbetarsystem också har erfarenhet av främlingsfientlighet. De
ger inte sina tredjelandsmedborgare fulla rättigheter. Det här
att man erkänner att folk ska ha olika rättigheter i ett land tror
jag också kommer att vara en grogrund för problem med integ-
rationen.
Jag tror att det finns varierande positiva och negativa erfa-
renheter i Europa. Just därför passar det med en öppen sam-
ordningsprocess, att vi gemensamt diskuterar vad vi vill med
arbetskraftsinvandringen och sedan lämnar rapporter, diskute-
rar problem, lär oss av goda exempel, lär oss av dåliga exem-
pel. Det är precis den process som vi nu ska gå in i på det här
området och som vi ställer oss positiva till. Men vad vi dess-
utom ska göra är att skapa utrymme för att klara utvidgningen,
som också en del länder är väldigt mycket emot, och rörlighe-
ten för tredjelandsmedborgare utan övergångsregler. Jag tror
att det är ett ansvarsfullt sätt att öppna upp för ökad arbets-
kraftsinvandring.
Anita Jönsson (s): Jag vill fortsätta med frågan som gäller
väntetider inför ett beslut om uppehållstillstånd. Vi har i riks-
dagen satt upp ett mål att det är rimligt att man inom sex må-
nader ska få ett första besked. Det som då är viktigt är att man
har en asylprocess som är rättssäker och som gör att man kan
arbeta i den takten. Samtidigt vet vi att närmare 95 % av dem
som söker asyl inte har några handlingar när de kommer och
söker asyl. Då kräver det, precis som Gun-Britt Andersson har
sagt, resurser. Men samtidigt är man då beroende av att ha
kontakter med andra EU-länder och med de länder som
asylsökande kommer ifrån för att de ska kunna styrka sin
identitet.
Då är min lilla fråga: Är det rimligt att ha målet sex måna-
der för att få en rättssäker process?
Gun-Britt Andersson: Lena Häll Eriksson kan nog redovisa hur
många ärenden som avgörs under den tiden, en hel del klarar
man av under den tiden. Men det är optimistiskt i de svåra fal-
len. Här är det viktigt att se att många kommer utan handlingar
i dag. Det är nära kopplat till människosmugglingen, som har
tilltagit bl.a. på Balkan. Det är många länder - tänk på hela
omformningen av Central- och Östeuropa - där organiserad
brottslighet ökar. Förhoppningsvis får man den här migration-
sordningen att fungera där så att brottsligheten ska bli lite
mindre. Nu har vi inga båtar på Östersjön längre. Vi hade båtar
på Östersjön. Men Baltikum består nu av länder som är in-
lemmade i vårt europeiska system. Då kan man inte längre lika
lätt muta tullare, eller vad det nu är fråga om. Jag tror att det är
den vägen man måste gå.
Vad vi inte har talat om är situationen för de flyktingar från
Afghanistan som kom i båt till Australien. Där har under
många år människor levt i flyktingläger, dåligt försörjda flyk-
tingläger. Det är självklart att det leder till den här typen av
situationer. Människor bara försöker ta sig bort under vilka
villkor som helst. Vi borde redan för länge sedan ha börjat ar-
beta mer med konfliktlösningar där, med att hitta en politisk
lösning så att det blir drägligt för människorna att leva och
verka i Afghanistan.
Vi måste koppla ihop detta med utrikespolitiken och ge ett
ordentligt stöd på den humanitära sidan, där ju Sverige är ett
av de sex av UNHCR:s biståndsgivare som står för 80 % av
deras resurser. Det har det varit i tio år snart. Det är helt orim-
ligt. Vi hoppas att det som har hänt den 11 september ska göra
världen mer medveten om att man behöver ta fattigdom-
sproblemen och förtrycket på allvar. Utdragna flyktingsituatio-
ner som de i Irak och Afghanistan leder till problem och ett
enormt lidande för de människor det berör men också alla de
problem som vi har med människosmuggling.
Cecilia Magnusson (m): Jag antar att det nu är öppet att ställa
frågor till alla inledare. Min första fråga riktar sig till statssek-
reterare Andersson, och den gäller terrorismen och hur den ska
bekämpas. Det finns brister i samordningen mellan Säkerhets-
polisen och Migrationsverket. Min fråga i denna del är: Tänker
regeringen ta, eller har regeringen tagit, några initiativ till att
stärka riktlinjerna för samordning mellan Säkerhetspolisen och
Migrationsverket?
Den andra frågan tar upp handläggningstider och jämförel-
sen mellan Europa och världen. I det sammanhanget tycker jag
att det är intressant att höra hur handläggningstiderna i de and-
ra europeiska länderna är. Har man en lika erbarmlig situation
som vi i Sverige?
Den tredje frågan gäller FN-organisationen för flykting-
hjälp. Vi har i Sverige inte möjlighet, i alla fall inte i år, att ta
emot den kvot som vi ska. Min fråga är då: Är FN:s flykting-
organisation ett alternativ där flyktingar kan få sin ansökan om
asyl prövad, som ett alternativ till Schengen och Fästning Eu-
ropa? Det måste finnas flera alternativ än bara att diskutera
fram och tillbaka vad som är bra och dåligt med det som är nu.
Finns det andra alternativ?
Ordföranden: Om Cecilia Magnusson inte misstycker gör vi så
att vi återkommer senare till den andra frågan. Den kommer att
beröras av Lena Häll Eriksson.
Gun-Britt Andersson: Terrorismen först. Genèvekonventionen
innehåller en bestämmelse om att den som bryter mot andan i
FN-stadgan kan man undanta från rätten till asyl. Men det är
samtidigt enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter,
tortyrkonventionen, så att den som riskerar tortyr, dödsstraff
eller annan omänsklig behandling kan vi inte avvisa. Vad vi
gör i sådana fall där vi ser att det är säkerhetsproblem är att vi
ger tillfälligt skydd. Det innebär att vi gör ett åtagande från
svensk sida att kontrollera aktiviteter när det gäller just terro-
rism.
Kvot: FN:s flyktingkommissarie finns ju på plats i närom-
rådet eller i länder där det finns problem med internflyktingar,
där människor flyr över gränserna. Denna svarar för en stor
humanitär verksamhet och stöd och ger också ett personligt
skydd. Deras grundinställning är att man så snart som möjligt
efter en kris ska kunna återvända hem, det är främsta sättet att
upplösa en flyktingkatastrof. Därför är vårt humanitära bistånd
genom dem och det starka stödet för UNHCR så väldigt vik-
tigt.
På så vis fungerar det på kort sikt. Men vid utdragna flyk-
tingsituationer är UNHCR beroende av att några länder hjälper
till, antingen så att man integreras på plats eller att man kan tas
emot av ett annat land. Det är det vi har kvoten för. Tyvärr är
det så att bara tio länder i världen har en sådan kvot. Vi tillhör
dem som under årens lopp har tagit emot väldigt många. Det är
dessbättre också så i harmoniseringen inom EU att det nu
kommer fram förslag om  att införa kvotsystem. Welcome to
the club, sade vi. Det är väldigt bra om fler är med och delar på
ansvaret att ta emot. Då kan man lösa upp de utdragna flyk-
tingsituationerna.
Om handläggningstiderna vill jag säga så här: Svaret på
frågan är ja. Handläggningstiderna är jättelånga på annat håll.
Vi kommer väl ihåg fallet med den turkiska familj som hade
varit i Tyskland i tio år utan att barnen fått uppehållstillstånd.
Vår hänsyn till barnkonventionen gör att det aldrig hade hänt i
Sverige.
Ronny Olander (s): Jag tycker att det känns angeläget att säga
följande. Jag tycker att det är glädjande att Sverige på ett så
positivt och kraftfullt sätt både under ordförandeskapet och
inom EU arbetat med de här frågorna. Jag tycker att det också
måste komma fram. När vi skulle in i Schengensamarbetet
framställdes det ibland i debatten som att gränserna helt skulle
stängas. Det visar sig dessbättre, både vad gäller statistik och
dem som vill komma till Sverige och få sin asylansökan prö-
vad, att så inte är fallet. Då undrar jag ibland: Vad är det som
gör att man söker sig just till Sverige för att få sin ansökan
prövad? Jag tycker att den allmänna debatten skulle kunna vara
lite mer nyanserad. Statistik och fakta talar ändock för att man
kommer att få sin chans prövad här.
Gun-Britt Andersson: Jag delar den bedömningen. När det
gäller tillämpningen av reglerna ligger vi vid framkanten bland
de europeiska länderna. Som Jonas Widgren sade har vi en ge-
nomarbetad politik över hela fältet. Därmed inte sagt att EU
kommer att göra precis som vi. Men vi har egentligen en poli-
tik på alla de områden som vi nu diskuterar, det har inte alla
EU-länder. Det gör att man vet ungefär vad som händer när
man söker sig till Sverige.
Sedan är det så att man söker sig till det land där man har
många släktingar och en gemenskap. Under de senaste åren har
det dessbättre varit relativt lätt att få en försörjning. Det var
stor arbetslöshet bland de invandrare som kom i början av 90-
talet när arbetslösheten steg i Sverige, samtidigt som de stora
grupperna kom från kriget i f.d. Jugoslavien. Nu minskar ar-
betslösheten bland invandrare snabbt, och det är väldigt posi-
tivt.
Margareta Cederfelt (m): Jag har ett par frågor till Gun-Britt
Andersson. Den första frågan handlar om diskussionen om av-
saknaden av pass, identitetshandlingar osv. Det är allmänt känt
att det förekommer människosmuggling, bl.a. i stor omfattning
av kvinnor och barn, s.k. trafficking, som gör att många perso-
ner är helt utan handlingar. Samtidigt är det viktigt att dessa
personer också får en möjlighet att stanna och inte fortsätter i
det ekorrhjul som människosmuggling annars kan leda till. Här
vill jag få reda på hur Gun-Britt Andersson ser på frågan och
vad regeringen gör.
Den andra frågan som jag tänkte ta upp rör det som Gun-
Britt Andersson nämnde tidigare om att det är viktigt att skilja
på flyktingar och arbetskraftsinvandring. Samtidigt framförs
argumentet att det kan bli en teoretisk diskussion därför att
målsättningen i praktiken är att alla ska få möjlighet till arbete
osv. Det stämmer väl överens med vad Jonas Widgren nämnde
om arbetskraftsbehovet i Europa. Därför undrar jag: Varför är
det så viktigt att skilja mellan flyktingar och arbetskraftsin-
vandring? Är det inte viktigare att se till att det finns en möj-
lighet att faktiskt arbeta i Sverige och i Europa? Jag vore tack-
sam att få synpunkter på dessa två frågor.
Gun- Britt Andersson: Jag strök i mitt tal ett helt avsnitt om
människohandel därför att det blev lite för långt. Men det var
bra att du tog upp det. Det är svårt med språk här. Vi brukar
säga att människosmuggling handlar om illegal migration,
brott mot staten. Människohandel är förenat med att man hjäl-
per till med falska handlingar och smugglar in folk över grän-
ser. Då handlar det om exploatering av individer antingen i
svart arbete eller väldigt ofta sexuell exploatering. Det här är
delvis Justitiedepartementets bord. Det är en fråga som vi från
olika håll lyfte fram under vårt ordförandeskap.
På EU-nivå är det nu på gång ett direktiv som definierar
straffet så att vi också ska kunna kriminalisera det. Vi har bara
kopplerilagen i Sverige, vi har inget sådant brott definierat.
Genom direktivet kommer vi att få ett sådant brott definierat
och kan sedan harmonisera straffen för människohandel, som
ju är exploaterande.
Det här är i allra högsta grad en fattigdomsfråga och en ut-
vecklingsfråga. Därför jobbar vi mera på bredden. Vi har t.ex.
ett samarbete i Asien med tio asiatiska länder där vi bl.a. ska
titta på förebyggande åtgärder, återintegration, lagstiftnings-
samarbete. Vi har fått upp det på dialogen EU-Afrika. Om vi
åker i Västeuropas städer kommer vi att se att det är otroligt
många afrikanska barn, kvinnor och unga flickor som finns i
sexhandel och i hushållsarbete.
Den ökade rörligheten och öppenheten, liksom drömmen
om att få det bättre någonstans, leder till ökad exploatering.
I allra högsta grad är det här en fråga som vi prioriterar. Här
har vi också fått stöd av att det finns en ny FN-konvention om
gränsöverskridande brottslighet som har ett särskilt protokoll
om trafficking. Vi jobbar också för att det så snabbt som möj-
ligt ska ratificeras. Om 40 länder ratificerar det kommer det att
gälla. Under ganska kort tid har man fått ett internationellt in-
strument som vi för några år sedan också trodde var lite orea-
listiskt men som jag tror kan vara till mycket stort stöd för fat-
tiga flickor och pojkar runt om i världen.
Ibland förs den svenska diskussionen som om vi kunde lösa
världens fattigdomsproblem inom den svenska migrationspoli-
tiken. Det kan vi inte. Man måste arbeta med hela fältet för att
man ska nå de internationella utvecklingsmålen som åtminsto-
ne som ett första steg är att halvera fattigdomen till år 2015.
Just nu förs en realistisk diskussion för första gången på
länge om att bl.a. EU-länderna ska börja leva upp till 0,7-
målet. Det har varit stiltje i det, och egentligen har engage-
manget gått ned. När Bush valdes i USA var man rädd att det
skulle bli ännu sämre. Men jag tror att den 11 september för
alla har illustrerat allvaret i att millenniedeklarationen inte bara
blir tomma ord. Vi måste faktiskt också ställa upp med de re-
surser som åtminstone lite grann kan bidra till att människor
får bättre framtidsutsikter runt om i världen.
Ordföranden: Jag tackar Gun-Britt Andersson. Det ställdes
många frågor.
Vi går nu vidare till den andra avdelningen av socialförsäk-
ringsutskottets utfrågning. Den handlar om asylprocessen i
Sverige. Inbjudna till den här avdelningen är företrädare för
Migrationsverket, Utlänningsnämnden och Rådgivningsbyrån
för asylsökande och flyktingar. Vi börjar med att ge ordet till
Lena Häll Eriksson som är generaldirektör på Migrationsver-
ket.
Ordet är ditt.
Asylprocessen i Sverige
Lena Häll Eriksson: Fru ordförande! Min uppgift är att redo-
göra för asylprocessen. Det är svårt att på kort tid ge en or-
dentlig inblick, men jag ska försöka få med så mycket som
möjligt.
Hela ordningen i asylprocessen bygger på de krav som finns
i utlänningslagen. Om vi följer processen som den är ritad på
min overheadbild kan vi se att den börjar vid gränsen. Vid den
svenska gränsen är det fortfarande polisen som ansvarar för
gränskontrollen. Det är polisen som kontrollerar att en resenär
har rätt att resa in i landet, att han har giltigt pass eller visum.
I väldigt många fall passerar resenärerna gränsen utan att
vara föremål för polisens kontroll. Det har naturligtvis fått än-
nu större omfattning sedan Sverige trädde in i Schengen och vi
inte längre kontrollerar gränserna mot andra Schengenländer
utan enbart den yttre gränsen. Jag kommer tillbaka till den ef-
fekt som detta har haft.
De gränser som är yttre gräns kontrolleras fortfarande på
samma sätt som förut och kanske ännu mer noggrant för att vi
ska följa Schengenakin.
När en person söker asyl hos polisen lämnar polisen över
ärendet till oss eftersom det är vi som ska ta upp asylansökan.
Det här har konsekvensen att Migrationsverket har personal
både vid gränsen och inne i landet.
I dag söker de allra flesta, närmare 80 %, asyl efter inresa i
landet. Då har de antingen haft dokument som krävs för inresa,
alltså pass och ett giltigt visum, eller också har de tagit sig in i
landet illegalt eller från ett annat Schengenland och då passerat
den öppna Schengengränsen. När en person söker asyl efter in-
resa gör han eller hon det direkt på något av våra kontor i
Stockholm, Göteborg eller Malmö.
När någon söker asyl startar vi utredningen. Den asylsökan-
de får hjälp med tolkning för att framföra sin sak. Det allra
viktigaste i inledningsskedet av utredningen är att avgöra vilka
handlingar den sökande har, vilken identitet den sökande har
och vilken väg han eller hon har rest in i landet. Det här är ett
viktigt moment eftersom det första vi är skyldiga att göra en-
ligt utlänningslagen och de konventioner som Sverige har un-
dertecknat är att pröva om det är Sverige som ska handlägga
och pröva asylansökan eller inte. Det kan t.ex. vara ett annat
EU-land om den sökande har vistats där tidigare. Då ska vi
tillämpa den s.k. Dublinkonventionen som reglerar vilket land
som ska pröva denna asylansökan. Det kan också vara så att
den sökande har rest via ett säkert tredjeland. Då är det detta
land som ska pröva ansökan. Därför är den här delen av utred-
ningen väldigt viktig för om vi ska pröva ansökan eller inte.
Men det är också viktigt att tidigt i asylärendet lägga ned
mycket kraft på att försöka fastställa en persons identitet och
att få fram de handlingar som den sökande eventuellt har med
sig. Det är riktigt som någon sade tidigare att väldigt många
saknar handlingar, inte har pass eller visum. Men väldigt ofta
har man någon form av papper som kan användas för att bidra
till att identiteten kan fastställas. Det är viktigt att förklara för
den sökande och få honom eller henne att förstå att detta pap-
per bör komma fram så tidigt som möjligt.
På personer som är över 14 år ska vi ta fingeravtryck. Det
gör vi för att fastställa om den asylsökande har sökt asyl i Sve-
rige tidigare eller inte, eller om vederbörande har sökt asyl i ett
annat land. Då kan vi jämföra fingeravtryck med andra EU-
länder eller andra nordiska länder.
Vårt fingeravtrycksregister är helt skilt från polisens fin-
geravtrycksregister. Det har alltså ingenting att göra med den
brottsbekämpning som pågår hos polisen. Detta är ett fin-
geravtrycksregister för asylsökande.
Om vi på Migrationsverket bedömer att asylansökan är up-
penbart ogrundad, att en asylsökande inte har tillräckliga skäl
för att få asyl och att han eller hon inte kan få uppehållstill-
stånd av någon annan anledning heller, kan vi avvisa personen
direkt. Det kallas avvisning med omedelbar verkställighet. Det
kan t.ex. vara en person från Tyskland som inte har några som
helst asylskäl. Det kan vara personer från Polen. Vi betraktar
Polen som ett säkert tredjeland. Men det kan också vara någon
som tidigare har sökt asyl i ett annat land i EU.
Jag har pratat om Dublinkonventionen tidigare, och tredje-
landsprincipen som jag nämnde finns reglerad i Genèvekon-
ventionen.
Nästa steg är att utreda skälen till att en person har sökt
asyl. Det framställdes tidigare som att det var pass, identitet
och resväg som var grunden i vår utredning. Jag tror att det var
Carl Söderbergh som tyckte att vi lade för stor vikt vid det.
Men huvudutredningen går ju ut på att finna ut huruvida en
person har asylskäl eller inte. Det är där vi lägger ned den
mesta tiden och den stora kraften i vårt utredande arbete.
Om vi bedömer att en asylsökande kan få nej på sin ansö-
kan ska vi omedelbart kalla ett juridiskt ombud. Ombudets roll
är att stödja den asylsökande, ta vara på hans eller hennes in-
tressen och se till att hans eller hennes intressen tillvaratas på
ett bra sätt under utredningen. Ombudet har också en viktig
roll i att se till att den sökande lämnar all den information som
är viktig för ett ärendes utgång till oss.
När vi har gjort utredningen färdig, när den är komplett, kan
det juridiska ombudet tillsammans med den asylsökande göra
en inlaga och även komplettera utredningen, om det finns yt-
terligare skäl som inte har kommit med i det tidigare skedet.
När alla handlingar i ärendet är klara, alla fakta har kon-
trollerats och vi har fått det juridiska ombudets inlaga fattar vi
beslut. Det förekommer att handläggarna hos oss träffar den
sökande flera gånger innan vi kan avgöra om asylskälen är till-
räckliga för att han eller hon ska få stanna i Sverige.
Hur lång tid det tar innan vi kan fatta beslut beror på hur
många asylsökande som har kommit under den senaste tiden
och hur mycket personal vi har. Som flera har varit inne på
finns det en klar koppling mellan hur många som kan handläg-
ga ärenden och hur lång tid det tar. Men det har också betydel-
se för tidsåtgången hur komplicerade ärendena är och hur svåra
de är att utreda.
I dag är handläggningstiden hos Migrationsverket sju må-
nader i snitt. Men målet är, och det är ett mål som vi tror att vi
kan klara med den personalresurs vi har i dag, att inget ärende
ska bli äldre än tio månader hos oss. Det är ändå en bra bit
ifrån de sex månader som är det övergripande målet för pro-
cessen. Men 40 % får beslut inom sex månader. Vi bedömer att
sex månader är en rimlig handläggningstid. Under sex månader
kan vi klara ut alla de frågetecken som finns utom i enstaka
fall. Med rätt resurser och rätt dimensionering tror vi att sex
månaders handläggningstid kan vara rimlig.
Det som kan påverka handläggningstiden är också att en
asylsökande lämnar nya uppgifter under handläggningens gång
som också måste kontrolleras. Då blir det fler moment med
kontroll som tar tid.
Har den sökande inte haft identitetshandlingar, vilket är det
vanliga i dag, kan det vara svårt att fastställa hans eller hennes
identitet och att få fram de handlingar som behövs. Det bidrar
också till längre handläggningstider.
Utlänningslagen innehåller grunderna för vilka som ska få
stanna och vilka som kan få stanna. Men utlänningslagen är en
ramlag och det betyder att tolkningar som bildar praxis läggs
fast av regeringen och av Utlänningsnämnden. Regeringen kan
också i särskilda förordningar påverka vilka som kan få stanna
kvar för en viss tid eller för gott. Utrymmet för att fastställa
praxis på Migrationsverket, ja, det finns i positiva beslut. De
överklagas ju aldrig till andra instanser, så där har vi ett eget
utrymme. I övrigt följer vi den praxis som man fastställt på
högre nivåer.
Väldigt kort om samarbetet med Säkerhetspolisen. Om det
finns signaler i ett ärende som gör att vi anser att det finns an-
ledning att kontakta Säkerhetspolisen kan vi begära ett yttran-
de från säkerhetspolisen i det enskilda ärendet. Säkerhetspoli-
sen har också tillgång till utlänningsregistret och kan själva gå
in där och begära att få se närmare på ett ärende.
Men det är inte särskilt vanligt att asylsökande berättar för
oss om de har varit medlemmar i al-Qaida eller i andra organi-
sationer som betraktas som terroristorganisationer. Så det är
väldigt svårt för oss att få fram den typen av signaler som
skulle ligga till grund för ett yttrande från Säkerhetspolisen.
Men när det behövs har vi ett utmärkt samarbete med Säker-
hetspolisen.
En asylsökande som har tillräckliga skäl får som regel per-
manent uppehållstillstånd. Det innebär en rätt att stanna i Sve-
rige så länge man vill. När personen har fått uppehållstillstånd
får vederbörande också ett bevis för det uppehållstillståndet i
sitt pass eller, om han eller hon inte har något pass, på en sär-
skild handling.
Jag har några siffror som kan anknyta till om flyktingpoliti-
ken i Sverige är hård eller inte. Vi har följt den grupp som
sökte asyl 1996 för att se vad som har hänt med dem. Det är
det tidigaste året vi har kunnat följa upp. Av den grupp som
sökte asyl 1996 fick 75 % av alla som inte var föremål för
omedelbar verkställighet till tredjeland, alltså annat EU-land,
uppehållstillstånd. År 1999 var motsvarande siffra 67 %. Skill-
naden är ganska liten och beror snarare på vilka det var som
sökte asyl respektive år än på en hårdnande flyktingpolitik. Jag
hoppas att jag hinner komma in lite kort på det också.
Den som inte har tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige
får ett beslut om avvisning. Då kan den sökande antingen ac-
ceptera beslutet eller överklaga till Utlänningsnämnden. De
allra flesta överklagar besluten. Nästan 100 % som får avslag
gör det.
När någon överklagar har vi möjlighet att ompröva beslutet.
Men om vi inte gör det lämnar vi över ärendet till Utlännings-
nämnden som sedan fortsätter överprövningen. I dag är hand-
läggningstiden hos nämnden minst lika lång som hos oss. Men
det kommer säkert Håkan Sandesjö tillbaka till senare.
Tillsammans med vår prövning, Utlänningsnämndens pröv-
ning och möjligheten att lämna in nya ansökningar om nya
omständigheter finns kan ärenden bli två tre år gamla innan
den sökande har fått, som det brukar heta i medierna, ett be-
sked. Då har man kanske fått ett besked från oss redan långt ti-
digare och ett besked från Utlänningsnämnden. Men det är det
slutliga beskedet på de nya ansökningarna som man väntar på.
Om den sökande får avslag också från Utlänningsnämnden
är Migrationsverket ansvarigt för att stödja den personen att
återvända hem eller till det tredjeland som man tidigare vistats
i. Enligt utlänningslagen har man fjorton dagar på sig att fri-
villigt åka hem. Gör man inte det försöker vi stödja och moti-
vera så att den sökande reser tillbaka. Stödet består framför allt
i moraliskt stöd. Vi har inga bidrag till den enskilde i en sådan
situation utan det handlar om stöd till att planera för sin fram-
tid. Vi hjälper också till med att arrangera resan och betalar
hemresan.
Om en person inte självmant vill åka hem överlämnar vi
ärendet till polisen som då är ansvarig för den tvångsvisa verk-
ställigheten av avvisningsbeslutet.
Under tiden en person söker asyl bor han eller hon i någon
av våra mottagningsenheter eller där han själv väljer att bo.
Man skrivs in i vårt mottagningssystem, erbjuds boende på en
av våra enheter, men har rätt att bo hos släkt och vänner om
man så önskar. I dag bor ungefär 60 % hos oss, 40 % väljer att
bo hos släkt eller vänner.
Under tiden man är inskriven i mottagningssystemet svarar
landstinget för sjukvården, kommunerna för skolgången och vi
svarar för sysselsättning för den enskilde under väntetiden.
Sysselsättningen kan vara undervisning i svenska eller annan
aktivitet som är yrkesliknande. Jag säger liknande för det är
väldigt få som har regelrätta arbeten.
Just nu har vi ungefär 26 000 personer inskrivna i vårt sys-
tem. Det är inte alldeles enkelt att hitta våra mottagningsenhe-
ter, för de allra flesta är vanliga lägenheter i vanliga bostads-
områden. Det är ett så normaliserat boende som möjligt.
(Bild 2) Allra sist en liten bild som illustrerar om flykting-
politiken har hårdnat eller inte. Den första tårtan visar hur
grunden för uppehållstillstånd bland dem som fick uppehålls-
tillstånd under 1990-talet såg ut. Där kan man se att de blå och
de gröna tårtbitarna är de största. Det är, som jag brukar säga,
kärlek som är den viktigaste grunden för uppehållstillstånd i
Sverige. Det är personer som har gift sig med i Sverige bosatta
personer, det är barn eller andra anhöriga som är den största
gruppen. Det är så också under 2000, det sista året som visas.
19 % fick asyl på flyktinggrundande skäl och 24 % av huma-
nitära skäl under 90-talet. De siffrorna har sjunkit en del de se-
naste åren. Men då ska man hålla den bild i minnet som Gun-
Britt Andersson visade tidigare som visade den väldigt stora
inströmningen av asylsökande som vi hade i början av 90-talet
under krigen i f.d. Jugoslavien. Det slår igenom väldigt tydligt.
Under de åren fick väldigt många asyl.
(Bild 3) Den bilden visar hur våra beslut för bosnier har sett
ut vid några tidpunkter. Åren 1993 och 1994 fick nästan 100 %
av alla bosnier som sökt asyl i Sverige uppehållstillstånd. Att
det inte är 100 % beror på att det fanns en del tredjelandsfall,
dvs. personer vars ärende skulle prövas i andra nordiska länder
eller i andra länder i vår omvärld. Åren 2000 och 2001 har den
siffran sjunkit till under 20 %. Men det har inte att göra med
hur situationen i Sverige har förändrats eller att Sveriges flyk-
tingpolitik skulle ha förändrats, utan det har att göra med hur
det ser ut i f.d. Jugoslavien och i Bosnien. Krigen där nere är
slut, alltså finns inte samma grund för uppehållstillstånd i Sve-
rige längre.
Den här bilden skulle jag kunna visa land för land. Man kan
se skillnaderna tydligt. Det är situationen i vår omvärld som
avgör vilka som får stanna och hur många som får stanna.
Ordföranden: Tack för det. Som utskottets ledamöter säkert
har noterat är vi något försenade. Det är många som har begärt
ordet.
Gustaf von Essen (m): Fru ordförande! Det finns många frågor
som man kan ställa. Handläggningstiden har vi tagit upp och
det finns andra aspekter som också har tagits upp. Jag skulle
vilja ställa ett par frågor som kanske inte är så roliga, men nå-
gon måste också ställa dem.
Är det rimligt att man ger permanent uppehållstillstånd till
människor vars identitet man inte känner? Vi bör väl i Sverige
veta vilka människor som vistas i vårt land. Då är frågan: I vil-
ken utsträckning beviljas nu uppehållstillstånd till människor
vars identitet vi är osäkra på eller inte ens känner?
I vissa fall blir avvisningar en polisfråga, sade Lena Häll
Eriksson. Anser generaldirektören att polisen sköter sitt arbete
med avvisningar på ett tillfredsställande sätt?
En tredje fråga har att göra med vårt inträde i Schengen.
Regeringen tog efter viss lagrådskritik bort det vi då kallade
för kompensatoriska åtgärder och sade att vi inte kunde ha så-
dana eftersom det skulle kunna vara diskriminerande. Utskottet
reagerade lite grann på detta och sade att vi måste följa upp lite
noggrannare vad som blir effekterna av att vi inte har en inre-
sekontroll som är någorlunda fungerande. Det kanske är dags
att vi får någon rapport från regeringen i denna fråga. Det är
olyckligt om vi inte har koll på vilka människor som befinner
sig i Sverige vid en viss given tidpunkt och även i vilka syften
de är här i Sverige. Vi måste få bättre kontroll på detta. Öp-
penhet är bra, men vi måste också kunna se hur utlännings-
kontrollen ska fungera internt i landet. Andra länder har sådan
kontroll i ökad utsträckning. Vi bör också ha det, även om det
ska vara på ett hyfsat sätt, om jag säger så. Det är en fråga som
jag skulle vilja ställa. Den sista frågan kan för övrigt också
ställas till Gun-Britt Andersson.
Lena Häll Eriksson: Den första frågan var om det är rimligt att
ge permanent uppehållstillstånd vid oklar identitet. Vi har ju
möjlighet att ge tidsbegränsade uppehållstillstånd om identite-
ten inte är klarlagd. Men vi använder inte det i särskilt stor ut-
sträckning. Det har visat sig vara ett inte särskilt verksamt in-
strument eftersom tanken med instrumentet har varit att det i
sig skulle tvinga fram handlingar som kan bevisa identiteten.
Men det fungerar inte på det sättet.
Det man dessutom kan konstatera är att vissa nationaliteter i
särskilt uttalad omfattning saknar handlingar. För att nämna
några grupper gäller det kurder från norra Irak, det gäller af-
ghaner och det gäller somalier. Men där finns också förkla-
ringarna att det är väldigt svårt att i de delarna av världen få
fram godkända identitetshandlingar. Det väger vi också in i
vårt beslutsfattande.
Vi har som sagt var använt instrumentet i några situationer
när det gäller oklar identitet men också i samband med att
man, som det heter i lagen, inte är klanderfri i sin vandel, dvs.
man har begått kriminella handlingar. Jag kan inte nämna nå-
gon procent, alltså i vilken utsträckning detta förekommer,
men det är väldigt sällan.
På frågan om polisen sköter verkställigheten tillfredsstäl-
lande skulle jag vilja svara både ja och nej. Det varierar över
landet. Vissa polismyndigheter sköter verkställighetsarbetet
bra och med hög prioritet, medan det har lägre prioritet i andra
delar av landet. Men jag tror att det delvis också hos polisen är
en fråga om resurser. Polisen har många uppgifter och det här
är en av de uppgifter som ska in i den prioriteringslista som
polisen har att ta ställning till. Vi försöker påverka polisen dels
i de samråd som vi har på ledningsnivå, dels i lokala samråd på
respektive ort där vi finns och i enskilda ärenden där vi tycker
att det går för lång tid. Här finns en representant från polisen så
vi kan möjligen återkomma till frågan senare.
Kontrollen är egentligen en fråga för regeringen att svara
på. Du frågar om det inte behövs en regeringsrapport. Vi kan
se att antalet asylsökande efter Schengeninträdet har ökat kraf-
tigt. Det är klart att en hel del av dem kommer från andra
Schengenländer och har vistats där en tid. Men det är också
ganska lätt att ta sig in i "Fortress Europe", så man kommer
via Schengen men ändå direkt till Sverige och har inte haft
kontakt med andra myndigheter i andra länder. Båda varianter-
na finns. Men jag lämnar gärna över till Gun-Britt.
Gun-Britt Andersson: Vi har inre utlänningskontroll. Vad det
här handlade om var om man kunde ha en viss form av inre
utlänningskontroll som Lagrådet bedömde som diskrimineran-
de. När det gäller att komma åt gränsöverskridande brottslighet
och sådana saker säger polisen, som jag nyss besökt, att spa-
ning ibland är ett mycket bättre alternativ än generella åtgär-
der.
Sedan ska man väl också säga att i och med Schengeninträ-
det har vi haft glädje av SIS-systemet när det gäller att komma
åt brottslingar som rör sig över gränserna. Och när det gäller
de migrationsrelaterade frågorna kan vi när Eurodoc-systemet
så småningom kommer i drift se om någon har sökt asyl på an-
nat håll.
Det är viktigt att hålla isär olika saker, också vad man kon-
trollerar.
Sven-Erik Sjöstrand (v): Att Migrationsverket ska ha ordentligt
med resurser är inte minst viktigt från ett rättssäkerhetspers-
pektiv. Vi i Vänsterpartiet anser att de asylsökande ska ha bra
villkor under väntan på att asylansökan behandlas. Som Lena
berättar kan väntan vara i två-tre år.
Ger mottagningsenheter som Gimo och Alvesta bra villkor?
Vid besök på dessa platser har vi upptäckt många problem. Ska
vi inte försöka prioritera ett mer normalt boende? Hur ser du
Lena, som generaldirektör, på dessa problem? Ser ni också sto-
ra problem på mottagningsenheterna? Hur är er vision om ett
bra boende för de asylsökande?
Lena Häll Eriksson: (Bild 4) Den bild som nu ligger på over-
headen visar på den prognos som vi lämnade in för en månad
sedan till regeringen. Redan nu är vi beredda att skriva upp
den. Gun-Britt var inne på det. Vi kommer nog att hamna när-
mare 25 000 asylsökande än vad vi trodde då.
Ni ser klart och tydligt att det är en kraftig ökning sedan
slutet av mars när vi gick med i Schengen.
Det allra bästa sättet att ge asylsökande bra villkor under
väntetiden är korta handläggningstider, att de så snabbt som
möjligt får sitt ärende avgjort i både första och andra instans.
Jag vill med den här bilden visa på hur resursläget ser ut. An-
slaget 12:1 är det anslag vi har till prövningsverksamhet. Den
första rutan visar hur mycket pengar vi begärde av regeringen
för de kommande åren framöver, och den fetare stilen visar
den totala kostnaden, dvs. kostnaden för prövning och mottag-
ningsverksamhet i asylprocessen.
Vi har 497 miljoner kronor som vi kan disponera nästa år,
och vi har ungefär 475 miljoner kronor de kommande åren
framöver. Med den resurstilldelningen till prövningsverksam-
heten kommer totalkostnaden för asylmottagning att rasa i väg
upp till 4 miljarder kronor jämfört med de 2 miljarder kronor
som är beräkningen om vi får de resurser vi behöver. Vänteti-
den blir längre och kostnaden för totalen mycket större.
Resurser är viktiga både för bra villkor och ur ett rättssäker-
hetsperspektiv. Med för lite resurser och dubbelt så många
asylsökande som resurserna räcker till är det klart att rättssä-
kerheten kan komma i kläm och att vi inte hinner göra det
kvalitativa utredningsarbete och skriva de kvalitativa be-
slutsmotiveringar som egentligen är nödvändiga.
När det gäller att villkoren inte skulle vara bra på de mot-
tagningsenheter du har besökt är det svårt för mig att kom-
mentera detta eftersom den synpunkten är lite oprecis. En lång
väntetid i sig gör ju - som några har varit inne på - att männi-
skor mår dåligt, blir passiva och svåra att aktivera.
Visionen för mottagningssystemet är att människor ska bo
där så kort tid som möjligt. Mottagandet ska vara så spritt som
möjligt. Det är en vision vi genomför i dag. Vi "bygger" inte
stora mottagningsenheter. Vi sprider boendet till många kom-
muner med små boendeenheter i varje kommun dels för att få
en bra integrering i närområdet av den verksamhet vi bedriver,
dels för att komma bort från koncentration och institutionslik-
nande enheter. Visionen är att finnas på så många orter som
möjligt med inte större enheter än 100 platser.
Maud Björnemalm (s): Jag har två frågor till Lena Häll Eriks-
son. Den första gäller tillgång till tolkar. Det riktas ofta kritik
mot att det inte finns tillräcklig tillgång till de utbildade tolkar-
na. Då går det att fundera lite grann när antalet asylsökande
stadigt stiger: Vad händer och vad finns?
Den andra frågan gäller barn i asylprocessen. Hänsyn till
barnets bästa infördes i portalparagrafen 1997. Ändå säger
Barnombudsmannen i sin årsrap-port för i år att barnets bästa
inte har slagit igenom i asyl- och beslutsprocessen. Handlägga-
re och beslutsfattare saknar nödvändig kompetens när det gäl-
ler att föra samtal med barn, speciellt de mindre barnen. Vad
gör Migrationsverket för att bättre kunna ta till vara barnets
rättigheter?
Lena Häll Eriksson: Vi har inte möjlighet att ha egna tolkar
anställda. Sedan många år tillbaka upphandlar vi tolkservice
från tolkförmedlingar. I det anbudsunderlag vi har för vår upp-
handling ställer vi krav på att det i myndighetsutövning ska va-
ra auktoriserade tolkar, och i den dagliga kontakten som inte
har med myndighetsutövning att göra duger det med kontakt-
tolkar.
Tyvärr klarar inte leverantörerna av tolkar av att svara mot
behovet. I 54 % av myndighetsutövningen - om det går att
räkna så - finns det tillgång till auktoriserade tolkar. Det är
alltså brist i Sverige på auktoriserade tolkar totalt sett. Det är
ett problem för oss, men det här är inte något som vi kan lösa
mer än att som köpare av varan ställa tydliga krav.
Sedan var det frågan om barn i asylprocessen. Vi har haft
ett stort barnprojekt på Migrationsverket. Barnprojektet leder
bl.a. fram till att vi drar i gång en ordentlig utbildning i att ut-
reda frågor om barn i asylärenden. Vi jobbar med beslutsmoti-
veringar för att bättre lyfta fram barns asylskäl och peka på hu-
ruvida det har tagits hänsyn till barnens asylskäl eller inte. Min
speciella barnombudsman Rigmor Långström lägger nu på en
overheadbild som visar vad som är vår målsättning. Jag behö-
ver inte upprepa vad som står där. Ni kan själva se att det
handlar om att införliva barnperspektivet och barnkonventio-
nen i vår hantering.
Ordföranden: Vi måste ge utrymme för utskottets ledamöter
att ställa frågor. Vi är redan i tidsnöd. Vi får kanske återkom-
ma till detta.
Magda Ayoub (kd): Tack så mycket, fru ordförande! Jag vill
börja min fråga angående den sistnämnda barnsituationen.
Man har blivit bättre på att hantera ensamma flyktingbarn,
men det finns fortfarande brister just för barn som kommer hit
med sina familjer. Under sommaren har det varit ett uppmärk-
sammat fall med barn som gärna ville komma till tals. Det fick
de inte eftersom föräldrarna inte ville att de skulle komma till
tals, och det har vi all respekt för. Men om barnen är över 12-
13 år och vill tala själva tycker jag att man ska ställa upp på
det.
Jag hade dessutom tänkt att ställa en fråga om tolkar. Jag är
kritisk mot att det sägs att auktoriserade tolkar ska användas i
fråga om myndighetsutövning men att det i vardagslivet duger
lika bra med vanliga tolkar. Vi vet att det handlar om sekretess
även då flyktingarna bor på förläggningen. De mår dåligt och
måste ha kontakt med läkare och liknande. Auktoriserade tol-
kar ska alltid komma i första hand. Det handlar om tolkar som
faktiskt finns för olika språk. Alternativet används även när det
finns auktoriserade tolkar. Då används s.k. testade tolkar.
Sedan var det frågan om vistelsen på förläggningen. Jag
håller med Sven-Erik. Jag har också varit i kontakt med för-
läggningar. Till exempel kan 500 personer bo på en förlägg-
ning och ha tillgång till endast en tvättmaskin, likaså endast en
läkare en gång i veckan. Negativa beslut delges i facken utan
en muntlig förklaring. Det är viktiga bitar att ta vara på.
Folk mår dåligt. De försöker ta livet av sig. De mår psykiskt
dåligt. Jag förstår att handläggningstiderna gör att folk går ned
sig.
Nu ska en hel del rehabiliteras. En hel del har fått stanna.
Men det tar lång tid innan de kommer tillbaka. Är det så vi vill
ha det för flyktingarna, att de först ska må jättedåligt och sedan
rehabiliteras?
Jag tänkte kontrollera angående Dublinkonventionen om det
finns något samarbete som gör att det är lättare eller går att få
kortare tid för kontroll om asyl har sökts i något annat land.
Ibland kan det ta ett år eller längre tid. Är det något som har
blivit kortare i dag?
Lena Häll Eriksson: Mycket av detta var mera ett inlägg i de-
batten än frågor som jag kan svara på.
Jag vidhåller att vi kräver auktoriserade tolkar vid all myn-
dighetsutövning. Myndighetsutövning gäller kontakter med
landsting och andra huvudmän. Däremot i den organiserade
verksamheten, i sysselsättningen, där myndighetsutövning inte
pågår är kontakttolkar alldeles utmärkta.
Situationen på förläggningarna och tillgången till tvättma-
skiner osv. är en fråga för hyresvärden. Vi hyr lägenheter i
vanliga bostadsområden. Asylsökande betraktas i det hänseen-
det som vilken annan normal person som helst, och det är hy-
resvärden som svarar för den typen av service. I den mån vi
tycker att den inte är tillfyllest påpekar vi det naturligtvis för
hyresvärden.
Dublinkonventionen är ett instrument som har bidragit till
att förlänga handläggningstiderna i den meningen att det finns
gränser för svarstider. Att det skulle ta upp till ett år innan vi
får svar måste höra till ovanligheterna. Så länge nöjer vi oss
inte med att vänta. Då stöter vi på i de ärenden där vi inte har
fått besked. Det normala är en tremånadersgräns, och efter
tremånadersgränsen bestämmer vi oss om vi ska fortsätta
Dublinprocessen eller inte. Den gränsen förlängs.

Det pågår ett samarbete i unionen för att utveckla och för-
bättra Dublinkonventionen. Där deltar vi.
Ordföranden: Jag skulle vilja att utskottets ledamöter ställer
frågor. Debatten återkommer vi till. Syftet med detta är att ha
en utfrågning.
Matz Hammarström (mp): Först skulle jag vilja att Lena Häll
Eriksson lägger på en overhead som heter ungefär Ackumule-
rat antal asylansökningar per månad.
Min fråga handlar om Migrationsverkets praxis. Lena Häll
Eriksson sade att Migrationsverket följer den praxis som fast-
ställs på högre nivåer. Men visst tar Migrationsverket självt
initiativ till ändrad praxis? Migrationsverket har väl just begärt
av regeringen att ändra praxis så att Irak ska klassas som säkert
land? Om regeringen beslutar i enlighet med Migrationsverkets
förslag riskerar 4 000 asylsökande irakiska kurder att få avslag
på sina ansökningar. På vilka grunder hävdar Migrationsverket
att Irak är säkert? På vilken information bygger man sitt ställ-
ningstagande? Om Irak är säkert, varför finns det FN-styrkor
där på grund av att det är osäkert i landet?
Hur vanligt är det att Migrationsverket självt tar initiativ till
praxisförändringar?
Sedan måste jag få ställa en fråga om overheaden.
Lena Häll Eriksson: Det är riktigt att vi kan ta initiativ och tar
initiativ till ändring av rådande praxis. Det var länge sedan det
hände senaste gången, men i förra veckan lämnade vi över
ärenden som rör asylsökande från norra Irak. Den distinktio-
nen är väldigt viktig. Det handlar om asylsökande från norra
Irak.
Sedan 1999 har asylsökande från norra Irak inte fått asyl.
De har fått uppehållstillstånd i Sverige på humanitär grund av
det enda skälet att det inte har funnits någon praktisk möjlighet
att återsända personer till norra Irak. Få personer har skydds-
behov som kommer från den delen av världen. Det handlar om
ett par procent och ytterligare några procent som har övriga
skyddsskäl. Den stora majoriteten har fått stanna enbart av det
skälet att det inte går att återsända dem.
Nu har vi löst den delen. Vi har ett avtal med IOM, Interna-
tional Organization of Migration, som i sin tur har ett avtal
med en turkisk organisation som bistår med transiteringen
inom Turkiet. Då finns det fr.o.m. nu en möjlighet att praktiskt
lösa frågan om återvändandet.
Vi ser nu inte längre någon grund för att ge personer som
inte har skyddsbehov uppehållstillstånd i Sverige längre. Det är
den frågan vi vill att regeringen ska pröva.
Matz Hammarström (mp): Okej, helt kort om overheadbil-
den. Är det ackumulerat utfall i betydelsen att siffran för feb-
ruari är januari och februari, siffran för april är de fyra första
månaderna?
Lena Häll Eriksson: Ja, just det.
Matz Hammarström (mp): I så fall ser det ut som en betydligt
brantare ökning än det i själva verket är. Jag undrar om det är
ett vanligt sätt att visa statistik på, dvs. ackumulerat utfall.
Lena Häll Eriksson: Ja. Det är det vanliga. Vi räknar antalet
asylsökande per år. För att du ska hamna i per år i slutet av de-
cember måste det vara det ackumulerade utfallet. Förra året
kom det 16 000 asylsökande, och i år tror vi att det kommer att
sluta på 24 000-25 000 asylsökande. Det är det den här bilden
visar. Vi kan också redovisa månad för månad. I oktober må-
nad kom det 2 800 och sökte asyl.
Matz Hammarström (mp): Med ett stapeldiagram skulle man
få en rätt så plan bild?
Ordföranden: Då går vi vidare. Frågan om statistiken har vi nu
rett ut. Den kan naturligtvis presenteras på olika sätt. Det vik-
tiga är att vi är överens om vad bilden visar, och den saken har
vi rett ut. Då går vi vidare.
Birgitta Carlsson (c): Tack, fru ordförande! Jag har två korta
frågor.
Hur vanligt är det med ensamkommande barn? Hur tar man
hand om dem? Placeras de ut i färdigfamiljer eller hamnar
även de på flyktingförläggningar?
Hur kontrollerar Migrationsverket att de personer som
sänds hem till sina länder verkligen inte far illa när de kommer
dit? Jag har träffat personer som har anhöriga som har skickats
hem till Iran. Det har inte gått att få kontakt med de anhöriga
när de väl har kommit hem. Man vet inte om de anhöriga har
hamnat i fängelse eller om de över huvud taget finns i livet
fortfarande eller om de förbjuds att ta kontakt med personer i
det land de kommer från. Hur kontrolleras detta?
Lena Häll Eriksson: Jag börjar med den sista frågan om hur vi
kontrollerar att personer som återvänder till sina hemländer
inte far illa. Det är inte vårt uppdrag att sköta den kontrollen.
Vi har inget uppdrag och inga resurser att kontrollera vad som
händer med enskilda personer efter återvändandet. Vårt upp-
drag är att ha en ordentlig kunskap om hur situationen gene-
rellt sett ser ut för personer med särskilda politiska uppfatt-
ningar, religiös tillhörighet osv., men vårt uppdrag är inte att
följa den enskilda individen efter hemvändandet.
Där finns snarare en viktig uppgift för NGO:er, dvs. frivilli-
gorganisationer osv., att ha den kunskapen och förmedla den
kunskapen till oss när det finns behov av att göra det. Där får
vi del av Amnestys och andras rapporter. Vi har direktupp-
koppling till Amnesty för att kunna ta del av sådant.
Det är en ökning av antalet ensamkommande barn. Siffran
ligger på hittills 411 i år. Vi tar emot de ensamkommande bar-
nens asylansökan. Sedan bor barnen i allmänhet på något av
våra grupphem, hos släktingar eller i ett familjehem av något
slag.
Jag kommer inte att hinna gå in på detta i tillräcklig omfatt-
ning, men vi har lagt fast en ny ordning som kommer att ge-
nomföras nästa år. Det är en ordning som innebär att när ett
ensamt barn kommer hit är det socialtjänsten som i första hand
har ansvaret för det barnet. Det stämmer i grunden med svensk
lagstiftning. Det är socialtjänsten som bedömer om barnet ska
vara inskrivet i någon av våra anläggningar eller om det ska bo
i ett familjehem. Den gode mannen, som omedelbart ska för-
ordnas, biträder barnet med att söka asyl. Vi utreder och
handlägger sedan asylärendet.
Väldigt kort: Det finns en väldigt tjock rapport att tillgå hos
oss, om man så önskar.
Ordföranden: Då föreslår jag att vi går över till dem som vi
har inbjudit från Utlänningsnämnden och Rådgivningsbyrån
för asylsökande och flyktingar, så att de får möjlighet att tala
till utskottet.
Vi börjar med Håkan Sandesjö från Utlänningsnämnden,
ställföreträdande generaldirektör. Jag hälsar dig välkommen
fram. Ordet är ditt. Varsågod.
Håkan Sandesjö: Fru ordförande! Jag har blivit ombedd att tala
lite grann om skyddsbehov, om humanitära skäl, om trovär-
dighetsfrågor, läkarutlåtanden och nya ansökningar. Jag hade
tänkt att koncentrera mig på de problem i de här frågorna som
vi ser i tillämpningen.
När det gäller skyddsbehov vill jag fokusera på UNHCR:s
Global Consultations. I år firar man 50 år, och det har varit en
rad seminarier och möten runt om i världen där man har dis-
kuterat flyktingkonventionen i syfte att vitalisera tillämpning-
en. I många avseenden har detta varit väldigt intressant.
Från svensk sida har det gått att se en utveckling som visar
på att man internationellt har hamnat på en utvidgning av till-
lämpningen av konventionen. Det är viktigt att Sverige är med
och analyserar och tar lärdom av den utveckling som har varit.
Jag kan ta ett exempel från dessa diskussioner, nämligen
könsrelaterad förföljelse. I en rad länder har kön och homo-
sexualitet accepterats inom ramen för begreppet särskild sam-
hällsgrupp inom flyktingkonventionen. Detta har Sveriges
riksdag avvisat så sent som 1997. I stället finns det en särskild
könsbestämmelse som i princip borde kunna tillämpas på
samma sätt. Det sägs nämligen i den paragrafen att man har
rätt till skydd om man är förföljd på grund av kön eller homo-
sexualitet.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden gjorde en utred-
ning i januari i år, och det har visat sig att den paragrafen inte
har kommit i tillämpning i annat fall än när det gäller homo-
sexuella. Jag tycker personligen att man nu borde utnyttja det
pågående lagstiftningsarbetet för att titta på den internationella
utvecklingen, göra en grundläggande analys och ta ställning till
hur man vill ha det. Det här går inte att bara överlämna till
rättstillämpningen. Här måste man göra en lagändring.
När det gäller humanitära skäl kan vi konstatera att lagstif-
taren har lagt en hög ribba med restriktiva anvisningar för till-
lämpande myndigheter. Samtidigt är humanitära skäl ett diffust
begrepp. Det kan omfatta en väldig massa olika omständighe-
ter.
Jag vill peka på ett antal uttalanden som har gjorts i förar-
betena till lagstiftningen och av regeringen för att markera hur
restriktiv anvisningen är. Ett uttalande säger följande: Uppe-
hållstillstånd kan beviljas i undantagsfall när det föreligger
synnerliga skäl.
Ett annat uttalande: Uppehållstillstånd kan beviljas om det
föreligger risk för självmord eller om ett avlägsnande annars
skulle medföra allvarlig fara för utlänningens liv eller hälsa.
Ett tredje uttalande i en proposition från 1997 avseende
barn: För uppehållstillstånd krävs i princip att det finns risk för
självdestruktiva handlingar av utomordentligt allvarlig natur
eller att barnet allvarligt skadas i sin psykosociala utveckling.
Från regeringspraxis kan nämnas ett beslut från 1994 där
man behandlar frågan om rätt till tillstånd på grund av sjuk-
dom. Där framgår följande: Tillstånd för bosättning kan bevil-
jas endast i undantagsfall när det är fråga om en livshotande
sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet. I princip
bör krävas att behandlingen i Sverige är livsnödvändig. Enbart
den omständigheten att vården i Sverige håller högre kvalitets-
nivå kan inte utgöra grund för tillstånd. Inte heller bör uppgiv-
na ekonomiska svårigheter att få vård i hemlandet leda till att
tillstånd beviljas.
Det här är, som ni hör, väldigt snäva uttalanden. Sedan är
begreppet svårt att definiera. Det behöver inte bara vara fysisk
och psykisk ohälsa. Här kan man behöva beakta förhållandena
i hemlandet, krig, försörjningsproblem, säkerhetsproblem. Man
kan också beakta vistelsetiden i Sverige och barns anknytning
till svenska förhållanden. Man får alltså göra en samlad be-
dömning av alla olika omständigheter men ändå inom den re-
striktiva anvisningen.
Den här restriktiva tillämpningen överensstämmer inte med
vad folk i allmänhet lägger in i begreppet humanitära skäl. Då
får vi ett problem, nämligen att våra beslut inte accepteras.
Vill man få acceptans för besluten, vill man få en föränd-
ring, måste det till en ny lagstiftning. En grundläggande ny
analys måste göras, och i förarbetsuttalanden måste man ta
ställning till hur vi vill ha det.
När det gäller asylansökningar har sökanden bevisbördan
och myndigheten ska hjälpa till om det finns oklarheter. Om
sökanden lämnar en sammanhängande berättelse som inte stri-
der mot allmänt kända fakta men ändå inte kan styrka detta har
den sökande rätt till den s.k. bevisregeln benefit of the doubt.
Det är i den här processen som trovärdighetsfrågorna dyker
upp. Det gäller t.ex. ändrade eller motstridiga uppgifter, att
falska handlingar lämnas in, att man förstör eller kastar sitt
pass, att man ansöker först efter en längre tids vistelse i Sveri-
ge. Carl Söderbergh var också inne på att det går att beakta att
det finns ett giltigt pass. Men till skillnad från Carl Söderbergh
vill jag säga att det i de här sammanhangen måste göras en
samlad bedömning av alla omständigheter. Omständigheten att
det finns ett giltigt pass kan inte ensam utgöra grunden för att
det blir avslag.
Här krävs försiktighet. Det krävs fantasi. Det kan ju finnas
bra förklaringar till varför det lämnas motstridiga uppgifter el-
ler att passet har kastats.
Detta är UN:s praxis sedan 1992. Det finns ett praxisledan-
de beslut på vår hemsida i praxissamlingen att hänvisa till,
29/92.
Jag vill också passa på att säga till Carl Söderbergh att en
trovärdighetsbrist måste avse kärnan i berättelsen - avgörande
frågor.
Sedan var det frågan om läkarutlåtanden. De förekommer
tyvärr ofta i våra ärenden, särskilt i s.k. nya ansökningar, och
de är av väldigt skiftande kvalitet. Socialstyrelsen har gett ut
anvisningar om hur läkarintyg ska utformas, men de anvis-
ningarna tycks inte vara kända av särskilt många. Vi får läka-
rintyg som är rena partsinlagor. Det finns egna trovärdighets-
bedömningar gjorda av läkarna och ställningstaganden till om
den sökande ska ha uppehållstillstånd eller inte.
I syfte att försöka komma till rätta med detta har Utlän-
ningsnämnden sedan ett par år tillbaka haft fortlöpande kon-
takter med läkare, vårdinstanser och myndigheter för att få
fram bättre läkarintyg. Vi har också anordnat ett antal semina-
rier med läkare under de senaste två åren. Vi har haft ett tiotal
möten sedan mitten av år 2000.
Vi vill ha ett intyg som innehåller en självständig bedöm-
ning av den sökandes hälsotillstånd. Sedan måste också läka-
ren komma ihåg att det intyget bara är en del i utredningen.
Det är myndigheten, nämnden, som avgör rätten till uppehålls-
tillstånd.
Slutligen nya ansökningar - vårt största problem.
Syftet från år 1989 med att kunna lämna in nya ansökningar
var att det skulle finnas en säkerhetsventil för att i undantags-
fall undvika - som det heter i propositionen - obotlig skada om
det genomförs en avvisning. I praktiken har det blivit så att
möjligheten att ansöka hos Utlänningsnämnden utnyttjas som
en fortsättning på den avslutade asylprocessen. Man söker flera
gånger. Det finns exempel där samma person har sökt 30
gånger.
Mönstret är tydligt: Så fort vi meddelar ett avvisningsbeslut
kommer det in en ny ansökan. Eftersom de ärendena måste
handläggas skyndsamt - det är ett prioriterat ärendeslag - går
det ut över våra resurser när det gäller att handlägga andra
ärenden, t.ex. överklaganden av avvisningar. Det i sin tur för-
länger handläggningstiderna.
Just nu har vi ett snitt på 25 % av samtliga ärenden som är
nya ansökningar. För två veckor sedan var det 34 %. Här måste
någonting göras.
Det är viktigt att man lägger tyngdpunkten i asylprocessen i
grundärendet, i första instans och i överklagningsinstansen.
Det är viktigt att man i det pågående lagstiftningsarbetet tar va-
ra på de erfarenheter som vi har av tillämpningen av nya an-
sökningar.
En sista sak: handläggningstiderna. Väldigt ofta säger nå-
gon att de har fått vänta på sitt femte besked osv. Ofta är det så
att vid prat om långa handläggningstider allmänt sett räknar
man inte med att det har varit en och annan ny ansökan där-
emellan, och sedan säger man att det är långa handläggningsti-
der. Egentligen är det handläggningstiden i grundärendet som
skall räknas.
Anders Sundquist: Ordförande! Jag vill på vägnar av Rådgiv-
ningsbyrån för asylsökande och flyktingar tacka för att vi här
har givits möjligheter att framföra våra synpunkter på den
svenska asylprocessen.
Min bedömning är den att långa handläggningstider är det
allt överskuggande problemet i den svenska asylprocessen.
Dessa handläggningstider och förmodligen 90 % av övriga
problem på området är i huvudsak beroende av en ologisk och
därtill otillräcklig resurstilldelning. Även om jag har synpunk-
ter på och kritik mot enskilda beslut rörande ansökningar om
asyl, anser jag att det vore otillständigt att kritisera enskilda
anställda på Migrationsverket och Utlänningsnämnden när vi
vet att de går på knäna under en enorm arbetsbörda. Vidare har
jag den uppfattningen att Migrationsverket gjort verkliga an-
strängningar för att ge sin personal ett bättre stöd.
Den nuvarande situationen för verket kan liknas vid ett läge
där passagerare i en läckande båt får uppdraget att förbättra
fartygskonstruktionen för att båten inte i framtiden ånyo ska
springa läck. Detta uppdrag är svårt att genomföra i en stund
när man måste ösa allt vad man kan för att inte drunkna.
Huvuddelen av kritiken måste därför falla på er riksdagsle-
damöter, som inte givit Migrationsverket  och Utlännings-
nämnden de resurser som fordras för att handlägga asylärenden
och andra ansökningar om uppehållstillstånd på ett sådant sätt
som den sökande och den svenska allmänheten kan kräva.
I enlighet med vad som anges i den rapport som Riksdagens
revisorer upprättat anser jag att det förutom ytterligare resur-
stillskott måste ske en omfördelning, så att större delen av en
given resurs läggs på utredning och beslutsfattande. Enbart ett
ytterligare antal anställda löser inte problemet, utan vad som
fordras är att förutsättningar skapas för att höja handlägg-
ningskvaliteten.
Utredningsfunktionen måste graderas upp. Utredare måste
få en vettig, på forskning baserad utbildning och handledning.
Jobbet som utredare måste få den status det förtjänar. Det
måste ses som en merit att man jobbat som utredare på Migra-
tionsverket. Jag är övertygad om att ett bättre ursprungligt be-
slutsunderlag leder till totalt kortare handläggningstider.
Intervjun med den sökande är redan i dag den viktigaste
delen av beslutsunderlaget, och betydelsen härav torde öka i
och med att tilltron till olika handlingar, oberoende av skilda
typer av dokumentsökningar, knappast kommer att öka i fram-
tiden.
En annan viktig del av beslutsunderlaget är den information
som finns om förhållanden i de sökandes hemländer. Med an-
ledning av sekretess finns i dag endast ringa möjlighet för nå-
gon utanför den handläggande myndigheten att bestämma
kvaliteten på den information som läggs till grund för myndig-
heternas ställningstaganden. Jag vill markera att tilltron till be-
slutsfattandet från såväl de sökande som den svenska allmän-
heten är beroende av om det finns en möjlighet att kontrollera
beslutsunderlaget. Jag är övertygad om att en förbättrad landin-
formation leder till totalt kortare handläggningstider, detta ge-
nom att handläggare och beslutsfattare kan göra säkrare be-
dömningar utan att behöva göra kompletterande utredningar
genom ambassader och andra informationskällor.
Mycket mer finns att säga om beslutsunderlaget, men jag
väljer nu att gå över till frågor som rör själva beslutsfattandet
och övervägandena därinför. Ett krav på kortare handlägg-
ningstider är inte enbart motiverat av humanitär omtanke om
de sökande eller utifrån ett krav på ett effektivt utnyttjande av
skattemedel, utan ett måste om vi verkligen vill slå vakt om en
kvalitativ bedömning av om utländska medborgare har ett
verkligt behov av skydd.
Kortare handläggningstider är således ett måste, om vi
verkligen vill värna asylrätten. Med dagens alltför långa hand-
läggningstider går alltför stora resurser till annat än rättssäkra
bedömningar av om det föreligger ett verkligt skyddsbehov.
Som Riksdagens revisorer så riktigt påpekar genererar de långa
handläggningstiderna humanitära skäl för uppehållstillstånd
som inte existerade i den stund de berörda gjorde sina ansök-
ningar. Vi måste använda den begränsade resurs som står till
förfogande på ett så effektivt men ändå rättssäkert sätt som
möjligt.
De utländska medborgare som inte har sådana skäl för att
söka sig till Sverige som vi accepterar som grund för uppe-
hållstillstånd ska inte belasta systemet längre än nödvändigt.
Att som Riksdagens revisorer anger endast 10 % av den totala
handläggningstiden innefattar verkliga handläggningsåtgärder
kan inte accepteras.
Generellt sett är beslut i ärenden rörande ansökningar om
asyl svåra att fatta. Detta gäller dock inte alla ärenden. En ini-
tial bedömning av en kvalificerad handläggare/beslutsfattare
kort efter ansökan borde kunna leda till att ärendena gruppera-
des utifrån svårighetsgrad. Förhållandevis lätta ärenden borde
kunna handläggas av mindre erfarna handläggare, på samma
sätt som mindre erfarna domare i domstol dömer i mindre
komplicerade ärenden. Svårbedömda ärenden ska handläggas
av personal med hög kompetens och lång erfarenhet. Risken
för långliggande surdegar kommer därigenom att minska dras-
tiskt.
Sedan nu gällande utlänningslag trädde i kraft den 1 juli
1989 har den ändrats vid 40 tillfällen. Jag vet inte hur jag ska
tolka förändringstakten. Är den ett tecken på osäkerhet eller på
ett målmedvetet förändringsarbete? Oavsett vilket förvånas jag
över att ni riksdagsledamöter vågar fatta beslut om förändring-
ar i  ovan angiven takt utan att det finns någon som helst
svensk juridisk forskning som kan läggas till grund för en dis-
kussion eller debatt om gällande rätt och rättstillämpning på
området.
Mot bakgrund av den totala kostnad som är förknippad med
utländska medborgares ansökningar om uppehållstillstånd är
det för mig en gåta att Sverige inte har råd att lägga 2-3 miljo-
ner på forskning som skulle kunna leda till kvalitativa förbätt-
ringar genom bättre utbildade handläggare och  beslutsfattare,
en doktrin värd namnet samt ett förbättrat underlag för diskus-
sion, debatt och inte minst lagändringar.
På tal om lagändringar står ni inom en inte alltför avlägsen
framtid inför att fatta beslut om en förändrad process- och in-
stansordning. Jag har den uppfattningen att det fordras en radi-
kal reform av det nuvarande systemet för att nå en acceptabel
kvalitet på handläggningar av ansökningar om uppehållstill-
stånd. Jag har däremot svårt att förstå att en ändrad process-
och instansordning i enlighet med det förslag som föreligger i
sig skulle leda till kortare handläggningstider. Det som behövs
är ökade resurser. Att blunda för resursbehovet i en kommande
reform kan få till konsekvens att handläggningstiderna ökar i
stället för att minska.
När det gäller resursbehovet kan jag exempelvis inte se att
det i någon av de gjorda utredningarna presenterats en realis-
tisk analys eller beräkning av de ytterligare kostnader som en
förändring av process- och instansordningen kommer att inne-
bära för Migrationsverket.
Jag ser framför mig betydande förändringar för Migra-
tionsverket.  Med tvåpartsförfarande kommer nya och mera
omfattande krav att ställas på verkets utredningar. Den landin-
formation som läggs till grund för verkets ställningstaganden
kommer att ifrågasättas på ett sätt som gör att man kommer att
tvingas bredda informationsbasen. Muntlig förhandling bör
därför ingå som ett moment vid verkets handläggning.
Till detta kommer att Migrationsverket ska uppträda som
part vid överklaganden. Någon på verket måste under hand-
läggningen i överinstans hålla sig ajour med ärendet, inge inla-
gor samt företräda verket vid en muntlig förhandling.
Slutligen kommer Migrationsverket att få ansvar för att
handlägga verkställighetsärenden, det som i dag kallas ny an-
sökan.
Att mot bakgrund av dessa ytterligare arbetsuppgifter våga
redovisa en merkostnad för verket om endast 10 miljoner per
år visar enligt mitt förmenande inte på mod utan på bristande
kunskap. För att inte hela reformen ska äventyras genom att
Migrationsverket åläggs arbetsuppgifter utan ytterligare resur-
stillskott ber jag om att verket så snart som möjligt ska pre-
sentera en detaljerad och realistisk beräkning av resursbehovet
vid en  ändrad process- och instansordning. Jag ber också soci-
alförsäkringsutskottet att tillse att Migrationsverket får de re-
surser som fordras, både i nuläget och inför en ändrad process-
och instansordning.
Slutligen vill jag påtala att även om Utlänningsnämnden ska
avskaffas måste den dock i dag ges ytterligare resurser. Att
minska nämndens ärendebalanser kan  redan nu motiveras med
humanitär omtanke om de sökande och ur samhällsekonomisk
aspekt. Att ärendebalanserna minimeras är också en förutsätt-
ning för en lyckad ny process- och instansordning.
Ordföranden: Det blir nu utrymme för utskottets ledamöter att
ställa frågor, kanske i första hand till Håkan Sandesjö och An-
ders Sundquist. Vi följer den talarlista som vi har och får se
hur mycket vi hinner med fram till kl. 13.30.
Göran Lindblad (m): Inledningsvis kan jag bara konstatera att
jag är beredd att instämma i väldigt många av Anders Sund-
quists synpunkter. Så till mina frågor.
Den första gäller det register för fingeravtryck som Lena
Häll Eriksson berörde men som kanske även Håkan Sandesjö
kan kommentera. Det finns väl ändå möjlighet att efter beslut
av åklagare göra en samkörning? Även om registren hålls se-
parata måste man kunna få tillgång till detta.
Också den andra frågan riktar jag till både Lena Häll Eriks-
son och Håkan Sandesjö. Vilka kriterier gäller för ombud för
asylsökande? Vem kan uppträda som ombud? Vilken utbild-
ning och annan bakgrund krävs?
Den tredje frågan berör ett antal uppmärksammade fall av
homosexuella som har förekommit under senare tid. Är det en
tillfällighet att en del har visat sig få beslut om uppehållstill-
stånd efter det att man har uttalat sig i pressen? Är det ett stå-
ende råd som ska ges till människor med avvikande sexuell
läggning att de först ska uttala sig i pressen?
När det till sist gäller de fällor och fel som vi fick ta del av i
våras på Migrationsverket om att lura asylsökande att komma
till möten under förespegling att det gällde något annat än vad
det verkligen var fråga om: Har man nu fått ordning på det här,
så att vi kan lägga det helt bakom oss?
Håkan Sandesjö: Frågan om fingeravtrycksregistret överläm-
nar jag till Lena Häll Eriksson. Detsamma gäller frågan om att
lura asylsökande, för sådant har vi inte ägnat oss åt.
Vad gäller ombudens bakgrund gör vi ingen grundlig utred-
ning, utan var och en  har rätt att bedriva juridisk verksamhet.
Om vederbörande sköter sitt arbete har vi inga invändningar.
Vad avser besluten om homosexuella iranier har det under
förra veckan och den här veckan kommit ett par beslut som in-
nebär att nämnden har tagit ställning för att om man uttalar sig
i massmedier på ett negativt sätt gentemot den iranska regi-
men, har man därmed också uttryckt en politisk handling. Vi
har i de fallen bedömt att det föreligger en risk för ingripande
från myndigheterna om den personen återvänder. Därmed har
vi inte gjort någon ändring av  det regeringsbeslut från 1998
som avser risken för en homosexuell iranier att vistas i Iran.
Lena Häll Eriksson: Väldigt snabbt: Under vissa förutsättning-
ar kan vi ibland köra vårt fingeravtrycksregister mot polisens.
Jag tror att det krävs att minst ett års fängelsestraff riskeras för
att det ska vara möjligt.
Det är riktigt, som Håkan Sandesjö säger, att alla kan bli
ombud. Offentligt biträde kan alla advokater bli, och när det
gäller biträdande jurister prövar vi varje person mot en krav-
lista som vi har.
Huruvida fällor och fel har förekommit eller inte kan man
väl diskutera. JO ska yttra sig över den situation som inträffade
i Norrköping och blev uppmärksammad i medierna. Vi har än-
nu inte fått det yttrandet. Min uppfattning är att vi inte under
falska förespeglingar har lurat någon att komma, och det fram-
går också i vårt yttrande till JO.
Ulla Hoffmann (v): Fru ordförande! Anders Sundquist talade
om en ny process- och instansordning. Jag har noterat att Ad-
vokatsamfundet är företrätt här. Jag skulle väldigt gärna vilja
få del av samfundets syn på detta.
Gun-Britt Andersson talade om terroristparagrafen i FN-
konventionen och Europakonventionen som gör att man inte
kan skicka tillbaka människor vid vissa tillfällen. Lena Häll
Eriksson berättar att Migrationsverket har ett bra förhållande
till Säpo och skickar över ärenden till Säpo för behandling. Det
finns såvitt jag vet ett antal afghaner i Sverige som har tillfälli-
ga uppehållstillstånd, alltså inte permanenta. Jag skulle vilja att
du utvecklade den frågan.
Så till frågan om kvinnors asylskäl. Hur går det med utbild-
ningen av dem som handlägger kvinnors asylskäl? Jag undrar
också om synen på tvåårsregeln, där vi har skärpt lagstiftning-
en. Menar du att den åtgärden har lett till den förändring som
lagstiftaren avsåg?
Till sist beträffande 3 kap. 3 § punkt 3, som säger att män-
niskor som flyr från en väpnad konflikt ska betraktas som
skyddsbehövande. Såvitt jag förstår har den regeln tillämpats
väldigt lite. Om Sverige och omvärlden anser att det pågår en
väpnad konflikt t.ex. i Gaza, varför har inte någon asylsökande
från Gaza fått lov att stanna med stöd av den här bestämmel-
sen?
Kjell Jönsson, Sveriges Advokatsamfund: Utgångspunkten för
Advokatsamfundets syn i de här frågorna är att man inte ska
tillskapa särlösningar just för utlänningsrättens del. Konkret
betyder det när det gäller en ny instans- och processordning i
all korthet att samfundet anser att Migrationsverket ska ha rätt
att fatta ett positivt beslut för den asylsökande, dvs. att bevilja
en ansökan om att få uppehållstillstånd. Men om verket anser
att ansökan ska avslås, så att beslut om avvisning fattas, menar
samfundet att verket får ansöka hos länsrätten om det. Det be-
tyder att länsrätten blir förstainstans och att det i länsrätten blir
ett tvåpartsförfarande med rätt till muntlig handläggning. Ver-
ket ska då också presentera hela det processmaterial som ver-
ket anser ska ligga till grund för dess ställningstagande, för att
på så sätt  komma förbi problemen med hemlig kunskap till
stöd för besluten.
Vi anser att antalet länsrätter som handlägger de här ären-
dena inte ska begränsas, utan varje länsrätt i Sverige ska kunna
handlägga dem. Samfundet anser också att länsrättens beslut
utan prövningstillstånd ska kunna överklagas till respektive
kammarrätt och att den sedvanliga möjligheten att efter pröv-
ningstillstånd få en prövning i Regeringsrätten ska ges.
Lena Häll Eriksson: Bara väldigt snabbt ett förtydligande. När
det gäller fällor och  fel  har vi bara yttrat oss över Norrkö-
pingsärendet, och där anser vi inte att det har lurats in någon
under falska förespeglingar. Vi har också förtydligat våra rikt-
linjer så att vi ska kunna undvika att sådant händer. Det kan ha
förekommit i organisationen i övrigt, men det känner vi i så
fall inte till.
Låt mig bara snabbt också säga att Säpo inte fattar några
som helst beslut i ärenden som vi lämnar över till Säpo, utan
Säpo yttrar sig över säkerhetsaspekterna. Har vi motstridiga
uppfattningar överlämnar verket ärendet till regeringen, som
sedan har att fatta beslut i den typen av ärenden. Det betyder
att om vi vill bevilja och Säkerhetspolisen avstyrker blir det
regeringen som ska fatta besluten.
När det gäller afghaner med tidsbegränsade uppehållstill-
stånd har jag ingen aktuell siffra, men det är väldigt få perso-
ner som har den typen av tillstånd.
Birgitta Carlsson (c): Fru ordförande! Först en fråga till Håkan
Sandesjö: Vilka tillkommande argument vid ett överklagande
kan göra att en asylsökande får stanna? Vilken typ av argu-
ment kan leda till det för en person som lämnar in en ny ansö-
kan? Hur stor procent av de asylsökande får efter förnyad
prövning stanna i Sverige?
Vidare en fråga till Carl Söderbergh: Hur säkert är det att
komma tillbaka till Iran för en iranier som har kritiserat regi-
men i sitt land och som har flytt till Sverige efterdet att den
iranska polisen har varit efter vederbörande?
Håkan Sandesjö: När det gäller tillkommande omständig-
heter vid ny ansökan är det sällan så att dessa avser asylfrågor.
I en övervägande del av de nya ansökningarna är det humanitä-
ra skäl som framförs. De avser personernas psykiska och fy-
siska hälsa. Det är markant att människor blir sämre och sämre
ju längre processen lider. Trots att de har fått ett klart avslags-
beslut stannar de kvar så länge att det till slut uppstår fysisk
eller psykisk ohälsa.
Bifallsandelen år 2000 av nya ansökningar var 21 %.
Carl Söderbergh: Om iranska medborgare kritiserar regering-
en offentligt är det helt klart att de riskerar förföljelse vid ett
eventuellt återsändande. I och med att frågan väcktes i sam-
band med de senaste ärendena om homosexuella iranier vill jag
påpeka att vi från Amnesty International gärna vill se en för-
ändring av praxis mot ökad förståelse för den utsatthet och de
risker som homosexuella iranier kan uppleva vid ett återvän-
dande.
Matz Hammarström (mp): Först vill jag tacka Anders Sund-
quist för ett rättframt och kritiskt inlägg och för en nyttig på-
minnelse för riksdagens ledamöter att om man vill ha förbätt-
ringar, så kostar det också.
Håkan Sandesjö har helt rätt i att vi har en alltför restriktiv
tolkning av vad som  är humanitära skäl och att vi behöver en
ny lagstiftning. Men visst finns det väl ett visst utrymme för en
mindre restriktiv tillämpning även inom ramen för befintlig
lagstiftning? Principen om barnets bästa ska gälla, men tilläm-
pas den verkligen fullt ut enligt Håkan Sandesjö? Det finns
också brister i den lag som ska skydda misshandlade kvinnor. I
dag har nämnts ett fall med Sara Shentenba, som skulle få up-
pehållstillstånd om man beaktade nya uppgifter. I det fallet ta-
lade också barnets bästa för att barnen och den misshandlade
modern borde få stanna i Sverige.
Vad slutligen gäller läkarintygens status: Om läkare intygar
att det finns en överhängande risk för självmord eller andra
självdestruktiva handlingar, kan ju eller t.o.m. ska väl Utlän-
ningsnämnden bevilja uppehållstillstånd, men nu lät det som
att läkarintyg ska i allmänhet betraktas som partsinlagor. Jag
tycker att det låter lite oroväckande.
Håkan Sandesjö: Det är självklart att vi tillämpar principen om
barnets bästa. När det gäller humanitära skäl gör vi en tolkning
av de förarbetsuttalanden och de praxisbeslut som finns. Vi gör
väl det arbetet så gott vi kan.
När det gäller läkarintyg är det klart att sådana, som jag in-
ledningsvis sade, utgör en del av utredningen för att bestämma
om man har rätt att få uppehållstillstånd. Jag sade också att
vissa läkarintyg kan se ut som partsinlagor, och det är inte me-
ningen. Det är parten själv som ska föra sin talan, inte läkaren.
Vi får bedöma vad som står i varje läkarintyg för att se om det
når upp till den restriktiva anvisning som vi har.
Ordföranden: Vi har begränsad tid till förfogande för den här
utfrågningen, och vi är nu i det läget att vi måste avsluta den.
Vi hade säkert kunnat fortsätta denna diskussion mycket läng-
re. Flera av ledamöterna har anmält att de vill säga någonting,
men vi får avbryta just nu. Jag vill framföra ett mycket varmt
tack till samtliga som har medverkat i dag. Jag tycker att det
har varit en mycket bra, värdefull och informativ utfrågning
som vi har haft här i dag. Utfrågningen är avslutad.

Bild 1 och 2



Bild 3 och 4




2001/02:SfU8      SFU8

SFU8      2001/02:SfU8

2
1

1
2001/02:SfU8

2001/02:SfU8

6
14
2001/02:SfU8

2

2001/02:SfU8

ÄRENDET OCH DESS BEREDNING      2001/02:SfU8

2
15
2001/02:SfU8

8

2001/02:SfU8

2001/02:SfU8

78
118
2001/02:SfU8

9
2001/02:SfU8

2001/02:SfU8

108
168
2001/02:SfU8

80

2001/02:SfU8

2001/02:SfU8

112
175
2001/02:SfU8

109
2001/02:SfU8      BILAGA 1

BILAGA 1      2001/02:SfU8

128
201
2001/02:SfU8

113
2001/02:SfU8      BILAGA 2

BILAGA 2      2001/02:SfU8

184
274
2001/02:SfU8

129