med anledning av propositionen 1978/79:70 om markförvärv för ett nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente jämte motioner (Betänkande 1978/79:FöU20 Försvarsutskottet)

FöU 1978/79:20

Försvarsutskottets betänkande
1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:70 om markförvärv för ett
nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente jämte motioner I

betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Lars De Geer - har förelagt riksdagen i
propositionen 1978/79:70 (försvarsdepartementet). Med anledning av propositionen
har väckts motionerna 1978/79:1221 och 1978/79:1783.1 anslutning
till propositionen behandlar utskottet också yrkanden i motionerna 1978/
79:353,1978/79:1218 och 1978/79:1787, väckta under den allmänna motionstiden.

I samband med en studieresa hösten 1978 inom Västra militärområdet/
civilområdet har utskottet informerats bl. a. om försvarets behov av mark för
förbanden i Halmstad. Under beredningen av ärendet har utskottet gjort
ytterligare ett studiebesök i Halland.

Propositionen

1 propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att medge att mark
anskaffas för ett nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente med
infanteriets kadett- och aspirantskola i enlighet med vad föredragande
statsrådet har angett i propositionen.

Bakgrund

Hallands regemente (1 16) med infanteriets kadett- och aspirantskola
(InfKAS) disponerar f. n. ett övningsfält (inkl. kasernområde) vid Halmstad
om ca 110 hektar, Nyårsåsens skjutfält om ca 625 hektar och lägerområdet
Skedalahed om ca 35 hektar. För i huvudsak grupperingsövningar arrenderas
det söder om övningsfältet belägna Galgberget om ca 50 hektar av Halmstads
kommun. InfKAS arrenderar av enskilda markägare sammanlagt ca 510
hektar. För vissa skjutningar kan regementet använda Ringenäs skjutfält.
Detta är emellertid ett luftvärnsskjutfalt, som främst används av Göta
luftvärnsregemente (Lv 6). Fältet omfattar ca 130 hektar mark och har
riskområde över havet. Vid vissa tillfällen kan regementet också disponera
flygvapnets skjutfält Tönnersjö, som enligt vad utskottet har inhämtat
omfattar 1 679 hektar. I 16:s markbehov har behandlats av försvarets
fredsorganisationsutredning (FFU) i dess slutbetänkande, del 2: Armén och
del av marinen (Ds Fö 1977:3). FFU konstaterade att förbandets nuvarande
övnings- och skjutfalt är för små och för splittrade.

1 Riksdagen 1978/79. 10 sami. Nr 20

FöU 1978/79:20

Möjligheterna att tillgodose 116:s behov av övningsmark har undersökts
av bl. a. en arbetsgrupp under länsstyrelsen i Hallands län i vilken ingick
representanter för berörda civila och militära myndigheter. Arbetsgruppen
har granskat olika alternativ till markfrågans lösning. Det slutliga valet har
stått mellan ett område vid Slättåkra ca 26 km norr om Halmstad och tre
alternativa områden vid Mästocka ca 30 km öster om Halmstad, benämnda
Mästocka I, II och III.

Områdena omfattar följande ungefärliga arealer (hektar).

Slättåkra
Mästocka I
Mästocka II
Mästocka III

Produktiv	Åkermark	Övrig	Totalt
skogsmark		mark
1 900	50	950	2900
1 600	90	1010	2 700
1 590	80	1630	3 300
1 630	80	1690	3400

Inom Slättåkraområdet bor 27 personer. Antalet bosatta inom Mästocka I
är 46 medan de båda andra Mästockaalternativen berör områden där 22
personer är mantalsskrivna. Av dessa beräknas i alternativen II och III
flertalet kunna bo kvar.

Arbetsgruppen förordade alternativen II och III. Chefen för armén anslöt
sig till denna uppfattning. Av de båda alternativen bedömde arméchefen
alternativet III vara det lämpligaste.

Försvarets fastighetsnämnd har närmare utrett frågan och föreslagit att ett
nytt övnings- och skjutfält för I 16 anordnas enligt alternativet Mästocka II.
Fastighetsnämndens överväganden liksom övriga uppgifter rörande
bakgrunden till regeringens förslag framgår av fastighetsnämndens skrivelse
till regeringen. Skrivelsen är fogad som bilaga till propositionen.

På förslag av regeringen har riksdagen under investeringsanslaget Arméförband:
Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1978/79 anvisat 2 milj.
kr. för att markanskaffning för I 16 skall kunna påbörjas redan under
innevarande budgetår (prop. 1977/78:100 bil. 7, FöU 1977/78:19, rskr
1977/78:240).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern (prop. s. 2-7) finner i likhet med försvarets fastighetsnämnd
att ett nytt övnings- och skjutfält enligt alternativet Mästocka II ger de
största möjligheterna att begränsa de sociala konsekvenserna för människor
som berörs av markanskafTningen. Även från andra samhälleliga synpunkter,
t. ex. när det gäller jord- och skogsbrukets intressen, finner han det
fördelaktigt att välja detta alternativ. Han konstaterar vidare att länsstyrelsen,
landstinget och Halmstads kommun har biträtt förslaget att lägga det nya

FöU 1978/79:20

övningsfältet i Mästocka och att Laholms kommun inte direkt motsätter sig
en sådan lokalisering.

En särskild delegation avses tillsättas för att genomföra markanskaffningen.
Fortifikationsförvaltningen har överslagsmässigt beräknat kostnaderna
för anskaffningen till 20 milj. kr.

Motionerna

1978/79:353 av Bengt Kindbom (c) såvitt gäller yrkandena 1 a)-c)
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla

a) att frågan om samutnyttjande av mark för de militära förbanden i västra
Sverige utreds,

b) att handläggningen av markförvärven utvärderas i enlighet med vad
som i motionen anförts,

c) att vidare åtgärder för anskaffning av skjutfält för Skövde garnison enligt
riksdagens beslut den 6 december 1978 uppskjuts i avvaktan härpå.

1978/79:1218 av Erik Glimnér m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en översyn görs av sammansättningen av försvarets
fastighetsnämnd.

1978/79:1221 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift
att inventera och samordna försvarets markinnehav och markanspråk samt
göra en översyn av försvarets fastighetsnämnds organisation och ledning,

2. att riksdagen i avvaktan på en sådan utredning avslår propositionen
1978/79:70.

1978/79:1783 av Alvar Andersson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att vid anskaffningen av mark för övnings- och skjutfält för Hallands
regemente med infanteriets kadett- och aspirantskola skall beaktas vad som
anförts i motionen beträffande samordning av resurserna syftande till en
begränsning av nyanskaffning av mark och därmed också en begränsning av
kostnaderna.

1978/79:1787 av Sture Korpås m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som
sin mening ge regeringen till känna att vederbörande kommuns inställning
skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av
markförvärv för försvarets behov.

1* Riksdagen 1978/79. 10 sami. Nr 20

FöU 1978/79:20

Utskottet

Handläggningen av markfrågor m. m.

De motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta betänkande berör
bl. a. försvarets markanskaffning i vidare omfattning än vad propositionen
avser. I dem tas också upp frågor som gäller handläggningen av försvarets
markfrågor. Utskottet vill inledningsvis uppehålla sig vid dessa övergripande
spörsmål.

I motionen 1978/79:1221 (vpk) yrkas att man tillsätter en utredning med
uppgift att inventera och samordna försvarsmaktens markinnehav och
markanspråk samt göra en översyn av försvarets fastighetsnämnds organisation
och ledning. 1 avvaktan på resultaten av en sådan utredning bör enligt
motionärerna propositionen 1978/79:70 avslås.

Ett likadant yrkande rörande försvarsmaktens markinnehav och fastighetsnämndens
organisation väcktes i en vpk-motion (mot. 1978/79:14) med
anledning av propositionen 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén m. m.
Utskottet ansåg vid behandlingen av detta yrkande att det inte fanns behov
av sådan utredning och översyn som motionärerna hade föreslagit (FöU
1978/79:9 s. 8). Utskottet finner inte anledning till någon annan uppfattning
när yrkandet nu återkommer i motionen 1221. Inte heller kan utskottet
biträda motionärernas yrkande om avslag på propositionen.

Även motionen 1978/79:1218 (c) berör försvarets fastighetsnämnd,
närmast dess sammansättning. Nämnden bör enligt motionärernas uppfattning
få ett förstärkt lekmannainflytande. Enligt deras mening har nämnden
f. n. genom stark anknytning till fortifikationsförvaltningen karaktären av en
militär nämnd med civila inslag.

Försvarets fastighetsnämnd är regeringens rådgivande organ när det gäller
komplicerade markfrågor i samband med bl. a. markanskaffning för försvarsmaktens
behov. Nämnden inrättades år 1954. År 1977 ändrades dess
sammansättning efter förslag av FFU. Den har f. n. tio ledamöter. Tre av dem
är riksdagsmän. I nämnden ingår vidare en civil ledamot med goda insikter i
frågor om samhällsplanering. Övriga ledamöter är tjänstemän på byråchefsoch
avdelningschefsnivån från centrala myndigheter med uppgifter angående
markfrågor, naturvård, planfrågor m. m. Endast två militära myndigheter,
chefen för armén och chefen för flygvapnet, har representanter i själva
nämnden. Ordförande är förre landshövdingen Valter Åman. Till nämnden
är knutna fyra civila och två militära experter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i försvarets fastighetsnämnd
bör finnas ett starkt lekmannainflytande. Mot den bakgrunden
konstaterar utskottet med tillfredsställelse att det i nämnden sedan år 1977
ingår tre riksdagsledamöter (s, c, m). Den ändrade sammansättningen av
nämnden medförde också att de civila ledamöterna blev i starkt flertal. En
fortsatt utveckling mot ökad civil dominans kan dessutom bli följden av att
man organiserar om försvarsmaktens centrala ledning.

FöU 1978/79:20

Med beaktande också av att fastighetsnämnden har verkat endast ett par år
med sin nuvarande sammansättning är utskottet inte berett att förorda en
översyn av det slag som motionärerna föreslår.

I motionen 353 föreslås en utredning om samordnat utnyttjande av mark
för de militära förbanden i västra Sverige (yrkandet 1 a). Motsvarande
yrkande har tidigare förts fram i motionerna 1977/78:534(c)och 1978/79:9(c).
Utskottet behandlade dessa båda motioner i betänkandet 1978/79:9 (s. 11).
Utskottets majoritet ansåg att en sådan utredning inte var påkallad under
motivering att FFU redan hade utrett det militära försvarets behov av mark i
västra Sverige. Det förelåg därför enligt utskottet redan ett tillräckligt
underlag för att kunna ta ställning till hur detta behov skulle tillgodoses.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Motionen 1978/79:353 (c) tar också upp brister i handläggningen av
försvarets markärenden som enligt motionären har medfört att markägare
inte getts den information som rimligen kan begäras vid så genomgripande
förändringar i enskildas förhållanden som det här rör sig om (yrkandet 1 b).
Han föreslår en utvärdering av hur frågorna om markförvärv har handlagts.
En sådan utvärdering bör enligt motionen leda till förbättrade former för
handläggningen av försvarets markfrågor.

Informationen kring förvärv av övningsmark är väsentlig för att undvika
onödig irritation bland dem som närmast berörs av förvärven. Utskottet vill
därför starkt understryka att det bör visas största möjliga öppenhet på alla
stadier i utredningsarbetet. Detta bedömer utskottet kunna ske även med de
former som man nu har för att handlägga försvarets markfrågor. En särskild
utvärdering av det slag som yrkas i motionen 353 finnér utskottet inte vara
motiverad. Yrkandet bör avslås.

Eftersom yrkandena 1 a) och 1 b) i motionen 353 enligt utskottets mening
inte bör bifallas föreslår utskottet i konsekvens därmed också avslag på
motionärens yrkande om att vidare åtgärder för anskaffning av skjutfält för
Skövde skall uppskjutas i avvaktan på föreslagna åtgärder (yrkandet 1 c).
Riksdagen har beslutat om markanskaffningen i Skövde under innevarande
riksmöte (prop. 1978/79:5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79:56).

Motionen 1978/79:1787 (c) tar upp handläggningen av försvarets markfrågor
ur en annan aspekt. Svagheten med den nuvarande ordningen ligger
enligt motionärerna främst i att det från början har saknats en representativ
organisation med förhandlingskapacitet för de berörda. Motionärerna erinrar
om att vid nya markförvärv för militära övnings- och skjutfält det i allmänhet
har skapats mer eller mindre fast organiserade opinionsgrupper. Dessa har
emellertid oftast kommit till för sent för att påverka arbetet i planerings- eller
genomförandeskedena. De har, framhåller motionärerna vidare, av försvarets
företrädare ofta uppfattats som motståndsgrupper att bekämpa och inte
som representativa företrädare för en befolkning, som det för ett gott resultat
är nödvändigt att samarbeta med. Det kan alltså, fortsättet motionärerna,
vara svårt att från början finna en representativ organisation för de direkt

FöU 1978/79:20

berörda. Det borde enligt motionärernas mening vara självklart att arbetet i
alla dess faser sker i nära samspel med vederbörande kommun. Kommunens
uppfattning - såväl i det hela som i väsentliga delar- menar motionärerna bör
tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv
för försvarets behov. Kommunens valda företrädare och inte statliga
tjänstemän har då att bära ansvaret inför den lokala befolkningen. Motionärerna
framhåller avslutningsvis att om riksdagen beslutar att berörd
kommuns inställning till ett markförvärv skall tillmätas avgörande betydelse
så måste det bevakas att hot om för själva saken ovidkommande konsekvenser
för kommunen inte används för att påverka dess beslut.

Handläggningen av ett ärende om anskaffning av mark för övnings- eller
skjutfält innefattar följande huvudmoment (exempel från armén):

- Grundläggande rekognoscering och utredning genom förband, militärområdesstab
och arméstaben i samråd med fortifikationsförvaltningen.
Förslag från chefen för armén till regeringen

- Beredning i försvarsdepartementet. Remiss till försvarets fastighetsnämnd -

Fortsatt utredning genom försvarets fastighetsnämnd. Nämnden tar
ställning

- Fortsatt beredning i försvarsdepartementet. Regeringen tar ställning.
Proposition till riksdagen

- Beredning i försvarsutskottet. Utskottet tar ställning

- Riksdagen beslutar

- Beslutet genomförs.

Kontakter med länsstyrelsen och berörda kommuner sker redan under den
grundläggande utredningen. I fastighetsnämndens utredning ingåratt besöka
platsen och att sammanträffa med länsstyrelsen, övriga berörda länsmyndigheter,
kommunerna och markägare. Nämnden infordrar dessutom yttrande
från länsstyrelsen, som i sin tur hör andra länsmyndigheter och kommunerna
som berörs.

Utskottet anser det angeläget och självklart att kommunerna skall ha ett
starkt inflytande när det gäller markförvärv för försvarets räkning. Det är
också önskvärt att markfrågorna kan lösas i ett förtroendefullt samarbete med
dem. Utskottet finner det emellertid inte rimligt att kommunerna i markfrågor
som slutligt avgörs i riksdagen skall ha ett så helt avgörande inflytande
som motionärerna åsyftar. Vid avgörandet av en markanskaffning bör
kommunens synpunkter visserligen bedömas som mycket viktiga men de
måste vägas mot andra i sammanhanget betydelsefulla intressen. Motionen
1787 bör inte bifallas.

FöU 1978/79:20

Nytt övnings- och skjutfält för Hallands regemente

Utskottet har i betänkandet 1978/79:9 (s. 7-8) översiktligt behandlat
försvarsmaktens markinnehav och de markbehov som FFU ansett finnas
fram till år 2000. FFU konstaterade att ytterligare mark behöver skaffas bl. a.
för ett nytt övnings- och skjutfalt för 116 med InfKAS, ett nytt övnings- och
skjutområde för Lapplands jägarregemente (1 22) i Kiruna samt utökning av
artilleriskjutfalten för Wendes artilleriregemente (A 3) och Smålands artilleriregemente
(A 6) i Skillingaryd och för Bodens artilleriregemente (A 8).

I propositionen 1978/79:70 har lagts fram förslag att tillgodose I 16:s behov
av ytterligare övningsmark genom förvärv av ett markområde om ca 3 300
hektar vid Mästocka ca 30 km öster om Halmstad (alternativet Mästocka II).
Området ligger i omedelbar anslutning till flygvapnets skjutfalt Tönnersjö.
Inom området är 22 personer mantalsskrivna. Flertalet av dem bedöms
kunna bo kvar även sedan området har börjat utnyttjas som övnings- och
skjutfalt.

Med anledning av regeringsförslaget har väckts motionen 1978/79:1783 (c).
Motionärerna erinrar om att skjutfältet Tönnersjö och det föreslagna nya
fältet Mästocka II utgör ett sammanhängande militärt övningsområde om ca
5 000 hektar. De konstaterar att Slättåkraalternativet omfattar endast 2 900
hektar och ändå anses vara helt till fyllest utan att samordning med annat fält i
detta fall är möjlig. Motionärerna frågar sig om man inte genom att rationellt
och effektivt samordna markanvändningen i Tönnersjö-Mästockaområdet
skulle kunna minska markarealen med minst 1 000 hektar. Om man därtill
minskar markanspråken till att omfatta ett område nordost om Tönnersjöfältet
skulle arealen inom Laholms kommun i enlighet med kommunens
önskan kunna skäras ner. Antalet personer som direkt berörs skulle också bli
betydligt mindre. Motionärerna vänder sig också mot att försvarsministern
anser det möjligt att flertalet av dem som bor inom området kan bo kvar om
de godtar bullret från övningarna. Detta är en häpnadsväckande cynism,
anser motionärerna.

Det står numera klart att såväl I 16 som InfKAS kommer att vara kvar i
Halmstad. Detta var en av förutsättningarna för det beslut om ändring av
arméns organisation som riksdagen fattade under föregående riksmöte (prop.
1977/78:65, FöU 1977/78:11, rskr 1977/78:73). Man är också inom Halmstadsregionen
angelägen om att behålla nuvarande militära verksamhet i
Halmstad. Inte heller har det bestritts att ytterligare mark måste anskaffas för
utbildningen.

Många alternativ för anskaffning av ytterligare mark har övervägts. Vid
bedömningen av dessa har vuxit fram en enig uppfattning om att övningsmark
bör anskaffas inom Mästockaområdet i anslutning till flygvapnets
skjutfalt Tönnersjö. Inte heller i motionen 1783 framförs annan uppfattning.
Utskottet kan därför i sina överväganden begränsa sig till frågan i vilken
omfattning ytterligare övningsmark behöver förvärvas i anslutning till
Tönnersjöfältet för att det aktuella markbehovet skall bli tillgodosett.

FöU 1978/79:20

Vid en granskning av de Mästockaalternativ som behandlas i propositionen
anser utskottet, i likhet med försvarsministern, att alternativet Mästocka II är
att föredra.

Med förslagen i motionen 1783 har man eftersträvat en lösning som
bedömts medföra mindre olägenheter än propositionsförslaget såväl beträffande
mark som behöver tas i anspråk som när det gäller antalet personer som
blir direkt berörda av markförvärven. Utskottet har stor förståelse för dessa
strävanden inte minst med tanke på de invändningr mot regeringens förslag
som gjorts av lokala intresseorganisationer. Utskottet har tagit del av dessa
opinionsyttringar bl. a. i samband med utskottets studieresa till det berörda
området och har noga övervägt både dessa och de synpunkter som har
framförts i motionen.

Motionärerna utgår i sitt förslag från att markanspråken kan begränsas
genom en ökad samordning med verksamheten på Tönnersjöfältet. Även
utskottet önskar att alla fördelar med en sådan samordning tas till vara.
Utskottet finner emellertid - i likhet med försvarets fastighetsnämnd - att en
sådan strävan inte kan drivas så långt att behovet av övningsmark på något
betydelsefullt sätt skulle kunna reduceras. Även om samutnyttjande av mark
i viss utsträckning kommer att bli möjlig torde de största vinsterna vara att
finna i fråga om förvaltningen och driften av övningsområdena. Att som
motionärerna föreslår förlägga övnings- och skjutfältet till området nordost
om Tönnersjöfältet har utskottet inte heller funnit vara möjligt. En sådan
lösning har undersökts och förkastats av försvarets fastighetsnämnd. Den
skulle skapa olägenheter för bl. a. den civila luftfarten som har luftleder i
anslutning till detta område.

Utskottet har vid sina överväganden också beaktat den sociologiska
undersökning bland befolkningen inom och omedelbart utanför det föreslagna
övnings- och skjutfältsområdet, som har utförts av naturvårdsverkets
omgivningshygieniska avdelning (prop. s. 5).

Det är värdefullt att undersökningen har kommit till stånd. Även om den
bygger på ett mycket begränsat urval ger den information om reaktionerna
hos dem som berörs av markanskaffningar för allmänna behov. Utskottet
nödgas emellertid konstatera att problemen hade varit liknande vilket annat
lämpligt alternativ som hade valts. Det torde - som också försvarsministern
berör - i varje fall i södra Sverige vara omöjligt att anskaffa ett sammanhängande
område av den storlek som det här är fråga om utan att möta
problem av ifrågavarande art.

Enligt utskottets mening bör det aktuella behovet av övnings- och skjutfält
tillgodoses enligt alternativet Mästocka II i enlighet med vad föredragande
statsrådet har angett i propositionen.

Utskottet vill särskilt understryka att det är angeläget att de som berörs av
beslutet får allt tänkbart stöd i svårigheter de kan ställas inför. De åtgärder
som föredragande statsrådet föreslår i detta syfte bör snarast komma till
stånd. Den tilltänkta delegationen har i det avseendet en betydelsefull uppgift

FöU 1978/79:20

att fylla och bör - inom ramen för berörda markägares önskemål och syftet
med markanskaffningen - avgöra fältets avgränsning i detalj. Justeringar av
den hittills uppdragna gränsen för området - som foijer nuvarande fastighetsgränser
- torde därvid bli motiverade.

Särskilt angeläget är enligt utskottets uppfattning att kunna erbjuda
ersättningsmark, främst till dem som driver aktivt skogs- och jordbruk inom
området. Utskottet har därför med tillfredsställelse konstaterat att Hallands
läns landsting och Halmstads kommun förklarat sig beredda att tillhandahålla
mark för ändamålet. Det är också nödvändigt med lantbruksnämndens
insatser. Även lämpligt belägen domänmark bör som anges i propositionen
kunna komma i fråga som ersättningsmark.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande utredning om försvarsmaktens markinnehav
m. m. avslår motionen 1978/79:1221,

2. att riksdagen beträffande försvarets fastighetsnämnds sammansättning
avslår motionen 1978/79:1218,

3. att riksdagen beträffande det militära försvarets markbehov i
västra Sverige m. m. avslår motionen 1978/79:353, yrkandena 1
a)-c),

4. att riksdagen beträffande betydelsen av kommuns inställning vid
markförvärv för försvarets behov avslår motionen 1978/
79:1787,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:1783 medger att
ett nytt övnings- och skjutfölt för Hallands regemente med
infanteriets kadett- och aspirantskola anskaffas i enlighet med
vad som föreslås i propositionen 1978/79:70.

Stockholm den 27 mars 1979

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s),
Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s), Gunnar
Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Evert
Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp)
och Kalevi Wernebrink (c).

FöU 1978/79:20

Reservation

av Georg Pettersson, Gunnar Björk i Gävle och Kalevi Wernebrink (alla c)
som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”inte bifallas” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget och självklart att kommunerna skall ha ett
starkt inflytande när det gäller markförvärv för försvarets räkning. Markens
utnyttjande är en betydelsefull fråga för planeringen inom en kommun. Den
berör ofta även på andra sätt dess befolkning. Det är därför rimligt att tillmäta
berörda kommuners uppfattning i ärenden om mark för stora övningsfält och
skjutfält den avgörande betydelse motionärerna föreslår. En sådan ordning
skulle enligt utskottets uppfattning också underlätta handläggningen av
markanskaffningarna och ge dem den lokala förankring som är nödvändig för
att de skall kunna genomföras på ett smidigt sätt.Utskottet vill erinra om att
det ofta är ett starkt önskemål från kommunernas sida att få behålla militära
förband som är lokaliserade där. Bl. a. mot den bakgrunden kan man förvänta
sig att kommunerna i berörda regioner bemödar sig om att bidra till att lösa
problem och avgöra intressekonflikter när det blir fråga om markanskaffning
för försvarets behov. Man kan räkna med att kommunerna kommer att känna
ansvar för försvarets behov av mark för utbildning och för att hjälpa till att
skaffa behövlig ersättningsmark.

När det gäller mark förandra ändamål än övnings- och skjutfält-1, ex. för
befästningar - finns det skäl att inte tillmäta kommunens inställning lika
avgörande betydelse.

Vad utskottet har anfört med anledning av motionen 1978/79:1787 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i momentet 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande betydelsen av kommuns inställning vid
markförvärv för försvarets behov med anledning av motionen
1978/79:1787 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

Särskilt yttrande

av Georg Pettersson, Gunnar Björk i Gävle och Kalevi Wernebrink (alla

c).

I motionen 1978/79:1218 av Erik Glimnér m. fl. (c) behandlas sammansättningen
av försvarets fastighetsnämnd. Motionen ligger i linje med de
ökade krav på lekmannainflytande som har förts fram under de senaste åren.
Vi vill även peka på att om man - som en följd av förslagen från
försvarsmaktens ledningsutredning - inrättar ett för försvarsstaben och
försvarsgrensstaberna gemensamt beredningsorgan för markfrågor så kan

FöU 1978/79:20

detta komma att innebära att flera militära myndigheter i framtiden kan ha
samma representant i nämnden.

I motionen 353 av Bengt Kindbom (c) yrkas att frågan om ett samutnyttjande
av mark för de militära förbanden i västra Sverige utreds (yrkandet 1 a).
Motsvarande yrkande har tidigare förts fram i motionerna 1977/78:534 och
1978/79:9 (c). Utskottet behandlade dessa båda motioner i betänkandet FöU
1978/79:9. Utskottets majoritet föreslog att motionsyrkandena skulle avslås.
I en reservation av ledamöter tillhörande centerpartiet erinrades om att
riksdagen under senare år har haft att ta ställning till en rad markanskaffningar
för det militära försvaret i Västsverige (Remmene, Uddevalla och
Skövde). I alla dessa fall hade anskaffningarna stött på lokalt motstånd.
Markfrågorna i Göteborgsområdet är dessutom inte lösta på lång sikt.
Reservanterna erinrade om att utskottet nyligen (FöU 1977/78:11 s. 16)
beträffande Göta luftvärnsregemente (Lv 6) hade anfört att regementets
bibehållande förutsätter att dess övningsmöjligheter på Kviberg och skjutfältet
vid Sisjön kunde behållas den närmaste 20-årsperioden. Vidare
påmindes i reservationen om att regeringen avsåg att inom kort lämna förslag
till riksdagen om markförvärv för nytt övnings- och skjutfalt för Hallands
regemente. Mot denna bakgrund och med hänsyn även till markanspråken
för militär verksamhet i Skillingaryd ansåg reservanterna att det var
motiverat att eftersträva en helhetssyn på markfrågorna i västra Sverige. En
utredning av dessa frågor borde utgå från att mark för militära ändamål skulle
utnyttjas samordnat de militära förbanden emellan.

Vi vidhåller den uppfattning som framfördes i reservationen att det skulle
ha varit önskvärt att i ett sammanhang ha utrett behovet av övningsmark för
de militära förbanden i västra Sverige. När frågan på nytt har aktualiserats
genom motionen 353 nödgas vi emellertid konstatera att man redan tagit
ställning i så många organisations- och markanskaffningsfrågor som berör
regionen att det nu inte är meningsfullt att ta fram ytterligare underlag.

GOTAB 61818 Slockholm 1979