Mediefrågor
Betänkande 1997/98:KU16
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU16
Mediefrågor
Innehåll
1997/98 KU16
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 56 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 1996/97 och 1997/98 i främst radio- och TV-frågor. Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 15 reservationer (m, fp, v, mp), varav en gäller motivering, samt ett särskilt yttrande (c).
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till etiska normer för databaserad kommunikation i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:K703 av Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och utbyggnad av det svenska TV-nätet. 1996/97:K707 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder syftande till att begränsa tillgången till piratdekoderutrustning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:K712 av Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av etiska publiceringsregler. 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande principer för att upprätthålla pressfrihetens traditioner i det moderna mediesamhället, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags verksamhet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avskaffande av kvotreglerna i EU:s TV-direktiv, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om koncessioner för regionala TV-bolag i enlighet med vad som anförts i motionen, 1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för utveckling av icke-kommersiell lokal radio och TV, allemansrätt i etern. 1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om icke-kommersiell lokal demokratiskt förankrad television. 1996/97:Kr20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturpolitiska mål för TV,
Motioner från den allmänna motionstiden 1997 1997/98:K303 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av mediefrågor i EU och andra internationella forum, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distributionssystem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkningar av det internationella regelverket för gränsöverskridande TV-sändningar, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringar behöver göras för att uppnå de ursprungliga intentionerna med den privata lokalradion, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att digitaliseringen av radion bör ägnas lika stor uppmärksamhet som när det gäller digitalisering av TV. 1997/98:K318 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter ur ett tryckfrihets- och konkurrensperspektiv. 1997/98:K327 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen avseende lokalradion ges i uppdrag att se över möjligheten att öka antalet sändningsfrekvenser i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ett starkare skydd för etableringsfriheten utreds i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K329 av Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vissa frågor om kabel-TV. 1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, c, v, kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man bör utreda möjligheterna att använda s.k. V-chips och driva frågan inom EU. 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrandefriheten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags verksamhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägarbegränsningar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om must carry-principen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett markbundet nät för digitala sändningar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den s.k. stopplagen skall avskaffas, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om privatisering av en TV-kanal och två radiokanaler i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen, 1997/98:K334 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett importförbud av utrustning för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster i enlighet med EU-kommissionens förslag till direktiv, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avskaffande av den s.k. allmänna åtalsregel som innebär att åtal väcks endast om det föreligger särskilda skäl och att det kan motiveras från allmän synpunkt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en straffsats för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning på maximalt två års fängelse vid yrkesmässig hantering i stor omfattning eller där stor skada förorsakats de kodande företagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning med regler för beräkning av skadestånd. 1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld i TV- reklam riktad till barn, 1997/98:K609 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra svenska hushåll rätten att ha tillgång till nordisk public service-TV. 1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en demokratiskt förankrad lokal-TV-struktur (?öppna kanaler?). 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny lagstiftning för att begränsa medieägandet. 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om mångfald i medierna enligt vad i motionen anförts, 2. att riksdagen beslutar att en ny mediemyndighet skall inrättas enligt vad i motionen anförts, 4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta förslag till ett nytt brett mediestöd enligt vad i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av EU-direktiv, 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktionsförfarandet av radiofrekvenser, 58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att komplettera TV-sändningarna med nordisk TV, 64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige arbetar internationellt för att begränsa medievåldet med hjälp av s.k. V-chips, 65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frikoppla Granskningsnämnden från SVT, 1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om maktkoncentration inom medierna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för att bygga ut ett digitalt marknät för TV, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lediga radiofrekvenser och nya digitala radiofrekvenser snarast auktioneras ut, 10. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny rikstäckande kommersiell radiokanal, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt grundlagsskydd för de fria etermedierna, 1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe, 1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av det digitala marknätet i enlighet med vad som anförts i motionen, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NSAB.
Utskottet
Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten
Motionerna Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 en parlamentarisk utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria radio- och TV-stationerna. Det bör komma till stånd en ändring i grundlagen med innebörd att tillgängliga frekvenser skall utbjudas på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller anbudsförfarande. Från denna huvudregel bör finnas två undantag. I fråga om public service-sändningar bör gälla att statsmakterna utan hinder av grundlagens huvudregel får avdela frekvenser till Sveriges Radio och Sveriges Television i samma omfattning som nu sker. Det andra undantaget skall ge utrymme för statsmakterna att kunna avdela i huvudsak en frekvens per kommun för föreningslivets behov. I motion 1997/98:K333 (yrkandena 1-3) av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att yttrandefriheten liksom tryckfriheten i Sverige grundas på ett antagande om att mångfalden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör vilka begränsningar som skall göras. Motionärerna pekar på att grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radioprogram samt TV ligger i behovet av att på något sätt ordna användningen av frekvenserna för TV och radio. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits av Lokalradioutredningen är diskutabel från konstitutionell synpunkt. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att staten inte bör reglera formerna för olika programföretags verksamhet. Ett motsvarande yrkande finns i motion 1996/97:K713 (yrkande 2) av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m), där det liksom i motion 1997/98:K333 sägs att statens förhållningssätt till nya medier skall präglas av viljan att värna yttrandefriheten. Det finns mot den bakgrunden inte skäl för staten att i avtal reglera hur och vad som olika medieföretag skall sända. Den licensfinansierade verksamheten bör ha ett uppdrag som är format utifrån en ny tids mediemiljö. Den bör inte regleras vad gäller hur den redaktionella verksamheten skall vara organiserad eller under vilka omständigheter och i vilka sammanhang olika programtyper skall sändas. De olika programföretagen har att ta sitt ansvar inför publiken. Staten skall inte reglera formerna för programföretagens verksamhet. I motionerna begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vissa riktlinjer (yrkandena 2 respektive 1). Riktlinjerna innebär att det offentliga inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel skall motverka konkurrens och mångfald och att staten inte får utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet utan bidrar med det som andra inte förmår. Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända. Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får sändas och olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgifter från publiken.
Gällande regler Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för yttrandefrihet i radio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär bl.a. att censurförbud och etableringsfrihet i princip gäller också för de medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen. Endast i fråga om användningen av radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för att sända radioprogram genom tråd finns inte. Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. must carry). Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet. Enligt 3 kap. 4 § avgör den som sänder radioprogram självständigt vad som skall förekomma i programmen Enligt förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64) är det av tekniska skäl omöjligt att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening när det gäller radiosändningar. Det gällande koncessionssystemet hade sin grund i nödvändigheten av att fördela radiofrekvenser, samtidigt som det har funnits en önskan att låta den centrala radio- och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i allmänhetens tjänst. Lagrådet framhöll att i 3 kap. 2 § skulle kunna skrivas in grunder på vilka tilldelning av frekvens för rundradio exklusivt skulle kunna vägras såsom att ingen frekvens är ledig eller att grundad anledning finns att anta att den sökta frekvensen inte kommer att utnyttjas av sökanden. Bl.a. på detta sätt skulle i grundlagen redan från början utrymmet för allmänna lämplighetsöverväganden i fördelningsförfarandet snävas in. Lagrådets synpunkter i detta avseende ledde dock inte till ändrad lydelse av lagtexten. Departementschefen hänvisade till pågående utredningsarbete. Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio- och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är med visst undantag tillämplig på sändningar genom tråd endast om de når mer än 100 bostäder. Den omfattar också vissa satellitsända TV-program och ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio- och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd eller som är satellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten gäller för sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Regeringen är tillståndsmyndighet för televisionssändningar samt ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet. Tillstånd till digitala ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio samt - bortsett från den s.k. stopplagen - lokalradio enligt lokalradiolagen. Ingen kan få mer än ett tillstånd. Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1 kap. 9 § regeringsformen om objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen framgår som ovan nämnts att yttrande- och informationsfriheterna skall vara grundläggande mål vid normgivning som berör fördelning av frekvenser och att dessa värderingar skall vara vägledande även vid förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa bestämmelser i regeringsformen innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § även avse bl.a. skyldighet att sända program till hela eller viss del av landet, sända under viss minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område, använda en viss sändningsteknik, sända genmälen och beriktigande, i programverksamheten respektera den enskildes privatliv, sända ett mångsidigt programutbud, kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det samt utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända reklam, andra annonser och sponsrade program samt förbud mot att diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §). Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt eller genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande inflytande. Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla villkor som sökanden godtagit (3 kap. 8 §). När tillstånd meddelas sker också en ytterligare prövning inom ramen för radiokommunikationslagen (SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderna för Post- och Telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas under förutsättning av störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning. Vidare skall radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte hindras och en rimlig beredskap för nya radioanvändningar skall kunna upprätthållas. Försvars-maktens frekvensbehov skall vara tillgodosett. I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 89 f.) framhålls att regeringens tillståndsbeslut normalt är en del i ett större massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om ett val mellan två eller flera tillståndssökande utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur stor del av sändningsutrymmet som skall utnyttjas för rikstäckande respektive regionala eller lokala sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt valsituation föreligger är det klart att regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att regeringen i valsituationer måste beakta t.ex. vilket programföretag som kan förväntas ge mest allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar komma till tals, är minst knutet till specifik intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs. Också för frågor om sändningsområden m.m. blir bedömningarna av sådan natur som knappast kan beskrivas i lagtext utan mer är sådana som regeringen i politisk ordning ansvarar för inför riksdagen. Regeringen ansåg därför att den dåvarande ordningen med tillståndsprövning borde kvarstå oförändrad, i vart fall till dess en förändrad rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet tydligt kunde skönjas. I sammanhanget kan nämnas att regeringen i juli 1997 tillkallade en utredning för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster (dir. 1997:95). Utredaren (Konvergensutredningen) skall också bedöma om det behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1998.
Tidigare riksdagsbehandling Utskottet behandlade våren 1996 proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag (bet. 1995/96:KU29). I samband därmed avstyrkte utskottet en motion (fp) om en parlamentarisk utredning med uppgift att grundlagsreglera frekvensfördelning med hänvisning till ett liknande ställningstagande våren 1995 (bet. 1994/95:KU14). Våren 1996 godkände riksdagen de riktlinjer för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion som lagts fram i proposition 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. Kulturutskottet (bet. 1995/96:Kr12) konstaterade att frågan om vilka krav som skulle ställas på den fortsatta public service-verksamheten hade övervägts i en parlamentarisk beredning. Kulturutskottet, som också konstaterade att det s.k. medielandskapet starkt förändrats, anförde att detta självfallet borde återspeglas i uppdraget till public service-företagen. Kulturutskottet ställde sig bakom regeringens förslag till riktlinjer för programverksamheten. Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om villkor för sändningar (bet. 1996/97:KU19). Utskottet konstaterade att situationen alltjämt är sådan att framför allt knappheten på sändningsfrekvenser innebär begränsningar i fråga om sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo framhålla att den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten som lagstiftningen nu medger.
Utskottets bedömning Utskottet har tidigare vid flera tillfällen under senare år bedömt att det inte finns behov av att ytterligare utreda frågan om ändring av yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller fördelningen av frekvenser. Utskottet är inte berett att frångå denna bedömning men vill också framhålla att Konvergensutredningen kan ha anledning att komma in på frågor som berör yttrandefrihetsgrundlagen. Motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 avstyrks. Den tekniska utvecklingen har genom digitaliseringen inneburit att olika slag av innehåll som text, stillbilder, ljud och rörliga bilder kan hanteras samtidigt och förmedlas genom olika slag av distributionssystem t.ex. TV- program genom radiosändningar och via telefonnätet. Utvecklingen har föranlett att regeringen tillsatt en utredning om samordning av lagstiftningen för radio, TV och televerksamhet - Konvergensutredningen. Enligt direktiven för utredningen (dir. 1997:95) kan en ökad efterfrågan på elektroniska informationstjänster som alternativ till traditionella tjänster förändra inte bara situationen på kommunikationsområdet utan även omfattningen av statens ansvar och tilldelade resurser på andra områden. Detta kan medföra såväl ett behov av förändring av vissa åtaganden som att lagstiftningen på berörda områden behöver förändras. Vidare gäller att frågan om villkoren för tillstånd att sända lokalradio faller inom ramen för arbetet i utredningen om de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Båda utredningarna skall redovisa resultatet av sina arbeten under 1998. Mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen tagit ställning i fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor och med hänsyn till att resultatet av ovannämnda utredningar inte bör föregripas saknas enligt utskottets mening anledning att göra tillkännagivanden till regeringen i fråga om grundläggande principer och former för programföretags verksamhet. Motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:K333 yrkandena 1-3 avstyrks således.
Medieägandet m.m.
Motionerna I motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen i fråga om ägarbegränsningar (yrkande 4). I takt med att me- diemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medieföretag skall dessa ges möjlighet att agera inom alla distributionsformer. Hinder för t.ex. tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas. Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 yrkande 5 att det ökade medieutbudet gör ägarkoncentrationen mindre besvärande. Skulle maktkoncentrationen tillta väsentligt måste statsmakterna dock överväga regler efter mönster från lagen om privat lokalradio. De diskussioner inom EU som pågår om regler mot mediekoncentration måste ske med största noggrannhet och mot bakgrund av att frivilliga åtaganden från branschens sida är att föredra. Motionärerna vill inte utesluta den typen av lagstiftning också i Sverige. Sådana regler måste överensstämma med grundlagen. Att Konkurrensverket skulle tillämpa konkurrenslagstiftning på medierna är enligt motionen olämpligt. I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) framhålls (yrkande 2) att samtidigt som det bör finnas regler som hindrar skadlig ägarkoncentration får inte reglerna vara sådana att internationella företag slår ut de inhemska. Inom EU-kommissionen pågår ett arbete för gemensamma regler om ägarkoncentration och korsägande av medier inom EU. Det är enligt motionärerna angeläget att Sverige är pådrivande i detta arbete och även i andra internationella forum som hanterar mediefrågorna. I ett sådant arbete måste enligt motionen (yrkande 3) även ägandet av dis- tributionssystemet ägnas uppmärksamhet. En viktig uppgift är att hålla de olika distributionskanalerna så öppna som möjligt för så många som möjligt. Johan Lönnroth m.fl. (v) begär i motion 1997/98:Fi209 yrkande 18 ny lagstiftning för att begränsa medieägandet. När det gäller dagspressen är enligt motionärerna dominansen för några ägarfamiljer och borgerliga åsikter ganska förfärande. Privata intressen och därmed borgerlig ideologi stärks nu också inom etermedierna. Motionärerna anser att det för att bryta maktkoncentrationen måste vara möjligt att lagstifta om maximala marknadsandelar för ägare utan att ändra i tryckfrihetsförordningen. I motion 1997/98:Kr268 (yrkande 1) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att rådet för mångfald inom medierna skall läggas ned och att en parlamentarisk beredning med företrädare för samtliga riksdagspartier i stället skall tillsättas. I samma motion (yrkande 2) föreslås att bl.a. Mångfaldsrådets liksom Radio- och Televerkets uppgifter övertas att en sammanhållen mediemyndighet, som förläggs utanför Stockholm. De många organ som i dag existerar på området bör ersättas av en myndighet för att få ett helhetsgrepp över mediepolitiken och hantera de svåra frågorna om ny teknik och medielandskapets stora förändringar. För att garantera mångfalden bör en parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att utarbeta ett brett mediestöd som ersättning för presstödet (yrkande 4).
Bakgrund Våren 1994 beslutade riksdagen om en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området. Två nya myndigheter - Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV - ersatte den 1 juli 1994 de tidigare myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Ansvaret för tillståndsgivning lades på Radio- och TV- verket medan ansvaret för granskning av efterlevnaden av programreglerna lades på Granskningsnämnden. Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:01). Rådet skulle följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna. Rådet, som avlämnade ett tiotal rapporter, har upphört i samband med att regeringen den 13 november 1997 beslutade tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag. Kommittén har som uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998. Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1997:136) hålla sig underrättad om det arbete som pågår inom Europeiska kommissionen med att utarbeta förslag om begränsning av ägande eller inflytande inom massmedierna. Europaparlamentet har krävt initiativ för att begränsa de stora medieföretagens dominans och expansion. Detta har lett till att kommissionen i december 1992 publicerade en utredning, en s.k. grönbok, om mediekoncentration och inom kommissionen pågår för närvarande ett arbete med att utarbeta ett direktiv om mediekoncentration. I många andra europeiska länder har man enligt direktiven en konkurrenslagstiftning som är tillämplig på företagsförvärv inom medieområdet. I vissa länder som exempelvis Norge, Frankrike, Tyskland och Storbritannien finns dessutom särskild lagstiftning mot mediekoncentration. Om Sverige skall införa liknande lagstiftning kräver detta enligt direktiven sannolikt grundlagsändringar. När det gäller frågan om mediestöd kan nämnas att Utredningen för stöd till TV- produktion i december 1997 avlämnat betänkandet Bidrag till fri svensk TV- produktion (SOU 1997:172). Utredningsförslaget innebär att en fond inrättas med ändamål att stödja svensk kvalitetstelevision producerad utanför de sändande bolagen. Fonden skall finansieras helt med statliga anslag och administreras av en myndighet, Svenska TV-nämnden. Medel ur fonden skall kunna utgå som produktionsstöd eller som underlagsbefrämjande bidrag till TV-program inom genregrupperna kortfilm och dokumentärer. Produktionsstöd och bidrag skall kunna sökas av produktionsföretag utanför de sändande TV-bolagens krets. Till ansökan skall fogas intyg från ett sändande bolag som markerar sin intention att sända och sin avsikt att delta i finansieringen av projektet.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen om att avskaffa regler om begränsningar av medieföretags ägande. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K333 yrkande 4. Frågan om lagstiftning mot ägarkoncentration är för närvarande föremål för utredning i en kommitté som tillsatts av regeringen hösten 1997. Utskottet anser att resultatet av utredningen inte bör föregripas och avstyrker motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 18 och 1997/98:Kr302 yrkande 5. Arbetet med ett EG-direktiv skall enligt kommittédirektiven beaktas i det nyssnämna utredningsarbetet. Utskottet förutsätter bl.a. med hänsyn till innehållet i kommittédirektiven att Sverige i internationella sammanhang är aktivt bl.a. i arbetet med ett EG-direktiv om mediekoncentration. Motion 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3 får mot denna bakgrund anses tillgodosedd och avstyrks därför. Motion 1997/98:Kr268 yrkande 1 om att Rådet för mångfald inom medierna skall läggas ned och ersättas av en parlamentarisk beredning har tillgodosetts genom regeringens ovannämnda beslut. Motionsyrkandet avstyrks därför. När det gäller frågan om en sammanhållen mediemyndighet vill utskottet hänvisa till att den nuvarande myndighetsorganisationen på radio- och TV- området tillkom för mindre än fyra år sedan mot bakgrund av behovet av att tillstånds- respektive granskningsverksamhet inte bör ligga hos samma myndighet. Utskottet gör inte någon annan bedömning nu och avstyrker således motion 1997/98:Kr268 yrkande 2. Utskottet är inte heller berett att nu förorda en utredning om ett brett me- diestöd som ersättning för presstödet. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att frågan om ett bidrag till svensk kvalitetsproduktion producerad utanför de sändande bolagens TV-produktion för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Motion 1997/98:Kr268 yrkande 4 avstyrks.
Digital radio och TV
Motionerna Carl Bildt m.fl. (m) vänder sig i motion 1997/98:T202 yrkande 25 mot utbyggnaden av det digitala marknätet. Riksdagsbeslutet att bygga ett digitalt mark-TV-nät leder enligt motionärerna in i en teknologisk återvändsgränd och saknar ekonomiska förutsättningar. Det innebär en felaktig användning av det begränsade frekvensutrymmet i etern samtidigt som det leder till att man etablerar ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol. Samma fråga tas upp i motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m). Motionärerna anser att mångfalden och valfriheten kommer att minskas avsevärt till följd av att standarden för marksänd digital-TV mycket kraftigt begränsar möjligheten att utnyttja kabelnätens kapacitet. Mångfalden inom medieområdet och en informationsteknisk utveckling motverkas (yrkande 6). Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 6 delvis) att ett digitalt marknät ger samtliga hushåll i Sverige - oavsett om de har tillgång till kabel eller parabol - tillgång till ett bredare TV-utbud. Det digitala marknäten skall enligt motionärerna naturligtvis inte påtvingas TV- företagen. Inte heller skall det subventioneras fram. Enligt motionärernas mening finns det tre förutsättningar för en utbyggnad av det digitala TV-nätet, nämligen att någon subventionering av digitalavkodare med offentliga medel inte bör få förekomma, att det digitala marknätet inte heller på annat sätt finansieras genom extra anslag över statsbudgeten samt att ett digitalt marknät inte får försvåra för TV-företag att nå ut på annat sätt. I motionen (yrkande 11) framhålls också att digitaliseringen gör att de tidigare frekvensproblemen vad gäller att skapa en med Sveriges Radio konkurrerande rikskanal bortfaller. En reklamfinansierad rikskanal med krav på en nyhetskanal som enda koncessionsvillkor bör snarast bjudas ut. I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) (yrkande 12) begärs att regeringen ägnar lika stor uppmärksamhet och har lika stora ambitioner när det gäller digitalisering av radion som när det gäller digitalisering av TV. Motionärerna framhåller att staten bör ge klara spelregler.
Bakgrund Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67) att digital marksänd TV skulle införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. I en första etapp skulle sändningar inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Kärnan i verksamheten skulle vara digitala marksändningar av TV, men även andra distributionsformer borde prövas. Det skulle eftersträvas att flera av varandra oberoende programföretag deltog. En grundläggande förutsättning för en utbyggnad var enligt regeringen att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Härvid skall utgångspunkten vara att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande företag och utan statliga bidrag eller subventioner. Konstitutionsutskottet tillstyrkte regeringens förslag (bet. 1996/97:KU17). I en reservation (m) framhölls vikten av att digitaliseringen inte monopoliseras eller blir föremål för politisk styrning. De stordriftsfördelar som ligger i satellit- och kabelbaserad digital TV gör att marksändningarna förlorar i betydelse. Mot den bakgrunden framstod marknätet enligt reservationen som både otidsenligt och onödigt kostsamt. I ett särskilt yttrande (m) framhölls att det borde klarläggas att de statliga bolagen inte skall tillåtas finansiera stimulanser till hushållen. Riksdagen godtog utskottets förslag (rskr. 1996/97:178). En särskild utredare fick i början av år 1997 i uppdrag att förbereda sändningsverksamheten, föreslå sändningsorter och utforma en modell för olika programföretags samverkan i tekniska frågor (dir. 1997:19). Utredningen har nu överlämnat sitt slutbetänkande Samordning av digital marksänd TV (SOU 1998:19). Den 13 november 1997 beslutade regeringen en förordning om marksänd digital TV som innehåller föreskrifter som skall tillämpas vid annonsering och handläggning av ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar. Tillstånd för digitala TV-sändningar meddelas av regeringen. Regeringen beslutade samma dag dessutom att sändningar av digital TV skall få inledas i områdena Stockholm med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd. I beslutet angavs att regeringen för närvarande bedömer att sändningarna skall ha inletts senast den 1 januari 1999. Den 13 november 1997 beslutade regeringen också att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna under den första etappen. Kommittén skall medverka vid urvalet av programföretag för de digitala TV-sändningarna genom att yttra sig till Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar. Kommittén skall följa verksamheten med digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina iakttagelser till regeringen. Vid behov skall kommittén ta initiativ till förslag till förändringar av t.ex. de regler som gäller för verksamheten. Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrapporter. Slutrapporten skall läggas fram i god tid före utgången av den första tillståndsperioden (ev. oktober 2001). I en departementspromemoria kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5) har föreslagits vissa ändringar i radio- och TV-lagen i syfte att bl.a. förtydliga att teknisk samverkan med andra tillståndshavare skall kunna utgöra villkor för ett sändningstillstånd. Digitala ljudradiosändningar kan mot bakgrund av ett riksdagsbeslut våren 1995 för närvarande ske i fyra områden, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbottens län. Sveriges Radio sänder för närvarande digital ljudradio i alla dessa områden och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från privata programföretag. Sändningsverksamheten skall utvärderas när mottagare funnits tillgängliga en viss tid. Enligt budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1) har hittills endast ett fåtal mottagare funnits tillgängliga. Enligt uppgifter från flera håll inom radiobranschen kommer digitala radiomottagare att erbjudas i detaljhandeln under 1998. På så sätt kommer enligt budgetpropositionen introduktionen av den digitala ljudradion att komma i gång. Den 27 november 1997 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att lägga fram förslag om hur de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion skall vara utformade. Förslagen skall enligt direktiven (dir. 1997:138) utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. I uppdraget ligger vidare att föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas. Som en del i sin analys skall utredaren överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala ljudradiosändningar skall utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47). Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av deltagande företag.
Utskottets bedömning En utgångspunkt för riksdagens ställningstagande förra våren i fråga om digital marksänd TV var tillgängligheten. Kulturutskottet konstaterade i sitt yttrande till konstitutionsutskottet (1996/97:KrU4y) att 99,8 % av den bofasta befolkningen kan ta emot marksändningar. Därutöver erinrade kulturutskottet om att en infrastruktur i form av marksändningar för analog sändning redan finns i landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning till förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade dock inte att även andra distributionsformer kunde prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna. Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning och avstyrkte motionsyrkanden som vände sig mot planerna på ett markbundet stolpnät (bet. 1996/97:KU17 s. 11). Utskottet gör fortfarande samma bedömning och vill dessutom hänvisa till den uppföljning och utvärdering som skall genomföras av en parlamentarisk kommitté. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1997/98:T202 yrkande 25 och 1997/98:K333 yrkande 6. Riksdagens beslut om digitala TV-sändningar innebar att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av medverkande företag och således inte finansieras med statsbudgetmedel. Eventuella stimulanser till hushållen att skaffa digitalavkodare måste därför bekostas av företagen. En grundläggande förutsättning för en utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Om utvärderingen visar att sändningarna inte har ekonomisk bärkraft skall programföretagens tillstånd att bedriva digitala marksändningar inte förlängas efter den första tillståndsperioden. Utgångspunkten skall vara att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande företag och utan statliga bidrag eller subventioner. I direktiven om utvärdering av marksänd digital TV m.m. understryks att olika distributionsformer i framtiden kommer att existera sida vid sida och att statens åtgärder bör vara inriktade på att främja denna utveckling. Introduktionen av digital-TV får inte innebära att publikens valfrihet inskränks. Mot bakgrund av dessa ställningstaganden får motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 anses tillgodosedd i den del den vänder sig emot subventionering av digitalavkodare med offentliga medel, finansiering av det digitala marknätet genom extra anslag över statsbudgeten eller försvårande för TV-företag att nå ut på annat sätt. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del. När det gäller frågan om digitalisering av ljudradion vill utskottet hänvisa till att utvecklingen kommit förhållandevis långt. Sändningsverksamhet sker i dag genom Sveriges Radio i fyra områden som täcker större delen av hushållen och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från privata programföretag. En särskild utredare som ser över de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion skall överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digital ljudradio kan utvecklas. Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund behov av ett tillkännagivande till regeringen vare sig det gäller uppmärksamhet och ambitioner i fråga om digital ljudradio eller en ny rikstäckande kommersiell radiokanal. Utskottet avstyrker därför motionerna 1997/98:K310 yrkande 12 och 1997/98:Kr302 yrkande 11.
Rikstäckande, regional och lokal TV
Motionerna Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 ett tillkännagivande till regeringen i fråga om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet. I det fall den digitala TV:n inte kommer i gång eller det endast sker i liten skala aktualiseras på nytt frågan om ytterligare en analog TV- kanal som är rikstäckande men med lokal bas. En sådan kanal skulle ge TV en verklig konkurrens på annonsmarknaden och öka utrymmet för lokala sändningar. En möjlighet är att som villkor i anbudsförfarandet sätta att en ny kanal efter ett visst antal år skall byta från analoga till digitala sändningar. I motion 1997/98:K333 (yrkande 9) av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att en nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler privatiseras. Staten bör genom regionala koncessioner lämna möjligheter till olika TV-stationer att börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra nationella sändningar genom samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser som i dag finns tillgängliga. Koncessionerna skall fördelas genom auktioner. Statlig reglering på grund av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare. Också motion 1996/97:K713 (yrkande 13) av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) tar upp frågan om koncessioner för regionala TV-bolag genom auktionsförfarande. Genom en sådan utbyggnad av den markbundna televisionen kan städer som till exempel Malmö, Göteborg och Umeå bli huvudorter för TV-kanaler som har sändningar över hela landet. Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) framhåller i motion 1996/97:K703 det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och utbyggnad av det svenska TV-nätet. För en så bra och lokalt förankrad TV som möjligt är det enligt motionen nödvändigt att det i koncessionsavtalet med TV 4 ställs mycket klara och tydliga krav på regional verksamhet. Det är dessutom nödvändigt att diskussionen om digitalisering tar ny fart samt att nästa markbundna kanal placeras i Göteborg. I motionerna 1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) samt 1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) begärs ett tillkännagivande om en icke- kommersiell lokal demokratiskt förankrad television. Enligt motionärerna har den skenbara mångfalden skapat en allt enfaldigare television i takt med ett ökande antal TV-kanaler. Medborgarna i lokalsamhället måste ges förtroendet att själva få organisera, producera och distribuera TV-program utan att vara beroende av kommersiella aktörer, centrala organisationer och byråkrater. Det handlar om att skapa nya arenor för information, politisk debatt och kultur. För att utveckla en ny icke kommersiell lokal-TV behövs en förbättrad lagstiftning och ett statligt initierat samhällsstöd för en infrastruktur, som skulle möjliggöra en fortlöpande utbyggnad av lokala kanaler över landet. De öppna kanalerna bör på sikt få möjligheten att nå hela befolkningen, dvs. även dem som inte har tillgång till kabel-TV, och därför bör ledigt frekvensutrymme ställas till deras förfogande. Sändningstillstånd bör ges per kommun till en ideell sammanslutning som bildas av organisationslivet i syfte att sända reklamfri lokal-TV utan kommersiellt syfte. Det bör övervägas om en andel av licensmedel som tillförs SR och SVT kan användas för att finansiera ett infrastrukturellt stöd. Också motion 1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) tar upp frågan om lokala icke-kommersiella etermedier. Motionärerna anser att staten måste ta ett ansvar för hur idén om reklamfri TV och radio på lokal nivå kan förverkligas. Den lokala televisionen kan vara ett viktigt komplement till de utländska satellitkanalerna. För att förbättra de förordnade TV-stationernas villkor föreslås en mindre avgift per abonnent och år, ett etableringsstöd. Därutöver bör det statliga stöd som tidigare fanns öronmärkt för TV-projekt med barn och ungdom återinföras. De förordnade TV-stationerna bör efter hand få möjlighet att sända sina program via etern och ett samarbete med utbildningsradion bör kunna prövas. I motionen framhålls också att närradion blivit en radio där föreningstillstånd missbrukas av bulvaner för ekonomisk fördel. Det är nödvändigt att finna en ny form för sändningarna, som tillgodoser föreningslivets behov men även allmänhetens tillgång till radiomediet. Sändningsrätten för lokala radiosändningar skall kunna sökas av sådana organisationer m.m. som avses när det gäller förordnanden för lokala TV- stationer. Sändningsmöjlighet bör finnas i varje kommun där intresse finns för lokala radiosändningar. Den lokala radioföreningen bör besluta om disponeringen av sändningstiden och utse utgivare av det som sänds. Reklam skall inte få förekomma i sändningarna, men ett särskilt kulturstöd bör kunna utgå för att höja kvaliteten på sändningarna. En styrelse för Radio- och TV-verket bör tillsättas och ha det yttersta ansvaret bl.a. för utvecklings- och kulturstöd.
Bakgrund För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3 gigahertz krävs enligt 2 kap. 1-2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av regeringen. Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § samma lag bl.a. avse skyldighet att regionalt sända och producera program. Enligt tillståndsvillkoren för TV 4 AB för perioden den 1 januari 1997-den 31 december 2001 skall TV 4 regionalt sända och producera program i minst samma antal områden och i minst samma omfattning som under 1996. Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de villkor och riktlinjer som under samma period skall gälla för Sveriges Television och Sveriges Radio (prop. 1995/96:161, bet. KrU12, rskr. 297). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. ett krav på en distriktsorganisation och distriktsbaserad produktion. Den andel av allmänproduktionen som produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden ökas till minst 55 %. Riksdagen beslutade våren 1997 (bet. 1996/97:KU17) att digital marksänd TV skall införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Inledningsvis skulle digital marksänd TV införas på ett begränsat antal orter i Sverige. En grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad skall vara att de digitala sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Flera av varandra oberoende programföretag bör kunna delta i sändningarna. Ansökningar om tillstånd att sända digital TV prövas för närvarande i Regeringskansliet. Enligt 8 kap. 5 § radio- och TV-lagen kan Radio- och TV-verket som lokalt kabelsändarföretag förordna en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag, som inte får sända reklam, skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Nätinnehavare är enligt 8 kap. 2 § samma lag skyldiga att kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag. Någon begränsning av ett kabelsändningsområde finns inte i radio- och TV-lagen. Det finns inte heller något förbud mot att koppla samman olika kabelnät. Den som genom radiolänkar kopplar ihop flera TV-nät måste uppfylla skyldigheten att distribuera sändningar från det lokala kabelsändarföretag som har förordnande i den kommun där näten är belägna. Ett förordnande av ett lokalt kabelsändarföretag gäller normalt bara i en kommun, och normalt förordnas bara ett lokalt kabelsändarföretag i en kommun. För närvarande finns 27 företag förordnade som lokala kabelsändarföretag. Därutöver finns ett hundratal andra kabelsändarföretag, varav närmare en tredjedel är aktiebolag, 13 ideella föreningar och 11 bostadsrättsföreningar. Det finns i dag sju lokala kabelsändarföretag i Sverige - i Stockholm, Göteborg och Malmö, Karlstad, Lund, Sundsvall och Västerås som betecknas som öppna kanaler. Öppna kanalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som har nära samarbete, sänder direkt-TV från riksdagen. Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige har som mål bl.a. att bidra till utvecklandet av en kommunikations- och medieinfrastruktur som tillvaratar och stärker demokratiska grundvärden som yttrandefrihet, informationsfrihet, offentlighet, tankefrihet och jämlikhet. Kulturminister Marita Ulvskog framhöll den 17 december 1997 som svar på en fråga i riksdagen att det är viktigt att värna och stödja grupper som har en uttalad icke-kommersiell målsättning och som vill producera bl.a. TV-program. Samtidigt ville hon peka på att den nya tekniken inneburit att det finns nya möjligheter att nå allmänheten med olika budskap utan stora kostnader, t.ex. via Internet. Sådana programproduktioner som Öppna kanalen är enligt kulturministern goda exempel på verksamhet i enlighet med yttrandefrihetens grundläggande idéer. Hon nämnde också möjligheterna att från Ungdomsstyrelsen få bidrag ur medel som avsatts för att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets utveckling. Det finns också många möjligheter att söka bidrag från bl.a. kommuner och landsting.
Utskottets bedömning Regeringen har i november 1997 beslutat om direktiv till en parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134). I direktiven understryks att en förutsättning för utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Vidare sägs att den tekniska utvecklingen av digitala medel sker snabbt, men att det ännu är för tidigt att dra slutsatser om vilken teknik som kommer att dominera i framtiden. Sverige är även starkt beroende av den internationella utvecklingen. Det är därför enligt direktiven viktigt att en bedömning av alternativa distributionsformer vägs in i utvärderingen av de digitala marksändningarna. Mot bakgrund av att frågan således bevakas av en parlamentarisk kommitté saknas enligt utskottets mening behov av ett tillkännagivande till regeringen om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet. Motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 avstyrks. Riksdagens beslut våren 1996 om en radio och TV i allmänhetens tjänst innebar bl.a. att motionsförslag om privatisering av en TV-kanal och två radiokanaler avslogs. Kulturutskottet framhöll (bet. 1995/96:Kr12 s. 31) att public service- verksamheten har ett stort värde även i en tid när det totala utbudet av radio- och TV-program mångdubblats. Nästan alla svenska hushåll nås av SVT:s två kanaler och TV 4, medan 40 % av hushållen saknar tillgång till det övriga TV- utbudet. För att i stort sett hela befolkningen skall kunna ha tillgång till ett brett programutbud är det nödvändigt att SVT även i fortsättningen får sända i två kanaler. På motsvarande sätt är det enligt kulturutskottet angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett brett utbud genom SR:s sändningar. Kulturutskottet intog samma ståndpunkt också våren 1997 (bet. 1996/97:KrU8 s. 6). Konstitutionsutskottet gör inte någon annan bedömning nu och avstyrker därför motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9. När det gäller regionala aspekter i koncessionsgivningen och utbyggnaden av det svenska TV-nätet vill utskottet hänvisa till att tillståndsvillkoren för både Sveriges Television och TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet. Ansökningar om tillstånd att sända digitalt i skilda områden, bl.a. området Göteborg med omnejd, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om behovet av regionala aspekter i koncessionsgivning och utbyggnad av det svenska TV-nätet. Motion 1996/97:K703 avstyrks följaktligen. I tre motioner begärs tillkännagivande till regeringen om lokalt demokratiskt förankrad icke-kommersiell TV. Det gäller förbättrad lagstiftning, samhällsstöd, frekvensutrymme och TV-avgift. Utskottet delar motionärernas uppfattning om det angelägna i att det finns lätt tillgängliga och lokalt demokratiskt förankrade arenor för information, politisk debatt och kultur. Utskottet är emellertid inte berett att förorda en förändrad lagstiftning i syfte att förstärka de lokala kabelsändarföretagens ställning bl.a. genom tilldelning av frekvensutrymme och uttag av avgift. Enligt utskottets mening kan det i sammanhanget inte bortses från de möjligheter Internet numera ger när det gäller att nå ut till allmänheten med budskap och att debattera, informera och kommunicera med större grupper. I frågan om ekonomiskt stöd för icke- kommersiell radio och TV vill utskottet hänvisa till vad kulturministern framhöll i sitt svar i riksdagen den 17 december 1997 om möjligheterna för föreningar att söka bidrag för sin verksamhet från bl.a. kommuner, landsting och statliga institutioner. Utskottet avstyrker således motionerna 1996/97: K715, 1997/98:K616 samt 1996/97:K714 i denna del. När det gäller sistnämnda motion såvitt den avser radio som tillgodoser föreningslivets behov vill utskottet hänvisa till att en proposition om närradion har aviserats till den 5 mars 1998. Utskottet anser att denna proposition inte bör föregripas och avstyrker motion 1996/97:K714 också i denna del.
Den privata lokalradion
Motionerna I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) begärs förändringar för att uppnå de ursprungliga intentionerna med den privata lokalradion (yrkande 10). Målet med den privata lokalradion var att bryta de gamla monopolen för att ge många nya entreprenörer chans att testa idéer och bygga en ny verksamhet och att få en lokalt förankrad kommersiell radio med spritt ägande och varierat utbud. Eftersom tillgången på sändningsutrymmet ännu inte är helt obegränsat behövs insatser för mångfald inom den privata lokalradion. Det är enligt motionärerna viktigt att olika behov och intressen tillgodoses hos landets befolkning. Birger Schlaug m.fl. (mp) vänder sig i motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 mot auktionsförfarandet vid fördelning av radiofrekvenser. Motionärerna motsätter sig denna direkta koppling mellan medieverksamhet och stort eget kapital. Det är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och ett alltmer ensidigt utbud. Även en på ytan frodande mångfald, t.ex. den nya floran av lokal- och regionalradiostationer, har i själva verket inneburit ett misslyckande; mångfalden har blivit ensidig. Också Anders Björck m.fl. (m) tar i motion 1997/98:K327 upp den privata lokalradion. Den utredare som tillsatts för att på nytt se över villkoren för den privata lokalradion bör ges i uppdrag att även se över möjligheterna att ytterligare öka antalet tillgängliga frekvenser och därmed antalet lokalradiostationer samt att lämna förslag till hur etableringsfriheten kan ges ett starkare lagskydd (yrkandena 1 och 2). I motion 1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9) framhålls att det är angeläget att bredda lokalradion. De frekvenser som finns lediga och därtill nya digitala radiofrekvenser bör auktioneras ut. I motionerna 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 7) och K303 av Anders Björck m.fl. (m). begärs att den s.k. stopplagen, som förhindrar och förbjuder etablerandet av ytterligare 20-30 radiostationer, upphävs. I motion K303 framhålls att ju längre den s.k. stopplagen gäller desto starkare står den i strid med bestämmelserna i 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns i dag minst 8 lediga frekvenser på FM-bandet och man arbetar med att ta fram 10-20 sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Också Lars Leijonborg m.fl. begär i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 10) att denna lag upphävs.
Bakgrund Lagstiftningen om privat lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15) var syftet att antalet självständiga röster skulle öka, att tillkomsten av självständiga lokalt förankrade radioföretag skulle underlättas och att utvecklingen mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag skulle motverkas. Programverksamheten skulle vara självständig och av lokal karaktär. Reglerna innebär att tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket. När det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd - vilket hittills alltid varit fallet - kallar verket till auktion där den som erbjuder sig att betala den högsta årliga avgiften till staten får tillståndet. De nu gällande tillstånden löper ut den 31 december år 2000. Om tillståndshavaren begär det skall tillståndsperioden i princip förlängas med ytterligare en period. I lokalradiolagen (1993:120) finns vissa regler för att motverka ägarkoncentration. Ingen kan få mer än ett sändningstillstånd och staten, kommuner, landsting, vissa radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag kan inte få tillstånd. I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program som framställts särskilt för den egna verksamheten. Enligt direktiven om den framtida lokalradion (dir. 1997:138) har reglernas effektivitet ifrågasatts dels eftersom den privata lokalradion i dag till övervägande del kontrolleras av ett fåtal företagsgrupper som i flera fall har anknytning till existerande massmedieföretag, dels eftersom programutbudet i liten utsträckning varit lokalt förankrat. Riksdagen beslutade i november 1994 att det till utgången av år 1995 inte skulle beviljas nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25). Enligt konstitutionsutskottet var det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde hejdas och att de ursprungliga avsikterna i fråga om mångfald och lokal förankring bättre kunde tas till vara. Sedan förslaget förklarats vilande med stöd av 2 kap. 12 § regeringsformen trädde den s.k. stopplagen (SFS 1995:1292) i kraft den 16 december 1995 och förlängdes senast i juni 1997 till utgången av år 1998. I december 1996 lade Lokal- och närradiokommittén fram betänkandet Den lokala radion (SOU 1996:176) med förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. Auktionerna föreslogs bl.a. ersättas av ett urvalsförfarande baserat på ägarförhållanden och programverksamhetens inriktning. Förslaget om lokalradion har den 27 november 1997 överlämnats till en särskild utredare som getts i uppdrag att utreda den framtida lokalradion och lämna ett förslag (dir. 1997:138). Enligt direktiven skall förslaget utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet, nämligen att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas. Utredaren skall ta upp frågorna om vem som skall meddela beslut om tillstånd, enligt vilka kriterier de sökande kan väljas ut och hur efterlevnaden skall kontrolleras. Utredaren skall utgå ifrån att sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Förslagen skall vara så utformade att de underlättar en introduktion av digitala ljudradiosändningar. Reglerna för sändningarna skall, så långt det är möjligt med hänsyn till skillnader i de tekniska förutsättningarna, vara lika för såväl analoga som digitala sändningar.
Utskottets bedömning Den privata lokalradion är för närvarande föremål för utredning mot bakgrund bl.a. av utvecklingen i fråga om den digitala ljudradion. En utgångspunkt för utredningens arbete är att sändningstillstånd inte skall fördelas genom auktionsförfarande. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas senast den 1 december 1998. Utskottet är inte berett att förorda att sändningstillstånd skall auktioneras ut. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens arbete inte föregripas. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del, 1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2, samt 1997/98:Kr270 yrkande 55. När det gäller den s.k. stopplagen står utskottet fast vid det ställningstagande utskottet gjorde i april 1997 - och som riksdagen ställde sig bakom - med innebörd att det under en övergångsperiod finns ett fortsatt behov av lagen. Motionerna 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10, 1997/98:K303 och 1997/98:K333 yrkande 7 avstyrks följaktligen.
Den s.k. must carry-principen, m.m.
Motionerna Motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 vänder sig mot den s.k. must carry-principens tillämpning. Motionärerna ifrågasätter om principen är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. I 3 kap. 1 § andra stycket stadgas att den frihet som följer av första stycket inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Behovet av allsidig information måste enligt motionärerna rimligen vara tillgodosett genom att public service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must carry-skyldigheten. Det kan inte anses vara befogat att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra kanaler. Must carry-principen tas också upp i motion 1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 6 delvis). Motionärerna anser att principen bör ses över i fråga om kabelnäten om ett digitalt marknät byggs ut. Om alla hushåll kan ta emot de digitala marksändningarna utan utomhusantenn finns det inte någon anledning att behålla must carry-principen, och kabelföretagen skulle kunna vidga sitt utbud. Birger Schlaug m.fl. (mp) anser i motion 1977/98:Kr270 (yrkande 58) att den lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad ha med SVT 1, SVT 2, TV 4 och en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public service-kanal från i första hand Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen ha rätt att ta ut en rimlig tilläggsavgift för att kunna finansiera upphovsrättskostnader. Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) begär i motion 1997/98:K329 att regeringen tillsätter en utredning med parlamentariskt inslag som får som uppgift att lägga fram dels förslag som öppnar möjligheter för svensk TV-publik att via kabel se grannländernas TV-program, dels förslag som ger abonnenterna inflytande över kabel-TV-företagens programutbud. Enligt motionärerna bör man avstå från must carry-metoden. Lämpligare skulle vara att använda den s.k. must offer-metoden, som innebär att kabelbolagen åläggs att som tilläggserbjudande, utöver basutbudet tillhandahålla ett danskt och ett norskt program till de abonnenter som så önskar. Motionärerna hänvisar också till att det i vissa länder görs undersökningar av abonnenternas programönskemål och förordar att sådana undersökningar görs också i Sverige av organisationer fristående från kabelföretagen. Resultaten av undersökningarna bör bekantgöras för företagens abonnenter. Också motion 1997/98:K609 av Ola Ström (fp) tar upp behovet av att tillförsäkra svenska hushåll rätten att ha tillgång till nordiska TV-program. Det är enligt motionären viktigt att staten inte tvekar att använda lagstiftningen för att tillgodose varje svensk TV-tittares rätt till fullständig valfrihet. Ett intressant förslag är utredningsförslaget Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68) där det föreslås att kabel-TV-bolagen skall åläggas att leverera dansk och norsk public service-TV till svenska abonnenter. Det är rimligt att staten också fokuserar på sina egna ansvarsområden inom distribution, och i en förväntad framtida utbyggnad av digitala TV-sändningar är det enligt motionen av vikt att nordisk public service får en given plats.
Bakgrund Det finns enligt betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU1997:68) ett sjuttiotal företag som tillhandahåller kabel-TV-nät, men fyra företag dominerar marknaden med 97 % av alla - ca 2,2 miljoner - kabelanslutna hushåll. Ett modernt analogt kabelnät är i regel utrustat för distribution av 30-40 TV- kanaler. Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram (ljudradio och television) genom tråd till allmänheten och enligt 1 kap. 3 § tredje stycket får inte förbud meddelas mot anläggande av kabelnät. Frihet att bedriva kabelsändningar kan undantagsvis inskränkas. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket hindrar denna frihet nämligen inte att det i lag meddelas föreskrifter bl.a. i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Av lagens förarbeten (prop. 1990/91:64) framgår att bestämmelsen möjliggör lagstiftning om plikt att i kabelnät förmedla sändningar som äger rum med tillstånd av regeringen och avsätta utrymme för lokala kabelsändarföretag, s.k. must carry-skyldighet. En sådan skyldighet har gällt sedan den första kabellagens tillkomst och bestämmelserna om detta finns numera i 8 kap. 1 och 2 §§ radio- och TV-lagen. Enligt 8 kap.1 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät där TV-program sänds vidare till allmänheten, om sändningarna når fler än tio bostäder, se till att de anslutna hushållen kan ta emot sådana sändningar som sker med tillstånd av regeringen och som är avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Vissa sändningar som sker med tillstånd av regeringen är uttryckligen undantagna från förmedlingsplikt. Vidare är nätinnehavare som distribuerar sändningar till fler än 100 bostäder i en kommun enligt 8 kap. 2 § radio- och TV-lagen skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla utrymme för sändningar från ett eller flera av Radio- och TV- verket utsedda lokala kabelsändarföretag. I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64 s. 83-89) behandlas ingående den skyldighet att upplåta sändningsutrymme i kabelnäten som enligt 3 kap. 1 § andra stycket kan meddelas genom lag. Det framhölls att det var angeläget att vara uppmärksam på risken att nätinnehavaren får ett monopol som utesluter andra från inflytande över programsättningen. Där ett trådnät har etablerats minskar sannolikheten för att ett annat skall byggas. I grundlagspropositionen diskuterades frågan om huruvida regler om skyldighet att upplåta sändningsområde kunde upprätthållas även om trådsändningar bedrevs utan tillstånd. En skyldighet att vidarebefordra Sveriges Radios koncessionssändningar borde föreskrivas. Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för lokala egensändningar förelåg enligt propositionen knappast heller skäl mot att det även i fortsättningen - sedan tillståndssystemet upphört - borde kunna finnas en möjlighet att föreskriva en plikt att förmedla vissa sändningar. Å andra sidan framhölls att en skyldighet att upplåta utrymme åt den som begär det av flera skäl borde vara begränsad. Ett sådant skäl var bl.a. att nätägare inte kan förpliktas att öka nätens kapacitet, vilket en obegränsad förmedlingsplikt skulle kunna innebära. En skyldighet att ingå avtal strider mot den civilrättsliga principen om avtalsfrihet. En sådan skyldighet är dock enligt grundlagspropositionen inte något okänt i vår rättsordning, utan förekommer i åtskilliga sammanhang, t.ex. inom fastighetsrätten, pa-tenträtten och konkurrensrätten, låt vara att det då inte är fråga om fullt jämförbara förhållanden. Tillträde till visst utrymme i kabelnäten borde i första hand ges till dem som inte kan betala och för vidarebefordring av Sveriges Radio- koncernens sändningar (numera Sveriges Television och TV 4 AB). Utredningen om ökade nordiska TV-sändningar i svenska kabelnät överlämnade i april 1997 betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utredningen föreslog att den lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad distribuera de svenska kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4 samt en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public service-kanal från vardera Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen kunna ta ut en rimlig tilläggsavgift. Utredningen föreslog också att kabel-TV- företagen efter norsk modell skulle vara skyldiga att med jämna mellanrum företa undersökningar av abonnenternas programönskningar och att resultaten av dessa undersökningar skall ligga till grund för utformningen av programutbuden. I detta sammanhang kan nämnas att Konkurrensverket den 23 december 1997 prövade frågan om huruvida kabel-TV-bolagens paketering av TV-kanaler (programkanaler) till hushåll strider mot konkurrenslagen. Respektive bolag erbjuder vanligtvis ett grundpaket och därtill ytterligare program-paket eller enstaka kanaler som komplement. Det finns inte någon möjlighet för hushållen att styckvis välja kanaler efter eget önskemål. Det enda undantaget är de programkanaler som nyligen har börjat sändas av Telia med digital teknik. När upphandling av kabel-TV-tjänster sker har fastighetsägaren möjlighet att välja mellan olika sinsemellan konkurrerande utbud. Innehållet i dessa har i många fall påverkats av hushållens efterfrågan. Hushållens önskemål tillvaratas genom tittarundersökningar och överläggningar i programråd. Sedan upphandlingen avslutats är hushållen regelmässigt hänvisade till det utbud vinnande kabel-TV- bolag erbjuder. Konkurrensverket framhöll att utredningen i ärendet inte vederlagt vad kabel- TV-bolagen anfört rörande de kostnadsökningar som med den analoga tekniken skulle vara förenade med ett styckvis erbjudande av programkanalerna. Att kräva av bolagen att de skall erbjuda hushållen att abonnera på kanaler styckvis skulle inte vara en bra väg eftersom detta skulle leda till kostnadsökningar och högre abonnemangsavgifter för hushållen. Däremot, då digitaliseringen av kabelnäten är fullt genomförd och det inte finns de nuvarande kapacitetsbegränsningarna i kabel-TV-näten finns det enligt verkets uppfattning betydligt större skäl att ställa krav på kabel-TV-bolagen som innebär att varje abonnent har möjlighet att utforma sitt eget programutbud. Konkurrensverkets slutsats blev att kabel-TV-bolagens paketering av programkanaler till hushållen för närvarande beror på tekniska och kostnadsmässiga faktorer och att det inte gick att slå fast ett missbruk av dominerande ställning. Nyligen har inom Kulturdepartementet upprättats en departementspromemoria kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5). I promemorian föreslås ändringar den 1 januari 1999 i reglerna i radio- och TV-lagen bl.a. om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät. Skyldigheten föreslås omfatta samtliga program från de tillståndshavare vars verksamhet finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst två samtidiga program från andra tillståndshavare om programmen sänds med stöd av ett tillstånd från regeringen som är förenat med dels krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor om mångsidigt programutbud vari ingår en skyldighet att meddela nyheter. Skälen för förslaget är att om de nuvarande reglerna om sändningsplikt behålls oförändrade när digitala TV-sändningar från marksändare inleds kommer nätinnehavare att bli skyldiga att vidaresända samtliga program eftersom sändningarna skall ske med tillstånd av regeringen. Vid behandlingen av propositionen om digitala marksändningar var en utgångspunkt att Radio- och TV- verket skulle medge undantag från bestämmelserna (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17). Emellertid framförs nu i promemorian att lagen bör ändras för att det klarare skall anges vad som skall gälla i fråga om skyldighet att vidaresända digitalt utsända program. Det utrymme som yttrandefrihetsgrundlagen lämnar för regler om sändningsplikt har enligt promemorian dels en kvantitativ, dels en kvalitativ dimension. Nätägaren bör självfallet alltid kunna disponera en betydande del av kapaciteten för sändningar som han själv bestämmer om. För att allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning skall tillgodoses är det vidare enligt promemorian angeläget att de kanaler som omfattas av sändningsplikten tillsammans har ett mångsidigt programinnehåll där olika intresseområden och uppfattningar är företrädda. Den nuvarande regeln uppfyller enligt promemorian i praktiken de angivna kraven när den tillämpas på de analoga sändningarna eftersom utrymmet för analoga sändningar är mycket begränsat. Den digitala tekniken ger utrymme för ett betydligt större antal TV-kanaler. Redan i den första uppbyggnadfasen kommer det att finnas plats för minst åtta TV-kanaler i varje område. På längre sikt kan antalet bli mycket större, exakt vilket antal är omöjligt att förutsäga. För att skyldigheten att sända ut vissa program skall fungera inom grundlagens ram i samband med digitala marksändningar bör den aktuella bestämmelsen i radio- och TV-lagen utformas på ett annat sätt än det nuvarande. Sändningsplikten bör i första hand omfatta de program som sänds ut av de avgiftsfinansierade TV-företagen med public service-ansvar. För närvarande sänds Sveriges Televisions program i två programkanaler, SVT 1 och SVT 2. Regeringen har emellertid medgett att Sveriges Television får starta ytterligare programkanaler. En skyldighet att vidaresända TV-program bör enligt promemorian omfatta samtliga program som sänds ut av de avgiftsfinansierade public service- företagen utan villkor om särskild betalning. Sändningsplikten bör även omfatta program vid sidan av public service-kanalerna. Därvid behöver göras en avvägning mellan allmänhetens behov av allsidig upplysning och kabelföretagens intresse av att kunna utnyttja utrymmet i kabelnäten för andra ändamål. Sändningsplikten bör gälla ett begränsat antal kanaler. Om kabelföretagens möjlighet att disponera utrymmet i kabelnäten inte skall begränsas mycket mer än vad som högst skulle vara fallet om nuvarande lagstiftning tillämpas på analoga sändningar kan det knappast komma i fråga att mer än två program utanför public-service-området omfattas. Det kan givetvis inte uteslutas att fler program än två har sådana tillståndsvillkor att de skulle kunna omfattas av sändningsplikt. I så fall bör kabel-TV-företagen få avgöra vilka program som skall vidaresändas med stöd av regeln. Möjligheten att medge undantag från sändningsplikten bör Radio- och TV- verket kunna tillgripa i fråga om kabelnät som inte har tekniska möjligheter att vidaresända digitalt utsända TV-program. Departementspromemorian har remitterats till 31 remissinstanser med svarstid senast den 16 mars.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta remissbehandlingen av departementspromemorian Digital marksänd TV-lagändring (Ds 1998:5) och den proposition i frågan som aviserats till den 25 maj 1998, liksom beredningen av betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utskottet avstyrker därför motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5, 1997/98: K609, 1997/98:Kr270 yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del.
Sändningarnas innehåll
Motionerna Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K713 (yrkande 5) att Sverige bör verka för att kvotreglerna i Europeiska unionens TV-direktiv avskaffas och motsätta sig varje förslag om tvingande sanktioner i TV-direktivet. Reglerna innebär att mer än hälften av programtiden, exklusive nyheter, sport och reklam skall bestå av europeiska produkter. Reglerna står enligt motionen i direkt kontrast mot en modern syn på kulturen som en kraft som överskrider nationella gränser av varje slag och står i strid med den grundläggande tanken att det i ett fritt samhälle är publiken och inte den politiska makten som bestämmer utbudet av program och kunskapsskapande. Den nationella och europeiska kulturen får sin kraft enbart genom att utvecklas på sina egna meriter. I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) sägs att internationaliseringen av TV-mediet har gjort att nationella TV-kanaler inte arbetar under likartade villkor som utlandsbaserade företag som sänder via satellit. Sverige bör därför enligt motionen (yrkande 4) bl.a. inom EU och Europarådet arbeta för en förstärkning av det internationella regelverket för gränsöverskridande TV-sändningar. Strävan bör vara att public service- företagens ställning vidmakthålls och att konkurrensneutraliteten så långt möjligt kan hävdas. I motionerna 1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, c, kd) (yrkande 2) och 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 64) begärs att möjligheterna att använda s.k. V-chips för att spärra vissa TV-sändningar skall utredas och att Sverige skall driva denna fråga inom EU. Det ökade utbudet av satellitburna kanaler har enligt motionerna inneburit problem i form av ett allt grövre och vanligare våld. Frågan om åtgärder mot våldsskildringar i TV tas också upp i motionerna 1997/98:K343 och 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) (yrkandena 2 respektive 7). Sverige bör enligt motionärerna hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld och kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter och uppföljningen av direktivets bestämmelser bör göras av de nationella mediemyndigheterna snarare än centrala organ i Bryssel. I EU-diskussionen om televisionen och dess utveckling bör Sverige bestämt driva linjen att TV- program och filmer tillhör kulturområdet. Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion 1997/98:Ub255 (yrkande 14) att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Motionärerna framhåller att s.k. trailrar är den programtyp på TV som innehåller största andelen våld. Trailrar sänds 30 timmar i veckan och TV1000:s trailrar består till 50 % av våld. Reklam för ett program med våldsinslag skall inte visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Frivilliga överenskommelser mellan kanalerna kan vara en möjlig väg. Vad gäller trailrar på bio och video skall samma regler gälla och trailrar med våldsinslag bör inte visas i samband med filmer av annan karaktär. I motion 1996/97:Kr20 (yrkande 15) av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att i framtida nya avtal eller nya koncessioner i TV-kanaler skrivs in krav på kulturpolitiska mål.
Bakgrund Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opolitiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda. Enligt 3 kap. 2 § får villkor för sändningstillstånd även avse bl.a. en skyldighet att ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen. Radio- och TV-lagen innehåller också vissa bestämmelser om sändningarnas innehåll. Enligt 6 kap. 1 § skall den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Enligt 6 kap. 2 § får program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte sändas i televisionen under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl ändå kan anses försvarligt. S.k. trailrar omfattas av dessa bestämmelser. Enligt 6 kap. 8 § skall den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ursprung och minst 10 % av den årliga sändningstiden eller minst 10 % av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Som sändningstid avses tid då det sänds program av annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. Radio- och TV-lagen innehåller bestämmelser om reklam och annan annonsering (7 kap.). Bestämmelserna gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för sin programverksamhet, s.k. trailrar. Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram omfattar också s.k. trailrar. Enligt 4 § får framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav inte godkännas för visning om händelserna skildras på ett sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande. De åldersgränser som gäller enligt lagen tillämpas också på trailrar. Av förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 99) framgår att bestämmelserna om andelen europeiska program och program av självständiga producenter införts i syfte att uppfylla motsvarande krav i EG:s TV-direktiv - rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Ett av direktivets huvudsyften är att främja distribution och produktion av europeiska program. Reglerna i denna del har utformats som bestämmelser om programandelar för europeiska program och regler om att en viss andel av programutbudet skall vara framställt av fristående producenter. Direktivet förbjuder vidare vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på grund av ras, kön, religion eller nationalitet. Restriktioner som rör pornografi och våldsskildringar har kopplats till behovet av att skydda barn och unga (artikel 22). Således skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Sådana åtgärder skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga om det inte kan anses säkert att de underåriga inte ser sändningarna på grund av sändningstiden eller tekniska åtgärder. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har den 30 juni 1997 antagit direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG. Under arbetet med ändringsdirektivet verkade Sverige för att reglerna om andelen europeiska program skulle tas bort. Som en kompromiss bestämdes att reglerna skall behållas i fem år och att en oberoende undersökning av effekterna av reglerna skall göras (artikel 25a). Det nya direktivet skall införlivas senast den 30 december 1998. I direktivets inledning sägs att det är nödvändigt att se till att bestämmelserna i direktivet i dess nya lydelse verkligen tillämpas i hela gemenskapen så att fri och rättvis konkurrens mellan företagen i samma bransch upprätthålls. När det gäller trailrar anges att de skall betraktas som program. En undersökning av kommissionen i samarbete med berörda myndigheter i medlemsstaterna, av möjliga åtgärder och nackdelar med ytterligare åtgärder i syfte att underlätta för föräldrar eller vårdnadshavare att kontrollera de program som underåriga skall få se, skall bl.a. omfatta det önskvärda av att det ställs krav på s.k. V-chips (artikel 22b). Genom det nya direktivet införs en artikel (23a) om inrättande av en kontaktkommitté under kommissionen. Denna skall bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och som ordförande en företrädare för kommissionen. Kommittén skall avge yttranden om tillämpningen av direktivet, diskutera innehållet i medlemsstaternas rapporter, underlätta informationsutbyte och undersöka utvecklingen på området. En ytterligare granskning av direktivet skall företas före den 30 juni 2002. Inom EU pågår en diskussion om den sammansmältning av TV-, tele- och datatjänster som den tekniska utvecklingen möjliggör (konvergensen). DG XIII:s (tele) intresse riktar sig främst mot att motverka konkurrensbegränsningar medan DGX (kultur och massmedier) lägger vikten vid den kulturella dimensionen. Kommissionen har lämnat över en grönbok Green paper on the convergence of the telecommunications, media and information technology sectors and the implications for regulation (Com (97)623) med svarstid till slutet av april. När det gäller frågan om kulturpolitiska mål för radio- och TV-verksamheten har utskottet tidigare behandlat ett yrkande om detta (bet. 1995/96:KU29). Utskottet erinrade om att radio- och TV-lagen ger möjlighet att förena sändningstillstånd med vissa villkor. Utskottet ansåg inte att det därutöver fanns anledning att i radio- och TV-lagen ta in övergripande kulturpolitiska mål. Riksdagen ställde sig hösten 1996 bakom ett förslag från kulturutskottet (bet. 1996/97:KrU1) om nationella kulturpolitiska mål i sju punkter. Målen för kulturpolitiska mål skall vara att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den, att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande, att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar, att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället, att bevara och bruka kulturarvet, att främja bildningssträvanden samt att främja internationellt kulturarbete och möten mellan olika kulturer inom landet.
Utskottets bedömning Sverige har visserligen accepterat den kompromiss som det nya TV-direktivet innebär när det gäller krav på en viss andel europeiska program. Från Sveriges sida framfördes dock den ståndpunkten att reglerna bör avskaffas. Mot bakgrund av att det kan förutsättas att Sverige intar samma ståndpunkt om frågan aktualiseras igen saknas enligt utskottets mening behov av ett tillkännagivande till regeringen om avskaffande av kvotreglerna. Motion 1996/97:713 yrkande 5 avstyrks följaktligen. När det gäller frågan om en förstärkning av det internationella regelverket för gränsöverskridande TV-sändningar med hänsyn till behovet av konkurrensneutralitet vill utskottet hänvisa till att det nya TV-direktivet syftar till att upprätthålla fri och rättvis konkurrens mellan företagen i samma bransch. Utskottet vill vidare hänvisa till arbetet i den kontaktkommitté under EG-kommissionen som skall följa upp tillämpningen av direktivet och undersöka utvecklingen på området. Enligt utskottets mening är ett tillkännagivande till regeringen i frågan inte påkallat. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:K310 yrkande 4. I TV-direktivet hänvisas till en undersökning av kommissionen bl.a. om behovet av krav på tillgång till s.k. V-chips. Undersökningen skall bl.a. omfatta olika tekniska arrangemang och frågan om lämpliga bedömningsmetoder. Utskottet anser att det arbetet bör avvaktas och avstyrker därför motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64. Artikel 12 i TV-direktivet föreskriver att TV-reklam inte får undergräva respekten för den mänskliga värdigheten. Direktivet förbjuder vidare program med pornografi och våld och ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt kan skada den mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. I tilläggsdirektivet framhålls att det är nödvändigt att precisera reglerna för skydd av underårigas fysiska, mentala och moraliska utveckling. Fastställande av en klar skillnad mellan program som omfattas av totalförbud och sådana som kan tillåtas på villkor av lämpliga tekniska medel bör enligt direktivet tillgodose den omsorg om allmänintresset som medlemsstaterna och gemenskaperna ger uttryck för. Frågan om ytterligare restriktioner i fråga om TV-reklam till barn drevs med kraft av Sverige i samband med förhandlingarna om en översyn av TV-direktivet. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande till regeringen om en förstärkning av EG-direktivet i fråga om våld och kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam riktad till barn är påkallat. Utskottet anser inte heller att det behövs ett tillkännagivande om att uppföljningen av direktivets bestämmelser bör göras av de nationella medie-myndigheterna snarare än centrala organ i Bryssel. Den kontaktkommitté under kommissionen som förutses i tilläggsdirektivet skall nämligen bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Vidare skall den undersökning i fråga om åtgärder i syfte att underlätta bl.a. för förälder eller vårdnadshavare att kontrollera program som underåriga får se ske i samarbete mellan kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del. Den utveckling som pågår på området innebär att gränserna mellan TV-, tele- och datatjänster kan komma att suddas ut. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att anta annat än att ett kulturpolitiskt synsätt också i fortsättningen kommer att anläggas när det gäller TV-program och filmer. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte påkallat med ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige i EU-diskussionen om televisionen och dess utveckling skall driva linjen att TV-program och filmer skall tillhöra ett visst område inom EG-institutionerna. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del. När det gäller frågan om våldsinslag i s.k. trailrar - reklam för program - vill utskottet hänvisa till att trailrar omfattas av bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen om att program med ingående våldsskildringar inte får sändas under barnvänliga tider. När det gäller våldsinslag i trailrar på bio och video finns reglering i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. S.k. trailrar omfattas av de bestämmelser i lagen som innehåller förbud mot förråande framställning och regler om åldersgränser för visning. Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen om våldsinslag i reklam för program. Motion 1997/98:Ub255 yrkande 14 avstyrks därför. Utskottet har tidigare (bet. 1995/96:KU29) framhållit att det med hänsyn till den möjlighet radio- och TV-lagen ger att förena sändningstillstånd med vissa villkor inte finns anledning att i lagen ta in övergripande kulturpolitiska mål. Utskottet gör fortfarande samma bedömning. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att de kulturpolitiska mål som riksdagen ställt sig bakom ligger till grund för de sändningsvillkor som föreskrivs av regeringen. Nämnas kan att villkoren för TV 4:s sändningsrätt innehåller krav på bl.a. vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet, sändningar via marknätet till 98 % av befolkningen och distribution via satellit, tillgänglighet för funktionshindrade, mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet, programutformning som genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning samt ett kontinuerligt speglande, granskande och bevakning av det svenska kulturlivet. I programmen skall en mångfald av kulturaktiviteter från olika delar av landet förmedlas och konstnärlig förnyelse skildras. Ett samarbete med kultur- och musikinstitutioner i hela landet skall äga rum i syfte att erbjuda utsändningar av föreställningar och evenemang. Bidrag skall göras till utvecklingen av svensk filmproduktion. Enligt utskottets mening svarar dessa villkor - som enligt 3 kap. 8 § radio- och TV-lagen måste vara godtagna av den tillståndssökande - väl mot de nationella kulturpolitiska målen. Det saknas mot denna bakgrund anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen om krav på kulturpolitiska mål i avtal eller koncessioner i TV-kanaler. Motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 avstyrks.
Förbud mot viss avkodningsutrustning
Motionerna Michael Stjernström (kd) begär i motion 1997/98:K334 en skärpning av lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (piratlagen). Användningen av otillåten utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster är enligt motionen ett stort och växande problem. Kodande företag, programbolag och upphovsmän går miste om intäkter på en halv till en miljon kronor årligen. Övergången till digital TV-distribution kommer att göra problemet ännu mer påtagligt. Motionären anser att det bör införas ett importförbud av utrustning för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster i enlighet med ett förslag till direktiv från EU-kommissionen (yrkande 1). Vidare bör den som bryter mot piratlagens förbud mot viss avkodningsutrustning dömas även om det inte finns särskilda skäl, och domen kan motiveras från allmän synpunkt (yrkande 2). Påföljderna bör skärpas så att det införs en straffsats på maximalt två års fängelse för grovt brott mot lagen vid yrkesmässig hantering i stor skala eller där stor skada åsamkats de kodande företagen (yrkande 3). Slutligen begärs att piratlagen kompletteras med regler för beräkning av skadestånd (yrkande 4). Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K707 åtgärder för att begränsa tillgången till piratdekoderutrustning. Enligt motionen kan det i dag konstateras att lagregleringen är bristfällig eftersom den synes medge import, marknadsföring, innehav och utnyttjande av privat dekoderutrustning.
Bakgrund Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning trädde i kraft den 1 januari 1994. Enligt 2 § får avkodningstrustning inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i avsikt att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad sändning som erbjuds mot betalning. Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall enligt 3 § dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 6 § får åklagare väcka åtal endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. I lagens förarbeten (prop. 1993/94:53) redovisades en genomgång av de skyddsmöjligheter som fanns redan före lagens ikraftträdande. Därvid nämndes brottsbalkens bestämmelser om bl.a. bedrägligt beteende, oredligt förfarande, förskingring och olovligt förfogande. Vidare framhölls att bl.a. upphovsrättslagens (1960:729) regler skulle kunna komma i fråga om avkodare används för att utan medgivande från rättighetsinnehavaren göra programmen tillgängliga för inte helt slutna kretsar eller om avkodaren används i förvärvsverksamhet. Om avkodare tillverkas, importeras eller distribueras i avsikt att möjliggöra spridning av kodade sändningar till inte helt slutna kretsar eller till större helt slutna kretsar som ett led i förvärvsverksamhet sades förfarandet kunna bedömas som medverkan eller förberedelse till intrång i rättighet. Hantering av avkodare kan också i vissa fall innefatta intrång i rätt till datorprogram eller till intrång i rätt till kretsmönster i halvledarprodukter. Regeringen ansåg att en särskild lagstiftning borde införas. För att radio- och TV-området skulle kunna dra full nytta av de möjligheter som de friare förhållandena fört med sig var det väsentligt att verksamheten kan bedrivas enligt avtalade villkor. Annars skulle utvecklingen mot marknadsmässiga förhållanden hämmas. Den olovliga avkodningen kunde bli ett hot mot mångfalden. I motsats till vad som föreslagits av den utredning vars förslag om förbud mot viss dekoderutrustning (se SOU 1992:110) låg till grund för propositionen föreslog regeringen inte att införsel till Sverige skulle vara straffbar. Som skäl för detta ställningstagande angavs att Generaltullstyrelsen pekat på att svårigheter skulle komma att uppstå när det gäller att skilja den lagliga importen från den olagliga och att syftet med lagstiftningen ändå borde kunna uppnås. När det gäller straffsatsen framhöll regeringen att en verksamhet som helt byggts upp kring tillverkning eller spridning normalt borde anses så omfattande att fängelse kommer i fråga. I det stora flertalet fall borde dock böter vara en tillräcklig påföljd. Regeringen framhöll också att det i och för sig fanns starka skäl som talade mot en kriminalisering, främst att det i första hand borde vara programföretagen som själva skall bära kostnaden för att skydda sig mot att obehöriga tar del av deras program. När nu straffbestämmelser ändå inte kunde undvaras borde det tillses att endast straffvärda fall kommer till åtal. I enlighet med vad som gäller på angränsande områden borde åtal väckas endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Det innebär enligt regeringen att ingripanden även i fortsättningen i första hand bör vara en uppgift för den som tillhandahåller tjänsten. Med anledning av att några remissinstanser föreslagit att det skulle införas en särskild regel om skadestånd framhöll regeringen att lagens syfte torde kunna uppnås utan att gällande regler för skadestånd ändras. Det skadelidande programföretaget kan i enlighet med 22 kap. 1 § rättegångsbalken föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet antingen i brottmålet eller i ett separat tvistemål. Europeiska kommissionen har den 9 juli 1997 lagt fram ett förslag till direktiv om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång. Direktivet har till syfte att skydda tjänsteleverentörer på området mot stöld av deras tjänster med hjälp av olagliga avkodare, s.k. smarta kort eller andra piratkopieringsverktyg. Behovet av gemenskapslagstiftning på området motiveras i huvudsak med att den aktuella marknaden är utsatt för piratverksamhet, att den hotas av ett splittrat regelverk och att detta leder till hinder för fri rörlighet av varor och tjänster. Medlemsstaterna skall enligt förslaget inom sitt territorium förbjuda vissa verksamheter som t.ex. tillverkning, import, försäljning och innehav av illegal utrustning i kommersiellt syfte. När det gäller sanktioner och möjligheter föreskriver direktivet att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tjänsteleverantörer, vars intressen påverkas av förbjuden verksamhet som förekommer på medlemsstatens territorium, kan väcka skadeståndstalan, ansöka om förbudsföreläggande och i förekommande fall att illegal utrustning beslagtas. Den grundläggande skillnaden mot reglerna i lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning är att tillämpningsområdet vidgas och således inte bara omfattar radio- och TV-tjänster. Direktivförslaget innebär också att förbudet skall omfatta även import av illegal utrustning liksom innehav av sådan utrustning i kommersiellt syfte och att det föreslagna förbudet mot utbyte av illegal utrustning kan sägas gå utöver vad som är uttryckligen förbjudet enligt den svenska lagen. I en faktapromemoria den 11 november 1997 från Kulturdepartementet redovisas som preliminär svensk inställning att direktivförslaget i huvudsak motsvarar vad som redan gäller enligt svensk lag och att det därför inte bör medföra några grundläggande svårigheter ur svensk synvinkel. Direktivets tillämpningsområde avses dock delvis bestämmas med hänvisning till ett annat direktiv som inte är färdigställt, vilket enligt promemorian omöjliggör ett slutligt ställningstagande.
Utskottets bedömning Inom EU pågår för närvarande ett arbete på ett direktiv som i viss mån tillgodoser de aktuella motionerna. Enligt utskottets mening behövs inte något tillkännagivande till regeringen i dessa delar. Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas attt direktivet kan föranleda överväganden också i de andra avseenden som motionerna gäller. Utskottet är emellertid inte berett att nu förorda skärpningar i lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning utan anser att resultatet av arbetet med direktivet bör avvaktas. Motionerna 1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4 avstyrks därför.
Etiska normer
Motionerna Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) tar i motion 1996/97:K712 upp frågan om etiska publiceringsregler. Motionärerna hänvisar till de pressetiska reglerna och framhåller att det inte bör vara tillåtet att publicera namn eller foton på brottsoffer utan dennes anhörigas tillåtelse om det inte uppenbart har ett mycket stort övergripande allmänintresse. Motionärerna anför vidare att ansvaret för att god publicistisk sed upprätthålls i mediet Internet inte är löst. Frågan borde ha en hög prioritet ifrån samhällets sida. Vidare förekommer enligt motionen att material har inhämtats från Internet och sedan publicerats i massmedia utan någon större kontroll ifrån samhällets sida. I motion 1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) begärs ett förslag från regeringen till etiska normer för databaserad kommunikation. Enligt motionärerna utnyttjas Internet för att kränka enskilda människor, för att ifrågasätta meningsföreträdares omdöme och förmåga att framföra ståndpunkter och för ogrundat och grovt förtal inte sällan med inslag av hot, allt i syfte att förhindra det fria åsiktsutbytet. Det behövs etiska normer för hur en fri debatt skall kunna föras inom Internet och andra nätverk för kommunikation.
Bakgrund År 1970 fick frågan om pressetiska normer en ingående behandling av konstitutionsutskottet (bet. KU1970:41). En fyllig redovisning av de gällande pressetiska normerna och de organ som verkade för pressens självsanering redovisades. Utskottet hade överläggningar med Pressens opinionsnämnd och Pressens samarbetsnämnd. Studieresor företogs till det västtyska pressrådet, Internationella Pressinstitutet och det brittiska pressrådet. Utskottet hänvisade till ett tidigare uttalande om att det inte kunde förnekas att missförhållanden förekommer på sina håll i pressen men att det i första hand borde ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå. Utskottet hänvisade vidare till åtgärder som vidtagits från pressens sida. Utskottet ville inte förneka att de åtgärder som vidtagits från pressens sida - förstärkning av Pressens opinionsnämnd, tillsättande av en pressombudsman samt yrkeskodex för Journalistförbundets medlemmar - kunde utgöra värdefulla bidrag till att åstadkomma en bättre ordning på området. De resurser som ställts till förfogande syntes enligt utskottet otillräckliga men det fanns anledning att avvakta resultatet av reformerna. År 1974 föreslog justitieutskottet (bet. JuU1974:21) ett tillkännagivande till regeringen om en förutsättningslös utredning om gränsdragningen mellan behovet av skydd mot skadeverkningar av ekonomiskt förtal och intresset av att bevara de vida gränserna för yttrandefrihet och tryckfrihet. I riksdagens kammare underströks i debatten behovet av yttrandefrihet och tryckfrihet, och vid omröstningen föll justitieutskottets förslag. Konstitutionsutskottet framhöll år 1993 (bet. 1993/94:KU3 s. 27) att det med hänsyn till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet i första hand bör ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå. Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV skall press, radio och TV ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och granskare av samhällslivet. Härvid gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet. I publicitetsreglerna, som i tillämpliga delar också gäller bilder, finns regler om respekt för den personliga integriteten. Publicitet som kan kränka privatlivets helgd skall noga övervägas. Man skall avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Stor försiktighet skall iakttas vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt med hänsyn till anhöriga och till vad som sagts om privatlivets helgd. Offren för brott och olyckor skall visas största möjliga hänsyn, och publicering av namn och bild skall prövas noga med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga. För tolkning av begreppet ?god publicistisk sed? svarar för pressens del i första hand Pressens opinionsnämnd samt i ärenden som inte hänskjutits till nämnden Allmänhetens pressombudsman. När det gäller etiska regler för Internet kan nämnas att regeringen i proposition 1997/98:15 Ansvar för elektroniska anslagstavlor föreslagit en särskild lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor. I lagen slås fast att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt över en sådan tjänst och vara skyldig att ta bort vissa slag av meddelanden. Det gäller bl.a. meddelanden som avses i brottsbalkens bestämmelser om uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi och olaga våldsskildring. Konstitutionsutskottet har i yttrande till justitieutskottet tillstyrkt propositionen (KU1997/98:7y). Av propositionen framgår att problemen kring spridning av straffvärda meddelanden genom globala kommunikationsnät har uppmärksammats i flera länder. Ett internationellt samarbete har därför inletts bl.a. inom Europeiska unionen. Rådet antog den 17 februari 1997 en resolution, där medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra framväxten av ett system för självre-glering av branschen. Dessa system kan omfatta upprättandet av oberoende organ med representanter både från leverantörer av Internettjänster och användare, uppföranderegler för verksamheten och ett eventuellt system för direktrapportering från allmänheten. Regeringen framhöll att den aktivt avser att stödja ansträngningar att skapa informationsspridning genom globala kommunikationsnät som präglas av mer ordning och ansvarstagande. I detta arbete avser regeringen att använda sig av de metoder för självreglering som angetts i rådets resolution.
Utskottets bedömning När det gäller pressetiska regler har utskottet tidigare hänvisat till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet och framhållit att det i första hand bör ankomma på pressen att själv vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå. Sådana regler har funnits sedan länge och har regelbundet varit föremål för omarbetningar. Senast år 1997 genomfördes en omarbetning. Utskottet är inte berett att förorda ett tillkännagivande till regeringen i fråga om de pressetiska reglerna. Motion 1996/97:K712 avstyrks följaktligen i denna del. Utskottet har tillstyrkt regeringens proposition Ansvar för elektroniska anslagstavlor. I propositionen framhålls att metoder för självreglering bör användas när det gäller informationsspridning genom globala kommunikationsnät. Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. I detta sammanhang kan nämnas att det brittiska ordförandeskapet i sitt arbetsprogram angett att EU:s ministerråd kommer att ha som mål att uppnå enighet om en ram för självreglering för att skydda människor, särskilt barn, för olämpligt material i nya audiovisuella medier, såsom Internet. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K712 även i denna del samt motion 1996/97:K701.
Vissa distributionsfrågor
Motionerna I motion 1997/98:T202 (yrkande 26) av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att staten via NSAB försöker att vinna exklusiva distributionsavtal med så många TV- kanaler som möjligt och under försommaren 1997 beställt ytterligare en satellit, den s.k. Sirius 3. Denna strategi och exponering av risker sker enligt motionen med skattemedel och måste starkt ifrågasättas. Elisa Abascal Reyes (mp) begär i motion 1997/98:K318 att distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter utreds ur ett tryckfrihets- och konkurrensperspektiv. Den stora mängden tidskrifter distribueras till Pressbyrån och butiker genom företaget Tidsam, som ägs av bl.a. Bonniers, Allers och Bröderna Lindström. Genom att kräva en mycket hög stadigvarande upplaga och ett stort antal återförsäljare är det oerhört svårt att ta sig in i Tidsams distributionsapparat. Konkurrensverket har behandlat frågan som en ren konkurrensfråga. Motionären anser att det snarare är en tryckfrihetsfråga. Den svenska massmediebranschen hålls nämligen i schack av de stora aktörerna genom att dessa kontrollerar den mest betydelsefulla distributionskanalen.
Bakgrund Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) är ett intressebolag till det statligt ägda Terracom AB, vars huvuduppgift är att bedriva utsändning och överföring av radio- och TV-program. Terracom AB äger 37,5 % av aktierna i NSAB och Svenska rymdaktiebolaget och Tele Danmark A/S är övriga delägare med 37,5 % respektive 25 % av aktierna. NSAB:s verksamhet består i att utveckla, upphandla, äga, försälja och svara för drift av satellitsystem för överföring och utsändning av radio- och TV-program, distribution av data och datakommunikation. Omsättningen var år 1996 170 miljoner kronor. Enligt 1997 års redogörelse för företag med statligt ägande (skr. 1997/98:20 s. 245) har satellit-TV-marknaden vuxit kraftigt under de senaste åren. Den positiva utvecklingen innebär också en fortsatt ökande efterfrågan på bl.a. satellitkapacitet. För att möta denna skulle enligt skrivelsen satellitsystemet Sirius hösten 1997 förstärkas med en ny satellit, Sirius 2. Vidare skall Sirius 1 ersättas med satelliten Sirius 3, som planeras att skjutas upp hösten 1998. När det sedan gäller frågan om distributionen av tidskrifter för lösnummerförsäljning kan nämnas att denna fråga behandlats av Utredningen om boken och kulturtidskriften i betänkandet Boken i tiden (SOU 1997:141). I betänkandet redovisas de distributionsvägar som finns och distributionsföretagens policy. Betänkandet ligger till grund för den proposition Litteraturen och läsandet som har aviserats till riksdagen senast den l2 mars 1998. Nämnas kan också att frågan om distribution av tidskrifter behandlades inom ramen för verksamheten i Rådet för mångfald inom massmedierna. Resultatet av en undersökning i rådets regi överlämnades till Kulturdepartementet i samband med att rådet upphörde.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening saknas anledning att ifrågasätta NSAB:s beställning av satelliten Sirius 3 som ersättning för Sirius 1 för att svara mot en ökad efterfrågan. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:T202 yrkande 26. När det gäller distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning vill utskottet hänvisa till att frågan nyligen varit föremål för utredning. Både Utredningen om boken och kulturtidskriften och Rådet för mångfald inom massmedierna har haft frågan under utredning. Den bereds nu inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta beredningsarbete avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K318.
Granskningsnämnden för radio och TV
Motionen I motion 1997/98:Kr270 (yrkande 65) av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att Granskningsnämnden frikopplas från SVT eftersom det förhållandet att nämnden nu ligger under SVT innebär att man är en del av den verksamhet man är satt att granska.
Utskottets bedömning Granskningsnämndens enda administrativa anknytning till Sveriges Television är att den delvis finansieras (4,4 miljoner kronor) från rundradiokontot. Eftersom nämnden inte sorterar under Sveriges Television får motionsyrkandet anses tillgodosett. Motion 1997/98:Kr270 yrkande 65 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K333 yrkandena 1-3 och 1997/98:Kr302 yrkande 13, res. 1 (m, fp) 2. beträffande medieägandet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98:K333 yrkande 4, 1997/98:Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4 samt 1997/98:Kr302 yrkande 5, res. 2 (m) 3. beträffande digital radio och TV att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkande 12, 1997/98: K333 yrkande 6, 1997/98:Kr302 yrkandena 6 i denna del och 11 samt 1997/98:T202 yrkande 25, res. 3 (m) 4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr302 yrkande 7, res. 4 (fp) 5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9, res. 5 (m) 6. beträffande regionala aspekter i koncessionsgivningen att riksdagen avslår motion 1996/97:K703, 7. beträffande lokal icke-kommersiell TV att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K714 i denna del, 1996/97: K715 och 1997/98:K616, res. 6 (m) - motiv. 8. beträffande närradion att riksdagen avslår motion 1996/97:K714 i denna del, 9. beträffande den privata lokalradion att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del, 1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr270 yrkande 55, res. 7 (m, fp) res. 8 (mp) 10. beträffande den s.k. stopplagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7 samt 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10, res. 9 (m, fp) 11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5, 1997/98:K609, 1997/98:Kr270 yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del, res. 10 (m) 12. beträffande kvotreglerna i TV-direktivet att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 5, 13. beträffande TV-direktivet och konkurrensneutraliteten att riksdagen avslår motion 1997/98:K310 yrkande 4, 14. beträffande s.k. V-chips att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64, res. 11 (mp) 15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del, res. 12 (v, mp) 16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del, res. 13 (v) 17. beträffande våldsinslag i s.k. trailrar att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 14, 18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr20 yrkande 15, res. 14 (v) 19. beträffande avkodningsutrustning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4, 20. beträffande etiska normer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K701 och 1996/97:K712, 21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 26, res. 15 (m) 22. beträffande distributionen av tidskrifter att riksdagen avslår motion 1997/98:K318, 23. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 65.
Stockholm den 17 februari 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Peter Eriksson (mp), Lennart Brunander (c), Anders Johnson (fp), Bengt Hurtig (v) och Ola Karlsson (m) .
Reservationer
1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Anders Johnsson (fp) och Ola Karlsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet har? och på s. 10 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Yttrandefriheten och tryckfriheten i Sverige utgår från att mångfald bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det måste råda en stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Enligt utskottets mening bör det så långt möjligt inom ramen för tekniska begränsningar vara läsarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får sändas. Utskottet anser att det därutöver inte finns skäl för staten att reglera hur och vad olika medieföretag får sända. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring kan enligt utskottets bedömning ifrågasättas. Den licensfinansierade verksamheten bör ha ett uppdrag som tar hänsyn till den nya mediemiljön och inte regleras i fråga om organisationen av den redaktionella verksamheten eller i fråga sändningen av olika programtyper. Utskottet vill framhålla vissa grundläggande principer för att pressfrihetens traditioner skall gälla också i det moderna mediesamhället. Den licensfinansierade verksamheten skall genom en tydlig kvalitetsinriktning utgöra ett komplement till andra kanaler. Det offentliga skall emellertid inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald och staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet. Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända. Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgifter från publiken. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:K333 yrkandena 1-3 och med anledning av motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1-2 och 1997/98:K333 yrkandena 1-3 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Medieägandet m.m. (mom. 2) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ? yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka att det inte får bortses från den globalisering av mediemarknaden som pågår. Det är mycket angeläget att svenska företag i takt med denna globalisering ges goda möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala företag skall dessa enligt utskottets mening ges möjligheter att agera inom alla distributionsformer. T.ex. måste hinder för tidningsföretag att äga radiostationer tas bort. Utskottet anser således att begränsningar av medieföretags ägande bör tas bort. Detta bör med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 4 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande medieägandet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98: Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4 och 1997/98: Kr302 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Digital radio och TV (mom. 3) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?En utgångspunkt? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utskottet vill ifrågasätta utbyggnaden av ett markbundet stolpnät för digitala TV-sändningar. Digitaliseringen av kabel-TV-näten kan tiodubbla utrymmet för kanaler och främjar utvecklingen av datakommunikation. Den innebär också att utrymme ges för digitala tjänster i hemmet. Tillsammans med den snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att innebära en revolution för den enskildes möjligheter till informationsinhämtning och kommunikation. Enligt utskottets mening medför utbyggnaden av ett markbundet stolpnät att mångfalden inte ökar i möjligaste mån och innebär en icke önskvärd kontroll över vem som skall få sända. Dessutom innebär den högre kostnader och motverkar den informationstekniska utvecklingen. Utskottet anser att staten i stället bör bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och omfattande digitalisering liksom en utbyggnad av den informationstekniska infrastrukturen på marknadens villkor. Enligt utskottets mening bör utbyggnaden av det digitala stolpbundna marknätet nu avbrytas. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1997/98:K333 yrkande 6 och 1997/98:T202 yrkande 25 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande digital radio och TV att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K333 yrkande 6 och 1997/98:T202 yrkande 25 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302 yrkandena 6 i denna del och 11 samt med avslag på motion 1997/98:K310 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4) Bo Könberg (fp) och Anders Johnson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ?Regeringen har? och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om en analog TV-kanal som är rikstäckande men med lokal bas hålls aktuell för det fall de digitala TV-sändningarna inte kommer i gång i större skala. Utskottet anser att regeringen i ett anbudsförfarande bör kunna ställa som villkor en övergång från analoga till digitala sändningar efter ett visst antal år. Detta bör med bifall till motion 1977/98:Kr302 yrkande 7 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Riksdagens beslut? och slutar med ?1997/98:K333 yrkande 9? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i bl.a. motion 1997/98:K333 yrkande 9 att en nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler nu bör privatiseras. Staten bör genom regionala koncessioner lämna möjlighet till olika TV-stationer att börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De aktuella TV- bolagen skall kunna genomföra nationella sändningar i samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser som finns lediga i dag. Utskottet anser vidare att koncessionerna bör fördelas genom auktioner. Detta bör med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?I frågan om? och slutar med ?statliga institutioner? bort ha följande lydelse: Utskottet är inte heller berett att tillstyrka ett särskilt ekonomiskt stöd för icke kommersiell radio och TV.
7. Den privata lokalradion (mom. 9) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att utredningen om den framtida lokalradion ges i uppdrag att se över möjligheterna att öka antalet tillgängliga frekvenser och därmed antalet lokalradiostationer. Utredningen bör också se över möjligheterna att stärka etableringsfriheten. Detta bör med bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och 1997/98:Kr270 yrkande 55 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande den privata lokalradion att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och 1997/98:Kr270 yrkande 55 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Den privata lokalradion (mom. 9) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening har auktionsförfarandet vid fördelningen av radiofrekvenser inneburit ett misslyckande även om det på ytan verkar vara en frodande mångfald. Auktionsförfarandet har bidragit till att radioverksamheten blivit mycket kapitalkrävande. Enligt utskottets mening är denna koppling mellan ett stort eget kapital och möjligheten att driva medial verksamhet inte godtagbar. Det är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och ett alltmer ensidigt utbud. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i Lokal- och närradiokommitténs förslag snarast till riksdagen bör överlämna ett lagförslag som ersätter lagen om privat lokalradio. Detta bör med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning av motion 1997/98:K310 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande den privata lokalradion att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning av motion 1997/98:K310 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Den s.k. stopplagen (mom. 10) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?När det? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka att den s.k. stopplagen redan vid sin tillkomst ifrågasattes mot bakgrund av bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen som anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Lagrådet framhöll att grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att frekvenserna skall tas i anspråk utan också att de skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt utskottets mening har det nu förflutit så lång tid att det är helt oacceptabelt att inte auktionera ut de 20-30 frekvenser som nu finns lediga. Stopplagen bör med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98: K333 yrkande 7 och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 upphävas. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande den s.k. stopplagen att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7 och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 antar följande
Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio skall upphöra att gälla med utgången av februari månad 1998.
10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse: Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk medborgare och juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Denna frihet hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om den nuvarande must carry-skyldigheten är förenlig med dessa bestämmelser. Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen anses tillgodosett genom att public service-kanalerna SVT 1 och SVT 2 omfattas av must carry-skyldighet. Att därutöver kräva att must carry-skyldigheten skall gälla andra kanaler ligger enligt utskottets mening knappast inom ramen för det behov av allsidig upplysning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. Detta bör med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K609 och 1997/98:Kr270 yrkande 58 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K609 och 1997/98: Kr270 yrkande 58 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. S.k. V-chips (mom. 14) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?I TV- direktivet? och slutar med ?yrkande 64? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige i det fortsatta arbetet inom EU inom ramen för TV-direktivet har en klar och tydlig ståndpunkt i frågan om införande av s.k. V-chips. Starka skäl talar därför enligt utskottets mening för att frågan utreds inom landet för att ge ett fullgott underlag för Sveriges ståndpunkt. Utskottet anser att regeringen bör föranstalta om en sådan utredning. Detta bör med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande s.k. V-chips att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15) Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Artikel 12? och slutar med ?och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att i internationella sammanhang hävda Sveriges syn på barns rättigheter och behov av skydd mot kvinnoförnedring och kommersiell exploatering. Utskottet anser att Sverige hårt bör driva frågan om restriktioner när det gäller kvinnoförnedring och våld i TV och i TV-reklam riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter. Det är enligt utskottet också angeläget att uppföljningen av direktivets bestämmelser görs av de nationella organen snarare än centrala organ i Bryssel. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse. 15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16) Bengt Hurtig (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Den utveckling? slutar med ?motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka vikten av att de pågående diskussionerna inom EU om TV och dess utveckling sker mot bakgrund av att kulturpolitiska aspekter bör anläggas på frågor som gäller TV-program och filmer. Det är därför viktigt att Sverige bestämt driver linjen att frågor om TV-program och filmer tillhör kulturområdet. Detta bör med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18) Bengt Hurtig (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse: Verksamheten inom etermedierna är enligt utskottets mening en viktig del av det kulturpolitiska området. Enligt utskottets mening bör villkoren för reklamfinansierade TV-kanaler kunna innefatta krav av kulturpolitisk karaktär och dessa krav bör vara möjliga att utvärdera. I framtida tillstånd att sända television bör det enligt utskottets mening skrivas in krav på kulturpolitiska mål. Detta bör med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21) Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?yrkande 26? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste statens försök via NSAB att vinna exklusiva distributionsavtal med så många TV-kanaler som möjligt starkt ifrågasättas. Den exponering av risker som skett genom beställningen av ytterligare en satellit, Sirius 3, är inte heller godtagbar med hänsyn till att den sker med skattemedel. Detta bör med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Digital radio och TV Lennart Brunander (c) anför: Den utbyggnad av ett digitaliserat radiosystem som nu inletts innebär ökad tillgång till frekvenser och en radikal kostnadsreduktion. En sådan utveckling är fördelaktig för lyssnaren som får fler möjligheter att välja radiokanaler. Övergången till digitala sändare kommer att ta tid beroende på hur introduktion och prisutveckling av digitala radiomottagare utvecklas. Det är angeläget att regeringen har höga ambitioner och ägnar utvecklingen av den digitala radion stor uppmärksamhet och ser till att public service-kanalerna stärks.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1 Motioner från den allmänna motionstiden 1997 2 Utskottet...........................................5 Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten 5 Motionerna 5 Gällande regler 6 Tidigare riksdagsbehandling 9 Utskottets bedömning 9 Medieägandet m.m. 10 Motionerna 10 Bakgrund 11 Utskottets bedömning 12 Digital radio och TV 13 Motionerna 13 Bakgrund 13 Utskottets bedömning 15 Rikstäckande, regional och lokal TV 16 Motionerna 16 Bakgrund 17 Utskottets bedömning 19 Den privata lokalradion 20 Motionerna 20 Bakgrund 21 Utskottets bedömning 22 Den s.k. must carry-principen, m.m. 22 Motionerna 22 Bakgrund 23 Utskottets bedömning 27 Sändningarnas innehåll 27 Motionerna 27 Bakgrund 28 Utskottets bedömning 30 Förbud mot viss avkodningsutrustning 32 Motionerna 32 Bakgrund 33 Utskottets bedömning 34 Etiska normer 35 Motionerna 35 Bakgrund 35 Utskottets bedömning 36 Vissa distributionsfrågor 37 Motionerna 37 Bakgrund 37 Utskottets bedömning 38 Granskningsnämnden för radio och TV 38 Motionen 38 Utskottets bedömning 38 Hemställan 39 Reservationer......................................41 1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1) 41 2. Medieägandet m.m. (mom. 2) 42 3. Digital radio och TV (mom. 3) 42 4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4) 43 5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5) 43 6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen) 44 7. Den privata lokalradion (mom. 9) 44 8. Den privata lokalradion (mom. 9) 44 9. Den s.k. stopplagen (mom. 10) 45 10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11) 45 11. S.k. V-chips (mom. 14) 46 12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15) 47 13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16) 47 14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18) 48 15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21) 48 Särskilt yttrande..................................48 Digital radio och TV 48