Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner (Betänkande 1979/80:FöU13 Försvarsutskottet)

FöU 1979/80:13

Försvarsutskottets betänkande
1979/80:13

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag
m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen
1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret
jämte motioner

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i
propositionerna 1979/80: 100 bilaga 7 och 1979/80: 117 (försvarsdepartementet).

Vidare behandlas i betänkandet motionerna 1979/80: 158, 159, 232, 361,
416, 448, 481-483, 620, 749, 810, 812-814, 816-819, 1013, 1136-1139,
1141-1144, 1146, 1572 och 1627—1631 — som väckts under den allmänna
motionstiden — samt motionerna 1979/80: 1951 och 1952, väckta med anledning
av propositionen 1979/80: 117. En sammanställning av alla motionsyrkanden
finns i bilaga 1.

1. Säkerhets- och försvarspolitiken

Regeringen har i propositionen 1979/80: 100 bilaga 7 - i det följande
kallad budgetpropositionen - (s. 10-13) berett riksdagen tillfälle att yttra
sig över vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Föredragande statsrådet

Enligt försvarsministern präglas förhållandet mellan de båda supermakterna
och militärblocken fortfarande av den kombination av rivalitet och
begränsad samverkan som har kommit att bli avspänningspolitikens speciella
kännemärke under senare hälften av 1970-talet. Supermakterna
framstår som oförändrat beslutna att undvika en direkt militär konfrontation.
En sådan skulle kunna leda till ett kärnvapenkrig med förödande
konsekvenser. Samtidigt leder den bestående rivaliteten och misstänksamheten
mellan dem till svårigheter för avspänningen och till att kampen om
inflytande mellan blocken fortgår i global skala.

Försvarsministern pekar på den fortsatta upprustningen inom NATO
och Warszawapakten. Han anser att de risker den innebär ger anledning
till betydande oro. Vidare redogör han för läget beträffande förhandlingar
om rustningsbegränsningar m. m.

1 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

Avslutningsvis uttalar försvarsministern att den storpolitiska utvecklingen
ställer ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken. Tendensen inom
såväl NATO som Warszawapakten går mot fortsatt kvalitativ upprustning,
särskilt beträffande kärnvapensystemen i Europa. Samtidigt framhålls från
båda maktblockens sida att utvecklingen i Nordeuropa inte kan ses isolerat
från utvecklingen i Europa i övrigt. Våra grannländer vidtar åtgärder för
att stärka sitt försvar. Från flera håll uttrycks bekymmer för att de fortsatta
stormaktsmotsättningarna kan komma att påverka det politiska klimatet
även i Nordeuropa.

Enligt försvarsministern måste vi i denna situation från svensk sida med
fasthet uppfylla våra säkerhetspolitiska förpliktelser i Norden. Vi gör det
genom en konsekvent neutralitetspolitik och genom det bidrag som vårt
försvar ger till freden och stabiliteten i det nordiska området.

Motionerna

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 12 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
ekonomiska försvarets planering m. m.

1979/80: 483 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena 1 och 3
nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att försvarskommittén får
tilläggsdirektiv om nedtrappning av militärutgifterna,

3. att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80: 100 beslutar om
en sänkning av militärutgifterna med 2 100000000 kr.

1979/80:1141 av Björn Körlof m. fl. (m) att riksdagen i sitt yttrande över
avsnittet ”Säkerhetspolitiska överväganden” i budgetpropositionens bilaga
7 understryker den starka oro som utvecklingen i Afghanistan och
dess grannländer inger p. g. a. de risker som den innebär för världsfreden
och därmed även för krigsrisk i vår del av Europa.

1979/80: 1631 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omfördelning
av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska försvaret så att
folkförsörjningen tryggas,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den sittande försvarskommittén
får tilläggsdirektiv för det ekonomiska försvarets utveckling enligt i
motionen angivna riktlinjer.

Utskottet

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets fred,
frihet och oberoende. Enligt 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74,
FöU 1976/77:13, rskr 1976/77: 311) kommer säkerhetspolitiken till uttryck i

FöU 1979/80:13

den alliansfria utrikespolitiken, stödd av ett totalförsvar som är förankrat i
folket, och i strävandena att minska riskerna för krig och andra konflikter i
världen. Vår säkerhetspolitik formas genom en samverkan mellan utrikespolitiken,
försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor,
handelspolitiken och biståndspolitiken.

Den svenska försvarspolitiken syftar till att försvaret vid en konflikt
i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning
och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte
av någon kan bedömas vara lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den
önskade fredsbevarande förmågan. Totalförsvaret är ett uttryck för vår
vilja att slå vakt om nationens säkerhet och oberoende. Det är därför en
hela folkets angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga
bidrar till landets försvar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett
efter våra förhållanden starkt försvar skall inge omvärlden respekt för
Sveriges neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar och andra
aggressiva handlingar. Det måste stå klart för alla att vi dels för en
konsekvent alliansfri politik som syftar till neutralitet i händelse av krig i
vår omvärld, dels målmedvetet skapar sådana försvarsresurser som ingen
kan bortse från i ett krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut är uttryck
för denna målmedvetenhet.

Försvarsministerns redogörelse för den storpolitiska utvecklingen har
inte kunnat innefatta Sovjetunionens invasion i Afghanistan den 24 december
1979 och den påtagliga försämring i relationerna mellan supermakterna
som har skett på grund av invasionen. Detta påpekas i motionen 1141 (m),
som syftar till att riksdagen skall uttrycka stark oro över utvecklingen i
Afghanistan och dess grannländer på grund av de risker som den innebär
för världsfreden och därmed krigsrisker i vår del av Europa.

Även utskottet anser att utvecklingen i världen ger anledning till oro.
Denna oro har fått många uttryck under riksdagens allmänpolitiska debatt i
januari och utrikesdebatt i mars detta år. Det måste konstateras att förhållandet
mellan supermakterna har försämrats gradvis under år 1979. En
påtaglig skärpning av motsättningarna mellan supermakterna har inträffat
genom Sovjetunionens invasion i Afghanistan.

Den fastlagda svenska säkerhetspolitiken är ändamålsenlig även i ett
läge som kännetecknas av ökade spänningar och rustningar. Den alliansfria
utrikespolitiken förenas med att Sverige uthålligt och efter måttet av
sin förmåga bidrar till kampen för fred och mot upprustning i världen.
Aktiva insatser av olika slag i detta syfte är angelägna både i medvind och
motvind för sådana strävanden. Konsekvent och efter eget bedömande
måste landet dessutom vidmakthålla och utveckla ett efter våra förhållanden
starkt totalförsvar. Uppgiften att kunna avhålla från hot och angrepp
men även att verkligen kunna möta sådana situationer måste vara styrande
för totalförsvarets utveckling.

Föll 1979/80:13

Våra långsiktiga försvarsbeslut har länge förutsatt att förhållandet mellan
supermakterna präglas mera av avspänning än av de latenta intressemotsättningarna
dem emellan. Utvecklingen under det senaste året motiverar
att man uppmärksamt granskar denna förutsättning inför det försvarsbeslut
som beräknas komma att fattas av riksdagen år 1982. Utskottet
räknar med att såväl regeringen som den arbetande försvarskommittén
noga följer den fortsatta utvecklingen. Regeringen har den 10 april 1980
beslutat om tilläggsdirektiv till försvarskommittén. Direktiven innebär
bl. a. att kommittén skall analysera den säkerhetspolitiska utveckling som
ägt rum sedan kommittén i juni 1979 lämnade sitt första betänkande (SOU
1979:42). Något uttalande till regeringen i enlighet med motionen 1141 är
därför inte påkallat. Med hänvisning till vad utskottet har anfört om den
säkerhetspolitiska utvecklingen anser utskottet att riksdagen bör lämna
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhets- och
försvarspolitiken.

Motionen 483 (vpk) innehåller yrkanden om en väsentlig förändring av
försvarspolitiken. Den militära delen av totalförsvaret föreslås bli kraftigt
beskuren. Liksom tidigare (FöU 1978/79:23 s. 3) anser utskottet att ett
militärt försvar av det slag som skisseras i motionen inte skulle motsvara
de krav som vår säkerhetspolitik ställer. Motionsyrkandena bör avslås.

I motionen 482 (s) påpekas att det ekonomiska försvaret inte utvecklas
enligt riktlinjerna i 1977 års försvarsbeslut. Motionärerna framhåller att det
är nödvändigt med fasthet i resurstilldelningen till denna gren av totalförsvaret.
De anser att riksdagen bör uttala sitt stöd för de synpunkter som
finns i motionen så att detta kan tillföras underlaget för berörda myndigheters
och försvarskommitténs arbete.

Enligt motionen 1631 (vpk) bör riksdagen nu lägga grunden för en
omfördelning av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska
försvaret, som är basen för hela vårt försvar. Motionärerna framhåller att
det militära försvaret står sig slätt utan ett rejält ekonomiskt försvar som
kan garantera fortsatta samhällsfunktioner under krig eller avspärrning.

Utskottet behandlar regeringens förslag till anslag m. m. för det ekonomiska
försvaret under nästa budgetår i betänkandet FöU 1979/80:14. Här
tar utskottet upp motionen 482, yrkandet 12, och motionen 1631 som
planeringsfrågor för totalförsvaret.

Det måste nu konstateras att målen enligt 1977 års försvarsbeslut inte
kan nås vare sig för det militära försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska
försvaret (försörjningsberedskapen). För försörjningsberedskapen
till skillnad från de båda andra totalförsvarsgrenarna fastställdes inte någon
ekonomisk flerårsram i försvarsbeslutet. Beträffande ramarna för det
militära försvaret och civilförsvaret föreslår regeringen i årets budgetproposition
vissa avsteg av statsfinansiella skäl. För det militära försvaret
gäller avsteget kompensation utöver nettoprisindex för vissa ökade värnpliktsförmåner.
Budgetåret 1980/81 innebär detta en minskning av utgifts -

FöU 1979/80:13

ramen med ca 25 milj. kr. Beträffande civilförsvaret föreslås en tillfällig
minskning av utgiftsramen nästa budgetår med 7 milj. kr.

Vid 1977 års försvarsbeslut beräknades kostnaderna för det ekonomiska
försvaret under femårsperioden 1977/78—1981/82 uppgå till 6,3 miljarder
kronor i prisläge februari 1976 för den verksamhet som finansieras över
statsbudgeten och oljelagringsfonden. Någon flerårig ekonomisk planeringsram
fastställdes som nämnts inte. Försvarsutskottet uttalade uppfattningen
att inriktningen av vårt ekonomiska försvar inte i första hand borde
styras genom bestämda ekonomiska planeringsramar för längre planeringsperioder
(FöU 1976/77:13 s. 105-106).

Riksdagen beslutade år 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 1977/78: 20,
rskr 1977/78: 214) att målen för uthålligheten vid avspärrning och krig för
huvuddelen av det ekonomiska försvaret skulle vara uppnådda vid utgången
av budgetåret 1982/83. Detta innebar en senareläggning med ett år i
förhållande till vad som angavs i försvarsbeslutet. Resursbehoven för det
ekonomiska försvaret hittills under försvarsbeslutsperioden har inte kunnat
tillgodoses. Detta har lett till eftersläpningar främst med avseende på
uppbyggandet av beredskapslager. Under den senaste tiden har även skett
stora prisökningar inom viktiga varuområden. Utvecklingen inom näringslivet
har dessutom medfört ökade krav på beredskapsåtgärder. I propositionen
1979/80:100 bilaga 14 (s. 116) redovisar handelsministern sin bedömning
att det inte är möjligt att som riksdagen beslutat nå uthållighetsmålen
för avspärrning och krig vid utgången av budgetåret 1982/83. Han
anser att det är nödvändigt att utgå från en lägre ambition i uppbyggnadstakten
än vad som tidigare förutsatts.

Försörjningsberedskapen vilar ytterst på det fredstida samhället och på
den inneboende styrkan hos det svenska näringslivet. Statliga åtgärder för
att behålla fredstida kapacitet inom viktiga försörjningsområden, för att
förbereda produktionsomställning och för att lagra olika typer av förnödenheter
är mycket viktiga delar av våra totala försvarsansträngningar.
Fullständiga avvägningar av ambition och resursbehov mellan alla grenar
av totalförsvaret och inom dessa grenar kan inte göras alltför ofta. Enligt
gällande planeringssystem görs sådana avvägningar vid försvarsbeslut vart
femte år. Nästa försvarsbeslut förbereds nu genom ett omfattande planerings-
och utredningsarbete.

Den obalans mellan mål och medel som föreligger beträffande olika
väsentliga delar av totalförsvaret är självfallet uppmärksammad på alla
nivåer. En viktig del av arbetet inför nästa försvarsbeslut är att på nytt
väga totalförsvarsgrenarnas uppgifter och resursbehov mot varandra.
Riksdagen bör nu inte binda dettä arbete, som utförs bl. a. av den parlamentariskt
sammansatta försvarskommittén. Ifrågavarande motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.

I bilagorna 2—4 till detta betänkande lämnas vissa uppgifter om försvarsutgifterna.
Som bilaga 5 redovisas regeringens tilläggsdirektiv den 10 april

FöU 1979/80:13

1980 till 1978 års försvarskommitté. I dem berörs även planeringen för det
ekonomiska försvaret.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:483, yrkandena 1 och 3,
om minskning av utgifterna för det militära försvaret m. m.,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1631 om tilläggsdirektiv
till 1978 års försvarskommitté om det ekonomiska försvarets
utveckling, m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:482, yrkandet 12, om det
ekonomiska försvarets planering,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1141 om riskerna på grund
av utvecklingen i Afghanistan,

5. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
propositionen 1979/80:100 har anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

2. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1978/

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 19—29) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom det militära försvaret under budgetåret 1978/79.

Utskottet

I propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för myndigheternas
årsredovisningar och för det ekonomiska utfallet.

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret
1978/79 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

3. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1979/

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 30) berett riksdagen tillfälle att
ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten inom det
militära försvaret under budgetåret 1979/80.

Föll 1979/80:13

Utskottet

Verksamheten under innevarande budgetår bedrivs enligt de riktlinjer
som finns angivna i propositionen 1978/79:100 (FöU 1978/79: 23, rskr 1978/
79: 327).

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret
1979/80 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 31-78) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som
föredragande statsrådet har angett,

2. antaga förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

3. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning
av värnpliktiga,

4. med ändring av sitt tidigare beslut angående principerna för organisation
av försvarsmaktens centrala ledning m. m. godkänna vad föredragande
statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållanden
och produktionsledningen inom marinstaben,

5. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har
förordat.

Under denna punkt behandlas också planeringsfrågor som föredragande
statsrådet har tagit upp i propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor
m. m. rörande försvaret. Regeringen har i nämnda proposition (s. 3-27)
föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för krigsorganisationens
fortsatta utveckling och flygplansanskaffningen som föredragande statsrådet
har angett.

Föredragande statsrådet

Överbefälhavaren har i sin årsredovisning för budgetåret 1978/79 angett
att den verksamhet som förutsattes under perioden 1977/78—1981/82 i 1977
års försvarsbeslut inte helt kan genomföras under perioden inom den
ekonomiska ram som angavs i beslutet. 1 sin programplan för perioden
1980/81 — 1984/85 har han begärt att den ekonomiska ramen för det militära
försvaret fr. o. m. budgetåret 1980/81 skall ökas i förhållande till vad som
angavs i 1977 års försvarsbeslut.

Försvarsministern erinrar om att 1977 års försvarsbeslut innebar ett
ställningstagande inte bara till det militära försvarets utveckling utan också

FöU 1979/80:13

till den svenska säkerhetspolitikens och till grunderna för totalförsvarets
och totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling. Enligt hans mening ställer
den storpolitiska utvecklingen ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken.
Han anser dock att grunderna för det militära försvarets fortsatta
utveckling kan ligga fast.

Den situation som överbefälhavaren har beskrivit i sin årsredovisning
innebär enligt försvarsministerns mening att man vid försvarsbeslutet inte
har lyckats skapa balans mellan uppgifter och resurser för det militära
försvaret. Det framstår nu som uppenbart att försvarsbeslutet i flera avseenden
innebar en överinteckning i förhållande till den utveckling som
resurserna har fått. Bristen på balans är så stor att den inte kan hävas med
den ökning av den ekonomiska ramen som överbefälhavaren har föreslagit
i sin programplan. Enligt försvarsministerns mening är det av stor betydelse
att balans mellan uppgifter och resurser skapas i nästa försvarsbeslut.
Han förutsätter att så sker och att överbefälhavaren noga analyserar bakgrunden
till den situation som nu har uppkommit. Erfarenheterna bör
läggas till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern anser att det har en säkerhetspolitisk betydelse att
det militära försvaret kan utvecklas enligt de riktlinjer som angavs i 1977
års försvarsbeslut. Vårt lands ekonomiska styrka har emellertid också en
säkerhetspolitisk betydelse. Regeringens budgetförslag präglas av en strävan
att stärka ekonomin och innebär en mycket restriktiv prövning av
budgetens utgiftssida. Reala resursminskningar föreslås inom flera områden.

Med dessa utgångspunkter är försvarsministern inte beredd att förorda
en höjning av den ekonomiska planeringsram som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

I den nuvarande planeringssituationen bör enligt försvarsministerns mening
verksamheten under budgetåret 1980/81 avvägas på ett något annat
sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna
att höja beredskapen och för att bevara handlingsfriheten inför nästa
försvarsbeslut förordar han att viss byggnadsverksamhet uppskjuts. Han
anser att de resurser som därigenom frigörs bör användas för repetitionsutbildning
och materielanskaffning.

Försvarsministern behandlar härefter olika områden inom det militära
försvaret. Avvägningsprogrammens utveckling och de försvarsindustriella
frågorna behandlas inte i detta sammanhang. Vid redogörelsen i budgetpropositionen
berörs bl. a.

— förslag av överbefälhavaren om modifiering av repetitionsutbildningen

— repetitionsutbildningens omfattning budgetåret 1980/81

— utvecklingen mot ökad samverkan och vidgat medinflytande för anställda
och värnpliktiga

— personalminskningarna inom det militära försvaret

FöU 1979/80:13

— fredsorganisationens utveckling i stort

— den centrala ledningen inom försvarsmakten

— rationaliseringsverksamheten

— personalfrågor

— den ekonomiska planeringsramen för det militära försvaret.

I propositionen 1979/80:117 lämnas förslag till inriktning av krigsorganisationen
inom det militära försvaret för perioden 1980/81-1984/85. Därvid
behandlas också frågan om framtida anskaffning av flygplan.

Försvarsministern kan i huvudsak godta överbefälhavarens planering
för avvägningsprogrammens utveckling enligt den del av programplanen
för det militära försvaret som överbefälhavaren redovisade hösten 1979.
Planeringen för krigsorganisationens viktigaste förband framgår av följande
sammanställning (prop. 1979/80:117 s. 5).

Förband/enheter	1979/80	1984/85	1989/90
Infanteribrigader (IB 77)	2	11	11'
Infanteribrigader (IB 66)	18	9	9'
Norrlandsbrigader	4	4	4
Pansarbrigader	4	4	4'
Fältförband i övrigt (bataljoner)	ca 100	ca 120	ca 130
[bataljoner Lokalförsvar \| kompanier	ca 100	ca 100	ca 100
Umotsvarande)	ca 500	ca 500	ca 500
Ytattackflottiljer	3	2	2
Torpedbåtsdivisioner (självständiga)	1	1	1
Patrullbåtsdivisioner	3	4	4
Helikopterdivisioner	4	4	4
Ubåtar	12	12	12
Minröjningsflottiljer	14	10	10
Minfartyg (stam) Kustartilleriförband (bataljoner	3	3	3
eller motsvarande)	30	29	29
Lednings- och basförband (bataljoner)	ca 30	ca 30	ca 30
Jaktfl ygdivisioner	12	2	2
Medeltunga attackflygdivisioner	5,5	5,5	2
Lätta attackflygdivisioner	5	2	2
Spaningsflygdivisioner	6	6	2
Stridslednings- och basbataljoner	ca 55	ca 55	3

1 Antal och typ av förband beror på den framtida inriktningen mot en tolfte infanteribrigad
(IB 77) eller mekaniserade förband.

2 Det slutliga antalet flygdivisioner beror på kommande beslut.

3 Det slutliga antalet bataljoner är under utredning.

För markstridsförbanden innebär planeringen bl. a. att man allmänt
prioriterar eldkraften i form av främst pansarvärnsvapen samt vapen
för indirekt eld. Förband med tunga pansarvärnsrobotar organiseras men
till mindre antal än som tidigare planerades. Pansarförbanden i övre Norrland
och på Gotland behålls. Handlingsfriheten bevaras avseende den
framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige.

Övervattenstridsförbanden förutsätts kunna verka i flottiljförband.
Sjörobotar med medellång räckvidd anskaffas. God tillgång till

FöU 1979/80:13

minor liksom modernisering av dessa eftersträvas. Sjörobotbeväpnade
patrullbåtsförband organiseras. Leveransen av ett tredje minfartyg uppskjuts
ett år.

Inom fjärrstridsförbanden utvecklas ett nytt ubåtssystem, A 17.
Alternativen med A 20 och B3LA har utgått ur planeringen.

För luftförsvarsförbanden böljar ombeväpningen till flygplan
JA 37 Viggen. Åtta jaktdivisioner ombeväpnas. Luftvämsbataljoner med
robot 70 organiseras. Planerad anskaffning av ny låghöjdsradar tidigareläggs.

Beträffande flygvapnets materielansk affning uttalar försvarsministern
att flygplansfrågan inte kan bedömas enbart från försvarspolitiska,
ekonomiska, industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter
utan även måste sättas in i ett säkerhetspolitiskt sammanhang.
Han berör därför de säkerhetspolitiska utgångspunkterna för flygplansfrågan
innan han behandlar de olika alternativ till flygplansanskaffning
som föreligger.

För att skapa respekt i omvärlden för den svenska neutralitetspolitiken
är det enligt försvarsministern nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets
ram kan åstadkomma en förmåga till snabba, kraftsamlade militära insatser
över hela territoriet. Därtill krävs en förmåga att hindra kränkningar och
medvetna överflygningar av svenskt område.

Mot den säkerhetspolitiska bakgrunden anser försvarsministern att kvalificerade
flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål även
inom överblickbar framtid kommer att utgöra en nödvändig och väsentlig
del av det svenska militära försvaret.

I propositionen 1979/80: 117 lämnas härefter en ingående redogörelse för
det beslutsunderlag beträffande flygvapnets materielanskaffning som nu
föreligger. Frågan om ersättning av dagens attack- och skolflygplanssystem
har utretts under större delen av 1970-talet. Den 1 februari 1980
lämnade överbefälhavaren till regeringen underlag i flygplansfrågan samt
komplettering till programplanen för det militära försvaret för perioden
1980/81-1984/85. Överbefälhavaren har - utöver det alternativ som regeringen
tidigare har angett — granskat ett alternativ, där man direkt inriktar
arbetet mot en framtida ersättning av hela Viggensystemet med ett enhetsflygplan
för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS), som i väsentliga
avseenden har utformats för att passa våra speciella förhållanden.

Försvarsministern behandlar och tar ställning till de alternativ för flygplansanskaffning
som föreligger. Han förordar att flygplansanskaffningen
skall inriktas mot att ersätta hela Viggensystemet med JAS-system. Det
taktiska, tekniska och ekonomiska underlaget för flygplanssystem JAS är
emellertid ofullständigt. Det är därför nu inte möjligt att slutligt avgöra om
flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att möjliggöra ett sådant avgörande
beslut i samband med 1982 års försvarsbeslut behövs enligt försvarsministern
tillgång till dels en systemplanering av ett svenskt alternativ för

FöU 1979/80:13

anskaffning av JAS-systemet, dels underlag för alternativ anskaffning i
utlandet, om en svensk JAS-utveckling inte visar sig vara möjlig eller
ekonomiskt hållbar. För att det avgörande beslutet skall kunna fattas år
1982 förordar han att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projekt, studier
och systemdefinition under budgetåren 1980/81 och 1981/82. Försvarsministern
har då förutsatt att industrin är beredd att avdela egna medel för
denna verksamhet fram till år 1982. Som en utgångspunkt för arbetet anser
han bör gälla att medlen används så att produktion av ett svenskt JASflygplan
kan inledas år 1990, om riksdagen år 1982 fattar ett sådant beslut.

Försvarsministern redovisar också hur enligt hans mening arbetet fram
till 1982 års försvarsbeslut bör bedrivas. Bl. a. räknar han med att arbetet
med ett svenskt JAS-system bör ledas av en särskilt utsedd ledningsgrupp,
underställd överbefälhavaren.

Alla anskaffningsformer för ett JAS-system innebär enligt försvarsministern
ett ökat utlandssamarbete i förhållande till dagsläget. Med hänsyn till
JAS-projektets stora nationella betydelse finnér han det lämpligt att de
politiska partiernas representanter i militärledningens rådgivande nämnd
genom hans försorg informeras om såväl utvecklingen inom det svenska
JAS-projektet som de utlandskontakter som tas genom regeringskansliet.

Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri med hänsynstagande
till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en
ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige.
Kostnaderna för utveckling och produktion måste reduceras avsevärt,
bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter
ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin, varvid industrin
skall ges ökat ansvar. Detta kommer - påpekar försvarsministern -att påverka organisationen och personalbehovet vid försvarets materielverk.
Dessa frågor utreds f. n. av två kommittéer.

Motionerna

Beträffande planeringsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 1 att riksdagen
godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som
angetts i motionen.

1979/80:483 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att
riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling av
Viggensystemet snarast avbryts.

1979/80: 813 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av
försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

FöU 1979/80:13

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin (c) vari yrkas att riksdagen sorn sin
mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut
bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga
orter.

1979/80:1951 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80:117 i denna del,
godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samverkan och samarbete mellan berörda flygindustrier
vid planerings- och studiearbetet kring ett JAS-projekt.

1979/80:1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80:117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in,

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien
av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem,
typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Beträffande fredsorganisationsfrågor behandlar utskottet följande
motioner.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 5 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försvarsstabens personalvårdsbyrå.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att
flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17
vid Kallinge.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas
att riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala staberna
och försvarets materielverk behålls vid dessa myndigheter,

2. att de personalminskningar som angivits för systemutvecklingspersonal
förs över till respektive myndighets minskningsmål.

1979/80:1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion
i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80:1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms
slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av
personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

FöU 1979/80:13

Beträffande personalfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet,
särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80: 1142 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen
uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad
med militär utbildning skall kunna ianspråktas för krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka
officerares förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

Beträffande värnpliktsutbildning m. m. behandlar utskottet följande
motioner.

1979/80:416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkortas
och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i
enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de
civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar
också inom den militära sektorn.

1979/80:448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de
värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80:810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse
till värnpliktstjänstgöring.

Utskottet

Planeringsfrågor

Utskottet konstaterar liksom försvarsministern att 1977 års försvarsbeslut
inte skapade balans mellan uppgifter och resurser för det militära
försvaret. Det har stor betydelse att sådan balans skapas i nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern förordar att tillgängliga resurser under budgetåret
1980/81 utnyttjas på något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit.
För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att
bevara handlingsfrihet inför nästa försvarsbeslut prioriterar han repetitionsutbildning
och materielanskaffning före viss planerad byggnadsverk -

FöU 1979/80:13

samhet. Ca 50 milj. kr. har omplanerats enligt denna prioritering.

Planeringssituationen för det militära försvaret karakteriseras av den
rådande obalansen mellan uppgifter och resurser. Särskilt kostnaderna för
fredsorganisationen har utvecklats ogynnsamt i förhållande till beräkningarna
i försvarsbeslutet. Utskottet tillstyrker att bakgrunden till den uppkomna
situationen analyseras noga och att erfarenheterna läggs till grund
för planeringen inför nästa försvarsbeslut. Det kan förutsättas att 1978 års
försvarskommitté ägnar denna fråga betydande uppmärksamhet.

I motionen 482 (s) betonas den allmänna värnplikten som grund för
nationens försvar. Kravet på en god planering beträffande både personal
och materiel skärps genom en mindre utgiftsram för det militära försvarets
verksamhet. För en fortsatt begränsning av antalet anställda av alla kategorier
måste olika rationaliseringsmöjligheter tas till vara. I försvarsplaneringen
bör enligt motionärerna läggas ökad vikt vid åtgärder som försvårar
ett eventuellt angrepp och minskar dess verkan. Mycket talar enligt deras
mening för att utvecklingen gynnar en defensiv inriktning av försvarsansträngningarna.
Sammanfattningsvis talar enligt motionen säkerhetspolitiska,
tekniska och ekonomiska motiv för att ännu mer än tidigare
omstrukturera det militära försvaret till ett folkförsvar, som tar till vara de
möjligheter som den tekniska utvecklingen ger.

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa
budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
För femårsperioden motsvarar detta en minskning med mer än 2 miljarder
kronor (prisläge februari 1979). Som jämförelse kan nämnas att ca 230 milj.
kr. kan sparas genom att helt och hållet ställa in repetitionsutbildningen
under nästa budgetår. Konsekvenserna om riksdagen skulle bifalla motionen
482 i denna del är enligt utskottets mening inte godtagbara. Utskottet
avstyrker därför bifall till yrkandet 1 i nämnda motion och tillstyrker
regeringens förslag till planeringsram för perioden 1980/81 — 1984/85 om
68247 milj. kr. (prisläge februari 1979). Därvid finner utskottet sig böra
godta att det system för särbehandling av vissa värnpliktsförmåner som
riksdagen antog genom 1977 års försvarsbeslut inte skall få påverka utgifterna
för det militära försvaret budgetåren 1980/81 och 1981/82. Utskottet
tillstyrker att de tillgängliga resurserna under budgetåret 1980/81 utnyttjas
på det sätt som försvarsministern har förordat i budgetpropositionen och
beträffande avvägningsprogrammen angett i propositionen 1979/80: 117.

För pansarförbanden godtar försvarsministern överbefälhavarens planering
att fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i övre Norrland och på
Gotland behålls, liksom att handlingsfriheten bevaras avseende den framtida
pansarorganisationen i östra Mellansverige. Utskottet har inte något att
invända mot försvarsministerns riktlinjer i denna del. Yrkandet i motionen
1952 (vpk) om indragning av krigsorganisationens pansarförband på Gotland
bör avslås.

FöU 1979/80:13

I flygplanfrågan anger försvarsministern vissa riktlinjer i propositionen
1979/80: 117. Sammanfattningsvis innebär de att flygplansanskaffningen
inriktas mot att på sikt ersätta hela 37-systemet (Viggensystemet)
med en ny gemensam flygplanplattform för jakt-, attack- och spaningsuppgifter
(JAS). Ersättningen av Viggensystemet påbörjas i början av 1990-talet. Med anledning av propositionen 1979/80: 117 har väckts två motioner.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1952 syftar bl. a. till att
något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte skall
utvecklas. Detta och andra yrkanden motiveras med att det enligt motionen
krävs en annan inriktning av Sveriges säkerhetspolitiska och
försvarsorganisatoriska ansträngningar. Organisation och utrustning för
mindre enheter bör prioriteras. Flygvapnet i dess nuvarande omfattning
bör avskaffas. ”Efter några dagars strider kommer i vilket fall som helst ett
svenskt flygvapen att vara eliminerat oavsett om det består av 100 eller 600
plan.”

Vpk vidhåller också tidigare förslag att Viggenprogrammet skall avvecklas.
Någon tredje delserie av Jaktviggen bör inte påbörjas. Om flygplan 37
finns ett yrkande från vpk också i motionen 483, som väcktes under den
allmänna motionstiden. Enligt detta bör produktion och vidareutveckling
av Viggensystemet avbrytas snarast.

Utskottet vill liksom i samband med 1977 års försvarsbeslut (FöU 1976/
77:13 s. 47) slå fast att Viggensystemets utformning med en plattform för
flera versioner har inneburit betydande fördelar. Systemet utgör en respektingivande
del av vårt militära försvar. Liksom försvarsministern tillstyrker
utskottet att den tredje delserien av Jaktviggen beställs under
budgetåret 1980/81. Motionsyrkandena om Viggensystemet bör avslås av
riksdagen.

Utskottet övergår nu till planeringsfrågan hur de försvarsfunktioner som
tillgodoses genom Viggensystemet skall tillgodoses när Viggen i olika
versioner så småningom måste ersättas. Hittills har under de senaste åren i
första hand diskuterats om och hur man borde ersätta dagens attack- och
skolflygplansystem (AJ 37 och SK 60). På förslag av regeringen beslöt
riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 138, FöU 1978/79:23,
rskr 1978/79: 327) att avvakta ytterligare underlag, främst undersökningar
och planering av överbefälhavaren. I anvisningar till överbefälhavaren den
5 april 1979 har regeringen uppdragit åt denne att bl. a. undersöka frågan
om beväpnade skolflygplan och förutsättningarna för en ny flygplanplattform.
Utskottet (FöU 1978/79: 23 s. 17) erinrade härom och om att 1978 års
försvarskommitté bl. a. har till uppgift att granska frågor av stor betydelse
för flygplansanskaffningen och för den framtida avvägningen mellan skilda
åtgärder för luftförsvar.

Framtida flygplansanskaffning blir beroende av nästa försvarsbeslut.
Studier bör bedrivas inför detta. Utskottet avstyrker bifall till motionen

FöU 1979/80:13

1979/80:1952, yrkandena 1 och 4 — yrkandet 1 i denna del (vpk).

Regeringen anser att flygplansanskaffningen bör inriktas mot en enhetsplattform
(JAS). I propositionen 1979/80: 117 redovisar försvarsministern
olika alternativ för anskaffning av en enhetsplattform och anger utgångspunkter
för ett sådant projekt. Underlaget för ett flygplanssystem JAS är
ofullständigt i många avseenden. Detta medför att det inte nu är möjligt att
slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att det skall bli
möjligt att år 1982 avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige föreslår
försvarsministern att dessförinnan sker ett arbete för att ge tillgång till dels
en systemplanering för ett svenskt alternativ, dels underlag för alternativ
anskaffning i utlandet. Han förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas
för projektstudier, systemdefinition och begränsad utvecklingsverksamhet
under budgetåren 1980/81-1981/82. En förutsättning är att industrin är
beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982.
Medlen avses användas så att produktion av ett svenskt JAS-flygplan kan
inledas år 1990, om statsmakterna år 1982 fattar beslut om utveckling av ett
sådant flygplan.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1951 framhålls att man inte av
det enhälliga första betänkandet (SOU 1979:42) från 1978 års försvarskommitté
kan dra någon bestämd slutsats om flygvapnets framtida uppgifter,
sammansättning och omfattning. Sådana frågor skall granskas av försvarskommittén
under dess fortsatta arbete och bör avgöras genom nästa försvarsbeslut.
De långsiktiga flygplansfrågorna bör därför inte tas upp till
omedelbart avgörande, uttalar motionärerna.

Som alternativ till den inriktning försvarsministern förordar anges i
motionen 1951 riktlinjer för det fortsatta arbetet. Enligt dessa bör belysas
den framtida avvägningen inom luftförsvaret och beträffande attack- och
spaningsuppgifter. Ett planerings- och studiearbete bör bedrivas för att
belysa hur ersättningen av Viggensystemet kan ske. Därvid bör även
behandlas i vilken mån detta kan ske genom en eventuell enhetsplattform,
varvid skiktet bör vara inställt på en omsättning av Viggensystemet under
1990-talet. Särskild vikt bör enligt motionärerna läggas vid sambandet
mellan den kvantitativa omfattningen och kostnader för en ny plattform.
Något utvecklingsarbete för ett svenskt JAS-projekt bör inte komma i
fråga före försvarsbeslutet.

Motionärerna anser det inte vara rimligt med en total resursinsats av den
storlek som försvarsministern räknar med. Underlaget medger inte heller
att man fixerar ett lägre belopp. Enligt deras mening bör det ankomma på
regeringen att efter förslag från överbefälhavaren fastställa det belopp som
krävs för det fortsatta planerings- och studiearbetet.

Enligt utskottets mening bör inte planeras för någon separat anskaffning
av attackflygplan. I det följande behandlar utskottet det planerings- och
studiearbete som bör bedrivas under de närmaste åren.

Utskottet tillstyrker att planeringen för flygplansanskaffningen inriktas

Föll 1979/80:13

mot en flygplanplattform som är användbar för jakt-, attack- och spaningsuppgifter
(JAS). Tidsförhållandena innebär att ett avgörande beslut bör
fattas år 1982 och att tiden till dess måste användas för ett målmedvetet
arbete med att ta fram fullgott beslutsunderlag. Utskottet har inte någon
invändning mot vad försvarsministern anför om beslutsunderlagets beskaffenhet
men vill understryka att anskaffning i utlandet skall betraktas som
ett reellt alternativ för statsmakternas beslut år 1982.

1 alternativet med en inhemskt sammanhållen utveckling av flygplanssystemet
JAS blir det av allt att döma önskvärt att köpa vissa färdiga
komponenter utomlands eller att licenstillverka dem i Sverige eller att
samarbeta med utländsk tillverkare om gemensam utveckling. Utveckling
och produktion kan inte ske oberoende av utlandet. Alla former av beroende
av utländsk kapacitet vid underhållet av färdiga flygplan bör dock
motverkas, bl. a. genom en förutseende reservdelsanskaffning.

Försvarsministern räknar med att beslutsunderlag för anskaffning av ett
JAS-system enligt olika alternativ skall kunna redovisas för regeringen
senast den 1 oktober 1981. För att detta skall bli möjligt fordras även enligt
utskottets mening en kraftfull projektledning. Både för tidsfaktorn och för
beslutsunderlagets kvalitet torde det få avgörande betydelse att man nu
kan utnyttja resultaten av de studier som har bedrivits för separat anskaffning
av attackflygplan.

Försvarsministern förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för
projektstudier, systemdefinition och viss begränsad utvecklingsverksamhet
under budgetåren 1980/81-1981/82. Inför utskottet har redovisats att
arbetet avses få kosta högst 200 milj. kr. av statliga medel samt att berörda
industriföretag har förklarat sig villiga att för varje arbetsuppgift svara för
hälften av kostnaden med egna medel. Med denna förutsättning tillstyrker
utskottet att resurser disponeras enligt försvarsministerns förslag. Detta
innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1951, yrkandet 1. och
motionen 1952, yrkandet 1 i denna del.

I propositionen 117 (s. 26—27) behandlas också förutsättningarna för en
långsiktig inriktning av svensk flygindustri. Utgångspunkt är alternativet
att riksdagen år 1982 beslutar att utvecklingen av ett flygplan JAS
skall hållas samman inom landet eller ske tillsammans med en eller flera
samarbetsparter. Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri
måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och
tillverkas i Sverige. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer
mellan myndigheterna och industrin.

Motionen 1951 tar också upp industrisynpunkter på arbetet med en
enhetsplattform. Statens medel bör enligt motionärerna läggas ut så att
man bidrar till ett väsentligt större mått av samverkan och samarbete
mellan berörda svenska industrier än hittills. En samverkan har inletts på
robotområdet. Arbetet med JAS bör medverka till en motsvarande utveck -

2 Riksdagen 1979180. 10 sami. 13

FöU 1979/80:13

ling. Siktet bör vara inställt på att nyttja de samlade erfarenheterna inom
svensk flygindustri, uttalar motionärerna.

Utskottet har funnit att förslagen i motionen 1951 i denna del inte strider
mot regeringens avsikter. Utskottet tillstyrker att arbetet under de närmaste
två budgetåren planeras och genomförs så att man främjar samverkan
och samarbete mellan berörda svenska industrier liksom mellan industrierna
och myndigheterna. Med bevarande av principen om ett klart
kund-leverantör-förhållande mellan myndigheter och industrier bör vårt
lands resurser på det flygtekniska området samordnas mer än hittills. Vad
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Liksom hittills avser utskottet att informera sig särskilt om arbetet med
studier och planering angående flygplansanskaffning.

Som planeringsfrågor tar utskottet också upp motionerna 813 (c) och
1629 (c).

Enligt motionen 813 bör utredas om det är möjligt att i högre grad än
hittills utnyttja det militära försvarets personella och materiella resurser
för civila ändamål. Denna fråga berördes av utskottet senast i betänkandet
FöU 1976/77: 1 (s. 2—3). Där anförde utskottet att det inte bör dras någon
skarp gräns beroende på om samhällets resurser har skaffats primärt för
försvaret eller för annat ändamål. Samma anda finns i sjöövervakningskommitténs
betänkande (Ds H 1980: 1) Samordning av övervakningen och
räddningstjänsten till sjöss.

Utskottet påminner om att 1978 års försvarskommitté skall behandla
bl. a. totalförsvarets alla funktioner i samhället och hur man i olika situationer
bäst skall utnyttja samhällets samlade resurser. Kommittén har
redan i sitt första betänkande (SOU 1979:42 s. 117, 122 och 124) berört
sådana frågor och kan väntas ta upp ytterligare sådana i kommande betänkande
om totalförsvarsgrenarnas utformning m. m. Riksdagen bör därför
inte bifalla motionen 813.

Motionen 1629 syftar till ett uttalande av riksdagen att framtida förbandsindragningar
inte bör ske i sysselsättningssvaga orter. Som exempel
anges Sollefteå.

Förslag om förbandsindragningar brukar lämnas av parlamentariskt
sammansatta kommittéer. På grundval av förslagen fattas politiska beslut.
Både förslag och beslut tillkommer alltid efter en vägning av olika synpunkter
mot varandra. Så bör ske också i fråga om framtida eventuella
förbandsindragningar. Motionen 1629 bör avslås.

Fredsorganisationsfrågor

Vid behandlingen av fredsorganisationen och därmed sammanhängande
frågor tar försvarsministern som utgångspunkt en redogörelse för de övergripande
personalminskningsmålen förförsvarsmakten (s. 62-63). Utskottet
har i olika sammanhang behandlat dessa, senast i betänkandet FöU

FöU 1979/80:13

1978/79:23 (s. 21). Hittills har siktet varit inställt på en nettominskning
med 3 900 anställda under perioden september 1972 till september 1979. 1
propositionen uppges att minskningen till mars 1979 uppgick till 4 414
anställda netto. Det uppställda personalminskningsmålet har alltså uppnåtts.
Samtidigt anmäler försvarsministern att överbefälhavaren i sin programplan
planerar för en personalminskning med ca 3650 anställda under
perioden mars 1979 till juni 19851

Utskottet har när det tidigare behandlat personalminskningarna inom
försvarsmakten sett dem som ett naturligt led i strävandena att dämpa
utvecklingen av kostnaderna för fredsorganisationen och understrukit att
självfallet även andra besparingsmöjligheter inom fredsorganisationen än
personalminskningar måste tas till vara (FöU 1978/79: 23 s. 21). Den reducering
av försvarsmaktens personal som har genomförts under perioden
september 1972—september 1979 har huvudsakligen gällt civil men också
till viss del civilmilitär personal. Beträffande den militära personalen har
t. o. m. skett en liten ökning. Denna hänger samman bl. a. med den höjning
av pensionsåldern för militär personal som har genomförts under perioden.
Vidare har det funnits en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja
militär personal som blivit tillgänglig genom rationaliseringar för vakansuppfyllnad
i utbildningsorganisationen.

I propositionen behandlas också det militära försvarets framtida behov
av militär, civilmilitär och civil personal. Överbefälhavaren räknar med att
försvarsmakten vid slutet av 1980-talet har behov av omkring 39 500 anställda.
Därutöver behövs enligt överbefälhavarens bedömning omkring
2000 aspirantanställda för den nya befälsordningen fr. o. m. budgetåret
1981/82. Dessa uppgifter om de långsiktiga personalbehoven betraktas av
överbefälhavaren som ett underlag för att inrikta rekryteringen under de
närmaste budgetåren och som en referensnivå i arbetet med perspektivplanen.

En del av de personalminskningar som överbefälhavaren har planerat
uppges kunna nås genom de beslut om ändringar av försvarsmaktens
fredsorganisation som riksdagen har fattat under de senaste åren. Försvarsministern
(s. 63-67) uppehåller sig särskilt vid riksdagens beslut
våren 1978 om försvarsmaktens centrala ledning (prop. 1977/78:63, FöU
1977/78:9, rskr 1977/78: 174).

Beslutet innebär bl. a. att kostnaderna för de centrala och högre regionala
myndigheternas verksamhet skall minskas främst genom att personalstyrkan,
med utgångspunkt i det beräknade personalläget i april 1978,
reducerades med sammanlagt ca 1 850 anställda före år 1985. 1 samband
därmed skall en långtgående decentralisering av beslutsbefogenheterna
genomföras. Utskottet uttalade (FöU 1977/78:9 s. 14) att de uppställda
minskningsmålen borde tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten
vid centrala och högre regionala myndigheter för tiden fram
till mitten av 1980-talet.

FöU 1979/80:13

Den centrala ledningen inom försvarsmakten skall enligt riksdagsbeslutet
1978 vara organiserad på fyra myndigheter - överbefälhavaren
med försvarsstaben samt tre försvarsgrenschefer med var sin
försvarsgrensstab. Även organisationen av och ansvarsfördelningen i stort
melian de fyra staberna anges i beslutet. Av den avsedda totalminskningen
beräknades 500 anställda hänföra sig till de centrala staberna.

Överbefälhavaren har på grundval av riksdagens principbeslut utarbetat
förslag till detaljorganisation för den nya centrala stabsorganisationen.
Detta har lämnats till regeringen som behandlar det i budgetpropositionen

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation för de centrala staberna
innebär en personalminskning som motsvarar det uppsatta minskningsmålet.
Minskningen åstadkommes genom att 140 anställda förs över till
andra myndigheter och 360 utgår ur organisationen. 50 anställda från andra
myndigheter avses tjänstgöra inom staberna. En så stor personalminskning
— motsvarande 30 % av den nuvarande personalen - måste enligt överbefälhavaren
medföra ambitionssänkningar.

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation följer även i övrigt i
stort riksdagens beslut. På tre punkter avviker det dock klart från riksdagens
ställningstaganden.

I propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning föreslogs
att personaltjänstfrågoma i försvarsstaben skulle hållas samman i en
enhet. I denna skulle inordnas försvarsstabens personalvårdsbyrå. Byrån
ingår f. n. i försvarsstaben men är som fackmyndighet när det gäller personalvården
direkt underställd regeringen. Utskottets majoritet och senare
också riksdagen följde regeringsförslaget (FöU 1977/78:9 s. 15, rskr 1977/
78:174). I budgetpropositionen förordar försvarsministern en organisation
i enlighet med riksdagens beslut. Överbefälhavaren har också utarbetat sitt
MgMÉMliagelBnUg i enlighet med detta. Han förordar emellertid att resurserna
för personalvård t. v. inte skall ingå i personalenheten utan organiseras
i en särskild personal vårdssektion,
t'!. ■ BÉkwtagsbflnti t innebar vidare att arméstabens FN-a vdelning i den nya

ii"tkall vara direkt uaderställd chefen för arméstaben (prop.
^ illWt II » WvBW I97W78:9 s. 15. nkr 1977/78:174). I budgetproposi -

av PN-ärenden inom arméstaben behövs ett nära samarbete med personalsaktionen
Han anser att avdelningen bör ingå i arméstaben men inte lyda
direkt under arméstabschefen.

Försvarsministern förordade i propositionen 1977/78:63 (s. 100) att försvarets
brevskola skulle omvandlas till försvarets läromedelscentral. Lärotnedelscentralen
- som avsågs utöva en gemensam stödfunktion för samtliga
försvarsgrenar - borde enligt försvarsministern vara en självständig

(s. 64-68).

timm Sön slås att avdelningens lydnadsförhållanden omprövas. ÖveribtfMRtoMbm
bär föreslagit att avdelningen skall ingå i stabens personal -

Försvar» minutera bedömer också han att det vid handläggningen

FöU 1979/80:13

myndighet. Riksdagen följde regeringsförslaget i denna del (FöU 1977/
78:9, s. 17, rskr 1977/78: 174). 1 budgetpropositionen berörs denna organisationsfråga
på nytt med anledning av ett förslag av överbefälhavaren att
centralen i likhet med försvarets brevskola skall lyda under chefen för
armén. Försvarsministern finner ingen anledning till ändring av riksdagens
beslut i denna del.

1 budgetpropositionen föreslås vidare visst avsteg från riksdagsbeslutet
när det gäller marinstabens organisation. Riksdagsbeslutet innebär att
marinstaben skall bestå av fem enheter, varav två enheter för ledning av
utbildning (en för flottan och en för kustartilleriet). Försvarsministern
anser att en ökad samordning inom marinen bör eftersträvas. Han uppger
att chefen för marinen f. n. studerar möjligheterna till ökad samordning
dels mellan örlogsbaser och kustartilleriförsvar, dels mellan flottans och
kustartilleriets utbildning såväl innehålls- som lokalmässigt, dels vad gäller
marinens underhållsverksamhet. Försvarsministern anser att marinstaben
bör ges en organisation som underlättar en sådan samordning. Mot denna
bakgrund anser han att riksdagsbeslutet bör ändras så att flottans och
kustartilleriets produktionsledning hålls samman i en enhet. Detaljorganisationen
för en sådan enhet är dock enligt försvarsministern beroende av
de utredningar som chefen för marinen nu genomför. En sammanslagning
kan därför komma att behöva läggas senare än förändringarna av stabens
organisation i övrigt. Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen
att reglera denna fråga.

På några andra punkter innebär överbefälhavarens förslag avvikelser
från den utformning av organisationen som försvarsmaktens ledningsutredning
(FLU) har förordat och som har legat till grund för utarbetandet
av riktlinjerna för den nya organisationen. Rörande dessa frågor påkallar
försvarsministern inte något ställningstagande från riksdagen. Det bör -anser han — ankomma på regeringen att fortlöpande reglera dem. Denna
inställning grundas på försvarsministerns uppfattning om hur statsmakternas
organisationsbeslut bör utformas.

De avvikelser från FLU:s förslag som det här är fråga om gäller den
nuvarande befästningsinspektionens och attachéavdelningens ställning i
den nya försvarsstabsorganisationen liksom hur signalskyddshandlingar
skall produceras i den nya organisationen. Beträffande armé- och flygstabema
föreslår överbefälhavaren avvikelser när det gäller inplaceringen i
organisationen av ansvaret för mobiliseringsledningen.

I propositionen 1977/78:63 (s. 92) uttalade försvarsministern att ett
förslag av FLU om en gemensam beredningsenhet för mark- och byggnadsfrågor
inom försvarsstaben borde övervägas ytterligare i samband
med att de centrala stabernas detaljorganisation utformades. Överbefälhavaren
föreslår nu att det bildas en sådan gemensam beredningsenhet.
Han föreslår också att nuvarande militärassistenter utgår ur organisationen
och att de på vissa myndigheter ersätts av samverkan sofficerare. Utskottet
har inte något att erinra.

FöU 1979/80:13

Utskottet vill till en början uppehålla sig något vid den principiella frågan
om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas. Regeringen har
tagit upp denna fråga genom försvarsministerns anförande (s. 66 och 70) i
budgetpropositionen. I propositionen 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens
högre regionala ledning m. m., som utskottet bereder samtidigt,
utvecklar försvarsministern (s. 6) sin uppfattning om hur statsmakterna
bör styra organisationen vid försvarets myndigheter.

Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) är ett samlat ledningssystem
för all verksamhet i fred inom försvaret. Ledningssystemet arbetar
med målstyrning genom uppdrag. Målstyrningen skall skapa förutsättningar
för decentralisering. Systemet infördes den 1 juli 1972.

Erfarenheterna av FPE redovisades för riksdagen under riksmötet 1977/
78 (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Riksdagens revisorer
har nyligen granskat om FPE är rationellt uppbyggt och fungerar
tillfredsställande. Förslag har lämnats till riksdagen såvitt gäller systemet
för produktionsledning (Förs. 1979/80: 6). Utskottet avser att bereda detta
ärende under nästa riksmöte.

Målstyrningen inom FPE motsvarar uppenbarligen ännu inte systemets
grundläggande principer. En av förutsättningarna för målstyrning är att
myndigheterna själva kan påverka valet av metoder och resursutnyttjande.
En viktig resurs är myndighetens egen organisation. Försvarsministern
anmäler i budgetpropositionen att den nuvarande metoden vid organisationsförändringar
hos myndigheterna hindrar dessa att anpassa sig till
ändrade förhållanden. I propositionen 1979/80: 135 för han fram grundtanken
att myndigheterna själva i så stor utsträckning som möjligt skall
bestämma arbetsformer, organisation m. m. Som ramar för myndigheternas
handlande anger han frågor som rör lokalisering, huvuduppgifter,
ansvar och befogenheter, personalstyrka samt en översiktlig organisationsstruktur.
När sådana förutsättningar behöver ändras skall det vara en
fråga för statsmakterna, uttalar försvarsministern.

För organisationsbeslut bör enligt försvarsministern principen vara att
endast viktigare ramfrågor underställs riksdagens prövning. I budgetpropositionen
redovisar han utförligt överbefälhavarens förslag till organisation
vid de centrala staberna. Han underställer emellertid förslaget riksdagens
prövning i endast begränsad omfattning. Beträffande den högre
regionala ledningen redovisar han i propositionen 1979/80:135 relativt
utförligt de föreliggande utredningsförslagen och remissinstansernas yttranden.
De förslag som han hemställer skall underställas riksdagens prövning
är inte heller här så detaljerade som tidigare har varit brukligt.

Utskottet anser att målstyrning och decentralisering bör främjas inom
totalförsvaret. För det militära försvaret och civilförsvaret — som fullt ut
tillämpar FPE - är det särskilt viktigt att beslutsbefogenheter beträffande
personal och fredsorganisation pressas nedåt i beslutshierarkin. Både regeringen
och centrala myndigheter måste vara beredda att släppa ifrån sig

FöU 1979/80:13

sådana befogenheter. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka en lägre
detaljeringsgrad på organisationsförslag som i fortsättningen underställs
riksdagens prövning. På samma sätt som i budgetpropositionen och i
propositionen 1979/80: 135 bör emellertid lämnas information som går väsentligt
härutöver. Organisationsförslagens detaljeringsgrad bör påverkas
även av innebörden från principiell synpunkt.

Det är enligt utskottets mening viktigt att regeringens propositioner i
fredsorganisationsfrågor utformas så att det klart framgår vad som underställs
riksdagens prövning. Riksdagens beslut kommer endast att omfatta
sådana frågor samt frågor i vilka riksdagen på grund av motion eller av
annan anledning ger en mening till känna. Hittills fattade organisationsbeslut
är självfallet bindande för regeringen till den detaljeringsgrad som
förutsattes vid beslutstillfället.

Vad utskottet nu har anfört om beslutsbefogenheter beträffande personal
och organisation inom det militära försvaret och civilförsvaret samt om
principer för statsmakternas organisationsbeslut bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I det följande begränsar utskottet sina överväganden om de centrala
stabernas organisation till frågor där ändringar av riksdagens tidigare ställningstaganden
förordas. Regeringen föreslår sådana avsteg när det gäller
FN-avdelningens placering inom arméstaben och organisationen av produktionsledningen
inom marinstaben.

Utskottet godtar att arméstabens och marinstabens organisation utan
hinder av tidigare riksdagsbeslut utformas på det sätt som regeringen
föreslår. FN-avdelningen inom arméstaben behöver alltså inte lyda direkt
under arméstabschefen. Marinstaben bör kunna ges en organisation som
underlättar ökad samordning inom försvarsgrenen. Produktionsledningen
för flottan och kustartilleriet behöver inte vara skilda åt utan kan samordnas
i en enhet.

Utskottet vill också med anledning av motionsyrkanden ånyo överväga
personalvårdsfunktionens ställning inom försvarsstaben. Utskottet förordade
i betänkandet 1977/78: 9 (s. 14) att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben
skulle hållas samman i en enhet. Till denna skulle bl. a. föras de
uppgifter som f. n. fullgörs av försvarsstabens personalvårdsbyrå. Frågan
om denna överföring har aktualiserats på nytt. Överbefälhavaren förordar
bl. a. att resurser för personalvård, i stället för att i enlighet med riksdagsbeslutet
ingå i personalenheten, skall organiseras som en särskild personalvårdssektion.
Den vidare utvecklingen får enligt överbefälhavaren ge underlag
för om och när en sammanslagning bör ske. Samordningen av personaltjänsten
i stort bör, anser han, kunna ske inom ramen för planeringsledningen.
En delad organisation kräver fem tjänster mera än vad som behövs
i en integrerad organisation. Överbefälhavarens förslag om en särskild
personalsektion ligger nära vad de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet
ansåg när de på denna punkt reserverade sig vid utskottets

FöU 1979/80:13

behandling av regeringsförslaget om försvarsmaktens centrala ledning. De
framhöll att försvarsstabens personalvårdsbyrå, av skäl som hade anförts i
motionen 1977/78: 430 (s), borde få behålla sin fristående ställning och inte
inordnas i försvarsstabens personalenhet. Den socialdemokratiska partimotionen
1979/80: 482 innehåller ett förnyat yrkande (yrkandet 5) om en fri
ställning för försvarsstabens personalvårdsbyrå. Även motionen 1137 (fp)
syftar till att försvarsstabens resuser för personalvårdsuppgifter skall behålla
en självständig ställning i den nya organisationen. I motionen 1630
(m) föreslås ökade resurser för personalvårdsfunktionen inom en integrerad
personalsektion.

Utskottet finnér personalvårdsfunktionen vara av ett så speciellt slag att
den behöver avgränsas organisatoriskt. Den nuvarande organisationen för
handläggning av personalvårdsfrågor inom försvarsstaben motsvarar de
krav som kan ställas i detta hänseende. Det bör enligt utskottets mening
även i den nya organisationen för försvarsstaben t. v. finnas en särskild
personalvårdsenhet. Därmed finns också de bästa förutsättningarna för att
personalvårdsfunktionen i samband med övergången till ny organisation
för försvarsstaben är säkerställd vid varje tidpunkt.

Vad utskottet har anfört om personalvårdsfunktionen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Överbefälhavaren har också lämnat förslag till de fredsorganisatoriska
förändringar vid andra centrala myndigheter som följer av riksdagens
beslut om försvarsmaktens centrala ledning (s. 68-69). Enligt detta
skulle dessa myndigheter med utgångspunkt i ett beräknat personalläge
den 1 april 1978 före mitten av 1980-talet reduceras med sammanlagt ca
1 200 anställda. Det faktiska personalläget nämnda dag var emellertid ett
annat än det beräknade. I sitt utredningsarbete har överbefälhavaren utgått
från det verkliga personalläget. Den av överbefälhavaren föreslagna personalminskningen
framgår av följande sammanställning.

Myndighet Överbefäl havarensförslag -

Fortifikationsförvaltningen	- 125
Försvarets materielverk	- 700
Försvarets forskningsanstalt	- 110	+40'
Försvarets civilförvaltning	- 37
Försvarets sjukvårdsstyrelse	- 20
Försvarets radioanstalt	- 22
Värnpliktsverket	- 20
Försvarets rationaliseringsinstitut	- 20
Försvarshögskolan	1
Militärhögskolan	-
Försvarets gymnasieskola	- 47
Försvarets förvaltningsskola	-
Sammanslagning av ADB-resurser Försvarets brevskola/Försvarets	3	(-13)
läromedelscentral	- 302
Summa	-1135	+40'

'27 anställda har redan sparats in. Dessutom finns ett behov av ytterligare 13
tjänster på grund av omlokaliseringen till Linköping.

2 Inkl. personal från staberna.

FöU 1979/80:13

De personalminskningar som överbefälhavaren har angett når inte helt
upp till den nivå som skulle eftersträvas enligt riksdagsbeslutet. De föreslagna
personalminskningarna medför enligt överbefälhavaren även vissa
ambitionssänkningar och i vissa fall ökade kostnader för materiel. Försvarsministern
anser att — utöver de rationaliseringar som genomförs inom
försvaret — ambitionssänkningar inom delar av myndigheternas verksamhetsområden
måste godtas för att tillräckliga besparingar skall kunna göras.
Ambitionssänkningarna får dock enligt hans mening inte drivas så
långt att kostnaderna för nödvändiga verksamheter totalt sett ökar. Han är
därför beredd att godta de något mindre personalbesparingar som överbefälhavaren
har föreslagit.

Utskottet har angett att minskningsmålen som upptagits i propositionen
1977/78:63 skulle tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten
vid centrala och högre regionala myndigheter fram till mitten av
1980-talet (FöU 1977/78:9 s. 14). De personalminskningar som försvarsministern
i enlighet med överbefälhavarens förslag har godtagit beträffande
nu aktuella myndigheter blir något mindre än som då angavs. Utskottet
kan av samma skäl som försvarsministern har anfört godta detta. 1 detta
sammanhang vill utskottet erinra om att minskningar av den storleksordning
som angavs i propositionen 1977/78: 63 enligt utskottets mening kunde
väntas medföra så stora verkningar på berörda myndigheters verksamhet
och organisation att de måste studeras närmare (FöU 1977/78:9 s. 14). I
linje med detta konstaterande är det också för utskottet naturligt att ambitionssänkningar
i vissa fall blir nödvändiga i strävan att nå minskningsmålen.

Utskottet återkommer beträffande anslagsfrågor för det militära försvaret
till de organisationsändringar vid försvarets materielverk och försvarets
sjukvårdsstyrelse som föreslås för att bl. a. uppnå de uppställda personalminskningsmålen.
Sammanslagningen av ADB-resurserna tar utskottet
också upp särskilt i det följande. Personalminskningarna inom den
högre regionala ledningen kommer utskottet att behandla i ett särskilt
betänkande med anledning av propositionen 1979/80: 135 med förslag till
organisationsändringar på denna nivå (FöU 1979/80: 15). 1 det sammanhanget
behandlar utskottet också truppslagsinspektörernas verksamhet
m. m.

De förslag som läggs fram i budgetpropositionen med anknytning till
ADB-verksamheten inom försvarsmakten gäller bl.a. utveckling,
drift och underhåll av ADB-system (s. 67-68 och 72-74). Vidare
övervägs hur försvarsmaktens datamaskinutrustning skall redovisas (s.
74-75).

Frågan om resurser för informationsutveckling behandlades i propositionen
1977/78:63 (s. 99). Föredragande statsrådet ansåg i likhet med FLU att
överbefälhavaren borde få ansvaret för den övergripande styrningen av
informationsutvecklingen inom försvarsmakten och att resurser för admi -

FöU 1979/80:13

nistration av befintliga ADB-system skulle tillföras de enheter inom staberna
som utnyttjar ADB. Vidare borde enligt försvarsministern stora
delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser hållas samman som
en gemensam resurs vid försvarets datacentral. Detta borde enligt försvarsministern
övervägas i anslutning till arbetet med stabernas detaljorganisation.
Mot denna bakgrund har överbefälhavaren i sitt organisationsförslag
behandlat hur försvarsmaktens och rationaliseringsinstitutets
resurser för utveckling av datamaskinbaserade informationssystem skall
disponeras, dimensioneras och inplaceras i organisationen.

Följande myndigheter berörs av förslaget, nämligen försvarsstaben, arméstaben,
marinstaben, flygstaben, försvarets civilförvaltning, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, försvarets
datacentral och försvarets rationaliseringsinstitut.

Viss personal för centrala staber och försvarets materielverk föreslås
föras över till en gemensam enhet vid försvarets datacentral för utveckling
och modifiering av datasystem. I övrigt föreslås staberna och vissa myndigheter
disponera egen personal för olika uppgifter inom ADB-området.
Överbefälhavaren räknar med att sammanlagt 60 anställda skulle kunna
föras till den gemensamma enheten. Samtidigt föreslås 13 tjänster dras in.
Den gemensamma enheten skall enligt förslaget vara intäktsfinansierad
och bilda en särskild resultatenhet vid försvarets datacentral.

I motionen 812 (s och c) pekas bl. a. på att en utveckling mot mindre
datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna att i större
utsträckning än tidigare själva svara för driften. Motionärerna anser det
därför vara ett steg i fel riktning att ytterligare centralisera de resurser som
i dag finns för systemutveckling inom försvarsmakten. En sådan åtgärd
kan enligt motionärerna endast motiveras om den bidrar till en höjd effektivitet
i systemutvecklingsarbetet eller till reella kostnadsbesparingar. Besparingen
på ca 13 anställda anser de kunna uppnås utan en gemensam
centraliserad enhet. Motionärerna förordar därför att resurser för informationsutveckling
vid de centrala staberna och försvarets materielverk skall
bibehållas där och att personalminskningen skall räknas in i myndigheternas
minskningsmål. Att inrätta en ny central myndighet skulle enligt motionärerna
innebära risk för en ökad byråkratisering och därmed leda till en
sämre effektivitet.

Utskottet bedömer att en gemensam resurspool för modifiering och
utveckling av informationssystem ger ökad flexibilitet i personalutnyttjandet.
Därigenom säkerställs också ett utbyte av erfarenheter mellan
utveckling och drift av ADB-system och en ökad spridning av erfarenheter
från olika ADB-system. Utskottet delar inte de farhågor för ökad byråkratisering
som förs fram i motionen 812. Liksom försvarsministern anser
utskottet att förslaget till organisation inte utesluter att man för vissa
system som är baserade på mindre datorer lägger det ADB-tekniska förvaltningsansvaret
till användarmyndigheten, som då också bör disponera

FöU 1979/80:13

personal för ändamålet (s. 74). Utskottet föreslår att riksdagen godtar den
sammanslagning av ADB-resurser som förordas i budgetpropositionen och
att motionen 812 avslås. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra
mot vad i budgetpropositionen anförs om ADB-verksamheten inom försvarsmakten.

Försvarsministern anser att det — utöver berörda förändringar i fredsorganisationen
— också är nödvändigt med ytterligare kraftfulla insatser
för att minska driftkostnaderna inom fredsorganisationen (s. 70-72). Han
framhåller att försvarets myndigheter själva måste åstadkomma rationaliseringar,
var och en inom sitt område. Detta underlättas enligt hans mening
av att rationaliseringsverksamheten i betydande grad har inordnats i
den ordinarie planeringsverksamheten. Decentraliseringens betydelse i
detta sammanhang berörs under hänvisning till de pågående försöken med
decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter till lokala chefer och
ökat medinflytande för personalen vid arméförbanden inom Nedre Norrlands
militärområde (prop. 1978/79:111, FöU 1978/79:25, rskr 1978/
79:331). Avsikten är att försöksverksamheten skall genomföras så att
viljan och förmågan att arbeta i en flexibel organisation utvecklas hos
chefer, anställda och personalföreträdare på alla nivåer. Försvarsministern
uppger att det är mot denna bakgrund som han i samband med förslagen
om de centrala stabernas organisation har förordat att statsmakternas
beslut endast skall ange ramen för organisationen, personalstyrka och
verksamhet.

Försvarsministern anmäler (s. 71) att kostnadsstegringarna för underhåll
av bl. a. armé- och flygmateriel under en stor del av 1970-talet har varit
ungefär dubbelt så stora som prisstegringarna enligt nettoprisindex. Han
finner att försvarets underhåll av materiel måste ses över så att god effekt
åstadkoms till rimliga kostnader.

Utskottet understryker betydelsen av en fortlöpande rationaliseringsverksamhet
inom försvarsmakten. Kostnadsutvecklingen för materielunderhåll
bör även enligt utskottets mening följas noga och mötas med
åtgärder, bl. a. inom utbildningsområdet. Utskottet har inte något att erinra
mot vad försvarsministern har anfört om rationaliseringsverksamheten.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla ett par frågor som har
aktualiserats genom motionerna 1979/80:749, yrkandet 2 om stationeringen
av flygvapnets helikoptergrupp på Berga, och 1979/80: 1628 (s) om
bevakningen av Stockholms slott.

Motionen 749 (s) gäller organisationen för räddningstjänsten med marinens
och flygvapnets tunga helikoptrar. F.n. pågår försök med en för
marinen och flygvapnet gemensam sådan organisation. Motionärerna förordar
en uppdelad organisation. Detta motionsyrkande behandlas av civilutskottet.

Motionen tar också upp den framtida lokaliseringen av den helikoptergrupp
ur flygvapnet som f. n. är lokaliserad till Berga. Motionärerna på -

FöU 1979/80:13

minner om att gruppen fördes över från Svea flygkår (F 8) i Barkarby i
samband med att denna lades ned, att den har Blekinge flygflottilj (F 17)
som moderförband och att dess uppgift är att ombesörja räddningstjänst
med Visby som beredskapsbas. De menar att även i en uppdelad organisation
är det angeläget att resurserna används så ändamålsenligt som möjligt.
Med hänsyn härtill bör helikoptergruppen på Berga föras över till F 17. Det
något längre avståndet därifrån till Visby kompenseras av att F 17 disponerar
driftbilliga SK 50-plan som kan användas vid utbyte av personal och
vid snabba behov av reservdelar för helikoptrar i Visby.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer överbefälhavaren inom den
närmaste tiden att lämna förslag till regeringen om organisationen av
marinens och flygvapnets helikopterverksamhet. I det sammanhanget behandlas
också frågan om att föra över flygvapnets helikoptrar vid Berga till
F 17. Riksdagen bör i avvaktan på överbefälhavarens förslag och regeringens
ställningstagande inte göra något uttalande i frågan. Motionen 749 bör
avslås i denna del.

I motionen 1628 föreslås en översyn av bevakningen vid Stockholms
slott. Motionärerna ifrågasätter om vakthållningen vid slottet kan betraktas
som en lämplig del av värnpliktsutbildningen.

Bevakningen av Stockholms slott behandlades ingående under riksmötet
1976/77 med anledning av en motion i ämnet. Försvarsutskottet (FöU 1976/
77: 1) förklarade sig godta de skäl som överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen
i remissyttranden hade anfört för att bevakningen av slottet även i
fortsättningen sker på nuvarande sätt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt
och förordar att motionen avslås.

Personalfrågor

Det militära försvaret är liksom totalförsvaret i övrigt och annan samhällsverksamhet
i hög grad beroende av sin personal, civil såväl som
civilmilitär och militär. Kraven på de anställda i försvarsmakten är höga.
Ansträngningarna att på olika sätt minska utgifterna för det militära försvarets
fredsdrift kan få påfrestande konsekvenser men får inte av de berörda
tolkas som en nedvärdering av personalen från statsmakternas sida. Det är
på sin plats att påminna om vikten av att försvarsmakten även i fortsättningen
disponerar anställda som är yrkesskickliga och lojala mot sina
uppgifter (jfr FöU 1973: 23).

Under avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling i budgetpropositionen
behandlar försvarsministern vissa personalfrågor (s. 75—
77). Enligt hans mening påverkar den anställda personalens arbetstillfredsställelse
möjligheterna att lösa de uppgifter som har lagts på försvarsmakten
i fred. Han pekar på åtgärder som har vidtagits i syfte att öka de
anställdas tillfredsställelse i arbetet. Bl. a. framhåller han den nya befälsordningen
för det militära försvaret (prop. 1977/78:24, FöU 1977/
78: 10, rskr 1977/78: 179) som ett led i dessa strävanden.

FöU 1979/80:13

Motionerna 817 (fp) och 1142 (m) tar upp frågor med anknytning till den
nya befälsordningen och dess genomförande.

I motionen 1142 erinrar motionärerna om att försvarsministern i propositionen
1977/78: 24 om ny befälsordning för det militära försvaret angav att
alla möjligheter att utnyttja civilt kunnande i krigsorganisationen skulle tas
till vara och att han fann starka skäl tala för att särskilt lämpade reservofficerare
borde utnyttjas för vissa befattningar på bataljonschefsnivån (nivå
4) i större omfattning än som har skett hittills. Denna uppfattning torde
enligt motionärerna bygga på tanken att civil utbildning, erfarenhet och
duglighet kombinerad med militärutbildning och visad lämplighet ger vissa
reservofficerare en kompetens som väl kan mäta sig med yrkesofficeramas
på samma nivå. Motionärerna finnér överbefälhavarens uppfattning - som
den framgår av budgetpropositionen (bil. 7 s. 49) - att nivå 4-befattningar
skall besättas med yrkesofficerare strida mot detta uttalande. De hemställer
att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens
kompletterad med militär utbildning skall kunna tas i anspråk för
krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Reservofficerarnas centralförbund (RC) har yttrat sig över motionen.
RC kan inte finna annat än att frågan om placering på nivå 4 i krigsorganisationen
för reservbefäl måste avgöras utan hinder av om aktivt befäl finns
att tillgå härför eller ej. Den starka inriktning mot reservofficerarnas utnyttjande
på denna nivå som riksdagsbeslutet innebär måste rimligen gälla
oavsett tillgången på aktiv personal, uttalar förbundet.

Utskottet framhöll i betänkandet 1977/78: 10 (s. 9) reservbefälets stora
betydelse för försvarsmakten och underströk starkt de uttalanden som
gjordes i propositionen 1977/78: 24 om ett ökat utnyttjande av särskilt
lämpade reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå. Riksdagsbeslutet
innebär att krigsplaceringar på vissa nivå 4-befattningar bör
ske med hänsyn till yrkesofficerares och reservofficerares kvalifikationer
för uppgifterna utan särskilt beaktande av deras kårtillhörighet. Riksdagen
behöver därför inte göra något ytterligare uttalande i frågan. Motionen
1142 bör avslås.

I motionen 817 uttalas att införandet av den nya befälsordningen ger ett
lämpligt tillfälle att överväga om systemet med årliga vitsord för den
militära personalen är lämpligt. Det är, framhåller motionärerna, knappast
personalen — i synnerhet inte den äldre personalen — som vill behålla detta
vitsordssystem. Enligt deras mening är det inte heller självklart att vitsord
är nödvändiga för myndigheternas skull, eftersom befordringsbeslut kan
klaras i andra organisationer utan en sådan ordning. De anser att den
enskilde inom försvarsmakten liksom i all annan verksamhet bör kunna
samla meriter genom utbildning och på eget initiativ söka lediga militära
tjänster. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet
vitsord som sätts på den äldre personalen.

FöU 1979/80:13

Utskottet finnér i likhet med motionärerna att det militära vitsordssystemet
behöver ses över i syfte att minska dess tillämpning främst beträffande
äldre personal. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar av
systemet i den riktning som förordas i motionen i samband med införandet
av den nya befälsordningen. Utskottet anser att någon översyn utöver den
som sker inom ramen för införandet av den nya befälsordningen inte
behövs. Motionen 817 bör därför avslås.

Försvarsministern tar också vid sin behandling av personalfrågorna upp
personalavgångarna inom flygvapnet. Han uppger att flygvapenchefen till
regeringen anmält att avgångarna av flygförare nu är så stora att det på lång
sikt kan bli svårt att tillfredsställande leda och utbilda de krigsförband som
är utrustade med flygplan 37. Fortsatta avgångar inger även allvarlig oro
för att det från mitten av 1980 skall saknas regementsofficerare inom
divisionsledningarna. Chefen för flygvapnet har därför hemställt om
snabba åtgärder för att möta avgången av förare från flygvapnet.

Försvarsministern erinrar om att pilotutbildningsutredningen har föreslagit
att en civil pilotskola skall inrättas (Ds K 1979: 5). Han anser att det
är nödvändigt att vidta åtgärder för att erbjuda civila flygföretag annat
rekryteringsunderlag än flygvapnets piloter. Utskottet har samma mening.

I motionen 1979/80: 1627 (c) anknyter motionärerna till försvarsministerns
uttalande om avgångarna inom flygvapnet. De erinrar om att de i en
tidigare motion, 1978/79: 250, ifrågasatte det omfattande flyttande som är
förknippat med den militära karriären. Den nuvarande ”flyttningspolitiken”
måste, menar de, vägas mot möjligheterna att rekrytera och behålla
dugligt folk. De föreslår därför en översyn av den civila och militära
personalens förhållanden inom försvarsmakten i syfte att motverka officerares
förtida avgång. I motionen redovisas vissa synpunkter som enligt
motionärerna bör beaktas vid en sådan översyn.

Utskottet behandlade den åberopade motionen 1978/79: 250 i betänkandet
FöU 1978/79: 23 (s. 22). Utskottet konstaterade att det var naturligt att
vid personalplaneringen beakta den militära personalens minskade benägenhet
att flytta. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att flyttningar till
viss grad torde bli ofrånkomliga även i framtiden. Som skäl åberopades att
den kvalificerade personalen behövde erfarenhet från olika slags arbetsuppgifter.
Vidare pekade utskottet på att det måste finnas en viss rörlighet
hos personalen för att t. ex. kunna rekrytera till olika chefsbefattningar och
för att göra det möjligt att placera personal som lärare och för egen
utbildning vid militära skolor. I arbetet med den nya befälsordningen
skulle, konstaterade utskottet, överbefälhavaren beakta de senaste årens
erfarenhet av minskad benägenhet att flytta.

Arbetet med införande av den nya befälsordningen pågår nu. Dessutom
arbetar man f. n. inom försvarsstaben med ett förslag till åtgärder för att
underlätta problemen för den personal som behöver byta tjänstgöringsplats.
Någon särskild utredning vid sidan av det arbete som redan pågår
anser utskottet inte vara nödvändig. Motionen 1627 bör avslås.

FöU 1979/80:13

Värnplikt sutbildning rti.m.

Värnpliktsutbildningen har hittills planerats och genomförts enligt principer
som påverkats av de båda senaste försvarsbesluten. Detta innebär
bl. a. en försöksvis förkortad grundutbildning och ett system med differentierad
och avkortad repetitionsutbildning vid vissa förband. I budgetpropositionen
(s. 59—61) föreslår försvarsministern en permanent modifiering av
systemet för repetitionsutbildning som avses innebära en bättre anpassning
till de ekonomiska villkoren för verksamheten inom försvarsmakten.

Det modifierade systemet för repetitionsutbildning bygger på ett förslag
av överbefälhavaren som föredragande statsrådet i allt väsentligt godtar.
Det innebär att grund- och repetitionsutbildningen samordnas tidsmässigt
på ett annat sätt än f. n. Grundutbildningskontingenten genomför enligt
förslaget en särskild förbandsövning under slutet av sin utbildning. Till
denna inkallas för repetitionsutbildning även annan personal som tillsammans
med grundutbildningskontingenten skall bilda ett krigsförband. På så
sätt kan krigsförbanden övas i sin helhet. Vidare skall krigsförbandsövningarnas
längd och omfattning differentieras med hänsyn till krigsförbandens
uppgifter, organisatoriska förhållanden och utbildningsbehov. Militärbefälhavarna
föreslås i detta avseende ges ett ökat ansvar för den
samlade planeringen. Ledningsorgan och högre förband avses övas regelbundet
men med lägre ambitionsnivå än som gäller i dag. I övrigt är det
meningen att huvuddelen av alla krigsförband liksom nu skall genomföra
krigsförbandsövningar med fyra års intervall. Därutöver skall enligt förslaget
vissa förband och viss personal fullgöra särskilda övningar mellan
krigsförbandsövningarna.

Den föreslagna ordningen minskar möjligheterna att samöva olika förband
i de operationsområden för vilka de är avsedda. För att kompensera
detta avses befäl vid lokalförsvarsförband och vid vissa förband inom
marinen kallas in till gemensamma samverkansövningar med andra förbands
personal. För att detta skall bli möjligt måste värnpliktslagen ändras
så att alla värnpliktiga i befattningar för plutons- eller kompanibefäl samt
värnpliktiga i särskilt kvalificerade befattningar för menig och gruppbefäl
kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar. F. n. kan endast
värnpliktiga vid flygvapnet åläggas fullgöra så många särskilda övningar.
Värnpliktiga vid armén och marinen är enligt värnpliktslagen (1941:967,
omtryckt 1969: 378, ändrad senast 1978: 525) skyldiga att fullgöra högst tre
särskilda övningar. En särskild övning omfattar högst elva dagar vid armén
och marinen. Vid flygvapnet är den begränsad till högst fyra dagar. Förslag
till lag om ändring av värnpliktslagen i angivet hänseende har fogats tili
budgetpropositionen som bilaga 7.1.

1 lagförslaget finns bl. a. en övergångsbestämmelse som anger att värnpliktig,
som har avslutat grundutbildningen före lagens ikraftträdande den
1 juli 1980, inte får åläggas att fullgöra flera än två särskilda övningar
utöver det antal som han hade att fullgöra enligt de äldre bestämmelserna.

Föll 1979/80:13

Övergångsbestämmelsen blir tillämplig på vissa äldre värnpliktiga som f. n.
har skyldighet att fullgöra färre än tre särskilda övningar.

1 propositionen anges att särskild övning för befäl i lokalförsvarsförband
(motsvarande) endast avses genomföras när kravet på samordning och
miljökännedom är stort och detta inte kan tillgodoses under krigsförbandsövningar.
Modifieringen i övrigt kräver inte någon lagändring. De differentierade
tiderna för repetitionsutbildningen avses nämligen ligga inom de
ramar som är angivna i värnpliktslagen. Det modifierade repetitionsutbildningssystemet
föreslås börja tillämpas den 1 juli 1980.

På grund av knapphet på medel anser överbefälhavaren att man t. v.
endast skall utbilda krigsförbanden för att omedelbart efter mobilisering
kunna lösa sina huvuduppgifter. F. n. är avsikten att de då också skall
kunna klara vissa andrahandsuppgifter.

Överbefälhavaren har under planeringsperiodens två sista budgetår planerat
in repetitionsutbildning med en volym som stämmer överens med ett
modifierat system för sådan utbildning. För periodens tre första budgetår
har han med hänsyn till akuta problem, främst inom materielområdet,
planerat för en avsevärt mindre repetitionsutbildning.

Försvarsministern anser att repetitionsutbildningen för budgetåret 1980/
81 har planerats på en nivå som är alltför låg för att den skall kunna godtas.
Det är bl. a. mot denna bakgrund som han har förordat att resurser förs
över från andra områden - bl. a. genom senareläggning av viss byggnadsverksamhet
— för att användas för repetitionsutbildning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det har visat sig vara svårt att
helt tillämpa det nuvarande repetitionsutbildningssystemet — det s. k. VU
60-systemet (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271) — inom de
ekonomiska ramarna för det militära försvaret. Systemet har därför sedan
några år tillbaka på försök använts i en modifierad form vid några förband.
Förslaget till ändring av repetitionsutbildningen läggs fram mot bakgrund
av erfarenheterna av denna försöksverksamhet. Utskottet finner i likhet
med regeringen att tiden nu är mogen att ta det slutliga steget mot en
modifiering av VU 60-systemet som ökar möjligheterna att med begränsade
medel genomföra repetitionsutbildning i den omfattning som krävs för
en god beredskap. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag.

F. n. kallas den värnpliktige i regel till sin första repetitionsutbildning två
år efter grundutbildningen. Eftersom han i det modifierade systemet i
allmänhet kommer att kallas in till sin första krigsförbandsövning först fyra
år efter grundutbildningen torde — såsom försvarsministern också påpekar
— ändringen medföra att behovet av anstånd för studerande värnpliktiga
minskar. Utskottet ser med tillfredsställelse denna förbättrade möjlighet
att samordna värnpliktstjänstgöring och studier.

Mot bakgrund av den betydelse som utskottet tillmäter repetitionsutbildningen
när det gäller förutsättningarna att höja vår beredskap biträder
utskottet, som framgår av det föregående, den omfördelning av medel som

FöU 1979/80:13

försvarsministern förordar för att under budgetåret 1980/81 ge möjlighet till
repetitionsutbildning inom armén och marinen i större omfattning än överbefälhavaren
har planerat för. Inte heller i övrigt har utskottet något att
erinra mot vad i propositionen angivits om planeringen av värnpliktstjänstgöringen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1979/80:416 (vpk)
yrkandena 1, 3 och 4, 1979/80: 448 (vpk) och 1979/80: 810 (fp) som alla har
anknytning till värnpliktsutbildningen.

Motionen 810 avser den tidsmässiga samordningen mellan skolavslutning
och inryckning till värnpliktsutbildning. Motionären erinrar om att
vissa värnpliktiga, bl. a. plutonsbefälsuttagna värnpliktiga vid armén, börjar
sin värnpliktsutbildning i början av juni några dagar före skolornas
terminsavslutning. Sedan år 1975 har de värnpliktiga rätt till ledighet från
militärtjänsten för att delta i skolavslutningarna. Denna ordning fungerar
relativt bra om den värnpliktige bor i närheten av det förband där han
utbildas. Situationen är svårare - framhåller motionären - för värnpliktiga
som tjänstgör vid förband långt från hemorten.

Utskottet har nyligen behandlat det problem som tas upp av motionären.
Det skedde med anledning av en tidigare motion i detta ämne. Något
uttalande av riksdagen ansåg utskottet då inte vara påkallat (FöU 1977/
78: 15). Motionen avslogs av riksdagen.

I motionen 810 uppges att berörda instanser är beredda att gemensamt
överväga en lämplig samordning av de tidpunkter det här är fråga om.
Enligt vad utskottet inhämtat har företrädare för chefen för armén och
skolöverstyrelsen diskuterat dessa frågor i mars 1979. En överläggning i
ämnet har nyligen ägt rum mellan företrädare för arméchefen och Svenska
kommunförbundet. Riktlinjer finns för ett fortsatt samarbete. Uskottet ser
med tillfredsställelse att ett sådant samarbete pågår. Utskottet anser att det
f. n. inte är påkallat med något uttalande av riksdagen.

Motionen 448 rör de värnpliktigas medinflytande. Utskottet har tidigare
i olika sammanhang behandlat ämnet (FöU 1975/76: 12 och 22, FöU 1976/
77:13 s. 58-59, FöU 1977/78: 19 s. 16 och FöU 1978/79:23 s. 23). 1
betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 23) uttalade utskottet att resultatet av
värnpliktsinflytandekommitténs arbete borde avvaktas. Kommittén har i
juni 1979 lämnat betänkandet (Ds Fö 1979: 2) Värnpliktigas medinflytande
under grundutbildning. Regeringen avser att under nästa riksmöte förelägga
riksdagen förslag på grundval av utredningsförslaget. Riksdagen bör i
avvaktan därpå inte göra något uttalande i frågan. Motionen bör avslås.

Yrkandena i motionen 416 om förkortning av timantalet i utbildningsveckorna
under de värnpliktigas grundutbildning, om organisationen av
den militära sjukvården i fred samt om arbetarskyddets tillämpning på de
värnpliktiga har även de sina motsvarigheter i motionsyrkanden som framfördes
under föregående riksmöte. Också dessa behandlades av försvarsutskottet
i betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 23 och 24). Beträffande för3
Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

svarsmaktens sjukvård i fred uppgav utskottet att överbefälhavaren hade
föreskrivit försöksverksamhet med egensjukskrivning för all värnpliktig
personal. Utskottet har under innevarande riksmöte informerat sig särskilt
om erfarenheterna av dessa försök. Erfarenheterna är mycket goda.
Egensjukskrivning avses tillämpas även fortsättningsvis. Syftet i motionen
416 är alltså delvis tillgodosett. Med hänvisning till detta och till vad
utskottet anförde i betänkandet FöU 1978/79: 23 anser utskottet att de
aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:100, m. m.

1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för
det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet
har angett,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:813 om meranvändning av
det militära försvarets resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1629 om åtgärder för att
undvika indragning av fredsförband på sysselsättningssvaga
orter,

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979/80:117

4. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 2 - yrkandet 1 i denna
del, godkänner de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett,

5. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1979/80:483, yrkandet 2. och 1979/80: 1952, yrkandena
1 och 3 - yrkandet 1 i denna del, godkänner att den tredje
delserien av flygplanet Jaktviggen beställs under budgetåret
1980/81,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1952, yrkandena 1 och 4
- yrkandet 1 i denna del, om framtida flygplanssystem,

7. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1979/80: 1951, yrkandet 1, och 1979/80: 1952, yrkandet
1 i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har
anfört om planeringen för flygplansanskaffningen, om alternativ
och utgångspunkter för ett JAS-system samt om projektstudier,
systemdefinition och visst utvecklingsarbete under budgetåren
1980/81 och 1981/82, m.m.,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1979/80:1951, yrkandet 2, samt med avslag på motionen 1979/
80: 1952, yrkandet 1 i återstående del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om samarbete och
samverkan inom den svenska flygindustrin,

Föll 1979/80:13

beträffande fredsorganisationsfrågor m. m.

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
befogenheter och principer beträffande beslut om personal och
fredsorganisation inom det militära försvaret och civilförsvaret,

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och 1979/
80: 1630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens
centrala ledning,

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionen 1979/80:812 godkänner vad föredragande
statsrådet har anfört om resurserna för utveckling av ADBsy
stern,

12. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens
lydnadsförhållande inom arméstaben och produktionsledningen
inom marinstaben,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:749, yrkandet 2, om stationeringen
av flygvapnets helikoptergrupp på Berga,

14. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1628 om bevakningen av
Stockholms slott,

beträffande personalfrågor

15. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har anfört,

16. att riksdagen avslår motionen 1979/80:817 om det militära vitsordssystemet,

17. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1627 om åtgärder för att
motverka officerares förtida avgång,

18. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1142 om reservofficerares
krigsplacering,

beträffande värnpliktsutbildning m. m.

19. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 antar det
som bilaga 7.1 till propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i värnpliktslagen (1941:967),

20. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner
vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning
av värnpliktiga,

21. att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 416, yrkandena I, 3 och
4, och 1979/80: 448 om de värnpliktigas förhållanden under utbildningen,

22. att riksdagen avslår motionen 1979/80:810 om tidpunkten för
inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

Föll 1979/80:13

beträffande det militära försvarets utveckling

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100godkänner
vad föredragande statsrådet har angett i övrigt,

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 bemyndigar
regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet
har förordat.

5. Förmåner åt värnpliktiga m. 11.

Regeringen har i propositionen 1979/80: 100 (bil. 7 s. 79-80) föreslagit
riksdagen att

1. antaga förslag till lag om ändring av familjebidragslagen (1978: 520),

2. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om förmåner åt
värnpliktiga m. fl.

Motionerna

1979/80:416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att
riksdagen uttalar sig för att de ekonomiska villkoren för de värnpliktiga
förbättras i enlighet med vad som anges i motionen.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 7 att riksdagen
beslutar att dagersättningen höjs med 3 kr. till 18 kr. per dag.

1979/80:814 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en försöksverksamhet genomförs, lämpligen vid K 4,
Arvidsjaur, med sikte på att reformen, som ger värnpliktiga möjlighet att
överlåta fri värnpliktsresa till närmaste anhöriga, skall kunna införas vid
övriga förband.

1979/80: 818 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att helt fria hemresor för värnpliktiga i enlighet med vad
som anförs i motionen införs fr. o. m. den 1 juli 1980.

1979/80: 1136 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen, i avvaktan på en större översyn av värnpliktsförmånerna, ser
över familjebidragslagen i syfte att föra in bidrag till för bostaden nödvändiga
kostnader i familjebidragssystemet.

Utskottet

Förmånerna till värnpliktiga m. fl. har successivt förbättrats. De förbättringar
som beslutades under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 100 bil. 7,
FöU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 327) ökade de årliga kostnaderna med ca 40
milj. kr. för år. I budgetpropositionen föreslås förbättringar av värnplikts -

FöU 1979/80:13

förmånerna till en årlig kostnad av ca 18 milj. kr. Förslagen gäller höjning
av dagersättningen och maximibeloppen för familjepenning. Vidare föreslås
en premie för utbildning till reservofficer vid flottan. Även beträffande
de värnpliktigas reseförmåner förordas vissa förbättringar.

Dagersättningen föreslås höjas från 15kr. till 16kr. Detta innebär
att den sammanlagda ersättningen - dagersättning och tillägg till dagersättningen
- blir (16+15) 31 kr. fr. o. m. 231:at.o. m. 300:e tjänstgöringsdagen
om höjningen kommer till stånd. För tjänstgöringstid därefter blir
den sammanlagda ersättningen för dag (16+30) 46 kr.

I motionerna 416 (vpk) och 482 (s) föreslås höjningar av dagersättningen
utöver regeringens förslag. Yrkandet i motionen 416 tar sikte på en lägsta
dagpenning av 30 kr. Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion 482 att
den höjs med 3 kr. till 18 kr.

Höjningen av maximibeloppen för familjepenning gäller en
ökning från 1 020 kr. till 1 140 kr. för månad för maka och från 480 kr. till
510 kr. för månad för barn. Genom dessa höjningar kommer, framhåller
försvarsministern, familjepenningen för maka att ligga över det grundbelopp
som utgår till ensamstående enligt socialhjälpsnormen i Stockholms
kommun och familjepenningen för barn att ligga över nuvarande nivå för
bidragsförskott och barnpension. Förbättringen av familjepenningen kräver
ändring av familjebidragslagen (1978:520). Ett ändringsförslag har
fogats som bilaga 7.2 till budgetpropositionen.

I budgetpropositionen föreslås vidare en premie till reservofficersaspiranter
vid flottan om 7500 kr. Den avses utgå till aspiranter
som med godkända vitsord har gått igenom vissa kadettkurser.
Därigenom får reservofficerarna i flottan en form av förmån som redan
utgår till reservofficerare vid armén, kustartilleriet och flygvapnet.

De värnpliktigas reseförmåner föreslås förbättras genom en
höjning av den resekostnadsersättning som utgår till värnpliktig som vid fri
resa får använda annat färdmedel än allmänna kommunikationer. F. n . är
denna ersättning 32 öre per kilometer. Därtill kommer särskild ersättning
med fem öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt
till fri resa. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen förordas att resekostnadsersättningen
höjs till 50 öre per kilometer med oförändrad norm för
ersättning för medresande.

Motionerna 416 (vpk) och 818 (c) innehåller yrkanden om fria resor för
de värnpliktiga.

I motionen 416 yrkas att de värnpliktiga ges fria resor med statliga och
kommunala kommunikationsmedel samt fjärrekryterade värnpliktiga dessutom
fria flygresor.

Motionen 818 (c) innehåller förslag om frikort för värnpliktiga för resor
med tåg och buss mellan förläggningsorten och hemorten. Detta framstår
för motionärerna som mera angeläget än att värnpliktiga mot en avgift på
10 kr. kan resa vart som helst i landet. De räknar med att de eventuella

FöU 1979/80:13

ytterligare kostnader som följer av reformen kan rymmas inom utgiftsramen
för det militära försvaret.

Även motionen 814 (fp) innehåller förslag som rör de värnpliktigas
reseförmåner. Där förordas att värnpliktiga vid Norrlands dragoner (K 4) i
Arvidsjaur på försök får överlåta en eller två av sina fria hemresor till de
närmaste anhöriga. Syftet är att underlätta för anhöriga att besöka den
värnpliktige på förbandsorten. Om möjligt bör enligt motionären samtliga
värnpliktiga på sikt komma i åtnjutande av denna förmån.

Utskottet hänvisade vid behandlingen av motionsyrkanden om förbättrade
förmåner åt de värnpliktiga i betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 28) till
en undersökning om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden som överbefälhavaren
utför i samarbete med statistiska centralbyrån. Utskottet
bedömde att den skulle komma att ge ett värdefullt faktamaterial för
prioriteringar och beslut när det gäller de värnpliktigas förmåner. Resultat
av denna undersökning redovisas för regeringen senast i mitten av september
1980. Nu liksom då vill utskottet i avvaktan på resultatet av undersökningen
inte biträda några ändringar av värnpliktigas förmåner utöver dem
som föreslås i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla motionen 1136 (fp). I
den föreslås en översyn av familjebidragslagen i syfte att i familjebidragssystemet
föra in bidrag till andra nödvändiga bostadskostnader än de
direkta hyreskostnader som bostadsbidraget är avsett att täcka. Tidigare
fanns det, anför motionären, ett särskilt anslag för hjälp åt värnpliktiga och
deras anhöriga. Detta kunde användas för att klara extra utgifter för
bostaden. Den särskilda hjälp som enligt gällande bestämmelser kan utgå
är avsevärt mer begränsad, menar motionären.

Frågan om ersättning till värnpliktiga och deras anhöriga för särskilda
behov behandlades av utskottet i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 28).
Medel för detta ändamål — som tidigare hade förmedlats centralt av
försvarsstabens personalvårdsbyrå — föreslogs i fjolårets budgetproposition
i fortsättningen bli budgeterade under försvarsgrenarnas anslag till
ledning och förbandsverksamhet. Utskottet liksom senare också riksdagen
(rskr 1978/79: 327) godtog den föreslagna ändringen i fråga om budgeteringen
av medel för ändamålet.

Utskottet konstaterar att den nyss nämnda undersökningen om de värnpliktigas
ekonomiska förhållanden torde ge underlag av betydelse även för
att bedöma hur familjebidragslagen bör vara utformad i fråga om bidrag till
bostadskostnader. Eventuella förändringar i detta avseende bör enligt
utskottets mening kunna göras relativt snabbt. Det är därför motiverat att
parallellt med undersökningen studera och sammanfatta erfarenheterna av
familjebidragslagens tillämpning i denna del, i syfte att eventuella ändringar
av lagen skall kunna träda i kraft den 1 juli 1981. Vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1979/80:13

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen antar inom försvarsdepartementet upprättat och till
propositionen 1979/80: 100 fogat förslag till lag om ändring av
familjebidragslagen (1978: 520),

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:416, yrkandet 2
i denna del och 1979/80:482, yrkandet 7, godkänner vad föredragande
statsrådet i propositionen 1979/80:100 har förordat rörande
dagersättningen till värnpliktiga m. fl.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:416, yrkandet 2 i denna
del, om fria resor för värnpliktiga,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:818 om fria hemresor för
värnpliktiga,

5. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 814 om försök med överlåtelse
av fri värnpliktsresa till anhörig,

6. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80: 1136 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
översyn av familjebidragslagen,

7. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet i övrigt har
förordat om förmåner åt värnpliktiga m. fl.

6. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — militära försvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 81-89) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret
till 13 688 160000 kr. i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av
utgiftsramen för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande
av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionen

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandena 2 och 3,
nämligen

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära försvaret
förbudgetåret 1980/81 till 13 255 519000 kr., i prisläge februari 1979,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
militärt försvar.

FöU 1979/80:13

Utskottet

Regeringens förslag till utgiftsram för det militära försvaret budgetåret
1980/81 är med visst undantag beräknat i överensstämmelse med 1977 års
försvarsbeslut. Budgettekniska förändringar och prisomräkning har gjorts
på vanligt sätt. Undantaget gäller det system för särbehandling av vissa
värnpliktsförmåner som riksdagen antog i försvarsbeslutet. Utskottet har
berört denna fråga under punkten 4. Om utgiftsramen hade beräknats helt
enligt försvarsbeslutet skulle ha tillkommit ca 25 milj. kr.

Regeringen föreslår att utgiftsramen skall uppgå till 13 688 160 000 kr. i
prisläget februari 1979. I partimotionen 482 (s) föreslås att utgiftsramen i
samma prisläge skall bestämmas till ett belopp som är ca 433 milj. kr.
mindre.

Liksom beträffande planeringsramen för femårsperioden godtar utskottet
att utgiftsramen för budgetåret 1980/81 bestäms i enlighet med regeringens
förslag. Det innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandena 2 och 3
i motionen 482.

I enlighet med försvarsbeslutet och vad utskottet har anfört i det föregående
bör regeringen ges föreslagna bemyndiganden att under vissa förutsättningar
justera utgiftsramen för det militära försvaret och medge
överskridande av denna ram och av lämnade beställningsbemyndiganden.
Frågan om priskompensationssystemet berördes av utskottet senast under
föregående riksmöte (FöU 1978/79: 23 s. 32).

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionen 1979/80:482, yrkandena 2 och 3, för budgetåret
1980/81 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till
13688 160000 kr. i prisläget februari 1979,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till
prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1980/81 på grund av överdier
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
1979/80,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/
81 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs
av konjunktur- eller beredskapsskäl.

FöU 1979/80:13

7. Anslagsfrågor för det militära försvaret
FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen och propositionen 1979/80:117
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa medel, lämna beställningsbemyndiganden
m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag			Belopp (kr.)
A 1.	Försvarsdepartementet (prop.
A 2.	1979/80: 100 bil. 7 s. 88) Vissa nämnder m. m. (prop.	förslagsanslag	23400000
A 3.	1979/80: 100 bil. 7 s. 89-92) Kommittéer m. m. (prop.	förslagsanslag	13550000
A 4.	1979/80:100 bil. 7 s. 92) Extra utgifter (prop.	förslagsanslag	4600000
A 5.	1979/80: 100 bil. 7 s. 92) Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (prop.	reservationsanslag	750000
B 1.	1979/80: 100 bil. 7 s. 92-94) Arméförband: Ledning och för-bandsverksamhet (prop. 1979/80:	förslagsanslag	2 100000000
B 2.	100 bil. 7 s. 95-102) Arméförband: Materielanskaff-ning (prop. 1979/80: 117 s.	förslagsanslag	3628 300000
B 3.	28-33) Arméförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80:	bemyndigande förslagsanslag	687000000 947700000
B 4.	100 bil. 7 s. 102-118) Arméförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117	förslagsanslag	412800000
C 1.	s. 33-35) Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1979/80:	bemyndigande förslagsanslag	62000000 97 900000
C 2.	100 bil. 7 s. 119-124) Marinförband: Materiel-anskaffning (prop. 1979/80: 117	förslagsanslag	1 188 300000
C 3.	s. 36-39) Marinförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100	bemyndigande förslagsanslag	383 300000 691000000
C 4.	s. 124-132) Marinförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117	förslagsanslag	104 800000
D 1.	s. 39-42) Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet (prop.	bemyndigande förslagsanslag	77900000 52000 000
D 2.	1979/80: 100 bil. 7 s. 133-139) Flygvapenförband: Materiel-anskaffning (prop. 1979/80: 117	förslagsanslag	2 180 000 000
D 3.	s. 43-46) Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100	bemyndigande förslagsanslag	4 345 000000 1968900000
D 4.	bil. 7 s. 139-152) Flygvapenförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117	förslagsanslag	193400000
	s. 46-49)	bemyndigande förslagsanslag	489700000 354869000

FöU 1979/80:13

E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning
och förbandsverksamhet (prop.
1979/80: 100 bil. 7 s. 153-159)

E 2. Operativ ledning m. m.:

Materielanskaffning (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 159-161)

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning
av anläggningar (prop.
1979/80: 100 bil. 7 s. 162-168)

F 1. Försvarets civilförvaltning (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 169-172)

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse (prop.
1979/80: 100 bil. 7 s. 72-191)

F 3. Fortifikationsförvaltningen (prop.
1979/80:100 bil. 7 s. 191-196)

F 4. Försvarets materielverk (prop.
1979/80:100 bil. 7 s. 197-207)

F 5. Gemensam forskning (prop. 1979/80:
100 bil. 7 s. 207—214)

F 6. Försvarets radioanstalt (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 214—215)

F 7. Värnpliktsverket (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 216-220)

F 8. Försvarets rationaliseringsinstitut
(prop. 1979/80: 100
bil. 7 s. 220-224)

F 9. Försvarshögskolan (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 224-227)

F 10. Militärhögskolan (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 228-233)

Fil. Försvarets gymnasieskola (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 233-235)

F 12. Försvarets förvaltningsskola (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 236-239)

F 13. Försvarets brevskola (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 240-242)

F 14. Krigsarkivet (prop. 1979/80: 100
bil. 7 s. 243-245)

F 15. Statens försvarshistoriska

museer (prop. 1979/80: 100 bil. 7
s. 246-249)

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer
m. m. (prop. 1979/80:100
bil. 7 s. 249-251)

F 17. Försvarets datacentral (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 251-255)

F 18. Anskaffning av anläggningar
för försvarets forskningsanstalt
(prop. 1979/80:100 bil. 7
s. 255-258)

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

godkännande

bemyndigande

förslagsanslag

godkännande

förslagsanslag

bemyndigande
(förnödenheter för
fredsutbildning)
bemyndigande
(datamaskinutrustning) förslagsanslag förslagsanslag bemyndigande förslagsanslag förslagsanslag -

förslagsanslag

447 800000

109 290000
72600000

58570000
92 100000

20470000

79700000

650000000

33600000

473000000

241800000

7000000

131750000

67 800000

21600000
2400000
24 400000
2 950000
5 200000
2700000
4450000

7 300000

53400000

1401000

14 500000

' Avser riktlinjer för ny organisation resp. övergångsåtgärder för dess genomförande.

2 Avser resultaträkningen för förvaltningen av fastigheter.

Föll 1979/80:13

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang följande motioner.

1979/80: 159 av Lars Werner m. 11. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till omorganisation
av underrättelsetjänsten till ett civilt organ som skall lyda direkt under
försvarsdepartementet,

2. att riksdagen beslutar om en omorganisation av underrättelsenämnden,
som innebär representation för samtliga riksdagspartier, samt att
nämnden görs ansvarig inför riksdagen och dess konstitutionsutskott.

1979/80: 481 av Axel Andersson (s) och Ing-Marie Hansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens i budgetpropositionen framförda förslag
om nybyggnad av en värmecentral vid Hälsinge regemente i Gävle
med byggstart nästkommande budgetår,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att fortifikationsförvaltningen
åläggs att snarast återuppta förhandlingarna med Gävle kommun om en
anslutning av Hälsinge regemente till kommunens ljärrvärmenät.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena 4 och 6,
nämligen

4. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. (försvarsdepartementet) för
budgetåret 1980/81 för i motionen angivet ändamål anvisar ytterligare
200 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar inrätta en lekmannastyrelse vid försvarets sjukvårdsstyrelse
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80: 620 av Marianne Karlsson m. fl. (c, s, m, fp, vpk) vari yrkas att
riksdagen uttalar att regeringen på lämpligt sätt bör medverka till att rädda
de stora tekniska och kulturella värden som ligger i det insamlade material
som omnämnts i motionen genom att så snart möjlighet givs uppföra den
projekterade byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

1979/80:816 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen placerar
Gotlands militärkommando med förvaltningar i huvudprogrammet ”Arméförband”.

1979/80:819 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om hur inom FOA:s ram även icke-militär forskning
skall kunna genomföras.

1979/80: 1138 av Bengt Kindbom (c) och Sture Korpås (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att anhålla att regeringen snabbt utreder frågan om att
arrendera mark i stället för att inköpa mark för militära ändamål.

1979/80: 1139 av Sture Korpås m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna, att vederbörande kommuns in -

FöU 1979/80:13

ställning skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande
av markförvärv för försvarets behov.

1979/80:1572 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen
bör elimineras.

Utskottet

En budgetreform genomförs fr. o. m. nästa budgetår (prop. 1976/77: 130,
FiU 1977/78:1, rskr 1977/78: 19). Den innebär bl. a. att kapitalbudgeten
slopas. Detta medför ändringar av nuvarande anslagsindelning. Ett nytt
huvudprogram — Operativ ledning m. m. - börjar samtidigt att tillämpas.
Detta medför också ändringar av anslagsindelningen. I budgetpropositionen
föreslås vidare (s. 83) att statens hundskola förs över till femte
huvudtiteln. Därmed försvinner också det anslag som f. n. finns för skolans
verksamhet under fjärde huvudtiteln. En redogörelse för dessa och övriga
förändringar av anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
finns på s. 7-9 i budgetpropositionen. Där uttalas också att det i
framtiden bör vara möjligt att under vissa budgetår lämna en något mindre
utförlig information i budgetpropositionens bilaga 7. Bl. a. bör vissa avsnitt
som innebär dubbla redovisningar helt kunna utgå. Utskottet tillstyrker
sådana förenklingar.

Från anslaget Vissa nämnder m. m. bestrids bl. a. bidrag till Centralförbundet
folk och försvar. När bidragsbeloppet för innevarande budgetår
fastställdes beräknades 100000 kr. för försvarsinformation (prop.
1978/79: 100 bil. 7 s. 94, FöU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 327). I motionen 482
(s) yrkas att ytterligare 200000 kr. skall beräknas för centralförbundets försvarsinformation
under budgetåret 1980/81. Motionärerna framhåller att
det är viktigt att den allmänna säkerhets- och försvarspolitiska debatten
stimuleras ordentligt inför det kommande försvarsbeslutet. De anser därför
att Centralförbundet folk och försvar bör tilldelas särskilda medel för
ändamålet.

Enligt budgetpropositionen har bidraget för nästa budgetår till Centralförbundet
folk och försvar beräknats till 1 785 000 kr. Detta innebär en
uppräkning med 150000 kr. Centralförbundet folk och försvar har i sin
anslagsframställning hemställt om en ökning med 226000 kr., varav
126000 kr. för pris- och löneomräkning och 100000 kr. för försvarsinformation.

Utskottet har tidigare understrukit de värdefulla insatser som Folk och
försvar gör för att öka kunskaperna om landets säkerhetspolitik och totalförsvar
och för att stimulera till debatt om försvarspolitiken (FöU 1976/
77:9 s. 4). Det är angeläget att genom statsbidrag stimulera förbundets
verksamhet. Utskottet bedömer att redan det statsbidrag som har berak -

FöU 1979/80:13

näts för budgetåret 1980/81 ger Folk och försvar möjlighet att i betydande
omfattning stimulera försvarsdebatten inför nästa försvarsbeslut. Om det
enligt senare bedömning skulle visa sig önskvärt att ytterligare ekonomiskt
stödja verksamheten bör detta kunna ske genom tilldelning av prisregleringsmedel
under budgetåret 1980/81 och ökat anslag för budgetåret därpå.

I detta sammanhang vill utskottet påminna om att 1978 års försvarskommitté
arbetar med frågan om mål och medel för informationen om Sveriges
säkerhetspolitik (jfr FöU 1976/77: 13 s. 28-29, rskr 1976/77:311). Härvid
berörs i hög grad den viktiga roll som Folk och försvar har.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till
motionen 482 i denna del.

Ett par motioner, 1138 (c) och 1139 (c), berör formerna för den markanskaffning
som bedrivs med utnyttjande av försvarsgrenarnas anslag till
anskaffning av anläggningar.

I motionen 1138 (c) hemställs att det snarast genom en särskild utredning
klarläggs om det är möjligt att arrendera mark för militära behov i stället
för att tillgodose dessa genom köp. Ett skäl att skaffa mark genom arrende
anser motionärerna bl. a. vara osäkerheten om försvarsmaktens framtida
organisation.

Utskottet är inte främmande för att mark för försvarsmaktens behov i
vissa fall arrenderas i stället för att köpas. Detta sker redan i viss utsträckning.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att möjligheterna till en
sådan lösning enligt utskottets uppfattning borde prövas när det gäller att
förbättra övningsbetingelserna för Visby garnison (FöU 1978/79:9 s. 15).
Utskottet anser emellertid att man för varje fastställt markbehov bör
bedöma hur detta lämpligen bör tillgodoses. En utredning av det slag som
föreslås i motionen vill utskottet inte biträda. Motionen 1138 bör avslås.

I motionen 1139 förordas att vederbörande kommuns inställning skall
tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv
för försvarets behov. Ett motsvarande yrkande har tidigare behandlats
av utskottet (FöU 1978/79: 20 s. 5—6). Utskottet ansåg det vara angeläget
och självklart att kommunerna skall ha ett starkt inflytande när det
gäller markförvärv för försvarets räkning. Det är, framhöll utskottet vidare,
också önskvärt att markfrågorna kan lösas i ett förtroendefullt samarbete
med kommunerna. Utskottet fann det emellertid inte rimligt att
kommunerna i markfrågor som slutligt avgörs av riksdagen skall ha ett helt
avgörande inflytande. Vid avgörandet av en markanskaffning bör kommunens
synpunkter bedömas som mycket viktiga men de måste vägas mot
andra i sammanhanget betydelsefulla intressen, anförde utskottet. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och föreslår att motionen 1139 avslås.

Under anslaget Arméförband: Anskaffning av anläggningar
har chefen för armén redovisat behov av en ny värmecentral vid I 14 i
Gävle. Anläggningen har fortifikationsförvaltningen beräknat skall kosta
14,3 milj. kr. i prisläget den 1 februari 1979 (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 109).

FöU 1979/80:13

Projektet finns redovisat i en anskaffningsplan som är intagen i budgetpropositionen.
1 denna beräknas för budgetåret 1980/81 2 600000 kr. för nybyggnad
av värmecentralen (s. 116).

1 motionen 481 (s) delar motionärerna helt uppfattningen att det behövs
en förbättrad värmetillförsel till regementet. De anser emellertid att denna
bör ske genom en anslutning till kommunens fjärrvärmenät varom förhandlingar
har förts under hela år 1979. De yrkar därför att det inte skall byggas
någon ny värmecentral och att fortifikationsförvaltningen åläggs att snarast
återuppta förhandlingarna med Gävle kommun.

I ärendet är inhämtat att Gävle kommun har gjort en framställning till
regeringen i samma fråga. Den bereds f. n. inom regeringskansliet i avsikt
att nå en lösning där både försvarsekonomiska och allmänt samhällsekonomiska
synpunkter kommer att beaktas. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka att det från såväl effektivitetssynpunkt som med tanke på
behovet att spara energi är angeläget att eftersträva att samutnyttja värmeanläggningar.
Syftet med motionen 481 får anses tillgodosett genom den
beredning av frågan som f. n. sker i regeringskansliet, varför motionen bör
avslås.

I årets budgetproposition finns upptaget ett nytt huvudprogram, Operativ
ledning m. m. I detta ingår de sex militärområdesstaberna med
förvaltningar samt Gotlands militärkommando med förvaltningar. Medel
för verksamheten inom detta program föreslås bestridas från förslagsanslagen
Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet, Operativ
ledning m. m.: Materielanskaffning och Operativ ledning m. m.: Anskaffning
av anläggningar.

I motionen 816 (fp) yrkas att riksdagen hänför Gotlands militärkommando
med förvaltningar till huvudprogrammet Arméförband. Det är,
hävdar motionären, principiellt fel att ha Gotlands militärkommando som
enda lägre regionala myndighet i ett huvudprogram för operativ ledning
m. m.

Inom regeringskansliet bereds f. n. ett förslag om ändring av försvarsmaktens
organisation m. m. på Gotland. Försvarsministern avser att föreslå
regeringen att denna organisationsfråga underställs riksdagens prövning.
Utskottet — som i princip delar motionärens uppfattning — anser att
riksdagen först i det sammanhanget bör ta ställning till huvudprogram för
verksamheten vid Gotlands militärkommando. Motionen 816 bör avslås i
avvaktan därpå.

Beträffande anslaget Operativ ledning m. m.: Ledning och
förbandsverksamhet har utskottet inhämtat upplysningar om överbefälhavarens
förslag och försvarsministerns ställningstagande utöver vad
som framgår av budgetpropositionen (s. 153).

I motionen 159 (vpk) upprepas yrkanden om ändring i organisationen av
den militära underrättelsetjänsten, som tidigare har framförts i anslutning
till budgetpropositionerna 1977, 1978 och 1979. Utskottet fann vid behand -

FöU 1979/80:13

lingen av dessa yrkanden nuvarande organisation och gällande ordning för
insyn och kontroll vara ändamålsenliga. Riksdagen avslog yrkandena
(FöU 1976/77:9 s. 11, rskr 1976/77: 154, FöU 1977/78: 19, s. 30-31, rskr
1977/78:240, FöU 1978/79:23 s. 39, rskr 1978/79:327). Utskottet vidhåller
sin uppfattning och föreslår att även motionen 159 avslås. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att en särskild kommitté har tillkallats för att
utvärdera nuvarande former för verksamheten vid försvarsstabens särskilda
byrå (IB) och för att lämna de förslag som kan föranledas av utvärderingen
(Fö 1979:01).

Vid behandlingen av berörda anslag återkommer försvarsministern till
de personalminskningar som han förordar. De anknyter till riksdagsbeslutet
om försvarsmaktens centrala och högre regionala ledning (prop. 1977/
78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Utskottet har i det föregående
under punkten 4 behandlat de minskningsmål som ställdes upp i samband
med det beslutet.

För att bl. a. åstadkomma personalminskningar vid försvarets sjukvårdsstyrelse
har regeringen låtit försvarets rationaliseringsinstitut
(FRI) se över styrelsens organisation. I budgetpropositionen (s. 176-191)
läggs fram ett organisationsförslag som bygger på resultatet av utredningen.

Huvuddragen i den nuvarande organisationen av försvarets sjukvårdsstyrelse
- som sedan april 1976 är lokaliserad till Karlstad - tillkom efter
beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 110, SU 1969: 105, rskr 1969:249).
Enligt detta skulle sjukvårdsstyrelsen ha ett i princip odelat ansvar och
utöva gemensam ledning för både sjukvårdsförvaltningen (förnödenhetsförvaltningen)
och den medicinala verksamheten inom försvarsmakten. I
samband med att militärapoteket avvecklades (prop. 1973:75, FöU
1973: 16, rskr 1973: 195) lades även ansvaret för den militära läkemedelsförsörjningen
på sjukvårdsstyrelsen.

Sjukvårdsstyrelsen lyder direkt under regeringen men är skyldig att i
vissa hänseenden följa direktiv och anvisningar från överbefälhavaren och
försvarsgrenscheferna. Chef för sjukvårdsstyrelsen är generalläkaren.
Denne är också chef för försvarets medicinalkår. Han är i denna egenskap
underställd överbefälhavaren. Enligt sin instruktion skall sjukvårdsstyrelsen
leda försvarsmaktens hälso- och sjukvård och vara central förvaltningsmyndighet
för sjukvårdsförvaltningen inom försvarsmakten. I styrelsens
nuvarande organisation ingår en centralplanering, en hälsovårdsbyrå,
en sjukvårdsbyrå och en materielbyrå. Vidare finns en specialmedicinsk
sektion, en farmaceutisk enhet och en administrativ sektion. Inom styrelsen
finns vidare en medicinalkårexpedition som lyder under generalläkaren
i hans egenskap av chef för försvarets medicinalkår. Till styrelsen är
också knutet ett vetenskapligt råd. I mars 1978 - utgångspunkten för de
beslutande personalminskningarna - var 88 personer anställda vid styrelsen.

Föll 1979/80:13

Förslagen i budgetpropositionen följer i huvudsak FRI:s förslag. I likhet
med FRI anser regeringen att försvarets sjukvårdsstyrelse bör behålla sin
ställning som självständig myndighet. Dess organisation föreslås byggas
upp med utgångspunkt i följande fyra internprogram, nämligen

- hälso- och sjukvård i krig

- hälso- och sjukvård i fred

- förnödenhetsförsörjning

- personalförsörjning.

De två första internprogrammen innefattar fackuppgifter och de båda
övriga produktionsuppgifter.

Under verkschefen avses det finnas ansvariga för de funktioner som
speglas i programindelningen. Vidare föreslås att en administrativ enhet
skall ingå i sjukvårdsstyrelsen. Styrelsen föreslås också - som f. n. — ha
ett vetenskapligt råd.

De fackmässiga ledningsfunktionerna för hälso- och sjukvård i krig och
fred bör enligt FRI hållas samman i en gemensam sjukvårdsplanering. En
av huvudmännen för de båda enheterna för hälso- och sjukvård föreslås
svara för ärenden som är gemensamma för sjukvårdsplanering. Försvarsministern
anser att det finns skäl som talar för detta. Han vill för sin del
samtidigt betona vikten av att hälso- och sjukvården i krig får de resurser
och den ställning inom myndigheten som behövs för att upprätthålla en
kontinuerlig verksamhet inom detta viktiga område. Det bör, anser han,
återspeglas i organisationen.

Vissa produktionsuppgifter som f. n. åvilar försvarets sjukvårdsstyrelse
förordas föras över till andra myndigheter. Bl. a. bör anskaffningen av
sjukvårdsmateriel med små krav på medicinsk medverkan i anskaffningen i
fortsättningen handhas av försvarets materielverk. Vidare föreslås att cheferna
för marinen och flygvapnet får ansvaret för specialmedicinska frågor
inom naval- resp. flygmedicin.

Chefen för försvarets sjukvårdsstyrelse bör enligt propositionen som
f. n. vara läkare och tillika vara chef för försvarets medicinalkår. Verket
bör enligt regeringen också förbli ett enrådighetsverk.

Den nya organisationen avses tillämpas fr. o. m. budgetåret 1980/81.
Anpassningen till den nya personalramen föreslås dock genomföras stegvis
fram till år 1985. Reduceringen av personalen bör ske genom naturlig
avgång och en effektiv omplaceringsverksamhet. Det bör, anförs det i
propositionen, ankomma på regeringen att ta ställning till detaljerna i
organisationsförslaget. FRI har räknat med en årlig kostnadsminskning
fr. o. m. budgetåret 1984/85 med ca 2,5 milj. kr./år i fast pris- och löneläge.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det även i fortsättningen bör
finnas en självständig central myndighet där den fackmässiga styrningen
av hälso- och sjukvården inom försvarsmakten utövas och produktionen
av sjukvårdsförnödenheter och utbildad sjukvårdspersonal samordnas.

Mot regeringens förslag att verkschefen i princip ensam skall utöva

FöU 1979/80:13

beslutanderätten framförs invändningar i motionen 482 (s). Enligt motionärernas
uppfattning skall myndigheterna inom försvarsmakten ha lekrnannastyrelser.
De pekar på att lekmannastyrelser redan finns vid vissa myndigheter,
t. ex. vid försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt,
och anser att sådana bör införas även vid andra myndigheter inom
försvarsmakten. De yrkar därför att försvarets sjukvårdsstyrelse skall ha
en lekmannastyrelse med högst fem företrädare för det allmänna. Dessa
bör ha god kännedom om sjukvårdsorganisation och sjukvårdsplanering.
De bör sökas bland förtroendevalda inom landstingssektorn.

Utskottet är positivt till lekmannainflytande inom försvarsmakten. Denna
inställning framgår av det stöd utskottet har gett ett ökat lekmannainflytande
inom denna samhällssektor på såväl central och högre regional nivå
(FöU 1973: 19) som lokal nivå (FöU 1975/76:9). Utskottet har föreslagit
och riksdagen begärt hos regeringen utredning av formerna för sådant
inflytande. Detta utredningsarbete har lett till att militärledningens rådgivande
nämnd har inrättats för lekmannainflytande på den centrala stabsnivån
(prop. 1977/78: 63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Inom regeringskansliet
handläggs f. n. ett förslag av FLU (SOU 1979: 84) om formerna för
lekmannainflytande också på de regionala och lokala nivåerna i det militära
försvarets organisation.

I frågan om en lekmannastyrelse för försvarets sjukvårdsstyrelse finns
vissa skäl som talar emot förslaget i motionen 482. Ett av dem är att
styrelsens nya organisation bör genomföras och verka någon tid innan man
också ändrar dess ledningsform. Utskottet vill emellertid ta upp denna
fråga i ett större sammanhang.

Lekmannastyrelser är numera vanliga hos centrala myndigheter i statsförvaltningen.
I sådana styrelser ingår lekmän enligt vedertagen definition,
dvs. personer som inte är anställda hos myndigheten. Inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde finns lekmannastyrelser bl. a. vid försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets datacentral, statens
försvarshistoriska museer, civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut
och flygtekniska försöksanstalten. Sådana styrelser finns
däremot inte vid försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvaitningen, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket eller
krigsarkivet. Förförsvarsmaktens centrala skolor finns i vissa fall lekmannastyrelse,
i andra fall inte. Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) har
i betänkandet Lekmän i försvaret (SOU 1979: 84) redovisat en uppsats om
lekmannastyrelser hos statliga myndigheter. Enligt uppsatsen har försvarsdepartementet
jämfört med andra departement en mycket låg andel verk
med lekmannastyrelse.

FöU 1979/80:13

denna lämna förslag till riksdagen. 1 avvaktan härpå vill utskottet nu inte
förorda att lekmannastyrelse införs för någon viss av de myndigheter som
f. n. saknar sådan. Vad utskottet har anfört om åtgärder för att bedöma
behovet av lekmannainflytande vid vissa myndigheter och skolor inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motionen 482 bör inte bifallas i denna del.

I övrigt biträder utskottet regeringens förslag till organisation av försvarets
sjukvårdsstyrelse. I konsekvens med vad utskottet i avsnittet Det
militära försvarets fortsatta utveckling har anfört om principer för hur
statsmakternas organisationsbeslut bör utformas bör det ankomma på
regeringen att besluta om sjukvårdsstyrelsens organisation i detalj.

Försvarsministern erinrar beträffande försvarets materielverk
om att en särskild utredare f. n. ser över delar av verkets uppgifter och
organisation m. m. (Fö 1979:03). Vidare behandlar en kommitté den militära
flygindustrins framtida struktur m.m. (Fö 1979:02). Den undersöker
bl. a. möjligheterna till kostnadsbesparande åtgärder inom berörda myndigheter,
främst försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och
flygtekniska försöksanstalten. De personalminskningsmål som redovisas i
budgetpropositionen utgör därför inte något definitivt slutmål, anser försvarsministern.
Han godtar det dock t. v. som en planeringsinriktning.
Försvarsministern tillstyrker försök med vissa organisatoriska förändringar.
Förslag om inrättande av en gemensam systemutvecklingsenhet för
ADB-verksamheten inom försvarsmakten, med personal från bl. a. försvarets
materielverk, har utskottet behandlat tidigare i betänkandet, under
punkten 4.

Försvarets materielverk har viktiga uppgifter inom försvarsmakten. Materielverket
behöver i vissa fall utnyttja konsulttjänster. 1 motionen 1572
(m) påtalas att regeringen alltsedan år 1973 har lagt särskilda restriktioner
på verket när det gäller att utnyttja sådana tjänster. Detta har i hög grad
drabbat konsultföretaget AB Teleplan, som har bildats för att tillgodose
behov inom det militära försvarets materielförvaltning. Teleplan ägs till
lika delar av sex stora industriföretag. Regeringens restriktioner innebär —
förutom en ekonomisk ram för konsulttjänster - bl. a. att verket inte utan
regeringens godkännande får sluta eller förnya avtal med Teleplan om
principer m. m. för arbeten som företaget utför åt verket. Motionären
anser att regeringens föreskrifter innebär en konkurrensbegränsning som
medför ogynnsammare upphandlingsmöjligheter än nödvändigt för materielverket.
Motionen syftar till att föreskrifterna skall upphävas.

Företrädare för materielverket har inför utskottet redovisat sakuppgifter
och sin syn beträffande konsultutnyttjande.

I budgetpropositionen (s. 69-70) berör försvarsministern försvarets köp
av tjänster i samband med kraven på personalminskningar.

Utskottet vili erinra om att kommittén för vissa frågor om försvarets
materielverks uppgifter och organisation väntas ta upp även verkets behov

FöU 1979/80:13

av konsulttjänster och formerna för utnyttjande av konsulter. Kommittén
kommer att redovisa sitt uppdrag inom kort. Det är lämpligt att riksdagen
inte tar ställning i denna fråga förrän kommittén har lämnat sina förslag.
Motionen 1572 bör därför avslås.

Motionen 819 (s) har anknytning till anslaget Gemensam försvarsforskning,
som finansierar verksamheten vid bl. a. försvarets forskningsanstalt
(FOA). Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om hur även icke-militär forskning skall kunna genomföras
inom FOA:s ram.

Riksdagens beslut år 1973 om försvarsforskningens organisation (prop.
1973: 88, FöU 1973: 17, rskr 1973: 196) innebar att FOA skulle öka engagemanget
på andra forskningsområden än den militära forskningens. Forskningen
inriktas f. n. också på områden av betydelse även för andra delar av
totalförsvaret. Som motionären påpekar fullgör FOA vidare forskning för
UD:s räkning. Viss annan civil uppdragsverksamhet förekommer också.
Det finns en ambition att öka den icke-militära forskningen vid FOA.
Utskottet vill understryka betydelsen av att dessa strävanden medför
resultat. Det finns inte anledning för riksdagen att göra något uttalande i
frågan. Motionen 819 bör avslås.

I den verksamhet som finansieras av Statens försvarshistoriska
museer ingår bl. a. ett flygvapenmuseum. En byggnad för denna museiverksamhet
avses förläggas till Malmen i Linköping.

I motionen 620 (s, c, m, fp, vpk) yrkas att riksdagen uttalar att regeringen
på lämpligt sätt bör medverka till att rädda de stora tekniska och
kulturella värden som ligger i den insamlade materiel som omnämnts i
motionen genom att så snart det finns möjlighet uppföra den projekterade
byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

Utskottet har inhämtat att fortifikationsförvaltningen har upprättat ett
förslag till byggnadsprogram för den aktuella museibyggnaden. Förslaget
ligger f. n. i försvarsstaben för samråd med ÖB. Det kommer därefter att
underställas regeringens prövning. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att det är önskvärt att den värdefulla materiel som insamlats förvaras
på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet finner det därför angeläget att ifrågavarande
byggnad kommer till stånd. Med hänsyn till det arbete som pågår
bör riksdagen inte göra något uttalande i frågan. Motionen 620 bör därför
avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
i fråga om fjärde huvudtiteln

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 23 400 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med
avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 4, till Vissa nämnder
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
13 550000 kr.,

FöU 1979/80:13

3. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 4 600000 kr.,

4. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 750000 kr.,

5. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

2 100000000 kr.,

6. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

3 628 300(XX) kr.,

7. att riksdagen beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
687000 000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
947 700000 kr.,

8. beträffande anskaffning av anläggningar

a. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1138 om arrendering
av mark för militära ändamål,

b. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1139 om betydelsen av
kommuns inställning vid förvärv av mark för försvarets behov,

c. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och
med avslag på motionen 1979/80: 481 till Arméförband: Anskaffning
av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 412 800000 kr.,

9. att riksdagen beträffande Arméförband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för
arméförband får beställas inom en kostnadsram av 62 000 000 kr.,

b. förbudgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 97 900000
kr..

10. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
1 188 300000 kr.,

11. att riksdagen beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
383 300000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
691000000 kr.,

12. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 104800000 kr..

13. att riksdagen beträffande Marinförband: Forskning och utveckling -

FöU 1979/80:13

a. bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för
marinförband får beställas inom en kostnadsram av 77900000
kr.,

b. förbudgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 52 000 000
kr.,

14. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
2 180000000 kr.,

15. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning a.

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av
4 345000 000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

1968900000 kr.,

16. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

193 400000 kr.,

17. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för
flygvapenförband får beställas inom en kostnadsram av
489 700000 kr.,

b. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av

354 869000 kr.,

18. att riksdagen beträffande Operativ ledning m. m.

a. avslår motionen 1979/80: 159 om omorganisation av den militära
underrättelsetjänsten,

b. avslår motionen 1979/80:816 om överförande av Gotlands
militärkommando till huvudprogrammet Arméförband,

c. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 447800000 kr.,

19. att riksdagen beträffande Operativ ledning m.m.: Materielanskaffning a.

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 109290000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 72 600000
kr.,

20. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
58570000 kr..

Föll 1979/80:13

21. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1980/
81 anvisar ett förslagsanslag av 92 100000 kr.,

22. beträffande Försvarets sjukvårdsstyrelse

a. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och
med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 6, godkänner de
riktlinjer för försvarets sjukvårdsstyrelses organisation som föredragande
statsrådet har förordat,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
som behövs för att genomföra omorganisationen,

c. att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 20470000 kr.,

23. att riksdagen beträffande Fortifikationsförvaltningen

a. godkänner den av föredragande statsrådet beräknade resultaträkningen
för förvaltning av fastigheter för försvarsmakten,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 79700000
kr.,

24. att riksdagen beträffande Försvarets materielverk

a. avslår motionen 1979/80: 1572 om den statliga upphandlingen
hos AB Teleplan,

b. bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret 1980/81
förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje
tillfälle en kostnadsram av 650000000 kr. inte överskrids,

c. bemyndigar regeringen att medge att datamaskinutrustning
får beställas inom en kostnadsram av 33600000 kr.,

d. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
473000000 kr.,

25. att riksdagen beträffande Gemensam försvarsforskning

a. avslår motionen 1979/80: 819 om forskning för försvar och
fred,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
241800000 kr.,

c. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 medge
att materiel för forskningsändamål beställs inom en kostnadsram
av 7000000 kr.,

26. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 131 750000 kr.,

27. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 67 800000 kr.,

28. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 21 600000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 2 400000 kr.,

30. att riksdagen tili Militärhögskolan för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 24 400000 kr.,

FöU 1979/80:13

31. att riksdagen till Försvarets gymnasieskola för budgetåret 1980/
81 anvisar ett förslagsanslag av 2950000 kr.,

32. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 200000 kr.,

33. att riksdagen till Försvarets brevskola för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 2700000 kr.,

34. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 4450000 kr.,

35. att riksdagen beträffande Statens försvarshistoriska museer

a. avslår motionen 1979/80: 620 om byggnad för ett flygmuseum i
Linköping,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 7 300000
kr.,

36. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 53400000 kr.,

37. att riksdagen till Försvarets datacentral för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 401 000 kr.,

38. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 14500000 kr.

8. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 259-262) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79.

Utskottet

Civilförsvarsstyrelsen har lämnat årsredovisning för budgetåret 1978/79.
I propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för denna. Utskottet
har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har
anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79 och
hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

9. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1979/80

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 263-264) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom civilförsvaret under budgetåret 1979/80.

FöU 1979/80:13

Utskottet

Verksamheten under innevarande budgetår bedrivs enligt de riktlinjer
som finns angivna i propositionen 1978/79: 100 bil. 7 (FöU 1978/79: 23, rskr
1978/79: 327).

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret
1979/80 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

10. Civilförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 272-277) föreslagit riksdagen
att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet har angett.

Föredragande statsrådet

Grunderna för civilförsvarets utveckling har lagts fast genom 1977 års
försvarsbeslut (prop. 1976/77: 74 bil. l,FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77:311).
Av civilförsvarsstyrelsens programplan för perioden 1980/81 — 1984/85
framgår att de mål som sattes upp i 1977 års försvarsbeslut inte kan nås i
alla avseenden. Det har varit ofrånkomligt att begränsa verksamheten,
främst i fråga om grundutbildnings- och övningsverksamhet och anskaffning
av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Åtgärder som
tillgodoser möjligheterna att säkerställa skyddet av befolkningen genom
utnyttjande av skyddstillgångar har getts företräde framför åtgärder som
ökar beredskapen hos undsättningsorganisationen.

Försvarsministern godtar i princip den avvägning som civilförsvarsstyrelsen
har gjort i nämnda avseenden i sin programplan. Strävan bör
dock alltjämt vara att i största möjliga mån behålla den inriktning av
verksamheten som förutsattes i 1977 års försvarsbeslut.

I fråga om de olika delarna i programplanen berör försvarsministern
bl. a.

— krigsorganisationens uppbyggnad

— tillämpningen av de regler som gäller för grundutbildning och övning

— rationaliseringsverksamheten

— ökad utbildning i civilförsvaret av vapenfria tjänstepliktiga

— pågående översyn av totalförsvarets personalbehov

— civilförsvarets utbildningsorganisation

— föreslagen översyn av materielläget och civilförsvarets materielbehov

— byggnadsverksamheten vid civilförsvarsskolan i Rosersberg

— samordningen mellan civilförsvaret och den verksamhet som kommunerna
bedriver

FöU 1979/80:13

— självskyddsutbildningen av allmänheten

— pågående försök med informationsverksamhet på regional nivå

— skyddsrumsbyggandet och skyddsrumsplaneringen

— kostnaderna för nya skyddsrum

— tilläggsdirektiv till 1975 års skyddsrumsutredning.

Försvarsministern anger vidare ekonomiska planeringsramar för perioden
1980/81 — 1984/85 dels för verksamheten utom skyddsrum, dels för
skyddsrumsverksamheten.

Motionerna

1979/80: 232 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av 32 och 33 §§ i civilförsvarslagen i syfte att
minska byråkratiseringen.

1979/80:361 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm.

1979/80:482 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena 10 och 11,
nämligen

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan
i Katrineholm,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsrumsplaneringen m. m.

1979/80: 1013 av Bernt Ekinge (fp) vari yrkas beträffande civilförsvarsskolan
i Katrineholm att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att verksamheten vid skolan - inom den
utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen - kan fortgå i nuvarande
utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80: 1144 av Tage Sundkvist (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av att verksamheten vid civilförsvarsskolan i Katrineholm - inom den
utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen - kan fortgå i nuvarande
utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80:1146 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena 2—5,
nämligen

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till nya principer
för civilförsvarets rekrytering enligt i motionen framförda synpunkter,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan
i Katrineholm,

4. att riksdagen uttalar sig för att det tidigare beslutade skyddsrumsprogrammet
skall genomföras,

5. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker ökas så
att alla medborgare kan förses med detta skydd.

FöU 1979/80:13

Utskottet

Liksom beträffande militära försvaret konstaterar utskottet att de mål
som för civilförsvaret sattes upp i 1977 års försvarsbeslut inte kan nås i alla
avseenden. Utskottet anser att det bör vara en stark strävan att i största
möjliga mån behålla den inriktning av verksamheten som förutsattes i
försvarsbeslutet. Det är viktigt att i nästa försvarsbeslut skapa balans
mellan uppgifter och resurser för civilförsvaret.

I motionen 1146 (vpk) finns ett yrkande om nya principer för civilförsvarets
rekrytering. Motionärerna påpekar att civilförsvaret beträffande manlig
personal är i huvudsak hänvisat till värnpliktiga över värnpliktsåldern.
En bättre ordning vore enligt motionärerna att civilförsvaret fick rekrytera
män i åldern 18-20 år. Vapenfria tjänstepliktiga, som sedan länge har haft
möjlighet att utbildas och placeras i civilförsvaret, borde enligt motionärerna
bli en permanent bas i rekryteringen till civilförsvaret. Även andra
värnpliktiga borde enligt deras mening kunna avdelas till direkt utbildning
och placering där.

Utskottet anser liksom tidigare det vara angeläget att man skapar ökade
möjligheter till tjänstgöring för vapenfria tjänstepliktiga (jfr FöU 1977/
78: 28 s. 19 och FöU 1978/79: 23 s. 47-48). Som framgår av budgetpropositionen
(s. 273) är emellertid frågan om civilförsvarsutbildning av vapenfria
tjänstepliktiga starkt kopplad till civilförsvarets personalförsörjning i sin
helhet. Vapenfria tjänstepliktiga för placering i civilförsvaret utbildas f. n. i
begränsad utsträckning. Pågående försök med långtidsutbildning av vapenfria
tjänstepliktiga inom civilförsvaret samt en särskild översyn av totalförsvarets
personalbehov syftar till att ge en samlad bild av fördelningen av
personaltillgångar och av civilförsvarets utbildningsbehov. Dessa frågor
ingår i uppdraget till 1978 års försvarskommitté. Det bör enligt utskottets
mening vara möjligt att ta ställning till dem i samband med nästa försvarsbeslut.
Ett bifall till motionen 1146 i denna del skulle innebära att man
föregriper detta beslut. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.

I civilförsvarsstyrelsens översyn av utbildnings- och övningsverksamheten
har bl. a. ingått att klarlägga vilken utbildningsorganisation som är mest
lämplig för den verksamhet som föreslås samt att pröva behovet av investeringar
i skolanläggningar. Översynen har visat att det från ekonomisk
synpunkt är mest rationellt att genomföra en planerad verksamhet om
200000 elevdagar vid de tre fasta anläggningar som nu finns i Rosersberg,
Re vingeby och Sandön samt vid ett nytt övningsfält som inrättas i Skövde.
Civilförsvarsstyrelsen räknar med att ca 67 milj. kr. behöver investeras
under programplaneperioden för kompletterande anordningar i de fasta
anläggningarna och för det nya övningsfältet.

I Katrineholm finns en provisorisk skol- och förrådsanläggning som
enligt programplanen - från strikt ekonomiska synpunkter med nu gällande
planeringsram — borde avvecklas snarast möjligt genom en stegvis

FöU 1979/80:13

minskning av utbildningsverksamheten under budgetåren 1980/81 och
1981/82. Civilförsvarsstyrelsen finnér emellertid en sådan lösning otillfredsställande.
Eftersom ett nytt försvarsbeslut kan komma att innefatta
nya principer för totalförsvarets personalförsörjning - som motiverar en
större utbildningsorganisation inom civilförsvaret än den som behövs i
dagens läge - har civilförsvarsstyrelsen planerat avvecklingen av anläggningen
i Katrineholm på sådant sätt att handlingsfrihet bevaras fram till
våren 1982. Avvecklingen av Katrineholmsanläggningen har i programplanen
förutsatts ske under budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Försvarsministern anser att omfattningen av civilförsvarets utbildningsorganisation
t. v. bör grundas på det behov av grundutbildning och övning
som nu kan överblickas för programplaneperioden. Enligt hans mening bör
inriktningen i första hand vara att få till stånd ett övningsfält som behövs i
västra delen av landet. Enligt tidigare beslut skall fältet ligga i Skövde. Han
anser att det inte finns behov av att behålla verksamheten vid den provisoriska
civilförsvarsskolan i Katrineholm och att verksamheten där bör
avvecklas med början redan under budgetåret 1980/81. Avvecklingen förutsätts
vara genomförd den 1 juli 1982.

Avvecklingen av Katrineholmsanläggningen tas upp i fem motioner.
Motionsyrkandena syftar till att riksdagen inte skall godkänna att civilförsvarsskolan
läggs ned och att detta skall ske med böljan redan under nästa
budgetår. Som försvarspolitiskt motiv åberopas att ett nytt försvarsbeslut
kan komma att innebära att anläggningen i Katrineholm behövs för civilförsvarets
utbildning. Särskilt framhålls att en effektivare personalförsörjning
för totalförsvaret kan medföra behov av en kraftigt ökad utbildning
av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret. Motionärerna hänvisar
bl. a. till att civilförsvarsstyrelsen har ansett det nuvarande bedömnings-
och beslutsunderlaget alltför osäkert för att föreslå ett så långsiktigt
beslut som en nedläggning av anläggningen.

Civilförsvarets anläggning i Katrineholm används för utbildning av befäl
för olika enheter, för övning av vissa enheter samt för förrådsverksamhet.
Innevarande budgetår produceras omkring 27000 elevdagar. Ett 30-tal
anställda berörs om skoldelen avvecklas.

Civilförsvarsskolan är provisorisk i den meningen att övningsmark, utbildningslokaler
och förläggningsutrymmen hyrs för ändamålet. Utspisning
av eleverna är ordnad på ett hotell.

Civilförsvarsstyrelsen har beräknat merkostnaden för att avveckla anläggningen
två år senare än vad försvarsministern förordar till ca 8 milj. kr.
Kostnaden motsvarar civilförsvarsutbildning under ca 16000 elevdagar.

Investeringskostnaden för att bygga en ny utbildningsanläggning i Katrineholm,
i syfte att väsentligt öka utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga,
är översiktligt beräknad till ca 80 milj. kr. Därtill kommer inredning och
utrustning, som uppskattas kosta ca 8 milj. kr.

FöU 1979/80:13

Utskottet anser att främst följande faktorer bör beaktas i sammanhanget.

För programplaneperioden 1980/81-1984/85 planeras av ekonomiska
skäl en årlig grundutbildning och övningsverksamhet om ca 200000 elevdagar
i stället för de ca 290000 dagar som förutsattes i 1977 års försvarsbeslut.
Återgång på sikt till det större antalet elevdagar, eller åtminstone i
den riktningen, är önskvärd. En betydande ökning kan enligt vad utskottet
har inhämtat ske genom ökat utnyttjande av de fasta anläggningarna i
Rosersberg, Re vingeby och Sandö, där det nu finns överkapacitet.

Till bilden hör att riksdagen har fattat principbeslut om en ny skol- och
förrådsanläggning för Västsverige (prop. 1974:75, FöU 1974:20, rskr
1974: 191). Enligt beslut av regeringen skall anläggningen lokaliseras till
Skövde. Försvarsministern anser att inriktningen bör vara att där i första
hand få till stånd ett övningsfält. Medelsbehovet för övningsfältet är för
femårsperioden beräknat till 12 milj. kr. Fullständigt utbyggd — förutbildning
av vapenfria tjänstepliktiga — beräknas en Skövdeanläggning kosta
ytterligare ca 57 milj. kr. Inredning och utrustning uppskattas kosta ca 5,7
milj. kr.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att planera för avvecklingen
av civilförsvarsskolan i Katrineholm i enlighet med regeringens förslag.
En omfattande utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret
bör beslutas inom ramen för en helhetssyn på totalförsvarets personalförsörjning
och ekonomiska resurser. Ett sådant beslut kan fattas tidigast år
1982. Civilförsvarsstyrelsen har uppskattat kostnaderna för ett system
med utbildning av vapenfria till 160 milj. kr. för investeringar och 50 milj.
kr. per år för driften. Fullt utbyggd skulle utbildningen omfatta ca 155000
elevdagar.

För att genomföra en omfattande utbildning av vapenfria tjänstepliktiga
inom civilförsvaret finns flera andra möjligheter än att bygga upp en ny
civilförsvarsskola i Katrineholm. Bl. a. kan tidigare militära etablissement
komma i fråga.

Som försvarsministern uttalar bör de problem som kan uppstå för den
berörda personalen minskas så långt det är möjligt. En förutseende planering
för förråds- och övningsverksamheten i regionen bör kunna bidra till
att minska problemen i samband med skoldelens avveckling.

I budgetpropositionen (s. 275) redovisas att civilförsvarsstyrelsen avser
att se över materielläget för att få ökad klarhet om vilka anskaffningar av
materiel som är mest angelägna. Försvarsministern framhåller, liksom
civilförsvarsstyrelsen, att anskaffningen av skyddsmasker bör planeras så
att barnens skydd inte blir eftersatt.

Produktionen av skyddsmasker tas också upp i motionen 1146 (vpk).
Motionärerna vill att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker
ökas så att alla medborgare kan förses med detta skydd.

Utskottet konstaterar att tillverkningen av skyddsmasker och produktionsberedskapen
för ökad sådan tillverkning motsvarar riktlinjerna enligt

FöU 1979/80:13

1977 års försvarsbeslut. Under riksmötet 1978/79 redovisade utskottet
(FöU 1978/79: 23 s. 48) att gällande anvisningar från regeringen för civilförsvarets
planering innebar att skyddet av barn inte borde bli eftersatt i
förhållande till skyddet av vuxna. Utskottet vill understryka vikten av
detta. En ökning av produktionen av skyddsmasker i enlighet med motionen
1146 bör emellertid inte prövas av riksdagen tidigare än i nästa försvarsbeslut.
Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet 5 i motionen
1146.

I motionerna 482 (s) och 1146 (vpk) uttalas oro för att det nya systemet
för skyddsrumsbyggande skall sättas ur spel. De socialdemokratiska motionärerna
hänvisar till vad som står i budgetpropositionen (s. 277) om
tilläggsdirektiv till 1975 års skyddsrumsutredning. Direktiven beslutades
av regeringen den 24 januari 1980 (Dir. 1980:1).

Tilläggsdirektiven tar upp en lång rad frågor, av vilka en del också
behandlas av civilförsvarsstyrelsen vid dess nu pågående perspektivplanering.
Utredningen åläggs att hålla nära kontakt med 1978 års försvarskommitté.
Som ett deluppdrag anges en översyn av de riktlinjer som har
tillämpats vid skyddsrumsplanernas tillkomst i fråga om att bedöma riskerna
för skadegörelse och behovet av skyddsrum. Utredningen skall
lägga fram förslag om vilka tätorter och områden i dessa samt platser som
främst bör komma i fråga för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. Resultatet
av översynen bör om möjligt redovisas före utgången av november
månad 1980. Denna fråga berörs också i tilläggsdirektiven den 10 april 1980
till 1978 års försvarskommitté.

Utskottet konstaterar att de resurser som tidigare har beräknats för
statsbidrag till byggande av skyddsrum inte är tillräckliga. En stark bidragande
orsak till detta är att kostnaden per skyddsrumsplats har ökat från
500 till 1 500 kr. Regeringen föreslår nu en ökning av bemyndigandet för
skyddsrumsbyggande under budgetåret 1980/81 från 199 milj. kr. till 250
milj. kr. (prisläge februari 1979). Denna ökning är angelägen. En ytterligare
ökning kan bli nödvändig redan nästa budgetår. Genom uppdraget till
skyddsrumsutredningen får regering och riksdag ett bättre underlag för att
bedöma resursbehovet för budgetåret 1981/82 och — efter prövning även
av försvarskommittén — på längre sikt.

Utskottet betraktar alltså inte regeringens tilläggsdirektiv till skyddsrumsutredningen
som ett avsteg från det förra försvarsbeslutet. Syftet är i
stället att skapa underlag för kommande ställningstaganden. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motionsyrkanden.

Skyddsrumsutredningen skall enligt tilläggsdirektiven också granska det
nya skyddsrumssystemets tillämpning och om så behövs lämna förslag till
förenklingar och andra förbättringar av systemet. Bestämmelserna i 32 och
33 §§ i civilförsvarslagen nämns särskilt i detta sammanhang. Syftet i
motionen 232 (fp) har därigenom redan blivit tillgodosett. Någon framställning
till regeringen om översyn av nämnda paragrafer i civilförsvarslagen
behövs alltså inte.

FöU 1979/80:13

Utskottet har under punkten 4 gjort en hemställan om befogenheter och
principer beträffande organisationsbeslut som gäller både det militära försvaret
och civilförsvaret.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1146, yrkandet 2, om nya
principer för civilförsvarets rekrytering,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1146, yrkandet 5, om produktionen
av skyddsmasker,

3. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:482, yrkandet II, och
1979/80:1146, yrkandet 4, om skyddsrumsplaneringen m. m.,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:232 om en översyn av
vissa lagrum i civilförsvarslagen,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionerna 1979/80:361, 1979/80:482, yrkandet 10,
1979/80: 1013, 1979/80: 1144 och 1979/80: 1146, yrkandet 3, godkänner
vad föredragande statsrådet har anfört om avveckling av
civilförsvarsskolan i Katrineholm,

6. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för civilförsvarets
utveckling som föredragande statsrådet har angett.

11. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 278—281) föreslagit riksdagen
att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum till 236860000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till
105500000 kr., båda i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna
för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande
av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena 8 och 9,
nämligen

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari
1979,

Föll 1979/80:13

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
civilförsvar utom skyddsrum.

1979/80:1146 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 1 att
riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, ökas
med 7 000000 kr. till 243 860000 kr. (prisläge februari 1979).

Utskottet

Ramberäkningarna för nästa budgetår är gjorda i enlighet med 1977 års
försvarsbeslut. Såvitt gäller utgifterna för civilförsvar utom skyddsrum
innebär regeringens förslag dock att ramen för budgetåret 1980/81 tillfälligt
minskas med 7 milj. kr. av statsfinansiella skäl. Motionsyrkandena syftar
till att någon sådan minskning inte skall ske.

Utskottet konstaterar att minskningen av utgiftsramen med 7 milj. kr.
för nästa budgetår svarar mot en av arbetsmarknadsskäl nödvändig senare -läggning av byggnadsverksamhet vid civilförsvarsskolan i Rosersberg.
Minskningen drabbar därigenom inte annan planerad verksamhet. Å andra
sidan skulle en utebliven minskning kunna medge att ytterligare verksamhet
planerades in.

Enligt utskottets mening motiverar det statsfinansiella läget att riksdagen
godtar den tillfälliga minskningen av utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum. Motionsyrkandena bör alltså avslås. Med hänsyn till betydelsen
av civilförsvarets verksamhet och vikten av att man i största möjliga
utsträckning behåller den inriktning som förutsattes i försvarsbeslutet bör
enligt utskottets mening 7 milj. kr. återföras till ramen med prisomräknat
belopp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med
avslag på motionerna 1979/80:482, yrkandena 8 och 9, och 1979/
80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. i prisläget
februari 1979,

2. att riksdagen för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för
skyddsrum till 105 500000 kr. i prisläget februari 1979,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna
för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna
för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller
underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/
81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret

FöU 1979/80:13

samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av
konjunktur- eller beredskapsskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om återbetalning till utgiftsramen för civilförsvar
utom skyddsrum.

12. Anslagsfrågor för civilförsvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1980/81 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden m. m.
enligt följande sammanställning.

Anslag		Belopp (kr.)
G 1.	Civilförsvar (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 283-316)	bemyndigande (materiel) bemyndigande (statsbidrag för anläggningar för krigsorg.) förslagsanslag	115800000 44800000 230660000
G 2.	Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100
	bil. 7 s. 317-321)	förslagsanslag	6 200 000
G 3.	Civilförsvar: Skyddsrum (prop.
	1979/80: 100 bil. 7 s. 321-323)	bemyndigande förslagsanslag	310100000 105 500000
G 4.	Reglering av prisstegringar för civilförsvaret (prop. 1979/80: 100
	bil. 7 s. 323-324)	förslagsanslag	55000000

Under anslaget Civilförsvar föreslås riksdagen även godkänna vissa
riktlinjer för överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter
till andra myndigheter. En sådan överföring har varit aktuell länge.
Efter särskild utredning och remissbehandling av utredningsförslagen
anger försvarsministern vissa riktlinjer för ett principbeslut av riksdagen
om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till
polisväsendet och försvarsmakten. Efter ett sådant beslut avses regeringen
senare föreslå riksdagen de lagändringar och andra ändringar som kräver
riksdagsbeslut. Utskottet — som räknar med att överföringen kan genomföras
under de närmaste åren — har inte funnit anledning till erinran mot
regeringens förslag i denna del.

Utskottet — som har behandlat motionen 1979/80: 1146, yrkandet 1,
under punkten 11 - tillstyrker regeringens förslag under denna punkt och
hemställer

1. att riksdagen beträffande Civilförsvar

a. godkänner de riktlinjer för överföring av civilförsvarets ord -

FöU 1979/80:13

nings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter som föredragande
statsrådet förordar,

b. bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder som
behövs för att genomföra överföringen och som inte kräver lagändringar
eller andra ändringar som kräver riksdagsbeslut,

c. bemyndigar regeringen att medge att civilförsvarsmateriel beställs
inom en kostnadsram av 115 800000 kr.,

d. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning
av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 44 800000 kr.,

e. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

230660000 kr.,

2. att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6 200000 kr.,

3. att riksdagen beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

a. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning
av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram
av 310 100000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

105 500000 kr.,

4. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 55 000000 kr.

13. Övrigt totalförsvar m. m.

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 325-327) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om övrigt
totalförsvar m. m.

Propositionen

Med övrigt totalförsvar avses de delar av totalförsvaret som inte omfattas
av det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret.
Denna försvarsverksamhet bedrivs av olika myndigheter. Medel för verksamheten
anvisas under särskilda anslag eller delar av anslag. Dessa redovisas
i en särskild tabell (s. 325).

Den försätta utvecklingen av de olika verksamheter som övrigt totalförsvar
omfattar anmäls dels såvitt gäller försvarsdepartementets verksamhetsområde
av försvarsministern i bilaga 7 till budgetpropositionen, dels
av annat ansvarigt statsråd i vederbörande departements bilaga till propositionen.

De sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten
inom övrigt totalförsvar föreslås för nästa budgetår uppgå till ca 293 milj.
kr.

5 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

Försvarsministern — som i fred svarar för samordningen av totalförsvaret
— anser att regeringens olika förslag står i överensstämmelse med
den inriktning som har angetts i 1977 års totalförsvarsbeslut.

I detta sammanhang berör försvarsministern också vissa anslag som
varken avser det militära försvaret, civilförsvaret eller övrigt totalförsvar
men som tillhör försvarsdepartementets verksamhetsområde. Dessa anslag
har i budgetpropositionen för nästa budgetår tagits upp med sammanlagt
87830000 kr.

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om övrigt totalförsvar m. m. och hemställer
att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

14. Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1980/81 beträffande till övrigt totalförsvar hänförda anslag inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde anvisa medel enligt följande
sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

H	1.	Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (prop. 1979/80:100
		bil. 7 s. 328-331)	förslagsanslag	2535 000
H 5.	Signalskydd (prop. 1979/80:100
		bil. 7 s. 343-345)	förslagsanslag	1080000
H	6.	Vissa teleanordningar (prop.
		1979/80:100 bil. 7 s. 345-346)	förslagsanslag	22820000
H	7.	Vissa skyddsrumsanläggningar (prop.
		1979/80:100 bil. 7 s. 346-348)	förslagsanslag	6 295 000
H	8.	ldentitetsbrickor (prop.
		1979/80:100 bil. 7 s. 348-350)	förslagsanslag	750000

Utskottet

Till försvarsutskottet har hänförts de anslag inom området Övrigt totalförsvar
som anmäls i budgetpropositionens bilaga 7. Under dessa anslag
tas i budgetpropositionen upp sammanlagt 33480 000 kr. Anslagsbeloppen
räknas inte in i någon av ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har föreslagit i denna
del.

FöU 1979/80:13

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen till Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 535 000 kr.,

2. att riksdagen till Signalskydd för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 1 080000 kr.,

3. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 22 820 000 kr.,

4. att riksdagen till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6295 000 kr.,

5. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 750000 kr.

15. Övriga anslagsfrågor

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1980/81 beträffande vissa anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
som varken hör till det militära försvaret, civilförsvaret
eller övrigt totalförsvar, anvisa medel enligt följande sammanställning.

Anslag		Belopp (kr.)
H 2. Beredskapsstyrka för FN-tjänst (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 331-333)	förslagsanslag	16 730000
H 3. Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 334-339)	reservationsanslag	69000000
H 4. Flygtekniska försöksanstalten (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 339-343)	förslagsanslag	2 100000

Motionerna

1979/80:158 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80:100 i den del den gäller anslag med
500000 kr., för förvärv av kompensatjonsmark i Skövde,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om övningsfältets östra gräns.

1979/80:1143 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
angående villkoren för svenska FN-observatörers tjänstgöring och hemställa
om att snara åtgärder vidtages för att förbättra desamma.

FöU 1979/80:13

Utskottet

Från anslaget Beredskapsstyrkaför FN-tjänst finansieras rekrytering,
organisation och utbildning i Sverige av nämnda beredskapsstyrka.
Kostnaderna för FN-styrkors verksamhet utomlands och förövervakningskontingenten
i Korea bestrids däremot från reservationsanslag
som årligen brukar anvisas på tilläggsbudget.

I motionen 1143 (m) behandlas tjänstgöringsvillkoren för svenska FNobservatörer.
Utskottet har valt att behandla den i detta sammanhang.

Motionärerna framhåller att vid en jämförelse mellan tjänstgöringsvillkoren
för svenska, danska och norska FN-observatörer måste konstateras
att de svenska observatörerna saknar flera förmåner som grannländernas
FN-observatörer åtnjuter. Det gäller bl. a. förmåner i samband med resor,
barnens skolgång, bostadskostnader m. m. Motionärerna föreslår därför
att våra observatörers tjänstgöringsförhållanden snarast ses över inom
försvarsdepartementet och att förslag om förbättrade villkor för deras
utlandstjänstgöring läggs fram. Yttrande har inhämtats från Reservofficerarnas
centralförbund, som ställer sig bakom de synpunkter och krav som
förs fram i motionen.

Regeringen har den 13 mars 1980 beslutat om vissa förbättringar av de
svenska FN-observatörernas förmåner. Därmed har motionens syfte delvis
blivit tillgodosett och utskottet är inte berett att förorda översyn m. m.
enligt motionsförslaget. Utskottet förutsätter att regeringen är uppmärksam
på tjänstgöringsvillkoren för vår FN-personal. Motionen 1143 bör
avslås.

Verksamheten under anslaget Anläggningar m. m. för vissa militära
ändamål omfattar bl. a. anskaffning av mark i anslutning till
pansarövningsfältet i Skövde som kompensation för övningsmark som har
överlåtits till Skövde kommun. Motionen 158 (c) rör dessa förvärv. Bakgrunden
är följande.

1 beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:109, SU 1963: 96, rskr 1963: 221)
om utvidgning av pansarövningsfältet i Skövde förutsattes att ytterligare
mark inom ett område omedelbart nordost och öster om utvidgningsområdet
framdeles skulle förvärvas i de fall marken frivilligt bjöds ut till salu
och förvärv kunde ske till skäligt pris. Senare bemyndigades fortifikationsförvaltningen
att under samma förutsättningar förvärva mark även inom
ett område söder om det angivna området. De båda områdena omfattade
tillsammans en areal av ca 425 ha.

År 1970 överläts ca 27 ha av Livregementets husarers (K 3) övningsområde
till dåvarande Skövde stad. Överlåtelsen hade kommit till stånd för att
göra det möjligt för staden att tillgodose AB Volvos behov av mark för
utvidgning av bolagets fabriksanläggningar i Skövde. Vidare medgavs att
en större trafikled skulle få dras fram över Skaraborgs regementes (P 4)
övningsområde. Till följd av marköverlåtelserna försämrades övningsmöjligheterna
för P 4 och K 3. Detta avsågs kompenseras genom inköp av

FöU 1979/80:13

ännu inte förvärvade delar av de båda markområdena för den sedan tidigare
planerade utvidgningen. Vid denna tidpunkt återstod 188 ha att förvärva.
Kostnaderna härför uppskattades i dåvarande prisläge till 1,8 milj.
kr. Förvärven skulle liksom dittills ske genom frivilliga uppgörelser med
markägarna. Med hänsyn till att markupplåtelsen till Skövde stad hade
kommit till stånd uteslutande för att tillgodose angelägna civila intressen
skulle kostnaderna för markförvärven betalas av medel utanför kostnadsramen
för det militära försvaret (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr
1972: 231). Det har därefter årligen ställts medel till förfogande utanför den
ekonomiska ramen för det militära försvaret för sådana markförvärv.
Hittills har mark köpts i endast ringa omfattning. F. n. finns inga fastigheter
till salu. I budgetpropositionen beräknas även för budgetåret 1980/81
500000 kr. för ändamålet under anslaget Anläggningar m.m. för vissa
militära ändamål.

I motionen 158 framhålls att genom förvärven av kompensationsmark
flyttas övningsfältets östra gräns från Klagstorp till allmänna vägen Tåstorps
by - Skövde och, om läglighetsköpen skall omfatta hela fastigheter,
även öster om denna väg. Den mark med vilket övningsfältet avses utvidgas
är högvärdig åkermark. Motionären anser att utvidgningen inte skall
ske och övningsfältets östra gräns läggas fast i huvudsak efter Klagstorps
östra gräns. Som ett av skälen för denna gränsdragning åberopas riksdagens
beslut om ett nytt skjutfält för Skövde garnison (prop. 1978/79: 5,
FöU 1978/79:9, rskr 1978/79: 56). Motivet för förläggning av skjutfältet till
Vreten söder om Skövde var, framhåller motionären, bl. a. att det skulle
kunna tjäna som ett komplement till det militära övningsfältet. Enligt
motionärens uppfattning bör inte heller avsättas medel för köp av kompensationsmark
under nästa budgetår.

Utskottet anser att riksdagens beslut att anlägga ett nytt skjutfält för
Skövde garnison i omedelbar anslutning till det aktuella övningsområdet
kan ha ändrat förutsättningarna för den bedömning av behov av kompensationsmark
som gjordes för åtskilliga år sedan. Enligt vad utskottet har
inhämtat avser man inom regeringskansliet att låta närmare undersöka
denna fråga. I anslutning därtill kommer man att sträva efter att räta
övningsområdets östra gräns. Enligt utskottets mening bör i avvaktan på
resultatet av sådana åtgärder även under budgetåret 1980/81 medel stå till
förfogande för eventuella mindre förvärv som kan öka förutsättningarna
för en lämplig gränsjustering. Motionen —vars syfte till en del torde bli
tillgodosett - bör avslås.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda regeringens förslag
och hemställer

beträffande Beredskap sstyrka för FN-tjänst

1. a. att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 16730000 kr.,

FöU 1979/80:13

b. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1143 om förmåner till
svenska FN-observatörer,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med
avslag på motionen 1979/80:158 till Anläggningar m. m.för vissa
militära ändamål för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 69000000 kr.,

3. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 100000 kr.

Stockholm den 22 april 1980

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Göthe
Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark
(fp), Axel Andersson (s) och Eivor Nilson (c).

Reservationer

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (punkten 1)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”Den obalans”
och slutar ”avslås av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Den obalans mellan mål och medel som föreligger inom totalförsvaret är
särskilt påtaglig för dess civila delar. För det ekonomiska försvaret har inte
ens fastställts några fleråriga ekonomiska ramar. Så hade enligt utskottets
mening bort ske genom 1977 års försvarsbeslut. Planeringen och verksamheten
för vår försöijningsberedskap skulle i så fall ha haft betydligt större
stadga.

Nästa försvarsbeslut förbereds nu bl. a. genom arbete hos berörda myndigheter
och i den parlamentariskt sammansatta försvarskommittén. I
motionen 482 (s) finns synpunkter på planering och verksamhet inom det
ekonomiska försvaret. Bl. a. framhålls behovet av en särskild beredskapsplan,
färdig att tas i bruk om Sverige drabbas av en kris i oljetillförseln.
Vidare anges möjligheten att ha avgiftsfinansierade lagringsprogram även
för andra varor än olja. Utskottet anser att motionens tankegångar bör
tillföras underlaget för arbetet inför nästa försvarsbeslut. Vad utskottet nu
har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1979/80:13

Bifall till yrkandena i motionen 1631 (vpk) skulle innebära att riksdagen
föregriper nästa försvarsbeslut. Dessa yrkanden bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 6) i momentet 3 bort ha följande
lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 12, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om underlaget
för nästa försvarsbeslut i fråga om det ekonomiska försvaret.

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — riktlinjer för
planeringsperioden

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 14 börjar ”Enligt
motionen 482 (s) bör” och slutar ”i propositionen 1979/80: 117” bort ha
följande lydelse:

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa
budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag
(prisläge februari 1979).

Utskottet ansluter sig till vad som i motionen 482 har anförts om riktlinjer
för det militära försvarets fortsatta utveckling. Den ekonomiska
planeringsramen bör alltså bestämmas till fem gånger det basbelopp som
anges i motionen, dvs. till 66285 milj. kr. (prisläge februari 1979), i stället
för 68247 milj. kr. som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker att de
tillgängliga resurserna utnyttjas på det sätt som förordas i motionen 482.

dels att utskottets hemställan (s. 34) i momentet 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för
det militära försvarets fortsatta utveckling som har angetts i
motionen 1979/80:482.

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — riktlinjer för
flygplansanskaffning

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 16 börjar ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 17 slutar ”yrkandet 1 i denna del” bort ha följande
lydelse:

FöU 1979/80:13

De uppgifter som f. n. löses med attackflygdivisioner utrustade med AJ
37 Viggen måste enligt uppgift under 1990-talet lösas på annat sätt. Statsmakterna
behöver nu inte ta ställning till om och hur Attackviggen skall
ersättas. Detta blir en viktig fråga i samband med nästa försvarsbeslut,
som avses fattas våren 1982.

Före 1982 bör enligt utskottets mening inte heller bedrivas planeringsoch
studiearbete som på något sätt binder försvarskommittén i dess arbete
eller på annat sätt föregriper försvarsbeslutet.

Om försvarsbeslutet kommer att innebära att Viggensystemet så småningom
skall ersättas av ett nytt flygplan blir det naturligt att beakta de
särskilda svenska kraven på allsidighet och operativ förmåga. En ny enhetsplattform
kan visa sig ändamålsenlig. Som framhållits i det föregående
bör riksdagen nu inte binda sig för flygvapnets framtida uppgifter eller för
inriktning mot visst flygplan.

För att ge beslutsunderlag bör under de närmaste åren bedrivas planering
och studier på det sätt som anges i motionen 1951 (s). Även i övrigt vill
utskottet på denna punkt ansluta sig till de riktlinjer som har angetts i
nämnda motion. Dessa innebär bl. a. att väsentligt mindre resurser avdelas
för studier än regeringen föreslår. Någon verksamhet för begynnande
utveckling av ett nytt flygplan kan utskottet inte godta.

Det planerings- och studiearbete som utskottet förordar bör - som
närmare utvecklas i motionen 482 - bedrivas så att man underlättar en
omstrukturering av flygindustrin.

Vad utskottet har anfört om planerings- och studiearbete för eventuell
framtida ersättning av Viggensystemet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 34) i momentet 7 bort ha följande
lydelse:

7. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del. samt med bifall till motionen
1979/80: 1951, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för flygplansanskaffning.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — personalvårdens
inordnande i försvarsmaktens centrala ledning

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Gunnar
Oskarson (m). Göthe Knutson (m). Anders Gernandt (c) och Eivor
Nilson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 24 börjar "Utskottet
finner” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

FöU 1979/80:13

När utskottet i betänkandet FöU 1977/78:9 förordade att försvarsstabens
personalvårdsbyrå skulle inlemmas i personalenheten i den nya försvarsstabsorganisationen
såg man detta som ett angeläget led i strävandena
att stärka överbefälhavarens resurser för personalfunktionen. Därigenom
undvek man också, menade utskottet, att splittra denna betydelsefulla
centrala funktion på flera händer. Genom lösningen underströks
enligt utskottets uppfattning de militära chefernas ansvar för alla personalfrågor.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser i likhet med försvarsministern
att personalvårdsfunktionen bör ingå i försvarsstaben på
det sätt som riksdagen redan har beslutat.

Utskottet förutsätter att övergången till ny organisation anordnas på
sådant sätt att personalvårdsfunktionen är säkerställd vid varje tidpunkt.
Detta gäller självfallet också andra viktiga funktioner i de centrala staberna,
t. ex. underrättelsetjänsten. De aktuella motionsyrkandena om
självständig ställning för personalvårdsfunktionen liksom motionen 1979/
80: 1630 bör avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 35) i momentet 10 bort ha följande
lydelse:

10. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 samt med
avslag på motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80: 1137 och
1979/80: 1630 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört
om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala
ledning.

5. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — kostnadsbesparingar
och personalminskningar

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser att
- med anknytning till momentet 23 (s. 36) - före den del av utskottets
anförande som på s. 25 börjar ”Utskottet återkommer” bort tillkomma ett
avsnitt av följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att åstadkomma
kostnadsbesparingar inom försvarsmakten. Besparingarna har hittills
främst tagit sig uttryck i att personalen har minskats med drygt 4000
personer under perioden september 1972 till mars 1979. Detta har framför
allt skett genom hårda reduceringar av den civila personalen, som har
minskat med drygt 3 600 under samma period. Syftet med dessa reduceringar
har varit att uppnå besparingar. Mycket talar för att de avsedda
kostnadsbesparingarna ofta inte uppnåtts. Kostnaderna har också samband
med antalet entreprenader och köp av tjänster. Att reducera antalet
civilanställda kan inte vara ett mål i sig. Därför är det fortsättningsvis
nödvändigt att lägga tonvikten vid kostnadsminskningsmål. Då kan andra
åtgärder, såsom ökad egen-regiverksamhet, visa sig vara ändamålsenliga.

FöU 1979/80:13

De personalbesparingar som visar sig nödvändiga bör fortsättningsvis
inte ensidigt få drabba den civila personalen. Enligt en i försvarsdepartementet
upprättad promemoria utgår överbefälhavarens personalplanering
från en minskning av den militära personalen med 1 000 och den civila
personalen med 4000 personer under 1980-talet. Den ensidiga inriktningen
mot kraftiga reduceringar av den civila personalen förutsätts alltså bestå,
vilket utskottet finnér ytterst tveksamt.

Det ofta anförda argumentet mot reduceringar av militär personal, nämligen
kopplingen till krigsorganisationen, måste bli föremål för en noggrann
översyn. Det kan därvid finnas skäl att i en del fall överväga att låta även
civil personal inneha tjänster där det f. n. anses krävas speciell militär
kompetens.

6. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 38 böljar "Utskottet
hänvisade” och slutar ”föreslås i propositionen” bort ha följande lydelse:

Under riksmötet 1977/78 begärde riksdagen på förslag av utskottet att
regeringen skulle låta utreda de unga värnpliktigas ekonomiska förhållanden
(FöU 1977/78:19, rskr 1977/78: 240). Överbefälhavaren utför nu en
sådan undersökning i samarbete med statistiska centralbyrån. Resultatet
av undersökningen redovisas för regeringen senast i mitten av september
1980. Det finns anledning tro att undersökningen ger ett värdefullt faktamaterial
för prioriteringar och beslut när det gäller de värnpliktigas förmåner.
Enligt utskottets mening bör därför nu inte göras andra ändringar av
dessa förmåner än dem som föreslås i budgetpropositionen och i motionen
482, yrkandet 7. Utskottet förordar alltså att dagersättningen höjs med 3
kr. till 18 kr.

dels att utskottets hemställan (s. 39) i momentet 2 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och
motionerna 1979/80:416, yrkandet 2 i denna del, och 1979/
80:482, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om dagersättningen till värnpliktiga m. fl.

7. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — militära försvaret (punkten
6)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

FöU 1979/80:13

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar ”Liksom
beträffande” och slutar ”motionen 482" bort ha följande lydelse:

Liksom beträffande den ekonomiska planeringsramen för femårsperioden
förordar utskottet att utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1980/81 bestäms enligt förslaget i socialdemokraternas partimotion
482, yrkandena 2 och 3.

Utgiftsramen bör alltså bestämmas till 13 255 519000 kr. i prisläget februari
1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av
betalningsmedel och beställningsbemyndiganden under olika anslag efter
denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 40) i momentet 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandena 2 och 3, för
budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret
till 13 255 519000 kr. i prisläget februari 1979 samt begär
att regeringen anpassar utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden
efter denna utgiftsram.

8. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — anslaget Vissa
nämnder m. m.

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 44 börjar "Utskottet
har tidigare" och på s. 45 slutar ”motion 482 i denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare understrukit de värdefulla insatser som Folk och
försvar gör för att öka kunskaperna om landets säkerhetspolitik och totalförsvar
och för att stimulera till debatt om försvarspolitiken (FöU 1976/
77:9 s. 3). Det är angeläget att genom statsbidrag stimulera förbundets
verksamhet.

1978 års försvarskommitté arbetar med frågan om mål och medel för
informationen om Sveriges säkerhetspolitik (jfr FöU 1976/77: 13 s. 28—29,
rskr 1976/77:311). Långsiktiga förslag angående sådan information och
olika åtgärder för att stimulera intresse och debatt föreligger ännu inte. I
avvaktan på sådana förslag bör riksdagen ställa medel till förfogande för
statsbidrag till Folk och försvar utöver regeringens förslag. Bidraget till
förbundet bör för nästa budgetår bestämmas till 2 358000 kr.

Ökningen av anslaget — 200000 kr. — bör bestridas inom utgiftsramen
för det militära försvaret genom att samma belopp spärras av eljest tillgängliga
medel inom ramen.

FöU 1979/80:13

dels att utskottets hemställan (s. 51) i momentet 2 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 4, till Vissa
nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 13 750000 kr.

9. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — anskaffning av
mark för försvarsmaktens behov

Gunnar Björk i Gävle, Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 45 börjar ”Utskottet är
inte” och slutar ”motionen 1139 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare pekat på möjligheten att försvaret arrenderar mark
för övningar i stället för att köpa den. När det för drygt ett år sedan gällde
frågan om att förbättra övningsbetingelserna för Visby garnison (FöU
1978/79:9 s. 15) antydde utskottet en sådan lösning.

Med hänsyn också till den rådande osäkerheten beträffande försvarsmaktens
framtida fredsorganisation anser utskottet liksom motionärerna
att arrendering av mark för militära ändamål bör utnyttjas i större utsträckning.

Markens utnyttjande är en betydelsefull fråga för planeringen inom en
kommun. Det är enligt utskottets mening rimligt att tillmäta berörda kommuners
uppfattning i ärenden om mark för det militära försvarets behov i
förhållande till angelägen civil användning den avgörande betydelse som
föreslås i motionen 1139.

Utskottet anser att kommunerna nu bör ges en förhandlingsposition i
frågor om ytterligare mark för stora övnings- och skjutfält som är likvärdig
statens. Detta innebär att utskottet delar de synpunkter som anförs i
motionen 1139.

Riksdagen bör således som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet har anfört om att i ökad omfattning arrendera mark för försvarsmaktens
behov samt om betydelsen av vederbörande kommuns inställning
vid planering och genomförande av markförvärv för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan (s. 52) i momenten 8 a. och b. bort ha
följande lydelse:

a. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1138 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om att i
ökad utsträckning arrendera mark för försvarsmaktens behov,

FöU 1979/80:13

b. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80: 1139 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
betydelsen av vederbörande kommuns inställning vid planering
och genomförande av markförvärv för det militära försvaret.

10. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — försvarets sjukvårdsstyrelse Eric

Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar ”Enligt
utskottets mening” och på s. 50 slutar ”inte bifallas i denna del” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda skäl att se över för vilka ytterligare
centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
som ett lekmannainflytande bör införas. Det bör ankomma
på regeringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter
denna lämna förslag till riksdagen. Skälen för en lekmannastyrelse vid
försvarets sjukvårdsstyrelse är emellertid starka. Fördelarna med en styrelse
i vilken ingår förtroendevalda inom landstingssektorn är uppenbara.
Riksdagen bör därför redan nu ta ställning för att myndigheten skall ledas
av en lekmannastyrelse. Utskottet biträder alltså de synpunkter som har
anförts i motionen 482, yrkandet 6.

dels att utskottets hemställan (s. 54) i momentet 22 a. bort ha följande
lydelse:

a. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och
med bifall till motionen 1979/80: 482, yrkandet 6, godkänner de
riktlinjer för försvarets sjukvårdsstyrelses organisation som föredragande
statsrådet har förordat, med den ändring att för ämbetsverket
inrättas en lekmannastyrelse.

11. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkten 10) — skyddsrumsplaneringen Eric

Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 börjar ”Utskottet
konstaterar att de resurser” och slutar ”ifrågavarande motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de resurser som tidigare har beräknats för
statsbidrag till byggande av skyddsrum inte är tillräckliga. En starkt bidragande
orsak till detta är att kostnaden per skyddsrumsplats har ökat från

FöU 1979/80:13

500 till 1 500 kr. Regeringen föreslår nu en ökning av bemyndigandet för
skyddsrumsbyggande under budgetåret 1980/81 från 199 milj. kr. till 250
milj. kr. (prisläge februari 1979). Denna ökning är angelägen men inte
tillräcklig.

Riksdagsbeslutet 1975 om en ny ordning för planering och finansiering
av skyddsrumsbyggandet (prop. 1975:21, FöU 1975:17, rskr 1975:174)
skall fullt ut tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1979. Omfattande förberedelser
har vidtagits, inte minst av de kommuner som har varit ålagda att upprätta
skyddsrumsplaner. Det är olyckligt om staten inte kan avdela resurser som
svarar mot den beslutade ambitionen för skyddsrumsverksamheten. Utskottet
har i denna del samma uppfattning som förs fram i motionerna 482
(s) och 1146 (vpk).

Utskottet anser att fastställda skyddsrumsplaner bör följas och att regeringen
vid behov bör återkomma till riksdagen med förslag om ökade
statliga resurser för skyddsrumsbyggande redan för nästa budgetår. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 62) i momentet 3 bort ha följande
lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt
motionerna 1979/80:482, yrkandet 11, och 1979/80: 1146, yrkandet
4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om statliga resurser för skyddsrumsbyggande.

12. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkten 10) — civilförsvarsskolan i
Katrineholm

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 60 börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”skoldelens avveckling” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn dels till att civilförsvarsstyrelsen anser det nu tillgängliga
bedömnings- och beslutsunderlaget alltför osäkert för att ligga till grund för
en nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm, dels till de synpunkter
som har anförts i motionerna 1979/80:361, 1979/80:482, 1979/
80: 1013, 1979/80: 1144 och 1979/80: 1146 bör ett ställningstagande om Katrineholmsskolans
framtid uppskjutas till nästa försvarsbeslut. Kostnaderna
för att behålla handlingsfriheten har av civilförsvarsstyrelsen beräknats
till ca 8 milj. kr. för en tvåårsperiod. Medelsbehovet bör tillgodoses
genom omfördelning inom utgiftsramen för civilförsvaret.

dels att utskottets hemställan (s. 62) i momentet 5 bort ha följande
lydelse:

FöU 1979/80:13

5. att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1013 och
1979/80:1144 samt med bifall till motionerna 1979/80:361, 1979/
80: 482, yrkandet 10, och 1979/80:1146, yrkandet 3, avslår förslaget
i propositionen 1979/80: 100 om avveckling av civilförsvarsskolan
i Katrineholm.

13. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m.m. — civilförsvaret (punkten
11)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 63 börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godta den minskning av
utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum som regeringen föreslår.
Förslaget innebär en påtaglig avvikelse från det system med fleråriga
försvarsbeslut och ekonomiska ramar som gäller. Någon ändring av civilförsvarets
uppgifter har heller inte föreslagits. Med bifall till motionsyrkandena
bör utgiftsramen bestämmas till 243 860000 kr. i prisläge februari
1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av betalningsmedel
och beställningsbemyndiganden efter denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 63) i momentet 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt
med bifall till motionerna 1979/80:482, yrkandena 8 och 9, och
1979/80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum till 243 860 000 kr. i
prisläget februari 1979.

dels att momentet 6 i utskottet hemställan bort utgå.

Särskilda yttranden

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — fredsorganisationsfrågor av

Anders Gernandt (c).

1 likhet med föredragande statsrådet förordar försvarsutskottet att stora
delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser på ADB-området
hålls samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. I här
aktuellt avseende (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 67-68 och 72-74) får detta
synsätt godtagas. Men det strider avgjort mot de principer för decentralisering
och användande av mindre datorer som vinner alltmer insteg i
förvaltningsarbetet inom de flesta områden.

FöU 1979/80:13

Genom den tekniska utvecklingen mot mindre datorer ökar möjligheterna
för de enskilda myndigheterna och myndighetsenheterna att i större
utsträckning än tidigare själva svara för driften. Detta är också i många fall
ett angeläget personalintresse som bör uppmärksammas.

2. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

av Gunnar Björk i Gävle, Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c).

Överbefälhavaren gör i samarbete med statistiska centralbyrån en undersökning
om unga värnpliktigas ekonomiska förhållanden. 1 avvaktan på
resultatet av undersökningen avstyrker utskottet bifall till alla motionsförslag
som innebär ändringar av värnpliktigas förmåner, däribland förslaget i
motionen 818 (c) om frikort för värnpliktiga för resor med tåg och buss
mellan förläggningsorten och hemorten. Vi anser att införande av ett
system med frikort för värnpliktiga är en angelägen social reform som bör
kunna minska det byråkratiska arbetet vid biljettbeställningar.

Enligt vår mening är det angeläget att grundtankarna i motionen 818
prövas ytterligare. De värnpliktssociala, försvarsekonomiska och administrativa
effekterna av att genomföra motionsförslaget bör studeras ingående.

3. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp).

Av olika skäl tvingas många värnpliktiga att fullgöra sin grundutbildning
långt från hemorten. Detta gäller främst värnpliktiga från Göteborgsområdet,
som fullgör sin grundutbildning i Nedre Norrlands militärområde, och
vissa värnpliktiga från Stockholmsområdet som kommenderas till tjänstgöring
i Övre Norrlands militärområde.

Det har visat sig att problem att anpassa sig till tjänstgöringsförhållandena
oftare uppstår vid fjärrekryterade utbildningsförband än vid närrekryterade.
Detta kan ha sin grund i värnpliktigas sociala bindningar eller
personliga engagemang i hemorten, men det kan också bero på att de
värnpliktigas anhöriga saknar kunskap om utbildning, tjänstgöring, bostadsförhållanden
m. m. som den värnpliktige har.

Vi anser att ett ganska enkelt sätt att lösa en del av dessa problem vore
att medge rätt för den värnpliktige att överlåta en eller två av sina fria resor
till nära anhörig för resa i omvänd riktning. Detta skulle inte innebära
några ökade kostnader för statsverket eftersom det är frågan om överlåtelse
av resa(or).

I samband med att värnpliktiga nu börjar tjänstgöra vid K 4 i Arvidsjaur
anser vi det lämpligt att en försöksverksamhet genomförs där för att utröna
inkvarteringsmöjligheter, administration m. m. för fria resor i omvänd

FöU 1979/80:13

riktning. Även om det medför lite merarbete vid K 4 anser vi det vara värt
besväret om man därmed uppnår en bättre kontakt mellan förbandet och
de värnpliktigas anhöriga och får erfarenheter av det praktiska genomförandet.
En försöksverksamhet av detta slag torde kunna beslutas av regeringen.

4. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — försvarets sjukvårdsstyrelse av

Gunnar Oskarson (m).

Utskottet har funnit anledning att föreslå en översyn angående vilka
ytterligare centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde som bör ha ett lekmannainflytande. Vid en sådan
översyn bör enligt min mening för varje myndighet och skola noga studeras
om en lekmannastyrelse verkligen kan vara till gagn för verksamheten.
Vissa kostnadsökningar och ett tyngre beslutsförfarande måste uppvägas
av påtagliga och klart redovisade fördelar med att gå över till ledning
genom en styrelse.

6 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FoU 1979/80:13

Bilagor Bilaga I

Sammanställning av motionsyrkanden

Väckta under den allmänna motionstiden

1979/80: 158 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80: 100 i den del den gäller anslag med 15:2
500000 kr. för förvärv av kompensationsmark i Skövde,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 15:2
anförts om övningsfältets östra gräns.

1979/80: 159 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till omorganisation 7:18a
av underrättelsetjänsten till ett civilt organ som skall lyda direkt under
försvarsdepartementet,

2. att riksdagen beslutar om en omorganisation av underrättelsenämn- 7:18a
den, som innebär representation för samtliga riksdagspartier, samt att
nämnden görs ansvarig inför riksdagen och dess konstitutionsutskott.

Behandlas i betänkandet
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1979/80:232 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av 32 och 33 §§ i civilförsvarslagen i syfte att
minska byråkratiseringen.

10:4

1979/80:361 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm.

10:5

1979/80: 416 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkor- 4:21

tas och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för att de ekonomiska villkoren för de värn- 5:2, 3

pliktiga förbättras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i 4:21

enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de 4:21

civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar

också inom den militära sektorn.

1979/80: 448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig 4:21

för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga
i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80: 481 av Axel Andersson (s) och Ing-Marie Hansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens i budgetpropositionen framförda för- 7:8c

slag om nybyggnad av en värmecentral vid Hälsinge regemente i Gävle

med byggstart nästkommande budgetår.

FöU 1979/80:13

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta
utveckling som angetts i motionen,

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära försvaret
förbudgetåret 1980/81 till 13 255 519000 kr., i prisläge februari 1979,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
militärt försvar,

4. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. (försvarsdepartementet) för
budgetåret 1980/81 för i motionen angivet ändamål anvisar ytterligare
200000 kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrå,

6. att riksdagen beslutar inrätta en lekmannastyrelse vid försvarets sjukvårdsstyrelse
i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att dagersättningen höjs med 3 kr. till 18 kr. per
dag,

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari
1979,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för
civilförsvar utom skyddsrum,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan
i Katrineholm,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsrumsplaneringen m. m.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ekonomiska försvarets planering m. m.

1979/80: 483 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att försvarskommittén får
tilläggsdirektiv om nedtrappning av militärutgifterna,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling
av Viggen-systemet snarast avbryts,

3. att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80:100 beslutar om
en sänkning av militärutgifterna med 2 100000 000 kr.

Behandlas i betänkandet
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

7:8c

4:1

6:1

7:2

4:10

7:22a 10

5:2

11:1

10:5

10:3

1:3

1:1

4:5

1:1

FöU 1979/80:13

Behandlas i betänkandet
utsk. reserv,
hemst. nr
p.:mom.

1979/80:620 av Marianne Karlsson m. fl. (c, s, m, fp, vpk) vari yrkas att 7:35a
riksdagen uttalar att regeringen på lämpligt sätt bör medverka till att rädda
de stora tekniska och kulturella värden som ligger i det insamlade material
som omnämnts i motionen genom att så snart möjlighet givs uppföra den
projekterade byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att 4:13

flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17
vid Kallinge.

1979/80: 810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 4:22
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse till
värnpliktstjänstgöring.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala sta- 4:11
berna och försvarets materielverk bibehålls vid dessa myndigheter,

2. att den personalminskning som angivits för systemutvecklingsper- 4:11
sonalen förs över till resp. myndighets minskningsmål.

1979/80:813 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos 4:2
regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av
försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

1979/80:814 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 5:5
begär att en försöksverksamhet genomförs, lämpligen vid K 4, Arvidsjaur,
med sikte på att reformen, som ger värnpliktiga möjlighet att överlåta fri
värnpliktsresa till närmaste anhöriga, skall kunna införas vid övriga förband.

1979/80:816 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen placerar Got- 7:18b
lands militärkommando med förvaltningar i huvudprogrammet ”Arméförband”.

1979/80: 817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att 4:16

riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet,
särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80:818 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att 5:4

riksdagen beslutar att helt fria hemresor för värnpliktiga i enlighet med vad
som anförs i motionen införs fr. o. m. den 1 juli 1980.

FöU 1979/80:13 85

1979/80:819 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om hur inom FOA:s ram även icke-militär forskning
skall kunna genomföras.

1979/80: 1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion
i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80: 1139 av Sture Korpås m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna, att vederbörande kommuns inställning
skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande
av markförvärv för försvarets behov.

1979/80: 1141 av Björn Körlof m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen i sitt
yttrande över avsnittet ”Säkerhetspolitiska överväganden” i budgetpropositionens
bil. 7 understryker den starka oro som utvecklingen i Afghanistan
och dess grannländer inger på grund av de risker som den innebär för
världsfreden och därmed även för krigsrisk i vår del av Europa.

1979/80: 1142 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen uttalar
att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad med
militär utbildning skall kunna ianspråktas för krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1143 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
angående villkoren för svenska FN-observatörers tjänstgöring och hemställa
om att snara åtgärder vidtages för att förbättra desamma.

Behandlas i betänkandet
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

7:25a

10:5 12

5:6

4:10 4

7:8a 9

7:8b 9

1:4

4:18

15:1b

7 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

Behandlas i betänl
utsk. reserv,
hemst. nr
p.:mom.

1979/80:1144 av Tage Sundkvist (c) vari yrkas att riksdagen som sin 10:5 12

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av att verksamheten vid civilförsvarsskolan i Katrineholm - inom den
utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen — kan fortgå i nuvarande
utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80: 1146 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, 11:1
ökas med 7000000 kr. till 243 860000 kr. (prisläge februari 1979),

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till nya principer 10:1
för civilförsvarets rekrytering enligt i motionen framförda synpunkter,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilför- 10:5
svarsskolan i Katrineholm,

4. att riksdagen uttalar sig för att det tidigare beslutade skyddsrumspro- 10:3
grammet skall genomföras,

5. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker ökas 10:2
så att alla medborgare kan förses med detta skydd.

1979/80: 1572 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening 7:24a

ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen
bör elimineras.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas 4:17

att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka officerares
förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

1979/80: 1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas 4:14

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms
slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som 4:3

sin mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut
bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga
orter.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin 4:10 4

mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av
personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

1979/80: 1631 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omfördelning 1:2

av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska försvaret så att
folkförsörjningen tryggas.

FöU 1979/80:13

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den sittande försvarskommittén
får tilläggsdirektiv för det ekonomiska försvarets utveckling enligt i
motionen angivna riktlinjer.

Väckta med anledning av propositionen 1979/80:117
1979/80: 1951 av Olof Palme m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80: 117 i denna del,
godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

1979/80: 1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80: 117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in,

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien
av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem,
typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Behandlas i betänkandet
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1:2

4:7

4:8

4:4-8 3

4:4

4:5

4:6

FöU 1979/80:13 88

Bilaga 2

Ramreglerade utgifter för det militära försvaret — andel av totala statsut -

gifter

Försvarsbeslut	Budgetår	%'	%2
1963	1963/64	17,45
	1964/65	15,97
	1965/66	16,08
	1966/67	14,18
	1967/683	13,38
1968	1968/69	12,83
	1969/70	12,05
	1970/71	12,04
	1971/72	11,26
1972	1972/73	11,88	11,27
	1973/74	11,17	10,59
	1974/75	10,73	9,95
	1975/76	10,07	9,29
	1976/77	9,32	8,40
1977	1977/78	8,97	8,05
	1978/79	8,66	7,81

1 Utgifterna för det militära försvaret inkluderar fr. o. m. budgetåret 1972/73 lönekostnadspålägg,
som dessförinnan låg utanför utgiftsramen. Uppgifterna om andel
fr.o.m. 1972/73 är därför inte direkt jämförbara med tidigare år (jfr FöU 1973: 16 s.
83).

2 I tabellen lämnas - för jämförbarhetens skull - uppgifter om andel med korrektion
för lönekostnadspålägg. Sådant pålägg utgick för budgetåret 1978/79 med 39 %
(uppskattas till ca 1 300 milj. kr.).

3 Budgetåret 1967/68 omfattades inte av 1963 års försvarsbeslut.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13 89

Bilaga 3

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till faktorpris

Försvarsbeslut	Budgetår	Totalförsvarets andel	Det militära försvarets andel
1963	1963/64	4,9	4,4
	1964/65	4,9	4,2
	1965/66	5,0	4.5
	1966/67	4,8	4,2
	1967/68	4,6	4,0
1968	1968/69	4,4	3,8
	1969/70	4,3	3,7
	1970/71	4,2	3,7
	1971/72	4,2	3,8
1972	1972/73	4,2	4,0
	1973/74	4,1	3,9
	1974/75	4,1	3,8
	1975/76	4,2	3,9
	1976/77	3,9	3.6
1977	1977/78	4,2	3,7
	1978/79'	4,1	3,7

1 Preliminära värden eftersom BNP-värdet för 1979 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. 1 BNP till faktorpris ingår ej indirekta skatter och subventioner.

2. I totalförsvaret ingår verksamheter inom bl. a. justitie-, försvars-, kommunikations-,
jordbruks-, handels-, arbetsmarknads- och kommundepartementens verksamhetsområden.
Utgifterna för totalförsvaret inkluderar bl. a. beredskapslagring,
även såvitt gäller särskild lagring för fredskriser.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13

Bilaga 4

Ramreglerade utgifter för det militära försvaret — andel av bruttonational -

produkten (BNP) till marknadspris

Försvarsbeslut	Budgetår	Det militära försvarets andel
1963	1963/64	3,9
	1964/65	3,8
	1965/66	4,0
	1966/67	3,7
	1967/68	3,5
1968	1968/69	• 3,4
	1969/70	3,3
	1970/71	3,3
	1971/72	3,3
1972	1972/73	3,4
	1973/74	3,4
	1974/75	3,3
	1975/76	3,2
	1976/77	3,2
1977	1977/78	3,3
	1978/79'	3,3

1 Preliminärt värde eftersom BNP-värdet för 1979 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. I BNP till marknadspris ingår indirekta skatter och subventioner.

2. Uppgifterna i SlPRl:s årsbok och i Military Balance om militärutgifternas andel
av BNP i olika länder bygger på att BNP värderas till marknadspris. Värdena i
tabellen är alltså i det avseendet jämförbara med sådana uppgifter.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13

Bilaga 5

Tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté
(Fö 1978:02)

Beslut vid regeringssammanträde 1980-04-10. Departementschefen,
statsrådet Kronmark, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 tillkallades en
kommitté med 13 ledamöter med uppdrag att överväga och lämna förslag
om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling
m. m. efter år 1982.

Kommittén, som har arbetat under namnet 1978 års försvarskommitté
(FK 78), lämnade i juni 1979 betänkandet SOU 1979:42 Vår säkerhetspolitik.
Betänkandet har remitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer.

I de ursprungliga direktiven (1978: 30) anges att kommittén i en senare
etapp av sitt arbete på grundval av myndigheternas perspektivplaner (motsvarande)
del 2 skall överväga och lämna förslag om de olika totalförsvarsgrenarnas
utveckling efter år 1982. Kommittén skall redovisa resultatet av
detta arbete i sådan tid att det kan beaktas i regeringens anvisningar under
våren 1981 för myndigheternas programplaner för perioden 1982/83-1986/
87.

Jag anmäler nu vissa frågor som kommittén bör beakta i sitt fortsatta
arbete.

Utvecklingen sedan försvarskommitténs delbetänkande lades fram har
illustrerat bristen på stabilitet i den internationella situationen, särskilt i
fråga om förhållandet mellan de bägge supermakterna. Regionala kriser
kan innebära snabba förändringar av det politiska klimatet och påverka de
militära dispositionerna och intentionerna. Utvecklingen har också demonstrerat
den förmåga en supermakt besitter att snabbt koncentrera
betydande militära styrkor för att säkra positioner som man anser vara av
stor betydelse för sina intressen. De svårigheter, som alltid föreligger med
att dra entydiga slutsatser av observerade förändringar i supermakternas
militära dispositioner, och att korrekt bedöma dessa makters politiska
avsikter i ett spänt läge, har ånyo demonstrerats. Det är därför angeläget
att kommittén under sitt fortsatta arbete analyserar utvecklingen och överväger
om det finns skäl att ändra eller komplettera de bedömningar som
har redovisats i kommitténs första betänkande.

Inför kommitténs fortsatta arbete är det angeläget att erinra om de stora
ekonomiska svårigheter som vårt land befinner sig i. Det kommer i framtiden
att krävas mycket stor återhållsamhet med de offentliga utgifterna. 1
detta läge ställs därför ökade krav på noggranna och ingående överväganden
om sambandet mellan totalförsvarets ekonomiska resurser, uppgifter
och utformning.

FöU 1979/80:13

Under de ca två år som har gått sedan regeringen gav direktiv till
försvarskommittén har de sedan länge besvärliga försvarsekonomiska problemen
ytterligare förvärrats, inte minst inom det militära försvaret. Trots
att antalet fredsförband och administrationer har minskat och ett omfattande
personalminskningsprogram har genomförts under de senaste 5-10
åren, har kostnaderna för den fredstida driften stigit och tagit en allt större
del av de samlade anslagen i anspråk. Ambitionsminskningar har ägt rum
alltsedan 1968 års försvarsbeslut. Rationalisering av fredsorganisationen
har inte i avsedd omfattning kunnat möta inträffade kostnadsökningar.
Grundutbildningstiden för de värnpliktiga har förkortats. Repetitionsutbildningens
omfattning har reducerats kraftigt. Förbandens användbarhet
omedelbart efter mobilisering har därigenom blivit sämre. Detta har påverkat
vår beredskap negativt.

Vidare har det ekonomiska utrymme som kunnat avdelas för forskning,
utveckling och materielanskaffning successivt minskat. Stigande krav på
prestanda har dessutom ofta lett till snabbt ökande styckekostnader för ny
materiel, särskilt för kvalificerade vapensystem. Denna utveckling har
bl. a. mötts med en fortlöpande minskning av de mest kvalificerade förbandens
antal. Den sjunkande beställningsvolymen vid svensk försvarsindustri
har i många fall lett till svårigheter att upprätthålla önskvärd utvecklings-
och produktionskapacitet.

Inom de civila delarna av totalförsvaret finns liknande ekonomiska
problem. Kostnadsutvecklingen har också här lett till att 1977 års försvarsbeslut
inte har kunnat genomföras till alla delar.

Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska och statsfinansiella
läget, som kan förväntas bestå under 1980-talet, är det nu nödvändigt
att överväga omfattande rationaliseringsinsatser inom försvaret. Rationaliseringar
utöver redan planerade torde inom ramen för en oförändrad
organisation inledningsvis visa sig både svårare och dyrbarare att genomföra
än det hittills genomförda rationaliseringsprogrammet. En betydande
omstrukturering av försvarsmaktens organisation torde därför vara nödvändig
för att skapa en rimlig balans mellan uppgifter och resurser med
utgångspunkt i de krav som den svenska säkerhets- och försvarspolitiken
ställer.

Självfallet blir kraven på omstruktureringar inom krigsorganisationen
och därav följande fredsorganisatoriska förändringar störst i de lägsta
ekonomiska nivåerna. Liknande förhållanden präglar övriga delar av totalförsvaret.

Kommittén bör mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av totalförsvarsplaneringen
och den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen
i sina överväganden rörande olika framtida strukturer för totalförsvaret
särskilt bedöma möjligheterna på lång sikt att genomföra sina
förslag.

Mot bakgrund av en analys av möjliga konflikter och hot bedömer

FöU 1979/80:13

kommittén i sitt första betänkande att ett eventuellt krig i Europa åtminstone
inledningsvis kommer att föras med konventionella medel. Risken för
en upptrappning till kärnvapennivå kommer dock i hög grad att prägla
parternas agerande, vilket bedöms innebära återhållsamhet med målen för
och omfattningen av de militära operationerna. Kommittén bedömer att
operationer som avser kontroll över områden kring Nordkalotten och
Östersjöutloppen kan aktualiseras redan i inledningen av ett krig i Europa.
En angripare torde därvid eftersträva att så snabbt som möjligt nå syftet
med sitt angrepp.

Av överbefälhavarens perspektivplan framgår att försvarsstrukturer,
som inriktas mot angrepp som inleds överraskande, har en bättre förmåga i
olika säkerhetspolitiska situationer än strukturer med annan inriktning.
Kommittén bör beakta dessa förhållanden i sina fortsatta överväganden
och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt dels hur kraven på förbättrad
beredskap och ökad mobiliseringssäkerhet skall tillgodoses inom ramen
för ett värnpliktsförsvar, dels hur kraven på att kunna avvisa kränkningar
under fred och neutralitet skall mötas.

Försvarskommittén har i sitt första betänkande pekat på den viktiga roll
som luftförsvaret har bl. a. för försvarets fredsbevarande och krigsavhållande
förmåga, för förvarning och skydd av befolkningen och i samband
med insatser mot kränkningar av svenskt territorium i fred och under
neutralitet. Dessa frågor har berörts av vissa remissinstanser, som också
har uttalat sig om de s. k. kryssningsrobotarna. Jag kan i huvudsak ansluta
mig till de synpunkter som förts fram. Samtidigt vill jag framhålla att inte
bara kryssningsrobotar utan även andra mindre uppmärksammade drag i
den militärtekniska utvecklingen på det taktiska flygets område i motsvarande
grad kan komma att ställa nya krav på det svenska försvaret.
Kommittén bör därför analysera dessa aspekter av den militärtekniska och
säkerhetspolitiska utvecklingen samt överväga hur hänsyn bör tas till
dessa främst vad gäller luftförsvarets utformning.

Kommittén anser att försvar skall kunna tas upp i varje del av landet,
oavsett varifrån angreppen kommer. Enligt kommitténs mening gör emellertid
ekonomiska och andra förhållanden det nödvändigt med prioriteringar.
Därför föreslås en viss geografisk prioritering av försvaret av övre
Norrland och de södra delarna av landet. Vid förändringar i den militärpolitiska
situationen skall det militära försvaret kunna omdisponeras. Kommittén
pekar också på att en sådan prioritering inte kan gälla luftförsvaret.
Vidare anför kommittén att denna prioritering inte får leda till att det blir
gynnsammare för en angripare att utnyttja de mellersta delarna av landet.

Jag anser att kommittén i sitt fortsatta arbete bör utgå ifrån dessa
grundtankar. Den militärpolitiska situationen kan emellertid förändras så
att det militära försvaret kan behöva omdisponeras. Därvid torde man
dock kunna räkna med en viss förvarningstid. Kommittén bör närmare
studera avvägningen mellan å ena sidan förband med uppgift att bevaka

FöU 1979/80:13

ytan och försvåra en angripares rörelser i sådana områden som inte har
högsta prioritet och å andra sidan rörliga kvalificerade stridskrafter för
snabb kraftsamling till olika delar av landet.

Kommittén har funnit att försvarsutformningen i ökande omfattning
måste styras av en eventuell angripares möjligheter till operationer som
inleds överraskande. Sådana operationer torde enligt min mening i första
hand kunna komma att riktas mot de områden som kommittén har prioriterat.
Kommittén bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa
förutsättningar för förmåga till snabb styrketillväxt i dessa delar av landet.
I särskilt hög grad gäller detta övre Norrland.

1 anvisningar för fas 2 av perspektivplaneringen avseende det militära
försvaret har regeringen uppdragit åt överbefälhavaren att redovisa handlingsvägar
med olika kombinationer av komponenter ingående i tänkbara
försvarsutformningar på skilda ekonomiska nivåer. Därvid anges bl. a. att
om principen att alla vapenföra män skall grundutbildas leder till en påtaglig
obalans i prioriterade hotsituationer m. m., skall på varje ekonomisk
nivå minst ytterligare en handlingsväg redovisas som har utformats på
annat sätt.

Det militära försvaret bör alltjämt bygga på den allmänna värnplikten.
Med utgångspunkt i att försvaret bör ges förmåga till tidiga och kraftsamlade
insatser och med hänsyn till nödvändigheten av att minska kostnaderna
för fredsorganisationen bör dock kommittén överväga och värdera
olika lösningar som innebär variationer i värnpliktens innehåll. Enligt min
mening kan det av ekonomiska skäl bli nödvändigt att överväga alternativ
där en viss del av de vapenföra undantas från utbildning och tjänstgöring i
den militära delen av totalförsvaret. Kommittén bör vidare överväga sådana
alternativ där en kortare utbildningstid än i dag tillämpas för en viss
del av de värnpliktiga. En begränsad direktutbildning av värnpliktiga för
civila totalförsvarsfunktioner bör också övervägas.

En utgångspunkt för dessa överväganden bör vara de krav på utbildning
och materielanskaffning som ställs på de färdigorganiserade och kontinuerligt
repetitionsutbildade krigsförbanden. Kommittén skall lämna förslag
om den avvägning mellan olika förbandstyper som bedöms ge största
möjliga effekt i prioriterade hotsituationer och som därmed ger det starkaste
stödet till den svenska säkerhetspolitiken. Kommittén bör vidare
överväga och lämna förslag om struktur och omfattning av en fredsorganisation
som svarar mot detta och som gör det möjligt att långsiktigt genomföra
utbildning och materielanskaffning för krigsorganisationens behov på
den ekonomiska nivå som kommittén utgår ifrån i sina förslag. Kommittén
bör därvid beakta vad jag tidigare har framhållit om de samhällsekonomiska
och statsfmansiella perspektiv som avtecknar sig inför 1980-talet.

Kommittén har redovisat vissa synpunkter på de försvarsindustriella
frågorna och avser att i det fortsatta arbetet ägna dem särskild uppmärksamhet.
Jag delar kommitténs uppfattning och framhåller betydelsen av att

FöU 1979/80:13

dessa frågor studeras noga. Härvid bör kommittén bl. a. söka beräkna de
volymer av skilda slag av materiel som bedöms komma att anskaffas efter
år 1982. Vid behandlingen av de försvarsindustriella frågorna bör kommittén
samråda med kommittén rörande den militära flygindustrins struktur
m. m. (Fö 1979:02), med utredningen om alternativ produktion inom övrig
försvarsindustri (1 1979:02) samt med krigsmaterielexportkommittén
(H 1979:01).

Den ansträngda samhällsekonomin och det starkt begränsade statsfinansiella
utrymmet framtvingar också prioriteringar inom de civila delarna av
totalförsvaret på samma sätt som inom det militära försvaret.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de riktlinjer för civilförsvaret som
försvarskommittén har dragit upp i sitt första betänkande. Således bör
bl. a. skyddet av befolkningen i första hand utformas med hänsyn till
konventionell bekämpning som är riktad mot mål av militär betydelse och
med hänsyn till verkan av markstrider. Trots de internationella konventionerna
kan vi dock inte bortse från risken att en angripare söker nå sina
syften genom hot om terrorangrepp mot befolkningen.

I detta sammanhang finns det mot bakgrund av de ekonomiska förutsättningarna
skäl för kommittén att särskilt överväga en längre gående geografisk
differentiering av ambitionerna i det fysiska befolkningsskyddet. En
utgångspunkt för övervägandena bör vara att förutom de orter och platser
som ligger i omedelbar närhet av de viktigaste militära målen, sådana orter
som möjligen skulle kunna bli föremål för terrorbekämpning prioriteras
samtidigt som förberedelser för en snabb uppbyggnad av enklare skydd på
andra platser vidtas i fred. En prioritering av detta slag skulle enligt min
mening öka våra möjligheter att stå emot terrorhot som riktas mot befolkningen.

Jag vill erinra om att regeringen nyligen har uppdragit åt 1975 års
skyddsrumsutredning att lämna förslag om vilka tätorter och platser som i
fortsättningen främst bör komma i fråga för skyddsrumsbyggande. Försvarskommittén
bör ha nära kontakt med skyddsrumsutredningen i denna
fråga.

Civilförsvarets funktioner och utformning bör i det fortsatta utredningsarbetet
granskas mot den bakgrund jag här redovisat. Det är enligt min
mening vid en avvägning särskilt angeläget att beakta skyddet för befolkningen.
En avvägning bör därvid göras mellan åtgärder som syftar till att
förebygga skador samt skadeavhjälpande åtgärder.

Liksom när det gäller det militära försvaret bör kommittén överväga och
lämna förslag om en fredsorganisation för civilförsvaret som till lägsta
möjliga kostnad svarar mot utbildningsbehovet.

Den allt starkare specialiseringen inom näringslivet och inom livsmedelssektorn,
som medfört att Sverige har blivit allt mindre självförsörjande
med råvaror och halvfabrikat inom de flesta sektorer, gör att det ter sig allt
svårare och kräver allt större resurser att säkerställa en given försörjnings -

FöU 1979/80:13

standard i ett krisläge. Även sådana förhållanden som centralisering, urbanisering
och specialisering inom näringslivet medverkar till detta. De mål
för det ekonomiska försvaret som fastställdes i 1977 års försvarsbeslut har
således blivit allt dyrare att uppfylla och har med hänsyn till behovet av
återhållsamhet i statsutgifterna måst skjutas på framtiden. För att så småningom
kunna nå ett mera stabilt läge för det ekonomiska försvaret krävs
enligt min mening en hårdare prioritering i fråga om både mål och medel.

Vid prioritering av målen för det ekonomiska försvaret bör befolkningens
överlevnadsmöjligheter i krig tillmätas stor vikt. Utöver detta bör våra
möjligheter att klara fredskrissituationer prioriteras. Stödet till försvarsmakten
bör anpassas till de förslag som försvarskommittén lämnar rörande
försvarsmaktens utveckling på sikt. Det krävs också en hård granskning av
de olika medel som utnyttjas för att trygga försörjningsberedskapen. Det
ekonomiska försvaret bör t. ex. inte överta kostnader som rimligen bör
bäras av näringslivet.

Jag hemställer att försvarskommitténs uppdrag kompletteras i enlighet
med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

FöU 1979/80:13

Innehållsförteckning

Säkerhets- och försvarspolitiken

Föredragande statsrådet 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret

1978/79 6

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret

1979/80 6

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet 7

Motionerna 11

Utskottet 13

Planeringsfrågor (däribland flygplanfrågan) 13

Fredsorganisationsfrågor 18

Personalfrågor 28

Värnpliktsutbildning m. m 31

Hemställan 34

Förmåner åt värnpliktiga m.fl.

Motionerna 36

Utskottet 36

Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. - militära försvaret

Motionen 39

Utskottet 40

Anslagsfrågor för det militära försvaret

Regeringens förslag 41

Motionerna 43

Utskottet 44

Vissa nämnder m. m 44

Anskaffning av anläggningar 45

Operativ ledning m. m 46

Försvarets sjukvårdsstyrelse 47

Försvarets materielverk 50

Gemensam försvarsforskning 51

Statens försvarshistoriska museer 51

Hemställan 51

Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret

1978/79 55

Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret

1979/80 55

FöU 1979/80:13

Civilförsvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet 56

Motionerna 57

Utskottet 58

Ramberäkningar för budgetåret 1980181 m. m. — civilförsvaret

Motionerna 62

Utskottet 63

Anslagsfrågor för civilförsvaret 64

Övrigt totalförsvar m.m 65

Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar 66

Övriga anslagsfrågor

Motionerna 67

Utskottet 68

Reservationer

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (s) 70

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- riktlinjer för planeringsperioden (s) 71

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- riktlinjer för flygplansanskaffning (s) 71

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala ledning
(m, c, fp) 72

5. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- kostnadsbesparingar och personalminskningar (s) 73

6. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (s) 74

7. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m.m.

- militära försvaret (s) 74

8. Anslagsfrågor för det militära försvaret - Anslaget

Vissa nämnder m. m. (s) 75

9. Anslagsfrågor för det militära försvaret — anskaffning av mark för
försvarsmaktens behov (c) 76

10. Anslagsfrågor för det militära försvaret

- försvarets sjukvårdsstyrelse (s) 77

11. Civilförsvarets fortsatta utveckling - skyddsrumsplaneringen (s) 77

12. Civilförsvarets fortsatta utveckling — civilförsvarsskolan i Katrineholm
(s) 78

13. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (s) 79

Särskilda yttranden

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling - fredsorganisationsfrågor
(c) 79

2. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (c) 80

3. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (fp) 80

4. Anslagsfrågor för det militära försvaret — försvarets sjukvårdsstyrelse
(m) 81

FöU 1979/80:13

Bilagor

1. Sammanställning av motionsyrkanden 82

2. Ramreglerade utgifter för det militära försvaret

— andel av totala statsutgifter (tabell) 88

3. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till
faktorpris (tabell) 89

4. Ramreglerade utgifter för det militära försvaret

— andel av bruttonationalprodukten (BNP) till marknadspris (tabell)
90

5. Tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté 91

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980