Med anledning avprop. 1975/76:100, i vad avser internationellt utvecklingssamarbete m. m., jämte motioner (Betänkande 1975/76:UU14 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande

UU 1975/76:14

1975/76:14

med anledning avprop. 1975/76: 100, i vad avser internationellt utvecklingssamarbete
m. m., jämte motioner

I föreliggande betänkande behandlas regeringens i propositionen
1975/76: 100 bilaga 5, litt. C, framlagda förslag angående Sveriges deltagande
i det internationella utvecklingssamarbetet samt de i anslutning
därtill väckta motionerna.

En förteckning över de behandlade motionerna återfinns i slutet av
betänkandet.

Propositionens huvudsakliga förslag

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1976/77 uppgå till 3 122 milj. kr. Detta innebär en ökning på
262 milj. kr. eller med drygt 9 % i förhållande till innevarande budgetår.
De totala biståndsanslagen beräknas därmed motsvara 1 % av 1976
års bruttonationalprodukt till marknadspris.

De multilaterala bidragen redovisas under anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram. De direkta svenska biståndsinsatserna
är sammanförda under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

Utgifterna för informationsverksamheten redovisas fr. o. m. budgetåret
1976/77 på ett särskilt anslag med den nya beteckningen C 3. Information.
Utgifterna för SIDA:s administration belastar anslaget C 4.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA). Under detta anslag redovisas
också fr. o. m. budgetåret 1976/77 utgifter för utbildning och
rekrytering av fältpersonal som tidigare har belastat anslaget C 3. Rekrytering
och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet.
Utgifter för bistånds- och katastrof utbildning redovisas under anslaget
C 5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN).

Anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås för budgetåret
1976/77 uppgå till 1 050 milj. kr. och anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
till 1 987 milj. kr.

Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

	Anvisat	Anvisat	Anvisat	Anvisat	Förslag
	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76	1976/77
Bidrag till internationella biståndsprogram	493,7	550,0	750,0	1 050,0	1 050,0
FN :s utvecklings-program (UNDP)	128,0	157,4	175,0	225,0	255,0
FN:s barnfond (UNICEF)	40,0	45,0	50,0	65,0	75,0
Internationella utveck-lingsfonden (IDA)	177,7	177,7	274,8	252,1	252,1
Regionala utvecklings-banker		7,4	5,0	32,5	40,4
Internationellt livsmedels-bistånd	51,0	56,0	85,0	136,5	136,5
U-landsforskning1	—	—	—	75,0	85,0
övriga organisationer m. m.1	—	—	—	115,0	129,4
Övriga multilaterala bidrag	97,0	106,5	160,2	148,9	76,6
Bilateralt utvecklingssam-arbete	707,0	960,0	1 297,8	1 736,3	1 987,0
Information	4,3	8,0	10,7	12,8	14,3
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)	39,6	38,8	35,3	47,9	54,0
varav rekrytering och utbildning av fältpersonal	12,0	10,7	6,5	15,1	12,1
Biståndsutbildningsnämnden (BUN)'		_	_	5,9	7,7
Biståndsförvaltningens lånefond	0,4				0,3
Utrikesdepartementets av-delning för internationellt utvecklingssamarbete m. m.	5,0*	5,7*	6,2*	7,1*	8,7*
Summa	1 250,0	1562,5	2 100,0	2 860,0	3 122,0

1 Bidragen till u-landsforskning redovisas under anslagsposten övriga multilaterala
bidrag och anslaget C2. Bilateralt utvecklingssamarbete budgetåren

1972/73—1974/75.

! Bidragen till övriga organisationer m. m. redovisas under anslagsposten övriga
multilaterala bidrag t. o. m. budgetåret 1974/75.

5 Utgifterna för denna verksamhet har budgetåren 1972/73—1974/75 bestridits
från anslag under fjärde huvudtiteln.

‘Beräknat belopp. Medelsanvisningen sker på anslaget Al. Utrikesförvaltningen.

En närmare redogörelse för propositionens förslag beträffande utvecklingssamarbetet
och de i anslutning därtill framförda motionsyrkandena
ges i det följande ämnes- och avsnittsvis.

UU 1975/76:14

Särskilda frågor avseende riktlinjer för Sveriges insatser
i internationellt utvecklingssamarbete

1. En ny ekonomisk världsordning m. m.

Propositionen (s. 11—16)

Den s. k. oljekrisen och konjunkturnedgången i OECD-ländema innebar
en radikal försämring av den ekonomiska situationen för flertalet
icke oljeexporterande u-länder. Ytterligare höjda oljepriser och
ökade kostnader för import av kapitalutrustning samtidigt med fallande
råvarupriser har lett till en markant försvagning av de icke oljeproducerande
u-ländernas bytesbalans. Under år 1974 kunde visserligen flertalet
u-länder med olika medel — kommersiell upplåning och tillskott
av biståndsresurser — dämpa effekterna för den inhemska ekonomin.
För u-landsgruppen som helhet låg tillväxttakten för totalproduktionen
fortfarande på en hög nivå under år 1974 medan den minskade för
OECD-området som helhet. Under år 1975 har emellertid återverkningarna
av den internationella lågkonjunkturen blivit allt kännbarare
för u-länderna.

Genomsnittssiffror för tillväxt och utveckling i hela u-landsgruppen
tenderar att undanskymma två tendenser som blivit allt mera uppenbara
under senare år. Tillväxten har endast i ett fåtal u-länder kombinerats
med en politik för att fördela resurserna jämnare. De fattiga
grupperna har därför inte blivit delaktiga i den utveckling som skett.
Det är vidare framför allt de rikare u-länderna som nått en snabb ekonomisk
tillväxt. I de fattigaste u-ländema har produktionsökningen under
de senaste 10—15 åren endast obetydligt överstigit befolkningstillväxten.
Det är också dessa länder som drabbats hårdast av den internationella
lågkonjunkturen. Föreliggande prognoser pekar inte på någon
förbättring av situationen för de fattigaste u-länderna under resten
av 1970-talet. Inom u-landsgruppen finns en rad länder som kan tillgodose
sina behov av kapital och teknologi genom kommersiella transaktioner
medan de fattigare u-ländernas behov av resursöverföringar på
mjuka villkor fortsätter att öka.

Dessa vidgade skillnader inom u-landsgruppen i fråga om resurser
och utvecklingsgrad understryker de olika intressen som finns beträffande
de ekonomiska relationerna till den rika världen. Trots detta har
u-länderna under de internationella förhandlingarna om en ny ekonomisk
världsordning kunnat uppträda enat och lägga fram gemensamma
förslag. Härigenom har kraven på ändrade relationer mellan i- och
u-länder vunnit i styrka.

I 1975 års budgetproposition lämnades en redogörelse för den deklaration
och det handlingsprogram för att upprätta en ny ekonomisk

UU 1975/76:14

världsordning som våren 1974 antogs vid FN:s sjätte extra generalförsamling.
Denna präglades av konfrontation mellan i- och u-länder.
Flertalet i-länder framförde också omfattande reservationer till deklarationen
och handlingsprogrammet. Alltsedan dess har oavbrutna diskussioner
och förhandlingar pågått om en ny ekonomisk världsordning.
Världslivsmedelskonferensen i Rom, industrialiseringskonferensen i
Lima, kvinnokonferensen i Mexico City, de alliansfria u-ländernas samråd
i Dakar och Lima samt FN:s generalförsamlings och ekonomiska
och sociala rådets (ECOSOC) ordinarie möten präglades alla av u-ländernas
krav på en omprövning av de ekonomiska relationerna mellan
i- och u-länder. De stora i-ländernas ovilja mot att företa en sådan
samlad genomgång var hela tiden påtaglig.

FN:s sjunde extra generalförsamling i september år 1975 innebar
emellertid en ändring. De stora i-länderna förklarade sig då villiga att
i princip behandla de globala ekonomiska och politiska relationerna
mellan rika och fattiga länder. Denna attitydförändring blev av stor
betydelse för att skapa ett gynnsamt förhandlingsklimat. Generalförsamlingen
enades om riktlinjer för fortsatta, mer målinriktade förhandlingar.

I propositionen ges en översiktlig redovisning av några av de viktigaste
resultaten av församlingens arbete vilka bl. a. rör åtgärder inom
det handelspolitiska området, resursöverföringar och valutafrågor, industrialiseringsfrågor
samt åtgärder på jordbruks- och livsmedelsförsörjningsområdet.

Många av rekommendationerna från FN:s sjunde extra generalförsamling
är allmänt hållna och kompromissbetonade. De löser inte de
internationella utvecklingsproblemen. Men de utgör en ram för fortsatta
målinriktade och mera konkreta förhandlingar och ansträngningar
även om en del i-länder gjort förbehåll på flera viktiga punkter. Därigenom
har en grund lagts för såväl den fjärde världshandelskonferensen
(UNCTAD IV) i Nairobi i maj 1976 som för Paris-konferensen om
internationellt ekonomiskt samarbete. Den senare inleddes i december
1975 och beräknas pågå under större delen av 1976 i form av förhandlingar
i fyra femtonstatskommissioner för energi, råvaror, utvecklingssamarbete
och finansiella frågor.

Det framhålls i propositionen att det för ett u-land är naturligt att
betrakta relationerna till ett industriland som en helhet. Så har u-länderna
som grupp också kommit att uppfatta förbindelserna med den
rika världen. Det är denna u-ländernas syn på de internationella relationerna
som kommit till uttryck i deras samlade krav på en ny ekonomisk
världsordning.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) tar upp denna fråga
i sin senaste anslagsframställning. SIDA framhåller att det nu är angeläget
att precisera och vidareutveckla en aktiv svensk u-landspolitik.

UU 1975/76:14

En rättvisare ekonomisk världsordning måste utformas i nära samarbete
mellan rika och fattiga länder för att resultat skall kunna uppnås.
En del åtgärder kräver internationella överenskommelser för att
komma till stånd. Andra åtgärder på t. ex. handelsområdet kräver normalt
bred anslutning från i-länderna för att de skall få effekt. När det
gäller åtgärder av detta slag kommer Sveriges ansträngningar att inriktas
på att få till stånd samlade internationella lösningar som i största
möjliga utsträckning tar hänsyn till u-landsgruppens krav på en ökad
andel av världens resurser.

I detta sammanhang bör framhållas att åtskilliga u-landspolitiska åtgärder
som nu står i förgrunden i den internationella debatten i första
hand gynnar de mer utvecklade u-länderna. Det blir sålunda de u-länder
som redan har byggt upp en industri och nått framgångar på exportmarknaderna
som främst drar nytta av generella liberaliseringsåtgärder
på handelsområdet. Detsamma gäller verkningarna av vissa system för
exportintäktsstabilisering. Detta slag av åtgärder får ses som ett stöd
till u-länderna som grupp.

För de fattigaste u-länderna kommer däremot flertalet u-landspolitiska
åtgärder att ha begränsad betydelse. Till en början kan generella
åtgärder t. o. m. fördjupa klyftan mellan olika u-länder. För de fattigaste
och minst utvecklade länderna kommer biståndet därför att spela
en stor roll även i framtiden. Detta har under senare år börjat uppmärksammas
av biståndsgivarna. Alltjämt gäller dock att OECD-länderna
ger mer bistånd per invånare till de rikare u-länderna än till de fattigare.
För Sveriges del är bilden en annan. Det svenska biståndet är
sedan länge mycket klart inriktat på de fattigare u-länderna.

Under 1970-talet har ett ökat samarbete med programländerna vuxit
fram i fråga om t. ex. handel, forskning, kulturutbyte och institutionssamarbete.
Flera av programländerna har uttalat intresse för att ytterligare
vidga detta samarbete. Från svensk sida finns det anledning att
välkomna detta intresse.

En samordnad u-landspolitik framstår som en betydelsefull del av den
svenska utrikespolitiken. Mot bakgrund härav kommer regeringen i
samband med att biståndspolitiska utredningen (UD 1972: 03) behandlas
att ta upp frågan om hur arbetet med en svensk u-landspolitik skall
föras vidare.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 209 av fru Jonäng (c), i vad avser hemställan
att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning om
konsekvenserna för Sveriges del av en ny internationell ekonomisk ordning
tillsättes (punkt A.l), att en särskild referensgrupp med olika yr -

UU 1975/76:14

keskategorier och intresseinriktningar knyts till utredningen (punkt A.2),
att material utarbetas för en bred informationskampanj (punkt A.3) och
att riksdagen anvisar 5 milj. kr. till studieförbunden i anslutning till
informationskampanjen (punkt B),

dels motionen 1975/76: 465 av herr Karlehagen (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att regeringen årligen i anslutning
till budgetpropositionen för riksdagen presenterar alternativa modeller
för det svenska samhällets utveckling på lång sikt och att därvid särskild
hänsyn tas till behovet av anpassning till en ny ekonomisk världsordning,

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättande
av en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda konsekvenserna
för Sveriges del av en anpassning till besluten vid FN:s
sjätte extra generalförsamling med krav på en ny ekonomisk ordning
(punkt 1), att ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken
”Starkare satsning på opinionsbildning nödvändig” i punkterna 1—3
anförts beträffande statligt stöd för en informationskampanj om besluten
vid FN:s sjätte extra generalförsamling med krav på en ny ekonomisk
ordning och om de krav som ett förverkligande av FN-beslutet
ställer på svensk produktion, konsumtion och livsstil (punkt 2) och att
ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vikten av
att direktiven till den svenska delegationen vid FN-konferensen om
boende- och bebyggelsemiljö i Vancouver innevarande år ges en sådan
inriktning att delegationen får möjlighet att framlägga konkreta förslag
i decentralistisk riktning i syfte att komma till rätta med de problem
som centralistiskt inriktad politik också på det internationella planet
skapat (punkt 3),

dels motionen 1975/76: 1143 av herr Hörberg (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk arbetsgrupp
snarast tillsätts, förstärkt med erforderliga referensgrupper och
informationsresurser, för att utarbeta förslag till ett konkret handlingsprogram
för Sveriges framtida insatser för skapandet av en ny ekonomisk
världsordning (punkt 1) och att regeringen för riksdagen framlägger
förslag till sådant handlingsprogram omfattande såväl principer som konkreta
åtgärder (punkt 2),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen begär att regeringen redovisar sin syn på hur
FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges
politik på olika områden (punkt 1).

UU 1975/76:14

Utskottet

I motionerna 209 och 727 föreslås att riksdagen hos regeringen begär
att en parlamentarisk utredning tillsätts om konsekvenserna för
Sveriges del av en anpassning till FN-besluten om en ny ekonomisk
världsordning. I den förra motionen föreslås dessutom att en särskild
referensgrupp med företrädare för olika yrkeskategorier och intresseinriktningar
knyts till utredningen. I båda motionerna föreslås i sammanhanget
en statligt stödd informationskampanj. I motionen 209
föreslås att 5 milj. kr. anvisas för en sådan kampanj.

I motionen 1143 föreslås att regeringen tillsätter en parlamentarisk
arbetsgrupp, förstärkt med erforderliga referensgrupper och informationsresurser,
för att utarbeta förslag till konkret svenskt handlingsprogram
för skapandet av en ny ekonomisk världsordning. I samma motion
föreslås att regeringen för riksdagen framlägger förslag till sådant
handlingsprogram.

I motionen 465 föreslås att regeringen årligen i anslutning till budgetpropositionen
för riksdagen presenterar alternativa modeller för
samhällsutvecklingen med hänsyn till behovet av anpassning till en ny
ekonomisk världsordning.

I motionen 2055 slutligen föreslås riksdagen begära att regeringen
redovisar sin syn på hur FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning
bör påverka Sveriges politik på olika områden.

U-ländernas krav på en ny och rättvisare ekonomisk världsordning
fick sitt första samlade uttryck i den deklaration och det handlingsprogram
härom som antogs av FN:s sjätte extra generalförsamling våren
1974 och som senare bekräftats och vidareutvecklats av FN:s sjunde
extra generalförsamling hösten 1975.

I deklarationen fastslogs alla staters suveränitet och jämställdhet,
alla folks rätt till självbestämmande och varje lands oinskränkta rätt
att förfoga över sina naturtillgångar och att bestämma över sin egen utveckling.
För att förverkliga jämlikhetsmålet i en värld som i dag är
präglad av väldiga och tilltagande resurs- och utvecklingsklyftor mellan
i-länderna och huvuddelen av u-länderna begär de senare en mångfald
åtgärder på främst de handelspolitiska, biståndspolitiska och finanspolitiska
områdena.

Många av de båda extraförsamlingarnas rekommendationer, vilka
går under samlingsbeteckningen en ny ekonomisk världsordning, är
mycket allmänt hållna. De har sedermera varit föremål för förhandlingar
och närmare uttolkningar vid en rad specialkonferenser såsom
1974 års befolkningskonferens i Bukarest, 1974 års världslivsmedelskonferens
i Rom, 1975 års kvinnokonferens i Mexico och den konferens
om internationellt ekonomiskt samarbete (nord-syddialogen) som
inledde sitt arbete i Paris i december 1975 och alltjämt pågår. Ett mö -

UU 1975/76:14

dosamt förhandlingsarbete återstår dock alltjämt innan konturerna till
vad som kan kallas en ny och rättvisare ekonomisk världsordning klart
framträder och innan man vet hur stora eftergifter i-ländema som
grupp är beredda att göra. Av betydelse för en närmare konkretisering
av de aktuella u-landskraven blir även den just inledda fjärde
världshandelskonferensen (UNCTAD IV) i Nairobi.

Förverkligandet av de mycket vittsyftande mål som angetts för en
ny ekonomisk världsordning blir av allt att döma en fråga på lång sikt.
Förutom en klar politisk kompromissvilja och -beredskap hos i-ländernas
regeringar att i konkreta frågor tillmötesgå u-ländemas krav förutsätts
att de lyckas skapa opinion och folkligt engagemang i sina egna
länder för tanken att en ny ekonomisk världsordning torde innebära att
vissa av i-ländemas hävdvunna privilegier uppges, att näringsstrukturen
förändras och att välståndsökningen och förbrukningen av materiella
resurser påverkas.

Sverige har på ett tidigt stadium gett sitt principiella stöd åt flertalet
av u-landskraven på en ny ekonomisk världsordning. Oaktat sin allmänt
positiva inställning har emellertid också ett land som Sverige
svårigheter att i alla delar godta de tillvägagångssätt som u-länderna i
vissa frågor anvisat, exempelvis i frågan om överföring av industrier
till u-länderna och en anpassning av vår industristruktur efter u-ländernas
önskemål. Statsminister Palme anförde i ett interpellationssvar
i riksdagen den 4 december 1975 därom bl. a. följande:

Vi kan inte göra generella åtaganden att verka för utflyttning av vår
industri till u-länderna. Däremot kan vi genom en aktiv arbetsmarknads-
och näringspolitik medverka till en omstrukturering av svensk
industri som bidrar till att bemästra svårigheter vid ökat marknadstillträde
av u-landsvaror. Ett exempel är de stödprogram som vi har för
ett antal industribranscher. De har till uppgift att medverka i en planmässig
modernisering och omstrukturering inför bl. a. ett ökat importtryck.
Sverige kommer att engagera sig aktivt i de multilaterala konsultationer
som skall föras om överföring av industriell och teknisk
kapacitet från i- till u-länder. Ett vidgat bilateralt industriellt samarbete
av den typ som Sverige under de senaste åren har inlett med flera uländer
bör också kunna stimulera utveckling av inhemsk industri och
teknik i dessa stater. Här är det inte fråga om bistånd utan om kommersiellt
utbyte av varor och tjänster, där svenskt kunnande kan komma
u-ländema till godo genom att det till väsentlig grad är inriktat på att
främja deras industrialisering.

Andra av de aktuella u-landskraven är för svenskt vidkommande redan
förverkligade, helt eller delvis. Det gäller i första hand biståndsmålet
0,7 % av bruttonationalprodukten, som Sverige som första land
uppnådde redan för ett par år sedan. Också när det gäller lättandet av uländernas
alltmer tryckande skuldbörda har Sverige gjort betydande
tillmötesgåenden och i en rad fall avskrivit räntor och amorteringar på
tidigare lämnade svenska utvecklingskrediter.

UU 1975/76:14

I flera av de föreliggande motionsyrkandena har begärts att olika
slags utredningar företas rörande konsekvenserna för Sveriges del av
en ny ekonomisk världsordning. Mot bakgrund av vad som ovan sagts
om FN-rekommendationemas allmänna karaktär och om den komplicerade
internationella förhandlingssituationen i denna fråga möter det
betydande svårigheter att för närvarande i konkreta ekonomiska och
sociala termer definiera de konsekvenser som på längre sikt följer av
en ny ekonomisk världsordnings förverkligande.

Delvis har emellertid dessa konsekvenser redan kartlagts. Andra
aspekter befinner sig under aktivt studium eller utredning.

Vad beträffar u-landskraven på en ökad andel av världens industriproduktion
och effekterna därav på svensk industri har nyligen en utredning
genomförts av statens industriverk på regeringens uppdrag.

Sekretariatet för framtidsstudier har under förra året igångsatt en
omfattande studie under namnet ”Sveriges internationella villkor” som
tar sin utgångspunkt bl. a. i u-ländernas krav på en ny ekonomisk
världsordning. Resultaten därav kommer att redovisas fortlöpande i
form av delrapporter och specialstudier. Tyngdpunkten i rapporteringen
förutses ligga vid slutet av detta år och under nästa år. Sekretariatet
har numera en parlamentarisk styrelse med företrädare för samtliga
riksdagspartier.

Framtidssekretariatets pågående studie ”Resurser och råvaror” kommer
likaledes in på flera av de frågeställningar och krav som aktualiserats
i den internationella debatten på resursfördelnings- och försörjningsområdet.

SIDA har påbörjat en sammanställning av olika svenska och utländska
förslag om internationell resursfördelning.

SIDA har vidare i sin senaste anslagsframställning utöver de traditionellt
biståndspolitiska frågorna anlagt synpunkter på de totala relationerna
mellan i- och u-länder och framhållit att en aktiv svensk ulandspolitik
av bredare karaktär bör preciseras och vidareutvecklas
mot bakgrund av u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning.
I anslutning härtill erinras om att ett ökat samarbete med programländerna
för svenskt bistånd under 1970-talet vuxit fram i fråga om t. ex.
handel, forskning, kulturutbyte och institutionssamarbete. Flera av programländerna
har uttalat intresse för att ytterligare vidga detta samarbete.

Den biståndspolitiska utredningen, som tillsattes år 1972 och vars
förslag torde kunna emotses under det närmaste året, har till uppgift
att göra en översyn av alla de huvudfrågor som ingår i Sveriges utvecklingssamarbete
med enskilda u-länder och med FN och övriga internationella
organ. Utredningen kommer därvid in på en stor del av
de krav som på sistone kommit att inrymmas i begreppet en ny ekonomisk
världsordning.

UU 1975/76:14

I frågan om en samordnad och bredare svensk u-landspolitik framhålls
i budgetpropositionen att regeringen kommer att ta upp frågan
om hur arbetet med en svensk u-landspolitik skall föras vidare i samband
med att den biståndspolitiska utredningens kommande förslag
behandlas.

Under ett flertal huvudtitlar i årets budgetproposition redogörs för
olika u-landskrav, som har samband med FN-rekommendationema om
en ny ekonomisk världsordning, och för olika åtgärder som på respektive
områden vidtagits eller planeras. Det gäller i första hand utrikesoch
handelshuvudtitlarna men även jordbruks-, industri- och justitiehuvudtitlama
o. a.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslagen om en parlamentarisk
utredning eller arbetsgrupp och särskilda referensgrupper i motionerna
209, 727 och 1143.

Beträffande yrkandet i motionen 465 att regeringen årligen skall presentera
alternativa modeller för det svenska samhällets utveckling med
hänsyn till behovet av anpassning till en ny ekonomisk världsordning
finner utskottet att förslaget i viss utsträckning redan är tillgodosett
genom de redovisningar i hithörande frågor som lämnas under olika
huvudtitlar inom budgetpropositionen. Motionen 465 torde därmed få
anses besvarad.

I motionen 2055 har föreslagits att regeringen redovisar sin syn på
hur FN-deklarationen om en ny ekonomisk världsordning bör påverka
Sveriges politik på olika områden. Konturerna av den nya världsordningen
kan väntas klarna under de fortsatta internationella förhandlingarna
och sedan pågående utredningar och studier färdigställts. Då
bör ett fastare underlag även ha skapats för att i enlighet med motionens
syfte presentera mera konkreta redovisningar än som hittills kunnat
ske rörande följderna för Sveriges del på olika samhällsområden.
Utskottet utgår från att en första sådan redovisning lämnas riksdagen
sedan regeringen tagit ställning till den biståndspolitiska utredningens
rekommendationer, såsom förutskickats i budgetpropositionen. Motionen
2055 torde därmed bli tillgodosedd i denna del.

Också motionen 1143, i vad avser förslag till svenskt handlingsprogram,
torde få anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motionerna 209 och 727 har vidare föreslagits att statligt stöd ges
till en informationskampanj om FN:s rekommendationer beträffande
en ny internationell ekonomisk ordning och konsekvenserna därav för
Sveriges del. Utskottet konstaterar att SIDA redan i hög grad inriktar
sin informationsverksamhet i u-landsfrågor på begreppet en ny ekonomisk
världsordning och de krav som detta begrepp inrymmer. Också den
opinionsbildning och informationsverksamhet som bedrivs av folkrörelserna
och de enskilda organisationerna med stöd från SIDA handlar
i stor utsträckning just om de relationer mellan rika och fattiga länder

UU 1975/76:14

som först på sistone kommit att gå under beteckningen en ny ekonomisk
världsordning. Utskottet finner det naturligt att den statligt stödda informationsverksamheten
i u-landsfrågor i växande utsträckning tar sikte
på de många frågeställningar som inbegrips under rubriken en ny
ekonomisk världsordning. Liksom biståndsinsatserna förutsätter de övriga
åtgärder, som förväntas av Sverige och andra länder för att förverkliga
den nya världsordningens målsättningar, en stark förankring i den allmänna
opinionen.

Ifrågavarande yrkande i motionerna 209 och 727 torde därmed få
anses besvarade. Yrkandet i motionen 209 om ett särskilt anslag till studieförbunden
för en informationskampanj i detta ämne avstyrks.

Utskottets hemställan i sistnämnda fråga, som avser medelsanvisning,
redovisas under avsnitt 22 (Information) nedan.

I motionen 727 föreslås vidare att den svenska delegationen till FNkonferensen
om boende- och bebyggelsemiljö ges sådana direktiv att
delegationen får möjlighet att framlägga konkreta förslag i decentralistisk
riktning.

FN-konferensen i fråga, som går under beteckningen HABITAT,
avses äga rum i Vancouver under tiden 31 maj—11 juni i år. Den utgör
ett led i FN:s miljöprogram men kommer väsentligen att begränsa
sig till boende- och bebyggelsemiljöfrågor.

En internationell förberedelsekommitté tillsattes hösten 1973 med
representanter för 56 regeringar, däribland den svenska. Den internationella
förberedelsekommittén har haft till uppgift att bl. a. utarbeta
förslag till de tre huvuddokument, som konferensen avses diskutera
och fatta beslut om, nämligen en principdeklaration, ett handlingsprogram
för nationella åtgärder och ett motsvarande program för det internationella
samarbetet i boende- och bebyggelsefrågorna.

Sverige har aktivt deltagit i det internationella förberedelsearbetet
för HABITAT-konferensen. En svensk förberedelsekommitté tillsattes
i slutet av 1974 med bostadsministern som ordförande och med företrädare
för utrikes- och jordbruksdepartementen, planverket, statens
råd för byggnadsforskning och Kommunförbundet. Sedan hösten 1975
ingår i denna kommitté också representanter för vart och ett av de
fem partier som är företrädda i riksdagen. De svenska kommittéledamöterna
har före och efter varje möte med FN:s förberedelsekommitté
fått del av relevanta handlingar och beretts tillfälle påverka de svenska
ställningstagandena under förberedelseskedet och vid den kommande
konferensen i Vancouver.

Till den svenska förberedelsekommittén är vidare sedan början av år
1975 en referensgrupp knuten, i vilken bl. a. ett stort antal myndigheter,
verk och offentliga utredningar är företrädda liksom arbetsmarknadsorganisationer,
folkrörelser, allmännyttiga bostadsföretag, arkitekt-
och byggnadsentreprenörföreningar, forsknings- och universitetsinstitutioner
m. fl.

UU 1975/76:14

Från svensk sida har under förberedelsearbetet för HABITAT-konferensen
vissa frågor särskilt betonats, bl. a. sambandet mellan boendemiljön
och den allmänna ekonomiska politiken, icke minst vad beträffar
resursfördelningen i samhället. Man har betonat vikten av att samhället
skaffar sig adekvata styrmedel för en bostadspolitik i vid bemärkelse
och att det förs en markpolitik som förebygger markspekulation.
Man har betonat vikten av tryggad besittningsrätt för alla bostadsinnehavare
och av målmedvetna åtgärder för att motverka social
och annan segregering. Man vill att konferensen skall diskutera orsakerna
till och följderna av de stora folkförflyttningarna till storstäder
och tätorter och av storstädernas förslumning i stora delar av världen.
Man vill från svensk sida föra fram de erfarenheter man i Sverige vunnit
av medborgarinflytande i boende- och bebyggelsefrågor, däribland
egnahemsrörelsen, bostadskooperationen och hyresgäströrelsen.

I de konferensdokument och -beslut som föreligger i utkast har de
synpunkter som i förberedelsearbetet framförts från svensk sida i hög
grad beaktats.

HABITAT-konferensens uppgift är dock inte att fastslå vissa utvecklingsmodeller.
Den är avsedd att utgöra ett forum för utbyte av erfarenheter.
Den har tillkommit främst på u-ländemas tillskyndan. Konferensens
syfte är framför allt att skaffa fram ett bättre faktaunderlag
för u-länderna i deras val av utvecklingsstrategier på det centrala samhällsområde
som boende- och bebyggelsemiljön utgör. I-ländernas
framgångar och misstag på detta område kan bli en värdefull del av
detta faktaunderlag, även om dessa erfarenheter ofta inte går att direkt
tillämpa på de förhållanden som råder i u-länderna.

Representanter för de fyra största riksdagspartierna kommer att ingå
i den svenska delegationen till HABITAT-konferensen i Vancouver.

Mot denna bakgrund torde motionen 727 i denna del få anses besvarad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 209 och 1975/76:
727, i vad avser parlamentarisk utredning,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1143, i vad avser parlamentarisk
arbetsgrupp,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 209, i vad avser särskild
referensgrupp,

4. att riksdagen anser motionerna 1975/76:209 och 1975/76:
727, i vad avser informationskampanj, besvarade med vad utskottet
anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 465 besvarad med vad
utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1143, i vad avser handlingsprogram,
besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1975/76:14

7. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser redovisning
av regeringens syn på hur FN:s deklaration om en
ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik, besvarad
med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser FNkonferensen
om boende- och bebyggelsemiljö, besvarad med
vad utskottet anfört.

2. Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.
Propositionen (s. 17—18)

De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
för budgetåret 1976/77 uppgå till 3 122 milj. kr. Detta innebär en
ökning på 262 milj. kr. eller med drygt 9 % i förhållande till innevarande
budgetår. Härigenom beräknas de totala biståndsanslagen motsvara
1 % av 1976 års bruttonationalprodukt till marknadspris.

Den övervägande delen av den föreslagna anslagsökningen faller på
anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, som föreslås uppgå till
1 987 milj. kr. Anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
föreslås bli oförändrat, dvs. 1 050 milj. kr. Anledningen härtill är att
den stora ökningen av detta anslag för budgetåret 1975/76 beräknas
medföra en betydande ointecknad reservation, som kan disponeras under
budgetåret 1976/77.

De svenska biståndsanslagen ligger, relativt sett, på en högre nivå än
för något annat i-land. Sverige nådde också år 1974 som första i-land
FN-målet att i mitten av 1970-talet betala ut 0,7 % av bruttonationalprodukten
till marknadspris i bistånd. Nederländerna och Norge ligger
f. n. närmast att nå detta mål.

I propositionen förordas att planeringsramarna för biståndsanslagen
schablonmässigt ökas med 3 % per år i förhållande till nuvarande förslag
till anslag och att planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och
1978/79 därför beräknas till 3 216 milj. kr. resp. 3 312 milj. kr. Härigenom
erhålls ett tillfredsställande underlag för planeringen av utvecklingsbiståndet.

Planeringsramar för budgetåren 1976/77—1978/79

	Budgetår milj. kr.			1976/77— 1978/79 Summa
	1975/76 Anslag	1976/77 Förslag	1977/78 1978/79 Planeringsramar
Bidrag till internationella biståndsprogram	1 050,0	1 050,0	1 080,0	1 110,0	3 240,0
Bilateralt utvecklings-samarbete	1 763,3	1 987,0	2 046,0	2 107,0	6140,0
Förvaltning, utbildning, rekrytering och informa-tion m. m.	73,7	85,0	90,0	95,0	270,0
Totalt	2 860,0	3 122,0	3 216,0	3 312,0	9 650,0

UU 1975/76:14

Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare år
att anse som preliminär. Förskjutningar i den ena eller andra riktningen
mellan andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram
och Bilateralt utvecklingssamarbete måste nämligen kunna ske för
att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu kan förutses.

De av riksdagen fastställda planeringsramarna har utgjort grunden
för treårsplaneringen av biståndet till enskilda länder och internationella
organisationer. I samband med att avtal träffats om utvecklingssamarbete
under det budgetår för vilket riksdagen beviljat medel har regeringen
till programländerna framfört preliminära planeringsramar för
de två efterföljande budgetåren. I fråga om ett flertal mellanstatliga
organisationer har regeringen med riksdagens bemyndigande vidare
gjort utfästelser om bidrag som på samma sätt omfattar en treårsperiod.
Sådana bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser för en treårsperiod
är en förutsättning för mottagande länders och organisationers
möjlighet att effektivt planera utnyttjandet av det svenska biståndet.
Med hänsyn till att biståndanslagen nu kan förutses öka långsammare
än tidigare bör emellertid regeringens rätt att göra formella utfästelser
avse bidrag eller landramar som är oförändrade i förhållande till vad
som föreslås för det kommande budgetåret.

För programländerna är som bekant utfästelser för en treårsperiod
regel. I de fall regeringen vill föreslå under treårsperioden successivt
ökade landramar eller bidrag till ett visst programland eller internationellt
biståndsorgan får detta redovisas för riksdagen i varje särskilt fall.
Liksom hittills bör emellertid regeringen i enlighet med av riksdagen
fastställda riktlinjer kunna utnyttja katastrofmedel för att lämna extra
bistånd under löpande budgetår.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad
avser hemställan att riksdagen uppräknar biståndsanslagen med hänsyn
till att varubiståndet ej bör inräknas och med hänsyn till de internationella
prisstegringarna (punkt B),

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsei
hemställan att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande den långsiktiga fördelningen mellan anslagen
till multilateralt och till bilateralt bistånd, innebärande en ökande andel
för de multilaterala svenska biståndsinsatserna (punkt 4) och att riksdagen
beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
principer för en framtida uppräkning av biståndsanslaget,
innebärande en procent av bruttonationalprodukten som grund, och

UU 1975/76:14

möjligheter till särskilda insatser vid kriser och katastrofer samt för insatser
i de hårdast drabbade länderna (punkt 7),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hemställer att regeringen till 1976/77 års riksmöte
inkommer med förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet att
göra bilaterala utfästelser i enlighet med vad i motionen anföres (punkt
10),

Utskottet

I motionerna 350 och 2055 påyrkas en uppräkning av biståndsanslagens
volym under det kommande budgetåret.

I motionen 350 motiveras yrkandet med hänvisning till de internationella
prisstegringarna, som sägs ha urholkat biståndsanslagen, och
till ett annat krav i samma motion att varubiståndet inte bör räknas in
i biståndet. Den senare frågan behandlas av utskottet nedan under avsnittet
13 (Varubiståndets obundenhet m. m.). Utskottet avvisar där
tanken att varubistånd inte skall anses som bistånd.

I motionen 2055 föreslås att riksdagen beslutar anvisa 150 milj. kr. utöver
regeringens förslag beträffande anslag till internationellt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1976/77. Enligt motionen bör ökningen
fördela sig med 80 milj. kr. till internationella biståndsprogram och
med 70 milj. kr. till bilateralt utvecklingssamarbete. I motionen hävdas
att regeringen överger enprocentsmålet genom att från och med i år
lägga kalenderårets beräknade bruttonationalprodukt (BNP) till grund
för framräkningen av de samlade biståndsanslagen i stället för som
tidigare det kommande budgetårets beräknade BNP. Om man ser till
den svenska inflationen, matprissubventionerna etc. skulle Sverige enligt
motionen under nästa budgetår i själva verket ge mindre bistånd
än under det innevarande, om regeringens förslag följs.

I budgetpropositionen föreslås en höjning av de samlade anslagen till

UU 1975/76:14

internationellt utvecklingssamarbete med 262 milj. kr. till 3 122 milj. kr.
Detta innebär en ökning med drygt 9 % i förhållande till innevarande
budgetår. Därmed beräknas anslagen motsvara 1 % av 1976 års bruttonationalprodukt
till marknadspris.

Den i motionen 2055 påtalade omläggningen från kommande budgetår
till löpande kalenderår som beräkningsgrund anmäldes i 1975 års
budgetproposition och föranledde ingen erinran från riksdagens sida.
Omläggningen motiverades med svårigheten att göra säkra prognoser
om BNP:s utveckling utöver de beräkningar som görs i finansplanen
för det kalenderår under vilket förslagen framläggs.

Som framhålls i budgetpropositionen ligger de svenska biståndsanslagen
relativt sett på en högre nivå än något annat i-lands. Det av FN
numera omfattade målet för offentligt bistånd är 0,7 % av BNP till
marknadspris och avser faktiska biståndsutbetalningar. Sverige nådde
detta FN-mål som första land år 1974. Den planmässiga höjningen av biståndsanslagen
under senare år har sålunda gett tydliga utslag även i utbetalningsstatistiken.
År 1975 beräknas de svenska biståndsutbetalningarnas
andel av BNP ha uppgått till 0,8 %. Vid denna tidpunkt torde av
övriga i-länder endast Nederländerna och Norge ha kommit upp till
0,7 %-målet.

Den snabba ökningen av de svenska biståndsanslagen under de senaste
åren har skett i ett för den svenska ekonomin ansträngt läge.
Flertalet i-länder har låtit strävandena att komma till rätta med sina
bytesbalansunderskott gå ut över just biståndsanslagen. Följden har
blivit att det sammanlagda biståndet från de länder som ingår i OECD:s
utvecklingskommitté (DAC) under år 1975 beräknas ha stannat vid endast
ca 0,3 % av deras samlade bruttonationalprodukter. Främst är det
de stora i-länderna som procentuellt sett minskat sitt bistånd.

Metodiken för bruttonationalproduktens beräkning är likartad i de
länder som tillhör OECD och redovisar sitt bistånd till DAC. Inflationen
i Sverige har inte varit påfallande hög vid en internationell jämförelse.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkanden i motionerna
350 och 2055.

I motionen 2055 begärs vidare ett uttalande från riksdagens sida att
de av regeringen angivna planeringsramarna för biståndet under budgetåren
1977/78 och 1978/79 inte skall uppfattas som riktgivande för
biståndets storlek dessa år.

I anslutning till budgetpropositionens förslag om planeringsramar för
de båda budgetåren efter nästa föreslås också i motionen 727 ett tillkännagivande
från riksdagens sida beträffande principerna för den
framtida uppräkningen av biståndsanslagen. Dessa principer skulle innebära
1 % av BNP som grund och därutöver möjligheter till särskilda

UU 1975/76:14

insatser vid kriser och katastrofer samt för insatser i de hårdast drabbade
länderna.

De planeringsramar som anges i propositionen avseende de båda
budgetår, som följer efter nästa budgetår och för vilket konkreta anslagsbelopp
föreslås, är liksom tidigare att betrakta som minimiramar
vilka endast syftar till att ge ett betryggande underlag för långsiktsplaneringen
av det fortsatta utvecklingsbiståndet. Den schablonmässiga
uppräkning med 3 % som i propositionen anges för dessa planeringsramars
höjning per budgetår innebär sålunda inte något förslag om de
framtida anslagens faktiska storlek. I och med att enprocentsmålet numera
uppnåtts är det å ena sidan naturligt att biståndsanslagens ökning
i fortsättningen blir långsammare än under tidigare år. Det är å andra
sidan självklart att fasthållandet vid 1 % av BNP till marknadspris för
att ange lägsta biståndsnivå innebär att en justering av schablonökningarna,
som motsvarar BNP:s faktiska förändring, kommer att företas
nästa år liksom år 1978.

Ifrågavarande yrkande i motionen 2055 får därmed anses besvarat.
Detsamma gäller yrkandet i motionen 727 om principerna för en framtida
uppräkning av biståndsanslagen, i den mån detta hänför sig till
planeringsramarna för budgetåren 1977/78 och 1978/79.

Sistnämnda yrkande i motionen 727 kan emellertid även läsas som
en variant på ett annat yrkande i motionen 2055 i vilket hemställs att
riksdagen begär förslag om en ny plan för biståndets ökning utöver

1 % av BNP.

Likartade motionsyrkanden behandlades vid både 1974 års och 1975
års riksdagar (UU 1974: 3 resp. UU 1975: 4). Riksdagen delade uppfattningen
att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet även i framtiden
bör öka i takt med vårt lands ekonomiska möjligheter. Därvid underströks
dock att det övergripande målet för Sveriges framtida utvecklingsinsatser
inte kan uttryckas enbart i en viss procentandel av vår
bruttonationalprodukt. U-länderna har under senare år framfört allt
starkare krav att industriländerna anlägger ett vidare synsätt på förbindelserna
mellan de båda ländergruppema.

Det är dessa krav som kommit att sammanfattas i begreppet en ny
ekonomisk världsordning och som fått Sveriges principiella stöd.

Som utskottet framhöll förra året är det först när resultatet av den
biståndspolitiska utredningens arbete föreligger som tillräckligt underlag
kommer att finnas för ställningstaganden till principer för den framtida
utvecklingen av biståndsanslagen.

Mot denna bakgrund torde de nu aktuella yrkandena i motionerna
727 och 2055 få anses besvarade.

I motionen 727 efterlyses vidare ett uttalande från riksdagens sida av
innebörden att en ökad vikt ges de multilaterala insatserna inom det
framtida svenska biståndet.

2 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

Det framhålls i propositionen att den anslagsfördelning mellan multilateralt
och bilateralt bistånd som där angetts inom planeringsramarna
för de båda budgetåren efter nästa budgetår är, liksom fallet varit under
tidigare år, att betrakta som preliminär. Förskjutningar i den ena eller
andra riktningen mellan respektive anslag måste nämligen kunna ske
för att hänsyn skall kunna tas till omständigheter som inte nu kan förutses,
heter det i propositionen.

För nästa budgetår föreslås det multilaterala biståndet svara för
33,6 % av de totala biståndsanslagen. Under budgetåret 1975/76 är de
multilaterala biståndsanslagens andel 36,7 %. Minskningen torde främst
få ses mot bakgrunden att det multilaterala anslaget för innevarande
budgetår väntas komma att uppvisa en ointecknad reservation på ca 150
milj. kr. till följd av att medel som i fjol avsattes för bl. a. FN:s jordbruksutvecklingsfond
och FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska
krisen hårdast drabbade u-ländema ännu inte kunnat utnyttjas
för sina ändamål (jfr avsnitt 4 angående stöd till internationella biståndsprogram).
Mot denna bakgrund framstår minskningen för den
multilaterala andelen som skenbar.

Det ingår för övrigt i den biståndspolitiska utredningens uppdrag att
från principiella utgångspunkter bedöma frågan om fördelningen på bilateral
och multilateral överföring av det svenska biståndet. Hänsyn skall
därvid tas både till Sveriges kapacitet att bilateralt administrera en
växande biståndsvolym och till hur olika internationella organisationers
arbete kan förenas med vår målsättning och allmänna syn på utvecklingsproblematiken.
Utredningens värdering av de internationella biståndsorganen
och av Sveriges roll i dessa bör enligt direktiven även
innefatta en granskning av omfattningen av Sveriges finansiella bidrag,
speciellt avseende UNDP och IDA.

Mot denna bakgrund torde ifrågavarande yrkande i motionen 727 få
anses besvarat.

I motionen 2000 föreslås att regeringen till nästa riksmöte framlägger
förslag till ändrat innehåll i bemyndigandet att göra bilaterala biståndsutfästelser.
Motionärerna erinrar om ett motsvarande yrkande vid fjolårets
riksdag som då vann utskottsmajoritetens tillstyrkan men som
avslogs av riksdagen. Det nu aktuella yrkandet syftar liksom fjolårets
till en begränsning av det bemyndigande som regeringen år 1972 utverkade
av riksdagen (UU 1972: 6) att göra bilaterala biståndsutfästelser
för fem framförliggande budgetår till ett belopp som förutom
ingående ointecknad reservation svarar mot högst fyra gånger det bilaterala
anslaget för det löpande budgetåret. I motionen 2000 upprepas
även ett uttalande av utskottets majoritet i fjol, enligt vilket riksdagens
godkännande skall inhämtas vid en större ökning av planeringsramen
för ett land eller vid en ny insats inom ett land som binder en större
del av planeringsramen.

UU 1975/76:14

Frågan om biståndsutfästelser gentemot både programländer och
internationella organisationer behandlas i årets budgetproposition. Det
anförs där bl. a. att, med hänsyn till att biståndsanslagen nu kan förutses
öka långsammare än tidigare, regeringens rätt att göra formella utfästelser
bör avse bidrag eller landramar som är oförändrade i förhållande
till vad som föreslås för det kommande budgetåret. För programländerna
är som bekant utfästelser för en treårsperiod regel, heter det
i propositionen, och i de fall regeringen vill föreslå successivt ökade
landramar under treårsperioden för ett visst programland eller för bidrag
till internationella biståndsorgan, får detta redovisas för riksdagen
i varje särskilt fall.

Det totala belopp som utfästs gentemot ett programland får således
inte utan riksdagens bemyndigande i varje särskilt fall överstiga ett
belopp som är tre gånger större än den landram som av statsmakterna
gemensamt fastställs för det kommande budgetåret.

Utskottet har noterat att en motsvarande inskränkning i SIDA: s befogenheter
att göra biståndsutfästelser gentemot programländer infördes
redan vid ingången av innevarande budgetår.

Den begränsning som sålunda införts avser en beloppsmässig inskränkning.
Däremot är det, enligt vad utskottet inhämtat, inte fråga
om att begränsa respektive mottagarländers möjlighet att vid behov
kunna utnyttja delar av det totalbelopp som utfästs för en treårsperiod
under ytterligare två år därefter, för den händelse förverkligandet av
enskilda projekt etc. skulle kräva detta.

Utskottet har vidare erfarit att den i propositionen aviserade regeln
att riksdagen skall beredas tillfälle ta ställning till eventuellt stigande
landramar under en treårsperiod också kommer att tillämpas i det motsatta
fallet, dvs. i de fall då regeringen vill föreslå successivt sjunkande
landramar för ett programland under motsvarande period. Detta kan
bli aktuellt då en varaktig förbättring av vederbörande lands ekonomiska
situation kunnat konstateras och det befunnits möjligt att låta
biståndssamarbetet successivt avlösas av ett samarbete i andra former
eller på andra områden. Att avlösningen sker gradvis är viktigt med
tanke på utvecklingssamarbetets långsiktiga natur.

Utskottet konstaterar att regeringen genom de gjorda uttalandena
och åtgärderna sålunda företagit en betydande inskränkning i sin förut
gällande rätt att göra bilaterala biståndsutfästelser och att riksdagen
i fortsättningen bereds tillfälle att ta uttrycklig ställning till eventuella
förslag om successivt stigande eller successivt avtagande landramar.

Utskottet förutsätter att riksdagen även ges tillfälle att ta ställning till
nya insatser inom ett land vilka binder en större del av planerings- eller
utfästelseramen för landet i fråga.

Mot denna bakgrund torde det nu aktuella yrkandet i motionen 2000
få anses besvarat.

UU 1975/76:14

Till hemställan beträffande de konkreta anslagsyrkandena för nästa
budgetår i motionen 2055 återkommer utskottet nedan under avsnitten
20 (Bidrag till internationella program) och 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser biståndsanslagens
uppräkning,

2. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 727 och 1975/76:

2055, i vad avser planeringsramarna för budgetåren 1977/78
och 1978/79, besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 727 och 1975/76:

2055, i vad avser biståndets ökning utöver enprocentsnivån,
besvarade med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser fördelningen
mellan multilateralt och bilateralt bistånd, besvarad

med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bilaterala
biståndsutfästelser, besvarad med vad utskottet anfört.

3. Allmänt om biståndets inriktning och utformning, länderval m. m
Propositionen (s. 15—16)

Det svenska biståndet är sedan länge mycket klart inriktat på de fattigare
u-ländema. För budgetåret 1976/77 beräknas ca 85 % av det
direkta biståndet gå till de fattigaste u-ländema. Detta är emellertid
inte tillräckligt för att förverkliga de svenska biståndspolitiska målen.
För att medverka till en internationell resursomfördelning måste biståndet
också nå ut till de fattigaste folkgrupperna. Detta förutsätter ett
samarbete med länder som själva aktivt försöker åstadkomma en jämnare
fördelning av resurserna. Denna princip har länge varit vägledande
för utformningen av Sveriges biståndspolitik på såväl det multilaterala
som bilaterala området. Under senare år har denna tankegång —
i takt med den ökande insikten om den orättfärdiga fördelningen av
inkomster och förmögenheter inom flertalet u-länder — vunnit ökad
anslutning både bland de internationella biståndsorganen och i flera
givarländer.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

UU 1975/76:14

reaktionära regimer upphör och att de resurser som därvid frigörs används
till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser
(punkt A.l),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att svenskt biståndsarbete framför allt
bör inriktas på de fattigaste länderna (punkt 1) och att riksdagen uttalar
att en ökad del av svenskt bistånd bör avse landsbygdsprojekt
(punkt 2).

Utskottet

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att svenskt biståndsarbete
framför allt bör inriktas på de fattigaste länderna. Till stöd för
yrkandet anförs i den bakomliggande motionen 1979 bl. a. att vid Sveriges
val av mottagarland bör hjälpbehovet och icke politiska bedömningar
vara avgörande. Det väsentliga måste vara att biståndet i varje
enskilt land utformas på ett utvecklingsbefrämjande sätt, så att det
kommer den fattigaste befolkningen till godo. Svenskt bistånd bör i
första hand gå till de fattigaste u-Iänderna, framhålls det i motionen.

Vissa grundläggande principer för inriktningen av Sveriges bistånd
och för valet av programländer fastställdes av riksdagen våren 1970
i enlighet med dåvarande statsutskottets förslag (SU 1970: 84). I utlåtandet
uttalades bl. a. att statsmakterna, när de har att ta ställning
till en utvidgning av mottagarkretsen för bilateralt bistånd, främst bör
välja länder som förenar fattigdomens och underutvecklingens behov
med framstegsvilja och utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt
ställer det sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder som
mottagare av svenskt bistånd, men detta innebär inte att sådant bistånd
endast skall vara förbehållet de allra fattigaste länderna, hette
det i utlåtandet. Det framhölls vidare att det är naturligt att Sverige i
första hand söker samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska
och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar
som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av
ekonomisk och social utjämning. Statsutskottet betonade även att en
långsiktig planering av biståndsinsatserna under alla förhållanden är
nödvändig.

Dessa principer äger alltjämt sin giltighet. Fattigdomskriteriet kan
sålunda inte ensamt vara utslagsgivande vid valet av mottagarländer
för utvecklingsbistånd.

Kretsen av programländer för svenskt utvecklingsbistånd uppvisar en
betydande spännvidd om enbart deras fattigdom eller bruttonationalprodukt
per capita används som mätare. Tyngdpunkten ligger dock
avgjort på de fattigare u-länderna. Spännvidden är också betydande
när det gäller deras regimer eller samhällssystem.

UU 1975/76:14

Att så är fallet står dock inte i motsättning till de principer som
fastlades år 1970, då riksdagen även uttalade att den svenska biståndspolitikens
målsättningar bör vara möjliga att uppnå i länder med olika
politiska och ekonomiska system.

I 1973 års statsverksproposition förutskickades att det svenska biståndet
i successivt ökad utsträckning skulle gå till de fattigare u-länderna.
Enligt 1975 års budgetproposition beräknades över 80 % av de för
innevarande budgetår föreslagna bilaterala biståndsanslagen gå till
mycket fattiga u-länder, dvs. länder med en bruttonationalprodukt per
capita under 200 dollar per år eller som allmänt bedöms befinna sig i
ett särskilt besvärligt ekonomiskt läge. Enligt årets budgetproposition
beräknas ca 85 % av det direkta biståndet för budgetåret 1976/77 gå
till sådana u-länder.

Bland OECD-länderna är Sverige i dag det givarland som uppvisar
den klaraste inriktningen av sitt bistånd på de fattigaste u-ländema.

Principerna för den framtida avgränsningen av den krets av länder som
mottar ett mera betydande bilateralt svenskt bistånd hör till de huvudfrågor
som det uppdragits åt biståndspolitiska utredningen att pröva.
En analys av de faktorer som bidrar till en utveckling för social och
ekonomisk utjämning skall därvid ligga till grund för utredningens
överväganden.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Frågan om biståndets länderinriktning på de fattigaste u-länderna
aktualiserar även frågan om tidpunkten och sättet för en eventuell
avveckling av biståndet till sådana länder vilkas utvecklingssituation
uppvisar en bestående förbättring. Detta spörsmål behandlades i fjolårets
utskottsbetänkande (UU 1975: 4) om utvecklingssamarbetet, och
det berörs i årets motioner 727 och 2055. I nämnda betänkande anfördes
bl. a.:

En bestående förbättring kan vara på väg i fråga om vissa mottagarländers
utvecklingssituation. Regeringen bör då vara beredd att
inleda samtal med vederbörande regeringar angående ett bredare samarbete.
I fråga om sådana länder bör regeringen inte utan riksdagens
hörande utvidga biståndsgivningen till nya samarbetsområden.

I motionen 727 åberopas ett motsvarande motionsyrkande vid 1975
års riksdag och hänvisas till de nytillkomna faktorer som enligt motionärerna
motiverar att överläggningar upptas med den kubanska regeringen
om en successiv nedtrappning av de svenska biståndsinsatserna
i Cuba. Diskussionerna måste självfallet grundas på principen att
ingångna avtal skall hållas och påbörjade projekt fullföljas, heter det
bl. a. i motionen.

Biståndet till Cuba behandlas också i motionen 2055, i vilken framhålls
att det nu är aktuellt att pröva frågan om inte samarbetet med
Cuba väsentligen bör ges en annan inriktning än den rent biståndspo -

UU 1975/76:14

litiska. I samma motion framhålls vidare, med anledning av den i
propositionen förutskickade gradvisa minskningen av biståndsinslaget
i det svensk-tunisiska samarbetet, att den planerade avvecklingen av
biståndet inte bör ske förrän den fulla innebörden av det bredare samarbete
som Sverige nu erbjuder blivit klarlagd. Motionärerna förutsätter
att förändringarna sker först efter samråd mellan Sverige och
de tunisiska myndigheterna. Det positiva värdet av biståndet kan till
stor del gå förlorat om avvecklingen sker abrupt och genom ensidiga
diktat, heter det i motionen 2055.

Utskottet tar senare ställning till den konkreta frågan om det fortsatta
samarbetet med såväl Cuba som Tunisien under avsnitt 5 (Insatser
i enskilda länder) men vill inom ramen för det allmänna resonemang
som förs i detta avsnitt av betänkandet instämma i de principiella
synpunkter som anlagts på detta spörsmål i motionen 2055
och som även motionen 727 ger stöd för. Normalt bör givetvis i fall
som dessa en eventuell avveckling av biståndssamarbetet, vilket bygger
på långsiktiga förutsättningar, ej ske abrupt utan successivt och med
vederbörlig hänsyn tagen till de åtaganden som Sverige iklätt sig. Regeringen
bör i sådana fall även vara beredd att inleda samtal med
vederbörande regeringar angående ett bredare samarbete än bistånd i
hävdvunnen mening.

I motionen 350 förordas en sådan omfördelning av biståndet att
stödet till reaktionära regimer upphör och att de resurser som därvid
frigörs används till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala
befrielserörelser. Likartade motionsyrkanden har behandlats och
avslagits av flera tidigare riksdagar, senast förra året (UU 1975: 4).
Det val av mottagarländer som de svenska statsmakterna hittills enats
om har, såsom framgått av det föregående, inte skett på de förenklade
värdepremisser som motionen utgår ifrån eller med begagnande av de
termer som där kommer till användning. Som framhålls i det ovan
åberopade utlåtandet från statsutskottet (SU 1970: 84) är en schematisk
uppdelning av u-länderna under olika etiketter vansklig.

Det nu aktuella yrkandet i motionen 350 avstyrks.

I motionen 2000 förordas även att en ökad del av svenskt bistånd
bör avse landsbygdsprojekt. Till stöd för yrkandet anförs i den bakomliggande
motionen 1979 bl. a. att Sverige i sin biståndspolitik bör anknyta
till Rom-konferensens rekommendationer och öka såväl sitt bilaterala
som sitt multilaterala stöd till u-ländemas jordbruk.

Ett motsvarande yrkande behandlades vid fjolårets riksdag, då utskottet
erinrade om att omkring 30 % av de biståndsresurser som
Sverige ställer till förfogande för u-länderna, vare sig detta sker bilateralt
eller multilateralt, utnyttjas för landsbygdsutveckling. Detta gäller
alltjämt.

UU 1975/76:14

Sorn framgår av propositionen knyter Sverige på flera sätt an till
världslivsmedelskonferensens rekommendationer. Bl. a. har Sverige gått
i spetsen för fleråriga och volymmässiga biståndsåtaganden på livsmedelsområdet,
en fråga som utskottet återkommer till nedan under avsnitt
11 (Livsmedelsbistånd). Sverige är vid sidan av Norge det enda land
som hittills hörsammat Rom-konferensens uppmaning till medlemsländerna
att inrätta beredskapslager av livsmedel för internationell katastrofhjälp.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det betydande
svenska stödet till olika forskningsinstitut i u-länder inom ramen
för den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning.
Under år 1975 lämnade Sverige sålunda stöd till bl. a. ett baljväxtinstitut
i Indien, ett potatisinstitut i Peru och ett husdjursinstitut i Etiopien
till ett sammanlagt belopp av 10 milj. kr.

Det torde vara realistiskt att räkna med att u-länderna i fortsättningen
kommer att satsa mer på sin egen jordbruksutveckling än som
nu är fallet. Om så sker i de svenska programländerna, kommer detta
sannolikt även att återspeglas i de biståndsönskemål de framför.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser biståndets
omfördelning,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76:2000, i vad avser
biståndets inriktning på de fattigaste länderna, besvarad med
vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76:2000, i vad avser
landsbygdsprojekt, besvarad med vad utskottet anfört.

4. Stöd till internationella biståndsprogram
Propositionen (s. 18—34)

Den i propositionen framlagda beräkningen av medelsbehovet under
budgetåret 1976/77 för bidrag till de internationella biståndsprogrammen
redovisas i avsnitt 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram)
nedan.

I propositionen redogörs närmare för Sveriges medverkan i och bidrag
till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF),
Internationella utvecklingsfonden (IDA), regionala utvecklingsbanker,
Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) och annan livsmedelshjälp,
FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) verksamhet, FN:s hjälpprogram
för Palestinaflyktingar (UNRWA), FN:s befolkningsfond
(UNFPA), UNCTAD/GATT:s Internationella handelscentrum (ITC)
m. m.

Vidare redogörs för svenska insatser för multilateralt katastrofbistånd

UU 1975/76:14

och u-landsforskning samt Sveriges medverkan i tillskapandet av en
internationell jordbruksutvecklingsfond m. m.

Ur propositionen må följande återges beträffande Internationella utvecklingsfonden
(IDA):

IDA:s medel tillhandahålls genom bidrag från i första hand de industrialiserade
medlemsländerna. Som redovisades i prop. 1974: 1 (bil. 5
s. 30) innebar överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA:s
resurser att de deltagande länderna skulle bidra med totalt 4 500 milj.
dollar under treårsperioden 1974/75—1976/77. På grund av Förenta
staternas svårigheter att godkänna överenskommelsen kunde denna träda
i kraft först i januari 1975.

Det totala svenska bidraget till den fjärde påfyllnaden uppgår till
drygt 756 milj. kr. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77, som är det
sista budgetår som täcks av den nu gällande överenskommelsen, är
252 102 000 kr.

Av IDA:s resurser svarar Sverige f. n. för 4%. IDA:s verksamhet
har på vissa områden gett goda resultat. Vårt fortsatta bidrag till IDA
måste emellertid avvägas mot andra biståndsinsatser. En sådan prövning
bör, som angavs i prop. 1975: 1 (bil. 5 s. 40), naturligen ta hänsyn
till hur målen för den svenska biståndspolitiken bäst främjas. Prövningen
kommer att göras inom ramen för den nu inledda förhandlingsomgången
om en femte påfyllnad av IDA:s resurser vilken siktar till att
en principöverenskommelse skall uppnås till hösten 1976.

Dessa förhandlingar kan förväntas bli än mer komplicerade än tidigare
påfyllnadsförhandlingar. De stora i-länderna kommer härvid att
ha en avgörande roll. Dessa länder, som i allmänhet befinner sig långt
från 0,7 %-målet i sin biståndsgivning, har hittills ställt sig avvaktande
till IDA:s resurskrav.

Beträffande FN:s befolkningsfond (UNFPA) sägs i propositionen
bl. a.:

Verksamheten bygger på frivilliga bidrag från FN:s medlemsländer.
Nästan hälften av aktiviteterna avser familjeplaneringsprojekt. Dessutom
finansierar fonden folkräkningar, demografisk forskning och utbildning
i befolkningsfrågor. Sedan år 1973 är fonden underställd
UNDP:s styrelse. Styrelsen har godkänt en verksamhetsnivå på 80 milj.
dollar för år 1975.

U-ländernas framställningar om bistånd från fonden har ökat markant.
Trots den snabba resursökningen kan fonden inte längre finansiera
alla projekt som uppfyller fondens krav för godkännande. Det är
en angelägen uppgift för styrelsen att fastställa riktlinjer för hur fondens
framtida resurser skall fördelas mellan mottagarländerna.

Sveriges bidrag till fonden år 1975 var 25 milj. kr., vilket representerade
8 % av de sammanlagda bidragen. Med tanke på u-ländemas önskemål
om ökat multilateralt bistånd på befolkningsområdet och på den

UU 1975/76:14

betydelsefulla roll som FN-systemet och UNFPA har tilldelats i befolkningskonferensens
handlingsplan är det motiverat att öka det svenska
bidraget för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) till 30 milj. kr.

Om den planerade internationella jordbruksutvecklingsfonden heter
det i propositionen:

Världslivsmedelskonferensen år 1974 fattade principbeslut om att
upprätta en jordbruksutvecklingsfond. FN:s sjunde extra generalförsamling
uppställde ett bidragsmål för fonden på ca 5 miljarder kr. för
en flerårsperiod, sannolikt tre år.

Förutsättningarna för att fonden skall få ett brett stöd från såväl
i- som oljeländer kan i dag, särskilt i jämförelse med andra multilaterala
fondprojekt, bedömas som relativt goda även om överenskommelse
ännu inte har nåtts i vissa centrala frågor som t. ex. fondens plats i
FN-systemet. Det är emellertid svårt att med bestämdhet förutse när
fonden kommer att kunna inleda sin verksamhet.

Sverige avser medverka till upprättandet av jordbruksutvecklingsfonden.
Det svenska bidraget får slutligt fastställas när klarhet nåtts om
storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna. Om det
uppställda bidragsmålet uppnås bör Sverige bidra med 100 milj. kr.
till fonden under den aktuella bidragsperioden.

(Se även nedan under avsnitt 20 Bidrag till internationella biståndsprogram.
)

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 under anslaget
Bidrag till internationella biståndsprogram fastställa posten ”Övriga
multilaterala bidrag” till 106 643 000 kr. (punkt 10),

dels motionen 1975/76: 730 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad
avser hemställan att riksdagen avvisar begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens
bilaga 5 om 252 102 000 kr. till Internationella utvecklingsfonden
IDA (punkt 1) och att riksdagen beslutar om Sveriges
utträde ur Världsbanksgruppen (punkt 2),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att Sverige bör öka sitt stöd till utvecklingsfonden
IDA (punkt 12),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp) i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens
förslag med 45 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s jordbruksutvecklingsfond
(punkt 6), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till rege -

UU 1975/76:14

ringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s befolkningsfond
(punkt 7), att riksdagen uttalar att Sverige i förhandlingarna om en femte
påfyllnad av Internationella utvecklingsfondens resurser bör verka
för en kraftig ökning av dessa resurser och för svensk del utlova ökat
stöd (punkt 8) och att riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna
till samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna
(punkt 20).

Motionsyrkanden rörande u-landsforskning samt de svenska bidragen
till Världslivsmedelsprogrammet och den internationella beredskapslagringen
av livsmedel behandlas i avsnitt 9 (U-landsforskning) resp. i avsnitt
11 (Livsmedelsbistånd) nedan.

Utskottet

Sveriges stöd av den till Världsbanken knutna Internationella utvecklingsfonden
(IDA) berörs i tre motioner.

I motionen 730 yrkas avslag på förslaget i propositionen om svenskt
bidrag till IDA med 252,1 milj. kr. I samma motion föreslås även att
Sverige utträder ur Världsbanksgruppen.

I motionerna 2000 och 2055 föreslås däremot att riksdagen uttalar
sig för ökat- svenskt stöd till IDA i samband med förhandlingarna
om en femte påfyllnad av IDA:s resurser.

De mot IDA och Världsbanken negativa yrkandena i motionen 730
hade sina motsvarigheter vid 1975 års riksdag som då avvisade dem
i enlighet med utskottets förslag (UU 1975: 4).

Som ett argument för Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen erinrar
motionen 730 bl. a. om de lån som Världsbanken lämnat Chile efter
1973 års statskupp. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna
motarbetat dessa lån till Chile.

I riksdagens frågestund den 26 maj 1975 ansåg statsrådet Sigurdsen
att bankens lån till Chile utgjorde en allvarlig belastning för förtroendet
för Världsbankens verksamhet. Sveriges medlemskap i Världsbanken
måste dock avgöras mot bakgrund av en bred bedömning av
organisationens politik liksom det stöd verksamheten har bland uländerna,
framhöll statsrådet Sigurdsen och fortsatte:

Även om u-ländemas syn på Världsbanksgruppen är långt ifrån
okritisk, är de angelägna om en fortsatt hög aktivitet i Världsbanksgruppens
verksamhet, eftersom bankgruppen är den största källan för
obunden internationell kreditgivning till u-länderna.

Regeringen anser det därför riktigt att Sverige även i fortsättningen
medverkar i utformningen av Världsbanksgruppens beslut. Endast genom
fortsatt medlemskap kan vi främja u-ländemas krav på en utveckling
i bankgruppen mot ökad hänsyn till u-ländemas strävanden
till jämlikhet och oberoende.

UU 1975/76:14

I ett interpellationssvar i riksdagen den 13 februari 1976 med likartad
bakgrund yttrade statsrådet Sigurdsen bl. a.:

Utvecklingen i vad gäller inställningen till lån till Chile bekräftar
regeringens uppfattning att det är viktigt att vi kan göra vår röst hörd
i de interna diskussionerna i Världsbanken. Detta ligger också, som
jag ofta har haft tillfälle att påpeka, i linje med u-ländemas önskemål.
Världsbanksgruppen är den utan jämförelse viktigaste internationella finansieringskällan
för deras utvecklingsansträngningar med en årlig
utlåning på ca 26 miljarder kronor. Vi får räkna med att bankgruppen
även i fortsättningen kommer att ha denna roll. Därför skall vi inte
frånsäga oss möjligheterna att söka påverka och förbättra politiken i
detta FN-organ liksom i andra medlemmar av FN-familjen. Som medlem
av en mellanfolklig organisation får vi emellertid då vara beredda
att även godta beslut som vi själva inte kan ställa oss bakom.

I den resolution om utveckling och internationellt ekonomiskt samarbete
som enhälligt antogs av FN:s sjunde extra generalförsamling
hösten 1975 framhölls som angeläget att väsentligt öka Världsbanksgruppens
kapital och i synnerhet Internationella utvecklingsfondens
resurser. Initiativtagare till denna resolution var en rad u-länder.

Några svenska biståndsmedel går inte till Världsbanken. Världsbankens
utlåning, som sker på kommersiella villkor, finansieras genom
att lån tas upp på den internationella kapitalmarknaden.

Däremot har Sverige under en följd av år bidragit till IDA, Internationella
utvecklingsfonden, som är ett biståndsorgan inom Världsbanksgruppen.
IDA har en omfattande långivning som sker på synnerligen
gynnsamma villkor och är begränsad till de fattigare u-ländema,
länder vars bruttonationalprodukt per invånare och år understiger
375 dollar. Det är sålunda till IDA som svenska biståndsmedel går, inte
till Världsbanken. Den aktuella långivningen till Chile har inte finansierats
med IDA-medel.

Under den fjärde s. k. påfyllnadsperioden för IDA, som omfattar
de svenska budgetåren 1974/75—1976/77, har Sverige genom beslut
av 1974 års riksdag åtagit sig att årligen bidra med 252,1 milj. kr.
Den tredje och sista delen av denna utfästelse förfaller sålunda till
betalning under nästa budgetår. Det är självklart att Sverige skall stå
fast vid detta åtagande.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de båda yrkandena i motionen
730.

Som framgår av budgetpropositionen förefaller de nyligen inledda
förhandlingarna om en femte påfyllnad av IDA:s resurser, vilka siktar
till en principöverenskommelse under hösten 1976, komma att bli mer
komplicerade än tidigare påfyllnadsförhandlingar. USA, som i princip
svarat för en fjärdedel av IDA:s resurser, har haft stora svårigheter att
effektuera sina åtaganden redan för den fjärde påfyllnadsperioden. I

UU 1975/76:14

början av den nya förhandlingsomgången har alla de stora i-länderna,
som i allmänhet befinner sig långt från 0,7-procentsmålet i sin biståndsgivning,
ställt sig avvaktande. Till denna attityd har uppenbarligen bidragit
att det samtidigt pågår diskussioner om mycket stora resursbehov
i andra sammanhang än IDA, däribland den internationella jordbruksutvecklingsfonden
(varom mera nedan), ett eventuellt system för stabilisering
av u-ländemas exportinkomster, en ny biståndsfond inom
Internationella valutafonden och initiativ som kan komma att tas inom
ramen för Paris-konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete
(CIEC), även benämnd nord-syddialogen. I IDA-förhandlingarna tenderar
i-länderna vidare att göra sina bidrag avhängiga av betydande
bidrag från de oljeexporterande u-länderna, vilkas bidragsandel hittills
varit ringa.

Av IDA:s resurser svarar Sverige f. n. för 4%, dvs. en avsevärt
högre andel än fallet var med Sveriges obligatoriska tillskott till IDA:s
grundkapital i början av 1960-talet (1 %). Höjningen av Sveriges andel
till nuvarande höga nivå kom till stånd som en följd av en serie svenska
extrabidrag till fonden utöver förhandlingsförpliktelserna under budgetåren
1962/63—1970/71, vilka därefter blev en del av de ordinarie
svenska förhandlingsåtagandena från och med den tredje resurspåfyllnadsperioden.
Sverige är därmed den störste bidragsgivaren bland
OECD-länderna till IDA om bidragen sätts i relation till bruttonationalprodukten.

Sverige stöder även i de nu aktuella påfyllnadsförhandlingarna IDAledningens
önskemål om kraftigt ökade totala resurser. Storleken av
de framtida svenska bidragen till IDA har emellertid inte angetts, och
i budgetpropositionen sägs att de får avvägas mot andra biståndsinsatser.
Prövningen kommer att göras inom ramen för den nu inledda
förhandlingsomgången. Denna prövning måste naturligen även ta hänsyn
till att de totala svenska biståndsanslagen torde komma att växa
långsammare under kommande år än hittills. De framtida bidragens
storlek kan i viss utsträckning även bli avhängiga av att framsteg kan
konstateras beträffande de länge hävdade svenska önskemålen om en
ökad röstandel för u-länderna i IDA:s beslutsprocedurer.

Också mot bakgrund av den tvehågsenhet som de stora i-ländema
visat vid de inledande förhandlingarna liksom deras benägenhet att
göra sina egna bidrag beroende av väsentliga tillskott även från OPECländemas
sida synes det naturligt att storleken på de fortsatta svenska
bidragen inte på nuvarande stadium kan anges, i vare sig absoluta
eller relativa tal. Härtill bidrar givetvis också att det ännu är omöjligt
att förutse utgången av den s. k. nord-syddialogen och den prioritering
av olika biståndsformer och -kanaler som där kommer att göras av
ömse parter. Det synes likaså naturligt att Sverige i de samtidigt pågående
IDA-förhandlingarna verkar för att de i-länder som ännu

UU 1975/76:14

ligger långt ifrån 0,7-procentsmålet i sitt bistånd och som anslår en
betydligt lägre andel än vårt land av sin BNP till IDA i första hand
skall öka sina bidrag. Motsvarande bör gälla beträffande OPEC-länderna
och deras förutsedda medverkan i denna påfyllnadsomgång.

Utskottet ställer sig positivt till dessa förhandlingsansträngningar och
till att betydande svenskt stöd också i fortsättningen beräknas för Internationella
utvecklingsfonden.

Motionerna 2000 och 2055 torde därmed få anses besvarade i denna
del.

I motionen 2055 föreslås ett 45 milj. kr. högre svenskt bidrag till
FN:s jordbruksutvecklingsfond än som beräknats i budgetpropositionen.
Vidare föreslås ett i förhållande till regeringens förslag med 5
milj. kr. förhöjt bidrag till FN:s befolkningsfond. De båda yrkandena
i fråga torde få sättas i samband med förslaget i samma motion om en
höjning av de sammanlagda biståndsanslagen för nästa budgetår med
150 milj. kr., varav 80 milj. kr. för internationella biståndsprogram
och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete. Sistnämnda förslag
har av utskottet avstyrkts under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar,
biståndsutfästelser m. m.).

I motionen 727 föreslås att anslagsposten Övriga multilaterala bidrag,
för vilken medelsbehovet i propositionen för budgetåret 1976/77 beräknas
till ca 76,6 milj. kr., höjs med 30 milj. kr. till 106 643 000 kr.
Under denna anslagspost beräknas medel för bl. a. FN:s jordbruksutvecklingsfond
och vissa andra multilaterala biståndsfonder. Förevarande
förslag i motionen 727 torde få ses mot bakgrund av förslaget i
samma motion att reducera nästa budgetårs landram för Cuba med ett
lika stort belopp, dvs. 30 milj. kr. Under avsnitt 5 nedan (Insatser i
enskilda länder) tar utskottet ställning i sistnämnda fråga och avstyrker
där motionen 727 i vad avser reducerad landram för Cuba.

Den internationella jordbruksutvecklingsfond (IFAD) som omtalas
i propositionen och i motionerna 727 och 2055 väntar alltjämt på
sitt förverkligande. Det var världslivsmedelskonferensen hösten 1974
som fattade principbeslut om att upprätta en sådan fond. FN:s sjunde
extra generalförsamling hösten 1975 uppmanade i-länderna och resursrika
u-länder att på frivillig basis ge betydande bidrag till den föreslagna
fonden och ställde därvid upp ett bidragsmål om 1 miljard särskilda
dragningsrätter (SDR) eller ca 5 miljarder kr. Sverige har tillsammans
med 13 andra länder aktivt medverkat i en av FN:s generalsekreterare
tillsatt arbetsgrupp med uppgift att utarbeta stadgar för jordbruksfonden.
Arbetet på det konventionsförslag som skall ligga till grund för
IFAD:s upprättande och verksamhet slutfördes kring månadsskiftet
januari/februari i år. Enligt konvention sutkastet inordnas jordbruksutvecklingsfonden
i FN-systemet som ett fackorgan med egen församling
och styrelse, men det föreskrivs samtidigt att dess resurser väsent -

UU 1975/76:14

ligen skall kanaliseras via existerande internationella utvecklingsinstitutioner
såsom FAO, UNDP, Världsbanken/IDA och de regionala utvecklingsbankerna.
Mottagarlandet förutsätts självt välja förmedlande
organ.

Konventionsförslaget torde inte komma att öppnas för undertecknande
förrän de samlade bidragsutfästelserna nått det uppställda målet, dvs.

1 miljard SDR eller 1,2 miljarder dollar. För de hittills gjorda utfästelserna
om sammanlagt ca 360 milj. dollar svarar ett begränsat antal
i-länder, däribland USA (200 milj. dollar), Västtyskland (50 milj. dollar),
Nederländerna (40 milj. dollar), Storbritannien (30 milj. dollar), Norge
(ca 14 milj. dollar) och Schweiz (ca 3,5 milj. dollar), däremot ännu inga
OPEC-länder vilka förutsatts förfoga över en tredjedel av rösterna
i fonden. Var sin ytterligare tredjedel av rösterna avses tillfalla mottagarländerna
resp. i-länderna. Inte heller stora potentiella bidragsgivare
som Frankrike, Japan, Australien och Canada har ännu indikerat
några bidragsbelopp. Samtliga de utfästelser som hittills skett har gjorts
under villkor att bidragsmålet om 1,2 miljarder dollar uppnås.

I budgetpropositionen uttalas att Sverige under den inledande bidragsperioden,
som sannolikt kommer att omfatta tre år, bör bidra till jordbruksutvecklingsfonden
med 100 milj. kr., om det uppställda bidragsmålet
uppnås. Det svenska bidraget får slutligt fastställas när klarhet
nåtts om storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna.
Av propositionen framgår vidare att det belopp om 110 milj. kr., som
i fjol preliminärt avsattes för eventuella nya biståndsfonder (såsom jordbruksutvecklingsfonden
och FN:s särskilda fond för de av den ekonomiska
krisen hårdast drabbade u-länderna) under anslagsposten Övriga
multilaterala bidrag för innevarande budgetår, alltjämt kvarstår outnyttjat
och således kan tas i anspråk för i första hand jordbruksutvecklingsfonden,
när denna blir en realitet.

Beträffande den särskilda FN-fond för de hårdast krisdrabbade uländema,
vars inrättande beslutades av FN:s sjätte extra generalförsamling
våren 1974 och som omtalades redan i 1975 års budgetproposition,
gäller fortfarande att några bidragsutfästelser inte gjorts vare sig
av de stora i-länderna eller av oljeländerna, frånsett ett bidrag från
Venezuela. Det förefaller därför mindre troligt att fonden kommer att
få någon reell betydelse, i varje fall inom överskådlig framtid.

Mot angivna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 2055 om ytterligare
45 milj. kr. till den internationella jordbruksutvecklingsfonden
och tillstyrks propositionens förslag härom. Det kan ännu inte betraktas
som helt säkert att heller denna fond förverkligas eller att den får den
totalomfattning som förutsatts i FN-besluten och i de bidragsvillkor
som knutits till de hittills gjorda utfästelserna. I alla händelser torde
ingen anslagshöjning för detta ändamåls skull behövas för nästa budget -

UU 1975/76:14

år, då den första bidragsperioden för det uppställda fondmålet antas
komma att sträcka sig över tre år.

Mot samma bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 727 om en höjning
av anslagsposten övriga multilaterala bidrag med 30 milj. kr. och
tillstyrks propositionens förslag.

I motionen 2055 yrkas att Sverige ökar sitt bidrag till FN:s befolkningsfond
(UNFPA) med 5 milj. kr. utöver de 30 milj. kr. som föreslagits
i propositionen för nästa budgetår.

Regeringens förslag innebär en ökning med 5 milj. kr. i förhållande
till Sveriges bidrag till fonden under innevarande budgetår, som representerar
8% av de sammanlagda frivilligbidragen till UNFPA under
året i fråga.

Från bl. a. svensk sida har länge hävdats angelägenheten av att klara
riktlinjer fastställs för hur fondens resurser bör fördelas på länder och
sektorer och att dess verksamhet blir föremål för en kvalitativ utvärdering.
Bland FN-fonderna har UNFPA tidigare haft en ovanligt gynnsam
bidragssituation, som gjort det möjligt att utan större sovring sätta
i gång alla projekt som uppfyllt fondens mycket generella krav för godkännande.
Detta har medverkat till att varken någon egentlig värdering
av övergripande behov eller någon metodisk prioritering mellan projekt
eller länder gjorts. Efter befolkningskonferensen 1974 ökade emellertid
biståndsansökningarna till fonden kraftigt och en situation har numera
uppstått där efterfrågan väsentligt överstiger fondens tillgångar. Denna
efterfrågan har i sin tur lett till framställningar och underhandsförfrågningar
även hos SIDA rörande möjligheterna till samfinansiering av
vissa insatser.

Fondens styrelse, i vilken Sverige ingår, har mot bakgrund av de
brister som konstaterats beträffande riktlinjer för UNFPA:s verksamhet
och i dess program- och projektplanering uppdragit åt fondledningen
att utarbeta förslag om hur de framtida resurserna bäst skall
fördelas. Denna grundläggande fråga avses bli diskuterad av styrelsen
i juni i år liksom det sätt på vilket hittillsvarande projekt genomförts.
Det kan därför finnas anledning att avvakta med ställningstagande till
frågan om ytterligare svenska bidrag till dess att dessa principfrågor
blivit behandlade på ett tillfredsställande sätt.

Det förtjänar i sammanhanget erinras om att det svenska sammanlagda
stödet till verksamhet på befolkningsområdet är betydande och
under innevarande budgetår uppgår till 142 milj. kr., därav 55 milj. kr.
till UNFPA och WHO, 49 milj. kr. till programländer och återstoden
till verksamhet i andra länder och som bidrag till program som genomförs
av enskilda internationella och regionala organisationer. Bidragen
till dessa tre mottagarkategorier beräknas alla öka under nästa budgetår.

Mot denna bakgrund avstyrks ifrågavarande yrkande i motionen
2055 om UNFPA och tillstyrks propositionens förslag.

UU 1975/76:14

I motionen 2055 har vidare föreslagits att regeringen får i uppdrag
att utreda möjligheterna till samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna.

I årets budgetproposition behandlas samarbetet med den afrikanska
utvecklingsbanken (ADB), för vilken ett svenskt bidrag om 10 milj. kr.
beräknas för nästa budgetår, och den därtill knutna afrikanska utvecklingsfonden
(ADF), som under nästa budgetår förutsätts få ett fortsatt
svenskt bidrag med 30,4 milj. kr.

De regionala utvecklingsbankerna skiljer sig åt vad gäller såväl uppbyggnad
som verksamhetsinriktning. De har därför befunnits olika
lämpade som förmedlare av svenskt bistånd.

Sverige har sedan ett antal år aktivt stött ADB och dess särskilda
fond för mjuk utlåning, ADF. Inom den senare är det röstmässiga
inflytandet lika fördelat mellan mottagarländer och bidragsgivare. Härigenom
skiljer sig ADF från övriga finansiella utvecklingsorgan, där
u-ländernas inflytande är betydligt mindre. Dess utlåning har i första
hand inriktats på de fattigaste länderna i Afrika och på de medlemsländer
som under de senaste åren drabbats av svår torka. Drygt hälften
av fondens utlåning har avsett sektorer som jordbruk, hälsovård och
utbildning.

Sverige är sedan år 1966 medlem i Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB) men har inte lämnat några bidrag till bankens fond för ”mjuk”
utlåning. Sverige har länge kritiserat banken för att den koncentrerat
huvuddelen av sin utlåning till relativt välutvecklade länder i Asien och
till traditionella tillväxtcentrerade och kapitalintensiva projekt. Under
perioden 1968—1975 gick huvuddelen av utlåningen till Sydkorea (ca
17 %), Filippinerna och Pakistan (ca 13 % vardera), Indonesien,
Malaysia och Thailand (ca 10 % vardera). Från svensk sida har
också rests invändningar mot bankens engagemang i Indokina under
det långvariga kriget där. Saigonregeringen var under år 1974
en av de största mottagarna av den asiatiska utvecklingsbankens specialfondsmedel.
Mot denna bakgrund har en breddad svensk insats i bankens
verksamhet hittills inte framstått som motiverad. Bankens nuvarande
verksamhet följs nära av Sverige, som aktivt arbetar för att
banken skall inrikta sin verksamhet på stöd till insatser mot massfattigdomen
i Asien och för social rättvisa. Ett annat svenskt önskemål är att
banken skall ge sin medverkan till återuppbyggnadsansträngningarna
i de indokinesiska länderna.

Sverige är inte medlem i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB).
Hittills har medlemskap i banken varit begränsat till regionens länder,
men till följd av en stadgeändring torde ett antal i-länder utanför regionen
inom kort komma att ansluta sig till banken. Regeringen har ställt
sig avvisande till att engagera svenska biståndsmedel genom ett svenskt
medlemskap, då bankens beslutsstruktur och utlåningspolitik i väsent 3

Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

liga avseenden ansetts avvika från vad som bedömts förenligt med mål
och principer för det svenska utvecklingssamarbetet. Sålunda har under
1970-talet en stor del av bankens utlåning varit koncentrerad till tre av
de bäst ställda länderna i Latinamerika, nämligen Argentina, Brasilien
och Mexico. Omkring 9 % av bankens utlåning under år 1974 gick till
Chile. Bankens utlåning till projekt avseende s. k. social infrastruktur
(utbildning, bostäder, vattenförsörjning etc.) har stadigt sjunkit. Sverige
har vidare haft starka invändningar mot det för en internationell organisation
unika förhållandet att ett enda i-land, USA, ensamt kan utöva
vetorätt över beslut om utlåning från bankens specialfond.

Med anledning av yrkandet i motionen 2055 om en utredning av
möjligheterna till svenskt samarbete med de olika regionala utvecklingsbankerna
förutsätter utskottet att regeringen i ljuset av den utveckling
som äger rum inom dessa regionala institutioner fortlöpande
prövar möjligheterna till en vidgad samverkan och att resultaten av
denna prövning redovisas för riksdagen i samband med övriga förslag
rörande utvecklingssamarbetet.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om sitt uttalande förra året
(UU 1975: 4, s. 37) i anslutning till en inom SIDA företagen kartläggning
av regionala projekt till vilka svenskt stöd kunde bli aktuellt.
Utskottet fann det angeläget att undersökningarna fortsatte för att
utröna möjligheten att stödja regionala projekt vars målsättning ligger
i linje med den svenska biståndspolitiken.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Till anslagsyrkandena i motionen 727 beträffande Övriga multilaterala
bidrag och i motionerna 730 och 2055 beträffande Internationella
utvecklingsfonden, Internationella jordbruksutvecklingsfonden samt FN:s
befolkningsfond återkommer utskottet med hemställan nedan under avsnitt
20 (Bidrag till internationella biståndsprogram).

Vad beträffar övriga i detta sammanhang behandlade motionsyrkanden
hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 730, i vad avser utträde
ur Världsbanksgruppen,

2. att riksdagen anser motionerna 1975/76: 2000 och 1975/76:
2055, i vad avser ökat framtida stöd till Internationella utvecklingsfonden
(IDA), besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser sambete
med de regionala utvecklingsbankerna, besvarad med vad
utskottet anfört.

UU 1975/76:14

5. Insatser i enskilda länder
Propositionen (s. 34—63)

I propositionen föreslås att anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete
ökas från 1 736 milj. kr. budgetåret 1975/76 till 1 987 milj. kr. för
budgetåret 1976/77.

Huvuddelen av medlen tas i anspråk för redan utfäst bistånd till enskilda
länder. Därutöver har medel beräknats för befrielserörelser i
södra Afrika, humanitära insatser i Latinamerika, katastrofhjälp och
vissa övriga ändamål. Utöver de utfästelser som tidigare gjorts ökar
biståndet i enlighet med SIDA:s förslag till Etiopien, Sri Lanka och
Sydvietnam.

Det föreslås vidare att Mogambique blir programland för svenskt utvecklingssamarbete.
Det tidigare biståndet till FRELIMO övergår därmed
till ett långsiktigt samarbete inom en vidgad finansiell ram.

Vidare föreslås att medel tas i anspråk för en fortsättning av det bistånd
till Portugal som i begränsad skala inletts under budgetåret
1975/76.

I propositionen redogörs för pågående och/eller planerade bilaterala
biståndsinsatser i bl. a. Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau och Kap
Verde, Kenya, Mogambique, Tanzania, Tunisien, Zambia, Angola,
Lesotho, Somalia, Sudan, Swaziland, Bangladesh, Indien, Sri Lanka,
Demokratiska Republiken Vietnam, Republiken Sydvietnam, Afghanistan,
Cambodja, Laos, Pakistan, Cuba och Portugal.

En i propositionen intagen tabell över det bilaterala biståndets nuvarande
och för nästa budgetår planerade fördelning på mottagarländer
och andra ändamål återfinns i avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
nedan.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 207 av herr Adolfsson (m), vari hemställs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 och tills Cubas inblandning
i andra länders inre angelägenheter upphör Sverige ej skall lämna
ekonomiskt eller annat bistånd till Cuba,

dels motionen 1975/76: 302 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
föreslås att riksdagen beslutar att anslå 25 milj. kr. i bistånd till MPLA
för kommande budgetår,

UU 1975/76:14

slutar att som sin mening uttala att de svenska biståndsinsatserna till
Cuba skall upphöra i och med att hittills ingångna samarbetsavtal fullföljs
och att regeringen i enlighet härmed upptar förhandlingar med
den kubanska regeringen om en avtrappning efter de linjer som anges
i motionen (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 728 av herr Gustavsson i Nässjö och fru Dahl
(s), vari hemställs att riksdagen uttalar att av medel anvisade för ”Katastrofer
m. m.” insatser till MPLA:s regering i Angola prioriteras,

dels motionen 1975/76: 1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar att under tredje huvudtiteln punkten
C 2 Bilateralt utvecklingssamarbete till Demokratiska Republiken Vietnam
anvisa 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam anvisa 150
milj. kr.,

dels motionen 1975/76: 1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar höja biståndsbeloppet för Laos till 50
milj. kr. för budgetåret 1976/77,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen avslår förslaget om ett anslag om 70 milj. kr.
till Cuba (punkt 5), att riksdagen hemställer att förhandlingar upptas
med Nordvietnams regering i syfte att möjliggöra att ansvaret för det
s. k. skogsindustriprojektet snarast möjligt övertas av nordvietnameserna
själva, i enlighet med vad i motionen 1975/76: 1979 anförs (punkt 6),
att riksdagen uttalar att svenskt bistånd till Cambodja tills vidare ej bör
ifrågakomma (punkt 7), att riksdagen uttalar att till Laos enbart humanitärt
bistånd bör utgå (punkt 8) och att riksdagen uttalar att i fråga
om humanitär hjälp till Angola beaktas vad i motionen anförs (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att utnyttja Frikyrkan hjälper för humanitära insatser i
bl. a. Angola (punkt 14), att riksdagen begär att regeringen redovisar
resultatet av den prövning riksdagen beställt av möjligheterna till fortsatta
biståndsinsatser i Sudan (punkt 15), att riksdagen beslutar göra
den omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer
som föreslås i motionen (punkt 16) och att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingssamarbetet med Tunisien
(punkt 17).

Utskottet

Angola

Det svenska biståndet till Angola berörs i motionerna 302, 728, 2000
och 2055.

UU 1975/76:14

I motionen 302 föreslås att 25 milj. kr. ges som bistånd till befrielserörelsen
MPLA under nästa budgetår.

I motionen 728 hemställs att insatser till förmån för MPLA:s regering
i Angola prioriteras när det gäller dispositionen av medel för katastrofbistånd.

I motionen 2000 begärs ett uttalande av innebörden att så länge
stridshandlingarna i Angola fortsätter bör endast humanitärt bistånd
utgå från svensk sida.

I motionen 2055 föreslås ett uttalande av innebörden att väsentligt
humanitärt stöd bör ges till det krigsdrabbade Angola och att detta i
första hand bör kanaliseras via Frikyrkan hjälper.

Utskottet konstaterar att ifrågavarande motionsyrkanden tillkom vid
en tidpunkt då inbördes- och interventionskrig ännu pågick i Angola
och någon centralregering i landet ännu inte hade erkänts av mer än
ett fåtal stater. Förhållandena i Angola har under mellantiden i grund
förändrats. Ett tillstånd av fred torde i huvudsak numera råda, MPLAregeringen
i Luanda synes väsentligen ha kontroll över hela Angolas
territorium och den har erkänts av flertalet länder, däribland av Sverige.

Det svenska erkännandet skedde den 18 februari i år. Regeringen
beslöt i början av mars att anvisa ett belopp av 11 milj. kr. för humanitärt
bistånd till Angola. Därav skall 10 milj. kr. användas för inköp
av livsmedel, inkl. näringsberikad s. k. katastrofkost, transportmedel,
utrustning till primärskolor, mediciner och medicinsk utrustning,
som ställs till den angolanska regeringens direkta förfogande. 1
milj. kr. har getts som bidrag till organisationen Frikyrkan hjälper för
dess hjälparbete i Angola.

Beslutet om denna humanitära biståndsinsats, som görs främst för
att lindra en del av den akuta nöd som uppstått till följd av kriget i
Angola, fattades på grundval av rekommendationer från en delegation
med företrädare för SIDA och utrikesförvaltningen som dessförinnan
hade besökt landet.

Det synes naturligt att biståndet på detta stadium i huvudsak tar
sikte på de omedelbara försörjningsbehoven, sjukvården etc. Förutsättningar
för planering av långsiktigt utvecklingssamarbete med Angola
har tidigare inte förelegat.

Sedan de akuta hjälpbehoven tillgodosetts, kan det dock bli aktuellt
att inleda diskussioner om ett fastare samarbete syftande till ekonomisk
och social utveckling. Om sådan beredskap från regeringens sida talas i
budgetpropositionen. I regeringens utrikesdeklaration den 31 mars i år
bekräftades detta.

Mot denna bakgrund avstyrks anslagsyrkandet i motionen 302, medan
yrkandena beträffande biståndet till Angola i motionerna 728,
2000 och 2055 torde få anses besvarade med vad utskottet anfört.

UU 1975/76:14

Cambodja

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att svenskt bistånd
till Cambodja t. v. ej bör ifrågakomma.

Av budgetpropositionen framgår att regeringen förklarat sig beredd
att inleda humanitärt bistånd till landet, som drabbats hårt av kriget.
Några konkreta diskussioner härom har dock ännu inte kommit till
stånd.

Utskottet är medvetet om att exceptionella förhållanden f. n. råder i
Cambodja och att landet i hög grad avskärmat sig från omvärlden, något
som försvårar eller omöjliggör en humanitär biståndsinsats där.
Om sådana kanaler öppnas som gör det möjligt att effektivt bispringa
nödlidande människor i Cambodja, bör Sverige dock stå fast vid sin
uttalade beredvillighet att lämna humanitärt bistånd.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Cuba

I propositionen föreslås en landram för Cuba om 70 milj. kr. under
budgetåret 1976/77, dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande budgetår.

Utvecklingssamarbetet med Cuba berörs i motionerna 207, 727, 2000
och 2055.

I motionerna 207 och 2000 föreslås att det svenska biståndet till
Cuba upphör från och med nästa budgetår. I båda fallen hänvisas till
Cubas militära intervention på MPLA:s sida i kriget i Angola. I motionen
1979, som ligger till grund för ifrågavarande yrkande i motionen
2000, framhålls att motionärerna, i enlighet med sin uppfattning

att svenskt bistånd i första hand bör gå till de fattigaste u-länderna,

finner det stötande att Cuba är ett huvudmottagarland för svenskt

bistånd, då Cuba tillhör de länder som har gynnats av de senaste årens

ekonomiska utveckling.

I motionen 727 föreslås att diskussioner inleds om en successiv nedtrappning
av biståndet till Cuba och att en landram om 40 milj. kr.
fastställs för nästa budgetår. Diskussionerna måste självfallet grundas
på principen att ingångna avtal skall hållas och påbörjade projekt
fullföljas. I motionen erinras om ett motsvarande yrkande vid 1975
års riksdag, vari hänvisades till den förbättrade ekonomiska och sociala
situationen på Cuba. I årets motion hänvisas vidare till att landet
numera är i stånd att självt anslå biståndsmedel och dessutom haft råd
att militärt intervenera i Angola.

I motionen 2055 hävdas att landet tillhör de ekonomiskt mest framgångsrika
länderna inom u-landsgruppen. Några i avtal gjorda förpliktelser
som motiverar den i budgetpropositionen föreslagna höjningen
av biståndet till Cuba redovisas inte, framhålls det i motionen. Enligt
motionen bör nu frågan prövas om samarbetet med Cuba inte väsent -

UU 1975/76:14

ligen bör ges en annan inriktning än den rent biståndspolitiska. I avvaktan
på en sådan prövning, som det ankommer på regeringen att göra
och senare redovisa för riksdagen, anser motionärerna att någon höjning
av biståndsanslagen inte bör ske utan att insatserna bör ligga på den
nivå som svarar mot redan gjorda utfästelser. Vad detta konkret innebär
i anslag måste noga prövas av utrikesutskottet, sägs det vidare i
motionen 2055.

När Cuba valdes till programland för svenskt direkt bistånd skedde
det med tillämpning av de riktlinjer för ländervalet som riksdagen
fastställt och som alltjämt gäller. Biståndet till Cuba har bidragit till
landets egna ansträngningar att åstadkomma social och ekonomisk utveckling
och utjämning. Det har vidare bidragit till att minska den ekonomiska
isolering som Cuba i viss utsträckning fortfarande är utsatt för.

Cubas ekonomi har förbättrats under senare år. Dess exportintäkter
är dock alltjämt till ungefär fyra femtedelar beroende av råsockerproduktion
och av världsmarknadens starkt fluktuerande sockerpriser. Det
svenska biståndet till Cuba, som tidigare lämnats enbart som gåva, utgörs
under innevarande budgetår till en tredjedel av krediter.

Huvuddelen av det svenska biståndet till Cuba används för utrustning
och tjänster inom hälsovård och utbildning. I det förra fallet rör
det sig främst om medicinsk utrustning till sjukhus och till landets mödra-
och barnavårdsprogram. Utrustningen till undervisningssektorn avser
bl. a. läromedel för sekundärskolor, ett skolbokstryckeri, en fabrik för
framställning av utbildningsmateriel och laboratorieutrustning. Bidrag
lämnas vidare till ett institut för livsmedelsindustrins utveckling. Flera
svenska företag är engagerade i leveranser och konsulttjänster för dessa
ändamål.

En mindre del av biståndet kanaliseras genom UNESCO (undervisningsområdet),
FAO (ett institut för utveckling av köttindustrin) och
UNCTAD/GATT:s Internationella handelscentrum (exportfrämjande
åtgärder).

Förutom i avtal redan fixerade insatser på samma områden under
kommande budgetår finns framskridna planer på svensk medverkan
vid uppförandet av en fabrik för tillverkning av antibiotika.

Landramen för bistånd till Cuba uppgår under innevarande budgetår
till 60 milj. kr. För nästa budgetår har i propositionen beräknats 70 milj.
kr. Detta överensstämmer med den förhandsinformation beträffande
planeringsramarna för de svenska s. k. programländerna som lämnades
utskottet för ett år sedan. Denna planeringsram för budgetåret 1976/77
har, analogt med vad som skett gentemot övriga programländer för
svenskt bistånd, meddelats den kubanska regeringen under föregående
år som en indikativ grundval för biståndets långtidsplanering.

Grunden för treårsplaneringen av biståndet till enskilda länder har
sålunda utgjorts av den landram som fastställts av riksdagen för det

UU 1975/76:14

närmast framförliggande året. I samband med att avtal träffats om
utvecklingssamarbete under det budgetår, för vilket riksdagen beviljat
medel, har regeringen till programländerna dessutom kunnat framföra
preliminära planeringsramar för de två efterföljande budgetåren.

Det kan visserligen göras gällande att de indikativa planeringsramarna
förutsätter riksdagens godkännande från budgetår till budgetår, när
konkret ställning tas till det närmast framförliggande budgetårets biståndsanslag.
Riksdagen har då möjlighet att göra såväl upp- som nedjusteringar
av tidigare preliminärt beräknade belopp för enskilda
länder.

Även om det sålunda inte rör sig om folkrättsligt bindande utfästelser,
när det är fråga om de båda senare budgetåren i den treårsperiod
som planeringsramarna normalt omfattar, är det å andra sidan uppenbart
att sådana preliminära åtaganden möjliggör en ömsesidig planering
som inte bör frångås utan att utomordentligt starka skäl föreligger.

Inför yrkandena om ett avslutande eller en nedtrappning av biståndet
till Cuba finns det därför anledning påminna om riksdagens upprepade
understrykanden av att utvecklingssamarbetet måste bedrivas långsiktigt.
Det är en styrka hos det svenska biståndet att det haft denna långsiktiga
karaktär. Mottagarländerna har haft möjlighet att bygga sin planering
på förhandskännedom om omfattningen av det bistånd som de under en
längre tidsperiod än blott ett budgetår kunnat emotse från svensk sida.

Regeringen har tagit avstånd från all utländsk inblandning i Angola
och i konsekvens därmed också ställt sig kritisk till det kubanska militära
engagemanget där. Regeringen har inte funnit grund att för den
skull frångå de föreliggande planerna för utvecklingssamarbetet med
Cuba. Utrikesministern har i riksdagen framhållit att det svenska biståndet
inte får göras beroende av ett lands utrikespolitiska ställningstaganden
eller åtgärder. Inte heller får biståndet bli ett påtryckningsmedel
för att påverka u-ländernas utrikespolitik.

De norska, holländska och kanadensiska regeringarna har på motsvarande
sätt som den svenska avvisat krav på att avbryta sitt bistånd till
Cuba med anledning av det kubanska stödet till MPLA i Angola.

Utskottet delar denna åsikt och avstyrker motionerna 207, 727, 2000
och 2055 i denna del.

Däremot finns det anledning att se det svenska utvecklingssamarbetet
med Cuba inom ramen för det bredare samarbete mellan de båda länderna
som håller på att växa fram. Inte minst tilltar utbytet på det
kommersiella området. Biståndet torde ha bidragit till att intensifiera
handelsförbindelserna. Också på en råd andra områden har de svenskkubanska
kontakterna ökat. Det finns därför goda förutsättningar för
att den dag en nedtrappning av biståndet till Cuba blir aktuell — något
som bör ske först sedan en varaktig förbättring i landets utvecklingssituation
har kunnat konstateras — låta detta successivt avlösas av ett
vidgat samarbete i andra former.

UU 1975/76:14

Utskottet hänvisar i detta sammanhang till sina uttalanden i avsnittet
3 ovan (Allmänt om biståndets inriktning, utformning, länderval m. m.)
och till sina uttalanden om samarbete med Tunisien längre fram i föreliggande
avsnitt.

Laos

I budgetpropositionen föreslås en medelsram av 30 milj. kr. för fortsatt
bistånd till Laos under nästa budgetår, dvs. 10 milj. kr. mer än
under innevarande budgetår.

I motionen 1136 föreslås att riksdagen ökar biståndsbeloppet för Laos
till 50 milj. kr.

I motionen 2000 föreslås att riksdagen uttalar att enbart humanitärt
bistånd bör utgå till Laos.

Av budgetpropositionen framgår att biståndssamarbetet med Laos,
som inleddes under förra budgetåret, är motiverat av landets fattigdom,
de svåra krigsskadorna och de stora återuppbyggnadsbehoven och att
biståndet hittills bestått av mediciner, hälsovårdsutrustning, livsmedel,
jordbruksredskap samt verktyg och materiel för husbyggnad. Drygt en
femtedel av landets invånare är alltjämt flyktingar, och ett återanpassningsprogram
för dessa har igångsatts.

Utskottet har inhämtat att biståndet till Laos under nästa budgetår
förutses bli av i huvudsak samma karaktär som det hittillsvarande.
Huvuddelen av medelsramen är avsedd att utnyttjas för finansiering av
import av utrustning och verktyg för husbyggnad och jordbruk. Härtill
kommer materiel för avminering av jorden, som i stora delar av Laos
är bemängd med minor och antipersonella bomber.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del. Motionen
1136 avstyrks.

Sudan

I motionen 2055 begärs att regeringen skall redovisa resultatet av den
prövning som 1975 års riksdag beställt rörande möjligheterna till fortsatta
biståndsinsatser i Sudan.

Av budgetpropositionen framgår att av de 10 milj. kr., som regeringen
under förra budgetåret anvisade för fortsatt humanitärt bistånd
till södra Sudan genom FN:s utvecklingsprogram, medel alltjämt återstår
för både innevarande och nästa budgetår. Några nya biståndsmedel
härutöver föreslås inte i propositionen för Sudans del. Det framgår av
propositionen vidare att regeringen med stöd i beslut av 1972 och 1974
års riksdagar för innevarande år avskrivit Sudans skuldtjänster på tidigare
svenska utvecklingskrediter och avser göra likadant under nästa
budgetår.

Utskottet har inhämtat att regeringen vid sin prövning av förutsättningarna
för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Sudan funnit
flera omständigheter som f. n. talar emot en planering av sådant sam -

UU 1975/76:14

arbete. Till dessa hör att mycket betydande biståndsinsatser i Sudan
görs från andra länders sida.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Tunisien

I budgetpropositionen beräknas en landram om 40 milj. kr. för bistånd
till Tunisien under nästa budgetår, dvs. samma belopp som under
innevarande budgetår. I propositionen anmäls att Sverige mot bakgrund
av den tunisiska ekonomins expansion under 1970-talets första del inlett
diskussioner med den tunisiska regeringen om en gradvis minskning
av biståndsinslaget i det svensk-tunisiska samarbetet. Det svenska biståndsprogrammet
där beräknas sålunda kunna avslutas omkring år 1980.

I samband med avvecklingen av det reguljära biståndet planeras bl. a.
en av Sverige finansierad fond, avsedd att underlätta för Tunisien att utnyttja
svenska konsulttjänster och att få till stånd ett samarbete mellan
utbildnings- och forskningsinstitutioner i de båda länderna. Som ett led
i det bredare samarbete som de båda länderna eftersträvar har vidare
avtal ingåtts mellan det biståndsfinansierade Importkontoret för ulandsprodukter
och det tunisiska exportinstitutet beträffande marknadsföring
i Sverige av tunisiska varor.

I motionen 2055 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att
avvecklingen av biståndet inte bör ske förrän den fulla innebörden av
det bredare samarbete som Sverige nu erbjuder klarlagts. Motionärerna
utgår från att förändringarna sker efter samråd mellan Sverige och de
tunisiska myndigheterna. Det positiva värdet av biståndet kan till stor
del gå förlorat om avvecklingen sker abrupt och genom ensidiga diktat,
heter det härom bl. a. i motionen.

Utskottet har i avsnitt 3 ovan (Allmänt om biståndets inriktning,
utformning, länderval m. m.) från principiella utgångspunkter behandlat
de synpunkter som både i motionen 2055 och i motionen 727 anlagts
på frågan om sättet för avveckling av bistånd till länder med vilka Sverige
haft ett långsiktigt utvecklingssamarbete men vilkas utvecklingssituation
uppvisar en varaktig förbättring. Utskottet har därvid instämt
i de båda motionernas resonemang om nödvändigheten att avvecklingen
ej sker abrupt utan genom en gradvis nedtrappning och i kombination
med erbjudanden om ett samarbete i bredare former, som ej
i första hand belastar biståndsanslagen.

Utskottet konstaterar att dessa principer har iakttagits vid den förutsedda
långsiktiga avvecklingen av det reguljära svenska biståndet till
Tunisien. Utöver uppgifterna härom i budgetpropositionen har utskottet
inhämtat att frågan varit föremål för ingående överläggningar mellan
biståndsmyndigheterna i Tunisien och Sverige, vilka lett till samförstånd
både om sättet för biståndets avveckling och om dess avlösning
av samarbete i andra former

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i denna del.

UU 1975/76:14

Vietnam

I budgetpropositionen har en landram om 225 milj. kr. för Demokratiska
Republiken Vietnam (DRV) föreslagits för nästa budgetår. För
Sydvietnam har i propositionen för nästa budgetår beräknats en finansiell
ram om 75 milj. kr. avseende långsiktigt utvecklingssamarbete
samt därutöver 25 milj. kr. ur katastrofreserven för en uppföljning av
innevarande budgetårs katastrofhjälp till Sydvietnam.

I motionen 1133 föreslås att för bistånd till DRV under nästa budgetår
anvisas 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam 150 milj. kr.

Utskottet finner propositionens förslag väl avpassade och avstyrker
motionen 1133.

I motionen 2000 hemställs att förhandlingar upptas med Nordvietnams
regering syftande till att ansvaret för skogsindustriprojektet snarast
möjligt övertas av nordvietnameserna själva.

Till stöd för yrkandet i motionen 2000 framhålls i den bakomliggande
motionen 1979 bl. a. att mycket tyder på att den beräknade svenska kostnaden
för skogsindustriprojektet kommer att kraftigt överskridas. Projektet,
som enligt gällande planer skall vara färdigställt år 1979, har
försenats med minst ett halvår, och avtalskonstruktionen är sådan att de
ekonomiska konsekvenserna därav kan bli allvarliga för Sverige, heter
det bl. a. i motionen.

Utskottet behandlade och avstyrkte vid 1975 års riksdag (UU 1975: 4)
ett likalydande motionsyrkande. Utskottet konstaterade då bl. a. att
ingenting tyder på att det inom ramen för detta projekt kommer att bli
fråga om svenska insatser som skulle vara oförenliga med våra biståndspolitiska
principer och att det därför inte heller fanns skäl att diskutera
förslag om förhandlingar av den art som motionärerna åsyftade.

Enligt budgetpropositionen är skogsindustriprojektet, varom avtal ingicks
hösten 1974, avsett att bli genomfört under en femårsperiod och
vara avslutat under budgetåret 1978/79. Det svenska bidraget till projektet
beräknas uppgå till 770 milj. kr. Av detta belopp utgör 150 milj. kr.
en reserv för eventuella prisökningar.

I ett interpellationssvar i riksdagen den 28 november 1975 rörande
tidsplanen och kostnadsberäkningen för skogsindustriprojektet uppgav
statsrådet Sigurdsen att tidsplanen för projektet i dess helhet inte omprövats,
trots att vissa delaktiviteter tagit längre tid än beräknat. Bl. a.
hade färdigställandet av bostadsområdet för den svenska fältpersonalen
vid projektet blivit fördröjt och transporterna av den tekniska utrustningen
för projektet försenats. Statsrådet Sigurdsen framhöll vidare
bl. a.:

Den svenska projektledningen räknar med att den första pappersmaskinen
kan komma i gång tidigast våren 1978 i stället för hösten
1977.

Dessa förseningar behöver i och för sig inte medföra att starten av

UU 1975/76:14

massafabriken och den andra pappersmaskinen måste senareläggas. De
berörda myndigheterna i Sverige och DRV arbetar därför mot slutmålet
enligt den ursprungliga tidsplanen, nämligen att anläggningen
i sin helhet skall vara klar att tas i bruk 1979.

Den andra frågan rör kostnaderna för projektet. Budgeten för Sveriges
insats i projektet ligger på 770 milj. kr., varav 150 milj. kr. för prisstegringar
och oförutsedda utgifter. Rapporterna från projektledningen
tyder inte på att denna budget, såvitt i dag kan bedömas, behöver
revideras.

Enligt vad utskottet erfarit görs alltjämt i huvudsak samma bedömning
med avseende såväl på tidsplanen som på kostnaderna för projektet.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 2000 i denna del.

Länder i södra Afrika

I motionen 2055 har föreslagits att det svenska biståndet till Cuba
icke ökas såsom förutsatts i budgetpropositionen utan att det bör ligga
på en nivå som svarar mot redan gjorda utfästelser. I motionen har
vidare föreslagits att de medel som härigenom frigörs i stället utnyttjas
för en förstärkning av stödet till länderna i södra Afrika och till de
rörelser i detta område som kämpar mot rasförtryck och för kolonial
frigörelse. Utöver propositionens förslag beträffande länderna i södra
Afrika föreslås i motionen 2055 att landramarna för Zambia och
Botswana för budgetåret 1976/77 höjs med minst 5 milj. kr., dvs. till
minst 67 milj. kr. för Zambia och till minst 50 milj. kr. för Botswana,
samt att landramarna för Lesotho och Swaziland höjs med 2 milj. kr.,
dvs. till 10 milj. kr. för vart och ett av dessa länder.

Motionens yrkande beträffande en reduktion av det föreslagna biståndet
till Cuba har ovan avstyrkts. I konsekvens därmed avstyrks även
motionens förslag beträffande stödet till länderna i södra Afrika. Frågan
om en förstärkning av stödet till befrielserörelser m. m. i södra
Afrika behandlas i avsnittet 6 nedan (Humanitärt bistånd och studiestöd
till afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.).

Övriga länder

I motionen 2055 föreslås att nästa budgetårs landram för Bangladesh
höjs till 112 milj. kr., dvs. samma belopp som SIDA föreslog i sin senaste
anslagsframställning. I budgetpropositionen beräknas en landram
om 100 milj. kr.

I samma motion föreslås att en höjning övervägs även för Pakistan.
I propositionen beräknas för budgetåret 1976/77 en medelsram om 20
milj. kr.

Det heter vidare i motionen 2055 att för både Bangladesh och Pakistan
liksom för Indien, Sri Lanka, Etiopien, Somalia och Tanzania bör
möjligheterna till extra katastrofinsatser undersökas.

Beträffande Pakistan och Somalia föreslås i samma motion även att

UU 1975/76:14

möjligheterna att upprätta långsiktiga landprogram med dessa länder
undersöks.

De förslag i motionen 2055 som avser höjda landramar för Bangladesh
och Pakistan torde få ses i samband med samma motions förslag
att 150 milj. kr. anvisas för nästa budgetår till internationellt utvecklingssamarbete
utöver regeringens förslag. Sistnämnda motionsyrkande
har behandlats i avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, bi■ståndsutfästelser
m. m.) och där avstyrkts. I konsekvens därmed avstyrks
även motionens förslag beträffande Bangladesh och Pakistan.

Vad beträffar förslagen i motionen 2055 om prövning av möjligheterna
till extra katastrofinsatser i Bangladesh, Pakistan, Indien, Sri Lanka,
Etiopien, Somalia och Tanzania konstaterar utskottet att en sådan prövning
bör ankomma på regeringen och givetvis göras om det under nästa
budgetårs lopp skulle visa sig att sådana nödsituationer uppstår i dessa
länder att det blir motiverat att ta i anspråk medel från katastrofbiståndsreserven.
Det ligger i sakens natur att denna reserv inte annat
än i undantagsfall bör intecknas för vissa länder i förväg.

Motionen 2055 torde, i vad avser extra katastrofinsatser i de nyssnämnda
länderna, därmed få anses besvarad.

Vad avser förslaget i samma motion om undersökning av möjligheterna
att upprätta långsiktiga landprogram för Pakistan och Somalia
gäller motsvarande, dvs. det bör ankomma på regeringen att pröva
lämpligheten därav.

Motionen 2055 torde även i denna del få anses besvarad.

I samband med medelsanvisningen redovisas under avsnitt 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) nedan utskottets hemställan angående anslagsyrkandena
i motionen 302 beträffande Angola, i motionerna 207,
727, 2000 och 2055 i vad avser Cuba, i motionen 1136 beträffande Laos,
i motionen 1133 beträffande Demokratiska Republiken Vietnam och
Republiken Vietnam samt i motionen 2055 i vad avser Zambia, Botswana,
Lesotho, Swaziland, Bangladesh och Pakistan.

Beträffande övriga i detta avsnitt behandlade yrkanden hemställer
utskottet

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 728 beträffande katastrofbistånd
till Angola besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser humanitärt
bistånd till Angola, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser bistånd
till Angola genom Frikyrkan hjälper, besvarad med vad
utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bistånd
till Cambodja, besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1975/76:14

5. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser bistånd
till Laos, besvarad med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser utvecklingssamarbete
med Sudan, besvarad med vad utskottet
anfört,

7. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser utvecklingssamarbete
med Tunisien, besvarad med vad utskottet
anfört,

8. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, i vad avser skogsindustriprojektet
i Demokratiska Republiken Vietnam,

9. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser katastrofinsatser
i Bangladesh, Pakistan, Indien, Sri Lanka, Etiopien,
Somalia och Tanzania, besvarad med vad utskottet anfört,

10. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser långsiktiga
landprogram för Pakistan och Somalia, besvarad med
vad utskottet anfört.

6. Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar och
befrielserörelser m. m.

Propositionen (s. 48—49)

För stöd till befrielserörelser i södra Afrika och utbildning av flyktingar
därifrån samt för bidrag till försvar av politiska fångar i södra
Afrika och hjälp till deras familjer beräknas preliminärt en ram på 30
milj. kr. under budgetåret 1976/77. Det bilaterala stödet till nämnda
ändamål kompletteras genom extra bidrag till FN-organ för verksamhet
på samma område (under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram).

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 1134 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad
avser hemställan att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret
1976/77 till ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen (punkt

3),

dels motionen 1975/76: 1138 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen under C 2, bilaga 5 i budgetpropositionen, beslutar
anvisa ett belopp av 5 milj. kr. till den eritreanska befrielserörelsen,
ELF,

UU 1975/76:14

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar göra den omfördelning av planeringsramarna
för svenska mottagarländer som föreslås i motionen
(punkt 16).

Utskottet

I motionen 1134 föreslås ett anslag av 10 milj. kr. till den sydafrikanska
befrielserörelsen ANC, att disponeras fritt av rörelsen.

I motionen 2055 förordas att de medel som kan frigöras vid en utebliven
höjning av biståndsramen för Cuba utnyttjas för bl. a. de rörelser
i södra Afrika som kämpar mot rasförtryck och för kolonial
frigörelse. Motionärerna anser det angeläget att Sverige bygger ut sina
kontakter med ANC i Sydafrika liksom med de olika grupperingarna
inom nationaliströrelsen i Zimbabwe och med Swapo i Namibia. Sverige
bör enligt motionen vara berett både till att teckna långtidsavtal
med rörelserna och att stärka sin beredskap till snabba insatser förorsakade
av nya händelser eller hastigt uppdykande behov. Yrkandet i
motionen 2055 om reducerad landram för Cuba har av utskottet
avstyrkts i avsnitt 5 ovan (Insatser i enskilda länder).

Inom ramen för propositionens förslag beträffande det bilaterala
anslagsområdet har för stöd till befrielserörelser i södra Afrika, utbildning
av flyktingar därifrån samt till försvar av politiska fångar och
hjälp till deras familjer beräknats ett belopp av 30 milj. kr. för nästa
budgetår. Det bilaterala stödet kompletteras med särskilda bidrag för
motsvarande ändamål genom FN-organ såsom FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Under senare delen
av förra året har Sverige exempelvis gett ett extra bidrag till
UNDP om 2 milj. kr. till stöd för dess verksamhet till förmån för
befrielserörelserna i södra Afrika och i UNDP:s styrelse verkat för att
UNDP:s stöd åt de afrikanska befrielserörelserna snarast inordnas i programmets
ordinarie verksamhet. Andra bidrag har under innevarande
budgetår getts eller kommer inom kort att lämnas till FN :s Södra Afrikafond,
FN:s utbildningsprogram i södra Afrika och FN:s fond för
Namibia. För juridisk och annan hjälp till politiska fångar och deras
familjer i södra Afrika ges bidrag även till International Defence and
Aid Fund (IDÅF) och Amnesty Internationals verksamhet i samma
områden.

Sedan de portugisiska kolonierna i södra Afrika vunnit självständighet
och direkt utvecklingssamarbete med de nybildade staterna
kunnat inledas, är förevarande program för humanitärt bistånd och utbildningsstöd
numera koncentrerat till Namibia, Rhodesia och Sydafrika
och till flyktingar från dessa länder. Fastän den nu aktuella anslagsposten
för nästa budgetår i propositionen beräknas till samma belopp

UU 1975/76:14

sorn under innevarande budgetår, gör denna geografiska krympning
att insatserna i de återstående områdena kan bli desto större.

Grundvalen för verksamheten utgörs av FN-rekommendationer som
biträtts av Sverige. Riktlinjerna för denna typ av bistånd angavs i
statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande SU 1969: 62. Medlen
från det bilaterala anslaget fördelas efter hörande av den särskilda
beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska
flyktingar och nationella befrielserörelser (flyktingberedningen). I beredningen
ingår representanter för olika organisationer och institutioner
som manifesterat ett intresse för och har erfarenheter av insatser
på detta område. Beredningen har numera även ett parlamentariskt
inslag.

Det ingår i direktiven för den biståndspolitiska utredningen att vidareutveckla
riktlinjerna för bl. a. stödet till nationella befrielserörelser
och flyktingar liksom till apartheidpolitikens offer.

Läget i Rhodesia är för närvarande mycket spänt, och det kan inte
uteslutas att den sedan länge pågående författningsstriden ytterligare
skärps och t. o. m. övergår i väpnad konflikt. Det är under sådana omständigheter
angeläget att beredskap finns för snabba humanitära hjälpinsatser.
Om sådan beredskap talas även i propositionen. Också den
laddade och snabbt föränderliga situationen i Namibia kräver uppmärksamhet
och beredskap för eventuellt ytterligare bistånd. Om händelseutvecklingen
i södra Afrika som helhet skulle ta en sådan vändning att
biståndsinsatser utöver dem som beräknats i propositionen blir påkallade,
förutsätter utskottet att även medel från katastrofreserven kan tas
i anspråk.

Att överväga ingåendet av långtidsavtal med befrielserörelserna, såsom
förordats i motionen 2055, ter sig i dagens osäkra läge knappast ändamålsenligt.
Det får ankomma på regeringen att efter hörande av flyktingberedningen
bedöma vilka möjligheter de olika befrielserörelserna
har att förmedla det bistånd som Sverige önskar lämna i enlighet med
FN:s rekommendationer.

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 1134 om särskilt
anslag till ANC. Likaså avstyrks motionen 2055 i förevarande del.

I motionen 1138 har föreslagits att 5 milj. kr. anvisas till den eritreanska
befrielserörelsen (ELF). Motsvarande yrkanden avslogs av såväl
1974 års som 1975 års riksdag med hänvisning till gällande riktlinjer
för humanitärt bistånd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser.
Det finns i detta fall ingen FN-rekommendation att stödja sig
på. Inte heller den afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har rest frågan
om att materiellt stödja ELF. Mot denna bakgrund avstyrks motionen
1138.

Utskottet har emellertid erfarit att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen
i Eritrea och aktivt söker att genom olika hjälpkanaler nå

UU 1975/76:14

den krigsdrabbade befolkningen där med humanitära biståndsinsatser.
Den samarbetar därvid med flera enskilda svenska hjälporganisationer
som har en insatsberedskap för ändamålet. Svenskt bistånd lämnas redan
till eritreanska flyktingar i grannländer som Sudan.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 1134 och
1138 återkommer utskottet under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser bistånd
till befrielserörelser m. m. i södra Afrika.

7. Särskilda program m. m.

Propositionen (s. 60—63)

Verksamhet avsedd att finansieras ur anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete
men som ligger vid sidan av det direkta utvecklingssamarbetet
med enskilda länder och av katastrofhjälpen har i propositionen
samlats under rubriken Särskilda program m. m.

Hit räknas bl. a. icke-länderinriktad verksamhet på befolkningsområdet,
bidrag till enskilda organisationer, samarbete med FN:s fackorgan
(s. k. multi-bi-verksamhet), övrig utbildningsverksamhet, vissa kostnader
för förberedelse och kontroll av projekt och en del av kostnaderna
för biståndskontoren.

För stöd till enskilda internationella och regionala organisationers
verksamhet inom bejolkningsområdet och för direkta insatser på befolkningsområdet
i andra länder än programländer beräknas 43 milj. kr.
för budgetåret 1976/77. En del av detta belopp avser Världskyrkorådets
befolkningsprogram.

Beträffande biståndssamarbetet med FN:s fackorgan heter det i propositionen
bl. a.:

Förutom det stöd som Sverige lämnar till FN:s biståndsverksamhet
genom allmänna bidrag, främst till UNDP och UNICEF, pågår sedan
åtskilliga år ett omfattande samarbete med FN:s fackorgan i form av
bidrag till projekt som genomförs av dessa organ. En del av denna s. k.
multi-bi-verksamhet avser verksamhet i enskilda länder. Den bekostas
inom ramen för de resurser som ställs till dessa länders förfogande.
Sedan landprogrammering införts och mottagarländerna därmed fått
bättre möjlighet att avgöra de svenska resursernas utnyttjande har landinriktad
multi-bi-verksamhet fått minskad omfattning. Samtidigt har samarbetet
med fackorganen fortsatt och även utvidgats i fråga om kursverksamhet
och tillhandahållande av biträdande experter samt finansiering
av projekt som inte avser enskilda länder.

För finansiering av biträdande FN-experter beräknas ett belopp av
17 milj. kr. för nästa budgetår.

4 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

Huvuddelen av den av SIDA finansierade kurs- och seminarieverksamheten
genomförs i samarbete med FN-organ, främst FAO, UNESCO,
ILO, UNIDO och UNCTAD. Budgetåret 1974/75 uppgick kostnaden
till 15,6 milj. kr. för denna verksamhet, som omfattade över 1 000
personer från närmare 100 u-länder. Innevarande budgetår utnyttjas ca
24 milj. kr. för denna verksamhet. Samma belopp beräknas för budgetåret
1976/77.

Sverige lämnar innevarande budgetår ungefär 12 milj. kr. i bidrag till
projekt avsedda att förstärka ett fackorgans verksamhet på enskilda
områden. Dessa projekt har vanligen regional inriktning. Ca 5,4 milj.
kr. avser verksamhet som genomförs av FAO, medan 2,6 milj. kr. ställs
till ILO:s förfogande. De viktigaste områdena för verksamhet som planeras
under innevarande budgetår är ökad och förbättrad livsmedelsproduktion,
utbildningsplanering, kvinnors utbildning och deltagande i
utvecklingsprocessen, genetisk förbättring av boskap samt teknologiöverföring
till u-länder. Preliminärt beräknas 15 milj. kr. för detta bistånd
under budgetåret 1976/77.

Med tanke på att Sveriges bidragsgivning till fackorganen för enskilda
projekt bör vara väl samordnad med de allmänna riktlinjerna för
Sveriges medverkan i FN:s biståndsarbete kommer en översyn av denna
verksamhet att göras i samarbete mellan UD och SIDA. Även berörda
fackdepartement kommer att medverka i översynen. Denna skall ha
som sin utgångspunkt att Sveriges finansiella bidrag till FN:s biståndsverksamhet
liksom tidigare huvudsakligen bör utgå i form av allmänna
bidrag till FN-organen, medan projektstöd till fackorgan bör förekomma
endast då särskilda skäl talar härför. Översynen bör ge underlag för
riktlinjer för planeringen av vårt framtida multi-bi-samarbete med FN:s
fackorgan.

Beträffande övrig utbildningsverksamhet lämnas i propositionen bl. a.
följande uppgifter:

Förutom den kurs- och seminarieverksamhet som genomförs i samarbete
med FN-organen, används biståndsmedel även för att bekosta
kurser och seminarier som företas i samarbete mellan SIDA och svenska
institutioner och organisationer. Viktiga ämnesområden för denna kursverksamhet
är skogsbruk och kooperation.

Med början innevarande budgetår pågår vidare begränsad försöksverksamhet
rörande utbildningssamarbete med vissa u-länder. Denna
verksamhet har sitt sekretariat i utbildningsdepartementet och avser
länder med vilka Sverige har samarbetsavtal. Den syftar främst till att
underlätta planeringen av kommersiellt finansierade utbildningsprojekt.
Fr. o. m. innevarande budgetår tas begränsade biståndsmedel i anspråk
för att inom ramen för denna verksamhet underlätta ett samarbete med
Algeriet på utbildningens område.

För övrig utbildningsverksamhet beräknas högst 13 milj. kr. under
budgetåret 1976/77.

UU 1975/76:14

Under rubriken Särskilda program m. m. redovisas i propositionen
även de statliga bidragen till svenska enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Härför beräknas under nästa budgetår ett medelsbehov av
50 milj. kr.

Inklusive SIDA:s kostnader för förberedelse och kontroll av projekt
och den del av kostnaderna för biståndskontoren som inte beräknas på
anslaget till SIDAts administration (C 4) beräknas för Särskilda program
m. m. ett sammanlagt medelsbehov för budgetåret 1976/77 om 193
milj. kr.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens
förslag med 4 milj. kr. förhöjt anslag till kursverksamhet m. m. i det
bilaterala utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som anförs i motionen
(punkt 19).

Motionsyrkanden rörande de statliga bidragen till enskilda svenska
organisationers biståndsverksamhet och rörande bidrag till Kyrkornas
världsråd redovisas under avsnitt 8 nedan (Bidrag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet).

Utskottet

I SIDA:s anslagsframställning har liksom i budgetpropositionen under
rubriken Särskilda program sammanförts sådan verksamhet som
visserligen finansieras från det bilaterala biståndsanslaget men som ligger
vid sidan av insatserna i de tolv programländerna, övrig direkt länderinriktad
verksamhet och det bilaterala katastrofbiståndet.

Hit hör bl. a. stöd till sådan verksamhet på befolkningsområdet som
genomförs av enskilda internationella och regionala organisationer liksom
det statliga stödet till enskilda svenska organisationers biståndsverksamhet.
Utskottet behandlar båda dessa stödformer i avsnittet 8 nedan
rörande bidrag till enskilda organisationers verksamhet.

Under rubriken Särskilda program redovisas vidare det svenska samarbete
med FN och dess fackorgan, som brukar gå under namnet multibi-verksamhet
och som bl. a. tar sig uttryck i svenskt stöd till speciella
land- eller regioninriktade projekt vilka genomförs av dessa organ. Till
den s. k. multi-bi-verksamheten hänförs i propositionen också sådant
svenskt samarbete med fackorganen som består i gemensam kursverk -

UU 1975/76:14

samhet och tillhandahållande av s. k. biträdande experter samt finansiering
av projekt som inte avser enskilda länder eller regioner. Till området
för Särskilda program räknas även de kurser och seminarier som
genomförs i samverkan mellan SIDA och svenska institutioner och organisationer
liksom den försöksverksamhet avseende utbildningssamarbete
med vissa u-länder som inom ramen för speciella samarbetsavtal
inletts under innevarande budgetår och som främst syftar till planering
av kommersiellt finansierade utbildningsprojekt. Till förevarande anslagspost
räknas till sist även kostnaderna för förberedelse, kontroll och
resultatvärdering av biståndsprojekt liksom en del av kostnaderna för
biståndskontoren.

SIDA har i sin anslagsframställning för Särskilda program föreslagit
en medelsanvisning av 215 milj. kr. för nästa budgetår. I propositionen
har för Särskilda program m. m. beräknats 193 milj. kr.

I motionen 2000 föreslås att 213 milj. kr. anvisas härför och att detta
sker inom ramen för beviljade anslag. I motionen framhålls att den
ämneskoncentrerade del av den svenska u-hjälpen som de särskilda programmen
representerar är av stor betydelse då den möjliggör för Sverige
att göra insatser på områden där vårt land har särskild sakkunskap
och särskilda förutsättningar att spela en aktiv roll. Motionärerna finner
det därför beklagligt att de särskilda programmen i propositionen
har skurits ner i förhållande till SIDA:s förslag.

I motionen 2055 föreslås att 4 milj. kr. utöver propositionens beräkning
anvisas till kurs- och seminarieverksamhet, som SIDA genomför
i samarbete med olika FN-organ och med enskilda organisationer. De
särskilda programmen ger Sverige och SIDA möjlighet att aktivt främja
aktiviteter som bidrar till nytänkande inom u-landsdebatten och till att
vidga resursbasen för bistånd från Sverige, heter det i motionen. Förslaget
om ytterligare anslagsmedel härför i motionen 2055 torde få ses
mot bakgrund av det yrkande i samma motion vari det föreslås att de
samlade biståndsanslagen för nästa budgetår uppräknas med sammanlagt
150 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet har i
avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser
m. m.) avstyrkt sistnämnda yrkande.

SIDA:s beräkning av medel för Särskilda program får i sin tur ses
mot bakgrund av att biståndsmyndigheten utgått från en avsevärt högre
beräkning av de samlade biståndsanslagen än vad regeringen i propositionen
föreslagit. I propositionen har därför vissa nedskärningar i förhållande
till SIDA:s förslag gjorts även beträffande den länderinriktade
och multilaterala biståndsverksamheten.

Sänkningen av medelsberäkningen under rubriken Särskilda program
avser främst utrymmet för den s. k. multi-bi-verksamheten inklusive de
kurser etc. som genomförs av SIDA i samarbete med FN-organ, däremot
ej verksamheten på befolkningsområdet eller stödet till enskilda organisationers
biståndsverksamhet. Enligt vad som uppgetts för utskottet,

UU 1975/76:14

torde reduktionen av multi-bi-verksamheten emellertid inte äventyra
någon aktivitet därvidlag som är långt kommen i planeringen. Om så
befinns nödvändigt, torde för övrigt vissa omdispositioner mellan anslagskomponenterna
kunna företas.

Mot denna bakgrund avstyrks ifrågavarande yrkanden i motionerna
2000 och 2055.

I propositionen aviseras en översyn av riktlinjerna för planeringen av
det framtida svenska multi-bi-samarbetet med FN:s fackorgan. Översynen
skall enligt propositionen göras i samarbete mellan UD och SIDA
och under medverkan av berörda fackdepartement samt ha som utgångspunkt
att Sveriges finansiella bidrag till FN:s biståndsverksamhet
huvudsakligen bör utgå i form av allmänna bidrag till FN-organen, medan
projektstöd till fackorgan bör förekomma endast då särskilda skäl
talar härför.

Utskottet vill med anledning härav påpeka att det ingår i den biståndspolitiska
utredningens uppdrag att göra en översyn av det svenska
utvecklingssamarbetets huvudformer och att därvid från principiella utgångspunkter
även bedöma frågan om fördelningen på bilateral och
multilateral överföring av det svenska biståndet. Utskottet utgår från
att utredningen i samband därmed också kommer att pröva den blandform
mellan multilateralt och bilateralt utvecklingsbistånd som den s. k.
multi-bi-verksamheten utgör. Den biståndspolitiska utredningens rekommendationer
bör därför avvaktas innan några nya riktlinjer antas på
detta område.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 2000 och
2055 avseende de särskilda programmen resp. kursverksamheten återkommer
utskottet nedan under avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

8. Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet
Propositionen (s. 61)

Det statliga stödet till svenska enskilda organisationers utvecklingssamarbete
har ökat från 11 milj. kr. budgetåret 1972/73 till 35 milj. kr.
för innevarande budgetår. I detta belopp inräknas inte bidrag från biståndsanslagen
till enskilda organisationer för katastrofbistånd, stöd till
offren för rasförtryck och kolonialism i södra Afrika samt för informationsverksamhet
i Sverige. Av de tillgängliga medlen utnyttjas huvuddelen
för bidrag till missionssamfundens verksamhet.

För budgetåret 1976/77 beräknas i enlighet med SIDA:s förslag 50
milj. kr. för de enskilda organisationernas biståndsverksamhet. Inom
ramen för denna verksamhet förutses framför allt en ökning av stödet
till de fackliga organisationernas och den kooperativa rörelsens internationella
arbete.

UU 1975/76:14

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 352 av herr Wemer i Malmö (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av de regler
som gäller för statliga bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag
ett belopp om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära
organisationernas biståndsverksamhet (punkt 15),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens
förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till enskilda organisationers biståndsverksamhet
(punkt 13) och att riksdagen beslutar om ett i förhållande
till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas
världsråd (punkt 18).

Utskottet

I motionen 352 har en översyn av gällande regler för de statliga bidragen
till enskilda organisationers biståndsverksamhet föreslagits. Enligt
motionären bör även driftskostnader (för exempelvis skolor eller sjukhus)
som inte enbart avser ett initialskede kunna omfattas av biståndet.

Systemet för statsbidrag till de enskilda organisationernas biståndsverksamhet
var, såsom även framgår av fjolårets utskottsbetänkande om
utvecklingssamarbetet (UU 1975: 4, s. 46), föremål för en översyn inom
SIDA under år 1974, då de nuvarande riktlinjerna för denna verksamhet
fastställdes.

Bidrag lämnas i första hand för investeringar i byggnader, utrustning
och för avlöning av volontärer. Planering av projekt bekostas i regel ej
av SIDA. Organisationerna kan dock efter särskild ansökan erhålla begränsade
projekteringsbidrag.

Den justering av riktlinjerna som företogs av SIDA:s styrelse i oktober
1974 syftade bl. a. till att medge en ökad bidragsflexibilitet. Större
uppmärksamhet ägnas numera åt möjligheterna att underlätta för organisationerna
att planera, genomföra och följa upp sina insatser. Bl. a.
finns möjlighet att ingå långsiktiga samarbetsöverenskommelser med enskilda
organisationer för att öka deras planeringstrygghet.

Vad avser täckande av driftskostnader gäller regeln att dylika bidrag
kan ges under tre år. Vissa välmotiverade projekt har dock erhållit
kostnadstäckning för betydligt längre perioder.

Någon ny översyn av bidragsreglerna synes mot denna bakgrund
knappast för närvarande påkallad, varför motionen 352 avstyrks.

UU 1975/76:14

I motionen 2000 har föreslagits att inom ramen för beviljade anslag
ett belopp om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära
organisationernas biståndsverksamhet. I motionen 2055 har föreslagits att
i förhållande till regeringens förslag ett med 25 milj. kr. förhöjt belopp
skall anvisas till enskilda organisationers biståndsverksamhet.

För detta ändamål har i propositionen beräknats 50 milj. kr. för
nästa budgetår. I beloppet inräknas inte bidrag till enskilda organisationer
för katastrofbistånd, för stöd till offer för rasförtryck och kolonialism
i södra Afrika eller för informationsverksamhet. Propositionens förslag
överensstämmer med det belopp som SIDA i sin anslagsframställning
äskat och innebär en höjning med 15 milj. kr. i förhållande till det
belopp som ursprungligen beräknades för innevarande budgetår (35
milj. kr.). Utskottet har erfarit att regeringen nyligen förstärkt innevarande
budgetårs anslagspost med 5 milj. kr. för att tillgodose ett antal
ansökningar som annars hade fått stå över.

De statliga bidragen till enskilda organisationers biståndsverksamhet
har snabbt ökat under de tio år som SIDA stött deras biståndsinsatser

1 u-länderna. Under budgetåret 1965/66 uppgick bidraget till knappt

2 milj. kr., under budgetåret 1972/73 till 11 milj. kr., under budgetåret
1974/75 till 30 milj. kr. Under innevarande budgetår står som nämnts
sammanlagt 40 milj. kr. till förfogande, och för nästa budgetår har 50
milj. kr. beräknats. De enskilda organisationerna, vars värdefulla insatser
är allmänt omvittnade, har sålunda blivit alltmer betydande förmedlare
av statligt bistånd.

I budgetpropositionen framhålls att huvuddelen av de tillgängliga
medlen för stöd till enskilda organisationer utnyttjas för bidrag till missionssamfundens
verksamhet. Inom ramen för nästa budgetårs uppräkning
av denna anslagspost förutses enligt propositionen framför allt en
ökning av stödet till de fackliga organisationernas och den kooperativa
rörelsens internationella arbete. Utskottet ställde sig vid 1975 års riksdag
(UU 1975: 4, s. 45) positivt till motionsyrkanden att öka stödet till
uppbyggandet av fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna.

Den ökning av bidragen med 25 milj. kr. utöver regeringens förslag
som föreslagits i motionen 2055 torde få ses i samband med det yrkande
i samma motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150
milj. kr. föreslagits. Sistnämnda yrkande har redan avstyrkts under
avsnitt 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.)
ovan. Yrkandet i motionen 2000 om ett bidragsbelopp av 70 milj. kr.
synes däremot avse en omfördelning inom ramen för de i propositionen
föreslagna totalanslagen för utvecklingssamarbete.

Mot bakgrund av att SIDA i sin anslagsframställning bedömt en bidragsram
om 50 milj. kr. för de enskilda organisationerna som tillräcklig,
oaktat verket utgått från en högre sammanlagd anslagsnivå än
regeringen för nästa budgetårs biståndsverksamhet, avstyrker utskottet
motionerna 2000 och 2055 i denna del.

UU 1975/76:14

Skulle denna ram ändå visa sig otillräcklig för att tillgodose synnerligen
angelägna och välmotiverade ansökningar från enskilda organisationer
under nästa budgetår, utgår utskottet från att regeringen kan
— liksom skett under innevarande budgetår — ta i anspråk outnyttjade
medel från andra anslagsposter.

I motionen 2055 har vidare föreslagits ett i förhållande till regeringens
förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas världsråd.
I budgetpropositionen omtalas att Världskyrkorådets befolkningsprogram
fått svenskt stöd sedan budgetåret 1969/70. För treårsperioden
1975/76—1977/78 har utfästelse getts om ett sammanlagt svenskt stöd
från statsbudgeten på sammanlagt 7,2 milj. kr. till detta befolkningsprogram,
som syftar till att i kyrkornas verksamhet inom hälsovård
och undervisning inlemma familjeplanering och sexualundervisning. I
motionen 2055 föreslås till stöd för det ovan återgivna anslagsyrkandet
att samarbetet mellan SIDA och Kyrkornas världsråd utvidgas och att
SIDA får i uppdrag att undersöka möjligheterna till samverkan även
när det gäller andra av rådets verksamhetsområden, t. ex. för att hävda
de mänskliga rättigheterna. Också dess långsiktiga biståndsverksamhet
och humanitära hjälpverksamhet, bl. a. till befrielserörelserna i södra
Afrika, är enligt motionen värda stöd.

Utskottet har erfarit att det svenska stödet med statsmedel till Världskyrkorådets
humanitära och övriga verksamhet ingalunda varit begränsat
till rådets befolkningsprogram. Under kriget i Indokina lämnades bidrag
på 1,4 milj. kr. till rådets katastrofprogram för i huvudsak Vietnam.
Rådet har vidare förmedlat betydande svenskt stöd till fredskommittéerna
i Chile och Argentina för att bistå flyktingar och andra utsatta
grupper i dessa länder. Rådet har även förmedlat bidrag till offren för
rasförtryck och kolonialism i södra Afrika. Bidragen till rådets befolkningsprogram
har lämnats direkt. Av de övriga bidragen har däremot
huvuddelen lämnats genom Lutherhjälpen och Ekumeniska nämnden.

Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet med Världskyrkorådet
uppges vara goda. Stödet till befolkningsprogrammet torde fortsätta
även utöver den tid för vilken bidrag utfästs. Stöd till andra grenar av
rådets verksamhet kan mycket väl komma i fråga. Dock bör liksom
hittills principen upprätthållas att en prövning bör ske för varje särskilt
program när det gäller bidrag till internationella enskilda organisationer
såsom Världskyrkorådet. Allmänna bidrag till sådana torde få ankomma
på deras svenska medlemsorganisationer.

Ifrågavarande yrkande i motionen 2055 avstyrks mot denna bakgrund.

Till hemställan beträffande de under förevarande avsnitt behandlade
anslagsyrkandena återkommer utskottet nedan under avsnitt 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete).

UU 1975/76:14

Beträffande frågan om en översyn av bidragsreglerna hemställer utskottet att

riksdagen avslår motionen 1975/76: 352.

9. U-landsforskning
Propositionen (s. 30—32)

Fr. o. m. budgetåret 1975/76 anvisas medel för sådant svenskt stöd
för u-landsforskning som utgår utanför de bilaterala landprogrammen
på en särskild anslagspost under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram. För budgetåret 1975/76 har anslagits 75 milj. kr.
Riksdagen beslöt våren 1975 om riktlinjer för det svenska stödet för
u-landsforskning. Beredningen för u-landsforskning tillsattes den 1 juli
1975 med uppdrag att såsom rådgivande organ till utrikesdepartementet
och SIDA verka för en aktiv och samordnad politik för svenskt stöd
till u-landsforskning.

Utbetalningarna utanför landramarna för forskningsinsatser uppgick
budgetåret 1974/75 till 45,2 milj. kr. För budgetåret 1975/76 tas närmare
60 milj. kr. i anspråk för redan beslutade insatser och för beredningens
administration. Härmed återstår omkring 15 milj. kr. för nya
insatser under innevarande budgetår. En del av detta belopp kan komma
att tas i anspråk för insatser som förberetts innan beredningen trädde
i funktion. För att bereda utrymme för de insatser utöver redan beslutade
som kan komma i fråga under budgetåret 1976/77 beräknas
medelsbehovet för u-landsforskning till 85 milj. kr.

Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 2000
av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar
att inom ramen för beviljade anslag ett belopp på 100 milj. kr. anslås
för utvecklingsforskning (punkt 11).

Utskottet

I motionen 2000 föreslås att 100 milj. kr. avsätts för utvecklingsforskning,
dvs. 15 milj. kr. mer än som beräknats i propositionen. Det
hävdas i motionen 1979, som ligger till grund för yrkandet i motionen
2000, att propositionens förslag, som innebär en höjning med 10 milj.
kr. i förhållande till innevarande budgetår, endast kommer att ge ett
mycket begränsat utrymme för nya insatser.

Av propositionen framgår att omkring 15 milj. kr. återstår för ännu
inte beslutade insatser inom den för innevarande budgetår fastställda
anslagsposten om 75 milj. kr. för stöd till u-landsforskning. Av den för

UU 1975/76:14

nästa budgetår beräknade medelsramen om 85 milj. kr. avses enligt
propositionen ca 50 milj. kr. gå till fortsatt stöd av redan pågående
forskningsinsatser genom internationella organisationer. Utrymmet för
nya insatser är således betydande.

Den särskilda beredning för u-landsforskning, som inrättats efter beslut
av 1975 års riksdag och som har en rådgivande och initierande
ställning i förhållande till regeringen och SIDA, avser att under nästa
budgetår redovisa sin syn på den allmänna inriktningen och prioriteringen
av det svenska stödet till u-landsforskning. Samtidigt med denna allmänna
översyn överväger beredningen vilka ytterligare insatser som
bör göras under innevarande och nästa budgetår utöver de redan beslutade
eller planerade.

Frågan om hur stödet till u-landsforskning skall inordnas i utvecklingssamarbetet
torde för övrigt, enligt vad som framgick av 1975 års
budgetproposition, komma att innefattas i den översyn av biståndsverksamhetens
administration, som den biståndspolitiska utredningen i enlighet
med sina direktiv skall företa.

Mot angivna bakgrund avstyrks motionen 2000 i denna del.

Till hemställan beträffande förevarande anslagsyrkande återkommer
utskottet nedan under avsnitt 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram).

10. U-Iandsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, handelspolitik
m. m.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad
avser hemställan att riksdagen uttalar att u-landspolitiken utformas med
beaktande av följande: att investeringsgarantisystemet slopas (punkt
A.3) och att målen för handelspolitiken och lagstiftningen gällande
u-landsinvesteringar bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens
mål att främja ekonomisk och social utjämning och utveckling (punkt
A.4),

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att investeringsgarantisystemet bör utvidgas
till att omfatta alla u-länder (punkt 13) och att riksdagen uttalar
att ett utvecklingsbolag bör tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt
gemensamt av staten och näringslivet (punkt 14),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen begär förslag från regeringen om ett vidgat
system för investeringsgarantier i enlighet med vad som anförs i motionen
(punkt 2).

UU 1975/76:14

Utskottet

I motionerna 2000 och 2055 förordas att investeringsgarantisystemet
utvidgas till att i princip omfatta svenska investeringar i alla u-länder.
I motionen 350 föreslås däremot att investeringsgarantisystemet helt
slopas.

Liknande motionsyrkanden har flera gånger tidigare behandlats av
riksdagen och senast diskuterats i fjolårets utskottsbetänkande om utvecklingssamarbetet
(UU 1975: 4).

I industribiståndsutredningens betänkande (SOU 1972: 90) om industriutveckling
och utvecklingssamarbete föreslogs att investeringsgarantisystemet
skulle utvidgas till att gälla i princip alla u-länder. Samtidigt
framhölls dock att en dylik utvidgning inte kunde motiveras från rent
biståndspolitiska utgångspunkter och att privata investeringar i u-länder
liksom handeln med dessa i första hand utgör en kommersiell angelägenhet.

Också i 1974 års statsverksproposition anfördes att en utvidgning av
det nuvarande investeringsgarantisystemet, som är förbehållet de s. k.
programländerna för svenskt utvecklingsbistånd, bör ses från näringsoch
handelspolitiska utgångspunkter. Samtidigt framhölls som särskilt
viktigt att hänsyn tas till effekterna på den inhemska sysselsättningen.
Inom denna allmänna ram fick frågan om ett svenskt investeringsgarantisystem
prövas vidare. Regeringen hänvisade i detta sammanhang
även till den biståndspolitiska utredningens kommande förslag beträffande
principerna för Sveriges framtida samarbete med u-länderna. Utskottet
(UU 1974: 3) och riksdagen anslöt sig till uppfattningen att det
mot denna bakgrund var motiverat att vänta med en ytterligare utvidgning
till dess att den biståndspolitiska utredningen framlagt sitt betänkande.

Dessa synpunkter äger alltjämt sin giltighet.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 350, 2000 och
2055, såvitt gäller investeringsgarantisystemet.

I motionen 2000 föreslås att ett utvecklingsbolag, ägt gemensamt av
staten och näringslivet, tillskapas för att främja investeringar i u-länderna.
I motionen 2055 förordas utan särskilt yrkande att ett statligt
utvecklingsbolag bildas genom vilket expertis och kapital skall kunna
ställas till förfogande för projekt där u-länderna önskar medverkan av
svenska företag.

Även dessa förslag har behandlats vid flera tidigare tillfällen. Utskottet
konstaterade vid fjolårets riksdag (UU 1975: 4) att frågan om utvecklingsbolag
också behandlats av industribiståndsutredningen, som
dock ställt sig negativ till tanken på ett dylikt bolag.

De huvudsakliga motiv som från industrins sida framförts för ett investeringsbolag
ansåg utredningen oförenliga med Sveriges mål för det
internationella utvecklingssamarbetet.

UU 1975/76:14

Ur biståndspolitisk synvinkel kunde ett utvecklingsbolag möjligen
motiveras om det finge till huvuduppgift att aktivt samarbeta med
respektive mottagarländer för att få fram projekt som resulterar i en
överföring främst av teknologi och företagskunnande. Industribiståndsutredningen
fann det dock osannolikt att en sådan verksamhet skulle
få tillräcklig omfattning för att motivera bildandet av ett bolag för
ändamålet.

Även denna fråga torde bli närmare belyst av den biståndspolitiska
utredningen, som har i uppdrag att beakta industribiståndsutredningens
förslag vid sin allmänna översyn av det svenska utvecklingssamarbetet
med u-länderna.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2000.

I motionen 350 yrkas att målen för svensk handels- och investeringspolitik
gentemot u-ländema bringas i överensstämmelse med biståndspolitikens
mål att främja ekonomisk och social utjämning och utveckling.
I motionen görs bl. a. gällande att den s. k. preferenshandeln som
i princip skall tillämpas gentemot u-länder till stor del upphävs genom
importkvoteringar och andra begränsningar. Vidare påtalas de privata
svenska direktinvesteringar som finns i u-länder vilka i motionen betecknas
som reaktionära.

I propositionens avsnitt om en ny ekonomisk världsordning ges en
översiktlig redogörelse för den serie av internationella förhandlingar i
handels-, finans- och biståndspolitiska frågor som pågår och för de
svenska ställningstagandena i dessa sammanhang. Sverige har anslutit
sig till de allmänna målen för en ny ekonomisk världsordning och företräder
i förhandlingarna ståndpunkter som väl stämmer överens med
flera av u-ländemas viktigaste önskemål. Vissa av u-landskraven har
Sverige emellertid inte kunnat stödja, då de bedömts som praktiskt och
politiskt ogenomförbara. Beträffande de särskilda handelspreferenser
som Sverige beviljat u-länderna och importbegränsningarna gällande
vissa varor utvecklade statsminister Palme regeringens synpunkter i ett
interpellationssvar i riksdagen den 4 december 1975:

Sverige verkar traditionellt för fri handel i det internationella varuutbytet.
Samtidigt understryker vi behovet av att särskilda förmåner ges
till u-ländema. Det är viktigt, också för oss, att de större industriländerna
medverkar i dessa strävanden. Ett enskilt land — i synnerhet med
en så liten marknad som vår — skulle ha svårt att bära det importtryck
som uppstår vid en ensidig liberalisering. Genom allmänna tullsänkningar
och särskilda tullförmåner för u-länderna, s. k. preferenser, är
i runt tal 85 % av den totala importen från dessa länder i dag tullfri i
Sverige. Då har jag bortsett från kaffe, där vi har en obetydlig tull som
inte kan anses utgöra något hinder för importen. Några få procentenheter
av den tullfria importen drabbas dock av våra importavgifter på
jordbruksområdet.

I dag har vi i stort sett endast tullhinder kvar på textil- och konfek -

UU 1975/76:14

tionsområdet. Trots detta är det importen av textil- och konfektionsvaror
som har ökat mest från u-länderna. Den snabba utvecklingen har
gjort Sverige till den största per capita-importören bland industriländerna
av sådana varor. Den har också tvingat oss att av beredskapsskäl
och för att uppnå en lugnare utvecklingstakt komma överens med ett
fåtal länder om en mera balanserad importutveckling. Vi har därtill
sett oss nödsakade att införa ett särskilt importskydd för skoindustrin.
I sammanhanget vill jag betona att de åtgärder som vi beslutat till skydd
för skoindustrin inte negativt påverkar u-ländernas konkurrensläge i
förhållande till andra exportörer till den svenska marknaden. Jag kan
nämna att den sjunde extra generalförsamlingen uttalade förståelse för
behovet att av beredskapsskäl skydda viss icke-konkurrenskraftig industri.

Att göra en sammanfattande bedömning av utsikterna till framsteg
på handelsområdet är utomordentligt svårt. Ett politiskt tryck ligger på
i-länderna att fullfölja den positiva attityden i FN med konkreta åtaganden
i kommande förhandlingar.

Investeringspolitiken gentemot u-länderna är, som framgått av det
föregående, föremål för en fortlöpande uppmärksamhet och torde även
komma att belysas genom den biståndspolitiska utredningens prövning
av principerna för Sveriges framtida samarbete med u-länderna. Beträffande
de utländska investeringarna i bl. a. u-länder vill utskottet
vidare hänvisa till följande passus i regeringsdeklarationen angående
handels- och valutapolitiken vid riksdagens utrikesdebatt den 31 mars
i år:

I diskussionerna om den internationella handeln och de ekonomiska
relationerna mellan länderna har frågan om utländska investeringar och
multinationella företag kommit att spela en allt större roll under de
senaste åren. Dessa företags verksamhet är en viktig fråga för både
industri- och utvecklingsländer. Det pågående arbetet på detta område,
i första hand i FN och OECD, syftar bl. a. till att få till stånd internationellt
accepterade riktlinjer för hur de internationellt verksamma
företagen bör uppträda.

Sverige deltar aktivt och har gjort stora ansträngningar för att bidra
till att internationella åtgärder vidtas som kan skapa bättre kontroll
över de multinationella företagens verksamhet. Det skall emellertid inte
döljas att det är stora svårigheter att nå tillfredsställande internationella
lösningar. I OECD går behandlingen av frågan nu in i ett avgörande
skede.

Motionen 350 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen avslår motionen 1975/76:350, i vad avser investeringsgarantisystemets
slopande,

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76: 2000 och 1975/76:
2055, i vad avser investeringsgarantisystemets utvidgning,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, i vad avser inrättande
av ett utvecklingsbolag,

UU 1975/76:14

4. att riksdagen anser motionen 1975/76: 350, i vad avser handels-
och investeringspolitiken gentemot u-länderna, besvarad
med vad utskottet anfört.

11. Livsmedelsbistånd
Propositionen (s. 25—26)

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) lämnar bistånd i form
av livsmedel till utvecklingsprojekt och till katastrofdrabbade områden.

Sveriges utfästelser till WFP uppgår enligt riksdagens bemyndigande
till 43 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1974/75—1976/77. Bidraget
utgår enligt WFP:s bestämmelser till två tredjedelar i form av svenska
livsmedelsprodukter och till en tredjedel i kontanta medel. För budgetåret
1976/77 är således medelsbehovet för det ordinarie svenska bidraget
till det internationella livsmedelsprogrammet 43 milj. kr. Föredragande
statsrådet avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag
med 43 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978
(budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Med riksdagens bemyndigande har Sverige inom ramen för 1971 års
konvention om livsmedelshjälp (FAC) åtagit sig att under treårsperioden
1975/76—1977/78 ställa 35 000 ton svenskt vete per år till WFP:s förfogande.
Detta åtagande kanaliseras i sin helhet genom WFP. För budgetåret
1976/77 beräknas åtagandet om 35 000 ton svenskt vete inkl.
frakt och administration medföra ett medelsbehov av 33,2 milj. kr. Under
de senaste tre budgetåren har ett extra bidrag utgått för proteinberikning
av FAC-leveransema. Med tanke på de positiva erfarenheterna av
proteinberikning föreslås i propositionen att 9,5 milj. kr. anslås till detta
ändamål budgetåret 1976/77.

Sverige har med riksdagens bemyndigande härutöver under treårsperioden
1975/76—1977/78 åtagit sig att årligen hålla i beredskap ett
katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa kvantitetei
andra svenska livsmedelsprodukter för internationella katastrofaktioner.
Det svenska lagret är att se som en del av den internationella katastrofreserv
på 500 000 ton livsmedel, som enligt FN:s sjunde extra generalförsamling
skall ställas till WFP:s förfogande. För inköps-, lagrings- och
fraktkostnader för nödvändig påfyllnad av den svenska katastrofreserven
förutses ett medelsbehov på högst 50,8 milj. kr. Om kostnader för
upphandling och frakt så medger, kommer medel också att utnyttjas för
proteinberikning av det vete som levereras.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd under
budgetåret 1976/77 beräknas härmed uppgå till 136,5 milj. kr. Skulle
kostnaderna för här angivna veteleveranser komma att överstiga dessa
beräkningar bör ytterligare medel utöver det här angivna beloppet kunna
disponeras från katastrofreserven under detta anslag.

UU 1975/76:14

Motioner

I detta samanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 729 av herr Gustafsson i Säffle (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande
möjligheterna att låta vissa typer av konserverade livsmedel, bl. a. frystorkade
produkter, i ökad utsträckning ingå i det statliga svenska biståndet
till u-länderna,

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa minst 50 000
ton svenskt vete till förfogande under tre år för internationell beredskapslagring
(punkt 9) och att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa
minst 50 000 ton svenskt vete årligen till förfogande för Världslivsmedelsprogrammet
under treårsperioden 1976/77—1978/79 (punkt 10).

Utskottet

I motionen 2055 föreslås att minst 50 000 ton svenskt vete ställs till
förfogande för internationell beredskapslagring under tre år.

I enlighet med bemyndigande från 1975 års riksdag har Sverige under
treårsperioden 1975/76—1977/78 åtagit sig att årligen hålla i beredskap
ett katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa kvantiteter
andra svenska livsmedelsprodukter (däribland fiskkonserver) för internationella
katastrofaktioner. Denna beredskapslagring har tillkommit
efter rekommendationer därom från världslivsmedelskonferensen i Rom
hösten 1974. Den kvantitet vete som Sverige sålunda åtagit sig att hålla
i beredskap motsvarar 8 % av den katastrof reserv på 500 000 ton som
efter världslivsmedelskonferensens principbeslut uppställts som internationellt
mål av FN: s sjunde extra generalförsamling hösten 1975. Vid
sidan av Norge är Sverige det enda land som hittills hörsammat rekommendationen
i fråga.

Det svenska katastroflagret har, enligt vad utskottet erfarit, under sitt
första år utnyttjats för insatser i bl. a. Portugal, Kap Verde och Libanon.
Sedan dessa leveranser skett, fanns vid början av budgetårets sista kvartal
omkring 27 000 ton vete och 600 ton fiskkonserver kvar i lagret.

Det finns därför knappast någon anledning att nu överväga en ökning
av detta lager och i varje fall inte skäl att binda en ökning till just svenskt
vete. Det förefaller utskottet rimligare att vid behov utnyttja de mer
flexibla biståndsformer som möjliggörs av anslagsposten för katastrofbistånd,
vilken är helt obunden till olika livsmedelstyper.

Motionen 2055 avstyrks därför i denna del. Utskottet tillstyrker budgetpropositionens
förslag beträffande Sveriges fortsatta bidrag till den
internationella katastroflagringen.

UU 1975/76:14

I motionen 2055 har även föreslagits att Sverige årligen skall ställa
minst 50 000 ton svenskt vete till Världslivsmedelsprogrammets (WFP)
förfogande under treårsperioden 1976/77—1978/79.

I propositionen åter föreslås att Sverige i enlighet med tidigare treårsutfästelse
skall bidra till WFP med 43 milj. kr. under nästa budgetår.
Samma bidrag föreslås för de båda därefter följande budgetåren. Enligt
WFP:s egna bestämmelser används två tredjedelar av detta bidrag för
upphandling av livsmedelsprodukter i givarlandet, medan en tredjedel
utgår i form av kontanter. Naturadelen av bidraget kan alltså användas
för inköp av svenskt vete, om WFP bedömer det önskvärt. I propositionen
föreslås vidare att Sverige — likaså i enlighet med tidigare utfästelse
— inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) skall
ställa 35 000 ton svenskt vete till WFP:s förfogande under vart och ett
av de båda kommande budgetåren. Utöver detta kvantitetsåtagande betalar
Sverige kostnader för förmälning, proteinberikning, frakt och administration
avseende FAC-leveranserna till WFP. De sammanlagda kostnaderna
för detta vetebistånd inom FAC-konventionens ram beräknas
under nästa budgetår uppgå till 42,7 milj. kr.

Om både det ordinarie och FAC-åtagandet gentemot WFP tas i betraktande,
är det sålunda ingenting som hindrar Världslivsmedelsprogrammet
från att redan nu förmedla betydligt mer än 50 000 ton svenskt vete
årligen, om W’FP så skulle önska. Erfarenheten har emellertid visat att
WFP normalt föredrar att för det ordinarie svenska bidraget inköpa
andra svenska livsmedel än vete. Främsta orsaken härtill synes vara att
de stora givarländerna till WFP i huvudsak binder sina naturabidrag till
spannmål. WFP:s livsmedelsbistånd har därför fått en starkt spannmålsinriktad
sammansättning.

Mot denna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2055,
under det att propositionens förslag beträffande fortsatta bidrag till
WFP inklusive FAC tillstyrks.

I motionen 729 föreslås en utredning av möjligheterna att låta frystorkade
och andra konserverade livsmedel i ökad utsträckning ingå i biståndet
till u-länderna. Några principiella hinder mot att låta sådana livsmedel
ingå i den humanitärt motiverade biståndsverksamheten föreligger
inte. I det livsmedelslager som Sverige från och med innevarande budgetår
åtagit sig att hålla i beredskap för internationell katastrofhjälp ingår,
förutom vete, bl. a. 1 000 ton fiskkonserver. Leveranser av bl. a.
fisk- och köttkonserver har under senare år även förekommit i den bilaterala
svenska biståndsverksamheten, där en viktig förutsättning för
produktvalet är de önskemål som framförs från mottagarpartens sida.
Också Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har genom åren upphandlat
avsevärda kvantiteter livsmedelskonserver i Sverige för sin biståndsverksamhet.

Någon särskild utredning syftande till att öka inköpen av frystorkade

UU 1975/76:14

eller andra konserverade livsmedel synes mot denna bakgrund ej motiverad.
Ett sådant syfte skulle ej heller stå i överensstämmelse med de
allmänna riktlinjer som gäller för varubiståndet enligt vilka mottagarländerna
fritt får välja varor inom en given finansiell ram. Detsamma
gäller den del av det ordinarie svenska bidraget till WFP som används
för inköp av livsmedel i Sverige. Motionen 729 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, i vad avser beredskapslagring
av vete,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, i vad avser vetebidrag
till Världslivsmedelsprogrammet,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 729.

12. Katastrofbistånd
Propositionen (s. 57—60)

Under budgetåret 1974/75 utbetalades 219 milj. kr. från det bilaterala
anslaget för katastrofbistånd och extraordinära biståndsinsatser. Därav
svarade upphandling och transport av vete för 189 milj. kr. Utbetalningarna
för katastrofinsatser från det multilaterala anslaget uppgick
under budgetåret 1974/75 till ca 109 milj. kr.

För budgetåret 1975/76 har totalt 253 milj. kr. avsatts för katastrofändamål
m. m., varav 203 milj. kr. redovisas på anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
och återstoden som en multilateral katastrofreserv.
Därutöver disponeras under budgetåret 50 milj. kr. för uppbyggnad av
ett katastroflager på upp till 40 000 ton svenskt vete och vissa andra
livsmedel.

För budgetåret 1976/77 har på anslaget Bidrag till internationella
biståndsprogram beräknats dels högst 50,8 milj. kr. för påfyllnad av
det svenska katastroflagret av livsmedel, främst vete, dels 50 milj. kr.
för övrigt multilateralt katastrofbistånd. På anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
beräknas 183 milj. kr.

Katastrofreserven är i första hand avsedd för hjälp åt människor i
u-länder som drabbas av naturkatastrofer och krig eller jämförbara
konflikter. Medlen bör också kunna utnyttjas för extra bistånd till länder
som erhåller svensk utvecklingshjälp och vars försörjning och utveckling
hotas av oförutsedda händelser. Åtgärder för att förebygga
katastrofer och förbättra katastrofberedskapen i u-länder kan vidare
bekostas med katastrofmedel.

Katastrofreserven har beräknats med hänsyn till att den även kan behöva
tas i anspråk för skaderegleringar på s. k. u-garantier. Hittills har
biståndsmedel inte i något fall behövt utnyttjas för sådana skaderegleringar.
Med tanke på den ökade omfattningen av garantigivningen växer

5 Riksdagen 1975176. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

risken för skadefall. Utnyttjandet av katastrofreserven kommer därför
att ske med beaktande av behovet av medelsutrymme för eventuella
skaderegleringar.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76:1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar att under Utrikeshuvudtiteln (Katastrofhjälp)
avsätta 15 milj. kr. för insatser i Sydjemen,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att katastrofbistånd i ökad utsträckning
bör slussas genom de humanitära organisationerna (punkt 4),

Utskottet

I motionen 2055 har föreslagits att 25 milj. kr. anvisas till bilateralt
katastrofbistånd för nästa budgetår utöver regeringens förslag om 183
milj. kr. för samma ändamål. SIDA hade i sin anslagsframställning för
budgetåret 1976/77 beräknat 231 milj. kr. för katastrofbistånd. För bilateralt
katastrofbistånd under innevarande budgetår har anvisats 203
milj. kr. Under budgetåret har fram till slutet av mars månad därav
disponerats ca 170 milj. kr. för katastrofinsatser. (Samtidigt hade av
den multilaterala anslagsposten för katastrofbistånd om 50 milj. kr. endast
ca 5,5 milj. kr. utnyttjats.)

Förslaget för nästa budgetår innebär en minskning med 20 milj. kr.
i förhållande till innevarande budgetår. Enligt vad utskottet inhämtat är
sänkningen dock av skenbart slag. Den bör sålunda ses mot bakgrunden
att innevarande budgetårs bilaterala katastrofhjälpspost tagits i anspråk
bl. a. för hjälp till Sydvietnam, Laos, Portugal och flyktingar i Latinamerika.
Kostnaden för dessa verksamheter upptas på andra bilaterala
anslagsposter i budgetförslaget för 1976/77 och står där för ett sammanlagt
belopp av 182 milj. kr. Budgetpropositionens förslag torde därför i
realiteten ge ett större utrymme för direkt katastrofmotiverade insatser
än under innevarande budgetår.

Den förstärkning av katastrofbiståndsposten med 25 milj. kr. som föreslagits
i motionen 2055 torde få ses i samband med det yrkande i samma
motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150 milj. kr.

UU 1975/76:14

föreslagits. Sistnämnda yrkande har avstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym,
planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan.

Mot angivna bakgrund avstyrks förevarande yrkande i motionen 2055.

I motionen 2000 har föreslagits att riksdagen uttalar sig för att det
statliga katastrofbiståndet i ökad utsträckning slussas genom humanitära
organisationer som Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen och missionens
organisationer. Till stöd för yrkandet sägs i motionen 1979, som
ligger till grund för yrkandet i motionen 2000, bl. a. att erfarenheterna
från katastrofarbetet i Bangladesh visat att de humanitära organisationerna
haft större möjligheter än SIDA att nå ut med sin katastrofhjälp
till dem som verkligen behövt den.

Katastrofhjälpen kanaliseras främst genom SIDA direkt till myndigheter
i mottagarländerna men även genom FN-organ (såsom UNDP,
UNICEF, UNHCR, UNDRO) och genom enskilda svenska och internationella
frivilligorganisationer. De svenska organisationer som i
första hand utnyttjats som kanaler för statliga katastrofmedel är Svenska
röda korset, Lutherhjälpen, Rädda barnen och Frikyrkan hjälper. Valet
av kanal avgörs med hänsyn till vad som i det ena eller andra fallet bedöms
som mest ändamålsenligt, hur snabbt och effektivt hjälpen kan nå
dem som bäst behöver den.

En mycket betydande del av katastrofhjälpen har under förra året, såsom
framgår av en tabell i budgetpropositionens utrikeshuvudtitel, haft
formen av veteleveranser från Sverige. I dessa fall har det bedömts som
naturligast att det mottagande landets ansvariga myndigheter varit mottagarpart.
De delvis nedslående erfarenheterna från föregående års katastrofhjälp
till Bangladesh, som berörs i motionen 1979, tillåter knappast
några generella slutsatser med avseende på andra länder och situationer.
Erfarenheterna från landet i fråga ger heller inget stöd för motionens
uppfattning att de humanitära organisationerna genomgående
skulle ha varit effektivare hjälpkanaler där.

De humanitära hjälporganisationerna bör självfallet kunna begagnas
som biståndskanaler i den utsträckning de har effektiva egna fältorgan
eller betrodda systerorganisationer i de länder som olika katastrofinsatser
avser.

Motionen 2000 torde därmed få anses besvarad i denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka den stora vikt det
fäster vid att samordningen av dessa frågor fungerar väl mellan utrikesdepartementet,
SIDA och de enskilda svenska organisationer som är
verksamma på katastrofhjälpsområdet.

Med hänsyn bl. a. till att katastrofhjälpen i betydande utsträckning
kommit att användas som tillfällig förstärkning av det ordinarie biståndet
till programländerna, dvs. vid sidan av landramarna för dessa länder,
finner utskottet det naturligt att SIDA ges en central uppgift vid
beredning och genomförande av katastrof hjälpsinsatser. Dessa frågor

UU 1975/76:14

bör bli föremål för en översyn och resultatet härav redovisas i samband
med framläggandet av nästa års förslag om utvecklingssamarbetet.

Utskottet har i övrigt noterat att det ingår i den biståndspolitiska utredningens
uppdrag att även vidareutveckla riktlinjerna för det fortsatta
katastrofbiståndet.

I motionen 1137 har föreslagits att riksdagen anvisar 15 milj. kr. för
katastrofinsatser i Sydjemen. Om nödsituationen i Sydjemen har utskottet
erfarit bl. a. följande.

Under förra året drabbades Sydjemen av såväl torka som översvämningar,
vilket uppmärksammades av bl. a. världslivsmedelsprogrammet
(WFP) och FN:s katastrofkoordinator. Efter besök på platsen har också
Rädda barnen rapporterat om livsmedelsbrist och risk för hungersnöd
bland landets 1,5 milj. invånare. Rädda barnen har inlett ett omfattande
hjälpprogram som i första hand avser distribution av mat och mediciner
och stöd till utbildning av paramedicinsk personal. I början av detta år
inkom Rädda barnen till regeringen med en framställning om stöd till
detta program. Regeringen har tillmötesgått denna ansökan med ett belopp
av 3 milj. kr.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1137.

Till hemställan beträffande anslagsyrkandena i motionerna 1137 och
2055, i vad avser katastrofbiståndet, återkommer utskottet nedan under
avsnitt 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Med anledning av förevarande yrkande i motionen 2000 hemställer
utskottet

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser katastrofbistånd
genom humanitära organisationer, besvarad med
vad utskottet anfört,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
översyn av katastrofhjälpens beredning m. m.

13. Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.

Propositionen (s. 38)

Varubistånd ingår sedan flera år såväl i det långsiktiga utvecklingssamarbetet
som i katastrofinsatser. Med varubistånd avses gåvobistånd
i form av varor eller tjänster som genom beslut av regeringen — eller
i vissa fall av SIDA — är förhandsbestämt till upphandling i Sverige.
I varubistånd inräknas även katastrofbistånd i form av livsmedel eller
andra svensktillverkade produkter samt svenska naturabidrag till internationella
livsmedelsprogram.

Enligt SIDA:s redovisning uppgick utbetalningarna budgetåret 1974/
75 till 471 milj. kr., vilket motsvarar 21 % av de totala utbetalningarna.
För budgetåret 1975/76 är målet 500 milj. kr., alltså 18 % av de totala

UU 1975/76:14

biståndsanslagen. Härav väntas ca 200 milj. kr. utgöra katastrofbistånd
och bidrag till internationella livsmedelsprogram. För budgetåret 1976/
77 föreslås en målsättning på 600 milj. kr. för varubiståndet.

Varusortimentet har vidgats avsevärt under de senaste åren. Numera
ingår i varubiståndet bl. a. handelsgödsel, papper, pappersmassa, stål,
verkstadsprodukter, fordon, livsmedel, undervisningsmateriel och sjukhusutrustning.
Det lämnas främst till Bangladesh, Cuba, DRV, GuineaBissau,
Indien, Sri Lanka, Sydvietnam, Tanzania och Zambia.

Varubiståndet har hittills huvudsakligen använts för att finansiera av
berörda u-länder prioriterad import från Sverige. Endast i undantagsfall
har dessa medel tagits i anspråk för tjänster av svenska konsulter
och institutioner. Det finns emellertid anledning påminna om denna
möjlighet. I den mån det hos de länder som mottar svenskt bistånd
finns ett intresse för ett bredare samarbete med Sverige, inte minst för
att underlätta överföringen av tekniskt kunnande, kan varubiståndsmedel
användas för finansiering av konsulttjänster och liknande.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 350 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad
avser hemställan att riksdagen uttalar att u-landspolitiken utformas
med beaktande av följande: att biståndets utformning ändras och i
princip endast ges i form av villkorslösa, obundna gåvor (punkt A.2),
att som ett led häri det svenska biståndet rensas från hänsynstaganden
till svenska näringslivsintressen (punkt A.5) och att det bundna varubiståndet
således inte inräknas i det svenska biståndet (punkt A.6),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bindning av bistånd till köp i det biståndsgivande
landet (punkt 12).

Utskottet

I motionen 2055 framförs erinringar mot att en ökad andel av det
svenska biståndet genom propositionens förslag binds till inköp av varor
i Sverige. Motionärerna medger att nackdelarna med denna bindning
något minskar genom att mottagarlandet enligt riksdagens beslut
har möjlighet att inom en given finansiell ram fritt välja svenska varor.
Sådana nackdelar finns ändå enligt motionen, som hävdar att inköpen
inom varubiståndet i genomsnitt skett till priser som ligger över
världsmarknadspriserna.

Planeringen av varubiståndet inom det bilaterala utvecklingssamar -

UU 1975/76:14

betet sker på grundval av riksdagens uttalanden år 1973 (UU 1973: 3,
rskr 1973: 139) av innebörden att varubiståndet skall grundas på mottagarlandets
egna prioriteringar och målsättningar. 1974 års riksdag
konstaterade (UU 1974: 3, rskr 1974: 140) att mottagarlandet numera
ges möjlighet att inom en överenskommen finansiell ram fritt välja
svenska varor. Därigenom inriktas varubiståndet naturligen på sådana
områden där det svenska näringslivet besitter särskild konkurrensförmåga.
Vidare konstaterades att fortsatta varubiståndsinsatser för framtiden
förutsågs för länder som får en betydande del av sitt bistånd från
Sverige i form av importstöd.

För innevarande budgetår har riksdagen godkänt att 500 milj. kr.
skall vara planeringsram eller målsättning för den förhandsbestämda
upphandlingen i Sverige av varor inom biståndsverksamheten. Detta
innebär ungefär 18 % av 1975/76 års totala biståndsanslag.

För nästa budgetår föreslås i propositionen en målsättning för varubiståndet
av 600 milj. kr., vilket skulle innebära ca 19,4 % av de för
budgetåret 1976/77 beräknade totala biståndsanslagen. Utskottet finner
denna uppräkning, som baserar sig på schablonbelopp men i stort sett
följer de totala biståndsanslagens ökning, godtagbar.

Mottagarländernas frihet att inom en given finansiell ram själva välja
svenska varor ger dem möjlighet att använda de medel som ställs
till förfogande för inköp av varor från särskilt konkurrenskraftiga industrigrenar.
Denna ordning bör enligt utskottets mening ge en rimlig
grad av säkerhet för att priserna inte annat än undantagsvis skall överstiga
världsmarknadsnivån.

Det bör i sammanhanget observeras att från och med innevarande
budgetår även svenskt livsmedelsbistånd genom internationella organ
och inom ramen för den bilaterala katastrofhjälpen inräknas i den volymmässiga
målsättningen för varubiståndet. Livsmedelsbiståndet svarar
under budgetåret 1975/76 för omkring 40 % av målbeloppet för varubistånd.
En betydande del därav avser svenskt vete.

Utskottet vill även erinra om de uttalanden rörande varubiståndet
som gjordes i direktiven för den biståndspolitiska utredningen (UD
1972: 03):

Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis i princip vara obundet.
Detta utesluter inte att en väsentlig del liksom hittills utgår i form
av gåvoleveranser av svenska varor och tjänster. I avseende på bilateralt
bistånd bör såväl varu- som tjänsteområden där svenskt näringsliv besitter
särskild kompetens kunna inrymmas. Utredningen bör med utgångspunkt
från u-ländernas behov och prioriteringar utforma förslag
till riktlinjer för biståndsverksamheten med beaktande även av biståndsleveransemas
betydelse för sysselsättningen i Sverige.

Den biståndspolitiska utredningen väntas framlägga sitt huvudbetänkande
före 1976 års utgång.

UU 1975/76:14

I årets budgetproposition påminns om möjligheten att ta de för varubistånd
avsatta medlen i anspråk även för tjänster av svenska konsulter
och institutioner, något som hittills endast skett i undantagsfall. I
den mån det hos mottagarländerna finns intresse för ett bredare samarbete
med Sverige för att exempelvis underlätta överföring av tekniskt
kunnande, kan varubiståndsmedel sålunda användas för finansiering
av konsulttjänster och liknande. Utskottet har i detta sammanhang
även noterat en rekommendation i motionen 2055, enligt vilken
regeringen bör pröva möjligheten att åstadkomma en ökad satsning på
förinvesteringsundersökningar i u-länderna med svenskt näringslivs
medverkan.

Motionen 2055 torde därmed få anses besvarad i vad avser bindning
av bistånd till köp i det biståndsgivande landet.

I motionen 350 förordas att bistånd endast ges i form av villkorslösa
och obundna gåvor, att biståndet rensas från hänsynstaganden till näringslivsintressen
och att det bundna varubiståndet inte skall inräknas i
biståndet.

Det svenska biståndet består till helt övervägande del av gåvobistånd.
Varubiståndet består helt av gåvoleveranser, och dess innehåll bestäms
av mottagarländerna själva, som fritt får välja inom det svenska varuoch
tjänsteutbudet. Motionen 350 ger en missvisande bild av det svenska
biståndet genom att i detta sammanhang låta påskina att otillbörliga
hänsyn till svenska näringslivsintressen skulle ha påverkat dess utformning.
Utskottet avvisar en sådan beskrivning. I samma motion görs gällande
att varubiståndet inte borde klassificeras som u-landsbistånd utan
i huvudsak som bistånd till det svenska kapitalet. Motionärerna menar
av samma skäl att varubiståndet inte borde inräknas i de svenska biståndsanslagen.
Utskottet anser att resonemang av detta slag saknar fog.
I en del av de svenska biståndsprogrammen, främst med länder som
på egen begäran får en betydande del av sitt bistånd från Sverige i form
av importstöd, ingår svenska varor som en resurs bland andra. Det
finns ingen anledning att betrakta denna som mindre värdefull ur biståndssynpunkt
därför att varorna emanerar från svenska företag eller
producenter. Detsamma gäller de livsmedel m. m. som kommer till användning
inom exempelvis katastrofhjälpen. Utskottet avstyrker ifrågavarande
yrkanden i motionen 350.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2055, i vad avser bindning
av bistånd till köp i det biståndsgivande landet, besvarad
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser ändring
av biståndets utformning,

UU 1975/76:14

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser hänsynstaganden
till näringslivsintressen,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 350, i vad avser varubiståndets
inräknande i biståndsanslagen.

14. Kvinnans situation
Propositionen (s. 16—17)

Vid FN:s kvinnokonferens i Mexico City antogs en världsaktionsplan
med rekommendationer för hur bl. a. regeringar och internationella organisationer
skall arbeta för att uppnå jämställdhet mellan män och
kvinnor. Vidare antogs på initiativ av u-länderna en deklaration, den
s. k. Mexico-deklarationen.

Det ankommer nu på världens regeringar och på FN att omsätta
Mexico-konferensens rekommendationer i praktisk handling. Sverige
kommer att verka för att FN-organen inom sina resp. områden arbetar
för en förbättring av kvinnans situation.

Sveriges bilaterala bistånd riktar sig redan i betydande utsträckning
till eftersatta grupper, inte minst på landsbygden, där den fattiga kvinnans
situation är särskilt svår. Som exempel på insatser som direkt ger
lättnad i kvinnans arbete kan nämnas de vattenförsörjningsprogram
som med svenskt stöd genomförs i de flesta afrikanska programländerna.
Viktiga för en förbättring av kvinnans situation är också de insatser
som görs på hälsovårdens område, inte minst mödra- och barnavård.
Sveriges omfattande bistånd till familjeplanering har som ett viktigt
motiv att stödja kvinnans frigörelse. Likaså tjänar projekt för yrkesutbildning,
hantverk och småindustri som får svenskt stöd bl. a. syftet att
förbättra kvinnors möjligheter till yrkesarbete.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande vikten av att riksdagen ges möjligheter att
granska regeringens åtgärder i anslutning till den av Mexico-konferensen
år 1975 antagna världsaktionsplanen för kvinnor genom att riksdagen
årligen i skrivelse från regeringen underrättas härom (punkt 5)
och att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande svenska initiativ i syfte att möjliggöra för Förenta
nationernas kommission för kvinnans ställning att sammanträda varje
år (punkt 6),

UU 1975/76:14

dels motionen 1975/76: 1130 av fru Fraenkel (fp), i vad avser hemställan
att riksdagen ansluter sig till vad som sägs i motionen om det
svenska biståndets roll för att förbättra kvinnornas ställning i u-länder
(punkt 1) och att riksdagen begär förslag av regeringen om en fond för
att underlätta utbytet av besök mellan kvinnoorganisationer i Sverige
och i u-länder (punkt 2).

Utskottet

I motionen 727 framhålls vikten av att riksdagen ges möjligheter att
granska regeringens åtgärder i anslutning till den av Mexico-konferensen
år 1975 antagna världsaktionsplanen för kvinnor och föreslås att regeringen
årligen lämnar en skriftlig redogörelse härför. Riksdagspartierna
skulle därigenom även få möjligheter att genom egna förslag bidra till att
påskynda den utveckling mot ökad jämlikhet mellan könen som är nödvändig
för att arbetet på att åstadkomma global jämlikhet skall krönas
med framgång, heter det i motionen bl. a. Motionärerna förutsätter att
åtgärder inom ramen för Mexico-konferensens världsaktionsplan följs
med största uppmärksamhet av den svenska FN-delegationen men även
av den s. k. jämställdhetsdelegationen här i Sverige.

Om uppföljningen av världsaktionsplanen från FN:s kvinnokonferens
och om den svenska jämställdhetsdelegationens befattning med denna
uppföljning har utskottet erfarit bl. a. följande.

FN:s generalförsamling antog hösten 1975 på bl. a. svenskt initiativ
två resolutioner om Mexico-konferensen och dess uppföljning som understryker
den stora betydelsen av att det med jämna mellanrum sker
en översyn och utvärdering av vad som gjorts för att uppnå världsaktionsplanens
målsättningar inom medlemsstaterna och inom det internationella
utvecklingsarbetet. Denna uppföljning av aktionsplanen har
anknutits till den vartannat år återkommande granskningen av FN:s utvecklingsstrategi
för det andra utvecklingsårtiondet (den s. k. DD IIstrategin)
och som härnäst företas år 1977.

Församlingen uppdrog samtidigt åt FN:s kvinnokommission att analysera
och bearbeta de rapporter om nationella och internationella åtgärder,
som förväntas inkomma till FN:s generalsekreterare från medlemsländerna
resp. från berörda FN-organ, och att meddela sina slutsatser
och rekommendationer till FN:s ekonomiska och sociala råd
(ECOSOC) genom kommittén för utvecklingsplanering och kommittén
för översyn av den internationella utvecklingsstrategin.

Den svenska jämställdhetsdelegationen har i samarbete med SIDA
under förra året låtit till svenska översätta Mexico-konferensens världsaktionsplan.
Detsamma skedde med den deklaration och aktionsplan
beträffande jämställdhet i fråga om kvinnliga arbetstagares möjligheter
och behandling, som antogs år 1975 av ILO:s internationella arbetskonferens.

UU 1975/76:14

Dessa aktstycken sändes i november 1975 för yttrande till ett 80-tal
instanser, nämligen berörda verk och myndigheter, länsstyrelserna, arbetsmarknadens
parter, vissa kommuner, kvinnoförbund och andra organisationer.
Remissvaren sammanställs och fördelas på respektive departement
för kommentarer och synpunkter. De förslag som inte förutsätter
åtgärder från statligt håll vidarebefordras till dem de närmast
avser.

Till de båda aktionsplanerna har delegationen vidare utarbetat en
handledning med kommentarer. Avsikten är att detta mera lättillgängliga
material under våren skall gå ut i en andra remissomgång av betydligt
bredare karaktär än den första. Materialet är avsett att kunna användas
inom organisationer, föreningar och studiecirklar, vid kurser och möten.
Delegationen tar emot förslag och synpunkter med anledning av
aktionsplanerna under hela år 1976.

Förslagen från de båda remissomgångarna läggs till grund för diskussion
och beslut om det fortsatta svenska agerandet i jämställdhetsfrågan
men också för den rapportering som förutsätts ske till FN vartannat år
som ett led i Mexico-konferensens uppföljning.

Denna redogörelse till FN:s generalsekreterare och kvinnokommission
om de åtgärder som vidtas i vårt land i anslutning till den av 1975
års Mexico-konferens antagna världsaktionsplanen för kvinnor torde i
lämplig form även kunna göras tillgänglig för riksdagen och dess ledamöter.
Utskottet förutsätter att så sker.

Därmed skulle det nu behandlade yrkandet i motionen 727 väsentligen
bli tillgodosett. Yrkandet i fråga torde mot bakgrund härav få anses
besvarat.

I motionen 727 har vidare efterlysts initiativ från svensk sida i syfte
att möjliggöra för FN:s kvinnokommission att sammanträda varje år i
stället för som nu vartannat år.

FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) fattade under våren
1973 ett principbeslut om mötesfrekvensen i de kommissioner och kommittéer
som är underställda ECOSOC. Genom beslutet som stöddes från
svensk sida slogs fast att ECOSOC:s underorgan, till vilka kvinnokommissionen
hör, inte bör sammanträda oftare än vartannat år. Skälet härtill
var en önskan att hålla antalet speciella FN-möten på en hanterlig
nivå mot bakgrunden av FN-sekretariatets begränsade personella och
budgetära resurser och sekretariatets ambition att väl förbereda dessa
olika möten. Från beslutet undantogs endast FN:s regionala ekonomiska
kommissioner, som har egna sekretariat och övriga konferensresurser,
FN-kommittén för utvecklingsplanering och FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna.

FN:s generalförsamling har under hösten 1975, som redan nämnts,
fastställt uppföljningen av den världsaktionsplan för kvinnor som antogs
av Mexico-konferensen. Därigenom har varje berört FN-organ ålagts

UU 1975/76:14

att inom sitt verksamhetsområde bevaka jämställdhetsfrågorna och medlemsstaterna
uppmanats rapportera om sina åtgärder för att omsätta
världsaktionsplanens rekommendationer i praktiken. Kvinnokommissionen
skall på grundval härav analysera de viktigaste problemen och utvecklingstendenserna
och vartannat år lämna en rapport härom till FN:s
ekonomiska och sociala råd.

Mot bakgrund av angivna ställningstaganden i denna fråga inom både
ECOSOC och generalförsamlingen anser utskottet att det inte vore ändamålsenligt
att från svensk sida nu påfordra tätare sammanträden med
FN:s kvinnokommission än vartannat år.

Det förefaller också lämpligt att tills vidare avvakta de resultat som
följer av den ordning för världsaktionsplanens uppföljning som generalförsamlingen
så pass nyligen beslutat.

Sverige bör däremot verka för en förstärkning av den sektion inom
FN-sekretariatet som finns för bevakning och uppföljning av kvinnofrågorna.
Dessa resurser framstår för närvarande som underdimensionerade
för att effektivt följa kvinnofrågorna.

Motionen 727 torde i förevarande del få anses besvarad med vad utskottet
anfört.

I motionen 1130 har hemställts att riksdagen ansluter sig till vad som
sägs i motionen om det svenska biståndets roll för att förbättra kvinnornas
ställning i u-länderna. Motionären framhåller bl. a. som väsentligt
att Sverige på alla sätt och i ökande utsträckning arbetar för att det
bistånd som ges till utbildning kommer flickorna och kvinnorna till
godo samt att den grundläggande skolutbildningen ges på lika villkor
åt flickor och pojkar. Biståndsverksamheten bör vidare främja att kvinnorna
i u-länderna får behålla och utveckla sina traditionellt viktiga
funktioner inom jordbruket och handeln, betonas det i motionen.

Utskottet har förståelse för de synpunkter på biståndets roll för att
förbättra kvinnornas situation som anförts i motionen 1130. En huvudprincip
för svensk biståndsverksamhet är visserligen att mottagarlandets
egna utvecklingsplaner skall ligga till grund för biståndets utformning
och dess inriktning på olika sektorer eller projekt. Samtidigt syftar det
svenska biståndet medvetet till att förbättra situationen för de fattigaste
och mest eftersatta folkgrupperna i u-länderna. I många u-länder utgör
kvinnorna en sådan eftersatt eller missgynnad grupp. Det är därför viktigt
att de utvecklingsprogram som Sverige stöder utformas så att de i
möjligaste mån bidrar till en förbättring av kvinnans situation. Flera
exempel på svenska insatser som syftar till att underlätta och förbättra
kvinnornas situation i u-länder anförs för övrigt i budgetpropositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den SIDA-utredning
som år 1973 framlades under namnet ”Utvecklingen och kvinnans ställning
i u-land” och som låg till grund för beslut i SIDA:s styrelse samma
år rörande riktlinjer för hur verket skall agera för att tillvarata

UU 1975/76:14

kvinnornas intressen i utvecklingssamarbetet. Utredningen företogs mot
bakgrund av de satsningar på speciella kvinnoprojekt som Sverige finansierade
på 1960-talet och som utformades och genomfördes tillsammans
med olika FN-organ. Sedermera konstaterades att satsningar av
sådant slag kunde ha mindre önskvärda följder genom att skapa isolerade
kvinnoeliter och att kvinnans situation i u-länder bäst och allmännast
kunde förbättras genom åtgärder för eftersatta grupper som helhet.
De nya riktlinjerna tog främst sikte på att man vid planering och genomförande
av biståndsinsatser på alla områden även borde beakta
deras eventuella inverkan på kvinnornas situation. Uppgifter om kvinnornas
situation och om möjligheterna till deras integrering i utvecklingsarbetet
skulle inarbetas i SIDA:s olika planeringsdokument (landanalyser,
sektoranalyser, arbetsprogram etc.) för den egna biståndsverksamheten
och beaktas även vid stöd till svenska och mellanstatliga
organisationers u-landsprojekt med inriktning på kvinnor och andra
eftersatta grupper. En under förra hösten företagen översyn av riktlinjernas
tillämpning i praktiken har gett vid handen att intentionerna inte
i önskvärd grad blivit fullföljda. SIDA:s styrelse prövar f. n. vilka åtgärder
som behöver vidtas för att fullt ut tillämpa 1973 års riktlinjer.

FN:s generalförsamling antog hösten 1975 en resolution med likartade
synpunkter. I resolutionen uppmanades FN:s samtliga utvecklingsorgan
att särskilt uppmärksamma kvinnans integrering vid utformning
och genomförande av utvecklingsprojekt och -program samt att bistå
de regeringar som så önskar med information om hur föreslagna utvecklingsplaner
kommer att påverka kvinnornas situation.

Ifrågavarande yrkande i motionen 1130 torde därmed få anses besvarat.

I motionen 1130 har även hemställts att riksdagen begär förslag av
regeringen om en fond för besöksutbyte mellan kvinnoorganisationer
i Sverige och u-länder.

I de riktlinjer som antogs av SIDA år 1973 på grundval av ovan
nämnda utredning betecknades u-ländernas kvinnoorganisationer som
en viktig kanal för kontakter vid sidan av det statliga utvecklingssamarbetet.
Svenska organisationer, bland dem kvinnoorganisationerna, bör
uppmuntras och stödjas när det gäller att fördjupa redan existerande
kontakter med u-ländernas motsvarande organisationer och att uppta
nya sådana kontakter. Ett sådant stöd kan ske både inom ramen för
SIDA:s informationsverksamhet och genom bidrag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet, hette det i en av dessa rekommendationer.

Flera kvinnoorganisationer har också kommit i åtnjutande av sådant
stöd. I vissa fall finns även möjligheter att för samma ändamål söka
bidrag från Svenska institutet.

En särskild fond för att tillgodose de syften som förordas i motionen
torde således inte vara behövlig.

UU 1975/76:14

Ifrågavarande yrkande i motionen 1130 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser Mexico-konferensens
uppföljning, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 727, i vad avser FN:s
kvinnokommission, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen anser motionen 1975/76:1130, i vad avser biståndets
roll för att förbättra kvinnornas ställning i u-länderna,
besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1130, i vad avser fond
för besöksutbyte mellan kvinnoorganisationer.

15. Transportteknisk utbildning
Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1148
av herr Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att den i lämpligt sammanhang tar upp frågan om utbildning
inom transportområdet för blivande transporttekniker i enlighet med
vad som anförs i motionen.

I motionen framhålls bl. a. att det i Sverige finns ett omfattande
kunnande inom transportforskning, transportteknik och övriga kommunikationer,
som på ett bättre sätt borde komma u-ländema till godo.
Motionären förordar att blivande transporttekniker från u-länderna får
sin utbildning i Sverige, antingen vid befintliga utbildningscentra och
institut eller vid ett för ändamålet särskilt upprättat utbildningscentrum
för studenter från olika länder. I motionen föreslås att regeringen i
lämpligt FN-organ tar upp frågan om utbildning inom transport- och
kommunikationsområdet i Sverige och att i samband därmed formerna
för sådan utbildning utreds.

Utskottet

Svensk transport- och liknande expertis har utnyttjats för ett flertal
svenska biståndsinsatser, främst för vägprojekt. SIDA har vidare bidragit
till arrangerandet av kurser och seminarier i transportteknik tillsammans
med FN-organ. I motionen 1148 föreslås att regeringen inom FN
skall verka för att antingen ett särskilt transporttekniskt utbildningscentrum
för u-länderna upprättas i Sverige eller att sådan utbildning
förläggs till befintliga svenska utbildningsanstalter. Utskottet vill med
anledning härav erinra om att svenska biståndsinsatser på utbildningsområdet,
enligt de allmänna riktlinjer som numera gäller, i första hand

UU 1975/76:14

förläggs till u-ländema själva. Härför talar både kostnads- och språkhänsyn
liksom allmänna utbildningsmiljöskäl. Såväl u-länderna som FN-organen
har likaså alltmer kommit att föredra en sådan ordning. Det skulle
därför knappast stå i god överensstämmelse med detta synsätt att, som
motionären föreslår, i FN-organen driva ett svenskt förslag om att till
Sverige koncentrera utbildningen av transporttekniker från u-länderna.
Eventuella initiativ i denna riktning bör i stället komma från u-länderna
eller från närmast berörda FN-organ. Motionen 1148 avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1148.

16. Fredskåren
Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1129
av herr Enlund (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för en förstärkning
av den svenska fredskåren.

I motionen beklagas att fredskårsverksamheten under senare år fått
minskad betydelse och erinras om en skrivelse från Svenska fredskårsföreningen,
vari nedgången i SIDA:s rekrytering av fredskårsdeltagare
påtalats och förslag till fredskårens förstärkning framförts.

Utskottet

Den statliga fredskåren startades som en försöksverksamhet i SIDA:s
regi år 1965. Verksamheten hade två utgångspunkter, varav den ena
var att bereda yngre svenskar med yrkesutbildning på mellannivå tillfälle
att göra en insats i fattiga länder. Den andra utgångspunkten, som
samtidigt utgjorde en förutsättning för deras användning i fältverksamheten,
var att mottagarländerna för svenskt bistånd ställde sig positiva
till och hade ett uttalat behov av fredskårsinsatser.

SIDA:s rekrytering av fredskårsdeltagare har minskat under senare
år. Antalet av SIDA utsända fredskårsdeltagare har sjunkit från 193
i juni 1969 till 115 i juni 1975. Andelen fredskårsdeltagare av totala
antalet rekryterad fältpersonal har under motsvarande tid minskat från
33 till ca 11 %.

Från SIDA-håll har denna allmänna utveckling vitsordats samtidigt
som man tillbakavisat påståenden om att det skulle röra sig om en
medveten avveckling eller förändring av principerna för rekrytering till
fredskåren. De nuvarande 115 fredskårsdeltagarna är fördelade på
Botswana, Etiopien, Kenya, Tanzania och Zambia, vilka alla är programländer
för svenskt bistånd.

UU 1975/76:14

Omkring 25 fredskårsdeltagare beräknas genomgå utbildningskurser
i mars och juni 1976 före utresa till tjänstgöringsländerna. För närvarande
är 25—30 tjänster för fredskårsdeltagare under rekrytering. Antalet
rekryterade under budgetåret 1975/76 torde komma att uppgå till
drygt 50 deltagare. Föregående budgetår rekryterades och utsändes 45
fredskårsdeltagare.

En av huvudorsakerna till nedgången i rekryteringen under senare år
synes vara att många insatser, där svenska fredskårsdeltagare tidigare
sattes in, numera delvis eller helt övertagits av inhemsk personal. Med
den expansion av utbildningsväsendet som ägt rum i mottagarländerna
har dessa i växande omfattning kommit att begära annan typ av bistånd
än den som fredskåren representerar. Samtidigt har efterfrågan
ökat på korttidsanställda fältarbetare och på personal med mångårig
yrkeserfarenhet. Några mottagarländer har dessutom börjat att på egen
hand rekrytera personal utifrån, i viss utsträckning från andra u-länder.

I SIDA:s petita avseende budgetåret 1976/77 diskuteras utförligt
personalbiståndets former och problem. Biståndsmyndigheten förutser
inga större förändringar inom biståndsverksamhetens personalkomponent
men påpekar att personalbiståndets innehåll och utformning fortlöpande
studeras.

I september 1975 inleddes inom SIDA en översyn av det framtida
personalbiståndet. Den sker i samråd med den biståndspolitiska utredningen.
Det har förutsatts att också fredskårsverksamheten skall prövas
och diskuteras inom översynens ram. Svenska fredskårsföreningen har
inbjudits att bidra till utredningen med synpunkter och uppslag. SIDA
har under senare tid inlett överläggningar med företrädare för föreningen.

Det kan tilläggas att samtidigt som SIDArs egen fredskårsverksamhet
minskat i omfattning har SIDA-stödet till enskilda svenska organisationers
fredskårsverksamhet ökat. Dessa organisationer har med statliga
bidrag kunnat bygga upp en betydande egen fredskårsverksamhet.
De enskilda organisationernas volontärer i biståndsverksamhet var under
föregående år omkring 200 till antalet.

Motionen 1129 torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975/76: 1129 besvarad med vad
utskottet anfört.

17. Bistånd från statliga institutioner
Motion

I motionen 1975/76: 1152 av herr Takman m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar anta det i motionen framförda förslaget om en lag
om rätt för universitetsinstitution och annan institution inom den statliga
sektorn att lämna internationellt bistånd.

UU 1975/76:14

Till stöd för sitt yrkande erinrar motionärerna om riksdagens bifall
till propositionen 1975: 84 (KU 1975: 16, rskr 155) rörande lag om rätt
för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp
genom att bistå med sjukvårdsutrustning eller annan utrustning
som kan avvaras. En motsvarande lag, giltig för universitetsinstitutioner,
bibliotek etc. inom den statliga sektorn, är enligt motionen väl motiverad.
I motionen föreslås en lag av följande lydelse:

Lag om rätt för universitetsinstitution och annan institution inom den
statliga sektorn att lämna internationellt bistånd.

Universitetsinstitution, bibliotek etc. inom den statliga sektorn får
bistå institution i utvecklingsland och nationell befrielserörelse med utrustning
och facklitteratur som institutionen kan avvara.

Institution som har beslutat att lämna sådant bistånd får i skälig omfattning
svara för kostnaderna för transport av utrustningen samt tillhandahålla
och svara för ersättning till personal som behövs för att
iordningställa utrustningen och för att utrustningen skall kunna tagas
i bruk.

Utskottet

Det allmänna syftet med motionen 1152 är att införa en rätt för statliga
institutioner, företrädesvis inom det högre undervisningsväsendet,
att ställa sådan forskningsapparatur, undervisningsmateriel, instrument
för sjukvård, vetenskaplig litteratur etc. som i Sverige utrangeras men
alltjämt är användbar, till u-landsinstitutioners eller nationella befrielserörelsers
förfogande. Såtillvida företer förslaget en yttre likhet med den
särskilda lag som förra året antogs om rätt för kommuner och landstingskommuner
att lämna internationell katastrofhjälp. Vid en närmare
jämförelse är dock olikheterna betydande. Enligt utskottets mening råder
det sålunda en avgörande skillnad mellan sådan rätt för valda kommunala
organ att under vissa betingelser besluta om internationell katastrofhjälp
och den i motionen påyrkade rätten för olika institutioner
inom den statliga sektorn att självständigt bedriva biståndsverksamhet.
För den statliga biståndsverksamheten har sedan år 1962 en omfattande
central administration byggts upp. För denna biståndsverksamhets
innehåll och utformning har under samma tid riktlinjer kontinuerligt
dragits upp i samverkan mellan regering och riksdag. En betydande del
av det statliga biståndet avser undervisnings- och forskningsområdet.
Mot denna bakgrund är det knappast lämpligt att på sätt som föreslagits
i motionen ge universitets- och andra statliga institutioner rätt att
bedriva en fristående biståndsverksamhet, parallell med den som på
verksplanet handhas av SIDA. Ett förverkligande av motionens syfte
bör i stället sökas genom ett samarbete mellan de statliga biståndsmyndigheterna
och de institutioner som har användbar undervisningsmate -

UU 1975/76:14

riel eller vetenskaplig utrustning att avvara. Givetvis bör även i detta
sammanhang grundprincipen iakttas att biståndet skall vara efterfrågat
från avnämarsidan.

Av anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1152.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1152.

18. Dokumentation om tjänstgöring i u-Iand
Motion

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1975/76: 1144
av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, s, m), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att det är angeläget att
det förslag till förbättrad dokumentation om anställningar i biståndsverksamhet,
som SIDA förutsätts avge till regeringen, innefattar även
läkares och sjuksköterskors tjänstgöringsförhållanden vid missionssjukhus
i utlandet.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna bl. a. erinrat om vissa förslag
från utredningen om meritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten
i u-länder, som redovisats i betänkandet U-landsuppdragets
meritvärde (Ds Fi 1973:16) och som bl. a. innebar att det borde uppdras
åt SIDA att överväga frågan om utbyggd dokumentation beträffande
innehållet i sådana anställningar. Enligt utredningen borde en dokumentationscentral
för detta ändamål skapas inom SIDA.

I motionen erinras vidare om de ställningstaganden till utredningsförslagen
som redovisades för riksdagen i prop. 1975: 1, bil. 2. Föredragande
statsrådet uttalade där sitt instämmande i utredningens uppfattning
att en förbättrad dokumentation om anställningar i biståndsverksamhet
är nödvändig. Något särskilt uppdrag härom till SIDA behövdes
enligt propositionen dock inte, då det torde ligga i SIDA:s intresse
att ändå undersöka olika möjligheter att förbättra dokumentationen.
Slutligen förutsattes att SIDA efter att ha undersökt olika vägar
att förbättra dokumentationen kommer in till regeringen med förslag
därom.

I motionen åberopas vidare socialutskottets av riksdagen godkända
betänkande (SoU 1974: 30) om tillgodoräkning av tjänstgöring vid missionssjukhus
i utlandet för läkare och sjuksköterskor vid tjänsteårsberäkning
för befordran, m. m.

Utskottet

I motionen 1144 har framhållits vikten av det förslag till förbättrad
dokumentation om innehållet i anställningar inom biståndsverksamheten,
som SIDA i enlighet med uttalanden i 1975 års budgetproposition

6 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

(prop. 1975: 1 bil. 2 s. 8—9) förutsätts inkomma till regeringen med,
även innefattar tjänstgöringsförhållanden för läkare och sjuksköterskor
vid missionssjukhus. Motionärerna har i detta sammanhang bl. a. åberopat
socialutskottets av riksdagen godkända betänkande (SoU 1974: 30)
om tillgodoräkning av tjänstgöring vid missionssjukhus i utlandet för
läkare och sjuksköterskor vid tjänsteårsberäkning för befordran, m. m.
Socialutskottet uttalade då bl. a. att det u-landsbistånd som utövas genom
verksamheten vid missionssjukhusen är värdefullt och att de erfarenheter
som personal erhåller genom tjänstgöring vid dessa uppenbarligen
kan vara av stort värde vid senare tjänstgöring i vårt land. Socialutskottet
framhöll vidare att en förutsättning för en riktig bedömning i merithänseende
av en anställning vid missionssjukhus är att tillfredsställande
dokumentation finns om innehållet i anställningen. Det bedömdes därför
som angeläget att ett system för sådan dokumentation finns.

Utrikesutskottet anser i likhet med socialutskottet att en utbyggd dokumentation
om tjänstgöring i biståndsverksamhet även bör inbegripa
tjänster vid missionssjukhusen.

Enligt vad utskottet erfarit utreds hela frågekomplexet för närvarande
av SIDA inom ramen för en av verket i september 1975 tillsatt utredning
om en handlingsplan för personalbiståndet. Utredningen har bl. a. till
uppgift att utarbeta riktlinjer för en förbättrad dokumentation i syfte
att underlätta rekryteringen av biståndspersonal. Helt naturligt kommer
även tjänstgöringsförhållandena vid missionssjukhusen att beaktas
i detta sammanhang. Syftet med motionen 1144 torde därmed bli
tillgodosett, varför någon särskild åtgärd från riksdagens eller regeringens
sida inte synes erforderlig. Motionen torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975/76: 1144 besvarad med vad
utskottet anfört.

19. Information i Sverige om u-Iandsfrågor
Propositionen (s. 63—65)

Inom u-landsinformationen har folkrörelserna sedan år 1971 fått en
växande roll. Studieförbund, löntagarorganisationer och, när det gäller
enskilda informationsprojekt, andra folkrörelser får bidrag från SIDA
för en u-landsinformation som de själva utformar. Beredningen för ulandsinformation,
i vilken ingår representanter för olika folkrörelser, ger
synpunkter på den statliga u-landsinformationen och folkrörelsernas roll
i detta arbete.

I propositionen erinras om att bidragen till de enskilda organisationerna
för deras u-landsinformation ökat kraftigt under budgetåret
1975/76, nämligen från 6 milj. kr. till 8 milj. kr. I fjolårets budget -

UU 1975/76:14

proposition anfördes att dessa bidrag därmed nått en nivå sorn med
mindre ökningar var försvarlig också i ett längre perspektiv. För budgetåret
1976/77 har beräknats 9 milj. kr. i bidrag till de enskilda organisationernas
u-landsinformation.

Som anfördes i 1975 års budgetproposition bör stödet till folkrörelsernas
u-landsinformation i första hand utgå som bidrag för självständig
verksamhet. De generella bidrag som nu utgår till löntagarorganisationer
och studieförbund för information och opinionsbildning i u-landsfrågor
möjliggör u-landsinformation med god geografisk och bcfolkningsmässig
spridning. Flertalet folkrörelser och organisationer har kontakter med
något av studieförbunden. Genom studieförbunden eller direkt från
SIDA har de möjlighet att söka bidrag för särskilda informationsprojekt.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1975/76: 1154 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att biståndspolitiska utredningen
får i uppdrag att med beaktande av vad i motionen anförts verkställa
översyn av kriterierna för informationsbidrag åt skilda organisationer
i vad avser u-landsbistånd,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman nr. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen uttalar att missionen och de humanitära organisationerna
beredes möjlighet att få generella bidrag från SIDA:s informationsanslag
på sätt som i motionen 1979 anförs (punkt 16).

Utskottet

Såväl motionen 1154 som det nu aktuella yrkandet i motionen 2000
syftar till en ändring av villkoren för det statliga stödet genom SIDA
till enskilda organisationers u-landsinformation. I motionen 2000 föreslås
att även de humanitära hjälporganisationerna och missionen ges
möjlighet att få generella bidrag från SIDA:s informationsanslag, på
samma sätt som i dag är fallet för studieförbund och löntagarorganisationer.
I motionen 1154 föreslås att biståndspolitiska utredningen får i
uppdrag att göra en sådan översyn av kriterierna för informationsbidrag
att dessa baseras på de enskilda organisationernas faktiska u-landsinformation.
Därvid bör de stora humanitära organisationerna inklusive Lutherhjälpen
betecknas som en särskild grupp och inte sammanföras med
missionsorgancn.

Likartade motionsyrkanden förekom vid 1975 års riksdag, och i utskottets
fjolårsbetänkande om utvecklingssamarbetet (UU 1975: 4, s. 97—
101) lämnades bl. a. en utförlig redogörelse för de regler som gäller be -

UU 1975/76:14

träffande informationsanslagets användning, särskilt fördelningen av informationsbidrag
mellan enskilda organisationer.

Samarbetet mellan SIDA och de enskilda organisationerna på informationsområdet
tar sig tre olika huvudformer: generella bidrag till studieförbund
och löntagarorganisationer, bidrag till andra enskilda organisationer
efter ansökan och avseende bestämda informationsprojekt
samt övrigt informationssamarbete mellan organisationerna och SIDA.

Sedan folkrörelsestödet på detta område inleddes har de generella bidragen
förbehållits studieförbund och löntagarorganisationer. Koncentrationen
till dessa har motiverats med att de tillsammans kan nå ut till
alla medborgargrupper och att de allmänt spelar en central roll i samhället
vad gäller folkbildning och opinionsbildning.

Det finns andra organisationer som kan göra berättigade anspråk på
att spela en liknande roll. När en utvidgning av kretsen generella bidragsmottagare
övervägts har det emellertid befunnits svårt att dels göra
en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens bcloppsfördelning
mellan de tillkommande organisationerna.

Löntagarorganisationerna är överens om att inbördes fördela informationsstödet
efter medlemsantal. Studieförbunden kommer själva inom
ramen för Folkbildningsförbundct, där de också i övrigt samarbetar i bidragsfrågor,
överens om hur medlen för u-landsinformation skall fördelas
dem emellan.

Under innevarande budgetår står sammanlagt 8 milj. kr. till förfogande
för de enskilda organisationernas u-landsinformation. Härav får studieförbunden
4,6 milj. kr. och löntagarorganisationerna 2,1 milj. kr. i
form av generella bidrag. För projektstöd till andra enskilda organisationer
har avsatts 1,1 milj. kr., medan återstoden utgör en reserv.

För budgetåret 1976/77 föreslås i budgetpropositionen bidragen till
enskilda organisationers u-landsinformation öka till sammanlagt 9 milj.
kr.

Vid fördelningen av dc generella bidragen inhämtar SIDA råd från
den hösten 1973 inrättade beredningen för u-landsinformation. I denna
ingår representanter för Folkbildningsförbundet, ABF, LO, TCO, Svenska
Missionsrådet, Svenska FN-förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers
landsråd, SIDA och UD.

Ansökningarna om bidrag från övriga organisationer, vilka avser konkreta
informationsprojekt, bedöms däremot av en rådgivande grupp i
vilken ingår företrädare för Svenska FN-förbundet, Folkbildningsförbundet,
Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, Sveriges kyrkliga ungdomsförbund
och skolöverstyrelsen.

Beredningen för u-landsinformation uppges vara enig om att den
krets organisationer, dvs. studieförbund och löntagarorganisationer, som
nu får generella bidrag för u-landsinformation tills vidare inte bör utvidgas.
Frågan om en översyn av kriterierna för fördelning av informa -

UU 1975/76:14

tionsbidrag till olika organisationers u-landsinformation prövas emellertid
fortlöpande inom informationsberedningen, i vilken alla berörda
organisationer på ett eller annat sätt finns företrädda.

I den biståndspolitiska utredningens uppdrag ingår att precisera de
allmänna målen för den statligt finansierade u-landsinformationen och
att i detta sammanhang bl. a. överväga informationsverksamhetens organisatoriska
struktur. I utredningsdirektiven framhölls bl. a. att det är
särskilt angeläget att undersöka möjligheterna att engagera de många
människor som informationen hittills inte kunnat nå.

Utskottet förutsätter att utredningen därmed även kommer in på frågor
om i vilken form bidrag till olika organisationer skall utgå. Mot
denna bakgrund finns det knappast anledning att ge den biståndspolitiska
utredningen tilläggsdirektiv om att företa en översyn av det slag
som begärs i motionen 1154. Det torde få ankomma på utredningen att
själv, om den finner det lämpligt, ta initiativ till eventuella förslag i detta
hänseende.

Motionerna 1154 och 2000, såvitt nu är i fråga, torde mot denna bakgrund
få anses besvarade.

I motionen 2000 har utöver det ovan anförda förutsatts att den biståndspolitiska
utredningen verkställer sin översyn av SIDA:s informationsverksamhet
under särskilt beaktande av kraven på saklighet och
opartiskhet.

Utskottet behandlade även i fjol detta spörsmål och påpekade då att
det ligger i sakens natur att information om utvecklingen i den tredje
världen och om förbindelserna mellan rika och fattiga länder tangerar
många kontroversiella frågor. SIDA:s bidrag till ett stort antal organisationer
gör det möjligt, ansåg utskottet, att belysa u-landsproblemen
från olika sidor i den offentliga debatten.

Som ovan nämnts och som även framhävdes av utskottet i fjol kommer
den biståndspolitiska utredningen att behandla informationsfrågorna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1154 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 2000, i vad avser ulandsinformationen,
besvarad med vad utskottet anfört.

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen (s. 18—34)

Regeringen har (punkten C 1) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt
utvecklingssamarbete,

UU 1975/76:14

2. godkänna den av regeringen gjorda utfästelsen om bidrag till Afrikanska
utvecklingsfonden (ADF) för budgetåren 1976/77—1978/79 i
enlighet med vad som förordats i propositionen,

3. till Bidrag lill internationella biståndsprogram för budgetåret
1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 1 050 000 000 kr.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Totalt beräknas för budgetåret 1976/77 255 milj. kr. under denna anslagspost,
varav 225 milj. kr. utgör det ordinarie bidraget till UNDP,
15 milj. kr. avser bidrag till programmet för de minst utvecklade u-ländema
och 15 milj. kr. är bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond. I enlighet
med riksdagens bemyndigande har regeringen lämnat en utfästelse
om ett ordinarie bidrag till UNDP om 230 milj. kr. för verksamhetsåret
1977 (budgetåret 1977/78). Föredragande statsrådet avser föreslå regeringen
att Sverige lämnar utfästelse om ett lika stort bidrag till UNDP
för verksamhetsåret 1978 (budgetåret 1978/79) samt att Sverige lämnar
utfästelser om bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond med 15 milj. kr.
för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978 (budgetåren 1977/78
och 1978/79).

FN:s barnfond (UNICEF)

I enlighet med riksdagens bemyndigande har Sverige utfäst sig att
bidra med 65 milj. kr. för verksamhetsåret 1976. Med hänsyn till de
stora hjälpinsatser som behövs till förmån för barn och mödrar i u-ländema
och till UNICEF:s kapacitet att förmedla ett väsentligt ökat bidragsflöde
förordas i propositionen att utfästelsen för verksamhetsåret
1976 (budgetåret 1976/77) ökas till 75 milj. kr. I detta belopp inbegrips
medel om högst 5 milj. kr. för särskilda hjälpinsatser.

Föredragande statsrådet avser vidare föreslå regeringen att Sverige
lämnar utfästelser om bidrag med 75 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren
1977 och 1978 (budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Som redovisades i propositionen 1974: 1 (bilaga 5, s. 30) innebar
överenskommelsen om den fjärde påfyllnaden av IDA:s resurser att de
deltagande länderna skulle bidra med totalt 4 500 milj. dollar under
treårsperioden 1974/75—1976/77.

UU 1975/76:14

Regionala utvecklingsbanker

Sverige lämnade under budgetåren 1974/75 och 1975/76 en kredit
till Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) på sammanlagt 25 milj. kr.
Med hänsyn till bankens alltjämt trängda finansiella läge och vikten av
att stödja de afrikanska ländernas strävan att bygga upp banken till en
stark institution är ett fortsatt svenskt finansiellt stöd till ADB motiverat.
I propositionen föreslås ett bidrag till ADB på 10 milj. kr. under
budgetåret 1976/77.

De samlade resurserna för Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) för
dess första verksamhetsperiod 1973—1975 uppgick till 150 milj. dollar.
Det svenska bidraget utgjorde 45,6 milj. kr. Förhandlingar om påfyllnad
av ADF:s resurser för treårsperioden 1976—1978 har resulterat i en
principöverenskommelse enligt vilken de deltagande ländernas regeringar
åtagit sig att föreslå sina lagstiftande församlingar nya bidrag till
ADF på totalt ca 242 milj. dollar. Även om ytterligare ett antal länder
beräknas lämna bidrag till ADF kommer de totala tillgängliga resurserna
under perioden 1976—1978 troligen att ligga på en betydligt lägre
nivå än det planerade utlåningsprogrammet om 385 milj. dollar.

Med hänsyn till inriktningen av ADF:s verksamhet och dess behov
av nya medel, de afrikanska staternas allmänna uppslutning kring fonden
samt röstfördelningen i fonden — där jämvikt råder mellan bidragsgivare
och låntagare — har det bedömts angeläget att Sverige ger
fortsatt stöd till ADF. Sverige deltog därför aktivt i påfyllnadsförhandlingarna
och utfäste sig med förbehåll för riksdagens godkännande att
lämna ett bidrag på 91,2 milj. kr. till ADF för treårsperioden 1976—1978
(budgetåren 1976/77—1978/79). I propositionen begär regeringen riksdagens
godkännande av denna utfästelse. Medelsbehovet för budgetåret
1976/77 uppgår till 30,4 milj. kr.

Internationellt livsmedelsbistånd

För propositionens förslag har närmare redogjorts under punkten 11
(Livsmedelsbistånd) ovan.

Det samlade medelsbehovet för internationellt livsmedelsbistånd under
budgetåret 1976/77 beräknas uppgå till 136,5 milj. kr. Skulle kostnaderna
för de i propositionen angivna veteleveranserna komma att
överstiga dessa beräkningar bör ytterligare medel utöver det här angivna
beloppet kunna disponeras från katastrofreserven under detta anslag.

Övriga organisationer m. m.

Sverige lämnar treåriga utfästelser till FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR). Enligt riksdagens bemyndigande uppgår utfästelserna för
verksamhetsåren 1976 och 1977 (budgetåren 1975/76 och 1976/77) till
12 resp. 12,5 milj. kr. Med hänsyn till storleken och arten av UNHCR:s
särskilda verksamhet och med tanke på den effektivitet organisationen

UU 1975/76:14

visat i sitt arbete förordas i propositionen att bidraget för verksamhetsåret
1977 (budgetåret 1976/77) höjs till 15 milj. kr. Föredragande statsrådet
avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag
med 15 milj. kr. för vart och ett av verksamhetsåren 1978 och 1979
(budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Sveriges ordinarie bidrag till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick för verksamhetsåret 1975 till 20 milj. kr.
Därutöver lämnades ett extra bidrag om 3 milj. kr. som ett led i en
samlad lösning av UNRWA: s akuta problem. Mot bakgrund av att
UNRWA fortfarande befinner sig i en besvärlig finansiell situation har
Sverige för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1976/77) med förbehåll
för riksdagens godkännande utfäst ett svenskt bidrag på 25 milj. kr.
Bidraget till UNRWA för budgetåret 1976/77 beräknas således i propositionen
till 25 milj. kr.

För FN:s befolkningsfond (UNFPA) beräknas ett svenskt bidrag med
30 milj. kr. för år 1976 (budgetåret 1976/77). Föredragande statsrådet
avser föreslå regeringen att Sverige lämnar utfästelser om bidrag med
samma belopp för vart och ett av verksamhetsåren 1977 och 1978
(budgetåren 1977/78 och 1978/79).

Förutom Sveriges bilaterala stöd till programländernas exportfrämjande
verksamhet lämnas även ett multilateralt bidrag till UNCTAD/
GATTts Internationella handelscentrum (ITC) avseende exportfrämjande
projekt av global och regional karaktär. Bidraget till ITC uppgår
till 7 milj. kr. budgetåret 1975/76. I propositionen förordas att bidraget
för budgetåret 1976/77 utgår med oförändrat belopp.

Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import
till Sverige från u-länderna. Kontoret startade sin verksamhet i
februari 1975. Hittills har ett större samarbetsavtal ingåtts med den
tunisiska statens organ för exportfrämjande åtgärder.

Budgetåret 1975/76 har 1 010 000 kr. anvisats från förevarande anslag
till kontorets verksamhet. Härtill kommer uppdrag om högst
600 000 kr. som SIDA lämnat till kontoret. För budgetåret 1976/77 beräknas
medelsbehovet för importkontorets samlade verksamhet till
2 355 000 kr. Genom denna kraftiga ökning bör importkontoret med
egna medel även kunna finansiera sådan verksamhet som kan komma
att utföras i samarbete med SIDA.

För budgetåret 1975/76 uppgår medel anvisade för multilateralt katastrofbistånd
till 50 milj. kr. Tidigare har redovisats medelsbehovet för
det särskilda katastroflagret av livsmedel samt angetts att i bidragen till
UNICEF och UNHCR inrymts vissa belopp för dessa organisationers
verksamhet med karaktär av katastrofhjälp. Med hänsyn till detta beräknas
ett oförändrat medelsbehov för multilateralt katastrofbistånd om
50 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Bidrag till FN:s katastrof hjälpskontor
(UNDRO) kan vid behov lämnas av dessa medel.

UU 1975/76:14

Liksom under tidigare budgetår bör katastrof reserven kunna utnyttjas
med flexibilitet. Den bör således kunna tas i anspråk inte endast för
åtgärder i syfte att lindra akut nöd som förorsakats av naturkatastrofer
eller väpnade konflikter utan även för att stödja internationella organisationers
ansträngningar att bistå u-länder vars försörjning och utveckling
hotas av oförutsedda händelser.

Medelsbehovet för denna anslagspost, dvs. bidragen till UNHCR,
UNRWA, UNFPA, ITC, importkontoret för u-landsprodukter samt
multilateralt katastrofbistånd, uppgår till 129 355 000 kr.

U-landsforskning

I propositionen beräknas för budgetåret 1976/77 85 milj. kr. för sådant
stöd för u-landsforskning som utgår utanför de bilaterala landprogrammen.
(Se även under avsnitt 9 rörande u-landsforskning ovan.)

Övriga multilaterala bidrag

Under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag har för innevarande
budgetår anvisats 146,9 milj. kr. Av detta belopp avsåg 110 milj. kr.
svenskt stöd till nya biståndsfonder, främst FN:s särskilda fond för de av
den ekonomiska krisen hårdast drabbade u-länderna och en internationell
jordbruksutvecklingsfond, om vilka principbeslut fattades år 1974.
Ingendera fonden har ännu förverkligats. Anslagsmedlen härför kvarstår
sålunda men kan utnyttjas senare. Enligt propositionen får det
svenska bidraget till jordbruksutvecklingsfonden slutligt fastställas när
klarhet nåtts om storleken av bidragsutfästelserna från de stora givarländerna.
Om det uppställda bidragsmålet för fonden, som är på ca 5
miljarder kr. för en period av sannolikt tre år, bör Sverige enligt propositionen
bidra med 100 milj. kr. till denna under den aktuella bidragsperioden.

För budgetåret 1976/77 beräknas ifrågavarande anslagspost till
76 643 000 kr.

Härav beräknas ca 7,5 milj. kr. utgöra svenskt bidrag under nästa
budgetår till det särskilda räntesubventionskonto som inrättats av Internationella
valutafonden (IMF) till förmån för de u-länder som av FN bedömts
som hårdast drabbade av den ekonomiska krisen.

Inom Världsbanken har ett liknande räntesubventionskonto inrättats,
det s. k. tredje fönstret, vilket avser att möjliggöra viss utlåning på villkor
som ligger mellan de fördelaktiga IDA-villkoren och Världsbankens
mera marknadsmässiga villkor. Sverige har godtagit inrättandet av denna
utlåningsform men beslutat att inte lämna något bidrag. Tveksamheten
motiveras främst av att denna nya utlåningsform kan komma att konkurrera
med IDA om de knappa biståndsresurserna och att detta i så
fall skulle kunna innebära en skärpning av världsbanksgruppens genomsnittliga
utlåningsvillkor.

UU 1975/76:14

Svensk medverkan till upprättandet av ett globalt system för stabilisering
av u-ländernas exportinkomster från råvaror kan även bli aktuell.

Det är vidare angeläget att Sverige har en viss finansiell beredskap att
medverka även i andra internationella lösningar som kan bli aktuella i
syfte att öka resursflödet till u-länderna, i första hand de u-länder som
drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Det kan också bli nödvändigt
att med extra bidrag hjälpa multilaterala biståndsorgan över akuta
likviditetskriser. Medel kan vidare komma att behövas för en ökning av
det svenska bidraget till Afrikanska utvecklingsfonden.

Liksom under tidigare budgetår bör också vissa andra multilaterala
bidrag kunna belasta denna anslagspost. Under år 1975 lämnades ett
extra bidrag om 2 milj. kr. till UNDP för att underlätta finansieringen
av särskilda insatser till förmån för befrielserörelserna i södra Afrika.
Den fortsatta utvecklingen kan motivera ytterligare FN-bidrag under
budgetåret 1976/77 för detta ändamål. Andra exempel på bidrag som
kan komma att belasta denna anslagspost är stöd till internationella organ
för verksamhet med anknytning till FN:s strategi för det andra utvecklingsårtiondet
och till handlingsprogrammet för den nya ekonomiska
världsordningen.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet att ta slutlig ställning till

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag
ett belopp om 100 milj. kr. anslås för utvecklingsforskning (punkt 11),

UU 1975/76:14

regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till FN:s befolkningsfond
(punkt 7).

Utskottet

Förevarande yrkande i motionen 2055 beträffande ökning av de sammanlagda
biståndsanslagen under nästa budgetår har sakbehandlats och
avstyrkts under avsnitt 2 ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser
m. m.).

Förevarande yrkande i motionen 727 beträffande uppräkning av anslagsposten
”Övriga multilaterala bidrag” har sakbehandlats under avsnitt
4 ovan (Stöd till internationella biståndsprogram) och där avstyrkts.
Detsamma gäller beträffande förevarande yrkande i motionen 730 beträffande
bidrag till IDA samt de yrkanden i motionen 2055 vilka
avser höjda bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond och FN:s befolkningsfond.

Utskottet har under avsnitt 9 ovan (U-landsforskning) sakbehandlat
och avstyrkt förevarande yrkande i motionen 2000 om förhöjd medelsanvisning
till utvecklingsforskning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning
m. m. under punkten C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och
hemställer

1. att riksdagen godkänner den av regeringen gjorda utfästelsen
om bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) för budgetåren
1976/77—1978/79 i enlighet med vad som förordats i
propositionen,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 727, såvitt avser anslagsposten
Övriga multilaterala bidrag,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 730, såvitt avser bidrag
till Internationella utvecklingsfonden,

4. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, såvitt avser stöd
till utvecklingsforskning,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser ökat
bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser
ökat bidrag till FN:s befolkningsfond,

7. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna
för multilateralt utvecklingssamarbete,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och
med avslag på motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga,
till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 1 050 000 000 kr.

UU 1975/76:14

21. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

Propositionen (s. 34—63)

Regeringen har (punkt C 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. bemyndiga regeringen att göra utfästelse om avskrivning, inom ramen
för internationell överenskommelse, av återstående kapitalskuld och
förfallna räntor på utvecklingskrediter avseende samtliga u-länder, som
enligt FN:s definition rubriceras som minst utvecklade eller som drabbats
hårdast av den internationella prisutvecklingen,

3. att bemyndiga regeringen att utfästa svensk medverkan i den inom
EFTA planerade industrialiseringsfonden för Portugal till ett högsta
belopp om 150 milj. kr.,

4. att till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77 anvisa
ett reservationsanslag av 1 986 973 000 kr.

I propositionen redogörs i förevarande avsnitt för pågående och planerade
biståndsinsatser i enskilda mottagarländer, bistånd till flyktingar
och befrielserörelser i södra Afrika och till flyktingar i Latinamerika.
Vidare redogörs för katastrofbiståndet, stödet till enskilda organisationers
biståndsverksamhet och övriga särskilda program m. m. Den nuvarande
och föreslagna medelsfördelningen på mottagarländer och andra
ändamål under anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete framgår av
följande tabell. Den slutliga fördelningen av medel torde enligt propositionen
få ske genom regeringens beslut.

I propositionen lämnas även en redogörelse för biståndsvillkor och
skuldavskrivning, ur vilken följande må återges:

Under innevarande budgetår lämnas 93 % av det länderinriktade biståndet
som gåva. Återstoden ges som räntefria 50-årskrediter med 10
års amorteringsfri period. Samtliga programländer utom Cuba, Tunisien
och Zambia får numera allt nytt svenskt bistånd i form av gåva.

En snabbt ökande skuldbörda har blivit ett allvarligt hinder för åtskilliga
u-länders utveckling och strävan efter oberoende. Allt starkare
krav på en allmän uppmjukning av biståndsvillkoren har därför rests
från u-landshåll under de senaste åren.

Efter beslut av 1972 och 1974 års riksdagar har regeringen möjlighet
att efter prövning i varje enskilt fall bevilja avskrivning av skuldtjänster
på utvecklingskrediter, i första hand inom ramen för internationella
överenskommelser avseende enskilda länder. Med stöd i dessa bemyndiganden
avskriver Sverige för innevarande budgetår skuldtjänster för
Bangladesh, Indien, Pakistan, Sudan och Tanzania. I avvaktan på en
internationell överenskommelse avser regeringen att även nästa budgetår
avskriva skuldtjänsterna för dessa länder jämte Kenya.

UU 1975/76:14

Bilateralt bistånd budgetåren 1975/76 och 1976/77

Fördelning på mottagarländer och andra ändamål

Land	Beräknat medelsbehov 1975/76 milj. kr.	Planeringsram 1976/77 milj. kr.
Bangladesh	100	100
Botswana	45	45
Cuba	60	70
Etiopien	50	70
Guinea-Bissau och Kap Verde	401	50
Indien	230	230
Kenya	65	70
Mogambiquc	50	70
Sri Lanka	35	50
Tanzania	250	250
Tunisien	40	40
Demokratiska Republiken
Vietnam (DRV)	225	225
Sydvietnam	125*	100’
Zambia	55	62
Övriga länder m. m.	55	136*
Flyktingar och befrielse-
rörelser i Afrika m. m.	30	30
Humanitärt bistånd, Latinamerika	9	12
Katastrofer m. m.	120	183
Enskilda organisationer	35	50
Särskilda program m. m.	95	118
Projekt och resultatvärdering	10	11
Biståndskontor	12	15
Summa	1736	1987

1 Avser endast Guinea-Bissau.

3 50 milj. kr belastar posten 13. Övriga länder och 75 milj. kr. posten 16. Katastrofer
m. m. i regleringsbrevet för budgetåret 1975/76.

3 Därav utgör 25 milj. kr. extra bistånd utöver planeringsramen.

* Övriga länder m. m. avser här bl. a. Afghanistan, Laos, Lesotho, Pakistan,
Portugal, Swaziland och östafrikanska gemenskapen (EAC).

3 Katastrofposten bör bl.a. kunna belastas med kostnader förbistånd till Angola,
Cambodja och Somalia. Den kan komma att justeras som följd av slutliga ställningstaganden
beträffande posterna Övriga länder m. m. och Särskilda program
m. m.

Med hänsyn till dc nu aktuella förhandlingarna om mer generella åtgärder
beträffande u-ländernas skuldbörda begärs i propositionen riksdagens
bemyndigande att göra utfästelse om avskrivning inom ramen
för en internationell överenskommelse av återstående kapitalskuld och
förfallna räntor på utvecklingskrediter avseende samtliga de u-länder,
som enligt FN:s definition rubriceras som de minst utvecklade eller
som drabbats hårdast av den internationella prisutvecklingen. En sådan
åtgärd skulle omfatta samtliga länder som numera får sitt bistånd från
Sverige i form av gåva.

Beträffande bistånd till Portugal sägs i propositionen bl. a. följande:

I mars 1975 undertecknades en gemensam deklaration om svenskportugisiskt
samarbete. En första insats från svensk sida gjordes i sam -

UU 1975/76:14

band med valen i april 1975, då Sverige tillhandahöll papper bl. a. för
valsedlar. Hittills under budgetåret 1975/76 har nära 10 milj. kr. använts
för kläder, filtar och livsmedel till flyktingar från Angola.

Svenskt utvecklingsbistånd till Portugal har diskuterats dels inom
EFTA, dels direkt med den portugisiska regeringen. Inom EFTA har
träffats en principöverenskommelse att bilda en fond för utveckling
och omstrukturering av Portugals industri. Fonden avses uppgå till ett
belopp motsvarande ca 450 milj. kr. och beröra i synnerhet mindre och
medelstora företag. Den svenska andelen av den planerade fonden
skulle vara 30 % eller omkring 140 milj. kr. över en femårsperiod.
Stadgar för fonden håller på att utarbetas.

Genom direkt utvecklingssamarbete vill Portugal ta del av svenska
erfarenheter av yrkes- och vuxenutbildning. Den portugisiska regeringen
önskar bl. a. stöd till ett program genom vilket fyra miljoner portugiser
skall få lära sig läsa och skriva. Bostadskoopcration, planering av
bostadsområden och konsumentkooperation är andra områden som
föreslagits för bilateralt utvecklingssamarbete. Under innevarande budgetår
tas 5 milj. kr. i anspråk för samarbete på dessa områden.

För budgetåret 1976/77 beräknas ett medelsbehov av 40 milj. kr.,
varav preliminärt 30 milj. kr. beräknas för EFTA:s industrialiseringsfond.

Vidare föreslås att riksdagens bemyndigande inhämtas att utfästa
svensk medverkan i EFTA:s industrialiseringsfond för Portugal till ett
totalt belopp om högst 150 milj. kr.

Motioner

I detta sammanhang har utskottet att ta slutlig ställning till

dels motionen 1975/76: 207 av herr Adolfsson (m), vari hemställs
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 och tills Cubas inblandning
i andra länders inre angelägenheter upphör, Sverige ej skall
lämna ekonomiskt eller annat bistånd till Cuba,

dels motionen 1975/76: 302 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar anslå 25 milj. kr. i bistånd till MPLA
för kommande budgetår,

dels motionen 1975/76: 727 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att för budgetåret 1976/77 fastställa
en länderram för Cuba till 40 milj. kr. (punkt 8), och att som sin mening
uttala att de svenska biståndsinsatserna till Cuba skall upphöra i och
med att hittills ingångna samarbetsavtal fullföljs och att regeringen i
enlighet härmed upptar förhandlingar med den kubanska regeringen om
en avtrappning efter de linjer som anges i motionen (punkt 9),

dels motionen 1975/76: 1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar att under tredje huvudtiteln punkten
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete till Demokratiska Republiken Viet -

UU 1975/76:14

narn anvisa 300 milj. kr. och till Republiken Sydvietnam anvisa 150
milj. kr.,

dels motionen 1975/76: 1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar höja biståndsbeloppet för Laos till 50
milj. kr. för budgetåret 1976/77,

dels motionen 1975/76: 1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar att under Utrikeshuvudtiteln (Katastrofhjälp)
avsätta 15 milj. kr. för insatser i Sydjemen,

dels motionen 1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag
213 milj. kr. avsätts för anslaget Särskilda program (punkt 3), att riksdagen
avslår förslaget om ett anslag om 70 milj. kr. till Cuba (punkt 5)
och att riksdagen beslutar att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om 70 milj. kr. skall utgå till missionens och de humanitära organisationernas
biståndsverksamhet (punkt 15),

dels motionen 1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp), i vad avser
hemställan att riksdagen beslutar om ett i förhållande till regeringens
förslag med 150 milj. kr. förhöjt anslag till Internationellt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1976/77, fördelat på 80 milj. kr. för internationella
biståndsprogram och 70 milj. kr. för bilateralt utvecklingssamarbete
(punkt 3), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till
regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till bilateralt katastrofbistånd
(punkt 11), att riksdagen beslutar om ett i förhållande till
regeringens förslag med 25 milj. kr. förhöjt anslag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet (punkt 13), att riksdagen beslutar göra
den omfördelning av planeringsramarna för svenska mottagarländer
som föreslås i motionen (punkt 16), att riksdagen beslutar om ett i förhållande
till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag till Kyrkornas
världsråd (punkt 18) och att riksdagen beslutar om ett i förhållande
till regeringens förslag med 4 milj. kr. förhöjt anslag till kursverksamhet
m. m. i det bilaterala utvecklingssamarbetet i enlighet med
vad som anförs i motionen (punkt 19).

UU 1975/76:14

Utskottet

Yrkandet i motionen 2055 avseende ökning av de sammanlagda biståndsanslagen
under nästa budgetår har sakbehandlats under avsnitt 2
ovan (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) och
där avstyrkts.

Förevarande anslagsyrkanden i motionerna 207 avseende Cuba, 302
avseende MPLA, 727 avseende Cuba, 1133 avseende Demokratiska Republiken
Vietnam och Republiken Sydvietnam, 1136 avseende Laos,
2000 avseende Cuba samt 2055 avseende omfördelning av planeringsramarna
för svenska mottagarländer har sakbehandlats under avsnitt 5
ovan (Insatser i enskilda länder) och där avstyrkts.

Motionerna 1134 om bidrag till ANC i Sydafrika och 1138 om bidrag
till den eritreanska befrielserörelsen har av utskottet sakbehandlats och
avstyrkts under avsnitt 6 ovan (Humanitärt bistånd och studiestöd till
afrikanska flyktingar och befrielserörelser m. m.). Detsamma gäller
ovannämnda yrkanden i motionen 2055 avseende omfördelning av planeringsramarna
för svenska mottagarländer i den del av yrkandet som
avser befrielserörelser i södra Afrika.

Motionen 1137 om katastrofhjälp till Sydjemen samt det yrkande i
motionen 2055 som avser uppräkning av anslagsposten för bilateralt
katastrofbistånd har sakbehandlats och avstyrkts under avsnitt 12 ovan
(Katastrofbistånd).

Det yrkande i motionen 2000 som avser uppräkning av anslagsposten
Särskilda program samt det yrkande i motionen 2055 som avser ökad
medelsanvisning till kursverksamhet m. m. har sakbehandlats och avstyrkts
under avsnitt 7 ovan (Särskilda program m. m.).

Under avsnitt 8 ovan (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet)
har utskottet sakbehandlat och avstyrkt de yrkanden i motionerna
2000 och 2055 som avser ökad medelsanvisning till enskilda
organisationers biståndsverksamhet liksom det yrkande i motionen 2055
som avser ökat bidrag till Kyrkornas världsråd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisning
m. m. under punkten C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfästelse om avskrivning,
inom ramen för internationell överenskommelse, av
återstående kapitalskuld och förfallna räntor på utvecklingskrediter
avseende samtliga u-länder, som enligt FN:s definition
rubriceras som minst utvecklade eller som drabbats hårdast
av den internationella prisutvecklingen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att utfästa svensk medverkan
i den inom EFTA planerade industrialiseringsfonden
för Portugal till ett högsta belopp om 150 milj. kr.,

3. att riksdagen beträffande bistånd till MPLA avslår motionen
1975/76: 302,

UU 1975/76:14

4. att riksdagen beträffande bistånd till Vietnam avslår motionen
1975/76: 1133,

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1134, såvitt avser bistånd
till ANC i Sydafrika,

6. att riksdagen beträffande bistånd till Laos avslår motionen
1975/76: 1136,

7. att riksdagen beträffande bistånd till Sydjemen avslår motionen
1975/76: 1137,

8. att riksdagen beträffande stöd till eritreanska befrielserörelsen
avslår motionen 1975/76: 1138,

9. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser anslagsposten
Bilateralt katastrofbistånd,

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet avslår

a) motionen 1975/76: 2055 punkten 13,

b) motionen 1975/76: 2000 punkten 15,

11. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2055, såvitt avser bidrag
till Kyrkornas världsråd,

12. att riksdagen beträffande bistånd till Cuba avslår

a) motionen 1975/76: 207,

b) motionen 1975/76: 2000 punkten 5,

c) motionen 1975/76: 727 punkterna 8 och 9,

d) motionen 1975/76: 2055 punkten 16, såvitt avser Cuba,

13. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser omfördelning
av land- och planeringsramar för övriga svenska
mottagarländer m. m.,

14. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2000, såvitt avser anslagsposten
Särskilda program,

15. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt avser bidrag
till kursverksamhet m. m.,

16. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna
för bilateralt utvecklingssamarbete,

17. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och
med avslag på motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga,
till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1976/77 anvisar
ett reservationsanslag av 1 986 973 000 kr.

22. Information (C 3)

Propositionen (s. 63—65)

Regeringen har (punkten C 3) föreslagit riksdagen att till informationsverksamhet
i Sverige om u-landsfrågor för budgetåret 1976/77 anvisa ett
reservationsanslag av 14 300 000 kr.

7 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU1975/76:14

Motion

Utskottet har i detta sammanhang att ta slutlig ställning till det yrkande
i motionen 1975/76:209 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen
anvisar 5 milj. kr. till studieförbunden i anslutning till informationskampanjen
(om konsekvenserna för Sveriges del av en ny internationell
ekonomisk ordning).

Utskottet

Förevarande motionsyrkande har sakbehandlats under avsnitt 1 ovan
(En ny ekonomisk världsordning m. m.) och där avstyrkts.

Andra frågor rörande u-landsinformationen i Sverige, som dock inte
avser medelsanvisningen för nästa budgetår, har av utskottet behandlats
under avsnitt 19 ovan (Information i Sverige om u-landsfrågor).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande medelsanvisning för
u-landsinformationen och hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76: 100 och med
avslag på motionen 1975/76: 209, såvitt nu är i fråga, till Information
för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag
av 14 300 000 kr.

23. Styrelsen för internationell utveckling, SIDA (C 4)

Propositionen (s. 65—69)

I enlighet med SIDA:s förslag överförs samtliga kostnader för rekrytering
och utbildning av fältpersonal fr. o. m. budgetåret 1976/77 till anslaget
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

UU 1975/76:14

1975/76 Beräknad ändring 1976/77

SIDA Föredraganden

Personal

Handläggande personal	170	+	3		of.
Övrig personal	151	+	1	+	1
Ersättningstjänster	—	+	16	+	4
Biståndskontor	10	+	61	+	15
Personal vid kursgårdarna	—	+	10		—
	331	+	91	+	20
Anslag
Lönekostnader	23 065 000	+ 7 710 000	+	5 497 000
Sjukvård	55 000	+	10 000	+	10 000
Resekostnader	2 000 000	+	600 000	+	400 000
Lokalkostnader	4 492 000	+ 1 288 000	+	1 285 000
Expenser	1 602 000	+	308 000	+	150 000
Intern utbildning	380 000	+	90 000	+	38 000
Rekrytering och utbild-
ning av fältpersonal	—	+ 16 500 000	+ 12 110 000
Biståndskontor	1 200 000	+	640 000	+	1 740 000
Summa	32 794 000	+ 27 146 000	+21 230 000

Under budgetåret 1975/76 har ett biståndskontor inrättats i Mozambique
och ambassadkanslier i Guinea-Bissau och Sri Lanka. Ramen för
antalet utsända personer vid kontoren har som en följd av detta höjts
från 62 till 68. Detta innebär ett bemyndigande för SIDA att utöver 25
i personalstaten uppförda tjänster tills vidare ha 43 utsända tjänstemän
vid biståndskontoren.

De totala kostnaderna för rekrytering och utbildning av fältpersonal
beräknas till ca 16 milj. kr. budgetåret 1976/77. Härav bör 3 887 770 kr.
bestridas med medel ur reservationen för detta ändamål på anslaget C 3.
Information och återstoden 12 110 000 kr. genom att nya medel anvisas.

Med hänvisning till nedanstående sammanställning beräknas en ökning
av anslaget med 21 230 000 kr. till 54 024 000 kr.

Utskottet

Av propositionen framgår i detta sammanhang bl. a. att SIDA begärt
att extra ordinarie tjänster skall inrättas för all utsänd personal
vid biståndskontoren men att regeringen f. n. endast är beredd att tillmötesgå
detta önskemål beträffande ca en fjärdedel av ifrågavarande
personalstyrka. Föredragande statsrådet påpekar att en slutlig lösning
av detta problem måste anstå till dess att förhandlingarna rörande översyn
av utrikesförvaltningens utlandslönesystem avslutats, så att SIDA:s
utsända personal kan inordnas däri, och att frågan om förflyttningsplikt
för SIDA:s personal samtidigt måste prövas.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att denna fråga är under behandling
och att regeringen är beredd att medverka till en snar lösning
av här berörda problem.

UU 1975/76:14

100

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om medelsanvisning
till SIDA:s administration inklusive del av kostnaderna för rekrytering
och utbildning av fältpersonal m. m. och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
för budgetåret Vil (sill anvisar ett förslagsanslag av 54 024 000
kr.

24. Biståndsutbildningsnämnden, BUN (C 5)

Propositionen (s. 69—71)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen till Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret
1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 7 673 000 kr.

25. Biståndsförvaltningens lånefond
Propositionen (s. 84)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (punkten IV. 2 på kapitalbudgeten)
och hemställer

att riksdagen till Biståndsförvaltningens lånefond anvisar ett investeringsanslag
av 300 000 kr.

Stockholm den 6 maj 1976

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herrar
Hernelius (m), Antonsson (c), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson
(s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Turesson (m), Göransson
(s), Korpås (c), Hellström (s), Ericson i Örebro (s) och Ullsten
(fp).

UU 1975/76:14

101

Reservationer

1. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av herr förste
vice talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad
(c) och herr Korpås (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Förverkligandet
av” och på s. 10 slutar med ”motionerna 209, 727 och
1143” bort ha följande lydelse:

En global jämlikhet kan inte enbart åstadkommas genom ökat bistånd
från de rika länderna. Samtidigt som det sker en mobilisering av de fattiga
ländernas egna mänskliga och materiella resurser, måste det ske förändringar
också inom de rika länderna. Sålunda kan dessa inte i längden
fortsätta med att som nu förbruka jordens tillgångar och belasta den
mänskliga miljön oändligt mycket mer än de fattiga folken. Arbetet på
en ny ekonomisk världsordning innebär alltså en successiv anpassning
av det svenska samhället. För att vår anslutning inte skall stanna vid
tomma ord är det därför nödvändigt, att vi ser över vilka förändringar
som kan bli nödvändiga i vårt land. Det är också en förutsättning för
att förändringarna skall kunna förenas med en fortsatt harmonisk utveckling
av vårt eget samhälle.

Med bifall till motionerna 209 och 727 samt med anledning av motionen
1143, samtliga såvitt nu är i fråga, föreslår utskottet därför att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att se över vilka förändringar
som måste ske i vårt land för att målsättningarna i programmet
för en ny ekonomisk ordning skall kunna förverkligas. Det ankommer
sedan på regeringen att fortlöpande på grundval av denna utrednings
resultat framlägga förslag till reformer som ligger inom ramen
för Sveriges aktiva medverkan i en global jämlikhetspolitik. Motionen
1143 torde därmed få anses besvarad.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
konstaterar att SIDA” och på s. 11 slutar med ”motionerna 209
och 727 torde därmed få anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i att starkt ökade satsningar på information
måste till för att förankra de krav på förändringar i vårt land som en
anpassning till en ny ekonomisk världsordning ställer. Studieförbunden
bör sålunda ges statliga medel för att kunna genomföra en studiekampanj
— liknande den som föregick 1975 års energipolitiska beslut —
om en ny ekonomisk världsordning och om de krav som ett förverkligande
kan ställa på svensk produktion, konsumtion och livsstil. Utskottet
tillstyrker därför motionerna 209 och 727 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 209 och
1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, hos regeringen hemställer

UU 1975/76:14

102

om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning
till besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling om en ny
ekonomisk världsordning,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen anser motionen 1975/76: 1143, i vad avser parlamentarisk
arbetsgrupp, besvarad med vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:209 och
1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande statligt stöd till en informationskampanj
om besluten vid FN:s sjätte extra generalförsamling
med krav på en ny ekonomisk ordning och om de krav som ett
förverkligande av FN-beslutet ställer på förändringar i Sverige,

2. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av herrar
Hernelius (m) och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Förverkligandet
av” och på s. 10 slutar med ”motionerna 209, 727 och
1143” bort ha följande lydelse:

Det av Förenta nationernas sjätte extra generalförsamling presenterade
programmet för en ny ekonomisk världsordning kan komma att
medföra mycket väsentliga förändringar för vårt svenska samhälle. Det
är därför angeläget att konsekvenserna i första hand för näringsliv, sysselsättning,
råvaruförsörjning och ekonomi analyseras från olika alternativa
utgångspunkter. Endast genom en sådan genomlysning av denna
komplicerade problematik kan skapas underlag för de beslut, som regering
och riksdag kommer att ställas inför. Utan ett sådant beslutsunderlag
kan man befara att statsmakterna framdeles tvingas handla i blindo.

Utredningen av konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning till
besluten om en ny ekonomisk världsordning bör anförtros åt en parlamentarisk
utredning.

Utskottet tillstyrker motionerna 209 och 727 i den del som avser tillsättande
av en parlamentarisk utredning. Utskottet avstyrker däremot
förslagen om en parlamentarisk arbetsgrupp och särskilda referensgrupper
i motionerna 209 och 1143.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:209 och
1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, hos regeringen hemställer
om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppdrag
att utreda konsekvenserna för Sveriges del av en anpassning
till besluten vid Förenta nationernas sjätte extra generalförsamling
om en ny ekonomisk världsordning,

UU 1975/76:14

103

3. vid avsnittet 1 (En ny ekonomisk världsordning m. m.) av fru tredje
vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sverige
har” och på s. 10 slutar med ”vad utskottet anfört” bort ha följande lydelse: En

ny ekonomisk världsordning förverkligas alltså inte därför att FN
myntat begreppet. Det kräver att de rika länderna prövar sina samlade
relationer till u-länderna och låter kravet på rättvisa prägla sitt handlande.
Det bör också Sverige göra, eftersom vi i FN och andra internationella
sammanhang anslutit oss till huvudlinjerna i u-ländernas
krav.

Vad detta konkret och tidsmässigt innebär är enligt utskottet inte
möjligt att en gång för alla fastslå. Utskottet finner det därför inte meningsfullt
att på sätt som föreslås i motionerna 209 och 727 förorda att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utreda och definiera
konsekvenserna för vårt land av de samlade men till sin karaktär
mycket skiftande krav som innesluts i FN-beslutet om en ny ekonomisk
världsordning.

I motionen 2055 har föreslagits att riksdagen av regeringen begär en
samlad redovisning av vilka kontaktytor Sverige har med u-länderna
och hur den anser att vi effektivare kan bidra till ökad rättvisa mellan
rika och fattiga länder. Motionärerna påpekar att liknande redovisningar
gjorts av regeringarna i Holland och Norge. Redovisningen bör bl. a.
innefatta de handels-, närings- och jordbrukspolitiska områdena och
även beröra möjliga svenska insatser när det gäller överföring av teknologiskt
och industriellt kunnande.

Utskottet delar motionärernas önskan att en sådan redovisning kommer
till stånd och finner det naturligt att denna görs i anslutning till
anslagsframställningarna i nästa års budgetproposition. För detta talar
att ökad klarhet då bör ha nåtts beträffande Sveriges och övriga industriländers
ställningstaganden vid de nu pågående internationella förhandlingarna,
framför allt inom den s. k. nord-syddialogen i Paris.

Utskottet kan också instämma i den inriktning av en samlad svensk
u-landspolitik som motionen ger uttryck för och för vilken den begärda
redovisningen kan utgöra en grund, i första hand när det gäller konsekvenserna
på kort sikt för olika svenska samhällsområden.

Härvidlag framhåller motionärerna bl. a. den motsättning som ligger
i att vi dels genom olika åtgärder försöker verka för en breddning av
produktionen i u-ländema, dels genom importrestriktioner och på annat
sätt känner oss tvingade att av arbetsmarknadspolitiska skäl begränsa
importen från dessa länder när denna blir alltför framgångsrik.

På det näringspolitiska området finner motionärerna det naturligt att
vi i Sverige väger de svårigheter för vissa branscher som en ökad u-landsimport
kan leda till mot de ännu större svårigheter som u-länderna drab -

UU 1975/76:14

104

bas av genom begränsade importinkomster och ett ofta ensidigt beroende
av vissa priskänsliga råvaror. På motsvarande sätt bör, anser motionärerna,
svensk jordbrukspolitik i framtiden anpassas till vetskapen om
en tilltagande knapphet när det gäller världens samlade livsmedelstillgångar.

I motionen framhålls också vikten av att Sverige och övriga rika länder
inom ramen för u-ländernas utvecklingsprogram och därmed på
dessa länders egna villkor stimulerar olika former av industriinvesteringar.
Härvid bör, menar motionärerna, nya former för samverkan med
svenskt näringsliv prövas.

Utskottet vill för sin del se dessa och andra i motionen anförda synpunkter
på innehållet i en svensk u-landspolitik som konkreta uttryck
för innebörden i vad utskottet tidigare anfört om att en ny ekonomisk
världsordning förutsätter att vissa av i-ländernas hävdvunna privilegier
uppges, att näringsstrukturen förändras och att välståndsökningen och
förbrukningen av materiella resurser påverkas.

I anslutning till vad utskottet ovan framhållit med anledning av yrkandena
i motionerna 209 och 727 anser utskottet det inte möjligt att en
gång för alla definiera innebörden i de svenska åtagandena inom ramen
för en ny ekonomisk världsordning. Av samma skäl anser sig utskottet
inte heller kunna tillstyrka yrkandet i motionen 1143, vari begärs att ett
konkret handlingsprogram vad gäller Sveriges framtida relationer till utvecklingsländerna
framläggs. Utskottet anser sig inte heller kunna tillstyrka
yrkandena i motionen 465 att regeringen årligen skall presentera
alternativa modeller för det svenska samhällets utveckling med hänsyn
till behovet av en ny ekonomisk världsordning. De i dessa motioner
framförda kraven torde snarare kunna bli tillgodosedda inom ramen
för mera principiellt och långsiktigt inriktade analyser.

Bedömningar med detta syfte pågår bl. a. inom Sekretariatet för framtidsstudier,
som förra året igångsatte en studie under namnet ”Sveriges
internationella villkor”. Inom sekretariatet pågår sedan en tid också en
studie av den globala resursfördelningen på råvaruområdet. Vidare bör
nämnas att SIDA nyligen påbörjat en sammanställning av olika svenska
och utländska förslag om internationell resursfördelning och att verket i
sin senaste anslagsframställning anlagt synpunkter på de totala relationerna
mellan i- och u-länder. Hithörande frågor kan också förväntas få
en allsidig belysning av den biståndspolitiska utredningen.

I tillämpliga delar torde tillgängliga resultat från arbetet med dessa
studier och utredningar även kunna vara vägledande för den första redovisning
av de mer aktuella åtagandena från svensk sida, som vårt deltagande
i FN-beslutet om en ny ekonomisk världsordning förpliktigar till
och som begärs i motionen 2055. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
motionen 2055 i förevarande del.

UU 1975/76:14

105

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser
redovisning av regeringens syn på hur FN:s deklaration
om en ny ekonomisk världsordning bör påverka Sveriges politik,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. vid avsnittet 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser
m. m.), avsnittet 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) och avsnittet
21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Den
i motionen 2055” och på s. 17 slutar med ”få anses besvarade” bort ha
följande lydelse:

Biståndets volym har enligt utskottet stor betydelse för u-ländernas
möjligheter att öka sin mobilisering av egna resurser och att påskynda
både ekonomisk utveckling och sociala reformer. Utskottet vill härvid
instämma i vad som i detta sammanhang anförs i motionen 2055 om att
krav på ökade finansiella överföringar till u-länderna på intet sätt står
i någon motsats till krav på andra insatser inom ramen för en samlad
svensk u-landspolitik. Ökade biståndsanslag intar också en framträdande
roll bland de rekommendationer som innefattas i FN-dokumentet om
en ny ekonomisk världsordning.

Mot denna bakgrund finner utskottet, i likhet med vad som sägs i
förenämnda motion, det beklagligt att regeringen inte ansett sig kunna
föreslå större anslag än vad som framgår av budgetpropositionen. Om
hänsyn tas till de kraftiga försämringar i u-ländernas bytesbalans med
industriländerna till följd av fördyrad import, innebär den föreslagna
anslagsvolymen i själva verket en minskning av det svenska biståndets
värde i reala termer.

I motionen 2055 föreslås att anslaget uppräknas med 150 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag. Biståndets storlek skulle därigenom
komma att motsvara 1 % av den svenska bruttonationalprodukten enligt
tidigare beräkningssätt, dvs. avse genomsnittet av BNP för åren 1976
och 1977. Med detta sätt att räkna, vilket utskottet i likhet med motionärerna
finner vara det riktiga, motsvarar det i propositionen föreslagna
anslaget endast 0,95 % av BNP.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet den i motionen 2055 föreslagna
uppräkningen av anslagen till Internationellt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1976/77. Utskottet har erfarit att samma motionärer i annat
sammanhang framlagt förslag som avser att tillgodose finansieringen
av denna anslagsökning.

Med utgångspunkt i motionen i fråga föreslår utskottet att i förhållande
till regeringens förslag följande fördelning av ökningen görs:

UU 1975/76:14

106

Bistånd till internationella organisationer
FN:s jordbruksutvecklingsfond
FN:s befolkningsfond
Livsmedels- och katastrofbistånd

+45 milj. kr.
+ 10 milj. kr.
+25 milj. kr.

Bilateralt utvecklingssamarbete
Enskilda organisationer
Katastrofbistånd

Svenska mottagarländer samt vissa särskilda program

+25 milj. kr.
+ 25 milj. kr.
+ 20 milj. kr.

I motionen 2055 behandlas också frågan om biståndsanslagens utveckling
sedan enprocentsmålet uppnåtts. Därvid understryks att anslagen för
offentligt bistånd bör utgöra en växande andel av vårt lands samlade
resurser. Utskottet delar denna uppfattning och hemställer att riksdagen
hos regeringen begär en plan för biståndets utveckling efter enprocentsmålets
uppnående.

Utskottet kan också biträda motionärernas önskemål om ett uttalande
från riksdagens sida att de planeringsramar som anges av regeringen för
budgetåren 1977/78 och 1978/79 inte skall uppfattas som riktgivande
för biståndets storlek dessa år.

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 vid avsnittet 2 (Anslagsvolym,
planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) bort ha följande ly -

2. att riksdagen i anledning av motionen 1975/76: 727 och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser planeringsramarna
för budgetåren 1977/78 och 1978/79, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1975/76: 727 och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad avser biståndets ökning
utöver enprocentsnivån, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 8 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella
biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/
76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu
är i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar
ett reservationsanslag av 1 130 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 17 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/
76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu
är i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag
av 2 056 973 000 kr.

delse:

UU 1975/76:14

107

5. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram), avsnittet
20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) och avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av herr förste vice talmannen Bengtson
(c), herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Korpås
(c) som — under förutsättning av bifall till reservationen 8 nedan —
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Förevarande
förslag i motionen 727” och slutar med ”landram för Cuba”
bort ha följande lydelse:

Sålunda ingår däri en särskild fond för att bistå de u-länder som
drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Därutöver har under anslaget
redovisats projekt som nu genomförs eller planeras i syfte att
skapa nya kanaler för resursöverföring till bl. a. de fattigaste u-länderna.
Detta anslag föreslås i propositionen minska från 146,9 milj. kr. till
76 643 000 kr. Enligt utskottets mening finns det goda skäl att tillföra
denna anslagspost ytterligare medel, varför det tillstyrker motionens
förslag att anslagsposten i fråga höjs med 30 milj. kr. till 106 643 000 kr.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Mot
samma bakgrund” och slutar med ”propositionens förslag” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 och 8 vid avsnittet 20 (Bidrag
till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu är i fråga, fastställer
anslagsposten Övriga multilaterala bidrag under budgetåret
1976/77 till 106 643 000 kr.,

8. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/
76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu
är i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar
ett reservationsanslag av 1 080 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 17 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med ändring av förslaget i propositionen 1975/
76: 100 och med bifall till motionen 1975/76: 727, såvitt nu
är i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag
av 1 956 973 000 kr.

6. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram) och avsnittet
20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) av fru tredje vice
talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning
av bifall till reservationen 4 ovan — anser

dels att den mening på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med
”Sistnämnda förslag” och slutar med ”biståndsutfästelser m. m.)” bort
ha följande lydelse:

UU 1975/76:14

108

Sistnämnda förslag har av utskottet tillstyrkts under avsnitt 2 ovan
(Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.).

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Mot
angivna bakgrund” och på s. 32 slutar med ”över tre år” bort ha följande
lydelse:

Utskottet föreslår att Sverige anslår ytterligare 45 milj. kr. till FN:s
jordbruksutvecklingsfond så snart dess upprättande har säkerställts.
Denna fond är det hittills mest lovande försöket att ge u-ländema ett
rejält stöd för att utveckla det egna jordbruket. Motionen 2055 tillstyrks
därför i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
”Fondens styrelse” och slutar med ”propositionens förslag” bort ha
följande lydelse:

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att Sverige i anledning av
motionen 2055 ökar sitt bidrag till FN:s befolkningsfond med ytterligare
10 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under 5 och 6 vid avsnittet 20 (Bidrag
till internationella biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer
Sveriges bidrag till FN:s jordbruksutvecklingsfond till
145 milj. kr.,

6. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer
Sveriges bidrag till FN:s befolkningsfond under budgetåret
1976/77 till 40 milj. kr.,

7. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) av herrar Hernelius (m)
och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Cambodja på
s. 38 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”i denna del” bort
ha följande lydelse:

Exceptionella förhållanden råder i Cambodja. När de s. k. röda
khmererna år 1975 kom till makten drevs hundratusentals människor,
sjuka och svaga, unga och gamla, från storstäderna ut på landsbygden
och risfälten. Sjukhusen tömdes. Försörjningsproblemen sades därmed
kunna minskas. Denna aktion som beräknas ha kostat 600 000 människor
livet — alla bedömningar är dock osäkra — bevittnades av ett
antal utländska korrespondenter och blev därför bekant för omvärlden.
Händelserna torde sakna motsvarighet.

Vad som sedan skett är svårare att bedöma, eftersom Cambodja är
hermetiskt avskärmat från utlandet. Enligt några rapporter, delvis

UU 1975/76:14

109

styrkta med bilder, har efter detta inledande skede en ny terrorkampanj
inletts mot personer som kunde tänkas ha varit eller bli motståndare
till den nya regimen. Män, kvinnor och barn uppges ha slagits ihjäl
familjevis. Offren anses kunna räknas i tiotusental.

Under sådana förhållanden bör regimen icke få del av något humanitärt
bistånd. Ett sådant skulle inte komma nödlidande människor till
del. Redan det faktum att hjälporganisationer är utestängda från landet
bekräftar detta. Så länge denna omänskliga regim sitter vid makten —
och inget tyder på annat än att så kommer att bli förhållandet under
överskådlig framtid — är konkreta diskussioner om svenskt bistånd till
Cambodja meningslösa.

Motionen 2000 tillstyrks därför i denna del. Riksdagen bör sålunda
ge regeringen till känna att svenskt bistånd till Cambodja tills vidare ej
bör förekomma.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu
är i fråga, ger regeringen till känna att bistånd till Cambodja
tills vidare ej bör förekomma,

8. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp),
herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Antonsson (c), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herr Korpås (c) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Cuba från och med det
stycke som på s. 39 börjar med ”När Cuba valdes” bort ha följande
lydelse:

Upprepade beslut i FN har slagit fast att de rika länderna i sin
biståndspolitik bör prioritera de minst utvecklade staterna. Mot den
bakgrunden finner utskottet det anmärkningsvärt att flera av de länder
som tillhör denna kategori i regeringens proposition föreslagits få oförändrade
anslag medan Cuba, som tillhör de mest utvecklade länderna
inom u-landsgruppen, föreslås få ett med 10 milj. kr förhöjt bidrag.

Denna fråga har bl. a. tagits upp i motionerna 727 och 2055. I motionen
2055 föreslås att någon höjning av anslaget inte bör förekomma
utan att insatserna bör ligga på den nivå som svarar mot redan gjorda
utfästelser. Vad detta innebär i anslag för nästa budgetår föreslås bli
prövat av utskottet.

I motionen 727 konstateras att uppgifter från SIDA visar att en anslagsram
på 40 milj. kr. för budgetåret 1976/77 utgör det belopp som
erfordras för att ingångna avtal skall kunna hållas och påbörjade projekt
fullföljas. De uppgifter som framkommit under utskottets förhandlingar
har bekräftat att denna bedömning är riktig. Utskottet förordar
därför att landramen för Cuba för nästa budgetår fastställs till 40
milj. kr.

UU 1975/76:14

110

Vad gäller inriktningen av det framtida samarbetet mellan Sverige
och Cuba delar utskottet den mening som kommer till uttryck i motionen
2055 att det nu är aktuellt att pröva om inte detta väsentligen bör
ges en annan karaktär än den rent biståndspolitiska. Det som främst
motiverar en sådan omprövning är att det ekonomiska framåtskridandet
på Cuba varit betydande, vilket, som framhålls i motionen 727,
bl. a. tagit sig uttryck i att Cuba självt ansett sig ha möjligheter att både
lämna militärt och annat bistånd till andra länder. Som framhålls i
motionen 2055 torde det också vara så att de amerikanska staternas
blockad av Cuba, vilken utgjorde ett viktigt motiv för Sverige att en
gång inleda ett biståndssamarbete med landet, troligen hade hävts om
inte Cuba engagerat sig militärt i Angola. Ett flertal latinamerikanska
länder har redan upptagit handelspolitiska förbindelser med Cuba.

Det ankommer på regeringen att ta initiativ till och senare för riksdagen
redovisa den prövning av det framtida samarbetet med Cuba
som utskottet här förordat. En successiv avveckling av biståndet bör
ske samtidigt med att innebörden av ett bredare kulturellt och handelspolitiskt
samarbete klargörs. Utskottet förutsätter att alla förändringar
sker efter samråd mellan Sverige och de kubanska myndigheterna.

Mot denna bakgrund avstyrks propositionens förslag och tillstyrks
motionerna 727 och 2055 i denna del. Likaså avstyrks motionerna 207
och 2000, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 12 vid avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen beträffande bistånd till Cuba med ändring av
propositionens förslag samt med avslag på motionerna 1975/76:
207 och 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, och med bifall till
motionerna 1975/76: 727 och 1975/76: 2055, båda såvitt nu är
i fråga, fastställer en i förhållande till regeringens förslag med
30 milj. kr. minskad landram för Cuba under budgetåret
1976/77 och ger regeringen till känna vad utskottet under avsnittet
5 ovan anfört beträffande den framtida inriktningen av
utvecklingssamarbetet med Cuba.

9. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av herrar Hemelius (m) och Turesson (m) som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande under rubriken Cuba som på
s. 39 börjar med ”När Cuba valdes” och slutar med ”är utsatt för”
bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande under samma rubrik som på
s. 40 börjar med ”Det kan visserligen” och på s. 41 slutar med ”föreliggande
avsnitt” bort ha följande lydelse:

UU 1975/76:14

lil

Som framgår av ovanstående har Sverige icke gjort några bindande
åtaganden i fråga om bistånd till Cuba med giltighet efter den 1 juli
1976. Riksdagen har sålunda full handlingsfrihet att helt eller delvis
avveckla det svenska biståndet från och med denna dag. De indikativa
planeringsramarna innebär ingen bindning för riksdagen. Det kan visserligen
sägas att utvecklingssamarbetet bör bedrivas långsiktigt, så att
mottagarländerna kan bygga sin planering på kännedom om den ungefärliga
omfattningen av det bistånd man i framtiden kan påräkna. Men
de kubanska mottagarna är säkerligen väl medvetna om den diskussion
som förts i Sverige om biståndet till Cuba redan tidigare och är förvisso
också medvetna om att nya riksdagsbeslut krävs för att biståndsavtal
för tiden efter den 1 juli 1976 skall kunna upprättas.

Dessutom måste självklart vid bedömningen i Sverige av fortsatta
biståndsinsatser hänsyn tas till de förändringar i in- och utrikespolitiskt
hänseende som kan vara för handen. Vi erinrar i detta sammanhang
om att enligt en enig svensk opinion biståndet till Chile avslutades med
hänsyn till händelserna där för några år sedan.

Cuba, som har Latinamerikas starkaste krigsmakt, har under senare
tid fört 14 000 man över havet till Angola. Trupperna har där, stödda
av stridsvagnar och flyg, satts in i inbördeskriget. Efter detsammas avslutande
står trupperna kvar på Afrikas mark. De kan där användas
för nya stridsinsatser om den kubanska statsledningen så finner lämpligt.
Redan det faktum att någon hemflyttning icke påbörjats, talar för
att detta kan vara avsikten. En omfattande världsopinion har fördömt
den kubanska interventionen i Angola liksom samma opinion fördömt
Sydafrikas nu avslutade inblandning i händelserna där. Det kan tillläggas
att kubanska styrkor tjänstgjort eller tjänstgör som instruktörer
och rådgivare i ett flertal andra afrikanska stater — Guinea, Folkrepubliken
Kongo, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Ekvatorialguinea samt
Algeriet.

Ett land som är i stånd till denna militära kraftutveckling långt bortom
landets gränser bör enligt vår mening inte komma i fråga för fortsatt
och utökat svenskt bistånd. Även av andra skäl bör Cuba icke falla
inom ramen för detta bistånd.

Motionerna 207 och 2000 tillstyrks därför i denna del, vilket innebär
att propositionens förslag om fortsatt och ökat bistånd till Cuba avstyrks.
Likaså avstyrks motionerna 727 och 2055 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 12 vid avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76: 727 och
1975/76: 2055, båda såvitt nu är i fråga, samt med bifall till
motionerna 1975/76: 207 och 1975/76: 2000, såvitt nu är i
fråga, avslår propositionens förslag beträffande fortsatt bistånd
till Cuba,

UU 1975/76:14

112

10. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) av herrar Hernelius (m)
och Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Vietnam som på
s. 43 börjar med ”1 ett interpellationssvar” och på s. 44 slutar med
”2000 i denna del” bort ha följande lydelse:

Den senaste tidens utveckling i de båda Vietnam visar att återföreningen
numera är så långt gången att man inte längre kan tala om två
skilda stater. De val som nyligen hållits bekräftar denna återförening.
Biståndet till de båda Vietnam bör därför räknas som en anslagspost.
Vietnam har därmed blivit det största huvudmottagarlandet för svenskt
bistånd. En sådan prioritering av biståndsanslagen kan vi på sikt inte acceptera.
Regeringen tycks dessutom förbereda en bestående hög biståndsnivå
till Vietnam. Inte minst den planerade ambassadbyggnadens storlek
vittnar om detta.

Biståndsministern har i november inför riksdagen redovisat att skogsindustriprojektet
i DRV blivit ett halvt år försenat med en avsevärd
kostnadsökning som följd. Totalsumman för den svenska delen av projektet
är således nu uppe i närmare 800 milj. kr., mot från början beräknade
500 milj. kr., vilket innebär att varje svensk medborgare bidrar
till projektet med ca 100 kr.

Eftersom den svenska regeringen genom avtal bundit Sverige vid fleråriga
utfästelser till skogsindustriprojektet och därmed ålagt Sverige det
fulla ekonomiska ansvaret härför bör, enligt utskottets mening, riksdagen
i skrivelse hemställa hos regeringen att denna upptar förhandlingar
med DRV om ändringar i avtalet angående nämnda projekt. Det är
omöjligt att säga vad projektet till slut kommer att kosta. Dylika förhandlingar
är än mer angelägna med tanke på de ytterligare förseningar
som kan inträffa utan att den svenska projektledningen bär ansvaret härför.
Förhandlingarna bör syfta till att nordvietnameserna själva övertar
ansvaret för det fortsatta arbetet med projektets genomförande och därmed
för ekonomi och finansiering, så att Sverige inte drabbas av kostnader
utöver de i avtalet förutsedda. Genom en sådan revision av avtalet
skulle biståndsresurser frigöras inom eller utom SIDA, som kan användas
för andra och mer angelägna uppgifter.

Mot denna bakgrund tillstyrks motionen 2000 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, i vad avser
skogsindustriprojektet i Demokratiska Republiken Vietnam,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. vid avsnittet 5 (Insatser i enskilda länder) och avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp)
och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen
8 ovan — anser

UU 1975/76:14

113

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Länder i södra
Afrika på s. 44 som börjar med ”Motionens yrkande” och slutar med
”södra Afrika” bort ha följande lydelse:

Motionens yrkande beträffande en reduktion av det föreslagna biståndet
till Cuba med 30 milj. kr. har ovan tillstyrkts. Med anledning av
vad som i detta sammanhang anförts i motionen 2055 föreslår utskottet
att de härigenom frigjorda medlen fördelas dels på länder i södra Afrika,
dels på de rörelser i detta område som verkar mot rasförtryck och
för kolonial frigörelse. Utskottet föreslår att landramarna för Zambia
i förhållande till regeringens förslag uppräknas med 15 milj. kr., för
Botswana med 5 milj. kr. samt för Lesotho och Swaziland med vardera
2,5 milj. kr. Vidare kommer utskottet under avsnitt 6 att föreslå att det
svenska stödet till befrielserörelserna i södra Afrika höjs med 5 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 13 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer
den omfördelning av land- och planeringsramar för övriga
svenska mottagarländer m. m. som framgår av utskottets yttrande
under avsnitten 5 och 6.

12. vid avsnittet 6 (Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska
flyktingar och befrielserörelser m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt
(fp) och herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall
till reservationen 8 ovan — anser

dels att den mening på s. 47 i utskottets yttrande som börjar med
”Yrkandet i motionen” och slutar med ”enskilda länder)” bort ersättas
med en text av följande lydelse:

Yrkandet i motionen 2055 om reducerad landram för Cuba har av
utskottet tillstyrkts i avsnitt 5 ovan (Insatser i enskilda länder). Av de
30 milj. kr. som härigenom frigörs för insatser i andra länder etc. har
utskottet i nämnda avsnitt förordat att 25 milj. kr. fördelas på olika länder
i södra Afrika, nämligen Zambia, Botswana, Lesotho och Swaziland.
Utskottet föreslår att återstående 5 milj. kr. används för en förstärkning
av stödet till olika befrielserörelser i södra Afrika.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Att
överväga ingåendet” och slutar med ”i förevarande del” bort ersättas
med en text av följande lydelse:

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandet i motionen 1134 om särskilt
anslag till ANC. Däremot tillstyrks motionen 2055 i förevarande del.

8 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 14

UU 1975/76:14

114

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt avser
bistånd till befrielserörelser m. m. i södra Afrika, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

13. vid avsnittet 7 (Särskilda program m. m.) och avsnittet 21 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som
— under förutsättning av bifall till reservationen 9 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med
”SIDA:s beräkning av” och på s. 53 slutar med ”2000 och 2055” bort
ha följande lydelse:

I propositionen har för Särskilda program m. m. beräknats 193 milj.
kr. SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit en medelsanvisning
av 215 milj. kr. för nästa budgetår. SIDA:s beräkning kan visserligen ses
mot bakgrund av att biståndsmyndigheten utgått från en avsevärt högre
beräkning av de samlade biståndsanslagen än vad regeringen föreslagit.
Om man emellertid tillmäter den form av biståndsinsatser, som de särskilda
programmen innebär, en stor betydelse med tanke på att det här
rör sig om områden där Sverige har en särskild sakkunskap och särskilda
förutsättningar att spela en betydelsefull och konstruktiv roll, finns det
enligt utskottets mening anledning att uppräkna anslagsposten i fråga
med 20 milj. kr. inom ramen för det totala biståndsanslaget.

Mot denna bakgrund tillstyrks ifrågavarande yrkande i motionen
2000, medan motionen 2055 avstyrks, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 14 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer
anslagsposten Särskilda program m. m. under budgetåret
1976/77 till 213 milj. kr.,

14. vid avsnittet 8 (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet)
och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Hernelius
(m) och Turesson (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen
9 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 55 börjar med ”Mot
bakgrund” och på s. 56 slutar med ”andra anslagsposter” bort ha följande
lydelse:

Trots att SIDA, mot bakgrund av en högre sammanlagd anslagsnivå,
bedömt en bidragsram om 50 milj. kr. för de enskilda organisationerna
som tillräcklig, anser utskottet att, med tanke på de utomordentliga
biståndsresultat som dessa organisationer nått med knappa resur -

UU 1975/76:14

115

ser, 70 milj. kr. bör anvisas som bidrag till de enskilda organisationerna
inom ramen för det totala biståndsanslaget.

dels att utskottets hemställan under 10 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet

a) avslår motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga,

b) med ändring av propositionens förslag och med bifall till
motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer anslagsposten
Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet
under budgetåret 1976/77 till 70 milj. kr.

15. vid avsnittet 8 (Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet)
och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av fru tredje
vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som — under
förutsättning av bifall till reservationen 4 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Sistnämnda
yrkande” och på s. 56 slutar med ”andra anslagsposter” bort
ha följande lydelse:

Sistnämnda yrkande har tillstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym,
planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan. Yrkandet i motionen
2000 om ett bidragsbelopp av 70 milj. kr. synes däremot avse en omfördelning
inom ramen för de i propositionen föreslagna totalanslagen
för utvecklingssamarbete.

Enskilda organisationer gör viktiga insatser i fattiga länder. De når
stora resultat till en liten kostnad. Det stöd staten ger till de enskilda
organisationernas u-landsprojekt är därför mycket väl använda pengar.
Sett i förhållande till det totala biståndsanslaget rör det sig om så små
belopp att man bör upprätthålla principen att inga välmotiverade ansökningar
om stöd skall behöva avslås på grund av brist på medel. För
att klara detta bör, såsom framhållits i motionen 2055, ytterligare 25
milj. kr. anvisas för bidrag till enskilda organisationer.

dels att utskottets hemställan under 10 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen beträffande bidrag till enskilda organisationers
biståndsverksamhet med ändring av propositionens förslag
samt med bifall till motionen 1975/76:2055 och i anledning av
motionen 1975/76: 2000, båda såvitt nu är i fråga, fastställer
anslagsposten Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet
under budgetåret 1976/77 till 75 milj. kr.

16. vid avsnittet 9 (U-landsforskning) och avsnittet 20 (Bidrag till internationella
biståndsprogram) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m)
som — under förutsättning av bifall till reservationen 9 ovan — anser

UU 1975/76:14

116

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Av
propositionen framgår” och på s. 58 slutar med ”i denna del” bort ersättas
med följande text:

Forskningens betydelse för utvecklingssamarbetet har hittills inte
fullt uppmärksammats. En ökning av anslagen har kontinuerligt skett
de senaste åren. Trots detta har det funnits ett mycket begränsat utrymme
för nya forskningsprojekt. Det bör i sammanhanget påpekas att
inte endast forskning i Sverige är av värde utan bidrag till forskningsprojekt,
vilka utförs vid universitet och andra institutioner i u-ländema,
är minst lika önskvärda. Mot bakgrund av ovanstående och på grundval
av de bedömningar som u-landsforskningsutredningen redovisat anser
utskottet att den föreslagna höjningen av anslaget är otillräcklig och
föreslår att 100 milj. kr. anslås för ändamålet.

Mot angivna bakgrund tillstyrks motionen 2000 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 4 vid avsnittet 20 (Bidrag till internationella
biståndsprogram) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2000, såvitt nu är i fråga, fastställer
anslagsposten U-landsforskning under budgetåret 1976/
77 till 100 milj. kr.

17. vid avsnittet 10 (U-landsinvesteringar, u-ländemas industrialisering,
handelspolitik m. m.) av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp),
herrar Hemelius (m), Turesson (m) och Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Dessa
synpunkter” och på s. 60 slutar med ”motionen 2000” bort ha följande
lydelse:

Även om biståndspolitiska utredningen behandlar investeringsgarantisy
sterne t, kan det inte möta några hinder att redan nu utvidga systemet
till att omfatta alla u-länder. Motiveringen härför är att utan en differentierad
industri kan en verklig, balanserad utveckling inte komma
till stånd. Om svenska företag uppmuntras att investera i u-länderna
överförs inte enbart kapital utan även kunnande på de tekniska, industriella
och kommersiella områdena. Dessutom skapas nya sysselsättningstillfällen
och försörjningsmöjligheter för nya grupper av mottagarlandets
befolkning. Det är således, enligt utskottets uppfattning, ett både
billigt och lättadministrerat komplement till andra biståndsinsatser.
Prövning av utvecklingseffekten skall ske i varje enskilt fall.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 350 och tillstyrks motionerna
2000 och 2055, såvitt gäller investeringsgarantisystemet.

I motionerna 2000 och 2055 föreslås upprättandet av ett utvecklingsbolag
med syfte att bidra till investeringar i u-ländema. Utskottet finner
att ett sådant bolag kan få stor betydelse för u-ländernas industriella

UU 1975/76:14

117

utveckling. Det skulle kunna ställa medel — och vid behov expertis —
till förfogande för förinvesteringsstudier. Det skulle kunna förmedla
krediter för investeringar. Det skulle genom tillskott av riskkapital kunna
medverka i direkta investeringar i u-länder, tillsammans med svenska
företag och u-landsföretag i form av joint ventures. I vissa fall skulle
det kunna träda in med ett övergripande ansvar, inte minst för att medverka
till att inriktning och finansiella villkor i projekten utformas på
för u-landet lämpligaste sätt. Värdefulla synpunkter på bildandet av ett
dylikt bolag har redovisats i en bilaga till industribiståndsutredningens
betänkande.

Utskottet förutsätter att regeringen i enlighet med vad som föreslås
i motionen 2000 lägger fram förslag till inrättande av ett utvecklingsbolag
efter beredning inom berörda departement och myndigheter.

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 2000 och
1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, hos regeringen begär förslag
snarast om ett vidgat system för investeringsgarantier,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2000, i vad avser
frågan om utvecklingsbolag, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

18. vid avsnittet 11 (Livsmedelsbistånd) av fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med ”Det
finns därför” och slutar med ”internationella katastroflagringen” bort
ha följande lydelse:

Mot bakgrund av det osäkra försörjningsläget i världen och risken
för nya svältkatastrofer liknande dem som inträffade år 1974 finns det
emellertid skäl att, såsom påyrkats i motionen 2055, ställa minst 50 000
ton svenskt vete till förfogande under tre år för internationell beredskapslagring.
Motionen 2055 tillstyrks därför i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Om
både det” och slutar med ”inklusive FAC tillstyrks” bort ha följande
lydelse:

I enlighet med vad som förordats i motionen 2055 anser utskottet att
Sverige bör öka sitt stöd till Världslivsmedelsprogrammet och Internationella
livsmedelskonventionen (FAC) och ställa minst 50 000 ton
svenskt vete årligen till Världslivsmedelsprogrammets förfogande under
treårsperioden 1976/77—1978/79.

Utskottet tillstyrker sålunda förevarande yrkande i motionen 2055.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad

UU 1975/76:14

118

avser beredskapslagring av vete, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2055, i vad
avser stöd till Världslivsmedelsprogrammet, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

19. vid avsnittet 12 (Katastrofbistånd) och avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och
herr Ullsten (fp) som — under förutsättning av bifall till reservationen
4 ovan — anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med
”Förslaget för nästa” och på s. 67 slutar med ”i motionen 2055” bort ha
följande lydelse:

Förslaget för nästa budgetår innebär en minskning med 20 milj. kr.
i förhållande till innevarande budgetår. Även om det akuta svältläget
just nu inte är lika alarmerande som år 1974 är katastrofernas tid inte
över. Nya skördemissfall kan inträffa. Världens samlade spannmålsreserver
svarar inte mot mer än ca tre veckors världskonsumtion av
livsmedel.

Utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag om en kraftig
minskning av anslaget till katastrofbistånd. Det är svårförståeligt att regeringen
kunnat räkna med att katastroferna kommer att minska i antal
och omfattning under budgetåret 1976/77.

Den förstärkning av katastrofbiståndsposten med 25 milj. kr. som
föreslagits i motionen 2055 får ses i samband med det yrkande i samma
motion vari en allmän höjning av biståndsanslagen med 150 milj. kr.
föreslagits. Sistnämnda yrkande har tillstyrkts under avsnitt 2 (Anslagsvolym,
planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.) ovan.

Mot angivna bakgrund tillstyrks även förevarande yrkande i motionen
2055.

dels att utskottets hemställan under 9 vid avsnittet 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med ändring av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1975/76: 2055, såvitt nu är i fråga, fastställer
anslagsposten Bilateralt katastrofbistånd under budgetåret
1976/77 till 208 milj. kr.,

Särskilda yttranden

1. vid avsnittet 2 (Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser
m. m.) av herrar Hernelius (m) och Turesson (m):

År 1972 bemyndigade riksdagen regeringen att göra bilaterala biståndsutfästelser
för fem framförliggande budgetår till ett belopp som

UU 1975/76:14

119

förutom ingående ointecknad reservation svarar mot högst fyra gånger
det bilaterala anslaget för det löpande budgetåret.

Vid 1975 års riksdag föreslog utskottet att riksdagens godkännande
skulle inhämtas av regeringen vid förslag om en större ökning av planeringsramen
för ett land eller om en ny insats inom ett land som binder
en större del av planeringsramen. Utskottet hemställde hos riksdagen om
förslag till ändrat innehåll i ovan omnämnt bemyndigande att göra bilaterala
biståndsutfästelser.

Riksdagen avslog, efter lottning, utskottets förslag. Regeringen har
dock i betydande utsträckning tillgodosett utskottets önskemål från i
fjol, vilket bl. a. framgår av regleringsbrevet till SIDA. Vi har därför
icke i år ansett anledning till reservation föreligga.

2. vid avsnittet 4 (Stöd till internationella biståndsprogram) av herrar
Hernelius (m) och Turesson (m):

Världsbanken/IDA åtnjuter stor respekt i u-länderna för sin kompetens
och effektivitet. I framtiden kommer IDA uppenbart att bli ett
mycket viktigt instrument för resursöverföringar i stor skala och på
förmånliga villkor till u-länderna. De svenska biståndsmedel som slussas
via IDA kommer till effektiv användning. Sverige bör därför gå i spetsen
och utlova generösa bidrag till IDA i den nu förestående förhandlingsomgången.
Ett sådant agerande från svensk sida kan komma att
påverka de i-länder som ännu ligger långt ifrån 0,7-procentmålet i sitt
bistånd. Detta gäller även OPEC-länderna.

3. vid avsnittet 13 (Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.) av fru
tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp):

Regeringen föreslår en kraftig ökning av det bistånd som binds till
uppköp i Sverige. Dess andel av det totala biståndet närmar sig nu
20 %. En stor andel bundet bistånd gör det svårt för Sverige att internationellt
arbeta för principen om obundet bistånd. Vikten av denna
princip har på nytt starkt markerats av särskilt u-länderna i FN:s
deklaration om den nya ekonomiska världsordningen.

Folkpartiet är starkt kritiskt till bundet bistånd, av skäl som utvecklas
i motionen 2055. Självfallet kommer betydande leveranser av varor
från Sverige att ske som en följd av u-landsbiståndet. Men de bör ske
utifrån u-ländernas önskemål och utifrån naturliga biståndspolitiska
krav om t. ex. livsmedelsberedskap, inte på grundval av ett särskilt
volymmål för formellt förhandsbestämda uppköp i Sverige.

Den biståndspolitiska utredningen väntas framlägga sitt huvudbetänkande
före 1976 års utgång. Folkpartiet arbetar i utredningen för
principen om obundet bistånd. Vi har förhoppningar om att utredningen
under intryck av u-ländernas klart deklarerade uppfattning i
denna fråga skall följa vår linje. I avvaktan på utredningens förslag
avstår vi därför nu från att reservera oss.

UU 1975/76:14 ]20

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet

Motion	Utskottets yttrande åter-finns under avsnittet	Utskottets hem-ställan åter-finns under avsnittet
1975/76: 207 av herr Adolfsson (m) om slopande av bistånd till Cuba	5	21
1975/76:209 av fru Jonäng (c) om en ny internationell ekonomisk ord-ning	1	1, 22
1975/76:302 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om bistånd till MPLA	5	21
1975/76:350 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om u-landspolitiken	2, 3, 10, 13	2, 3, 10,13
1975/76: 352 av herr Werner i Mal-mö om ändrade regler för statsbi-drag till enskilda organisationers bi-ståndsverksamhet i u-länder	8	8
1975/76: 465 av herr Karlehagen (c) om anpassning till en ny ekonomisk världsordning	1	1
1975/76:727 av herr Fälldin m. fl. (c) om en ny ekonomisk världsord-ning, m. m.	1, 2, 4, 5, 14	1, 2, 14, 20, 21
1975/76:728 av herr Gustavsson i Nässjö och fru Dahl (s) om humani-tärt bistånd till Angolas befrielserö-relse MPLA	5	5
1975/76:729 av herr Gustafsson i Säffle (c) om livsmedelshjälpen till u-länderna	11	11
1975/76:730 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen	4	4, 20
1975/76: 1129 av herr Enlund (fp) om förstärkning av den svenska fredskåren	16	16
1975/76:1130 av fru Frankel (fp) om kvinnornas situation i u-länder, m. m.	14	14
1975/76:1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om höjt anslag till De-mokratiska Republiken Vietnam och Republiken Sydvietnam	5	21
1975/76:1134 (punkten 3) av herr Hermansson m. fl. (vpk) om förbud mot svenska investeringar i Sydafri-ka, m. m.	6	21
1975/76:1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om ökat bistånd till Laos	5	21
1975/76:1137 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om katastrofbistånd till Sydjemen	12	21

I/U 1975/76:14

121

Motion	Utskottets yttrande åter-finns under avsnittet	Utskottets hem-ställan åter-finns under avsnittet
1975/76:1138 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om stöd till den eritreans-ka befrielserörelsen, ELF	6	21
1975/76: 1143 av herr Hörberg (fp) om en ny ekonomisk världsordning	1	1
1975/76: 1144 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, s, m) om doku-mentation inom SIDA beträffande tjänstgöring vid missionssjukhus	18	18
1975/76:1148 av herr Sellgren (fp) om utbildning av transporttekniker från u-länder	15	15
1975/76: 1152 av herr Takman m. fl. (vpk) om rätt för universitetsinstitu-tion att lämna internationellt bistånd	17	17
1975/76:1154 av herr Werner i Mal-mö (m) om bidrag till vissa organisa-tioner för information om u-lands-bistånd	19	19
1975/76: 2000 av herr Bohman m. fl. (m) om biståndspolitiken	2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 12, 19	2, 3, 4, 5,10, 12, 19, 20, 21
1975/76: 2055 av herr Ahlmark m. fl. (fp) om u-landspolitiken	1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13	1, 2, 4, 5, 6, 10,11, 13, 20, 21

UU 1975/76:14

122

Innehållsförteckning

Allmänt

Särskilda frågor avseende riktlinjer för Sveriges insatser i internationellt
utvecklingssamarbete

Sida

1. En ny ekonomisk världsordning m. m.

Propositionen 3

Motioner 5

Utskottet 7

2. Anslagsvolym, planeringsramar, biståndsutfästelser m. m.

Propositionen 13

Motioner 14

Utskottet 15

3. Allmänt om biståndets inriktning och utformning,
länderval m. m.

Propositionen 20

Motioner 20

Utskottet 21

4. Stöd till internationella biståndsprogram

Propositionen 24

Motioner 26

Utskottet 27

5. Insatser i enskilda länder

Propositionen 35

Motioner 35

Utskottet 36

6. Humanitärt bistånd och studiestöd till afrikanska flyktingar
och befrielserörelser m. m.

Propositionen 46

Motioner 46

Utskottet 47

7. Särskilda program m. m.

Propositionen 49

Motioner 51

Utskottet 51

8. Bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet

Propositionen 53

Motioner 54

Utskottet 54

9. U-landsforskning

Propositionen 57

Motion 57

Utskottet 57

10. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering,
handelspolitik m. m.

Motioner 58

Utskottet 59

UU 1975/76:14 123

Sida

11. Livsmedelsbistånd

Propositionen 62

Motioner , 63

Utskottet 63

12. Katastrofbistånd

Propositionen 65

Motioner 66

Utskottet 66

13. Varubistånd, biståndets obundenhet m. m.

Propositionen 68

Motioner 69

Utskottet 69

14. Kvinnans situation

Propositionen 72

Motioner 72

Utskottet 73

15. Transportteknisk utbildning

Motion 77

Utskottet 77

16. Fredskåren

Motion 78

Utskottet 78

17. Bistånd från statliga institutioner

Motion 79

Utskottet 80

18. Dokumentation om tjänstgöring i u-land

Motion 81

Utskottet 81

19. Information i Sverige om u-landsfrågor

Propositionen 82

Motioner 83

Utskottet 83

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 85

Motioner 90

Utskottet 91

21. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

Propositionen 92

Motioner 94

Utskottet 96

22. Information (C 3)

Propositionen 97

Motion 98

Utskottet 98

23. Styrelsen för internationell utveckling, SIDA (C 4)

Propositionen 98

Utskottet 99

UU 1975/76:14 124

Sida

24. Biståndsutbildningsnämnden, BUN (C 5)

Utskottet 100

25. Biståndsförvaltningens lånefond

Utskottet 100

Reservationer

Vid avsnittet 1:

reservation nr 1 (c) 101

reservation nr 2 (m) 102

reservation nr 3 (fp) 103

Vid avsnittet 2:

reservation nr 4 (fp) 105

Vid avsnittet 4:

reservation nr 5 (c) 107

reservation nr 6 (fp) 107

Vid avsnittet 5:

reservation nr 7 (m) 108

reservation nr 8 (c, fp) 109

reservation nr 9 (m) 110

reservation nr 10 (m) 112

reservation nr 11 (fp) 112

Vid avsnittet 6:

reservation nr 12 (fp) 113

Vid avsnittet 7:

reservation nr 13 (m) 114

Vid avsnittet 8:

reservation nr 14 (m) 114

reservation nr 15 (fp) 115

Vid avsnittet 9:

reservation nr 16 (m) 115

Vid avsnittet 10:

reservation nr 17 (fp, m) 116

Vid avsnittet 11:

reservation nr 18 (fp) 117

Vid avsnittet 12:

reservation nr 19 (fp) 118

Vid avsnittet 20: 5

reservation nr 4 (fp) IO7

reservation nr 5 (c) 10 7

reservation nr 6 (fp) 10^

reservation nr 16 (m) 11

Vid avsnittet 21:

reservation nr 4 (fp) 105

reservation nr 5 (c) 107

reservation nr 8 (fp, c) 109

reservation nr 9 (m) 110

reservation nr 11 (fp) 112

reservation nr 13 (m) 114

reservation nr 14 (m) 114

reservation nr 15 (fp) 115

reservation nr 19 (fp) 118

UU 1975/76:14

125

Särskilda yttranden

Vid avsnittet 2 (m) 118

Vid avsnittet 4 (m) 119

Vid avsnittet 13 (fp) 119

Förteckning över motioner som behandlats i betänkandet 120

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»74 74004»

- • . „ ;

■