med anledning av propositionen 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén, m. m. jämte motioner (Betänkande 1978/79:FöU9 Försvarsutskottet)

FöU 1978/79:9

Försvarsutskottets betänkande
1978/79:9

med anledning av propositionen 1978/79:5 om vissa markförvärv för
armén, m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
dåvarande försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt
riksdagen i propositionen 1978/79:5 (försvarsdepartementet). Med anledning
av propositionen har väckts motionerna 1978/79:8, 9, 10, 12, 13 och 14. I
anslutning till propositionen behandlar utskottet också motionen 1977/
78:534 som har väckts under den allmänna motionstiden.

Utskottet har under beredningen av ärendet gjort studiebesök vid Skövde
garnison. I anslutning härtill har länsstyrelsen i Skaraborgs län, militärbefälhavaren
i Västra militärområdet, Skövde kommun och företrädare för olika
intresseorganisationer m. fl. informerat utskottet om de aktuella markfrågorna
och lämnat synpunkter på förslaget.

Propositionen

I propositionen har regeringen

1. föreslagit riksdagen att medge att ett nytt övnings- och skjutfält för
Värmlands regemente (I 2) och ett nytt skjutfält för Skövde garnison
anskaffas i enlighet med vad föredragande statsrådet har angett i propositionen,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört i propositionen om konsekvenserna av att godtagbara övningsbetingelser
inte kan skapas för pansarutbildningen vid P 18.

Bakgrund

Försvarets fredsorganisadonsutredning (FFU) behandlade i sitt slutbetänkande
del 2: Armén och del av marinen (Ds Fö 1977:3) bl. a. vissa
markfrågor. Utredningen konstaterade därvid bl. a. att betingelserna för
stridsutbildningen i förband med skarp ammunition inte var godtagbara vid
1 2. FFU ansåg att också Skövde garnison saknade ett tillräckligt skjutfält för
fält- och stridsövningar. Utredningen tog också upp frågan om markbehoven
för Gotlands regemente (P 18). Den underströk därvid att detta behov måste
tillgodoses utan vidare dröjsmål. Eljest måste, anförde utredningen, undersökas
om inte utbildningsorganisationen i Visby borde krympas, t. ex. genom
att förlägga pansarutbildningen till pansarförband på fastlandet.

I propositionen 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande
försvaret anmälde föredragande statsrådet att förslag rörande markanskaff 1

Riksdagen 1978/79. 10 sami. Nr 9

Föl) 1978/79:9

ningar för bl. a. I 2 och garnisonerna i Skövde och Visby skulle underställas
riksdagen i den mån regeringen - sedan försvarets fastighetsnämnd hade
utrett förslagen - skulle finna att markanskaffningarna borde genomföras.
Även i propositionen 1977/78:100 (bil. 7 s. 288) behandlade föredragande
statsrådet nu aktuella markanskaffningar. Han sade sig räkna med att förslag
om dessa skulle kunna läggas fram under 1977/78 års riksmöte. Riksdagen
anvisade enligt regeringens förslag under investeringsanslaget Arméförband:
Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1978/79 7 milj. kr. för ändamålet
(prop. 1977/78:100 bil. 7, FöU 1977/78:19 s. 35, rskr 1977/78:240).

Försvarets fastighetsnämnd har numera slutfört sina utredningar rörande
markanskaffningarna. Resultaten ligger till grund för förslagen i propositionen.

Nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente (7 2)

I 2 disponerar f. n. ett övnings- och skjutfält vid Karlstad om ca 880 ha
inberäknat kasernområde. Därutöver disponerar förbandet ett förläggningsområde
om ca 50 ha vid Trossnäs omkring 15 km väster om Karlstad samt
som skjutfält ett område, som domänverket upplåter, om ca 350 ha vid Örnäs
omkring 25 km nordnordväst om Karlstad. Eftersom domänverkets område
är helt otillräckligt som skjutfält måste regementet i viss utsträckning även
använda övningsfältet i Karlstad som skjutfält. Detta medför intrång i annan
utbildning. Regementet saknar också ett övningsfält på vilket övningar i
bataljonsförband utan skarp ammunition kan genomföras.

Chefen för armén har i samråd med fortifikationsförvaltningen år 1976 lagt
fram förslag om anskaffning av ett nytt övnings- och skjutfält för I 2 vid
Horssjön omkring 50 km norr om Karlstad. Försvarets fastighetsnämnd
anser att området är lämpligt. Det bör dock enligt fastighetsnämnden kunna
begränsas något i förhållande till arméchefens förslag. Länsstyrelsen och de
berörda kommunerna har tillstyrkt att ett nytt skjutfält förläggs till det
föreslagna området. De berörda markägarna har däremot gjort vissa invändningar
mot förslaget.

I propositionen förordar föredragande statsrådet (prop. 1978/79:5 s. 8-11)
att I 2 tillförs ett nytt övnings- och skjutfält enligt fastighetsnämndens
förslag. Området, som består av skogsmark, har en yta av 3 700 ha. Av dessa
föreslås 3 300 ha förvärvas med äganderätt. Återstoden, ca 400 ha, avses
kunna förvärvas eller tillföras skjutfältet genom arrende.

Endast två personer är bosatta inom området. Sju fritidshus måste flyttas
eller lösas in. Bullerstörningen beräknas bli obetydlig. Värdefulla delar av
naturreservatet Brattforsheden, som till en mindre del ligger inom det
föreslagna fältets riskområde, har kunnat lämnas utanför fältet.

En särskild delegation avses tillsättas för att genomföra markanskaffningen.
Fortifikationsförvaltningen har beräknat kostnaderna för denna till
18 milj. kr.

FöU 1978/79:9

Så snart skjutverksamheten vid I 2 har kunnat flyttas till det nya fältet bör
regementets nuvarande skjutfält vid Örnäs enligt föredragande statsrådet
återlämnas till domänverket.

Nytt skjutfalt för Skövde garnison

Skövde garnison omfattar i dag, förutom militärbefälhavaren i Västra
militärområdet och vissa andra regionala m. fl. myndigheter, Skaraborgs
regemente (P 4), Livregementets husarer (K 3), Göta trängregemente (T 2),
pansartruppskolan (PS) och arméns underhållsskola (US). Enligt beslut av
riksdagen skall ytterligare tre militära skolor flyttas till Skövde, nämligen
arméns kompaniofficersskola (AKS), pansartruppernas kadett- och aspirantskola
(PKAS) och trängtruppernas kadett- och aspirantskola (TrängKAS).
Vidare läggs utbildningen vid K 3 om till utbildning av jägarbataljon, vilket
innebär viss utökning av värnpliktskontingenten m. m. Fullt utbyggd
beräknas garnisonen ha 1 600 anställda, 450 elever i olika skolor, 2 000
värnpliktiga i grundutbildning och 5 000 värnpliktiga som årligen genomgår
repetitionsutbildning.

Garnisonen i Skövde förfogar f. n. över kasern- och övningsområden om
sammanlagt nära 3 200 ha (därav ca 240 ha i Axvall). Därutöver finns intill
Skövde två skjutplatser, Bjärsjö och Hene. Båda skjutplatserna ligger i
anslutning till Södra Billingen. Bjärsjö omfattar ca 60 ha och kan användas för
skjutning genom att riskområdet vid skjutningarna, ca 470 ha, arrenderas.
Hene omfattar ca 240 ha. Inte något av områdena uppfyller de krav som ställs
på skjutfält för ett arméförband. Garnisonen förfogar också över Kråks
skjutfält söder om Karlsborg. Detta skjutfält omfattar ca 800 ha. Genom avtal
mellan försvarets fastighetsnämnd och Skövde kommun har ett område
omedelbart öster om garnisonsövningsfältet lagts ut som s. k. militärt
intresseområde. Detta område innehåller högvärdig jordbruksmark.

På uppdrag av chefen för armén har militärbefälhavaren för Västra
militärområdet utrett frågan om anskaffning av ett skjutfält för Skövde
garnison. Militärbefälhavarens utredning visar att två alternativ, benämnda
Bjärsjö och Vreten, kan komma i fråga. Alternativet Bjärsjö innebär att mark
förvärvas i anslutning till garnisonens nuvarande skjutplats i Bjärsjö. Totalt
omfattar detta alternativ 2 450 ha, varav 30 ha utgör öppen åker, 1 700 ha
skogsmark och återstoden impediment och övrig mark. Området är av
riksintresse från naturvårds- och friluftssynpunkt. Alternativet Vreten
innebär att man anskaffar ett markområde som är beläget ca 10 km sydost om
Skövde i direkt anslutning till det befintliga garnisonsövningsfältet. Enligt
utredning av länsstyrelsen i Skaraborgs län omfattar området 2 540 ha, varav
425 ha öppen åker, 1 800 ha skogsmark och återstoden impediment m. m.
Åkermarken och skogen är av god kvalitet. Båda områdena är enligt chefen
för armén användbara som skjutfält. Han förordar alternativet Vreten med
hänsyn till att det gränsar till det nuvarande garnisonsövningsfältet. Detta

FöU 1978/79:9

innebär, framhåller han, värdefulla möjligheter att samutnyttja falten när
skjutning med skarp ammunition inte pågår.

Frågan om skjutfält för Skövde garnison har på regeringens uppdrag
närmare utretts av försvarets fastighetsnämnd. I samband med utredningen
har bl. a. länsstyrelsen i Skaraborgs län, Falköpings kommun och Skövde
kommun yttrat sig. På initiativ av länsstyrelsen har militärbefälhavaren
utarbetat ytterligare ett alternativ som utgör en modifiering av Vretenalternativet.
Det nya alternativet har kallats Vreten mindre och innebär till
skillnad från det ursprungliga förslaget att skjutplatsen Bjärsjö behålls i sin
nuvarande omfattning som plutonsanfallsbana. Alternativet omfattar ett
markområde av ca 1 900 ha, varav 250 ha öppen åker, 1 450 ha skogsmark och
återstoden impediment och övrig mark. Länsstyrelsen förordar med hänsyn
till effekterna för i första hand jord- och skogsbruksnäringarna alternativet
Bjärsjö. Alternativet Vreten mindre innebär, anser länsstyrelsen, ingen
långsiktig lösning på markfrågorna och bör därför inte komma till stånd. Om
alternativet Bjärsjö inte kan läggas till grund för ett nytt skjutfält förordar
länsstyrelsen i andra hand alternativet Vreten. Beslutet i länsstyrelsen att
förorda Bjärsjöalternativet fattades med åtta röster mot sju för Vretenalternativet.

Skövde kommun anser i sitt yttrande att alternativet Vreten mindre inte
kan utgöra en slutlig lösning på markbehovet för den nuvarande och
beslutade militära verksamheten. Beträffande de båda andra alternativen
säger sig kommunen inte komma att motsätta sig något av dessa om vissa
därmed sammanhängande frågor får en tillfredsställande lösning. Mot
beslutet avgavs vissa reservationer. Falköpings kommun anser att som
militärt skjutfält torde kunna godtas i första hand alternativet Bjärsjö och i
andra hand alternativet Vreten mindre under förutsättning att det inte blir
aktuellt att utöka Vretendelen inom Falköpings kommun.

Försvarets fastighetsnämnd anser att det från rent militär synpunkt finns
stora fördelar med att anlägga ett skjutfält vid Vreten. Dessa väger nämnden
mot det stora intrång för jord- och skogsbruket - inbegripet sysselsättningseffekterna
- som en sådan lösning av skjutfältsfrågan skulle medföra.
Nämnden gör därvid den bedömningen att intrånget för jord- och skogsbruksnäringarna
är så betydande att det inte uppvägs av fördelarna från
övningssynpunkt. Om endast dessa förhållanden vore avgörande skulle
nämnden därför förorda Bjärsjö. Nämnden för emellertid även in andra
faktorer i bilden, såsom möjligheterna att genomföra en långsiktig och
rationell samhällsplanering inom Skövderegionen, hänsynen till mycket
värdefulla naturområden på Sydbillingen och till den militära trafiken som till
Vreten i huvudsak kan ske på interna vägar men till Bjärsjö måste belasta det
allmänna vägnätet. Beaktas också sådana faktorer talar enligt fastighetsnämnden
övervägande skäl för en lokalisering av skjutfältet till Vreten. Vid
en bedömning av de båda Vretenalternativen finner fastighetsnämnden att
starka skäl synes tala för Vreten mindre, bl. a. med hänsyn till de fördelar för

FöU 1978/79:9

jord- och skogsbruksnäringarna som detta har framför det större alternativet.
Fastighetsnämnden förklarar i det sammanhanget att den inte delar de av
länsstyrelsen och Skövde kommun uttalade farhågorna för att alternativet
Vreten mindre inte innebär någon långsiktig lösning av markbehovet för
garnisonen. Två ledamöter reserverade sig mot beslutet. De ansåg att
övervägande skäl talar för alternativet Bjärsjö.

Föredragande statsrådet (prop. 1978/79:5 s. 28-34) delar försvarets fastighetsnämnds
uppfattning att ett skjutfält inom området Vreten utifrån
försvarets intressen vore att föredra framför ett skjutfält enligt Bjärsjöalternativet.
Han fäster därvid vikt bl. a. vid fastighetsnämndens uttalande att ett
skjutfält även enligt alternativet Vreten mindre skulle innebära att ytterligare
mark av någon betydande omfattning inte behövde tillföras garnisonen under
den tid som nu kan överblickas. Ett skjutfält enligt Bjärsjöalternativet anser
han inte komma att innebära samma garanti mot framtida markanspråk från
försvarets sida. Mot ett skjutfält vid Vreten talar enligt statsrådet dock det
betydande intrång för jord- och skogsbruket som det skulle innebära att
anordna ett skjutfält där. Även om detta intrång i inte oväsentlig grad skulle
begränsas om man valde det mindre alternativet, som fastighetsnämnden
sätter främst, anser han sig inte utan stöd av länsstyrelsen och berörda
kommuner och mot en stark lokal opinion kunna förorda att ett skjutfält
anskaffas enligt något av de två Vretenalternativen. Han föreslår därför att ett
skjutfält för Skövde garnison anskaffas enligt alternativet Bjärsjö. Fortifikationsförvaltningen
har överslagsmässigt beräknat kostnaderna för anskaffningen
av ett skjutfält vid Bjärsjö till 15 milj. kr. En särskild delegation
föreslås tillsättas för att genomföra markanskaffningen.

I propositionen räknar föredragande statsrådet med att skjutfältet skall i
viss utsträckning kunna utnyttjas av allmänheten som frilufts- och strövområde.
Han framhåller dock att han inte anser det möjligt att gå naturvårdens
och friluftslivets intressen i Bjärsjöområdet till mötes i högre grad än vad som
gäller för försvarets övnings- och skjutfält i allmänhet. Ett samarbetsorgan
föreslås för medverkan vid utformningen av skötselplaner för skjutfältet.

Elva personer är bosatta inom området. Bullerstörningarna beräknas
kunna minska genom ett noggrant studium av an fallsbanornas placering.
Sammanfattningsvis bedöms de sociala konsekvenserna av att anordna ett
skjutfält inom Bjärsjöområdet bli av begränsad omfattning.

1 det alternativ som förordas anser föredragande statsrådet det inte vara
möjligt att upphäva avtalet med Skövde kommun om intresseområdet öster
och sydost om garnisonen. Även Heneområdet anser han skall behållas av
försvaret som närövningsområde. Skjutningarna förutsätts upphöra inom
området så snart det nya skjutfältet tas i bruk.

1* Riksdagen 1978/79. 10 sami Nr 9

FöU 1978/79:9

Nytt pansarövningsfält JÖr Visby garnison

Gotlands regementes (P 18) kasern- och motorområde är beläget på
Visborgs slätt i södra delen av tätorten Visby, där regementet i direkt
anslutning till nämnda område disponerar ett övningsfält om ca 540 ha.
Regementet disponerar för övningar även i viss utsträckning ca 640 ha
närbelägen domänmark. Denna mark används också av övriga i Visby
förlagda förband, Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsbataljon(Lv
2). Vid Tingstäde 22 km nordöst om Visby disponerar P 18 vidare
ca 800 ha mark som är användbar för övningar. Slutligen används A 7:s ca
2 300 ha stora skjutfält vid Tofta omkring 10 km sydväst om Visby också av
Lv 2 och P 18 i den utsträckning som det är möjligt med hänsyn till fältets
egentliga användning som artilleriskjutfält. Alltsedan P 18 utrustades med
stridsvagnar har förbandet inte haft tillgång till övningsmark i tillräcklig
utsträckning.

Chefen för armén har år 1971 lagt fram förslag att ett område om ca 700 ha
vid Martille söder om P 18:s kasern- och övningsområde anskaffas som
pansarövningsfält för förbandet.

Sedan oktober 1971 har försvarets fastighetsnämnd utrett frågan om ett
nytt pansarövningsfält för P 18. Nämnden har funnit att det vid sidan av
Martilleområdet - av fastighetsnämnden reducerat till 570 ha - endast finns
ett område, benämnt Homa, på vilket det kan anläggas ett godtagbart
pansarövningsfält. Homaområdet ligger 11 km söder om Visby och omfattar
760 ha. Länsstyrelsen och kommunen motsätter sig bestämt att ett pansarövningsfalt
anordnas inom något av de båda områdena. Även berörda
organisationer och markägare m. fl. har kraftigt angripit planerna att använda
områdena som övningsfält.

Föredragande statsrådet (prop. 1978/79:5 s. 38-40) anser sig inte kunna
lägga fram förslag om att anordna ett pansarövningsfält som tillgodoser P 18:s
behov. Detta ställningstagande har enligt hans mening följder för fredsorganisationen
på Gotland och på lång sikt även för krigsorganisationen.
Eftersom någon förbättring av utbildningsbetingelserna för pansarförband på
Gotland inte bedöms kunna genomföras avser han föreslå regeringen att ge
överbefälhavaren i uppdrag att se över organisation m. m. för utbildning av
stridsvagnsförband avsedda för Gotland och att komma in med därav
föranledda förslag.

Motionerna

1977/78:534 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att en
utredning angående effektivt samutnyttjande av militära markresurser i
västra Sverige genomförs innan slutlig ställning tas till frågan om nytt
skjutfalt för Skövde garnison.

1978/79:8 av Gunnar Richardson (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på

F6U 1978/79:9

propositionens hemställan vad avser plats för skjutplats för Skövde garnison
beslutar medge att nytt skjutfält anskaffas enligt alternativet Vreten.

1978/79:9 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1978/79:5 i den del den
avser anskaffande av nytt skjutfält för Skövde garnison,

2. att frågorna om det framtida markbehovet för Skövde garnison och
samutnyttjandet av skjutfält utreds i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1978/79:10 av Gudrun Sundström m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen medger - med avslag på propositionen i denna del - att ett
nytt skjutfält för Skövde garnison anskaffas i enlighet med vad som anges i
motionen, dvs. alternativet Vreten mindre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ersättningsmark vid anskaffning av nytt övnings- och
skjutfält för Värmlands regemente och nytt skjutfält för Skövde garnison.

1978/79:12 av Gunilla André m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att den föreslagna lösningen av skjutfältsfrågan för
Skövdegarnisonen, Bjärsjöalternativet, skall tillgodose behovet för överskådlig
framtid och att därför det s. k. militära intresseområdet, öster och
sydost om garnisonsövningsfältet, bör utgå som sådant,

2. att riksdagen uttalar att Heneskjutfältet på sikt bör frigöras för
kommunal användning.

1978/79:13 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till överbefälhavaren
för beaktande vid den i propositionen 1978/79:5 angivna översyn av
organisationen m. m. för utbildning av stridsvagnsförband avsedda för
Gotland.

1978/79:14 av Las Werner m. fl. (vpk)

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en utredning tillsätts
med uppgift att inventera och samordna försvarets markinnehav och
markanspråk samt göra en översyn av försvarets fastighetsnämnds organisation
och ledning,

2. att riksdagen i avvaktan på utredningsförslaget avslår propositionen
1978/79:5.

Utskottet

Försvarsmaktens markinnehav m. m.

Försvarsmakten förfogar totalt över ca 400 000 ha mark. Detta utgör
0,98 % av landets yta. Det största sammanhängande markområdet - 165 000
ha - utgörs av ett robotskjutfält vid Vidsel i Norrbotten. 13 000 ha används för
befästningar. Återstoden - ca 216 000 ha eller 0,5 % av landets yta -tas mera

FöU 1978/79:9

direkt i anspråk för utbildning av de värnpliktiga. Huvuddelen av övningsmarken
- ca 138 000 ha - ägs av försvaret. Det bokförda värdet uppgick år
1975 till 415 milj. kr. Det verkliga värdet beräknas vara dubbelt så stort.
67 000 ha av övningsmarken tillhör domänverket medan 10 500 ha arrenderas.

Det framtida behovet av mark för marinen och flygvapnet bedöms i stort
vara tillgodosett. Arméförbandens markbehov fram till år 2 000 har översiktligt
klarlagts av försvarets fredsorganisationsutredning (FFU). 1 sitt slutbetänkande
del 2: Armén och del av marinen (Ds Fö 1977:3) bedömer
utredningen att det före sekelskiftet behöver göras större markanskaffningar
på sex platser i landet. Det gäller - förutom nu aktuella anskaffningar - ett
nytt skjutfält för Hallands regemente (116), ett nytt övnings- och skjutområde
för Lapplands jägarregemente (1 22) i Kiruna samt utökning av
artilleriskjutfälten för Wendes artilleriregemente (A 3) och Smålands artilleriregemente
(A 6) i Skillingaryd samt för Bodens artilleriregemente (A 8).

Inom regeringen svarar försvarsministern för ärenden som rör det militära
försvarets och civilförsvarets mark. Under försvarsdepartementet lyder
försvarets fastighetsnämnd, som är regeringens rådgivande organ när det
gäller komplicerade markfrågor i samband med bl. a. markanskaffning för
försvarsmaktens behov. Nämnden inrättades år 1954. Den har f. n. 10
ledamöter. Tre av dem är riksdagsledamöter. Övriga ledamöter är tjänstemän
på byråchefs- eller avdelningschefsnivån från såväl civila som militära
centrala myndigheter med uppgifter angående markfrågor, naturvård,
samhällsplanering m. m. Till nämnden finns knutna ett antal experter.
Ordförande i nämnden är f. n. f. d. landshövdingen Valter Åman.

I motionen 1978/79:14 (vpk) yrkas att man tillsätter en utredning med
uppgift att inventera och samordna försvarets markinnehav och markanspråk
samt göra en översyn av försvarets fastighetsnämnds organisation och
ledning. Motionärerna yrkar att propositionen 1978/79:5 avslås i avvaktan på
utredningsförslaget.

Utskottet har i det föregående kort redogjort för försvarets nuvarande
markinnehav och det behov av ytterligare mark som FFU har bedömt
föreligga fram till år 2 000. I det sammanhanget har utskottet också berört
försvarets fastighetsnämnds organisation. Utskottet anser att det inte finns
behov av särskild utredning för att inventera och samordna försvarets
markinnehav och markanspråk. Försvarets fastighetsnämnds organisation
och ledning är inte heller i behov av översyn. Den har genom sin
sammansättning en god politisk förankring och bra överblick för de frågor
som nämnden har att behandla. Motionen 1978/79:14 bör därför avslås.

Nytt övnings- och skjutfalt för Värmlands regemente (I 2)

Utbildningsbetingelserna vid I 2 är f. n. inte tillfredsställande på grund av
brist på mark. Detta har bl. a. konstaterats av FFU. Det är därför enligt
utskottets mening angeläget att förbandet tillförs ett nytt övnings- och

FöU 1978/79:9

skjutfält. I propositionen liksom av försvarets fastighetsnämnd förordas att
ett nytt sådant fält anordnas vid Horssjön omkring 50 km norr om Karlstad.
De militära myndigheterna, länsstyrelsen och berörda kommuner har inte
haft några erinringar mot detta. Utskottet delar föredragande statsrådets
uppfattning att det blir förhållandevis små olägenheter med att förlägga ett
övnings- och skjutfält till det föreslagna området. Uppkommande problem
bör kunna få en godtagbar lösning genom de åtgärder som föreslås i
propositionen. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen bifaller regeringens
förslag i denna del.

Nytt skjutfält för Skövde garnison

En omfattande militär fredsverksamhet är samlad till Skövde. Riksdagen
har beslutat om ytterligare utökning av garnisonen. Dit skall sålunda
förläggas AKS och PKAS(prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr. 1973:382) och
TrängKAS(prop. 1974:135, FöU 1974:34, rskr 1974:392). En förutsättning för
dessa beslut var bl. a. att garnisonen får ett nytt skjutfält. Behovet av
ytterligare mark för garnisonen har starkt understrukits av FFU. Skövde
kommun och länsstyrelsen i Skaraborgs län har också uttalat sin vilja att
medverka till att skjutfältsfrågan blir löst. Även utskottet anser det vara
angeläget att garnisonens behov av ytterligare mark blir tillgodosett.

I propositionen presenteras tre alternativ för ett nytt skjutfält för garnisonen
(jfr karta s. 29). Det ena alternativet, Bjärsjö, avser förvärv av ett
område i anslutning till den nuvarande skjutplatsen vid Bjärsjö ca 17 km.
sydväst om Skövde. Området är 2 450 ha stort varav 30 ha återmark. Det
ligger på Södra Billingen och berör mark som är av intresse från naturvårdssynpunkt.
Det andra alternativet innebär att skjutfältet anläggs 10 km sydost
om Skövde i direkt anslutning till garnisonens övningsfält. Det område som
berörs av detta alternativ omfattar 2 540 ha, varav 425 ha utgörs av åkermark.
Det tredje alternativet, Vreten mindre, är en modifiering av det större
Vretenalternativet. Alternativet Vreten mindre omfattar 1 900 ha. Av dessa
utgör 250 ha åkermark. Båda Vretenalternativen berör områden som är av
värde från skogs- och jordbrukssynpunkter, Vreten mindre dock i mindre
grad än det större Vretenalternativet. Skövde kommun har uttalat att genom
alternativet Vreten mindre kommer garnisonens markbehov på sikt inte att
kunna tillgodoses. Mot de andra båda alternativen har kommunen förklarat
sig inte ha någon erinran under vissa angivna förutsättningar. Falköpings
kommun har anfört att i första hand alternativet Bjärsjö bör komma i fråga
som militärt skjutfält. I andra hand godtar kommunen alternativet Vreten
mindre under förutsättning att det inte blir aktuellt att utvidga Vretendelen
inom Falköpings kommun. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har förordat
alternativet Bjärsjö och i andra hand godtagit Vretenalternativet. Försvarets
fastighetsnämnd har föreslagit att skjutfältsfrågan löses enligt alternativet
Vreten mindre.

I propositionen förordar föredragande statsrådet att ett skjutfält för Skövde

FöU 1978/79:9

garnison anskaffas enligt Bjärsjöalternativet. Han anser att ett skjutfält inom
området Vreten utifrån försvarets intressen vore att föredra framför ett
skjutfält enligt Bjärsjöalternativet. Mot skjutfält vid Vreten talar enligt hans
uppfattning dock det betydande intrång för jord- och skogsbruket som det
skulle innebära att anordna ett skjutfalt där. Även om detta intrång i inte
oväsentlig grad skulle begränsas om man valde alternativet Vreten mindre
anser han sig inte utan stöd av länsstyrelsen och berörda kommuner och mot
en stark lokal opinion kunna förorda att ett skjutfält anskaffas enligt något av
de två Vretenalternativen.

Sedan propositionen förelagts riksdagen har militärbefälhavaren för Västra
militärområdet och Skövde kommun träffat en principöverenskommelse
under förutsättning att ett nytt skjutfält lokaliseras till Vreten enligt
alternativet Vreten mindre. Överenskommelsen innebär bl. a. att militär
verksamhet på Hene övningsområde upphör senast vid den tidpunkt då det
nya skjutfältet kan tas i bruk samt att Heneområdet därefter snarast får
förvärvas av kommunen. Vidare skall enligt överenskommelsen det s. k.
militära intresseområdet utgå. I överenskommelsen bekräftas vidare att det
från militär synpunkt inte föreligger något hinder mot en angiven framdragning
av riksväg 48. Överenskommelsen har godkänts av kommunstyrelsen i
Skövde kommun. Mot kommunstyrelsens beslut har de ledamöter i
kommunstyrelsen som tillhör centerpartiet reserverat sig. Reservationen
innebär att principöverenskommelsen enligt reservanterna borde ha avsett
Bjärsjöalternativet. Chefen för armén, som har tagit del av principöverenskommelsen,
anser att de accepterade uppoffringarna från militär sida innebär
betydande nackdelar. Principöverenskommelsens övergripande förutsättning
- att ett nytt skjutfält lokaliseras till Vreten enligt alternativet Vreten
mindre - innebär enligt arméchefen emellertid så stora fördelar för den
sammantagna verksamheten i Skövde garnison att han biträder överenskommelsen.

I motionen 1977/78:534 (c) yrkas att ett effektivt samutnyttjande av
militära markresurser i västra Sverige utreds innan slutlig ställning tas till
frågan om ett nytt skjutfält för Skövde garnison. I motionen 1978/79:9 (c)
framförs liknande synpunkter. Både alternativet Bjärsjö och alternativen vid
Vreten anses komma i konflikt med vissa i motionen angivna principer som
borde beaktas vid utvidgning av övnings- och skjutfält. Motionären yrkar att
riksdagen beslutar att avslå propositonen 1978/79:5 i den del den avser
anskaffning av ett nytt skjutfält för Skövde garnison och att frågorna om det
framtida markbehovet för garnisonen och samutnyttjandet av skjutfälten i
västra Sverige utreds ytterligare.

I motionen 1978/79:8 (fp) vänder sig motionären mot att regeringen i
propositionen föreslår att det nya skjutfältet för Skövde garnison anskaffas
enligt alternativet Bjärsjö. Han anser bl. a. att miljö- och naturvårdsintressen
bör tillmätas långt större vikt än som är fallet i propositionen. En samlad
bedömning resulterar enligt motionären i ett klart förord för Vreten
mindre.

FöU 1978/79:9

Även enligt motionen 1978/79:10 (s), yrkandet 1, bör ett nytt skjutfält för
Skövde garnison väljas enligt alternativet Vreten mindre. Motionärerna
linner det uppseendeväckande att regeringen i sin sammanfattande bedömning
inte fäster någon större vikt vid de betydande natur- och miljövårdsintressen
som är knutna kring Bjärsjöområdet. Regeringsförslaget är också
enligt motionärernas uppfattning till men för Skövde kommuns framtida
planering, bl. a. genom att i alternativet det s. k. militära intresseområdet
kvarstår. Sammanfattningsvis talar enligt motionärernas uppfattning en rad
starka argument för val av alternativet Vreten mindre. De hänsyn som
regeringen velat ta till jord- och skogsbruket väger inte så tungt att man av
detta skäl kan bortse från de övriga synpunkter som tas upp i motionen.

Utskottet behandlar först motionerna 1977/78:534 och 1978/79:9,
yrkandet 2. En utredning av det slag som åsyftas i dessa motioner är enligt
utskottets mening inte påkallad. FFU har redan utrett det militära försvarets
markbehov i västra Sverige. Det finns därför ett tillräckligt underlag för att
kunna ta ställning i denna fråga. En ytterligare utredning skulle endast
fördröja ett beslut till förfång för både den civila och den militära planeringen i
Skövde. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås.

Utskottet har ställt den lösning av frågan om ett skjutfält för Skövde
garnison som förordas av föredragande statsrådet mot övriga alternativ som
har behandlats i propositionen. Utskottet har därvid i likhet med föredragande
statsrådet funnit att något av de båda Vretenalternativen är att föredra
från försvarssynpunkt. Det större Vretenalternativet har dock genom intrång
på värdefull åkermark så stora nackdelar att det även enligt utskottets mening
bör avföras som orealistiskt. Även det mindre Vretenalternativet berör god
åkermark - om än i mindre omfattning. Detta alternativ har därför negativa
följder för flera jordbruksföretag och medför minskning av arbetstillfällena i
regionen. Mot Bjärsjöalternativet talar å andra sidan de naturvårdsintressen
som är knutna till Södra Billingen. Billingen har i den översiktliga bedömningen
i den fysiska riksplanen klassats att vara av riksintresse för
vetenskaplig naturvård och för friluftsliv. Den bildar tillsammans med
Hornborgasjön och Valle härad en naturenhet som tillsammans med elva
områden i Norden har valts ut som värda att bevara som naturreservat. Vid
valet mellan de båda återstående alternativen till lösning av skjutfältsfrågan i
Skövde - Bjärsjö och Vreten mindre - har naturvårdsintressen och jordbrukssynpunkter
stått mot varandra och åberopats som argument. För att
ytterligare få underlag för en bedömning av dessa argument har utskottet
besökt de berörda områdena. Utskottet har också hört bl. a. företrädare för
statens naturvårdsverk och lantbruksstyrelsen.

Utskottet har vid sina överväganden funnit att stora naturvärden sannolikt
går förlorade om ett skjutfält anordnas enligt Bjärsjöalternativet, särskilt
genom de vägar och branddammar inom fältets riskområde som föredragande
statsrådet anser vara nödvändiga. Utskottet kan vidare konstatera att
nya förutsättningar har knutits till alternativet Vreten mindre genom den

Föll 1978/79:9

principöverenskommelse som nyligen har träffats mellan Skövde kommun
och militärbefälhavaren i Västra militärområdet. Av denna framgår att
majoriteten i kommunstyrelsen i Skövde kommun numera förordar alternativet
Vreten mindre på vissa i överenskommelsen angivna villkor. Dessa
innebär bl. a. att till kommunen överlåts vissa markområden, bl. a. Heneområdet,
som försvarsmakten f. n. utnyttjar. Det s. k. intresseområdet
förutsätts också utgå. Med alternativet Vreten mindre förbinds därigenom
ökade möjligheter att genomföra en långsiktig och rationell samhällsplanering
inom Skövderegionen samtidigt som alternativet ger en från försvarsmaktens
synpunkt tillfredsställande och långsiktig lösning av frågan om ett
skjutfält för Skövde garnison. Härtill kommer att kommunens ställningstagande
i ett fall som detta bör tillmätas stor tyngd. Att förlägga skjutfältet till
Vreten i stället för Bjärsjö har också fördelar från kommunikationssynpunkt.

Utskottet anser att anförda synpunkter sammantagna talar med sådan
tyngd för alternativet Vreten mindre att de uppvägar de negativa följder för
jordbruket och sysselsättningen som är förbundna med alternativet.
Utskottet förordar därför i likhet med yrkandena i motionerna 1978/79:8 och
1978/79:10, yrkandet 1, att ett nytt skjutfält för Skövde garnison anskaffas
enligt alternativet Vreten mindre. Utskottet räknar därvid med att den
träffade principöverenskommelsen skall ligga till grund för den framtida
planeringen inom regionen. Detta innebär bl. a. att berörda myndigheter
måste beakta de förutsättningar som anges i överenskommelsen, däribland
förutsättningen om en överföring till kommunen av Heneområdet sedan
skjutfältet tagits i bruk.

I en skrivelse från Fal köpings kommun till utskottet den 23 november 1978
har kommunstyrelsen uttalat att kommunen inte har någon mark att avstå
för ett nyplanerat skjutfält. Som motivering för detta anförs att någon
information inte har lämnats kommunen om överenskommelsen mellan
Skövde kommun och Skövde garnison samt att det råder stor oklarhet om det
planerade skjutfältets område inom kommunen och de generalplanemässiga
överväganden som legat till grund för överenskommelsen. Utskottet vill
därför något uppehålla sig vid denna fråga. Enligt yttrande till länsstyrelsen i
Skaraborgs län den 8 februari 1977 godtog Falköpings kommun (kommunfullmäktige)
i andra hand alternativet Vreten mindre under förutsättning att
skjutfältets område inte utökades inom Falköpings kommun i förhållande till
det större alternativet Vreten. Det alternativ som utskottet förordar omfattar
ett område som framgår av bilaga C i försvarets fastighetsnämnds skrivelse
till försvarsdepartementet den 13 februari 1978. Detta områdes utsträckning
inom Falköpings kommun är identisk med den som kommunen förutsatts ha
godtagit genom sitt yttrande till länsstyrelsen. Utskottet konstaterar att
någon förändring av skjutfältsgränsen inom Falköpings kommun i förhållande
härtill inte är aktuell.

Utskottet anser det vara angeläget att de olägenheter som följer med det
valda alternativet minskas så långt detta är möjligt. Det kan enligt utskottets

FöU 1978/79:9

mening ske genom sådana åtgärder som redovisas i propositionen i anslutning
till det alternativ som förordas där. Utskottet vill i detta sammanhang
särskilt framhålla att fältets detaljavgränsning, anfallsbanors placering,
skyddszoners omfattning m. m. måste bestämmas i nära samarbete mellan
länsstyrelsen, försvarsmakten och berörda kommuner.

Utskottets ställningstagande innebär att motionen 1978/79:12 (c), som
avser alternativet Bjärsjö, bör avslås.

Pansarövningsfält för Visby garnison

Frågan om ett pansarövningsfält för Visby garnison har varit aktuell länge.
Försvarets fastighetsnämnd började utreda den år 1971. Flera förslag har
övervägts. Som framgår av redogörelsen i det föregående motsätter sig bl. a.
länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun att pansarövningsfält
anordnas på de två områden, Martille och Homa, som fastighetsnämnden har
bedömt vara de enda godtagbara för ändamålet. Länsstyrelsen och
kommunen menar att det är möjligt att förbättra övningsförhållandena för P
18 genom att utvidga Tofta skjutfält väster om Toftavägen och i samband
därmed disponera om verksamheten inom fältet.

Svårigheterna kring denna markfråga har tidigare behandlats av eller
anmälts för riksdagen i olika sammanhang. År 1974 (prop. 1974:135, FöU
1974:34, rskr 1974:382) beslutade riksdagen på förslag av regeringen att
ställningstagande till att slå samman förbanden i Visby till ett arméregemente
skulle anstå till dess behovet av ytterligare mark hade tillgodosetts. 1
propositionen 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande
försvaret angavs att det kunde bli nödvändigt att finna en annan försvarssammansättning
på Gotland om P 18 inte kunde få godtagbara övningsbetingelser.
Vid anmälan av propositionen 1977/78:100 bil. 7 (s. 62) uttalade
föredragande statsrådet att en modernisering av ett antal centurionstridsvagnar
var önskvärd men måste anstå bl. a. på grund av den osäkerhet som
rådde om möjligheterna att skapa godtagbara övningsbetingelser för pansarförbanden
på Gotland.

I propositionen 1978/79:5 anför föredragande statsrådet att han - eftersom
någon förbättring av utbildningsbetingelserna för pansarförband på Gotland
inte bedöms kunna genomföras - avser föreslå regeringen att överbefälhavaren
får i uppdrag att se över organisation m. m. för utbildning av
stridsvagnsförband avsedda för Gotland och att komma in med härav
föranledda förslag. Härvid skall, anför statsrådet, bl. a. belysas möjligheterna
till resp. konsekvenserna av att arméregementet i Visby inte bildas, att
grundutbildningen av stridsvagnsförband på Gotland upphör, att repetionsutbildning
av stridsvagnsförband bedrivs på Gotland så länge förbanden
kvarstår i krigsorganisationen samt att nuvarande stridsvagnsverkstad i
Visby minskas. Regeringen har i juni 1978 lämnat överbefälhavaren ett
sådant uppdrag.

Med anledning av regeringens uppdrag till överbefälhavaren har berörda

FöU 1978/79:9

centrala personalorganisatoner i augusti 1978 hemställt att denne som ett
alternativ till regeringsuppdraget belyser förutsättningar för och konsekvenserna
av att grundutbildning av stridsvagnsförband på Gotland genomförs
under de betingelser som medges av att man utvidgar Tofta skjutfält genom
inköp av mark väster om Toftavägen.

I ett svar till personalorganisationerna den 13 september 1978 åberopade
överbefälhavaren att såväl chefen för armén som försvarets fastighetsnämnd
har funnit att frågan om pansarövningsfält inte kan fl en godtagbar lösning
genom en utvidgning av skjutfältet med mark väster om Toftavägen. För
egen del ansåg överbefälhavaren att en sådan utvidgning inte tillgodoser
behovet av pansarövningsfält på Gotland eftersom utbildningsbetingelserna
för stridsvagnsutbildning inte skulle förbättras.

Överbefälhavaren gav den 18 september 1978 en rad utredningsuppdrag
m. m. rörande ändring av försvarsmaktens organisation på Gotland. Enligt
skrivelsen härom fann överbefälhavaren det vara nödvändigt att - utöver det
av regeringen preciserade utredningsuppdraget - även göra en vidare
utredning. Syftet med denna utredning är att klarlägga möjligheterna att
behålla erforderlig operativ effekt med en bättre anpassning till utbildningsbetingelserna.
Gotlands särställning från säkerhetspolitisk synpunkt och
beredskapssynpunkt måste beaktas. Strävan skall enligt överbefälhavaren
vara att åstadkomma en krigs- och fredsorganisation som utan genomgripande
förändringar kan fungera även sedan stridsvagn 102 (Centurion) har
utgått ur krigsorganisationen.

Flera av överbefälhavarens uppdrag är ställda till chefen för armén. Enligt
dessa skall utarbetas förslag till var grundutbildning av stridsvagnsförband
för Gotland bör bedrivas samt redovisas de förbandsproduktionsmässiga
konsekvenserna av att grundutbildning av sådana förband upphör på
Gotland och därav följande ändrade kostnader. Vidare skall bl. a. redovisas
möjligheterna till och konsekvenserna av att bedriva repetitionsutbildning
(eller delar av repetitionsutbildning) av stridsvagnsförband på Gotland.
Uppdragen till chefen för armén skall redovisas senast den 5 mars 1979.

I motionen 1978/79:13 (c, s) hänvisas till ifrågavarande uppdrag från
regeringen till överbefälhavaren och från denne till olika myndigheter. Vidare
refereras den skrivelse från de centrala personalorganisationerna och det svar
dessa fick av överbefälhavaren som utskottet har redovisat i det föregående.
Motionärerna påpekar att organisationernas hemställan helt sammanfaller
med de synpunkter och förslag som tidigare förts fram av länsstyrelsen på
Gotland, av Gotlands kommun samt av olika organisationer och sammanslutningar
på Gotland.

Enligt motionärerna har i diskussioner och överläggningar kring stridsvagnsutbildningen
på Gotland framförts ett alternativ som innebär att
utbildning av berörda pansarbataljoner kunde genomföras mot ”sänkta
utbildningsmål”. Motionärerna anger olika synpunkter som berör en sådan
tankegång och redovisar skäl som talar mot att flytta över stridsvagnsutbildningen
från P 18 till fastlandet. Sammantaget anser motionärerna att det från

FöU 1978/79:9

både försvarspolitisk och regionalpolitisk synpunkt är önskvärt att man
utreder ett alternativ med ”sänkta utbildningsmål”. Möjligheterna till en
utvidning och omdisposition av området väster om Toftavägen bör enligt
deras mening beaktas i sådant sammanhang.

Avslutningsvis hävdar motionärerna att en eventuell minskning av
styrkan hos försvarskomponenterna i det havs- och luftområde som omger
Gotland talar för att öka den militära försvarskraften på ön, i varje fall att
behålla minst nuvarande styrka i kvalitativt och kvantitativt avseende.

Som överbefälhavaren nyligen har betonat har Gotland en särställning
bl. a. från beredskapssynpunkt. Frågan om försvarsmaktens krigsorganisation
på Gotland och däremot svarande fredsorganisation på ön är alltså
mycket viktig. Pansarförbanden är f. n. en betydelsefull komponent i det
militära försvaret på Gotland. Nuvarande betingelser för en tillfredsställande
utbildning av dessa förband är enligt de ansvariga myndigheterna samt enligt
försvarets fastighetsnämnd och propositionen inte godtagbara.

De olika markalternativ för att förbättra övningsbetingelserna för pansarförband
som fastighetsnämnden har redovisat i skrivelse den 7 mars 1978 är
sammanfattningsvis följande. Områdenas läge i förhållande till Tofta skjutfält
framgår av intilliggande kartskiss (s. 16).

Martille 570 ha, varav 190 ha jordbruksmark

Homa 760 ha, varav 170 ha jordbruksmark

Västertofta 430 ha, varav 30 ha jordbruksmark

Slättflis 670 ha, varav 1,5 ha jordbruksmark

Fastighetsnämndens majoritet har funnit att endast utvidgning av Tofta
skjutfält med endera av områdena Martille eller Homa kan lösa behovet av
pansarövningsfält på ett godtagbart sätt. Som framgår av propositionen har
länsstyrelsen och kommunen bestämt motsatt sig att ett pansarövningsfält
anordnas enligt något av dessa båda alternativ. Majoriteten förordar Martilleområdet.
En reservant föreslår en lösning enligt Västertoftaalternativet och
en förordar Homaområdet.

I det läge som har uppkommit pågår nu utredningar som bedrivs
skyndsamt. De syftar till att ge underlag för beslut om ändringar i
försvarsmaktens organisation och verksamhet på Gotland. En tillräcklig
operativ effekt i krig skall tryggas. Det är nu inte möjligt att förutse vilka
svårigheter som kan möta och vilka avvägningar som kan bli nödvändiga.
Enligt utskottets mening bör därför under utredningsarbetet inte uteslutas
lösningar som innefattar åtgärder av det slag som anges i motionen 1978/
79:13. Utskottet syftar främst på en förbättring av övningsbetingelserna för
garnisonen i Visby genom utvidgning av Toftafältet väster om Toftavägen
samt på möjligheten att disponera mark i skjutfältets närhet som inte ägs av
staten. Det bör t. ex. undersökas om ägare av sådan mark är beredda att ingå
fleråriga avtal om upplåtelse av mark vid särskilda övningstillfällen.

Utskottet förordar alltså att beslutsunderlaget breddas på det sätt som här

FöU 1978/79:9

Tofta skjutfält

2 P 18 närövningsfält

3 Martille

4 Homa

5 Väster Toftavägen

6 Slättflis

VISBY

»sterne

Träkumla

nkumla

Rryunji

1 oilbn

ngsdr 11

St Fnb,d

f m/tym

FöU 1978/79:9

har angetts. Vad utskottet har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. I övrigt har utskottet inte något att tillägga med
anledning av vad föredragande statsrådet har anfört om pansarutbildningen
vid P 18.

Ersättningsmark

I propositionen 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande
försvaret framhöll föredragande statsrådet att samhället så långt det är möjligt
måste medverka till att anskaffa ersättningsmark åt de markägare som mot
sin vilja tvingas avstå från mark och som vill fortsätta sin verksamhet inom i
första hand jordbruksnäringen. Han uttalade i det sammanhanget att mark
som tillhör domänverket bör kunna komma i fråga som ersättningsmark.

I utskottets betänkande med anledning av propositionen (FöU 1977/78:11)
anfördes att ingen ägarkategori borde särskilt undantas eller framhållas när
det gäller att ställa kompensationsmark till förfogande. Även mark som
tillhör domänverket borde enligt utskottet kunna komma i fråga som
ersättningsmark. Utskottet hade alltså inte något att invända mot uttalandena
i propositionen 1977/78:65 om anskaffning av ersättningsmark. Utskottets
socialdemokratiska ledamöter reserverade sig. I reservationen framhölls
att domänverket inte borde utpekas som den markägare som skall avstå
mark. Enligt reservanternas mening borde i första hand icke-aktiva markägare
komma i fråga när det gäller anskaffning av ersättningsmark. Riksdagen
följde utskottet (rskr 1977/78:173).

1 propositionen 1978/79:5 behandlas frågan om ersättningsmark i anslutning
till de förslag om markförvärv som finns i propositionen. Föredragande
statsrådet anknyter därvid till de uttalanden i frågan som gjordes i propositionen
1977/78:65. Vid anmälan av förslaget om ett nytt övnings- och
skjutfält för 1 2 anför han bl. a. att som bytesmark bör kunna komma i fråga
både mark som tillhör domänverket och mark som lantbruksnämnden kan
ställa till förfogande. Även vid markförvärven för ett skjutfält för Skövde
garnison anser han att lantbruksnämnden bör medverka aktivt när det gäller
frågan om ersättningsmark. Enligt hans uppfattning bör även lämpligt
belägen domänmark kunna komma i fråga som utbytesmark.

I motionen 1978/79:10 (s) vänder sig motionärerna mot att regeringen
anser att bl. a. domänverket bör ställa ersättningsmark till förfogande i
samband med de markförvärv som föreslås i propositionen. De menar -liksom reservanterna i utskottets betänkande 1977/78:11 - att domänverket
inte bör utpekas som den markägare som skall avstå mark. Icke-aktiva
markägare bör i stället enligt deras mening i första hand komma i fråga, när
det gäller anskaffning av ersättningsmark. De yrkar att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om ersättningsmark
vid de markanskaffningar som avses i propositionen.

FöU 1978/79:9

Av landets totala produktiva skogsmark innehar domänverket en femtedel
eller omkring 4,1 milj. ha. Domänverket förvaltar vidare 88 000 ha jordbruksmark.
Under perioden 1970-1975 ökade domänverket sitt markinnehav med
68 000 ha (jfr NU 1978/79:7). Inte minst med hänsyn till omfattningen av
domänverkets markinnehav finner utskottet det naturligt att även domänverkets
mark bör kunna komma i fråga som ersättningsmark. Utskottet
stöder därför de uttalanden föredragande statsrådet gör i propositionen
rörande ersättningsmark. Dessa överensstämmer också med de riktlinjer för
anskaffning av ersättningsmark som godtogs av riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1977/78:65 (FöU 1977/78:11, rskr 1977/78:173). Något
uttalande av riksdagen i enlighet med yrkandet i motionen bör alltså inte
göras. Staten bör medverka aktivt för att om möjligt tillhandahålla ersättningsmark.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande utredning om försvarsmaktens markinnehav
m. m. avslår motionen 1978/79:14,

2. att riksdagen beträffande ett nytt övnings- och skjut/alt för
Värmlands regemente (! 2/godkänner vad föredragande statsrådet
har angett i propositionen 1978/79:5,

3. att riksdagen beträffande det militära försvarets markbehov i
västra Sverige avslår motionerna 1977/78:534 och 1978/79:9,
yrkandet 2,

4. att riksdagen beträffande ett nytt skjutföl t för Skövde garnison
med anledning av propositionen 1978/79:5, med avslag på
motionerna 1978/79:9, yrkandet 1, och 1978/79:12 samt med
bifall till motionerna 1978/79:8 och 1978/79:10, yrkandet 1,
beslutar att anskaffning av nytt skjutfält skall göras enligt
alternativet Vreten mindre,

5. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:5 och
motionen 1978/79:13 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört beträffande underlaget för beslut om
pansarutbildningen på Gotland,

6. att riksdagen avslår motionen 1978/79:10, yrkandet 2, om
ersättningsmark.

Stockholm den 29 november 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

FöU 1978/79:9

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s),
Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström (s), Gunnar
Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s), Evert Hedberg (s), Hans Lindblad
(fp), Olle Aulin (m), Axel Andersson (s), Yvonne Hedvall (m) och Eric
Hägelmark (fp).

Reservationer

1. Det militära försvarets markbehov i västra Sverige

Georg Pettersson och Gunnar Björk i Gävle (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 11 börjar ”Utskottet
behandlar” och slutar ”motionsyrkandena avslås” bort ha följande
lydelse:

Utskottet behandlar först yrkandena i motionerna 1977/78:534 och 1978/
79:9 om utredning av det militära försvarets markbehov i västra Sverige.
Frågan om en sådan utredning behöver i och för sig inte förbindas med den nu
aktuella markfrågan i Skövde-Falköping.

Riksdagen har under senare år haft att ta ställning till en rad markanskaffningar
för det militära försvaret i Västsverige (Remmene, Uddevalla och
Skövde). I alla dessa fall har anskaffningarna stött på lokalt motstånd.
Markfrågorna i Göteborgsområdet är dessutom inte lösta på lång sikt.
Utskottet har nyligen (FöU 1977/78:11 s. 16) beträffande Göta luftvärnsregemente
(Lv 6) anfört att regementets bibehållande förutsätter att dess
övningsmöjligheter på Kviberg och skjutfältet vid Sisjön kan behållas den
närmaste 20-årsperioden. Regeringen beräknas inom kort lämna förslag till
riksdagen om markförvärv för nytt övnings- och skjutfält för Hallands
regemente (I 16) i Halmstad.

Mot denna bakgrund och med hänsyn även till markanspråken för militär
verksamhet i Skillingaryd anser utskottet att det är motiverat att eftersträva
en helhetssyn på markfrågorna i västra Sverige. En utredning av dessa frågor
bör utgå från att mark för militära ändamål skall utnyttjas samordnat de
militära förbanden emellan. I detta sammanhang vill utskottet påminna om
att en ytterligare minskning av försvarsmaktens fredsorganisation kan bli
resultatet av arbetet i 1978 års försvarskommitté och av nästa långsiktiga
försvarsbeslut.

En utredning av det slag som motionären förordar och utskottet tillstyrker
bör även innefatta en studie av hur riksdagsbesluten om markförvärv i västra
Sverige har handlagts av vederbörande myndigheter. Med hänsyn till den
kritik som har förekommit kan det bli nödvändigt att ytterligare se över
formerna för handläggning av försvarets markfrågor.

Utskottet anser att den förordade utredningen bör anförtros en kommitté

FöU 1978/79:9

som sammansätts parlamentariskt. Vad utskottet har anfort om utredning av
det militära försvarets markbehov i västra Sverige bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande det militära försvarets markbehov i
västra Sverige med anledning av propositionen och motionerna
1977/78:534 och 1978/79:9, yrkandet 2, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om en utredning.

2. Nytt skjutfält för Skövde garnison

Per Petersson (m), Georg Pettersson (c), Gunnar Björk i Gävle (c), Olle Aulin
(m) och Yvonne Hedvall (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 11 börjar ”Utskottet har
vid” och på s. 13 slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar till en början att både Bjärsjöalternativet och
alternativet Vreten mindre från militär synpunkt är godtagbart som skjutfält
för garnisonen. Övriga samhällsaspekter bör därför få vara avgörande vid
valet mellan dem.

Alternativet Vreten mindre tar i anspråk ca 350 ha åker, varav huvuddelen
medelgod, medan endast 30 ha C-åker berörs i Bjärsjöalternativet. Av
Bjärsjöområdets skogsareal utgörs 65 % av skog i lägsta produktionsklass
eller impediment. Av skogsarealen i Vreten mindre ingår 78 % i de två högsta
produktionsklasserna. Arronderingen är mycket dålig i hela Bjärsjöområdet.
Liksom lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsens majoritet
anser utskottet att de stora skillnaderna i fråga om jordbruket och
skogsbruket väger mycket tungt vid valet mellan de båda alternativen.

De informationer som utskottet har inhämtat om naturvärden som bör
skyddas på Södra Billingen ger ingen enhetlig bild av områdets betydelse från
naturvårdssynpunkt. Det är emellertid uppenbart att området är av intresse i
detta avseende. De naturvärden som finns inom området kan dock, som
länsstyrelsen framhållit, i rimlig utsträckning tillgodoses även om området
nyttjas som skjutfalt. Från naturvårdssynpunkt betydelsefulla områden
ligger inom det s. k. riskområdet i skjutfältets utkanter. Erfarenhetsmässigt
kan värdefull natur inom sådana områden ofta bli bättre skyddad än eljest.
Utskottet finner dessutom att nackdelarna från särskilt jordbrukssynpunkt
med alternativet Vreten mindre är så stora att de inte uppväger de fördelar
som kan anses vara förknippade med alternativet. Utskottet förordar därför
liksom föredragande statsrådet att ett skjutfält för Skövde garnison anskaffas
enligt alternativet Bjärsjö. Därigenom får garnisonen ett skjutfält på rimligt
avstånd utan stora nackdelar för jordbruket.

I motionen 1978/79:12 (c) yrkas att ett skjutfält enligt Bjärsjöalternativet

FöU 1978/79:9

skall tillgodose behovet av mark för militära ändamål för överskådlig framtid
och att därför det s. k. militära intresseområdet bör utgå som sådant. Vidare
yrkas att Heneområdet på sikt skall frigöras för kommunal användning.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att någon ändring
beträffande det militära intresseområdet inte bör ske i detta sammanhang.
Området består av värdefull jordbruksmark. Försvarets intresse gäller att
området inte planeras för annat ändamål, t. ex. bebyggelse, utan även i
framtiden utnyttjas för jordbruksändamål. När det gäller Heneområdet
räknar utskottet med att detta område på sikt skall kunna ställas till
kommunens förfogande. Något uttalande beträffande dessa markfrågor bör
inte göras av riksdagen. Syftet med motionen 12 blir enligt utskottets mening
tillgodosett. Motionen bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan i momentet 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen beträffande ett nytt skjutfält för Skövde garnison
med avslag på motionerna 1978/79:8, 1978/79:9, yrkandet 1,
1978/79:10, yrkandet 1, och 1978/79:12 godkänner vad föredragande
statsrådet har angett.

3. Ersättningsmark

Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström,
Roland Brännström, Evert Hedberg och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 18 börjar ”Av landets”
och slutar ”tillhandahålla ersättningsmark” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom föredragande statsrådets uttalanden i
propositionen om ersättningsmark. Som påpekas i motionen 1978/79:10 och
som hävdades redan i reservationen 1 till utskottets betänkande 1977/78:11
bör domänverket inte utpekas som den markägare som skall avstå mark.
Icke-aktiva markägare bör i första hand komma i fråga när det gäller
anskaffning av ersättningsmark. Staten bör medverka aktivt för att om
möjligt tillhandahålla ersättningsmark.

Riksdagen bör sorn sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu
har anfört om ersättningsmark från domänverket.

dels att utskottets hemställan i momentet 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande ersättningsmark med anledning av
propositionen och med bifall till motionen 1978/79:10, yrkandet
2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om ersättningsmark från domänverket.

FöU 1978/79:9

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Bakgrund 1

Nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente (12) 2

Nytt skjutfält för Skövde garnison 3

Nytt pansarövningslalt för Visby garnison 6

Motionerna 6

Utskottet 7

Försvarsmaktens markinnehav m. m 7

Nytt övnings- och skjutfält för Värmlands regemente (12) 8

Nytt skjutfält för Skövde garnison 9

Pansarövningsfält för Visby garnison 13

Ersättningsmark 17

Hemställan 18

Reservationer 19

1. Det militära försvarets markbehov i västra Sverige (c) 19

2. Nytt skjutfält för Skövde garnison (m, c) 20

3. Ersättningsmark (s) 21

GOTAB 58798 Stockholm 1978