Med anledning av propositionen 1979/80:61 med förslag till epizootilag m. m.

Betänkande 1979/80:JoU31

JoU 1979/80:31

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:31

med anledning av propositionen 1979/80: 61 med förslag till epizootilag
m. m.

Propositionen

I propositionen 1979/80:61 har regeringen (jordbruksdepartementet) —
efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta inom jordbruksdepartementet
upprättade förslag till

1. epizootilag,

2. lag om organiserad hälsokontroll av husdjur.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till
Epizootilag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas
genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdomar).

De epizootiska sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om bekämpning av salmonellainfektion hos djur finns särskilda bestämmelser.

Bekämpning

2 § Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom har
drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveterinären
eller annan veterinär.

3 § Har en veterinär anledning misstänka att djur drabbats av en epizootisk
sjukdom, skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa
sjukdomens art.

Den som har djuren i sin vård är skyldig att tåla det intrång och underkasta
sig de åtgärder samt lämna det biträde som föranleds av undersökningen.

Om det är nödvändigt för undersökningen, får djur som har insjuknat
avlivas utan ägarens samtycke.

1 Riksdagen 1979/80.16 sami. Nr 31

JoU 1979/80:31

2

4 § Har en veterinär grundad anledning anta att ett fall av epizootisk
sjukdom har inträffat, skall han, i den utsträckning som behövs för att
motverka smittspridning, besluta om förbud mot att besöka och lämna den
fastighet där sjukdomsfallet inträffat eller fastigheter där smitta annars kan
antas förekomma samt att utföra transporter till eller från sådana fastigheter
(spärrförklaring).

5 § Är det klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat, skall
länsstyrelsen i fråga om fastigheter där smitta förekommer besluta om
förbud som anges i 4 § eller om andra begränsningar i hanteringen av djur
eller varor, allt i den utsträckning som behövs för att motverka smittspridning
(smittförklaring).

Under samma förutsättningar skall länsstyrelsen besluta om

1. förbud mot transporter av djur eller varor till eller från eller inom ett
område som gränsar till fastigheter där smitta förekommer eller om andra
begränsningar i hanteringen av djur eller varor inom sådant område (beslut
om kontrollområde),

2. förbud mot tillträde till vissa djurstallar (stallförbud).

6 § Beslut enligt 4 § skall upphävas av distriktsveterinären och beslut
enligt 5 § av länsstyrelsen, så snart det blivit klarlagt att förutsättningarna
för beslutet inte längre föreligger.

7 § För att bekämpa eller förebygga epizootiska sjukdomar får regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen meddela föreskrifter
om

1. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller kan sprida
smitta,

2. avlivning av andra djur (epizootislakt),

3. oskadliggörande av döda djur,

4. smittrening,

5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,

6. undersökning av djur i kontrollsyfte,

7. djurhållning,

8. transporter av djur och varor.

8 § Efter beslut av länsstyrelsen föreligger skyldighet för

1. innehavare av sådan slakteriinrättning som är ställd under offentlig
kontroll att ställa lokal och utrustning till förfogande för epizootislakt,

2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen
behövs för att bekämpa eller förebygga en epizootisk sjukdom att tillhandahålla
utrustningen,

3. personal vid slakteriinrättning som avses i 1 och den som handhar
utrustning som avses i 2 att delta i bekämpning eller förebyggande åtgärder
enligt denna lag.

Tillsyn

9 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd
av lagen meddelade föreskrifter utövas av lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen
utövar tillsynen inom länet.

En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen för att där göra undersökningar och ta prover.

JoU 1979/80:31

3

Länsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande får länsstyrelsen utsätta
vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreläggande,
kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Övriga bestämmelser

10 § Ersättning av statsmedel lämnas till den som på grund av beslut
enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får vidkännas 1.

kostnad eller förlust genom intrång i näringsverksamhet,

2. kostnad eller förlust i annat fall genom att husdjur avlivas eller dör till
följd av skyddsympning eller annan behandling,

3. inkomstförlust.

Ersättningen kan jämkas om den ersättningsberättigade själv uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet har medverkat till kostnaden eller förlusten.

Den som deltagit i bekämpning eller förebyggande åtgärder enligt denna
lag är berättigad till ersättning av statsmedel för arbete och tidspillan och
för kostnader för resa och uppehälle.

Den som ställer lokal eller utrustning till förfogande för ändamål som
anges i tredje stycket är berättigad till ersättning av statsmedel för kostnader
och för förlorad avkastning eller nytta.

11 § Ansökan om ersättning skall göras hos lantbruksstyrelsen inom sex
månader från den dag då anspråket uppkom. Görs inte ansökan inom den
angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om inte särskilda skäl
föreligger.

12 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att göra anmälan enligt 2 §,

2. bryter mot ett beslut enligt 4 eiler 5 § eller mot en föreskrift som
meddelats med stöd av 7 §.

Innefattar brott som avses i första stycket olovlig transport eller förflyttning
av djur eller vara, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det ej
är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras
förverkat.

13 § Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för
att denna lag skall efterlevas.

14 § En veterinärs beslut enligt 4 § får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut och lantbruksstyrelsens beslut i särskilt fall får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av lantbruksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom
besvär.

JoU 1979/80:31

4

Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedelbar
verkan, om ej annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Genom lagen upphävs epizootilagen (1935:105). Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse
i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om organiserad hälsokontroll av husdjur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen bemyndigas att ge organisation på jordbruksnäringens
område eller annan sammanslutning rätt att enligt de föreskrifter som
regeringen meddelar anordna hälsokontroll med ändamål att motverka
eller förebygga sjukdomar hos husdjur.

2 § Den som äger eller innehar djur av sådant slag och inom sådant
område för vilket organiserad hälsokontroll har anordnats har rätt att få
djuren anslutna till kontrollen.

3 § Djur som omfattas av den organiserade hälsokontrollen får försäljas
under särskild beteckning, förbehållen sådana djur.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för
sådan försäljning.

4 § Regeringen får överlåta åt lantbruksstyrelsen dels att ge förening
eller sammanslutning som avses i 1 § rätt att anordna hälsokontroll, dels
att meddela föreskrifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, då förordningen (1969:441) om
organiserad hälsokontroll av husdjur skall upphöra att gälla.

Utskottet

I propositionen föreslås att epizootilagen från år 1935, som i vissa
avseenden är föråldrad, ersätts med en ny lag i ämnet. Lagen är avsedd att
utgöra en grund för de åtgärder som det allmänna kan tillgripa för att
bekämpa farliga djursjukdomar som t. ex. mul- och klövsjuka och rabies.
Myndigheterna får möjligheter att ingripa snabbt, om sådana sjukdomar
bryter ut.

Vidare föreslås att förordningen (1969:441) om organiserad hälsokontroll
av husdjur ersätts med en lag i ämnet. Bestämmelserna där innebär att
regeringen får de bemyndiganden som behövs för att rättsläget på området
skall behållas i princip oförändrat. Förslaget innehåller dessutom den
nyheten i förhållande till gällande rätt att den organiserade djurhälsokontrollen,
som f. n. främst är inriktad på djur i animalieproduktionen, skall
kunna avse även hästar och hundar.

JoU 1979/80: 31

5

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

Utskottet ansluter sig till de uttalanden som gjorts i propositionen rörande
behovet av en modernisering av epizootilagen. 1 likhet med föredragande
departementschefen anser utskottet det angeläget att bestämmelserna
ges en mera lättillgänglig och tidsenlig utformning som ger möjlighet till
snabba ingripanden för att förhindra spridning av en sjukdom och för att
bekämpa den. Lagförslaget ger ingen anledning till erinran från utskottets
sida.

Som framgår av propositionen innebär förslaget till epizootilag endast i
begränsad utsträckning ändringar i sak i förhållande till nu gällande lag.
Som exempel på sådana ändringar kan nämnas att de föreslagna bestämmelserna
ger en vidgad möjlighet att rekvirera utrustning och personal för
bekämpningsarbetet. Skyldigheten att ställa redskap till förfogande för
bekämpning eller förebyggande åtgärder kommer sålunda att gälla även
andra än djurägaren. Den materiel som främst kommer att behövas är
enligt propositionen grävmaskiner och utrustning för smittrening. De föreslagna
reglerna om ersättning för kostnad och förlust till följd av myndighets
beslut enligt epizootilagstiftningen överensstämmer i huvudsak med
hittills tillämpade principer. I vissa hänseenden innebär dock propositionen
att staten åtar sig ett något vidare ersättningsansvar än det som f. n.
gäller. Full ersättning för intrång i näringsverksamhet föreslås sålunda
utgå, och rätten till ersättning görs inte längre beroende av att försäkring
med bidrag av statsmedel kunnat erhållas för att täcka förlusten. 1 övrigt
föreslås rätten till ersättning omfatta bl. a. inkomstförlust. Ersättningen
när djur avlivas eller dör blir, i enlighet med vad lagrådet härvidlag föreslagit,
inte begränsad till värdet av djuren. Också sådan förmögenhetsförlust
som utgör följdskada skall ersättas även om den inte är att anse som
intrång i näringsverksamhet.

Regeringens förslag i fråga om hälsokontroll av husdjur framläggs bl. a.
mot bakgrund av att denna kontroll är en form av myndighetsutövning,
vilken enligt den nya regeringsformen kräver bemyndigande i lag. Enligt
lagförslaget bör regeringen bemyndigas att ge organisation på
jordbruksnäringens område eller annan sammanslutning rätt att enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar anordna hälsokontroll med
ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur. Som inledningsvis
anförts avses den organiserade djurhälsokontrollen utvidgas till
att omfatta även hästar och hundar. 1 fråga om uppfödningen av hundar
bör en hälsokontroll enligt föredraganden bl. a. kunna medverka till att
ärftligt betingade sjukdomar hos valparna motverkas.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag i
nu berörda avseende.

JoU 1979/80:31

6

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till epizootilag,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om organiserad hälsokontroll
av husdjur.

Stockholm den 8 april 1980
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m). Boije Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c),
Esse Petersson (fp), Stig Alftin (s)*. Lennart Brunander (c), Wivi-Anne
Radesjö (s)*, Jan Fransson (s) och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980