Med anledning av propositionerna 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. och 1977/ 78:100 i vad avser anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, m. m., jämte motioner (Betänkande 1977/78:CU28 Civilutskottet)

CU 1977/78:28

Civilutskottets betänkande
1977/78:28

med anledning av propositionerna 1977/78:93 om riktlinjer för
ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. och 1977/
78:100 i vad avser anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,
m. m., jämte motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1977/78:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet)
under litt. B 1 och B 2 (s. 15-19) samt C 1 och C 2 (s. 92-98) föreslagit
riksdagen att på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret
1978/79 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 23 852 000 kr.,

2. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37 816 000 kr.,

3. till Statens planverk ett förslagsanslag av 24 281 000 kr.,

4. till Bidrag till översiktlig planering m. m. ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.

I propositionen 1977/78:93 (bostadsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen

dels att

1. antaga förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.,

dels att

2. godkänna de i regeringsprotokollet förordade riktlinjerna för lånemyndighetens
prövning,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om kommunalt
ekonomiskt ansvar för bostadslån till kostnader för ändrad lägenhetssammansättning,

4. godkänna de i regeringsprotokollet förordade ändringarna beträffande
grunder för bostadslångivningen,

5. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats beträffande inriktningen
av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet,

6. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av statens planverk som
förordats i regeringsprotokollet,

7. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

8. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
ansvarsfördelning mellan bostadsstyrelsen och statens planverk samt mellan
bostadsstyrelsen och konsumentverket,

9. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats beträffande grunderna för
ett till bostadslångivningen knutet förbättrat konsumentskydd,

1 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 28

CU 1977/78:28

10. godkänna vad i regeringsprotokoilet förordats i fråga om fördelning av
ramar på län och storstadsområden,

11. godkänna vad i regeringsprotokoilet förordats om den allmänna
utformningen av metoden för beräkning av låneunderlag och pantvärde.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1977178:

842 av Barbro Engman (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen
beslutar

1. att alla hyreslägenheter skall anmälas till den kommunala bostadsförmedlingen
och att denna (år ensamrätt att fördela lägenheterna efter normer
som motverkar segregation,

843 av Arne Fransson (c) och Margit Odelsparr (c) vari hemställs att
riksdagen måtte besluta hos regeringen anhålla att kostnaden för byggnadsgarantin
får inräknas i låneunderlaget för småhusköpare,

860 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig för
införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen
hemställer om utarbetande av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen,

1367 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (akp) vari, såvitt nu är i fråga,
föreslås att riksdagen anmodar regeringen

2 d. att vidta åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

1372 av Stig Josefson m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen uttalar
att länsbostadsnämnden i Malmöhus län skall ges möjlighet att fördela
bostadsbyggandet i hela länet,

1688 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag till lag om
bostadsförsörjningen m. m. i enlighet med vad i motionen anförts,

b. vad i motionen anförts om bostadssocial inventering och bostadsförsörjningsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen bör
föreläggas förslag till lagstiftning om kommunal anvisningsrätt m. m. i
enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten,

dels de med anledning av propositionen 1977/78:93 väckta motionerna
1977/78:

CU 1977/78:28

1802 av Ulla Tillander (c) vari hemställs att riksdagen i samband med
behandlingen av prop. 1977/78:93 uttalar

1. att i det bostadssociala rådet bör ingår representanter från socialstyrelsens
lekmiljöråd,

2. att lekmiljörådets kunskap tillvaratas vid informationsförmedlingen till
länsbostadsnämnder och kommuner,

1835 av Per Bergman m. fl. (s) vari hemställs

1. beträffande den bostadspolitiska administrationens framtida organisation
och ansvarsfördelning att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts,

2. beträffande kostnad för besiktning och kontroll att riksdagen beslutar
att denna kostnad för ingå i låneunderlaget för statligt bostadslån avseende
småhus som upplåts med bostads- eller äganderätt,

3. beträffande bostadssociala delegationens ställning att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

1836 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s) vari hemställs att
riksdagen uttalar att beslut beträffande förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse bör delegeras till länsbostadsnämnderna,

1837 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande omorganisationen
av planverket,

1838 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) vari yrkas att bostadsfinansieringsförordningens
26 § får en sådan lydelse att 99-procentig belåning medges
bostadsrättsföreningar där kommunen erbjudits kommunal representation,

1839 av Allan Åkerlind m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
att de garantier som ingår i vad som betecknats Småhus 76 samt liknande
garantilösningar övergångsvis i avvaktan på erforderliga modifieringar skall
kunna godtas för statliga lån efter beslut av bostadsstyrelsen och att
kostnaderna härför skall fö inräknas i låneunderlaget.

Utskottet

Sammanfattning av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i bostadspolitiken
samt inom plan- och byggnadsväsende! m. m.

Uppgiftsfördelningen inom bostadspolitiken

Ansvaret för samhällets åtgärder inom bostadspolitiken delas mellan
staten och kommunerna. Statens bostadspolitiska verksamhet på central nivå
handhas av bostadsstyrelsen och på regional nivå av länsbostadsnämnderna.
I kommunerna sköts verksamheten huvudsakligen av det kommunala
förmedlingsorganet.

eli 1977/78:28

Riksdagen beslutar om bostadspolitikens allmänna målsättning och
bedömer årligen bostadsbyggandets omfattning bl. a. med hänsyn till
samhällsekonomin totalt. Det statliga ekonomiska stödet till bostäder
beslutas av riksdagen genom anslag på budgeten. Regeringen och riksbanken
har ansvar för att kapital finns tillgängligt för bostadsbyggandets finansiering.

Bostadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för statens verksamhet
och har bl. a. till uppgift att främja bostadsbyggande och bostadsförsörjning.
Styrelsen är också chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Vidare
handhar styrelsen den statliga låne- och bidragsverksamheten inom bostadsbyggandet
och undersöker utvecklingen inom bostadsbyggandet och det
framtida bostadsbyggnadsbehovet. Styrelsen bistår kommunerna och andra
genom bl. a. råd och anvisningar. Bostadsstyrelsen fördelar låneramarna för
bostadsbyggandet på län och storstadsområden. Vidare utfärdar styrelsen på
regeringens uppdrag tillämpningsföreskrifter till låne- och bidragsförfattningarna
och fastställer vissa av regeringen bestämda belopp till underlag för
beräkning av iåneunderteg och pantvärde samt fastställer även s. k. orts- och
värderingskoefficienter. Till styrelsen finns knutna samlingslokaldelegationen
och boendemiljödelegationen.

Länsbostadsnämnder finns i varje län utom i Gotlands län där nämndens
uppgift ankommer på länsstyrelsen. Nämnderna handhar den statliga låneoch
bidragsverksamheten inom länen. Vidare har nämnderna att granska och
bedöma de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen,att bereda länsstyrelsernas
beslut om fördelning på kommuner av det bostadsbyggande länet fått
sig tilldelat.

Den lokala bostadspolitiska verksamheten ligger i kommunerna där
verksamheten handhas av kommunernas förmedlingsorgan. Kommunerna
har emellertid beslutanderätt enbart i fråga om bostadsbidrag. 1 övrigt har de
att yttra sig över och till länsbostadsnämnderna vidarebefordra låne- och
bidragsansökningar. Den tekniska granskningen i bostadslåneärenden har
delegerats lill i stort sett samtliga kommuner. De centrala bestämmelserna
om kommunernas befogenheter och skyldigheter beträffande bostadsförsörjningen
finns i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande.

Uppgiftsfördelningen inom plan- och byggnadsväsende

Statens planverk är ett centralt ämbetsverk för fysisk planering och
byggnadsväsen. Regionalt handhas dessa uppgifter av länsstyrelsernas
planeringsavdelningar. På kommunal nivå åvilar ansvaret i första hand
byggnadsnämnderna.

Riksdag och regering ansvarar för den allmänna målsättningen och för den
lagstiftning som reglerar plan- och byggnadsväsendet. Regeringen har vidare
genom en direktivgivning, knuten till byggnadslagen, fastställelse- och

CU 1977/78:28

besvärsprövning som viktiga uppgifter inom området. Fastställelse av planer
är i huvudsak delegerad från regeringen till länsstyrelserna.

Statens planverk har allmän uppsikt över planläggning och byggnadsväsen
samt är central förvaltningsmyndighet i sådana ärenden. Verket har att
insamla och bearbeta kunskaper och erfarenheter inom dess verksamhetsområde
och skall ge råd och vägledning för planläggningen samt meddela
föreskrifter, råd och anvisningar för byggnads väsendet. Planverket har även
att utfärda typgodkännande av byggprodukter och medverka i den fysiska
riksplaneringen. Slutligen bör nämnas att verket har att yttra sig över
länsstyrelsernas beslut i plan- och byggnadsärenden då dessa ärenden ofta
remitteras till planverket. Verket yttrar sig även till regeringen om sådan
industrilokalisering som kräver regeringstillstånd.

Länsstyrelsernas uppgifter inom plan- och byggnadsväsende handläggs
huvudsakligen på planenheten inom planeringsavdelningen. Länsstyrelsen
har att utöva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsende inom länen
inbegripet fastställelseprövning och besvärsprövning. Vidare har länsstyrelserna
att följa kommunernas arbete med den fysiska planeringen. Länsstyrelsernas
befattning med byggnadsväsende är inte särskilt omfattande.

Kommunerna har tilldelats en viktig roll inom plan- och byggnadsväsende.
Ett viktigt instrument i sammanhanget är det s. k. planmonopolet som
ger kommunen rätten att anta planer enligt byggnadslagen. Vidare har
kommunernas insatser inom den fysiska planeringen på senare år kommit att
få en ökad betydelse. Många kommuner ger även aktiv information till
allmänheten i planfrågor. Slutligen bör nämnas att en av byggnadsnämndens
huvuduppgifter inom byggandet består i att pröva byggnadslovsansökningar
och att därmed beakta att byggnadsföretag inte strider mot gällande
bestämmelser.

Den framtida ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inom bostadspolitiken
m. m.

Föredraganden anför att staten bör ha ett övergripande ansvar för att kunna
påverka samhällsutvecklingen i stort men att kommunerna bör lämnas en
betydande frihet att själva bestämma den aktuella verksamhetens omfattning
och innehåll -en uppfattning som utgår från synpunkter om den kommunala
självstyrelsens stora betydelse. I propositionen erinras om de beslut som
fattats och som har ökat kommunernas och landstingskommunernas
möjlighet att anpassa organisation och arbetsformer efter skiftande lokala
förhållanden och behov. Vidare erinras om att utredningar pågår i syfte att
lämna förslag till decentralisering inom den statliga organisationen samt för
att göra en samlad översyn av statens tillsyns- och kontrollfunktioner
gentemot kommuner och landstingskommuner.

Beträffande kommunaliseringav låne- och bidragsbeslut hade byggadministrationsutredningen
(BAU) föreslagit att beslutanderätten i flertalet låne -

CU 1977/78:28

och bidragsärenden skulle flyttas från länsbostadsnämnderna till kommunerna.
Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det
tillstyrks av en knapp majoritet av de kommuner som yttrat sig, i många fall
dock under förutsättning att de kompenseras för de merkostnader som foijer
av en kommunalisering. Vidare tillstyrker bl. a. vissa länstyrelser, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag, Svenska riksbyggenoch Svenska kommunförbundet
förslaget - den sistnämnda organisationen anser dock att en
förenkling av nuvarande administrations- och regelsystem är nödvändig för
att en kommunalisering skall kunna genomföras. Motståndare till BAU:s
förslag är bl. a. bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, en majoritet av
länsstyrelserna, LO, TCO, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Hyregästernas
riksförbund och bankorganisationema.

Avgörande argument mot en kommunalisering är bl. a. ett ökat personalbehov
på lokal nivå och därmed ökade kostnader, olikformiga beslut mellan
kommuner, negativa konsekvenser av att skilja lånebeslut och låneförvaltning.
I många fall har anförts att den nuvarande organisationen har så stora
fördelar att en kommunalisering inte bör genomföras. Vissa remissinstanser
anför att nuvarande låne- och bidragssystem är så detaljerat att utrymmet för
lokal anpassning inte möjliggör ett reellt kommunalt inflytande på området.

Även om delade meningar finns i frågan accepterar flertalet remissinstanser
de principiella utgångspunkter BAU haft för sina överväganden och
som bl. a. innebär att en uppgift inte bör ligga på högre beslutsnivå än
nödvändigt i förhållande till de av besluten direkt berörda samt att uppgifter
som kräver betydande inslag av lokalkännedom m. m. bör decentraliseras.

Statsrådet ansluter sig till de allmänna principerna beträffande kommunalisering.
Även om principerna är allmänt omfattade reses tvivel att nuvarande
regelsystem ger något större utrymme för att dessa principer skall kunna
tillämpas i fråga om låne- och bidragsbeslut. I propositionen framför
föredraganden uppfattningen att förutsättningarna för en kommunalisering
inte är tillfredsställande f. n. samt att frågan om en kommunalisering har
samband med möjligheterna att skilja lånebeslut och låneförvaltning.
Förslaget att föra över låneförvaltningen till riksbanken har nämligen mötts
av en praktiskt taget samstämmig kritik från remissinstanserna. Förslag om
kommunalisering enligt BAU avvisas sålunda i propositionen. Föredraganden
är inte beredd att nu förorda en kommunalisering. Enligt föredraganden
är det alltför osäkert om de merkostnader som en föreslagen reform
skulle medföra ger motsvarande vinster för den kommunala självstyrelsen
och förden enskilde medborgaren. Dock erinras i propositionen om att chefen
för bostadsdepartementet aviserat (prop. 1977/78:76 s. 39) att förslag senare
kommer att läggas fram angående överförande av beslut om energisparstöd
till kommunerna.

I motionen 1835 (s), yrkandet 1, hemställs att riksdagen ger till känna vad i
motionen anförts om den bostadspolitiska administrationens framtida orga -

CU 1977/78:28

nisation och ansvarsfördelning. Beträffande frågan om kommunalisering
anför motionärerna bl. a. att den regionala bostadspolitiska organisationens
arbetsuppgifter mera kan inriktas på planeringsuppgifter och andra övergripande
uppgifter om den avlastas låne- och bidragsbesluten. Vidare bör en
förkortad handläggningstid vara möjlig.

Även utskottet accepterar de principer som väglett utredningen beträffande
förslaget till kommunalisering. Emellertid har enligt utskottets mening
varken i utredningssammanhang eller i motionen 1835 (s) tillräckliga skäl
angivits för att nu företa en kommunalisering av låne- och bidragsbesluten. 1
likhet med föredraganden anser utskottet att den nuvarande samordningen
mellan låne- och bidragsbeslut och låneförvaltning bör behållas även i
fortsättningen. Den samordning mellan olika led i låne- och bidragsärenden
som med nuvarande system finns bör inte nu överges. I sammanhanget bör
erinras om att förslaget om kommunalisering förutsätter att riksbankens
avdelningskontor kommer att ansvara för låneförvaltningen. Detta förslag
har kritiserats av så gott som samtliga remissinstanser. Riksbanksfullmäktige
anför i sitt remissyttrande att reformen är förenad med större arbetsuppgifter
än vad som under utredningsarbetets initialskede kunde förutses och att
utbyggnaden av organisationen i riksbankens avdelningskontor skulle bli
genomgripande om den genomfördes. Utskottet avstyrker alltså ett i
motionen 1835 (s) begärt tillkännagivande om kommunaliseringen av låneoch
bidragsbeslut. Vad i propositionen anförts finner sig utskottet kunna
godta. Frågan kommer att tillföras ytterligare bedömningar, bl. a. när förslag
från decentraliseringsutredningen och statskontroll kommittén föreligger.

Vad i propositionen föreslagits om kommunalt ekonomiskt ansvar för
bostadslån till kostnader för ändrad lägenhetssammansättning har inte mött
någon erinran från utskottets sida.

Inte heller har vad i propositionen förordats om riktlinjerna för lönemyndighetens
prövning givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen (s. 170-172) tas upp vissa frågor angående kraven på
kommunal representation som villkor i vissa fall för lån till bostadsrättsföreningar.
F. n. gäller att bostadsrättsförening som arbetar under kommunal
insyn och kontroll och utan enskilt vinstintresse får större statliga lån (29 %
av låneunderlaget) än enskilda bostadsföretag och övriga bostadsrättsföreningar.
Som förutsättning för den förmånligare belåningen gäller att
föreningen arbetar utan enskilt vinstsyfte och att i föreningens styrelse från
föreningens bildande mer än halva antalet ledamöter representerar bostadskooperativ
riksorganisation eller förening som är ansluten till sådan organisation
eller i annat fall är fristående i förhållande till byggintressent. Som
ytterligare förutsättning gäller bl. a. att kommunen utser minst en representant
i föreningens styrelse. Även denne skall ingå i styrelsen från föreningens
bildande. Vidare måste en av revisorerna vara utsedd av kommunen. Kraven
gäller lånets hela löptid. För förening tillhörande bostadskooperativ riksor -

CU 1977/78:28

ganisation finns vissa modifierade regler. Kraven för 99-procentig belåning
gäller sålunda både rikskooperativa och andra bostadsrättsföreningar.

Mot bakgrund av framställningar från bl. a. bostadsstyrelsen och HSB
föreslås i propositionen vissa ändringar i nu gällande regler. Sålunda förordas i
propositionen att den tid under vilken kommunal representation skall finnas
generellt begränsas till tio år räknat från tidpunkten för statslånets utbetalning.
Ändringen föreslås gälla även tidigare beviljade lån. Även om den
kommunala representationen tillkommer efter föreningens bildande men
före ansökan om lån förordar föredraganden en låneandel om 29 %
beträffande nybildade bostadsrättsföreningar. Fördraganden avser föreslå
regeringen ändring i bostadsfinansieringsförordningen (BFF) av innebörden
att bostadslån utgår med 29 % av låneunderlaget även för föreningar i vilkas
styrelse den kommunala representanten inte ingått från föreningens
bildande. Ändringen avses gälla föreningar som bildats efter 1974-11-01 och
som ansöker om lån inom fem år från förvärvet. Ytterligare bör gälla att
lägenheterna vid förvärvstidpunkten uppläts med hyresrätt samt att i den
bildade föreningen medlemmarna inte var intressenter i fastigheten före
förvärvet. Med intressenter torde avses ägarintressenter. Låneandelen bör
gälla vid både ny- och ombyggnad.

Vad i propositionen förordats om kommunal representation m. m. har inte
givit utskottet anledning till erinran.

I propositionen (s. 173) framhåller föredraganden vikten av att kommunerna
på ett tillfredsställande sätt informerar om hur bostadsrättsföreningar
bildas och, i linje med bostadsförsörjningslagens syfte, skyndsamt utser
representanter i bostadsrättsföreningar.

1 motionen 1838 (fp) yrkas att 26 § BFF (åren sådan lydelse att belåning till
99 % medges bostadsrättsföreningar där kommunen erbjudits kommunal
representation.

De regler som f. n. gäller för 99-procentig belåning till bostadsrättsföreningar
omfattar, som ovan framgått, såväl rikskooperativa bostadsrättsföreningar
som andra bostadsrättsföreningar. Gällande regler har riksdagen
sålunda ställt sig bakom. Enligt utskottets mening finns nu inte skäl att
förändra dessa regler på sätt som föreslås i motionen 1838 (fp). Som framgår
ovan finns i BFF regler för vad kommun har att iaktta beträffande
föreningens verksamhet. Sålunda har kommunen vid sin bedömning av
frågan om lån att pröva om föreningen driver verksamhet som är förenlig med
de av statsmakterna antagna riktlinjerna. Utskottet utgår från att de
kommunala besluten grundas enbart på de antagna riktlinjerna. Enligt
utskottets mening finns inte skäl till annat antagande än att dessa riktlinjer
tillämpas. Motionen avstyrks.

I sammanhanget bör erinras att statsrådet Friggebo i riksdagen den 3 april
1978 bl. a. besvarat en fråga som till väsentliga delar tar upp det i motionen
1838 (fp) aktualiserade problemet.

Vad i propositionen (s. 173-174) anförts om kommunal representation i

CU 1977/78:28

bostadsrättsföreningar anslutna till moderförening i annan kommun, om
tillämpning av markvillkoret i vissa fall samt om begränsning av kommunernas
skyldighet att fortlöpande besiktiga fastigheter har inte givit utskottet
anledning till erinran.

Kommunernas ansvar för planering av bostadsförsörjningen m. m.

Kommunernas verksamhet på bostadsområdet har angivits i lagen
(1947:523, ändrad senast 1977:215) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande m. m. I lagen -som brukar kallas bostadsförsörjningslagen
- regleras bl. a. kommuns rätt att ställa medel till förfogande för att
nedbringa den enskildes kostnader för att skaffa eller ha fullvärdig bostad,
skyldigheten att förmedla statliga lån och bidrag samt biträda vid byggnadskontroll
och låneförvaltning, att fortlöpande samla uppgifter om bostadsförsörjningen
i kommunen, att upprätta bostadsbyggnadsprogram samt att i
vissa fall anordna avgiftsfri bostadsförmedling.

Boendeutredningarna hade föreslagit vissa ändringar i bostadsförsörjningslagen
i syfte att precisera det lagfästa kommunala ansvaret. Enligt
utredningarnas lagförslag skulle kommunerna ansvara för bostadsförsörjningen
inom kommunen och verka för att invånarna fick tillgång till rymliga,
väl utrustade och ändamålsenliga bostäder och en i övrigt god bostadsmiljö.
Vidare skulle kommunerna ges i uppgift att verka för att en allsidig
hushållssammansättning inom kommunerna kommer till stånd.

Remissopinionen med anledning av utredningarnas förslag anges i propositionen
ge stöd för uppfattningen att ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun är tillräckligt klar utan en särskild lagreglering. Bl. a., påpekar
Svenska kommunförbundet, skulle lagen innehålla begrepp som svårligen
kan tolkas objektivt.

Föredraganden, som ansluter sig till remissopinionen, anser att mål av det
allmänna slag som utredningarna angett i allmänhet inte bör föranleda
lagstiftning. Även om i propositionen lagstiftning avvisas anser föredraganden
att de av utredningarna formulerade målen är viktiga utgångspunkter
för bostadspolitiken - särskilt betonas betydelsen av en god boendemiljö och
nödvändigheten av att skapa en allsidig hushållssammansättning i bostadsområden.

Det av boendeutredningarna framförda förslaget om ett utbyggt och
preciserat lagfäst kommunalt ansvar har tagits upp i motionen 1688 (s). I
yrkandet 1 a i motionen föreslås ett tillkännagivande om att ett regeringsförslag
till lag om bostadsförsörjning m. m. snarast bör föreläggas riksdagen.
Motionärerna anför bl. a. att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
nu bör utvecklas till att omfatta ett lagfäst ansvar för bostadsmiljön i dess
helhet och för att förutsättningar för en allsidig hushållssammansättning
uppnås.

Utskottet ansluter sig till de av motionärerna anförda synpunkterna om

1* Riksdagen 1977/78. 19 sami Nr 28

CU 1977/78:28

vikten av en god boendemiljö och en allsidig hushållssammansättning. Dessa
synpunkter delas som framgått ovan av föredraganden. I likhet med vad i
propositionen anförs finnér utskottet det inte behövligt att lagfästa de allmänt
accepterade utgångspunkterna för bostadsförsörjningen. Denna uppfattning
har vunnit stöd vid remissbehandlingen av boendeutredningarnas förslag. De
av utredningarna angivna målen för bostadspolitiken är allmänt omfattade av
ansvariga organ verksamma inom området. Någon lagstiftning är således inte
erforderlig, varför motionen 1688 (s), yrkandet 1 a, avstyrks. I yrkandet 2 i
motionen föreslås förändringar i byggnadsstadgan i syfte att främja planläggningen
från bostadsförsörjningssynpunkt. Detta förslag behandlar utskottet i
samband med andra motionsförslag om byggnadslagstiftningen.

I propositionen föreslås att bostadsförsörjningslagen kompletteras så att
kommun ges möjlighet att förskottera medel som behövs till fastighetsskötsel
i sådana fall där fastigheten ställts under tvångsförvaltning enligt bestämmelserna
i bostadsförvaltningslagen.

Utskottet föreslår riksdagen att anta ändringsförslaget. Därutöver vill
utskottet anföra följande.

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om bostadsförvaltningslag anförde
utskottet bl. a. (CU 1977/78:1 s. 2) att det var angeläget att regler för snabb
förskottering av vissa medel för särskilt förvaltad fastighets drift gavs.
Utskottet förutsatte att förslag i ämnet snabbt skulle läggas fram. Vissa
förslag har nu presenterats. Enligt utskottets mening finns i sammanhanget
andra frågor som bör bedömas ytterligare. Genom förslaget i propositionen
öppnas alltså möjlighet för kommun att förskottera visst belopp när
tvångsförvaltning föreligger. Utskottet förutsätter att närmare överväganden
görs av regeringen om detta visar sig erforderligt och att resultatet av dessa
överväganden i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.

Sedan 1974 är samtliga kommuner skyldiga att årligen upprätta bostadsbyggnadsprogram.
Vissa kommuner är dessutom skyldiga att komplettera
dessa program med särskilda bostadssaneringsprogram. Drygt 100 kommuner
har ålagts denna skyldighet.

Boendeutredningarna föreslog att programmen fördes samman och utvidgades
till ett bostadsförsörjningsprogram avsett att markera en helhetssyn på
kommunernas insatser för bostadsförsörjningen. Vidare hade utredningarna
föreslagit att programmen skall antas av kommunfullmäktige samt att
kommunerna skall ges en skyldighet att göra bostadssociala inventeringar i
syfte att fördjupa kunskaperna om bostadsområdena bl. a. såvitt avser
bostadsförhållandena och bostadsmiljöns utformning.

Vad först gäller frågan om bosladsförsörjningsprogrammens innehåll har
föredraganden i allt väsentligt anslutit sig till vad boendeutredningarna
föreslagit. Därmed har enligt utskottets mening yrkandet 1 b i den under
allmänna motionstiden väckta motionen 1688 (s) om programmens innehåll
tillgodosetts. Motionsförslaget utgår från vad boendeutredningarna förordat.

CU 1977/78:28

Vad sedan gäller frågan om att bostadsförsörjningsprogrammet skall anias av
kommunfullmäktige har utskottet ingen erinran mot vad i propositionen
föreslagits.

Vad slutligen gäller frågan om bostadssociala inventeringar anser föredraganden
att dessa inventeringar har en stor uppgift att fylla och att
inventeringarnas allmänna syften och innehåll i stort kan accepteras. Särskilt
betonas inventeringarnas betydelse som ett gemensamt planeringsunderlag
för olika kommunala förvaltningar och bostadsföretag och som en kanal för
att långa upp de boendes egen uppfattning om hur ett bostadsområde bör
utformas. De av utredningarna föreslagna inventeringarna måste ses som en
naturlig del i beslutsunderlaget för den kommunala planeringen. Eftersom
kommunerna i allmänhet ansluter sig till önskemålet om bostadssociala
inventeringar saknas enligt föredraganden anledning att göra dem obligatoriska.
Genom att inte reglera inventeringarna i lag kan den kommunala
planeringen smidigt anpassas till den enskilda kommunens förutsättningar.

I motionen 1688 (s), yrkandet 1 b, hemställs att regeringen ges till känna
vad som anförts om bostadssocial inventering.

Vad i motionen anförts ligger helt i linje med de av boendeutredningarna
framförda och av föredraganden i allt väsentligt accepterade riktlinjerna för
utformning av programmen. Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen
förordats. Motiven i propositionen för att inte lagreglera frågan om
inventeringarna delas av utskottet. Vad i motionen 1688 (s), yrkandet 1 b, och
i propositionen anförts om bostadssociala inventeringar delas av utskottet.
Något tillkännagivande kan inte anses erforderligt.

I motionen 1688 (s), yrkandet 4, föreslås ett riksdagens tillkännagivande
om inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten. Motionärerna anser det
bl. a. viktigt att understryka att bostadsförmedlingen kan och bör aktivt
medverka för att skapa jämn och allsidig sammansättning i kommunernas
olika bostadsområden.

Som framgått ovan har utskottet förordat vissa riktlinjer för hur de framtida
bostadsförsörjningsprogrammen bör utformas, bl. a. innebärande att
bostadssociala inventeringar utförs av kommunerna i önskvärd och lämplig
grad. Den i motionen 1688 (s), yrkandet 4, upptagna frågan får anses ingå som
en del i detta arbete. Något tillkännagivande kan inte anses erforderligt eller
nödvändigt. Enligt utskottets mening finns inte skäl till annat antagande än
att kommunerna ger bostadsförmedlingsverksamheten en sådan inriktning
att de allmänt omfattade och i motionen framförda åsikterna om en aktiv
förmedlingsverksamhet beaktas. Genom vad ovan föreslagits och förordats
av utskottet om inriktningen och omfattningen av bostadsförsörjningsprogrammen
m. m. torde förslaget i motionen vara tillgodosett i huvudsak.

Boendeutredningarna föreslog i sitt slutbetänkande att kommunernas
anvisningsrätt utvidgades genom särskild lagstiftning. Förslaget tas upp i
motionen 1688 (s), yrkandet 3. Motionärerna yrkar på ett tillkännagivande

CU 1977/78:28

innebärande att riksdagen bör föreläggas förslag till lagstiftning.

I motionen 860 (vpk) och 1367 (apk), yrkandet 2 d, föreslås åtgärder för
införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Vidare föreslås i
motionen 842 (s), yrkandet 1, att alla hyreslägenheter skall anmälas till
bostadsförmedlingen och att denna får ensamrätt att fördela lägenheterna
efter normer som motverkar segregation.

Samtliga nu behandlade motioner väcktes i januari under den allmänna
motionstiden. Sedan motionerna väcktes har statsrådet Friggebo i svar på
frågor i mars omtalat att åtgärder för att stärka bostadsförmedlingarnas och
därmed de bostadsökandes rätt pågår och att den närmare utformningen
avses presenteras i en departementspromemoria som kommer att remitteras
till berörda instanser och myndigheter. Av svaret framgick även att arbetet
inriktats på förslag till lagstiftning som kan träda i kraft den 1 januari
1979.

Enligt utskottets mening bör pågående beredning inte föregripas genom ett
riksdagens ställningstagande till nu behandlade motionsförslag. Motionsförslagen
avstyrks därför.

Den statliga bostadspolitiska organisationen

Som framgått ovan (s. 6) har utskottet anslutit sig till propositionsförslaget
om att låne- och bidragsbesluten nu inte bör läggas på de kommunala organen
och att låneförvaltningen inte bör föras över till riksbankens avdelningskontor.
Detta ställningstagande innebär sålunda att utskottet anser att länsbostadsnämnderna
bör finnas kvar som fristående länsorgan.

Vad i propositionen (s. 180-182) anförts om översyn av låneförvaltningen,
om samordning mellan länsstyrelse och länsbostadsnämnd beträffande
plangenomförandets ekonomi samt om inriktningen av bostadsstyrelsens och
länsbostadsnämndernas verksamhet har inte givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.

BAU föreslog sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk.

Majoriteten av de remissinstanser som har uttalat sig om den centrala
organisationen är positiva till en sammanläggning. Till de positiva hör bl. a.
flera centrala myndigheter, flertalet länsstyrelser, några länsbostadsnämnder,
Svenska kommunförbundet och en stor majoritet av de 60 kommuner som
uttalat sig i frågan. Till de negativa eller tveksamma hör bl. a. bostadsstyrelsen,
några länsbostadsnämnder, TCO, LO, Hyresgästernas riksförbund samt
de lokala fackliga organisationerna vid bostadsstyrelsen och TCO-föreningen
vid planverket.

Statens planverk anför bl. a. att en sammanläggning innebär fördelar bl. a.
genom att normarbetet kan samordnas och genom att den fysiska planläggningen,
byggandet och finansieringsfrågorna kan handläggas inom samma
myndighet. Bostadsstyrelsen framhåller att styrelsen är en sektorsmyndighet
medan planverkets verksamhet är av övergripande natur. En sammanlägg -

CU 1977/78:28

ning skulle enligt styrelsen innebära att mycket olikartade verksamheter
förenades i ett verk.

Föredragandens utgångspunkt vid bedömningen av förslaget är att en
allmän restrikti vitet bör gälla i fråga om att tillskapa stora enheter i samhället.
BAU:s förslag anses inte särskilt långtgående beträffande integrationen
mellan de båda verkens nuvarande funktioner. Förbättrad samordning anses
kunna uppnås med i huvudsak bibehållande av de båda verkens nuvarande
struktur utan att ett nytt större verk tillskapas. De av föredraganden
accepterade utgångspunkterna har lett till ståndpunkten att de båda verken
inte bör sammanläggas men att en bättre och nödvändig samordning mellan
dem bör övervägas.

I motionen 1835 (s) anförs att goda skäl för att lägga samman de båda
verken lagts fram av BAU och att behovet av samordning mellan bl. a.
bostadspolitisk verksamhet och fysisk planering bäst tillgodoses om verken
läggs samman.

Utskottet delar föredragandens uppfattning om att verken inte bör läggas
samman. Samordningen kan tillgodoses tillfredsställande utan att en
sammanläggning sker. De föreslagna övervägandena i syfte att få till stånd en
bättre samordning bör bidra till att minska motionärernas farhågor.

En översyn av stålens planverks organisation pågår inom verket. I budgetpropositionen
för budgetåret 1978/79 presenterades vissa av de av verket
aktualiserade organisatoriska förändringarna. Någon ställning till förslaget
togs inte i budgetpropositionen. Chefen för bostadsdepartementet anförde
emellertid att det är angeläget att organisationen anpassas till verksamhetens
nuvarande omfattning och inriktning. Särskilda medel kunde med hänsyn till
nu föreliggande ekonomiska situation inte tillföras verket.

Verkets förslag innebär bl. a. att en ny enhet - kommunbyrån - bör
inrättas. Förslaget förs fram mot bakgrund av den betydelse som bl. a.
frågorna om fysisk riksplanering och kommunal översiktlig planering fått
under de senaste åren. Fullföljandet av den första etappen av den fysiska
riksplaneringen visar enligt verket nu på ett stort behov av samlande
anvisningar för en sådan kommunal planering. Kommunbyrån skulle
tillsammans med de tre befintliga byråerna på planväsendets område bilda en
huvudenhet för planfrågor.

Föredraganden anför - efter samråd med bostadsministern - att det i
budgetpropositionen förordade ramförslaget i huvudsak kan läggas till grund
för en omorganisation av verket. Dock bör förslaget om att inrätta en
kommunbyrå nu inte biträdas. Omfattningen av organisationen måste också
ses mot bakgrund av att denna skall kunna genomföras utan medelstillskott.

I motionen 1837 (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande omorganisationen av planverket. Motionärerna
anser att en kommunbyrå bör inrättas och att denna enligt planverkets förslag
bör ingå i huvudenheten för planfrågor.

CU 1977/78:28

Utskottet delar föredragandens uppfattning om att planverkets förslag i
huvudsak kan läggas till grund för omorganisationen av verket. Till frågan
om anslag för verksamheten under nästa budgetår återkommer utskottet
nedan (s. 21). Beträffande förslaget om att en kommunbyrå inte nu bör
inrättas delar utskottet föredragandens uppfattning. Emellertid finner
utskottet det väsentligt att i arbetet med den framtida organisationen av
verket även beaktas den ökade betydelse som tillmäts den fysiska riksplaneringen
och den kommunala översiktliga planeringen. Enligt utskottets
mening kan det vara lämpligt att dessa frågor handhas inom en kommunbyrå.
Vidare kan det kommande förslaget om en ny byggnadslag komma att
ytterligare öka behovet av en kommunbyrå. Enligt utskottets mening bör
frågan om en kommunbyrå ytterligare övervägas vid den fortsatta beredningen
av planverkets förslag. Vad utskottet anfört med anledning av
propositionen och motionen 1837 (s) bör ges regeringen till känna.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen föreslagits om
bemyndigande för regeringen att vidta de övergdngsdtgärder m. m. som
behövs för att omorganisationen av statens planverk skall kunna genomföras.

Vad i propositionen anförts om gränsdragningsfrågor mellan de båda verken
har inte givit utskottet anledning till erinran.

Decentralisering inom den statliga organisationen

I propositionen redovisar föredraganden principer för möjligheterna till en
längre gående decentralisering av handläggnings- och beslutsordningen i
olika låne- och bidragsärenden inom den statliga bostadspolitiska organisationen.
Principerna redovisas för riksdagens kännedom. Vidare behandlas
BAU:s förslag till decentralisering. Även vissa av bostadsstyrelsen framförda
förslag behandlas.

I propositionen (s. 189) tas upp frågan om beslutsnivå i fråga om förhöjt
låneunderlag för och tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.
F. n. ankommer det på regeringen att besluta i dessa frågor. Möjligheten att
medge förhöjt låneunderlag infördes i början av 1960-talet. Fr. o. m. den 1 juli
1974 infördes särskilda räntefria stående tilläggslån till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse. I budgetpropositionen för budgetåret 1978/79
har föreslagits ändringar i långivningen som bl. a. innebär en gemensam ram
för förhöjt låneunderlag och tilläggslån. Utskottet har i betänkandet CU
1977/78:27 (s. 47) godtagit denna ändring. Föredraganden finner det nödvändigt
att en samordnad prövning beträffande beslut om förhöjt låneunderlag
och tilläggslån görs. Denna prövning föreslås ligga på bostadsstyrelsen.

1 motionen 1836(c,s) föreslås riksdagen uttala att beslut beträffande förhöjt
låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse bör delegeras
till länsbostadsnämnderna. Motionärerna anför att väntetiderna för att
erhålla beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån är långa och att

CU 1977/78:28

handläggningsproceduren är administrativt komplicerad. Med utgångspunkt
i långivningens omfattning på Gotland lämnas exempel på hur långivningen
där fungerat i praktiken.

Utskottet,som hyser förståelse för de av motionärerna framförda synpunkterna,
anser från principiell synpunkt en decentralisering av beslutanderätten
önskvärd - inte bara beträffande den i motionen 1836 (c, s) upptagna frågan.
Sedan långivningen i sin nuvarande form infördes vid halvårsskiftet 1974 har
den emellertid varit av begränsad omfattning speciellt vad avser beslut om
tilläggslån. Även om utskottet alltså delar motionärernas uppfattning är
utskottet inte nu berett att föreslå en decentralisering enligt förslaget i
motionen. Ytterligare erfarenheter av långivningen bör vinnas. Därvid kan
det visa sig möjligt att med bibehållande av kravet om samordnad prövning
ytterligare delegera beslutanderätten i fråga om förhöjt låneunderlag och
tilläggslån. Utskottets bedömning bör också ses mot bakgrund av de
ändringar beträffande en samordnad prövning som föreslagits i budgetpropositionen
och mot vilka utskottet inte haft någon erinran.

Vad i övrigt för kännedom redovisats i propositionen (s. 185-191) för
riksdagen beträffande decentralisering har inte givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.

Inriktningen av arbetet inom den statliga bostadspolitiska organisationen

Föredraganden anför att bostadsstyrelsens och länbostadsnämndernas
verksamhet måste ligga i ett tidigare skede än i anslutning till beslut i låneoch
bidragsfrågor och att staten bör bistå kommuner, byggherrar och
konsumenter med råd, service och information. Den grundläggande utgångspunkten
är att kommunerna skall ges ökat inflytande på bostadsförsörjningsområdet.
Föredraganden anför vidare att en ökad konsumentupplysning om
bostäder är nödvändig. 1 propositionen redovisas (s. 192-194) det arbete som
pågår i syfte att underlätta för de bostadssökande att välja bostad. Vidare
berörs ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket när
det gäller konsumentupplysningen beträffande bostäder.

Vad i propositionen anförts om inriktningen av arbetet inom den statliga
organisationen samt om ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och
konsumentverket godtas av utskottet.

I propositionen (s. 195) tas upp frågan om mönsterplaner och typritningsverksamhet.
Verksamheten anses vara av värde bl. a. för att ge den enskilde
möjligheter att bedöma förutsättningarna försjälvbyggeri. Verksamheten bör
avgiftsfinansieras; dock väntas vissa initialkostnader uppkomma.

I förra årets budgetproposition (prop. 1976/77:100 bil. 16 s. 118) behandlades
frågan om mönsterplaner och typritningsverksamhet. Riksdagen
föreslogs då medge att bostadsstyrelsen inom ramen för befintliga resurser
skulle pröva en utveckling av verksamheten med mönsterplaner för vissa
småhustyper i linje med den tidigare avvecklade typritningsverksamheten.

CU 1977/78:28

Ett enhälligt civilutskott (CU 1976/77:18 s. 50) avstyrkte förslaget och ansåg
att övervägandena under alla förhållanden borde anstå till dess förslag om den
framtida organisationen av de centrala myndighetsuppgifterna hade beretts.
Riksdagen följde utskottet.

I den nu behandlade propositionen anförs vidare att arbetet med bl. a.
mönsterplansverksamheten inom (»stadsstyrelsen i fortsättningen huvudsakligen
bör inriktas på att sprida erfarenheter om tillämpade goda lösningar.
Även enligt utskottets mening får frågan om mönsterplansverksamheten
anses vara en fråga som bör bedömas ligga inom bostadsstyrelsens verksamhet.
Frågan om verksamhetens bedrivande torde därvid få brytas mot andra
frågor i det bostadspolitiska arbetet och sålunda bedömas av de bostadspolitiska
organen. Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts
om finansieringen av verksamheten med mönsterplaner.

Beträffande bostadssociala frågor erinras i propositionen att bostadssociala
delegationens arbete kommer att slutföras under år 1978. Delegationen
tillkallades efter regeringens bemyndigande av dåvarande bostadsministern
år 1975. Delegationens verksamhet som i första hand har avsett bostadsområden
med särskilda uthyrningssvårigheter har bestått i att kartlägga
orsakerna till att människor inte flyttar till sådana områden. Vidare har
åtgärder initierats för att skapa gynnsammare sociala och miljömässiga
förhållanden i dessa områden.

I propositionen anförs att delegationens verksamhet nära anknyter till
frågor som bostadsstyrelsens boendemiljödelegation f. n. handlägger samt att
bostadssociala delegationens arbete bör utnyttjas vid denna centrala metodutveckling
beträffande bostadssociala inventeringar - en fråga som behandlats
ovan (s. 11). För att bl. a. stödja bostadsstyrelsen vid fullgörandet av dess
uppgifter inom det bostadssociala området avser föredraganden föreslå
regeringen att ett bostadssocialt råd knyts till bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1
januari 1979. Tyngdpunkten i rådets uppgifter anses böra ligga på frågor som
rör statens och kommunernas ekonomiska insatser för att främja förbättrad
boendemiljö och boendeservice.

Vidare avses bostadsstyrelsens boendemiljödelegation inte kvarstå i
nuvarande organisatoriska form efter 1978 års utgång.

I motionen 1835 (s), yrkandet 3, hemställs att riksdagen ger till känna vad i
motionen anförts om den bostadssociala delegationens ställning. Motionärerna
anser att förslaget i propositionen om att inrätta ett bostadssocialt råd
inom bostadsstyrelsen bör avvisas och att ansvaret för förbättrad boendemiljö
och boendeservice även i fortsättningen bör ligga på en bostadssocial
delegation direkt underställd regeringen.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om att ett
bostadssocialt råd avses knytas till bostadsstyrelsen och att rådet ges den
inriktning och omfattning som angivits i propositionen. Förslaget i motionen
1835 (s), yrkandet 3, om att ansvaret för de bostadssociala frågorna m. m.
liksom f. n. skall åvila den bostadssociala delegationen avstyrks sålunda.

CU 1977/78:28

I motionen 1802 (c) hemställs att riksdagen uttalar att i det bostadssociala
rådet bör ingå representanter för socialstyrelsens lekmiljöråd samt att
lekmiljörådets kunskap tas till vara vid informationsförmedling till länsbostadsnämnder
och kommuner.

Utskottet förutsätter att erfarenheter från lekmiljörådet kommer att tas till
vara och vidareföras till de bostadspolitiska organen utan att ett riksdagens
uttalande därom görs. Beträffande representation i rådet finnér utskottet det
inte lämpligt att uttala sig om sammansättningen. Oavsett sammansättningen
finns ingen anledning till annat antagande än att de av lekmiljörådet
vunna erfarenheterna kommer att beaktas i det bostadssociala arbetet.
Motionen avstyrks sålunda.

Förstärkt konsumentskydd för småhusköpare

I propositionen (s. 198-201) behandlas frågan om kontroll- och besiktningsverksamhet
av småhus. BAU hade föreslagit vissa förändringar av samhällets
verksamhet på området syftande till att genom en mera noggrann granskning
och besiktning än hittills bättre än f. n. skydda köparna av småhus. Enligt
BAU skulle kommunerna vara skyldiga att utföra en förbättrad granskning
och kontroll av småhus som uppförs med statliga lån. Kommunernas
kostnader för den noggrannare besiktningsverksamheten borde enligt BAU:s
förslag täckas genom avgifter som skulle få räknas in i låneunderlaget för
bostäder.

Föredraganden redogör i propositionen för de typer av kontroll- och
besiktningsverksamhet som f. n. finns i samband med uppförande av småhus
och som utgår från bestämmelser i byggnadslagstiftningen och i bostadsfinansieringsförordningen
beträffande statsbelånade hus. Vidare förekommer
kontroll utförd av byggherren. Denna kontroll regleras genom avtal mellan
byggherrar och entreprenörer eller leverantörer. Som exempel på överenskommelser
om kontroll- och besiktningsverksamhet nämns i propositionen
den överenskommelse, den s. k. Småhus 76, som träffats mellan Sveriges
villaägareförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

1 propositionen erinras bl. a. om det arbete som i skilda sammanhang pågår
och som från olika utgångspunkter berör kontroll- och besiktningsverksamheten
för småhus.

Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till BAU:s förslag om att
åtgärder bör vidtas för att stärka småhusköparnas ställning i förhållande till
byggherrar, entreprenörer och småhusfabrikanter. Enligt föredraganden bör
en av många remissinstanser föreslagen bredare syn på frågan övervägas i
samband med en ökad kommunal kontroll och besiktning. Särskilt framhålls
i propositionen Svenska kommunförbundets bedömning av frågan - en
bedömning som innebär att riskerna för skadeståndsanspråk gentemot
kommunerna måste utredas innan en besiktningsverksamhet enligt BAU:s
förslag genomförs. Mot bakgrund av pågående utredningsarbete och den av

CU 1977/78:28

Svenska kommunförbundet framförda tveksamheten till BAU:s förslag är
föredraganden inte nu beredd föreslå en ökad kontroll och besiktning enligt
BAU:s förslag.

I motionen 1835 (s), yrkandet 2, hemställs att riksdagen beslutar att
kostnaden för besiktning och kontroll får ingå i låneunderlag för statligt
bostadslån avseende småhus som upplåtits med bostadsrätt eller äganderätt.
Enligt motionärerna bör besiktnings- och kontrollverksamheten av småhus
på sikt bli obligatorisk. Motionärerna delar föredragandens uppfattning att
bl. a. BAU:s förslag kan behöva utredas ytterligare innan slutlig ställning tas
till organisationen av besiktnings- och kontrollverksamheten. Emellertid
anses frågan vara av sådan vikt att andra åtgärder bör vidtas i avvaktan på ett
slutligt ställningstagande till verksamheten. Motionärerna erinrar om den
överenskommelse som slutits inom ramen för Småhus 76. Även annan
verksamhet kan enligt motionärerna komma att organiseras. Motionärerna
föreslår att kostnaderna för besiktning och kontroll får ingå i låneunderlaget
för det statliga lånet under förutsättning att kostnaderna för verksamheten
kan godtas av vederbörande kommun.

Utskottet delar föredragandens och motionärernas uppfattning att frågan
om kontroll- och besiktningsverksamheten är viktig och att frågan inte
slutligen kan lösas innan bl. a. BAU:s förslag ytterligare beretts.. Enligt
utskottets mening är det av stor betydelse att frågorna löses snabbt. Det bör
emellertid i avvaktan på pågående arbete vara möjligt att stärka småhusköparnas
ställning genom förbättrad kontroll och besiktning. Därvid kan den nu
föreslagna förbättrade kontrollverksamheten m. m. utföras i enlighet med
den överenskommelse som slutits inom ramen för Småhus 76. Även annan
motsvarande kontrollverksamhet bör kunna bedömas. Enligt utskottets
mening bör kostnaderna för verksamheten få räknas in i låneunderlaget för
det statliga bostadslånet för småhus.

Som ytterligare förutsättning bör gälla dels att kostnaderna godtas av
lånemyndigheterna, dels att kommunen godkänner besiktningsförfarandet.
De närmare tillämpningsföreskrifterna i frågan bör övervägas av regeringen.
Vad utskottet anfört om ett förstärkt konsumentskydd för småhusköpare bör
ges regeringen till känna. Frågan om den föreslagna regelns ikraftträdande
behandlas nedan (s. 21).

I propositionen anförs att omedelbara åtgärder måste vidtas så att
småhusköpare erhåller ett visst ekonomiskt skydd vid förvärvet. Sålunda
föreslås i propositionen att ett belopp för kostnaderna för garanti och försäkring
bör få ingå i låneunderlaget för statligt bostadslån avseende småhus som
upplåts med bostads- eller äganderätt. Som förutsättning för att kostnaderna
skall få inräknas i låneunderlaget anges i propositionen att producenten bör
ställa ekonomiska garantier för att huset färdigställs enligt utfästelser i
köpekontraktet samt att köparen garanteras ekonomiskt skydd för fel och
brister som upptäcks efter garantibesiktningen. En lämplig tid för sådant
skydd anses vara en tioårsperiod räknat från tiden för slutbesiktningen. För

CU 1977/78:28

att undvika tvister för mindre försäkringsfall anses en viss minimigräns böra
anges. Kostnadsgränsen bör avse den samlade kostnaden för att avhjälpa i ett
sammanhang konstaterade avvikelser.

I motionen 1839 (m, c, fp) hemställs att Småhus 76 och liknande lösningar
övergångsvis bör kunna godtas för statliga lån och att garantikostnaderna
m. m. skall få inräknas i låneunderlaget. Enligt motionärerna motsvarar
Småhus 76 med endast smärre avvikelser de i propositionen föreslagna
garantierna. Enligt Småhus 76 täcks inte skada som kostar mindre än ett halvt
basbelopp (i april 1978 6 300 kr.). Överstiger skadan ett halvt basbelopp täcks
hela skadan. Skador som har samma orsak läggs ihop. Skador med olika
orsaker bedöms var för sig, och för varje sådan skada måste alltså gränsen ett
halvt basbelopp överskridas för att utfästelsen skall träda in.

Avvikelser mellan de av föredraganden angivna förutsättningarna och
Småhus 76 föreligger bl. a. såvitt avser frågan huruvida möjlighet skall finnas
att ”lägga ihop” skador med olika orsaker som konstateras i ett sammanhang
utan att kostnadsgränsen skall behöva överskridas för varje skada.

Enligt utskottets mening bör de av föredraganden angivna förutsättningarna
gälla. Ikraftträdandefrågan behandlas nedan (s. 21). Det bör vara möjligt
att förändra villkoren inom Småhus 76 så att överenskommelsen kan
accepteras för statlig belåning.

Utskottet har alltså ingen erinran mot vad i propositionen anförts om
garanti- och försäkringskostnader. Genom det framlagda förslaget har
yrkandet i den under allmänna motionstiden väckta motionen 843 (c)
tillgodosetts. I motionen hemställs att riksdagen måtte besluta att kostnaden
för garantin får räknas in i låneunderlaget.

Slutligen anser utskottet att det bör ytterligare övervägas om kostnaderna
för ett förstärkt skydd för småhusköparna bör ligga utanför gällande
kostnadsgräns för småhus eller inte. F. n. gäller att i högsta godtagbara
produktionskostnad får vid beslut om statligt bostadslån inräknas belopp som
kommunen godtar för kontroll och besiktning samt förlängd garanti t. ex.
enligt Småhus 76. Frågan om kostnadsgränsens storlek och karaktär
behandlar utskottet även i betänkandet CU 1977/78:27 (s. 30).

Ramfrågor

Beträffande ramfördelningen pä central nivå anförs i propositionen att
nybyggnadsramarna i fortsättningen bör fördelas av regeringen. Utskottet har
noterat att föredraganden finnér det motiverat med en ordning som möjliggör
snabb omfördelning av ramar mellan länen under löpande kalenderår. I övrigt
har utskottet inte funnit anledning till uttalande beträffande fördelningen på
central nivå.

F. n. fördelar bostadsstyreisen nybyggnadsramen på län och storstadsområden.
Länsstyrelserna fördelar ramarna på kommuner utanför storstadsom -

CU 1977/78:28

rådena, medan kommunala samarbetsorgan fördelar ramarna inom storstadsområdena.

Beträffande ramfördelningen på regional nivå förordas att fördelningen av
ramar på storstadsområden och kommuner utanför dessa områden inte
längre skall avgöras på central nivå. Den centrala fördelningen bör därför i
fortsättningen enbart göras på län. Länsstyrelserna har sedan att fördela
ramarna på storstadsområdena och på kommunerna i övrigt i länet.
Fördelningen inom storstadsområdena skall även i fortsättningen ankomma
på de kommunala samarbetsorganen. Ramfördelningen inom Göteborgsområdet
medför speciella problem och t. v. föreslås en särskild ram avdelas
för Göteborgsregionen inklusive de kommuner som ingår i Hallands och
Älvsborgs län.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget om ramfördelningssystem på
regional nivå.

I motionen 1372 (c, s, m, fp) hemställs att riksdagen uttalar att länsbostadsnämnden
i Malmöhus län skall ges möjlighet att fördela bostadsbyggandet
i hela länet. Genom förslaget i propositionen anser utskottet att det
primära syftet med förslaget i motionen uppnåtts, nämligen att decentralisera
beslut angående bostadsbyggandets regionala fördelning från central till
regional nivå. Med hänsyn emellertid till att bl. a. länsstyrelserna tillagts det
övergripande regionala ansvaret bl. a. i fråga om bostadsbyggandet bör
länsstyrelserna och inte länsbostadsnämnderna besluta om ramfördelningen
på regional nivå. Motionen avstyrks.

Vad i övrigt anförts om ramsystemet har inte givit anledning till särskilt
uttalande från utskottets sida.

Belånings- och kostnadsfrågor

Föredraganden anför att belåningsmetoden inte bör vara styrande på
bebyggelsen och bostädernas utformning. Denna princip bör alltjämt gälla.
Med hänsyn till bl. a. energihushållningsaspekten och till att belåningen bör
anpassas så att den gynnar byggandet av mindre småhus kan avsteg från
principen motiveras.

Utskottet delar föredragandens uppfattning. Även vad i övrigt anförts
under avsnittet om belånings- och kostnadsfrågor har inte givit utskottet
anledning till särskilt uttalande.

Ikraftträdande

Vad i propositionen anförts om ikraftträdande har inte givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet har ovan (s. 17) förordat möjligheter att erhålla tillägg till
låneunderlag för kontroll- och besiktningskostnader för vissa småhus. Enligt
utskottets mening bör de av utskottet föreslagna reglerna kunna ges samma

CU 1977/78:28

ikraftträdandebestämmelser som de som i propositionen föreslagits beträffande
garanti- och försäkringskostnader. Enligt förslaget i propositionen skall
denna ändring genomföras den 1 januari 1979. Dock föreslås tillägg kunna
utgå även i de fall preliminärt men inte slutligt beslut meddelats före den 1
januari 1979 om överlåtelse från producenten äger rum efter denna tidpunkt.
Vad utskottet anfört om ikraftträdande beträffande möjligheterna att erhålla
tillägg till låneunderlag för kontroll- och besiktningskostnader för småhus bör
ges regeringen till känna.

Anslag

Vad i budgetpropositionen anförts om anslag för budgetåret 1978/79 till
Bostadsstyrelsen, Länsbostadsnämnderna, Statens planverk samt till Bidrag
till översiktlig planering tillstyrks av utskottet.

Budgeteffekterna förde tillägg till låneunderlaget som förordas beträffande
kostnaderna för kontroll och besiktning samt beträffande garanti och
försäkring torde vara av marginell karaktär under budgetåret 1978/79.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommunalisering av låne- och bidragsbeslut att
riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats
avslår motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu är i
fråga,

2. beträffande kommunalt ekonomiskt ansvar för bostadslån till
kostnader för ändrad lägenhetssammansättning att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande riktlinjer för lånemyndighetens prövning att riksdagen
bifaller vad i regeringsprotokollet förordats,

4. beträffande ändring i grunderna för bostadslångivningen att
riksdagen

a. godkänner vaa i regeringsprotokollet förordats,

b. avslår motionen 1977/78:1838,

5. beträffande förslag till lag om bostadsförsörjning m. m. att
riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats
avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 a,

6. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
m. m. att riksdagen antar förslaget såvitt avser 6 §,

7. beträffande bostadsförsörjningsprogrammens innehåll att riksdagen
med bifall till vad i regeringsprotokollet anförts avslår
motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga,

CU 1977/78:28

8. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
m. m. att riksdagen antar förslaget såvitt det inte behandlats
under 6 ovan,

9. beträffande bostadssociala inventeringar att riksdagen med
bifall till vad i regeringsprotokollet anförts avslår motionen
1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga,

10. beträffande inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 4,

11. beträffande kommunal anvisningsrätt m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1977/78:842, yrkandet 1,860,1367, yrkandet
2 d, och 1688, yrkandet 3,

12. beträffande inriktningen av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas
verksamhet m. m. att riksdagen godkänner vad i
regeringsprotokollet förordats,

13. beträffande sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens
planverk att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet
förordats avslår motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu är
i fråga,

14. beträffande riktlinjer för en omorganisation av statens planverk
att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet
förordats samt med anledning av motionen 1977/78:1837 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande övergångsåtgärder m. m. i samband med genomförandet
av omorganisationen av statens planverk att riksdagen
med bifall till vad i regeringsprotokollet föreslagits bemyndigar
regeringen att vidta sådana åtgärder m. m.,

16. beträffande ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och
statens planverk samt mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket
att riksdagen bifaller vad i regeringsprotokollet förordats,

17. beträffande beslutsnivån om förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1836,

18. beträffande bostadssocial t råd m. m. att riksdagen med bifall till
vad i regeringsprotokollet anförts avslår motionen 1977/
78:1835, yrkandet 3,

19. beträffande representationen m. m. i bostadssociala rådet att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1802,

20. beträffande grunderna för ett till bostadslångivningen knutet
förbättrat konsumentskydd såvitt avser kontroll och besiktning
av vissa småhus att riksdagen med anledning av motionen
1977/78:1835, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:28

21. beträffande grunderna för ett till bostadslångivningen knutet
förbättrat konsumentskydd såvitt frågan inte behandlats under
20 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats
samt bifaller motionen 1977/78:843,

22. beträffande vissa förutsättningar för ett förstärkt konsumentskydd
för småhusköpare att riksdagen avslår motionen 1977/
78:1839,

23. beträffande ramfördelningen på län och storstadsområden att
riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats
avslår motionen 1977/78:1372,

24. beträffande den allmänna utformningen av metoden för beräkning
av låneunderlag och pantvärde att riksdagen godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

25. beträffande ikraftträdande

a. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet anförts,

b. att riksdagen såvitt avser de under 20 behandlade grunderna
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för
budgetåret 1978/79 anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 23 852 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37 816 000
kr.,

c. till Statens planverk ett förslagsanslag av 24 281 000 kr.,

d. till Bidrag till översiktlig planering ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.

Stockholm den 20 april 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Karl-Erik Strömberg (fp). Thure Jadestig (s), Anna Eliasson
(c), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c),
Magnus Persson (s), Göthe Knutson (m), Per Olof Håkansson (s), Wilhelm
Gustafsson (fp) och Rolf Dahlberg (m).

CU 1977/78:28

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta
Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s) har reserverat sig mot
betänkandet i följande delar.

1. Kommunalisering av låne- och bidragsbeslut

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Även utskottet” och
slutar ”statskontrollkommittén föreligger” bort lyda:

Kommunerna har en ledande roll inom bostadsbyggandet och ansvar för
bostadsfrågorna. Sålunda har kommunerna stort inflytande genom bygglagstiftningen,
markförsörjningen, bostadslångivningen samt ett ägaransvar för
allmännyttiga och kommunala bostadsföretag. Även andra exempel på
kommunernas centrala ansvar för bostadsfrågorna finns. Samtidigt har
kommunreformen inneburit att inom kommunerna skapats resurser för ett
ökat ansvarstagande.

De principer som BAU haft som utgångspunkt för sina överväganden och
som accepterats av föredraganden innebär bl. a. att en uppgift inte bör ligga på
högre beslutsnivå än nödvändigt. Enligt utskottets mening bör kommunerna
själva fatta beslut i låne- och bidragsärenden. Därigenom blir det möjligt att
förkorta handläggningstiden för låne- och bidragsärenden, att öka samordningen
med andra kommunala verksamheter genom t. ex. bättre möjligheter
till samordning i bostadspolitiska frågor och frågor om plan- och byggnadsväsen.

De skäl som föredraganden redovisat för att avslå BAU:s förslag om
decentralisering och ett ökat kommunalt inflytande inom bidragsverksamheten
är enligt utskottets mening inte tillräckligt underbyggda. Sålunda kan
utskottet inte acceptera vad som anförts om att merkostnaden för ett ökat
kommunalt inflytande sätts i motsats till eventuella vinster för den
kommunala självstyrelsen. Enligt utskottets mening är detta föredragandens
påstående dåligt underbyggt och står i skarp motsats till de av regeringen
tidigare i skilda sammanhang uttalade åsikterna om en stark kommunal
självstyrelse samt om förenklade och decentraliserade beslutsformer.

Enligt utskottets mening bör regeringen med uppmärksamhet följa
frågorna om möjligheterna till ökad kommunalisering enligt de ovan angivna
riktlinjerna och ta erforderliga initiativ. Vad utskottet anfört i frågan bör ges
regeringen till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa:

1. beträffande kommunalisering av låne- och bidragsbeslut att
riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats
och med bifall till motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu

CU 1977/78:28

är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Förslag till lag om bostadsförsörjning m. m.

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Utskottet ansluter”
och på s. 10 slutar "om byggnadslagstiftningen” bort lyda:

Enligt utskottets mening bör riksdagen snarast föreläggas förslag till lag om
bostadsförsörjningen m. m. som ger kommunerna en lagfäst skyldighet att
upprätta 5-åriga bostadsförsörjningsprogram som varje år revideras och
fastställs av fullmäktige. Dessa bör utifrån en social helhetssyn redovisa
planer för kompletteringar och förändringar av befintliga bebyggelsemiljöer
samt ombyggnad och nybyggnad av bostadslägenheter. Programmen bör
redovisas bostadsområdesvis. För varje bostadsområde bör en samordnad
plan för såväl byggande som de olika kommunala förvaltningarnas investeringsprogram
för t. ex. daghem, skolor, fritidsverksamheter, åldringsvård
m. m. redovisas. Till grund för planeringen skall bl. a. ligga s. k. bostadssociala
inventeringar i befintliga bostadsområden.

Genom en sådan planeringsmetod möjliggörs en mer öppen debatt och
ökat medborgarinflytande samtidigt som samarbetet mellan olika förvaltningar
och andra som påverkar ett områdes utformning stärks. Den
övergripande målsättningen är att vi skall få levande bostadsområden med en
social struktur och vacker miljö där människor har god kontakt med
varandra.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att ett förslag till lag
om bostadsförsörjningen m. m. snarast bör föreläggas riksdagen varvid de av
utskottet nu förordade utgångspunkterna bör ligga till grund för förslaget.

dels utskottet under 5 bort hemställa:

5. beträffande förslag till lag om bostadsförsörjning m. m. att
riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats
och med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 a, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Bostadsförsörjningsprogrammens innehåll

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Vad först” och
slutar ”boendeutredningarna förordat” bort lyda:

Utskottet har ovan angivit vissa utgångspunkter för bostadsförsörjningsprogrammets
innehåll. Dessa utgångspunkter innebär anslutning till vad i

CU 1977/78:28

motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b, föreslagits. Utskottet tillstyrker alltså
motionsförslaget.

dels utskottet under 7 bort hemställa:

7. beträffande bostadsförsörjningsprogrammens innehåll att riksdagen
med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats
och med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Bostadssociala inventeringar

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar "Vad i” och slutar
”anses erforderligt” bort lyda:

I propositionen har angivits vissa utgångspunkter för vad som enligt
föredragandens uppfattning bör ingå i bostadssocial inventering. Enligt
utskottets mening bör en precisering av inventeringarnas innehåll göras
enligt vad i motionen 1688 (s) framhållits. Sålunda anförs i motionen bl. a.
följande om inventeringarna.

De flesta bostäder som skall användas under de närmaste decennierna är
redan byggda. Åtgärder för att skapa en god bostadsmiljö och minska
segregationen måste därför i stor utsträckning inriktas på att förbättra och
komplettera redan befintliga områden. Ökad omsorg måste ägnas åt vad som
händer i bostadsområdena under brukningsskedet. Avsikten med bostadssocial
inventering skall framför allt vara att få en vid och djup kunskap om
bostadsområdena och de boende, bl. a. för att skapa ett gemensamt planeringsunderlag
för olika kommunala förvaltningar, bostadsföretag m. fl. De
boende liksom folkrörelser, kommunala institutioner och bostadsföretag i
området bör därför engageras i arbetet. Väsentligt är att en bostadssocial
inventering anknyts till bostadsområdet som helhet. Den måste grundas på
en helhetssyn på boendet och en ambition att studera förutsättningar,
problem och möjligheter i bostadsområdet och inte bindas till traditionella
gränser mellan olika institutioners eller kommunala organs kompetensområden.

Det är särskilt angeläget att redovisa hur bostadsområdet fungerar för olika
hushåll och individer. Därvid skall studeras såväl bostadsområdets egenskaper,
den fysiska och sociala miljön, service och verksamheter som hushållens
och individernas möjligheter att utnyttja bostadsmiljöns förutsättningar.

Det bör vara särskilt angeläget att inledningsvis studera två typer av
bostadsområden. Områden som förändrats genom ny- eller ombyggnad
behöver inventeras någon tid efter färdigställandet för att det skall vara
möjligt att kartlägga förtjänster och brister i deras planering och genomförande.
Områden som har sådana brister, särskilt i fråga om fysisk och social

CU 1977/78:28

miljö, att de blir problemområden i olika avseenden bör också prioriteras för
att bristerna skall kunna undanröjas.

Vad anförts om bostadssociala inventeringar bör ges regeringen till
känna.

dels utskottet under 9 bort hemställa:

9. beträffande bostadssociala inventeringar att riksdagen med
anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall
till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Sorn framgått” och
slutar ”i huvudsak” bort lyda:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt att en jämn och
allsidig social sammansättning i kommunens olika bostadsområden skapas.
Oavsett om det råder bostadsbrist eller om det finns överskott på bostadsmarknaden
är det angeläget att kommunerna har en väl fungerande
bostadsförmedling. Dagens situation innebär ofta att ett stort antal s. k.
problemfamiljer anvisas bostäder i samma områden, vilket motverkar en
allsidig hushållssammansättning och gör det svårare att klara en normal
anpassning i dessa områden. Enligt utskottets mening bör bostadsförmedlingsverksamheten
inriktas dels på att i samarbete med sociala myndigheter
bereda särskilt behövande en god bostad och eftersträva en allsidig hushållssammansättning
i alla bostadsområden, dels på att erbjuda de bostadssökande
i kommunen bostadspolitisk konsumentupplysning i form av bl. a.
information om aktuell bostadsproduktion och planerat bostadsbyggande.
Genom en väl fungerande bostadsförmedling skall de bostadssökande kunna
hjälpas till rätta på bostadsmarknaden.

Vad utskottet anfört om inriktningen av bostadsförmedlingarnas verksamhet
gör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 10 bort hemställa:

10. beträffande inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 4,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

CU 1977/78:28

6. Kommunal anvisningsrätt

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Enligt utskottets mening är det inte nödvändigt att utarbeta en departementspromemoria
i ärendet eftersom frågan utretts tidigare av boendeutredningarna
och därmed även varit föremål för remissbehandling. Bostadssociala
delegationen har dessutom hos regeringen hemställt att kommunerna
ges möjlighet att tilldela bostad. De motiveringar som bl. a. boendeutredningarna
och motionärerna anfört till stöd för sitt förslag finner utskottet
bärande. Sålunda anförs i motionen 1688 (s) att kommunernas nuvarande
möjligheter att tilldela bostad är otillräckliga när det gäller att ge hushåll vilka
betraktas som avvikande goda bostäder. Kommunerna bör därför ges
möjlighet att, närde finner det påkallat med hänsyn till bostadsförhållandena
på orten, tilldela bostad som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Kommunerna
bör alltså ges lagfast rättighet att tilldela bostad.

Lagstiftning av detta slag innebär givetvis att fastighetsägarnas nuvarande
oinskränkta rätt att själva besluta om upplåtelse av bostadslägenhet
inskränks. Hyreslagens bestämmelser om förverkande av hyresrätten rubbas
inte av förslaget. Om lagstiftning av detta slag kommer till stånd är det
emellertid sannolikt att lagen sällan uttryckligen behöver åberopas eller
sanktioner utdömas. En laglig reglering inom området bör nämligen
medverka till en önskvärd attitydförändring.

1 det läge som nu uppstått genom regeringens passivitet i frågan har
angelägna förslag fördröjts. Utskottet finnér det därför angeläget att peka på
vikten av att riksdagen under hösten lår ta ställning till ett förslag som innebär
en kommunal anvisningsrätt. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid
att de nya reglerna kan träda i kraft senast den 1 januari 1979. Vad som anförts
om kommunal anvisningsrätt bör ges regeringen till känna.

Motionsförslagen om obligatorisk bostadsförmedling syftar till en ordning
där kommunen inte skulle ha val i fråga om att använda sig av en
förmedlingsrätt. Utskottet avstyrker dessa motioner.

dels utskottet under 11 bort hemställa:

11. beträffande kommunal anvisningsrätt m. m. att riksdagen med
bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 3, samt med avslag
på motionerna 1977/78:842, yrkandet 1,860 och 1367, yrkandet
2 d, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Den statliga bostadspolitiska organisationen

Reservanterna anser att det stycke på s. 12 som börjar ”Sorn framgått” och
slutar ”fristående länsorgan” bort utgå.

CU 1977/78:28

8. Sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar "Utskottet delar"
och slutar "motionärernas farhågor” bort lyda:

BAU har klart visat fördelen av en sammanläggning. Samordningen
mellan bostadspolitisk verksamhet, fysisk planering och byggnadsväsen
tillgodoses enligt BAU bäst om dessa verksamheter handläggs av ett verk
som bildas genom sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk.
Några nackdelar med förslaget existerar knappast.

Hur väl underbyggt utredningens förslag är framgår av den breda
uppslutning det vunnit bland remissinstanserna. I sammanhanget bör erinras
att såväl Svenska kommunförbundet som en majoritet som yttrat sig i frågan
tillstyrkt det liksom statens planverk. Särskilt bör noteras de positiva effekter
av förslaget som skulle bli resultat av att en sammanläggning bättre än f. n.
skulle innebära fördelar genom att normarbetet inom bostadspolitiken och
byggnadslagstiftningen samordnades.

De fördelar som påvisats i BAU:s förslag och som vunnit starkt stöd av
remissinstanserna bör snarast tas till vara. Utskottet anser att regeringen bör
följa frågan med uppmärksamhet och ta erforderliga initiativ. Vad sålunda i
motionen 1835 (s) anförts bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 13 bort hemställa:

13. beträffande sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens
planverk att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet
förordats och med bifall till motionen 1977/78:1835,
yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. Inrättande av bostadssocial t råd

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar "Utskottet har”
och slutar "avstyrks sålunda” bort lyda:

Den bostadssociala delegationen inrättades 1975 av den dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Delegationens uppgift har bl. a. varit att studera
möjligheterna att förbättra boendeförhållandena och göra miljön mera
attraktiv i i första hand bostadsområden med uthyrningssvårigheter. Delegationen
har också tagit initiativ till försöksverksamhet som genomförts av
intresserade kommuner och fastighetsförvaltare i ett antal boendemiljöer
med stora uthyrningssvårigheter. Behovet av fortsatta målmedvetna insatser
på detta område är i dag mycket stort. Alltför många, både äldre, nyare och
planerade bostadsområden, svarar inte mot de krav som måste ställas vad
gäller miljö och allsidig hushållssammansättning. 1 bostadsområden med

CU 1977/78:28

sådana brister är det nödvändigt att få till stånd åtgärder för att förbättra det
sociala livet och minska segregationen.

Utskottet anser sålunda att de bostadssociala frågorna är betydelsefulla och
att de kräver aktiva insatser från samhällets sida. Utskottet finner mot
bakgrund av det ovan anförda att den bostadssociala delegationen bör finnas
kvar som ett aktivt samhällsorgan direkt underställt regeringen. Delegationens
fortsatta arbete bör omfatta inte bara som f. n. bostadssociala frågor i
områden där uthyrningssvårigheter föreligger utan utvidgas till att gälla
boendemiljöfrågor i vid mening.

Frågor om vår boendemiljö kräver kontakter med skilda verksamheter i
samhället. Sålunda har de anknytning till frågor som hänger samman med
verksamheter som bl. a. handhas av planverket, arbetsmarknadsverket,
invandrarverket, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Det är naturligtvis
även av största vikt att frågorna löses i nära samverkan med kommunerna.
De utgångspunkter som utskottet haft för sin bedömning av frågan har lett till
ställningstagandet att förslaget om att inrätta ett bostadssocial t råd inom
bostadsstyrelsen med den inriktning och omfattning som anges i propositionen
bör avvisas. Utskottet anser att de bostadssociala frågorna även i
fortsättningen bör handläggas i en bostadssocial delegation direkt underställd
regeringen, bl. a. därför att samordningsfrågorna då kan få en mer tillfredsställande
behandling. Utskottet förutsätter att regeringen vidtar de närmare
åtgärder som kan visa sig nödvändiga i sammanhanget. Vad utskottet anfört
om den bostadssociala delegationens ställning m. m. bör ges regeringen till
känna.

dels utskottet under 18 bort hemställa:

18. beträffande bostadssocialt råd m. m. att riksdagen med anledning
av vad i regeringsprotokollet anförts och med bifall till
motionen 1977/78:1835, yrkandet 3, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Sammansättning av det bostadssociala rådet

Reservanterna anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar
”Utskottet förutsätter” och slutar "avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till att ett bostadssocialt råd inrättas. Skäl
saknas därför att bedöma sammansättningen av rådet. Motionen 1802 (c)
avstyrks utan granskning av dess sakliga innehåll.

CU 1977/78:28

Bilaga

Motionsyrkandenas behandling

Motion Yrkande Utskottets Utskottets Reservation

(nr) yttrande hemställan (nr)

(s) (punkt)

842	(s)	1	12	11	6
843	(c)		19	21
860	(vpk)		12	11	6
1367	(apk)	2 d	12	11	6
1372	(c, s, m, fp)		20	23
1688	(s)	1 a	9	5	2
		1 b	10, 11	7,9	3,4
		3	11	11	6
		4	11	10	5
1802	(c)	1	17	19	10
1835	(s)	1	6, 13	1, 13	1,8
		2	18	20
		3	16	18	9
1836	(c,s)		15	17
1837	(s)		13	14
1838	(fp)		8	4 b
1839	(m, c, fp)		19	22

CU 1977/78:28

Innehåll

Propositionerna 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Sammanfattning av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i
bostadspolitiken samt inom plan- och byggnadsväsendet m. m. ... 3

Den framtida ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inom

bostadspolitiken m. m 5

Kommunernas ansvar för planering av bostadsförsörjningen m. m. 9

Den statliga bostadspolitiska organisationen 12

Decentralisering inom den statliga organisationen 14

Inriktningen av arbetet inom den statliga bostadspolitiska organisationen
15

Förstärkt konsumentskydd för småhusköpare 17

Ramfrågor 19

Belånings- och kostnadsfrågor 20

Ikraftträdande 20

Anslag 21

Hemställan 21

Reservationer 24

1. Kommunalisering av låne-och bidragsbeslut 24

2. Förslag till lag om bostadsförsörjning m. m 25

3. Bostadsförsörjningsprogrammens innehåll 25

4. Bostadssociala inventeringar 26

5. Inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten 27

6. Kommunal anvisningsrätt 28

7. Den statliga bostadspolitiska organisationen 28

8. Sammanläggning av {»stadsstyrelsen och statens planverk .... 29

9. Inrättande av bostadssocialt råd 29

10. Sammansättning av det bostadssociala rådet 30

Bilaga: motionsyrkandenas behandling 31

GOTAB 57979 Stockholm 1978