med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till kriminalvården jämte motioner (Betänkande 1979/80:JuU34 Justitieutskottet)

JuU 1979/80: 34

Justitieutskottets betänkande
1979/80: 34

med anledning av propositionen 1979/80: 100 såvitt gäller anslag till
kriminalvården jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN

1. Plan för förändringar i lokalanstaltsorganisationen. I propositionen
1979/80: 100 bilaga 5 (justitiedepartementet) presenteras under punkten
E. Kriminalvården (s. 68—72) en plan för förändringar i lokalanstaltsorganisationen.
I anslutning härtill har regeringen föreslagit riksdagen
att godkänna planen som en principplan för fortsatta förändringar i lokalanstaltsorganisationen.

Utskottet

Chefen för justitiedepartementet tillsatte år 1977 en arbetsgrupp med
uppgift att göra en översyn av anstaltsbeståndet inom kriminalvården.

En utgångspunkt för arbetet skulle vara de riktlinjer som fastslogs genom
1973 års kriminalvårdsreform. Arbetsgruppen avlämnade år 1979
promemorian (Ds Ju 1979: 9) Platstillgång och platsbehov vid kriminalvårdens
anstalter. Promemorian har remissbehandlats.

Arbetsgruppen har funnit att det platsantal (4 226) som kriminalvården
förfogar över är otillräckligt. Gruppen föreslår en utbyggnad med
omkring 400 lokalanstaltsplatser. Vidare bör enligt arbetsgruppens mening
de nuvarande 127 lokalanstaltsplatserna på Härlanda och Härnösand
tas i bruk som riksanstaltsplatser. Förslaget till utbyggnad av lokalanstalterna
bygger på en av arbetsgruppen företagen undersökning
rörande behovet av sådana anstalter i olika delar av landet. På grundval
av denna undersökning föreslår arbetsgruppen att sex anstalter uppförs
i Stockholmsområdet, två i vartdera Malmö- och Göteborgsområdet
samt en i envar av orterna Uddevalla, Borås Jönköping och Karlskoga.

Dessutom föreslås att en anstalt uppförs i envar av Linköpings-, Västerås-
och Härnösandsregionerna. I fråga om femton orter föreslår arbetsgruppen
att där belägna föråldrade cellfängelser byts ut mot nya anstalter.
Sex befintliga anstalter bör enligt arbetsgruppen rustas upp. Beträffande
några av dessa bör i samband därmed också platsantalet reduceras.
Arbetsgruppens förslag till plan för förändringar i lokalanstaltsorganisationen
framgår av nedanstående tabell.

1 Riksdagen 1979/80. 7 sami. Nr 34

JuU 1979/80: 34

Förslag till plan för förändringar i lokalanstaltsorganisationen

Region/	Behålls	Rustas	Ersätts med ny	Läggs	Överförs	Åtgärd
lokalanstalt	oföränd-	upp	anstalt	ned	till annan	genom-
	rad				region/	förs/ny
					ändras	anstalt
					till riks-	tas i
					anstalt	bruk år

STOCKHOLMSREGIONEN

Asptuna	40 pl	X
Hageby	45 pl	X
Håga	42 pl
Nacka	8 pl	X
Svartsjö	80 pl
Utbyggnad
Stockholm 1	42 pl
Stockholm 2	42 pl
Stockholm 3	42 pl
Stockholm 4	42 pl
Stockholm 5	42 pl
Stockholm 6	42 pl
UPPSALAREGIONEN
Uppsala	44 pl
Uppsala-
Studiegården 20 pl	X
Vångdalen	36 pl	X
Åby	60 pl
NYKÖPINGSREGIONEN
Djupvik	59 pl	40 pl
Lärbro	40 pl
Nyköping	31 pl
Valla	40 pl	X
Visby	20 pl
LINKÖPINGSREGIONEN
Aspliden	10 pl	X
Stångebro	10 pl	X
Västervik	36 pl	X
Ödevata	60 pl	40 pl
Utbyggnad
en lokalan-
stalt	42 pl
V ÄXJÖREGIONEN
Singeshult	60 pl
Torhult	30 pl
Växjö	57 pl
Utbyggnad
Jönköping	42 pl
MALMÖREGIONEN
Helsingborg	42 pl	X
Hildero	18 pl	X
Karlskrona	35 pl
Kristianstad	41 pl
Stångby	40 pl	X
Tygelsjö	41 pl	X
Ystad	31 pl
Österport	18 pl	X
Utbyggnad
Malmö 1	42 pl
Malmö 2	42 pl

40 pl

Uppsala 42 pl

19 pl

Nyköping 42 pl
Visby 31 pl

20 pl

Växjö 31 pl
Karlskrona 31 pl
(ersätter nuvarande
Karlskronaanstalten)

(Karlskrona 31 pl)
Kristianstad 42 pl
Ystad 31 pl

1984

1982

1984

1986

1987

1984

1986

1982

1984

1985

1988

1985

1988

1985

till 1986

Växjöre gionen 1982 -

1987

1984

1988

till Bo råsregio nen från

Malmöregio -

JuU 1979/80: 34

Region/	Behålls	Rustas	Ersätts med ny	Läggs	Överförs	Åtgärd
lokalanstalt	oföränd-	upp	anstalt	ned	till annan	genom-
	rad			region/ ändras till riks-anstalt	förs/ny anstalt tas i bruk år

GÖTEBORGSREGIONEN
Halmstad 22 pl

Härlanda 112 pl

Lindome 40 pl X

Mäshult 35 pl

Smälteryd 40 pl

Västergården 60 pl

Ytterby 18 pl X

Utbyggnad
Göteborg 1 42 pl

Göteborg 2 42 pl

Uddevalla 31 pl

BORÅSREGIONEN
Mariestad 109 pl

Ollestad 40 pl

Vänersborg 43 pl

(Torhult 30 pl) X

Halmstad 42 pl

riksan stalt -

Mariestad 42 pl
Vänersborg 42 pl

Utbyggnad

Borås

från

Växjöre gionen -

42 pl

ÖREBROREGIONEN
Båtshagen 15 pl

Lerbäck
Orretorp
SkålkärnshyttanUtbyggnadKarlskoga VÄSTERÅSREGIONEN -

20 pl

41 pl

35 pl

42 pl

Falun

Majorshagen
Västerås
Utbyggnad
En lokalanstalt -

35 pl
60 pl
39 pl

42 pl

Falun

40 pl

42 pl

GAVLEREGIONEN
Gävle 38 pl

Hudiksvall 26 pl

HÄRNÖS ANDSREGION EN
Bergsåker 40 pl X
Härnösand 15 pl

Utbyggnad
en lokalanstalt
31 pl

Östersund 10 pl

UMEÅREGIONEN
Haparanda 34 pl

Luleå 31 pl

Sörbyn 40 pl

Umeå 22 pl

Västerås 42 pl

Gävle 42 pl
Hudiksvall 42 pl

20 pl

riksan stalt -

813 pl

177 pl

Umeå 31 pl
575 pl

1985

1986

1987

1986

1987

1988
1982

1984

1985

1982

1986
1988

1987

1988

1983
1985

1984

1987

1981

11 Riksdagen 1979180. 7 sami. Nr 34

JuU 1979/80: 34

Vid sin presentation av planen uttalar departementschefen att han
anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för en mera långsiktig
planering av anstaltsbeståndet. Härför talar enligt departementschefen
både hänsynen till personalen vid anstalterna och möjligheterna att genom
en plan minska riskerna för felaktiga investeringar. Departementschefen
anser att arbetsgruppens förslag till plan för förändringar i lokalanstaltsorganisationen
i huvudsak kan läggas till grund för en sådan
långsiktig planering som erfordras.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömningar och tillstyrker
att riksdagen godkänner planen. I likhet med departementschefen
anser utskottet att tidsangivelserna i planen bör ses som riktpunkter
och att planen fortlöpande bör revideras allteftersom förutsättningarna
för den ändras. Framtida förändringar i planen bör i lämpligt sammanhang
underställas riksdagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner den i propositionen presenterade planen
som en principplan för fortsatta förändringar i lokalanstaltsorganisationen.

2. Kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten E 1 (s. 82—85) och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 58 121 000 kr.

3. Kruninalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten E 2 (s. 85—
90) föreslagit riksdagen att dels godkänna den i propositionen beräknade
resultaträkningen för förvaltning av fastigheter, dels till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av
863 280 000 kr.

Motioner

I motionen 1979/80: 412 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) föreslås
att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet
med medborgarvittnen och med fast stationerad personal från de sociala
myndigheterna vid de allmänna häktena.

I motionen 1979/80: 474 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen uttalar sig för och hos regeringen hemställer om åtgärder och
förslag i syfte att åstadkomma en radikal förändring av situationen på
landets kriminalvårdsanstalter i enlighet med vad som anförts i motionen.

Enligt motionärernas mening bör i första hand följande punkter förverkligas
med det snaraste:

JuU 1979/80: 34

1. ett erkännande av FFCO som förhandlingspart i kriminalpolitiska
frågor,

2. isoleringsstraffets avskaffande och avskaffande av isolering som behandlingsmetod
inom kriminalvården,

3. att inrättandet av drogfria avdelningar på fängelserna underlättas,

4. förbättrade permissionsmöjligheter och medveten användning av
permissioner i rehabiliteringssyfte,

5. senare inlåsning på kvällarna,

6. genomförande av systemet med marknadsmässiga löner,

7. kraftigt förbättrade studiemöjligheter, vad gäller både teoretiska
och yrkesinriktade studier,

8. bättre och tätare kontakter med organisationer och människor
utanför fängelserna,

9. ett snabbare förverkligande av lokalanstaltssystemet,

10. att de utländska fångarnas permissionsbestämmelser och fritidsaktiviteter
ges ett reellt innehåll.

I motionen 1979/80: 1114 av Birgitta Johansson m. fl. (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
framhållits angående kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.

Motionärerna föreslår att en tidsplan skall läggas fram när det gäller
byggandet av mindre anstaltsavdelningar vid kriminalvårdsanstalten i
Tidaholm.

I motionen 1979/80: 1118 av Inger Lindquist m. fl. (m) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
försöken med s. k. narkotikafri kriminalvård (yrkandet 4).

1 motionen 1979/80: 1119 av Lisa Mattson (s) och Arne Nygren (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att minska isoleringsåtgärderna och
öka gemenskapen på kriminalvårdsanstalterna.

Enligt motionärerna bör riksdagen, mera konkret än vad som redovisas
i propositionen, lägga fast målsättningar för att förslagen i betänkandet
(SOU 1979: 4) Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården
skall kunna genomföras så snart beläggningssituationen och andra förhållanden
medger det.

I motionen 1979/80: 1121 av Ivan Svanström m. fl. (c) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att
ytterligare en medelstor riksanstalt och några lokalanstalter i storstadsområden
reserveras för intagna som ej tidigare varit i kontakt med narkotika
(yrkandet 2).

I motionen 1979/80: 1606 av Gabriel Romanus (fp) och Jörgen Ullenhag
(fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag som ger
regeringen rätt att medge rutinmässiga urinprov inom kriminalvårdsanstalterna
för att upptäcka narkotikamissbruk.

JuU 1979/80: 34

Utskottet

Under denna punkt föreslås att riksdagen till kriminalvårdsanstalterna
anvisar ett förslagsanslag av 863 280 000 kr., vilket innebär en höjning
i förhållande till anslaget för innevarande budgetår med 157 174 000 kr.
Av det ökade anslaget hänför sig 96 620 000 kr. till utgifter för arbetsdriften
som tidigare anvisats på särskild stat, specialstaten för jordbruksoch
verkstadsdriften. Enligt regeringens förslag beräknas medel för fyra
nya tjänster som översköterska samt för tolv nya tjänster för kökspersonal.
Vidare beräknas ytterligare medel för vissa personalförstärkningar,
för vilka behov kan uppkomma.

Under denna punkt redogör departementschefen för en av honom beräknad
resultaträkning för förvaltning av fastigheter inom kriminalvården.
I anslutning härtill föreslås riksdagen godkänna den beräknade
resultaträkningen:

I propositionen (s. 72—82) redovisar'departementschefen sina överväganden
med anledning av isoleringsutredningens i mars 1979 avlämnade
betänkande (SOU 1979: 4) Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården.
Redovisningen avser utredningens förslag till förebyggande
och alternativa åtgärder i den mån förslagen har budgetmässiga konsekvenser.
Frågan om ändrad lagstiftning på grundval av betänkandet
bereds f. n. inom justitiedepartementet med sikte på att förslag i ämnet
skall kunna föreläggas riksdagen senare under år 1980.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser departementschefen
det klarlagt att förutsättningar f. n. saknas för att helt avvara isoleringsåtgärder
inom kriminalvården. Han delar emellertid också uppfattningen
att det är angeläget att användningen av sådana åtgärder
begränsas i all möjlig utsträckning. Enligt departementschefens mening
har utredningen pekat på en rad för kriminalvården angelägna önskemål;
med hänsyn till den återhållsamhet som i nuvarande statsfinansiella
läge måste iakttas i fråga om nya åtaganden kan visserligen de
mera kostnadskrävande förslagen inte genomföras f. n. Enligt departementschefens
mening kommer dock flertalet av de förslag som inte kan
förverkligas omedelbart att vara till god ledning vid den fortsatta planeringen
av anstaltsvården.

Departementschefen berör i sin fortsatta framställning frågor om bostadsavdelningarnas
storlek, marknadsanpassad arbetsersättning, intagnas
fritidsverksamhet och kontakt med yttervärlden, specialavdelningarna,
sjukvården, mjukisolerade celler, placering i enrum och tillnyktringsrum.

Önskemål i anslutning till de sålunda berörda frågorna tas upp i motionerna
474, 1114 och 1119.

I motionen 474 begärs att isoleringsstraffet och användande av isolering
som behandlingsmetod skall avskaffas.

Utskottet har vid behandlingen av likartade motionsönskemål tidigare

JuU 1979/80: 34

år (JuU 1977/78: 31, 1978/79: 32) hänvisat till att möjligheten att använda
isolering som disciplinärt bestraffningsmedel har avskaffats genom
ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt år 1976
(prop. 1975/76: 165, JuU 43, rskr 373) samt till det då pågående arbetet
inom isoleringsutredningen.

Utskottet delar utredningens och departementschefens uppfattning
att förutsättningar f. n. saknas att helt avvara isoleringsåtgärder inom
kriminalvården. Frågan om ändrad lagstiftning rörande förutsättningarna
för sådana åtgärder kommer som nyss har nämnts att senare i år
föreläggas riksdagen i en proposition grundad på isoleringsutredningens
förslag i dessa hänseenden. Yrkandet i motionen 474 i denna del bör ej
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1114 rörande förhållandena vid kriminalvårdsanstalten
Tidaholm framhålls att det krävs mindre anstaltsavdelningar för att arbetsmiljön
skall kunna förbättras. Enligt motionärerna bör en tidsplan
läggas fram för byggande av mindre anstaltsavdelningar i Tidaholm.

Frågan om bostadsavdelningarnas storlek på kriminalvårdsanstalterna
har behandlats av den förut nämnda arbetsgruppen för översyn av
anstaltsbeståndet inom kriminalvården. Arbetsgruppen har därvid bl. a.
förordat att mindre avdelningar inrättas i första hand vid anstalterna
Hall, Tidaholm och Norrtälje, så snart platssituationen medger det. Departementschefen
uttalar i propositionen att han ansluter sig till arbetsgruppens
uppfattning men att den nuvarande beläggningssituationen
enligt hans mening inte medger de platsreduceringar som inrättande av
mindre avdelningar skulle kräva. Han pekar emellertid på att vidtagna
och planerade lagändringar beträffande bl. a. villkorlig frigivning är och
kan komma att bli ägnade att minska beläggningen på anstalterna.

Anstalten Tidaholm är en sluten riksanstalt med nominellt 173 platser.
Anstalten planerades och uppfördes under 1950-talet. Den var avsedd
för ett klientel som förutsattes göra en produktiv insats under förhållanden
som så långt som möjligt överensstämde med dem som råder
i en modern storindustri. Personalen dimensionerades med hänsyn till
den relativt godartade klientelsammansättning som var aktuell för dessa
anstalter. Med hänsyn till att det under senare år skett en ökning av
antalet intagna med långa verkställighetstider och med narkotikaproblem
och andra psykiska och sociala störningar föreslog kriminalvårdsstyrelsen
redan för budgetåret 1979/80 en omorganisation av anstalten
Tidaholm liksom av anstalten Norrtälje som innebar en reducering av
platsantalet och förstärkning av personalen (projekt Mindre anstaltsavdelningar).
Medel har budgetåret 1980/81 inte beräknats för ändamålet.

Frågan om genomförande av projektet Mindre anstaltsavdelningar
prövades av utskottet under behandlingen av anslagen till kriminalvården
vid de båda senaste riksmötena (JuU 1977/78: 31 s. 5, 1978/79: 32

JuU 1979/80: 34

s. 16). Utskottet ställde sig därvid i princip bakom önskemålet att åstadkomma
förbättringar för personal och intagna vid anstalterna Tidaholm
och Norrtälje. Med hänsyn till budgetläget ville utskottet dock inte förorda
att projektet genomfördes. Utskottet hänvisade förra året också
till att beläggningsutvecklingen var sådan att antalet platser ej borde reduceras
utan att ytterligare platser inrättades någon annanstans. Utskottet
underströk också angelägenheten av att förbättringar eftersträvas
inom givna ramar.

Enligt utskottets mening medger budgetläget inte heller i år att medel
beräknas för förbättringar i enlighet med projektet Mindre anstaltsavdelningar.
Som framhålls av departementschefen medger vidare inte
den nuvarande beläggningssituationen de platsreduceringar som krävs
för att inrätta mindre avdelningar. Emellertid är det som framgår av
såväl isoleringsutredningens som arbetsgruppens överväganden angeläget
från behandlingssynpunkt att sådana platsreduceringar görs. Utskottet
utgår med hänsyn härtill från att frågan prioriteras i den fortsatta
planeringen av anstaltsbeståndet. Någon särskild tidsplan i enlighet med
förslaget i motionen 1114 erfordras inte enligt utskottets mening.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1114.

Frågan om bostadsavdelningarnas storlek berörs också i motionen
1119. I motionen anförs att riksdagen bör ange en klar målsättning att
avdelningsstorleken bör minskas enligt isoleringsutredningens förslag så
snart beläggningssituationen medger det. Samtidigt bör enligt motionärerna
personalbemanningen prövas. Riksdagens mening i denna fråga
bör enligt motionsyrkandet ges regeringen till känna.

Enligt utskottets mening och i linje med vad som anförts ovan beträffande
Tidaholmsanstalten torde allmän enighet råda om värdet såväl
för de intagna som för personalen av mindre anstaltsavdelningar.
Stora bostadsavdelningar leder sålunda som isoleringsutredningen framhåller
lättare än små till allmän oro och till motsättningar inte bara
mellan intagna och personal utan även mellan intagna inbördes; en reducering
av platsantalet på slutna anstalter för svårbehandlat klientel är
därför en åtgärd som i hög grad är ägnad att minska användandet av
avskildhetsåtgärder. I enlighet med vad som föreslås av isoleringsutredningen
bör med hänsyn till det anförda eftersträvas att platsantalet per
avdelning inte blir större än vad som bedöms lämpligt med hänsyn till
behovet av inbördes umgänge mellan de intagna och deras rörelsefrihet.
Mindre anstaltsavdelningar bör som isoleringsutredningen och arbetsgruppen
förordat, så snart beläggningssituationen medger det, inrättas i
första hand i Hall, Tidaholm och Norrtälje. Med hänsyn till departementschefens
uttalande i propositionen att han också delar denna uppfattning
saknas enligt utskottets mening anledning till någon åtgärcj
från riksdagens sida med anledning av yrkandet i denna del i motioen
1119.

JuU 1979/80: 34

I motionen 474 uttalar motionärerna att systemet med marknadsmässiga
löner inom kriminalvården snarast måste förverkligas.

Utskottet har tidigare uttalat sin anslutning till uppfattningen att
marknadsanpassad arbetsersättning är av värde från flera synpunkter
(JuU 1975/76: 28, 1978/79: 32). Förutsättningarna för en vidgad verksamhet
med en sådan ersättning utreds av en år 1979 tillkallad kommitté
(Ju 1979: 08) om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna
i kriminalvårdsanstalter m. m. Kommittén skall bl. a. pröva ett förslag
i ämnet av kriminalvårdsstyrelsen som isoleringsutredningen har ställt
sig bakom. (Direktiv för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del
II s. 71.) Yrkandet i motionen 474 rörande marknadsanpassad arbetsersättning
bör med hänsyn till det pågående utredningsarbetet inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1119 tar motionärerna upp isoleringsutredningens förslag
rörande fritidsverksamhet och kontakt med yttervärlden.

Utredningen föreslog bl. a. inrättande av 14 tjänster för fritidsassistenter
vid vissa större lokal- och riksanstalter i utbyte mot nuvarande
sex arvodestjänster för fritidsledare. Vidare föreslog utredningen att
beledsagade permissioner skulle användas mera samt att flera telefonautomater
skulle installeras. Departementschefen uttalar i propositionen
att han i nuvarande budgetläge inte anser sig kunna tillstyrka förslag
om utökning av antalet fritidsassistenter. Han delar utredningens
uppfattning att intagna som av olika skäl inte kan beviljas permission
på egen hand bör i den utsträckning som är lämpligt och praktiskt möjligt
beredas tillfälle till bevakade eller beledsagade permissioner. När
det gäller installation av telefonautomater bör enligt departementschefen
principen självklart vara att de intagna skall ha tillgång till telefon
om inte särskilt starka skäl talar emot det.

Enligt motionärernas mening bör tills nya tjänster för fritidsassistenter
kunnat inrättas ett utbyte mot nuvarande arvodestjänster för fritidsledare
kunna övervägas. Motionärerna anser vidare att riksdagen bör
ange en klar målsättning om personalförstärkning för att möjliggöra
beledsagade permissioner och utökning av antalet telefonautomater.
Slutligen bör enligt motionärerna insatserna med utbyggd fritidsverksamhet
som ett led i åtgärderna mot narkotikamissbruket på anstalterna
prövas mycket positivt.

Önskemål om bättre och tätare kontakter med organisationer och
människor utanför anstalterna framförs också i motionen 474.

Utskottet delar isoleringsutredningens och motionärernas uppfattning
om värdet av insatser för de intagnas fritidsverksamhet. En ökning av
antalet fritidsassistenter och ökade medel över huvud taget för fritidsverksamheten
är mot denna bakgrund ett angeläget önskemål. I enlighet
med vad departementschefen uttalar hindrar emellertid budgetläget
att detta önskemål tillgodoses f. n. Detsamma gäller önskemålet om

JuU 1979/80: 34

ökad personal för beledsagade permissioner. Frågan om installation av
telefonautomater bör, såsom departementschefen anför, prövas av kriminalvårdsstyrelsen
från fall till fall. Härvid bör i linje med motionsönskemålet
beaktas telefonernas betydelse för att bryta de intagnas isolering.
Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening ej
erforderlig med anledning av motionerna 474 och 1119 i nu berörda
delar.

I motionen 474 framställs också önskemål om senare kvällsinlåsning
på sluten anstalt. Isoleringsutredningen ansåg att den nuvarande tidpunkten
för kvällsinlåsning, kl. 20.00, utgjorde hinder för många tänkbara
fritidsaktiviteter. Med hänsyn till de prioriteringar som måste göras
i dagens statsfinansiella läge och till att de negativa effekterna av
den nuvarande ordningen är högst begränsade ville utredningen dock
inte föreslå ett omedelbart senareläggande av kvällsinlåsningen. Utskottet
delar liksom departementschefen utredningens uppfattning i denna
fråga. Motionen 474 i denna del bör därför inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

I motionen 474 begärs också att FFCO (Förenade Fångars Centralorganisation)
erkänns som förhandlingspart i kriminalpolitiska frågor.
Motsvarande yrkanden har behandlats av utskottet 1978 och 1979
(JuU 1977/78: 31, 1978/79: 32). Utskottet har åberopat att förhållandet
mellan intagna och kriminalvårdsstyrelsen inte är ett partsförhållande
i arbetsrättslig mening. Lagen om medbestämmande i arbetslivet, som
är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, utgjorde
därför inte stöd för förenings- eller förhandlingsrätt, och en organisation
av intagna kunde ej tillerkännas sådan förenings- och förhandlingsrätt
som tillkommer arbetstagarorganisation enligt medbestämmandelagen.
Det beskrivna rättsläget var enligt utskottets mening en
naturlig konsekvens av de grundläggande tvångsmomenten i kriminalvården,
och någon ändring härvidlag kunde inte komma i fråga. Det
sagda hindrade inte, uttalade utskottet vidare, att de intagna inom ramen
för reglerna i 36 § lagen om kriminalvård i anstalt borde ges möjlighet
att påverka sin situation så långt förhållandena det medger.

Frågan om intagnas inflytande har också behandlats av utredningen
om personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter i betänkandet
(SOU 1977: 76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter samt
i isoleringsutredningens betänkande.

I det förstnämnda betänkandet uttalas bl. a. att de intagna på en avdelning
bör uppmuntras att i lämpliga organisatoriska former ta sig an
frågor som rör dem gemensamt, t. ex. angående fritidsaktiviteter och
ordningen på avdelningen. Erfarenheter från anstalter visar enligt utredningen
att sådan verksamhet och även medverkan i förtroenderåd och
samrådsorgan ger de intagna ökat självförtroende och underlättar deras
kontakter med andra människor. Det är dock, påpekar utredningen,

JuU 1979/80: 34

av vikt att man för de intagna klart anger gränserna för medinflytande
så att deras medverkan inte byggs upp på falska föreställningar om ”anstaltsdemokrati”.

Isoleringsutredningen uttalar att medinflytande för de intagna i behandlingsfrågor
kan ha betydelse för deras rehabilitering och att erfarenheter
av förtroenderådsverksamhet kan stärka deltagarnas självförtroende
och göra dem mera skickade att möta samhället efter frigivningen.
Enligt utredningen är det angeläget att samrådsverksamheten
vid anstalterna får så fasta organisatoriska former som möjligt; följden
kan annars bli individuella och andra oorganiserade aktioner, vilket kan
leda till ökat behov av sanktioner och tvångsingripanden. Det bör enligt
utredningen ankomma på kriminalvårdsstyrelsen att bära det yttersta
ansvaret för att bestämmelserna i 36 § lagen om kriminalvård i anstalt
tillämpas vid anstalterna.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden. Önskemålet i
motionen 474 i denna del bör ej vinna riksdagens bifall.

I motionen 474 begärs också att permissionsmöjligheterna förbättras,
att permissioner medvetet används i rehabiliteringssyfte samt att permissionsbestämmelser
och fritidsaktiviteter för utländska intagna skall
ges ett reellt innehåll.

Lagen om kriminalvård i anstalt innehåller en rad särskilda bestämmelser
som innebär att en intagen på olika sätt kan medges att få vistas
utom anstalt under en del av verkställighetstiden. Som regel är en förutsättning
för ett sådant medgivande att det kan antas underlätta den
intagnes anpassning i samhället. Regler om s. k. frigång finns i 11 §.
I 14 § finns bestämmelser om deltagande i fritidsaktiviteter utom anstalten.
I 7 och 32 §§ finns bestämmelser om permission. Enligt 32 §
får s. k. korttidspermission beviljas intagen om inte påtaglig fara för
fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger.
Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år eller till internering
med en minsta tid av två år eller mer och som placerats i
sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl
föreligger till det. Beslut om frigång, vistelse utanför anstalt och korttidspermission
fattas av kriminalvårdsstyrelsen eller av regionchef eller
riksanstaltschef till vilken beslutsbefogenheten har delegerats.

Permissionsreglerna har senast ändrats genom lagstiftning år 1978
(prop. 1978/79: 62, JuU 15, rskr 90).

Regeringen har nyligen bemyndigat chefen för justitiedepartementet
att tillkalla en utredare med uppdrag att undersöka vissa frågor rörande
permission från kriminalvårdsansalter. I direktiven till utredaren anför
chefen för justitiedepartementet att permissioner och de övriga möjligheter
som finns för de intagna att under anstaltstiden hålla kontakt med
yttervärlden fyller en betydelsefull funktion som led i kriminalvårdens
åtgärder för att underlätta de intagnas anpassning i samhället och mot -

JuU 1979/80: 34

verka skadliga följder av frihetsberövandet. Klart är samtidigt enligt
vad som uttalas i direktiven att tillämpningen av dessa institut måste
ske under beaktande av att kravet på samhällsskydd tillgodoses. Den
avvägning mellan olika synpunkter som sålunda måste ske vid den praktiska
tillämpningen i de ärenden det här gäller representerar enligt departementschefen
en av de svåraste men samtidigt en av de från allmän
synpunkt mest betydelsefulla uppgifterna för kriminalvården; frågan är
av sådan vikt att departementschefen anser det motiverat att nu skaffa
underlag för en bedömning av om gällande föreskrifter innefattar en
ändamålsenlig lösning av problemen.

Med hänsyn till att permissionsreglerna nyligen prövats av riksdagen
och till den i dagarna inledda undersökningen rörande dessa regler saknas
enligt utskottets mening skäl till någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionsönskemålen i nu berörd del.

I motionen 474 begärs vidare kraftigt förbättrade studiemöjligheter
inom kriminalvården, när det gäller både teoretiska och yrkesinriktade
studier.

Ansvaret för yrkesutbildningen inom kriminalvården åvilar arbetsmarknadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen. Maskiner, verktyg, undervisningsmateriel
och lärare tillhandahålls av närmaste center för arbetsmarknadsutbildning.
Yrkesutbildningen i arbetsmarknadsverkets regi avser
verkstadsmekanik, byggnadsteknik, träindustri samt el- och teleteknik.
Utöver den yrkesutbildningen finns möjlighet att delta i yrkesinriktade
utbildningar i kriminalvårdens eller den kommunala vuxenutbildningens
regi, avseende exempelvis skogsarbete, lokalvård och hemteknik.

Den teoretiska studieverksamheten på anstalterna bedrivs på flera
nivåer och avser bl. a. grundskolans mellan- och högstadium, gymnasieutbildning,
folkhögskola, akademisk utbildning, studieförbundskurser,
svenskkurser för invandrare och frigivningskurser. Verksamheten leds
av lärare och handledare huvudsakligen från den kommunala vuxenutbildningen.
Omkring 200 lärare från denna utbildning är sålunda engagerade
i studieverksamheten vid anstalterna. Särskilda studieavdelningar
finns vid 15 anstalter och ett häkte. I Uppsala finns en öppen
anstalt, Studiegården, med 20 platser som tar emot intagna med relativt
långa verkställighetstider. Där förekommer handledda individuella studier
på alla nivåer. Gymnasiestudier och frigång till universitet dominerar.

Antalet studerande i anstalt varierade under budgetåret 1978/79 mellan
400 och 500. Totalt deltog under budgetåret ca 1 200 intagna i någon
form av utbildning.

Som framhålls i kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret
1980/81 är det kriminalvårdens strävan att de intagna skall ha
tillgång till samma urval av undervisning som övriga samhällsmedborgare.
Anslagsframställningen innehöll också yrkanden rörande bl. a.

JuU 1979/80: 34

arvodesmedel för studiehandledare som inte har tillgodosettS i regeringens
förslag till medelsberäkning. Utskottet finner ej skäl att med anledning
av motionsönskemålet i denna del föreslå ändring i medelsberäkningen.
Inte heller i övrigt bör önskemålet enligt utskottets mening ge
anledning till någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet avstyrker bifall
till de här behandlade yrkandena i motionerna 474 och 1119.

Narkotikasituationen inom kriminalvården uppmärksammas i fyra
motioner. I motionen 474 framförs önskemål om inrättande av drogfria
avdelningar vid kriminalvårdsanstalterna. I motionen 1118 begärs en
utvärdering av försöken med s. k. narkotikafri kriminalvård. I motionen
1121 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ytterligare en medelstor
riksanstalt och några lokalanstalter i storstadsområden reserveras
för intagna som ej tidigare varit i kontakt med narkotika. Motionärerna
uttalar också önskemål om en utvärdering av det s. k. Österåkerprojektet.
I motionen 1606 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
som ger regeringen rätt att medge rutinmässiga urinprov inom kriminalvårdsanstalterna
för att upptäcka narkotikamissbruk.

Narkotikasituationen inom kriminalvårdens anstalter, särskilt de slutna
riksanstalterna, utgör fortfarande ett stort problem. Redan vidtagna
åtgärder för att komma till rätta med narkotikamissbruket inom kriminalvården
måste enligt utskottets mening fullföljas med kraft.

Bland åtgärder som vidtagits i detta sammanhang bör i första hand
nämnas att medel anslagits för inrättande av en frivillig och drogfri
behandlingskedja vid tre anstaltsenheter, det s. k. Österåkerprojektet.
Verksamheten påbörjades våren 1978. F. n. disponeras för projektet
48 platser vid kriminalvårdsanstalten Österåker. Intagna som vill delta
i behandlingen får förbinda sig att frivilligt lämna urinprov för kontrollanalys
så att eventuellt bruk av narkotika kan avslöjas. I behandlingen
ingår ett rikt utbud av olika aktiviteter och terapeutiska åtgärder;
möjlighet finns att tillfälligt föra över intagna till anstalten Mon
i Östhammar och att, som ett sista led i behandlingen, placera de intagna
vid den öppna avdelningen Bogesund, belägen i Vaxholm.

Under tiden den 1 februari 1978—den 30 oktober 1979 har 130
dömda intagits på projektets introduktionsavdelning. Av dessa har 98
överförts till någon av projektets övriga avdelningar för fortsatt behandling.
Omkring hälften av dem som fortsatt behandlingen efter vistelsen
på introduktionsavdelningen har av olika skäl avförts från projektet.
Övriga har följt den på Österåkeranstalten uppgjorda behandlingsplanen.
I genomsnitt har 30—40 intagna deltagit samtidigt i projektet
under året. Det högsta antalet intagna har varit 47.

Försök med narkotikafria avdelningar pågår vid kriminalvårdsanstalterna
Flinseberg, Hall och Malmö, sammanlagt 45 platser. För nästa
budgetår beräknas medel för en planerad narkotikafri avdelning vid

JulJ 1979/80: 34

kriminalvårdsanstalter: Härlanda. Verksamheten där beräknas ta sin
början under hösten 1980.

I enlighet med uttalanden i propositionen 1977/78: 105 om åtgärder
mot narkotikamissbruket har inletts försöksverksamhet som innebär att
de intagna i ökad utsträckning differentieras efter sitt narkotikaberoende.
Bl. a. kan grova missbrukare vid upprepad narkotikapåverkan skiljas
från övriga intagna och placeras på avdelningar eller anstalter med
större säkerhetsgrad och slutenhet. En förutsättning för en sådan differentiering
är att det objektivt kan fastslås om den intagne är påverkad
av narkotika. Den möjlighet härtill som står till buds är urinanalys.
Genom ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt, som trätt i kraft
den 1 januari 1979, har skapats laglig möjlighet att vid misstanke om
narkotikapåverkan hos intagen avkräva denne urinprov för narkotikaanalys
(prop. 1978/79: 62, JuU 15, rskr 90).

Här bör också nämnas att verksamheten med visitationspatruller successivt
har byggts ut de senaste åren så att det nu finns sammanlagt sju
sådana patruller. Varje visitationspatrull består av tre vårdare. Patrullerna
är i första hand avsedda för de anstalter där de är stationerade men
kan användas på andra anstalter då svårigheter uppkommer att bemästra
narkotikasituationen.

Utskottet ställer sig positivt till motionsönskemålen om en utvärdering
av Österåkerprojektet; genom en sådan skulle nämligen tillskapas
erforderligt underlag för en bedömning av inriktningen av de fortsatta
satsningarna på att komma till rätta med narkotikaproblemen inom kriminalvårdens
anstalter. Frågan om en sådan utvärdering har nyligen
väckts hos regeringen genom en framställning från de fackliga organisationerna
inom kriminalvården. Chefen för justitiedepartementet har
vid ett frågesvar i kammaren den 11 januari 1980 ställt sig positiv till
en utvärdering (riksdagens protokoll 1979/80: 61 s. 58). Någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av yrkandet i detta hänseende i motionen
1118 erfordras enligt utskottets mening inte.

När det gäller önskemålen om narkotikafria enheter vill utskottet
peka på den verksamhet vid kriminalvårdsanstalten Härlanda som enligt
vad nyss nämnts beräknas ta sin början under hösten 1980. Härigenom
kommer önskemålen att tillgodoses delvis. De tillgodoses också på
det sättet att organisationen på de nya lokalanstalterna gör det möjligt
att grupper om ca fem intagna hålls skilda från övriga intagna. Detta
medger en differentiering mellan olika intagna med hänsyn till deras
narkotikaberoende. Någon riksdagens åtgärd med anledning av önskemålen
i detta hänseende i motionerna 474 och 1121 erfordras inte.

De förut nämnda reglerna om urinprov i lagen om kriminalvård i anstalt
innebär att intagen som kan misstänkas vara påverkad av narkotika
får föreläggas att lämna urinprov (52 d §). Även utan konkret misstanke
kan föreläggande riktas mot den som är intagen i anstalt, där det före -

JuU 1979/80: 34

trädesvis placeras intagna som inte eller endast i ringa mån har tagit
befattning med narkotika. Denna regel har tillkommit för att säkerställa
att sådana anstalter hålls fria från narkotika.

Önskemålet i motionen 1606 om en ändring av nuvarande ordning
i fråga om urinprovskontroller motiveras av angelägenheten av att sådana
kontroller bör kunna utföras generellt, rutinmässigt, på samtliga
kriminalvårdsanstalter. Liksom motionärerna anser utskottet att det finns
skäl att vidga möjligheterna att göra urinprovskontroller. Enligt vad utskottet
inhämtat övervägs f. n. i justitiedepartementet ett förslag till
lagstiftning i linje med motionärernas önskemål. Förslaget är avsett att
föreläggas riksdagen i samband med de lagförslag som förbereds på
grundval av det förut nämnda betänkandet (SOU 1979: 4) Avskildhet
och gemenskap inom kriminalvården. Med hänsyn till det sagda är någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen enligt utskottets mening
inte påkallad.

I motionen 412 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
försöksverksamhet med medborgarvittnen och med fast stationerad personal
från de sociala myndigheterna vid de allmänna häktena. Önskemålet
beträffande medborgarvittnen framställs mot bakgrund av uttalanden
rörande förhållandena på allmänna häktet i Stockholm i justitieombudsmännens
(JO:s) ämbetsberättelse till innevarande riksmöte. Förslaget
i fråga om personal från de sociala myndigheterna motiveras
med att sådan personal skulle kunna informera den intagne om hans
rättigheter och vara behjälplig vid kontakter med anhöriga m. m.

De allmänna häktena lyder under kriminalvårdsstyrelsen sedan år
1965. Regler om behandlingen av intagna på häkten ges i lagen (1976:
371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. och i förordningen
(1976: 376) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Reglerna
innebär bl. a. följande.

Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet
motverkas. Under förutsättning att den häktade samtycker, skall han
om möjligt ges personligt stöd och annan hjälp. Kan hjälp inte ges genom
personalen på häktet, skall personundersökare, förtroendeman,
skyddskonsulent eller annan berörd myndighet underrättas. Arbetsplikt
föreligger inte för häktad, men om möjligt skall han erbjudas arbete
eller annan jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Han skall
också, där så kan ske, ges tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat
sig. Om utredningsskäl ej lägger hinder i vägen, bör häktad ges möjlighet
att genom tidningar, radio och television följa vad som händer i
omvärlden. Hans behov av förströelse bör också tillgodoses i skälig omfattning.
Häktad får även upprätthålla kontakt med omvärlden genom
brev, telefonsamtal och besök, om inte säkerhets- eller utredningsskäl
lägger hinder i vägen. Om missbruk inte kan befaras, får häktad tillåtas
att lämna häktet för viss kort tid för att besöka närstående som är svårt

JuU 1979/80: 34

sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall om synnerliga
skäl föreligger. Under sådan s. k. permission skall den häktade i regel
vara ställd under bevakning.

I det kurativa och sociala arbetet på häktena deltar all personal inom
häktesorganisationen. Därjämte finns vid de större häktena (Stockholm,
Göteborg, Malmö och Hall) särskilda assistenttjänster inrättade för sådant
ändamål. I samma syfte arbetar inom häktesorganisationen också
personal från frivården. Närmare bestämmelser härom ges i 24 § frivårdsförordningen
(1977: 329). Härtill ansluter sig av kriminalvårdsstyrelsen
meddelade föreskrifter för verkställighet av frivårdsförordningen
(KWFS 1978: 2) och om frivårdspersonalens medverkan i det kurativa
arbetet på häkten och lokalanstalter (FAK 1974: 33). Bestämmelserna
innebär bl. a. att ansvar för det kurativa arbetet på häkten åvilar vederbörande
skyddskonsulent; tjänsteman hos skyddskonsulenten skall
snarast möjligt besöka nyintagna anhållna och häktade för att bl. a. utreda
deras behov av kurativa insatser.

Den sedan år 1977 gällande häkteslagstiftningen har underlättat de
häktades situation i olika hänseenden, t. ex. genom vidgade möjligheter
till socialt stöd, arbete eller annan sysselsättning under häktningstiden,
gemenskap mellan intagna i häkte samt kontakter med omvärlden genom
massmedia, brevväxling, besök och telefonsamtal. Vid sidan av den
författningsmässiga nyregleringen har — i den takt som samhällets resurser
medgivit det — förhållandena förbättrats också genom byggnadstekniska
förändringar och genom inrättande av flera tjänster. Några åtgärder
från statsmakternas sida såvitt gäller motionsönskemålet om
personal från de sociala myndigheterna är enligt utskottets mening inte
påkallade. Det sagda hindrar inte att utskottet ser positivt på ett ökat
engagemang från de lokala sociala organens sida i linje med motionärernas
önskemål.

Det uttalande av JO som motionärerna åberopar i fråga om önskemålet
om medborgarvittnen hänför sig främst till den visitering som
enligt 2 § lagen om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall
göras på bl. a. häktade senast vid ankomsten till förvaringslokalen.

Enligt JO (ämbetsberättelsen 1979/80 s. 178) skulle det vara av stort
värde om man ordnade avvisiteringen på sådant sätt att de intagna
skyddas mot otillåten våldsanvändning och personalen skyddas mot
obefogade anklagelser. En utväg skulle enligt JO vara att låta utomstående,
särskilt utvalda personer, s. k. medborgarvittnen vara närvarande
vid avvisiteringen. JO anser att en ordning med medborgarvittnen skulle
vara mycket värdefull.

Frågan om användning av medborgarvittnen inom polisväsendet har
behandlats av 1975 års polisutredning i dess betänkande (SOU 1979:
6) Polisen. I remissyttrande över betänkandet har kriminalvårdsstyrelsen
begärt att systemet med medborgarvittnen skall prövas på allmänna

JuU 1979/80: 34

häktet i Stockholm. Av det sagda framgår att motionsönskemålet i denna
del redan är aktualiserat i regeringens kansli, och någon åtgärd från
riksdagens sida erfordras enligt utskottets mening därför inte.

Utskottet avstyrker bifall till motionen 412.

Utskottet har ingen erinran mot den av departementschefen beräknade
resultaträkningen för förvaltning av fastigheter. Utskottet har heller
ingen erinran mot regeringens medelsberäkning under förevarande
punkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner den av departementschefen beräknade
resultaträkningen för förvaltning av fastigheter,

2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens
förslag till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 863 280 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande avskaffande av isolering inom kriminalvården
avslår motionen 1979/80: 474 i denna del (delvis),

4. att riksdagen beträffande mindre anstaltsavdelningar avslår
motionen 1979/80: 1114 och motionen 1979/80: 1119 i denna
del (delvis),

5. att riksdagen beträffande marknadsmässiga löner avslår motionen
1979/80: 474 i denna del (delvis),

6. att riksdagen beträffande fritidsverksamhet och kontakter med
yttervärlden avslår motionen 1979/80: 474 i denna del (delvis)
och motionen 1979/80: 1119 i denna del (delvis),

7. att riksdagen beträffande kvällsinlåsning avslår motionen 1979/
80: 474 i denna del (delvis),

8. att riksdagen beträffande Förenade Fångars Centralorganisation
avslår motionen 1979/80: 474 i denna del (delvis),

9. att riksdagen beträffande förbättrade permissionsmöjligheter
m. m. avslår motionen 1979/80: 474 i denna del (delvis),

10. att riksdagen beträffande studiemöjligheter inom kriminalvården
avslår motionen 1979/80: 474 i denna del (delvis),

11. att riksdagen beträffande utvärdering av Österåkerprojektet
avslår motionen 1979/80: 1118 i denna del (yrkandet 4),

12. att riksdagen beträffande narkotikafria enheter avslår motionen
1979/80: 474 i denna del (delvis) och motionen 1979/80:
1121 i denna del (yrkandet 2),

13. att riksdagen beträffande rutinmässiga urinprov avslår motionen
1979/80: 1606,

14. att riksdagen beträffande personal vid allmänna häkten avslår
motionen 1979/80: 412 i denna del (delvis),

15. att riksdagen beträffande medborgarvittnen vid allmänna häkten
avslår motionen 1979/80: 412 i denna del (delvis).

JuU 1979/80: 34

4. Frivården. Regeringen har under punkten E 3 (s. 90—92) föreslagit
riksdagen att till Frivården för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 160 379 000 kr.

Motion

I motionen 1979/80: 797 av Ella Iohnsson (c) och Gunilla André (c)
föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en
arbetsgrupp med uppgift att söka nya möjligheter inom frivården.

Utskottet

Under denna punkt föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
av 160 379 000 kr., vilket innebär en höjning i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår med 6 421 000 kr. Medel beräknas bl. a. för
en ny tjänst som skyddskonsulent och en tjänst som inspektör. Härigenom
kan Falu skyddskonsulentdistrikt delas. Två tjänster som assistent
kan i detta sammanhang dras in. Vidare beräknas medel för ytterligare
bidrag till Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg för en tjänst som vårdare
vid inackorderingshem.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning.

I motionen 797 föreslås att en arbetsgrupp skall tillsättas för att söka
nya möjligheter inom frivården. Motionärerna framhåller att de dömda
som undergår kriminalvård i frihet befinner sig i en besvärlig situation,
vilken i praktiken leder till återfall och stora problem med återanpassningen
till både arbetsliv och samhälle. Enligt motionärerna borde därför
en arbetsgrupp, förslagsvis inom arbetsmarknadsstyrelsen, undersöka
vilka förutsättningar som finns för att ge dem som undergår kriminalvård
i frihet vidgade möjligheter till arbete och utbildning och därmed
en verklig möjlighet till rehabilitering.

Kriminalvård i frihet förekommer för dem som har dömts till skyddstillsyn,
som har blivit villkorligt frigivna från fängelsestraff eller som,
efter dom på internering eller ungdomsfängelse, har överförts till vård
utom anstalt. Antalet personer som undergick kriminalvård i frihet var
den 1 oktober 1979 omkring 15 700. Ansvaret för frivården åvilar i
första hand kriminalvårdens frivårdsorganisation, som f. n. består av
65 skyddskonsulentdistrikt. Som lokala organ för kriminalvården i frihet
finns 50 övervakningsnämnder.

För bedömningen av motionsspörsmålet är av betydelse den samverkan
som förekommer mellan kriminalvården och arbetsmarknadsstyrelsen
och dess regionala och lokala myndigheter. Denna samverkan sker
på flera sätt. Sålunda är arbetsmarknadsstyrelsen representerad i kriminalvårdsstyrelsens
styrelse. En särskild samarbetsgrupp har tillatts av de
båda myndigheterna. Samarbetsgruppen, i vilken ingår representanter
för myndigheterna, har till uppgift att bl. a. planera och samordna det
lokala samarbetet mellan kriminalvården och arbetsmarknadsmyndigheterna.

JuU 1979/80: 34

För samarbetet mellan de berörda myndigheterna vid handläggning av
enskilda fall finns sedan gammalt en särskild kontaktmannaorganisation
hos arbetsmarknadsmyndigheterna. I varje län finns sålunda en länskontaktman
med huvudsakligen länsomfattande uppgifter, vilken också
tjänstgör som lokal kontaktman vid stationeringsortens anstalt, vid
riksanstalt inom länet och vid frivårdsdistrikten. I de fall länskontaktmannen
inte handhar den direkta kontakten med de intagna på en riksanstalt
finns för sådan anstalt en särskild lokalkontaktman.

De klienter inom kriminalvården som inte kan ges arbete eller utbildning
på vanlig väg är berättigade till sådana arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder som samhället vidtar. Av särskilt intresse härvidlag är de
ansträngningar som görs för att ge arbete åt personer med särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden. Det är här fråga om s. k. yrkesinriktad
rehabilitering som innefattar bl. a. arbetspsykologisk utredning, arbetsprövning,
arbetsträning, omskolning, utbildning eller omplacering.

Den yrkesinriktade rehabiliteringen är fr. o. m. den 1 januari 1980
samordnad i särskilda arbetsmarknadsinstitut (se prop. 1978/79:73,
AU 20, rskr 186). Instituten, som finns i varje län, är nybildade myndigheter
under arbetsmarknadsstyrelsen. I institutens styrelser ingår företrädare
för kriminalvården. Instituten har övertagit den verksamhet med
arbetsprövning och arbetsträning som har bedrivits vid främst landstingskommunal
arbetsvårdsinstitut liksom vissa kurser inom arbetsmarknadsutbildningen
och de arbetspsykologiska insatser som arbetsmarknadsmyndigheterna
tidigare har tillhandahållit genom fristående
arbetspsykologiska institut.

Frivården syftar bl. a. till att ge de dömda en möjlighet till anpassning
till normalt samhällsliv. För detta ändamål erfordras givetvis åtgärder
inom kriminalvårdens område, och utskottet vill i detta hänseende
peka på den fortlöpande förstärkning av frivårdens resurser som
har skett sedan 1973 års kriminalvårdsreform. Bl. a. har personalen fördubblats
sedan år 1974.

Eftersom kriminalvårdens klienter inte sällan tillhör de grupper i
samhället som har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden erfordras
emellertid också verksamma insatser för deras rehabilitering på det arbetsmarknadspolitiska
området; kriminalvårdens klienter har som utskottet
vid flera tillfällen tidigare understrukit samma rätt till samhällets
stöd som andra medborgare.

Inom ramen för den nyss beskrivna samverkan mellan kriminalvården
och arbetsmarknadsmyndigheterna bör enligt utskottets mening finnas
goda möjligheter att tillgodose de önskemål rörande återanpassning till
arbetsliv och samhälle som motionärerna för fram. Den nyligen tillskapade
organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen bör också
bli ett verksamt medel i samma riktning. Innan de nya arbetsmarknadsinstituten
har varit verksamma någon längre tid anser utskottet att det

JuU 1979/80: 34

inte kan bedömas om det erfordras några åtgärder från statsmakternas
sida i det hänseende som motionärerna har föreslagit.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
797.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen till Frivården
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
160 379 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande rehabilitering inom frivården avslår
motionen 1979/80: 797.

5. Maskin- och verktygsutrustning m. m. nt. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna E 4—E 7 (s. 92—94) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 9 200 000 kr.,

2. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 2 800 000 kr.,

3. till Utbildning av personal m. fl. ett reservationsanslag av
5 106 000 kr.,

4. till Vårdutbildningsnämnden ett reservationsanslag av 4 123 000
kr.

6. Byggnadsarbeten för kriminalvården. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkten E 8 (s. 94—96) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om vissa byggnadsarbeten
för kriminalvården inom de kostnadsramar som förordats i
propositionen,

2. till Byggnadsarbeten för kriminalvården för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 48 000 000 kr.,

3. bemyndigar regeringen att fastställa tillgångsvärden i enlighet
med vad som anförts i propositionen.

Stockholm den 15 april 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s),
Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s),
Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf
Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Maja Ohlin (s), Stina Eliasson (c)
och Maja Bäckström (s).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOIM 1*80