Med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen väckta motioner (Betänkande 1975/76:CU22 Civilutskottet)

CU 1975/76: 22

Civilutskottets betänkande
1975/76: 22

med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag
till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144
med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med
statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen
väckta motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga 14 (bostadsdepartementet)
under litt. B (s. 11-35), såvitt nu är i fråga, samt IV: 11—IV: 14 och V: 10
(s. 73-108) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet anförts i fråga om beslutanderätten
i ärenden om eftergift av hyresförlustlån m. m.,

2. godkänna de ändringar i grunderna för förbättringslån, som förordats
i regeringsprotokollet,

3. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 130 000 000 kr.
under år 1976 och med 110 000 000 kr. under år 1977,

4. bemyndiga regeringen att besluta om ökning av den under 3 upptagna
ramen för långivning under år 1976 om det behövs av sysselsättningsskäl,

5. medge att beslut om anordnings- och inventariebidrag samt lån för
allmänna samlingslokaler under budgetåret 1976/77 meddelas inom en ram
av 30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. får tas i anspråk för bidrag,

6. medge att den under 5 angivna ramen får överskridas om det behövs
av sysselsättningsskäl,

7. medge att beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter av
äldre lån meddelas inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1976/77,

8. medge att den under 7 angivna ramen får överskridas om det behövs
av sysselsättningsskäl,

9. uttala sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1976 med den omfattning
och fördelning som förordats i regeringsprotokollet,

10. medge att ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad under år
1976 fastställs till 8 375 000 m2 våningsyta, motsvarande ett beräknat antal
lägenheter av 71 500 jämte lokaler som omfattas av låneunderlag och pantvärde
för bostadslån,

11. medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad
under år 1976 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet
i den mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål,

12. medge att ramen för beslut om bostadslån för nybyggnad under vart'
och ett av åren 1977 och 1978 får samma omfattning som den under 10
föreslagna ramen för år 1976,

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

13. medge att regeringen meddelar bestämmelser om projektreserv för
år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

14. medge att beslut om bostadslån till nybyggnad meddelas intill ett
belopp av 3 370 000 000 kr. under år 1976,

15. medge att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill
ett belopp av 325 000 000 kr.,

16. medge att beslut om höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse under vart och ett av åren 1976 och 1977 meddelas intill
ett belopp av 15 000 000 kr.,

17. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som har angetts
i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under 14,15 och 16 upptagna
ramarna,

18. medge att långfvningen avseende kostnader för outhyrda lägenheter
får avse även hyresförluster som uppkommer under år 1977,

19. godkänna att bestämmelsen om obligatoriskt samråd mellan
länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd upphävs,

20. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om förvärv av
egnahem i vissa fall,

21. medge att beslut om tilläggslån meddelas intill ett belopp av 20 000 000
kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

22. medge att den under 21 angivna ramen får överskridas om det behövs
av sysselsättningsskäl,

23. på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisa a.

till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 38 470 000 kr.,

c. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460000 000 kr.,

d. till Eftergift av hyresförlustlån ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet ett förslagsanslag av
255 000 000 kr.,

f. till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av
30 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 11 000 000 kr.,

h. till Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.,

i. till Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag
av 9 000 000 kr.,

24. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1976/77 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
1 660 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 1 000 kr.,

CU 1975/76:22

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av
175 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av
1 000 kr.,

25. på kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd för budgetåret
1976/77 till Tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse anvisa
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Regeringen har vidare i propositionen 1975/76:144 (bostadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna de ändringar av grunderna för beräkning
av bostadslån och räntebidrag vid ombyggnad som förordats i regeringsprotokollet.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dets de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76:

382 av herr Ulander m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder i syfte att åstadkomma en utökad informationsverksamhet
för att motverka brister inom byggandet,

388 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning
till motiveringen i motionen 1975/76:383, hemställs

1. att riksdagen beslutar

a) att höja den övre gränsen för förbättringslån till 20 000 kr. från den
1 juli 1976,

b) att höja inkomstgränserna för förbättringslån till 20 000 kr. för ensamstående
och till 25 000 kr. för makar från den 1 juli 1976,

c) att hos regeringen begära förslag till den justering av medelsramen
för räntefria förbättringslån som föranleds av besluten under a) och b),

d) att höja grundbeloppet för bostadsanpassningsbidrag till högst 20 000
kr. eller det högre belopp som föranleds av särskilda skäl,

669 av herr Josefson m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen framhåller att länsstyrelserna också i län med storstadsområden
skall ha möjlighet att fördela bostadsbyggandet i hela länet,

870 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen under B 7, Bidrag till förbättring av boendemiljön, i bilaga
14 av budgetpropositionen anvisar ett med 30 milj. kronor förhöjt belopp
till 60 milj. kronor för budgetåret 1976/77,

2. att bidragsvillkoren ändras så att hela kostnaden eller minst 75 "<> därav
kan utgå, med i övrigt oförändrade villkor,

874 av fru Oskarsson m. fl. (c) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
anhåller om ändring av reglerna i vad gäller bostadsanpassningsbidrag så
att de även omfattar bostad för dialysverksamhet.

CU 1975/76:22

1910 av herrar Adolfsson (m) och Schött (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att det privatfinansierade småhusbyggandet skall släppas helt fritt
och inte kvoteras,

1911 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar
som sin mening att markvillkoret ej skall gälla för gruppbebyggda småhus
i omfattning upp till 30 hus,

1913 av fru Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunens
inflytande vid beslut om byggnadstillstånd för privatfinansierat bostadsbyggande,

1917 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig
för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen
hemställer om utarbetandet av förslag härom att snarast föreläggas
riksdagen,

1922 av herrar Fridolfsson (m) och Adolfsson (m) vari, såvitt nu är i
fråga, yrkas att riksdagen beslutar

1. att markvillkoret ej skall gälla vid sanering,

3. att statliga lån för ombyggnad skall utgå då fastighetsägare och en
majoritet av hyresgästerna är överens om ombyggnadens omfattning,

4. att normalt värde för den förvärvade fastigheten bör ingå i belåningsunderlaget
för statliga lån till ombyggnad,

1923 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att ansluta sig till de riktlinjer för det bostadspolitiska reformarbetet
som anges i motionen,

2. att maximibeloppet för räntefria förbättringslån höjs till 20 000 kr.,

3. att inkomstgränserna för räntefria förbättringslån höjs till 20 000 kr.
för ensamstående och 25 000 kr. för makar,

4. att hos regeringen begära en översyn av förbättringslåneverksamheten
i enlighet med vad som angivits i motionen,

5. att medge de förändringar i bidragsreglerna för bidrag till förbättring
av boendemiljön som angivits i motionen,

1924 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen fastställer

1. maximibeloppet för räntefritt förbättringslån till personer över 60 år,
handikappade m. fl., vilka bor i en- eller tvåfamiljshus till 20000 kr.,

2. inkomstgränserna för förbättringslån, som anges i taxerad inkomst,
till 20 000 kr. för ensamstående och till 25 000 kr. för makar,

1925 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en skyndsam översyn av bostadslånereglerna
och deras tillämpningsföreskrifter i syfte

1. att förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall
kunna beviljas av samma myndigheter som beviljar andra ombyggnadslån,

CU 1975/76:22

2. att tilläggslån skall kunna beviljas av länsbostadsnämnden eller
länsstyrelsen, eventuellt upp till av regeringen eller bostadsstyrelsen angivna
maximibelopp,

3. att granskningspraxis inriktas på att fullt ut tillgodose dokumenterat
lånebehov,

4. att tilläggslån ej skall reserveras för de kulturhistoriskt märkligaste
byggnaderna utan kunna utgå även till miljöhus,

5. att en avskrivning efter tio år skall vara regel vid tilläggslån och att
denna avskrivning skall beslutas vid lånetillfället,

1935 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hemställer
om förslag rörande statlig totalfinansiering (enhetslån) genom bostads- eller
samhällsbyggnadsbank som tillhandahåller kapital till bostadsbyggandet och
dess följdinvesteringar till en låg och fast ränta, vilka förslag skyndsammast
möjligt måtte föreläggas riksdagen för ställningstagande,

1936 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen vid behandling
av anslag under IV: 13 Lånefonden för kommunala markförvärv
beslutar

1. att till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1976/77
anvisa ett investeringsanslag av 250 milj. kr.,

2. att amorteringstiden förlängs till 15 år, varav de första fem åren amorteringsfria,

3. att tillämpningsområdet för markförvärvslångivningen utvidgas till
att gälla samma ändamålsbegränsning som för fastigheter i exploateringsområde,

1942 av fru Lewén-El jasson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära initiativ som syftar till förslag beträffande de äldres
bostäder i enlighet med vad i motionen anförts,

1948 av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen

hos regeringen begär en översyn av kungörelsen angående bostadsanpassningsbidraget
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1966 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp) vari hemställs

att gränsen för statliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjs till 92 %
av pantvärdet,

1970 av herr Wictorsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär

1. snara åtgärder för att inom bostadsproduktionen underlätta ett allsidigt
bostadsbyggande,

2. skyndsamma överväganden om förslag för att lösa problemen i äldre
förnyelseområden,

1972 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

CU 1975/76:22

att bidraget till de samlingslokalägande riksorganisationerna för budgetåret
1976/77 uppräknas till 900 000 kr., innefattande 100 000 kr. förtekniskt/ekonomiskt
utrednings- och projekteringsarbete som utförs av organisationerna
gemensamt,

2036 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning
till vad som anförts i avsnittet ”Bostadspolitik” i motionen 1975/76:1979,
hemställs att riksdagen

1. beslutar att omformulera det s. k. konkurrensvillkoret så att endast
kommuner, vilka i egenskap av bostadsproducenter vid produktionen av
bostäder på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler, skall
som villkor för statslån kunna föreskriva att samma förhållanden skall gälla
för enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden,

2. uttalar att den framtida bostadsfinansieringen skall bygga på ett subventionsfritt
lånesystem med statlig kreditgaranti,

3. beslutar att för år 1977 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 %
för nyproducerade bostadsfastigheter med hyres- eller bostadsrätt och 6,0
% för bostadsfastigheter med äganderätt samt att räntenivån därefter höjs
för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter
per år i fem år och därefter med 0,2 procentenheter per år tills marknadsränta
uppnås,

4. beslutar att gränsen för statlig belåning sätts till 95 % för hela bostadsbeståndet,

6. hos regeringen anhåller att sådana åtgärder vidtas att kreditinstitutens
möjligheter att bevilja lån i äldre småhus och flerfamiljshus vidgas samt
att bankerna genom statlig kreditgaranti ges möjlighet att bevilja lån till
kontantinsats i egen bostad,

7. beslutar att långivning avseende kostnader för outhyrda lägenheter
ej skall medges för förluster uppkomna efter den 30 juni 1976,

9. hos regeringen anhåller att sådana åtgärder vidtages att produktion
och innehav av lägenheter med bostadsrätt stimuleras på sätt som angivits
i motionen 1979,

2037 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, med hänvisning
till vad som anförts i avsnittet "Markpolitik” i motionen 1975/76:1979,
hemställs att riksdagen beslutar

4. att upphäva det s. k. markvillkoret för bostadslån,

5. att avslå regeringens hemställan att till Lånefonden för kommunala
markförvärv för budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av
175 000 000 kr.,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 1979
anförts beträffande rullande markplanering,

7. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 1979
anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt i vad gäller

Cl) 1975/76:22

mark för småhus och industriell verksamhet,

9. att avskaffa tomträttslån enligt tomträttslånekungörelsen (1965:905,
omtryckt 1973:537, ändrad senast 1974:956),

dels de med anledning av propositionen 1975/76:144 väckta motionerna

1975/76:

2273 av fru Ingvar-Svensson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att ingångsvärdet beaktas vid statlig långivning vid ombyggnad även av
småhus i enlighet med vad som anförts i motionen,

2284 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta

1. att lika räntesatser skall gälla för kommunala m. fl. och enskilda företag
vid statlig långivning till sanering och ombyggnad, varvid det i propositionen
1975/76:144 behandlade problemet med olika avdragsmöjligheter för olika
kategorier byggherrar bör lösas inom ramen för skattelagstiftningen, i enlighet
med vad som anförts i motionen, och att förslag härom föreläggs
riksdagen,

2. att markvillkorsprövning för den statliga långivningen skall, om köparen
så begär, ske i direkt anslutning till kommunens prövning av fastighetsförvärvet
från förköps- och förvärvstillståndssynpunkt,

2285 av herr af Ugglas (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1975/76:144 såvitt avser förslaget
om höjning av den garanterade räntan till 5 % vid ombyggnad av flerfamiljshus,

2. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna nya lånereglerna
vid ombyggnad av flerfamiljshus även skall gälla småhus,

2286 av herr Åkerfeldt (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att samma
garanterade ränta skall gälla vid ombyggnad av flerfamiljshus, oberoende
av ägarkategori, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Statistik över bostadsbyggandet m. m.

År 1975 Järdigställdes ca 74 500 lägenheter vilket innebär en minskning
med ca 11 000 lägenheter i jämförelse med år 1974. Utvecklingen under
perioden 1960-1975 framgår av diagram 1.

CU 1975/76: 22

Diagram 1. Färdigställda lägenheter 1960-1975

Källa: SCB

Av de under 1975 färdigställda lägenheterna var ca 47 000 i småhus och
ca 27 500 i övriga hus - här benämnda flerfamiljshus. Trots minskning
av totalantalet lägenheter har lägenheter i småhus ökat såväl absolut som
relativt. År 1975 utgjorde färdigställda lägenheter i småhus ca 63 % av samtliga.
Motsvarande siffror åren 1974 och 1973 var 55 resp. 45 %. Som framgår
av diagrammet är antalet färdigställda lägenheter i småhus år 1975 det största
under de senaste femton åren, medan antalet färdigställda lägenheter i flerfamiljshus
är det lägsta under samma period. Antalet färdigställda lägenheter
totalt år 1975 ligger på en nivå som rådde i början av 1960-talet. Antalet
rivna lägenheter år 1970 uppgick till ca 10 000. År 1975 hade rivningen minskat
med hälften.

FÄRDIGSTÄLLDA
LÄGENHETER TOTALT

' ~~~

^7^77^7^77^,

!>%77?777/

jDARAV II
ISHÅHUS;

1000-tal

lägenheter

RIVNA LÄGENHETER

PRIVATA

kooperativa;

STAT. KOMMUN
OCH ALLMÄNNYTTIGA

PRIVATA

KOOPERATIVA

STAT. KOMMUN
OCH ALLMÄNNYTTIGA

Diagram 2. Färdigställda lägenheter i hus uppförda av olika byggherrar
1960-1975 lägenheter

lägenheter
i samtliga hus

lägenheter
i småhus

i flerfamiljshus -

Är 1960 1965 1970

Källa: SCB

80-70-60-50-40-30-20-10-0-*

1975 1960

1965 1970 1975

1960 1965 1970

CU 1975/76: 22

Den relativa fördelningen av färdigställda lägenheter åren 1960-1975 i
hus uppförda av olika byggherrar samt fördelade på hustyp finns i diagram

Beträffande lägenheter i samtliga hus minskade andelen eller var den
i stort sett oförändrad för privata företag under 1960-talet. De båda andra
gruppernas andel av färdigställandet har kontinuerligt minskat under 1970-talets första hälft. Sålunda hade år 1970 statliga, kommunala, allmännyttiga
och kooperativa företag en andel på knappt 60 %. År 1975 var den knappt
35 %. Beträffande andelen lägenheter i småhus fördelad på olika byggherrar
har de privata företagens andel ökat praktiskt taget oavbrutet under perioden
1965-1975. År 1965 byggdes 80 % av alla småhus av privata företag. Tio
år senare var siffran ca 96 %. Beträffande andelen färdigställda lägenheter
i flerfamiljshus har statliga, kommunala och allmännyttiga företag i stort
sett kontinuerligt ökat sin andel främst på bekostnad av de kooperativa
företagen. År 1960 byggde allmännyttiga m. fl. drygt 40 % av alla lägenheter
i flerfamiljshus. År 1975 uppgick gruppens andel till knappt 70 %. De kooperativa
företagens andel var år 1960 drygt 35 %. År 1975 var den drygt
10 %.

Statistiken över påbörjandet under perioden 1960-1975 framgår av diagram

Diagram 3. Påbörjade lägenheter 1960-1975
1000-tal lägenheter

120

100

-80

År -60

-75

-65

-70

påbörjade lägenheter totalt

påbörjade lägenheter i småhus

av riksdagen beslutade ramar inkl. projektreserv

(för år 1976 enligt förslag i budgetprop.)

av riksdagen beslutade ramar exkl. projektreserv

(för åren 1976-78 enligt förslag i budgetprop.)

påbörjade enligt länsbostadsnämnderna

Källor: Bostadsdepartementet och SCB

CU 1975/76: 22

I diagrammet har även angivits av riksdagen beslutade ramar för åren
1970-1978 med och utan projektreserv samt uppgifter om påbörjandet åren
1975-1979 sådant det angivits av länsbostadsnämnderna mot bakgrund av
de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

Mellan åren 1970 och 1975 har påbörjandet sjunkit med hälften från ca
100 000 lägenheter till ca 50 000 lägenheter. Under samma period har antal
påbörjade lägenheter i flerfamiljshus sjunkit från ca 70 000 till 15 000, en
nedgång som under 1970-talet fortgått successivt. Beträffande påbörjandet
av lägenheter i småhus har detta under perioden 1970-1974 ökat kontinuerligt
från 30 000 till 43 000 år 1973 och 53 000 år 1974. Under år 1975
har påbörjandet av lägenheter i småhus sjunkit med 18 000 och uppgick
till ca 35 000. Den kraftiga nedgången i påbörjandet under år 1975 beror
till största delen på de möjligheter till kompensation för mervärdeskatt
på bostadsbyggande som trädde i kraft i april månad 1974 (SFS 1974:113,
ändrad senast 1975:876). Som förutsättning för kompensationen föreskrevs
bl. a. att ny- eller ombyggnad skulle påbörjas under år 1974 och avslutas
före utgången av år 1975. Reglerna om kompensation torde alltså ha medfört
att under år 1975 planerad igångsättning tidigarelades.

De av riksdagen beslutade ramarna inklusive projektreserven togs helt
i anspråk år 1970. Därefter har ramen beräknad på detta sätt överstigit det
faktiska påbörjandet. Ramarna exklusive projektreserven understeg det faktiska
påbörjandet åren 1970-1972. Därefter har förhållandet varit det omvända.
Skillnaderna mellan påbörjandet och ramarna har ökat. Sålunda översteg
ramen för år 1975 det faktiska påbörjandet med 30 000 lägenheter.
Länsbostadsnämndernas bedömning av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen
har resulterat i ett förslag om påbörjande som för åren
1975-1978 väsentligt understiger de av riksdagen beslutade ramarna.

I finansplanen (prop. 1975/76:100, bil. 1 s. 30) beräknas 55 000 lägenheter
färdigställas under år 1976 medan 60 000 beräknas kunna påbörjas under
samma år.

Bostadsbyggandets regionala fördelning framgår av nedanstående tabell.
Tabell I. Lägenheter i påbörjade hus i storstadsområdena och i riket i övrigt
1973-1975

Alla lägenheter		Därav	i småhus
1973 1974	1975	1973	1974 1975

Storstadsområdena	26 891	24 774	16 473	11 959	12 440	9 466
Stor-Stockholm	15 064	14 229	9 379	5 928	6 706	4 936
Stor-Göteborg	6 647	6 109	4 048	3 031	3 353	2412
Stor-Malmö	5 180	4 436	3 046	3000	2 381	2 118
Riket i övrigt Kommuner med	53 296	56 250	34 252	31 259	40 997	26 090
75 000- inv	14 101	12211	7 146	5 420	7 309	4 663
30 000 - 74 999 inv	18 254	18 691	11 955	10 642	13 003	8 698
- 29 999 inv	20 941	25 348	15 151	15 197	20 685	12 729
Hela riket	80 187	81 024	50 725	43 218	53 437	35 556

Källa: SCB

CU 1975/76: 22

Som framgår av tabellen minskade påbörjandet av alla lägenheter i storstadsområdena
tillsammans och var för sig både mellan 1973 och 1974 samt
mellan 1974 och 1975. Även i riket i övrigt minskade påbörjandet under
de båda senaste åren. Dock steg påbörjandet mellan 1973 och 1974 bland
kommuner med mindre än 75 000 invånare. Beträffande påbörjandet i småhus
skiljer sig detta från påbörjandet totalt. Sålunda ökade påbörjandet mellan
1973 och 1974 i alla i tabellen redovisade kommuntyper utom i Stor-Malmö.
Mellan 1974 och 1975 däremot minskade påbörjandet av småhus i alla grupper.

Hyrorna i nyproducerade statsbelånade flerfamiljshus undersöks årligen
av SCB. I nedanstående tabell belyses hyresnivån för lägenheter om 3 rum
och kök färdigställda åren 1973 och 1974 samt under första halvåret 1975
i allmännyttiga företag. Uppgifterna för det senaste undersökningstillfället
är preliminära.

Tabell 2. Hyrorna för lägenheter om 3 rum och kök färdigställda år 1974 och
färsta halvåret 1975 i allmännyttiga företag
(Hyra inkl. bränsle)

År för färdig-ställande	Stor- Stockholm	Stor- Göteborg	Stor- Malmö	Kommuner med över 75 000 inv.	Övriga kommuner	Hela riket
Hyra per lägenhet 1974	8 857	8 432	7 995	7 767	8 039	8 230
1975	8 831	8 909	7 863	8 077	8 865	8 693
Hyra per m2 bo-stadslägenhetsyta 1974	114	lil	101	102	104	107
1975	116	119	104	106	113	113
Bostadslägenhets-yta per lägenhet m2 1974	78	76	79	76	77	77
1975	76	75	75	76	78	77

Källa: SCB

Hyrorna för de lägenheter som färdigställdes under första halvåret 1975
var lägre än i 1974 års färdigställande för lägenheter i Stor-Stockholm (0,3 %)
och i Stor-Malmö (4 °f>). 1 övriga grupper var hyrorna högre vid jämförelse
vid de båda undersökningstillfällena. Störst var ökningen i gruppen övriga
kommuner (10,3 %) samt i Stor-Göteborg (5,4 %) och i hela riket (5,6 %).

CU 1975/76: 22

Tabell 3. Andelen % outhyrda lägenheter inom olika ortsgrupper tre månader

efter färdigställandet

Färdigstäl- landeperiod	Stor- Stockholm	Stor- Göteborg	Stor- Malmö	Kommuner med mer än 75 000 inv.	Övriga kommuner	Hela riket
1971
1 halvåret	3,2	7,4	1,2	2,4	4,2	3,9
2 halvåret	2,6	12,7	2,6	7,8	8,8	7,5
1972
1 halvåret	10,3	21,8	6,9	5,9	13,0	11,4
2 halvåret	12,1	24,9	13,7	7,7	8,4	10,9
1973
1 halvåret	14,8	12,4	15,3	10,2	13,3	13,2
2 halvåret	18,6	6,9	12,7	11,7	8,3	11,2
1974
1 halvåret	22,0	7,4	12,4	13,3	11,0	13,9
2 halvåret	13,2	8,8	11,8	9,2	7,3	9,6
1975
1 halvåret	14,2	0,9	4,0	11,0	6,6	9,0

Källa: SCB

Andelen outhyrda lägenheter var högst (13,4 %) för de lägenheter som
färdigställdes under första halvåret 1974. Därefter har andelen gått ned och
var 9 % för lägenheter i hus färdigställda under första halvåret 1975. För
Stor-Stockholm och för kommuner med mer än 75 000 invånare steg andelen
outhyrda lägenheter i hus färdigställda första halvåret 1975 jämfört med
andra halvåret 1974. För övriga kommuntyper sjönk den. Sänkningen i StorGöteborg
är påfallande - från 8,8 % till 0,9 %.

Tabell 4. Outhyrda lägenheter vid olika tidpunkter i statsbelånade,flerfamiljshus färdigställda under pe rioden

januari 1%7-juni 1975
Kommungrupper

Undersöknings- tidpunkt	Stor- Stockholm	Stor- Göteborg	Stor- Malmö	Kommuner med mer än 75 000 inv.	Övriga kommuner	Hela riket
1972
1 mars	540	2 730	330	1 690	2 920	8 200
1 september	1 220	3 910	800	2 340	4 195	12 470
1973
1 mars	2 240	4 520	1 410	2 950	5 260	16 380
1 september	8 940	4 670	2 200	4 030	6 470	21 310
1974
1 mars	5 180	4 720	2 270	4 050	6 760	22 980
1 september	6 860	5 470	2 560	4 690	7 060	26 630
1975
1 mars	6 670	5 220	2 340	3 770	5 460	23 460
1 september	6 680	4810	2 330	3 920	5 310	23 040

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1975/76: 22

Av tabellen framgår att ca 23 000 lägenheter var outhyrda den 1 september
1975. Detta innebär en minskning med 3 600 jämfört med ett år tidigare.
I samtliga kommuntyper har antalet minskat från september 1974 till september
1975. Minskningen i storstadsområdena area 1 000 lägenheter medan
den i riket i övrigt alltså uppgick till ca 2 600 lägenheter. Jämfört med situationen
den 1 september 1974 har andelen outhyrda lägenheter minskat
från 5,9 % till 4,8 % den 1 september 1975. 1 samtliga kommungrupper
har en minskning skett under perioden.

Tabell 5. Outhyrda lägenheter vid olika tidpunkter i statsbelånade flerfamiljshus
.färdigställda under perioden januari 1%7-funi 1975

Företagsformer

Undersöknings- tidpunkt	Allmän- nyttiga företag	Koopera- tiva företag	Enskilda företag	Samtliga företag
1972
1 mars	5 360	1 760	1 080	8 200
1 september	8 160	3010	1 300	12 470
1973
1 mars	11060	3 430	1 880	16 380
1 september	14 870	4 060	2 380	21 310
1974
1 mars	16 950	3 790	2 250	22 980
1 september	21 070	3 502	2 060	26 630
1975
1 mars	19 420	2 600	1 440	23 460
1 september	19 400	2 260	1 380	23 040

Källa: Bostadsstyrelsen

Ur tabellen ovan kan beträffande outhyrda lägenheter fördelade efter företagsform
utläsas en absolut ökning fram till undersökningstidpunkten den
1 september 1973. Ökningen har även varit relativ. Vid de fyra undersökningstillfällen
som varit därefter har en såväl relativ som absolut minskning
inträtt för hus med kooperativ eller enskild förvaltningsform medan ökningen
för de allmännyttiga företagen fortsatt år 1974 för att vid de båda
undersökningarna år 1975 även för denna företagsform minska såväl absolut
som relativt.

Genom beslut år 1972 skapades möjligheter för ägare av statsbelånade
hus att få lått för hyresförluster som uppkommit på grund av att lägenheter
ej kunnat hyras ut. Enligt gällande bestämmelser kan lån utgå för sådana
förluster som uppkommit under åren 1971-1976. I budgetpropositionen (bil.
14 s. 98) föreslås att hyresförlustlån får utgå även för år 1977. I följande
tabell redovisas långivningen för perioden 1971-1975. Uppgifterna bygger
på ansökningar inkomna t. o. m. januari 1976.

CU 1975/76: 22 14

Tabell 6. Lån för läckande av hyresförluster 1971-1975

Kalenderår/räkenskapsår Sum ma -

	1971	1972	1973	1974	1975	17/1 1975
Antal inkomna ansök-
ningar	157	262	364	361	13	1 157
Antal beviljade lån	144	250	348	312	8	1 062
Beräknade hyresförluster
(sökt belopp) milj. kr.	31,2	95,5	167,2	238,6	16,7	549,2
Beviljat lånebelopp (milj.
kr.)	29,8	92,8	162,7	218,8	12,3	516,4
Antal avslagsbeslut	14	13	7	4	-	38
Antal ej avgjorda ärenden	-	-	9	45	5	59

Källa: Bostadsstyrelsen

Mellan åren 1971 och 1972 samt mellan 1972 och 1973 ökade antalet
beviljade ansökningar med ca 100 per år. Det beviljade lånebeloppet ökade
med ca 60 milj. kr. resp. ca 70 milj. kr. vid samma jämförelsetidpunkter.

För år 1974 och i synnerhet för år 1975 är det inte möjligt att göra några
mera tillförlitliga uttalanden om långivningen p. g. a. att flera ansökningar
kan väntas samt med anledning av att ett tämligen stort antal ansökningar
ännu inte avgjorts. Totalsumman för perioden 1971-1975 enligt uppgifterna
i januari 1976 visar att mera än 500 milj. kr. beviljats i hyresförlustlån
samt att antalet beviljade ansökningar var drygt 1 000.

Eftergift av hyres/Örlitstlän avseende kostnader för outhyrda lägenheter
framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Beslut om eftergift eller räntebefrielse av erhållna hyresförlust/än 1971-januari 1976

Antal beslut

Beslut om

eftergift

räntebe-

frielse

eftergift
(milj. kr.)

räntebefrielse
(milj. kr.)

Allmännyttiga företag	21	35	70,8	73,6
Kooperativa företag	3	18	5,7	47,1
Privata företag	2	5	4,2	3,2
Studentbostadsföretag	3	3	2,4	18,7
Totalt	29	61	83,1	142,6

Källa: Bostadsdepartementet

Eftergiften villkoras av att resterande del av hyresförlustlånet inlöses ett
halvt år efter beslutet. Lånen är räntebefriade från utbetalningsdagen tills
inlösen sker.

Bidrag UW /örbättring av boendemiljöer utgår sedan 1975-07-01. Bidrag utgår
med högst 50 % av den kostnad för åtgärden som bostadsstyrelsen god -

CU 1975/76: 22

känner, dock högst med 1 000 kr. eller i undantagsfall 2 000 kr. per lägenhet.
Bidrag utgår för miljöförbättrande åtgärder i flerfamiljshusområden. 1 undantagsfall
kan bidrag även utgå i småhusområden. Områden med uthyrningssvårigheter
prioriteras. Bidrag kan utgå i kombination med bostadslån. Om
så sker minskas låneunderlaget med ett belopp motsvarande två gånger
det utgående bidraget. Bidragsgivningen handhas av en särskild delegation
inom bostadsstyreisen - boendemiljödelegationen.

Under perioden 1975-07-01-1976-03-15 har ansökningar om miljöförbättringsbidrag
kommit in för 122 områden med 42 800 lägenheter belägna i
55 kommuner. Ca 90 av områdena avser flerfamiljshusområden. Det sökta
bidragsbeloppet uppgår till sammanlagt 17,4 milj. kr. 20 av kommunerna
och drygt 60 av områdena har mera än 1 % outhyrda lägenheter. De flesta
områdena är byggda före år 1965 medan de flesta lägenheterna är byggda
under perioden 1965-1975. De flesta områdena ligger i kommuner med
mindre än 50 000 invånare. Drygt en tredjedel ligger i storstadsområdena.
1 genomsnitt finns 350 lägenheter per område.

Vad gäller flerfamiljshusområden dominerar ansökningar från allmännyttiga
bostadsföretag. Övriga ansökningar gällande flerfamiljshus fördelar sig
lika mellan kommun, kooperativa och privata bostadsföretag. Vad gäller
småhusområden dominerar ansökningar från kommuner. Den alldeles övervägande
delen av ansökningarna gäller förbättring av utemiljö och då i första
hand lekplatser. För småhusområden söks enbart för lekplatser. Genomsnittligt
för alla om åden söks 414 kr./lgh. De högsta beloppen - genomsnittligt
748 kr./lgh - söks för områden med mer än 10 % outhyrda lägenheter
i kommuner med mer än 10 % outhyrda lägenheter. Därnäst kommer
småhusområden byggda 1965-1975 för vilka söks 724 kr./lgh i genomsnitt.
För flerfamiljshusområden med 1-10 % outhyrda lägenheter belägna
i kommuner med 1-10 % outhyrda lägenheter söks ca 200 kr./lgh i genomsnitt.
Endast från en trededel av kommuner med uthyrningsproblem har
ansökningar inkommit. Flertalet ansökningar gäller områden belägna i kommuner
med uthyrningsproblem men ändå gäller de flesta ansökningarna
områden utan uthyrningsproblem. De berörda områdena är i huvudsak byggda
före 1965.

Sedan 1963 har möjligheter funnits för regeringen att medge höjning av
låneunderlaget för kostnader vid ombyggnad som har samband med bostadshus
kulturhistoriska värde. Under perioden 1963-07-01-1974-06-30 bifölls
49 framställningar om förhöjt låneunderlag avseende 261 lägenheter.

Enligt kungörelsen (1974:255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse kan sådana lån utgå sedan 1974-07-01. Tilläggslån kan
utgå för ombyggnad av hus som förklarats eller kan förklaras för byggnadsminne
och som byggs om med stöd av bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen.
Tilläggslån utgår med belopp motsvarande skäliga
kostnader utöver låneunderlaget för bostadslånet, i regel dock högst 40 %
av låneunderlaget före förhöjningen. Beslut i ärenden om höjning av låneunderlag
och tilläggslån fattas av regeringen.

CU 1975/76: 22

Tabell 8. Beslut om förhöjning av löneunderlag och tilläggslån för kulturhistoriskt värdefulla byggnader
under perioden 1974-07-01-1976-03-31

Kommun	Hus- typ	Bygg- herre- kate- gori	Antal Igh efter om-byggnad	Godkänd om-byggnads-kostnad för bostäder 1 000 kr.	Normalt låne-underlag för bostäder 1 000 kr.	Förhöjning av låne-underlag 1 000 kr.	Tilläggs- lån 1 000 kr.
Värmdö	Sm	E	1	205	126	79
Enköping	Sm	E	1	393			75
Eskilstuna	Fh	E	19	1 876	1 786	90
Västervik	Fh	E	6	362	292	70
Simrishamn	Sm	E	1	170	149	21
Helsingborg	Sm	K	1	205	105	100
Helsingborg	Sm	K	2	365	165	165
Ystad	Fh	K	67	10 789	3 897	592	2 281
Göteborg	Fh	E	13	1 199	759	440
Västerås	Fh	A	6	1 000	630	370
Östersund	Fh	K	20	2 114	1 862	252
Skellefteå	Sm	E				32
Arvika	Sm	E	1	118	98	20

Förkortningar:

Fh = flerfamiljshus
Sm = småhus
A = allmännyttigt företag
E = enskilt företag
K = kommunalt företag

Källa: Bostadsstyrelsen

Vid utgången av år 1975 fanns 34 icke avgjorda ansökningar hos bostadsstyrelsen
avseende 270 lägenheter. Dessutom fanns 17 ansökningar
hos länsbostadsnämnderna.

Av diagrammet framgår att befolkningen över 65 år stiger oavbrutet fram
till år 1990 för att därefter minska.

Av efterföljande tabell framgår att ökningen av totalbefolkningen uppgår
till drygt 6 96 under perioden 1975-1990. Under perioden 1975-1985 ökar
befolkningen över 70 år med knappt en fjärdedel. Stora olikheter redovisas
mellan olika län. Den största procentuella ökningen av personer över 70
år redovisas i Norrbottens, i Västerbottens samt i Stockholms län. De stora
procentuella ökningarna i de båda förstnämnda länen - 44 resp. 33 96 —
motsvaras inte av särskilt stora absoluta ökningar utan beror på att antalet
personer över 70 år i utgångsläget år 1975 var lågt. Däremot kommer antalet
personer över 70 år att öka mycket starkt i Stockholms län under den kommande
tioårsperioden. Enligt tabellen skulle ökningen uppgå till 34 000.
I åter vissa län t. ex. - Kronobergs, Uppsala och Jämtlands - uppgår den
procentuella ökningen till högst 15 96. Inte i något län är den procentuella
ökningen av totalbefolkningen högre än motsvarande ökning för befolkningen
över 70 år.

CU 1975/76: 22

Av den utvärdering som gjorts av länsplanering 1974 (SOU 1975:91) framgår
bl. a. att såväl antalet som andel personer i åldrarna över 65 år ökar
mellan åren 1970 och 1980. Andelen av rikets befolkning väntas bli 16,0
% år 1980. De län som enligt prognoserna har den största andelen personer
i åldrarna över 65 år är Jämtlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Kalmar och Örebro län. Alla dessa väntas ha större antal
åldringar år 1980 än något län hade år 1970. Mellan åren 1980 och 1990
väntas antalet personer över 65 år fortsätta att öka om än i långsammare
takt än under 1970-talet. De län som väntas ha den största andelen åldringar
år 1990 är desamma som år 1980.

Vad beträffar övriga åldersgruppers utveckling mellan åren 1970 och 1980
kan noteras att åldersgruppen 0-14 år minskar sin andel av totalbefolkningen
liksom åldersgruppen 15-24 år. Däremot väntas en avsevärd ökning såväl
absolut som relativt av befolkningen i åldersgruppen 25—44 år. Samtliga län
väntas få ett tillskott av personer i denna åldersgrupp. Åldersgruppen 45-64
år antas minska sin andel av totalbefolkningen.

Mellan åren 1980 och 1990 minskar åldersgruppen 0-14 år såväl absolut
som relativt. Folkmängden i åldersgruppen 15-24 år väntas till skillnad
från 1970-talet öka såväl absolut som relativt under 1980-talet medan åldersgruppen
25-44 år väntas behålla sin andel av totalbefolkningen. Åldersgruppen
45-64 år väntas minska relativt men öka något absolut sett.
De regionala skillnaderna är mycket stora.

Diagram 4. Befolkningen 65 år och äldre i absoluta tal, 1970-2000

1460000

1 124000

i;i 1

IM. I I 1

1970

1249000

1975

1352000

1980

1423000

1985

1990

1423000

1995

1 355000

90-w är

80-89 Sr

70-79 ar

65-69 ar

2000

2 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

Tabell 9. Länsvis fördelning av totalbefolkningen samt av befolkningen i åldern 70-w samt förändring 1975-1985 (1990)

Län	Totalbe-folkning år 1975 (1 000-tal)	Befolkning 70-w år 1975 (1 000-tal)	Befolkning i åldern 70-w år 1975 i procent av totalbef.	Totalbe-folkning år 1990 (1 000-tal)	Befolkning 70-w år 1985	Bef. i ål-dern 70-w år 1985 i procent av bef. 1990 (1 000-tal)	Förändr. av totalbef. 1975-1990 (1 000-tal)	Procentuell förändring av total-bef. 1975-1990	Ökning av bef. 70-w 1975-1985 (1 000-tal)	Procentuell ökning av bef. 70-w 1975-1985
AB	1 493	122	8,1	1 645	156	9,4	152	10,1	34	28,3
C	230	22	9,5	248	24	9,6	18	7,8	2	11,8
D	252	24	9,5	266	30	11,3	14	5,6	6	24,5
E	387	38	9,9	409	48	11,7	22	5,7	10	25,6
F	302	29	9,7	323	36	11,1	21	7,0	7	21,6
G	169	19	11,2	176	21	11,9	7	4,1	2	10,6
H	241	27	11,3	246	33	13,4	5	2,1	6	19,5
1	54	6	10,4	54	7	12,2	0	0	1	19,5
K	155	16	10,6	165	20	12,1	10	6,5	4	19,6
L	272	30	11,1	284	35	12,3	12	4,4	5	14,7
M	740	72	9,8	813	89	10,9	73	9,9	17	22,6
N	220	21	9,7	256	25	9,8	36	16,4	4	19,1
0	715	67	9,3	730	84	11,5	15	2,1	17	26,7
P	418	41	9,8	453	50	11,0	35	8,4	9	21,0
R	263	29	10,9	284	33	11,6	21	8,0	4	14,8
S	284	32	11,2	282	39	13,8	- 2	-0,7	7	21,8
T	274	29	10,5	270	36	13,3	- 4	-1,4	7	23,6
U	260	21	8,2	279	29	10,4	19	7,3	8	34,2
W	281	30	10,8	285	38	13,0	4	1,4	8	24,1
X	294	32	10,8	290	39	13,4	- 4	-1,4	7	21,2
Y	268	28	10,5	274	35	12,8	6	2,2	7	24,5
Z	133	16	12,1	132	18	13,6	- 1	-0,8	2	14,9
AC	236	21	8,8	243	28	11,5	7	3,0	7	33,2
BD	264	20	7,4	299	28	9,4	35	13,2	8	44,2
Riket	8 187	793	9,6	8 705	979	11,2	501	6,1	186	23,5

Källa: SCB

CU 1975/76:22

Utskottet

Bostadsbyggandets inriktning och omfattning m. m.

I fråga om bostadsbyggandets allmänna inriktning erinras i budgetpropositionen
(bil. 14 s. 90) om tidigare ställningstaganden, bl. a. vid 1974
års riksdag (prop. 1974:150, CU 1974:36).

Enligt uttalanden från 1966 och 1967 skall samhällets mål för bostadsförsörjningen
vara att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade
och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga
kostnader. En närmare precisering av målsättningens konkreta innebörd
en gång föralla ansågs självfallet inte kunna göras. I stället angavs riktmärken
för planeringen av den framtida bostadsproduktionen.

Vid 1974 års riksdag angavs motsvarande riktlinjer för planeringen av
bostadsproduktionen inom den närmaste tioårsperioden med utgångspunkt
i att de år 1967 allmänt formulerade målen skulle stå fast. Bl. a uttalades
att det nu när den kvantitativa bostadsbristen i stort sett avvecklats var
naturligt att öka uppmärksamheten på de kvalitativa frågorna. Det varnades
dock för att nya bristfenomen kunde inträda om inte nyproduktionen hölls
på en tillfredsställande nivå - trångboddheten måste avskaffas. I fråga om
bostäders och boendemiljöers kvalitet betonades kommunernas och bostadsproducenternas
ansvar att noggrant följa utvecklingen av människans
önskemål och från tid till annan anpassa utbudets kvaliteter till den aktuella
efterfrågan. Också de bostadspolitiska organen borde skaffa sig kunskap
om förändringar i bostadsvanor och levnadsbetingelser och om människans
önskemål beträffande bostadsbyggandets inriktning. Denna anpassning skulle
för den skull inte innebära avsteg från långsiktiga bostadspolitiska mål.
Det noterades att produktionens inriktning på hustyper, besittningsformer
och lägenhetstyper i väsentlig grad styrs av olika ekonomiska villkor för
byggandet - större ekonomisk jämställdhet blev ett delmål. Därigenom skulle
det bli möjligt för ett ökat antal hushåll att skaffa bostäder som är anpassade
till deras behov och önskemål. Sålunda borde även hushåll med svagare
ekonomi liksom de mindre hushållen kunna efterfråga och bo i småhus.
Möjligheterna att disponera småhus med hyres- och bostadsrätt borde bli
bättre. I flerfamiljshusen borde en ökad andel lägenheter med fyra eller
fler rum och kök kunna uppnås. I sammanhanget hänvisades till den skillnad
som föreligger mellan förhållandena under 1960-talet, då främst åldersgrupperna
under 30 år och över 45 år ökade, och utvecklingen under den närmaste
perioden, då till stor del ökningen gällde åldersgruppen över 65 år samt
de som regel stora hushållen med företrädare i åldersgruppen 30-44 år. Någon
ytterligare höjning av utrustningsstandarden ansågs inte aktuell att ta in
i riktlinjerna.

Även i fråga om boendemiljön, bostadsområdenas utformning och utrustning,
ansågs det på sikt mest angeläget att söka nå bästa möjliga överensstämmelse
med människors efterfrågan.

CU 1975/76:22

I fråga om de olika boendeformerna i småhus och flerfamiljshus uttalades
att det inte var statsmakternas sak att styra männsikor till endera av dessa.

Bostadens pris - betonades det - har självfallet stor betydelse för efterfrågans
inriktning och därmed också för den faktiska bostadsförsörjningen.
Bl. a. i detta sammanhang betonades grundsatsen att tillgång till en god
och tillräckligt rymlig bostad i god miljö är en mänsklig social rättighet.

I motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 1, föreslås riksdagen ansluta sig
till vissa i motionen angivna riktlinjer för bostadsbyggandet. Dessa riktlinjer
betonar bl. a. de sociala och miljömässiga aspekterna samt vikten av att
beakta människornas önskemål.

Enligt utskottets mening kan vad i motionen sålunda anförts väl förenas
med tidigare godkända riktlinjer och med vad i budgetpropositionen anförts.
Motionärernas syfte får sålunda anses tillgodosett även utan ett föreslaget
uttalande. Likartade bedömningar gjordes även i betänkandet CU 1974:36,
s. 19-21.

I motionen 1975/76:1970 (s), yrkandet 1, föreslås riksdagen begära snara
åtgärder för att underlätta ett allsidigt bostadsbyggande. Motionärerna anför
i denna del bl. a. att småhusbyggandet på jungfrulig mark ofta ges företräde,
beroende på olikheter i taxor och avgifter samt kommunala subventioner.
Detta hindrar, enligt motionärerna, en riktig utveckling av bostadsproduktionens
fördelning på olika bostadsformer samtidigt som viktiga förnyelseproblem
i äldre bostadsområden inte kan lösas.

Vad först angår skillnader i taxor och avgifter anför motionärerna att
dessa är ett resultat av kommunala beslut men också ett resultat av de
möjligheter som ges kommunerna att belasta olika boendeformer med de
faktiska kostnaderna för exploateringsverksamheten. Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
anförde i betänkandet (SOU 1974:17) Solidarisk
bostadspolitik bl. a. (s. 97) att kostnaderna för mark och exploatering slår
igenom hårdare i produktionskostnaden per m2 för småhus än för flerfamiljshus.
Enligt utredningen torde full kostnadstäckning tidigare ha förekommit
endast undantagsvis vid exploatering för småhusbyggande, medan
på senare tid kommunernas strävan att ta ut faktiska kostnader har ökat.
Trots detta torde i åtskilliga fall betydande subventioner förekomma vid
bestämning av markpriser och engångsavgifter för småhus. I utredningarnas
nämnda betänkande lämnas (s. 409-412) i anslutning till frågan om köpeskillingsprövning
också exempel på att kommun genom avtalsklausuler
sökt motverka att dessa indirekta subventioner tas ut av fastighetsägaren
vid snar vidareförsäljning.

Produktionens inriktning på hustyper, besittningsformer och lägenhetstyper
styrs - som påpekades i prop. 1974:150 (s. 357) - i väsentlig grad
av de olika ekonomiska villkoren för byggandet. Riksdagen har antagit ändringar
i bostadsfinansieringssystemet för att skapa större ekonomisk likställdhet
mellan småhus som bebos av ägaren resp. lägenheter som upplåts
med hyres- eller bostadsrätt.

CU 1975/76:22

Vad motionärerna här åberopat och yrkat täcks i stora delar av yrkandet
2, i nyssnämnda motion, som innebär att riksdagen skall begära skyndsamma
överväganden och förslag för att lösa problemen i äldre förnyelseområden.
Motionärerna anför att lånebestämmelserna bör ta hänsyn till de högre markoch
exploateringskostnaderna i dessa områden och att en snar reform behövs
i fråga om gatubyggnadskostnaderna m. m.

Motionärerna synes med sitt åberopande av lånebestämmelserna ha avsett
i första hand möjligheterna att få högre kostnader beaktade i den statliga
belåningen. Med hänvisning till den gällande utgångspunkten i nuvarande
system att ett sådant beaktande också skall innebära att ett motsvarande
värde finns manifesterat på annat sätt än i en höjd förväntningsnivå får
utskottet erinra om följande förhållanden. Bostadsstyrelsen kommer, enligt
vad utskottet erfarit, att pröva förutsättningarna för statlig belåning inom
förnyelseområden och till regeringen redovisa de förslag till ändringar i bostadsfinansieringsförordningen
m. m. som kan anses behövliga. Vidare behandlar
byggadministrationsutredningen, på grund av en till denna för beaktande
överlämnad skrivelse från HSB, även frågor om det gällande låneunderlagssystemet.

I detta sammanhang kan också komma att uppstå frågor om inverkan
av i första hand det s. k. konkurrensvillkoret vid bostadslångivningen, vilket
utskottet nedan (s. 31) närmare berör. Härskall endast noteras att möjligheter
till egenregibygge är beroende av den kostnadsnivå som kan uppnås med
andra medel än anbudskonkurrens. Markvillkorets tillämpning (se nedan
s. 29) är bl. a. beroende av om ett område kan anses som saneringsområde
eller ej - en fråga som måste besvaras från fall till fall.

Gatukostnadsutredningen tillkallades i maj 1975 för att se över byggnadslagens
regler om avgifter för gatubyggande o. d. Arbetet har samband
med vägutredningens förslag (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild väghållning
och det fortsatta arbetet i utredningen, länsberedningens förslag
(SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan, arbetet i den kommunalekonomiska
utredningen och med den bearbetning av bygglagutredningens
förslag som pågår inom bostadsdepartementet. Enligt direktiven bör gatukostnadsutredningen
i en första etapp kartlägga och utvärdera det nuvarande
systemet, varefter det kan finnas anledning att överväga den närmare
inriktningen av det fortsatta arbetet och att precisera detta genom
tilläggsdirektiv. Arbetet beräknas bli slutfört under år 1976. Utskottet delar
motionärernas bedömning att snara resultat av detta arbete måste anses
synnerligen önskvärda.

De med utbyggnad i äldre förnyelseområden förknippade svårigheterna
är inte knutna endast till bostadslåneförutsättningarna och gatubyggnadskostnaderna.
De härtill hörande planmässiga frågorna har studerats bl. a.
i en rapport (Statens råd för byggnadsforskning R 22:1975), vilken ingår
som en del i en större utredning om förnyelseproblemen, initierad av
länsstyrelsen i Stockholms län. Med betoning av de ekonomiska problemen
har även gjorts analyser, redovisade i rapport (R 58:1975) från byggforsk -

CU 1975/76:22

ningen. Även andra undersökningar har redovisats.

Utskottet kan med hänvisning till det anförda konstatera att de av motionärerna
belysta förhållandena är föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang.
Utskottet har också anledning utgå från att sålunda initierade
synpunkter så snart som möjligt tas upp till samordnad beredning inom
bostadsdepartementet. Motionärernas avsikt att påkalla bedömningar i frågan
kan därmed anses tillgodosedd utan någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1975/76:1942 (s) förslås riksdagen begära initiativ som syftar
till vissa förslag beträffande de äldres bostäder. Motionärerna betonar behovet
av samordning av olika åtgärder och av riktlinjer för kommuner, myndigheter
och andra när det gäller att lösa bostadsfrågan för de äldre.

Inledningsvis hänvisas i motionen till befolkningsprognoser som visar
att gruppen personer över 65 år kommer att öka kraftigt. Ovan (s. 16-18)
haråtergetts vissa närmare uppgifter om denna utveckling. I sammanhanget
bör bl. a. uppmärksammas vissa starka regionala variationer i förändringen
av dessa åldersgrupper.

Motionärerna belyser vidare från olika utgångspunkter de äldres situation
och åtgärder som staten och kommunerna vidtagit. Utskottet ansluter sig
till meningen att de åtgärder som vidtagits för att påverka bostadsförhållandena
varit av central betydelse.

Avsevärda förbättringar har skett under 1960-talet i fråga om lägenheternas
kvalitet. Andelen hushåll i moderna lägenheter (kvalitetsgrupp 1-2) ökade
från 34 till 64 % medan andelen hushåll i lägenheter utan vatten och/eller
avlopp (kvalitetsgrupp 7) minskade från 17 till 6 %. Antalet hushåll i omoderna
lägenheter (kvalitetsgrupp 4-7) minskade från 270 000 till 135 500.
Stora regionala skillnader kunde konstateras vid 1970 års folk- och bostadsräkning.
Skillnaderna har bl. a. belysts av expertgruppen för regional
utveckling (ERU).

Även om förhållandena därefter inte oväsentligt förändrats utgår utskottet
liksom boende- och bostadsfinansieringsutredningarna (SOU 1975:51)
från att det finns kvardröjande brister för stora grupper hushåll. Redan i
1967 års allmänna riktlinjer för bostadspolitiken angavs att särskild omsorg
borde ägnas åt att tillgodose åldringars och handikappade personers speciella
behov. I 1974 års riktlinjer för bostadsplaneringen med sikte på 1985 noterades
också att ökningen av antalet hushåll till stor del kommer att gälla
åldersgruppen över 65 år.

Den betoning som allmänt sett görs av boendemiljön i vidare mening
gäller minst lika starkt de äldre med det där markerade behovet av en
aktiv och kontaktstimulerande, trygg och tillgänglig yttre miljö med god
service. Ålderssegregation eller tendenser därtill har, som motionärerna påpekar,
fått förstärkta effekter då den kombineras med social och ekonomisk
segregation.

Vägledande för insatserna på detta område har varit socialpolitiska kommitténs
betänkanden (SOU 1963:47, 1964:5 och 1966:45). Socialstyrelsen

CU 1975/76:22

har bl. a. lagt fram en rapport (1972:28) Servicehus för äldre. Servicekommittén
har(SOU 1968:38,1970:68, 1971:25-28,1973:24) i flera sammanhang
tagit upp frågor inom sitt utredningsområde även ur de äldres synpunkt.
Även boende- och bostadsfinansieringsutredningama har som ovan berörts
tagit upp detta ämne. Pensionärsundersökningen (S 1974:16-direktiv i 1975
års kommittéberättelse S 27) gör utifrån socialdepartementets utgångspunkter
en undersökning angående åldringsvården m. m. Detta arbete beräknas
pågå under hela år 1976.

Enligt utskottets mening bör i forsta hand göras en belysning av bostadsbyggnadsplaneringen
sedd från de äldres behovssynpunkt. En sådan
allmän genomgång bör inte anstå till dess material från 1975 års folk- och
bostadsräkning blir tillgängligt. Dess syfte skulle närmast vara att översiktligt
konstatera i vilken mån planeringen på ny- och ombyggnadssidan tar hänsyn
till ökningen av dessa grupper och till deras i vissa hänseenden särskilt
markerade behov. Vidare bör enligt utskottets mening också belysas i vilken
mån utrymmes- och utrustningskrav, kommande tillgänglighetsnormer
samt planeringsnormer för bostadens grannskap, m. m. kan läggas till grund
för sammanförda rekommendationer och typförslag. I kontakt med motsvarande
överväganden inom socialdepartementets ansvarsområde bör också
undersökas gränsdragningsfrågor mot institutionaliserad omsorg och vård
liksom samordningsproblem då det gäller planering av social service. Mot
en sålunda angiven bakgrund bör slutligen redovisas synpunkter på åtgärder
som kan anses behövliga inom bostadssektorn för att den skall kunna
motsvara de berättigade anspråk som ställs och i ökande omfattning kommer
att ställas från olika äldre åldersgruppers sida. Syftet med detta arbete är
i första hand inte att åstadkomma en fullständig genomlysning av de här
berörda frågorna utan snarast att fl utgångspunkter dels för en avstämning
av olika åtgärder inbördes, dels för allmänna riktlinjer och information till
tjänst för bl. a. den kommunala planeringen. Resultatet av de avsedda undersökningarna
får ge vid handen om ytterligare och mer detaljerade överväganden
behövs på längre sikt eller i speciella frågor. Vad utskottet anfört
i denna del bör riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottet behandlar nedan (s. 51) frågan om översyn
av förbättringslånen m. m.

I motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 9, föreslås riksdagen begära åtgärder
som stimulerar produktion och innehav av bostadsrättslägenheter.
Som exempel på sådana stödåtgärder anges att hyresgäster som förvärvar
en inte statligt belånad fastighet skulle fä statslån för förvärvet och dessutom
statlig kreditgaranti för banklån till del av kontantinsatsen. Vidare förordas
en avtalsrätt och hembudsskyldighet av den typ som behandlats i utskottets
betänkande CU 1975/76:11.

Enligt utskottets mening finns inte anledning för riksdagen att framställa
en allmän begäran enligt motionsförslaget. Konkreta förslag i angivet - men
också motsatt - syfte behandlas i annat sammanhang.

CU 1975/76:22

I vad gäller inriktningen av bostadsbyggandet i fråga om former för markupplåtelse
föreslås i motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 7, ett riksdagens
uttalande om vikten av valfrihet mellan äganderätt och tomträtt i fråga om
mark för småhus och industrier. Förslaget utvecklas i motionen
1975/76:1979 (s. 152-153). Där anförs bl. a. att tomträtten i dag motiveras
i stort sett endast av värdestegringsargument. Enligt motionärerna är tomträttsupplåtelse
endast på lång sikt lönsam för kommunerna men ändock
dyrare för de boende. Detta, liksom att det övervägande antalet småhusägare
föredrar äganderätt, motiverar att byggaren får valfrihet mellan dessa upplåtelseformer.

Motsvarande överväganden har ställts under riksdagens prövning vid flera
tillfällen - senast i betänkandet 1975:7 (s. 15, 39, 51). Riksdagens majoritet
(s, c, fp, vpk) har konstaterat att valet mellan upplåtelseformer ligger hos
kommunerna, som har att fatta beslut med hänsyn till skiftande förutsättningar.
Det ansågs därvid naturligt att motiven för tomträttsupplåtelse
väger särskilt tungt i områden med förväntad större markvärdestegring eller
där kommunerna behöver planeringsfrihet.

Motionsförslaget om valfrihet för den byggande mellan tomträtt och
äganderätt är närmast en argumentering mot tomträttsinstitutet. En bred
riksdagsmajoritet har anfört den uppfattningen att kommunerna har att ta
ansvaret i dessa bedömningar och att motiven för tomträtt självfallet kan
ha växlande tyngd med hänsyn bl. a. till markvärdeutvecklingen. Det kan
sålunda inte bli fråga om att inskränka kommunernas beslutsmöjligheter
genom att kräva en byggarens valfrihet vid varje enskild upplåtelse. En helt
annan sak är att de nämnda växlande förhållandena i regel leder till att
kommunen kan upplåta mark såväl med tomträtt som med äganderätt.
De meningsskiljaktigheter som kan råda i fråga om betoningen av dessa
olika utbud aktualiseras inte i detta sammanhang.

I fråga om bostadsbyggandets omfattning har förslag lagts fram i
budgetpropositionen (s. 96-98, 100-101) beträffande bostadsbyggnadsplan
samt medelsramar och anslag för ny- och ombyggnad m. m. De i prop.
1975/76:144 framlagda förslagen om att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget
vid ombyggnad, m. m. medför ökade utgifter för bl. a. bostadslån.
Enligt bostadsministerns bedömning (s. 21) medför detta emellertid endast
obetydliga utbetalningar av lån under nästa budgetår, varför detta anslag
inte skulle behöva räknas upp. Bostadsministern räknar också med att de
ökade anspråken på bostadslån under år 1976 t. v. kan tillgodoses inom
de föreslagna ramarna.

Utskottet noterar att dessa bostadsministerns överväganden utgått från
att ingångsvärdet inte skall ingå i låneunderlaget vid ombyggnad av småhus.

Regeringens förslag till bostadsbyggnadsplan för år 1976 omfattar bl. a.
en ram om 8 000 lägenheter för beslut om byggnadstillstånd för bostadsbyggande
utan statliga lån. Av denna ram har tagits i anspråk 1 500 lägenheter
i småhus för påbörjande under 1975. Vidare tillkommer ett bemyndigande

CU 1975/76:22

för regeringen att besluta om en projektreserv om 10 000 lägenheter m. m.
gemensamt för ramarna för bostadslån och för det privatfinansierade byggandet.
För 1977 och 1978 lämnas förslag endast till ramar för statsbelånat
byggande.

Det i budgetpropositionen föreslagna riksdagsuttalandet för en bostadsbyggnadsplan,
omfattande också privatfmansierat byggande, återförs i sistnämnda
del till bestämmelser i lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd. Därigenom
bemyndigas regeringen att förordna om krav på byggnadstillstånd,
om ett sådant förordnande behövs med hänsyn till samhällsekonomiska
förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna
intressen. Detta bemyndigande har utövats genom kungörelsen (1971:1205)
om byggnadstillstånd.

I motionen 1975/76:1910 (m) föreslås att riksdagen beslutar att det privatfinansierade
småhusbyggandet skall släppas helt fritt och inte kvoteras.
Yrkandet torde inte avse ändring i regeringens befogenheter utan närmast
syfta till ett uttalande om utövandet av dessa.

Det är enligt utskottets mening inte lämpligt att fatta ett generellt beslut
i enlighet med motionsförslaget och därmed avstå från möjligheten att tillgodose
avsedda intressen. En annan sak är att regeringen - vilket också
skett - har möjlighet att för vissa perioder och när skäl finns för detta
avstå från en kvotering. Utskottet noterar vidare att ramsystemets utformning
övervägs inom bostadsdepartementet. Utskottet avstyrker sålunda motionsförslaget
och tillstyrker regeringens förslag till uttalande angående bostadsbyggnadsplan
för år 1976.

Förslagen i budgetpropositionen angående bostadsbyggnadsplan för år 1976,
ramar och anslag i övrigt har inte föranlett några motionsyrkanden. Förslagen
ger, jämte projektreserven, möjlighet att bygga ca 88 000 lägenheter under
år 1976.1 finansplanen (s. 30) har antalet igångsatta lägenheter i år beräknats
till ca 60 000.

Utskottet tillstyrker dessa förslag. Därav följer även att utskottet inte
har någon erinran mot förslaget (budgetprop. s. 97) att den särskilda delramen
för nybyggnad av lokaler i vissa äldre bostadsområden slopas.

Riksdagen föreslås genom budgetpropositionen (s. 98, 101) bemyndiga regeringen
att under vissa förutsättningar besluta om ändring av medelsramar.
När det gäller ramar för beslut om bostadslån till nybyggnad skulle detta
gälla vid sådana ändringar i fråga om de genomsnittliga lånebeloppen som
kan bli en följd av ändringar i produktionsinriktningen, låneunderlagsnivån
m. m. eller då projektresurserna tas i anspråk. När det åter gäller medelsramarna
för lån för ombyggnad och räntebärande förbättringslån samt den
särskilda ramen för beslut om höjning av låneunderlaget för kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse skulle bemyndigandet avse sådan ökning av
ombyggnads- och förbättringsverksamheten som behövs av sysselsättningsskäl.
Därjämte bör dessa ramar få ökas i den mån ramarna för nybyggnad
inte utnyttjas.

CU 1975/76:22

Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag. I sammanhanget bör noteras
att riksdagen (prop. 1975/76:100 bil. 1, s. 48-50, 67, FiU 1975/76:20, s. 26,
28, 46-47) beslutat att regeringens finansfullmakt får användas bl. a. för att
vidga existerande bidragsgivning til! bostadssektorn. Bidragssatserna bör tillfälligt
kunna förhöjas med högst hälften redan fr. o. m. innevarande budgetår.
Denna vidgning av finansfullmakten torde enligt utskottets bedömning
ha avsett inte endast bidrag i teknisk mening utan även lån i stimulanssyfte
med eller utan subventionsinslag. I budgetpropositionen (bil.
13, s. 76) noteras bl. a. även ett förslag om statsbidrag till projektering av
nya flerfamiljshus i syfte att förbättra beredskapen inom byggnadsbranschen
och att stimulera sysselsättningen. Detta förslag läggs nu fram i prop.
1975/76:125 (s. 38-39) om tilläggsbudget III och bereds i inrikesutskottet.

Även om utskottet sålunda inte haft invändningar mot föreslagna anslag
och ramar bör i detta sammanhang strykas under vikten av att en bostadsproduktion
med den inriktning som riktlinjerna anger kan hållas uppe
även kvantitativt - både vid ny- och ombyggnad. För detta talar inte endast
sysselsättningsmässiga utan också bostadspolitiska synpunkter. Enligt bostadsutredningarna
saknar omkring 15 % av lägenheterna fortfarande eget
bad eller dusch. Mellan 5 och 10 % av hushållen har enligt samma källa
så litet bostadsutrymme att där bor mer än två personer per rum, kök och
vardagsrum oräknade. En förutsättning för att dessa intentioner kan sättas
i verket och för att också krav på ett ökat antal bostäder skall kunna tillgodoses
är att kommunerna upprätthåller en god plan- och planeringsberedskap.

Fördelning av ramarna för beviljande av bostadslån för nybyggnad görs
i första hand av bostadsstyrelsen. Därvid tilldelas vart och ett av de tre
storstadsområdena och vart och ett av länen en viss kvot. De län som
delvis ingår i storstadsområden får tilldelning av kvot för de kommuner
som ligger utanför dessa områden. Storstadsområdena behandlas vid avräkning
mot ramarna som en kommun, medan länsmyndigheterna i övrigt
har att fördela länskvoterna mellan kommunerna. Inom storstadsområdena
företräds de samlade intressena i denna del av interkommunala samarbetsorgan.

I motionen 1975/76:669 (c, s, m, fp) föreslås riksdagen hos regeringen
framhålla att länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha möjlighet
att fördela bostadsbyggandet i hela länet. Ett likartat motionsförslag
behandlades i betänkandet CU 1975:7 (s. 17). Utskottet ansåg då att det
ur länssynpunkt vid en knapp resurstilldelning kan anses fördelaktigt om
en outnyttjad kvot i ett storstadsområde kan överföras till andra kommuner
i länet genom beslut på regional nivå. Också länsstyrelsernas stärkta roll
inom översiktlig planering och regionalpolitik talar för detta. Utskottet fann
emellertid detta inte generellt kunna leda till att de fördelar som ligger
i en sammanhållen bedömning av storstadsområdena avstås - något som
särskilt gäller det i flera län ingående Göteborgsområdet. Hänsyn kunde

CU 1975/76:22

enligt utskottet tas också till då pågående beredning av länsberedningens
förslag beträffande regional samverkan och till byggadministrationsutredningens
arbete. Utskottet avstyrkte därför enhälligt motionsförslaget. Riksdagen
följde utskottet.

Frågan om ramsystemet för ny- och ombyggnadsverksamheten bereds
(prop. 1975/76:100 bil. 14, s. 97) i regeringens kansli.

I nuvarande läge torde det inte vara de statliga ramarna som sådana som
lägger hinder i vägen för ett bostadsbyggande i storstadslänen utanför storstadsområdena.
Motionärernas syfte får i stället antas vara att hävda en
viss mening beträffande hur primärkommunerna i vart fall inom Malmöområdet
inom det kommunala samarbetsorganet skall fullfölja planeringen,
en fråga om beslutanderätt och majoritetsförhållanden inom detta organ.
Enligt utskottets mening är denna fråga - som är ett utlopp av den interkommunala
planeringen - inte något som nu bör lösas i den av motionärerna
föreslagna ordningen. Redan på tidigare anförda skäl anser utskottet
att ett överlämnande av beslutsfunktionerna i detta hänseende från
ett interkommunalt organ till länsstyrelsen får diskuteras i samband med
mer allmänna överväganden om den regionala och kommunala planeringsstrukturen.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda inte heller nu anledning
att tillstyrka förslaget.

Utskottet har ovan (s. 24-25) berört frågan om ramar för privatfinansierat
byggande. I motionen 1975/76:1913 (s) föreslås riksdagen uttala sig för ett
okar kommunalt inflytande vid beslut om byggnadstillstånd. Motionärerna anför
att i många kommuner efterfrågan på mark för småhusbyggande är så stor
att prisnivån på privatägd mark är dubbelt så hög som för kommunal mark.
Vissa kommuner har vid beslut om yttranden till länsarbetsnämnden tilllämpat
samma grunder som gäller vid statlig belåning. I vissa fall har byggnadstillstånd
beviljats i strid mot dessa yttranden varigenom, enligt motionärerna,
kommunernas mark- och bostadspolitiska målsättning satts ur
spel. Kommunerna föreslås därför få det avgörande inflytandet vid beslut
om byggnadstillstånd.

Kommunerna har enligt bostadsförsörjningslagen och dess grunder (prop.
1947:259) ett åläggande att bl. a. vidta alla de åtgärder i fråga om planläggning
av byggnadsproduktionen som behövs för att åstadkomma en tillfredsställande
tillgång på fullvärdiga bostäder. Byggnadslagsftiftningen ger kommunerna
en motsvarande central roll inom den fysiska planeringen. Det är
enligt utskottets mening redan på dessa grunder naturligt att vid tillämpningen
av en lagstiftning som i väsentliga delar har arbetsmarknadsmässiga
men även andra utgångspunkter ta hänsyn till denna kommunala planeringsuppgift.
Utskottet är med hänsyn till lagstiftningens karaktär inte berett
förorda att kommunerna får det ytterst avgörande inflytandet - en fråga
som f. ö. närmast torde ligga under inrikesutskottets beredning. Civilutskottet
vill emellertid på anförda skäl och från sina utgångspunkter betona

CU 1975/76:22

önskvärdheten av att den kommunala prioriteringsordningen inte frångås
i andra mer speciella fall än där eljest väsentliga arbetsmarknadsmässiga
krav skulle bli eftersatta. De här endast i någon mån berörda frågorna om
en samordning mellan de arbetsmarknadspolitiska samt mark- och bostadspolitiska
synpunkterna kan vara värda ytterligare gemensamma överväganden
till ledning för handläggningen. Vad utskottet anfört i denna del
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kreditförsörjningen m. m.

I motionen 1975/76:1935 (vpk) föreslås riksdagen hemställa om skyndsamma
förslag rörande statlig totalfinansiering (enhetslån) genom en bostadsellersamhällsbyggnadsbank,
som tillhandahåller kapital till bostadsbyggandet
och dess följdinvesteringar till låg och fast ränta. Förslaget syftar såväl till
s. k. fullständig finansiering (samordning av fastighetslånen) som till s. k.
integrerad finansiering (samordning av byggnadskrediter och fastighetslån).

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har i betänkandet (SOU
1975:12) Totalfinansiering förordat såväl fullständig finansiering som integrerad
finansiering. Utredningarna tog inte ställning till frågan om en statlig
bostadsbank. Dessa överväganden har utgått från bostadspolitiska aspekter.
I en reservation (Källenius-Näverfeldt-Turesson) uttalas att utredningen
inte gett tillräckligt underlag för ett ställningstagande i frågan. Betänkandet
har remissbehandlats. 1968 års kapitalmarknadsutredning behandlar konsekvenserna
för kapitalmarknaden och institutionella frågor. Denna utredning
beräknas slutföra sitt arbete under år 1976.

Vid 1975 års riksdag ansåg utskottet (CU 1975:7, s. 18, res. vpk s. 41)
att frågorna om fullständig och integrerad finansiering med hänsyn till pågående
utredningsarbete inte påkallade något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå dessa bedömningar och
avstyrker sålunda motionen 1975/76:1935 (vpk) såvitt den avser enhetslån
och bostads- eller samhällsbyggnadsbank.

Den nämnda motionen avser som angetts i övrigt grunderna för den statliga
finansieringen, nämligen förordandet av lån med låg och fast ränta. Härtill
knyter an motionen 1975/76:2036 (m), yrkandena 2 och 3, vari riksdagen
föreslås uttala sig för ett subventionsfritt lån mot statlig kreditgaranti och
för ändringar av de garanterade räntenivåerna så att denna princip kan uppnås.

Riksdagen har (FiU 1975/76:20) avslagit motionen 1975/76:934 (vpk),
yrkandet 3, om ett uttalande för en sänkning av diskontot med 2 % och
för övergång till lågräntepolitik. 1 sistnämnda motion anges att en sänkning
av diskontot gynnar bl. a. hyresgästerna.

Motsvarande frågor behandlades i samband med 1974 års bostadspolitiska
reform. I motion (vpk) förordades att vissa garanterade räntesatser enligt
nu gällande system skulle ligga fast utan höjning, medan i motion (m) fö -

CU 1975/76:22

reslogs en avveckling av subventionssystemet. Utskottet (CU 1974:36,
s. 36-38) avstyrkte yrkandena. Utskottet påpekade bl. a. att en fördel med
det föreslagna räntegarantisystemet är att riksbanken kan föra en rörlig räntepolitik
utan direkta effekter på bostadskostnaderna. Då motsvarande frågor
behandlades vid 1975 års riksdag (CU 1975:7, s. 18) hänvisade utskottet
till bedömningarna år 1974.

Utskottet har inte heller nu anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden.
Det nu gällande räntegarantisystemet tillgodoser i väsentliga delar
de syften som ligger bakom motionen 1975/76:1935 (vpk) i denna del. För
en nybyggd lägenhet i flerfamiljshus subventionerar staten mer än halva
kapitalkostnaden. En övergång till subventionsfri långivning med vad detta
skulle betyda för hyresnivåerna är orealistisk ur hyrespolitisk synpunkt.
Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1975/76:1935 (vpk) i här behandlad
del samt 1975/76:2036, yrkandena 2 och 3.

1 motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 6, föreslås riksdagen begära sådana
åtgärder att kreditinstitutens utläningsmöjligheter vidgas då det gäller äldre
hus samt att bankerna får statlig kreditgaranti för lån till kontantinsats i
egen bostad.

Åtgärdernas syfte kan i viss mån anknyta till de nedan (s. 35-42) behandlade
frågorna om ingångsvärde i låneunderlaget. Specifika förslag om
bankernas utlåningskapacitet, säkerhet och prioriteringar bör emellertid behandlas
utifrån andra utgångspunkter än de i motionen angivna. Motionsforslaget
avstyrks.

Bostadslån

Dets. k. markvillkoret innebär att bostadslån endast utgårom kommunen,
landstingskommunen eller av sådana kommuner helägt markaktiebolag
har upplåtit marken till lånesökanden. Från huvudregeln ges vissa
undantag. Sålunda gäller den nämnda låneförutsättningen inte om lånet
avser småhus, som skall bebos av sökanden, och denne har förvärvat marken
från annan än byggintressent. Det gäller inte heller om sökanden ägt eller
haft tomträtt till marken sedan den 1 november 1974. För mark inom område
utan samlad äldre bebyggelse gäller detta undantag dock endast om bostadslån
söks före den 1 juli 1984. Ett tredje undantag avser ombyggnadslån
som i huvusak avser energibesparande åtgärder. Även ytterligare undantag
finns. Slutligen kan regeringen för särskilt fall ge dispens från markvillkoret.
När det gäller hus i område utan samlad äldre bebyggelse krävs dock att
ansökan görs av kommunen och att starka skäl föreligger.

1 motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 4, föreslås att markvillkoret helt
upphävs. I motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1, föreslås att markvillkoret
inte skall gälla vid sanering, medan i motionen 1975/76:1911 (m) föreslås
ett uttalande om att markvillkoret inte skall gälla för gruppbyggda småhus
i grupper om högst 30 hus.

CU 1975/76:22

I vad först gäller frågan om att helt avskaffa markvillkoret har utskottet
inte haft anledning frångå tidigare bedömningar (CU 1974:36, s. 27-30, CU
1975:7, s. 19-20). Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:2037 (m),
yrkandet 4.

I vad därefter gäller markvillkoret vid sanering har utskottet tidigare i principfrågan
hänvisat till att hänsyn får tas till saneringsverksamhetens betydelse
och den tendens till fastighetsspekulation som här ibland gjort sig
gällande. Vidare har beaktats den ledande roll som kommunen tillagts i
fråga om en avsedd ökande ombyggnad av flerfamiljshus. I fråga om tilllämpningenav
markvillkoret i saneringsfallen gäller(prop. 1974:150, s. 382 n,
CU 1974:36, s. 29 n) att vid utövandet av regeringens dispensrätt i saneringsfallen
tillräckliga skäl för undantag i allmänhet torde föreligga då
kommunen ansökt om eller tillstyrkt undantag. Utskottet påpekade att kommunerna
kommer att kunna uppställa önskade villkor för främjande och
genomförande av en saneringsplanering utan förvärv av mark med eller
utan byggnad. Utskottet har inte heller i denna del funnit anledning att
gå ifrån tidigare överväganden och avstyrker sålunda också motionen
1975/76:1922 (m), yrkandet 1.

Vad i detta sammanhang slutligen angår markvillkoret vid vissa gruppbyggen
får utskottet erinra om sitt tidigare ställningstagande beträffande visst småhusbyggande.
Utskottet uttalade (CU 1974:36, s. 29) med anledning av motionen
1974:1904 (c) att det för sin del inte hade någon erinran mot att
lån för byggande av ett mindre antal småhus kan vara ett tänkbart dispensfall
då tillämpning av markvillkoret under normala omständigheter inte skulle
behöva vidhållas. I motionen (s. 8) hade hävdats att skäl för dispens förelåg
vid byggande av upp till tio småhus då kommunerna av praktiska skäl
ville avstå från ett konkurrensförfarande. En uttalad avsikt var att de många
småföretagen inom byggnadsbranschen skulle ges möjligheter att verka. Ett
förslag av den typ som nu förs fram i motionen 1975/76:1911 (m) tar emellertid
inte sikte på den nämnda situationen utan skulle enligt sin ordalydelse
kunna innebära att markvillkoret sattes ur spel vid gruppbebyggelse med
småhus genom en uppdelning av större projekt. Enligt utskottets mening
bör inte ett syfte att öka byggandet tillgodoses på sådant sätt att bostadspolitiska
mål uppges. Utskottet avstyrker motionen.

I den med anledning av prop. 1975/76:144 om ingångsvärde i låneunderlaget
väckta motionen 1975/76:2284 (fp), yrkandet 2, har föreslagits att
prövningen enligt markvillkoret för den statliga långivningen skall, om köparen
så begär, ske i direkt anslutning till kommunens prövning från förköpsoch
förvärvstillståndssynpunkt. Förslaget har av utskottet uppfattats avse
den kommunala bedömningen av markvillkoret. Prövning av frågan om
markvillkoret förutsätter att en låneansökan gjorts. Gällande anvisningar
utgår från att fråga om huruvida viss förutsättning för lån föreligger kan
med bindande verkan prövas genom partiellt beslut - sålunda också, i mån
av att tillräckliga uppgifter lämnas, frågan om markvillkorets tillämpning.

CU 1975/76:22

Förutsatt att lånesökanden aktualiserar frågor av angiven art och tillhandahåller
erforderliga uppgifter kan sålunda - vilket självklart är önskvärt
- det kommande ställningstagandet ske i princip samtidigt. Motionärens
syfte torde därmed vara tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd.

En ytterligare förutsättning för bostadslån är det s. k. konkurrensvillkoret.
Detta innebär för sådan nybyggnad som inte skall utföras
av markägaren eller tomträttshavaren som huvudregel att bostadslån för
annat hus än småhus som skall bebos av lånesökanden utgår endast om
byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud och genom prövning
och antagande av anbud utan föregående förhandling med anbudsgivare.
Lån utgår inte heller om lånesökanden vid en nämnd upphandling
antagit ett anbud som är påtagligt sämre än ett annat och detta innebär
att anbudsgivaren otillbörligt gynnas. Sker upphandlingen på annat sätt än
enligt huvudregeln kan dock lån beviljas om upphandlingen kan antas vara
minst lika fördelaktig och även i övrigt lämplig. När det gäller egenregibygge
av annat hus än småhus som skall bebos av låntagaren utgår bostadslån
under två förutsättningar - kostnaden bedöms inte överstiga den som skulle
ha uppstått vid anbudskonkurrens resp. att egenregibygge i det särskilda
fallet anses som en lämplig produktionsform.

I motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 1, föreslås att riksdagen skall godta
en begränsning av konkurrensvillkoret så att det gäller endast kommuner som
vid produktion på egen mark fullt ut tillämpar den fria konkurrensens regler
och att lånevillkoret skall utgöras av ett kommunalt beslut att tillämpa
samma regler för enskilda markägare och producenter som bygger på större
områden.

Förslaget motiveras i motionen 1975/76:1979 (s. 153-154), där den uppfattningen
hävdas att konkurrensen endast skenbart ökats. Denna uppfattning
återförs till ett bostadsministerns uttalande i prop. 1974:150 (s. 426).
Uttalandet innebär bl. a. att bostadsmarknaden inte kan uppvisa renodlad
konkurrens, att kommunerna därför måste ges vissa övergripande uppgifter
i konsumenternas intresse och att det är självklart att kommunen därvid
beaktar de fördelar som byggande och förvaltning i allmännyttig eller kooperativ
regi erbjuder.

Motsvarande yrkande framfördes också vid 1974 års riksdag - då i samband
med förslag att konkurrensvillkoret inte skulle införas. Utskottet (CU
1974:36, s. 35) avstyrkte då yrkandet med hänsyn till att en föreslagen regel
skulle sakna tillämpningsbar fasthet och därmed kunde omintetgöra det
uppgivna syftet.

Utskottet har inte funnit skäl att ändra tidigare bedömningar och avstyrker
redan på denna grund motionsförslaget. Det nu av motionärerna åberopade
uttalandet bör ses i sitt givna sammanhang. I propositionen återgavs byggkonkurrensutredningens
uppfattning att bostadsmarknaden inte kan fungera
som en fri konkurrensmarknad. Därtill fogades kommentaren att det just
därför, med hänsyn till bostadens sociala betydelse, var angeläget att så

CU 1975/76:22

långt som möjligt stärka konkurrensförutsättningarna i bostadsbyggnadsprocessen
- ett understrykande av att konkurrensfrämjande åtgärder i byggledet
inte kan avvaras. Motionärerna torde, vilket antyds av yrkandets
motivering, möjligen ha avsett att rikta kritik mot de rekommendationer
som gjorts beträffande grunderna för den kommunala markfördelningen
till olika byggherrar. Med förslagets begränsning finns emellertid inte skäl
att i denna del göra annat uttalande än en hänvisning till bedömningarna
i betänkandet CU 1974:36 (s. 33-35).

Med hänsyn till vad ovan (s. 30) anförts beträffande tillämpning av markvillkoret
vid vissa gruppbyggen bör i detta sammanhang noteras följande.
Som angetts avsåg den anvisade dispensmöjligheten beträffande markvillkoret
vid byggande av ett mindre antal småhus de fall då ett hävdande
att konkurrensvillkorets upphandlingsregler inte behövdes. Utskottet (CU
1974:36 s. 35 n) ansåg också att det behandlade motionsförslaget (c) kunde
tillgodoses inom ramen för konkurrensreglerna. Lån kan beviljas på tillstyrkan
av förmedlingsorganet om inte länsbostadsnämnden finner särskilda
skäl att frångå förmedlingsorganets bedömning. Utskottet förutsätter att tilllämpningen
av dessa regler följs även inom bostadsdepartementet.

Som förutsättning för bostadslån för ombyggnad gäller att bostadslägenheterna
får en standard som inte är lägre än lägsta godtagbara standard
enligt bostadssaneringslagen (1973:531) - vilket dock inte gäller mindre ombyggnad
av småhus - och inte väsentligt överstiger normal standard i nyproducerade
lägenheter. 1 motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 3, föreslås
att statliga lån för ombyggnad skall kunna utgå få fastighetsägaren och en
niajoritet av hyresgästerna är överens om ombyggnadens omfattning.

Bostadssaneringslagen ger hyresnämnd bl. a. möjligheten att på ansökan
av kommun - och efter ändring 1974 (CU 1974:36, s. 48) även på ansökan
av organisation av hyresgäster - ålägga fastighetsägare att rusta upp bostadslägenhet
så att den uppfyller kraven på lägsta godtagbara standard, alternativt
i vissa fall meddela användningsförbud. En statlig långivning till åtgärder
som inte uppfyller dessa lägsta villkor är självfallet inte lämplig.

Enligt 2a§ bostadssaneringslagen får vidare hyresnämnd förbjuda fastighetsägare
i vissa kommuner att utföra byggnadsarbete som inte kräver
byggnadslov, om inte åtgärden behövs för att bostadslägenhet skall uppnå
lägsta godtagbara standard och det är uppenbart att åtgärden inte är påkallad
av boendehänsyn. Är det fråga om åtgärder som kräver byggnadslov gäller
i samma kommuner följande. Om åtgärden innebär upprustning över lägsta
godtagbara standard och organisation av hyresgäster motsätter sig det får
den vidtas endast om hyresnämnden medger det. Sådant medgivande får
lämnas endast om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsernas efterlevnad
hävdas genom byggnadslovsprövningen och sålunda inte vid den statliga
låneprövningen.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna (SOU 1975:51) föreslår
att inte endast kommun och hyresgästorganisation utan också enskild

CU 1975/76:22

hyresgäst forsin egen lägenhet ges rätt att ansöka om upprustningsåläggande.
Vidare föreslås även ökade möjligheter för hyresgästerna att få upprustning
utöver lägsta godtagbara standard. Detta inflytande skulle dock endast avse
åtgärd som inte kräver byggnadslov. Enskild hyresgäst skulle sålunda få
inflytande över sin bostadslägenhet - t. ex. då det gäller komplettering av
skåputrustning och byte av kyl- och frysskåp. Hyresgästorganisation föreslås
kunna påyrka förbättring av gemensamma angelägenheter-1, ex. yttre miljö,
plantering, lekplatser, tvättstuga e. d. Mot förslagen i vad de rör upprustning
över lägsta godtagbara standard har anmälts reservationer (Källenius-Näverfeldt-Turesson
samt Erik Svensson).

Förutsättningarna för den statliga långivningen i denna del bör enligt
utskottets mening bedrivas i samband med anknytande regler i bostadssaneringslagen.
Dessa regler är efter utredning och remissförfarande under
övervägande inom bostadsdepartementet. Motionsförslaget avstyrks sålunda.

Utskottet tar i betänkandet CU 1975/76:26 upp frågan om definitionen
av begreppet organisation av hyresgäster som det används i olika lagar.

Standardfrågorna vid ombyggnad berörs också av motionen 1975/76:1973
(fp) med hemställan om skärpta krav på hiss i flervåningshus som förutsättning
för statliga lån. I motionen anförs att sådana lån inte bör utgå
för hus med fler än tre våningar om inte hiss installeras. Utskottet behandlar
detta förslag i anslutning till frågor om vidgad tillämpning av 42 a § byggnadsstadgan
(prop. 1975/76:198, CU 1975/76:30).

1 fråga om bostadslånets storlek och säkerhetsläge gäller följande.
Bostadslån utgår med 30 96 av låneunderlaget till kommun, allmännyttigt
bostadsföretag, landstingskommun eller bostadsföretag, vari landstingskommun
har ett bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt
vinstsyfte. Lån utgår med 29 96 av låneunderlaget till bostadsrättsförening
som arbetar utan eget vinstsyfte, om styrelsemajoriteten representerar bostadskooperativ
riksorganisation m. m. eller eljest är fristående i förhållande
till byggintressent, om i styrelsen ingår minst en kommunal ledamot och
suppleant för denna och om kommunen utser minst en revisor och suppleant
för denne. Till enskild person utgår lån med 25 96 av låneunderlaget då
det gäller småhus som skall bebos av låntagaren. I övriga fall utgår som
en huvudregel lån med 15 % av låneunderlaget. Lån kan dock under vissa
förutsättningar utgå med 20 96 av låneunderlaget. Då säkerhet för bostadslånet
ställs i form av panträtt i fastighet eller tomträtt skall denna ha en
förmånsrätt inom 100, 99,95, 90 eller 85 % av pantvärdet allteftersom lånet
utgår med 30, 29, 25, 20 eller 15 96 av låneunderlaget.

I motionen 1975/76:1966 (fp) föreslås att gränsen förstatliga lån till enskilt
byggda flerfamiljshus höjs till 92 96 av pantvärdet, medan i motionen
1975/76:2036 (m), yrkandet 4, hemställs att riksdagen beslutar att gränsen
för belåning sätts till 95 96 för hela bostadsbeståndet. Förslagen torde avse
även motsvarande ändringar beträffande bostadslånets storlek.

3 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

Vid 1974 års riksdag prövades motsvarande förslag (CU 1974:36, s. 41,
80-81). Vid kammarbehandlingen av utskottets betänkande skedde lottning
mellan förslag om oförändrade lånegränser (s, vpk) och om höjning till
22/92 %. Lotten utföll till det förstnämnda förslagets fördel. Då frågorna
ånyo aktualiserades vid 1975 års riksdag (CU 1975:7, s. 20-21, 44) ansåg
utskottsmajoriteten (s, c, vpk) att ställningstagandet, med hänsyn till den
korta tid som förflutit efter tidigare avgörande, inte då borde omprövas
på liknande sätt. Reservanter (m resp. fp) hävdade ståndpunkter som sammanfaller
med de nu i resp. motioner hävdade.

Förslaget (fp) om en höjning av lån för enskilt ägda flerfamiljshus motiveras
i huvudsak med att subventionsinslaget via den garanterade räntan
ger konkurrenshämmande kostnadsskillnader mellan olika byggherrekategorier,
skillnader som skulle reduceras vid ett bifall till motionsförslaget.
Förslaget (m) om en generell gräns vid 25/95 % utgår från syftet att det
allmänna skall för att få en öppen konkurrens ställa samma villkor för alla
låntagare och inte gynna vissa kategorier.

Räntebidrag utgår till kostnaden för ränta på den del av underliggande
kredit och av bostadslånet som belöper på låneunderlaget för bostäder och
vissa lokaler. Härav följer som en huvudregel att amortering och egen insats
inte omfattas av räntebidragssystemet och inte heller lån mot säkerhet med
förmånsrätt efter bostadslånets.

De förhållanden som åberopas i motionerna går i princip tillbaka till vissa
problem i det tidigare paritetslånesystemet. Detta innebar bl. a. att det belopp
som återstod sedan kostnaderna för bottenlån räknats av från den av basannuitet
och paritetstal bestämda kapitalersättningen fördelades proportionellt
på egen insats och statslån. När denna kapitalersättning inte räckte
för förräntning av det statliga lånet blev det sålunda inte heller någon förräntning
av den egna insatsen. 1 vissa fall uppkom en negativ förräntning
av detta kapital. Genom 1974 års reform har emellertid detta problem bortfallit
i väsentlig utsträckning. Redan det förhållandet att den privata byggnadssektorn
ökar sin marknadsandel även på flerfamiljshusområdet och att
kritik riktas mot regler som anses hämma en ytterligare utveckling tyder
på att lånevillkoren uppfattas som attraktiva även ur kommersiell synpunkt.
Med hänsyn härtill och till tidigare bedömningar avstyrks motionsförslagen
i vad de avser en höjning av belåningsgränserna för enskilt ägda flerfamiljshus.

Förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 4, avser bl. a. en sänkning
av lånegränserna för bl. a. allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar
utan eget vinstsyfte. Yrkandet innebär att delar av dessa
företags kapitalanskaffning och kostnader förs över till kommunerna resp.
bostadsrättshavarna och ytterst till de boende. Detta kan knappast tyda på
annat än att innebörden av dessa företagstypers självkostnadsbestämda inriktning
inte accepteras och därmed också att man tar avstånd från principen
att bostaden är en social rättighet och inte en handelsvara. Motionsförslaget

CU 1975/76:22

avstyrks sålunda i denna del.

De nyssnämnda övervägandena har viss anknytning till förslagen om
att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget i prop.
1975/76:144 och med anledning därav väckta motioner liksom i den under
allmänna motionstiden väckta motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 4.

Förslagen i propositionen utgår närmast från riksdagens begäran (CU
1974:36, s. 42) att frågan om ingångsvärde skulle prövas. Förslag i motsvarande
syfte har framställts av saneringsutredningen (SOU 1973:27), bostadsstyrelsen
och - efter riksdagens nämnda beslut - av boende- och bostadsfmansieringsutredningarna
(SOU 1975:51, s. 227-233, 464^465). Det i
propositionen framlagda förslaget innebär sammanfattningsvis att vid ombyggnad
av flerfamiljshus i låneunderlaget med vissa begränsningar och
under vissa förutsättningar får räknas in ett ingångsvärde. Vid ombyggnad
där dessa särskilda förutsättningar inte föreligger får räntebidrag utgå för
ett på motsvarande sätt begränsat ingångsvärde. I de fall där låntagaren
kan göra avdrag vid inkomstbeskattning för del av ombyggnadskostnaderna
skall den garanterade räntan vara 5 % då de föreslagna nya reglerna utnyttjas.
Det skall dock finnas möjlighet att välja lån och räntebidrag enligt hittillsvarande
bestämmelser.

Vad först angår de nya reglernas tillämpningsområde föreslås i propositionen,
som ovan angetts, att de skall tillämpas vid ombyggnad av flerfamiljshus
men inte småhus.

I motionerna 1975/76:2273 (c) och 2285 (m), yrkandet 2, föreslås att ingångsvärdet
beaktas även vid ombyggnad av småhus.

Den bedömning som legat bakom regeringsförslaget redovisas i propositionen
(s. 16-17) och refereras i motionen 1975/76:2273 (c). Bl. a. anförs
att ombyggnader av småhus redan företas i avsevärd omfattning, att det
kan finnas risk för prisstegringar och att det kan bli för stora anspråk på
den prioriterade kreditmarknaden. 1 den sistnämnda motionen (c) anförs
att det egentligen endast är farhågorna för prisstegringar som är bärande
men att detta är ett tekniskt problem som kan bemästras genom lånevillkor.
Motionsyrkandet utgår bl. a. från det angivna syftet att därmed skulle skapas
möjligheter för människor i normala inkomstlägen att köpa ett småhus och
rusta upp detta. I motionen 1975/76:2285 (m), yrkandet 2, anförs som argument
endast att det på sikt måste vara värdefullt att stödja även sanering
av småhus oavsett upplåtelseform. I motionerna anges inte någon närmare
precisering av de avsedda förutsättningarna och villkoren för en sådan långivning.

Utskottet har vid prövningen av här föreliggande förslag bl. a. gjort följande
bedömningar. Den genomsnittliga ombyggnadskostnaden för småhus
kan för år 1975 beräknas till ca 60 000 kr. Ett ingångsvärde motsvarande
tomt- och grundberedningskostnader m. m. skulle kunna antas uppgå till
ca 24 000 kr./hus. Om låneformen inte fick någon stimulanseffekt, och antalet
ombyggda hus låg på ca 7 000 per år, och om därav hälften bytte ägare
och sålunda föll in under aktuella regler skulle de ökade anspråken på den

CU 1975/76:22

prioriterade kapitalmarknaden motsvara ca (0,95 x 3 500 x 24 000 =) 80 milj.
kr. Räknar man med en stimulanseffekt med t. ex. ytterligare 7 000 försäljningar
och upprustningar per år skulle detta ställa anspråk på
(0,95 x 7 000 x 84 000 =) 538 milj. kr. på den prioriterade kreditmarknaden.
En styrning mot upprustning efter fastighetsöverlåtelse skulle samtidigt pressa
prisnivån uppåt - en effekt som även i kombination med en ny typ
av prisprövning enligt motionsförslaget (c) i första hand riktar sig mot
potentiella småhusköpare med begränsade inkomster. Härtill kommer de
statsfinansiella effekterna på räntebidragskostnaderna. Ser man detta mot
bakgrund av att ombyggnaderna av småhus redan nått en hög nivå är de
bostadspolitiska argumenten för en vidgning av tillämpningsområdet inte
övertygande.

Ett önskemål om att öka möjligheterna för personer i vissa inkomstlägen
att bo i småhus torde enligt utskottets mening böra tillgodoses efter andra
handlingslinjer. Är önskemålet att öka dessa personers möjligheter att köpa
och bygga om småhus i vissa fall finns också möjlighet att överväga mer
riktade stödformer utan en bred spridning av vissa negativa effekter till
hela sektorn som sådan. Avsaknaden av specifika utgångspunkter i denna
del i motionen gör det emellertid inte möjligt att bedöma förslagen ur dessa
synpunkter.

Motionsförslaget (c) kan möjligen också uppfattas som ett yrkande som
i första hand gäller att delvis uppnå andra kreditprioriteringsregler i vissa
områden. Detta syfte motsvarar närmast en möjlighet att utöka lånet även
beträffande pantvärdet eller delar därav.

De inte utvecklade motiven bakom motionen 1975/76:2285 (m), yrkandet
2, utgår - som nämnts - i huvudsak från syftet att ”på sikt” stödja en
ökad ombyggnad av småhus. Utskottet noterar att i tidigare uttalanden
(m) med skärpa förts fram krav på en minskning av den prioriterade kapitalmarknadssektorn
i samband med önskemål om en mer fri ”kreditallokering”.
Motionsyrkandet får bl. a. med hänsyn därtill förutsättas ta sikte
på ett kreditmarknadsläge där utrymmet för föreslagna dispositioner är ett
annat - ett läge som då skulle föreligga i kombination med uttalade motiv
att stödja en vikande ombyggnadsverksamhet på denna sektor.

Utskottet har med hänvisning till det sålunda anförda inte funnit tillräckliga
skäl för att tillstyrka förslagen om att räkna in ett ingångsvärde
i låneunderlaget även beträffande småhus.

Enligt utskottets mening bör emellertid vidgade möjligheter att utöka bostadslånet
öppnas vid ombyggnad av småhus som skall bebos av låntagaren
och som är beläget inom område där det föreligger betydande svårigheter
att få kredit. Sådana områden har enligt tidigare gällande regler angetts
beträffande fördjupning vid nybyggnad. Med hänsyn till tidigare uttalanden
(JoU 1975/76:34) utgår utskottet från att t. ex. även skärgårdsområdena kommer
att beaktas i sådant sammanhang. Utökning skulle kunna ske när annan
kredit inte kan erhållas och motsvara skillnaden mellan 95 96 av pantvärdet

CU 1975/76:22

och bostadslånet. För att stimulera till standardhöjning och inte endast stödja
fastighetsomsättningen bör den del av pantvärdet, över låneunderlaget, vilken
kan grunda fördjupning stå i viss relation till låneunderlaget för ombyggnaden
- lämpligen 40 % av detta. Regeringen bör dock ha att själv
fastställa de närmare reglerna för detta. Vad utskottet ovan förordat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslagen i propositionen om hur ingångsvärdet bör beaktas i låneunderlaget
vid ombyggnad av flerfamiljshus har inte mötts av några alternativa förslag
i motioner, frånsett förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 4, vari
föreslås att ”normalt” värde för den förvärvade fastigheten skall ingå i låneunderlaget.
Inte heller utskottet har någon invändning mot att detta värde
får ingå med ett belopp som motsvarar 40 % av godkänd ombyggnadskostnad,
dock högst intill en gräns som motsvarar summan av gällande
schablonbelopp för tomt- och grundberedningskostnader samt lägestillägg
för ev. motsvarande nybyggnader. Ingångsvärdet skall inte räknas in vid
lån som enbart avser gårdssaneringar eller energibesparande åtgärder.

Schablonbeloppet för tomt- och grundberedningskostnad fastställs områdesvis
eller ändras av länsbostadsnämnden efter framställning från kommunen.
Beloppet är en post i låneunderlagsberäkningen. I pantvärdet får
vidare tillägg göras bl. a. för särskilt högt fastighetsvärde som beror på gott
läge. Även detta belopp fastställs eller ändras efter framställning av kommunen.
Exempel på beloppens storlek i vissa kommuner framgår av följande
uppställning:

	Tomt- och	Lages-
	grundberednings-	tillägg	Summa/	Summa/
	kostnad / m2 vy	/m2 vy	m2 vy	m2 ly
	(hus med 3-4 vån.)
Stockholm	250	10- 45	260-295	325-370
Göteborg	200	40-160	240-360	300-450
Malmö	150	40-225	190-375	240-470
Norrköping	173	50- 80	223-253	280-320
Umeå	170	20- 80	190-250	240-310

Den föreslagna ordningen innebär enligt propositionen bl. a. att vid mera
genomgripande ombyggnader som leder till normal nybyggnadsstandard låneunderlaget
i regel kommer att uppgå till samma belopp som skulle ha
beräknats för en motsvarande nybyggnad.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker sålunda motionen
1975/76:1922 (m), yrkandet 4. Motionärernas syfte får anses i väsentliga
delar tillgodosett.

Sorn förutsättningar för att räkna in ett ingångsvärde i låneunderlaget på
angivet sätt skall enligt propositionen gälla att ansökan om bostadslån för
ombyggnader görs inom fem år från det huset har förvärvats och endast
beträffande hus som har förvärvats efter utgången av oktober månad 1974.
Om särskilda skäl föreligger skall lånemyndigheterna undantagsvis fä medge

CU 1975/76:22

förlängning av femårsperioden. Förslagen har sin bakgrund dels i att det
inte ansetts rimligt att i efterhand ge förutsättningar för att ta upp nya
lån för redan genomförda och finansierade förvärv, dels i att markvillkoret
inte gäller då lånesökanden ägt marken eller haft tomträtt till den sedan
den 1 november 1974 - beträffande mark inom exploateringsområde dock
endast då låneansökan ges in före den 1 juli 1984.

Utskottet har ingen erinran mot förslagets principiella utbyggnad. Emellertid
kan det under en övergångstid finnas situationer, där förvärv skett
före angiven dag men lånesökanden av skilda omständigheter inte löst kreditfrågorna.
För de fall där detta beror på särskilda omständigheter utanför
kreditmarknadsprövningen bör emellertid öppnas en undantagsmöjlighet
även beträffande regeln att huset skall ha förvärvats efter viss dag. Bland
skäl som kan ha beaktansvärd tyngd kan t. ex. vara att förvärven ingår
i en planerad samordning av förvärv och därmed upprustningsarbeten i
enlighet med kommunens intentioner, att avsedda åtgärder förhindrats av
ändrade planförhållanden m. m. Regeringen bör ha att närmare överväga
förutsättningarna för även sådana dispenser. Riksdagen bör därför i fråga
om förutsättningarna för att räkna in ingångsvärdet i låneunderlaget godkänna
förslaget i propositionen med det tillägg i fråga om dispensmöjligheter
som utskottet ovan förordat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet noterar i sammanhanget att tillämpningen av markvillkoret i
ovan angiven mening är knuten till att sökanden t. ex. ägt marken sedan
den 1 november 1974 - en bestämmelse som enligt anvisningarna skall
tolkas så att fångeshandling skall ha upprättats senast denna dag för att
undantag skall gälla för markvillkoret. Om uppenbarligen avsedd likformighet
skall gälla torde ingångsvärdet få räknas in i låneunderlaget då köpeavtal
slutits den 2 november 1974 eller senare. Riksdagens beslut bör
därför innefatta befogenhet för regeringen att anpassa någon av dessa tidsangivelser.

När ett ingångsvärde räknas in i låneunderlaget kommer sålunda att öppnas
möjlighet såväl till ytterligare prioriterade lån som till räntebidrag även
för det tillkommande låneunderlagsbeloppet. I propositionen föreslås vidare
att, i de fall då två ovan nämnda förutsättningarna inte uppfylls, enbart
räntebidrag skall utgå för ett kapitalbelopp som motsvarar lån för ett ingångsvärde
i låneunderlaget enligt de ovan angivna reglerna. Här förutsätts
sålunda att några åtgärder inte är motiverade för att skapa nya prioriterade
krediter. Kapitalkostnadsvillkoren blir emellertid enligt detta förslag i stort
sett desamma som då ingångsvärdet ingår i låneunderlaget.

I motionen 1975/76:2284 (fp) framhålls behovet av att klargöra att räntebidrag
skall utgå för den belåningsbara delen av ingångsvärdet för fastigheter
som förvärvats före den 1 november 1974.

Enligt utskottets mening torde genom propositionen och vad utskottet
ovan anfört det vara helt klarlagt att i dessa fall, då ingångsvärdet inte

CU 1975/76:22

räknas in i låneunderlaget på grund av de nämnda särskilda tidsförutsättningarna,
räntebidrag skall utgå för ett belopp motsvarande lån för vad som
skulle ha som ingångsvärde räknats in i propositionen om förutsättningarna
därför uppfyllts. Motionärens motivledes uttryckta syfte torde därmed vara
helt tillgodosett.

Vidare föreslås i propositionen (s. 20-21) att den garanterade räntesatsen
för den del av det upplånade kapital som belöper på de av lånemyndigheterna
fastställda beloppen för ingångsvärde och ombyggnadskostnad bestäms till
5 % i vissa fall, nämligen då låntagaren inte schablonbeskattas och därmed
kan göra avdrag vid inkomstbeskattningen för reparationskostnader. Häremot
ställs förslag i motionerna 1975/76:2284 (fp), yrkandet 1, 2285 (m),
yrkandet 1, och 2286 (c) - alla i sak innebärande att den garanterade räntan
i utgångsläget som nu skall vara 3,9 % för hyres- och bostadsrättslägenheter
oberoende av låntagarkategori.

Enligt 24 § 3 mom. kommunalskattelagen schablonbeskattas fastighet som
tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag och allmännyttigt bostadsföretag.
Enligt anvisningarna till detta lagrum, p. 3, förstås med bostadsförening
och bostadsaktiebolag bl. a. ekonomisk förening och aktiebolag vars verksamhet
uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar
eller bolagets delägare bereda bostäder i hus som ägs av föreningen
eller bolaget. 1 riksskattenämndens anvisningar har en precisering skett av
s. k. äkta bostadsföreningar - i huvudsak föreningar vars hus inrymmer
minst tre bostadslägenheter och där minst 60 96 av taxeringsvärdet kan
hänföras till bostadslägenheter upplåtna till medlemmar med bostadsrätt.
Schablonbeskattning blir sålunda aktuell fört. ex. bostadsrättsföreningar oberoende
av om de får bostadslån med 29, 20 eller 15 % av låneunderlaget.

1 gruppen ingår också t. ex. företag av typen Stockholms kooperativa bostadsförening,
som upplåter lägenheter med hyresrätt till sina medlemmar.
Utanför gruppen schablonbeskattade faller emellertid t. ex. kommuner och
landsting.

Förslaget i propositionen har lagts fram under åberopande av att pågående
utredningsarbete på skattesidan gör det omöjligt att nu ta ställning till ändrade
skatteregler med motsvarande syfte att åstadkomma jämställdhet mellan
olika ägarkategorier. De nämnda motionsförslagen ger bl. a. uttryck för
uppfattningen att frågan inte bör lösas inom lånesystemets ram utan anstå
tills skattetekniska lösningar kan anvisas.

Det är också enligt utskottets mening naturligt att sträva efter ändrade
regler i detta hänseende inom skattesystemets ram. Utskottet är emellertid
inte berett att av dessa skäl avstå från åtgärder inom lånesystemet - även
om de måste anses vara temporära lösningar. Utskottet har dock förutsatt
att ett utredningsarbete bör ge nödvändigt underlag för ställningstaganden
från riksdagens sida i skattefrågorna. Vad utskottet i denna del anfört bör
riksdagen mot bakgrund av dess tidigare ställningstaganden, propositionens
förslag och förslagen i motionerna ge regeringen till känna. I sammanhanget
noteras att det framhålls i motionen 1975/76:2284 (fp) att det vore att föredra

CU 1975/76:22

om företagsformerna beskattades på samma sätt, i motionen 1975/76:2285
(m) att frågan om skatteneutralitet bör lösas i ett skattepolitiskt sammanhang
och i motionen 1975/76:2286 (c) att målsättningen nås först om åtgärder
vidtas inom bostadsbeskattningens ram.

I motionerna tas upp inte endast den principiella frågan om i vilket sammanhang
lösningar bör sökas -även direkt kritik förs fram mot vissa effekter
av ett även som en temporär lösning uppfattat förslag som anses drabba
så hårt att långivningen inte ger privata fastighetsägare några möjligheter
att finansiera sin andel av en önskvärd ombyggnadsverksamhet.

Det utskottet sålunda i detta sammanhang har att bedöma är i första
hand om åtgärder inom lånesystemet skall vidtas genom att införa skilda
garanterade räntor och i andra hand vilken ränteskillnad som i så fall är
motiverad.

Utskottet har i den första frågan ansett sig kunna konstatera att vissa
skillnader föreligger vid köp av fastighet för upprustning mellan å ena sidan
schablonbeskattad och å andra sidan konventionellt beskattad köpare. En
sådan skillnad är att den senare vid inkomstbeskattningen kan dra av den
del av ombyggnadskostnaderna som anses som reparationskostnader och
inte är grundförbättring. Denna avdragsrätt ger i sin tur en skattereduktion
som under innehavstiden kan antas ge ränta eller motsvarande avkastning.
Enligt utskottets mening är det principiellt riktigt att lägga dessa överväganden
till grund för bedömningen att skilda nivåer bör införas för den
garanterade räntan.

Därefter gäller att bedöma vilken ränteskillnad som är motiverad vid
förhållanden av typkaraktär. Utskottet har därvid funnit att en schablonmässig
beräkning enligt tabell 1 skulle vid jämförelse av förslagen i propositionen
(3,9 96/5 96) ge kapitalkostnadsskillnader det första året och
(74:45 ./. 58:80) 15:65 kr./m2 till den konventionellt beskattades nackdel.
Räntan på eget kapital har då antagits till 6 %.

Tabell 10.

Allmännyttigt företag Enskilt företag

Gällande best.Förslag Gällande best. Förslag

Låneunderlag	1 000	1 400	1 000	1 400
Pantvärde	1 400	1 400	1 400	1 400
Ombyggnadskostn.	1 000	1 000	1 000	1 000
Prioriterade lån	1 000	1 400	850	1 190
varav bottenlån	700	980	700	980
varav bostadslån	300	420	150	210
Oprioriterade lån	400	-	400	-
Eget kapital	-	-	150	210
Ränta lån inom lu (3,9 96/5 96)	39:-	54:60	33:15	59:50
Amortering bottenlån (0,05 96)	0:35	0:50	0:35	0:50
Amortering bostadslån (0,88 96)	2:65	3:70	1:30	1:85
Annuitet oprioriterade lån (9,2 96)	36:80	-	26:80	-
Ränta eget kapital (6 96)	-	-	9:-	12:60
Summa kapitalkostnader år 1	78:80	58:80	80:60	74:45

CU 1975/76:22

För att bedöma skäligheten av den föreslagna skillnaden i garanterad
ränta bör den enligt ovan jämföras med den enligt ovan enligt samma räntesats
beräknade avkastningen på skattereduktionen. Storleken av denna
skattereduktion beror på de antagna förutsättningarna. Om man antar att
30 % av ombyggnadskostnaderna enligt tabell 1 får dras av och att detta
verkar vid en marginalskatt om 55 % blir reduktionen 165 kr. 6 % ränta
på detta belopp (efter i regel 3 år) motsvarar 9:90 kr./m1 och innebär således
en nackdel för den konventionellt beskattade. Antas emellertid att 35 %
av ombyggnadskostnaden är avdragsgill och att marginalskatten ligger på
75 % blir räntan på ett nedåt jämkat belopp om 255 kr. lika med 15:30
kr./m1- motsvarande i princip den förstnämnda kapitalkostnadsskillnaden.

Tabell 11.

År Allmän- Enskilt företag Merkostnad för ensk.

nyttigt företag (+)

företag reSp allmännyt tigt

företag (-)

Kap. Kap. kostn, kr/m1 Ränteintäkt på Kap. kostn. enl.

	kostn. enl. kr/m1			skattereduktion	prop. ./.	skattered.	Alt. 1'	Alt. 21
Gällande best.	Prop.	Alt. 1‘	Alt. t	Alt. 1'	Alt. 21
1	58:80	80:60	74:45	5:10	3:30	69:35	71:15	10:55	12:35
2	60:90	81:90	76:25	10:20	6:60	66:05	69:65	5:15	8:75
3	63:00	83:20	78:05	15:30	9:90	62:75	68:15	- 0:25	5:15
4	65:10	84:50	79:85	15:30	9:90	64:55	69:95	- 0:55	4:85
5	67:20	85:80	81:65	15:30	9:90	66:35	71:75	- 0:85	4:55
6	69:30	87:10	83:45	15:30	9:90	68:15	73:55	- 1:15	4:25
7	72:10	88:80	85:85	15:30	9:90	70:55	75:95	- 1:55	3:85
8	74:90	90:50	88:25	15:30	9:90	72:95	78:35	- 1:95	3:45
9	77:70	92:20	90:65	15:30	9:90	75:35	80:75	- 2:35	3:05
10	80:50	93:70	93:05	15:30	9:90	77:75	83:15	- 2:75	2:65

‘Reparationsavdrag 35 %, marginalskatt 75 96
2 Reparationsavdrag 30 96, marginalskatt 55 96

Som visas i tabell 11 utjämnas emellertid skillnaderna i båda dessa fall
genom förändringarna i lånesystemet till variationer inom ramen ± ca 2-3
kr./m1 till endera kategorins fördel. Enligt utskottets mening visar detta
att den enligt propositionen till 5 % föreslagna garanterade räntenivån är
lämpligt avvägd med de krav på noggrannhet som kan ställas i dessa sammanhang.

Å andra sidan kan inte antas att avdragsförutsättningar som kompenserar
angivna skillnader förekommer i samtliga fall. Med hänsyn till förslagens
förutsatta temporära karaktär har utskottet därför velat lämna öppet en möjlighet
att - för de undantagsvisa fall där väsentliga avvikelser från antagna

CU 1975/76:22

förutsättningar föreligger - genom beslut av regeringen inom begränsad tid
från det slutliga lånebeslutet få de ändringar i lånevillkoren vartill särskilda
omständigheter föranleder.

På en punkt föreslår utskottet att den schematiska uppdelningen mellan
schablonbeskattade och konventionellt beskattade företag frångås redan i
de grundläggande bestämmelserna. Detta gäller fastigheter som ägs direkt
av kommuner. Kommunerna betalar inte statsskatt men väl kommunalskatt
för inkomst av fastighet. Anledning finns därför enligt utskottets mening
att hänföra kommun och landstingskommun till den grupp fastighetsägare
som får en garanterad ränta av 3,9 %.

Vad utskottet ovan anfört om en begränsad dispensmöjlighet från kapitalkostnadsvillkoren
för ombyggnadslån och om behandlingen av kommun
och landstingskommun i fråga om garanterad ränta för lån i egna fastigheter
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i propositionen
i övrigt såvitt rör detta avsnitt tillstyrks. Motionerna i motsvarande
del avstyrks sålunda.

I budgetpropositionen (s. 99) föreslås att bestämmelserna om obligatoriskt
samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd
upphävs. Enligt 51 § bostadsfinansieringsförordningen skall beträffande
ansökan om lån för bostad på jordbruksfastighet länsbostadsnämnden
inhämta yttrande från lantbruksnämnden om det inte är obehövligt.

1974 års riksdag (prop. 1974:150, s. 415, CU 1974:36, s. 34-44) godkände
att den kreditriskprövning som skall föregå beslut om bostadslån flyttas
över på kommunerna. Utskottet hänvisade i detta sammanhang till tidigare
bedömningar (CU 1974:14, s. 5-7) beträffande den för bostadslån för nybyggnad
gällande förutsättningen att det skall kunna antas föreligga ett
varaktigt behov av de bostäder m. m. som räknas in i låneunderlaget. Utskottet
erinrade i detta sammanhang om kommunernas planering enligt
byggnadslagen och förordade att låneprövningsreglerna borde anpassas till
de ändrade planeringsförutsättningarna. Vid en sådan anpassning borde enligt
utskottet också prövas frågan om hur de jordbrukspolitiska intressena
skall beaktas i den kommande bebyggelseplaneringen och vid den statliga
långivningen.

Förslaget i propositionen får ses som en uppföljning av riksdagens tidigare
ställningstagande och tillstyrks sålunda. Jordbrukspolitiskt grundade synpunkter
får liksom andra intressen vägas in vid den kommunala planeringen.

Outhyrda lägenheter

Hyresförlustlån kan enligt kungörelsen (1972:760) om lån avseende
kostnader för outhyrda lägenheter utgå till i huvudsak ägare av statsbelånat
hus för hyra under åren 1971-1976 som uteblivit på grund av att avtal om
upplåtelse inte kunnat träffas. Med hyra jämställs årsavgift för bostadsrätts -

CU 1975/76:22

lägenhet m. m. En redogörelse för uthyrningssituationen har lämnats ovan
(s. 11-14).

I budgetpropositionen (s. 98) föreslås att lån får utgå även för hyresförluster
under dr 1977. Häremot ställs förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet
7, om att långivningen inte skall täcka hyresförluster som uppkommer
efter den 30 juni 1976.

Vid behandlingen av ett motsvarande yrkande vid 1975 års riksdag (CU
1975:7, s. 22-23) ansåg utskottsmajoriteten det uppenbart att långivningen
måste utsträckas. Reservanter (m) anförde bl. a. att en vetskap om att detta
stöd upphör måste mana kommuner och bostadsföretag till ytterligare försiktighet.

Enligt utskottets mening är tidigare överväganden tillämpliga även på
nu föreliggande förhållanden. Motionen avstyrks sålunda.

1 propositionen (s. 98) anmäls vidare att hyresförlustlån enligt regeringens
beslut skall kunna utgå även för öppna bilplatser som är avsedda för de
boende. Förslaget motiveras med att uthyrningssituationen för dessa bilplatser
i allt väsentligt beror på uthyrningssituationen i övrigt.

Utbetalningen av hyresförlustlån, för vilka någon särskild beslutsram inte
gäller, sker från anslaget Lånefonden för bostadsbyggande. Utbetalningarna
från anslaget har (bil. 14, s. 17) beräknats till 250 milj. kr. för nästa budgetår.

Eftergift av hyresförlustlån samt räntebefrielse och senarelagd amortering
för sådana lån beslutas av regeringen enligt riktlinjer som redovisats
för riksdagen (prop. 1975:1, bil. 14. s. 20 ff., CU 1975:7, s. 23-24).

I budgetpropositionen (bil. 14, s. 17-18) föreslås att regeringens beslutsbefogenheter
förs över till bostadsstyrelsen inom de angivna riktlinjernas ram.
I de fall låntagaren gör anspråk på avvikelser från de regler som gäller för
normalfallen skall dock enligt förslaget beslutanderätten fortfarande ligga
kvar hos regeringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

De nämnda riktlinjerna för beslut om eftergift m. m., vilka angetts som
en redovisning av regeringens praxis, innebär bl. a. följande.

Eftergift beviljas när låntagarens hyresförlustlån sammanlagt uppgår till
minst 2 96 av taxeringsvärdet för byggnader exkl. centrumanläggningar.
Räntebefrielse beviljas när lånesumman är mindre, dock minst 1 96 av taxeringsvärdet.
När eftergift medges beviljas också räntebefrielse för tiden fram
till inlösen och eftergift.

När det gäller eftergiftens storlek tillämpas följande regler. Hyresförlustlånet
minskas först med eventuell vinstutdelning, och vad som därefter återstår
ingår i prövningen. Ett belopp motsvarande 0,5 96 av taxeringsvärdet
för byggnaden exkl. centrumanläggningar anses böra falla på företagen och
deras ägare. Av återstoden efterges när det gäller kommunala och allmännyttiga
företag i normalfallet hälften på villkor att kommunen löser in resten.
En större eftergiftsandel kan tillämpas då det föreligger särskilda skäl i form
av t. ex. högt skattetryck. För enskilda företag tillämpas de ovan för nor -

CU 1975/76:22

malfallet angivna reglerna. Företagets ägare får då lösa in den del som inte
efterges av staten. För kooperativa foretag tillämpas regeln att staten efterger
60 96 av hyresförlustlånen sedan avdrag skett med 0,5 96 av taxeringsvärdet.
Av återstående låneandel, inberäknat den del som svarar mot 0,5 96 av
taxeringsvärdet, görs hälften räntefri och stående i 10 år, medan resten får
lösas in av företaget. I fråga om fordringar som tillhör HSB och Svenska
riksbyggen sker denna inlösen genom Bostadskooperationens garantifond.

De redovisade riktlinjerna skulle kunna uppfattas bl. a. så att dels eftergift
kan beslutas först när hyresförlusterna nått en viss andel av taxeringsvärdet,
dels vid varje beslutstillfälle ett belopp motsvarande 0,5 96 av taxeringsvärdet
läggs utanför den eljest gällande eftergiftsberäkningen. När hyresförlustlånen
sålunda nått 2 96 av taxeringsvärdet och eftergift beviljats kan ny eftergift
inte lämnas förrän lånen åter nått tvåprocentsgränsen. Om eftergift beviljas
vid flera tillfällen, vilket ligger närmast till hands beträffande de svårast
drabbade företagen, minskar därmed den totala eftergiftsandelen.

Utskottet har i anslutning till dessa frågor gjort följande bedömningar.
Principen att en viss, inte alltför begränsad del av hyresförlusterna bör falla
på företagen framstår fortfarande som naturlig. En bedömning att denna
del bör motsvara 0,5 96 av taxeringsvärdet exkl. centrumanläggningar kan
också fortfarande vara rimlig. Det kan däremot inte anses motiverat att
denna ansvarsdel skall utmätas vid varje eftergiftstillfälle, eftersom detta
kan medföra olika belastning för skilda företag. Har ett sålunda beräknat
belopp en gång räknats av bör företagets ansvar därmed anses täckt också

1 följande eftergiftsärenden. Förutsättningen att hyresförlust skall uppgå till

2 96 av taxeringsvärdet skall också uppfyllas vid varje eftergiftstillfälle. Enligt
utskottets mening bör det också i detta sammanhang räcka med att denna
gräns uppnåtts vid ett tillfälle. Motsvarande överväganden bör gälla också
beträffande enprocentsgränsen vid ränteeftergift. De sålunda förordade reglerna
bör vidare enligt utskottets mening kunna tillämpas vid kommunala
beslut och oavsett att de beslut om lån eller ränteeftergift som åberopas
har fattats tidigare under andra förutsättningar. Utskottet föreslår att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i detta sammanhang
anförts. Vid den avsedda överföringen av beslutsbefogenheterna till bostadsstyrelsen
torde få förutsättas att även dessa förtydliganden ges närmare
uttryck i föreskrifter från regeringens sida.

Medel för eftergift av hyresförlustlån utbetalas fr. o. m. innevarande budgetår
från anslaget (B 5) Eftergift av hyresförlustlån. Riksdagen föreslås (bil.
14, s. 16-18) anvisa 75 milj. kr. till detta anslag.

Utskottet tillstyrker det nyssnämnda förslaget.

1975 års riksdag (prop. 1975:1, bil. 14, CU 1975:7, s. 22-23) beslöt
om vissa åtgärder för att begränsa hyresförluster: bostadslån
för att ändra lägenhetssammansättningen och medgivande att temporärt
nyttja bostäder som lokaler. Utskottet behandlar nedan (s. 46^17)
förslag om alternativ till nämnda bostadslån. Enligt en i betänkandet CU

CU 1975/76:22

1975:7 (s. 23) anmäld avsikt har regeringen i april 1975 tillsatt en särskild
delegation - den bostadssociala delegationen - vars uppgift är att bereda
frågor angående åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter.

I detta sammanhang bör också noteras de bidrag till förbättring av boendemiljöer
vartill utskottet nedan återkommer. Ärenden om sådana bidrag
handläggs inom bostadsstyrelsen av en särskild delegation, boendemiljödelegationen.

Bidrag till förbättring av boendemiljön

Enligt tidigare riksdagsbeslut (prop. 1974:150, s. 368-370, CU 1974:36, s.
24-26; prop. 1975:1, bil. 14, s. 28-29, CU 1975:7, s. 27-28) kan fr. o. m. den
1 juli 1975 bidrag utgå till fastighetsägare och kommun enligt förordningen
(1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boendemiljöer. Bidrag
kan utgå för olika åtgärder som förbättrar boendemiljön i första hand i
flerfamiljshusområden men, om särskilda skäl finns, även i småhusområden.
Husen skall ha färdigställts före år 1975, och prioritet skall ges åt områden
med uthyrningssvårigheter. Bidrag utgår med högst 50 96 av kostnaden,
dock i regel med högst 1 000 kr. per lägenhet. Bidrag kan utgå i kombination
med bostadslån. Låneunderlaget minskas då med ett belopp motsvarande
två gånger det utgående bidraget. Ärenden om dessa bidrag handläggs, som
ovan angetts, inom bostadsstyrelsen av en särskild delegation, boendemiljödelegationen.

Vid sidan av de nämnda bidragen kan arbetsmarknadspolitiska åtgärder
komma i fråga om det behövs av sysselsättningspolitiska skäl.

I prop. 1974:150 (s. 364-368) har lämnats en redogörelse för kvaliteter
och brister i befintliga bostadsområden och de olika utvecklingstendenser
i samhället som leder till delvis nya krav på boendet i vid mening: bl. a.
familjemönstrets utveckling, befolkningens ålderssammansättning och ändrade-
levnadsvanor.

Genom motionen 1975/76:870 (vpk), yrkandet 2, föreslås riksdagen ändra
bidragsvillkoren så att bidrag utgår för hela kostnaden eller i vart fall 75 96
därav och inte som nu med högst 50 96 av denna. Förslaget utgår från
att återstående hälft av kostnaderna i regel får betalas av kommunerna -då ofta kommuner som har outhyrda lägenheter och som i regel har dåliga
ekonomiska förutsättningar.

Utskottet - som i härmed sammanhängande fråga inhämtat synpunkter
från boendemiljödelegationen och den bostadssociala delegationen - har inte
funnit sig kunna tillstyrka motionsförslaget. Ansökningarna om bidrag har
visserligen inte fått väntad omfattning, men orsakerna till detta kan vara
flera. En huvudorsak torde vara att verksamheten är ny och att initialsvårigheter
av skilda slag förelegat, t. ex. beträffande information samt kommunala
överväganden och projektering. Det kan inte uteslutas att även
bidragets utformning medverkat härtill i vissa fall. Erfarenheterna är emellertid
ännu så pass begränsade att några principiella ändringar i denna del

CU 1975/76:22

inte kan förordas på grundval av nu tillgängliga uppgifter och bedömningar.
Motionsförslaget avstyrks därför.

I budgetpropositionen (bil. 14, s. 25) har anmälts bostadsstyrelsens mening
i dess anslagsframställning att reglerna för reducering av löneunderlaget i
de fall bidrag utgår i kombination med bostadslån kan medföra att bidragsformens
attraktivitet minskar. Bostadsministern anser för egen del dock
att ytterligare erfarenheter bör avvaktas innan några ändringar av bidragsreglerna
övervägs. Förslag med motsvarande syfte som bostadsstyrelsens
förs emellertid fram i motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 delvis. Riksdagen
föreslås därigenom medge att låneunderlaget i nämnda fall reduceras
endast med det belopp som motsvarar bidraget.

Vid 1974 års riksdag utgick utskottet (CU 1974:36, s. 24) från att låneunderlaget
skulle minskas med bidragsbeloppet - en tolkning av vad i prop.
1974:150 (s. 370) anförts om att låneunderlaget borde minskas med de kostnader
för åtgärderna som beaktats vid beräkningen av bidraget.

Utskottet har inte funnit anledning att gå ifrån sin tidigare inställning.
Den tillämpade reduceringsregeln leder i vissa fall till att bidragets stimulanseffekt
helt förtas, därför att ett oreducerat bostadslån utan bidrag blir
mest fördelaktigt. Enligt vad utskottet inhämtat förekommer dock endast
ett fåtal fall där bidrag och bostadslån kombinerats. Utskottet anser sålunda
liksom motionärerna att bostadslånet i här aktuella fall skall reduceras endast
med bidragsbeloppet. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall
till motionsyrkandet i motsvarande del som sin mening ge regeringen till
känna.

Ytterligare förslås i den nämnda motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet
5 i motsvarande del, att de berörda kommunernas och de kommunala bostadsföretagens
ekonomiska situation beaktas genom att en prioriterad länemöjlighet
öppnas för att täcka de kostnader som går utöver bidragsandelen.
Dessa lån skulle finansieras via anslaget Lånefonden för bostadsbyggande
och lämnas på villkor motsvarande dem som gäller för markförvärvslån, dvs.
subventionsfritt men med återbetalning över tio år med möjlighet till viss
amorteringsfrihet. Dessa lån föreslås kunna utgå inte endast för kostnader
som inte täcks av miljöförbättringsbidrag utan även som alternativ till bostadslån
för att ändra lägenhetssammansättningen.

De skäl som enligt ovan lett utskottet till ett avstyrkande beträffande
ändrade bidragsregler kan enligt utskottets mening åberopas också mot ett
bifall till detta motionsförslag. Det är här visserligen fråga om ett rent kreditstöd
utan subventionsinslag och sålunda en mindre ingripande ändring.
Även sådana överväganden bör emellertid anstå till dess det getts bättre
underlag för dem än de hittills begränsade och preliminära erfarenheterna.

Det sistnämnda motionsyrkandet innefattar slutligen förslaget att de tioåriga
lånen skulle kunna utgå även för sammanslagning av lägenheter.

Som utskottet ovan något berört har riksdagen (prop. 1975:1, bil. 14, s.
83-84) öppnat möjlighet att lämna bostadslån för ombyggnad vid förändring

CU 1975/76:22

av lägenhetssammansättningen. Som förutsättning för sådana lån skall gälla
att kommunen lämnar borgen för lånet, att hyresförlusterna är betydande
och kan antas bestå under längre tid om inte ombyggnad sker och att sökanden
gör troligt att ombyggnaden minskar de löpande hyresförlusterna.
Beslut i dessa ärenden meddelas av regeringen.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har (SOU 1975:51, s.
233-236) föreslagit att en ny lånemöjlighet öppnas för sammanslagning av
lägenheter. Lån föreslås utgå även om det inte sker en väsentlig ökning
av bostadsvärdet eller ombyggnaden leder till nybyggnadsstandard. De ovan
angivna särskilda förutsättningarna skulle således inte gälla. Utredningarna
föreslår vidare ett tillfälligt statligt bidrag under i första hand en treårsperiod.

Motionsförslaget och utredningsförslagen har ett mer allmänt syfte än
att endast bidra till att minska hyresförluster. Med hänsyn till pågående
beredning av utredningsförslagen bör emellertid något riksdagens uttalande
nu inte göras.

1 avsaknad av närmare erfarenheter av behovet av medel föreslås i budgetpropositionen
(bil. 14. s. 25) att anslager förs upp med oförändrat belopp,
30 milj. kr. Anslaget har karaktär av reservationsanslag. Hittills har ansökningar
inkommit till ett sammanlagt belopp av ca 17,4 milj. kr. Av
anslaget har ca 3 milj. kr. disponerats genom beslut. I motionen 1975/76:870
(vpk), yrkandet 1, föreslås att anslaget förs upp med 60 milj. kr. Detta
förslag har kombinerats med det ovan (s. 45) behandlade förslaget om höjning
av bidragsandelen. I motionen 1975/76:1923 (c) (s. 3) anförs att det nu är
svårt att bedöma medelsåtgången för verksamheten men att, om så är nödvändigt,
ytterligare medel bör anvisas på tilläggsstat.

Med hänvisning till utskottets bedömning ovan i fråga om bidragsandelens
storlek tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionen
i motsvarande del.

Räntebidrag

Utskottet har ingen erinran mot den i budgetpropositionen (bil. 14, s.
14-16) redovisade anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag.

Kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

Den särskilda ramen för beslut om höjning av löneunderlaget för kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse föreslås i budgetpropositionen (bil.
14, s. 98, 101) - med hänsyn till den stigande efterfrågan på lån - vidgas
till 15 milj. kr. för vart och ett av åren 1976 och 1977.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I fråga om tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse föreslås
i budgetpropositionen (bil. 14, s. 107-108) ramar för vart och ett aV
åren 1976 och 1977 om 20 milj. kr., ett bemyndigande att överskrida dessa

CU 1975/76:22

ramar om det behövs av sysselsättningsskäl och ett investeringsanslag om
20 milj. kr.

Utskottet tillstyrker även dessa sistnämnda förslag.

Utskottet anför i yttrande till kulturutskottet (CU 1975/76:4 y) synpunkter
på härtill anslutande frågor.

I motionen 1975/76:1925 (c, s, m) begärs en skyndsam översyn av lånereglerna
för stöd till bevarande av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
m. m. Översynen avses leda till att beslut om förhöjt låneunderlag läggs
på länsbostadsnämnd, att beslut om tilläggslån i princip läggs på
länsbostadsnämnd eller länsstyrelse, att långivningen skall täcka verkliga
kostnader, att tilläggslån skall beviljas också för miljömässigt väsentlig bebyggelse
kring ett dokumenterat bevarandeobjekt och att tilläggslånen generellt
skall avskrivas efter tio år.

1 vad gäller beslutsbefogenheterna får utskottet hänvisa till pågående utredning
om byggadministrationen. I fråga om utfallet av tillämpningen av
nuvarande regler erinrar utskottet om att en redovisning av detta ämne
förordats (CU 1975:7, s. 30) och troligen under nästa budgetår blir tillgänglig
för bedömning. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka en översyn
med de i motionen angivna syftena.

I motionen har också viss kritik riktats mot handläggningstiderna. Av
hittillsvarande begränsade material framgår även enligt utskottets mening
att dessa tider kan förefalla långa. Det torde vara ofrånkomligt att en beslutsordning
med remissförfaranden i förening med en i inledningsskedet
inte uppnådd rutin liksom hittills oklar praxis kan fl detta resultat. Bland
faktorer som bostadsstyrelsen pekat på ingår bl. a. att underlaget för bedömning
av hyresnivå över lag varit otillräckligt och att redovisningen av
ombyggnadsåtgärderna varit knapphändig. Därtill kommer att i vissa ärenden
länsbostadsnämnd inte fattat preliminärt beslut om bostadslån eller
landsantikvariens yttrande inte inhämtats. Enligt utskottets mening får dessa
påpekade brister hänföras till initialsvårigheter som bortfaller när ärendehanteringen
på alla håll fått ytterligare stadga.

Även om ansvarsfördelningen i en i sig komplicerad beslutsprocess är
klar och får ytterligare bedömas i senare sammanhang bör enligt utskottets
mening dock redan nu uppmärksammas vissa förhållanden. Ett grundläggande
anvisningsarbete på såväl det rent tekniska som det ekonomiska planet
och därmed möjligheterna att föra ut resultat av t. ex. byggforskningens
arbete kan anses försvårat genom en obestämd praktisk fördelning av dessa
uppgifter mellan riksantikvarieämbetet, statens planverk och bostadsstyrelsen.
Detta kan i sin tur leda till osäkerhet också i den kommunala planeringen.
Utskottet har emellertid förutsatt att dessa frågor övervägs. Någon
riksdagens åtgärd påkallas inte.

CU 1975/76:22

Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Förbättringslån utgår för ombyggnad eller annan förbättring av
bostad för den som fyllt 60 år eller yngre som har folkpension, den som
är handikappad men inte har folkpension och den som tillhör befolkningsgrupp
som lever under särpräglade förhållanden. Lån kan också utgå för
bostad för annan person om bostaden har väsentliga brister och det finns
särskilda skäl att bevilja lån. För bostäder i flerfamiljshus utgår lån bara
i fråga om lägenheter för äldre, förtidspensionärer och handikappade och
som inte skall tillgodose ett varaktigt behov. Lån utgår vidare oberoende
av vem som skall bebo bostaden om huset enligt kommunal planering skall
rivas inom 20 år. Lån kan enligt av regeringen meddelade bestämmelser
också lämnas för nybyggnad av temporära bostäder.

Lån utgår dels till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, dels i fråga
om småhus såväl till den som bor där och äger huset eller har nyttjanderätt
till det som till den som hyr en lägenhet i tvåfamiljshus. De sistnämnda
kategorierna låntagare i småhus kan också få lån för energibesparande åtgärder.

Förbättringslån utgörs antingen av ett i sin helhet räntefritt stående lån
eller av en räntebärande amorteringsdel och en räntefri stående del. Räntefritt
och stående lån för småhus till den som äger och bor i huset eller hyr
lägenhet i tvåfamiljshus utgår med högst 15 000 kr. Om sådant lån avser
fast bostad åt same bestäms maximibeloppet av regeringen och är nu 17 000
kr. och i vissa fall 20 000 kr. För annan låntagare är maximibeloppet 12 000
kr. per lägenhet. Förbättringslån för energibesparande åtgärder lämnas med
högst 6 000 kr. per lägenhet.

Som förutsättning för lån till den som bor i småhus enligt ovan gäller
att senaste statliga inkomsttaxering inte överstiger 17 000 kr. för ogift resp.
22 000 kr. för makar och att sökanden med hänsyn till betalningsförmåga
och kostnader behöver lån. Om det finns särskilda skäl kan lån beviljas
utan hinder av dessa förutsättningar.

De ovan nämnda maximibeloppen för räntefritt och stående lån till enskild
låntagare i småhus är 15 000 kr. resp., enligt regeringens beslut, 17 000/20 000
kr. för vissa samer. I budgetpropositionen (bil. 14, s. 21-22) föreslås att maximibeloppet
för räntefritt förbättringslån till personer över 60 år, handikappade
m. fl. som bor i småhus höjs från 15 000 kr. till 17 000 kr. och förordas
att de särskilda maximibeloppen för vissa befolkningsgrupper höjs från 17 000
resp. 20 000 kr. till 19 000 resp. 22 000 kr. 1 motionerna 1975/76:388 (fp),
yrkandet 1 a, 1923 (c), yrkandet 2, och 1924 (c), yrkandet 1, föreslås att
det nu gällande maximibeloppet 15 000 kr. för äldre m. fl. i småhus höjs
till 20 000 kr. I motionen 1975/76:1923 (c) anförs i motiveringen (s. 3) att
motsvarande förändringar också bör göras beträffande maximibeloppen för
vissa befolkningsgrupper.

Bostadsstyrelsens av motionärerna åberopade grund för höjning av maxi -

4 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

mibeloppet 15 000 kr. till 20 000 kr. är att motsvarande belopp fr. o. m.
juli 1970 var 12 000 kr. för att fr. o. m. juli 1974 höjas till 15 000 kr. Om
realvärdet av 1970 års belopp skall bibehållas oförändrat efter omräkning
med faktorprisindex bör beloppet höjas till 22 000 kr. Skulle bostadsstyrelsens
värderingskoefftcient användas för denna omräkning borde beloppet under
samma förutsättning höjas till 18 000 kr. Utskottet noterar att motsvarande
omräkningar med 1974 som basår skulle leda till belopp om 18 000 resp.
17 000 kr. De i motionerna föreslagna höjningarna beräknas medföra en
ökad utlåning om ca 7 milj. kr.

Utskottet ansluter sig till bostadsministerns bedömning att propositionsförslaget
kompenserar kostnadshöjningar sedan den år 1974 genomförda
höjningen av beloppen. Motionerna avstyrks därför nu med hänsyn till nedan
förordad översyn i motsvarande delar.

Inkomstgränserna för räntefria förbättringslån är fr. o. m. den 1 juli 1975
taxerade inkomster av för ensamstående 17 000 kr. och för makar 22 000
kr. I budgetpropositionen (bil. 14, s. 22) föreslås att inkomstgränsen förmakar
höjs till 24 000 kr. I motionerna 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 b, 1923 (c),
yrkandet 3, och 1924 (c), yrkandet 2, föreslås dessa gränser, i enlighet med
vad bostadsstyrelsen förordat, höjas till 20 000 resp. 25 000 kr.

Bostadsstyrelsens av motionärerna vidareförda förslag utgår från en omräkning
efter konsumentprisindex av de fr. o. m. januari 1973 gällande beloppen
15 000 resp. 20 000 kr. En sådan omräkning skulle ge beräknade
belopp i juli 1976 om 20000 resp. 27 000 kr. Utskottet noterar i detta sammanhang
att motsvarande omräkning med juli 1975 som bas skulle ge beloppen
19 000 resp. 24 000 kr. Basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring har under tiden juli 1975-februari 1976 stigit från 9 400 till 9 700
kr.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen och avstyrker motionerna
i motsvarande del. Enligt utskottets bedömning får motionärernas intresse
även vid denna bedömning anses ha tillgodosetts i väsentlig utsträckning.
De återkommande riksdagsfrågorna om uppräkning av denna och motsvarande
gränser kan dock tas till intäkt för behovet av mer principiella överväganden.
Utskottet återkommer nedan (s. 51) därtill.

Låneramarna för 1976 och 1977 föreslås i enlighet med bostadsstyrelsens
beräkningar sättas till 130 resp. 110 milj. kr. med ett därtill knutet bemyndigande
för regeringen att öka dem om det behövs av sysselsättningsskäl.
I motionen 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 c, föreslås riksdagen begära
förslag till den justering av medelsramarna som föranleds av de i samma
motion framförda förslagen om höjning av maximibelopp och inkomstgränser.

Medelsberäkningen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Motionsförslaget avstyrks oberoende av de maximibelopp m. m. som riksdagen
kan besluta om. Regeringen får förutsättas utan begäran därom lägga
fram de anslagsförslag som följer av riksdagens beslut.

CU 1975/76:22

Motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 4, avser en begäran om översyn av
förbättringslåneverksamheten. I motionen (s. 2) anförs bl. a. att det mot
bakgrund av den ändrade inriktningen hos bostadspolitiken i övrigt finns
anledning att se över lånevillkoren och utveckla låneformens sociala och
bostadspolitiska effekt. Motionärerna uttalar sig för en höjning av maximigränserna
för räntefritt lån i förening med åtgärder som hindrar att värdeökningen
på fastigheter skall tillfalla enskild person - något som anges
kunna nås främst genom att tiden för avskrivning av lånen förlängs.

1964 års riksdag beslöt att intensifiera förbättringslåneverksamheten i syfte
att åstadkomma en snabbare upprustning av de äldres bostäder. Genom
beslut av 1966 års riksdag förbehölls lånen i huvudsak pensionärer, vilket
innebar en prioritering av resurserna för deras bostadsbehov. Detta beslut
får ses mot bakgrund av syftet att avveckla generella kapitalsubventioner
och låta kreditbehovet tillgodoses genom bostadslån.

1973 års riksdag beslöt att inte endast pensionärer m. fl. utan även hushåll
som inte kan bära kostnaden för ett bostadslån skulle fl förbättringslån
om bostaden har särskilt låg utrustningsstandard och bostadsfrågan inte
kan lösas på annat sätt.

Flera ändringar har beslutats rörande förbättringslån för bostäder i flerfamiljshus.

Bostadslångivningen har under tiden efter 1966 års beslut reformerats.
Kravet på att åtgärderna skall medföra väsentlig ökning av bostadsvärdet
kan uppfyllas även med en jämförelsevis begränsad upprustning.

Utskottet ansluter sig till meningen att bostadspolitikens ändrade former
kan utgöra anledning att se över även förbättringslångivningen. Den grundläggande
frågan är i vilken utsträckning denna särskilda låneform med dess
inslag av kapitalsubventioner är ett nödvändigt komplement till kreditstödet,
räntebidragen, bostadstilläggen och bostadsbidragen. Denna fråga har i sin
tur samband med såväl syftet att få adekvata hjälpmedel föratt nå de uppsatta
bostadspolitiska målen som syftet att förenkla det här aktuella regelsystemet.
Ett samband kan också föreligga med utskottets förslag ovan om en särskild
belysning av de äldres boendeförhållanden. Regeringen bör ha att närmare
överväga formerna för en sådan översyn. Vad utskottet anfört bör riksdagen
med anledning av motionsförslaget som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadsanpassningsbidrag utgår för åtgärder - inom och i anslutning
till bostadslägenhet - vilka behövs för att handikappad skall kunna
utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår med högst 15 000
kr. men kan beviljas med högre belopp om det föreligger särskilda skäl.

I motionerna 1975/76:388 (fp), yrkandet 1 d, föreslås en ändring beträffande
maximibeloppet så att bidrag skall få utgå med högst 20000 kr. eller
det högre belopp som föranleds av särskilda skäl. Riksdagen föreslås vidare
genom motionen 1975/76:1948 (s) begära en översyn av dessa bidragsbestämmelser.
Motionärerna anför bl. a. att maximibeloppet överskrids endast
när det gäller lyftanordningar och att kostnadsutvecklingen skärpt svårig -

CU 1975/76:22

heterna att finansiera anpassningsåtgärderna inom ramen för beloppet 15 000
kr. I sammanhanget åberopas handikapputredningens förslag (SOU 1972:30)
att länsbostadsnämnderna skulle ha generell rätt att överskrida det generella
maximibeloppet när det gäller svårt handikappade.

Även de i detta sammanhang aktualiserade frågorna ställs återkommande
under riksdagens prövning. Redan detta är ett skäl för att en sammanfattande
bedömning föreläggs nästa riksmöte. I detta sammanhang bör därför inte
göras några ändringar i reglerna från riksdagens sida. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget att riksdagen begär ändring i bidragsreglerna så att bidrag kan
utgå även för bostadens anpassning för hemdialys förs fram i motionen
1975/76:874 (c).

Vid behandlingen av härmed sammanhängande fråga år 1973 (prop.
1973:1, bil. 13, s. 172-174, CU 1973:19, s. 37) strök utskottet under vad
inrikesministern anfört om att den handikappades behovssituation borde
prövas och behoven tillgodoses i ett sammanhang. Som motionärerna anför
har landstingen som huvudmän för sjukvården ansvar för dialysverksamheten.

Utskottet förordar att ansvarsfördelningen mellan bostads- och sjukvårdssektorn
klargörs ytterligare. Nödvändiga kompletteringar i bostaden som
sådan bör kunna stödjas med bostadsanpassningsbidrag. Detta skall då användas
för att skapa förutsättningar att utnyttja tekniska hjälpmedel. Det
kan i dessa sammanhang vara möjligt att beakta inte endast förhållandena
vid hemdialys utan också vid t. ex. cystisk fibrös. En sådan komplettering
bör kunna göras utan att avvakta den ovan förordade översynen. Vad utskottet
anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Samlingslokaler

I budgetpropositionen (bil 14, s. 31-34) läggs fram förslag beträffande
anordnings- och inventariebidrag.

Förslaget om en för bidrag och lån gemensam ram tillstyrks.

1 medelsberäkningen för föreslaget anslag - 15 milj. kr. - ingår även medel
för bidrag om 800 000 kr. till riksorganisationerna för samlingslokaler, dvs.
samma belopp som för innevarande budgetår. Inom detta belopp har beräknats
100 000 kr. för tekniskt/ekonomiskt utrednings-och projekteringsarbete
som utförs av dessa riksorganisationer. I motionen 1975/76:1972 (c)
föreslås i enlighet med vad bostadsstyrelsen förordat att inom föreslaget anslag
bidrag till riksorganisationerna beräknas med 900 000 kr., innefattande liksom
enligt propositionsförslaget 100 000 kr. för visst gemensamt utredningsoch
projekteringsarbete. Motionsförslaget motiveras med organisationernas
ökade insatser och kostnadsstegringar.

I fråga om dispositionen inom anslagets ram av ytterligare medel till riks -

CU 1975/76:22

organisationerna har utskottet inte ansett sig böra motsätta sig motionsförslaget.
Ytterligare 100 000 kr. bör sålunda beräknas för angivet ändamål.

Den till bostadsstyrelsen knutna delegationen för samlingslokaler har bl. a.
uppdraget att leda utvecklingsarbetet i fråga om lokalernas funktion, medan
motsvarande byggnadstekniska frågor ankommer på statens planverk. Även
i fråga om funktionsplaneringen har organisationerna påtagit sig aktiva arbetsuppgifter.
Utskottet har tidigare (CU 1974:14, s. 12) förutsatt att inom
delegationen, vari riksorganisationerna är representerade, fortsatta överväganden
sker om hur och med vilka medel praktiska åtgärder kan initieras.
Utskottet har nu förutsatt att dessa överväganden i lämpligt sammanhang
redovisas för riksdagen.

Vad bostadsministern anfört om folkparkernas lokaler och anläggningar
har inte föranlett utskottet till någon erinran eller särskilt uttalande.

För lån till nybyggnad, ombyggnad eller köp av samlingslokaler har - med
hänsyn till tillgängliga medel - beräknats ett formellt anslagsbelopp av 1 000
kr. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del.

Frågan om energisparstöd till vissa samlingslokaler behandlas i utskottets
betänkande CU 1975/76:23.

Byggnadsforskning

1 budgetpropositionen (bil. 14, s. 26-31) föreslås riksdagen anvisa ett anslag
av 11 milj. kr. till Byggnadsforskning. Anslaget tillförs fonden för byggnadsforskning
som i huvudsak tillförs medel genom den särskilda byggnadsforskningsavgiften.
För innevarande budgetår räknar byggforskningsrådet
med att sammanlagt 80 milj. kr. finns disponibla, varav 11 milj. kr.
utgörs av statsanslag. Byggnadsforskningsavgiften har fr. o. m. 1 januari 1976
höjts från 0,6 till 0,7 % av avgiftsunderlaget för att tillika med en omfördelning
av resurserna i övrigt täcka kostnaderna för det under byggforskningsrådets
ansvar liggande programmet Energianvändning för lokalkomfort
inom huvudprogrammet Energiforskning, vilket i huvudsak finansieras
genom anslag under industridepartementets huvudtitel. Byggforskningsrådet
skall vidare i samråd med statens planverk och bostadsstyrelsen
svara för energiinriktad prototyp- och demonstrationsverksamhet. Frågorna
om energibesparande åtgärder i övrigt under bostadsdepartementets handläggning
(bil. 14, s. 36-41) behandlas i utskottets betänkande CU 1975/76:23.

Byggforskningsrådet har hävdat att det direkta statsanslaget minst skall
motsvara den andel som statens byggande i egen regi utgör av byggnadsverksamheten
under ett år. På denna grund och för att kompensera prisförändringar
föreslår rådet att anslaget räknas upp med (2+2 =) 4 milj.
kr. för nästa budgetår. Bostadsministern anför att hänsyn också bör tas till
andra faktorer och att anslaget bör bestämmas efter en resursprövning. Med
hänsyn till att rådets ekonomiska resurser f. n. kan anses tillfredsställande
föreslås ingen höjning av det statliga bidraget.

CU 1975/76:22

Utskottet har ingen erinran mot anslagsberäkningen och tillstyrker regeringens
förslag.

I anslutning till anslagsfrågorna lämnas (bil. 14, s. 29) vissa kommentarer
till forskningsinriktningen. Bostadsministern stryker under att problemen
delvis håller på att ändra karaktär och att ökad uppmärksamhet nu behöver
ägnas bostädernas drift- och underhållskostnader samt de kvalitativa aspekterna
på boendet, vartill kommer ett växande intresse för medinflytandefrågor.
Som väsentliga uppgifter nämns komplettering och förnyelse av befintlig
bebyggelse och en utveckling av förvaltningen såväl beträffande underhåll
och drift som när det gäller service- och upplåtandefrågor. Utskottet
vill i detta sammanhang utan särskilt förslag erinra om vad utskottet
anfört om de äldres bostäder, om frågor beträffande förnyelseområden
och om information för att motverka brister i byggandet.

Tomträttslån

Tomträttslån utgår från lånefonden för bostadsbyggande. Lån kan enligt
tomträttslånekungörelsen (1965:905, omtryckt 1973:537, ändrad senast
1974:956) utgå till kommuner som upplåtit tomträtt till mark för bostadsändamål.
Långivningens syfte är att erbjuda kommunerna finansieringsmöjligheter
för de merkostnader som vid tomträttsupplåtelse inte avlöses
med bostadslån. Enligt vad utskottet inhämtat ingår i beräkningen av anslaget
till lånefonden (bil. 14, s. 88 och 98) en beräknad utbetalning av
tomträttslån med 210 milj. kr.

I motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet 9, föreslås att tomrättslångivningen
avskaffas. Förslaget motiveras (mot. 1975/76:1979, s. 152) med att
ett sådant beslut borde vara en följd av ett bifall till det av motionärerna
framförda och av utskottet ovan (s. 24) behandlade förslaget om ett uttalande
till förmån för en den byggandes valfrihet mellan äganderätt och tomträtt.

Utskottet hänvisar i fråga om de grundläggande övervägandena till vad
sålunda ovan anförts. Härtill bör emellertid noteras att även en valfrihet
enligt motionärernas tolkning förutsätter att båda upplåtelseformerna kan
även likviditetsmässigt någorlunda jämställas ur kommunal synpunkt. Motionsförslaget
innebär emellertid att tomträttsupplåtelser skulle försvåras på
ett avgörande sätt. Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Utskottet noterar i detta sammanhang att kreditöverenskommelsen för
år 1976 innebär bl. a. att till de prioriterade byggnadskrediterna även hänförs
krediter till kommuner avseende tomträttsmark. Därigenom tillförsäkras
kommunerna ett finansiellt stöd i avvaktan på att tomträttslån utbetalas.

Markförvärvslån

Markförvärvslån utgår från lånefonden för kommunala markförvärv enligt
kungörelsen (1968:227) om markförvärvslån till kommun (ändrad senast

CU 1975/76:22

1975:221). Bestämmelserna innebär bl. a. att kommun kan fl lån för förvärv
av dels sådan fast egendom i område utan samlad äldre bebyggelse (exploateringsområde)
som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs
för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning, dels sådan fast
egendom i område med samlad äldre bebyggelse (saneringsområde) som
efter ny- eller ombyggmad till större delen skall utnyttjas för bostadsändamål.

Förslagen i motionen 1975/76:2037 (m), yrkandena 5 delvis och 6, innebär
att motionärerna inte stöder en fortsatt långivning och att kommunerna hänvisas
till en rullande markplanering, där markförvärv finansieras genom
motsvarande försäljningar. De i motionen 1975/76:1979 (s. 151) redovisade
motiven för yrkandena utgår från att kommunalt markägande aldrig får
ses som ett självändamål utan skall ha som enda uppgift att säkerställa
det kommunala inflytandet över planering och bostadsproduktion. Kommunerna
bör enligt motionärerna också göra samma avvägning som andra
köpare på marknaden och därför ställas inför samma villkor när de efterfrågar
mark.

De grundläggande utgångspunkterna i fråga om samhällets medverkan
i en mark- och bostadspolitik har vid de senaste riksdagarna fått stöd av
en mycket stark riksdagsmajoritet. Enligt utskottets mening har inte heller
nu anförts några skäl för att frångå dessa utgångspunkter. Motionsyrkandena
är helt oförenliga med sålunda godtagna principer och avstyrks därför.

I motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 3, föreslås att tillämpningsområdet
vidgas så att inom saneringsområde gäller samma ändamålsbegränsning som
inom exploateringsområde. Förslaget innebär ett fullföljande av bostadsstyrelsens
motsvarande förslag i dess anslagsframställning och innebär i
huvudsak att avgränsningen till bostadsändamål skulle falla bort också i
saneringsområden. Bostadsministern hänvisar i budgetpropositionen (bil. 14,
s. 105) i denna del till vad han tidigare anfört (pröp. 1975:1, bil. 14, s. 90)
- i huvudsak att det vid förvärv av saneringsfastigheter i regel är bestämt
vilken typ av bebyggelse. Dessutom stryks nu under att markförvärvslångivningen
när det gäller saneringsfastigheter i första hand bör avse mark
som omfattas av markvillkoret, dvs. som efter ny- eller ombyggnad med
bostadslån skall utnyttjas för bostadsändamål.

1 prop. 1973:21 (s. 83) anslöt sig dåvarande inrikesministern i allt väsentligt
till saneringsutredningens av ett stort antal remissinstanser stödda uppfattning
att en aktiv kommunal markpolitik är lika angelägen i saneringsområden
som i exploateringsområden. Inrikesministern strök i sammanhanget
också under den hyrespolitiska betydelsen av kommunala markförvärv i
saneringsområden. Utskottet (CU 1973:18, s. 3) anslöt sig helt till det sålunda
anförda. Reservanter (m) (s. 9) anförde att det i vissa fall kunde vara lämpligt
att kommuner förvärvade fastigheter för sanering men att förvärv inte kunde
komma i fråga av hyrespolitiska skäl eller för att stärka ett markmonopol.
Fastigheter som sanerats i kommunal hand borde utbjudas med äganderätt.
Riksdagen gav som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad utskottsma -

CU 1975/76:22

joriteten anfört.

De nu gällande förutsättningarna för markförvärvslån i saner!ngsområden
formulerades i prop 1973:81 (s. 84). Där angavs att ändamålsreglerna för
markförvärvslånen utformats efter mönster av förköpslagen, vilket skulle
innebära att markförvärvslån för fastighet som skall saneras skulle kunna
utgå endast om fastighetsindelningen eller fastighetens omfattning ändras.
För att öppna möjlighet till kreditstöd för förvärv av även enstaka fastigheter
som är i behov av förnyelseåtgärd föreslogs att i fråga om förvärv inom
saneringsområden lån får utgå för mark och bebyggda fastigheter som skall
utnyttjas för bostadsändamål. För bebyggda fastigheter skulle vidare gälla
att byggnaderna var i behov av sådan förnyelseåtgärd att statligt bostadslån
eller förbättringslån kan utgå för den planerade åtgärden. Utskottet (CU
1973:19, s. 39) anförde att statsmakternas beslut i fråga om förköpslagens
tillämpningsområde inte torde ha syftat till en så snäv begränsning beträffande
förvärv inom saneringsområden som det i propositionen angivna.
Utskottet hade dock ingen erinran mot att förutsättningarna för markförvärvslån
vidgades på föreslaget sätt. Den föreslagna särskilda prövningen
för bebyggda fastigheter borde dock utgå ur låneförutsättningarna för att
vid behov kunna beaktas vid prioriteringar. En översyn av förutsättningarna
för markförvärvslån borde knytas till en av utskottet (CU 1973:18, s. 5)
förordad översyn med syfte att inbördes samordna hjälpmedlen för en aktiv
kommunal markpolitik. Som utgångspunkter för översynen av förutsättningarna
för markförvärvslån borde enligt utskottet vara att de grundläggande
uttrycken för markpolitiska syften blir enhetliga och att inskränkningar
med budgetpolitisk bakgrund får uttryck i prioriteringsregler. Häremot
anmäldes reservation (m). Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Civilutskottet utgick (CU 1974:36, s. 31) bl. a. från att en bedömning med
eventuella förslag i fråga om förutsättningarna för lån m. m. skulle komma
att föreläggas riksdagen i enlighet med vad tidigare uttalats. I detta sammanhang
får noteras att förutsättningarna för kommunalt förköp preciserats
(prop. 1974:152, CU 1974:36, s. 26-27) (res. m). Den principiella utgångspunkten
bakom dessa förslag var att förköpsrätt skall kunna utövas närhelst
det behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska
intentioner. De ovan (s. 55) nämnda övervägandena i prop. 1975:1 (bil.
14, s. 90) gjordes mot bakgrund av riksdagens begäran om en översyn av
bl. a. förutsättningarna för markförvärvslångivningen. Då dessa överväganden
inte utmynnade i något förslag behandlades de inte specifikt i utskottets
yttrande (CU 1975:7, s. 29-30).

Utskottet har inte funnit anledning frångå sina tidigare bedömningar om
lämpligheten av att förutsättningarna för tillämpning av skilda markpolitiska
hjälpmedel samordnas och att inskränkningar av budgetpolitisk bakgrund
får uttryck i prioriteringsregler. Det får förutsättas att förslag i denna riktning
i lämpligt sammanhang föreläggs riksdagen i enlighet med riksdagens tidigare
ställningstaganden. Ett beslut enligt motionsförslaget kan därför f. n.
inte tillstyrkas.

CU 1975/76:22

I den nämnda motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 2, föreslås att lånevillkoren
ändras. Amorteringstiden bör enligt motionärerna förlängas till
15 år, varav de fem första åren skall vara amorteringsfria.

Enligt tidigare gällande regler var amorteringstiden tio år. Amorteringsfrihet
kunde medges för två år innan amorteringstiden började löpa. I prop.
1974:150 konstaterade bostadsministern (s. 382—383) att införandet av markvillkoret
förbättrar kommunernas möjligheter att förvärva mark men att
självfallet även därefter kvarstår ett samband mellan kommunernas markförvärv
och deras finansieringsformåga. Det noterades emellertid vidare (s.
386) att enligt byggkonkurrensutredningen tidsperspektivet för de kommunala
markförvärven till följd av markvillkoren kan minskas från tidigare
rekommenderade tio till sex å åtta år. Bostadsministern ansåg för egen de!
också att en förkortning av tidsperspektivet var motiverad. Förvärven borde
dock bl. a. genomföras i så god tid att det gavs valmöjligheter mellan olika
utbyggnadsalternativ. I vissa fall kan det, enligt propositionen, vara fördelaktigt
att genomföra markförvärv tidigare än som normalt sker, t. ex.
vid förköp och när ägaren har starka skäl att sälja fastigheten. Planeringen
kring markfrågorna bör därför enligt bostadsministern omfatta en inte alltför
kort tidsperiod, lämpligen tio år. Vad bostadsministern sålunda anfört gav
(CU 1974:36, s. 31) inte anledning till någon utskottets erinran. Vid 1975
årsriksdag(prop. 1975:1,bil. 14,s. 89-90)grundadedenämnda övervägandena
om ett förkortat tidsperspektiv i markförvärvsplaneringen förslaget att amorteringstiden
fr. o. m. den 1 juli 1975 skulle minskas från tio till sju år. Utskottet
(CU 1975:7, s. 3) fann sig kunna godta förslaget och noterade att
tidsperspektivet förkortats i den meningen att markreserven kan minskas
på grund av markvillkoret. Utskottet påpekade att frågan också hade sin
anknytning till överväganden om att ta in ett ingångsvärde i låneunderlaget.

I reservation (vpk) hävdades som ovan enligt motionen att amorteringstiden
borde förlängas till femton år.

Utskottet utgår som år 1974 från att planeringen kring markfrågorna bör
omfatta en inte alltför kort tidsperiod, lämpligen tio år. Utskottet utgår
också från att markvillkoret medför att markreserven kan minskas. Detta
senare förhållande ger emellertid inga direkta slutsatser beträffande amorteringstidens
längd då det gäller markförvärvslån. Denna fråga är i allt väsentligt
knuten till budgetmässigt grundade avvägningar beträffande de villkor
som kan erbjudas vid olika utlåningsvolymer och därav följande återbetalningar.
Utskottet kan därför, även om önskemålet om gynnsammare
amorteringsvillkor är förståeligt, nu inte tillstyrka några ändringar. Motionsyrkandet
avstyrks sålunda.

I fråga om anslagsvolymen föreslås i budgetpropositionen (bil. 14, s. 104-105)
ett investeringsanslag av 175 milj. kr. och i motionen 1975/76:1936 (vpk),
yrkandet 1, 250 milj. kr. I det i principfråga ovan behandlade yrkandet
5 i motionen 1975/76:2037 (m) föreslås att anslag inte alls anvisas.

Det sistnämnda motionsyrkandet avstyrks med hänsyn till ovan (s. 56)

CU 1975/76:22

gjorda bedömningar. Förslaget i motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 1,
grundas i princip på att tillämpningsområdet skulle vidgas i fråga om förvärv
inom saneringsområden - en ändring som utskottet enligt ovan inte ansett
sig kunna tillstyrka. Den i propositionen gjorda medelsberäkningen som
utgår från oförändrade låneförutsättningar innebär en ytterligare uppräkning
av anslaget. Tillsammans med inflytande amorteringar får lånefonden en
utlåningskapacitet av ca 220 milj. kr. under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag i denna del.

Bostadsförmedling

Enligt bostadsfinansieringsförordningen gäller att, om kommun bedriver
bostadsförmedling, länsbostadsnämnden på kommunens begäran kan besluta
att bostadslån för flerfamiljshus eller gruppbyggda småhus får beviljas
och övertagas endast om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla
upplåtelse av bostäderna. Länsbostadsnämnden kan på begäran av kommun
också besluta att lån för småhus som skall bebos av låntagaren beviljas
endast om kommunen får rätt att förmedla den hyres- eller bostadsrättslägenhet
han lämnar. Beslut av ovannämnd typ får - med visst undantag
- meddelas endast om den kommunala bostadsförmedlingen omfattar samtliga
hus med bostadslån. Vissa förutsättningar gäller också beträffande hur
kommun bedriver bostadsförmedlingen. Har kommunen inte senast två
månader före inflyttningen anvisat godtagbar hyresgäst gäller inte förmedlingsvillkoret
längre. Om låntagaren inte följer uppställt förmedlingsvillkor
kan lånet sägas upp.

f motionen 1975/76:1917 (vpk) föreslås riksdagen uttala sig för att bostadsförmedlingen
görs obligatorisk och begärs att förslag härom snarast
läggs fram. Yrkandet grundas i huvudsak på att kommunernas huvudansvar
för bostadsförsörjningen borde leda också till en anvisningsrätt för alla nyproducerade
och lediga lägenheter oavsett finansieringsformen. Denna rätt
skulle kunna användas för att ta hänsyn till skilda behov, undvika segregation,
få en allsidigare hushållssammansättning samt motverka handeln
med hyresrätten och smygkontoriseringen.

I inkomna yttranden över motionen har förslaget avstyrkts av Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO) erinrar om boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas
förslag (SOU 1975:51, s. 245-260) om en legal anvisningsrätt
för kommunerna och förordar att åtgärder inte vidtas innan regeringen tagit
ställning till dessa förslag och de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen.
Bostadsförmedlingsnämnden i Norrköpings kommun
hänvisar till att kommunen i yttrande över de nämnda utredningsförslagen
med vissa påpekanden tillstyrkt förslaget om en begränsad obligatorisk bostadsförmedling.
Nämnden för även fram vissa påpekanden beträffande
avsedda brister i nuvarande system.

CU 1975/76:22

Det ovan åberopade utredningsförslaget innebär dels en rekommendation
till kommunerna att utnyttja gällande bestämmelser, dels förslag till särskild
lagstiftning som ger kommun möjlighet att tilldela bostad som upplåts med
hyres- och bostadsrätt. Kommunen skall inte endast anvisa en bostadssökande
utan kunna besluta att viss lägenhet skall upplåtas till denne. Bostadslägenhet
som omfattas av ett beslut får i princip inte hyras ut till annan
än kommun. Mot utredningsförslaget har reservation anförts (KälleniusNä
verfeldt-T uresson).

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts anser utskottet att frågan om
bostadsförmedlingens roll bör prövas mot bakgrund av kommande bedömningar
beträffande föreliggande utredningsförslag. Motionsyrkandet avstyrks
därför.

Vissa övriga frågor

I motionen 1975/76:382 (s) föreslås att riksdagen begär åtgärder för ökad
information för att motverka brister i byggandet. Motionärerna anför att kostnaderna
för att avhjälpa fel inom byggnadsindustrin - felaktigt kallade byggfusk
- kostar samhället och bostadskonsumenterna 1-1,5 miljarder kr. per
år. En samlad och riktad information inom alla led i byggprocessen föreslås
för att motverka dessa förhållanden.

Enligt vad utskottet erfarit finns det inte någon statistiskt verifierad kunskap
om förekomsten av dessa fel och brister. Institutet för byggnadsforskning
har dock sedan 1960-talet gjort en i viss mening systematisk insamling
av erfarenheter. I fråga om småhus kan också uppgifter hämtas från konsumentverkets
försöksvisa reklamationsverksamhet. Från institutets byggnadsplaneringsgrupp
har getts vissa exempel på förhållanden som kan medverka
till den nuvarande situationen:

- ekonomisk press leder till att materialens egenskaper nyttjas så långt
normer och beräkningsregler över huvud tillåter

- byggnadsnämndernas kontroll är inte anpassad till byggande med prefabricerade
komponenter; viss kontroll kan ske endast i fabriken

- genom marknadsföringsmotiverad produktutveckling lanseras nya
material och produkter för vilka erfarenheter baserade på användning saknas

- parts- och ansvarsförhållandena är ofta komplicerade och oklara.

Från institutets sida har framhållits att det behövs bl. a. ökad kunskap

om tekniska lösningars funktionssäkerhet, en bättre kontroll av produktionen
av den färdiga byggnaden, generella referensramar för bedömning av utfört
arbete samt entydiga ansvarsregler.

Statens råd för byggnadsforskning har under hand framhållit att de frågor
som tas upp i motionen endast delvis är informationsproblem. Byggsakfrågor
bör behandlas med olika insatser:

- information om teknik och verkningssätt

- återföring och uppsamling av erfarenheter

CU 1975/76:22

- forskning om fastighetsförvaltning

- utveckling av beställarens kravformulering.

Den nämnda informationen sker genom byggforskningsrådets informationsblad
och den av rådet stödda s. k. byggrundan ute på arbetsplatserna.
Ett aktuellt projekt för erfarenhetsåterföring knyts också till denna sistnämnda
verksamhet. Forskning om fastighetsförvaltning (se ovan s. 53-54)
söker man aktivt etablera genom byggforskningsrådet. I fråga om utveckling
av beställarens kravformulering har hänvisats till bl. a. den varuinformation
och varudeklaration som stöds av byggforskningsrådet. Bland aktuella uppgifter
nämns insatser för att ge de kommunala beställarna ökad kunskap
inom byggforskningens ram och enskilda brukare möjlighet till rådfrågning.
I enlighet med rådets verksamhetsplan planeras ett ökat utbud av praktiskt
tillämpbar information om forskningsresultat.

Utskottet noterar i detta sammanhang också det underlagsmaterial som
kan finnas i inte publicerade skiljedomar.

Enligt utskottets mening är de i motionen aktualiserade frågorna värda
beaktande. Med hänsyn emellertid till den uppmärksamhet som inom bl. a.
byggforskningssektorn riktas mot detta ämnesområde finns det nu emellertid
inte anledning till någon riksdagens åtgärd. Byggforskningens disposition
av tillgängliga medel prövas av riksdagen inte annat än i fråga om den
allmänna inriktningen. Utskottet förutsätter att frågorna följs även inom
regeringens kansli.

Vad i övrigt föreslagits i budgetpropositionen i här behandlade delar har
inte gett anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets allmänna inriktning att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1923, yrkandet 1,

2. beträffande byggande i förnyelseområden m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1970,

3. beträffande de äldres bostäder att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:1942 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. beträffande bostadsrätt att riksdagen avslår motionen
1975/76:2036, yrkandet 9,

5. beträffande tomträtt att riksdagen avslår motionen
1975/76:2037, yrkandena 7 och 9,

6. beträffande bostadsbyggandet utan stöd av statliga lån att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1910,

7. beträffande bostadsbyggandets omfattning att riksdagen

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1976 med den
omfattning och fördelning som förordats i regeringsprotokollet,

b. medger att ramen för beslut om bostadslån till nybyggnad
under år 1976 fastställs till 8 375 000 m* våningsyta, motsvarande
ett beräknat antal lägenheter av 71 500 jämte lokaler

CU 1975/76:22

som omfattas av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

c. medger att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för
nybyggnad under år 1976 får tas i anspråk för ombyggnadsoch
förbättringsverksamhet i den m^n de inte utnyttjas helt
för sitt ändamål,

d. medger att ramen för beslut om bostadslån för nybyggnad
under vart och ett av åren 1977 och 1978 får samma omfattning
som den under b föreslagna ramen för år 1976,

e. medger att regeringen meddelar bestämmelser om projektreserv
för år 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

f. medger att beslut om bostadslån till nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 3 370 000 000 kr. under år 1976,

g. medger att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån under vart och ett av åren 1976 och
1977 meddelas intill ett belopp av 325 000 000 kr.,

h. bemyndigar regeringen att under de förutsättningar som angetts
i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under
f och g upptagna ramarna,

8. beträffande fördelning av ramar inom storstadsområdena att
riksdagen avslår motionen 1975/76:669,

9. beträffande kommunalt inflytande vid beslut om byggnadstillstånd
att riksdagen med anledning av motionen
1975/76:1913 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen avslår motionen
1975/76:1935 i motsvarande del,

11. beträffande grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen
avslår motionerna 1975/76:1935, i vad den inte behandlats
ovan, samt 2036, yrkandena 2 och 3,

12. beträffande kreditinstitutens utlåningsmöjligheter m. m. att
riksdagen avslår motionen 1975/76:2036, yrkandet 6,

13. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret
att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1911 och 1922, yrkandet
1, samt 2037, yrkandet 4,

14. beträffande prövningen enligt markvillkoret att riksdagen avslår
motionen 1975/76:2284, yrkandet 2,

15. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret att riksdagen
avslår motionen 1975/76:2036, yrkandet 1,

16. beträffande standardkrav som förutsättning för bostadslån att
riksdagen avslår motionen 1975/76:1922, yrkandet 3,

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen
avslår motionerna 1975/76:1966 och 2036, yrkandet 4,

18. beträffande ett ingångsvärde i låneunderlaget för småhus att

CU 1975/76:22

riksdagen avslår motionerna 1975/76:2273 och 2285, yrkandet
2,

19. beträffande utökning av bostadslån vid ombyggnad av småhus
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

20. beträffande regler för hur ingångsvärdet skall beaktas i låneunderlaget
för flerfamiljshus att riksdagen med avslag på motionen
1975/76:1922, yrkandet 4, godkänner de ändringar som
i denna del föreslagits i propositionen 1975/76:144.

21. beträffande förutsättningarna för att räkna in ett ingångsvärde
i låneunderlaget att riksdagen med anledning av propositionen
1975/76:144 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande räntebidrag vid ombyggnad i vissa fall att riksdagen
godkänner de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen
1975/76:144,

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen med avslag
på motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet
1, och 2286

a. godkänner de ändringar som i denna del föreslagits i propositionen
1975/76:144,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utredning av vissa skattefrågor, om viss undantagsmöjlighet
och om garanterad ränta för lån till kommun m. m.

24. beträffande ett ingångsvärde i låneunderlaget i vad det inte
ovan behandlats att riksdagen med bifall till propositionen
1975/76:144 i motsvarande del godkänner de ändringar av
grunderna för beräkning av bostadslån och räntebidrag vid ombyggnad
som förordats i regeringsprotokollet,

25. beträffande förvärv av egnahem i vissa fall att riksdagen godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

26. beträffande obligatoriskt samråd mellan länsbostadsnämnd och
lantbruksnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag
godkänner att bestämmelser därom upphävs,

27. beträffande outhyrda lägenheter att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2036,
yrkandet 7, medger att långivningen får avse även hyresförluster
som uppkommer under år 1977,

28. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergift av hyresförlustlån
m. m. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet
anförts,

29. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

30. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen

CU 1975/76:22

a. avslår motionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1975/76:870, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisar till Bidrag till förbättring
av boendemiljön ett reservationsanslag av 30 000 000
kr.,

31. beträffande reducering av låneunderlaget för bostadslån i vissa
fall att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet
5 i motsvarande del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning
av lägenheter att riksdagen avslår motionen 1975/76:1923, yrkandet
5 i vad det inte behandlats ovan,

33. beträffande höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
att riksdagen

a. medger att beslut om sådan höjning under vart och ett av
åren 1976 och 1977 meddelas intill ett belopp av 15 000 000
kr.,

b. bemyndigar regeringen att under de förutsättningar som har
angetts i regeringsprotokollet beslutar om ändring av de under
a angivna ramarna,

34. beträffande ramar för tilläggslån att riksdagen

a. medger att beslut om sådana lån meddelas intill ett belopp
av 20 000 000 kr. under vart och ett av åren 1976 och 1977,

b. medger att den under a angivna ramen får överskridas om
det behövs av sysselsättningsskäl,

35. beträffande en översyn av lånereglerna rörande kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen avslår motionen
1975/76:1925,

36. beträffande förbättringslån att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1975/76:388, yrkandet 1 a, 1923, yrkandet 2, och 1924,
yrkandet 1, godkänner de ändringar i fråga om maximibelopp
som förordats i regeringsprotokollet,

b. med bifall tili regeringens förslag och med avslag på motionerna
1975/76:388, yrkandet 1 b, 1923, yrkandet 3, och 1924,
yrkandet 2, godkänner de ändringar i fråga om inkomstgränser
som förordats i regeringsprotokollet,

c. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen
1975/76:388, yrkandet 1 c, medger att räntefria förbättringslån
beviljas med högst 130 000 000 kr. under år 1976 och
med 110 000 000 kr. under år 1977,

d. bemyndigar regeringen att besluta om ökning av den under
c angivna ramen för långivning under år 1976 om det behövs

CU 1975/76:22

av sysselsättningsskäl,

e. med bifall till motionen 1975/76:1923, yrkandet 4, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av förbättringslångivningen,

37. beträffande bostadsanpassningsbidrag att riksdagen med bifall
till motionerna 1975/76:874 och 1948 och med anledning av
motionen 1975/76:388, yrkandet 1 d, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande allmänna samlingslokaler att riksdagen

a. medger att beslut om anordnings- och inventariebidrag samt
lån under budgetåret 1976/77 meddelas inom en ram av
30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. får tas i anspråk för
bidrag,

b. medger att beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter
av äldre lån får meddelas inom en ram av 5 000 000 kr.
under budgetåret 1976/77,

c. medger att de under a och b angivna ramarna får överskridas
om det behövs av sysselsättningsskäl,

39. beträffande bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1972 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. avslår motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1975/76:1936, yrkandet 1, och 2037, yrkandet 5 i vad
det inte behandlats ovan, på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
för budgetåret 1975/76 anvisar till Lånefonden
för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av
175 000 000 kr.,

41. beträffande bostadsförmedling att riksdagen avslår motionen
1975/76:1917,

42. beträffande information för att motverka brister i byggandet
att riksdagen avslår motionen 1975/76:382,

43. beträffande bostadslånefonden att riksdagen på kapitalbudgeten
under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1976/77 anvisar
till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
1 660 000 000 kr.,

44. beträffande anslag på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln
för budgetåret 1976/77 i vad de inte behandlats ovan att riksdagen
anvisar

CU 1975/76:22

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 18 472 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 38 470 000
kr.,

c. till Räntebidrag m. m. ett förslagsanslag av 2 460 000 000 kr.,

d. till Eftergift av hyresförlustlån ett förslagsanslag av 75 000 000
kr.,

e. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag
av 255 000 kr.,

f. till Byggnadsforskning ett anslag av 11 000 000 kr.,

g. till Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett
reservationsanslag av 15 000000 kr.,

h. till Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler
ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.,

45. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
för budgetåret 1976/77 i vad de inte behandlats ovan
att riksdagen anvisar

a. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 1 000 kr.,

b. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 1 000 kr.,

46. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd
för budgetåret 1976/77 att riksdagen anvisar till
Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

Stockholm den 8 april 1976

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s). Petersson
i Nybro (s), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c). Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka
(fp), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru Ingvar-Svensson
(c), herrar Danell (m). Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson i Hjärtum
(c).

Reservationer

1. beträffande bostadsrätt av herr Adolfsson (m) och Danell (m) som anser
att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 23 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar "annat sammanhang” bort lyda:

Enligt utskottets mening bör en huvuduppgift för bostadspolitiken vara

5 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

att reformera ägandet och förvaltningen av våra bostäder. Det måste anses
naturligt att flytta över inflytandet och därvid naturligtvis också det ekonomiska
ansvaret på de enskilda människorna. Bostadskapitalet utgör omkring
en tredjedel av det totala realkapitalet i vårt land. En överflyttning
av en stor del därav, som nu ligger i hyresfastigheter, till de boende skulle innebära
en betydelsefull samhällsförändring - en ansenlig spridning av
ägandet. Även då det gäller möjligheterna att nedbringa driftkostnaderna
är det direkta och det indirekta ägandet av en bostad en viktig faktor. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning att det är av stort värde att
bildandet av bostadsrättsföreningar stimuleras. Detta kan lämpligast ske
genom att, såsom föreslås i motionen, hyresgäster som förvärvar en icke
statligt belånad fastighet för att själva bebo den skall kunna erhålla statliga
lån. Statlig kreditgaranti skall också erbjudas vid lån till del av kontantinsatsen.
Vad ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 4 bort lyda:

4. beträffande bostadsrätt att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2036, yrkandet 9, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande tomträtt av herr Adolfsson (m) och Danell (m) som anser
att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Motionsförslaget
om” och slutar ”detta sammanhang” bort lyda:

Som även framhållits i motionen kan tomträtt i vissa fall vara en lämplig
form för markupplåtelse. En väsentlig utgångspunkt för frågans bedömning
- hos kommunerna - är emellertid att när det gäller egnahemsbebyggelse
skall småhusköparnas egna önskemål ställas i första rummet. De skall garanteras
en faktiskt valfrihet i denna del, innebärande att efterfrågan på tomtmark
med äganderätt alltid skall kunna tillgodoses. Detta ställningstagande
innebär bl. a. att de speciella tomträttslånen avskaffas, eftersom de inte fyller
någon annan funktion än att stimulera kommunerna att favorisera tomträtten.
Riksdagen bör - med hänsyn till de faktiska utbudsförhållandena
i vissa kommuner och till innehållet i tidigare uttalanden från riksdagsmajoritetens
sida - med bifall till motionen 1975/76:2037 (m), yrkandet
7, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna
del,

dels den del av utskottets yttrande som pås. 54 börjar ”Utskottet hänvisar”
och slutar ”tomträttslån utbetalas” bort lyda:

Med hänvisning till vad som anförts ovan beträffande användning av
tomträttsinstitutet anser utskottet det inte föreligga behov av statlig stimulans
genom ett bibehållande av de speciella tomträttslånen för att underlätta användning
av tomträttssystemet. Utskottet tillstyrker sålunda också yrkandet
9 i motionen 1975/76:2037 (m).

CU 1975/76:22

dels hemställan under 5 bort lyda:

5. beträffande tomträtten att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2037, yrkandena 7 och 9, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande bostadsbyggande utan stöd av statliga lån av herrar Adolfsson
(m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 25 som börjar ”Det är” och
slutar ”år 1976” bort lyda:

Motionärerna utgår från det faktum att bostadsbyggandet för närvarande
är mycket lågt och att därmed stora byggresurser är frigjorda. Denna situation
skall också ses mot bakgrund av det förhållandet att efterfrågan på enfamiljshus
är långtifrån tillgodosedd. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att det i detta läge är naturligt att det privatfmansierade småhusbyggandet
för budgetåret 1976/77 bör släppas helt fritt och inte kvoteras.
dels utskottets hemställan under 6 bort lyda:

6. beträffande bostadsbyggandet utan stöd av statliga lån att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1910 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande statlig totalfinansiering av herr Claeson (vpk) som anser att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”Utskottet har”

och slutar ”bostads- eller samhällsbyggnadsbank” bort lyda:

Underlag för beslut i frågan om fullständig och integrerad finansiering
har lagts fram av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. Förslag
i enlighet med utredningarnas uppfattning bör snarast föreläggas riksdagen.
Som anförs i motionen och som riksdagen vid flera tillfällen uttalat finns
så påtagliga fördelar med en totalfinansiering att förslag därom snarast bör
föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda med anledning av motionen
1975/76:1935 (vpk) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort lyda:

10. beträffande statlig totalfmansiering att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76:1935 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande grunderna för den statliga finansieringen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”yrkandena 2 och 3” bort lyda:

Utskottet anser att det år 1974 beslutade räntegarantisystemet endast bör
ses som en tillfällig lösning, som bör utbytas mot ett subventionsfritt lånesystem
med statlig kreditgaranti i enlighet med förslaget i motionen 2036
(m) yrkandena 2 och 3. Naturligtvis bör övergången från det nuvarande
systemet till ett som klarare utvisar de reella bostadskostnaderna men ändå

CU 1975/76:22

inte innebär en ökad belastning för konsumenterna på grund av en successiv
skattesänkning genomföras under en längre tidsperiod. Med hänsyn till utskottets
principiella ställningstagande mot ett subventionerat bostadslånesystem
avstyrks motionen 1935 (vpk) i här behandlad del. Detta bör ges
regeringen till känna.
dets utskottets hemställan under 11 bort lyda:

11. beträffande grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandena 2 och
3, samt med avslag på motionen 1975/76:1935 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande
på s. 29 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”yrkandena 2 och 3” bort
lyda:

Förslaget i motionen 1975/76:1935 (vpk)om statlig totalfinansiering kombineras
med ett i samma motion framfört förslag om att kapital till låg
och fast ränta skall ställas till förfogande för bostadsbyggandet och dess
följdinvesteringar. Om i motionen eftersträvade syften skall uppnås måste
den garanterade räntan vara oförändrad under hela lånetiden. Sätts räntenivåerna
till 3 resp. 5,1 % och lånetiden till 60 år blir det möjligt att
pressa byggkostnaderna och bedriva en socialt inriktad bostadspolitik. Utskottet
tillstyrker alltså motionen på denna punkt. Detta innebär att utskottet
mycket kraftigt tar avstånd från förslagen i motionen 1975/76:2036 (m),
yrkandena 2 och 3.
dels utskottets hemställan under 11 bort lyda:

11. beträffande‘grunderna för den statliga finansieringen att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1935, i vad den inte
behandlats ovan, samt med avslag på motionen 1975/76:2036,
yrkandena 2 och 3, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. beträffande kreditinstitutens utläningsmöjligheter av herrar Adolfsson (m)
och Danell (m) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Åtgärdernas
syfte” och slutar ”Motionsförslaget avstyrks” bort lyda:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att kreditinstituten
ges möjligheter att i ökad utsträckning kunna ge lån i äldre småhus
och flerfamiljshus samt att också lån till kontantinsats skall kunna erbjudas
genom en statlig kreditgaranti. Det måste vara ett angeläget bostadspolitiskt
mål att öka möjligheterna för fler att köpa äldre småhus lika väl som det
i många fall måste anses angeläget att möjliggöra försäljning av hus för
äldre människor. Utskottet anser vidare att en ökad omsättning av äldre
hus kan få en prispressande inverkan på nyproduktionen.

CU 1975/76:22

dels utskottets hemställan under 12 bort lyda:

12. beträffande kreditinstitutens utlåningsmöjligheter att riksdagen
bifaller motionen 1975/76:2036 yrkandet 6,

7. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Vad först” och
slutar ”avstyrker motionen” bort lyda:

De motiv för yrkandet att upphäva markvillkoret som förs fram i motionen
2037 (m), yrkandet 4, finner utskottet bärande. Utskottet anser liksom motionärerna
att markvillkoret i förening med gjorda uttalanden om markfördelningen
uppenbart primärt syftar till att gynna de kommunala bostadsföretagen
och sålunda eliminerar den konkurrens i förvaltningen som
måste anses som ett oeftergivligt krav.

Markvillkoret innebär också en ökad risk för att kommunaliseringen av
mark skall fortsätta mot ett tillstånd där marken ägs av kommunen, och
konsumenterna mot sin uttryckliga vilja endast erbjuds tomträtt. Enligt
utskottets uppfattning har kommunerna redan i dag tillräckliga instrument
för att på ett tillfredsställande sätt styra bostadsproduktionen efter efterfrågan.
Markvillkoret bör sålunda upphävas.

Beträffande förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1, om att
markvillkoret ej skall gälla vid sanering tillgodoses detta yrkande i och med
utskottets ställningstagande för ett borttagande av markvillkoret över huvud.

I sammanhanget vill dock utskottet understryka vikten av att markvillkoret
vid sanering under alla förhållanden utmönstras ur bostadsfinansieringsförordningen
då hittillsvarande tillämpning med all tydlighet visar att producenter
och konsumenter känner osäkerhet inför hotet om att markvillkoret
skall gälla.

Genom utskottets ovan gjorda ställningstagande till förslaget i motionen
1975/76:2037 (m), yrkandet 4, om att markvillkoret skall upphöra att gälla
tillgodoses alltså även förslaget i motionen 1975/76:1922 (m), yrkandet 1,
att markvillkoret ej skall gälla vid sanering.

Även förslaget i motionen 1975/76:1911 (m) att markvillkoret ej skall
gälla för gruppbyggda småhus i grupper om högst 30 hus är tillgodosett
genom utskottets ovan gjorda ställningstagande.
dels utskottets hemställan under 13 bort lyda:

13. beträffande upphävande eller inskränkning av markvillkoret
att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1911, 1922,
yrkandet 1, samt 2037, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande prövning enligt markvillkoret av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m) - som under förutsättning av bifall till reservationen 6 - anser
att det stycke av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”Förutsatt sålunda”
och slutar ”riksdagens åtgärd” bort lyda:

6 Riksdagen 1975176. 19 sami. Nr 22

CU 1975/76:22

Prövningen av markvillkoret tas upp även i motionen 1975/76:2284 (fp),
yrkandet 2, i vilken hemställs att prövningen skall ske i direkt anslutning
till den statliga långivningen. Med utskottets ovan gjorda ställningstagande
om att markvillkoret skall upphöra finns ej anledning att sakbehandla detta
yrkande.

9. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret av herrar Adolfsson (m)
och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar ”Utskottet har”
och på s. 32 slutar "betänkandet CU 1974:36 (s. 33-35)” bort lyda:
Utskottet anser liksom motionärerna att bostadspolitiken måste utformas
så att den fria konkurrensen verkligen fungerar. Syftet måste vara att producera
så goda och billiga bostäder som möjligt - inte att gynna vissa byggherrar.
Utskottet föreslår därför - med bifall till motionen 2036 (m), yrkandet
1, - att konkurrensvillkoret utformas så att endast kommuner som beträffande
produktionen av bostäder på egen mark fullt ut tillämpar den fria
konkurrensens regler också skall kunna föreskriva att enskilda markägare
och producenter vid bostadsbyggande på större områden skall som villkor
för statslån underkasta sig samma konkurrens.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Med hänsyn”
och slutar ”inom bostadsdepartementet” bort utgå,
dels utskottets hemställan under 15 bort lyda:

15. beträffande begränsning av konkurrensvillkoret att riksdagen
bifaller motionen 1975/76:2036, yrkandet 1,

10. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar ”De förhållanden”
och på s. 35 slutar ”denna del” bort lyda:

De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar avsiktligt vissa låntagarkategorier.
De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns, som bör sättas
till 25/95 % enligt förslaget i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet 4. Därmed
tillgodoses också motionen 1975/76:1966 (fp).
dels utskottets hemställan under 17 bort lyda:

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:2036, yrkandet 4, och
med anledning av motionen 1975/76:1966 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande pås. 34 som börjar ”De förhållanden”
och slutar ”ägda flerfamiljshus” bort lyda:

Lånegränserna för enskilt ägda flerfamiljshus bör enligt utskottets mening
höjas. En övre lånegräns vid 22/92 % kan i detta sammanhang godtas.
dels utskottets hemställan under 17 bort lyda:

CU 1975/76:22

17. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1966 samt med avslag
på motionen 1975/76:2036, yrkandet 4, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande den garanterade räntesatsen

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar ”Det är” och
på s. 42 slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Som angivits i motionen 1975/76:2285 (m) finns det inte skäl att införa
olika nivåer för den garanterade räntan för olika ägarekategorier. Propositionens
motiv för olika räntenivåer är att utjämna kostnadsolikheter som
kan uppkomma på grund av olikheter inom beskattningssystemet. Dessa
olikheter bör inte lösas med skilda räntenivåer för olika ägarekategorier utan
bör söka sin lösning inom skattesystemets ram. Dessa frågor täcks av direktiven
till 1972 års skatteutredning. I motionen visas att privata fastighetsägare
effektivt kommer att utestängas från ombyggnadsverksamhet om
propositionens förslag bifalls. Utskottets ställningstagande innebär även bifall
till motionerna 1975/76:2284 (fp), yrkandet 1, och 2286 (c).

dels utskottets hemställan under 23 bort lyda:

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen med bifall
till motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285, yrkandet 1,
och 2286 avslår propositionen 1975/76:144 i motsvarande del,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar ”Det är” och
på s. 42 slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Propositionsförslaget är uppbyggt så att det närmast uppfattas som en
mer eller mindre definitiv lösning inom bostadslångivningens område
av vissa frågor om effekterna av ett skattesystem. Även om förslaget skulle
uppfattas som endast temporärt väcker det emellertid farhågor redan på
principiella grunder. I den mån skattesystemet behandlar skilda företagsformer
olika bör det vara en uppgift inom skattesektorn att sakligt utreda
dessa skillnader och att lägga fram förslag till lämpliga lösningar. En utgångspunkt
måste då vara att skattesystemet som sådant inte skall gynna
eller missgynna någon företagsform. Därefter får bedömningar göras ur bostadspolitiska
synpunkterav hur företagsformernas konkurrensförutsättningar
där skall hävdas. Så länge riksdagen inte antagit andra principer gäller
fortfarande att bostadskonsumenternas intressen skall tillgodoses genom
konkurrens såväl i produktions- som i förvaltningsleden. Samhället har att
slå vakt om de boendes intressen och såväl utjämna deras möjligheter att
efterfråga goda bostäder som stödja deras strävanden att få inflytande över
planering och bostadsförvaltning. Det sagda skall självfallet inte utesluta
att bostadspolitiska synpunkter beaktas också vid utformningen av ett skat -

CU 1975/76:22

tesystem när samordningssynpunkter gör sig gällande. Detta får bedömas
i det fortsatta utredningsarbetet inom skatteområdet.

Redan principiella bedömningar leder sålunda till att riksdagen inte bör
pröva förslag på bostadssektorn som har till uppgivet syfte att korrigera
så speciella skatteregler som rätt till avdrag för reparationskostnader. En
granskning av propositionsförslaget i sak styrker riktigheten i en sådan uppfattning.
Förslaget är, i och för sig av naturliga skäl, grovt schematiserat.
Redan därigenom får det i kombination med de individuella beskattningsförutsättningarna
oacceptabla följder. Även om det går att konstruera fall
där en tänkt förräntning av icke beskattade reparationskostnader kan motsvara
den föreslagna skillnaden i garanterad ränta är det dock lättare att,
som i motionen 1975/76:2284 (fp) och i övrigt material som utskottet tagit
del av, peka på direkta orättvisor i ett sådant system. Det är då inte endast
fråga om marginella belopp. Dessa negativa effekter gör sig främst gällande
för de konventionellt beskattade som av olika anledningar inte kan utnyttja
rätten till reparationsavdrag för del av ombyggnadskostnader. En betydande
grupp för vilka detta gäller är livförsäkringsbolagen. Även enskilda företag
som kan utnyttja reparationsavdragen kommer om propositionsförslaget
genomförs att hamna i en avsevärt sämre situation än allmännyttiga och
kooperativa företag. Den enda grupp konventionellt beskattade som kommer
att få konkurrensneutralitet gentemot de allmännyttiga och kooperativa företagen
är fysiska personer med höga marginalskattesatser. Det är svårt
att tro att detta varit avsikten med propositionsförslaget.

Det bör i detta sammanhang noteras att övervägandena bakom regeringens
förslag inte i förväg publicerats och remissbehandlats. Det måste helt allmänt
anses olämpligt att lägga fram förslag av denna typ utan att de remissbehandlats
och därigenom belysts från flera synpunkter.

Den ovan angivna allmänna bedömningen framstår i skärpt belysning
vid en genomgång av vissa av förslagets enskildheter. Inom utskottet har
också övervägts möjligheten att genom en särskild dispensregel mjuka upp
propositionens schabloner. Dessa överväganden har lett utskottet till den
bedömningen att det inte är en lämplig uppgift för regeringen att från fall
till fall pröva olika företags och enskilda personers skäl för att erhålla en
särbehandling. Det synes långt rimligare att utforma ett system som är
generellt till sin natur men som saknar de nackdelar som är förenade med
propositionsförslaget. En sådan lösning vore att i avvaktan på de i propositionen
åberopade skatteutredningarna införa begränsningar vad gäller
reparationsavdragets storlek för de konventionellt beskattade som erhåller
statliga ombyggnadslån.

Utskottet avstyrker sålunda propositionen i den del som avser olika räntenivåer
för ombyggnadslån. Riksdagen bör enligt utskottets mening hemställa
hos regeringen om förslag till temporära ändringar i de regler som
gäller reparationsavdrag för konventionellt beskattade som erhåller statliga
ombyggnadslån. Förslag till sådana ändringar bör föreläggas riksdagen under
nästa riksmöte.

CU 1975/76:22

dels utskottets hemställan under 23 bort lyda:

23. beträffande den garanterade räntesatsen att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1975/76:2284, yrkandet 1, 2285,
yrkandet 1, och 2286 avslår propositionen 1975/76:144 i motsvarande
del,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utredning m. m. beträffande vissa skattefrågor,

12. beträffande outhyrda lägenheter av herrar Adolfsson (m) och Danell (m)
som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Hyresförlustlånen är avsedda som en tidsbegränsad engångsinsats i avvaktan
på att nyproduktionen och bostadsområdena kan anpassas till konsumenternas
efterfrågan. Ett verksamt medel för att kommuner och bostadsföretag
skall göra kraftiga ansträngningar för en sådan anpassning är
att avstå från långivning beträffande hyresförluster som uppkommer efter
den 30 juni 1976. Vetskapen om att dessa stödmöjligheter inte längre står
till buds måste mana till ytterligare försiktighet. Utskottet ansluter sig därmed
till den mening som förs fram i motionen 1975/76:2036 (m), yrkandet
7, vars förslag tillstyrks. Härmed minskas anslagsbehovet under nästa år
med 250 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.
dels utskottets hemställan under 27 bort lyda:

27. beträffande outhyrda lägenheter att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76:2036, yrkandet 7, och med avslag på förslaget
i propositionen beslutar att långivning för kostnader för
outhyrda lägenheter inte skall medges för förluster uppkomna
efter den 30 juni 1976,

13. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergift av herrar Adolfsson
(m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen
12 - anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Utskottet tillstyrker”
och slutar ”denna del” bort lyda:

Utskottet anser inte att åtgärder bör vidtas för att institutionalisera hyresförlustlånen
eller eftergifterna av dem. Åtgärderna beträffande tomma
lägenheter måste ses som en engångsföreteelse, eftersom marknaden snarast
möjligt måste återgå till rimlig balans mellan tillgång och efterfrågan. Propositionens
förslag om att överföra regeringens beslutsbefogenheter till bostadsstyrelsen
bör således ej bifallas.

dels utskottets hemställan under 28 bort lyda:

28. beträffande beslutanderätten i ärenden om eftergifter av hyresförlustlån
m. m. att riksdagen inte godkänner vad i regeringsprotokollet
anförts,

CU 1975/76:22

14. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån av herrar Adolfsson
(m) och Danell (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen
12 - anser att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar ”De nämnda”
och på s. 44 slutar ”regeringens sida” bort lyda:

Med hänvisning till vad som ovan anförts finnér utskottet de år 1975
redovisade riktlinjerna för eftergift fortfarande godtagbara.
dels utskottets hemställan under 29 bort lyda:

29. beträffande vissa riktlinjer för eftergift av hyresförlustlån att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön av herr Claeson (vpk)
som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 45 börjar ”Utskottet -som” och på s. 46 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Som anförs i motionen 1975/76:870 (vpk) har bidragen till förbättring
av boendemiljön utnyttjats i ganska liten omfattning. Även om detta beror
på att bidragsformen funnits ganska kort tid beror detta enligt utskottets
mening även på bidragsvillkorens utformning. Av skäl som anförs i motionen
bör bidragsvillkoren ändras så att hela kostnaden kan utgå. Utskottet
tillstyrker förslagen i motionen i denna del.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”Med hänvisning”
och slutar ”motsvarande del” bort lyda:

Utskottets ovan gjorda bedömning om bidragets utformning medför att
anslag bör tas upp med 60 milj. kr. enligt vad som anförts i motionen
1975/76:870 (vpk), yrkandet 1.
dets utskottets hemställan under 30 bort lyda:

30. beträffande bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen

a. bifaller motionen 1975/76:870, yrkandet 2,

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motionen 1975/76:870, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1976/77 anvisar till Bidrag till
förbättring av boendemiljön ett reservationsanslag av 60 000 000
kr.,

16. beträffande lån till kostnader för miljöförbättring m. m. av fru Olsson
i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c). Strömberg i Botkyrka (fp), fru Ingvar-Svensson
(c) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”De skäl” och
slutar ”preliminära erfarenheterna” bort utgå,
dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar ”Sorn utskottet”
och på s. 47 slutar ”inte göras” bort ha följande lydelse:

De möjligheter som föregående år öppnats att med statliga bidrag stödja
och stimulera till förbättringar av bostadsmiljöerna är ett väsentligt inslag
i de bostadspolitiska strävanden som sedan lång tid tillbaka hävdats i mo -

CU 1975/76:22

tioner (c, fp). Bidragen skall ses dels i deras allmänna sammanhang som
ett stöd för att generellt förbättra boendemiljöerna där så behövs, dels som
ett bland medlen att begränsa hyresförluster i vissa områden.

Representanter för boendemiljödelegationen och den bostadssociala delegationen
har lämnat utskottet uppgifter om deras verksamhet. Uppgifterna
tyder bl. a. på att samordningen av delegationernas verksamhet kan vara
värd ytterligare beaktande även från regeringens sida. Det är viktigt att
bidragsavgörandena inte hindras av i vart fall administrativa brister. Det
framstår också som otillfredsställande om de arbetsmarknadsmässiga bedömningarna
får ske vid sidan av de centrala målsättningarna. Medel bör
sålunda i största möjliga utsträckning ställas till förfogande under huvudanslag
inom bostadsdepartementets ansvarsområde. De arbetsmarknadsmässiga
synpunkterna får därefter vägas in i fråga om vissa prioriteringar
och lämpliga tidpunkter för arbetenas igångsättande.

Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet
5 delvis, att låneunderlaget för bostadslån skall reduceras endast
med bidragsbeloppet och sålunda inte som nu med dubbla bidragsbeloppet.

I de fall där bidrag utgår i förening med bostadslån har sålunda öppnats
möjligheter till en statlig finansiering av hela den godtagna kostnaden för
åtgärderna. Utskottet har förutsatt att de för bostadslån gällande reglerna
om låneunderlag m. m. i den mån det behövs anpassas även till denna
situation. Det är väsentligt att syftet - att uppnå miljöförbättringar - inte
hindras av administrativa samordningssvårigheter mellan de båda stödformerna.

Motionsyrkandet omfattar emellertid också förslaget om en prioriterad
lånemöjlighet i de fall där bidraget inte skall kombineras med bostadslån.
Utskottet har ovan ansett sig inte nu kunna tillstyrka att kostnaderna i
dessa fall helt eller nästan helt täcks av bidrag. Detta innebär att bostadsföretag
eller kommuner i sina överväganden och åtgärder binds inte bara
av långsiktiga överväganden utan kanske nödgas av kortsiktiga likviditetshänsyn
avstå från initiativ. Enligt utskottets mening bör i dessa fall inte
en statlig viljeinriktning styras på två sätt - dels genom en ram, dels genom
kreditmarknaden. När en högsta omfattning av insatserna bestämts genom
ett anslagsbeslut och ansvaret delats mellan staten, å ena, samt bostadsföretag
och kommuner, å andra sidan, bör också åtgärderna kunna
vidtas utan i vart fall kortsiktiga likviditetsbindningar hos den som ytterst
har att ta initiativ. Därför bör redan från och med kommande budgetår
öppnas en lånemöjlighet i dessa fall - en lånemöjlighet som enligt motionsförslaget
kan utformas med markförvärvslånens tidigare villkor som
förebild. Regeringen bör ha att utfärda närmare föreskrifter härom. De anslag
som utskottet nedan tillstyrker beträffande lånefonden för bostadsbyggande
kan enligt utskottets mening täcka även denna långivning.

Det nämnda motionsyrkandet innebära» en enligt ovan tillstyrkt låneform
för den sektor som täcks av nuvarande miljöförbättringsbidrag skulle öppnas

CU 1975/76:22

också för kostnader vid sammanslagning av lägenheter. Visserligen finns
en, praktiskt sett dock begränsad, möjlighet att få bostadslån. Vidare finns
också utredningsförslag om vidgade lånemöjligheter och temporära bidrag.
Enligt utskottets mening bör i dessa sammanhang beaktas även det i motionen
framförda förslaget, vilket i vissa situationer kan komma att bli ett
komplement till även vidgade stödformer i övrigt.

Vad utskottet anfört om ytterligare lånemöjligheter bör riksdagen med
bifall till motionen 1975/76:1923 (c), yrkandet 5 delvis, som sin mening
ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 32 bort lyda:

32. beträffande lån för miljöförbättring och för sammanslagning
av lägenheter att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:1923, yrkandet 5 i vad det inte behandlats ovan, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande markförvärvslån

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 55 som börjar ”De grundläggande”
och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

De markpolitiska bedömningarna i motionen beträffande kommunalisering
av mark, användning av tomträttsinstitutet m. m. leder även enligt
utskottets mening till att markförvärvslånen bör upphöra. Inte minst ur
konsumenternas synvinkel måste det vara av stort värde att kommunerna
använder sig av tekniken med en rullande markplanering. Därmed möjliggörs
ett omfattande enskilt markägande och kommunerna riskerar inte
att behöva binda avsevärda medel i markinnehav.

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 55 börjar ”1 prop.” och
på s. 57 slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottets ställningstagande att markförvärvslånen bör upphöra leder till
att några ändringar beträffande tillämpningsområdet eller lånevillkoren inte
behöver övervägas.

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 57 börjar ”Det sistnämnda”
och på s. 58 slutar ”denna del” bort lyda:

Som en följd av det anförda avstyrks också propositionens förslag till
medelsanvisning.
dels utskottets hemställan under 40 bort lyda:

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. bifaller motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och
6,

b. avslår motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till motionen 1975/76:2037, yrkandet 5 i vad det
inte behandlats ovan, avslår motionen 1975/76:1936, yrkandet
1, samt förslaget i budgetpropositionen om investeringsanslag
till Lånefonden för kommunala markförvärv,

CU 1975/76:22

b. av herr Claesson (vpk) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 56 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”inte tillstyrkas” bort lyda:

Tillämpningsområdet för markförvärvslånegivningen borde i likhet med
vad bostadsstyrelsen förordar utvidgas beträffande ändamålsbestämningen
för saneringsfastigheter. Som bostadsstyrelsen även anfört skulle det innebära
att samma regler i detta avseende skulle komma att gälla som för
fastigheter i exploateringsområde. Med en sådan ändring skulle kommunernas
möjligheter att klara större saneringsobjekt öka, även om den framtida
användningen inte omedelbart kan fastställas för ett markområde i sin helhet.
Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 3.

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 57 som börjar "Utskottet utgår”
och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Beslutet om en förkortning av amorteringstiden för lånen från tio till
sju år har avsevärt försvårat för många kommuner att satsa påen utbyggnad
av markreserver, saneringsverksamhet, samhällsplanering och plangenomförande.
Lånevillkoren bör därför nu förändras så att amorteringstiden ökas
från sju till 15 år, och den amorteringsfria tiden bör förlängas från två till
fem år. Införandet av markvillkoret bör kunna medföra att storleken av
markreserven kan minskas något, och kommunen har genom markvillkoret
större möjligheter att åstadkomma en önskad markfördelning. Markvillkoret
ger emellertid inte kommunen ökade möjligheter att besluta om att en
viss investering skall göras, om man inte förfogar över marken. Därför kommer
det alltid att kvarstå ett i princip oförändrat behov av att kommunen
förvärvar mark. De nya möjligheter som finns för kommunerna att överta
inteckningslån i förvärvad egendom har såvitt vi kunnat finna inte haft
någon större betydelse då det gällt att minska behovet att fä ta upp markförvärvslån
på för kommunerna gynnsamma villkor. Snarare är det så att
markvillkoret och de vidgade förköpsmöjligheterna talar för ett behov av
gynnsammare lånevillkor och mera pengar för kommunernas markförvärv.
Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1936 (vpk), yrkandet 2.

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 57 börjar "Det sistnämnda"
och på s. 58 slutar ”denna del” bort lyda:

Mot bakgrund av den vidgning av lånemöjligheterna och tillämpningsområdet
som utskottet med bifall till motionen 1975/76:1936(vpk), yrkandena
2 och 3, ovan föreslagit innebär att anslagsvolymen måste ökas till 250
milj. kr. i enlighet med yrkandet 1 i motionen 1975/76:1936 (vpk).
dels utskottets hemställan under 40 bort lyda:

40. beträffande markförvärvslån att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76:2037, yrkandena 5, delvis, och 6,

b. bifaller motionen 1975/76:1936, yrkandena 2 och 3,

c. med bifall till motionen 1975/76:1936, yrkandet 1, med anledning
av förslaget i propositionen samt med avslag på motionen
1975/76:2037, yrkandet 5, i vad det inte behandlats

CU 1975/76:22

ovan, på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder för
budgetåret 1976/77 anvisar till Lånefonden för kommunala
markförvärv ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.,

18. beträffande bostadsförmedling av herr Claeson (vpk) som anser att
dels det stycke av utskottets yttrande på s. 59 som börjar ”Med hänsyn”

och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

I motionen erinras att förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling
tidigare motionsvägen kommit under riksdagens prövning. Som anförts
i motionen skulle obligatorisk kommunal bostadsförmedling bl. a. kunna
bidra till att bostäder av god kvalitet skulle kunna anvisas de människor
som bäst behöver dem. Vidare skulle det bli möjligt att undvika den segregering
i boendet som nu tyvärr är alltför vanlig - en allsidigare hushållssammansättning
skulle också bli möjlig.

Som även anförts i motionen synes svartabörshandeln med bostäder återigen
ha blivit vanligare. Det finns f. n. i praktiken mycket små möjligheter
att komma åt denna handel. En obligatorisk kommunal bostadsförmedling
skulle verksamt försvåra och minska svartabörshandeln.

Slutligen bör erinras om den s. k. smygkontoriseringen som är ett stort
problem - speciellt i de större tätorternas centralare delar. Trots gällande
bestämmelser om förbud mot kontoriseringen pågår denna och 10 000-tals
lägenheter har försvunnit som bostäder. En kommunal obligatorisk bostadsförmedling
bör kunna vara ett effektivt medel att stoppa denna verksamhet.

Förutom grundläggande rättviseskäl och en bostadssocial målsättning
finns det som ovan framgått så påtagliga fördelar med kommunal obligatorisk
bostadsförmedling att utskottet enligt yrkandet i motionen 1975/76:1917
(vpk) föreslår att riksdagen uttalar sig för att sådan införs samt hos regeringen
begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen. Detta borges regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 41 bort lyda:

41. beträffande bostadsförmedling att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:1917 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

19. beträffande bostadslånefonden av herrar Adolfsson (m) och Danell (m)
som - under förutsättning av bifall till reservationen 12-anseratt utskottets
hemställan under 44 bort lyda:

44. beträffande bostadslånefonden att riksdagen med anledning av
förslaget i propositionen på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
för budgetåret 1976/77 anvisar till Lånefonden
för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 1 410 000 000 kr.,

CU 1975/76: 22

Särskilda yttranden

1. beträffande byggande i förnyelseområden (s. 21) av herrar Adolfsson (m)
och Danell (m) som anför:

I motionen 1975/76:1970 behandlas byggande i förnyelseområden. Detta
är ofta ett stort problem som kräver snara lösningar. Samtidigt som vissa
länsstyrelser uppmanat sina kommuner att genomföra förnyelseprocesser
av omfattande karaktär saknas tillräckligt beslutsunderlag för detta. Genom
det utredningsarbete som bedrivs kan måhända vissa problem lösas men
mycket kvarstår för att kommunerna genom sitt förnyelsearbete skall kunna
erbjuda billiga och bra bostäder samtidigt som man också kan erbjuda i
redan befintlig bebyggelse boende rimlig service. Förutom de problem som
behandlas i motionen och utskottets yttrande är det i dag ett faktum att
markvillkoret och konkurrensvillkoret allvarligt kan äventyra förnyelseprocesser.
Markvillkoret kan om inte myndigheterna inom kort gör andra ställningstaganden
innebära att kommunerna tvingas till omfattande och mycket
kostsamma markköp för att kunna erbjuda statligt belånad bebyggelse. Konkurrensvillkoret
skapar stor osäkerhet hos producenterna vilket i sin tur
allvarligt kan försena bostadsbyggnadsplanerna. Moderata samlingspartiet
föreslår i andra sammanhang att dessa instrument bör utgå respektive förändras
för att bättre anpassas till marknadens efterfrågan.

2. beträffande fördelningen av ramar för bostadslån m. m. i vissa Jall (s. 26)
av fru Ingvar-Svensson (c) som anför:

Utskottet har avstyrkt motionen 1975/76:669 (c, s, m, fp) med dess förordande
av att länsstyrelserna också i län med storstadsområden skall ha
möjlighet att fördela ramarna för bostadsbyggandet i hela länet. Med hänsyn
till att avstyrkandet bl. a. grundas på uppgiften att hela ramsystemets utformning
övervägs inom bostadsdepartementet har jag inte funnit anledning
till en reservation i detta sammanhang. Förslag i denna fråga torde sålunda
kunna förväntas föreläggas riksdagen.

Det bör emellertid framhållas att det i motionen berörda förhållandet måste
lösas så att nuvarande olägenheter undanröjs. Den regionalpolitiska och
därtill anknutna bostadspolitiska planeringen haren given struktur, i vilken
de länsvisa bedömningarna ingår som ett grundläggande moment. Fördelningen
av ramarna för bostadsbyggandet innebär för storstadslänens del
att en central statlig myndighet tar på sig en rent regional funktion, vilket
inte enbart principiellt utan också praktiskt är otillfredsställande. Fördelningsbesluten
innebär ju i sak att bostadsstyrelsen bedömer fördelningen
inom dessa län mellan storstadsområdet och övriga delar av länet. Detta
innebär självfallet inte att någon invändning görs mot de interkommunala
planeringsorganens verksamhet som sådan. Deras inbördes avvägningar skall
självfallet kunna fortsätta och hindras inte heller av att ett regionalt organ
- i nuvarande läge länsstyrelsen - harden regionala beslutsfunktionen såväl
i storstadslänen som i andra län. Samordning av de regionala planerings -

CU 1975/76:22

funktionerna är en grundläggande förutsättning för att avsedda resultat skall
kunna nås. Det bör slutligen strykas under, att det eventuella förhållandet
att Stockholms- respektive Göteborgsregionen anses ha särskilda förutsättningar
inte kan leda till slutsatsen att motsvarande ordning bör gälla
för Malmöhus län. 1 samband med den fysiska riksplaneringen har f. ö.
enhälligt lagts fast att övergripande bedömningar bör göras för hela Skåneregionen
och sålunda i samråd med även länsstyrelsen i Kristianstads
län.

3. beträffande ett ingångsvärde i löneunderlaget för småhus (s. 35) av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang föreslagit åtgärder för
att underlätta försäljning och köp av äldre egna hem. Även behov av sanering
finns givetvis i småhusområden och kräver därför ett allt större intresse.
I detta läge är det dock inte möjligt att sträcka sig längre än till - som
utskottet föreslår - vidgade fördjupningsmöjligheter vid ombyggnad av småhus.
På sikt måste det bli nödvändigt att finna former för att allmänt öka
kreditutrymmena för de äldre småhusen.

CU 1975/76:22
Motionsyrkandenas behandling

Bilaga

Motion	Y rkande	Utskottets	Utskottets	Reserva- Särskilt
(nr)		yttrande	hemställan	tion yttrande
		(s.)	(punkt)	(nr) (nr)
382 (s)		59-60	42
388 (fp)	1 a	49-50	36 a
	1 b	50	36 b
	1 c	50-51	36 c
	1 d	51-52	37
669 (c, s, m, fp)		26-27	8	2
870 (vpk)	1	47	30 b	15
	2	45-46	30 a	15
874 (c)		52	37
1910 (m)		25	6	3
1911 (m)		29-30	13	7
1913 (s)		27-28	9
1917 (vpk)		58-59	41	18
1922 (m)	1	29-30	13	7
	3	32-33	16
	4	37	20
1923 (c)	1	20	1
	2	49-50	36 a
	3	50	36 b
	4	51	36 c
	5	46	31, 32	16
1924 (c)	1	49-50	36 a
	2	50	36 b
1925 (c, s, m)		48	35
1935 (vpk)		28-29	10, 11	4, 5 a, 5b
1936 (vpk)	1	57-58	40 c	17a 17b
	2	57	40b	17a, 17b
	3	55-56	40 b	17a, 17b
1942 (s)		22-23	3
1948 (s)		51-52	37
1966 (fp)		33-34	17	10a, 10b
1970 (s)	1	20-22	2	1
	2	20-22	2
1972 (c)		52-53	39
2036 (m)	1	31-32	15	9
	2	28-29	11	5 a, 5 b
	3	28-29	11	5 a, 5 b
	4	33-35	17	10 a, 10 b
	6	29	12	6
	7	43	27	12, 13, 14, 19
	9	23	4	1

CU 1975/76:22

Motion (nr)	Y rkande	Utskottets yttrande (s.)	Utskottets hemställan (punkt)	Reserva- Särskilt tion yttrande (nr) (nr)
2037 (m)	4	29-30	13	7
	5	55, 57-58	40 a, 40 c	17a, 17b
	6	55	40a	17a, 17b
	7	24	5	2
	9	54	5, 40	2. 17
2273 (c)		35-36	18
2284 (fp)	1	39-41	23	lia, 11b
	2	30-31	14	8
2285 (m)	1	39-41	23	lia, 11b
	2	35-36	18	3
2286 (c)		39-41	23	lia, 11b

GOTAB 51588 Slockholm 1976