Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp
Betänkande 1996/97:SoU16
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU16
Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp
Innehåll
1996/97 SoU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:93 Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp, nio motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen och nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996. I skrivelsen lämnas en redogörelse för metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda organisationer har enligt regeringen givit värdefull kunskap inom detta område. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar. Utskottet anför att barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete med barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete som rör barn. De yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder. Såväl grund- som vidareutbildningen för polisen är föremål för översyn och i dagarna lämnas direktiven till en översyn av lärarutbildningarna. Utskottet utgår från att i utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt eller misstänks ha utnyttjats sexuellt. Ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna till en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet. Utskottet betonar vidare vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt och att korta handläggningstider eftersträvas hos polis och åklagare. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen föreslås vissa tidsfrister för att markera att utredningarna inom socialtjänsten skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill betona att i socialnämndens utredningsansvar ingår att överväga frågan om barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken om hot och påtryckningar måste ha helt avgörande betydelse för socialnämndns bedömning av om kontakten kan och bör upprätthållas under utredningstiden. Ett omfattande arbete pågår när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att utarbeta förslag till en nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn kommer inom kort att presentera sina förslag. Utskottet utgår från att regeringen utan onödigt dröjsmål tar ställning till förslagen. Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd. Samtliga motioner avstyrks eftersom de i huvudsak är tillgodosedda.
Regeringens skrivelse Regeringen har i skrivelsen 1996/97:93 lämnat en redogörelse för metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda organisationer har enligt regeringen givit värdefull kunskap inom detta område. Det är enligt regeringens mening viktigt att de pågående åtgärderna utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelsen 1996/97:So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom rättsväsendet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pediatrisk gynekologi, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp. 1996/97:So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av definition av sexuella övergrepp, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sexuella trakasserier i skolan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utbildning vad gäller sexuella övergrepp mot barn och unga, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbara förslag på åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp. 1996/97:So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av misstänkta sexualbrott mot barn.
Motioner från allmänna motionstiden 1996 1996/97:So605 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en omsorgsfull utredning. 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av barns säkerhet. 1996/97:So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för sexuella övergrepp mot barn, 1996/97:So810 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykiatrisk vård för dem som utsatts för sexuella övergrepp, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av behandlingsteam inom varje län, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Statens institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som utsatts för sexuella övergrepp. 1996/97:Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barn som utsatts för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter förövandet för att förebygga att utsatta barn själva hamnar i förövarställning därför att de inte har fått hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lämplig utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-, daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp. 1996/97:Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av barn.
Utskottet
Skrivelsen i huvuddrag I skrivelsen redovisas att Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) på initiativ av Socialdepartementet under åren 1985-1990 genomförde ett forskningsprojekt om sexuella övergrepp mot barn och även gav ut flera rapporter i ämnet. Av rapporterna framgår att det troligtvis finns ett mörkertal när det gäller sexualbrott i allmänhet och sexuella övergrepp mot barn i synnerhet. Mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan berätta, i vilken grad de blir trodda och i vilken utsträckning den som barnet anförtror sig åt går vidare men en anmälan om händelsen. Benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid olika tidpunkter, vilket kan bero på den allmänna opinionen, de handläggande myndigheternas inställning och den syn som människor i offrets närhet har på denna typ av brottslighet. BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott mot barn. Antalet sådana brott har stadigt ökat under de senaste tjugo åren. Mellan 1990 och 1995 ökade de med 53 %. Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd (1991:3) Sexuella övergrepp mot barn. Dessa allmänna råd är enligt regeringen såväl en kunskapskälla som en handbok för handläggning och utredning med redovisning av lämpliga behandlingsmetoder. Styrelsen har nyligen också påbörjat ett arbete som syftar till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet beräknas vara genomfört i början av år 1998. Under senare år har Socialstyrelsen med utvecklingsmedel stött flera projekt i landet vars syfte har varit att utveckla arbetet med barn som utsatts för övergrepp. Styrelsen har i sina allmänna råd också givit riktlinjer för samverkan mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och fungerar i landet ordnas utbildningsdagar och förs diskussioner om metodutveckling. Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag av regeringen att genomföra metodutveckling och kvalitetsförbättring i utrednings- och behandlingsarbetet rörande barn som far illa. I oktober 1995 överlämnade styrelsen rapporten Barn i fokus till Socialdepartementet. Av rapporten framgår bl.a. att Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett antal skrifter om sexuella övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för terapeuter som arbetar med grupper riktade till barn, ungdomar eller vuxna som varit utsatta för sexuella övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd till BUP- Elefanten i Linköping som är ett centrum för aktiv forskning och metodutveckling. Stödet till BUP-Elefanten gavs för att detta skulle kunna fungera som ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum vad gäller misshandel och sexuella övergrepp mot barn. I skrivelsen betonas vidare det värdefulla arbete som ideella organisationer utför som ett komplement till olika myndigheters arbete. Ideella organisationer får organisationsstöd från Socialstyrelsen och har även möjlighet att söka stöd från Allmänna arvsfonden. Regeringen har som ett prioriterat område för stöd från Allmänna arvsfonden angivit organisationer som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp. I regleringsbrevet för år 1997 har uppdragits åt Socialstyrelsen att senast den 31 oktober 1997 redovisa utvecklingsarbete som rör utsatta barn.
Nationell handlingsplan I augusti 1996 ägde världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn rum i Stockholm. Sverige arrangerade konferensen tillsammans med UNICEF, ECPAT (End Child Prostitution in Asian Tourism) och den internationella NGO- gruppen för Konventionen om barnets rättigheter. Världskongressen antog en deklaration och plan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Planen för åtgärder innehåller en uppmaning till alla stater att företa ett stort antal angivna åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn och att före år 2000 upprätta en nationell plan för åtgärder. Mot bakgrund av deklarationen av världskongressen beslöt regeringen den 26 september 1996 att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en nationell plan för åtgärder mot kommersiell exploatering av barn. Arbetet skall redovisas senast den 30 april 1997. Regeringen anser att en begränsning av uppdraget till enbart sexuell exploatering av barn kan bli alltför snäv när det gäller svenska förhållanden. Arbetsgruppen skall därför inte vara förhindrad att i sitt arbete även beakta områden som t.ex. brottsoffers ställning i rättsprocessen, undervisning av barn om deras rätt att säga nej, skyldigheten att anmäla sexualbrott mot barn, rehabilitering av förövare samt information för och undervisning av vissa yrkeskategorier, som kommer i kontakt med barn som utsatts för sexuella övergrepp, oavsett om brottet kan hänföras till kommersiell sexuell exploatering eller ej. Regeringen beslutade vidare i december 1996 att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta en rapport om tillämpningen och genomförandet i Sverige av FN:s konvention om barnets rättigheter. Arbetet skall utmynna i Sveriges andra rapport till Kommittén för barnets rättigheter under artikel 43 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Den andra rapporten skall lämnas den 1 september 1997. I motion Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av barn (yrkande 13). Värdskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn antog en slutdeklaration och en handlingsplan för att samverka i bekämpandet av alla former av barnsexhandel och barnpornografi. Obligatoriska strategier och åtgärder skall enligt dokumentet utformas så att varje land år 2000 skall ha en nationell handlingsplan med klara mål och tidsramar för att stoppa exploateringen av barn. Motionärerna anser att Sverige som värdland för kongressen har ett särskilt ansvar för att föregå med gott exempel när det gäller att genomföra allt det som slås fast i slutdokumentet. Vidare bör Sverige i internationella forum och genom biståndsverksamheten arbeta för att världskongressens beslut genomförs internationellt. Detta bör, enligt motionärerna, ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning Den interdepartementala arbetsgrupp som regeringen tillsatt skall senast den 30 april 1997 föreslå en nationell handlingsplan mot kommersiell exploatering av barn. Utskottet utgår från att regeringen därefter utan onödigt dröjsmål tar ställning till förslaget. Motion Ju917 (c) yrkande 13 är därmed tillgodosedd och avstyrks.
Definition av sexuella övergrepp m.m. I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts dels om behov av definition av sexuella övergrepp (yrkande 1), dels om sexuella övergrepp i skolan (yrkande 2). Motionärerna anför att det inte finns någon definition eller begränsning av begreppet sexuella övergrepp mot barn. Är exempelvis kvinnlig könsstympning att betrakta som sexuellt övergrepp eller är detta ett övergrepp på grund av kön, frågar motionärerna. Det är enligt deras mening nödvändigt med en diskussion liknande den JämO för vad gäller sexuella trakasserier för att klargöra vad som är sexuella övergrepp på barn. Vidare saknas en diskussion om att barn utsätts för sexuella trakasserier i skolan, anförs det. Stockholms skolor har gjort en rapport som heter Stopp för sexuella trakasserier. Undersökningen visade att bland flickor på gymnasiet hade 47 % någon gång under sin skoltid utsatts för sexuella trakasserier. I Gävle visade undersökningen Brott mot brytare att drygt hälften av fallen handlade om beröring. Enligt motionärerna visar dessa undersökningar ytterligare på behovet av en definition av sexuella övergrepp mot barn. Regeringen borde uppmärksammat denna distinktion och diskuterat frågan i sin skrivelse, anförs det. I Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:3 om sexuella övergrepp mot barn diskuteras begreppet sexuella övergrepp mot barn. Enligt rådet innefattar begreppet alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en vuxen person. Övergreppet kan innefatta allt från att barnet tvingas titta i pornografiska tidningar tillsammans med den vuxne till orala, anala och vaginala samlag. Sexuellt betonade smekningar och kyssar, onanera inför barnet eller att tvinga barnet att onanera åt sig, att blotta sig inför barnet är några andra exempel på sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp innefattar också barnprostitution och utnyttjande av barn i pornografiska sammanhang. I rådet anförs att det finns många definitioner på sexuella övergrepp men att de flesta innehåller något eller några av följande komponenter: - den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning - handlingen kränker barnets integritet - det är en handling som barnet inte kan förstå, inte är moget för och inte kan ge sitt informerade samtycke till - handlingen utgår från den vuxnes behov. I betänkandet 1996/97:UbU6 har utbildningsutskottet nyligen behandlat ett antal motioner om åtgärder mot mobbning och våld i skolan. Utskottet anförde bl.a. följande (s.16 f.):
I 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen (1985:1100) föreskrivs att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. Därmed förstås enligt förarbetena mobbningsförsök både mot andra elever och mot exempelvis skolpersonal (prop. 1992/93:220 s. 94). Skollagens bestämmelser om skolans värdegrund har närmare utvecklats i 1994 års läroplaner. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) betonas att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Vidare framhålls att skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Vidare redovisades att skolverket under senare år kontinuerligt drivit utvecklingsprojekt mot mobbning och givit ut stödmaterial för skolornas arbete med att minska mobbningen. Barnombudsmannens insatser redovisas liksom att Utbildningsdepartementet i november 1996 tillsatt en Arbetsgrupp för samverkan kring arbetet med skolans värdegrund. Denna har till uppgift att på olika sätt underlätta samverkan mellan myndigheter och föreslå åtgärder som stöder skolan i dess arbete med att fostra till demokratiska värderingar, tolerans och respekt. Gruppen skall presentera sina slutsatser och förslag i en rapport senast den 30 juni 1997. Slutligen anfördes att statsrådet Ylva Johansson inför utskottet i plenum redovisat att hon, om nuvarande regler uppfattas som otydliga, inte är främmande för att överväga de förändringar av reglerna på skolområdet som krävs för att ytterligare tydliggöra vad som åligger kommun och skola i fråga om att förhindra våld och mobbning. Hon redovisade också att regeringen kommer att lägga fram en proposition i anslutning till budgetpropositionen hösten 1997, som kommer att innehålla förslag till en ny läroplan för åldrarna 6-16 år, de ändringar i skollagen som krävs med anledning av bl.a. integrationen av förskola, skola och skolbarnsomsorg samt förslag mot mobbning. Utbildningsutskottet såg allvarligt på utvecklingen i skolorna med ökat inslag av våld och mobbning. Självfallet skall det inte råda någon tvekan om att varje kränkande behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i skolan är helt otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som gäller. Utskottet underströk att skolhuvudmännen och skolorna medvetet måste arbeta med värdefrågorna. Mot bakgrund av vad statsrådet uttalat om tidpunkten för beredningen inom Regeringskansliet av frågan om en skärpning av bestämmelserna i skollagen mot mobbning avstyrkte utskottet dock de då aktuella motionerna. Barnombudsmannen har i april 1997 lämnat en rapport till regeringen där hon föreslår att kunskap om mobbning skall bli en obligatorisk del av lärarutbildningen. Hon begär också att regeringen tar initiativ till att skolpersonal under en treårsperiod får fortbildning om mobbning. Utskottets bedömning Det finns inte någon entydig definition av begreppet sexuella övergrepp mot barn. Socialstyrelsen har dock i Allmänna råd givit vägledning för bedömningen. Vad gäller sexuella trakasserier i skolan kan utskottet konstatera att situationen i skolan för såväl elever som personal har uppmärksammats under senare tid och att det pågår en intensiv diskussion om hur mobbning och våld i skolan bör motverkas. Utskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att det självfallet inte får råda någon tvekan om att varje form av kränkande behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i skolan är helt otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som gäller. Samtidigt konstaterar utskottet att Arbetsgruppen för samverkan kring arbetet med skolans värdegrund skall redovisa sitt arbete senast den 30 juni 1997 och skolministern har till hösten aviserat en proposition med förslag till en ny läroplan för åldrarna 6-16 år i vilken även skall ingå förslag mot mobbning. Barnombudsmannen har också i sin senaste rapport till regeringen begärt att kunskap om mobbning skall ingå i lärarutbildningen. Motion So32 (v) yrkandena 1 och 2 är tillgodosedda och avstyrks därmed.
Ökat rättsskydd m.m. I motion So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av barns säkerhet (yrkande 4). Motionärerna anför att flera utredningar de senaste åren har visat på behovet av ett ökat rättsskydd för barn. Av polisanmälningar gällande sexuella övergrepp mot barn och ungdom väcks åtal i ca 10 % av fallen. 90 % av polisanmälningarna avskrivs utan att åtal väcks, oftast på grund av att ?brott ej kan styrkas?. Bland dessa finns naturligtvis anmälningar där inget brott begåtts, men det är rimligt att anta att en del av dem handlar om verkliga sexuella övergrepp, vilka det inte gått att övertygande kunna påvisa under förundersökningsstadiet. Att så få ärenden som 10 % kan prövas i domstol visar, enligt motionärerna, på ett stort behov av kompetenshöjning bland dem som utreder dessa ärenden. Motionärerna konstaterar också att anlitandet av sakkunniga minskat åtminstone i de ärenden där åtal väcks. Socialstyrelsens genomgång av ärenden angående ansökningar om omhändertagande av barn jämlikt LVU vid länsrätter och kammarrätter visar, enligt motionärerna, på en skrämmande slumpmässighet i hur förvaltningsdomstolar dömer i dessa ärenden. Varken kvaliteten i socialtjänstens utredning eller anlitande av experter med barnkompetens tycks spela någon roll för domstolens avgörande i målet. Motionärerna pekar vidare på att barn som utnyttjas i pornografiska bilder och filmer först faller offer för brottsliga handlingar i form av sexuella övergrepp och sedan tvingas leva med vetskapen om att dokumentationen av kränkningarna lagligen kan innehas av pedofiler. Barnpornografikommittén som arbetar med hur kriminaliseringen av innehav av barnpornografi kan ske har begärt förlängd utredningstid. Motionärerna anser att det är hög tid att ta ställning för barnen i denna fråga och införa ett effektivt förbud mot innehav av barnpornografi. Slutligen konstaterar motionärerna att ?barnens bästa? skall prioriteras men att de gång på gång får bevittna att så inte sker och att t.ex. barn utvisas ur vårt land trots att socialtjänsten och/eller barnpsykiatrisk expertis angivit att detta strider mot barnets bästa. I motion So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om utredning av misstänkta sexualbrott mot barn. Motionärerna anför att då anmälan om misstänkta eller klart påvisade sexualbrott mot barn utreds är det av största betydelse att barnet inte tvingas umgås med den utpekade förövaren. Barnet står ofta i någon form av beroendeställning till förövaren. För att kunna göra en saklig utredning är det därför av största vikt att umgänget upphör under utredningstiden, anförs det. Den föreslagna förändringen i socialtjänstlagen att särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver bör, enligt motionärerna, leda till att ansvariga myndigheter ser till barnets hela situation och tar i beaktande om andra vuxna kan ta förövarens parti och söka påverka barnets berättelse. I motion So605 av Stig Grauers (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en omsorgsfull utredning. Det åligger socialtjänsten och polisen att vid en anmälan om sexuella övergrepp göra en förutsättningslös och opartisk utredning. Motionärerna anför att det trots detta händer att socialtjänsten missuppfattar anmälan som en förälder, vanligtvis mamman, gör av den andre föräldern för sexuella övergrepp mot barnet. Socialtjänsten bortser från anmälan och tolkar den i stället som en vårdnadstvist. I stället för att utreda om övergrepp har skett inriktas arbete på att upprätta ett fungerande umgänge mellan den brottsanmälde pappan och barnet. I de fall barnet verkligen utsatts för övergrepp kommer det vid en sådan handläggning att befinna sig i en omöjlig situation. Barn är ofta lojala mot sina föräldrar oavsett vad de utsätter barnen för. De vågar inte eller kan inte vidhålla sin berättelse när de märker att den inte accepteras som de framfört den. Barnet upplever också att det blir sviket av mamman som inte heller förmår skydda eller hjälpa sitt barn. Motionären anför att myndigheter som handlägger ett ärende på detta sätt bryter mot tre artiklar i barnkonventionen: artikel 3, som säger att ?barnets bästa? alltid skall beaktas, artikel 12, som säger att barn har rätt att komma till tals och artikel 19, som garanterar barn skydd från misshandel och sexuella övergrepp. Ärenden av detta slag är oerhört svåra att handlägga, och motionären understryker att det därför inte finns grund för någon generell kritik av socialtjänsten eller polisen. En åtgärd som skulle kunna stärka barnets och mammans ställning i första hand, men också de utredande myndigheternas möjligheter, vore att ge barnet ett fungerande skydd under den tid fallen utreds, anför motionären. I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom rättsväsendet (yrkande 1), dels om pediatrisk gynekologi (yrkande 2). Motionärerna anför att det inte tillräckligt tydligt har betonats vilken central roll den utredande polisen har i arbetet med att utreda sexuella övergrepp mot barn. Det är enligt motionärerna nödvändigt att en genomgripande utbildning ges till denna yrkesgrupp eftersom hela processen bygger på de första förhören. Om det första ledet inte fungerar spelar det ingen roll hur välutbildat det övriga rättsväsendet är. Motionärerna oroas av att de nedskärningar som drabbat polisen under senare år kan innebära att kampen mot sexuella brott mot barn inte kommer att prioriteras på det sätt som är önskvärt. Regeringen bör enligt motionärernas mening ta speciell hänsyn till detta inför det stundande budgetarbetet. Motionärerna anser också att satsning på pediatrisk gynekologi är central och att det är angeläget att kompetensen ökar. För att möta behoven bör de tilldelade resurserna till detta område öka enligt motionärernas uppfattning. Även i motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att lämplig utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-, daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3, delvis). Motionärerna anför att många fall avskrivs då brott inte kan styrkas. Detta kan bero på de svåra omständigheter under vilka förhör och utredningar med de utsatta, ofta små barnen, skall ske. Dessutom visar en färsk undersökning att de sakkunniga i denna typ av mål minskat från 22 % år 1985 och 24 % år 1989 till 14 % år 1992. Risk finns att allt mindre tid och resurser avsätts och att barnen lämnas ensamma. Brottsförebyggande rådet menar att det enbart är 10 % av alla övergrepp mot barn som anmäls. Undersökningar visar också att personalen inom barnomsorgen inte informerar socialtjänsten om misstänkta övergrepp trots anmälningsplikten. Det främsta skälet till det låga antalet anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är medveten om innebörden av anmälningsplikten. Motionärerna anser att det är angeläget att personal som arbetar med barn, genom utbildning, får större kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha utsatts för kränkning av något slag. I skrivelsen anförs att ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp hör till de känsligaste och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper, genomtänkta arbetsmetoder och väl utvecklad samverkan är viktiga förutsättningar för att arbetet inom t.ex. polisväsendet, socialtjänsten, kris- och behandlingsarbete och inom rättsväsendet skall lyckas. Regeringen ser det som mycket viktigt att verka för kontinuerlig fortbildning för att sprida kunskap om nya metoder. I skrivelsen redovisas bl.a. den utbildning som sker inom rättsväsendet. Domstolsverket har anordnat regionala utbildningsdagar vid flera domstolar om sexuella övergrepp mot barn. Verket bekostar även deltagandet för domare i kurser och konferenser anordnade av bl.a. BRÅ, Rädda Barnen och Barnens Rätt i Samhället (BRIS). I januari 1996 höll riksåklagaren ett seminarium för åklagare om mål om sexuella övergrepp mot barn. Eventuellt kommer riksåklagaren även att utarbeta en handbok för åklagare. Enligt skrivelsen finns på många håll i landet fungerande s.k. samrådsgrupper mellan bl.a. socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt polis och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda aktuella ärenden men kan också bestå av regelbundna gemensamma utbildningar och aktiv metodutveckling. I skrivelsen redovisas vidare att vid de specialenheter som finns för utredning av sexuella övergrepp mot barn har det vuxit fram ett väl fungerande samarbete mellan olika vetenskaper för behandling och omhändertagande av barn som utsatts för sexuella övergrepp. Vid de flesta av dessa utförs kropps- undersökningar av barnläkare med särskild erfarenhet eller med barnläkare tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser finns. För att närmare belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttranden av ett antal experter bl.a. på barnkirurgi och rättsmedicin. Av experternas svar framgår att barn- och tonårsgynekologi är en specialitet på framväxt över hela världen. Experterna bedömer att det är angeläget att utveckla ämnesområdet. Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd (1991:3) om sexuella övergrepp mot barn givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen rekommenderar att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal som på ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella övergrepp. Det bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall hanteras inom sjukvården. I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen föreslås ändringar i syfte att stärka barnets ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Bestämmelsen stadgar att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. En bestämmelse om barns rätt att komma till tals beträffande åtgärder som rör dem införs i 9 §. Barnets inställning skall klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör barnet personligen. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn tydliggörs vidare genom att vissa tidsfrister införs. Det införs även regler som ger socialtjänsten möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de kontakter som är nödvändiga för att genomföra utredningen. Barnpornografiutredningen avlämnade den 17 mars 1997 sitt betänkande Barnpornografifrågan (SOU 1997:29) till justitieministern. Utredningen föreslår att alla former av befattning med barnpornografi skall vara förbjuden, även innehav samt import och export. Vidare föreslår utredningen att med barn skall avses en person under 18 år. Justitieutskottet har i betänkande 1996/97:JuU11 nyligen behandlat en motion om att handläggningen av mål om sexuella övergrepp mot barn måste förbättras; som exempel nämns i motionen bl.a. kortare handläggningstider. Justitieutskottet hänvisade till regeringens nu aktuella skrivelse. Justitieutskottet ansåg att det givetvis är av största vikt att formerna för handläggning av mål om sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas. Utskottet fann dock inte skäl att göra något uttalande i frågan och avstyrkte därmed den aktuella motionen.
Utskottets bedömning Barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete med barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete som rör barn. Detta synsätt markeras genom de ändringar som nyligen föreslagits i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124). Ett nytt stycke införs sålunda i 1 § om att det när åtgärder rör barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. När en åtgärd inom socialnämndens verksamhet rör ett barn skall barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall också tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (9 §). Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen att ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. De yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder. Dessa ärenden fordrar också nära samarbete mellan olika myndigheter. Utredningar och insatser måste samordnas. De samrådsgrupper som nu finns i allt fler kommuner har här en viktig uppgift. I samrådsgrupperna ingår representanter för socialtjänsten, åklagarmyndigheten och/eller polisen samt BPU/PBU. Företrädare för andra myndigheter deltar i den mån de är berörda. Ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna för en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet. Utskottet vill vidare betona vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt. Korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis och åklagare. Utskottet instämmer med justitieutskottet att det är av största vikt att uppmärksamma formerna för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen föreslås att vissa tidsfrister införs i socialtjänstlagen för att markera att dessa utredningar skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill betona att i socialnämndens utredningsansvar också ingår att överväga frågan om barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken för hot och påtryckningar måste enligt utskottets mening ha helt avgörande betydelse för socialnämndens bedömning av om kontakten kan och bör upprätthållas under utredningstiden. Utskottet vill även betona vikten av en god utbildning av berörda yrkeskategorier. Såväl grundutbildningen som vidareutbildningen för poliser är föremål för översyn. I dagarna har regeringen beslutat om direktiven till en översyn av lärarutbildningarna (dir. 1997:54). Enligt direktiven ingår även att se över vidareutbildningen av lärare. Utskottet utgår från att i utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt eller misstänks ha utnyttjats sexuellt. Slutligen kan utskottet konstatera att förslag till en nationell handlingsplan presenteras i dagarna för att ligga till grund för det fortsatta arbetet med ärenden om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Barnpornografiutredningen har lagt förslag om att förbjuda innehav av barnpornografi. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte behövs något tillkännagivande med anledning av motionerna So31 (kd) yrkande 1, So33 (s, m, c, fp, v, mp, kd), So605 (m), So658 (fp) yrkande 4 samt Ju506 (kd) yrkande 3, delvis. Motionerna avstyrks därmed. Den pediatriska gynekologin är enligt skrivelsen under utbyggnad. Frågan om tillgången till denna verksamhet är dock i första hand en landstingskommunal fråga. Även motion So31 (kd) yrkande 2 avstyrks därför.
Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m. I motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att barn som utsatts för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter förövandet för att förebygga att utsatta barn själva hamnar i förövarställning därför att de inte har fått hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser (yrkande 2), dels om att lämplig utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-, daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3, delvis). Trots en rad stödinsatser i samband med anmälan, under utredningstiden och under en eventuell rättegång, larmar i dag föräldrar till utsatta barn om att de lämnas för fort åt sitt eget öde, anför motionärerna. Föräldrarna skulle önska att de fått behålla kontakten med socialtjänst och psykologer under en längre tid. Många av problemen kommer inte förrän flera år senare när det utsatta barnet kommer upp i tonår/pubertet. Motionärerna understryker också att socialsekreterarna behöver mer tid, utbildning, träning och handledning. De måste också ha en inre mognad för att kunna hantera dessa frågor i kontakten med drabbade familjer och vid omhändertagande. Framför allt bör dock psykologisk expertis utnyttjas i högre grad än i dag, anförs det. Motionärerna anser att det är angeläget att personal som arbetar med barn, genom utbildning, får större kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha utsatts för kränkning av något slag. Det främsta skälet till det låga antalet anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är medveten om innebörden av anmälningspliken. I motion So810 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om psykiatrisk vård för dem som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 1), dels om behovet av behandlingsteam inom varje län (yrkande 2) och dels att Statens institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att problemet med sexuella övergrepp mot barn uppmärksammats ur många olika aspekter under senare år. Brottsrubriceringar och strafftider har ändrats och preskriptionstiden har förlängts då man vet att det kan ta många år innan den som blivit utsatt vågar berätta och göra en anmälan. Det ordnas utbildningsdagar för personal som kan tänkas komma i kontakt med problemet, så att de skall kunna förebygga, upptäcka, utreda och anmäla misstänkta fall. De som blivit utsatta lämnas dock åt sitt öde och hamnar många gånger inom psykiatrin eller missbrukarvården där de får hjälp och behandling för sina symptom men inte för det verkliga problemet, anför motionärerna. De anser att de som utsatts behöver kvalificerad hjälp av personer som har utbildning och erfarenhet av att arbeta med sådana som utsatts för sexuella övergrepp. Speciella behandlingshem med denna inriktning behöver byggas upp, förslagsvis genom Statens institutionsstyrelse, SIS. Vidare bör det finnas behandlingsteam i varje län med inriktning mot dessa grupper inom såväl vuxen- som barnpsykiatrin. Slutligen anser motionärerna att det är angeläget att de som utsatts får möjlighet att gå i psykoterapi till vanlig sjuktaxa. I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om omedelbara förslag till åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 5), dels om forskning och utbildning vad gäller sexuella övergrepp mot barn och unga (yrkande 3). Motionärerna anser att diskussionen om sexuella övergrepp mot barn hittills mest har handlat om att förebygga, upptäcka, utreda och anmäla och allt för litet om hur de som varit utsatta för övergrepp skall kunna komma vidare i sina liv. Det är bra att regeringen uppmärksammar unga manliga förövares problematik och behandlingsbehov, anför de, men nu krävs det insatser för offren. I motion So810 har Vänsterpartiet föreslagit en rad åtgärder som nu måste omsättas i praktiken. Motionärerna anser att regeringen inte kan invänta Barnpsykiatrikommitténs betänkande utan omedelbart måste återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som kan vidtas redan nu vad gäller behandlingsbehov för de barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp. Detta bör ges regeringen till känna. Vidare anser motionärerna att det i regeringens skrivelse redovisas mycket litet av den forskning som pågår. En fylligare redovisning av pågående forskningsarbete hade varit av intresse. I takt med metodutveckling och framsteg inom forskningen behövs också utbildning av t.ex. lärare, socionomer och läkare kompletteras med aktuella uppgifter, heter det. Många av dem som möter barn som utsatts för sexuella övergrepp utbildades för många år sedan och behöver därför ständig kompetensutveckling. Motionärerna pekar på att Kvinnovåldskommissionen hade flera förslag på hur och var utbildning om kvinnomisshandel skulle ingå. Liknande utbildning skulle kunna förekomma även vad gäller sexuella övergrepp mot barn, anför de. I skrivelsen redovisas att Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) enligt direktiven (dir. 1995:75) har till uppgift att överväga och föreslå olika åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och i förekommande fall andra samhällsinstanser. Kommittén kommer i ett särskilt projekt att fokusera på strukturer inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra ackumulering av kunskap när det gäller sexuella övergrepp på och misshandel av barn och ungdomar. Kommitténs arbete skall vara slutfört den 31 december 1997. Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projeket (SoS-rapport 1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklas för arbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring metodutveckling i arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom projekt som arbetar med samarbetsmodeller mellan olika myndigheter. BUP-Elefanten i Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen, utgör ett centrum för aktiv forskning och metodutveckling kring barn som utsatts för sexuella övergrepp. Mottagningsverksamheten bygger på ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping och Linköpings kommun. Verksamheten är en specialiserad enhet för psykoterapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp eller misshandel mot barn misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna erbjuda krisbearbetning och olika terapiformer och samla kunskap för metodutveckling både vad gäller förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten har också till uppgift att utbilda personal inom såväl barn- och ungdomspsykia-trin som polisen och socialtjänsten. Inför höstterminen 1997 planeras en universitetskurs vid Hälsouniversitetet i Linköping med inriktning mot personal inom barn- och ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen. Inriktningen kommer att omfatta tre terminers studier och planeras återkomma regelbundet. I forskningspropositionen 1996/97:5 framhöll regeringen att det är viktigt med en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor och att det är särskilt viktigt att öka kunskapen om utsatta barns villkor. Inom Statens institutionsstyrelse, SIS, har man stor erfarenhet av att arbeta med människor som utsatts för sexuella övergrepp som barn. Vid Tunagården i Malmö finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella övergrepp mot barn.
Utskottets bedömning Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är angeläget med ett kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella övergrepp. I regeringens skrivelse redovisas det metodutvecklingsarbete som pågår på olika håll i landet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet, som beräknas vara klart i början av år 1998, kan bl.a. komma att leda till en revidering av styrelsens allmänna råd. Frivilligorganisationer som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp prioriteras när det gäller stöd från Allmänna arvsfonden. Barnpsykiatrikommittén, som skall slutföra sitt arbete till den 31 december 1997, kommer att särskilt belysa strukturen inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra insamling av kunskap om sexuella övergrepp och misshandel av barn och ungdomar. Ett värdefullt arbete bedrivs också vid BUP- Elefanten i Linköping med inriktning på behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp samt forskning och metodutveckling. Där bedrivs också utbildning av personal från polisen, socialtjänsten och den psykiatriska hälso- och sjukvården. Inom Statens institutionsstyrelse bedrivs aktivt behandlingsarbete med ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp som barn. Här finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella övergrepp. En arbetsgrupp kommer inom kort att presentera förslag till en nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Ett omfattande arbete pågår således när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt vidtar ytterligare åtgärder om det behövs. Utskottet anser att motionerna i huvudsak är tillgodosedda. Något initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motionerna So32 (v) yrkandena 3 och 5, So810 (v) och Ju506 (kd) yrkande 2 och 3, delvis, avstyrks.
Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp (yrkande 3). Motionärerna anser att pojkar som blivit offer för sexuella övergrepp och som själva blir förövare av sådan övergrepp behöver uppmärksammas mer. Den behandling som finns i dag är ytterst begränsad och kunskapen är liten. Kan man hjälpa dessa unga pojkar som har varit drabbade har det på sikt en starkt preventiv verkan. Det finns verksamheter som arbetar med dessa pojkar, inte minst inom den ideella sektorn, men det räcker inte, enligt motionärernas uppfattning. Ytterligare resurser bör avsättas för detta arbete, och i ett nästa steg bör regeringen tillsätta en utredning som vidare analyserar dessa frågor. I skrivelsen anför regeringen att det behövs mer kunskap kring övergrepp på pojkar och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Erfarenheter tyder på att unga förövare själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Inom Barn i fokus-projektet stödde Socialstyrelsen ekonomiskt fyra olika utvecklingsprojekt i Kristianstads kommun kring arbetet med sexuella övergrepp. Ett av delprojekten behandlade frågor kring unga förövare, vilka ofta själva varit utsatta för fysiska eller sexuella kränkningar som barn. En metod för att bedöma unga förövares problematik och behandlingsbehov samt arbetsmodeller för att nå unga förövare har utarbetats. Vidare redovisas att sedan år 1996 pågår också ett projekt om gruppbehandling för unga förövare - ett metod- och behandlingsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmottagning, Wasa PBU-mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och socialförvaltningen i Kristianstad deltar i syfte att få metod- och behandlingsstöd i arbetet med att starta gruppverksamhet för unga förövare. Projektet, som stöds av Socialstyrelsen, skall utvärderas.
Utskottets bedömning Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen och motionen att det behövs mer kunskap kring övergrepp på pojkar och att det är viktigt att finna metoder att nå pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Socialstyrelsen har genom projektmedel stött flera utvecklingsprojekt i Kristianstad och Stockholm. Projekten skall utvärderas. Här kan också nämnas det behandlingsarbete som bedrivs inom Statens institutionsstyrelse för ungdomar som begått sexuella övergrepp mot barn. Motion So31 (kd) yrkande 3 är i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.
Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 4). Motionärerna anför att ett antal flyktingbarn som kommer från länder som härjats av krig eller där krigshandlingar pågår har utsatts för sexuella övergrepp. Flera har också starka krigstrauma. Motionärerna konstaterar att regeringen i sin skrivelse inte berör detta svåra problem. Enligt dem borde Invandrarverket, eller någon annan instans, ha till uppgift att organisera ett särskilt mottagande av dessa barn och tillse att adekvat hjälp finns på flyktingförläggningarna för dessa barn. Motionärerna anser att regeringen särskilt måste behandla denna fråga och komma med förslag till åtgärder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet har inte tidigare behandlat frågan om flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp. Däremot har utskottet behandlat frågan om behovet av insatser för flyktingar som utsatts för tortyr i betänkande 1993/94:SoU28 med anledning av proposition 1993/94:218 om psykiskt stördas villkor. I propositionen föreslogs att åtgärder skulle vidtas för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar och att ett statligt stöd om 50 miljoner kronor skulle avsättas för att stimulera insatserna på detta område. Regeringen föreslog att en särskild arbetsgrupp inom Socialdepartementet med representanter för berörda intressen borde tillsättas för att närmare överväga hur dessa medel borde användas och fördelas. Utskottet gjorde följande bedömning (s. 31):
Psykiatriutredningen har föreslagit att ett institut inrättas med uppgifter som bl.a. avser information och kunskapsspridning om skadeverkningar av tortyr, forskning om tortyr och organiserat våld, utveckling av rehabiliteringsprogram samt arbete med att förhindra tortyr i de länder där den förekommer. Utskottet delar regeringens bedömning att 50 miljoner kronor avsätts för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar, vilket innebär att 25 miljoner kronor skall anvisas budgetåret 1994/95. Utskottet utgår från att de konkreta förslag som presenterats av Psykiatriutredningen, bl.a. om inrättandet av ett institut, kommer att beaktas när frågan övervägs om hur medlen skall användas och fördelas. Utskottet behandlade även i betänkande 1994/95:SoU2 motioner med krav på inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador samt krav på specialutbildning för läkare som arbetar med sjuk- och hälsovård på flyktingförläggningar m.m. Motionerna avstyrktes med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande. I socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU2 angående anslagen inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar behandlas bl.a. hälso- och sjukvården för asylsökande. I betänkandet redovisas att Statens invandrarverk är statlig huvudman för mottagandet av asylsökande och flyktingar. Hur flyktingar skall tas emot regleras i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA). Asylsökande barn har i princip rätt till samma hälso- och sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Målsättningen är att hälso- och sjukvården för asylsökande så långt som möjligt bör organiseras på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Staten bör emellertid ha kostnadsansvaret för vården. Vad gäller de asylsökandes psykiska hälsa utgick socialförsäkringsutskottet från att vederbörande myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt försöker tillgodose behoven. Vidare anförde utskottet (s. 18):
Enligt utskottets mening är det särskilt viktigt att barnets situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. Barnets situation fokuseras också i den migrationspolitiska propositionen (1996/97:25). Regeringen föreslår där att en bestämmelse införs i utlänningslagen om att ? i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver?. Inom flyktingmottagandet har också vidtagits åtgärder för att på ett bättre sätt tillgodose barnets behov. Socialförsäkringsutskottet ansåg dock inte att något tillkännagivande med anledning av de aktuella motionerna var påkallat. Motionerna avstyrktes. Den föreslagna ändringen i utlänningslagen (1 § andra stycket) trädde i kraft den 1 januari 1997. Socialstyrelsen stöder flera utvecklingsprojekt om flyktingbarn. I Göteborgs stad finns ett projekt som vänder sig till ensamma flyktingbarn utan vårdnadshavare i familjehem, i Norrköpings kommun bedrivs en uppsökande verksamhet riktad till flyktingfamiljer med barn under sju år och i Kalmar län finns projekt som vänder sig till familjer från Bosnien. Samtliga projekt är inriktade mot att upptäcka signaler om att barnet inte har det bra och att vidta adekvata åtgärder för att stödja det i dess utveckling.
Utskottets bedömning Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är särskilt viktigt att barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. Portalparagrafen i utlänningslagen har kompletterats med en bestämmelse om att det i alla fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Flyktingbarn har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige. För barn som kommer ensamma till Sverige finns en särskild mottagningsverksamhet. Det ingår som en normal del i mottagandet av flyktingfamiljer att Invandrarverkets personal beaktar att många flyktingbarn har utsatts för olika trauma och kan behöva hjälp med att hantera dessa. Socialarbetare, barnomsorgspersonal och skolpersonal har en viktig uppgift att möta dessa barn och se de särskilda behov de kan ha. Fortbildningsverksamhet om barnkonventionen och bemötandet av barn har nyligen hållits inom verket. Inför hösten planeras utbildning om hur barns trauma skall beaktas i utredningar och hur föräldrar kan motiveras att ta ett aktivt föräldraansvar. Utskottet vill här peka på att flyktingbarn kan ha utsatts för både sexuella övergrepp och krigstrauma vilket kräver särskilda insatser av Invandrarverkets personal. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp. Motion So32 (v) yrkande 4 avstyrks.
Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn I motion So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för sexuella övergrepp mot barn (yrkande 1). Motionärerna anför att sexuella övergrepp mot barn är ett stort problem över hela världen i dag. Vid världskongressen i Stockholm mot sexuell exploatering av barn antogs ett dokument där länderna förbinder sig att vidta alla tänkbara åtgärder för att komma till rätta med problemet. Med utgångspunkt i det vill motionärerna föreslå bl.a. att personer som är dömda för sexuella övergrepp mot barn ej bör få arbeta inom barnomsorg eller inom lägre skolstadier. Regeringen har i dagarna beslutat om direktiv till en utredning om lämplighetskontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (dir. 1997:69). En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller skyldighet att pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller som redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet med en sådan lämplihetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars skydd mot främst sexuella övergrepp. Finner utredaren att det behövs förbättrade kontrollmöjligheter skall utredaren lämna förslag till de författningsändringar som behövs. Utredningen skall redovisa sina ställningstaganden senast den 30 april 1998.
Utskottets bedömning Utskottet anser att det är en angelägen fråga som motionärerna tar upp. Motionsyrkandet är dock tillgodosett genom regeringens beslut att utreda frågan om lämplighetskontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Motion So671 (kd, m, c, fp, v, mp) yrkande 1 avstyrks därmed.
Regeringens skrivelse Regeringens skrivelse bör, enligt utskottet, inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande nationell handlingsplan att riksdagen avslår motion1996/97:Ju917 yrkande 13, 2. beträffande definition av sexuella övergrepp m.m. att riksdagen avslår motion1996/97:So32 yrkandena 1 och 2, 3. beträffande ökat rättsskydd m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So31 yrkande 1, 1996/97: So33, 1996/97:So605, 1996/97:So658 yrkande 4 och 1996/97:Ju506 yrkande 3 (delvis), 4. beträffande pediatrisk gynekologi att riksdagen avslår motion1996/97:So31 yrkande 2, 5. beträffande stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So32 yrkandena 3 och 5, 1996/97:So810 och 1996/97:Ju506 yrkandena 2 och 3 (delvis), 6. beträffande pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp att riksdagen avslår motion 1996/97:So31 yrkande 3, 7. beträffande flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp att riksdagen avslår motion 1996/97:So32 yrkande 4, 8. beträffande yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn att riksdagen avslår motion 1996/97:So671 yrkande 1, 9. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 29 april 1997
På socialutskottets vägnar
Ingrid Andersson
I beslutet har deltagit: Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Catherine Persson (s), Annika Jonsell (m) och Michael Stjernström (kd).
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Regeringens skrivelse.................................2 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av skrivelsen.........2 Motioner från allmänna motionstiden 1996............3 Utskottet.............................................3 Skrivelsen i huvuddrag..............................3 Nationell handlingsplan.............................5 Utskottets bedömning..............................5 Definition av sexuella övergrepp m.m................6 Ökat rättsskydd m.m.................................8 Utskottets bedömning.............................12 Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m.13 Utskottets bedömning.............................15 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp 16 Utskottets bedömning.............................17 Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp....17 Utskottets bedömning.............................18 Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn19 Utskottets bedömning.............................19 Regeringens skrivelse..............................20 Hemställan.........................................20