Med anledning av propositionen 1979/80:29 om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m., jämte motioner (Betänkande 1979/80:SfU9 Socialförsäkringsutskottet)

SfU 1979/80:9

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av propositionen 1979/80:29 om åtgärder för att
trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m., jämte motioner
Propositionen

I propositionen 1979/80:29 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457),

3. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryr*
ket,

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

I propositionen erinras om att 1973 års riksdagsbeslut om införande av
tandvårdsförsäkring också innefattade riktlinjer för folktandvårdens utbyggnad
intill utgången av år 1979. Denna utbyggnad har blivit fördröjd, och
numera beräknas den avsedda vårdvolymen för folktandvården kunna
uppnås någon gång under perioden 1982-1984. En förutsättning härför ar
dock att hela nettotillskottet av tandläkare tillförs folktandvården.

Med utgångspunkt i förslag från 1978 års tandvårdsutredning föreslås
därför i propositionen att den till tandvårdsförsäkringen knutna etableringsbegränsningen
för privatpraktiserande tandläkare förlängs att gälla t. o. m. år
1982. Vidare föreslås vissa förändringar i de regler som gäller för kvotering av
nya tandläkare till folktandvården och en viss begränsning av möjligheterna
att anställa vikarierande tandläkare.

1 propositionen föreslås en utvidgning av folktandvårdens vårdskyldighet
fr. o. m. år 1981 till att gälla alla barn och ungdomar t. o. m. 19 års ålder.
Socialstyrelsen skall dock kunna ge viss dispens från vårdskyldigheten där
resurser saknas för att tillgodose tandvårdsbehovet för samtliga åldersgrupper.
De särskilda regler som gäller för tandvårdsförsäkringens ersättning till
folktandvårdens huvudmän föreslås fortsätta att gälla t. o. m. år 1982.

På grundval av en utredningsrapport som avlämnas av socialstyrelsens
tandvårdspersonalutredning föreslås i propositionen att formella möjligheter
öppnas för en ökad delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till övrig
tandvårdspersonal.

I propositionen läggs också fram vissa andra förslag med anknytning till
den allmänna försäkringen. Bl. a. föreslås att riksförsäkringsverket får

1 Riksdagen 1979/80. 11 sami. Nr 9

SfU 1979/80:9

utvidgade möjligheter att debitera preliminära arbetsgivaravgifter i vissa
fall.

För att förhindra att ersättning samtidigt kan utgå från olika ersättningssystem
föreslås också att motsvarande begränsningar som f. n. gäller för
rätten till sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring också
skall gälla lagen om arbetsskadeförsäkring.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att punkterna 2 och 9 övergångsbestämmelserna till
lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 §
första stycket skall tills vidare och till
dess Konungen förordnar annat gälla
utgifter för tandvård åt försäkrad
från och med det år då han fyller
sjutton år om han ej omfattas av
tandvård som sägs i 2 § andra stycket
första punkten folktandvårdslagen
(1973:457).

Förordnande som avses i första
stycket kan begränsas till viss eller vissa
åldersklasser.

91. Om riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att folktandvårdens
behov av tandläkare skall bli
otillräckligt tillgodosett, får verket
till utgången av år 1979 i den
utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som avses i punkt 8 ej
skall föras upp på förteckning hos
allmän försäkringskassa.

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 §
första stycket skall tills vidare gälla
utgifter för tandvård åt försäkrad
från och med det år då han fyller
sjutton år om han ej omfattas av
tandvård som sägs i 2 § andra stycket
första punkten folktandvårdslagen
(1973:457).

9. 0m riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att
folktandvårdens behov av tandläkare
skall bli otillräckligt tillgodosett,
får verket till utgången av år 1982 i
den utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som avses i
punkt 8 ej skall föras upp på förteckning
hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Senaste lydelse 1975:1156.

SfU 1979/80:9

2 Förslag till

Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973:457)

Härigenom föreskrivs att punkterna 2 och 3 övergångsbestämmelserna till
folktandvårdslagen (1973:457) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelsen i 2 § andra
stycket om erbjudande av behandling
skall tills vidare och till dess
Konungen förordnar annat icke gälla
barn till och med det år då de fyller
fem år och ungdomar från och med
det år då de fyller sjutton år.

Förordnande som avses i första
stycket kan begränsas till viss eller vissa
åldersklasser.

3. Bestämmelsen i 2 § andra
stycket att tandvården skall vara
avgiftsfri för patienten skall tills vidare
och till dess Konungen förordnar
annat icke gälla ungdomar från och
med det år då de fyller sjutton år, om
de ej omfattas av tandvård som avses
i första punkten av nämnda stycke.
Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet
icke gäller får dock uttagas högst 50
procent av de högsta patientavgifter
som gäller enligt särskilda bestämmelser.

Förordnande som avses i första
stycket kan begränsas till viss eller vissa
åldersklasser.

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelsen i 2 § andra
stycket om erbjudande av behandling
skall för år 1980 icke gälla barn
till och med det år då de fyller fem år
och ungdomar från och med det år då
de fyller sjutton år.

Från och med år 1981 får socialstyrelsen
tills vidare för ett år i sänder
undantaga landstingskommun eller
kommun som ej tillhör landstingskommun
från skyldighet att enligt 2 §
andra stycket erbjuda behandling till
barn till och med det år då de fyller fem
år och ungdomar från och med det år
då de fyller sjutton år. Undantagande
kan begränsas till viss eller vissa
åldersklasser.

3. Bestämmelsen i 2 § andra
stycket att tandvården skall vara
avgiftsfri för patienten skall icke gälla
ungdomar från och med det år då
de fyller sjutton år, om de ej omfattas
av tandvård som avses i första punkten
av nämnda stycke. Av ungdomar
för vilka avgiftsfrihet icke gäller får
dock uttagas högst 50 procent av de
högsta patientavgifter som gäller
enligt särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
1* Riksdagen 1979/80. II sami. Nr 9

SfU 1979/80:9

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva tandläkaryrket Härigenom

föreskrivs att 2 § lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som genomgått av socialstyrelsen
för ändamålet föreskriven utbildning
må biträda behörig utövare av
tandläkaryrket med utförande av
tand- och munhygienisk behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 j:

Föreslagen lydelse
§'

Regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande socialstyrelsen, får
besluta föreskrifter om utbildning av
den som skall biträda behörig utövare
av tandläkaryrket och om i vilken
utsträckning den som genomgått utbildningen
får lämna sådant biträde.

ri 1980.

1 Senaste lydelse 1971:622.

SflJ 1979/80:9

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
att 17 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

Det pensionsbelopp, som först förfaller
till betalning efter beviljande
av förtidspension, skall minskas
med den försäkrade tillkommande
sjukpenning enligt denna lag i den
mån pension och sjukpenning belöpa
på samma månad. Minskning
som nu sagts skall ske även med
sjukpenning som utgår enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som
utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande.
Beviljas förtidspensionen att utgå
i omedelbar anslutning till sjukbidrag,
skall minskning dock göras
endast å belopp, varmed pensionen i
anledning av ytterligare nedsättning
av den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete överstiger
sjukbidraget. I första hand minskas
folkpension. Vad i detta stycke stadgas
om minskning av pension då
sjukpenning har utgått gäller även
när utbildningsbidrag enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen(1966:368)

och särskilt vuxenstudiebidrag
enligt 7 kap. studiestödslagen
(1973:349) har utgått.

§2

Det pensionsbelopp, som först förfaller
till betalning efter beviljande
av förtidspension, skall minskas
med den försäkrade tillkommande
sjukpenning enligt denna lag i den
mån pension och sjukpenning belöpa
på samma månad. Minskning
som nu sagts skall ske även med
sjukpenning som utgår enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som
utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande.
Beviljas förtidspensionen att utgå
i omedelbar anslutning till sjukbidrag,
skall minskning dock göras
endast å belopp, varmed pensionen i
anledning av ytterligare nedsättning
av den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete överstiger
sjukbidraget. I första hand minskas
folkpension. Vad i detta stycke stadgas
om minskning av pension då
sjukpenning har utgått gäller även
när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368)
och särskilt vuxenstudiebidrag enligt
7 kap. studiestödslagen (1973:349)
har utgått.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:505.

SfU 1979/80:9

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § forsta stycket c) befunnits att den
försäkrade även efter det pensionen beviljats, är berättigad att vid sjukdom
uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen
föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger
vad som skulle hava utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen
beviljats.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning
beträffande belopp, varmed förtidspension ökas i anledning av ytterligare
nedsättning i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

SfU 1979/80:9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Föreslagen lydelse
22 §

Nuvarande lydelse

Riksförsäkringsverket äger anmana
arbetsgivare att lämna uppgifter
för beräkning eller jämkning av preliminär
avgift.

Om den preliminära avgiften finnes
böra utgå med högre belopp än som
följer av 20 § första stycket eller finnes
böra höjas genom jämkning, bör
arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra
sig, innan den preliminära avgiften
bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare lämnat
för beräkning av preliminär avgift
eller för jämkning av sådan avgift
frångåtts av riksförsäkringsverket,
skall beslutet delgivas arbetsgivaren.

Riksförsäkringsverket äger anmana
en arbetsgivare att lämna uppgifter
för beräkning eller jämkning av
den preliminära avgiften.

Lämnar en arbetsgivare inte begärda
uppgifter, får den preliminära
avgiften uppskattas efter vad som finnes
skäligt med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens
art och omfattning.

Arbetsgivaren bör beredas tillfälle
att yttra sig innan den preliminära
avgiften bestäms eller jämkning sker
om den preliminära avgiften finnes
böra

1. bestämmas enligt andra stycket,

2. utgå med högre belopp än som
föijer av 20 § första stycket eller

3. höjas genom jämkning.

Har den preliminära avgiften bestämts
utan ledning av uppgift från
arbetsgivaren eller har en uppgift,
som arbetsgivaren lämnat för beräkning
av den preliminära avgiften eller
för jämkning av sådan avgift, frångåtts
av riksförsäkringsverket, skall
beslutet delges arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938. Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1979/80:9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1976:380)om arbetsskadeförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvård eller konvalescentvård
minskas sjukpenningen med belopp som framgår av 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i 3 kap. 15 § lagen
om allmän försäkring skall tillämpas
även beträffande sjukpenning som
utgår frän arbetsskadeförsäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Motioner

I motionen 1979/80:102 av Sven Andersson (fp) och Sten Svensson (m)
hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1979/80:29 vad gäller fortsatt
etableringsbegränsning av privata tandläkarpraktiker i områden med tandläkarbrist,

2. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1979/80:29 vad gäller
begränsningen av flyttningsmöjligheterna För tandläkare som var etablerade
före den 1 mars 1978.

I motionen 1979/80:103 av Allan Ekström m. fl. (m) hemställs att
riksdagen uttalar

1. att ortsbundenhet för privata tandläkare icke kan gälla tandläkare
etablerade före den 1 januari 1976,

2. att ortsbundenhet För tandläkare icke bör gälla vid ansökan om flyttning
till kassaområden utanför storstadsregionerna.

I motionen 1979/80:104 av Gabriel Romanus (fp) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av förslaget i prop. 1979/80:29 om regler för etablering som
tandläkare uttalar att reglerna ej bör tillämpas så att man Försvårar för
tandläkare att utnyttja möjligheten till delpension eller förmånerna i
föräldraförsäkringen.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SfU 1979/80:9

1 motionen 1979/80:105 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
m. fl. (m) hemställs

A. att riksdagen som sin mening uttalar

1. att en skyndsam utvärdering av effekterna av de skärpta etableringsbegränsningsåtgärderna
är angelägen i syfte att ge tillämpningsmyndigheten
beslutsunderlag för att snarast möjligt upphäva ortsbundenheten vid ersättningsetablering
utanför storstadsområdena,

2. att t. v. totalt 20 tandläkare ur det årliga nettotillskottet skall ges
möjlighet att nyetablera inom de huvudmannaområden där vuxentandvården
är underförsörjd,

3. att socialstyrelsen vid utarbetandet och tillämpningen av de kvoteringsregler
som avses gälla för åren 1980-1982 skall samråda med såväl
Landstingsförbundet som Sveriges tandläkarförbund,

4. vad i motionen anförts om formerna för fastställande av vårdtaxor inom
den allmänna försäkringen,

5. att etableringsreglerna utformas så att de inom tandvårdsförsäkringens
ram gör det möjligt

a) att, utan inskränkningar i rätten att överlåta praktiken, begränsa
arbetstiden i den utsträckning utnyttjande av delpensionsförsäkringen
medför eller - vid tillsyn av egna barn - som medges anställda enligt lagen om
rätt till ledighet för vård av barn m. m.,

b) att i dessa fall till praktiken knyta annan tandläkare som bestrider de
arbetsuppgifter som faller inom ramen för arbetstidsbegränsningen,

B. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att alla försäkrade som fyller
minst 17 år under behandlingsåret omfattas av tandvårdsförsäkringen i
enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

I samband med riksdagens beslut år 1973 att införa en allmän tandvårdsförsäkring
fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården.
Målet var att denna vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela
barn- och ungdomstandvården samt 30-35 % av vuxentandvården. Förutsättningen
var att hela nettotillskottet av tandläkare under utbyggnadsperioden
tillfördes folktandvården. De särskilda medlen för att genomföra
programmet var regler om etableringsbegränsning för privatpraktiserande
tandläkare, kvotering av tandläkarresurserna inom folktandvården och en
särskild ersättning till folktandvårdens huvudmän.

På uppdrag av regeringen inledde 1978 års tandvårdsutredning nämnda år
en översyn av tandvårdsförsäkringen. Utredningen har med förtur behandlat
frågor om den regionala fördelningen av tandvårdsresurserna, utbyggnadsprogrammet
för den organiserade barn- och ungdomstandvården och

SfU 1979/80:9

etableringsreglerna för privatpraktiserande tandläkare. Utredningens förslag
till åtgärder i dessa hänseenden på kort sikt har lagts fram i delbetänkandet
SOU 1979:7, Tandvården i början av 80-talet. I ett kommande huvudbetänkande
avser utredningen att återkomma med mer långsiktiga förslag till
åtgärder.

Propositionens förslag om åtgärder för att trygga folktandvårdens utbyggnad
följer i allt väsentligt utredningsförslaget och innebär ett fortsatt
utnyttjande åren 1980-1982 av de särskilda styrmedel som genomfördes vid
tandvårdsreformens införande. Utskottet kommer nedan att närmare
behandla förslaget i detta hänseende tillsammans med ett antal motionsyrkanden
som väckts med anledning av propositionen men vill redan i detta
sammanhang framhålla att utskottet delar uppfattningen att särskilda
åtgärder för att förstärka folktandvården behövs under ytterligare tid
framöver.

För att förstärka de knappa tandläkarresurserna och öka satsningen på
förebyggande åtgärder innehåller propositionen också förslag om ändring i
lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket. Ändringen skall göra det
möjligt att delegera vissa av tandläkarnas arbetsuppgifter till annan tandvårdspersonal.
Förslaget har inte föranlett något motionsyrkande och
utskottet tillstyrker detsamma.

Övriga delar av propositionen, som innehåller förslag om samordning av
pensions- och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, utvidgad
möjlighet att debitera preliminära arbetsgivaravgifter och inskränkning i
vissa fall av rätten till sjukpenning vid arbetsskada har inte heller föranlett
motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.

Vårdskyldigheten för förskolebarn och ungdomar i åldern 17-19 år

Den allmänna tandvårdsförsäkringen omfattar alla som fyllt 20 år det år
vården inleds medan landstingen har tandvårdsansvaret för barn och
ungdomar under nämnda ålder. Då folktandvården vid tandvårdsreformens
ikraftträdande inte var tillräckligt utbyggd för att i organiserad vård kunna ta
hand om barn under 6 år och ungdomar i åldrarna 17-19 år innehåller
övergångsbestämmelserna till 1973 års folktandvårdslag en generell dispens
från skyldigheten för landstingen att erbjuda dessa grupper regelbunden
behandling. Samtidigt innebär övergångsbestämmelserna till AFL:s bestämmelser
om tandvårdsförsäkringen att ungdomar i åldern 17-19 år tills vidare
kan få ersättning från försäkringen för utgifter för tandvård.

1 propositionen föreslås att den generella dispensen från skyldigheten att
erbjuda barn under 6 år och ungdomar i åldern 17-19 år regelbunden
behandling ersätts fr. o. m. år 1981 av en regel som ger socialstyrelsen
möjlighet att årligen helt eller delvis besluta om dispens från nämnda
skyldighet för de landstingskommuner som inte kan tillgodose tandvårdsbehovet
för åldersgrupperna i fråga. Förslaget bygger på tandvårdsutredningens

SfU 1979/80:9

prognosmaterial, som pekar på att under år 1981 nära nog samtliga landsting
kommer att kunna klara tandvården för barn under 6 år och ungdomar i
åldern 17-19 år och att 1973 års beslut om utbyggnad av folktandvården vid
ett oförändrat antal privattandläkare skulle kunna uppfyllas under åren
1982-1984.

Vidare föreslås i propositionen att övergångsbestämmelserna till 1973 års
tandvårdsförsäkring ändras så att ersättning från försäkringen fr. o. m. år
1981 endast skall kunna utgå till ungdomar mellan 17 och 19 år inom
landstingskommuner som fått dispens från skyldigheten att erbjuda dem
behandling.

Ingegerd Troedsson m. fl. erinrar i motionen 105 om att tandvårdsutredningen
enligt sina direktiv bör utreda på vilket sätt barn och ungdomar - i
enlighet med 1976 års regeringsförklaring - kan anslutas till tandvårdsförsäkringen.
För att inte möjligheterna för 17—19-åringar att besöka privattandläkare
skall försämras innan förslag och beslut i frågan föreligger yrkar
motionärerna att författningstexten ändras så att ungdomarna i fråga även
fortsättningsvis kommer att omfattas av tandvårdsförsäkringen.

Förslaget i propositionen om begränsning i 17-19-åringarnas möjlighet att
från och med år 1981 få ersättning för tandvård från försäkringen överensstämmer
med vad tandvårdsutredningen föreslagit i delbetänkandet SOU
1979:7. Utredningen kommer som nämnts att i ett slutbetänkande ta ställning
till utformningen av reglerna omkring tandvårdsförsäkringen på lång sikt,
inkl. frågan om på vilket sätt barn och ungdomar - i enlighet med 1976 års
regeringsförklaring - kan anslutas till tandvårdsförsäkringen. Utskottet anser
att den åldersgräns om 20 år för tillhörighet till tandvårdsförsäkringen som
fastställts genom 1973 års riksdagsbeslut bör ligga fast i avvaktan på resultatet
av det pågående utredningsarbetet. Med hänsyn till de möjligheter folktandvården
kan förutsättas ha efter år 1981 att erbjuda även ungdomar i åldern
17-19 år behandling finns det inte heller anledning att just för denna
åldersgrupp förlänga övergångsbestämmelserna om rätt till försäkringsersättning
i vidare mån än som föreslås i propositionen. Utskottet biträder sålunda
propositionen och avstyrker bifall till motionen, båda i aktuella delar.

Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etabiering

För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes i
övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform bl. a. möjlighet för
riksförsäkringsverket att, om verket fann anledning anta att folktandvårdens
behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att
tandläkare som efter den 1 juli 1974 avsåg att påbörja verksamhet i enskild
tandvård ej skulle föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
Regeln om möjlighet att begränsa privatpraktiserande tandläkares etabiering
skulle gälla fram till utgången av år 1975, men förlängdes samma år till att
gälla fram till utgången av år 1979. I sin nuvarande lydelse kan regeln

SfU 1979/80:9

tillämpas beträffande tandläkare som börjar verksamhet i enskild tandvård
efter utgången av år 1975.

Riksförsäkringsverket har använt möjligheten till etableringsbegränsning
för tandläkare sedan mitten av år 1974. För åren 1975-1979 har riksförsäkringsverket
föreskrivit att tandläkare i princip får föras upp på förteckning
endast om verksamheten avser att ersätta tidigare verksamhet i enskild
tandvård, s. k. ersättningsetablering.

För att ersättningsetablering skall anses föreligga har verket ansett att den
tidigare verksamhet i enskild tandvård tandläkaren avser överta skall ha
bedrivits på heltid (minst 30 tim/vecka) sammanhängande minst ett år.
Undantag härifrån kan medges på grund av särskilda skäl såsom sjukdom
eller ålder. Vidare skall den tandläkare som bedrivit den tidigare verksamheten
ha avlidit, erhållit ersättningsetablering inom annan tandläkarmottagning
eller begärt utträde ur försäkringen på grund av pensionering, övergång
till anställning inom folktandvården etc. Den tidigare verksamheten bör i
regel inte ha upphört för mer än ett år sedan.

Fr. o. m. den 1 mars 1978 har verket dessutom föreskrivit att tandläkare
som avser överta tidigare verksamhet i enskild tandvård får föras upp på
förteckning med verkan endast så länge han bedriver verksamheten uteslutande
på den ort där den tidigare verksamheten bedrivits, om inte synnerliga
skäl föranleder annat. Ortsbundenhet gäller dock inte vid ersättningsetablering
i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tandvårdsutredningen har ansett att etableringsbegränsningsregler inte
kan undvaras om målet för folktandvårdens utbyggnad skall ligga fast.
Utredningen har därför föreslagit en förlängning av regeln t. o. m. år 1982.
Utredningen har vidare, mot bakgrund av att tandvårdsresurserna är mycket
ojämnt fördelade över landet, ansett att det skulle medverka till en bättre
regional fördelning av resurserna om även tandläkare som etablerat sig
utanför de tre storstadsregionerna före den 1 mars 1978 inte tillåts flytta in till
dessa områden i andra fall än då ersättningsetablering föreligger.

Förslaget i propositionen bygger på utredningsförslaget och innebär att
regeln om etableringsbegränsning förlängs t. o. m. år 1982 för tandläkare som
efter utgången av år 1975 börjar verksamhet i enskild tandvård. Vid
riksförsäkringsverkets närmare utformning av etableringsbestämmelserna
bör enligt vad departementschefen framhåller i propositionen utredningens
förslag utgöra en god grund.

Flertalet av motionsyrkandena har anknytning till den närmare utformningen
av regeln om etableringsbegränsning. Allan Ekström m. fl. anser i
motionen 103 att riksdagen skall klargöra att ortsbundenheten inte kan
åberopas mot tandläkare som etablerat sig före den 1 januari 1976 medan Sven
Andersson och Sten Svensson i motionen 102 anser att ortsbundenheten,
liksom f. n., endast skall avse tandläkare som etablerat sig efter den 1 mars
1978. Sistnämnda motionärer hävdar att en utvidgning av ortsbundenheten
till att avse tandläkare som etablerat sig före denna tidpunkt innebär en

SfU 1979/80:9

retroaktiv lagstiftning. Vidare yrkas i motionen 103 att ortsbundenhet inte
skall föreligga vid flyttning mellan orter utanför storstadsregionerna och i
motionen 102 att förbudet mot nyetablering skall slopas inom områden med
brist på tandläkare. Motionärerna i motionen 105, Ingegerd Troedsson m. fl.,
anför att ortsbundenhet vid ersättningsetablering synes bidra till att försvåra
ersättningsetablering på orter utanför de tre storstadsområdena och förhindra
en bättre regional balans. Motionärerna anser därför att det är angeläget att
riksförsäkringsverket gör en skyndsam utvärdering av effekterna av etableringskontrollen
redan nästa år. Om effekterna är sådana som motionärerna
förmodat bör verket snarast möjligt upphäva ortsbundenheten utanför
storstadsområdena. Motionärerna föreslår också att 20 nya tandläkare årligen
skall ha möjlighet att nyetablera sig inom landstingsområden där vuxentandvården
är underförsörjd.

Den nu gällande regeln i övergångsbestämmelserna till 1973 års tandvårdsreform
om begränsning i rätten för tandläkare att fritt etablera sig avser som
nämnts endast sådana tandläkare som påbörjar verksamhet efter den 1
januari 1976. Däremot innebär regeln inget formellt hinder för riksförsäkringsverket
att redan nu föreskriva ortsbundenhet för denna grupp av
tandläkare. Något förslag om retroaktiv lagstiftning föreligger alltså inte i
propositionen. De ändrade tillämpningsbestämmelser som - med utredningens
förslag som grund - förordats för verket utgör enligt utskottets
mening en nödvändig men samtidigt mycket begränsad utvidgning av
nuvarande praxis. Departementschefen har i propositionen framhållit att
problemen för den enskilde kan minskas om bestämmelsen tillämpas på
smidigast möjliga sätt inom ramen för sitt syfte och också förordat en årlig
omprövning av bestämmelsens närmare utformning, främst för att möjliggöra
en anpassning av bestämmelserna till utvecklingen på området.
Utskottet instämmer i dessa uttalanden, som ger ett gott stöd för verket att
fortlöpande anpassa tillämpningen av regeln om etableringsbegränsning till
vad som är nödvändigt för att tillgodose det primära syftet att ge medborgarna
i alla åldrar oavsett bostadsort tillgång till tandvård. Motionerna 102,103 samt
motionen 105 i nu berörda delar få härmed anses besvarade.

Etableringsbegränsningens inverkan på en tandläkares möjlighet att
utnyttja förmåner från delpensionsförsäkringen och föräldraförsäkringen
berörs i två motioner. Motionären i motionen 104, Gabriel Romanus, önskar
ett uttalande från riksdagen om att reglerna om ersättningsetablering inte bör
tillämpas så att man försvårar för tandläkare att utnyttja förmånerna i fråga.
Motionärerna i motionen 105 framställer ett liknande yrkande, nämligen att
etableringsreglerna bör utformas så att en tandläkare kan, utan att rätten att
överlåta praktiken inskränks, anpassa sin arbetstid till vad utnyttjandet av
förmånerna förutsätter och samtidigt knyta ersättare till praktiken.

Enligt de nya regler om delpension för egenföretagare, som nyligen antagits
av riksdagen (prop. 1978/79:69, SfU 1978/79:14, rskr 133) och som träder i
kraft den 1 januari 1980, gäller som villkor för att en egenföretagare skall få

SfU 1979/80:9

rätt till delpension bl. a. att arbetstiden minskas till i genomsnitt minst
hälften. Återstående genomsnittlig arbetstid får inte understiga 17 timmar
per vecka.

Lagen om rätt till ledighet för vård av barn, som gäller för arbetstagare,
medger rätt till hel ledighet till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder
och förkortning av arbetstiden till tre f]ärdedelarav normal tid tills barnet fyllt
åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat sitt första skolår.
Härutöver har arbetstagare som är förälder rätt till hel resp. halv ledighet då
vederbörande uppbär hel resp. halv föräldrapenning. Ledigheten får i princip
delas upp på högst två perioder för varje kalenderår.

Om inte särskilda skäl föreligger tillåter som nämnts riksförsäkringsverket
f. n. ersättningsetablering endast om den tidigare verksamheten som tandläkaren
avser att överta bedrivits på heltid (minst 30 timmar) sammanhängande
under minst ett år. Utskottet behandlade under föregående riksmöte
(SfU 1978/79:22) en motion om tandläkares möjlighet att delpensionera sig
och förutsatte då att när de nya reglerna om delpension för egenföretagare
börjar tillämpas, riksförsäkringsverket prövar förutsättningarna för och
konsekvenserna av möjligheterna till ersättningsetablering i samband med
tandläkares delpension.

Enligt vad utskottet inhämtat har verket ännu inte fått tillfälle att ta
ställning till någon begäran om ersättningsetablering i samband med att en
tandläkare begär delpension. Däremot har verket, när tandläkare önskat
utnyttja föräldraförsäkringens förmåner, tillåtit anställande av vikarier under
den tid föräldrapenning utgått. Utskottet anser att det i våras av riksdagen
godkända uttalandet och vad utskottet anfört ovan om en smidig tillämpning
av etableringsbestämmelserna inom ramen för sitt syfte innebär att de nu
aktuella motionsyrkandena får anses tillgodosedda.

Kvotering av tandläkare inom folktandvården

En av förutsättningarna för utbyggnaden av folktandvården fram till år
1980 var att tillkommande tandläkarresurser fördelades mellan huvudmännen
i förhållande till storleken av de regionala behoven. Socialstyrelsen har
sedan år 1975 haft i uppdrag att fördela tandläkarresurserna, och styrelsens
beslut om vilket antal tandläkare varje huvudman får anställa under en viss
period har tagits efter överläggningar med Landstingsförbundet.

Tandvårdsutredningen har funnit att kvoteringssystemet haft avsedd
verkan och föreslagit att det skall bibehållas till utgången av år 1982, dock
med en bättre inriktning på behovet av en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna
för vuxna än hittills. Departementschefen delar utredningens
uppfattning och anför i propositionen att hon har för avsikt att föreslå
regeringen att socialstyrelsen får i uppdrag att efter samråd med Landstingsförbundet
fastställa kvoteringsregler för åren 1980-1982.

Utskottet ansluter sig till ett bibehållande av kvoteringssystemet i enlighet

SfU 1979/80:9

med vad som anförts i propositionen.

Motionen 105av Ingegerd Troedsson m. fl. innehåller även ett yrkande om
att socialstyrelsen vid utarbetandet och tillämpningen av kvoteringsbestämmelserna
skall samråda inte enbart med Landstingsförbundet utan även med
Tandläkarförbundet, som har ett fackligt intresse av att få medverka i
besluten.

Enligt vad utskottet erfarit har Tandläkarförbundet hittills beretts tillfälle
att ge synpunkter i anslutning till beredningen av besluten om kvotering av
tandläkarresurser och utskottet förutsätter att någon ändring av denna
ordning inte är avsedd. Någon åtgärd med anledning av motionen 105 i nu
berörd del anser utskottet inte påkallad.

Fastställande av vårdtaxor för privatpraktiserande vårdgivare

Tandvårds-, läkarvårds- och behandlingstaxorna inom den allmänna
försäkringen bestäms av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket.
Verkets förslag föregås av överläggningar mellan verkets representanter och
de företrädare för berörda yrkesutövare och representanter för huvudmännen
på den offentliga vårdsidan, som ingår i de till verket knutna tandvårds- och
läkarvårdsdelegationerna. Resultatet av överläggningarna föredras i delegationerna
och redovisas till regeringen i samband med taxeförslaget.

I motionen 105 av Ingegerd Troedsson m. fl. erinrar motionärerna om att
chefen för socialdepartementet i samband med att 1978 års tandvårdsutredning
tillsattes uttalade att man inom regeringskansliet avsåg att se över
formerna för framtagningen av underlaget för regeringens bedömning av
arvodesbeloppen i taxorna. Motionärerna anser det viktigt att översynen
inleds och vill att riksdagen skall uttala att vid översynen noggrant skall
övervägas, dels om riksförsäkringsverket bör företräda staten i taxefrågor,
dels i vad mån nuvarande överläggningsformer kan ges en annan utformning
och därmed bidra till att berörda företrädare för vårdgivaren får en med
parterna på arbetsmarknaden mer likvärdig ställning.

Utskottet har under de två närmast föregående riksmötena i de av
riksdagen godkända betänkandena SfU 1977/78:12 och 1978/79:22 behandlat
motioner med i huvudsak samma syfte. Utskottet har då inte funnit skäl
förorda en ändrad ordning för överläggningarna och samtidigt framhållit att
det är av stort värde för alla parter att riksförsäkringsverket med sin ingående
kännedom om förhållandena inom den allmänna försäkringen förbereder
regeringens beslut om de olika taxorna. Utskottet har också erinrat om
vårdgivarnas möjligheter att få sina fackliga synpunkter beaktade såväl vid
överläggningarna som vid MBL-förhandlingar i anslutning till förslag från
regeringen.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i frågan
och avstyrker bifall till det förenämnda yrkandet i motionen 105.

Sfi) 1979/80:9

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande tandvårdsförsäkring för ungdomar i åldern 17-19 år
med bifall till propositionen 1979/80:29 och med avslag på
motionen 1979/80:105 yrkandet B, antar det i propositionen
framlagda förslaget till ny lydelse av p. 2 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
folktandvårdslagen (1973:457),

3. beträffande ortsbundenhet för tandläkare som etablerat sig före
den 1 januari 1976 avslår motionen 1979/80:103 yrkandet 1,

4. beträffande ortsbundenhet för tandläkare som etablerat sig före
den 1 mars 1978 avslår motionen 1979/80:102 yrkandet 2,

5. beträffande ortsbundenhet till platser utanför storstadsregionerna
avslår motionen 1979/80:103 yrkandet 2,

6. beträffande utvärdering av etableringsreglerna avslår motionen
1979/80:105 yrkandet Al,

7. beträffande nyetablering av tandläkare avslår motionerna 1979/
80:102 yrkandet 1 och 1979/80:105 yrkandet A2,

8. beträffande tandläkares möjlighet att utnyttja delpensionsförsäkringen
och föräldraförsäkringen avslår motionerna 1979/
80:104 och 1979/80:105 yrkandet A5,

9. beträffande beslut om kvoteringsbestämmelser avslår motionen
1979/80:105 yrkandet A3,

10. beträffande fastställande av vårdtaxor avslår motionen 1979/
80:105 yrkandet A4,

11. antar de i propositionen framlagda förslagen till

A. lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen
(1962:381)om allmän försäkring, i vad förslaget inte behandlats
under 1 ovan,

B. lag om ändring i lagen (1963:251) om behörighet att utöva
tandläkaryrket,

C. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

D. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

E. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Stockholm den 4 december 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1979/80:9

Närvarande: Sven Aspling (s). Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Christer Nilsson (s), Elis Andersson (c), Lars-Åke
Larsson (s), Arne Lindberg (c), Arne Andersson i Falun (c). Ingegerd Elm (s)
och Ulla Johansson (s).

Reservationer

1. Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etablering och nyetablering
av tandläkare (mom. 5 och 7)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar på rad 20 med ”De
ändrade” och slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Ortsbindning av fria yrkesutövare är ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten,
som kan accepteras endast för att skydda mycket starka allmänna intressen.
Utskottet kan till nöds godtaga - som en tidsbegränsad åtgärd för att förbättra
den regionala balansen i fråga om tandläkartillgång - att privatpraktiserande
tandläkare hindras att flytta till de med tandläkare jämförelsevis väl försörjda
storstadsregionerna. Däremot finner utskottet inte tillräckligt starka skäl att
på motsvarande sätt hindra flyttning mellan kassaområden utanför storstadsområdena.
Tandläkare som efter den 1 mars 1978 medgivits rätt till s. k.
ersättningsetablering har av riksförsäkringsverket, som villkor för etableringsrätten,
ålagts sådant totalt flyttningsförbud. Motsvarande villkor kan,
enligt propositionen, komma att gälla alla privatpraktiserande tandläkare som
medgivits etableringsrätt efter den 1 januari 1976. Utskottet finnér en sådan
inskränkning i näringsfriheten onödig och stötande och tillstyrker därför
bifall till motionen 1979/80:103 yrkandet 2. Därigenom tillgodoses också
motionen 1979/80:105 yrkandet AL

Av det anförda framgår att utskottet inte är berett att nu föreslå
upphävande av alla regler om etableringsbegränsning för privatpraktiserande
tandläkare. För att möjliggöra avsedd utbyggnad av folktandvården torde
sådana regler, som föreslagits i propositionen, behövas till utgången av 1982.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1979/80:102 yrkandet 2.

I motionen 1979/80:105 yrkandet A2 föreslås att t. v. 20 tandläkare ur det
årliga nettotillskottet skall ges möjlighet att nyetablera inom de huvudmannaområden
där vuxentandvården är underförsörjd. Utskottet finner detta
förslag välbetänkt. Viss riktad etablering av privattandläkare skulle otvivelaktigt
bidraga till att en förbättrad regional balans i fråga om tandläkartillgång
uppnås snabbare än om man endast skall lita till folktandvårdens utbyggnad i
de underförsörjda områdena. Utskottet tillstyrker motionen 1979/80:105
yrkandet A2. Härigenom tillgodoses delvis även motionen 1979/80:102
yrkandet 1.

SfU 1979/80:9

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
under 5

5. att riksdagen beträffande ortsbundenhet till platser utanför storstadsregionerna
med bifall till motionen 1979/80:103 yrkandet 2 uttalar att inga
hinder bör resas för privatpraktiserande tandläkares flyttning mellan kasseområdena
utanför storstadsregionerna,
under 7

7. att riksdagen beträffande nyetablering av tandläkare med bifall till
motionen 1979/80:105 yrkandet A2 och med anledning av motionen
1979/80:102 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Kvotering av tandläkare inom folktandvården (mom. 9)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit har Tandläkarförbundet hittills beretts tillfälle
att ge synpunkter i anslutning till beredningen av besluten om kvotering av
tandläkarresurser. Det är en klar skillnad mellan att ”beredas tillfälle att ge
synpunkter” och att få deltaga i verkligt samråd. Propositionen förordar att
socialstyrelsen i kvoteringsfrågor skall samråda med Landstingsförbundet.
Kvoteringen berör hos landstingen anställda tjänstetandläkare. Om den för
kvoteringen ansvariga myndigheten åläggs att samråda med arbetsgivarparten
Landstingsförbundet finner utskottet det självklart att samrådet utsträcks
till att omfatta även de anställdas organisation Tandläkarförbundet. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motionen 1979/80:105 yrkandet A3.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande beslut om kvoteringsbestämmelser med bifall till motionen
1979/80:105 yrkandet A3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Gullan Lindblad (alla m) anför

Att utskottet kunnat uppnå enighet beträffande huvuddelen av propositionen
rörande tandvårdsförsäkring och folktandvård beror främst på att de
föreslagna åtgärderna kunnat ses som en provisorisk förlängning av gällande
regler för en begränsad tid, t. o. m. år 1982.1 avvaktan på att det av riksdagen
angivna målet för folktandvårdens utbyggnad skall uppnås och att 1978 års
tandvårdsutredning skall bli färdig med sitt arbete har vi funnit det möjligt att
acceptera prolongering av regler som vi inte skulle kunna godtaga om det gällt
ett permanent regelsystem.

SfU 1979/80:9

Vi anser sålunda att alla, även barn och ungdom, bör omfattas av
tandvårdsförsäkringen. Att åldersgrupperna upp till 20 år kommer att
omfattas av den fullt utbyggda folktandvårdens vårdansvar är inget skäl för
att de inte skall ha rätt att, om de så önskar, i stället vända sig till
privatpraktiserande tandläkare och då åtnjuta samma förmåner från tandvårdsförsäkringen
som övriga befolkningsgrupper.

Etableringsbegränsningen för privatpraktiserande tandläkare bör kunna
helt avskaffas. Den har - om också med tvekan - kunnat accepteras i ett
uppbyggnadsskede med svår tandläkarbrist, men därefter måste den avvecklas.
Den styrning som även i framtiden kan bli nödvändig, t. ex. för att
åstadkomma en eftersträvansvärd regional balans, måste åstadkommas med
hjälp av positiva stimulanser, inte med förbud och tvång som helt strider mot
näringsfrihetens principer.

Den hittillsvarande ordningen för fastställande av de privatpraktiserande
tandläkarnas vårdtaxor är inte tillfredsställande.

Vid tillsättandet av utredningen om en översyn av tandvårdsförsäkringen
m. m. uttalade dåvarande chefen för socialdepartementet, Rune Gustavsson,
att man, medan den parlamentariska kommittén arbetar, inom regeringskansliet
avsåg att se över formerna för framtagningen av underlaget för
regeringens bedömning av arvodesbeloppen i taxorna. Detta arbete har ännu
inte satts i gång.

Vi finnér det angeläget att påpeka vikten av att detta arbete inleds och att
det därvid noggrant övervägs, dels huruvida riksförsäkringsverket bör
företräda staten i dessa frågor, dels i vad mån nuvarande överläggningsformer
kan ges en annan utformning och därmed bidra till att berörda företrädare för
vårdgivarna ges en med parterna på arbetsmarknaden mera likvärdig
ställning.

Till bl. a. dessa frågor återkommer vi då riksdagen skall ta ställning till de
förslag som kommer att grundas på resultatet av 1978 års tandvårdsutrednings
arbete.

2. Sven Aspling, Helge Karlsson, Ralf Lindström, Christer Nilsson, LarsÅke
Larsson, Ingegerd Elm och Ulla Johansson (alla s) anför:

I anslutning till frågan om en utvidgning av tandvårdsförsäkringens
personkrets till att omfatta ungdomar i åldern 17-19 år hänvisar utskottet (s.
11) till att tandvårdsutredningen enligt sina direktiv i ett slutbetänkande
kommer att ta ställning till frågan om på vilket sätt barn och ungdomar - i
enlighet med 1976 års regeringsförklaring - kan anslutas till försäkringen.

Vi vill erinra om att 1973 års riksdagsbeslut utgick från att folktandvården
skulle svara för vården av barn och ungdomar upp till 20 år och att
tandvårdsförsäkringen - när folktandvården var fullt utbyggd - endast skulle
omfatta personer över 20 år. 1976 års regeringsförklaring och direktiven till
tandvårdsförsäkringen innebär sålunda att man ifrågasätter de grundprinci -

SfU 1979/80:9 20

per försäkringen vilar på. Vi vill med detta yttrande markera att vi anser att
principerna i fråga bör ligga fast.

GOTAB 62963 Slockholm 1979