Med anledning av viss del av propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde, jämte motioner (Betänkande 1979/80:JoU39 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80:39

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:39

med anledning av viss del av propositionen 1978/79:115 med riktlinjer
för energipolitiken, såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde,
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:115 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit, såvitt nu är i fråga (bil. 2, mom. 1) att riksdagen bemyndigar
regeringen att medge det intrång i Pieljekaise nationalpark som föranleds av
en utvidgad reglering av sjön Sädvajaure.

Motionerna

I motionen 1978/79:2317 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5) att riksdagen uttalar sig för att avslå
hemställan om intrång i Pieljekaise nationalpark och förslaget om att bygga
Sädva kraftstation, för den händelse inte vattendomstolens villkor för bygget
uppfylls.

I motionen 1978/79:2422 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 15) a. att riksdagen avslår propositionen i den del som avser
reglering av Sädvajaure och utbyggnad av Sädva kraftstation, b. att
riksdagen - om yrkandet under a. avslås - uttalar sig för sådana villkor för
uppdämningar och avtappningar att skadorna på landskap och fiske
minimeras.

Utskottet

Det vattenmål som ligger till grund för framställningen om intrång i
Pieljekaise nationalpark avser en ytterligare reglering av sjön Sädvajaure och
byggande av Sädva kraftstation.

I skrivelse till regeringen den 10 februari 1975 har statens vattenfallsverk,
Skellefteå kommun, Bastusels Kraft Aktiebolag, Boliden Aktiebolag,
Aktiebolaget Grytforsen och Skellefteå Kraftaktiebolag begärt tillstånd att
för nyss angivna ändamål få göra visst intrång i nationalparken.

Företaget är av sådan storlek att dess tillåtlighet enligt 1 § vattenrättskungörelsen
(1971:789) skall prövas av regeringen. Vattendomstolen har
därför enligt 4 kap. 20 § vattenlagen (1918:523) med eget yttrande hänskjutit
ansökan till regeringen.

Utskottet har i detta ärende endast att ta ställning till huruvida det
ifrågasatta intrånget i nationalparken kan anses tillåtligt, med beaktande i

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 39

JoU 1979/80:39

första hand av allmänna naturvårdsintressen. Bedömningen av företagets
tillåtlighet från nyss angivna synpunkt kan dock indirekt påverkas av
överväganden rörande syftet med det ifrågasatta intrånget. På grund härav
lämnas en kort redogörelse för det vattenmål som enligt vad nyss redovisats
utgör bakgrunden till regeringens framställning.

Vattenmålet. Nuvarande reglering av Sädvajaure bedrivs mellan vattenståndsnivåerna
+ 460,7 m och + 467,0 m. Den sökta utvidgade regleringen
avser rätt för statens vattenfallsverk och medparter (sökandena) att
årsreglera avrinningen även mellan nivåerna + 467,0 m och + 477,0 m och att
avleda vatten i tunnel från Sädvajaure till Vitträsket. Genom den utvidgade
regleringen höjs alltså dämningsgränsen 10 m och ökar vattenståndsskillnaderna
i sjön från ca 6 m till 16 m. Regleringsmagasinets volym ökar från 200
milj. m3 till 600 milj. m3.

Sökandena anhåller vidare om tillstånd att - efter utrivning av befintliga
Ringsele kraftstation - anlägga Sädva kraftstation för utnyttjande av hela
fallhöjden mellan Sädvajaure och Hornavan samt att bedriva korttidsreglering
vid kraftstationen mellan 0 m3/sek och utbyggnadsvattenföringen 100
m3/sek. Kraftstationen sprängs ned i berget mellan Sädvajaure och Vitträsket.
Till kraftstationen leds vatten genom den ovannämnda tunneln.
Tillskottet av energi på grund av företaget beräknas till 100 GWh per år.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket
vattenlagen om den ekonomiska tillåtligheten inte utgör hinder mot
företaget. Däremot utgör enligt vattendomstolen bestämmelserna i andra
stycket av samma paragraf hinder mot företaget därigenom att det medför
dels att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, dels att
befolkningen - till följd av företagets inverkan på fiske - får sina
levnadsförhållanden väsentligt försämrade. Av vattendomstolens skrivelse
framgår att det vid Sädvajaure finns drygt ett tiotal fasta bosättningar och att
genom dämningen minst sex bostadshus sätts under vatten och två andra
måste flyttas. Hindret vad gäller befolkningens levnadsförhållanden kan
enligt vattendomstolen undanröjas genom bestämmelser om tappning till
strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan och till Arjeplogsströmmarna
i enlighet med ett av fiskeriintendenten i övre norra distriktet angivet förslag
samt genom viss begränsning av Hornavanmagasinets handhavande under
våren.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse till regeringen har
flera remissinstanser, nämligen kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, statens planverk, länsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs
kommun och Svenska samernas riksförbund satt ett absolut villkor för att
inte motsätta sig utbyggnaden. Villkoret är att blivande tillstånd bl. a.
förenas med de föreskrifter om tappning genom strömmarna mellan
Sädvajaure och Hornavan och genom Arjeplogsströmmarna samt om den
begränsade avsänkningen av Hornavanmagasinet, vilka förordats av vattendomstolen.

JoU 1979/80:39

Sökandena har motsatt sig sådana föreskrifter under uppgift bl. a. att den
föreslagna tappningen skulle leda till ett produktionsbortfall i Sädva
kraftstation med 9 %. Ett av sökandena framlagt modifierat förslag rörande
tappningen har tillstyrkts av länsstyrelsen, medan däremot kammarkollegiet,
fiskeristyrelsen, Arjeplogs kommun och naturvårdsverket vidhållit sin
ursprungliga uppfattning och motsatt sig förslaget.

Föredragande departementschefen anför för sin del att företaget är av
synnerlig betydelse från allmän synpunkt och därför bör medges. Det
förutsätts dock enligt propositionen att olika villkor meddelas för att
kompensera de skadeverkningar företaget kommer att få. Enligt föredraganden
bör således tillstånd lämnas till den utvidgade regleringen av sjön
Sädvajaure och till byggande av Sädva kraftstation. Den närmare prövningen
av företagets utformning och villkoren för företaget ankommer på regeringen
och vattendomstolen. Enligt föredraganden bör företaget ges en i
förhållande till sökandenas ursprungliga förslag modifierad utformning.

Intrång i Pieljekaise nationalpark. Pieljekaise nationalpark avsattes genom
riksdagsbeslut år 1909 och 1913 i syfte att bevara ett i nordligaste Sverige
beläget område med orörd fjällbjörkskog. Nationalparken är belägen
sydväst om fjället Pieljekaise och nordost om sjöarna Tjallasjaure och
Lutaure i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. I nationalparken ingår även
ett vattenområde i sjön Sädvajaure. Den sammanlagda parkarealen uppgår
till 14 600 ha. Den sökta regleringen leder till att ytterligare 60 ha mark av
nationalparken överdäms. Enligt propositionen berör intrånget inte den
fjällbjörkskog vars bevarande är nationalparkens huvudsakliga syfte. Det
berör endast strandområden som redan har påverkats av en tidigare
reglering.

Vid remissbehandlingen av ansökan om intrång i nationalparken har
Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund motsatt
sig intrånget. Övriga remissinstanser har uttalat att intrånget bör få ske under
förutsättning att det förenas med vissa villkor.

Föredraganden framhåller att man måste se allvarligt på varje intrång i en
nationalpark oberoende av dess omfattning. I förevarande fall är emellertid
intrånget mycket ringa. De skäl som talar för att vattenföretaget bör tillåtas
talar enligt föredraganden också för att intrånget i nationalparken bör
medges.

I motionen 1978/79:2317 yrkas - med hänvisning bl. a. till de starka
invändningar mot företaget som framförts från Svenska samernas riksförbund
och andra remissinstanser - att riksdagen avslår regeringens hemställan
om intrång i nationalparken ”för den händelse inte vattendomstolens och
remissinstansernas villkor uppfylls”.

Enligt motionen 1978/79:2422 synes skadorna på landskap och fiske av det
tilltänkta företaget bli oacceptabelt stora, varför någon reglering och
utbyggnad inte bör medges. I andra hand yrkar motionärerna att riksdagen

JoU 1979/80:39

uttalar sig för sådana villkor att skadorna på fisket minimeras och intrånget i
nationalparken avsevärt begränsas.

Enligt uppgifter sorn utskottet inhämtat i samband med ärendets
beredning berör det ifrågasatta intrånget ett sluttande strandområde mot
sjön Sädvajaure om totalt ca 6 km längd. Området är bevuxet med
björkblandad, gles barrskog. Av denna vegetationstyp finns totalt ca 400 ha
inom nationalparken. Vattenbyggnadsföretaget skulle således innebära att
ca 15 % (60 ha) av denna blandskog överdäms. I övrigt omfattar nationalparken
grovt räknat 8 500 ha fjällbjörkskog, 4 700 ha fjäll och 1 000 ha
vattenområden.

Utskottet anser - i likhet med vad föredraganden anfört - att man måste se
allvarligt på varje intrång i en nationalpark, oberoende av intrångets
omfattning. Syftet med nationalparkerna är att åt samtid och eftervärld
såsom en hela nationens tillhörighet skydda sammanhängande större
områden, vilka utgör karakteristiska prov på ursprungliga elier av kulturinflytelser
relativt oberörda landskapstyper med tillhörande ytbildning,
växtvärld och djurvärld. Som orörda referensområden för vetenskaplig
forskning har parkerna en viktig funktion. Detta innebär att i princip varje
ingrepp av nu ifrågasatt karaktär i en nationalpark strider mot syftet med
nationalparkens tillkomst. Mot denna bakgrund vill utskottet starkt understryka
vikten av att nationalparkernas områden bevaras intakta för framtiden
och att den allra största restriktivitet iakttas när sådana ingrepp av någon
angelägen anledning aktualiseras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

I nu aktuellt ärende bör noteras att regeringens framställning avser ett
företag som visserligen medför dämningsverkan inom själva nationalparksområdet
men som utförs utanför detsamma. Vidare framgår av redovisningen
ovan att intrånget berör ett till ytan obetydligt område, som redan är
påverkat av ett tidigare regleringsföretag. Några speciella naturvårdsintressen
är enligt vad utskottet erfarit inte förenade med just detta områdes
bevarande i orört skick. Utskottet har med hänsyn till bl. a. de särskilda
omständigheter för vilka här redogjorts inte funnit nationalparksintresset i
sig vara en tillräcklig anledning för utskottet att i detta fall motsätta sig det
begärda intrånget. Det bör dock understrykas att utskottets bedömning
gjorts uteslutande med beaktande av de synpunkter utskottet har att
företräda och således inte innefattar något ställningstagande till företaget
som sådant.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionen 1978/79:2317
yrkandet 5 och motionen 1978/79:2422 yrkandet 15 i den del motionsyrkandena
innebär avslag på regeringens hemställan. Beträffande de i nämnda
motioner åsyftade villkoren vill utskottet framhålla att dessa huvudsakligen
berör vattenföretagets inverkan på vissa allmänna intressen som inte direkt
är knutna till själva nationalparken. Dessa villkor tillhör närmast den

JoU 1979/80:39

vattenrättsliga prövningen av företaget, vilken ankommer på regeringen och
vattendomstolen. Utskottet har således inte anledning att gå närmare in på
dessa villkor men förutsätter givetvis att berörda myndigheter i tillbörlig
utsträckning beaktar de allmänna intressen som kan påverkas av företaget.
Motionsyrkandena bör i nu angivna delar inte föranleda någon särskild
åtgärd eller något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1978/79:2317 yrkandet 5 såvitt avser avslag på
regeringens hemställan och motionen 1978/79:2422 yrkandet
15 a bemyndigar regeringen att medge det intrång i Pieljekaise
nationalpark som enligt vad utskottet anfört föranleds av en
utvidgad reglering av sjön Sädvajaure,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2317 yrkandet 5 såvitt
avser villkor för vattenföretaget samt motionen 1978/79:2422
yrkandet 15 b,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om allmänna principer för ingrepp i nationalparker.

Stockholm den 29 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister
(m)*, Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Märta
Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart
Brunander (c), Jan Fransson (s)* och Arne Svensson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.