Med anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/80:117 såvitt avser vissa planerings- och budgetfrågor m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner (Betänkande 1979/80:FöU19 Försvarsutskottet)

FöU 1979/80:19

Försvarsutskottets betänkande
1979/80:19

med anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/80:117 såvitt
avser vissa planerings- och budgetfrågor m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner

I betänkandet FöU 1979/80: 13 behandlade utskottet förslag som regeringen
— efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark
- har förelagt riksdagen i propositionerna 1979/80: 100 bilaga 7 och
1979/80: 117 (försvarsdepartementet) jämte vissa motioner. Vid kammarbehandlingen
den 13 maj 1980 beslöt riksdagen att återförvisa följande av
de i betänkandet behandlade frågorna till utskottet:

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4).

2. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (punkten
11).

Beträffande övriga punkter i betänkandet fattade riksdagen beslut den 13
maj 1980.

Utskottet

Utskottet tar upp de återförvisade frågorna till ny behandling. Med
vidhållande av sina tidigare angivna ståndpunkter får utskottet anföra
följande:

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 31-78) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som
föredragande statsrådet har angett,

2. antaga förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941: 967),

3. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning
av värnpliktiga,

4. med ändring av sitt tidigare beslut angående principerna för organisation
av försvarsmaktens centrala ledning m. m. godkänna vad föredragande
statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållanden
och produktionsledningen inom marinstaben,

5. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har
förordat.

1 Riksdagen 1979180. 10 samt. Nr 19

FöU 1979/80:19

Under denna punkt behandlas också planeringsfrågor som föredragande
statsrådet har tagit upp i propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor
m. m. rörande försvaret. Regeringen har i nämnda proposition (s. 3—27)
föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för krigsorganisationens
fortsatta utveckling och flygplansanskaffningen som föredragande statsrådet
har angett.

Föredragande statsrådet

Överbefälhavaren har i sin årsredovisning för budgetåret 1978/79 angett
att den verksamhet som förutsattes under perioden 1977/78-1981/82 i 1977
års försvarsbeslut inte helt kan genomföras under perioden inom den
ekonomiska ram som angavs i beslutet. 1 sin programplan för perioden
1980/81 — 1984/85 har han begärt att den ekonomiska ramen för det militära
försvaret fr. o. m. budgetåret 1980/81 skall ökas i förhållande till vad som
angavs i 1977 års försvarsbeslut.

Försvarsministern erinrar om att 1977 års försvarsbeslut innebar ett
ställningstagande inte bara till det militära försvarets utveckling utan också
till den svenska säkerhetspolitiken och till grunderna för totalförsvarets
och totalförsvarsgrenamas fortsatta utveckling. Enligt hans mening ställer
den storpolitiska utvecklingen ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken.
Han anser dock att grunderna för det militära försvarets fortsatta
utveckling kan ligga fast.

Den situation som överbefälhavaren har beskrivit i sin årsredovisning
innebär enligt försvarsministerns mening att man vid försvarsbeslutet inte
har lyckats skapa balans mellan uppgifter och resurser för det militära
försvaret. Det framstår nu som uppenbart att försvarsbeslutet i flera avseenden
innebar en överinteckning i förhållande till den utveckling som
resurserna har fått. Bristen på balans är så stor att den inte kan hävas med
den ökning av den ekonomiska ramen som överbefälhavaren har föreslagit
i sin programplan. Enligt försvarsministerns mening är det av stor betydelse
att balans mellan uppgifter och resurser skapas i nästa försvarsbeslut.
Han förutsätter att så sker och att överbefälhavaren noga analyserar bakgrunden
till den situation som nu har uppkommit. Erfarenheterna bör
läggas till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern anser att det har en säkerhetspolitisk betydelse att
det militära försvaret kan utvecklas enligt de riktlinjer som angavs i 1977
års försvarsbeslut. Vårt lands ekonomiska styrka har emellertid också en
säkerhetspolitisk betydelse. Regeringens budgetförslag präglas av en strävan
att stärka ekonomin och innebär en mycket restriktiv prövning av
budgetens utgiftssida. Reala resursminskningar föreslås inom flera områden.

Med dessa utgångspunkter är försvarsministern inte beredd att förorda
en höjning av den ekonomiska planeringsram som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

FöU 1979/80:19

I den nuvarande planeringssituationen bör enligt försvarsministerns mening
verksamheten under budgetåret 1980/81 avvägas på ett något annat
sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna
att höja beredskapen och för att bevara handlingsfriheten inför nästa
försvarsbeslut förordar han att viss byggnadsverksamhet uppskjuts. Han
anser att de resurser som därigenom frigörs bör användas för repetitionsutbildning
och materielanskaffning.

Försvarsministern behandlar härefter olika områden inom det militära
försvaret. Avvägningsprogrammens utveckling och de försvarsindustriella
frågorna behandlas inte i detta sammanhang. Vid redogörelsen i budgetpropositionen
berörs bl. a.

- förslag av överbefälhavaren om modifiering av repetitionsutbildningen

- repetitionsutbildningens omfattning budgetåret 1980/81

- utvecklingen mot ökad samverkan och vidgat medinflytande för anställda
och värnpliktiga

- personalminskningarna inom det militära försvaret

- fredsorganisationens utveckling i stort

- den centrala ledningen inom försvarsmakten

- rationaliseringsverksamheten

- personalfrågor

- den ekonomiska planeringsramen för det militära försvaret.

I propositionen 1979/80:117 lämnas förslag till inriktning av krigsorganisationen
inom det militära försvaret för perioden 1980/81- 1984/85. Därvid
behandlas också frågan om framtida anskaffning av flygplan.

Försvarsministern kan i huvudsak godta överbefälhavarens planering
för avvägningsprogrammens utveckling enligt den del av programplanen
för det militära försvaret som överbefälhavaren redovisade hösten 1979.
Planeringen för krigsorganisationens viktigaste förband framgår av följande
sammanställning (prop. 1979/80:117 s. 5).

FöU 1979/80:19

Förband/enheter	1979/80	1984/85	1989/90
Infanteribrigader (IB 77)	2	11	11'
Infanteribrigader (IB 66)	18	9	9'
N orrlandsbrigader	4	4	4
Pansarbrigader	4	4	4'
Fältförband i övrigt (bataljoner)	ca 100	ca 120	ca 130
bataljoner Lokalförsvar kompanier	ca 100	ca 100	ca 100
(motsvarande)	ca 500	ca 500	ca 500
Ytattackflottiljer	3	2	2
Torpedbåtsdivisioner (självständiga)	1	1	1
Patrullbåtsdivisioner	3	4	4
Helikopterdivisioner	4	4	4
Ubåtar	12	12	12
Minröjningsflottiljer	14	10	10
Minfartyg (stam) Kustartilleriförband (bataljoner	3	3	3
eller motsvarande)	30	29	29
Lednings- och basförband (bataljoner)	ca 30	ca 30	ca 30
Jaktflygdivisioner	12	2	2
Medeltunga attackflygdivisioner	5,5	5,5	2
Lätta attackflygdivisioner	5	2	2
Spaningsflygdivisioner	6	6	_2
Stridslednings- och basbataljoner	ca 55	ca 55	3

1 Antal och typ av förband beror på den framtida inriktningen mot en tolfte infanteribrigad
(IB 77) eller mekaniserade förband.

2 Det slutliga antalet flygdivisioner beror på kommande beslut.

3 Det slutliga antalet bataljoner är under utredning.

För markstridsförbanden innebär planeringen bl.a. att man allmänt
prioriterar eldkraften i form av främst pansarvärnsvapen samt vapen
för indirekt eld. Förband med tunga pansarvärnsrobotar organiseras men
till mindre antal än som tidigare planerades. Pansarförbanden i övre Norrland
och på Gotland behålls. Handlingsfriheten bevaras avseende den
framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige.

Övervattenstridsförbanden förutsätts kunna verka i flottiljförband.
Sjörobotar med medellång räckvidd anskaffas. God tillgång till
minor liksom modernisering av dessa eftersträvas. Sjörobotbeväpnade
patrullbåtsförband organiseras. Leveransen av ett tredje minfartyg uppskjuts
ett år.

Inom fjärrstridsförbanden utvecklas ett nytt ubåtssystem, A 17.
Alternativen med A 20 och B3LA har utgått ur planeringen.

För luftförsvarsförbanden börjar ombeväpningen till flygplan
JA 37 Viggen. Åtta jaktdivisioner ombeväpnas. Luftvärnsbataljoner med
robot 70 organiseras. Planerad anskaffning av ny låghöjdsradar tidigareläggs.

Beträffande flygvapnets materielansk affning uttalar försvarsministern
att flygplansfrågan inte kan bedömas enbart från försvarspolitiska,
ekonomiska, industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter
utan även måste sättas in i ett säkerhetspolitiskt sammanhang.
Han berör därför de säkerhetspolitiska utgångspunkterna för flyg -

FöU 1979/80:19

plansfrågan innan han behandlar de olika alternativ till flygplansanskaffning
som föreligger.

För att skapa respekt i omvärlden för den svenska neutralitetspolitiken
är det enligt försvarsministern nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets
ram kan åstadkomma en förmåga till snabba, kraftsamlade militära insatser
över hela territoriet. Därtill krävs en förmåga att hindra kränkningar och
medvetna överflygningar av svenskt område.

Mot den säkerhetspolitiska bakgrunden anser försvarsministern att kvalificerade
flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål även
inom överblickbar framtid kommer att utgöra en nödvändig och väsentlig
del av det svenska militära försvaret.

I propositionen 1979/80: 117 lämnas härefter en ingående redogörelse för
det beslutsunderlag beträffande flygvapnets materielanskaffning som nu
föreligger. Frågan om ersättning av dagens attack- och skolflygplanssystem
har utretts under större delen av 1970-talet. Den 1 februari 1980
lämnade överbefälhavaren till regeringen underlag i flygplansfrågan samt
komplettering till programplanen för det militära försvaret för perioden
1980/81 — 1984/85. Överbefälhavaren har - utöver det alternativ som regeringen
tidigare har angett — granskat ett alternativ, där man direkt inriktar
arbetet mot en framtida ersättning av hela Viggensystemet med ett enhetsflygplan
för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS), som i väsentliga
avseenden har utformats för att passa våra speciella förhållanden.

Försvarsministern behandlar och tar ställning till de alternativ för flygplansanskaffning
som föreligger. Han förordar att flygplansanskaffningen
skall inriktas mot att ersätta hela Viggensystemet med JAS-system. Det
taktiska, tekniska och ekonomiska underlaget för flygplanssystem JAS är
emellertid ofullständigt. Det är därför nu inte möjligt att slutligt avgöra om
flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att möjliggöra ett sådant avgörande
beslut i samband med 1982 års försvarsbeslut behövs enligt försvarsministern
tillgång till dels en systemplanering av ett svenskt alternativ för
anskaffning av JAS-systemet, dels underlag för alternativ anskaffning i
utlandet, om en svensk JAS-utveckling inte visar sig vara möjlig eller
ekonomiskt hållbar. För att det avgörande beslutet skall kunna fattas år
1982 förordar han att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projekt, studier
och systemdefinition under budgetåren 1980/81 och 1981/82. Försvarsministern
har då förutsatt att industrin är beredd att avdela egna medel för
denna verksamhet fram till år 1982. Som en utgångspunkt för arbetet anser
han bör gälla att medlen används så att produktion av ett svenskt JASflygplan
kan inledas år 1990, om riksdagen år 1982 fattar ett sådant beslut.

Försvarsministern redovisar också hur enligt hans mening arbetet fram
till 1982 års försvarsbeslut bör bedrivas. Bl. a. räknar han med att arbetet
med ett svenskt JAS-system bör ledas av en särskilt utsedd ledningsgrupp,
underställd överbefälhavaren.

Alla anskaffningsformer för ett JAS-system innebär enligt försvarsministl
Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 19

FöU 1979/80:19

tern ett ökat utlandssamarbete i förhållande till dagsläget. Med hänsyn till
JAS-projektets stora nationella betydelse finnér han det lämpligt att de
politiska partiernas representanter i militärledningens rådgivande nämnd
genom hans försorg informeras om såväl utvecklingen inom det svenska
JAS-projektet som de utlandskontakter som tas genom regeringskansliet.

Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri med hänsynstagande
till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en
ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige.
Kostnaderna för utveckling och produktion måste reduceras avsevärt,
bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter
ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin, varvid industrin
skall ges ökat ansvar. Detta kommer - påpekar försvarsministern —
att påverka organisationen och personalbehovet vid försvarets materielverk.
Dessa frågor utreds f. n. av två kommittéer.

Motionerna

Beträffande planeringsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 1 att riksdagen
godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som
angetts i motionen.

1979/80:483 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att
riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling av
Viggensystemet snarast avbryts.

1979/80: 813 av Anders Gernandt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av

försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut
bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga
orter.

1979/80: 1951 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80: 117 i denna del,
godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samverkan och samarbete mellan berörda flygindustrier
vid planerings- och studiearbetet kring ett JAS-projekt.

1979/80: 1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80: 117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in.

FöU 1979/80:19

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien
av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem,
typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Beträffande fredsorganisationsfrågor behandlar utskottet följande
motioner.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 5 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försvarsstabens personalvårdsbyrå.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att
flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17
vid Kallinge.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas
att riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala staberna
och försvarets materielverk behålls vid dessa myndigheter,

2. att de personalminskningar som angivits för systemutvecklingspersonal
förs över till respektive myndighets minskningsmål.

1979/80: 1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion
i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80: 1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms
slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av
personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

Beträffande personalfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet,
särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80: 1142 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad
med militär utbildning skall kunna ianspråktas för krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka
officerares förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

Föll 1979/80:19

Beträffande värnpliktsutbildning m. m. behandlar utskottet följande
motioner.

1979/80: 416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkortas
och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i
enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de
civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar
också inom den militära sektorn.

1979/80:448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de
värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80:810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse
till värnpliktstjänstgöring.

Utskottet

Planeringsfrågor

Utskottet konstaterar liksom försvarsministern att 1977 års försvarsbeslut
inte skapade balans mellan uppgifter och resurser för det militära
försvaret. Det har stor betydelse att sådan balans skapas i nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern förordar att tillgängliga resurser under budgetåret
1980/81 utnyttjas på något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit.
För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att
bevara handlingsfrihet inför nästa försvarsbeslut prioriterar han repetitionsutbildning
och materielanskaffning före viss planerad byggnadsverksamhet.
Ca 50 milj. kr. har omplanerats enligt denna prioritering.

Planeringssituationen för det militära försvaret karakteriseras av den
rådande obalansen mellan uppgifter och resurser. Särskilt kostnaderna för
fredsorganisationen har utvecklats ogynnsamt i förhållande till beräkningarna
i försvarsbeslutet. Utskottet tillstyrker att bakgrunden till den uppkomna
situationen analyseras noga och att erfarenheterna läggs till grund
för planeringen inför nästa försvarsbeslut. Det kan förutsättas att 1978 års
försvarskommitté ägnar denna fråga betydande uppmärksamhet.

I motionen 482 (s) betonas den allmänna värnplikten som grund för
nationens försvar. Kravet på en god planering beträffande både personal
och materiel skärps genom en mindre utgiftsram för det militära försvarets
verksamhet. För en fortsatt begränsning av antalet anställda av alla kategorier
måste olika rationaliseringsmöjligheter tas till vara. I försvarsplane -

Föll 1979/80:19

ringen bör enligt motionärerna läggas ökad vikt vid åtgärder som försvårar
ett eventuellt angrepp och minskar dess verkan. Mycket talar enligt deras
mening för att utvecklingen gynnar en defensiv inriktning av försvarsansträngningarna.
Sammanfattningsvis talar enligt motionen säkerhetspolitiska,
tekniska och ekonomiska motiv för att ännu mer än tidigare
omstrukturera det militära försvaret till ett folkförsvar, som tar till vara de
möjligheter som den tekniska utvecklingen ger.

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa
budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
För femårsperioden motsvarar detta en minskning med mer än 2 miljarder
kronor (prisläge februari 1979). Som jämförelse kan nämnas att ca 230 milj.
kr. kan sparas genom att helt och hållet ställa in repetitionsutbildningen
under nästa budgetår. Konsekvenserna om riksdagen skulle bifalla motionen
482 i denna del är enligt utskottets mening inte godtagbara. Utskottet
avstyrker därför bifall till yrkandet 1 i nämnda motion och tillstyrker
regeringens förslag till planeringsram för perioden 1980/81-1984/85 om
68247 milj. kr. (prisläge februari 1979). Därvid finnér utskottet sig böra
godta att det system för särbehandling av vissa värnpliktsförmåner som
riksdagen antog genom 1977 års försvarsbeslut inte skall få påverka utgifterna
för det militära försvaret budgetåren 1980/81 och 1981/82. Utskottet
tillstyrker att de tillgängliga resurserna under budgetåret 1980/81 utnyttjas
på det sätt som försvarsministern har förordat i budgetpropositionen och
beträffande avvägningsprogrammen angett i propositionen 1979/80: 117.

För pansarförbanden godtar försvarsministern överbefälhavarens planering
att fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i övre Norrland och på
Gotland behålls, liksom att handlingsfriheten bevaras avseende den framtida
pansarorganisationen i östra Mellansverige. Utskottet har inte något att
invända mot försvarsministerns riktlinjer i denna del. Yrkandet i motionen
1952 (vpk) om indragning av krigsorganisationens pansarförband på Gotland
bör avslås.

I flygplanfrågan anger försvarsministern vissa riktlinjer i propositionen
1979/80: 117. Sammanfattningsvis innebär de att flygplansanskaffningen
inriktas mot att på sikt ersätta hela 37-systemet (Viggensystemet)
med en ny gemensam flygplanplattform för jakt-, attack- och spaningsuppgifter
(JAS). Ersättningen av Viggensystemet påbörjas i början av 1990-talet. Med anledning av propositionen 1979/80: 117 har väckts två motioner.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1952 syftar bl. a. till att
något nytt svenskt flygplanssystern, typ JAS eller liknande, inte skall
utvecklas. Detta och andra yrkanden motiveras med att det enligt motionen
krävs en annan inriktning av Sveriges säkerhetspolitiska och
försvarsorganisatoriska ansträngningar. Organisation och utrustning för
mindre enheter bör prioriteras. Flygvapnet i dess nuvarande omfattning

FöU 1979/80:19

bör avskaffas. "Efter några dagars strider kommer i vilket fall som helst ett
svenskt flygvapen att vara eliminerat oavsett om det består av 100 eller 600
plan.”

Vpk vidhåller också tidigare förslag att Viggenprogrammet skall avvecklas.
Någon tredje delserie av Jaktviggen bör inte påbörjas. Om flygplan 37
finns ett yrkande från vpk också i motionen 483, som väcktes under den
allmänna motionstiden. Enligt detta bör produktion och vidareutveckling
av Viggensystemet avbrytas snarast.

Utskottet vill liksom i samband med 1977 års försvarsbeslut (FöU 1976/
77: 13 s. 47) slå fast att Viggensystemets utformning med en plattform för
flera versioner har inneburit betydande fördelar. Systemet utgör en respektingivande
del av vårt militära försvar. Liksom försvarsministern tillstyrker
utskottet att den tredje delserien av Jaktviggen beställs under
budgetåret 1980/81. Motionsyrkandena om Viggensystemet bör avslås av
riksdagen.

Utskottet övergår nu till planeringsfrågan hur de försvarsfunktioner som
tillgodoses genom Viggensystemet skall tillgodoses när Viggen i olika
versioner så småningom måste ersättas. Hittills har under de senaste åren i
första hand diskuterats om och hur man borde ersätta dagens attack- och
skolflygplanssystem (AJ 37 och SK 60). På förslag av regeringen beslöt
riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 138, FöU 1978/79:23,
rskr 1978/79: 327) att avvakta ytterligare underlag, främst undersökningar
och planering av överbefälhavaren. I anvisningar till överbefälhavaren den
5 april 1979 har regeringen uppdragit åt denne att bl. a. undersöka frågan
om beväpnade skolflygplan och förutsättningarna för en ny flygplanplattform.
Utskottet (FöU 1978/79: 23 s. 17) erinrade härom och om att 1978 års
försvarskommitté bl. a. har till uppgift att granska frågor av stor betydelse
för flygplansanskaffningen och för den framtida avvägningen mellan skilda
åtgärder för luftförsvar.

Framtida flygplansanskaffning blir beroende av nästa försvarsbeslut.
Studier bör bedrivas inför detta. Utskottet avstyrker bifall till motionen
1979/80: 1952, yrkandena 1 och 4 - yrkandet 1 i denna del (vpk).

Regeringen anser att flygplansanskaffningen bör inriktas mot en enhetsplattform
(JAS). I propositionen 1979/80: 117 redovisar försvarsministern
olika alternativ för anskaffning av en enhetsplattform och anger utgångspunkter
för ett sådant projekt. Underlaget för ett flygplanssystem JAS är
ofullständigt i många avseenden. Detta medför att det inte nu är möjligt att
slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att det skall bli
möjligt att år 1982 avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige föreslår
försvarsministern att dessförinnan sker ett arbete för att ge tillgång till dels
en systemplanering för ett svenskt alternativ, dels underlag för alternativ
anskaffning i utlandet. Han förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas
för projektstudier, systemdefinition och begränsad utvecklingsverksamhet
under budgetåren 1980/81-1981/82. En förutsättning är att industrin är

FöU 1979/80:19

beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982.
Medlen avses användas så att produktion av ett svenskt JAS-flygplan kan
inledas år 1990, om statsmakterna år 1982 fattar beslut om utveckling av ett
sådant flygplan.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1951 framhålls att man inte av
det enhälliga första betänkandet (SOU 1979:42) från 1978 års försvarskommitté
kan dra någon bestämd slutsats om flygvapnets framtida uppgifter,
sammansättning och omfattning. Sådana frågor skall granskas av försvarskommittén
under dess fortsatta arbete och bör avgöras genom nästa försvarsbeslut.
De långsiktiga flygplansfrågorna bör därför inte tas upp till
omedelbart avgörande, uttalar motionärerna.

Som alternativ till den inriktning försvarsministern förordar anges i
motionen 1951 riktlinjer för det fortsatta arbetet. Enligt dessa bör belysas
den framtida avvägningen inom luftförsvaret och beträffande attack- och
spaningsuppgifter. Ett planerings- och studiearbete bör bedrivas för att
belysa hur ersättningen av Viggensystemet kan ske. Därvid bör även
behandlas i vilken mån detta kan ske genom en eventuell enhetsplattform,
varvid siktet bör vara inställt på en omsättning av Viggensystemet under
1990-talet. Särskild vikt bör enligt motionärerna läggas vid sambandet
mellan den kvantitativa omfattningen och kostnader för en ny plattform.
Något utvecklingsarbete för ett svenskt JAS-projekt bör inte komma i
fråga före försvarsbeslutet.

Motionärerna anser det inte vara rimligt med en total resursinsats av den
storlek som försvarsministern räknar med. Underlaget medger inte heller
att man fixerar ett lägre belopp. Enligt deras mening bör det ankomma på
regeringen att efter förslag från överbefälhavaren fastställa det belopp som
krävs för det fortsatta planerings- och studiearbetet.

Enligt utskottets mening bör inte planeras för någon separat anskaffning
av attackflygplan. I det följande behandlar utskottet det planerings- och
studiearbete som bör bedrivas under de närmaste åren.

Utskottet tillstyrker att planeringen för flygplansanskaffningen inriktas
mot en flygplanplattform som är användbar för jakt-, attack- och spaningsuppgifter
(JAS). Tidsförhållandena innebär att ett avgörande beslut bör
fattas år 1982 och att tiden till dess måste användas för ett målmedvetet
arbete med att ta fram fullgott beslutsunderlag. Utskottet har inte någon
invändning mot vad försvarsministern anför om beslutsunderlagets beskaffenhet
men vill understryka att anskaffning i utlandet skall betraktas som
ett reellt alternativ för statsmakternas beslut år 1982.

I alternativet med en inhemskt sammanhållen utveckling av flygplanssystemet
JAS blir det av allt att döma önskvärt att köpa vissa färdiga
komponenter utomlands eller att licenstillverka dem i Sverige eller att
samarbeta med utländsk tillverkare om gemensam utveckling. Utveckling
och produktion kan inte ske oberoende av utlandet. Alla former av beroende
av utländsk kapacitet vid underhållet av färdiga flygplan bör dock
motverkas, bl. a. genom en förutseende reservdelsanskaffning.

FöU 1979/80:19

Försvarsministern räknar med att beslutsunderlag för anskaffning av ett
JAS-system enligt olika alternativ skall kunna redovisas för regeringen
senast den 1 oktober 1981. För att detta skall bli möjligt fordras även enligt
utskottets mening en kraftfull projektledning. Både för tidsfaktorn och för
beslutsunderlagets kvalitet torde det få avgörande betydelse att man nu
kan utnyttja resultaten av de studier som har bedrivits för separat anskaffning
av attackflygplan.

Försvarsministern förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för
projektstudier, systemdefinition och viss begränsad utvecklingsverksamhet
under budgetåren 1980/81-1981/82. Inför utskottet har redovisats att
arbetet avses få kosta högst 200 milj. kr. av statliga medel samt att berörda
industriföretag har förklarat sig villiga att för varje arbetsuppgift svara för
hälften av kostnaden med egna medel. Med denna förutsättning tillstyrker
utskottet att resurser disponeras enligt försvarsministerns förslag. Detta
innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1951, yrkandet 1, och
motionen 1952, yrkandet 1 i denna del.

1 propositionen 117 (s. 26-27) behandlas också förutsättningarna för en
långsiktig inriktning av svensk flygindustri. Utgångspunkt är alternativet
att riksdagen år 1982 beslutar att utvecklingen av ett flygplan JAS
skall hållas samman inom landet eller ske tillsammans med en eller flera
samarbetsparter. Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri
måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och
tillverkas i Sverige. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer
mellan myndigheterna och industrin.

Motionen 1951 tar också upp industrisynpunkter på arbetet med en
enhetsplattform. Statens medel bör enligt motionärerna läggas ut så att
man bidrar till ett väsentligt större mått av samverkan och samarbete
mellan berörda svenska industrier än hittills. En samverkan har inletts på
robotområdet. Arbetet med JAS bör medverka till en motsvarande utveckling.
Siktet bör vara inställt på att nyttja de samlade erfarenheterna inom
svensk flygindustri, uttalar motionärerna.

Utskottet har funnit att förslagen i motionen 1951 i denna del inte strider
mot regeringens avsikter. Utskottet tillstyrker att arbetet under de närmaste
två budgetåren planeras och genomförs så att man främjar samverkan
och samarbete mellan berörda svenska industrier liksom mellan industrierna
och myndigheterna. Med bevarande av principen om ett klart
kund-leverantör-förhållande mellan myndigheter och industrier bör vårt
lands resurser på det flygtekniska området samordnas mer än hittills. Vad
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Liksom hittills avser utskottet att informera sig särskilt om arbetet med
studier och planering angående flygplansanskaffning.

Som planeringsfrågor tar utskottet också upp motionerna 813 (c) och
1629 (c).

FöU 1979/80:19

Enligt motionen 813 bör utredas om det är möjligt att i högre grad än
hittills utnyttja det militära försvarets personella och materiella resurser
för civila ändamål. Denna fråga berördes av utskottet senast i betänkandet
FöU 1976/77:1 (s. 2—3). Där anförde utskottet att det inte bör dras någon
skarp gräns beroende på om samhällets resurser har skaffats primärt för
försvaret eller för annat ändamål. Samma anda finns i sjöövervakningskommitténs
betänkande (Ds H 1980: 1) Samordning av övervakningen och
räddningstjänsten till sjöss.

Utskottet påminner om att 1978 års försvarskommitté skall behandla
bl. a. totalförsvarets alla funktioner i samhället och hur man i olika situationer
bäst skall utnyttja samhällets samlade resurser. Kommittén har
redan i sitt första betänkande (SOU 1979:42 s. 117, 122 och 124) berört
sådana frågor och kan väntas ta upp ytterligare sådana i kommande betänkande
om totalförsvarsgrenarnas utformning m. m. Riksdagen bör därför
inte bifalla motionen 813.

Motionen 1629 syftar till ett uttalande av riksdagen att framtida förbandsindragningar
inte bör ske i sysselsättningssvaga orter. Som exempel
anges Sollefteå.

Förslag om förbandsindragningar brukar lämnas av parlamentariskt
sammansatta kommittéer. På grundval av förslagen fattas politiska beslut.
Både förslag och beslut tillkommer alltid efter en vägning av olika synpunkter
mot varandra. Så bör ske också i fråga om framtida eventuella
förbandsindragningar. Motionen 1629 bör avslås.

Fredsorganisationsfrågor

Vid behandlingen av fredsorganisationen och därmed sammanhängande
frågor tar försvarsministern som utgångspunkt en redogörelse för de övergripande
personalminskningsmålen förförsvarsmakten (s. 62-63). Utskottet
har i olika sammanhang behandlat dessa, senast i betänkandet FöU
1978/79:23 (s. 21). Hittills har siktet varit inställt på en nettominskning
med 3 900 anställda under perioden september 1972 till september 1979. I
propositionen uppges att minskningen till mars 1979 uppgick till 4 414
anställda netto. Det uppställda personalminskningsmålet har alltså uppnåtts.
Samtidigt anmäler försvarsministern att överbefälhavaren i sin programplan
planerar för en personalminskning med ca 3650 anställda under
perioden mars 1979 till juni 1985.

Utskottet har när det tidigare behandlat personalminskningarna inom
försvarsmakten sett dem som ett naturligt led i strävandena att dämpa
utvecklingen av kostnaderna för fredsorganisationen och understrukit att
självfallet även andra besparingsmöjligheter inom fredsorganisationen än
personalminskningar måste tas till vara (FöU 1978/79: 23 s. 21). Den reducering
av försvarsmaktens personal som har genomförts under perioden
september 1972—september 1979 har huvudsakligen gällt civil men också
till viss del civilmilitär personal. Beträffande den militära personalen har
t2 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 19

FöU 1979/80:19

t. o. m. skett en liten ökning. Denna hänger samman bl. a. med den höjning
av pensionsåldern för militär personal som har genomförts under perioden.
Vidare har det funnits en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja
militär personal som blivit tillgänglig genom rationaliseringar för vakansuppfyllnad
i utbildningsorganisationen.

I propositionen behandlas också det militära försvarets framtida behov
av militär, civilmilitär och civil personal. Överbefälhavaren räknar med att
försvarsmakten vid slutet av 1980-talet har behov av omkring 39500 anställda.
Därutöver behövs enligt överbefälhavarens bedömning omkring
2000 aspirantanställda för den nya befälsordningen fr. o. m. budgetåret
1981/82. Dessa uppgifter om de långsiktiga personalbehoven betraktas av
överbefälhavaren som ett underlag för att inrikta rekryteringen under de
närmaste budgetåren och som en referensnivå i arbetet med perspektivplanen.

En del av de personalminskningar som överbefälhavaren har planerat
uppges kunna nås genom de beslut om ändringar av försvarsmaktens
fredsorganisation som riksdagen har fattat under de senaste åren. Försvarsministern
(s. 63—67) uppehåller sig särskilt vid riksdagens beslut
våren 1978 om försvarsmaktens centrala ledning (prop. 1977/78:63, FöU
1977/78:9, rskr 1977/78: 174).

Beslutet innebär bl. a. att kostnaderna för de centrala och högre regionala
myndigheternas verksamhet skall minskas främst genom att personalstyrkan,
med utgångspunkt i det beräknade personalläget i april 1978,
reducerades med sammanlagt ca 1 850 anställda före år 1985. I samband
därmed skall en långtgående decentralisering av beslutsbefogenheterna
genomföras. Utskottet uttalade (FöU 1977/78:9 s. 14) att de uppställda
minskningsmålen borde tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten
vid centrala och högre regionala myndigheter för tiden fram
till mitten av 1980-talet.

Den centrala ledningen inom försvarsmakten skall enligt riksdagsbeslutet
1978 vara organiserad på fyra myndigheter — överbefälhavaren
med försvarsstaben samt tre försvarsgrenschefer med var sin
försvarsgrensstab. Även organisationen av och ansvarsfördelningen i stort
mellan de fyra staberna anges i beslutet. Av den avsedda totalminskningen
beräknades 500 anställda hänföra sig till de centrala staberna.

Överbefälhavaren har på grundval av riksdagens principbeslut utarbetat
förslag till detaljorganisation för den nya centrala stabsorganisationen.
Detta har lämnats till regeringen som behandlar det i budgetpropositionen
(s. 64-68).

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation för de centrala staberna
innebär en personalminskning som motsvarar det uppsatta minskningsmålet.
Minskningen åstadkommes genom att 140 anställda förs över till
andra myndigheter och 360 utgår ur organisationen. 50 anställda från andra
myndigheter avses tjänstgöra inom staberna. En så stor personalminskning

FöU 1979/80:19

- motsvarande 30% av den nuvarande personalen - måste enligt överbefälhavaren
medföra ambitionssänkningar.

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation följer även i övrigt i
stort riksdagens beslut. På tre punkter avviker det dock klart från riksdagens
ställningstaganden.

I propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning föreslogs
att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben skulle hållas samman i en
enhet. 1 denna skulle inordnas försvarsstabens personalvårdsbyrå. Byrån
ingår f. n. i försvarsstaben men är som fackmyndighet när det gäller personalvården
direkt underställd regeringen. Utskottets majoritet och senare
också riksdagen följde regeringsförslaget (FöU 1977/78:9 s. 15, rskr 1977/
78: 174). I budgetpropositionen förordar försvarsministern en organisation
i enlighet med riksdagens beslut. Överbefälhavaren har också utarbetat sitt
organisationsförslag i enlighet med detta. Han förordar emellertid att resurserna
för personalvård t. v. inte skall ingå i personalenheten utan organiseras
i en särskild personalvårdssektion.

Riksdagsbeslutet innebar vidare att arméstabens FN-avdelning i den nya
organisationen skall vara direkt underställd chefen för arméstaben (prop.
1977/78: 63 s. 95, FöU 1977/78: 9 s. 15, rskr 1977/78: 174). I budgetpropositionen
föreslås att avdelningens lydnadsförhållanden omprövas. Överbefälhavaren
har föreslagit att avdelningen skall ingå i stabens personalsektion.
Försvarsministern bedömer också han att det vid handläggningen
av FN-ärenden inom arméstaben behövs ett nära samarbete med personalsektionen.
Han anser att avdelningen bör ingå i arméstaben men inte lyda
direkt under arméstabschefen.

Försvarsministern förordade i propositionen 1977/78:63 (s. 100) att försvarets
brevskola skulle omvandlas till försvarets läromedelscentral. Läromedelscentralen
— som avsågs utöva en gemensam stödfunktion för samtliga
försvarsgrenar - borde enligt försvarsministern vara en självständig
myndighet. Riksdagen följde regeringsförslaget i denna del (FöU 1977/
78: 9, s. 17, rskr 1977/78: 174). I budgetpropositionen berörs denna organisationsfråga
på nytt med anledning av ett förslag av överbefälhavaren att
centralen i likhet med försvarets brevskola skall lyda under chefen för
armén. Försvarsministern finner ingen anledning till ändring av riksdagens
beslut i denna del.

1 budgetpropositionen föreslås vidare visst avsteg från riksdagsbeslutet
när det gäller marinstabens organisation. Riksdagsbeslutet innebär att
marinstaben skall bestå av fem enheter, varav två enheter för ledning av
utbildning (en för flottan och en för kustartilleriet). Försvarsministern
anser att en ökad samordning inom marinen bör eftersträvas. Han uppger
att chefen för marinen f. n. studerar möjligheterna till ökad samordning
dels mellan örlogsbaser och kustartilleriförsvar, dels mellan flottans och
kustartilleriets utbildning såväl innehålls- som lokalmässigt, dels vad gäller
marinens underhållsverksamhet. Försvarsministern anser att marinstaben

FöU 1979/80:19

bör ges en organisation som underlättar en sådan samordning. Mot denna
bakgrund anser han att riksdagsbeslutet bör ändras så att flottans och
kustartilleriets produktionsledning hålls samman i en enhet. Detaljorganisationen
för en sådan enhet är dock enligt försvarsministern beroende av
de utredningar som chefen för marinen nu genomför. En sammanslagning
kan därför komma att behöva läggas senare än förändringarna av stabens
organisation i övrigt. Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen
att reglera denna fråga.

På några andra punkter innebär överbefälhavarens förslag avvikelser
från den utformning av organisationen som försvarsmaktens ledningsutredning
(FLU) har förordat och som har legat till grund för utarbetandet
av riktlinjerna för den nya organisationen. Rörande dessa frågor påkallar
försvarsministern inte något ställningstagande från riksdagen. Det bör -anser han — ankomma på regeringen att fortlöpande reglera dem. Denna
inställning grundas på försvarsministerns uppfattning om hur statsmakternas
organisationsbeslut bör utformas.

De avvikelser från FLU:s förslag som det här är fråga om gäller den
nuvarande befästningsinspektionens och attachéavdelningens ställning i
den nya försvarsstabsorganisationen liksom hur signalskyddshandlingar
skall produceras i den nya organisationen. Beträffande armé- och flygstaberna
föreslår överbefälhavaren avvikelser när det gäller inplaceringen i
organisationen av ansvaret för mobiliseringsledningen.

I propositionen 1977/78:63 (s. 92) uttalade försvarsministern att ett
förslag av FLU om en gemensam beredningsenhet för mark- och byggnadsfrågor
inom försvarsstaben borde övervägas ytterligare i samband
med att de centrala stabernas detaljorganisation utformades. Överbefälhavaren
föreslår nu att det bildas en sådan gemensam beredningsenhet.
Han föreslår också att nuvarande militärassistenter utgår ur organisationen
och att de på vissa myndigheter ersätts av samverkansofficerare. Utskottet
har inte något att erinra.

Utskottet vill till en början uppehålla sig något vid den principiella frågan
om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas. Regeringen har
tagit upp denna fråga genom försvarsministerns anförande (s. 66 och 70) i
budgetpropositionen. I propositionen 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens
högre regionala ledning m. m., som utskottet bereder samtidigt,
utvecklar försvarsministern (s. 6) sin uppfattning om hur statsmakterna
bör styra organisationen vid försvarets myndigheter.

Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) är ett samlat ledningssystem
för all verksamhet i fred inom försvaret. Ledningssystemet arbetar
med målstyrning genom uppdrag. Målstyrningen skall skapa förutsättningar
för decentralisering. Systemet infördes den I juli 1972.

Erfarenheterna av FPE redovisades för riksdagen under riksmötet 1977/
78 (prop. 1977/78: 63, FöU 1977/78: 9, rskr 1977/78:174). Riksdagens revi -

FöU 1979/80:19

sorer har nyligen granskat om FPE är rationellt uppbyggt och fungerar
tillfredsställande. Förslag har lämnats till riksdagen såvitt gäller systemet
för produktionsledning (Förs. 1979/80:6). Utskottet avser att bereda detta
ärende under nästa riksmöte.

Målstyrningen inom FPE motsvarar uppenbarligen ännu inte systemets
grundläggande principer. En av förutsättningarna för målstyrning är att
myndigheterna själva kan påverka valet av metoder och resursutnyttjande.
En viktig resurs är myndighetens egen organisation. Försvarsministern
anmäler i budgetpropositionen att den nuvarande metoden vid organisationsförändringar
hos myndigheterna hindrar dessa att anpassa sig till
ändrade förhållanden. I propositionen 1979/80: 135 för han fram grundtanken
att myndigheterna själva i så stor utsträckning som möjligt skall
bestämma arbetsformer, organisation m. m. Som ramar för myndigheternas
handlande anger han frågor som rör lokalisering, huvuduppgifter,
ansvar och befogenheter, personalstyrka samt en översiktlig organisationsstruktur.
När sådana förutsättningar behöver ändras skall det vara en
fråga för statsmakterna, uttalar försvarsministern.

För organisationsbeslut bör enligt försvarsministern principen vara att
endast viktigare ramfrågor underställs riksdagens prövning. I budgetpropositionen
redovisar han utförligt överbefälhavarens förslag till organisation
vid de centrala staberna. Han underställer emellertid förslaget riksdagens
prövning i endast begränsad omfattning. Beträffande den högre
regionala ledningen redovisar han i propositionen 1979/80: 135 relativt
utförligt de föreliggande utredningsförslagen och remissinstansernas yttranden.
De förslag som han hemställer skall underställas riksdagens prövning
är inte heller här så detaljerade som tidigare har varit brukligt.

Utskottet anser att målstyrning och decentralisering bör främjas inom
totalförsvaret. För det militära försvaret och civilförsvaret — som fullt ut
tillämpar FPE — är det särskilt viktigt att beslutsbefogenheter beträffande
personal och fredsorganisation pressas nedåt i beslutshierarkin. Både regeringen
och centrala myndigheter måste vara beredda att släppa ifrån sig
sådana befogenheter. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka en lägre
detaljeringsgrad på organisationsförslag som i fortsättningen underställs
riksdagens prövning. På samma sätt som i budgetpropositionen och i
propositionen 1979/80: 135 bör emellertid lämnas information som går väsentligt
härutöver. Organisationsförslagens detaljeringsgrad bör påverkas
även av innebörden från principiell synpunkt.

Det är enligt utskottets mening viktigt att regeringens propositioner i
fredsorganisationsfrågor utformas så att det klart framgår vad som underställs
riksdagens prövning. Riksdagens beslut kommer endast att omfatta
sådana frågor samt frågor i vilka riksdagen på grund av motion eller av
annan anledning ger en mening till känna. Hittills fattade organisationsbeslut
är självfallet bindande för regeringen till den detaljeringsgrad som
förutsattes vid beslutstillfället.

Föll 1979/80:19

Vad utskottet nu har anfört om beslutsbefogenheter beträffande personal
och organisation inom det militära försvaret och civilförsvaret samt om
principer för statsmakternas organisationsbeslut bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I det följande begränsar utskottet sina överväganden om de centrala
stabernas organisation till frågor där ändringar av riksdagens tidigare ställningstaganden
förordas. Regeringen föreslår sådana avsteg när det gäller
FN-avdelningens placering inom arméstaben och organisationen av produktionsledningen
inom marinstaben.

Utskottet godtar att arméstabens och marinstabens organisation utan
hinder av tidigare riksdagsbeslut utformas på det sätt som regeringen
föreslår. FN-avdelningen inom arméstaben behöver alltså inte lyda direkt
under arméstabschefen. Marinstaben bör kunna ges en organisation som
underlättar ökad samordning inom försvarsgrenen. Produktionsledningen
för flottan och kustartilleriet behöver inte vara skilda åt utan kan samordnas
i en enhet.

Utskottet vill också med anledning av motionsyrkanden ånyo överväga
personalvårdsfunktionens ställning inom försvarsstaben. Utskottet förordade
i betänkandet 1977/78:9 (s. 14) att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben
skulle hållas samman i en enhet. Till denna skulle bl. a. föras de
uppgifter som f. n. fullgörs av försvarsstabens personalvårdsbyrå. Frågan
om denna överföring har aktualiserats på nytt. Överbefälhavaren förordar
bl. a. att resurser för personalvård, i stället för att i enlighet med riksdagsbeslutet
ingå i personalenheten, skall organiseras som en särskild personalvårdssektion.
Den vidare utvecklingen får enligt överbefälhavaren ge underlag
för om och när en sammanslagning bör ske. Samordningen av personaltjänsten
i stort bör, anser han, kunna ske inom ramen för planeringsledningen.
En delad organisation kräver fem tjänster mera än vad som behövs
i en integrerad organisation. Överbefälhavarens förslag om en särskild
personalsektion ligger nära vad de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet
ansåg när de på denna punkt reserverade sig vid utskottets
behandling av regeringsförslaget om försvarsmaktens centrala ledning. De
framhöll att försvarsstabens personalvårdsbyrå, av skäl som hade anförts i
motionen 1977/78:430 (s), borde få behålla sin fristående ställning och inte
inordnas i försvarsstabens personalenhet. Den socialdemokratiska partimotionen
1979/80:482 innehåller ett förnyat yrkande (yrkandet 5) om en fri
ställning för försvarsstabens personalvårdsbyrå. Även motionen 1137 (fp)
syftar till att försvarsstabens resuser för personalvårdsuppgifter skall behålla
en självständig ställning i den nya organisationen. 1 motionen 1630
(m) föreslås ökade resurser för personalvårdsfunktionen inom en integrerad
personalsektion.

Utskottet finnér personalvårdsfunktionen vara av ett så speciellt slag att
den behöver avgränsas organisatoriskt. Den nuvarande organisationen för
handläggning av personalvårdsfrågor inom försvarsstaben motsvarar de

FöU 1979/80:19

krav som kan ställas i detta hänseende. Det bör enligt utskottets mening
även i den nya organisationen för försvarsstaben t. v. finnas en särskild
personalvårdsenhet. Därmed finns också de bästa förutsättningarna för att
personalvårdsfunktionen i samband med övergången till ny organisation
för försvarsstaben är säkerställd vid varje tidpunkt.

Vad utskottet har anfört om personalvårdsfunktionen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Överbefälhavaren har också lämnat förslag till de fredsorganisatoriska
förändringar vid andra centrala myndigheter somföljerav riksdagens
beslut om försvarsmaktens centrala ledning (s. 68-69). Enligt detta
skulle dessa myndigheter med utgångspunkt i ett beräknat personalläge
den 1 april 1978 före mitten av 1980-talet reduceras med sammanlagt ca
1 200 anställda. Det faktiska personalläget nämnda dag var emellertid ett
annat än det beräknade. 1 sitt utredningsarbete har överbefälhavaren utgått
från det verkliga personalläget. Den av överbefälhavaren föreslagna personalminskningen
framgår av följande sammanställning.

Myndighet	Överbefäl- havarens förslag
Fortifikationsförvaltningen	- 125
Försvarets materielverk	- 700
Försvarets forskningsanstalt	- 110 +40'
Försvarets civilförvaltning	- 37
Försvarets sjukvårdsstyrelse	- 20
Försvarets radioanstalt	- 22
Vämpliktsverket	- 20
Försvarets rationaliseringsinstitut	- 20
Försvarshögskolan	1
Militärhögskolan	-
Försvarets gymnasieskola	- 47
Försvarets förvaltningsskola	-
Sammanslagning av ADB-resurser Försvarets brevskola/Försvarets	- 3 (-13)
läromedelscentral	- 302
Summa	-1135 +40'

'27 anställda har redan sparats in. Dessutom finns ett behov av ytterligare 13
tjänster på grund av omlokaliseringen till Linköping.

2 Inkl. personal från staberna.

De personalminskningar som överbefälhavaren har angett når inte helt
upp till den nivå som skulle eftersträvas enligt riksdagsbeslutet. De föreslagna
personalminskningarna medför enligt överbefälhavaren även vissa
ambitionssänkningar och i vissa fall ökade kostnader för materiel. Försvarsministern
anser att — utöver de rationaliseringar som genomförs inom
försvaret — ambitionssänkningar inom delar av myndigheternas verksamhetsområden
måste godtas för att tillräckliga besparingar skall kunna göras.
Ambitionssänkningarna får dock enligt hans mening inte drivas så
långt att kostnaderna för nödvändiga verksamheter totalt sett ökar. Han är

FöU 1979/80:19

därför beredd att godta de något mindre personalbesparingar som överbefälhavaren
har föreslagit.

Utskottet har angett att minskningsmålen som upptagits i propositionen
1977/78: 63 skulle tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten
vid centrala och högre regionala myndigheter fram till mitten av
1980-talet (FöU 1977/78: 9 s. 14). De personalminskningar som försvarsministern
i enlighet med överbefälhavarens förslag har godtagit beträffande
nu aktuella myndigheter blir något mindre än som då angavs. Utskottet
kan av samma skäl som försvarsministern har anfört godta detta. 1 detta
sammanhang vill utskottet erinra om att minskningar av den storleksordning
som angavs i propositionen 1977/78:63 enligt utskottets mening kunde
väntas medföra så stora verkningar på berörda myndigheters verksamhet
och organisation att de måste studeras närmare (FöU 1977/78: 9 s. 14). 1
linje med detta konstaterande är det också för utskottet naturligt att ambitionssänkningar
i vissa fall blir nödvändiga i strävan att nå minskningsmålen.

Utskottet återkommer beträffande anslagsfrågor för det militära försvaret
till de organisationsändringar vid försvarets materielverk och försvarets
sjukvårdsstyrelse som föreslås för att bl. a. uppnå de uppställda personalminskningsmålen.
Sammanslagningen av ADB-resurserna tar utskottet
också upp särskilt i det följande. Personalminskningarna inom den
högre regionala ledningen kommer utskottet att behandla i ett särskilt
betänkande med anledning av propositionen 1979/80: 135 med förslag till
organisationsändringar på denna nivå (FöU 1979/80: 15). I det sammanhanget
behandlar utskottet också truppslagsinspektörernas verksamhet
m. m.

De förslag som läggs fram i budgetpropositionen med anknytning till
ADB-verksamheten inom försvarsmakten gäller bl.a. utveckling,
drift och underhåll av ADB-system (s. 67-68 och 72-74). Vidare
övervägs hur försvarsmaktens datamaskinutrustning skall redovisas (s.
74-75).

Frågan om resurser för informationsutveckling behandlades i propositionen
1977/78: 63 (s. 99). Föredragande statsrådet ansåg i likhet med FLU att
överbefälhavaren borde få ansvaret för den övergripande styrningen av
informationsutvecklingen inom försvarsmakten och att resurser för administration
av befintliga ADB-system skulle tillföras de enheter inom staberna
som utnyttjar ADB. Vidare borde enligt försvarsministern stora
delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser hållas samman som
en gemensam resurs vid försvarets datacentral. Detta borde enligt försvarsministern
övervägas i anslutning till arbetet med stabernas detaljorganisation.
Mot denna bakgrund har överbefälhavaren i sitt organisationsförslag
behandlat hur försvarsmaktens och rationaliseringsinstitutets
resurser för utveckling av datamaskinbaserade informationssystem skall
disponeras, dimensioneras och inplaceras i organisationen.

FöU 1979/80:19

Följande myndigheter berörs av förslaget, nämligen försvarsstaben, arméstaben,
marinstaben, flygstaben, försvarets civilförvaltning, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, försvarets
datacentral och försvarets rationaliseringsinstitut.

Viss personal för centrala staber och försvarets materielverk föreslås
föras över till en gemensam enhet vid försvarets datacentral för utveckling
och modifiering av datasystem. I övrigt föreslås staberna och vissa myndigheter
disponera egen personal för olika uppgifter inom ADB-området.
Överbefälhavaren räknar med att sammanlagt 60 anställda skulle kunna
föras till den gemensamma enheten. Samtidigt föreslås 13 tjänster dras in.
Den gemensamma enheten skall enligt förslaget vara intäktsfinansierad
och bilda en särskild resultatenhet vid försvarets datacentral.

I motionen 812 (s och c) pekas bl. a. på att en utveckling mot mindre
datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna att i större
utsträckning än tidigare själva svara för driften. Motionärerna anser det
därför vara ett steg i fel riktning att ytterligare centralisera de resurser som
i dag finns för systemutveckling inom försvarsmakten. En sådan åtgärd
kan enligt motionärerna endast motiveras om den bidrar till en höjd effektivitet
i systemutvecklingsarbetet eller till reella kostnadsbesparingar. Besparingen
på ca 13 anställda anser de kunna uppnås utan en gemensam
centraliserad enhet. Motionärerna förordar därför att resurser för informationsutveckling
vid de centrala staberna och försvarets materielverk skall
bibehållas där och att personalminskningen skall räknas in i myndigheternas
minskningsmål. Att inrätta en ny central myndighet skulle enligt motionärerna
innebära risk för en ökad byråkratisering och därmed leda till en
sämre effektivitet.

Utskottet bedömer att en gemensam resurspool för modifiering och
utveckling av informationssystem ger ökad flexibilitet i personalutnyttjandet.
Därigenom säkerställs också ett utbyte av erfarenheter mellan
utveckling och drift av ADB-system och en ökad spridning av erfarenheter
från olika ADB-system. Utskottet delar inte de farhågor för ökad byråkratisering
som förs fram i motionen 812. Liksom försvarsministern anser
utskottet att förslaget till organisation inte utesluter att man för vissa
system som är baserade på mindre datorer lägger det ADB-tekniska förvaltningsansvaret
till användarmyndigheten, som då också bör disponera
personal för ändamålet (s. 74). Utskottet föreslår att riksdagen godtar den
sammanslagning av ADB-resurser som förordas i budgetpropositionen och
att motionen 812 avslås. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra
mot vad i budgetpropositionen anförs om ADB-verksamheten inom försvarsmakten.

Försvarsministern anser att det - utöver berörda förändringar i fredsorganisationen
— också är nödvändigt med ytterligare kraftfulla insatser
för att minska driftkostnaderna inom fredsorganisationen (s. 70-72). Han
framhåller att försvarets myndigheter själva måste åstadkomma rationali -

FöU 1979/80:19

seringar, var och en inom sitt område. Detta underlättas enligt hans mening
av att rationaliseringsverksamheten i betydande grad har inordnats i
den ordinarie planeringsverksamheten. Decentraliseringens betydelse i
detta sammanhang berörs under hänvisning till de pågående försöken med
decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter till lokala chefer och
ökat medinflytande för personalen vid arméförbanden inom Nedre Norrlands
militärområde (prop. 1978/79:111, FöU 1978/79:25, rskr 1978/
79:331). Avsikten är att försöksverksamheten skall genomföras så att
viljan och förmågan att arbeta i en flexibel organisation utvecklas hos
chefer, anställda och personalföreträdare på alla nivåer. Försvarsministern
uppger att det är mot denna bakgrund som han i samband med förslagen
om de centrala stabernas organisation har förordat att statsmakternas
beslut endast skall ange ramen för organisationen, personalstyrka och
verksamhet.

Försvarsministern anmäler (s. 71) att kostnadsstegringarna för underhåll
av bl. a. armé- och flygmateriel under en stor del av 1970-talet har varit
ungefär dubbelt så stora som prisstegringarna enligt nettoprisindex. Han
finnér att försvarets underhåll av materiel måste ses över så att god effekt
åstadkoms till rimliga kostnader.

Utskottet understryker betydelsen av en fortlöpande rationaliseringsverksamhet
inom försvarsmakten. Kostnadsutvecklingen för materielunderhåll
bör även enligt utskottets mening följas noga och mötas med
åtgärder, bl. a. inom utbildningsområdet. Utskottet har inte något att erinra
mot vad försvarsministern har anfört om rationaliseringsverksamheten.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla ett par frågor som har
aktualiserats genom motionerna 1979/80:749, yrkandet 2 om stationeringen
av flygvapnets helikoptergrupp på Berga, och 1979/80: 1628 (s) om
bevakningen av Stockholms slott.

Motionen 749 (s) gäller organisationen för räddningstjänsten med marinens
och flygvapnets tunga helikoptrar. F. n. pågår försök med en för
marinen och flygvapnet gemensam sådan organisation. Motionärerna förordar
en uppdelad organisation. Detta motionsyrkande behandlas av civilutskottet.

Motionen tar också upp den framtida lokaliseringen av den helikoptergrupp
ur flygvapnet som f. n. är lokaliserad till Berga. Motionärerna påminner
om att gruppen fördes över från Svea flygkår (F 8) i Barkarby i
samband med att denna lades ned, att den har Blekinge flygflottilj (F 17)
som moderförband och att dess uppgift är att ombesörja räddningstjänst
med Visby som beredskapsbas. De menar att även i en uppdelad organisation
är det angeläget att resurserna används så ändamålsenligt som möjligt.
Med hänsyn härtill bör helikoptergruppen på Berga föras över till F 17. Det
något längre avståndet därifrån till Visby kompenseras av att F 17 disponerar
driftbilliga SK 50-plan som kan användas vid utbyte av personal och
vid snabba behov av reservdelar för helikoptrar i Visby.

FöU 1979/80:19

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer överbefälhavaren inom den
närmaste tiden att lämna förslag till regeringen om organisationen av
marinens och flygvapnets helikopterverksamhet. I det sammanhanget behandlas
också frågan om att föra över flygvapnets helikoptrar vid Berga till
F 17. Riksdagen bör i avvaktan på överbefälhavarens förslag och regeringens
ställningstagande inte göra något uttalande i frågan. Motionen 1979/
80: 749 bör avslås i denna del.

1 motionen 1628 föreslås en översyn av bevakningen vid Stockholms
slott. Motionärerna ifrågasätter om vakthållningen vid slottet kan betraktas
som en lämplig del av värnpliktsutbildningen.

Bevakningen av Stockholms slott behandlades ingående under riksmötet
1976/77 med anledning av en motion i ämnet. Försvarsutskottet (FöU 1976/
77: 1) förklarade sig godta de skäl som överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen
i remissyttranden hade anfört för att bevakningen av slottet även i
fortsättningen sker på nuvarande sätt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt
och förordar att motionen avslås.

Personalfrågor

Det militära försvaret är liksom totalförsvaret i övrigt och annan samhällsverksamhet
i hög grad beroende av sin personal, civil såväl som
civilmilitär och militär. Kraven på de anställda i försvarsmakten är höga.
Ansträngningarna att på olika sätt minska utgifterna för det militära försvarets
fredsdrift kan få påfrestande konsekvenser men får inte av de berörda
tolkas som en nedvärdering av personalen från statsmakternas sida. Det är
på sin plats att påminna om vikten av att försvarsmakten även i fortsättningen
disponerar anställda som är yrkesskickliga och lojala mot sina
uppgifter (jfr FöU 1973: 23).

Under avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling i budgetpropositionen
behandlar försvarsministern vissa personalfrågor (s. 75-77). Enligt hans mening påverkar den anställda personalens arbetstillfredsställelse
möjligheterna att lösa de uppgifter som har lagts på försvarsmakten
i fred. Han pekar på åtgärder som har vidtagits i syfte att öka de
anställdas tillfredsställelse i arbetet. Bl. a. framhåller han den nya befälsordningen
för det militära försvaret (prop. 1977/78:24, FöU 1977/
78: 10, rskr 1977/78: 179) som ett led i dessa strävanden.

Motionerna 817 (fp) och 1142 (m) tar upp frågor med anknytning till den
nya befälsordningen och dess genomförande.

I motionen 1142 erinrar motionärerna om att försvarsministern i propositionen
1977/78: 24 om ny befälsordning för det militära försvaret angav att
alla möjligheter att utnyttja civilt kunnande i krigsorganisationen skulle tas
till vara och att han fann starka skäl tala för att särskilt lämpade reservofficerare
borde utnyttjas för vissa befattningar på bataljonschefsnivån (nivå
4) i större omfattning än som har skett hittills. Denna uppfattning torde

FöU 1979/80:19

enligt motionärerna bygga på tanken att civil utbildning, erfarenhet och
duglighet kombinerad med militärutbildning och visad lämplighet ger vissa
reservofficerare en kompetens som väl kan mäta sig med yrkesofficerarnas
på samma nivå. Motionärerna finner överbefälhavarens uppfattning — som
den framgår av budgetpropositionen (bil. 7 s. 49) — att nivå 4-befattningar
skall besättas med yrkesofficerare strida mot detta uttalande. De hemställer
att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens
kompletterad med militär utbildning skall kunna tas i anspråk för
krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Reservofficerarnas centralförbund (RC) har yttrat sig över motionen.
RC kan inte finna annat än att frågan om placering på nivå 4 i krigsorganisationen
för reservbefäl måste avgöras utan hinder av om aktivt befäl finns
att tillgå härför eller ej. Den starka inriktning mot reservofficerarnas utnyttjande
på denna nivå som riksdagsbeslutet innebär måste rimligen gälla
oavsett tillgången på aktiv personal, uttalar förbundet.

Utskottet framhöll i betänkandet 1977/78: 10 (s. 9) reservbefälets stora
betydelse för försvarsmakten och underströk starkt de uttalanden som
gjordes i propositionen 1977/78:24 om ett ökat utnyttjande av särskilt
lämpade reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå. Riksdagsbeslutet
innebär att krigsplaceringar på vissa nivå 4-befattningar bör
ske med hänsyn till yrkesofficerares och reservofficerares kvalifikationer
för uppgifterna utan särskilt beaktande av deras kårtillhörighet. Riksdagen
behöver därför inte göra något ytterligare uttalande i frågan. Motionen
1142 bör avslås.

I motionen 817 uttalas att införandet av den nya befälsordningen ger ett
lämpligt tillfälle att överväga om systemet med årliga vitsord för den
militära personalen är lämpligt. Det är, framhåller motionärerna, knappast
personalen — i synnerhet inte den äldre personalen - som vill behålla detta
vitsordssystem. Enligt deras mening är det inte heller självklart att vitsord
är nödvändiga för myndigheternas skull, eftersom befordringsbeslut kan
klaras i andra organisationer utan en sådan ordning. De anser att den
enskilde inom försvarsmakten liksom i all annan verksamhet bör kunna
samla meriter genom utbildning och på eget initiativ söka lediga militära
tjänster. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet
vitsord som sätts på den äldre personalen.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det militära vitsordssystemet
behöver ses över i syfte att minska dess tillämpning främst beträffande
äldre personal. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar av
systemet i den riktning som förordas i motionen i samband med införandet
av den nya befälsordningen. Utskottet anser att någon översyn utöver den
som sker inom ramen för införandet av den nya befälsordningen inte
behövs. Motionen 817 bör därför avslås.

FöU 1979/80:19

Försvarsministern tar också vid sin behandling av personalfrågorna upp
personalavgångarna inom flygvapnet. Han uppger att flygvapenchefen till
regeringen anmält att avgångarna av flygförare nu är så stora att det på lång
sikt kan bli svårt att tillfredsställande leda och utbilda de krigsförband som
är utrustade med flygplan 37. Fortsatta avgångar inger även allvarlig oro
för att det från mitten av 1980 skall saknas regementsofficerare inom
divisionsledningarna. Chefen för flygvapnet har därför hemställt om
snabba åtgärder för att möta avgången av förare från flygvapnet.

Försvarsministern erinrar om att pilotutbildningsutredningen har föreslagit
att en civil pilotskola skall inrättas (Ds K 1979: 5). Han anser att det
är nödvändigt att vidta åtgärder för att erbjuda civila flygföretag annat
rekryteringsunderlag än flygvapnets piloter. Utskottet har samma mening.

I motionen 1979/80: 1627 (c) anknyter motionärerna till försvarsministerns
uttalande om avgångarna inom flygvapnet. De erinrar om att de i en
tidigare motion, 1978/79: 250, ifrågasatte det omfattande flyttande som är
förknippat med den militära karriären. Den nuvarande "flyttningspolitiken”
måste, menar de, vägas mot möjligheterna att rekrytera och behålla
dugligt folk. De föreslår därför en översyn av den civila och militära
personalens förhållanden inom försvarsmakten i syfte att motverka officerares
förtida avgång. I motionen redovisas vissa synpunkter som enligt
motionärerna bör beaktas vid en sådan översyn.

Utskottet behandlade den åberopade motionen 1978/79: 250 i betänkandet
FöU 1978/79: 23 (s. 22). Utskottet konstaterade att det var naturligt att
vid personalplaneringen beakta den militära personalens minskade benägenhet
att flytta. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att flyttningar till
viss grad torde bli ofrånkomliga även i framtiden. Som skäl åberopades att
den kvalificerade personalen behövde erfarenhet från olika slags arbetsuppgifter.
Vidare pekade utskottet på att det måste finnas en viss rörlighet
hos personalen för att t. ex. kunna rekrytera till olika chefsbefattningar och
för att göra det möjligt att placera personal som lärare och för egen
utbildning vid militära skolor. 1 arbetet med den nya befälsordningen
skulle, konstaterade utskottet, överbefälhavaren beakta de senaste årens
erfarenhet av minskad benägenhet att flytta.

Arbetet med införande av den nya befälsordningen pågår nu. Dessutom
arbetar man f. n. inom försvarsstaben med ett förslag till åtgärder för att
underlätta problemen för den personal som behöver byta tjänstgöringsplats.
Någon särskild utredning vid sidan av det arbete som redan pågår
anser utskottet inte vara nödvändig. Motionen 1627 bör avslås.

Värnplikt sutbildning m.m.

Värnpliktsutbildningen här hittills planerats och genomförts enligt principer
som påverkats av de båda senaste försvarsbesluten. Detta innebär
bl. a. en försöksvis förkortad grundutbildning och ett system med differen -

FöU 1979/80:19

tierad och avkortad repetitionsutbildning vid vissa förband. I budgetpropositionen
(s. 59-61) föreslår försvarsministern en permanent modifiering av
systemet för repetitionsutbildning som avses innebära en bättre anpassning
till de ekonomiska villkoren för verksamheten inom försvarsmakten.

Det modifierade systemet för repetitionsutbildning bygger på ett förslag
av överbefälhavaren som föredragande statsrådet i allt väsentligt godtar.
Det innebär att grund- och repetitionsutbildningen samordnas tidsmässigt
på ett annat sätt än f. n. Grundutbildningskontingenten genomför enligt
förslaget en särskild förband sövning under slutet av sin utbildning. Till
denna inkallas för repetitionsutbildning även annan personal sorn tillsammans
med grundutbildningskontingenten skall bilda ett krigsförband. På så
sätt kan krigsförbanden övas i sin helhet. Vidare skall krigsförbandsövningarnas
längd och omfattning differentieras med hänsyn till krigsförbandens
uppgifter, organisatoriska förhållanden och utbildningsbehov. Militärbefälhavarna
föreslås i detta avseende ges ett ökat ansvar för den
samlade planeringen. Ledningsorgan och högre förband avses övas regelbundet
men med lägre ambitionsnivå än som gäller i dag. I övrigt är det
meningen att huvuddelen av alla krigsförband liksom nu skall genomföra
krigsförbandsövningar med fyra års intervall. Därutöver skall enligt förslaget
vissa förband och viss personal fullgöra särskilda övningar mellan
krigsförbandsövningarna.

Den föreslagna ordningen minskar möjligheterna att samöva olika förband
i de operationsområden för vilka de är avsedda. För att kompensera
detta avses befäl vid lokalförsvarsförband och vid vissa förband inom
marinen kallas in till gemensamma samverkansövningar med andra förbands
personal. För att detta skall bli möjligt måste värnpliktslagen ändras
så att alla värnpliktiga i befattningar för plutons- eller kompanibefäl samt
värnpliktiga i särskilt kvalificerade befattningar för menig och gruppbefäl
kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar. F. n. kan endast
värnpliktiga vid flygvapnet åläggas fullgöra så många särskilda övningar.
Värnpliktiga vid armén och marinen är enligt vämpliktslagen (1941:967,
omtryckt 1969: 378, ändrad senast 1978: 525) skyldiga att fullgöra högst tre
särskilda övningar. En särskild övning omfattar högst elva dagar vid armén
och marinen. Vid flygvapnet är den begränsad till högst fyra dagar. Förslag
till lag om ändring av värnpliktslagen i angivet hänseende har fogats till
budgetpropositionen som bilaga 7.1.

I lagförslaget finns bl. a. en övergångsbestämmelse som anger att värnpliktig,
som har avslutat grundutbildningen före lagens ikraftträdande den
1 juli 1980, inte får åläggas att fullgöra flera än två särskilda övningar
utöver det antal som han hade att fullgöra enligt de äldre bestämmelserna.
Övergångsbestämmelsen blir tillämplig på vissa äldre värnpliktiga som f. n.
har skyldighet att fullgöra färre än tre särskilda övningar.

I propositionen anges att särskild övning för befäl i lokalförsvarsförband
(motsvarande) endast avses genomföras när kravet på samordning och

FöU 1979/80:19

miljökännedom är stort och detta inte kan tillgodoses under krigsförbandsövningar.
Modifieringen i övrigt kräver inte någon lagändring. De differentierade
tiderna för repetitionsutbildningen avses nämligen ligga inom de
ramar som är angivna i värnpliktslagen. Det modifierade repetitionsutbildningssystemet
föreslås börja tillämpas den 1 juli 1980.

På grund av knapphet på medel anser överbefälhavaren att man t. v.
endast skall utbilda krigsförbanden för att omedelbart efter mobilisering
kunna lösa sina huvuduppgifter. F. n. är avsikten att de då också skall
kunna klara vissa andrahandsuppgifter.

Överbefälhavaren har under planeringsperiodens två sista budgetår planerat
in repetitionsutbildning med en volym som stämmer överens med ett
modifierat system för sådan utbildning. För periodens tre första budgetår
har han med hänsyn till akuta problem, främst inom materielområdet,
planerat för en avsevärt mindre repetitionsutbildning.

Försvarsministern anser att repetitionsutbildningen för budgetåret 1980/
81 har planerats på en nivå som är alltför låg för att den skall kunna godtas.
Det är bl. a. mot denna bakgrund som han har förordat att resurser förs
över från andra områden - bl. a. genom senareläggning av viss byggnadsverksamhet
— för att användas för repetitionsutbildning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det har visat sig vara svårt att
helt tillämpa det nuvarande repetitionsutbildningssystemet - det s. k. VU
60-systemet (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271) — inom de
ekonomiska ramarna för det militära försvaret. Systemet har därför sedan
några år tillbaka på försök använts i en modifierad form vid några förband.
Förslaget till ändring av repetitionsutbildningen läggs fram mot bakgrund
av erfarenheterna av denna försöksverksamhet. Utskottet finnér i likhet
med regeringen att tiden nu är mogen att ta det slutliga steget mot en
modifiering av VU 60-systemet som ökar möjligheterna att med begränsade
medel genomföra repetitionsutbildning i den omfattning som krävs för
en god beredskap. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag.

F. n. kallas den värnpliktige i regel till sin första repetitionsutbildning två
år efter grundutbildningen. Eftersom han i det modifierade systemet i
allmänhet kommer att kallas in till sin första krigsförbandsövning först fyra
år efter grundutbildningen torde - såsom försvarsministern också påpekar
— ändringen medföra att behovet av anstånd för studerande värnpliktiga
minskar. Utskottet ser med tillfredsställelse denna förbättrade möjlighet
att samordna värnpliktstjänstgöring och studier.

Mot bakgrund av den betydelse som utskottet tillmäter repetitionsutbildningen
när det gäller förutsättningarna att höja vår beredskap biträder
utskottet, som framgår av det föregående, den omfördelning av medel som
försvarsministern förordar för att under budgetåret 1980/81 ge möjlighet till
repetitionsutbildning inom armén och marinen i större omfattning än överbefälhavaren
har planerat för. Inte heller i övrigt har utskottet något att
erinra mot vad i propositionen angivits om planeringen av värnpliktstjänstgöringen.

FöU 1979/80:19

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1979/80:416 (vpk)
yrkandena 1, 3 och 4, 1979/80: 448 (vpk) och 1979/80: 810 (fp) som alla har
anknytning till värnpliktsutbildningen.

Motionen 810 avser den tidsmässiga samordningen mellan skolavslutning
och inryckning till värnpliktsutbildning. Motionären erinrar om att
vissa värnpliktiga, bl. a. plutonsbefälsuttagna värnpliktiga vid armén, börjar
sin värnpliktsutbildning i början av juni några dagar före skolornas
terminsavslutning. Sedan år 1975 har de värnpliktiga rätt till ledighet från
militärtjänsten för att delta i skolavslutningarna. Denna ordning fungerar
relativt bra om den värnpliktige bor i närheten av det förband där han
utbildas. Situationen är svårare - framhåller motionären — för värnpliktiga
som tjänstgör vid förband långt från hemorten.

Utskottet har nyligen behandlat det problem som tas upp av motionären.
Det skedde med anledning av en tidigare motion i detta ämne. Något
uttalande av riksdagen ansåg utskottet då inte vara påkallat (FöU 1977/
78:15). Motionen avslogs av riksdagen.

I motionen 810 uppges att berörda instanser är beredda att gemensamt
överväga en lämplig samordning av de tidpunkter det här är fråga om.
Enligt vad utskottet inhämtat har företrädare för chefen för armén och
skolöverstyrelsen diskuterat dessa frågor i mars 1979. En överläggning i
ämnet har nyligen ägt rum mellan företrädare för arméchefen och Svenska
kommunförbundet. Riktlinjer finns för ett fortsatt samarbete. Uskottet ser
med tillfredsställelse att ett sådant samarbete pågår. Utskottet anser att det
f. n. inte är påkallat med något uttalande av riksdagen.

Motionen 448 rör de värnpliktigas medinflytande. Utskottet har tidigare
i olika sammanhang behandlat ämnet (FöU 1975/76: 12 och 22, FöU 1976/
77:13 s. 58-59, FöU 1977/78:19 s. 16 och FöU 1978/79:23 s. 23). I
betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 23) uttalade utskottet att resultatet av
värnpliktsinflytandekommitténs arbete borde avvaktas. Kommittén har i
juni 1979 lämnat betänkandet (Ds Fö 1979: 2) Värnpliktigas medinflytande
under grundutbildning. Regeringen avser att under nästa riksmöte förelägga
riksdagen förslag på grundval av utredningsförslaget. Riksdagen bör i
avvaktan därpå inte göra något uttalande i frågan. Motionen bör avslås.

Yrkandena i motionen 416 om förkortning av timantalet i utbildningsveckorna
under de värnpliktigas grundutbildning, om organisationen av
den militära sjukvården i fred samt om arbetarskyddets tillämpning på de
värnpliktiga har även de sina motsvarigheter i motionsyrkanden som framfördes
under föregående riksmöte. Också dessa behandlades av försvarsutskottet
i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 23 och 24). Beträffande försvarsmaktens
sjukvård i fred uppgav utskottet att överbefälhavaren hade
föreskrivit försöksverksamhet med egensjukskrivning för all värnpliktig
personal. Utskottet har under innevarande riksmöte informerat sig särskilt
om erfarenheterna av dessa försök. Erfarenheterna är mycket goda.
Egensjukskrivning avses tillämpas även fortsättningsvis. Syftet i motionen

FöU 1979/80:19

416 är alltså delvis tillgodosett. Med hänvisning till detta och till vad
utskottet anförde i betänkandet FöU 1978/79: 23 anser utskottet att de
aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:100, m. m.

1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för
det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet
har angett,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:813 om meranvändning av
det militära försvarets resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1629 om åtgärder för att
undvika indragning av fredsförband på sysselsättningssvaga
orter,

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:117

4. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 2 — yrkandet 1 i denna
del, godkänner de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett,

5. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1979/80:483, yrkandet 2, och 1979/80:1952, yrkandena
1 och 3 - yrkandet 1 i denna del, godkänner att den tredje
delserien av flygplanet Jaktviggen beställs under budgetåret
1980/81,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 4
— yrkandet 1 i denna del, om framtida flygplanssystem,

7. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1979/80: 1951, yrkandet 1, och 1979/80: 1952, yrkandet
1 i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om planeringen för flygplansanskaffningen, om alternativ
och utgångspunkter för ett JAS-system samt om projektstudier,
systemdefinition och visst utvecklingsarbete under budgetåren
1980/81 och 1981/82, m.m.,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1979/80: 1951, yrkandet 2, samt med avslag på motionen 1979/
80: 1952, yrkandet 1 i återstående del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om samarbete och
samverkan inom den svenska flygindustrin,

beträffande fredsorganisationsfrågor m.m.

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om

FöU 1979/80:19

befogenheter och principer beträffande beslut om personal och
fredsorganisation inom det militära försvaret och civilförsvaret,

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och 1979/
80: 1630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens
centrala ledning,

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionen 1979/80:812 godkänner vad föredragande
statsrådet har anfört om resurserna för utveckling av ADBsystem,

12. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens
lydnadsförhållande inom arméstaben och produktionsledningen
inom marinstaben,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:749, yrkandet 2, om stationeringen
av flygvapnets helikoptergrupp på Berga,

14. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1628 om bevakningen av
Stockholms slott,

beträffande personalfrågor

15. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har anfört,

16. att riksdagen avslår motionen 1979/80:817 om det militära vitsordssystemet,

17. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1627 om åtgärder för att
motverka officerares förtida avgång,

18. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1142 om reservofficerares
krigsplacering,

beträffande värnpliktsutbildning m. m.

19. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 antar det
som bilaga 7.1 till propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i värnpliktslagen (1941:967),

20. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkänner
vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning
av värnpliktiga,

21. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:416, yrkandena 1, 3 och
4, och 1979/80: 448 om de värnpliktigas förhållanden under utbildningen,

22. att riksdagen avslår motionen 1979/80:810 om tidpunkten för
inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

beträffande det militära försvarets utveckling

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har angett i övrigt,

FöU 1979/80:19

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 bemyndigar
regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet
har förordat.

2. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 278—281) föreslagit riksdagen
att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum till 236860000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till
105 500000 kr., båda i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna
för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande
av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena 8 och 9,
nämligen

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari
1979,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
civilförsvar utom skyddsrum.

1979/80: 1146 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 1 att
riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, ökas
med 7000000 kr. till 243860000 kr. (prisläge februari 1979).

Utskottet

Ramberäkningarna för nästa budgetår är gjorda i enlighet med 1977 års
försvarsbeslut. Såvitt gäller utgifterna för civilförsvar utom skyddsrum
innebär regeringens förslag dock att ramen för budgetåret 1980/81 tillfälligt
minskas med 7 milj. kr. av statsfinansiella skäl. Motionsyrkandena syftar
till att någon sådan minskning inte skall ske.

FöU 1979/80:19

Utskottet konstaterar att minskningen av utgiftsramen med 7 milj. kr.
för nästa budgetår svarar mot en av arbetsmarknadsskäl nödvändig senareläggning
av byggnadsverksamhet vid civilförsvarsskolan i Rosersberg.
Minskningen drabbar därigenom inte annan planerad verksamhet. A andra
sidan skulle en utebliven minskning kunna medge att ytterligare verksamhet
planerades in.

Enligt utskottets mening motiverar det statsfinansiella läget att riksdagen
godtar den tillfälliga minskningen av utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum. Motionsyrkandena bör alltså avslås. Med hänsyn till betydelsen
av civilförsvarets verksamhet och vikten av att man i största möjliga
utsträckning behåller den inriktning som förutsattes i försvarsbeslutet bör
enligt utskottets mening 7 milj. kr. återföras till ramen med prisomräknat
belopp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionerna 1979/80: 482, yrkandena 8 och 9, och 1979/
80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. i prisläget
februari 1979,

2. att riksdagen för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för
skyddsrum till 105 500000 kr. i prisläget februari 1979,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna
för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna
för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller
underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/
81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av
konjunktur- eller beredskapsskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om återbetalning till utgiftsramen för civilförsvar
utom skyddsrum.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 14 maj 1980

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s). Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s),
Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg
(s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp),
Anita Johansson (s) och Eivor Nilson (c).

FöU 1979/80:19

Reservationer

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — riktlinjer för
planeringsperioden

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar ”Enligt
motionen 482 (s) bör” och slutar ”i propositionen 1979/80: 117” bort ha
följande lydelse:

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa
budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag
(prisläge februari 1979).

Utskottet ansluter sig till vad som i motionen 482 har anförts om riktlinjer
för det militära försvarets fortsatta utveckling. Den ekonomiska
planeringsramen bör alltså bestämmas till fem gånger det basbelopp som
anges i motionen, dvs. till 66 285 milj. kr. (prisläge februari 1979), i stället
för 68247 milj. kr. som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker att de
tillgängliga resurserna utnyttjas på det sätt som förordas i motionen 482.

dels att utskottets hemställan (s. 29) i momentet 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för
det militära försvarets fortsatta utveckling som har angetts i
motionen 1979/80: 482.

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — riktlinjer för
flygplansanskaffning

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 11 börjar ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 12 slutar ”yrkandet 1 i denna del" bort ha följande
lydelse:

De uppgifter som f. n. löses med attackflygdivisioner utrustade med AJ
37 Viggen måste enligt uppgift under 1990-talet lösas på annat sätt. Statsmakterna
behöver nu inte ta ställning till om och hur Attackviggen skall
ersättas. Detta blir en viktig fråga i samband med nästa försvarsbeslut,
som avses fattas våren 1982.

Före 1982 bör enligt utskottets mening inte heller bedrivas planerings -

FöU 1979/80:19

och studiearbete som på något sätt binder försvarskommittén i dess arbete
eller på annat sätt föregriper försvarsbeslutet.

Om försvarsbeslutet kommer att innebära att Viggensystemet så småningom
skall ersättas av ett nytt flygplan blir det naturligt att beakta de
särskilda svenska kraven på allsidighet och operativ förmåga. En ny enhetsplattform
kan visa sig ändamålsenlig. Som framhållits i det föregående
bör riksdagen nu inte binda sig för flygvapnets framtida uppgifter eller för
inriktning mot visst flygplan.

För att ge beslutsunderlag bör under de närmaste åren bedrivas planering
och studier på det sätt som anges i motionen 1951 (s). Även i övrigt vill
utskottet på denna punkt ansluta sig till de riktlinjer som har angetts i
nämnda motion. Dessa innebär bl. a. att väsentligt mindre resurser avdelas
för studier än regeringen föreslår. Någon verksamhet för begynnande
utveckling av ett nytt flygplan kan utskottet inte godta.

Det planerings- och studiearbete som utskottet förordar bör — som
närmare utvecklas i motionen 482 - bedrivas så att man underlättar en
omstrukturering av flygindustrin.

Vad utskottet har anfört om planerings- och studiearbete för eventuell
framtida ersättning av Viggensystemet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 29) i momentet 7 bort ha följande
lydelse:

7. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del, samt med bifall till motionen
1979/80: 1951, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för flygplansanskaffning.

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — personalvårdens
inordnande i försvarsmaktens centrala ledning

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Ulla
Ekelund (c), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c) och Eivor Nilson
(c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 18 börjar ”Utskottet
finner” och på s. 19 slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

När utskottet i betänkandet FöU 1977/78:9 förordade att försvarsstabens
personalvårdsbyrå skulle inlemmas i personalenheten i den nya försvarsstabsorganisationen
såg man detta som ett angeläget led i strävandena
att stärka överbefälhavarens resurser för personalfunktionen. Därigenom
undvek man också, menade utskottet, att splittra denna betydelsefulla
centrala funktion på flera händer. Genom lösningen underströks
enligt utskottets uppfattning de militära chefernas ansvar för alla personal -

FöU 1979/80:19

frågor. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser i likhet med försvarsministern
att personalvårdsfunktionen bör ingå i försvarsstaben på
det sätt som riksdagen redan har beslutat.

Utskottet förutsätter att övergången till ny organisation anordnas på
sådant sätt att personalvårdsfunktionen är säkerställd vid vaije tidpunkt.
Detta gäller självfallet också andra viktiga funktioner i de centrala staberna,
t. ex. underrättelsetjänsten. De aktuella motionsyrkandena om
självständig ställning för personalvårdsfunktionen liksom motionen 1979/
80: 1630 bör avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 30) i momentet 10 bort ha följande
lydelse:

10. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 samt med
avslag på motionerna 1979/80: 482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och
1979/80: 1630 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört
om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala
ledning.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — kostnadsbesparingar
och personalminskningar

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s)
anser att - med anknytning till momentet 23 (s. 30) - före den del av
utskottets anförande som på s. 20 börjar ”Utskottet återkommer” bort
tillkomma ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att åstadkomma
kostnadsbesparingar inom försvarsmakten. Besparingarna har hittills
främst tagit sig uttryck i att personalen har minskats med drygt 4 000
personer under perioden september 1972 till mars 1979. Detta har framför
allt skett genom hårda reduceringar av den civila personalen, som har
minskat med drygt 3 600 under samma period. Syftet med dessa reduceringar
har varit att uppnå besparingar. Mycket talar för att de avsedda
kostnadsbesparingarna ofta inte uppnåtts. Kostnaderna har också samband
med antalet entreprenader och köp av tjänster. Att reducera antalet
civilanställda kan inte vara ett mål i sig. Därför är det fortsättningsvis
nödvändigt att lägga tonvikten vid kostnadsminskningsmål. Då kan andra
åtgärder, såsom ökad egen-regiverksamhet, visa sig vara ändamålsenliga.

De personalbesparingar som visar sig nödvändiga bör fortsättningsvis
inte ensidigt få drabba den civila personalen. Enligt en i försvarsdepartementet
upprättad promemoria utgår överbefälhavarens personalplanering
från en minskning av den militära personalen med 1 000 och den civila
personalen med 4 000 personer under 1980-talet. Den ensidiga inriktningen
mot kraftiga reduceringar av den civila personalen förutsätts alltså bestå,
vilket utskottet finner ytterst tveksamt.

FöU 1979/80:19

Det ofta anförda argumentet mot reduceringar av militär personal, nämligen
kopplingen till krigsorganisationen, måste bli föremål för en noggrann
översyn. Det kan därvid finnas skäl att i en del fall överväga att låta även
civil personal inneha tjänster där det f. n. anses krävas speciell militär
kompetens.

5. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (punkten 2)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godta den minskning av
utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum som regeringen föreslår.
Förslaget innebär en påtaglig avvikelse från det system med fleråriga
försvarsbeslut och ekonomiska ramar som gäller. Någon ändring av civilförsvarets
uppgifter har heller inte föreslagits. Med bifall till motionsyrkandena
bör utgiftsramen bestämmas till 243 860000 kr. i prisläge februari
1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av betalningsmedel
och beställningsbemyndiganden efter denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 32) i momentet 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt
med bifall till motionerna 1979/80: 482. yrkandena 8 och 9, och
1979/80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum till 243 860000 kr. i
prisläget februari 1979.

dels att momentet 6 i utskottets hemställan bort utgå.

Särskilt yttrande

Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 1) — fredsorganisationsfrågor av

Anders Gernandt (c).

I likhet med föredragande statsrådet förordar försvarsutskottet att stora
delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser på ADB-området
hålls samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. I här
aktuellt avseende (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 67—68 och 72-74) får detta
synsätt godtagas. Men det strider avgjort mot de principer för decentrali -

FöU 1979/80:19

sering och användande av mindre datorer som vinner alltmer insteg i
förvaltningsarbetet inom de flesta områden.

Genom den tekniska utvecklingen mot mindre datorer ökar möjligheterna
för de enskilda myndigheterna och myndighetsenheterna att i större
utsträckning än tidigare själva svara för driften. Detta är också i många fall
ett angeläget personalintresse som bör uppmärksammas.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980