Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1980/81 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner (Betänkande 1979/80:JoU29 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:29

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser utgifterna
för budgetåret 1980/81 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner

TIONDE HUVUDTITELN
Jordbruksdepartementet m. m.

1. Jordbruksdepartementet m.fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i propositionen 1979/80: 100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet)
under punkterna A 1-A4(s. 13-15) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Jordbruksdepartementet ett förslagsanslag av 14 923 000 kr.,

2. till Lantbruksrepresentanter ett förslagsanslag av 2078 000 kr.,

3. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 16300000 kr.,

4. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 500000 kr.

Jordbrukets rationalisering m. m.

2. Lantbruksstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten B 1 (s. 16-18) och hemställer

att riksdagen till Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 35 742 000 kr.

3. Lantbruksnämnderna. Regeringen har under punkten B 2 (s. 18-20)
föreslagit riksdagen att till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1980/81
anvisa ett förslagsanslag av 181 204000 kr.

Motionen

1 motionen 1979/80: 937 av Iris Mårtensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av att lantbruksnämnden
anställer lokalrådgivare som kan ägna tid åt frågor om sysselsättning i
länets glesbygder.

Utskottet

Enligt regeringens förslag bör medel för lantbruksnämndernas verksamhet
för nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i det s. k. huvudförslaget.
Enligt utfärdade anvisningar för upprättande av myndigheternas an 1

Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80: 29

slagsframställningar innebär detta en anslagsnivå för budgetåret 1980/81
som utgår från anslaget för budgetåret 1979/80 uppräknat med hänsyn till
pris- och löneutvecklingen och därefter minskat med 2%. Under förevarande
punkt räknas därutöver med en engångsanvisning av 200000 kr. för
flyttning av lantbruksnämnden i Västernorrlands län till nya lokaler.

Utskottet finnér ingen anledning till erinran mot regeringens förslag och
tillstyrker därför att till lantbruksnämnderna för nästa budgetår anvisas
181 204000 kr. Som anförs i årets budgetförslag, bilaga 2 till budgetpropositionen,
s. 5, har en allmän utgångspunkt för en sådan anslagsberäkning
som här redovisas varit att ambitionsnivån i myndigheternas verksamhet
genom fortlöpande rationaliseringsverksamhet kan bibehållas vid en i huvudsak
oförändrad nivå.

I detta sammanhang tar utskottet upp ett i motionen 937 framfört yrkande
om att riksdagen skulle uttala sig för att lantbruksnämnden i Gävleborgs
län anställer en lokalrådgivare som kan ägna tid åt frågor om sysselsättning
i länets glesbygder. Motiveringen för yrkandet lämnas i motionen
989, vari erinras om att länsstyrelserna fr. o. m. den 1 juli 1979 fått utvidgade
uppgifter och samordningsansvar för olika statliga insatser i glesbygd.
Det gäller såväl sysselsättningsskapande åtgärder som olika typer av serviceåtgärder
av kommersiell eller samhällelig natur. Enligt motionärernas
mening finns det skäl att vidta en del åtgärder som gör det möjligt att få ett
effektivare utnyttjande av det stöd som nu finns. När det gäller stödet till
sysselsättningsskapande åtgärder i glesbygd blir verksamhetens omfattning
till en del beroende av de resurser som lantbruksnämnderna kan anslå
för att initiera, utvärdera och driva projekt i glesbygd. Det är enligt motionen
angeläget att lantbruksnämnden ges möjligheter att anställa en lokalrådgivare
för att förstärka insatserna i länets glesbygdsområden, där bl. a.
norra och västra delarna av Hälsingland har prioriterats.

Utskottet vill erinra att frågan om lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet
förra året var föremål för riksdagens prövning i samband med
behandlingen av 1979 års budgetproposition i vad avsåg lantbruksnämndernas
anslag för innevarande budgetår. Dåvarande jordbruksministern
anförde i nämnda sammanhang mot bakgrund av ett av lantbruksstyrelsen
framlagt förslag om rådgivningsverksamhetens framtida inriktning bl. a.
följande.

Lantbruksnämndernas rådgivning är ett av de viktigaste medlen för att
främja jordbrukets rationalisering. För att denna verksamhet skall få en
önskvärd effekt måste den samordnas med andra statliga insatser för
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.

Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning vad gäller målet för rådgivningsverksamheten.
I första hand bör således verksamheten avse de utvecklingsbara
företagen. Till sådana företag bör i detta sammanhang även
räknas företag inom de områden där särskilt stöd till lantbruksföretag
m. m. i vissa glesbygder kan utgå. Även begränsat utvecklingsbara och
utvecklade företag bör emellertid omfattas av rådgivningen. I likhet med

JoU 1979/80:29

rationaliseringsstödet i stort bör rådgivningsinsatserna främst inriktas på
de bygder och de företag där de kan förväntas få störst effekt.

Lantbruksstyrelsen framhåller att behovet av ökade rådgivningsinsatser
som ett komplement till den vidgade ekonomiska stödgivningen i de utpräglade
glesbygderna bör uppmärksammas. Jag delar i likhet med remissinstanserna
denna uppfattning. Det särskilda stödet till lantbruksföretag
m. m. i vissa glesbygder är avsett att främja sysselsättningen och investeringarna
i dessa områden. Det är därför viktigt att stödet följs upp med en
aktiv rådgivningsverksamhet på lokal nivå. Det är också viktigt att rådgivningsverksamheten
ges möjlighet att anpassas till de riktlinjer för jordbrukspolitiken
som beslutades år 1977. Det bör ankomma på styrelsen att
vid sin fördelning av de medel som anvisas för verksamheten prioritera
rådgivningsresurserna i enlighet med vad jag har anfört. Styrelsen bör
därvid kunna inrätta tjänster för lokalrådgivare där så befinnes lämpligt.

För innevarande budgetår beräknades under ifrågavarande punkt 1 milj.
kr. för ökad rådgivning, vilket motsvarade åtta rådgivare.

Departementschefens uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens
sida. Riksdagen hade heller inte något att invända mot regeringens
förslag till medelsanvisning för ändamålet för innevarande budgetår.

Med anledning av den nu väckta motionen i ämnet vill utskottet erinra
om att utskottet i samband med införandet av det förutvarande särskilda
stödet till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder framhöll (JoU 1977/
78: 22) det angelägna i att man genom en aktiv regionalpolitik tar till vara
alla realistiska sysselsättningstillfällen för att åstadkomma en önskvärd
utveckling i de utpräglade glesbygdsområdena. I sammanhanget anfördes
att de areella näringarna därvid måste spela en huvudroll.

Riksdagen biföll förra året ett av regeringen i prop. 1978/79: 112 om
regionalpolitik framlagt förslag om att stödet till lantbruksföretag och
skärgårdsföretag skulle föras samman i en stödform som också skulle
omfatta andra småföretag, hemslöjd, hantverk, småvarv m. m. Syftet var
att öka möjligheterna att samordna och intensifiera glesbygdsinsatserna.
Förslaget innebar bl. a. att ärenden inom ramen för det nya stödet till
företag i glesbygder normalt borde prövas av lantbruksnämnderna. Den
nyss omnämnda förstärkningen av de lokala rådgivningsresurserna vid
lantbruksnämnderna motiverades framför allt av behovet av ökade rådgivningsinsatser
som ett komplement till den vidgade ekonomiska stödgivningen
i de utpräglade glesbygderna.

Som i det föregående anförts ankommer det på lantbruksstyrelsen att vid
sin fördelning av de medel som anvisas för verksamheten prioritera rådgivningsresurserna
så att insatserna främst kan inriktas på de bygder och de
företag där de kan förväntas få störst effekt. I den mån det inte befunnits
möjligt att tilldela en nämnd särskild rådgivare för ändamålet får ärenden
om glesbygdsstöd handläggas av nämndens ordinarie personal.

Utskottet, som utgår från att man från lantbruksverkets sida med uppmärksamhet
följer utvecklingen på hithörande område, finner mot bak -

JoU 1979/80: 29

grund av vad i det föregående anförts motionen 937 inte böra föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 181 204000 kr.,

2. att riksdagen beträffande rådgivningsverksamheten i Gävleborgs
län lämnar motionen 1979/80:937 utan ytterligare åtgärd.

4. Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten B 3 (s. 20—21) och hemställer

att riksdagen till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
4 733000 kr.

5. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten B 4 (s. 21-22) och hemställer att riksdagen

1. medgeratt under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till jordbrukets
rationalisering med sammanlagt högst 61 000000 kr.,

2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 59000000 kr.

6. Markförvärv för jordbrukets rationalisering. Regeringen har under
punkten B 5 (s. 23—25) föreslagit riksdagen att

1. medge att lantbruksstyrelsen får disponera en rörlig kredit av
25000000 kr. i riksgäldskontoret t. o. m. den 30 juni 1982,

2. till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen hemställer att lantbruksnämnderna
i de olika länen ges möjlighet att. med användande av medel ur
jordfonden, genom förvärv tillskapa lämpliga jordbruksföretag vilka för
längre tid kan behållas i samhällets ägo och utarrenderas till lämpliga,
kunniga och intresserade unga jordbrukare — enskilt eller i samverkansföretag.

Utskottet

Detta reservationsanslag är nytt och motsvarar det för innevarande
budgetår uppförda investeringsanslaget Jordfonden.

Enligt beslut av 1948 års riksdag sker lantbruksnämndernas inköp och
försäljning av jordbruksfastigheter med anlitande av medel ur jordfonden.
Föredraganden framhåller att nämndernas inköps- och försäljningsverksamhet
är av stor vikt för jordbrukets rationalisering. Av propositionen

JoU 1979/80: 29

framgår att den odisponerade kassabehållningen på fonden under senare år
sjunkit. Bl. a. medför emellertid tillkomsten av den nya jordförvärvslagen
ett ökat behov av medel. Jordfonden föreslås därför få ett tillskott av 25
milj. kr. för nästa budgetår. Vidare föreslås att lantbruksstyrelsen, utöver
den rörliga kredit av 200 milj. kr. i riksgäldskontoret som styrelsen förfogar
över t.o. m. den 31 december 1981, får disponera en rörlig kredit av 25
milj. kr. under en tvåårsperiod. Medel som inflyter vid nämndernas försäljning
av mark bör liksom hittills tillföras jordfonden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt.

I motionen 220 yrkas bl. a. att lantbruksnämnderna i de olika länen ges
möjlighet att, med användande av medel ur jordfonden, genom förvärv
tillskapa lämpliga jordbruksföretag vilka för längre tid kan behållas i samhällets
ägo och utarrenderas till lämpliga, kunniga och intresserade unga
jordbrukare — enskilt eller i samverkansföretag. Enligt motionärernas
mening borde det samhällsägda jordinnehavet via jordfonden kunna vidgas
väsentligt. De genom förvärven tillskapade enheterna borde kunna arrenderas
ut till intresserade lämpliga brukare, i varje fall under en övergångsoch
stabiliseringsperiod för de nya brukarna. Samma möjligheter bör kunna
ges också till en grupp intresserade lämpliga människor som tillsammans
vill bilda sambruksföretag.

Utskottet vill i likhet med föredraganden understryka den stora vikt som
lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet har för jordbrukets
rationalisering. Beträffande användningen av jordfonden för ändamålet
gjorde riksdagen år 1948 bl. a. följande uttalanden rörande lantbruksnämndernas
fastighetsförvärv och förvaltningen av inköpta fastigheter.
Såvitt avsåg frågan om inköp av fastigheter på läger för rationaliseringsändamål
framhölls att åtskilliga faktorer kunde medföra, att det ofta kunde
framstå såsom olämpligt med sådana markförvärv i rationaliseringssyfte,
där staten skulle behöva kvarstå såsom ägare av marken under viss tid,
innan denna kunde överlåtas till ägaren av den brukningsdel, med vilken
den varit avsedd att sammanläggas. Med hänsyn härtill var det angeläget
att lantbruksnämnden vid uppkommande frågor om förvärv av mark för
rationaliseringsändamål skulle söka att redan i samband med förvärvet
träffa överenskommelse med den, till vars fastighet marken var avsedd att
läggas, om försäljning av marken till denne. Samtidigt uttalades även, att
det inte var lämpligt att uppställa ett generellt förbud mot att använda den
aktiva inköpspolitiken för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder, utan
att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall borde mot varandra väga den
fördel det innebar, att förvärvet gav ökade möjligheter att längre fram
genomföra den yttre rationaliseringen, samt de nackdelar som eventuella
förvaltningssvårigheter i samband med den blivande försäljningen av marken
kunde anses innebära. I sammanhanget erinrades om att, om fråga om
utarrendering blev aktuell, de allmänna bestämmelserna om jordbruksarrende
skulle bli tillämpliga.

JoU 1979/80:29

Riksdagen har utöver vad här anförts vid några tillfällen gjort vissa
uttalanden om jordfondens användning. Enligt beslut av 1967 och 1968 års
riksdagar får sålunda av fonden tillsammans 20 milj. kr. disponeras för
inlösen av sådana ofullständiga jordbruk, som ej behövs för rationaliseringsändamål.
De sålunda inlösta fastigheterna skall redovisas på en särskild
delfond. Inom ramen för samma delfond får medel användas för
inlösen av avflyttad renägares bostad i enlighet med vad som anförts i
prop. 1971:51 med förslag till rennäringslag, m.m. Enligt beslut av 1972
års riksdag skall jordfonden vidare användas för investeringar på de fastigheter
som ägs av staten och upplåts till sambruksföreningar.

Utskottet finnér mot bakgrund av det anförda inte anledning för riksdagen
att göra något sådant principuttalande rörande fondmedlens användning
som föreslås i motionen 220. Motionen avstyrks följaktligen i förevarande
del (yrkandet 1).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att lantbruksstyrelsen får disponera en
rörlig kredit av 25000000 kr. i riksgäldskontoret t. o. m. den 30
juni 1982,

2. att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000
kr.,

3. att riksdagen beträffande användningen av jordfonden avslår
motionen 1979/80:220 yrkandet 1.

7. Lån med uppskjuten ränta. Regeringen har under punkten B 6 (s. 25—
26) föreslagit riksdagen att till Lån med uppskjuten ränta för budgetåret
1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 220 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 6 och 7) att riksdagen hos regeringen hemställer 6. att
som särskilt skäl för beviljande av lån med uppskjuten ränta till arrendator
skall räknas att denne saknar eget kapital, 7. att den övre lånegränsen på
150000 kr. till varje enskilt företag, vid lån till jordbruksföretag med
uppskjuten ränta, tas bort och ersätts med en skälighetsprövning med
utgångspunkt i det aktuella lånebehovet.

Utskottet

Lånefonden för lån med uppskjuten ränta inrättades i samband med 1977
års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Lånen är avsedda
att minska behovet av eget kapital för att personer med i övrigt goda
förutsättningar för att bli jordbrukare skall kunna etablera sig. Lån med
uppskjuten ränta bör kunna utgå i samband med såväl nyetablering som
arealökning om de allmänna villkoren avseende företaget och företagaren

JoU 1979/80:29

är uppfyllda, men sökanden inte beräknas kunna genomföra den planerade
åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet
inte är tillräckligt. Lån bör inte komma i fråga i fall där ett uppenbart
överpris föreligger. Är sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta
kunna utgå om särskilda skäl föreligger, såsom uppsättning av större
djurbesättning, långvarigt arrende etc. Lån utgår med högst 150000 kr.
Drivs företaget gemensamt av två eller flera personer skall högsta lånebeloppet
avse företaget. Räntan får under räntebetalningsfri tid läggas till
kapitalskulden under högst fem år. Lånet skall amorteras under högst 15 år
med början senast fem år efter det låntagaren påbörjat den årliga räntebetalningen.

I motionen 220 framhålls att en mycket stor del av den bästa jordbruksjorden
i Sverige inte brukas direkt av ägarna utan är utarrenderad till
brukare. Det är viktigt att arrendatorernas rätt försvaras av samhället och
att de utan risk kan vinnlägga sig om att förbättra de jordbruksföretag de
driver men inte äger. I den nya låneformen med uppskjuten ränta angav
jordbruksutskottet att lån till arrendatorer skulle kunna medges om särskilda
skäl förelåg. Motionärerna menar att ett sådant särskilt skäl bör vara att
en tilltänkt arrendator saknar tillgång till eget kapital. Begränsningen i
långivningen med uppskjuten ränta till 150000 kr. för varje särskilt fall bör
vidare enligt motionärernas mening tas bort och prövningen i varje särskilt
fall få avgöra till vilket belopp lån skall kunna beviljas. Utskottet vill med
anledning härav anföra följande.

Som framgår av det föregående innebär lånets konstruktion att räntan
under en viss tid läggs till kapitalskulden, som därmed ökar. Låneformen
innebär vidare att framtida värdeökningar i viss mån diskonteras. Lån med
uppskjuten ränta är därför främst avsett för de fall då nyetablering sker på
förvärvad fastighet.

I allmänna råd 1978:1 med anvisningar till förordningen (1978:250) om
statligt stöd till jordbrukets rationalisering har lantbruksstyrelsen angivit
vissa exempel på sådana särskilda skäl som kan föreligga för att lån med
uppskjuten ränta skall kunna lämnas i samband med nyetablering på arrenderad
fastighet. Styrelsen anser sålunda att sådant lån bör kunna utgå om
arrendatorns kapitalbehov avser tillgångar som kan väntas behålla sitt
realvärde exempelvis mjölkkobesättning eller suggbesättning och det dessutom
är fråga om uppsättning av en större sådan besättning.

Avser arrendatorns kapitalbehov i huvudsak maskiner eller omsättningsdjur,
såsom slaktsvin, höns eller broiler bör lån med uppskjuten ränta
endast kunna utgå om det är fråga om ett långvarigt arrende. Med hänsyn
till låneformens konstruktion bör i sådana fall i regel krävas att arrendeperioden
omfattar minst tio år. Även kortare arrendeperioder kan enligt
styrelsen godtas om det är fråga om ett stabilt arrendeförhållande.

Utskottet vill framhålla att den nya låneformen som här redovisats
endast hunnit prövas under något mer än ett år. Mot bakgrund härav och

JoU 1979/80:29

med hänsyn jämväl till att den nyligen tillsatta utredningen om jordbrukets
kapitalförsörjning har att pröva hithörande finansieringsproblem finnér
utskottet inte anledning att nu förorda någon ändring i villkoren för lån
med uppskjuten ränta. De i motionen 220 framförda yrkandena härom
(yrkandena 6 och 7) avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Lån med uppskjuten ränta för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

2. beträffande villkoren för erhållande av lån med uppskjuten ränta
avslår motionen 1979/80: 220 yrkandena 6 och 7.

8. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten B 7 (s. 26-28) och hemställer att
riksdagen

1. medger att för budgetåret 1980/81 statlig kreditgaranti lämnas för
lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån,
driftslån och maskinlån med sammanlagt högst
713 000000 kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering
m. m. med högst 35 000000 kr., för lån till rennäringens rationalisering
m. m. med högst 2500000 kr. samt för lån till inköp av
avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500000 kr.,

2. till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 500000 kr.

9. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten B 8 (s. 29) och hemställer att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens
rationalisering med sammanlagt högst 2000000
kr.,

2. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2000000 kr.

10. Restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna B 9-B 16 (s. 29-38) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen ett anslag av
1042000 kr.,

2. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m. ett förslagsanslag
av 812000 kr.,

3. till Befrämjande av husdjursaveln m.m. ett reservationsanslag
av 1 020 000 kr.,

4. till Statens hingstdepå och stuteri: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

5. till Bidrag till statens hingstdepå och stuteri ett reservationsanslag
av 200000 kr.,

6. till Särskilt stöd åt biskötsel och växtodling ett reservationsanslag
av 215000 kr.,

7. till Främjande av rennäringen ett reservationsanslag av 1 200000
kr.,

8. till Kompensation för bensinskatt till rennäringen ett anslag av
606000 kr.

Jordbruksprisreglering

11. Statens jordbruksnämnd och Lantbruksekonomiska samarbetsnämn den.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C 1—C 2 (s.
39-41) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag av 21 340000 kr.,

2. till Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden ett förslagsanslag
av 1930000 kr.

12. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring och Kostnader för
beredskapslagring av livsmedel m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkterna C 4 och C 5 (s. 42-46) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring ett reservationsanslag
av 15 000000 kr.,

2. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. ett förslagsanslag
av 77 534 000 kr.

13. Bidrag till permanent skördeskadeskydd. Regeringen har under punkten
C 7 (s. 47) föreslagit riksdagen att till Bidrag till permanent skördeskadeskydd
för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 30000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1758 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret
1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 30000000 kr.
minskat anslag.

Utskottet

Ett permanent skördeskadeskydd för det svenska jordbruket infördes år
1961 (prop. 1961:94, JoU 1961:22, rskr 1961:227). Syftet med skördeskadeskyddet
är att ge de enskilda jordbruksföretagarna ett från olika
synpunkter skäligt ekonomiskt skydd mot förluster på grund av skördeskador.
Skyddet är obligatoriskt för alla jordbruksföretag med minst 2 ha åker.

JoU 1979/80: 29

Det omfattar alla mera allmänt odlade grödor. Skyddet är ett allriskskydd,
dvs. ersättning utgår oavsett orsaken till skadorna. Genom att självrisken
är förhållandevis hög har skyddet karaktär av katastrofskydd.

Skyddet bekostas av staten och jordbrukarna. Skördeskadeersättningen
bestrids med medel ur skördeskadefonden, till vilken f. n. staten årligen
bidrar med 30 milj. kr. och jordbrukarna med 15 milj. kr. Jordbrukarnas del
erläggs kollektivt genom skördeskadeavgifter som läggs på såväl vegetabilie-
som animalieproduktionen. Staten svarar för administrationskostnaderna.

Statens bidrag till skördeskadefonden anvisas under nu ifrågavarande
anslag. Enligt propositionen bör detta för nästa budgetår föras upp med
oförändrat belopp, 30 milj. kr.

Som ett led i finansieringen av vissa i annat sammanhang yrkade utgiftsökningar
på skogsvårds- och miljövårdsområdena förordas i motionen
1758 att inga ytterligare budgetmedel anvisas till skördeskadefonden för
nästa budgetår. Motsvarande bör enligt motionen gälla i fråga om de medel
som tillförs fonden från jordbruksnäringen. En bakgrund till förslaget är att
skördeskadefonden f. n. uppgår till ca 300 milj. kr.

Utskottet vill erinra om att motsvarande motionsyrkande var föremål för
riksdagens prövning i anslutning till budgetbehandlingen såväl för innevarande
som för föregående budgetår. Utskottet framhöll vid dessa tillfällen
att det kunde starkt ifrågasättas om det var förenligt med skördeskadeskyddets
försäkringsmässiga karaktär att låta finansieringen av detsamma
fluktuera i takt med tillfälliga förändringar i skadeutfallet olika år emelian.
Ett ensidigt beslut från statens sida att begränsa eller helt ta bort det
statliga bidraget syntes dessutom inte acceptabelt mot bakgrund av dittills
gällande principer för fördelning av ansvaret för fondens uppbyggnad
mellan staten och jordbruksnäringens företrädare.

Under hänvisning jämväl till att skördeskadeskyddet genom en år 1976
tillkallad utredning (Jo 1976: 05) var föremål för en särskild översyn har
utskottet såväl år 1978 som 1979 avstyrkt ifrågavarande motionsyrkanden.
Riksdagen har följt utskottet.

Utredningen om skördeskadeskyddet överlämnade i augusti 1979 sitt
betänkande Nytt skördeskadeskydd till jordbruksministern. I betänkandet
presenterades två alternativa sätt att ordna skördeskadeskyddet i framtiden.
Det ena är ett kombinerat låne- och bidragssystem som skall ersätta
nuvarande skydd. Det andra innebär en utbyggnad av nuvarande system
med individuella kompletteringar. Båda skyddssystemen bedöms kunna
fungera så att varje jordbrukare kan få ekonomisk hjälp vid stor skördeskada.
I båda alternativen föreslås att staten alltjämt skall vara huvudman
för skyddet. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet prövas f. n.
inom regeringskansliet. Proposition i ämnet torde kunna föreläggas riksdagen
under nästkommande riksmöte.

Någon anledning för riksdagen att i år inta annan ståndpunkt än tidigare i

JoU 1979/80: 29

fråga om anvisning av medel till skördeskadefonden föreligger enligt utskottets
mening inte. Utskottet avstyrker således motionen 1758 och förordar
att regeringens förslag under denna punkt bifalles av riksdagen.
Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1758 till Bidrag till permanent skördeskadeskydd
för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av 30000000 kr.

14. Administration av permanent skördeskadeskvdd m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten C 8 (s. 47-48) och hemställer

att riksdagen till Administration av permanent skördeskadeskvdd
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
28 942 (HK) kr.

15. Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under rubriken Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö (s. 48-49) och hemställer
att riksdagen

1. godkänner vad i propositionen förordats om medel för inlösen av
inhemskt oljeväxtfrö.

2. medger att statens jordbruksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö
under budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit i
riksgäldskontoret av högst 50 000 000 kr.

Skogsbruk

16. Skogsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
D 1 (s. 50-52) och hemställer

att riksdagen till Skogsstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 21 259000 kr.

17. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna. Regeringen har under punkten D 2 (s.
52-54) föreslagit riksdagen att till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för
budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 86681 000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80: 697 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
under bil. 13 D 2, Bidrag till skogsvårdsstyrelserna, beslutar anvisa ett med
10000000 kr. till 97 284000 kr. förhöjt belopp.

I motionen 1979/80: 1028 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2 a) att riksdagen beslutar att av medel som inflyter genom
av motionärerna i annat sammanhang föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften
a) till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 14 800000 kr. förhöjt förslagsanslag
att användas för en ökning av antalet förrättningsdagar i förhållande
till regeringens förslag med 12000 dagar till 77000.

JoU 1979/80:29

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär bl. a. att antalet förrättningsdagar
i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet för budgetåret
1980/81 beräknas till 65000. Medelstilldelningen per förrättningsdag föreslås
höjd till 1 235 kr. Utgiftsramen för skogsvårdsstyrelsernas ej taxebelagda
verksamhet blir härmed 80260000 kr. Av de medel som flyter in i
form av skogsvårdsavgifter bör enligt propositionen skogsvårdsstyrelserna
över detta anslag tillföras 6,7 milj. kr., vilket innebär en minskning i
förhållande till innevarande budgetår med 2,5 milj. kr. Beträffande motiven
för denna minskning hänvisas till förslagen om riktlinjer för skogspolitiken,
m. m. (prop. 1978/79:110 s. 237).

I motionen 697 påpekas bl. a. att den nya skogsvårdslagen innebär ökade
krav på skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Det är därför enligt
motionärerna oacceptabelt att i propositionen föreslås ett anslag som med
603 000 kr. understiger anslaget för innevarande budgetår. Med hänsyn
härtill föreslås i motionen en anslagshöjning med 10 milj. kr.

Enligt motionen 1027 — huvudmotion till den här behandlade följdmotionen
1028 yrkandet 2 a - måste skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet
i högre grad än förut inriktas på åtgärder för att åstadkomma en
ökad virkesproduktion. Detta kräver att verksamheten i fråga utökas och
tillförs ökade resurser. Ytterligare skäl som enligt motionen talar för en
utökning av skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet är bl. a. införandet
av den nya skogsvårdslagen och styrelsernas medverkan i den pågående
länsplaneringen. Mot bakgrund härav föreslås att antalet förrättningsdagar
ökas med 12000 dagar till 77000 dagar. Motionärerna har i
annat sammanhang i en motion (1979/80: 793) till årets riksmöte föreslagit
en höjning av skogsvårdsavgiften från 3 promille till 8 promille. Enligt det
nu aktuella motionsyrkandet bör riksdagen av medel som inflyter genom
den föreslagna avgiftshöjningen anvisa ytterligare 14,8 milj. kr. att användas
för den ökning av antalet förrättningsdagar som förordas av motionärerna.

Utskottet får erinra om att riksdagen under våren 1979 fattade beslut om
riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79: 30).
Beslutet innebar bl. a. att subventioneringen av skogsvårdsstyrelsernas
taxebelagda verksamhet successivt skulle avvecklas. Vidare vill utskottet
fästa uppmärksamheten på att skogsadministrativa utredningen (Jo
1974:03) har i uppdrag att överväga den skogliga administrationens principiella
utformning m. m. Utredningens förslag kommer enligt vad utskottet
erfarit att redovisas inom kort. I samband härmed torde frågan om skogsvårdsstyrelsemas
ekonomiska och personella resurser komma att behandlas
i ett vidare perspektiv. Utskottet är mot bl. a. nu angiven bakgrund inte
berett att frångå regeringens anslagsberäkning. Vad beträffar motionen
1028 vill utskottet för övrigt fästa uppmärksamheten på att debitering och
uppbörd av den skogsvårdsavgift som gäller för inkomståret 1980 äger rum

JoU 1979/80:29

först efter utgången av budgetåret 1980/81. En höjning av skogsvårdsavgiften
i enlighet med förslaget i motionen 793 kan endast i begränsad utsträckning
påverka budgetutfallet för nyssnämnda budgetår.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker såväl motionen 697 som
yrkandet 2 a i motionen 1028.

Utskottet hemställer således

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80:697 och motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 a till
Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 86681 000 kr.

18. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten D 3 (s. 54-55) och hemställer
att riksdagen till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
3620000 kr.

19. Bidrag till skogsvård m. m. Regeringen har under punkten D 4 (s. 56-58) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 139000000 kr. till skogsvård m. m.,

2. till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 120000000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80: 1028 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2 b) att riksdagen beslutar att av medel som inflyter genom
av motionärerna i annat sammanhang föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften
b) till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 77 250000 kr. förhöjt förslagsanslag
att användas med 65 000 000 kr. till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det
skogliga stödområdet, med 8 500000 kr. till översiktliga skogsinventeringar
samt med 3750000 kr. till statsbidrag för fastighetsvisa skogsbruksplaner.

I motionen 1979/80: 1372 av Sven Aspling m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att bidrag för särskilda skogsvårdsinsatser skall kunna utgå för
stödberättigad verksamhet i Värmlands län under budgetåren 1980/81 —
1982/83.

I motionen 1979/80: 1763 av Arne Svensson (m) yrkas att riksdagen
beslutar att ur anslaget Bidrag till skogsvård m.m. skall kunna utgå bidrag
till skogsägare som vill använda får som slybekämpare i skogsföryngringar.

JoU 1979/80: 29

Utskottet

Enligt propositionen fullföljs genom förslaget under denna anslagsrubrik
de beslut i fråga om bidrag till skogsvård m m. som fattades av riksdagen
våren 1979.

I motionen 1027, huvudmotion till den här behandlade motionen 1028
yrkandet 2 b, framhålls bl. a. det nödvändiga i att skogsproduktionen ökas
och att det skapas arbetstillfällen i norra Sverige. Vidare anförs att den
statliga bidragsgivningen bör avse fullständiga återväxtåtgärder efter all
slutavverkning inom det skogliga stödområdet. Enligt motionen bör totalt
150 milj. kr. anvisas till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga
stödområdet. För skogliga översiktsplaner bör anvisas 18,5 milj. kr. och
för fastighetsvisa skogsbruksplaner 5,25 milj. kr. Sammanlagt innebär
motionsförslaget att skogsstyrelsen tillförs ytterligare 77,25 milj. kr. jämfört
med regeringens förslag. Enligt yrkandet 2 b i motionen 1028 bör
riksdagen av medel som inflyter genom en av motionärerna i annat sammanhang
föreslagen höjning av skogsvårdsavgiften (jämför p. 17) anvisa
ytterligare 77,25 milj. kr. under anslaget för de åtgärder som nyss redovisats.

I motionen 1400 — huvudmotion till den här behandlade motionen 1372
— framhålls behovet av tillväxtstimulerande åtgärder i det värmländska
skogsbruket. Enligt motionärerna bör stöd till särskilda skogsvårdsinsatser
i Värmlands län utgå under budgetåren 1980/81-1982/83.

I motionen 1763 diskuteras olika metoder att bekämpa lövsly i skogsplanteringar.
Enligt motionären har under senare år en viss försöksverksamhet
ägt rum som inneburit att man genom fårbetning hållit efter lövslyet.
Erfarenheterna av dessa försök sägs vara goda, men ett problem är
att stängselkostnaderna blir höga. Motionären anser därför att ur förevarande
anslag ett belopp bör ställas till skogsvårdsstyrelsemas förfogande
för att stimulera skogsägare till att använda får för i motionen angiven
slybekämpning.

Utskottet får inledningsvis erinra om att 1979 års beslut rörande skogspolitiken
bl. a. innebar att skogsvårdsavgiftsmedlen huvudsakligen borde
användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant
eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem (JoU 1978/79: 30
s. 59). Huvuddelen av den anslagshöjning som föreslås i motionen 1028
yrkandet 2 b avser åtgärder som inte omfattas av nyssnämnda, av riksdagen
fastställda principer för bidragsgivningen. Härtill kommer att den i
motionen angivna formen för finansiering av åsyftade åtgärder - enligt vad
som närmare redovisas under punkt 17 ovan — inte tillför statskassan
medel i den omfattning motionärerna beräknat för budgetåret 1980/81. På
angivna skäl avstyrker utskottet yrkandet 2 b i motionen 1028.

Enligt förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket utgår
bl. a. statsbidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stöd -

JoU 1979/80: 29

området. Såvitt avser Värmlands län omfattar det regionala stödet endast
Torsby kommun, som ingår i det skogliga stödområdets yttre zon. Yrkandet
i motionen 1372 innebär att hela Värmlands län under budgetåren 1980/
81 — 1982/83 skall omfattas av stödområdesbestämmelserna. Utskottet får
med anledning härav framhålla att stödområdesindelningen skett i enlighet
med 1979 års skogspolitiska beslut, vilket bl. a. grundades på av skogsutredningen
gjorda undersökningar och bedömningar rörande skogsbrukets
förutsättningar i olika delar av landet. Utskottet är med hänsyn till det
anförda inte berett att tillstyrka motionen 1372.

I anslutning till motionen 1763 vill utskottet nämna att statsbidrag enligt
nyssnämnda förordning utgår inom det skogliga området till bl. a. eftersatt
röjning i plantskog och ungskog. I den bidragsgrundande kostnaden får
inte inräknas kostnader för kemisk lövslybekämpning. Bidragsbestämmelserna
torde i första hand avse mera konventionella metoder för slybekämpning
än den motionären anvisar. Det sagda bör enligt utskottets
mening inte utesluta att också mindre konventionella metoder kan bli
föremål för överväganden i den fortsatta verksamheten på förevarande
område. I sammanhanget bör nämnas att regeringen under 1979 tillsatt en
utredning angående användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
(dir. 1979:119). Utredningens överväganden kan få betydelse för den
vidare prövningen av de frågor som aktualiseras i motionen 1763. Denna
bör därför inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet i övrigt inte finnér
någon anledning till erinran mot regeringens förslag under denna punkt
hemställer utskottet

1. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag
beviljas med sammanlagt högst 139000000 kr. till skogsvård
m. m.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 b till Bidrag till skogsvård
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
120000000 kr.,

3. att riksdagen beträffande särskilda skogsvårdsinsatser i Värmland
avslår motionen 1979/80: 1372,

4. att riksdagen beträffande bidrag till slybekämpning lämnar motionen
1979/80: 1763 utan vidare åtgärd.

20. Stöd till byggande av skogsvägar. Regeringen har under punkten D 5
(s. 59—60) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 35 000000 kr. till byggande av skogsvägar,

2. medge att under budgetåret 1980/81 statlig garanti lämnas för lån till
byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 6000000 kr.,

JoU 1979/80:29

3. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 35 000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1151 av Marianne Stålberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
anhåller att regeringen ökar anslagen till skogsbilvägar inom skogslänen.

Utskottet

Enligt propositionen innebär regeringens förslag under denna punkt ett
fullföljande av 1979 års beslut rörande skogspolitiken i förevarande del.

I motionen 1847 — huvudmotion till den här behandlade motionen 1151
— framställs önskemål om olika regionalpolitiska åtgärder framför allt i
Jämtlands län. Bl. a. anförs att en grundförutsättning för att skogsavverkningen
i länet skall kunna upprätthållas är att skogsvägnätet byggs ut
kraftigt. Enligt motionen ligger fortfarande en stor del av de slutavverkningsmogna
skogarna i väglösa områden. Det är därför nödvändigt att
regeringen överväger att som en regionalpolitisk insats öka anslagen till
skogsbilvägar inom skogslänen. Förslag härom framförs i motionen 1151,
dock utan närmare uppgifter om vilka län som avses och vilka belopp den
önskade prioriteringen skall omfatta.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det statliga stödet till byggande
av skogsvägar ökat kraftigt under senare år. Förslagen i årets
budgetproposition innebär bl. a. en höjning av bidragsramen med 2,5 milj.
kr. samt en fördubbling av lånegarantiramen jämfört med innevarande
budgetår. Regeringens förslag föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Utskottet finnér för sin del ingen anledning att förorda ett riksdagsuttalande
av innebörd att skogsvägbyggandet i de delar av landet som avses i
motionen 1151 skulle särskilt prioriteras. Det förtjänar framhållas att likartade
problem med svårtillgängliga avverkningsområden föreligger också i
andra delar av landet än dem motionärerna åsyftar. Det bör ankomma på
de skogliga myndigheterna att närmare besluta i hithörande frågor. Utskottet
avstyrker således motionen 1151.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag
beviljas med sammanlagt högst 35 000000 kr. till byggande av
skogsvägar,

2. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 statlig garanti
lämnas för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt
högst 6000000 kr.,

3. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 35000 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande medel till byggande av skogsbilvägar i
skogslänen avslår motionen 1979/80: 1151.

JoU 1979/80: 29

21. Främjande av skogsvård m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten D 6 <s.60) och hemställer

att riksdagen till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000000 kr.

Fiske

22. Fiskeristyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten
E 1 (s. 61—62) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid fiskeristyrelsen inrätta en ordinarie
tjänst som generaldirektör med beteckningen p,

2. till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 19051 000 kr.

23. Statens lokala Fiskeriadministration m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna E 2-E 4 (s. 62-65) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens lokala fiskeriadministration ett förslagsanslag av
8 348 000 kr.,

2. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen ett reservationsanslag
av 500000 kr.,

3. till Kursverksamhet på fiskets område ett reservationsanslag av
430 000 kr.

24. Bidrag till fiskehamnar m. m. Regeringen har under punkten E 5 (s.
65-68) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de grunder för statsbidrag till fiskehamnar som i propositionen
förordats,

2. till Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett
reservationsanslag av 9 433 000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80:696 av Åke Svensson (c) yrkas att riksdagen uttalar
sig för att statsbidrag skall utgå till anläggande av en större fiskehamn på
östra Öland.

I motionen 1979/80: 1756 av Hans Gustafsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att ökade medel avsätts till fiskehamnar i Blekinge län genom
omfördelning av fiskeristyrelsens medelstilldelning.

Utskottet

Under förevarande anslag utgår förutom statsbidrag till byggande av
fiskehamnar bl. a. ersättning för täckande av eventuella underskott vid
driften av statliga fiskehamnar. Frågor om stöd till byggande och förbätt -

2 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

ringar av fiskehamnar skall enligt gällande riktlinjer bedömas mot bakgrund
av hamnarnas betydelse för fiskerinäringens utveckling inom vederbörande
region.

Nuvarande grunder för bidrag till fiskehamnar beslöts av riksdagen år
1971 (prop. 1971: 1 bil. Ils. 57—63, JoU 1971: 1, rskr 1971:86). Riktlinjerna
innebär i huvudsak att statsbidrag kan utgå till anläggning eller förbättring
av hamn som behövs för yrkesfisket. Bidraget kan utgå till kommun
eller om särskilda skäl föreligger till aktiebolag och ekonomisk förening.
Bidraget utgår med belopp som motsvarar högst 90 % av anläggnings- eller
förbättringskostnaden. Ansökningar om bidrag prövas av regeringen. Ansökan
görs hos fiskeristyrelsen som, efter att ha hört länsstyrelsen, med
eget yttrande skall överlämna ärendet till regeringen.

Som redovisas i propositionen har fiskeristyrelsen på regeringens uppdrag
utrett det framtida behovet av ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade
hamnar för fisket. För fullgörande av uppdraget tillsatte styrelsen en
arbetsgrupp med representanter för - förutom fiskeristyrelsen - sjöfartsverket.
statens jordbruksnämnd. Svensk fisk ekonomisk förening. Sveriges
fiskares riksförbund och Svenska kommunförbundet. Styrelsen överlämnade
i maj 1979 förslag till regeringen om förbättringar av fiskehamnar.
Förslaget har remissbehandlats.

Föredraganden framhåller att ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade
hamnar är av väsentlig betydelse för yrkesfisket. Fiskeristyrelsens utredning
visar att antalet fiskehamnar är tillräckligt. Däremot behöver flera
fiskehamnar byggas ut eller på annat sätt förbättras. Det är därför enligt
föredraganden angeläget att statsbidrag även i fortsättningen kan utgå till
förbättringar av de fiskehamnar som enligt utredningen bör åtgärdas.

Det framhålls i propositionen att investeringar i fiskehamnar ofta är
långsiktiga. Det är därför angeläget att de investeringar som kommer till
stånd med statliga bidrag står i överensstämmelse med den långsiktiga
utvecklingen inom fiskerinäringen.

Vad föredraganden i nu förevarande sammanhang anfört föranleder
ingen erinran från utskottets sida. 1 enlighet härmed ansluter sig utskottet
till uppfattningen att fiskeristyrelsen årligen bör upprätta en plan för statsbidragsgivningen
under de närmaste fem åren. Planen bör inte vara bindande
utan endast utgöra ett beslutsunderlag. I denna planering bör styrelsen
samråda med berörda myndigheter samt med Sveriges fiskares riksförbund.
Inom ramen för planeringen bör medel kunna reserveras även för
bidrag till brådskande reparationer av fiskehamnar.

Statsbidrag till fiskehamnar får som nyss anförts f. n. lämnas med högst
90 % av anläggnings- eller förbättringskostnaden. Flittills har i flertalet fall
bidrag utgått med 90 %.

Enligt föredragandens mening bör bidragsgivningen differentieras i större
utsträckning än vad som nu är fallet. På så sätt kan medlen utnyttjas mer
effektivt.

JoU 1979/80: 29

Utskottet delar denna uppfattning och förordar i likhet med föredraganden
att bidrag i fortsättningen normalt utgår med 50 % av anläggnings- och
förbättringskostnaden. Högre bidrag än 50 %, dvs. högst 90 %, bör utgå
endast när särskilda skäl föreligger. Sådant särskilt skäl kan t. ex. vara att
en hamn är angelägen från regionalpolitisk synpunkt samtidigt som verksamheten
i hamnen inte kan bedömas bli tillräckligt stor för att bära de
anläggningskostnader som inte kan täckas av ett 50-procentigt statsbidrag.

En av fiskeristyrelsen föreslagen ordning med mindre årliga belopp till
många hamnar kan utskottet i likhet med föredraganden inte biträda,
eftersom den synes svår att förena med kravet på ett rationellt byggande.
Vaije ärende bör i stället prövas i ett sammanhang. Nuvarande regler för
utbetalning bör gälla även i fortsättningen.

1 övrigt delar utskottet den i propositionen anförda meningen att gällande
riktlinjer för statsbidrag till fiskehamnar är ändamålsenliga. Frågor om
stöd till byggande och förbättringar av fiskehamnar bör sålunda liksom
hittills bedömas mot bakgrund av hamnarnas betydelse för fiskerinäringens
utveckling inom regionen i fråga. Det ankommer härvidlag på fiskeristyrelsen
att göra de prioriteringar som krävs. Det slutliga avgörandet i
dessa frågor bör alltjämt åvila regeringen.

I motionen 696 begärs att riksdagen uttalar sig för att statsbidrag skall
utgå till anläggande av en större fiskehamn på östra Öland. Enligt motionen
1756 bör ökade medel avsättas till fiskehamnar i Blekinge län genom
omfördelning av fiskeristyrelsens medelstilldelning. Motionsyrkandena
motiveras bl. a. med att den kraftiga ökning som skett av östersjöfisket
under senare år ställer större krav på landningskapacitet inom berörda
regioner.

De båda nu berörda motionsyrkandena avser frågor som enligt nyss
angivna riktlinjer bör falla under fiskeristyrelsens och regeringens prövning.
Det bör nämnas att såväl länsstyrelsen i Kalmar län som länsstyrelsen
i Blekinge län ingår bland de remissinstanser som yttrat sig över
fiskeristyrelsens utredning. Det finns därför anledning anta att i motionerna
anförda synpunkter kommer att ingå i underlaget för kommande överväganden
i frågan utan något särskilt påpekande från riksdagens sida.
Motionerna 696 och 1756 bör mot angiven bakgrund inte föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Regeringens medelsberäkning under anslaget, som bl. a. innebär en uppräkning
av anslagsposten till bidrag till fiskehamnar med 1 555 000 kr. till
5 267000 kr., föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de grunder för statsbidrag till fiskehamnar
som förordats i propositionen,

2. beträffande statsbidrag till speciella fiskehamnar lämnar motionerna
1979/80: 696 och 1979/80: 1756 utan ytterligare åtgärd,

3. till Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 9433 000 kr.

JoU 1979/80:29

25. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen och Restitution av bensinskatt till
fiskerinäringen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna
E 6—E 7 (s. 68—69) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen ett förslagsanslag av
20000 kr.,

2. till Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen ett
reservationsanslag av 2058000 kr.

26. Bidrag till fiskets rationalisering m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten E 8 (s. 69—71) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade grunderna för statsbidrag
till wireskydd,

2. medger att under budgetåret 1980/81 statsbidrag beviljas till fiskets
rationalisering med sammanlagt högst 5 000000 kr.,

3. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. anvisar ett förslagsanslag
av 6000000 kr.

27. Fiskerilån m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna E 9—E 11 (s. 71—72) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Fiskerilån ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

2. till Fiskberedningslån ett reservationsanslag av 10000000 kr.,

3. till Fiskredskapslån ett reservationsanslag av 500000 kr.

28. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fisket. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten E 12 (s. 73) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1980/81 statlig garanti beviljas för
lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20000000 kr., för lån
till fiskberedningsföretag med sammanlagt högst 10000000 kr.
och för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt
högst 2000000 kr.,

2. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

29. Kostnader för fiskeutredningar i vattenmål m. m. m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 13-E 15 (s. 73-75)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Kostnader för fiskeutredningar i vattenmål m. m. ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

2. till Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m. ett förslagsanslag
av 100000 kr.,

3. till Bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten
ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Service och kontroll

30. Statens livsmedelsverk m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna F 1 -F 4 (s. 76—82) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens livsmedelsverk ett förslagsanslag av 46 509000 kr.,

2. till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning vid kontrollslakterier
ett förslagsanslag av 22321 000 kr.,

3. till Statens veterinärmedicinska anstalt ett förslagsanslag av
49 348000 kr.,

4. till Veterinärstaten ett förslagsanslag av 47 929 000 kr.

31. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. Regeringen har
under punkten F 5 (s. 82—88) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för karantänsverksamheten som i propositionen
redovisats,

2. godkänna vad i propositionen förordats om statligt stöd till offentliga
karantäner,

3. till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 15 000000 kr.

Motionerna

I motionen 1979/80:1374 av Erik Börjesson (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
karantänsverksamhetens finansiering.

I motionen 1979/80:1389 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att staten övertar huvudmannaskapet för
de karantänsstationer som utredningen förordar i enlighet med vad som i
motionen anförts.

Utskottet

Detta anslag är avsett för kostnader och ersättningar i samband med
bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från
anslaget utbetalas också ersättning för kostnader som uppkommit genom
beslut om förintande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m. m.
Regeringens förslag om medelsanvisning innebär en uppräkning av anslaget
med 5 milj. kr. till 15 milj. kr.

I detta sammanhang tas i propositionen upp vissa frågor om karantänsverksamheten
i landet.

3 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

Som framgår av propositionen finns bestämmelser som syftar till att
förhindra att smittsamma djursjukdomar förs in i Sverige i veterinära
införselkungörelsen (1958:551, ändrad senast 1978:640). Lantbruksstyrelsen,
som är tillsynsmyndighet, kan i samband med att införseltillstånd
meddelas föreskriva de villkor som styrelsen finnér nödvändiga. I ett stort
antal fall föreskrivs att djur skall förvaras i karantän under viss tid.

Djur kan förvaras antingen i offentliga eller enskilda karantäner. Nötkreatur
förvaras i de offentliga karantänerna främst vid import av enstaka
djur. Vid större sändningar är det i regel omöjligt för en offentlig
karantänsanstalt att ta emot samtliga djur. Vården av det många gånger
värdefulla djurmaterialet kan också innebära svårigheter med hänsyn till
de personella resurserna på de offentliga karantänerna. Utrymmesbrist
kan hindra de offentliga karantänerna att ta emot stora sändningar av svin,
får, fjäderfä och burfåglar. Här sker karantänsförvaringen nästan uteslutande
i enskilda karantäner, vilka är särskilt inrättade för ändamålet.

Offentliga karantäner för djur finns i Göteborg. Helsingborg, Malmö,
Sala och Sollefteå. De tre förstnämnda har resp. kommun som huvudman.
Karantänen i Sala är privatägd och karantänsavdelningen vid hundskolan i
Sollefteå är statlig. Karantänernas utrustning och standard bestämmer
vilka slags djur som kan tas emot.

Genom beslut den 23 juni 1976 bemyndigade regeringen dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift
att utreda frågan om karantänsverksamheten för djur. Utredningen,
som antog benämningen utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten
för djur, avlämnande i december 1977 betänkandet (Ds Jo 1977:14)
Karantänsverksamheten för djur. Betänkandet har remissbehandlats.

Sammanfattningsvis förelår utredningen bl. a. att staten övertar huvudmannaskapet
för karantänerna i Göteborg och Helsingborg den 1 juli 1979
samt att lantbruksstyrelsen övertar administrationen av dessa och bestämmer
hur administrationen i övrigt skall byggas upp. Verksamheten vid
karantänen i Malmö bör enligt utredningen läggas ner snarast möjligt.

Föredraganden anför för sin del att karantänsverksamheten kan uppdelas
i två principiellt skilda områden — det som rör sällskapsdjuren och det
som omfattar de animalieproducerande djuren inom lantbruket. Karantänsutredningen
har föreslagit att staten övertar huvudmannaskapet för de
karantäner som drivs av vissa kommuner. Detta innebär i huvudsak att
staten skulle driva karantäner för sällskapsdjuren, medan däremot övrig
karantänsverksamhet även fortsättningsvis skulle bedrivas i enskilda karantänslokaler
som godkänts av lantbruksstyrelsen. Att man här har olika
synsätt på olika djurslag kan förklaras av att riskbedömningen måste göras
från delvis olika utgångspunkter. Karantänsförvaring av sällskapsdjur sker
sålunda framför allt för att skydda landet mot sjukdomar som kan överföras
till människan samt svårbekämpade farsoter för den vilda faunan.
Detta är särskilt fallet med rabies. När det gäller animalieproduktionen

JoU 1979/80:29

syftar karantänen nästan uteslutande till att skydda djurslag inom denna.

Bedömningen av de totala riskerna för samhället i samband med införsel
av djur är enligt föredragandens mening en faktor som skall ha ett avgörande
inflytande på uppbyggnaden av karantänsväsendet. När det gäller animalieproduktionens
djur fungerar det till synes bra med de av lantbruksstyrelsen
tillfälligt godkända karantäner som anordnas av enskilda personer
eller organisationer inom jordbruksnäringen. Verksamheten vid de
offentliga karantänerna bör därför i huvudsak inriktas på karantänsförvaring
av hundar och katter. Statens primära uppgift är, framhålls det vidare,
att ansvara för att karantänsverksamheten får en ändamålsenlig inriktning.
Vidare skall staten genom tillsyn övervaka att verksamheten bedrivs i
överensstämmelse med gällande föreskrifter. Enligt hittills vunna erfarenheter
har erforderlig insyn och kontroll kunnat uppehållas vid de ickestatliga,
offentliga karantänerna. Från kontrollsynpunkt finns det därför
enligt föredraganden ingen anledning att utesluta kommunalt eller privat
huvudmannaskap.

Fortsatt kommunalt huvudmannaskap har den fördelen att redan vunnen
erfarenhet av verksamheten tillvaratas och att administrationen ligger närmare
verksamheten. Offentliga karantäner i privat regi är också ett alternativ
som förtjänar att beaktas. Karantänsverksamheten torde ofta med
fördel kunna drivas såsom familjeföretag. Risken för plötsliga nedläggningar
av privata karantäner bör kunna bemästras, t. ex. genom långsiktiga
avtal. Enligt vad föredraganden erfarit finns flera privatpersoner som hos
lantbruksstyrelsen anmält intresse för att inrätta offentliga karantäner.
Med hänvisning till vad föredraganden sålunda anfört är denne inte beredd
förorda att staten tar över huvudmannaskapet för de offentliga karantänerna
som nu drivs i kommunal eller privat regi. Föredraganden kan inte
heller biträda förslaget om inrättande av statliga karantäner utöver den
som finns vid statens hundskola i Sollefteå. Lantbruksstyrelsen bör, framhålls
det, åläggas ett planeringsansvar för karantänsverksamheten.

Beträffande taxesättningen anför föredraganden att kostnaderna för karantänsförvaring
av djur i princip bör bestridas av vederbörande djurägare.
Risken för olovlig införsel vid taxehöjning till full kostnadstäckning torde
vara marginell. Principiella skäl talar också emot en subventionerad karantänsverksamhet.
En sådan subvention skulle bl. a. gynna import av djur
från länder med sämre hälsoläge. Föredraganden anser därför att karantänsverksamheten
för djur bör finansieras genom avgifter som ger full
kostnadstäckning.

Det finns emellertid ett behov av att inom landet ha en karantän som har
ett antal reservplatser för alla aktuella djurslag. Den nuvarande karantänen
i Helsingborg skulle exempelvis kunna fylla denna funktion. Beredskapen
innebär emellertid att vissa karantänsplatser står outnyttjade under längre
eller kortare tid vilket försämrar driftresultatet. Eftersom det får anses
vara i hela landets intresse att det finns en karantän med viss reservkapaci -

JoU 1979/80:29

tet och beredskap anser föredraganden det motiverat att staten ikläder sig
visst ansvar för de ökade driftkostnaderna. Regeringen begär därför riksdagens
bemyndigande att från anslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
m. m. utbetala bidrag till lämplig karantänsanstalt för
täckande av ökade kostnader för beredskap.

I övrigt föreslås i propositionen att visst statligt stöd lämnas till offentliga
karantäner i privat regi. Sålunda bör ett statligt finansieringsstöd
lämnas i form av garanti för lån till investeringar i sådana anläggningar som
behövs för verksamheten. Stödets storlek bör bestämmas efter utredning
av behovet. Som villkor bör vidare gälla att verksamheten har förutsättningar
att bestå på sikt. Det bör i övrigt ankomma på regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen att närmare utforma villkoren
för stödet. För verksamheten beräknas att statlig garanti bör få
lämnas med sammanlagt högst 1 milj. kr. Det totala garantibeloppet bör
rymmas inom den totala ram om 751 milj. kr. som förordats under anslaget
B 7. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. Det bör
ankomma på lantbruksstyrelsen att besluta om vilken delram som lämnad
garanti skall belasta.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens anslagsberäkning under
förevarande punkt och tillstyrker propositionen i denna del.

I motionerna 1374 och 1389 framförs kritik mot regeringens överväganden
såvitt avser de föreslagna riktlinjerna för karantänsverksamheten.
Motionärerna ansluter sig i huvudsak till karantänsutredningens bedömningar
och säger sig dela farhågorna för att principen om full kostnadstäckning
genom avgifter kommer att leda till en ökad smuggling av djur in i
landet. Vidare påpekas att verksamheten vid de kommunalägda djurkarantänerna
- bl. a. nämns karantänen i Helsingborg — ger stora årliga underskott
och att många anläggningar är nedslitna och i behov av reparationer.
Risk föreligger enligt motionen 1374 att kommunerna - om de inte befrias
från en verksamhet som på intet sätt kan anses vara en kommunal angelägenhet
— nedlägger karantänsverksamheten snarast möjligt. Motionen
1389 utmynnar i ett yrkande av innebörd att huvudmannaskapet för karantänerna
i Göteborg och Helsingborg bör övertas av staten.

Utskottet vill för sin del understryka att staten självfallet måste ha det
övergripande ansvaret i fråga om bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar,
innefattande bl. a. åtgärder för att förhindra att sådana sjukdomar
förs in i Sverige. Som i propositionen anförs bör det vara statens
primära uppgift att ansvara för att karantänsverksamheten får en ändamålsenlig
inriktning. Vidare åligger det staten att genom tillsyn av lantbruksstyrelsen
eller annan behörig myndighet övervaka att verksamheten
bedrivs i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Utskottet anser i
likhet med föredraganden att angivna principer inte behöver utesluta vare
sig privat eller kommunalt huvudmannaskap för karantänsverksamheten.

JoU 1979/80: 29

Självfallet finns i och för sig inte något hinder mot att staten i förekommande
fall står som huvudman för sådan verksamhet. Det väsentliga är enligt
utskottets uppfattning att regeringen och vederbörande myndigheter genom
planering och övervakning tillser att verksamheten har den kapacitet
som kan anses erforderlig samt i övrigt uppfyller de krav som ställs med
stöd av gällande föreskrifter m. m. I propositionen gjorda uttalanden att
lantbruksstyrelsen bör åläggas ett planeringsansvar för karantänsverksamheten
står i överensstämmelse med denna tankegång. Vad utskottet här
anfört innebär att utskottet inte funnit skäl att frångå regeringens uttalanden
om huvudmannaskapet för karantänsverksamheten. Motionen 1389
avstyrks således. Motionen 1374 bör kunna anses besvarad med vad utskottet
anfört.

Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot de riktlinjer för
karantänsverksamheten som angivits i propositionen och som i huvudsak
redovisats ovan.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80:1389 godkänner de riktlinjer för karantänsverksamheten
som redovisats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om statligt
stöd till offentliga karantäner,

3. att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
15 000000 kr.,

4. att riksdagen beträffande finansieringen av karantänsverksamheten
förklarar motionen 1979/80:1374 besvarad med vad utskottet
anfört.

32. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 6—F 13 (s. 88—96) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2 .till Bidrag till statens utsädeskontroll ett reservationsanslag av
4409000 kr.,

3. till Bekämpande av växtsjukdomar ett förslagsanslag av 200 000
kr.,

4. till Statens lantbrukskemiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. till Bidrag till statens lantbrukskemiska laboratorium ett reservationsanslag
av 5435000 kr.,

6. till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

JoU 1979/80:29

7. till Bidrag till statens maskinprovningar ett reservationsanslag
av 4 568000 kr.,

8. till Statens växtsortnämnd ett förslagsanslag av 302000 kr.

Utbildning och forskning

33. Sveriges lantbruksuniversitet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under rubriken Sveriges lantbruksuniversitet (s. 97-107) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner vad i propositionen förordats om ökad antagning till
skogsmästarlinjen,

2. godkänner vad i propositionen förordats om ökad antagning till
agronomlinjen,

3. godkänner de riktlinjer för allmäntjänstgöring för veterinärer
som angetts i propositionen,

4. bemyndigar regeringen att vidta åtgärder för ökad samverkan
mellan Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska
anstalt.

34. Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader och Driftkostnader.
Regeringen har under punkterna G 1 och G 2 (s. 107-114) föreslagit
riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att vid Sveriges lantbruksuniversitet inrätta en
tjänst för professor i Lo 20 i ämnet artificiell insemination i enlighet med
vad som i propositionen förordats,

2. till Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 255018000 kr.,

3. till Sveriges lantbruksuniversitet: Driftkostnader för budgetåret 1980/
81 anvisa ett reservationsanslag av 127 251 000 kr.

Motioner

I motionen 1979/80:926 av Ulla Ekelund m. fl. (c, s, m. fp, vpk) yrkas att
riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet: Bidrag till driften av Norrvikens
trädgårdar för budgetåret 1980/81 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 150000 kr. förhöjt anslag på 300000 kr.

I motionen 1979/80: 932 av Filip Johansson m. fl. (c, s, m, fp) yrkas att
riksdagen beslutar att anslaget till Sveriges lantbruksuniversitet omfördelas
så att den i motionen anvisade förstärkningen av Sveriges lantbruksuniversitets
försöksverksamhet på grovfoder- och nötboskapsskötselområdet
i norra Sverige kan genomföras.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en uppräkning av anslaget
till lantbruksuniversitetets förvaltningskostnader med ca 33 milj. kr. till

JoU 1979/80: 29

255 018 000 kr. Härvid har beaktats bl. a. behovet av resurser med anledning
av den ökade antagningen av studerande till skogsmästarlinjen och
veterinärlinjen. (Jfr punkt 33 ovan.) Till bidrag till driften av Norrvikens
trädgårdar har beräknats 150000 kr., dvs. samma belopp som för innevarande
budgetår.

I motionen 926 framhålls i en utförlig motivering Norrvikens trädgårdars
stora värde från hortikulturell synpunkt. Med hänvisning härtill och till de
stora omkostnadsökningar som anläggningarna drabbats av under senare
år föreslår motionärerna att den i lantbruksuniversitetets utgiftsstat upptagna
anslagsposten rörande Norrvikens trädgårdar höjs med 150 000 kr.
utöver det belopp som beräknats i propositionen.

I och för sig är det av statsfinansiella skäl nödvändigt att iaktta en sträng
återhållsamhet med de statliga utgifterna. Enligt utskottets mening är
emellertid skälen för en höjning av det statliga bidraget budgetåret 1980/81
till driften av Norrvikens trädgårdar starka, och utskottet är därför berett
förorda en anslagsförstärkning för ändamålet i enlighet med yrkandet i
motionen 926. Utskottet, som i övrigt inte funnit anledning till erinran mot
regeringens beräkning av medelsbehovet under förvaltningskostnadsanslaget,
tillstyrker således motionen och föreslår att nyssnämnda anslag räknas
upp med 150000 kr. i förhållande till regeringens förslag.

Vad gäller anslaget till driftkostnader innebär propositionen en anslagsuppräkning
med 9879 000 kr. till 127 251 000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

I motionen 932 framförs förslag av innebörd att anslaget till lantbruksuniversitetet
omfördelas så att viss förstärkning av universitetets försöksverksamhet
på grovfoder- och nötboskapsskötselområdet i norra Sverige
kan genomföras. Förstärkningen skulle bl. a. bestå i inrättandet av en ny
arbetsenhet vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt, Röbäcksdalen. Motionärerna
hänvisar i sin motivering till att 1970 års utredning om jordbruket i
norra Sverige föreslog att ett belopp av fem milj. kr. under en femårsperiod
skulle ställas till förfogande för statens råd för skogs- och jordbruksforskning
för målinriktade forsknings- och utvecklingsprojekt rörande ifrågavarande
jordbruk. Någon sådan satsning kom dock aldrig till stånd. Vidare
anförs att riksdagen i samband med 1977 års beslut rörande jordbrukspolitiken
understrukit vikten av det norrländska jordbruket från regionalpolitisk
synpunkt.

Utskottet vill för sin del framhålla att motionärernas önskemål berör
viktiga forskningsfält som i och för sig är värda ali uppmärksamhet. Som
antyds i motionen har statsmakterna i olika sammanhang understrukit
jordbrukets viktiga roll från regionalpolitisk synpunkt. Så skedde t. ex. i
samband med riksdagens beslut 1977 rörande riktlinjerna för jordbrukspolitiken
(JoU 1977/78: 10 s. 16). Detta uttalande har givetvis särskild betydelse
för förhållandena i norra Sverige. I nyssnämnda sammanhang påpekades
också att de regionalpolitiska aspekterna på jordbruksnäringen moti -

JoU 1979/80:29

verar en bättre samordning med övriga statliga insatser på detta område.
Mot angiven bakgrund är det enligt utskottets mening motiverat att forsknings-
och försöksverksamhet av i motionen åsyftat slag ägnas särskild
uppmärksamhet från regeringens och ansvariga myndigheters sida. Utskottet
delar således i och för sig uppfattningen om värdet av de insatser
som föreslås och vill framhålla betydelsen av att de kan komma till utförande.
Såvitt avser frågan om omfördelning av anslaget vill utskottet emellertid
erinra om att det i första hand ankommer på regeringen och lantbruksuniversitetet
att göra de nödvändiga prioriteringarna inom givna anslagsramar.
Utan närmare uppgifter om konsekvenserna för andra angelägna
projekt av en sådan omfördelning som motionärerna föreslagit anser sig
utskottet inte böra förorda något bindande uttalande från riksdagens sida i
ärendet. Motionen bör härutöver inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid Sveriges lantbruksuniversitet
inrätta en tjänst för professor i Lo 20 i ämnet artificiell
insemination i enlighet med vad i propositionen förordats,

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 926 till Sveriges lantbruksuniversitet:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 255 168000 kr.,

3. att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet: Driftkostnader
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av
127 251 OtK) kr.,

4. att riksdagen beträffande medel till viss försöksverksamhet
m. m. lämnar motionen 1979/80: 932 utan vidare åtgärd.

35. Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksdriften och Djursjukhuset i
Skara. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 3—G 4
(s. 114-115) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksdriften ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. till Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara ett förslagsanslag
av 639 000 kr.

36. Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten G 5 (s. 116-118) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid Sveriges
lantbruksuniversitet m. m. inom de kostnadsramar som
förordats i propositionen,

JoU 1979/80:29

2. till Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 17 000000
kr.

37. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet

m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten G 6 (s. 118-126) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av inredning
och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet
m. m. inom de kostnadsramar som förordats i propositionen.

2. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet
m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 25 000 000 kr.

38. Jordbruksforskning m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkterna G 7-G 13 (s. 126-131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Jordbruksforskning ett reservationsanslag av 17 082 000 kr.,

2. till Stöd till kollektiv jordbruksteknisk forskning ett reservationsanslag
av 1 823 000 kr.,

3. till Bidrag till växtförädling ett reservationsanslag av 23 200000
kr.,

4. till Skoglig forskning ett reservationsanslag av 9 150000 kr.,

5. till Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och
skogsgödsling m.m. ett reservationsanslag av 4000000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning ett reservationsanslag
av 7 350000 kr.,

7. till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien ett förslagsanslag
av 463 000 kr.

Miljövård

39. Statens naturvårdsverk. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten H 1 (s. 132-134) och hemställer

att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 68 330 000 kr.

40. Statens strålskyddsinstitut. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkten H 2 (s. 134-136) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid statens strålskyddsinstitut inrätta
en ordinarie tjänst som generaldirektör med beteckningen p,

2. till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 12063 000 kr.

4 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 29

JoU 1979/80:29

41. Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten H 3 (s. 136-137) och hemställer

att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 342 000 kr.

42. Miljövårdsinformation. Regeringen har under punkten H 4 (s. 137—
138) föreslagit riksdagen att till Miljövårdsinformation för budgetåret 1980/
81 anvisa ett reservationsanslag av 3 900000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/
80: 100 Bilaga 13 H 4. Miljövårdsinformation uppräknas med 2 100000 kr.
till 6000000 kr.

Utskottet

Anslaget används för information inom miljövårdsområdet. Från anslaget
utgår också av regeringen bestämda bidrag till vissa organisationer.
Regeringens förslag innebär en uppräkning av anslaget jämfört med innevarande
budgetår med 200000 kr. till 3 900000 kr.

I motionen 1395 framhålls att miljövårdsinformation är en angelägen
uppgift. Motionärerna anför en rad exempel på nödvändiga informationsinsatser
i aktuella miljöfrågor. I yrkandet 1 föreslås en höjning av anslaget
med 2100000 kr. till 6000000 kr. eller med samma belopp som statens
naturvårdsverk förordat i sin anslagsframställning.

Utskottet vill framhålla att det ankommer på regeringen eller efter regeringens
bemyndigande naturvårdsverket att besluta om anslagets fördelning
för olika ändamål. Utskottet är i rådande budgetläge inte berett att
förorda någon ytterligare anslagshöjning utöver den regeringen föreslagit.
Yrkandet 1 i motionen 1395 avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1395 yrkandet 1 till Miljövårdsinformation för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 3900000 kr.

43. Mark för naturvård och Vård av naturreservat. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna H 5—H 6(s. 138-143) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Mark för naturvård ett reservationsanslag av 20000000 kr.,

2. till Vård av naturreservat m.m. ett reservationsanslag av
26000000 kr.

44. Miljövårdsforskning. Regeringen har under punkten H 7 (s. 143-145)
föreslagit riksdagen att till Miljövårdsforskning för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 38000000 kr.

JoU 1979/80:29

Motioner

1 motionen 1979/80: 200 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas 1. att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om att förslag om medel till
forskning rörande miljöskydd och negativa effekter vid tillvaratagande av
fasta bränslen föreläggs riksdagen, 2. att riksdagen uttalar att medel enligt
ovan bör anvisas inom ramen för 1980/81 års statsbudget.

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/
80: 100 Bilaga 13 H 7. Miljövårdsforskning uppräknas med 1 100000 kr. till
39100000 kr.

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 15) att riksdagen beslutar att, mot bakgrund av vad som
anförts i motionen, till Miljövårdsforskning (H 7) för budgetåret 1980/81
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 100000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 39 100000 kr.

Utskottet

Från anslaget bestrids utgifter för tillämpad forskning inom miljövårdsområdet.
En särskild forskningsnämnd med företrädare för såväl forskare
som avnämare beslutar om anslagets närmare användning. Enligt regeringens
förslag bör anslaget räknas upp med 3,2 milj. kr. till 38 milj. kr. Statens
naturvårdsverk har för sin del föreslagit en uppräkning av anslaget med 4,3
milj. kr. till totalt 39,1 milj. kr.

I motionen 201 - huvudmotion till den här behandlade följdmotionen
200 - diskuteras miljöeffekterna av ett ökat utnyttjande av fasta bränslen,
såsom skogsavfall, torv m. m. Enligt motionen kan negativa miljöeffekter
befaras vid en omfattande exploatering av dessa energikällor. 1 motionen
200 framförs förslag rörande medelsanvisning till forskning angående miljöskydd
i åsyftade sammanhang.

1 motionerna 1395 och 1760 föreslås en uppräkning av anslaget med
I 100000 kr. i enlighet med naturvårdsverkets förslag. 1 den senare motionen
anges en rad områden där det är nödvändigt med ökade forskningsinsatser.
Enligt motionärerna är verkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik
väl underbyggda och omfattar projekt som är nödvändiga när det
gäller att skapa förutsättningar för en aktiv politik för bättre livsmiljö.
Också i motionen 1395 ges exempel på angelägna forskningsprojekt, såsom
undersökningar rörande kemiska hälsorisker i miljön, luftföroreningar i
tätorter m. m.

Utskottet vill i anslutning till motionen 200 erinra om att hälso- och
miljöproblem i samband med användningen av olika energikällor ägnats
särskild uppmärksamhet i propositionen om riktlinjer för energipolitiken
(prop. 1978/79: 115 bil. 1 s. 59 f.). 1 propositionen understryks att forsknings-
och utvecklingsinsatser rörande miljö- och hälsoeffekterna av ett
omfattande utnyttjande för energiändamål av bl. a. biomassa (energiskog

JoU 1979/80:29

och skogsavfall m. m.) och torv är av stor vikt (bil. 1 s. 282). En relativt
omfattande forskning på detta område pågår f. n. inom ramen för energiforskningsprogrammet.
Enligt vad utskottet erfarit har nämnden för energiproduktionsforskning
uppdragit åt naturvårdsverket att inom vissa kostnadsramar
studera miljöeffekterna av användningen av olika fasta bränslen.
Vidare bör nämnas att skogsstyrelsen och statens industriverk i juni
1979 fått i uppdrag av regeringen att redovisa effekterna för skogsindustrin
av ökad användning av skogsråvara för energiändamål samt föreslå åtgärder
för att eventuella negativa effekter skall undvikas.

Utskottet finnér med hänsyn till det anförda att motionen 200 inte
påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad därefter beträffar anslagets storlek vill utskottet nämna att riksdagen
vid föregående års budgetbehandling beslöt om en höjning av förevarande
anslag med 4,6 milj. kr. utöver regeringens förslag (JoU 1978/79:20
p. 45, rskr 253). Nu föreliggande proposition innebär en uppräkning av
anslaget med 3,2 milj. kr. till 38 milj. kr. Ökningen bör enligt föredraganden
möjliggöra viss satsning på bl. a. det av naturvårdsverket föreslagna
nya projektområdet med inriktning på miljöekonomi samt på en ökad
forskning rörande luftföroreningar i tätortsmiljön. Utskottet vill tillägga att
anslaget i fråga endast svarar mot en del av den totala statliga satsningen
på miljövårdsforskning. Med hänsyn till det anförda finnér utskottet i
rådande budgetläge inte skäl förorda någon ytterligare anslagshöjning under
denna punkt. Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker
således i motionerna 1395 och 1760 framförda yrkanden i ämnet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1395 yrkandet 2 och motionen 1979/80:1760
yrkandet 15 till Miljövårdsforskning förbudgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 38000000 kr.,

2. att riksdagen beträffande forskning rörande miljöskydd vid utnyttjande
av fasta bränslen avslår motionen 1979/80: 200.

45. Strålskyddsforskning och Stöd till kollektiv forskning inom miljövårdsområdet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 8—H
9 (s. 145—146) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Strålskyddsforskning ett reservationsanslag av 1 300000 kr.,

2. till Stöd till kollektiv forskning inom miljövårdsområdet ett reservationsanslag
av 6200000 kr.

46. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor. Regeringen har under
punkten H 10 (s. 147) föreslagit riksdagen att till Undersökningar av hälsooch
miljöfarliga varor för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 3 700 000 kr.

JoU 1979/80:29

Motioner

I motionen 1979/80: 1395 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 3) att riksdagen beslutar att anslaget i propositionen 1979/
80: 100 Bilaga 13 H 10. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor
uppräknas med 300000 kr. till 4 000000 kr.

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 16) att riksdagen beslutar att till Undersökningar av hälsooch
miljöfarliga varor (H 10) för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 300000 kr. förhöjt reservationsanslag av
4000000 kr.

Utskottet

I propositionen anförs under denna punkt att det är nödvändigt för att
produktkontrollen skall kunna effektiviseras att ökade resurser ställs till
produktkontrollnämndens förfogande för undersökningar av hälso- och
miljöfarliga varor. Regeringens förslag innebär en uppräkning av anslaget
med 940000 kr. till 3,7 milj. kr.

1 motionerna 1395 och 1760 föreslås en höjning av anslaget med ytterligare
300000 kr., motsvarande vad produktkontrollnämnden i sin anslagsberäkning
förordat. 1 båda motionerna anges exempel på viktiga projekt
inom produktkontrollnämndens verksamhetsområde. Bl. a. nämns undersökningar
i fråga om bly, kadmium och kemiska bekämpningsmedel samt
testning av olika ämnens cancerogena och mutagena effekter.

Utskottet vill erinra om att detta anslag, som står direkt till produktkontrollnämndens
förfogande för undersökningar av bl. a. i motionerna angivet
slag, kan ses som ett komplement till de resurser som finns hos bl. a.
andra myndigheter vilkas verksamhetsområden omfattar produktkontrollfrågor.
Utskottet är för sin del inte berett att förorda någon uppräkning av
anslaget utöver vad regeringen föreslagit. Motionerna 1395 och 1760 avstyrks
därför i förevarande delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1395 yrkandet 3 och motionen 1979/80: 1760
yrkandet 16 till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 3 700000
kr.

47. Särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet, m. m. och Program
för övervakning av miljökvalitet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkterna H 11 — H 12 (s. 147—150) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet, m. m. ett
reservationsanslag av 9000000 kr.,

JoU 1979/80: 29

2. till Program för övervakning av miljökvalitet ett reservationsanslag
av 6 700000 kr.

48. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Regeringen har under
punkten H 13 (s. 150-151) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk
får beviljas med sammanlagt högst 70000000
kr.,

2. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 80000000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1760 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 17) att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunala
avloppsreningsverk m.m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 30000000 kr. förhöjt förslagsanslag av
110000000 kr. samt att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk får beviljas med ett i förhållande till regeringens förslag
med 30000000 kr. förhöjt belopp av högst 100000000 kr.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en minskning av bidragsramen
med 20 milj. kr. till 70 milj. kr. För utbetalningar beräknas ett
belopp om 80 milj. kr.

Enligt motionen 1760 har statsbidragen till kommuner för byggande av
avloppsreningsverk stor betydelse från vattenvårdssynpunkt. Motionärerna
föreslår därför att bidragsramen höjs med 30 milj. kr. till 100 milj. kr.
och att för utbetalningar anvisas ett anslag om 110 milj. kr.

Mot bakgrund av bl. a. det rådande statsfinansiella läget anser utskottet
regeringens förslag böra godtas och finnér därför ingen anledning att frångå
i propositionen gjord bedömning angående bidragsram och medelsbehov
under denna anslagsrubrik. Motionen 1760 avstyrks således i nu aktuell
del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser bidragsramen
medger att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk får beviljas med sammanlagt högst
70000000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser medelsanvisning
till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 80000000 kr.

JoU 1979/80:29

49. Stöd till avfallsbehandling m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten H 14 (s. 151 — 153) och hemställer

att riksdagen till Stöd till avfallsbehandling m.m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 59000000 kr.

50. Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Regeringen har under
punkten H 15 (s. 153—157) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kalkning
av sjöar och vattendrag för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.

Motionen

I motionen 1979/80: 1753 av Olle Eriksson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en generös
tillämpning av möjligheterna till 100% i statsbidrag för kalkningsåtgärder i
svårt försurningsdrabbade kommuner.

Utskottet

Enligt propositionen bör den påböljade försöksverksamheten med
kalkning av sjöar och vattendrag fullföljas i enlighet med de riktlinjer som
lades fast i propositionen 1976/77:3 om åtgärder för att minska de negativa
effekterna av svavelutsläpp. 1 propositionen redovisas en rapport från
fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk enligt vilken kalkningsverksamheten
visat sig vara en verksam metod för att återskapa livsbetingelser
som bl. a. kan rädda hotade fiskbestånd. Mot bakgrund av de positiva
erfarenheterna av hittills utförda kalkningar och för att bibehålla den
fastlagda ambitionsnivån föreslås en uppräkning av anslaget med 5 milj. kr.
till 15 milj. kr. Vidare meddelas att de båda nyssnämnda myndigheterna
avser att senast den 1 juni 1981 återkomma med en samlad redovisning av
försöksverksamheten och förslag till fortsatt verksamhet.

Enligt motionen 1753 är stora delar av västra och mellersta Götaland och
Svealand mycket svårt utsatta för försurning av sjöar och vattendrag. En
undersökning av 1 704 sjöar i norra Älvsborg visar sålunda att ca 70% av
antalet sjöar och 50% av sjöarealen redan saknar eller inom en snar
framtid kommer att sakna betydelse från fiskesynpunkt. Anslagna medel
räcker självfallet inte till en restaurering av samtliga dessa sjöar. Det är
därför enligt motionen viktigt att en väl underbyggd och riktig prioritering
görs så att de värdefullaste sjöarna skall kunna räddas genom t. ex. kalkning.
Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen bör uttala sig för en
generös tillämpning av möjligheten att bevilja statsbidrag med 100% till
kalkningsåtgärder i svårt försurningsdrabbade kommuner.

Utskottet får erinra om att frågan om statsbidrag till kalkning av sjöar
och vattendrag prövas av i första hand fiskeristyrelsen enligt en förordning
(1976: 1056) i detta ämne. Bidrag utgår med högst 75% av godkänd kostnad,
om ej särskilda skäl föranleder annat. Anser fiskeristyrelsen att bidrag

JoU 1979/80:29

bör utgå med belopp som överstiger 75% av kostnaderna skall ärendet
prövas av regeringen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det, mot bakgrund av den
särskilt svåra försurningssituationen i vissa delar av landet, är viktigt att en
väl underbyggd prioritering kan göras i fråga om anslagets fördelning på
olika projekt. Möjligheten att bevilja bidrag till kalkningsåtgärder med
större andel än 75 % av kostnaderna får därvid vägas mot det önskvärda i
att så många restaureringsprojekt som möjligt ryms inom anslagsramarna.
Liksom hittills bör det i första hand ankomma på fiskeristyrelsen och
regeringen att göra dessa avvägningar. Utskottet är därför inte berett att
förorda något riksdagsuttalande av i motionen angiven innebörd.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen till Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 15 000000
kr.

2. att riksdagen beträffande tillämpningen av bidragsbestämmelserna
lämnar motionen 1979/80: 1753 utan vidare åtgärd.

51. Ersättning för vissa skador av rovdjur, m.m. och Bidrag till Förenta
Nationernas miljöfond. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna H 16-H 17 (s. 157-158) och hemställer

att riksdagen förbudgetåret 1980/81 anvisar

1. till Ersättning för vissa skador av rovdjur, m. m. ett förslagsanslag
av 3 200 000 kr.,

2. till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond ett förslagsanslag
av 9000000 kr.

Diverse

52. Servitutsnämnder, m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna J 1 -J 4 (s. 168-170) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar

1. till Servitutsnämnder, m. m. ett förslagsanslag av 80000 kr.,

2. till Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. ett reservationsanslag
av 1 000000 kr.,

3. till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. ett förslagsanslag
av 11 133000 kr.,

4. till Ersättningar för vissa besiktningar och syneförrättningar ett
förslagsanslag av 5 000 kr.

Stockholm den 28 februari 1980

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

JoU 1979/80: 29

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje
Stensson (fp). Grethe Lundblad (s). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg
(s), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon
(m). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse
Petersson (fp), Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).

Reservationer

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) har avgivit
följande 9 reservationer till betänkandet.

1. Bidrag till permanent skördeskadeskydd (punkten 13)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 10
som börjar med ”Utskottet vill” och utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Utskottet finnér för sin del motionsyrkandet välmotiverat. I nuvarande
ansträngda budgetläge är det ytterst angeläget att budgeten inte belastas
med utgifter som ej är absolut nödvändiga. Som i det föregående anförts
uppgår behållningen på skördeskadefonden f. n. till omkring 300 milj. kr.
Mot bakgrund av vad nu anförts ansluter sig utskottet till motionärernas
uppfattning att man t. v. bör låta anstå med att föra över ytterligare budgetmedel
till fonden.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1758 avslår regeringens
förslag om anslag till Bidrag till permanent skördeskadeskydd
förbudgetåret 1980/81.

2. Bidrag till skogsvårdsstyrelserna (punkten 17)

Reservanterna anser - under förutsättning att riksdagen bifaller reservationen
till skatteutskottets betänkande 1979/80:30 - att utskottets yttrande
fr. o. m. det avsnitt som på s. 12 börjar med ”Utskottet får” och
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen 1027 att betydande
ansträngningar måste göras för att åstadkomma en ökad virkesproduktion.
För att uppnå detta krävs bl. a. intensifierade statliga insatser på
flera olika områden. Det framstår härvid som särskilt angeläget att skogsvårdsstyrelserna
erhåller resurser för en ökning av den offentliga verksamheten.
Som motionärerna anfört finns det — utöver behovet av en bättre
virkesförsörjning — flera skäl som talar för detta, såsom införandet av den
nya skogsvårdslagen - med bl. a. ökat ansvarsområde för skogsvårdsstyrelserna
- samt styrelsernas medverkan i den pågående länsplaneringen.

JoU 1979/80:29

Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning rörande behovet av ett
större antal förrättningsdagar i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet
och biträder yrkandet om en uppräkning av förevarande anslag med
14,8 milj. kr. för nyss angivna ändamål. Höjningen bör som motionärerna
angett finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften i enlighet med
de förslag härom som framförts i motionen 793. Denna motion har hänvisats
till skatteutskottet för beredning (SkU 1979/80:30). 1 enlighet med
yrkandet 2 a i motionen 1028 bör således, av medel som inflyter genom den
föreslagna höjningen av skogsvårdsavgiften, under förevarande anslag
anvisas ett med 14,8 milj. kr. höjt anslag att användas för en ökning av
antalet förrättningsdagar till 77000. Härigenom får även i motionen 697
framfört yrkande om anslagshöjning anses tillgodosett.

Utskottet hemställer således

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen
1979/80:697 samt med bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet
2 a till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 101 481 000 kr.

3. Bidrag till skogsvård m. m. (punkten 19 mom. 1 och 2)

Reservanterna anser — under förutsättning att riksdagen bifaller reservationen
till skatteutskottets betänkande 1979/80: 30 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet
får" och slutar med "motionen 1028" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1027 framförda uppfattningen om värdet
av att effektiva skogsvårdsåtgärder sätts in för att öka skogsproduktionen.
Detta är angeläget inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Som motionärerna
anfört är en höjning av anslaget motiverad för att bl. a. möjliggöra
bidragsgivning till fullständiga återväxtåtgärder efter all slutavverkning i
det skogliga stödområdet. För särskilda skogsvårdsåtgärder inom stödområdet
bör anslås 150 milj. kr. eller 65 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit. För översiktliga skogsinventeringar och fastighetsvisa skogsbruksplaner
bör anslaget höjas med 8,5 resp. 3,75 milj. kr. Sammanlagt
innebär utskottets bedömning att skogsstyrelsen tillförs ytterligare 77,25
milj. kr. för angivna ändamål. Anslagshöjningen bör finansieras genom en
höjning av skogsvårdsavgiften i enlighet med vad som anförts under reservationen
2 ovan. För att möjliggöra denna satsning bör bidragsramen
under anslaget höjas med motsvarande belopp. Det bör ankomma på
regeringen att föranstalta om erforderliga ändringar i bidragsbestämmelserna.

dels att utskottets hemställan under I och 2 bort ha följande lydelse:

I. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen
1979/80: 1028 yrkandet 2 b såvitt avser bidragsramen medger att
statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 216 250000 kr. till
bidrag till skogsvård m. m..

JoU 1979/80:29

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet 2 b såvitt avser
medelsanvisningen till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 197250000 kr.,

4. Bidrag till skogsvård m. m. (punkten 19 mom. 3)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Enligt
förordningen” och på s. 15 slutar med "motionen 1372” bort ha följande
lydelse:

Enligt förordningen (lika med utskottet) av stödområdesbestämmelserna.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att
det föreligger ett behov av att nya sysselsättningstillfällen skapas i Värmlands
län. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas uppfattning att
hela Värmlands län under budgetåren 1980/81-1982/83 bör omfattas av
stödområdesbestämmelserna, närmare bestämt reglerna för det skogliga
stödområdets yttre zon. Härigenom kan statsbidrag lämnas till särskilda
skogsvård såtgärder i länet, såsom fullständiga återväxtåtgärder, eftersatt
röjning och gallring, dvs. åtgärder som närmare anges i 9 § förordningen
om statligt stöd till skogsbruket. Det bör ankomma på regeringen att
utfärda erforderliga författningsbestämmelser. Vad utskottet anfört med
anledning av motionen 1372 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motionen 1979/80: 1372 anfört om särskilda
skogsvårdsinsatser i Värmland,

5. Stöd till byggande av skogsvägar (punkten 20)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motionen 1151” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter rörande behovet av
en ökad satsning på byggande av skogsbilvägar i skogslänen. En prioritering
inom anslagsramarna av skogsvägbyggnadsföretag i åsyftade delar av
landet är enligt utskottets mening väl motiverad. Det bör ankomma på
regeringen och de skogliga myndigheterna att göra de närmare avvägningarna
härvidlag. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1151 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1979/80:29

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motionen 1979/80: 1151 anfört om medel
till byggande av skogsbilvägar i skogslänen.

6. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. (punkten 31)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 24
som börjar med "Utskottet vill” och utskottets hemställan under I, 2 och 4
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till motionerna 1374 och 1389 understryka att
staten har det övergripande ansvaret i fråga om bekämpandet av smittsamma
husdjurssjukdomar, innefattande bl. a. åtgärder för att förhindra att
sådana sjukdomar förs in i Sverige. Härav följer enligt utskottets mening
att statligt huvudmannaskap för karantänsverksamheten i princip får anses
vara den naturligaste ordningen. Regeringens förslag i denna del - som
f. ö. avviker från karantänsutredningens förslag — innebär att vissa kommuner
åläggs ett ansvar för en kostnadskrävande verksamhet, som på intet
sätt kan anses vara en kommunal angelägenhet. Enligt vad utskottet erfarit
finns långt framskridna planer på att lägga ned verksamheten vid bl. a.
karantänen i Göteborg. Risk föreligger att karantänsverksamheten genom
den av regeringen föreslagna ordningen får otillräcklig kapacitet för att
förhindra smuggling av djur och införande av smittsamma djursjukdomar
till landet. Utskottet kan mot angivna bakgrund inte ansluta sig till propositionens
uttalanden i denna del utan förordar — med tillstyrkande av motionen
1389 - att staten övertar huvudmannaskapet för djurkarantänerna i
Göteborg och Helsingborg. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Härigenom får även syftet med motionen 1374 anses
tillgodosett.

Följer riksdagen utskottets bedömning blir frågan om statligt stöd till
vissa karantäner för reservplatser m. m. inte aktuell. Propositionen bör i
denna del inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Regeringens förslag i övrigt under denna punkt föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen beträffande huvudmannaskapet för djurkarantänerna
i Göteborg och Helsingborg med avslag på regeringens
förslag i denna del och med bifall till motionen 1979/80: 1389 samt
med anledning av motionen 1979/80: 1374 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för karantänsverksamheten
i övrigt som redovisats i propositionen.

JoU 1979/80:29

7. Miljövårdsforskning (punkten 44)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Vad
därefter” och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de uttalanden som gjorts i bl. a. motionen 1760
rörande miljöforskningens värde från olika synpunkter. Som motionärerna
anfört är naturvårdsverkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik väl
underbyggda och omfattar projekt som är nödvändiga om vi skall få de
kunskaper som behövs för att driva en aktiv politik för en bättre livsmiljö.
Utskottet biträder således i motionerna 1395 och 1760 framförda krav på
en ytterligare uppräkning av anslaget med 1,1 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 1395 yrkandet 2 och motionen 1979/
80: 1760 yrkandet 15 till MUjövårdsforskning anvisar ett reservationsanslag
av 39 100000 kr.,

8. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor (punkten 46)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 33
som börjar med ”Utskottet vill” och utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att produktkontrollnämnden
erhåller tillräckliga resurser för sitt viktiga arbete med att klarlägga
olika kemiska ämnens skadeverkningar. Undersökningar pågår bl. a. i
fråga om bly. kadmium och bekämpningmedel. Enligt utskottets mening är
naturvårdsverkets krav i anslutning till denna anslagsrubrik väl underbyggda.
Utskottet tillstyrker därför i motionerna 1395 och 1760 framförda krav
på en ytterligare uppräkning av anslaget med 300000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med bifall
till motionen 1979/80: 1395 yrkandet 3 och motionen 1979/80: 1760
yrkandet 16 till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 4000000
kr.

9. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m. (punkten 48)

Reservanterna anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 34
som börjar med ”Mot bakgrund” och utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidraget till kommu -

Joll 1979/80:29

nema för byggande av avloppsreningsverk har stor betydelse från vattenvårdssynpunkt.
Regeringens förslag, som innebär en kraftig minskning av
de statliga bidragen till denna verksamhet, är mot bakgrund av alltjämt
kvarstående utbyggnadsbehov oacceptabelt. Utskottet, som vill hänvisa
till att naturvårdsverket beräknat bidragsbehovet till 180 milj. kr., biträder
för sin del förslaget i motionen 1760 om en anslagshöjning med 30 milj. kr.
jämfört med regeringens förslag och om en motsvarande uppräkning av
bidragsramarna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser bidragsramen
medger att för budgetåret 1980/81 statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk får beviljas med sammanlagt högst
100000000 kr.,

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 1760 yrkandet 17 såvitt avser medelsanvisning
till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m.m.
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 110000000
kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980