Medbestämmande och anställningsskydd m.m.
Betänkande 1991/92:AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU01
Medbestämmande och anställningsskydd m.m.
Innehåll
1991/92 AU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 28 motioner från den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna rör medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, förtroendemannalagen och lagen om styrelserepresentation för de privatanställda. I motionerna redovisar moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Förslag till förändringar framförs också av vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Dessutom begärs i enskilda motioner mera avgränsade förändringar på området.
Med hänvisning till att regeringen nyligen inlett ett översynsarbete avseende medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt och att någon åtgärd från riksdagens sida därför inte kan anses behövlig avstyrks samtliga parti- och kommittémotioner. Även övriga motionsyrkanden avstyrks.
Socialdemokraterna har avgett reservationer i fråga om motiveringen. En meningsyttring har avlämnats av vänsterpartiet.
Motionerna
1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas, med direktiv att genomföra en total översyn av arbetsrättslagstiftningen, i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att, i anslutning till paragraf 7 i anställningsskyddslagen, arbetsskada under inga omständigheter skall kunna godtas som saklig grund för uppsägning av anställning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf355.
1990/91:A701 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om anställningsskydd.
1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av medbestämmandelagens förhandlingsregler i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om negativ föreningsrätt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning mot organisationsklausuler,
4. att riksdagen beslutar att 6§ första och andra styckena lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får följande lydelse: Beslut om inrättande av styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder minst hälften av de anställda vid företaget eller av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning. Rör beslutet moderföretag fattas det av lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och företräder mer än hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana organisationer som tillsammans har denna omfattning.,
5. att riksdagen beslutar att 8§ andra stycket sista meningen lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får följande lydelse: Om andra sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.,
6. att riksdagen beslutar att följande mening läggs till sist i 8§ tredje stycket lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda: Om andra sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om MBL inom offentlig sektor,
8. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får följande lydelse: Är ett företags verksamhet av sådan natur eller har sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna inte delta i behandling av fråga som rör verksamhetens mål och inriktning.,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av vetorättsreglerna i medbestämmandelagen i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen beslutar att 15§ lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får följande lydelse: En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation som bryter mot denna lag, arbetsgivarorganisation genom att förhindra de anställda sin rätt till styrelserepresentation, skall betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär. Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller bortfalla helt. En arbetstagarorganisation kan dock inte med stöd av denna lag kräva skadestånd av annan arbetstagarorganisation.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av de arbetsrättsliga skadestånden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av 60§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A710 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagstadgad negativ föreningsrätt.
1990/91:A711 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot blockad av företag utan fackligt ansluten för dess vägran att teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisation.
1990/91:A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de fackliga organisationerna har rätt att utse ombud för den yttre miljön.
1990/91:A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om facklig vetorätt mot utflyttning av verksamhet till annat land,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som ålägger svenska transnationella företag samt utländska transnationella företag verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.
1990/91:A718 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning om koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.
1990/91:A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av regionala fackliga förtroendemän.
1990/91:A731 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 6§ lagen om anställningsskydd så att förlängning av provanställningstiden medges i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förtydligande av begreppet motpart i 45§ MBL i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A734 av Siw Persson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till konkurrenskommittén avseende konkurrensbegränsningar orsakade av arbetsmarknadslagstiftningen.
1990/91:A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i 39§ medbestämmandelagen att arbetstagarorganisation inte ges möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal/separatavtal från att konkurrera om entreprenader på likvärdiga villkor.
1990/91:A739 av Kjell Johansson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud mot blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisationen.
1990/91:A740 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna av lagen om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om anställningsskydd (1982:80) i syfte att åstadkomma förenklingar,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetstagarbegreppet i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 1§ lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i motionen anförts angående utvidgning av de kategorier som är undantagna i lagen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i motionen anförts angående ändring av de s.k. turordningsreglerna,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om anställningsskydd (1982:80) i enlighet med vad i motionen anförts om saklig grund för uppsägning,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i motionen anförts angående permittering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i motionen anförts angående anställningar vid arbetstoppar,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen angående generella regler för sex månaders provanställning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som i motionen anförts angående möjligheter till provanställning i upp till tolv månader för vissa kategorier.
1990/91:A742 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagen om styrelserepresentation för de privatanställda,
2. att riksdagen beslutar att upphäva 13§ första stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda, om deltagande i beredningsorgan,
3. att riksdagen beslutar att ändra 6§ första stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda så att beslut om inrättande av styrelserepresentation för de anställda endast kan fattas av lokal arbetstagarorganisation eller lokala arbetstagarorganisationer som företräder minst hälften av de anställda, samt att motsvarande ändring införs i andra stycket,
4. att riksdagen beslutar att ändra 9§ första stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda så att arbetstagarrepresentanterna skall utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen,
5. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda skall ha följande lydelse: Om ett företags verksamhet är av sådan natur eller har sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna inte delta i behandlingen av en fråga som gäller verksamhetens mål och inriktning.,
6. att riksdagen beslutar att upphäva 15§ lagen om styrelserepresentation för de privatanställda, med hänvisning till vad i motionen anförts angående skadestånd.
1990/91:A745 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att skyndsamt framta förslag till sådana ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen att en rimligare relation uppnås mellan mindre arbetsgivare och arbetstagare när det gäller skadestånd enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att denna utredning också skall ges i uppdrag att utreda eventuellt missbruk av så kallade informella skadestånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar återinföra arbetsgivarens avdragsrätt för allmänna skadestånd inom arbetsrätten.
1990/91:A746 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i det arbetsrättsliga koncernbegreppet.
1990/91:A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av bestämmelserna i lagen om anställningsskydd så att den ger möjlighet att anställa chefer under begränsad tid med bibehållen tillsvidareanställning i botten.
1990/91:A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning av koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.
1990/91:A753 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om anställningsskydd vad avser uppsägning och avsked av arbetstagare i förtroendeställning samt vad avser skadeståndens storlek härvid i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A755 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medbestämmandelagens allmänna utformning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet för att säkerställa den negativa föreningsrätten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet så att s.k. organisationsklausuler förbjuds,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet (1976:580) i enlighet med vad som i motionen anförts angående avdrag på lön för fackföreningsavgifter,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i enlighet med vad som i motionen anförts angående arbetstagarnas representation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående fackliga stridsåtgärder,
8. att riksdagen beslutar att 60§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall ha den lydelse angående arbetsrättsliga skadestånd som den hade den 31 december 1984,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot blockad av enmansföretag och företag med anställda familjemedlemmar i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om och förslag till begränsning av facklig organisations rätt att genomföra blockad av företag enligt vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna om facklig vetorätt i 38--40§§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skadeståndsreglerna i den arbetsrättsliga lagstiftningen i enlighet med vad som i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ideella skadestånd,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar om medbestämmande för arbetstagare inom offentlig förvaltning i enlighet med vad som i motionen anförts,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet vad gäller förhandlingsplikt vid chefstillsättningar i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:A756 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om den arbetsrättsliga lagstiftningen i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas nuvarande utformning och effekter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas framtida utformning.
1990/91:A757 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att företag som är enmansföretag och/eller saknar kollektivavtal inte får diskrimineras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftig höjning av skadeståndsbeloppen vid arbetsrättsliga konflikter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell rätt till provanställning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:A761 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordisk koncernfacklig verksamhet.
1990/91:A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentombud.
1990/91:A764 av Viola Claesson och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om anställningsskydd för att förhindra att uppsägning sker med hänvisning till arbetsbrist utan att arbetsbristen klart har dokumenterats samt att lokal fackförening givit sitt medgivande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om anställningsskydd att förbud införs mot att lägga ut arbetsuppgifter på icke-anställd arbetskraft under tidsperiod då företrädesrätt till återanställning gäller i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande 28 motioner väckta under den allmänna motionstiden i januari i år. De innefattar 74 yrkanden avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det gäller krav och synpunkter hänförliga till lagarna om medbestämmande i arbetslivet (MBL), anställningsskydd (LAS), facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen) och om styrelserepresentation för de privatanställda (styrelserepresentationslagen). Vissa yrkanden tar sikte på mera övergripande förändringar av lagstiftningen medan andra gäller enskilda bestämmelser i lagarna.
Ett stort antal av de frågor som tas upp i betänkandet har behandlats tidigare av utskottet.
Bakgrund
Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av den arbetsrättsliga lagstiftningen. 1974 kom lagen om anställningsskydd. Genom lagen fastställdes som en grundläggande princip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad och att anställning tills vidare, dvs. fast anställning, skall vara den normala anställningsformen. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist gäller vissa turordningsregler där huvudprincipen är att den som anställts senast blir den som får gå först.
Samtidigt med anställningsskyddslagen antogs lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).
Samma år trädde även förtroendemannalagen i kraft. Lagen har till syfte att underlätta facklig verksamhet. Den innehåller regler om de fackliga förtroendemännens rätt till ledighet från arbetet för det fackliga uppdraget, i vissa fall med bibehållen lön.
Medbestämmandelagen (MBL) antogs av riksdagen våren 1976. Lagstiftningen byggde i stora delar på arbetsrättskommitténs betänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. MBL innehåller de grundläggande reglerna om föreningsrätt och förhandlingsrätt, om kollektivavtal, fredsplikt, medling i arbetstvister och om skadestånd och andra påföljder. I dessa delar är reglerna hämtade från den tidigare s.k. arbetsfredslagstiftningen. Den andra gruppen av regler avser det som benämns arbetstagarnas medbestämmanderätt. Hit hör reglerna om den förstärkta förhandlingsrätten för arbetstagarsidan och om rätten till fortlöpande information om arbetsgivarens verksamhet. Lagen innehåller även regler om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan i vissa tvister och om facklig vetorätt vid entreprenader.
Samtidigt med MBL antog riksdagen lagen om offentlig anställning (LOA). Båda lagarna trädde i kraft den 1 januari 1977.
I samband med antagandet av MBL tillsattes en ny kommitté, Nya arbetsrättskommittén (NARK) med uppgift att fortsätta utredningsarbetet på det arbetsrättsliga området.
Till 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning hör också 1976 års lagar om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar resp. i bankinstitut och försäkringsbolag. Lagarna ersatte tidigare försökslagstiftning på området. Genom lagarna fick arbetstagarna möjlighet till medinflytande genom rätten att utse ledamöter i bolagens styrelser.
Nämnas bör också 1977 års semesterlag och arbetsmiljölagen, som trädde i kraft 1978. Under detta årtionde kom också lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen), som antogs 1974, och lagen om rätt till ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen), som antogs 1978. Slutligen antogs 1979 lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet (jämställdhetslagen).
Våren 1982 ersattes 1974 års anställningsskyddslag med en ny lag som dock i stora delar motsvarade den äldre lagen. Vissa lättnader infördes i fråga om möjligheten att tidsbegränsa anställningar. Anställningsavtal vid tillfällig arbetsanhopning blev tillåtna, dock sammanlagt högst sex månader under två år. Lagen öppnade också möjligheter att provanställa arbetstagare i högst sex månader.
1982 antogs även en ny arbetstidslag.
Flera av medbestämmandelagens regler är dispositiva. En av huvudtankarna i lagen är att det lagfästa medbestämmandet skall vidareutvecklas genom centrala och lokala kollektivavtal och därmed anpassas till de särskilda förhållanden som råder inom olika delar av arbetsmarknaden. Ett medbestämmandeavtal på den privata sektorn lät emellertid vänta på sig. Efter många års förhandlingsarbete med flera strandningar träffades under våren 1982, dvs. drygt fem år efter MBLs ikraftträdande, ett medbestämmandeavtal mellan SAF och LO/PTK, det s.k. utvecklingsavtalet.
Detta år överlämnade också NARK sitt slutbetänkande (SOU 1982:60) MBL i utveckling. Under utredningens gång hade lagutkast utarbetats bl.a. i fråga om en mer genomförd integrering av informationsrätten med den primära förhandlingsrätten samt om förhandlingsrätten på koncernnivå. I och med tillkomsten av utvecklingsavtalet bestämde sig kommittén för att inte lägga fram några lagförslag i dessa delar. Endast beträffande rätten att innehålla intjänad lön som stridsåtgärd och den s.k. tvåhundrakronorsregeln föreslogs lagstiftning.
När socialdemokraterna övertog regeringsmakten hösten 1982 hade 1970-talets arbetsrättslagstiftning således varit i tillämpning ett antal år. På anställningsskyddets område hade en ganska omfattande praxis utbildats genom arbetsdomstolens (AD) rättstillämpning. Det gällde framför allt den närmare innebörden av begreppet saklig grund för uppsägning och det lagliga utrymmet för tidsbegränsade anställningar. Flera principiella avgöranden rörande medbestämmandelagen förelåg också vid denna tid. De avsåg t.ex. gränsdragningen mellan arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin -- en uttolkning av 1 § som anger lagens tillämpningsområde till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare --, innebörden av reglerna om den förstärkta förhandlingsrätten, vetorätten vid entreprenader och skadeståndet vid arbetstagares deltagande i olovliga strejker. Medbestämmandelagen hade på den punkten inneburit att den tidigare övre gränsen på 200 kr. tagits bort. AD hade dock i ett antal domar uttalat att detta belopp skulle betraktas som normalpåföljd.
Eftersom lagarna omfattade även sådana områden som tidigare varit oreglerade och hade verkningar som inte alltid hade kunnat förutses är det kanske inte förvånande att lagstiftningen hade gett upphov till en fortlöpande allmän debatt. Vissa avgöranden av AD hade väckt särskild uppmärksamhet, däribland de s.k. chefstillsättningsdomarna. Kritiska synpunkter hade framförts från både arbetstagar- och arbetsgivarsidan och från skilda håll hade röster höjts för att lagstiftningen borde ändras eller kompletteras i olika hänseenden.
De motioner som riksdagen skulle ta ställning till hösten 1982 speglade i viss mån denna debatt. Socialdemokraterna pekade på en rad förändringar som enligt deras mening borde komma till stånd. Även från borgerligt håll förelåg motioner med krav på förändringar i vissa angivna hänseenden. Också från dåvarande vänsterpartiet kommunisternas (vpk) sida fanns motioner med krav på förstärkta fackliga rättigheter.
En utskottsmajoritet av socialdemokrater och vpk avstyrkte de väckta s-motionerna med motiveringen att de initiativ och uppslag som innefattades i motionerna kunde tas upp till en samlad prövning i en av regeringen tillsatt beredningsgrupp. Till saken hörde också de ändrade förutsättningar som utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK inneburit. Även övriga motioner avslogs.
Under tiden efter 1982 kan sägas att den allmänna debatten klingat av något. I riksdagen har emellertid fortlöpande framställts krav på mer eller mindre genomgripande förändringar i lagstiftningen. Utskottet återkommer till detta.
Nyare arbetsrättslig lagstiftning
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har förnyats också under det fortsatta 1980-talet och under de senaste åren, om än i ett betydligt lugnare tempo och utan att det varit fråga om mer genomgripande förändringar.
MBL ändrades med verkan från år 1985 då det infördes förbud för arbetsgivaren att som en stridsåtgärd hålla inne intjänad lön. Samtidigt återinfördes den övre gränsen om 200 kr. som skadestånd vid olovlig stridsåtgärd. Högre belopp kan komma i fråga endast i vissa allvarliga fall. Detta år slopades även den tidigare avdragsrätten för allmänna skadestånd genom en ändring i kommunalskattelagen.
Våren 1991 antog riksdagen genom vissa ändringar i MBL den s.k. Lex Britannia som ger de fackliga organisationerna nya möjligheter att kräva att svensk lag och svenska avtal skall gälla i arbetsförhållanden med internationell anknytning. Syftet är bl.a. att förhindra social dumpning.
I samband med antagandet av en ny arbetsförmedlingslag, likaledes våren 1991, förstärktes de fackliga rättigheterna när arbetsgivaren skall anlita extern arbetskraft. En ändring i 38 § MBL innebär ökade möjligheter till förhandling vid anlitande av uthyrd arbetskraft. Bestämmelserna har ännu inte trätt i kraft.
Som nämnts tidigare antog riksdagen en ny anställningsskyddslag 1982. En lagändring 1984 gällde inkomsttryggheten vid permittering. Annars har endast mindre förändringar gjorts. Samma år försvårades möjligheterna att i samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist träffa turordningsavtal för äldre arbetstagare. Vissa förenklade procedurregler infördes med verkan från 1990. Från våren 1991 gäller att den ålder vid vilken en arbetstagare är skyldig att avgå med pension höjts från 65 till 67 år.
Frågan om s.k. regionala fackliga förtroendemän, dvs. förtroendemän som inte är anställda hos arbetsgivaren, har diskuterats i flera omgångar alltsedan förtroendemannalagen antogs 1974. Ett förslag till ny förtroendemannalag baserat på ett betänkande av NARK remitterades till lagrådet 1978. Förslaget innehöll regler om sådana förtroendemän. Förslaget fullföljdes emellertid inte genom någon proposition. Mer än tio år senare fick frågan om tillträdesrätten för regionala förtroendemän sin lösning genom en ändring i förtroendemannalagen som trädde i kraft den 1 januari 1991.
De båda styrelserepresentationslagarna från 1976 ersattes 1987 av lagen om styrelserepresentation för de privatanställda. Den nya lagen innebar bl.a. ett slopande av kravet för rätt till styrelserepresentation att den fackliga organisationen skulle företräda mer än hälften av de anställda.
Beträffande senare tids lagstiftning skall nämnas att riksdagen under våren 1991 beslutade om en ny jämställdhetslag som skall träda i kraft den 1 januari 1992. Som ett resultat av arbetsmiljökommissionens arbete infördes, likaledes våren 1991, nya regler rörande arbetsmiljö och rehabilitering samt rehabiliteringsersättning.
Nu pågående lagstiftningsfrågor och utredningsarbete
En särskild utredare lade våren 1991 fram ett betänkande (SOU 1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden, som på ett par områden innehåller direkta lagförslag och på andra principförslag eller förslag om fortsatt utredningsarbete. Remissbehandlingen har nyligen avslutats.
I en departementspromemoria (Ds 1991:34) vidareutvecklas den tidigare ägarutredningens (SOU 1990:1) förslag om informations- och förhandlingsrätt för anställda vid vissa aktieförvärv. Även här har remissbehandlingen nyligen avslutats.
Annat utredningsarbete som bör nämnas är den s.k. LOA-utredningen (C 1989:07). Utredningen skall göra en översyn vars syfte bl.a. är att skapa bättre förutsättningar för förnyelsen av den offentliga sektorn och större överensstämmelse med lagstiftningen på arbetsmarknaden i stort. Utredningen berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU3 Personalpolitik.
Sedan 1990 arbetar en särskild utredare (A 1990:04) med uppgift att överväga lagstiftningsåtgärder mot etnisk diskriminering.
Vidare har en utredare kallats (A 1991:01) för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör införas. Denna utredning berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU2 Arbetstid, semester och annan ledighet.
Utskottet kommer i den fortsatta framställningen in på de i augusti i år antagna direktiven (Dir. 1991:76) för utredning av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Tidigare motioner i riksdagen
Riksdagen har under de socialdemokratiska regeringsåren varje år behandlat och avslagit ett stort antal motioner med krav på förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Sedan mitten av 1980-talet har det återkommande framställts krav från den borgerliga sidan om en mera genomgripande översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Kraven har tagit sikte på vad man sett som grundläggande fel i lagstiftningen, såsom att de lagstadgade rättigheterna i alltför stor utsträckning är beroende av att arbetstagaren är medlem i en facklig organisation. Man har framfört att det är de enskilda arbetstagarnas rättigheter som bör förstärkas. Motionerna har även pekat på reglernas bristande anpassning till de mindre företagens förhållanden. Översynskraven har främst gällt MBL men även i fråga om LAS har det begärts en analys av effekterna av lagstiftningen.
När dessa krav har förts fram tidigare har utskottet avslagit motionerna med hänvisning till att det funnits en bred uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det har sagts att utvecklingen inom lagstiftningen och inom avtalsområdet har varit till gagn för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i dess helhet. Utskottet har också beaktat att lagarna i viktiga delar består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till bransch- eller arbetsplatsförhållanden.
I förra årets betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i arbetslivet ansåg emellertid utskottet att vissa förhållanden nu gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet pekade på att -- trots den fortsatta arbetsrättsliga förnyelseprocessen under 1980-talet -- 1970-talets regelverk fortfarande utgör hörnstenarna. Utskottet hade i åtanke de allt snabbare tekniska och ekonomiska förändringarna och den allt större betydelsen av samverkan över nationsgränserna som nu präglar arbetslivet. Bl.a. dessa förhållanden tillsammans med aktuellt utredningsarbete pekade enligt utskottet entydigt på behovet av en övergripande översyn. Utskottet utgick från att regeringen skulle inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de allmänna synpunkter som utskottet hade anlagt utan något initiativ från riksdagens sida.
Utredning av den arbetsrättsliga lagstiftningen
Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare socialdemokratiska regeringen att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. Syftet är enligt direktiven (Dir. 1991:76) att analysera erfarenheterna av 1970-talets arbetsrättsreformer, beakta de förändringar som skett sedan dess samt föreslå förändringar för framtiden. I direktiven hänvisas till arbetsmarknadsutskottets nyss angivna betänkande. Det sägs att den långa tid som gått dessutom är ett skäl i sig att utvärdera arbetsrättsreformerna. Det gäller att analysera om de mål som sattes upp om en stärkt ställning för den enskilde och ett ökat fackligt inflytande har uppnåtts. Det är också enligt direktiven av intresse att få veta om de farhågor som vissa arbetsgivare hade inför reformerna har besannats.
I direktiven anges vissa frågor som bör belysas eller undersökas särskilt. Det gäller t.ex. ett mer lokalt förankrat medbestämmande med ett stärkt inflytande för den enskilde arbetstagaren. Hur skall fler och bättre medbestämmandeavtal kunna komma till stånd? Kan arbetstagarna tillförsäkras mer inflytande även på annat sätt än genom lagstiftning? Kan lagreglerna få en annan och bättre utformning? Kommittén skall också undersöka om reglerna om förhandlingsrätt och information, och då särskilt 11--13 §§, ger tillräckliga möjligheter till insyn för att kunna påverka arbetsgivarens beslut. Vissa koncernfrågor skall utredas liksom arbetstagarinflytandet i samband med företagsförvärv. Andra frågor är föreningsrätten, reglerna om tolkningsföreträde och den fackliga vetorätten. I sistnämnda hänseende skall utredningen med utgångspunkt i de senaste tio årens tillämpning -- dvs. tiden efter NARKs slutbetänkande -- bedöma om det grundläggande syftet med reglerna uppfyllts. I fråga om sanktionsreglerna sägs att kommittén skall undersöka utvecklingen under denna period och ta ställning till om det krävs en förändring av skadestånden. En annan fråga som kommittén bör se över är förhållandet mellan MBL och arbetsmiljölagen.
På anställningsskyddsområdet sägs att kommittén som en av sina huvuduppgifter skall identifiera vilka faror som kan vara förenade med förändringar i sättet att anlita arbetskraft. Om så behövs skall åtgärder föreslås för att befästa lagens grundläggande principer. Vidare skall kommittén överväga om det lagstiftningsvägen går att komma till rätta med att arbetsgivare organiserar verksamheten så att enbart deltidsarbeten kan erbjudas. När det gäller olika slag av tidsbegränsade anställningar skall kommittén utreda tillämpning och praxis samt mot den bakgrunden överväga om anställningsskyddet bör förstärkas i skilda hänseenden. I fråga om saklig-grund-begreppet skall tillämpningen av den nya lagen undersökas. Kommittén skall föreslå de förändringar som den finner lämpligt. Ett särskilt problem som skall uppmärksammas är de allt oftare förekommande kraven på att arbetstagare skall genomgå integritetskänsliga undersökningar. Kommittén skall vidare överväga om ett bättre skydd kan konstrueras i samband med företagsöverlåtelser och liknande. När det gäller turordningsreglerna är den övergripande frågeställningen enligt direktiven om bestämmelserna i sin nuvarande form verkligen fyller sin tänkta funktion. Skall reglerna göras tvingande? Skall turordningskretsarna vidgas? Skall turordningsregler införas även i samband med omplaceringar på grund av arbetsbrist? Skall deltidsanställda ges företräde när arbetsgivaren erbjuder en heltidsanställning? Även andra frågor skall uppmärksammas enligt direktiven, däribland möjligheten för arbetsgivaren att "köpa sig fri" från ett anställningsförhållande.
Vad slutligen gäller förtroendemannalagen anger direktiven att kommittén bör undersöka om det går att skapa ett bättre anställningsskydd för fackliga förtroendemän.
Styrelserepresentationslagen nämns inte särskilt i direktiven som ett område för översyn.
Nu aktuella motioner
Motioner rörande allmänna arbetsrättsliga frågor
Även under årets allmänna motionstid har det framställts yrkanden som gäller mera övergripande reformfrågor på arbetsrättens område.
Moderata samlingspartiet framför synpunkter av detta slag i sina kommittémotioner A755 om MBL, A756 om lagarna på arbetsmarknaden och A740 om LAS, samtliga av Sonja Rembo m.fl. Motionärerna anser att de arbetsrättsliga lagarna har lett till ineffektivitet och byråkrati, inte minst i den offentliga sektorn, och att regelsystemet är för omfattande, detaljerat och komplicerat. Arbetsmarknadens funktion måste förbättras liksom samspelet mellan olika lagar. Frågor bör kunna lösas avtalsvägen i större utsträckning, menar motionärerna. De anser också att den arbetsrättsliga lagstiftningen bör vara inriktad på att medinflytandet skall ligga närmare de enskilda arbetstagarna. Man är kritisk mot den starka ställning som de fackliga organisationerna fått med konsekvenser för både enskilda, företag och offentlig verksamhet. LAS, vars ändamål bör vara att ge ett skydd mot obillighet i anställningsförhållandet, har skapat inlåsningseffekter på arbetsmarknaden, sägs det. I övervägandena om förändringar i lagstiftningen måste även EG-aspekterna beaktas, anser motionärerna.
Centern vill också ha en total översyn av arbetsrättslagstiftningen och efterlyser i sin motion A208 av Olof Johansson m.fl. klarare och entydigare regler på området.
Att reglerna tar för liten hänsyn till de små företagens förhållanden framförs både av moderaterna och av centern i de nyssnämnda motionerna.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp två enskilda motioner.
Siw Persson m.fl. (fp, m, c) anser enligt motion A734 att konkurrenskommittén bör få som tilläggsdirektiv att utreda vilka konkurrensbegränsningar som kan vara orsakade av arbetsmarknadslagstiftningen. Motionärerna pekar på olika åtgärder från fackligt håll mot enmans- och kompanjonsföretag som enligt dem får konkurrenshämmande effekter. De yrkar ett tillkännagivande om detta.
I motion A746 av Britta Sundin m.fl. (s) berörs koncernbegreppet i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Motionärerna anser att detta begrepp bör utvidgas till att avse s.k. 50/50-bolag och begär ett tillkännagivande om detta.
Motioner rörande MBL
I fråga om MBL efterlyser såväl moderaterna (motionerna A755 och A756), folkpartiet liberalerna (motion A707) som centern (motion A208) en klarare gränsdragning mellan arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin. Moderaterna anser att denna gränsdragning inte skall få avgöras genom avtal mellan parterna.
Den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför en förening, bör lagfästas anser både moderaterna i motion A755 och folkpartiet liberalerna i motion A707. Motsvarande yrkande framställs även av Filip Fridolfsson m.fl. i motion A710 (m, fp, c). Båda partierna vill dessutom ha ett förbud mot s.k. organisationsklausuler. Sådana klausuler kan innebära att en arbetsgivare inte får anställa någon oorganiserad eller någon som tillhör en annan facklig organisation. Moderaterna anser vidare att en arbetsgivare skall ha rätt att göra avdrag från lönen för fackföreningsavgifter endast med stöd av fullmakt från den enskilde arbetstagaren.
När det gäller förhandlings- och informationsrätten enligt MBL anser moderaterna i motion A755 att lagen bör innehålla en garanti för de lokalt anställda om deltagande och direkt ansvar. Vid chefstillsättningar, både i privat och offentlig verksamhet, skall primär förhandlingsskyldighet vara utesluten. Folkpartiet liberalerna anser enligt sin motion A707 att lagen tydligare bör ange när förhandlingsskyldighet föreligger. Förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL bör gälla även i förhållande till icke kollektivavtalsbunden organisation om det finns medlemmar som berörs av frågan. Förändringar bör också ske av förhandlingsreglerna när det gäller arbetsledningsfrågorna i individuella fall, anser folkpartiet liberalerna.
Den fackliga vetorätten vid entreprenader bör avskaffas, anser såväl moderata samlingspartiet (motion A755) som folkpartiet liberalerna (motion A707). Förutom att det finns en risk för missbruk av reglerna, inte minst i förhållande till småföretagen, bör rent principiellt gälla att kontrollfunktioner av detta slag endast skall tillkomma myndigheter och domstolar. Folkpartiet liberalerna anser dessutom att det är de fackliga organisationerna i entreprenörföretaget som skall bevaka eventuella brott mot det företagets anställda. Även i motion A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m, fp, c) framställs krav på lagändring. Småföretag skall inte kunna stoppas genom vetoförklaring enbart därför att de saknar kollektivavtal, anför motionärerna.
En översyn av konfliktreglerna begärs i m-motionen A755 av Sonja Rembo m.fl. Konflikterna på arbetsmarknaden får numera konsekvenser för tredjeman och hela samhället. På den offentliga sektorn kan kostnaderna överföras på skattebetalarna, framhålls det i motionen.
Blockadreglerna aktualiseras såväl av moderaterna i den nyssnämnda motionen som av folkpartiet liberalerna i motion A757. De bör ingå i den arbetsrättsliga översynen, anser fp. Ett förbud mot blockad av enmansföretag och andra mindre företag begärs inte bara i m-motionen utan även i en enskild motion, A739 av Kjell Johansson m.fl (fp, m, c), nämligen i det fall att grunden för blockaden är arbetsgivarens vägran att träffa kollektivavtal. Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c) anser i motion A711 att förbudet bör riktas mot blockader som grundar sig på att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal i det fall att det inte finns någon anställd som är fackligt ansluten.
Skadeståndet vid olovliga konflikter bör höjas kraftigt anser både moderaterna i motion A755 och folkpartiet liberalerna i motionerna A757 av Bengt Westerberg m.fl. och A707 av Elver Jonsson m.fl. Moderata samlingspartiet anser att den övre gränsen bör bestämmas till 5 000 kr.
I motion A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) begärs ett förtydligande av begreppet motpart vid stridsåtgärder. Motionärerna anser att en facklig organisation som har för avsikt att vidta sympatiåtgärder skall vara skyldig att varsla den arbetsgivare som åtgärderna riktas mot även om denne är oorganiserad.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna framför även mer generella synpunkter på de arbetsrättsliga skadestånden. I motion A755 (m) framförs att det görs en alltför standardiserad bedömning av skadestånden, inte minst med hänsyn till den slopade avdragsrätten. I fråga om allmänna skadestånd bör avdragsrätten återinföras enligt motionärerna, en åsikt som också framförs i en enskild motion, A745 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c). En översyn är nödvändig enligt motion A707 (fp). Det förekommer att skadestånd döms ut vid bagatellartade lagbrott, sägs det i fp-motionen. I den nyssnämnda motionen av Rolf Clarkson påtalas en obalans mellan skadestånden för mindre arbetsgivare och för arbetstagare. Det sägs också att det förekommer missbruk av s.k. informella skadestånd, dvs. skadestånd som bestäms i förhandlingar.
Motioner rörande LAS
En del av de mer övergripande motionssynpunkter som redovisats ovan tar som nämnts sikte även på anställningsskyddslagen. I flera motioner framförs dessutom ändringsyrkanden som gäller enskilda bestämmelser i LAS.
Moderata samlingspartiet anser enligt motion A740 att arbetstagarbegreppet har givits för vid tolkning. Det bör enligt motionen definieras i lag i samordning med skatterättslig- och socialförsäkringsrättslig lagstiftning. Den s.k. undantagskretsen enligt 1 § i lagen, dvs. arbetstagarkategorier som är undantagna från lagens tillämpning, bör utvidgas till att även avse anställda som har arbetsuppgifter som är förenade med särskilt ansvar.
I fråga om tidsbegränsade anställningar begärs i den nyssnämnda m-motionen beträffande anställning som är föranledd av tillfällig arbetsanhopning att den i lagen angivna tvåårsgränsen slopas. En generell rätt att träffa sådana anställningsavtal bör medges för en tid av upp till sex månader, anser motionärerna.
Frågor om provanställning tas upp i tre motioner. Lagen medger tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader. Regeln är dispositiv. Moderata samlingspartiet anser i sin förutnämnda kommittémotion A740 att lagen bör garantera en rätt till sex månaders provanställning; vissa kollektivavtal föreskriver snävare tidsgräns. Motionärerna anser också att provanställning upp till tolv månader bör kunna medges i vissa fall, nämligen för arbetstagare som har svårt att få en fast fot på arbetsmarknaden. En sådan förlängning bör dock förutsätta en viss uppföljning från arbetsförmedlingens sida. Folkpartiet liberalerna anser enligt sin partimotion A757 att en generell rätt till provanställning bör införas. I motion A731 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) framförs att en förlängning av prövotiden bör kunna medges t.ex. vid sjukdom, tjänstledighet och semester.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp en motion A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s). Motionärerna anser att lagen bör ge möjlighet att anställa chefer på låg- och mellannivå på tidsbegränsade chefsförordnanden med bottentjänsten kvar.
Vad som skall utgöra saklig grund för uppsägning berörs i den moderata kommittémotionen A740. Motionärerna anser att en bättre avvägning än hittills måste göras mellan arbetsgivar- och arbetstagarintresset. I tillämpningen måste man ta hänsyn bl.a. till sådant som arbetsplatsens storlek, arbetstagarens tjänsteställning och verksamhetens art, men även till arbetskamraternas intresse. I motionen yrkas också att permitteringsreglerna ändras. Sten Svensson m.fl. (m, fp, c) framför i motion A753 att en översyn är nödvändig av saklig-grund-begreppet i fall då arbetstagaren missbrukat sin förtroendeställning. Också skadeståndens storlek bör övervägas, anser dessa motionärer.
När det gäller arbetsbrist som saklig grund för uppsägning m.m. framförs i motion A764 av Viola Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) att endast dokumenterad arbetsbrist bör godtas. Motionärerna anser också att en förutsättning bör vara att den lokala fackföreningen lämnat sitt medgivande.
I sammanhanget tar utskottet upp en annan v-motion, A716 av Karl-Erik Persson. Där framförs att de fackliga organisationernas ställning bör stärkas inför internationaliseringen. Organisationerna bör enligt motionen få möjlighet att inlägga veto mot utflyttning av verksamhet till annat land.
I motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) berörs frågan om arbetsskada som saklig grund för uppsägning. Motionärerna anser att en arbetsskada under inga omständigheter skall kunna godtas som saklig grund.
I fråga om turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist är lagens innebörd att längre anställningstid ger företräde. Om en arbetstagare kan beredas fortsatt arbete endast efter omplacering gäller som förutsättning för företräde att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Reglerna är dispositiva.
I den moderata kommittémotionen A740 framförs kritik mot turordningsreglerna, som enligt motionärerna kräver en översyn. Arbetsgivaren måste kunna behålla arbetstagare med särskilt yrkeskunnande eller annan kompetens, sägs det i motionen. Särskild turordning bör upprättas för arbetstagare som har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.
Två motioner gäller företrädesrätten till återanställning.
Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) efterlyser i sin motion A701 förbättrade regler. Motionärerna ser det som en brist att företrädesrätt inte kan göras gällande i det fallet att ett helägt dotterbolag lägger ner sin verksamhet samtidigt som ett annat dotterbolag bildas för att bedriva samma verksamhet på samma ort. Anledningen är att en övergång av verksamheten i lagens mening inte skett mellan de båda dotterföretagen. En översyn är nödvändig, anser motionärerna.
Viola Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) vill enligt den förutnämnda motionen A764 att det skall införas ett förbud mot att lägga ut arbetsuppgifter på entreprenad under tid då arbetstagare kan göra gällande företrädesrätt.
Motioner rörande förtroendemannalagen
Beträffande förtroendemannalagen föreligger ett antal motioner från s, v resp. mp.
Två motioner rör begreppet facklig verksamhet m.m. I motion A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (båda s) sägs att fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar för att de konsumentpolitiska frågorna förs ut till medlemmarna. De anser att konsumentombud bör ges möjlighet att arbeta med dessa frågor inom ramen för förtroendemannalagen. Anna Horn af Rantzien och Lars Norberg (båda mp) anser i sin motion A712 att de fackliga organisationerna bör ha rätt att utse ombud för den yttre miljön.
I fråga om regionala fackliga förtroendemän framförs i motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) att sådana förtroendemäns verksamhet bör finansieras med hjälp av produktionen.
Fyra motioner behandlar koncernfackligt samarbete m.m. Tre av dessa är s-motioner i vilka framförs att en lagreglering bör ske av koncernfackligt samarbete över nationsgränserna. Det är motionerna A718 av Nils Nordh m.fl., A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist samt A761 av Stig Gustafsson m.fl. Karl-Erik Persson m.fl. (v) efterlyser i motion A716 lagstiftning om skyldighet för svenska transnationella företag och utländska sådana företag som är verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.
Motioner rörande styrelserepresentationslagen
I kommittémotioner av både moderata samlingspartiet (A742 av Sonja Rembo m.fl) och folkpartiet liberalerna (A707 av Elver Jonsson m.fl.) framställs ändringskrav som gäller styrelserepresentationslagen. I m-motionen framhålls den alltmer påtagliga konflikten mellan det fackliga inflytandet på beslutsfattandet i företagen och fackens roll som företrädare för de anställda. Att rätten till styrelserepresentation bör grunda sig på viss facklig representativitet framförs i båda motionerna. Minst hälften av de anställda bör vara organiserade. Båda partierna anser dessutom att arbetstagarrepresentanterna över huvud taget inte skall få delta vid s.k. mål- och inriktningsfrågor i ideella och liknande verksamheter liksom att skadeståndsreglerna bör ändras. Moderaternas uppfattning är därutöver att det skall vara ett krav att den som är arbetstagarrepresentant är anställd i företaget. Vidare bör enligt m-motionen ingen ovillkorlig rätt finnas att medverka i företagets beredningsorgan. I fp-motionen efterlyses slutligen bättre representationsregler för minoritetsorganisationer.
Utskottets överväganden
I de redovisade parti- och kommittémotionerna framförs en mängd förslag till förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. En stor del av dessa har upprepats i motioner under en följd av år, men avslagits av riksdagen.
Som anförts tidigare ansåg utskottet redan i förra årets betänkande 1990/91:AU6 att det var påkallat med en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ett sådant arbete har också inletts i regeringskansliet genom att det fattats beslut om att tillkalla en kommitté i enlighet med de förut redovisade direktiven (Dir. 1991:76). Uppgiften är att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. Som framgått ovan pågår även annat utrednings- och beredningsarbete.
Utskottet, som ser med stor tillfredsställelse på att en bred översyn nu kommer till stånd, utgår från att regeringen ger det fortsatta arbetet en inriktning som ligger i linje med de synpunkter, uppslag och konkreta förslag som kommit till uttryck i moderata samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755 och A756, i folkpartiet liberalernas parti- resp. kommittémotioner A757 och A707 och i centerns partimotion A208. Någon åtgärd från riksdagens sida kan därför inte anses behövlig med anledning av dessa motioner.
Vad som nu sagts gäller även enskilda motioner i den mån som de till sin allmänna inriktning överensstämmer med synpunkter framförda i de nyssnämnda parti- och kommittémotionerna. Det är motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731 (fp, m, c), A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c), A745 (m, fp, c) och A753 (m, fp, c). Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte heller påkallad med anledning av dessa motioner.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionerna bör avslås av riksdagen, i förekommande fall i motsvarande delar.
Åter andra motioner berör frågor som kan väntas bli belysta i det kommande utredningsarbetet och därför av det skälet inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Det gäller motioner om koncernbegreppet i den arbetsrättsliga lagstiftningen (A746 av Britta Sundin m.fl., s), frågor om företrädesrätt till anställning i dotterföretag inom samma koncern (A701 av Kurt-Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén, s) och frågor om koncernfackligt samarbete (A718 av Nils Nord m.fl., s, A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist, s, A761 av Stig Gustafsson m.fl., s, A716 av Karl-Erik Persson m.fl., v). Även dessa motioner avstyrks således av utskottet, i förekommande fall i motsvarande del.
Med anledning av motion A734 (fp, m, c) som tar upp frågan om konkurrenshämmande effekter av den arbetsrättsliga lagstiftningen vill utskottet anföra följande. Konkurrenskommittén (C 1989:03) har i juni i år avgivit sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd. Kommittén fortsätter sitt arbete med en analys av den kommunala sektorn. Remissbehandlingen av huvudbetänkandet har just avslutats.
Utskottet utgår från att de aspekter som motionen berör kan ingå i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet. Även i samband med den arbetsrättsliga översynen finns det anledning att anta att särskilt småföretagens förhållanden kommer att uppmärksammas bl.a. från utgångspunkter liknande dem som motionen innefattar. Något särskilt initiativ från utskottets sida är därför inte påkallat. Motionen avstyrks.
I fråga om motion A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) om tidsbegränsade chefsförordnanden hänvisar utskottet till förra årets betänkande 1990/91:AU5, då ett liknande yrkande behandlades. Utskottet anförde då, såvitt avser de chefskategorier på låg- och mellannivå som avses med den nu behandlade motionen, att det knappast finns behov av en lagregel av det åsyftade slaget. LAS torde nämligen inte hindra att flera anställningar förenas. I alla händelser borde inte en särlösning tillgripas, sades det i betänkandet. Utskottet står fast vid denna uppfattning och avstyrker således motionen.
Utskottet tar härefter upp yrkandena i motion A764 av Viola Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) som går ut på att endast dokumenterad arbetsbrist bör godtas som saklig grund för uppsägning och därutöver att den lokala fackföreningen skall ha lämnat sitt medgivande. I motionen framförs också att arbetsgivare inte skall få lägga ut arbete på entreprenad i det fall att arbetstagare kan göra anspråk på företrädesrätt till återanställning. Utskottet anser att regler av det slag som motionärerna efterlyser skulle innebära en ordning som är främmande för det svenska arbetsrättsliga systemet. De skulle stå i strid med den grundläggande principen om arbetsgivarens rätt att slutligt bestämma om företagsledningen. Detsamma gäller motion A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) i vilken förespråkas en vetorätt för de fackliga organisationerna mot att verksamhet flyttas till annat land. Utskottet kan följaktligen inte ställa sig bakom dessa motionsyrkanden, som avstyrks.
Med anledning av motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) om arbetsskada som saklig grund för uppsägning vill utskottet också hänvisa till förra årets betänkande 1990/91:AU5 och vad där sagts om rättstillämpningens roll när det gäller att precisera innebörden av begreppet saklig grund. Det kan inte komma i fråga att, såsom motionärerna begär, på förhand kategoriskt ange hur fall av ett visst slag eller tillhörande en viss grupp skall bedömas. Motionärernas yrkande om ett tillkännagivande från riksdagens sida avstyrks således.
Vad slutligen gäller återstående motioner på förtroendemannalagens område vill utskottet anföra följande.
Motionerna A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) om konsumentombud och A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars Norberg (mp) om ombud för den yttre miljön avser innebörden av begreppet facklig verksamhet enligt 1 § förtroendemannalagen. Utskottet har tidigare avvisat motionskrav om preciseringar av begreppet med hänvisning till att det i sista hand ankommer på domstol att bestämma vad som skall anses utgöra facklig verksamhet i lagens mening (se förra årets betänkande 1990/91:AU3). Utskottet står fast vid detta och avstyrker därmed de nu berörda motionerna.
Även frågan om finansieringen av regionala fackliga förtroendemän har tidigare behandlats av utskottet som då instämt i regeringens uppfattning att detta i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter att diskutera i förhandlingar (1990/91:AU3). Utskottet har inte ändrat åsikt i denna fråga. I motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) har uttryckts tvivel om att saken skall kunna lösas avtalsvägen. Utskottet är emellertid inte berett att göra något tillkännagivande av det slag som motionärerna synes efterlysa, varför motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen att riksdagen avslår motion 1990/91:A208 yrkande 5, 1990/91:A707 yrkandena 1--12, 1990/91:A710, 1990/91:A711, 1990/91:A731, 1990/91:A733, 1990/91:A737, 1990/91:A739, 1990/91:A740, 1990/91:A742, 1990/91:A745, 1990/91:A753, 1990/91:A755 yrkandena 1--6 och 8--15, 1990/91:A756 samt 1990/91:A757,
res. 1 (s) - motiv.
2. beträffande koncernbegreppet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A701, 1990/91:A716 yrkande 2, 1990/91:A718, 1990/91:A746, 1990/91:A750 och 1990/91:A761,
3. beträffande konkurrenshämmande effekter att riksdagen avslår motion 1990/91:A734,
res. 2 (s) - motiv.
4. beträffande tidsbegränsade chefsförordnanden att riksdagen avslår motion 1990/91:A749,
5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A716 yrkande 1 och 1990/91:A764,
men. (v)
6. beträffande arbetsskada som saklig grund för uppsägning att riksdagen avslår motion 1990/91:A271 yrkande 2,
7. beträffande begreppet facklig verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A712 och 1990/91:A762,
8. beträffande finansieringen av regionala fackliga förtroendemän att riksdagen avslår motion 1990/91:A730.
Stockholm den 5 november 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen (mom.1,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med stor tillfredsställelse på att en översyn kommer till stånd och utgår från att den kommer att bedrivas i enlighet med s-regeringens direktiv. Vad det gäller är således att analysera om 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning har uppfyllt målen om en stärkt ställning för den enskilde och ett ökat fackligt inflytande. Målet för de nödvändiga förändringarna bör alltjämt vara ett demokratiskt arbetsliv med ett verkligt inflytande för löntagarna och deras organisationer. En annan viktig uppgift är att skapa förutsättningar för de fackliga organisationerna att även på en europeisk arbetsmarknad tillvarata arbetstagarnas intressen och rättigheter. På medbestämmandelagens område är det mest angelägna att åstadkomma ett effektivare och mer lokalt förankrat medbestämmande. I fråga om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa grundläggande principer om trygghet i anställningen.
Den syn på behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som kommer till uttryck i moderata samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755 och A756, i folkpartiet liberalernas parti- resp. kommittémotioner A757 och A707 och i centerns partimotion A208 har i väsentliga hänseenden andra utgångspunkter än utredningsdirektiven. Stora skiljaktigheter föreligger också i fråga om synen på förändringar av enskilda bestämmelser i lagarna.
Genom s-regeringens beslut om en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har motionernas allmänna krav om detta blivit tillgodosedda. Merparten av de enskilda frågor som tas upp i motionerna innefattas i de brett upplagda direktiven. Med hänvisning till skiljaktigheterna mellan utskottets syn på inriktningen av översynsarbetet och utgångspunkterna för motionerna bör enligt utskottets mening dessa inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
De enskilda motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731 (fp, m, c), A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c), A745 (m, fp, c) och A753 (m, fp, c) innehåller också förslag och synpunkter som i huvudsak avviker från utskottets syn på utredningens uppgifter. Av samma skäl bör därför även dessa motioner avstyrkas.
Med hänvisning till vad som ovan sagts om översynsarbetet och dess inriktning anser utskottet således sammanfattningsvis att samtliga nu berörda motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.
2. Konkurrenshämmande effekter (mom.3,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att regeringen i samband med den fortsatta beredningen av konkurrenskommitténs betänkande även kan ta upp frågeställningar av det slag som aktualiseras i motionen. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motionen avstyrks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Enligt min mening är det i och för sig lovvärt att en utredning har tillsatts för att göra en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppgiften för utredningen bör dock vara en annan än som anges i regeringens direktiv. Det viktiga är att arbeta fram förslag som syftar till att förbättra de anställdas rättigheter och förändra maktstrukturen på arbetsplatserna. Det råder nämligen en stor enighet bland de flesta fackligt aktiva att de anställda inte fått den information, det inflytande och det medbestämmande på arbetsplatserna som man hoppades på när MBL och övriga lagar kom. Det är de demokratiska rättigheterna i arbetslivet som måste sättas i centrum.
En uppgift för utredningen bör vara att i en sammanhållen lagstiftning föra ihop de ämnesområden som i dag regleras i MBL, arbetsmiljölagen, förtroendemannalagen och styrelserepresentationslagen.
Utredningen bör enligt min mening vara sammansatt av en majoritet av representanter för de fackliga organisationerna och i övrigt av representanter för arbetsmarknads-, industri- och finanspolitiken. En referensgrupp med representanter för arbetsgivarna kan knytas till utredningen.
Vidare anser jag i fråga om motion 1990/91:A734 (fp, m, c) rörande konkurrenshämmande effekter att utskottet bör ta avstånd från de framförda tankarna. Det är enligt min mening i grunden felaktigt att såsom motionärerna gör ställa intresset av en stärkt konkurrenspolitik mot de rättigheter som arbetstagarna garanteras genom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det får absolut inte komma i fråga att av hänsyn till den fria konkurrensen inskränka dessa rättigheter.
Vad sedan gäller v-motionerna om arbetsbrist som saklig grund för uppsägning m.m. instämmer jag med motion 1990/91:A764 att en ändring bör ske av LAS så att endast uppsägningar som grundar sig på en dokumenterad arbetsbrist godtas. Liksom motionärerna anser jag också att den lokala fackliga organisationen skall ha lämnat sitt medgivande. Jag instämmer även i att det bör införas ett förbud i LAS mot att anlita icke anställd arbetskraft under tid då företrädesrätt till återanställning kan göras gällande. Även förslaget i v-motionen 1990/91:A716 om vetorätt mot att verksamhet flyttas till annat land bör enligt min mening godtas. Detta är en åtgärd som bör genomföras omedelbart för att stärka de fackliga organisationernas ställning inför den snabba internationaliseringen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag. Mot bakgrund av detta anser jag att utskottet under mom. 5 borde ha hemställt:
5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A716 yrkande 1 och 1990/91:A764 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,