Med anledning av propositionen 1979/80:135 om organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m. jämte motioner (Betänkande 1979/80:FöU15 Försvarsutskottet)

FöU 1979/80:15

Försvarsutskottets betänkande
1979/80:15

med anledning av propositionen 1979/80:135 om organisation av
totalförsvarets högre regionala ledning m. m. jämte motioner

Regeringen har i propositionen 1979/80:135 - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för
organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m.,

2. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har
förordat.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1979/
80:1980-1988.

Försvarsutskottet har i detta ärende inhämtat yttrande av civilutskottet.
Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas indelningen i militär- och civilområden.
Nuvarande sex militär- och civilområden föreslås behållas, men antalet
anställda vid militärområdesstaberna bör minskas med ca 100 i förhållande
till personalläget i april 1978.

I propositionen behandlas även principerna för samverkan mellan den
militära och civila ledningen på högre regional nivå samt försvarsområden
och län. I detta sammanhang tas ledningsorganisationen i övre Norrland
upp.

Civilbefälhavarnas uppgifter, befogenheter m. m. behandlas särskilt.
Militärbefälhavarnas uppgifter m. m. tas också upp och ställningstaganden
till dessa ligger till grund för överväganden om militärområdesstabernas
organisation.

Slutligen behandlas lokalisering och organisation av första flygeskaderns
stab, lokalisering och lydnadsförhållanden för spanings- och underrättelseavdelningen
vid Södermanlands flygflottilj (F 11), Gotlands militärkommandos
uppgifter vad gäller arméns grundutbildning, byggnadskontorens
uppgifter m. m. samt byggnads- och reparationsberedskapens organisation,
resurser och ställning.

Motionerna

1979/80:1980 av Bernt Ekinge (fp) och Olle Grahn (fp) vari yrkas att
riksdagen uttalar att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra civilområdena
lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.

1 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 15

FöU 1979/80:15

1979/80:1981 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas
att riksdagen uttalar att Karlstad bör bli ny stationeringsort för civilbefälhavarkansliet
i Bergslagens civilområde.

1979/80:1982 av Yngve Nyquist m. fl. (s, c, m, fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna att Falun bör bibehållas som lokaliseringsort
för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde.

1979/80:1983 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att personalminskningsmålet i antal personer från
beslutet om den centrala ledningen kvarstår, men att de minskningar som
inte tas ut centralt och på högre regional nivå i stället skall slå igenom på lägre
regional och lokal nivå,

2. att riksdagen uttalar att kommande regeringsbeslut om sektionsindelning
av militärområdesstaberna delges riksdagen innan organisationen
träder i kraft,

3. att riksdagen uttalar att militärbefälhavarnas uppgifter med byggnadsfrågor
inte får bli så omfattande att decentralisering till lägre regional och
lokal nivå förhindras och att deras befattning med icke operativt betingade
byggnadsfrågor minimeras,

4. att riksdagen begär en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda
civilbefälhavare.

1979/80:1984 av Sven Aspling m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen måtte
besluta att civilbefälhavarens kansli för Bergslagens civilområde lokaliseras
till Karlstad.

1979/80:1985 av Göthe Knutson m. fl. (m, c) vari yrkas att riksdagen
uttalar att Karlstad blir ny stationeringsort för civilbefälhavarens kansli i
Bergslagens civilområde.

1979/80:1986 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med
ändring av propositionen 1979/80:135 beslutar att försvarets högre regionala
ledning organiseras i fyra militär- och civilområden, i enlighet med alternativ
4 SV i ledningsutredningens förslag.

1979/80:1987 av Nils Erik Wååg (s) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att det fortsatta utredningsarbetet om
civilbefälhavares uppgifter vidgas till att omfatta även beredskap mot större
olyckor, ej betingade av militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts.

1979/80:1988 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att försvarsmaktens ledningsutrednings
förslag beträffande sektion 8 vid militärbefälsstab bör fullföljas.

FöU 1979/80:15

Utskottet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga med uppdrag att se
över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation
m. m. De sakkunniga, som tog namnet försvarsmaktens ledningsutredning
1974 (FLU 74), behandlade i en första etapp den centrala ledningsorganisationen
samt den principiella ansvarsfördelningen mellan central och
högre regional nivå. Överväganden och förslag i dessa avseenden redovisades
i betänkandet (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala ledning.
Riksdagen godtog i huvudsak dessa förslag (prop. 1977/78:63, FöU
1977/78:9, rskr 1977/78:174). Beslutet innebar bl. a. att en minskning med
150 anställda skulle eftersträvas inom den högre regionala ledningsorganisationen
i förhållande till personalläget i april 1978.

I en andra etapp har utredningen behandlat den högre regionala nivån,
bl. a. indelningen i militär- och civilområden samt uppgifter och organisation
för militärbefälhavarna med staber. Utredningen har också tagit upp vissa
frågor som rör den civila ledningsorganisationen på högre regional nivå. I
betänkandet (SOU 1978:77) Högre regional ledning har utredningen
övervägt och lämnat förslag i dessa avseenden.

Enligt direktiven hade ledningsutredningen att pröva det lämpliga i att
minska antalet militärområden från nuvarande sex. Genom tilläggsdirektiv
skulle utredningen pröva alternativ som innebar en minskning om ca 150
anställda vid militärområdesstaberna samt militärområdenas materiel- och
verkstadsförvaltningars ledning. Om ledningsutredningen valde ett huvudalternativ
som innebar att antalet militärområden minskades, skulle utredningen
också belysa ett alternativ som innebar en minskning med ca 150
anställda inom ramen för en organisation med sex militärområden. Mot
denna bakgrund har utredningen prövat ett flertal alternativ med sex, fem,
fyra och tre militär- och civilområden. Till grund för en mer noggrann
värdering har fem olika alternativ valts.

Ledningsutredningen förordar att nuvarande sex militär- resp. civilområden
behålls. Alternativet medför beträffande organisationen för försvarsmaktens
högre regionala ledning en kostnadsbesparing om ca 11 milj. kr. per
budgetår och en personalminskning om ca 100 anställda i förhållande till
personalläget i april 1978. Om tilläggsdirektivens besparingsmål skall vara
styrande förordar utredningen alternativet med fem militär- resp. civilområden.

Förslagen i propositionen bygger på försvarsledningsutredningens nyssnämnda
betänkande (SOU 1978:77) Högre regional ledning. I bilaga 2 till
propositionen lämnas därför en sammanfattning av utredningens överväganden
och förslag samt i bilaga 3 en sammanställning av remissyttrandena över
förslaget. Den nuvarande ordningen redovisas i bilaga 1.

Föredragande statsrådet behandlar inledningsvis vissa grundläggan -

1* Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 15

FöU 1979/80:15

de krav som bör ställas på såväl den militära som civila högre regionala
ledningen (s. 7). Han går därefter in på principer för den regionala
indelningen (s. 7-8).

Ledningsutredningens förslag innebär att de militärterritoriella gränserna
skall följa länsgränserna och att den militärterritoriella indelning som gäller i
fred endast i undantagsfall skall ändras i krig. Gränser mellan militär- och
civilområden samt mellan försvarsområden och län skall vara helt sammanfallande.
Försvarsområden och län bör inte tillhöra mer än ett militärområde
resp. ett civilområde.

I propositionen godtas den av utredningen förordade principen. De
avvikelser från denna som f. n. finns avses rättas till. Det gäller uppdelningen
av Gävleborgs försvarsområde på två militärområden och Älvkarleby
kommuns tillhörighet till Gävleborgs försvarsområde trots att kommunen
tillhör Uppsala län. I propositionen uttalas att det bör ankomma på
regeringen att besluta om detta och om eventuella avvikelser från principen.

Regeringen har redan år 1978 beslutat om vissa ändringar av Sveriges
militärterritoriella indelning i enlighet med den princip som förordas i
propositionen. Utskottet har i betänkandet FöU 1978/79:18 behandlat denna
ändring såvitt den berörde Västerviks kommun. Utskottet fann därvid inte
anledning att ifrågasätta lämpligheten av att nämnda kommun av regeringen
hade hänförts till Södra militärområdet/civilområdet och Kalmar försvarsområde
eftersom överföringen hade skett helt i enlighet med de principer
som försvarsledningsutredningen hade förordat. I linje med detta ställningstagande
tillstyrker utskottet att regeringen undanröjer även återstående
avsteg från principen.

Regeringen föreslår i enlighet med försvarsledningsutredningen att den
nuvarande militär- och civilområdesindelningen bibehålls.

I motionen 1986 (vpk) föreslås att försvarets högre regionala ledning
organiseras enligt ett alternativ med fyra militär- och civilområden.
Ledningsutredningens majoritet fann när utredningen övervägde en sådan
indelning att den inte kunde förenas med en betryggande ledning på högre
regional nivå vare sig i krig eller i fred. Bl. a. ansågs uppgifterna bli för stora
för en chef med stab. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet har också
kunnat konstatera att nuvarande indelning med sex militär- och civilområden
har bedömts fungera bra. Civilutskottet anser att nuvarande områdesindelning
bör behållas och motionen avslås. Försvarsutskottet ansluter sig till
regeringens förslag rörande landets indelning från försvarssynpunkt på högre
regional nivå och förordar att motionen 1986 avslås.

Utskottet går över till att behandla regeringens förslag rörande civilbefälhavarna
och deras kanslier. Dessa förslag och de motioner som har väckts i
anslutning till dem behandlas i civilutskottets yttrande.

Beträffande civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter
erinrar försvarsministern om att regeringen i oktober 1978 uppdrog åt

FöU 1979/80:15

civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde att närmare utreda civilbefälhavarnas
uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. I
avvaktan på resultat av detta utredningsarbete innehåller propositionen inga
förslag i dessa hänseenden. Utredningen har nyligen överlämnat ett
betänkande till regeringen. Försvarsministern räknar med att regeringen
skall kunna lämna förslag i frågan i budgetpropositionen år 1981.

I motionen 1987 (s) yrkas att det fortsatta utredningsarbetet om
civilbefälhavarnas uppgifter vidgas till att omfatta även beredskap mot större
olyckor som inte är betingade av militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk.

Civilutskottet föreslår i sitt yttrande avslag på motionen 1987 redan på den
grunden att det av försvarsministern åberopade utredningsuppdraget har
slutförts. Vidare förutsätter civilutskottet att frågan om civilbefälhavarnas
uppgifter beträffande skyddet mot kärnkraftsolyckor behandlas vid de
överväganden som f. n. görs i regeringskansliet med anledning av statens
strålskyddsinstituts rapport Effektivare beredskap.

Frågan om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred utreds f. n. av
räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01). Kommittén har att särskilt uppmärksamma
behovet av samordning av räddningstjänstarbete som berör
stora geografiska områden, t. ex. flera län. Något utredningsarbete utöver
det som redan pågår vill utskottet inte förorda. Med hänvisning också till vad
civilutskottet har anfört föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen
1987.

Beträffande förordnande av civilbefälhavare innebär nuvarande
praxis att en av landshövdingarna inom civilområdet förordnas till
civilbefälhavare. I motionen 1983 (fp) yrkas att riksdagen begär en belysning
av frågan om övergång till heltidsanställda civilbefälhavare.

Civilutskottet utgår i sitt yttrande från att när regeringen nästa år lämnar
förslag om civilbefälhavarnas uppgifter m. m. detta också kommer att
behandla nuvarande praxis för förordnande av civilbefälhavare. Någon
särskild belysning av det slag som begärs i motionen anser civilutskottet inte
behövas. Försvarsutskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till
motionen 1983 i denna del.

När det gäller lokaliseringen av civilbefälhavarkanslierna
avser försvarsministern att föreslå regeringen att fastställa att
kanslierna i Södra, Västra, Östra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands
civilområden behåller nuvarande lokaliseringsorter, dvs. Malmö, Göteborg,
Stockholm, Östersund och Luleå. Lokaliseringen av kansliet i Bergslagens
civilområde får enligt propositionen prövas i samband med att ny civilbefälhavare
utses för detta civilområde. Kansliet är f. n. lokaliserat till Falun.

I motionen 1980 (fp) yrkas att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra
civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.

FöU 1979/80:15

Flera motioner behandlar lokaliseringen av kansliet i Bergslagens civilområde.
Enligt motionärerna i motionen 1982 (s, c, m, fp) bör kansliet behålla
sin nuvarande lokalisering i Falun. I motionerna 1981 (fp), 1984 (s) och 1985
(m, c) yrkas att Karlstad skall bestämmas som stationeringsort för nämnda
kansli. Civilutskottet har i sitt yttrande ingående uppehållit sig vid
lokaliseringsfrågorna.

Beträffande lokaliseringen av kanslierna för Västra och Östra civilområdena
framför civilutskottet i likhet med vad som anförs i propositionen som
ett argument att närheten till viktiga civila totalförsvarsmyndigheter i
Göteborg och Stockholm bör väga tyngre än den i och för sig obestridliga
fördel som kan ligga i att militärområdesstab och civilbefälhavarkansli finns
på samma ort. Försvarsutskottet delar denna uppfattning och föreslår att
motionen 1980 avslås.

När det gäller lokaliseringen av kansliet för Bergslagens civilområde delar
försvarsutskottet försvarsministerns uppfattning att frågan om lokaliseringen
av detta bör prövas av regeringen i samband med att ny civilbefälhavare
utses. Denna uppfattning sammanfaller med den som civilutskottet anför i
sitt yttrande. Motionerna 1981, 1982, 1984 och 1985 bör alltså avslås.

Den indelning av landet i militärområden som regeringen har föreslagit
och utskottet har tillstyrkt medger enligt ledningsutredningens beräkningar
en minskning med ca 100 anställda. I riksdagens beslut år 1978 om
försvarsmaktens centrala ledning nämndes 150 anställda som mål för
minskningar på denna nivå fram till mitten av 1980-talet med utgångspunkt i
personalläget i april 1978. Utskottet godtog i betänkandet 1979/80:13 att
personalminskningen också på den centrala nivån blir mindre än som angavs i
beslutet om försvarsmaktens centrala ledning.

I motionen 1983 yrkas att riksdagen uttalar att personalminskningsmålet
i antal personer från beslutet om den centrala ledningen
kvarstår men att de minskningar som inte tas ut centralt och på högre regional
nivå i stället skall slå igenom på lägre regional och lokal nivå.

I propositionen 1979/80:135 räknar försvarsministern med ytterligare
besparingar på sikt på den högre regionala nivån (s. 10). Han anför vidare att
det relativt snart efter 1982 kan bli nödvändigt att vidta strukturella
förändringar i försvarsorganisationen (s. 5). Dessa förändringar kommer,
anser han, med all säkerhet att beröra den lägre regionala och lokala nivån.
Även utskottet räknar med att nästa försvarsbeslut måste tas till ny
utgångspunkt för att bedöma möjligheterna till ytterligare personalminskningar
på olika nivåer. Något uttalande i enlighet med motionsyrkandet vill
utskottet inte förorda. Motionen 1983 bör avslås i denna del.

I samband med beslut om den nu gällande ordningen för totalförsvarets
högre regionala ledning uttalade statsmakterna att militärbefälhavarnas
primära uppgifter i fredstid skulle omfatta det operativa krigsförberedelsearbetet
och förbandsproduktionen (prop. 1964:109, SU 1964:189, rskr
1964:362). Också i propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala

FöU 1979/80:15

ledning m. m. behandlades militärbefälhavarnas uppgifter (s.
93). Därvid fastslogs att den operativa verksamheten är militärbefälhavarens
huvuduppgift och att mobiliseringsverksamhet därnäst är militärbefälhavarens
viktigaste uppgift. Militärbefälhavarnas befattning med övriga delar av
förbandsproduktionen får, hävdades det, inte inkräkta på handläggningen av
dessa uppgifter. Utskottet hade ingen invändning mot denna uppfattning
(FöU 1977/78:9) och vill nu som bakgrund till behandlingen av militärbefälhavarnas
uppgifter understryka detta principiella ställningstagande. Även de
förslag som i propositionen 1979/80:135 läggs fram rörande verksamheten vid
militärområdesstaberna görs med denna utgångspunkt. Utöver angivna
huvuduppgifter behandlas där militärbefälhavarnas befattning med arméns
grundutbildning m. m., materielunderhållstjänst, personaltjänst, hälso- och
sjukvård, kameraltjänst samt fortifikations- och byggnadsförvaltning (s.
18-25).

Av sist nämnda uppgifter togs frågan om militärbefälhavarnas inflytande
över utbildningen inom försvarsmakten upp redan i propositionen 1977/
78:63 (s. 93). Föredragande statsrådet ansåg att militärbefälhavarna borde
ges erforderligt inflytande över verksamhet som har direkt samband med den
operativa verksamheten, krigsplanläggningen och mobiliseringsverksamheten.
Inom marinen och flygvapnet behöver, ansåg han, militärbefälhavarna
inte ha ansvar för ledning av utbildningen. Försvarsministern avsåg att i
samband med redovisningen av utredningens andra etapp ta ställning till
militärbefälhavarnas inflytande på utbildningen inom armén. Han återkommer
nu till denna fråga i propositionen 1979/80:135.

Enligt försvarsministerns mening har ledningsutredningen redovisat
övertygande skäl för att militärbefälhavarnas operativa ansvar inte kräver att
de också ges ansvar för arméns grundutbildning, utan att det främst är
produktionsmässiga faktorer som bör avgöra deras uppgifter beträffande
denna utbildning. Vid de bedömningar han gör utifrån denna utgångspunkt
finner han att övervägande skäl talar för att ansvaret för arméns grundutbildning
t. v. bör ligga kvar hos militärbefälhavarna. Han förklarar vidare att
formerna för planering och budgetering m. m. inom armén bör förenklas. I
sammanhanget berör han också ansvarsfördelningen mellan truppslagsinspektörerna
och militärbefälhavarna samt truppslagsinspektörernas verksamhet
m. m. inom arméstaben. Han föreslår därvid ingen ändring i stort av
den gällande ordningen i dessa hänseenden.

Utskottet - som återkommer till frågan om fortfikations- och byggnadsförvaltningen
- har ingen erinran mot vad försvarsministern i övriga här
berörda delar anför om militärbefälhavarnas uppgifter.

Beträffande militärområdesstabernas organisation anser
försvarsministern att endast viktigare ramfrågor som t. ex. huvuduppgifter
och personalramar bör underställas riksdagens prövning. Inom de ramar som
sålunda läggs fast bör, anför han, det ankomma på regeringen att fastställa
organisationen m. m. En sådan flexibilitet bör härvid eftersträvas att

FöU 1979/80:15

militärbefälhavarna själva får möjligheter att inom angivna ramar anpassa
organisationen till regionala förhållanden och förändrade krav. Utskottet
har behandlat befogenheter och principer beträffande organisationsbeslut i
betänkandet FöU 1979/80:13 (punkten 4, momentet 9).

Med anledning av remissinstansernas kritik av enskildheter i ledningsutredningens
förslag kommenterar försvarsministern några frågor utan att
underställa dem riksdagens prövning. Detta gäller bl. a. ledningsutredningens
förslag att nuvarande sektion 8 (befästningssektionen) skall utgå ur
organisationen, varvid den operativa befästningsplanläggningen förs till
fältarbetsavdelningen som f. n. ingår i sektion 1 (operativa sektionen) och de
uppgifter i övrigt som inte kan utgå eller decentraliseras förs över till
byggnadskontoren. Den grundläggande principen bakom detta förslag är att
ledningsverksamhet som hänger samman med militärbefälhavarens huvuduppgifter
skall ligga kvar på militärbefälhavarna medan annan verksamhet
skall bedrivas vid enheter utanför militärområdesstaberna. Enligt utredningen
bör fältarbetsavdelningen föras till en ny sektion som även skall handlägga
transportfrågor och sambandsfrågor.

Försvarsministern godtar den principiella fördelningen av lednings- och
verkställighetsuppgifter. Han uttalar dock att militärbefälhavarnas nuvarande
ledningsuppgifter när det gäller fortifikations- och byggnadsförvaltningen
bör kvarstå och sektion 8 behållas.

I motionen 1983 (fp) görs invändningar mot detta uttalande. Motionären
erinrar bl. a. om att statsrådet på flera ställen i propositionen framhåller att
han vill invänta den utredning om ledningsformer för fortifikations- och
byggnadsförvaltningar som överbefälhavaren nu arbetar på. Detta talar
enligt motionären för att statsrådet inte redan nu bör binda sig för att sektion
8 skall vara kvar. Även i motionen 1988 (s) framförs kritiska synpunkter på
försvarsministerns uttalande om att sektion 8 bör behållas. Motionärerna
anser att den av ledningsutredningen föreslagna lösningen är mer ändamålsenlig
och i linje med uppställda principer.

Enligt utskottets mening - en uppfattning som också har stöd i
propositionen (s. 25) - kommer resultaten av överbefälhavarens utredning
om ledningen av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvarsmakten
att bli av betydelse för utformningen av militärområdesstabernas
organisation i denna del. Slutlig ställning till hur arbetsuppgifter och resurser
som nu finns inom sektion 8 skall inordnas i den framtida organisationen bör
därför anstå tills resultaten av denna utredning föreligger. Utskottet räknar
också med att man i det fortsatta organisationsarbetet kommer att eftersträva
lösningar som innebär att verksamheten vid militärområdesstaberna på detta
liksom på andra områden kommer att i största möjliga utsträckning
koncentreras på militärbefälhavarnas huvuduppgifter, ledningen av den
operativa verksamheten och av mobiliseringen. Vad utskottet nu har anfört
om det fortsatta organisationsarbetet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses det

FöU 1979/80:15

huvudsakliga syftet med motionen 1988 och motionen 1983, yrkandet 3.

Yrkandet 2 i motionen 1983 får också anses tillgodosett genom att
statssekreteraren i försvarsdepartementet inför utskottet upplyst om att
regeringens avsikt är att i lämpligt sammanhang för riksdagen anmäla
huvuddragen i den organisation av militärområdesstaberna som avses börja
tillämpas den 1 juli 1982. Motionen bör därför avslås i denna del.

Mot vad regeringen i övrigt har föreslagit i propositionen har utskottet
ingen erinran.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1986om fyra militär- och
civilområden,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1987 om vidgning av
civilbefälhavarnas uppgifter,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 4, om
belysning av övergång till heltidsanställda civilbefälhavare,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1980 om lokalisering av
civilbefälhavarkanslier till Strängnäs och Skövde,

5. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1981, 1979/80:1982,
1979/80:1984 och 1979/80:1985 om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
i Bergslagens civilområde,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 1, om
personalminskningar på lägre regional och lokal nivå,

7. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1983, yrkandet 2, om att
regeringen skall delge riksdagen kommande regeringsbeslut om
militärområdesstabernas sektionsindelning,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1979/80:1983, yrkandet 3, och 1979/80:1988 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om det fortsatta
organisationsarbetet,

9. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat för organisation av totalförsvarets högre
regionala ledning m. m.,

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad
föredragande statsrådet har förordat.

Stockholm den 29 april 1980

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

FöU 1979/80:15

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s). Anders Gernandt
(c), Holger Bergman (s) och Eric Hägelmark (fp).

Reservationer

Lokalisering av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde

1. Gudrun Sundström (s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”När det gäller”
och på s. 6 slutar ”bör alltså avslås” bort ha följande lydelse:

Fem civilbefälhavarkanslier av sex ligger f. n. på andra orter än militärområdesstaber.
Någon ändring av detta förhållande övervägs inte i
propositionen utom beträffande lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i
Bergslagens civilområde. Samtidigt framhålls att några allvarliga invändningar
inte har gjorts mot dess nuvarande lokalisering till Falun. Som
framhålls i Bertil Dahléns avvikande mening i civilutskottets yttrande har
övertygande motiv för en lokalisering till Karlstad påvisats varken av
ledningsutredningen eller i motionerna 1981, 1984 och 1985. Utskottet
förordar därför att kansliet förblir lokaliserat till Falun. Angivna motioner
bör avslås samtidigt som riksdagen med bifall till motionen 1982 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om att civilbefälhavarkansliet
i Bergslagens civilområde bör ligga i Falun.

dels att utskottets hemställan momentet 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:135 i denna
del och på motionerna 1979/80:1981, 1979/80:1984 och 1979/
80:1985 samt med bifall till motionen 1979/80:1982 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
fortsatt lokalisering i Falun av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens
civilområde.

2. Göthe Knutson (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”När det gäller”
och på s. 6 slutar ”bör alltså avslås” bort ha följande lydelse:

Försvarsmaktens ledningsutredning har framhållit att det finns ett
omfattande behov av samverkan mellan militärområdesstaberna och civilbefälhavarkanslierna.
Den föreslår därför att staber och kanslier lokaliseras
till samma ort.

Försvarsministern anser också att kontakterna med militärbefälhavarens
stab i Karlstad talar för att civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde
bör lokaliseras dit. Han anför vidare kontakterna med civila myndigheter

FöU 1979/80:15

m. fl. i Karlstad som skäl för en sådan lokalisering men anser att frågan bör
prövas i samband med att ny civilbefälhavare utses för civilområdet.

Utskottet finner i likhet med motionärerna i motionerna 1981, 1984 och
1985 och Magnus Perssons avvikande mening i civilutskottets yttrande att
starka skäl talar för att ställning till en lokalisering till Karlstad kan tas redan
nu. Utöver redan anförda motiv vill utskottet peka på att inga investeringar i
nya lokaler blir nödvändiga vid en flyttning till Karlstad. Motionen 1982, i
vilken yrkas att kansliet behålls i Falun, bör avslås.

Vad utskottet anfört om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i
Bergslagens civilområde till Karlstad bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan momentet 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med avslag på propositionen 1979/80:135 i denna
del och på motionen 1979/80:1982 samt med bifall till motionerna
1979/80:1981, 1979/80:1984 och 1979/80:1985 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
lokalisering av civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde
till Karlstad.

Särskilda yttranden

1. Landets indelning i civil- och militärområden

av Hans Lindblad (fp).

Som framgår av motionen 1979/80:1983 och min reservation i försvarsmaktens
ledningsutredning (SOU 1978:77) anser jag att en indelning i fyra
militär- och civilområden vore fördelaktig. Den blir en billigare lösning. En
sådan indelning skulle svara mot grundtanken bakom de integrerade
militärområdesstaberna, nämligen att militärbefälhavaren skulle leda alla
stridskrafter i området. I dagens organisation står två militärbefälhavare utan
flygoperativt ansvar.

På civil sida innebär fyra civilområden att långt färre civila distriktsindelningar
i olika delar av totalförsvaret skärs av civilområdesgränser. I fredstid
innebär färre militär- och civilområden att disponibla resurser blir bättre
nyttjade i planeringsarbetet. Den tekniska och strategiska utvecklingen mot
allt större transportkapacitet och överraskningsförmåga talar också för färre
militär- och civilområden, då det i en sådan organisation lättare går att
planera för att möta en lång rad alternativa angreppsfall. Behovet att byta
militärbefälhavare i en pågående operation minskar också. Min förhoppning
är därför att tiden snart skall bli mogen för ett beslut om färre militär- och
civilområden.

Utskottets förslag binder inte möjligheterna att i framtiden göra de
önskvärda sammanläggningarna till större områden. Frågan kan aktualiseras
igen, av besparingsskäl eller till följd av den militärtekniska utvecklingen.

FöU 1979/80:15

2. Lokalisering av civilbefälhavarkanslier

av Hans Lindblad (fp) och Holger Bergman (s).

Försvarsmaktens ledningsutredning förordade i betänkandet Högre regional
ledning (SOU 1978:77) att civilbefälhavarkanslier och militärområdesstaber
skall lokaliseras till samma ort. De är samgrupperade i krig och kan då
betraktas som integrerade delar i en totalförsvarsstab. Personalkännedomen
förbättras vid lokalisering till samma ort redan i fred. Förberedelser för
gemensamma ledningsövningar underlättas, både på den högre regionala
nivån och när det gäller övningar med försvarsområdesstaber och länsstyrelser.
Civilbefälhavarkansliet får bättre möjligheter att kunna påverka den
militära planeringen. Samordningen civilt-militärt får bättre förutsättningar.
Detta underlättar också för civilbefälhavaren att inrikta och samordna den
civila totalförsvarsplaneringen inom civilområdet. Militärbefälhavarnas
samarbete med de civila totalförsvarsmyndigheterna underlättas, vilket får
ökad betydelse i takt med försvarsmaktens ökande beroende av samhällets
civila resurser.

Ledningsutredningen ansåg att civilbefälhavarkansliet givetvis också har
ett stort behov av att samarbeta även med övriga civila totalförsvarsmyndigheter.
Planeringsgrunden för verksamheten inom civilområde/militärområde
tas dock fram av militärbefälhavare och civilbefälhavare gemensamt.
Järnvägsbefälhavare m. fl. regionala chefer kan därför i detta avseende
betraktas som verkställande.

Utredningen ansåg därför att behovet av samverkan är störst mellan
militärbefälhavare och civilbefälhavare och att denna samverkan också är av
grundläggande betydelse. Principen bör därför vara att militärområdesstab
och civilbefälhavarkansli lokaliseras till samma ort.

I motioner har föreslagits flyttning av civilbefälhavarkanslier till Karlstad,
Strängnäs och Skövde, helt i linje med ledningsutredningens förslag.
Motionen 1979/80:1980 yrkar att civilbefälhavarkanslierna i Östra och Västra
civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde.

Vi känner att argumenten för en lösning enligt ledningsutredningens
förslag är starka och rimligen ökar i takt med att samordningsbehovet
civilt/militärt blir större. Mot nuvarande lokalisering i Stockholm talar också
att det torde anses olämpligt att förena tjänsterna som civilbefälhavare och
landshövding i Stockholm, då detta län genom sin befolkningsmängd och
centrala funktion inte bör byta landshövding i samband med mobilisering.

Vi menar därför att utskottets ställningstagande inte bör tolkas som att en
framtida lokalisering i linje med ledningsutredningens förslag utesluts, utan
att frågan undan för undan blir belyst och att regeringen när så befinns
lämpligt lämnar riksdagen förslag till eventuella förändringar. Frågan har
också samband med civilbefälhavarnas uppgifter, vilka kommer att närmare
belysas i nästa års budgetproposition.

FöU 1979/80:15

Bilaga

Civilutskottets yttrande 1979/80: 7 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 8 april 1980 berett civilutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1979/80: 135 om organisation av
försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. jämte eventuella motioner.

1 delta yttrande behandlas propositionen närmast såvitt rör avsnitten om
grundläggande krav på den civila högre regionala ledningen, militär- och
civilområdesgränser, antalet militär- och civilområden, ledningsorganisationen
i övre Norrland samt civilbefälhavarna (prop. s. 7- 18).

I yttrandet behandlas vidare de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1979180:

1980 av Bernt Ekinge (fp) och Olle Grahn (fp) vari hemställs att riksdagen
uttalar att civilbefälhavarkanslierna i östra och västra civilområdena
lokaliseras till Strängnäs resp. Skövde,

1981 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari hemställs att
riksdagen uttalar att Karlstad bör bli ny stationeringsort för civilbefälhavarkansliet
i Bergslagens civilområde,

1982 av Yngve Nyquist m.fl. (s, m. c, fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna att Falun bör bibehållas som lokaliseringsort
för civilbefälhavarkansliet i Bergslagens civilområde,

1983 av Hans Lindblad (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

4. att riksdagen begär en belysning av frågan om övergång till heltidsanställda
civilbefälhavare,

1984 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen måtte besluta
uttala att civilbefälhavarens kansli för Bergslagens civilområde lokaliseras
till Karlstad,

1985 av Göthe Knutson m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen uttalar
att Karlstad blir ny stationeringsort för civilbefälhavarens kansli i Bergslagens
civilområde,

1986 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen med
ändring av proposition 1979/80: 135 beslutar att försvarets högre regionala
ledning organiseras i fyra militär- och civilområden, i enlighet med alternativ
4 SV i ledningsutredningens förslag,

1987 av Nils Erik Wååg (s) vari hemställs

1. att det fortsatta utredningsarbetet om civilbefälhavares uppgifter vidgas
till att omfatta även beredskap mot större olyckor, ej betingade av
militär verksamhet, t. ex. vid kärnkraftverk,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts.

FöU 1979/80:15

litskoltet

Enligt nuvarande praxis utses en av landshövdingarna inom ett civilområde
att vara civilbefälhavare (CB). Försvarsmaktens ledningsutredning
har i betänkandet Högre regional ledning (SOU 1978:77) behandlat nuvarande
ordning. Utredningens majoritet har funnit denna ordning lämplig.
Bl. a. anför utredningen att starka motiv finns för att välja en landshövding
till CB. Så länge det med hänsyn till arbetsvolymen går att förena uppgiften
att vara landshövding med uppgiften att vara CB finns enligt utredningen
bara ett skäl för en ändrad ordning, nämligen att den som är landshövding i
fred också bör vara det i krig. Som chef i krig för den länsstyrelse vars
landshövding samtidigt är CB förordnas en särskild krigslandshövding.
Dock anser utredningen att värdet av att ha en landshövding som CB är så
stort att nuvarande principer inte bör ändras. Emellertid bör regeringen
enligt utredningen behålla handlingsfriheten i denna fråga.

Föredragande statsrådet delar ledningsutredningens uppfattning och finner
inte anledning att föreslå någon förändring i nuvarande ordning. I
propositionen erinras även om att åt civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde
uppdragits att närmare utreda CB:s uppgifter främst i fråga om den
operativa krigsplanläggningen. Av propositionen framgår att förslag om
civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter m. m. avses lämnas i 1981
års budgetproposition.

Enligt vad utskottet erfarit har den nämnda utredningen nyligen avlämnats.
Betänkandet är delvis sekretessbelagt. Av de delar av betänkandet
som inte är sekretessbelagda framgår bl. a. att CB:s roll beträffande bl. a.
den civila krigsplanläggningen bör förstärkas och att den högre regionala
ledningsnivån på civil sida under krigsförhållanden kommer att ställas
inför avsevärt större problem än man tidigare haft anledning att räkna med.

I motionen 1979/80: 1983 begärs en belysning av frågan om övergång till
heltidsanställda CB.

Sorn framgått ovan kommer förslag att lämnas riksdagen nästa år om
CB:s uppgifter m. m. Utskottet utgår ifrån att som en naturlig del därvid
kommer att övervägas om därmed tillförs nya skäl för att ändra nuvarande
praxis. Någon särskild belysning så som begärs i motionen anser utskottet
inte erforderlig. Civilutskottet föreslår därför att försvarsutskottet avstyrker
motion 1979/80: 1983 (fp) såvitt nu är i fråga.

I landet finns f. n. sex militärområden och sex civilområden. Gränserna
militär- och civilområde sammanfaller helt. CB biträds i fred av ett kansli
vars storlek i dag varierar mellan fyra och nio tjänster. Vid mobilisering
utökas CB-kansliet kraftigt.

Ledningsutredningen hade att pröva möjligheterna av att minska antalet
militärområden från sex. Om förslag lämnades om ändring i militärområdesindelningen
borde även indelning i civilområden övervägas. Indelningen
i militär- och civilområden borde enligt utredningens direktiv samman -

FöU 1979/80:15

falla om inte mycket starka skäl talade däremot. Utredningens majoritet
har vid sina överväganden kommit fram till att nuvarande sex militär- och
civilområden bör behållas. Därigenom anges att goda ledningsförutsättningar
finns såväl i krig som fred. Såväl flertalet remissinstanser som
föredragande statsrådet delar ledningsutredningens majoritets förslag.

Även civilutskottet anser att nuvarande områdesindelning bör behållas.
Förslaget i motion 1979/80: 1986 (vpk) om en organisation med fyra militäroch
civilområden avstyrks med hänvisning till vad i propositionen anförts.

Av nedanstående uppställning framgår nuvarande och föreslagen lokalisering
av civilbefälhavare, civilbefälhavarkansli samt av militärbefälhavare
och militärområdesstab.

Civilområde/

Militärområde

Lokalisering av

civil-

befälhavare

civil-

befälhavar-

kansli

militärbefälhavare
och militärområdes-stab

Södra

Västra

Bergslagens

Östra

Nedre Norrlands
Övre Norrlands

Malmö

Mariestad

Falun

Uppsala

Östersund

Luleå

Malmö

Göteborg

Falun

Slockholm

Östersund

Luleå

Krislianstad

Skövde

Karlstad

Strängnäs

Östersund

Boden

Ledningsutredningen föreslog att CB-kansli och militärområdesstab i
princip skulle lokaliseras till samma ort. Med hänsyn till storleken på stab
resp. CB-kansli ansåg utredningen det naturligt att kansliet flyttade till
milostabens lokaliseringsort.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att det enligt hans mening
varken är meningsfullt eller lämpligt att försöka avgöra vilken del av
civilbefälhavarens verksamhet som bör anses vara viktigast - den som
omfattar samordning, utbildning m.m. av de civila delarna av totalförsvaret
eller den som avser samverkan och samordning med det militära
försvaret.

1 propositionen anförs vidare att inga remissinstanser som yttrat sig över
ledningsutredningens förslag haft några allvarligare invändningar mot den
nuvarande ordningen. Sålunda anförs att samverkan med CB:s kanslier
som regel fungerar tillfredställande men att en lokalisering av resp. kansli
till samma ort som militärområdesstaben givetvis ytterligare skulle förbättra
satnverkansförhållandena. Om denna princip accepteras innebär den att
det inte blir möjligt att samlokalisera CB med sina kanslier pä två orter -Strängnäs och Skövde — som inte är residensstäder. För kanslierna i
Malmö, Göteborg. Stockholm och Luleå anges i propositionen att närheten
till alla viktigare civila totalförsvarsmyndigheter och organisationer är
ett avgörande argument för att behålla kanslierna på dessa orter.

Frågan om lokaliseringen av CB-kanslierna las upp i några motioner. 1

FöU 1979/80:15

motion 1979/80: 1980 (fp) föreslås riksdagen uttala att civilbefälhavarkanslierna
i Östra och Västra civilområdena lokaliseras till Strängnäs resp.
Skövde.

Civilutskottet delar - från sina utgångspunkter - den uppfattning i
frågan som vunnit stöd i propositionen, nämligen att närheten till viktigare
civila totalförsvarsmyndigheter i Göteborg och Stockholm bör väga tyngre
än den i och för sig obestridliga fördel som kan ligga i att milostaben och
CB-kansliet i Västra resp. Östra militär- och civilområdet finns på samma
ort. Det bör även beaktas att med nuvarande lokalisering av CB-kanslierna
i dessa civilområden det finns möjlighet att lokalisera CB och CB-kansli till
samma ort. Vid ett bifall till motionen finns inte denna möjlighet. Civilutskottet
förordar därför att försvarsutskottet avstyrker bifall till motion
1979/80: 1980 (fp).

I motionerna 1979/80: 1981 (fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80:1985 (m. c)
begärs ett riksdagens uttalande om att Karlstad bör bli ny stationeringsort
för CB-kansliet i Bergslagens civilområde medan i motion 1979/80: 1982 (s.
m, c, fp) begärs ett riksdagens tillkännagivande med innebörden att Falun
bör behållas som lokaliseringsort för kansliet.

Av propositionen framgår bl. a. att civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde
i sitt remissyttrande på ledningsutredningens betänkande ansett att
nuvarande förläggning av kansliet skall behållas.

Beträffande Bergslagens civilområde anförs i propositionen att kansliets
lokalisering till Falun huvudsakligen tycks bero på att landshövdingen i
Kopparbergs län utsetts till CB sedan den nuvarande CB-organisationen
fastställdes. Kontakterna med militärbefälhavaren och med de civila totalförsvarsmyndigheterna
m.fl. talar enligt föredragande statsrådets uppfattning
för att kansliet omlokaliseras till Karlstad. Eftersom några allvarligare
invändningar mot den nuvarande ordningen inte gjorts bör enligt föredraganden
frågan om kansliets lokalisering prövas i samband med att ny CB
skall utses för Bergslagens civilområde.

Även enligt civilutskottets uppfattning bör frågan om lokalisering av det
nämnda CB-kansliet prövas i samband med att ny CB skall utses. Enligt
vad utskottet erfarit kommer regeringen att besluta i ärendet inom de
närmaste månaderna. Utskottet förordar att försvarsutskottet avstyrker
bifall även till motionerna 1979/80: 1981 (fp), 1979/80: 1982 (s, m, c, fp),
1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m. c).

1 motion 1979/80: 1987 (s) anförs att konkreta förslag om CB:s uppgifter
uppskjutits i avvaktan på att den utredning som görs av civilbefälhavaren i
Bergslagens civilområden skall avslutas. Motionären anför att i utredningsarbetet
bör beaktas att vissa fredsbetingade uppgifter lämpligen bör
handhas av CB. Som exempel på en sådan uppgift nämns skyddet mot en
kärnkraftsolycka. Hemställan i motionen innebär att arbetet i utredningen
skall vidgas till att omfatta även beredskapen mot större olyckor t. ex. vid
kärnkraftverk samt att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts.

FöU 1979/80:15

Som framgått ovan har utredningen om CB:s uppgifter m. m. nyligen
slutfört sitt arbete. Någon möjlighet att vidga utredningsuppdraget enligt
förslaget i motionen finns sålunda inte. Redan på denna grund föreslår
civilutskottet att försvarsutskottet avstyrker bifall till motionen. Därutöver
vill utskottet anföra följande. Som även framgår av motionen har statens
strålskyddsinstitut i december 1979 avgivit rapporten Effektivare beredskap.
I rapporten som överlämnats till chefen för jordbruksdepartementet
behandlas beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor. Bl. a. har i utredningen
tagits upp förslag till beredskapsplanering i län som gränsar till
sådana län i vilka kärnkraftsanläggningar finns samt om behov finns av
planläggning emot kärnkraftsolyckor i flera län än f. n. Strålskyddsinstitutets
rapport sorn har remissbehandlats övervägs f. n. i regeringens kansli.
Utskottet förutsätter att vid dessa överväganden även tas upp frågan om
civilbefälhavarna skall tilldelas uppgifter beträffande skyddet mot kärnkraftsolyckor.
Enligt civilutskottets uppfattning bör försvarsutskottet avstyrka
bifall till motion 1979/80: 1987 (s).

Vad i propositionen i övrigt föreslagits och anförts har såvitt rör civilutskottets
beredningsområde inte givit utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande.

Stockholm den 24 april 1980
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s).
Karin Ahrland (fp). Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s). Elvy Olsson
(c). Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric Åkerfeldt (c).
Magnus Persson (s). Bertil Dahlén (fp), Jan Eric Virgin (m). Per Olof
Håkansson (s) och Erik Olsson (m).

Avvikande meningar

beträffande lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet för Bergslagens civilotnråde a.

av Magnus Persson (s) som anser att det stycke i utskottets yttrande
på s. 4 som börjar "Även enligt” och slutar "och 1979/80: 1985 (m, c)”
bort lyda:

Försvarsmaktens ledningsutredning har framhållit att behovet av samverkan
mellan militärbmrådesstaberna och CB-kanslierna är omfattande
och av avgörande betydelse för totalförsvarsplaneringen för verksamheten
inom militär- och civilområdena gemensamt. Ledningsutredningen anser
bl. a. mot denna bakgrund att principen bör vara att staber och CB-kanslier
lokaliseras till samma orter. 1 propositionen framhålls - som angivits ovan

FöU 1979/80:15

— att kontakterna mellan militärbefälhavaren och de civila totalförsvarsmyndigheterna
talar för att CB-kansliet i Bergslagens civilområde bör
flyttas från Falun till Karlstad, en flyttning som kan ske utan några särskilda
investeringar i nya lokaler.

Vidare bör framhållas att de ursprungliga motiven för en lokalisering till
Falun huvudsakligen tyckts bero på att landshövdingen i Kopparbergs län
har utsetts till CB sedan nuvarande CB-organisation fastställdes. Övervägande
skäl talar sålunda för en omlokalisering av CB-kansliet från Falun
till Karlstad. Ett uttalande med denna innebörd föreslås i motionerna 1979/
80: 1981 (fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m, c). Civilutskottet
förordar därför att försvarsutskottet föreslår riksdagen att uttala sig i
enlighet med vad i motionerna hemställs. Det finns starka skäl för en
lokalisering av CB-kansliet till Karlstad i samband med att regeringen
fattar beslut om ny CB för Bergslagens civilområde. Motion 1979/80: 1982
(s, m, c, fp) bör avstyrkas.

b. av Bertil Dahlén (fp) som anser att det stycke i utskottets yttrande på
s. 4 som börjar ”Även enligt" och slutar ”och 1979/80: 1985 (m, c)” bort
lyda:

Av propositionen framgår att några allvarligare invändningar inte gjorts
mot att CB-kansliet för Bergslagens civilområde ligger i Falun. Utskottet
kan inte finna att några påtagliga fördelar skulle stå att vinna med en
flyttning av kansliet till Karlstad för att därmed uppnå en lokalisering till
samma ort som militärområdesstaben i området. Som framgår ovan ligger
CB-kanslierna f. n. på andra orter än militärområdesstaberna för fem av de
sex civilområdena/militärområdena. Som också framhålls i propositionen
har CB-kanslierna kontakter även med civila totalförsvarsmyndigheter.
Kanslierna har sålunda inte endast eller ens till övervägande del kontakter
med militärområdesstaberna. Det bör erinras om att samtliga CB som har
kansliet på annan ort än militärområdesstaben i remissyttrande över ledningsutredningens
förslag anfört att nuvarande förläggningsarbete för CBkanslierna
skall behållas. Ett tillkännagivande till regeringen enligt förslaget
i motion 1979/80: 1982 (s, m, c, fp) om att Falun skall behållas som
lokaliseringsort för CB-kansliet i Bergslagens civilområde bör därför enligt
civilutskottets mening göras genom att försvarsutskottet tillstyrker motionen.
Några övertygande motiv för en lokalisering till Karlstad har inte
påvisats varken av ledningsutredningen eller i motionerna 1979/80: 1981
(fp), 1979/80: 1984 (s) och 1979/80: 1985 (m, c). Civilutskottet föreslår därför
att försvarsutskottet avstyrker bifall till dessa tre motioner.

GOTAB 65056 Stockholm 1980