Med förslag till lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ (Betänkande 1975/76:KU28 Konstitutionsutskottet)

KU 1975/76:28

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76:28

med förslag till lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar
m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän
hos riksdagen och dess organ

Bakgrund

Riksdagen har vid 1975 års riksmöte beslutat en grundläggande reform
beträffande ansvaret för funktionärer i offentlig verksamhet (prop. 1975:78,
JuU 22, rskr 212, SFS 667-672 m. fl.). Reformen träder i kraft den 1 januari
1976 och innebär i korthet att det hittillsvarande ämbetsansvaret, som i
huvudsak gällt för dem som är anställda som tjänstemän hos statliga eller
kommunala myndigheter, avskaffas. Det straffbara området inskränks till
tre brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning,
mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvaret för
tjänstefel faller alltså bort liksom de särskilda ämbetsstraffen avsättning och
suspension. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebär att den lagstiftning
som särskilt berör offentliga tjänstemän ytterligare anpassas till de principer
som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.

Enligt den nya ordningen kommer tjänsteförsummelser, främst sådana
som inte är straffbara, att sanktioneras för en betydande krets av de offentliga
tjänstemännen genom ett författningsreglerat disciplinansvar. Förde statliga
tjänstemännen finns regler härom i statstjänstemannalagen (1965:274). En
statlig tjänsteman kan enligt 18 § denna lag åläggas disciplinpåföljd, om
han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom
i hans tjänst och felet inte är ringa. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag
under högst trettio dagar, men kollektivavtal kan träffas om andra
påföljder.

En statlig tjänsteman får enligt 22 i? statstjänstemannalagen också avskedas,
om han har begått brottslig gärning varigenom han har visat sig
uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Även när en tjänsteman annorledes
än genom brott har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse, varigenom
han har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst,
kan han avskedas. Detsamma gäller om tjänsteman, som av myndighet
har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma
myndighet åter har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat
sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Avskedande får inte grundas
enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad
före avskedandet.

Förfarandet vid åläggande av disciplinpåföljd eller avskedande skall inledas
genom att tjänstemannen genom en skriftlig anmaning bereds tillfälle

I Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 2S

KU 1975/76:28

att skriftligen eller muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom
(24 § statstjänstemannalagen). Om tjänsteman inte inom två år efter förseelsen
har erhållit sådan skriftlig anmaning, får han inte åläggas disciplinpåföljd
för denna förseelse (21 § tredje stycket nämnda lag).

Beslutande organ beträffande disciplinansvar och avskedande, liksom i
fråga om åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning, är i allmänhet
den myndighet under vilken tjänstemannen lyder (37 § statstjänstemannalagen).
Beträffande vissa högre tjänstemän prövas sådana frågorav en särskild
nämnd bestående av fem ledamöter av vilka ordföranden skall vara lagkunnig
och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser
om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets
som nämndens verksamhet skall avse (38 § statstjänstemannalagen).
Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess organ meddelar riksdagen
bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i 37 och 38
(38 b § statstjänstemannalagen).

Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning eller läkarundersökning
kan inte överklagas i administrativ väg. Tjänsteman som är missnöjd
med sådant beslut kan i stället inom fyra veckor från den dag han fick
del av beslutet väcka talan vid domstol om ändring i detta (53 § statstjänstemannalagen).
Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § statstjänstemannalagen
är dock inte inskränkt till viss tid. Tvisten prövas i regel
direkt av arbetsdomstolen men skall i vissa fall i första instans tas upp
av tingsrätt (2 kap. 2 §, jämförd med 1 § lagen 1974:371 ändrad senast
1974:1092, om rättegången i arbetstvister). 1 det senare fallet kan talan fullföljas
till arbetsdomstolen.

Skrivelse från riksdagens förvaltningsstyrelse

Regeringen kommer inom kort att tillsätta den nämnd som enligt 38 §
statstjänstemannalagen skall pröva frågor om disciplinpåföljd m. m. beträffande
vissa högre tjänstemän samt utfärda instruktion för nämnden.

Förvaltningsstyrelsen har i skrivelse till konstitutionsutskottet den 13 november
1975 anfört att riksdagen mot bakgrund av de nya reglerna om
ansvar i offentlig tjänst som träder i kraft den 1 januari 1976 måste före
nämnda tidpunkt ta ställning till hur vissa av hithörande frågor skall handläggas
inom riksdagen och dess verk.

Enligt förvaltningsstyrelsen synes i allt väsentligt de principer som fastlagts
för statsförvaltningen i övrigt böra tillämpas inom riksdagens förvaltningsområde.
Sålunda bör dessa frågor vad gäller de högre tjänstemännen
handläggas av en särskild nämnd, vars ledamöter bör utses av riksdagens
förvaltningsstyrelse, som därvid bör vara oförhindrad att utse samma personer
som ingår i den särskilda nämnd som inrättas för den övriga statsförvaltningen.

Nu angivna förändringar i statstjänstemannalagen berör även besvärs -

KU 1975/76:28

stadgan för riksdagen och dess verk, som antagits av riksdagen, samt tjänstemannastadgan
för riksdagen och dess verk, vilken utfärdats av förvaltningsstyrelsen.

Från statsrättslig synpunkt bör enligt förvaltningsstyrelsen bestämmelserna
om beslutande organ i disciplinansvar m. m. i vad avser tjänstemän
hos riksdagen eller dess organ meddelas i form av lag.

Förvaltningsstyrelsen föreslår med hänvisning till vad styrelsen anfört
att konstitutionsutskottet hos riksdagen hemställer att riksdagen dels antar
en särskild lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt
statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och
dess organ, dels beslutar om vissa ändringar i besvärsstadgan för riksdagen
och dess verk.

Förvaltningsstyrelsen har till sin skrivelse fogat förslag lill angivna lagstiftningsåtgärder,
över vilket riksdagens verk har beretts tillfälle att yttra
sig.

Utskottet

Ämbetsansvarsreformen, som träder i kraft den 1 januari 1976, innebär
att riksdagen måste ta ställning lill hur vissa frågor som hör samman med
denna reform skall handläggas, när det gäller tjänstemän hos riksdagen
och dess organ.

Enligt statstjänstemannalagen prövas frågor om disciplinpåföljd och avskedande
liksom frågor om åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning
för statsförvaltningen i övrigt i allmänhet av den myndighet under
vilken tjänstemannen lyder. I fråga om vissa högre tjänstemän, bl. a. byråchefer
och jämställda samt de som uppehåller högre tjänst än byråchef,
tas sådana frågor i stället upp av en särskild nämnd som tillsätts av regeringen.
Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens sammansättning
och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet
skall avse. Beträffande tjänstemän hos riksdagen eller dess organ
meddelar riksdagen bestämmelser i hithörande frågor.

Utskottet delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att de principer som
sålunda lagts fast för statsförvaltningen i övrigt i allt väsentligt bör tillämpas
även inom riksdagens förvaltningsområde. Beslutandeorgan i berörda frågor
bör alltså för riksdagsförvaltningen vara det riksdagsorgan under vilket tjänstemannen
lyder, dock att för de högre tjänstemännen sådana frågor bör
handläggas av en särskild nämnd motsvarande den som skall finnas för
statsförvaltningen i övrigt. Från statsrättslig synpunkt bör denna nämnd
inrättas av riksdagen.

På grund av det anförda föreslår utskottet, att bestämmelserom beslutande
organ i frågor om disciplinpåföljd m. m. enligt statstjänstemannalagen beträffande
tjänstemän hos riksdagen och dess organ meddelas genom lag.
Enligt utskottet bördet ankomma på förvaltningsstyrelsen att utse ledamöter

KU 1975/76:28

i den särskilda nämnden samt utfärda instruktion för nämnden. Förvaltningsstyrelsen
bör därvid vara oförhindrad att till ledamöter utse samma
personer som ingår i den särskilda nämnd som inrättas för den övriga statsförvaltningen.
Utskottet förutsätter att förvaltningsstyrelsen tillämpar denna
ordning om inte särskilda skäl föreligger att för riksdagstjänstemännens vidkommande
bestämma annan sammansättning av nämnden. Vad gäller den
personkrets inom riksdagsförvaltningen beträffande vilken ansvarsfrågor
skall tas upp av den särskilda nämnden anser utskottet att samma regler
bör gälla som för statsförvaltningen i övrigt. Det bör därvid ankomma på
förvaltningsstyrelsen att avgöra om även annan tjänst än byråchefstjänst
eller högre tjänst skall omfattas av bestämmelserna.

De ändringar i statstjänstemannalagen som vidtagits med anledning av
ämbetsansvarsreformen beträffande handläggningen av frågor om disciplinpåföljd
m. m. berör som förvaltningsstyrelsen anfört besvärsstadgan för riksdagen
och dess verk, som antagits av riksdagen samt tjänstemannastadgan
för riksdagen och dess verk, vilken utfärdats av förvaltningsstyrelsen. Även
instruktionen för riksdagens förvaltningskontor berörs av angivna ändringar.

Enligt utskottet bör det ankomma på förvaltningsstyrelsen som utfärdat
tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk att göra erforderliga ändringar
i denna författning. Ändringarna i besvärsstadgan och instruktionen
för förvaltningsstyrelsen bör antas av riksdagen såsom lag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av utskottets initiativ antar de lagförslag
som intagits i bilaga till detta betänkande.

Stockholm den 27 november 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s). Boo (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m). Mossberg (s). Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård
(c). Bergqvist (s). Karlsson i Malung (s). Nordin (c), Olsson i Edane
(s), Molin (fp), fru Jacobsson* (m), herrar Kindbom (c) och Berndtson (vpk).

*Ej närvarande vid justeringen.

KU 1975/76:28

Bilaga

1 Förslag till
Lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt
statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen
och dess organ

Riksdagen föreskriver följande.

1 8

Denna lag äger tillämpning på tjänstemän hos riksdagen och dess organ
för vilka statstjänstemannalagen (1965:274) gäller.

2 8

Fråga som avses i 37 § statstjänstemannalagen prövas av den myndighet
under vilken tjänstemannen lyder, om ej annat följer av 3 8-

3 8

I fråga om den som innehar eller uppehåller tjänst som byråchef, därmed
jämställd eller högre tjänst eller annan tjänst som riksdagens förvaltningsstyrelse
bestämmer prövas fråga som avses i 37 § första stycket statstjänstemannalagen
av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem
ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv.

4 8

Deltager flera i avgörande som avses i 2 eller 3 § skall bestämmelserna
i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter äga motsvarande tillämpning.

Riksdagens förvaltningsstyrelse utser ledamöterna i den i 3 S angivna
nämnden och utfärdar instruktion för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

KU 1975/76:28

2 Förslag till

Lag om ändring i besvärsstadgan för riksdagen och dess verk

Riksdagen föreskriver att 2 och 3 §§ besvärsstadgan för riksdagen och
dess verk skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
Talan får förås

såvitt gäller samtliga myndigheter:
mot beslut som grundar sig på
statstjänstemannalagen eller bestämmelser
som meddelats med
stöd av lagen eller mot beslut om avtalsbart
anställningsvillkor om annat
ej föijer av lagen den 3 juni 1965 (nr
276) om inskränkning i rätten att
föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut,

såvitt gäller annan myndighet än riksdagens ombudsmän: mot beslut
som innefattar vägran att utlämna allmän handling,
såvitt gäller riksdagens förvaltningsstyrelse eller förvaltningskontor och
fullmäktige i riksgäldskontoret: därjämte mot annat beslut som rör enskild
person.

Talan får dock icke föras mot beslut om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad
F 24 hos riksdagens kammare eller utskott.

Nuvarande lydelse

Talan får föras

såvitt gäller samtliga myndigheter:
mot beslut som grundar sig på
statstjänstemannalagen eller bestämmelser
som meddelats med
stöd av lagen och - om hinder ej föreligger
enligt lagen den 3 juni 1965
(nr 276) om inskränkning i rätten att
föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut - över beslut om avtalsban anställningsvillkor,

3 8

Av regeringsrätten prövas besvär
över beslut som innefattar vägran att
utlämna allmän handling.

Av regeringsrätten prövas besvär
över beslut som

a) gäller disciplinär bestraffning, avstängning
från tjänstgöring eller skiljande
frän tjänst eller därmed jämförligt
uppdrag annorledes än i samband
med förflyttning, eller

b) innefattar vägran att utlämna
allmän handling.

Besvär över annat beslut prövas av riksdagens besvärsnämnd. Besvärsnämnden
prövar även besvär över beslut av statens personal pensionsverk
i pensionsärende som avser anställningshavare hos riksdagen och dess verk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

KU 1975/76:28

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen med instruktion för riksdagens förvaltningskontor Riksdagen

föreskriver att 11 § lagen med instruktion för riksdagens förvaltningskontor
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

II §

Av förvaltningsstyrelsen avgöres

1. frågor om slutande av kollektivavtal, om avbrytande av annan förhandling
än förhandling i tvist om avtal, om lockout eller annan stridsåtgärd
samt andra förhandlingsfrågor som är av principiell natur eller större ekonomisk
betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess verk;

2. frågor som avses i 2 § sista stycket samt frågor om gemensamma
förvaltningsföreskrifter för riksdagen och dess verk utom riksbanken och
riksgäldskontoret och om utgivande av författningar ävensom viktigare frågor
i övrigt om arbetsordning, organisation eller tjänsteföreskrifter;

3. frågor om inrättande av tjänster, om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad
F 5 eller med motsvarande arvode;

4. frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan,
flyttningsskyldighet, avstängning
från tjänsten eller läkarundersökning
ävensom viktigare personalärenden
i övrigt;

5. frågor om beslut enligt ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter; 6.

frågor om anslagsframställningar
ävensom sådana lokalfrågor,
inköpsfrågor och andra frågor som
har större ekonomisk betydelse;

7. andra frågor som styrelsen finner
vara av större vikt eller som förvaltningsdirektören
hänskjuter till
styrelsen.

4. frågor om disciplinansvar, avskedande,
åtalsanmälan, avstängning
från tjänsten eller läkarundersökning; 5.

skiljande från tjänst eller uppdrag; 6.

andra viktigare personalärenden; 7.

frågor om beslut enligt ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter; 8.

frågor om anslagsframställningar
ävensom sådana lokalfrågor,
inköpsfrågor och andra frågor som
har större ekonomisk betydelse;

9. andra frågor som styrelsen finner
vara av större vikt eller som förvaltningsdirektören
hänskjuter till
styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.